SOU 1996:83

Allmänt pensionssparande : delbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

AIImönT

pensionssparande

SME I Delbetönkcnde av

Premiereservufredningen

;za

/Xø "

,. HMn..

Mmin

Statens offentliga utredningar

WW 1996:83

P29 Socialdepartementet

Allmänt

pensionssparande

Delbetänkande av Premiereservutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

Grafisk utformning omslag: Per Jonebrink, RÅDIS AB

av Fotografier: Foto Dalmas/Tiofoto

ISBN 91-38-20285-9 gotab 16708,Stockholm1996 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet

Maj-Inger Klingvall

Genom beslut den 1 september 1994 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om allmän försäkring att förordna en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag på hur detta system tekniskt bör utformas. Med stöd av bemyndigandet förordnade statsrådet Anna Hedborg den 21 december 1994 civilekonomen Lennart Låftman som särskild utredare.

Till sakkunniga i utredningen förordnades den 24 1995

mars numera departementsrådet Stefan Ackerby, fil. dr. Gunnar Andersson, rådmannen Cecilia Gilljam, vice riksbankschefen Stefan Ingves, docenten Lars Nyberg, lagmannen Anders Nordström och byråchefen Ed Palmer. Vidare förordnades den 15 december 1995 chefaktuarien i Finansinspektionen Björn Palmgren till expert.

Till sekreterare förordnades den 16 januari 1995 hovrätts-

Lennart Östblom och den 15 1995 hovrättsassessorn assessorn mars Susanne Jarnfelter. Till biträdande sekreterare förordnades den 1 maj 1995 Karin Lööv. Till att som expert biträda utredningen med uppgift att delta i arbetet med betänkandet förordnades den 10 mars 1995 civilekonomen Ragnar Boman.

Utredningen har antagit namnet Premiereservutredningen.

Utredningen får härmed överlämna sitt delbetänkande Allmänt pensionssparande.

Särskilt yttrande har lämnats av Cecilia Gilljam.

Stockholm ijuni 1996

Lennart Låftman

/Ragnar Boman

Susanne Jarnfelter

Lennart Östblom

Innehåll

Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Betänkandets uppläggning 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Principerna 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Utredningens utgångspunkter 23 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Något om olika principer för pensions-

system 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Premiereservsystemets plats inom det

reforrnerade ålderspensionssystemet 25 . . 2.2.3 Av statsmakterna uttalade skäl for

premiereservsystemet 26 . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Synen osäkerhetsfaktorer inom

premiereservsystemet 28 . . . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Utredningens slutsatser på om synen osäkerhetsfaktorema inom premie-

reservsystemet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Utredningens analys av direktiven 30 . . . . . . . . . . . 2.3.1 Direktivens mål 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Målkonflikter 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.3¶Prioriteringar 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Utredningens övriga principiella överväganden 35 .

3 Utredningens grundmodell "APS" 37 . . . . . . . . . . . 3.1 Bakgrund 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Några former för privat pensionssparande i

Sverige och utomlands 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kapitalförvaltningens former 42 . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3.4.1 Inledning 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Garanterad avkastning 43

. . . . . . . . . . . . 3.4.3 Institutionell kapitalförvaltning 45

. . . . . . 3.4.4 Fristående fonder 46

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Rättsliga aspekter 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Utredningens grundmodell 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Arvsvinsthantering under sparskedet 51

. . . . . . . . . 3.8 Pensionsskedet 52

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Administrationen av APS-systemet 53

. . . . . . . . . . . 3.9.1 Inledning 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.2 SFA:s roll i förhållande till fond-

bolagen 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.3 Fastställande pensionsrätt 54

. . . . . . . . 3.9.4 Val och byte av fond 55

. . . . . . . . . . . . . . 3.9.5 Löpande kapitalförvaltning 57

. . . . . . . . . 3.9.6 Kapitalförvaltning för ickeväljare 57

. . . . 3.9.7 Sammanfattande översikt 58

. . . . . . . . . . .

4 Sparskedet 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Krav för verksamhetstillstând . 59 4.1

. . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Inledning 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Närmare om förvaltning i värde-

pappersfond 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Närmare om andelsrätt i värdepappers-

fond 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Fondbestämmelser 62

. . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Krav för tillstånd att utöva fondverk-

samhet 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 Krav för tillstånd att driva pensions-

sparrörelse 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.7 Utländska fondföretag 69

. . . . . . . . . . . . . 4.1.8 Överväganden och förslag 70

. . . . . . . . . . 4.2 Placeringsregler för fonderna 75

. . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Inledning 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Livförsäkringsbolagen 76

. . . . . . . . . . . . .

4.2.3¶Värdepappersfondema 78

. . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Allemansfondema 83

. . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.5 AP-fonden 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.6 Överväganden och förslag 89

. . . . . . . . . . 4.3 Fondemas ägarinflytande 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Inledning 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

4.3.2 Gällande begränsningsregler för

aktieinnehav 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Refomiförslag under senare år 97

. . . . . . . 4.3.4 överväganden och förslag 100

. . . . . . . . . . 4.4 Statliga kapitalförvaltare 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Inledning 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Statlig kapitalförvaltning i dag 106

. . . . . . . 4.4.3 Verksamhetsformer i staten 113

. . . . . . . . . 4.4.4 Överväganden och förslag 115

. . . . . . . . . . 4.5 Förhållandet mellan spararen och kapitalförvaltaren 121

4.5.1 Inledning 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Slutande av avtal 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.3 Ensidig utfästelse 124

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.4 Överväganden och förslag 125

. . . . . . . . . . 4.6 Fondemas avgifter 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Inledning 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 Prissättning på en marknad 130

. . . . . . . . . 4.6.3 Närmare om vissa marknadsimperfek-

tioner 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.4 Avgiftemas betydelse inom APS 134

. . . . . 4.6.5 Avgifter inom dagens fondsparande 135

. . 4.6.6 Priset på livförsäkringstjänster 138

. . . . . . . 4.6.7 Överväganden och förslag 139

. . . . . . . . . . 4.7 Andelsägamas inflytande över fondens förvaltning 141

4.7.1 Inledning 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.2 Regler om andelsägarinñytande på

jämförbara områden 141

. . . . . . . . . . . . . . .

4.7.3¶Överväganden och förslag 144

. . . . . . . . . . 4.8 Infomation 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.1 Inledning 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.2 Regler om information i lagen om

värdepappersfonder 146

. . . . . . . . . . . . . . . 4.8.3 Regler om information i lagen om

individuellt pensionssparande 149

. . . . . . .

4.8.4¶Överväganden och förslag 149

. . . . . . . . . .

4.9¶Efterlevandeskydd 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.1 Inledning 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.2 Efterlevandepension inom social-

försäkringssystemet 153

. . . . . . . . . . . . . . . 4.9.3 Efterlevandepension inom P-försäk-

ring 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

4.9.4 Efterlevandepension inom det

individuella pensionssparandet 159

. . . . . . 4.9.5 Förslag till ny forsäkringsavtalslag 163

. . . 4.9.6 Arvs- och testamentsregler 166

. . . . . . . . . 4.9.7 Dödsboförvaltning m.m. 169

. . . . . . . . . . . 4.9.8 överväganden och förslag 172

. . . . . . . . . . 4.10 Skattebehandlingen av sparkapitalet 175

. . . . . . . . . . 4.10.1 Inledning 175

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.l0.2 Regler om kapitalbeskattning på

jämförbara områden 176

. . . . . . . . . . . . . . . 4.10.3 Några olika konsekvenser av beskattning

forvaltade medel 181

. . . . . . . . . . . . . . . 4.10.4 överväganden och förslag 182

. . . . . . . . . . 4.1 1 Interimistisk kapitalförvaltning 183

. . . . . . . . . . . . . . 4.11.1 Inledning 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.2 Eftersläpningen i det reformerade

ålderspensionssystemet 185

. . . . . . . . . . . . 4.11.3 Interimistisk förvaltning av APS-medel

i dag 186

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.4 överväganden och förslag 187

. . . . . . . . . .

5 Pensionsskedet 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Våra utgångspunkter 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Tecknande av försäkring 193

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Försäkringens innehåll 197

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Försäkringsgivarens verksamhetsform och

rörelseregler m.m. 200

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Allmänna utgångspunkter 200

. . . . . . . . . . 5.4.2 Myndighet eller bolag .v 201

. . . . . . . . . . . 5.4.3 Grundläggande principer för för-

säkringsrörelsen inom APS 202

. . . . . . . . . 5.4.4 Skattebehandlingen av pensionskapitalet 208

5.4.5 Tillämpningen av EG:s regler om

livförsäkringsversamhet 208

. . . . . . . . . . . .

6 APS-systemets storlek och kostnader 209

. . . . . . . . . 6.1 Inledning 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Huvuddragen i administrationen 210

. . . . . . . . . . . . . 6.3 Kostnadsuppskattningar 210

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Volymuppskattningar 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

7 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning 217

. . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 217

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Vilka typer av risker är aktuella 218

. . . . . . . . . . . . 7.3 Översikt skyddsmekanismerna i APS-

systemet 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Inledning 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Spararens möjligheter att påverka risk-

nivån 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Regler för fondverksamheten 221

. . . . . . . . 7.4 Administrativ säkerhet 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Bakgrund 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 överväganden och förslag 225

. . . . . . . . . . 7.5 Tillsyn 226

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Inledning 226

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Finansinspektionens uppgifter 227

. . . . . . . 7.5.3 Tillsyn enligt lagen om värdepappers-

fonder 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.4 Tillsyn enligt lagen om värdepappers-

rörelse 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.5 Tillsyn enligt lagen om individuellt

pensionssparande 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.6 överväganden och förslag 230

. . . . . . . . . . 7.6 Klagomålshantering och tvistlösning 230

. . . . . . . . . 7.6.1 Inledning 230

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6.2 Några förekommande klagomåls-

respektive tvistlösningsorgan 231

. . . . . . . . 7.6.3 överväganden och förslag 237

. . . . . . . . . .

8 Översyn av systemet 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 239

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Områden för översyn 240

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Några större frågor att överväga 241

. . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande av Cecilia Gilljam 245

. . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förvaltning av pensionsmedel i ett EG-rätts-

ligt perspektiv 273

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Analys av administrativa särkostnader för APS-

systemet 301

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Några använda begrepp 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

I denna sammanfattning summeras huvuddragen i våra överväganden och förslag.

Utredningen har haft i uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag på hur detta system bör utformas.

I kapitel 1 redovisar vi bakgrunden till betänkandet. Vissa områden

principiellt slag och behöver bli föremål för debatt innan är av mer alla mer tekniska detaljer och författningsförslag utformas. Utredningen har därför funnit det mest ändamålsenligt att redovisa arbetet i etapper. I detta första betänkande lämnas en relativt utförlig redogörelse för våra principiella överväganden och huvuddragen i våra förslag.

I kapitel 2 redovisar vi våra principiella överväganden. De krav som uppställs premiereservsystemet i direktiven är så omfattande att de inte kan uppnås i full utsträckning. Några av målen i direktiven står också i konflikt med varandra. Sålunda måste önskemålet om mångfald i kapitalförvaltningen vägas mot de höga krav på administrativ säkerhet som skall uppställas. Vidare medför friheten att välja och byta mellan olika förvaltare kostnader som skall bäras av de enskilda.

För utredningen framstår valfrihet och långsiktigt hög kapitalavkastning som överordnade mål. Dessutom bör systemet vara enkelt, begripligt, säkert och förenat med låga kostnader. Dessa önskemål uppnås bäst genom att regelverket så långt som möjligt anknyter till rådande förhållanden på jämförbara områden.

Enligt vår bedömning är det oundvikligt att människors skilda syn placeringsinriktning får genomslag inom premiereservsystemet, om en valfrihet skall kunna åstadkommas som har en verklig innebörd för den enskilde. Risker som sammanhänger med den valda placeringsinriktningen skall begränsas olika sätt. Administrativa risker som beror brister i administrativa rutiner såsom

hanteringen av värdepapper och andra tillgångar eller obehöriga förfaranden får inte förekomma.

I kapitel 3 presenterar vår modell i stort, kallad Allmänt pensionssparande förkortat APS. Med den uppläggning som utredningens förslag har, föreslår vi att premiereservsystemet får denna benämning.

Kapitalförvaltningen under den förvärvsaktiva tiden sker inom ett renodlat sparsystem utan försäkring. Försäkringsfunktionen får därmed betydelse för den enskilde först i samband med pensioneringen. Förvaltningen av de sparade medlen sker i särskilda värdepappersfonder fram till dess att den enskilde spararen går i pension. Vid pensioneringstidpunkten används innestående medel för tecknande av pensionsförsäkring hos den statliga försäkringsgivaren. På den sistnämnda punkten föreslår alltså en annan uppläggning än den som antyds i direktiven.

Det praktiska förfarandet föreslås i sammandrag bli följande. Socialförsäkringsadministrationen SFA fastställer intjänad pensionsrätt och det belopp skall avsättas till APS. I samband med

som beslutet om avsättningens storlek översänder SFA en blankett till den enskilde för val av fond. Blanketten skickas av den enskilde direkt till berört fondbolag utan medverkan av SFA.

Efter det att medlen överförts till fonden sker kommunikationen mellan fondbolaget och pensionsspararen utan SFA:s medverkan. Fondbolaget för register över sina sparare och lämnar årliga besked till spararen om bl.a. dennes behållning och avkastning.

inte väljer fond för sina pensionsmedel anvisas särskild

Den som placering. Staten sköter registreringen av dessa sparare med konto hos SFA och svarar för den årliga informationen till dem. Dessa sparare benämns i betänkandet ickeväljare.

Efter överförandet till pensionsförsäkring ombesörjer den statliga försäkringsgivaren förvaltning av den enskildes pensionssparande, beräkning pensionsbelopp, utbetalning av pension och utfärdande

av årliga pensionsbesked.

I kapitel 4 redogör vi närmare för våra förslag beträffande sparandet iAPS-fonder och sparskedet i övrigt.

Finansinspektionen skall, innan tillstånd att förvalta APS-fonder meddelas, göra lämplighetsprövning det sökande fondbolaget.

en av Innan tillstånd meddelas skall fondbestämmelsema ha godkänts av

inspektionen. Utländska fondföretag skall inte kunna bedriva verksamhet inom APS med stöd tillstånd från hemlandet.

Fondemas placeringsregler skall utformas efter förebild från vad som gäller för värdepappersfonder. Medlen skall placeras så att en tillfredsställande riskspridning uppnås. För placering i aktier skall gälla att riskspridningen inte får ske genom placering inom endast

bransch. Placeringar i utländska tillgångar är tillåtna men endast en i den mån dessa omsätts på börs eller annan marknadsplats inom EES eller på andra etablerade marknadsplatser. Derivatinstrument bör få användas ett hjälpmedel för att minska investerings-

som riskerna och underlätta en effektiv kapitalförvaltning. Inga regler om begränsning APS-fondemas aktieinnehav i enstaka bolag skall

av gälla.

Staten skall bilda ett fondbolag för APS-fonder. För dessa fonder skall gälla placeringsregler som för de övriga APS-fondema.

samma Det statliga fondbolaget bör inrätta fonder som placerar i räntebärande statspapper respektive i aktier i de största företagen den svenska aktiemarknaden. Dessa fonder bör kunna utgöra måttstockar vid jämförelse med andra placeringsaltemativ.

Riksförsäkringsverket RFV skall ansvara för förvaltningen av ickeväljamas medel. Dessa medel skall placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk.

Varje fondbolag skall ha en skyldighet att med den sparare som önskar det träffa avtal förvaltning APS-medel. För ickeväljar-

om av

skall förhållandet till staten genom RFV bygga en offentligna rättslig reglering.

Fondbolagens avgifter för förvaltningen skall framgå av fondbestämmelserna vari också skall den högsta förvaltningsavgift

anges

får tas ut. Någon avgift för inträde i fond får inte tas ut. Vid som en utträde fond skall avgift tas ut till ett belopp som motsvarar

ur en fondens kostnad för uttaget. Denna avgift skall tillfalla fonden.

andelsägarinflytande skall inte införas. Det står

Några regler om ett fondbolag fritt att i fondbestämmelserna för en fond ta sådana regler.

Fondbolag inom APS skall ha informationsskyldighet

samma

fondbolag enligt lagen värdepappersfonder. Finansinspeksom om tionen skall varje år utforma jämförande sammanställning över

en samtliga APS-fonder.

Pensionssparare i APS skall ha möjlighet att sätta förmånstagare till sparkapitalet. Den tillåtna kretsen fönnånstagare skall

densamma för privat pensionsförsäkring och det individuvara som

ella pensionssparandet, dvs. make, sambo, barn och barn till make eller sambo. Utbetalning till förmånstagare skall ske under minst fem år. Om bam har satts som förmånstagare, får utbetalning inte ske om barnet fyllt 20 år när pensionsspararen avlider. Om fönnånstagare inte har satts eller ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas, ingår sparkapitalet i den avlidne pensionsspararens kvarlåtenskap.

Sparkapital efter en avliden skall inte återföras till kollektivet utan i stället tillfalla den avlidnes efterlevande. Utgående pension kan därmed bli obetydligt lägre. Samtidigt skapas ett fördelaktigt ekonomiskt skydd vid ett dödsfall för de efterlevande, make och barn, under den period i livet då de ekonomiska anspråken normalt är som störst.

APS-medlen skall under sparskedet inte belastas med avkastningsskatt eller med någon annan form av kapitalbeskattning. Medlen skall inte heller förmögenhetsbeskattas. Utgående APSpension skulle bli väsentligt lägre med avkastningsskatt än utan sådan skatt vilket skulle kunna utlösa krav andra sociala förmåner. En ordning med avkastningsskatt APS-medlen skulle medföra en rundgång i den offentliga sektorn inte torde

som vara eftersträvansvärd.

Vi lämnar vidare förslag vad gäller interimistisk kapitalförvaltning. Det gäller den förvaltning skall gälla dels till dess att

som premiereservsystemet träder i full funktion den tillfälliga interimistiska kapitalförvaltningen, dels kontinuerligt mellan uppbörd och slutligt fastställande av intjänad pensionsrätt den permanenta interimistiska kapitalförvaltningen.

Den interimistiska förvaltningen av APS-medlen skall liksom

nu ske genom att medlen sätts räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Räntesatsen skall bestämmas efter förhandling mellan RFV, som skall ta till vara pensionssparamas intressen, och Riksgäldskontoret. Räntan skall läggas till den fastställda intjänade pensionsrätten för AFS-pension.

I kapitel 5 redogör närmare för våra förslag beträffande pensionsskedet. Pensionsförsäkring får tecknas av den enskilde pensionsspararen vid valfri tidpunkt från det denne fyller 61 år. Sparat kapital skall få användas till att teckna fler än försäkring. APS-pension

en skall inte kunna betalas ut utan att den enskilde tecknat försäkring.

Försäkringen skall grundas ett civilrättsligt avtal mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren.

Utbetalningstiden för försäkringen kommer att vara temporär, 5 eller 10 år, eller livsvarig. Utbetalning från försäkringen skall vara angiven i bestämda belopp.

På samma sätt som gäller inom konventionell pensionsforsäkring bör försäkringsbeloppet bestämmas utifrån antaganden om avkastning, dödlighet och kostnader. Vid överskott bör detta tilldelas forsäkringstagama i form av återbäring.

Försäkringen skall kunna innehålla ett frivilligt efterlevandeskydd utformat som ett s.k. återbetalningsskydd dvs. återbetalning

pensionskapital inklusive avkastning. Försäkringstagaren skall av kunna sätta in make, sambo, barn och barn till make eller sambo som förmånstagare till en sådan försäkring.

Den centrala försäkringsfunktionen inom APS bör skötas av ett statligt försäkringsaktiebolag. Grundläggande krav på konsumentskydd bör komma till uttryck i rörelsereglema for försäkringsbolaget. Därvid bör de i den nuvarande försäkringsrörelselagstiftningen gällande principerna soliditet, skälighet m.m., tillämpas.

APS-medlen skall inte heller under pensionsskedet belastas med någon kapital- eller förmögenhetsskatt.

I kapitel 6 redogör vi for uppskattningar av administrationskostnader och volymutveckling inom APS-systemet. De årliga administrationskostnadema for APS bedöms uppgå till 0,8 % av förvaltat kapital under det första året for att efter fem år minska till omkring 0,7 %. Kostnaderna SFA, ersättning till fondbolagen och

avser kostnader för det statliga försäkringsbolaget.

Våra uppskattningar av APS-systemets volymer tyder ett icke oväsentligt tillskott till aktie- och obligationsmarknadema. Genom dessa marknaders stora totala volym blir dock APS av relativt liten betydelse.

I kapitel 7 vi sammanfattande översikt över vilka mekanis-

ger en

föreslås för att skapa ett skydd mot finansiella och admer som ministrativa risker.

Särskilda forvaringsinstitut skall bl.a. ta emot den egendom som ingår i fonderna och se till att fondemas medel används enligt lagens bestämmelser och fondbestämmelsema.

Principema for Finansinspektionens tillsyn över fondbolag och förvaringsinstitut redovisas. I huvudsak skall tillsynen ske enligt bestämmelserna värdepappersfonder.

i lagen om

Den enskilde bör kunna vända sig till Allmänna reklamationsnämnden för att få en tvist prövad. Fondbolagens Förening bör kunna åta sig att träda och för sina medlemmars förpliktelsvara ser, om dessa inte följer nämndens beslut. Tvister inom APS skall ytterst prövas av allmän domstol.

I kapitel 8 betonar vi att APS-systemet helt konstruktion är en ny utan närmare förebilder från andra håll och skall verka under åtskilliga decennier. Vi föreslår därför att vissa frågor övervägs på nytt inom 5-7 år, när praktiska erfarenheter har vunnits systemet. av Några av dessa frågor är fondernas placeringsregler och avgifter, spararnas inflytande över fonderna, huvudmannaskap och placeringsform för ickeväljamas medel och formerna för utbetalning av APS-pension. En förutsättningslös utredning bör ske på några områden där vi på grund av direktivens utformning har varit förhindrade överatt väga alternativa lösningar: inrättandet flera konkurrerande förav säkringsgivare inom APS-systemet, ändrade regler för fastställande av intjänad pensionsrätt och utformningen pensionsprognoser av avseende utfallet APS-sparandet. Även dessa områden redovisas av i kapitel

I bilaga 1 återges direktiven för utredningen i fullständigt skick.

I bilaga 2 lämnas en redogörelse för förvaltning pensionsmedel av i ett EG-rättsligt perspektiv. Så vitt vi kan bedöma är den föreslagna utformningen APS av inte oförenlig med EG:s regler.

I bilaga 3 återfinns analys av vissa kostnader för APS-systemet gjord inom RFV Projekt Nytt Pensionssystem. av Senare avser utredningen att lämna ett slutbetänkande med närmare detaljer och forfattningsforslag. Tidsplanen för ett sådant slutbetänkande kan ännu inte l slutet kapitel l lämnas anges. av en uppräkning av en rad frågor får anstå till nästa utredningsetapp. som

l Inledning

Utredningsuppdraget

Genom beslut den l september 1994 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om allmän försäkring att förordna en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens

och lämna förslag hur detta system tekniskt bör utformas. ram

I direktiven dir. 1994:96, se bilaga hänvisas till riksdagens beslut den 8juni 1994 bet. 1993/94:SfU 24, rskr. 1993/94:439 att anta det förslag till riktlinjer för ett framtida ålderspensionssystem som regeringen lagt fram prop. 1993/942250. Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt betänkande att det kunde ansluta sig till propositionens huvudsakliga principer för Förvaltningen av premiereservdelen, gjorde också vissa förtydliganden i en del frågor.

men

I direktiven lämnas sammanfattningsvis följande riktlinjer för utredningen. Utredaren skall

föreslå hur förhållandet mellan försäkringstagare och försäk- -

ringsgivare skall regleras, utforma regler för ett frivilligt, kompletterande efterlevande-

för premiereservsystemet,

skydd inom ramen

föreslå regler för en central statlig försäkringsfunktion som enligt -

försäkringsmässiga principer skall administrera premiereservsystemet, utforma ett system för likvidhantering inom premiereservsyste-

met,

föreslå en lägsta gräns för det belopp som årligen får avsättas på -

pensionstagarens individuella premiereservkonto,

föreslå regler och lämplig organisation för den interimistiska -

kapitalförvaltning som skall gälla till dess att premiereservsystemet träder i full funktion, föreslå regler och lämplig organisation för kapitalförvaltningen

efter det att premiereservsystemet trätt i full funktion för den

kontinuerligt återkommande förvaltning av avsatta medel som skall ske för tiden mellan uppbörd och slutligt fastställande av pensionsrätt i samband med taxeringen året efter det att medlen avsatts till förvaltning, överväga om det skall finnas en obligatorisk bytesrätt för försäkringstagaren avseende redan placerat kapital eller

om rätten att byta kapitalförvaltare endast skall omfatta nytillkommande kapital individens premiereservkonto, föreslå utformning av placeringsregler för den slutliga förvaltningen av medel inom premiereservsystemet, inklusive regler för placering av medel i tillgångar i utlandet och i utländsk valuta, och därvid överväga om förvaltama bör åläggas att garantera en viss lägsta avkastning, överväga vilka verksamhetsformer som kapitalförvaltningen bör bedrivas föreslå former för de statliga kapitalförvaltare, en eller flera,

som skall verka i konkurrens med privata kapitalförvaltare, överväga hur premiereservsystemet bör utformas för att någon kapitalförvaltare inte skall bli alltför stor eller få ett betydande ägarinflytande i enskilda företag, föreslå fonner för de statliga kapitalförvaltare som ett konkurrensneutralt sätt skall förvalta medlen för dem som avstår från att välja förvaltare utan att dessa får placera medlen på riskkapitalmarknaden annat sätt än via aktiefonder och därvid pröva hur den kompetens och erfarenhet kapitalförvaltning

av som finns inom AP-fondens organisation kan tas till

vara, ange vilka krav som bör ställas kapitalförvaltare för att erhålla tillstånd av Finansinspektionen att bedriva förvaltning av medel inom premiereservsystemet, belysa vilka konsekvenser skillnader i skattemässig behandling mellan premiereservsystemets pensionskapital och pensionskapital inom privat pensionsförsäkring kan medföra och därvid beakta att förvaltade medel inom premiereservsystemet bör behandlas lika i skattehänseende oberoende om medlen förvaltas i privat eller statlig regi, samt i övrigt föreslå de åtgärder som är befogade för en effektiv och väl fungerande förvaltning av medlen inom premiereservsystemet.

1.2¶Utredningsarbetet

De sakkunniga i utredningen har bidragit med värdefull kompetens inom socialförsäkring, privat försäkring och kapitalförvaltning. Utredningen har haft okonventionell sammansättning så till vida

inga sakkunniga eller experter har medverkat i egenskap av som representanter för olika institutioner eller intresseorganisationer. Vi har emellertid i stor omfattning erhållit synpunkter från berörda

i andra former. Sålunda har vi genom personliga sammanorgan träffanden och annat sätt inhämtat upplysningar och åsikter från bl.a. i bokstavsordning

ledningen för Aktiefrämjandet, -

företrädare för Finansdepartementet, -

företrädare för Finansinspektionen, -

ledningen för Fondbolagens Förening, -

företrädare för Försäkringsförbundet, -

företrädare för Riksförsäkringsverket, samt -

företrädare för Riksgäldskontoret. -

Utredningen personliga sammanträffanden informerat

har genom den s.k. Genomförandegruppen med företrädare för de politiska partier stod bakom uppgörelsen om en refomiering av ålders-

som pensionssystemet. Denna har till uppgift att medverka i den

grupp fortsatta beredningen av pensionsrefomien.

Vi har fortlöpande under arbetet haft informella kontakter med

rad andra berörs förslagen eller kunnat lämna en organ som av värdefulla upplysningar olika sakförhållanden.

Utredaren och sekretariatet har vid ett studiebesök i London i oktober 1995 inhämtat kunskaper förhållandena i Storbritannien

hithörande områden. Vidare har utredaren och en av sekreterama i februari 1995 deltagit i OECD anordnad konferens i Paris på

en av temat Corporate Governance and Economic Performance. Sekreteraren Lennart Östblom har i 1996 sammanträffat med

mars företrädare för EG-kommissionen i Bryssel.

1.3¶Betänkandets

uppläggning

Ett premiereservsystem inom ramen för det allmänna pensionssystemet måste till stora delar bli nyskapelse. Inga direkta förebilder en finns i Sverige eller i främmande länder. Vid utformningen av systemet måste en lång rad frågor övervägas. Vissa områden är av teknisk natur medan andra är av mer principiellt slag. Utredningen har funnit det mest ändamålsenligt att redovisa arbetet i etapper. I detta första betänkande lämnas relativt utförlig en redogörelse för huvuddragen i utredningens förslag. Med ledning av inkomna synpunkter utredningen att lämna ett slutbeavser senare tänkande med närmare detaljer och författningsförslag. Tidsplanen för ett sådant slutbetänkande kan ännu inte anges. I föreliggande betänkande redovisas först utredningens allmänna överväganden och därefter ett förslag till uppdelning premieav reservsystemet i två skilda faser, ett sparskede och ett pensionsskede. Därefter redogörs för förslagen till utformning i stort vad gäller sparskedet och pensionsskedet. Utredningen presenterar uppskattningar av systemets omfattning och kostnader. Frågor om säkerheten i systemet, tillsyn och tvistlösning behandlas i ett särskilt kapitel. Alla frågor kan inte förutses från början och alla detaljer bör inte fixeras i det mycket långa tidsperspektiv gäller i det reformerasom de pensionssystemet. Vissa delar kommer med all säkerhet att behöva justeras efter några års verksamhet. I ett kapitel redovisas några frågor som bör övervägas nytt efter viss tid. I bilaga 2 lämnas redogörelse för förvaltning pensionsen av medel i ett EG-rättsligt perspektiv. Slutligen redovisas i bilaga 3 en analys av vissa kostnader för APS-systemet, utförd inom Riksförsäkringsverket av Projekt Nytt Pensionssystem. Som en följd av utredningens förslag blir beteckningen premiereservsystem inte längre rättvisande. Vi föreslår därför beteckningen Allmänt pensionssparande och använder genomgående i betänkandet förkortningen APS. Betänkandets karaktär av principredogörelse medför att rad en frågor får anstå till nästa utredningsetapp. Till sådana frågor hör

behandlingen av APS-medlen i nationalräkenskapema, tidpunkt för upphörande intjänande pensionsrätt i APS, - av av konsekvenserna vid omtaxering eller ändring beslut - annan av om fastställd pensionsrätt,

överklagande av beslut om avsättning till APS, -

regler om utmätning, -

regler om andra förfoganden över sparkapitalet än insättande av -

förmånstagare överlåtelse, pantsättning eller belåning,

regler om bodelning, -

minimibelopp vid avsättning respektive uttag av APS-medel, -

närmare om övergången från sparskedet till pensionsskedet, -

regler beskattning och därmed sammanhängande frågor i - om

vissa situationer såsom vid utbetalning till fonnånstagare och vid

utbetalning under sparskedet till pensionsspararens dödsbo,

former för kostnader for systemet under - uttag av gemensamma

sparskedet,

frågor preskription icke utnyttjat APS-sparande, - om av

närmare om regler for förvaringsinstitut, -

närmare om de allmänna försäkringskassomas roll i systemet, -

samt

vissa internationellt privat- och processrättsliga frågor. -

2¶Principerna

Våra bedömningar i i sammandrag: De ställs på

krav som

så p inte

premiereservsystemet i direktiven är omfattande att

uppnås i full utsträckning. Några målen i står

kan av direktiven

i i konflikt med varandra.: ii i

också

För utredningen framstår valfrihet och långsiktigt hög kapi-

yptalavkastning överordnade mål. bör systemet

som Dessutom

enkelt, begripligt, säkert och förenat med låga kostnader. vara

Dessa önskemål uppnås bäst igenomatt regelverket så långt som

omöjligt anknyter till rådande förhållanden jämförbara om-

råden. i V

2.1¶Inledning

I detta kapitel diskuterar utredningen de principiella bedömningar bör utgöra grundvalen för de konkreta förslagen till utformning som premiereservsystemet. Övervägandena sker mot bakgrund av de av politiska besluten det reformerade pensionssystemet och direkom tiven för utredningen.

2.2¶Utredningens utgångspunkter

Inledningsvis finns det anledning att sätta premiereservsystemet i ett större sammanhang med utgångspunkt i de politiska beslut som hittills fattats det reformerade pensionssystemet. Vi drar därefter om några allmänna slutsatser för utredningens arbete.

2.2.1 Något olika för

om principer pensionssystem

Som en kort bakgrund lämnas här några uppgifter olika huvudom principer för pensionssystem i allmänhet. Pensionens storlek kan fastställas enligt två olika principer. I ett förmånsbestämt system på engelska kallat defined benefit är pensionsförmånen beloppsmässigt bestämd. Utgående pension är inte direkt kopplad till inbetalda avgifter för individen. I ett avgiftsbestämt system på engelska kallat defined contribution bestäms pensionsförmånen de inbetalda avgifterna. av

Finansieringen av pensionsutbetalningama kan ske på i princip

tre olika sätt. I ett fördelningssystem betalas pensionsutgiftema löpande med de avgifter som inbetalas under år. Ett system samma där pensionsavgiften premien fonderas och tillsammans med avkastningen skapar medel for pensionsbetalningen kallas ett premiereservsystem. Inom bl.a. vissa avtalsförsäkringar används ett s.k. kapitaltäckningssystem. I ett sådant finansieras pensionen genom en engångsavsättning vid pensioneringstillfället från arbetsgivaren. De båda sistnämnda systemen kan betecknas fonderade system. som ATP-systemet är ett fördelningssystem där pensionema är förmånsbestämda. Den enskildes pension beräknas med utgångspunkt i olika faktorer enligt en i förväg bestämd fomiel. Intjänad pensionsrätt och utgående pension är inflationsskyddade. Avgifterna som skall finansiera pensionema bestäms för fem år i taget. Räcker inte avgifterna till får underskottet under löpande femårsperiod tas ur AP-fonden. Avgifterna kan sedan justeras för kommande femårsperiod. ATP-systemet är uppbyggt efter principen att den enskilde individen inte skall bära någon risk för att intjänad pensionsrätt och utgående pension urholkas av inflationen. Denna värdesäkring sker

genom bindningen till konsumentprisindex. Genom ändringar

av reglerna för inflationsskyddet har dock till viss del tvingats man överge denna princip. Knytningen ATP-systemet till denna prinav cip innebär å andra sidan att den enskilde utsätts för typ en annan av osäkerhetsfaktorer i så måtto att denne inte får del tillväxten i den av svenska ekonomin eftersom intjänad pensionsrätt och utgående pension räknas endast med hänsyn tagen till prisutvecklingen. upp De olika huvudtypema av pensionssystem kan schematiskt illustreras på följande sätt. I figuren ges exempel olika i vårt land befintliga eller föreslagna system.

Fördelnings- Kapitaltäcknings- Premiereserv-

system system system Förmåns- Folkpension STP äldre lTP bestämd utfonnning pension ATP Avgifts- Inkomst- ITPK bestämd pension" pension Premie-

pension"

Avtalspension

" Pension från det refonnerade pensionssystemet

Gemensamt för både fonderade system och fördelningssystem är att grundläggande ekonomiska och befolkningsmässiga faktorer lång sikt avgör vilket utrymme som finns för pensionsfönnåner i ett samhälle. Politiska beslut kan påverka förutsättningarna att fullgöra åtagandena gentemot dem som omfattas av systemen.

Fonderade system som premiereservsystemet påverkas av

- politiska beslut på ett annat sätt än fördelningssystem. Till sådana beslut kan hänföras ändrade Skatteregler, såsom förändringar av regler beskattning av pensionskapital. Ett annat centralt område

om är placeringsregler för försäkringsgivaren kan ändras så att de

som förvaltade medlen av olika skäl måste placeras i andra tillgångar än de bästa avkastning. nämnda osäkerhetsfaktorema i

som ger De nu fonderade system är därför ett annat slag än de som är förenade

av med fördelningssystem.

En annan specifik faktor för fonderade system hör samman med att de fonderade medlen kan sjunka i värde. En tillbakagång i ekonomin med fallande tillgångsvärden kan innebära att förmånema blir lägre än förväntat. För fördelningssystem kan otillräcklig ekonomisk tillväxt motsvarande sätt leda till försämringar av pensionsförmånema.

2.2.2¶Premiereservsystemets plats inom det

reformerade ålderspensionssystemet

I beredningen av ett reformerat pensionssystem SOU 1994:20 s. 156 anfördes att principiellt viktig fråga är det är för-

en om månema skall bestämma avgiftsuttaget eller om tvärtom

som

avgiften skall ligga fast och förmånema till avgiñsintäkter-

anpassas na.

Det har slagits fast att det reformerade pensionssystemet skall vara avgiftsbaserat. Detta innebär att fonnånemas nivå

anpassas ett sådant sätt att avgiftens nivå kan ligga fast. Fönnånsnivån för den enskilde skall i princip bestämmas av inbetalda avgifter och

anpassas löpande till förändringar i samhällsekonomin och befolkningens medellivslängd.

Det reformerade pensionssystemet skall vidare bestå två delar.

av Den ena delen är, samma sätt ATP-systemet, ett fördelnings-

som system där de förvärvsaktiva betalar de löpande pensionema. Den andra delen, premiereservsystemet, är ett fonderat system där pensionsavgiftema samlas. Pension från fördelningssystemet inkomstpension kan förväntas svara för omkring nio tiondelar framtidens

av pension från det reformerade pensionssystemet och pension från premiereservsystemet premiepension för den resterande tiondelen.

Värdet på intjänad pensionsrätt och utgående pensionsförmåner har för inkomstpensionen knutits till den ekonomiska tillväxten i Sverige och för premiepensionen till avkastningen på valda placeringar av de fonderade medlen. Den koppling till prisutvecklingen som finns i ATP-systemet har således övergivits.

Den enskildes pension är i det reformerade systemet inte längre inflationsskyddad. Å andra sidan kommer pensionen utvecklas i

att takt med den ekonomiska tillväxten i Sverige respektive kapitalavkastningen premiereservmedlen. Kapitalavkastningen i sin tur beror på såväl svenska som internationella faktorer.

2.2.3¶Av statsmakterna uttalade skäl för

premiereservsystemet

Riskutjämning. Ett av de skäl som Pensionsarbetsgruppen anförde

i sitt betänkande Reformerat pensionssystem SOU 1994:20 för införandet av ett premiereservsystem att detta skulle innebära

var en viss riskutjämning i den meningen att pensionsförmånema avsågs

vara avhängiga både av standardutvecklingen och kapitalavkast-

ningen i samhället s. 160.

Även den ekonomiska tillväxten i samhället och realräntan

om mycket lång sikt kan antas sammanfalla har anknytningen till skilda sätt att räkna pensionsmedel på kort sikt betydelse för den

upp enskilde. Om det reformerade pensionssystemet hade trätt i kraft

redan skulle det för gick i pension under år 1996

nu en person som innebära att den låga tillväxten under de senaste fem åren balanserats av en hög realränta. Genom att realräntan varierar i större utsträckning än tillväxten åstadkoms viss utjämning även om

en premiereservsystemet endast utgör en mindre del av hela det reformerade pensionssystemet.

Ökat sparande. l direktiven till Pensionsarbetsgruppen for arbetet

ett reformerat system för den allmänna pensioneringen hänvisades till de utgångspunkter för ett pensionssystem återfanns i

som 1991 års fmansplan och i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken. Där angavs att pensionssystemet spelar en viktig roll i den samhällsekonomiska utvecklingen och då särskilt vad gäller sparandets utveckling. ATP-systemet hade enligt den dåvarande regeringens mening bidragit till att sparandet stagnerat samtidigt allt större del förts över i offentlig regi.

som en

Vidare i Pensionsarbetsgruppens direktiv långsik-

angavs att en tig, stabil ökning sparandet i den svenska ekonomin är nöd-

av vändig. Denna ökning borde i allt väsentligt ske genom privat sparande. Ett viktigt motiv för privat sparande skulle kunna vara sparande till pension. Slutligen angavs i direktiven att detta potentiellt kraftiga spamiotiv måste bättre tas till den nödvändiga

vara om sparandeökningen skall komma till stånd.

Pensionsarbetsgruppen anförde i sitt betänkande att ett premiereservinslag gör det möjligt att den sparandeökning som under de närmaste åren bör ske inom pensionssystemet tar formen av ett mer individuellt sparande i stället for att leda till att den nuvarande APfonden växer ytterligare s. 160.

Valfrihet. Pensionsarbetsgruppen ansåg att ett premiereservinslag också har till syfte att öka den enskildes inflytande över pensionen. Detta sparande skulle knutet till den enskilde individen. Denne

vara skulle också ha ett stort inflytande över medlens förvaltning genom att inom vissa kunna välja mellan olika förvaltare med olika

ramar inriktning placeringama s. 160.

De skäl Pensionsarbetsgruppen anförde för införande av ett

som premiereservsystem återfinns oförändrade i förarbetena till de av riksdagen antagna riktlinjerna för ett reformerat pensionssystem prop. 1993/942250 s. 56 och bet. 1993/94:SfIJ24.

2.2.4 Synen på osäkerhetsfaktorer inom

premiereservsystemet

I de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet har som angetts ovan den slutsatsen dragits att osäkerhetsfaktorerna i olika pensionssystem bör balanseras mot varandra genom att värdeförändringen av intjänad pensionsrätt sker på två skilda sätt.

Detta förhållande säger emellertid inte något om huruvida olika individer inom premiereservsystemet skall ta olika risker. Lösningen kan antingen vara att varje individ ställs inför samma risk eller att det finns möjlighet att välja efter och önskemål. Något

var ens egna konkret uttalande om vilken princip bör gälla inom premie-

som reservsystemet har inte gjorts under beredningen av frågan om ett reformerat pensionssystem.

När det här talas om risk syftar vi s.k. finansiella risker som främst kan ta sig uttryck i varierande avkastning pensionssparandet. S.k. administrativa risker som medför att det sparade kapitalet helt eller till stor del förloras genom brister i hanteringen eller obehöriga förfaranden kan som närmare framgår senare inte

- accepteras se även avsnitt 7.2.

När det gäller friheten för den enskilde att välja mellan olika sparandeformer blir denna olika beroende vilka utgångspunkter som accepteras. Tre principiellt skilda utgångspunkter vad gäller möjligheter till risktagande i det följande benämnt differentierat

risktagande kan enligt vår mening vara teoretiskt tänkbara.

Inget diferentierat risktagande. Premiereservsystemet kan utformas sådant sätt att något differentierat risktagande över huvud taget inte accepteras. En sådan lösning skulle i och för sig inte innebära att något tillgångsslag utesluts för placering pensionsmedel.

av Däremot skulle sammansättningen i t.ex. en portfölj av blandade tillgångar inte få avvika från en tänkt modellportfölj. Någon frihet för den enskilde att välja skulle inte finnas i ett sådant system.

En variant av detta synsätt är den som kommer till uttryck i de tankar som har framförts en garanterad avkastning för alla individer. Härigenom skulle bara en obetydlig differentiering accepteras.

Obegränsat differentierat risktagande. Den ovan beskrivna principen att individuellt risktagande över huvud taget inte bör tillåtas har sin motsats i ett system utan begränsningar i detta hänseende. Med en sådan utgångspunkt skulle det t.o.m. tillåtas att pensionssparandet sker i ett enda aktieslag, t.ex. aktier i det bolag där

den enskilde är anställd. Även andra liknande placeringar inne-

som bär ett stort risktagande skulle tillåtas.

Begränsat diferentierat risktagande. En tredje lösning som befinner sig mellan de nu nämnda ytterlighetema innebär att skillnader i avkastningen sparandet accepteras men att risktagandet begränsas på olika sätt.

För den enskilde skall det alltid finnas möjlighet att placera sitt sparande i tillgångar med så låg risk som är möjlig att uppnå. För andra som vill ta större risker kan detta ske i en stigande skala. Vad som då bör eftersträvas är att det vid varje given risknivå uppnås högsta möjliga avkastning, eller annorlunda uttryckt att varje given avkastningsnivå bör nås med lägsta möjliga risk.

För att uppnå denna begränsning av risken kan det finnas regler som innebär att investering i endast ett eller ett fåtal placeringsobjekt inte tillåts. I stället bör placering ske utifrån vedertagna principer för riskspridning.

Med denna lösning vinns en betydande valfrihet utan att någon enskild individ behöver utsättas för ett icke önskat risktagande eller ett risktagande som denne inte är medveten om.

2.2.5 slutsatser

Utredningens om synen på

osäkerhetsfaktorema inom

premiereservsystemet

Vilka principer som skall gälla för individuell valfrihet har inte berörts i den beredning föregått de tidigare besluten. Således

som har människors varierande olika slag placeringar inte

syn av behandlats av Pensionsarbetsgruppen eller i den beredning som föregick riksdagens beslut om riktlinjer för ett reformerat pensionssystem. Detsamma gäller den därmed sammankopplade frågan om sambandet mellan osäkerhet och avkastning.

Enligt vår bedömning är det oundvikligt att människors skilda syn placeringsinriktning får genomslag inom premiereservsystemet, om en valfrihet skall kunna åstadkommas har verklig

som en innebörd för den enskilde.

Variationer i avkastning kommer alltså att finnas mellan dem som valt olika inriktning sitt pensionssparande. Skillnaderna mellan olika sparforrner är något som kan konstateras utifrån historiska erfarenheter. Därav följer i sin tur att det kommer att uppstå skillnader även i utgående premiepension.

Den nu sjösatta principen att människors skilda syn placeringar bör tillåtas ge utslag inom premiereservsystemet kommer att vara vägledande för våra fortsatta överväganden. Den modell för differentierat risktagande som närmast bör komma i fråga är den i vilken riskerna enligt vad som angetts i det föregående begränsas på olika sätt.

I premiereservsystemet kommer man inte att kunna acceptera andra slag risker än sådana som sammanhänger med variationer

av i avkastningen. Administrativa risker, dvs. bl.a. sådana som är förknippade med regelvidriga förfaranden, får inte förekomma. Säkerheten i systemet måste konstrueras härefter. Den lämpliga konstruktionen detta område är dock i princip oberoende av i vilken grad människors kapitalplaceringar tillåts få genomslag inom

olika syn premiereservsystemet.

Vid val av placeringar av pensionssparandet bör inte endast riskfaktorer beaktas. Även placeringshorisontens längd är största be-

av tydelse. För t.ex. 60-åring som har några få år kvar till pensione-

en ringen är de lämpliga placeringama inte av samma slag som för en 25-åring fyrtioårig placeringshorisont, i detta fall den tid

med en som återstår till pensioneringen. En konsekvens av det anförda är att den enskilde själv måste ta ställning till den lämpliga inriktningen

sitt sparande i förhållande till den tid som återstår till pensioneringen.

2.3 av direktiven

Utredningens analys

2.3.1¶Direktivens mål

Enligt direktiven skall premiereservsystemet uppfylla en rad krav. Vi vill sammanfatta dem följande sätt. Ordningsföljden i detta avsnitt uttrycker ingen rangordning av de olika kraven. I avsnitt 2.3.3 görs ett försök att prioritera målen.

Valfrihet och inflytande. Några av reformens viktigaste mål är att ge den enskilde inflytande och att öka den enskildes valfrihet vad gäller såväl förvaltningen som ianspråktagandet av pensionsmedlen. Av detta följer också bl.a. att den enskilde skall ha möjlighet att påverka förvaltningen och att korrekt information måste lämnas till den enskilde.

Mångfald kapitalförvaltare. De enskilda skall ha möjlighet att

välja mellan en rad olika kapitalförvaltare. Kapitalförvaltama bör

kunna ha olika profiler beträffande medlens placering och vad avser placeringamas inriktning. I direktiven nämns bl.a. finansiering av mindre företag och av företag som tar speciella miljöhänsyn. Givet en viss placeringspolitik skall förvaltama tillgodose de enskildas intressen. Även aktörer utanför de finansiella marknaderna

som företag, kommuner och organisationer bör kunna delta i förvaltningen utan att det gäller några särregler for dem.

Uppkomsten av alltför stora kapitalförvaltare skall motverkas. Bl.a. skall undvikas att förvaltama får ett alltför betydande ägarinflytande i enskilda företag.

Långsiktigt hög kapitalavkastning. En långsiktigt hög kapitalavkastning bör inom ramen för ett begränsat risktagande efter-

- strävas för de medel som förvaltas i ett premiereservsystem.

Marknadsmässighet. Det reformerade pensionssystemet skall i sin helhet vara självbärande. För premiereservsystemet anges uttryckligen att avsikten inte är att staten skall lämna några garantier gentemot förluster på de förvaltade medlen.

De statliga kapitalförvaltare som förutsätts finnas skall arbeta på strikt marknadsmässiga villkor och i full konkurrens med privata kapitalförvaltare.

Höga krav på administrativ säkerhet. Med tanke på att premiereservsystemet är en del av ett allmänt obligatoriskt pensionssystem, måste de förvaltade medlen hanteras med uppfyllande av stora krav

administrativ säkerhet. Bland annat sägs att höga krav skall ställas på de institut som vill komma i fråga som kapitalförvaltare.

Jämlikhet. Inom ett allmänt obligatoriskt pensionssystem kan alltför stora skillnader i pensionsnivåer beroende utfallet av

kapitalförvaltningen inte accepteras.

Vad gäller de statliga kapitalförvaltare som inte aktivt väljs av den enskilde bör en utjämning av avkastningen ske. Den tilldelning av statlig kapitalförvaltare som avses ske för dem som inte själva gör ett aktivt val av förvaltare bör inte få påverka avkastningen pensionsmedlen.

I ett allmänt obligatoriskt pensionssystem kan det inte heller tillåtas att pensionens storlek varierar beroende pensionstagarens kön. Kvinnors högre medellivslängd får alltså inte leda till att den årliga pensionen minskas i motsvarande mån.

Motståndskraft mot allmänekonomiska störningar. Värdeutvecklingen av pensionsförrnånerna kommer i det reformerade pensions-

systemet att bli beroende av både standardutvecklingen och kapitalavkastningen i samhället. Därmed förväntas en högre grad av stabilitet än i renodlade fördelningsbaserade respektive fonderade system.

Nationella och internationella hänsyn. Beträffande premiereservsystemet framhålls att en väsentlig funktion bör vara att tillgodose behov av kapital den svenska kapitalmarknaden. Därvid bör en avvägning göras mot försäkringstagamas intresse av högsta möjliga avkastning.

Reglerna för placering i tillgångar i utlandet eller i utländsk valuta måste vara förenliga med EES-avtalets regler.

Neutrala skatteregler. Neutralitet skall råda i beskattningen. Huruvida detta skall gälla i förhållande till fördelningssystemet eller till privata pensionsförsäkringar, tjänstepensioner och sparande inom det individuella pensionssparandet överlämnas åt utredningen att överväga.

Civilrättslig reglering. Förhållandena inom premiereservsystemet skall bygga civilrättslig grund. Om detta inte skulle vara möjligt, bör grundvalen vara offentligrättsliga bestämmelser. Den sistnämnda lösningen får dock inte innebära att den enskildes rättigheter inom systemet skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan.

2.3.2 Målkonflikter

Det är enligt vår mening uppenbart att de krav som uppställs premiereservsystemet är så omfattande att de inte kan uppnås i full utsträckning. Några av målen står dessutom i viss konflikt med andra.

Här beskrivs först kortfattat några av de enligt vår mening mest uppenbara målkonfliktema. Därefter görs ett försök till prioriteringar.

Valfrihet och Lågt risktagande. Begränsningar i risktagandet innebär med nödvändighet inskränkningar i valfriheten. Inom premiereservsystemets ram kan valfriheten för de enskilda sannolikt inte bli lika vidsträckt som kapitalmarknaden eller inom vissa delar av det privata försäkringsväsendet. Bland annat måste möjlighetema begränsas att fritt välja vilken risknivå helst. På mot-

som svarande sätt begränsas valfriheten av att det- som antytts

ovan måste ställas höga krav på de förvaltare som kan komma i fråga.

Valfrihet och Jamlikhet. Olikheter i utfall vad gäller avkastningen på medlen inom premiereservsystemet och därmed utgående

premiepension kan enligt direktiven tolereras bara inom vissa

gränser. Detta medför också vissa restriktioner hur stort mått av valfrihet som kan skapas.

Valfrihet och Enkelhet, Begriplighet. Erfarenhetsmässigt innebär många valmöjligheter i kombination med svårigheterna att göra mycket långsiktiga bedömningar att stora krav ställs på den som skall träffa ett val. Det finns gränser för hur långt dessa problem kan avhjälpas med information.

Valfrihet, Inflytande och Låga kostnader. För att friheten att välja och byta mellan olika förvaltare skall kunna utnyttjas måste administrativa system byggas upp. Ju fler valmöjligheter ett system innehåller, desto större tenderar administrationskostnadema att bli. Även möjligheter till aktivt inflytande från de enskildas sida förutsätter information och administration.

Alla dessa moment leder till kostnader som skall täckas av premiereservmedlen och därmed bäras av de enskilda. Ett system som har ett minimum av valfrihet och inflytande skulle sannolikt bli billigast att administrera.

Mångfald i kapitalförvaltningen och Höga krav på administrativ säkerhet. Antalet aktörer ökar ständigt när det gäller finansiella tjänster både inom och utom landet. De stora kapitalvolymer som kan bli aktuella inom premiereservsystemet torde komma att locka ett relativt stort antal förvaltare att erbjuda tjänster inom systemet.

Höga krav måste ställas på förvaltarna i olika avseenden. Stora investeringar torde därför bli erforderliga i marknadsföring, administrativa system, placeringsexpertis etc. Kraven och investeringskostnaderna kan komma att reducera antalet kapitalförvaltare som i praktiken kan bli aktuella.

Hog avkastning och Lågt risktagande. Såväl ekonomisk teori som historiska erfarenheter visar att hög avkastning långsiktigt bara kan uppnås till priset av visst risktagande medan lågt risktagande leder till lägre avkastning. Hög avkastning kan inte uppnås med lågt risktagande.

Nationella och internationella hänsyn. I direktiven anges dels att en ...väsentlig funktion bör vara att tillgodose behov av kapital på den svenska kapitalmarknaden..., dels att det finns skäl att överväga ...vissa restriktioner placering i tillgångar i utlandet eller i

ut om systemet skall tillämpa regler som är förenliga med EG:s bestämmelser.

2.3.3¶Prioriteringar

I direktiven uttalas en prioritering bara i en av de nämnda målkonfliktema. Intresset av mångfald i kapitalförvaltningen och valfrihet för den enskilde bör underordnas intresset säker avkastning

direktiven s. 14.

För oss framstår två av de diskuterade målen som överordnade de övriga: Valfrihet respektive Långsiktigt hög kapitalavkastning. Dessa två mål är dessutom sammankopplade.

Vad gäller valfrihet slog vi fast i avsnitt 2.2.5 ovan att det är oundvikligt att människors skilda syn på placeringar får genomslag inom premiereservsystemet, om en verklig valfrihet skall kunna åstadkommas. Därav följer att avkastning och utgående premiepension kommer att variera mellan olika individer.

Varje enskild individ skall ha möjlighet att välja inriktning för sitt pensionssparande genom ett eget medvetet beslut baserat på ett gott infonnationsunderlag. Den som inte fattar något beslut alls om placering av medlen skall få dessa förvaltade med så låg risk som möjligt. Liknande alternativ skall stå till buds även för dem som aktivt vill välja en sådan placeringsinriktning.

Valfrihet förutsätter också att det finns ett antal alternativ att välja emellan. Dessa alternativ måste vara jämförbara och verka på likvärdiga villkor.

Med många alternativ blir systemet med nödvändighet omfattande. Samtidigt kan sägas att ett allmänt obligatoriskt system naturligen blir så stort att underlag kommer att finnas för ett antal olika alternativ.

Långsiktigt hög kapitalavkastning förutsätter att kapitalförvaltar-

na i likhet med vad som gäller för andra kapitalförvaltare och de

- enskilda får agera relativt fritt inom för vissa grundläggande

ramen placeringsbestämmelser, det i avsnitt 2.3.1 sammanfattades i

som

uttrycket marknadsmässighet.

2.4¶Utredningens övriga

principiella

överväganden

Premiereservsystemet kommer att bli mycket omfattande. Alla i aktiv ålder blir direkt berörda. Reformens effekter för den enskilde sträcker sig över hela livet och rör känsliga och komplicerade frågor. Det är därför synnerligen viktigt att uppbyggnaden är enkel och begriplig.

Även från administrativ synpunkt kommer premiereservsystemet att bli mycket omfattande i många avseenden. Premiereservinslaget är dessutom nytt och konstruerat på ett annat sätt än som varit vanligt i svensk social- eller livförsäkring. I full funktion kommer det att beröra alla vuxna medborgare. Ett stort antal transaktioner kommer att genomföras löpande. Många kapitalförvaltare kommer sannolikt att ingå i systemet. Socialförsäkringsadministrationen berörs centralt och lokalt.

Det ligger också i sakens natur att ett obligatoriskt pensionssystem omfattar alla medborgare måste säkert, robust och

som vara trovärdigt.

Vi vill mot denna bakgrund kortfattat beskriva de egenskaper som bör känneteckna ett premiereservsystem.

Begripligt. Det är synnerligen viktigt att systemet som helhet och de olika alternativ erbjuds är begripliga för en majoritet av

som svenska folket. Refonnen får inte förutsätta tillgång till expertkunskap. Valfriheten skulle bli en chimär om medborgarna blev beroende kapitalförvaltares eller andras rådgivning.

Allmänhetens möjligheter att förstå till synes komplicerade förhållanden skall visserligen inte underskattas. Även det i

om Sverige inte finns någon lång folklig tradition av sparande i aktier och andra värdepapper har det sedan införandet av allemansfonder skett mycket markant ökning av denna sparform. En annan

en placering har vunnit stor anslutning under senare år är privat-

som obligationer. Vidare bör beaktas att det förslag vi lägger i huvudsak kommer att beröra människor i dag är relativt unga. Det är

som troligt att dessa generationer är mindre främmande för sparande i aktier och andra finansiella instrument än äldre generationer.

Låga kostnader. Pensionssystemet reformeras bl.a. av ekonomiska skäl. De årliga premiebeloppen för varje medborgare är relativt små. Reformens nytta får därför inte förbrukas i en resurskrävande administration. Kostnaderna för systemets olika funktioner

måste vara låga i relation till avkastningen individens pensionssparande.

Enkelt. För att systemet skall bli begripligt och billigt att administrera måste uppläggningen förenklas så långt möjligt

som utan att de grundläggande kraven åsidosätts.

Anknyta till kända principer och system. De nämnda önskemålen om att premiereservsystemet skall vara begripligt, billigt och enkelt kan enligt vår mening uppnås bl.a. att systemets olika delar

genom och regelverket så långt som möjligt anknyter till rådande förhållanden på jämförbara områden.

Säkert. Placeringsreglema, hanteringen av tillgångarna, övriga krav kapitalförvaltama, tillsynen över dessa skall utformas

m.m. så att de enskildas tillgångar inom systemet inte utsätts för otillbörliga risker. De risker ofrånkomligen ändå måste finnas skall

som begränsas till vissa acceptabla variationer i avkastningen.

Möjligheter att revidera detaljutformningen. Premiereservsystemet är en helt ny konstruktion som dessutom förväntas verka under åtskilliga decennier. Det ligger i sakens natur att åtskilliga frågor inte kan bedömas i förväg med någon större säkerhet. En våra

av utgångspunkter har därför varit att söka skapa ett sådant mått

av flexibilitet att successiva detaljjusteringar kan ske i takt med att praktiska erfarenheter har vunnits.

I det perspektivet har vi försökt att utforma våra förslag på vissa områden så att de relativt lätt kan ändras utan att grundvalama för konstruktionen rubbas. Vår tanke har då varit att det är enklare att efter några år lätta restriktioner bedöms onödigt strikta

som vara än att införa sådana där tidigare relativt stor frihet har rått.

3

Utredningens grundmodell

7SAP S 79

Våra förslag i sammandrag: Kapitalförvaltningen under den förvärvsaktiva tiden sker inom ett renodlat sparsystem utan försäkring. Försäkringsfunktionen får därmed betydelse för den enskilde först i samband med pensioneringen. Förvaltningen av de sparade medlen sker i särskilda värdepappersfonder fram till dess att den enskilde spararen går i pension. Vid pensioneringstidpunkten används innestående medel för tecknande pensionsförsäkring hos

den statliga försäkringsgivaren. Socialförsäkringsadministrationen SFA fastställer intjänad

pensionsrätt och det belopp som skall avsättas till premiereservsystemet. I samband med beslutet om avsättningens storlek översänder SF A en blankett till den enskilde for val fond.

av Blanketten skickas av den enskilde direkt till berört fondbolag utan medverkan av SFA.

SFA kan uppdra kapitalforvaltama att lämna erforderliga uppgifter för ett samlat årsbesked om beräknad pension från såväl

fordelnings- som premiereservsystemet.

Den som inte väljer fond for sina pensionsmedel anvisas särskild placering. Staten sköter registreringen dessa med konto

av sparare hos SFA och svarar för den årliga informationen till dem.

Sparkapital efter en avliden skall inte återföras till kollektivet utan i stället tillfalla den avlidnes efterlevande. Utgående pension kan därmed komma att bli obetydligt lägre.

Efter överförandet till pensionsförsälcring ombesörjer den statliga

försäkringsgivaren förvaltning av den enskildes pensionssparande,

beräkning av pensionsbelopp, utbetalning av pension och utfárdande

av årliga pensionsbesked.

Premiereservsystemet skall benämnas Allmänt pensionssparande, förkortat APS.

3.1¶Bakgrund

Enligt direktiven skall utgångspunkten för utredningens förslag när det gäller utfonnningen central statlig försäkrings-

i stort vara en funktion skild från kapitalförvaltningen. En mångfald i kapitalförvaltningen bör eftersträvas. Ålderspension från premiereservsystemet skall beräknas enligt i huvudsak försäkringsmässiga grunder.

En grundläggande princip inom systemet skall enligt direktiven vara att de avsättningar som görs registreras individuellt och grundar pensionsrätt för ålderspension enligt i huvudsak gäller

de regler som för frivilliga individuella pensionsförsäkringar.

Förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare skall bygga på civilrättslig reglering med avtal mellan parterna. För det fall utredningen finner att det inte går att på ett ändamålsenligt sätt utfonna regleringen av förhållandet mellan försäkringstagare och Försäkringsgivare enligt sådana principer bör i huvudsak offentligrättsliga bestämmelser gälla. Avtal får då ersättas med reglering direkt i lag. Enligt direktiven får en sådan lösning dock inte innebära att pensionsrätten inom premiereservsystemet skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan.

Inom premiereservsystemet skall alltså en åtskillnad göras mellan försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionema. Utredningen skall överväga arbets- och ansvarsfördelningen mellan försäkringsgivaren och kapitalförvaltama.

Försäkringsfunktionen skall skötas av ett statligt organ, eftersom premiereservsystemet är en del av ett allmänt obligatoriskt pensionssystem där försäkringskollektivet skall utgöras av alla försäkrade. Försäkringsfunktionen skall enligt direktiven svara för premieinbetalningar till kapitalförvaltama, bokföring av uppgifter från dessa om avkastning och tillgodohavande på premiereservkontona, tillhandahållande av årliga pensionsbesked, beräkning av pensionsbelopp och utbetalning av pension.

Kapitalförvaltama skall enligt direktiven tillse att medlen placeras bästa sätt inom ramen för placeringsreglema. Vidare skall de lämna en allsidig och fullständig infonnation om förvaltningen och årligen fastställa behållning och avkastning för varje försäkringstagare.

Premiereservsystemet är ett helt nytt inslag inom det offentliga obligatoriska pensionssystemet. Till skillnad från vad som f.n. gäller kommer storleken på pensionen från premiereservsystemet, premie-

pensionen, att påverkas av avkastningen de förvaltade medlen. Som utredningen har fastlagt i övervägandena i kapitel 2 är det därför av stor vikt att systemet utformas så att administrationen blir enkel och förenad med så låga kostnader som möjligt.

I direktiven skisseras en nära koppling mellan den statliga försäkringsfunktionen och kapitalförvaltama. Samtidigt skall enligt de riktlinjer riksdagen har antagit kapitalförvaltamas uppdrag i

som premiereservsystemet enbart omfatta kapitalförvaltning till

skillnad från vad som t.ex. gäller inom konventionell pensionsförsäkring. Skälen för denna uppläggning anges bl.a. vara att en konstruktion med en sammanhållen kapitalförvaltnings- och försäkringsfunktion av slag som i konventionella försäkringsbolag

samma skulle leda till att en eftersträvansvärd mångfald i kapitalförvaltningen inte uppnås.

3.2¶Inledning

I detta kapitel analyserar utredningen de olika grundläggande konstruktioner som kan vara tänkbara för att organisera försäkringsoch kapitalförvaltningsfunktionema respektive för arbets- och ansvarsfördelningen mellan försäkringsgivaren och kapitalförvaltarna.

I fortsättningen diskuteras först kortfattat uppläggningen inom de nuvarande tre huvudfonnema för privat pensionssparande i Sverige och vilken förvaltningsform som kan vara lämplig för premiereservsystemet. Därefter analyseras hur det rättsliga förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare bör ordnas. Slutsatsema ligger till grund för utredningens grundmodell som presenteras i avsnitt 3.6.

3.3 former för

Några privat pensionssparande i Sverige

och utomlands

För privat pensionssparande i Sverige kan tre huvudgrupper urskiljas; konventionell pensionsförsäkring, fondförsäkring och individuellt pensionssparande.

Konventionell pensionsförsäkring. Försäkring och sparande hanteras samlat hos ett livförsäkringsbolag. Med beteckningen konventionell pensionsförsäkring avses en livförsäkring där premiebetalningar görs regelbundet och inom vilken det finns möjlighet att välja efterlevandeskydd. Till försäkringstagaren skall pension kunna betalas temporärt eller livsvarigt. Försäkringstagaren garanteras

vanligen en viss minsta nominell avkastning på i genomsnitt 4 %

om året utifrån det antagande förväntad avkastning försäkrings-

om som givaren gör. För att kunna uppfylla gjorda åtaganden finns regler som ställer krav på försäkringsbolagens soliditet och som anger hur de medel som motsvarar åtagandena skall placeras.

Fondförsäkring "unit linked Sparandet sköts i denna försäkringsfonn av fondbolag i värdepappersfonder och försäkringen tecknas i särskilda försäkringsbolag som inte får meddela konventionell pensionsförsäkring.

Denna form av pensionssparande sker enligt lagen 1989:1079 om livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder fondförsäkringslagen. Till skillnad mot vad som gäller för förvaltning av medel inom de konventionella pensionsförsäkringama kan den försäkrade inom fondförsäkringen själv välja i vilka fonder medlen skall placeras.

Liksom vid konventionell livförsäkring kan kontraktet vid fondförsäkring delas upp i de olika komponenterna sparande,

livsfallsförsäkring och dödsfallsförsäkring. Grundidén med försäkringsformen är att försäkringstagaren själv skall kunna påverka placeringen av försäkringssparandet. Det gör försäkringstagaren

genom att välja i vilken eller vilka värdepappersfonder

som sparandet skall placeras.

En enkel försäkringskonstmktion med fondanknytning innebär

att försäkringstagaren årligen gör en fixerad premiebetalning. Dessa

pengar går i en värdepappersfond, som försäkringstagarens

uppdrag administreras av ett fondbolag. Formellt är det emellertid försäkringsbolaget som är fondandelsägare. Detta försäkringsbolag

administrerar också livsfallsforsäkring som är knuten till fond-

en sparandet och helt enkelt går ut på att fördela de ackumulerade

som beloppen så att även de lever längre än genomsnittet i års-

som gruppen kan garanteras utbetalningar i framtiden.

Uppbyggnaden fonden sker fram till den överenskomna pen-

av sionstidpunkten. Precis i vilken värdepappersfond som

som annan helst ackumulerar försäkringstagama fondandelar allt eftersom de betalar pengar via premiebetalningar. Fondandelamas värde beror på hur fonden totalt kan avkasta de placerade medlen. Vid pensionstidpunkten är fonduppbyggnaden avslutad och försäkringstagama får

slutlig redovisning vad deras ackumulerade sparande uppgår en av till. Fondens totala fonnögenhet skall sedan portioneras ut till försäkringstagama ett sådant sätt att fondmedlen precis räcker till pensionsutbetalningama till de försäkringstagare som när högsta åldern.

Försäkringstagama väljer själva placeringsinriktning på tillgodohavandet i försäkringen. Kapitalförvaltningen sköts av fristående fondbolag placerar förvaltade medel i värdepappersfonder vars

som verksamhet regleras i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder.

Individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag IPS. Sparandet sker i särskilda pensionssparinstitut. Sparandet kan där tillhandahållas inlåning i bank, andelar i värdepappersfond

genom och allemansfond samt i aktier och obligationer från enskilda utgivare.

Det individuella pensionssparandet som infördes år 1994 i syfte att bl.a. öka konkurrensen sparandet för pension är ett renodlat

om pensionssparande utan forsäkringsinslag. Förvaltningen av medel sker på olika sätt beroende på vilken sparfonn används. De

som sparformer finns är andelar i värdepappersfond och allemans-

som fond, enskilda värdepapper samt inlåning på konto, dvs. sparformer

är allmänt förekommande de finansiella marknaderna. som Sparandet kan fördelas och flyttas mellan de olika sparformema.

För IPS gäller bestämmelserna i lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande. På sätt för sparande i pensionsförsäk-

samma som ring och fondförsäkring gäller för sparande inom IPS särskilda skatteregler.

Associationsformer. Livförsäkringsverksamhet som bedrivs här i landet regleras i försäkringsrörelselagen, FRL, 1982:713 och i fondförsäkringslagen.

Försäkringsbolag kan associationsrättsligt två slag, för-

vara av säkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Ett ömsesidigt

försäkringsbolag ägs av sina försäkringstagare. På motsvarande sätt som for livförsäkringsaktiebolag gäller att någon vinst inte får betalas ut till de fysiska ellerjuridiska tillskjutit kapital

personer som vid bildandet av ett ömsesidigt försäkringsbolag. Dessa

personer kallas bolagets garanter.

För livförsäkringsbolag som tillhandahåller fondförsäkringar gäller i huvudsak samma regler som för konventionella livförsäkringsbolag. Eftersom tillgångarna inom fondförsäkring i första hand skall knytas till de enskilda försäkringstagama finns det dock inte något skäl för att ömsesidighetsprincipen skall gälla för denna försäkringsforrn. För de bolag som bedriver fondförsäkringsrörelse gäller därför enligt 10 § fondförsäkringslagen inte vinstutdelningsförbudet i FRL. Bolagen får således dela ut vinst till sina aktieägare efter samma principer som gäller för skadeförsäkringsbolag enligt 12 kap. 2 § FRL.

Uänstepensioner. De nu angivna pensionssparfonnema utgör ett frivilligt pensionssparande. Därutöver förekommer utanför det allmänna obligatoriska pensionssystemet ett stort pensionssparande i olika tjänstepensionen När det gäller tillhörighet till tjänstepensionerna bestäms denna i de flesta fall inte av den enskilde utan

av arbetsmarknadens parter.

Internationellt börjar avgiftsbestämda kompletterande tjänstepensioner bli allt vanligare. Framför allt förekommer sådana i Storbritannien och USA. Här är pensionens storlek ofta helt beroende av storleken sparade medel och avkastningen dessa medel. Förvaltningen av de sparade medlen sköts av olika institut som förvaltar medlen i fonder fram tills den enskilde går i pension. Vid pensioneringstidpunkten betalas innestående medel ut olika sätt eller används för tecknande pensionsförsäkring.

3.4 former

Kapitalförvaltningens

3.4.1¶Inledning

När det gäller frågan i vilken institutionell form som kapitalförvaltningen skall bedrivas har riksdagen inte antagit några riktlinjer. I utredningens direktiv anges att det ena alternativ för utformningen av kapitalförvaltningen som bör utredas är förvaltning i fond som

ägs dem tillskjutit kapital. Det andra alternativet är förvalt-

av som ning i institut där förvaltade medel på samma sätt som i konventionella försäkringsbolag sammanblandas med förvaltarens egna medel. En därmed sammanhängande fråga är om de institut som i dag finns kapitalmarknaden skall komma i fråga eller om särskilda institut bildade enbart för att förvalta premiereservmedel bör väljas.

Frågan sambandet mellan försäkringsgivaren och kapitalför-

om valtama lämplig institutionell form för kapitalförvaltningen

och om kan enligt vår mening inte lösas skild från vissa andra frågor om kapitalförvaltningen inom premiereservsystemet. En viktig fråga gäller det inom premiereservsystemet bör finnas en garanterad

om avkastning med förebild från pensionssparande inom den konventionella pensionsförsäkringen.

Betydelsefull är även frågan vilken grad av säkerhet som kan uppnås inom premiereservsystemet så att pensionsspararen inte behöver riskera att förlora sina medel. Svaret frågan om byte av kapitalförvaltare avseende redan sparat kapital kommer att skilja sig åt beroende i vilken institutionell form som kapitalförvaltningen kommer att bedrivas. Ytterligare fråga betydelse är valfriheten

en av för den enskilde nödvändig förutsättning för en mångfald

som en bland kapitalförvaltama.

3.4.2¶Garanterad avkastning

I direktiven nämns att regler garanterad avkastning kan vara

om en ett sätt att förhindra stora skillnader i pensionsnivåer beroende vilken kapitalförvaltare den enskilde väljer. Regler om garanterad avkastning måste emellertid vägas mot andra önskvärda inslag i premiereservsystemet såsom en lagfäst rättighet att flytta pensionssparandet till annan kapitalförvaltare.

Utredningen skall enligt direktiven särskilt överväga om inte de skyddsintressen som ligger i en avkastningsgaranti kan tillgodoses på ett lika ändamålsenligt sätt placeringsreglemas utform-

genom ning.

En garanterad avkastning utformad på det i dag finns

sätt som inom konventionell pensionsförsäkring förutsätter enligt vår mening att förvaltning medel inom premiereservsystemet sker ett

av liknande inom konventionella livförsäkringsbolag. Redan

sätt som

den uppdelning försäkrings- och kapitalförvaltningsgenom av

funktionerna lagts fast i riksdagens riktlinjer föreligger andra som förutsättningar för att utforma avkastningsgaranti än vad en som gäller inom den konventionella pensionsförsäkringen. För att en garanterad avkastning skall kunna införas enligt vad som gäller inom den konventionella pensionsförsäkringen krävs att kapitalförvaltarens solvens kan göras trolig. Med sådan ordning en skulle det bli nödvändigt att bygga ett betydande buffertkapital upp för att åtaganden att den enskilde garanterad avkastning om ge en skall kunna infrias. Mycket talar för att kapitalförvaltama då måste konstrueras med försäkringsbolagen förebild trots att det endast som är fråga om att förvalta ett rent sparande och att försäkringsfunktionen skall förbehållas enda statlig försäkringsgivare. en En ordning med kapitalförvaltare utformade med förebild från försäkringsbolagen riskerar att allvarligt begränsa det antal kapitalförvaltare som kan komma i fråga. Förmodligen skulle få förvaltare utanför försäkringsbranschen kunna uppfylla kraven. Skälet till detta är för det första att behovet buffertkapital skulle bli omfattande av och därför kräva stora ekonomiska och organisatoriska För resurser. det andra skulle försäkringsbolagen den verksamhet genom som bedrivs i dag få betydande konkurrensfördelar. De i försäkringssammanhang vanligen förekommande avkastningsgarantierna är utformade i nominella termer, dvs. utan hänsyn till inflationen. Den mest påtagliga innebörden av en garantiordning är enkelt uttryckt att kostnaden är hög för den utfärdar garantin. Sannosom likt kommer kostnaden att grund det mycket långa tidsav perspektivet för garantin t.o.m. bli så hög att denna blir ointressant för den omfattas garantin. Samtidigt är värdet i som av av en nominella termer utfärdad garanti tveksamt. Pensionsarbetsgruppens förslag garanterad avkastning i om kombination med en ovillkorlig rätt att byta kapitalförvaltare väckte stark kritik från remissinstansema. Bl.a. anförde dessa att förslaget riskerade att leda till att kapitalförvaltama tvingades hålla relativt stora likvida tillgångar vilket skulle inverka negativt avkastningen de förvaltade medlen. En garanterad avkastning med förebild från den konventionella

pensionsförsäkringen skulle enligt vår bedömning också innebära

svårigheter vad gäller rätten för den enskilde pensionsspararen att byta kapitalförvaltare avseende sitt innestående kapital. Mot bakgrund av vad som nu anförts finns det enligt vår mening inte några tungt vägande skäl för att konstruera kapitalförvaltningen

enligt de principer gäller för de konventionella livförsäkrings-

som bolagen. De skyddsintressen ligger i avkastningsgaranti kan

som en enligt vår bedömning tillgodoses ett lika ändamålsenligt sätt

placeringsreglemas utformning. Hur detta skall åstadkommas genom återkommer vi till i kapitel

3.4.3¶Institutionell kapitalförvaltning

I sammanhanget finns det anledning att också beröra en annan principiell fråga kapitalförvaltningens organisation. I direktiven

två huvudaltemativ för utformningen av kapitalförvaltningen anges

båda kan betecknas förvaltning i institutionell fonn. som som

Mot bakgrund det intresse som det individuella pensions-

av sparandet IPS har rönt bör ändå fråga sig om inte liknande

man möjligheter borde öppnas även inom premiereservsystemet. Den enskilde skulle då själv kunna styra sina placeringar till många olika sparformer, t.ex. aktier och obligationer från enskilda utgivare.

Goda skäl kan i och för sig anföras för sådan möjlighet

att en borde skapas. Koncentrationstendensema kapitalmarknadema skulle i viss mån motverkas. Individens valfrihet skulle ytterligare vidgas.

I kapitel 2 har redogjorts för grundläggande utgångspunkt i

en direktiven, nämligen att intresset av mångfald i kapitalförvaltningen och valfrihet för den enskilde bör underordnas intresset av säker avkastning. Några riskbegränsande placeringsregler finns inte inom IPS. Enligt vår mening skulle det stöta på oöverstigliga praktiska svårigheter att skapa placeringsregler som i ett premiereservsystem

IPS-liknande slag säkerställer att den enskildes medel inte utsätts av för oacceptabelt stora risker.

Vår bedömning är att möjligheterna kommer att vara lika goda för individen att uppnå stor valfrihet och långsiktigt hög kapitalavkastning vid kapitalförvaltning i institutionella former vid

som individuellt bestämda placeringar i enskilda värdepapper.

Vi mot bakgrund härav att endast placeringsmöjligheter i

anser institutionell form skall tillhandahållas.

3.4.4 Fristående fonder

Vi återkommer nu till frågan om vilken verksamhetsform bör som väljas för kapitalförvaltningen. I direktiven alternativa anges som möjligheter kapitalförvaltning i fond ägs dem tillskjutit som av som kapital respektive förvaltning tillsammans med kapitalförvaltarens egna medel. Vi ansluter oss till dc tankar framförs i direktiven att det från som konsumentskyddssynpunkt är väsentligt att det tydligt framgår vilka medel som tillhör den enskilde och vilka tillhör kapitalförvaltasom ren. Som vi har konstaterat i avsnitt 3.4.2 finns det inga tungt vägande skäl att välja försäkringsbolagsforrnen för kapitalförvaltningen. Vidare bör verksamhetsformen lätt att anknyta till ett vara befintligt regelverk kapitalmarknaden. I samhällslivet förekommer i dag andra associationsformer vid sidan om aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, främst ideella föreningar, ekonomiska föreningar och stiftelser. De kriterier för kapitalförvaltningens verksamhetsform angetts, att medlen som nu skall vara avskiljbara och vila på etablerad ordning uppfylls med en förvaltning i värdepappersfonder. Det är därför enligt vår mening naturligt att utgå från denna form är vanligt förekommande, som välkänd och beprövad. En värdepappersfond är en gemensamt ägd fond bildas som genom kapitaltillskott från allmänheten andelsägama. Tillgångama i en värdepappersfond består huvudsakligen omsättningsbara av värdepapper och andra finansiella instrument. En värdepappersfond är inte en egen juridisk person utan administreras ett särskilt av fondbolag som drivs i aktiebolagsfonn. Fondbolaget står under tillsyn av Finansinspektionen. Det faktum att ett fondbolag är organiserat aktiebolag som hindrar inte i sig att den tar initiativ till att bilda fondbolaget som själv utgör en juridisk person av annat slag, t.ex. ömsesidigt försäkringsbolag, ideell förening, ekonomisk förening, stiftelse eller kommun. Därmed kan möjligheter beredas för olika huvudmän att starta fondbolag inom premiereservsystemet, förutsatt att fondbolaget uppfyller de allmänna krav uppställs. som Lagen om värdepappersfonder trädde i kraft den 1januari 1991. Den ersatte då lagen 1974:931 aktiefonder aktiefondslagen om

och lagen 1978:428 om aktiesparfonder. Lagstiftningen är

en anpassning till minimikraven i EG:s direktiv för kollektiva investeringar i värdepapper det s.k. UCITS-direktivet, bilaga 2. se

I förarbetena till lagen värdepappersfonder poängteras att de om skyddsintressen låg till grund för införandet av aktiefondslagen som skall ha framskjuten plats även i moderniserad lagstiftning. en en Dessa intressen är att ett gott rättsskydd och att tillförge spararna säkra dem sakkunnig förvaltning medlen samt att sprida de en av risker kan förknippade med sparformen genom ett som vara välfördelat värdepappersinnehav. Genom att välja kapitalförvaltningsformen värdepappersfond kan enligt vår mening fri bytesrätt för den enskilde mellan olika en fonder gälla utan principiella eller praktiska svårigheter. Antalet fonder den enskilde pensionsspararen får välja behöver inte som begränsas. Därmed vidgas möjligheterna för den enskilde att uppnå önskad riskspridning för sina medel. Vi föreslår därför att utgångspunkten för kapitalförvaltningen bör att skapa ordning innebär att medlen förvaltas i vara en som värdepappersfonder. Med sådan ordning uppnås att kapitalfören valtningen sker i former redan prövats och befunnits fungera som väl inom omfattande kapitalförvaltning av både frivilligt penen sionssparande och annat sparande. Med tanke de speciella regler föreslås för premiereservsom systemet och de höga krav bör uppställas bör dessa medel som förvaltas i särskilda fristående värdepappersfonder administrerade av för ändamålet bildade fondbolag. Sådana fondbolag bör få såväl befintliga företag startas av kapitalmarknaden, dvs. banker, värdepappersbolag, fondbolag och försäkringsbolag, huvudmän utanför de finansiella marknadersom t.ex. andra företag, ekonomiska föreningar, kommuner, ideella na, föreningar och andra organisationer. Det skall också enligt direktiven finnas statliga kapitalförvaltare organiserade samma sätt. En förutsättning är därvid givetvis att fondbolaget uppfyller vissa grundläggande krav, har fått tillstånd Finansinspektionen att av bedriva verksamhet och är underkastat offentlig tillsyn. Bedömningen ett fondbolag uppfyller kraven får göras av inspekav om tionen vid tillståndsprövningen. premiereservsystemets karaktär allmänt obligatorium För att av skall kunna fullföljas måste ett fondbolag skyldigt att bevilja vara och ansöker därom ställning som andelsägare i fonden. var en som För den närmare utformningen dessa fonder redogörs i av kapitel

3.5¶Rättsliga aspekter

Som nämndes inledningsvis skall enligt direktiven förhållandet

mellan försäkringstagare och försäkringsgivare i första hand bygga

på civilrättslig reglering. Om detta inte är möjligt får avtal mellan

försäkringstagare och Försäkringsgivare och avtalets utformning

ersättas med reglering direkt i lag. En sådan lösning får dock inte innebära att pensionsrätten inom premiereservsystemet skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. Uttryckliga förbud mot retroaktiv lagstiftning finns bara på straffrättens och skatterättens område. Ett allmänt förbud mot retroaktiv lagstiftning har diskuterats avvisats. I fråga men om civillagstiftning gäller dock allmän grundsats, att civillag som en ny inte skall rubba innehållet i avtal har träffats innan lagen trätt som i kraft. Avsteg från denna viktiga rättssäkerhetsprincip får göras endast om starka skäl talar för det. Med den i direktiven antydda kopplingen mellan försäkringsgivaren och kapitalförvaltama skulle enligt vår bedömning avtal om kapitalförvaltning behöva slutas i två steg. Den enskilde skulle ha sin rätt till premiereservmedlen grundad ett förhållande med staten i dess egenskap av försäkringsgivare. Staten skulle i sin tur teckna avtal med kapitalförvaltaren. Om den enskilde har ett avtal med stâten kan besvärliga gränsdragningsproblem uppstå, framför allt mellan myndighetsutövning och affärsverksamhet. Den enskildes möjlighet att få ersättning för skada som orsakats av fel eller försummelse vållats som av myndighet varierar nämligen beroende på om åtgärden vidtagits vid myndighetsutövning eller i affärsverksamhet.

Tvistlösningsprocedurema är olika beroende om det är

myndighetsutövning eller affärsverksamhet. Talan förs i det förra fallet vid de allmänna förvaltningsdomstolama och i det fallet senare vid de allmänna domstolarna. I det förra fallet finns det möjlighet till självrättelse enligt förvaltningslagen 1986:223. En sådan möjlighet saknas i det senare fallet. Vilken roll skulle staten få systemet konstruerades så att det om fanns dels ett avtal mellan den enskilde och staten, dels ett avtal mellan staten och kapitalförvaltaren Enligt vår bedömning finns det en risk för att avtalet mellan den enskilde och staten skulle uppfattas innehålla ett åtagande från statens sida att till den enskilde betala det belopp som finns noterat hos staten detta belopp är högre än det om belopp som för den enskildes räkning förvaltas hos kapitalförvalta-

dvs. statlig garanti. Avsikten med ett avtal mellan ren, ses som en den enskilde och staten torde dock inte att tilldela staten rollen

vara

garant. Om staten i avtalet med den enskilde inte skulle anses som ha gjort något sådant åtagande skulle statens roll inskränkas till att förmedla betalningar mellan den enskilde och kapitalförvaltaren. Statens egentliga roll skulle alltså bestå i att vara betalningsförmedlare. Det är oklart hur denna roll skulle bedömas rättsligt och vilket staten skulle ta på sig.

ansvar

Med den i direktiven skisserade modellen, som är av fondförsäkringstyp, skulle staten Försäkringsgivare uppträda som ägare till

som spannedlen i premiereservsystemet. Den enskilde skulle endast ha

fordran staten motsvarande sparmedlen. Sparande i fonder en skulle mot denna bakgrund te sig mindre lämpligt eftersom staten skulle uppträda som andelsägare.

Även i övrigt förefaller anledning saknas att skjuta en part mellan den enskilde och kapitalförvaltaren. Det finns i premiereservsystemet inte ett så betydelsefullt försäkringsinslag att det motiverar att staten skjuts in part mellan den enskilde och

som kapitalförvaltaren.

En aktiv avtalsmässig medverkan från statens sida skulle också få praktiska konsekvenser är svåra att överblicka, eftersom det

som saknas erfarenhet liknande förhållanden.

Utredningen vill alltså avfärda tanken att avtal skall upprättas mellan staten och den enskilde. Inte heller är det på sin plats att staten skall ombud de enskilda individerna eller kapitalför-

vara valtarna. I stället föreslår vi att avtal mellan den enskilde och kapitalförvaltare sluts utan statens medverkan.

3.6¶Utredningens grundmodell

Utredningen har övervägt olika lösningar hur sambandet mellan

försäkringsfunktionen och kapitalförvaltama skall kunna utformas.

Därvid har den i direktiven angivna modellen jämförts med en ordning vari sparandet i tiden separeras från försäkringsdelen.

När det gäller de rättsliga aspekterna har i avsnitt 3.5 nyss den

slutsatsen dragits fondförsäkringsmodell är mindre lämplig.

att en Förvaltningen de sparade medlen bör därför skötas av olika

av institut fram till dess att den enskilde går i pension. Vid pensioneringstidpunkten används innestående medel för tecknande av

pensionsförsäkring. Enligt utredningens bedömningar vinner

man med en sådan uppläggning betydande administrativa, pedagogiska och rättsliga fördelar. Premiereservsystemets båda huvuddelar, sparande respektive försäkring, kan renodlas och skiljas i tiden. Sparandet under den aktiva delen av livet kan utformas ett sätt nära ansluter till som andra, välkända sparformer. Den enskilde behöver inte i tidig ålder, för vissa kanske redan vid 16 års ålder, ställas inför val av utformning pensionsförsäkring. av I stället får han löpande besked storleken på pensionssparandet. om Först vid pensioneringstillfället, när behoven konkret kan överblickas, blir det aktuellt att välja pensionsförsäkring. Likvidhanteringen mellan kapitalförvaltare och försäkringsgivare kan begränsas till överföring av sparade medel i samband med att försäkring tecknas. Det omfattande informationsutbyte skulle som bli nödvändigt i ett system där försäkring tecknas redan i samband med att pensionsrätt tjänas första gången undviks. Goda möjligheter finns i en modell där premiereservsystemets båda huvuddelar renodlas att på ett enkelt sätt skapa tillfredsen ställande civilrättslig grund för den enskildes sparande att genom som nämndes i avsnitt 3.5 den enskilde träffar avtal ovan - om förvaltning av pensionsmedlen med kapitalförvaltare. Den en som inte gör det kommer enligt bestämmelser i lag eller författannan ning att för sina pensionsmedel anvisas särskild placering. Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att premiereservnu systemet utformas ett rent sparande under den aktiva tiden. som Med den uppbyggnad som systemet föreslås få blir inte nu

benämningen premiereservsystem längre adekvat. Det är nämligen

inte längre frågan om att den enskilde pensionsspararen löpande betalar en premie för ett försäkringsbelopp. I stället bör systemet få en annan benämning. Vi föreslår att premiereservsystemet benämns Allmänt pensionssparande, förkortat APS. Härigenom beaktas det förhållandet att pensionssparandet, till skillnad från det individuella pensionssparandet IPS, är generellt och omfattar samtliga i landet från personer 16 års ålder. Hittills har pensionen från premiereservsystemet benämnts premiepension till skillnad från inkomstpension betalas från som fördelningssystemet. En ny benämning pensionen bör i stället vara pension från APS eller APS-pension.

I det följande kommer redogörelsen att behandla ett sparskede och ett pensionsskede. För dem befinner sig i sparskedet som används fortsättningsvis benämningen pensi0nssparare medan de befinner sig i pensionsskedet benämns försäkringstagare. Den som

i departementspromemorian "Lag inkomstgrundad ålderspension

om m.m. Ds 1995:41 använda benämningen försäkrad nyttjas inte av oss i detta betänkande.

3.7¶Arvsvinsthantering under sparskedet

Inom systemet skall enligt direktiven finnas ordning som hanterar en s.k. arvsvinster uppkommer till följd av att en försäkringstagare som avlider. Den förespråkade modellen kommer att få vissa av oss nyss konsekvenser på detta område. I ett system enligt denna modell kommer nämligen sparkapital efter avlidna inte att fördelas övrigas sparande under tiden fram tills den enskilde tecknar pensionsförsäkring. Detta skall i stället tillfalla de efterlevande. Detta innebär att den genomsnittliga storleken utgående pensioner från APS-systemet reduceras något i förhållande till ett med arvsvinster. Hur stor denna reduktion pensionen blir system av för beror bl.a. vid vilken tidpunkt försäkring kommer var och en tecknas eftersom sparkapital efter avlidna först därefter fördelas att inom kollektivet. Sker fördelning sparkapital efter avlidna av

pensionssparande fr.o.m. 61 års ålder, dvs. pensionsförsäkring köps

för samtliga vid 61 år är den lägsta pensionsåldern inom det som

reformerade ålderspensionssystemet, innebär det att APS-pensionen

blir 5 % lägre sådan fördelning sker under hela sparskedet. ca än om Om sparkapital efter avlidna fördelas först vid 65 års ålder blir motsvarande skillnad 8,5 %. Detta gäller i ett fullfunktionsca stadium där pensionssparande har pågått under 40 år och med antagande lägre dödlighet än vad gäller i dag. Med vissa om en som andra antaganden kan skillnaden uppskattas till 10 % eller något

därutöver.

I det reformerade pensionssystemet beräknas ålderspensionen

utgöra 60 % den genomsnittliga livsinkomsten under förutsättca av

drygt 40 års intjänandetid. En genomsnittlig årsinkomst är

ning av f.n. 170 000 kronor vilket skulle innebära en årspension om ca ca 100 000 kronor vilken drygt 10 %, 10 000 kronor, betalas från av ca

APS-systemet. Utebliven fördelning sparkapital efter avlidna av kommer således att minska årspensionen för genomsnittsinkomsten tagare med uppskattningsvis 500-1 000 kronor, med någon variation uppåt eller nedåt beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Det är således för den enskilde individen fråga relativt blygom samma belopp som inte kommer denne till del genom ett system utan försäkringsinslag under sparskedet. Å andra sidan erhåller vid dödsfall under sparskedet de efterlevande sparkapitalet. Vi har gjort den bedömningen sådan uppläggning i de allra att en flesta fall innebär ett fördelaktigt ekonomiskt skydd vid ett dödsfall för de efterlevande, make och barn, under den period i livet då de ekonomiska anspråken normalt är störst. Endast i de relativt som sett få fall ca en femtedel den befolkningen där efterlevande av vuxna familjemedlemmar saknas kommer sparkapitalet andra arvingar till del. Enligt vår bedömning medför också grundläggande egendomsrättsliga principer att den enskildes sparkapital skall tillhöra anses den enskilde. Det förhållandet att förfoganderätten över kapitalet är begränsad till byte fond och utbetalning pension ändrar inte av av denna bedömning. Analogier med försäkringsavtal är enligt vår mening inte tillämpliga. Det skulle också te sig onaturligt att försöka skapa en särskild ordning för APS-sparandet skiljer sig från som gängse regler för jämförbart sparande. Det förhållandet att utgående pension kan komma bli något att lägre grund att sparkapital efter avlidna inte återförs till av kollektivet utan tillfaller de efterlevande innebär enligt vår uppfattning inte någon avgörande nackdel med den valda modellen.

3.8¶Pensionsskedet

I vår modell skall sparskedet övergå i ett pensionsskede. Denna övergång skall kunna ske tidigast från 61 års ålder. Det skall då vara

möjligt för den enskilde att teckna försäkring hos försäkrings-

en givare. I direktiven att försäkringsgivaren skall statlig. anges vara Till skillnad mot vad gäller för sparskedet finns det flera som

skäl till att försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionen hålls

samman under pensionsskedet. Den valfrihet finns för den som enskilde pensionsspararen under sparskedet kommer andra att avse frågor än de som är av betydelse när den enskilde skall välja

försäkring. En sådan fråga är att den enskilde pensionsspararen har möjlighet att teckna försäkring där det förhand finns möjlighet

storleken utfallande pension. Skulle kapitalförvaltningen att ange fortsätta att skötas fondbolag i fristående fonder är det nämligen

av naturligt att pensionen anges i antal fondandelar.

föreslagna ordningen kommer det sparade kapitalet

Med den nu att föras över till den statliga försäkringsgivaren i samband med att försäkring tecknas. Försäkringsgivaren kommer därefter att förvalta det överförda kapitalet. Försäkringsgivaren kommer även att ha

för beräkning pensionsbelopp, utbetalning av pension och ansvar av utfärdande av årliga pensionsbesked.

3.9¶Administrationen av APS-systemet

3.9.1¶Inledning

I det följande använder vi begreppet socialförsäkringsadministrationen SFA beteckning för Riksförsäkringsverket

som gemensam och de allmänna försäkringskassoma.

3.9.2 SFA:s roll i förhållande till fondbolagen

Av de i avsnitt 3.5 angivna skälen har vi stannat för en ordning

ovan

innebär att avtal kapitalförvaltningen sluts mellan pensionssom om

och fondbolaget. I ett system där den enskilde spararen har spararen ett avtal med fondbolaget är fondandelsägare. Därmed blir

spararen

decentraliserad lösning de administrativa funktionerna under en av sparskedet den enda naturliga modellen. Administrationen bör alltså åvila fondbolagen.

En centraliserad lösning, innebärande att staten genom SFA sköter information, register och likvidhantering för fondsparandet, ter sig ologisk och medför onödiga kostnader. I så fall skulle bl.a. registerhållningen dubbleras mellan staten och fondbolagen. Ett omfattande system för likvidhanteringen skulle också behöva byggas

upp.

Att fondbolaget under alla förhållanden kommer att ha ett register är naturligt eftersom bolaget behöver veta vilka är som fondandelsägare och deras tillgodohavanden för att kunna m.m. distribuera skriftlig information både fondens utveckling i stort om och den enskildes andelsinnehav. Egna uppgifter är också en förutsättning för att fondbolaget skall kunna besvara förekommande frågor från spararen. Enligt vår bedömning ligger det nämnare till hands att fondbolaget svarar på frågor fondsparandet än att SFA om gör det. Det torde inte heller utan ett uttryckligt förbud att förhindra att fondbolagen lägger upp egna register över andelsägama. En sådan ordning är emellertid egenartad och strider mot vad är vedersom taget. Förbud mot sådan registrering är inte heller ett realistiskt förslag om APS skall ett system byggt civilrättsliga prinvara ciper. En av utredningens principer är att förslagen så långt möjligt som bör knyta an till redan kända principer. Eftersom APS bör bygga på civilrättsliga grunder för dem gör ett aktivt val bör det därför som vara fondbolaget primärt för register över Genom som spararna. förslaget uppnås också en klar fördelning uppgifter och av ansvar mellan SFA och fondbolagen. Om denna registerfunktion skulle utövas SFA skulle detta få av konsekvenser för den grundläggande juridiska konstruktionen av APS. Utövas funktionen av SFA torde detta allt att döma innebära av att pensionsspararen får en fordran på staten och att det i stället är staten som är fondandelsägare. Detta skulle leda till renodlad en offentligrättslig modell inom vilken SFA kommer att föra register över samtliga pensionssparares tillgodohavanden. När det gäller de inte gör ett aktivt val bör staten sparare som sköta registreringen se vidare avsnitt 4.4.

3.9.3 Fastställande pensionsrätt av

SF A kommer att fastställa intjänad pensionsrätt för dem under som intjänandeåret haft pensionsgrundande inkomst eller annat pensionsgrundande belopp. Två procentenheter fastställs för APS-pensionen och 16,5 procentenheter fastställs för inkomstpensionen. Pensionsrätten fastställs som belopp. Det bör ankomma på SFA att i samband med att intjänad pensionsrätt fastställs besluta avsättning till APS. Denna avsättning om

bör bestämmas så sätt att till pensionsrätten för APS-pensionen läggs avkastningen de medel förvaltats interimistiskt. som När beslut avsättningens storlek föreligger innebär det att den om enskilde pensionsspararen får fordran staten reglerad i lag eller en författning. Pensionsspararen skall då ha möjlighet att annan disponera över sin fordran att välja placering i fond hos ett genom fondbolag. Den tekniska utformningen förfarandet från det att avsättning av görs till dess att medlen blir föremål för förvaltning kan se ut

olika sätt. Ett sätt är avsatt belopp kontoförs hos SFA först en viss tid att t.ex. månad efter det avsättningsbeloppet beslutats eller efter en att visst bestämt datum. Kontoföringen kommer med en sådan utett formning förfarandet att omfatta endast dem som inte gjort något av aktivt val. För tiden dessförinnan finns avsättningsbeloppet enbart

antecknat som en fordran på staten. Ett sätt är att alla får ett konto hos SFA i samband med annat avsättningen och att den enskilde pensionsspararen får disponera medlen kontot enligt gällande regler. Om kontoföring sker först efter viss tid vinns den fördelen att SFA kommer behöva föra konton endast för dem inte väl jer att som fond. Hur många detta kan komma att bli är svårt att veta. Det totala antalet pensionssparare kan enligt dagens förhållanden uppskattas till fem miljoner individer. Med ledning erfarenheterna från ca av ITPK-systemet kan anta att emot hälften de berörda inte man upp av kommer att utnyttja möjligheten att välja placeringsform. För dem väljer fond finns med denna lösning endast beslutet som avsättning sparat hos staten efter det att pensionsspararen gjort om sitt val av fond. Hur den nämnda tekniska hanteringen av avsättningsbeloppen nu skall utformas blir fråga får avgöras med hänsyn nämnare en som tagen till framför allt rent praktiska aspekter.

3.9.4¶Val och byte av fond

Valet fonder föreslås praktiskt till så att SFA i samband med av beslutet avsättningens storlek översänder blankett till den om en enskilde. Förfarandet efter det pensionsspararen har gjort sitt val kan att utformas olika sätt. En lösning är att valblanketten skall lämnas

till SFA. En annan lösning kan att valblanketten i stället skall vara skickas direkt till det berörda fondbolaget. En tredje möjlig lösning är att den enskilde pensionsspararen kan välja mellan att lämna blanketten till SFA eller till fondbolaget. Svaret denna fråga är beroende överföringen avsättav om av ningen till fonden skall initieras fondbolaget eller SFA. av av Eftersom ett fondbolag inte skall kunna neka någon inträde i fond en behöver SFA det skälet inte invänta något initiativ från fondav bolaget. Däremot förefaller det naturligast att fondbolaget har som ansvaret för kapitalförvaltningen har vetskap sina innan om sparare överföring av medel görs. För att i modell där fondbolaget en initierar överföringen undvika situation där flera fondbolag gör en anspråk på att få förvalta mer än vad finns att disponera hos som SFA för en enskild pensionssparare, bör regler införas hur om staten med befriande verkan skall kunna göra utbetalning till ett en fondbolag. Valet av lösning får konsekvenser i flera avseenden. Om SFA skall handlägga varje inkommen valblankett ett ärende måste som det ske enligt förvaltningsrättsliga regler. Med sådan handläggen ning kan följa risk för skadeståndsansvar enligt vad har antytts som i avsnitt 3.5. Den lösning innebär att valet sker utan SFA:s som medverkan kan få den konsekvensen att tvister uppstår mellan de enskilda pensionsspararen och fondbolaget i bl.a. det fall bolaget inte i rätt tid rekvirerat avsett belopp från staten. För lösning av sådana tvister bör regler gälla för tvistlösning i allmänsamma som het inom APS se vidare kapitel 7. Enligt vår mening bör valblanketten skickas direkt till berörda fondbolag utan medverkan från SFA. På detta sätt klargörs även vad som i administrativt hänseende ankommer på SFA respektive fondbolagen. Även denna lösning kan innebära vissa praktiska om problem är dessa underordnad betydelse i förhållande till vikten av av att en klar principiell skiljelinje dras mellan SFA och fondbolagen. Byte av fond sköts av de inblandade fondbolagen. Likvidhanteringen och registreringen av andelar i samband med byte fond av kommer att ske utan medverkan från SFA.

3.9.5¶Löpande kapitalförvaltning

Efter det att medlen överförts till fonden kan kommunikationen ske uteslutande mellan pensionsspararen och fondbolaget utan SFAzs medverkan. Registrering antalet fondandelar och värdet av dessa

av sker hos fondbolaget. Någon årlig rapporteringsskyldighet till SFA för dess årliga information finns det enligt vår mening inte något behov Snarare är det så att ett system blir lättare att förstå för den

av. enskilde pensionsspararen om informationen kommer från så få håll som möjligt.

Skulle värdet bedömas vara stort av ett samlat årsbesked, där pensionsbehållning från såväl fördelningssystemet som APSsystemet redovisas, möter detta inte några tekniska hinder, om SFA uppdrar fondbolagen att lämna erforderliga uppgifter.

Till frågan hur överföring av medel skall ske i samband med

om tecknande av försäkring återkommer vi till i kapitel

3.9.6 för ickeväljare Kapitalförvaltning

Som nämndes i avsnitt 3.9.3 kan man anta att en relativt stor del av de enskilda inte kommer att välja fond.

spararna

En våra grundläggande utgångspunkter se kapitel 2 är att

av ingen enskild skall behöva ta nämnvärda risker för sitt pensionssparande utan att ha fattat ett eget medvetet beslut baserat ett gott informationsunderlag. Den inte fattar något beslut alls om

som placering medlen skall få dessa förvaltade med så låg risk som

av möjligt.

Vi föreslår mot denna bakgrund att det för denna kategori i det följande kallad ickeväljare ordnas en särskild kapitalförvaltning.

Den pensionssparare efter tid önskar förvaltning i fond

som en hos fondbolag skall kunna anmäla att han vill byta från ickeväljarförvaltning till aktuell fond. En viktig utgångspunkt bör därvid vara att ickeväljarna skall ha möjligheter som övriga pensions-

samma sparare att byta.

En redogörelse för de närmare formerna för denna förvaltning lämnas i avsnitt 4.4.4.

3.9.7¶Sammanfattande översikt

Med den av oss föreslagna uppdelningen i sparande respektive försäkring och arbetsfördelningen mellan fondbolagen och SFA förenklas de administrativa rutinerna och minsta möjliga dubbelarbete orsakas.

Spararen anger på blanketten vilken/vilka fonder han vill anförtro sina medel till och skickar blanketten till berört fondbolag.

Fondbolaget rekvirerar med stöd valblankett

av spararens aktuella medel från SFA. Fondbolaget lämnar årliga besked till spararen om bl.a. dennes behållning och avkastning.

SFA svarar för motsvarande registrering och information till

av ickeväljare om deras tillgodohavanden.

Efter överförande av tillgodohavandet till den statliga försäkringsgivaren vid tecknandet pensionsförsäkring ombesörjer för-

av säkringsgivaren beräkning av pensionsbelopp, utbetalning

av pension och utfárdande årliga pensionsbesked.

4 Sparskedet

4.1¶Krav för verksamhetstillstånd

Våra üirslag i sammandrag: Finansinspektionen skall, innan

tillstånd att förvalta APS-fonder meddelas, göra en lämplig-

hetsprövning det sökande fondbolaget. Innan tillstånd

meddelas skall bolaget ha registrerats och fondbestämmelsema

för den eller de APS-fonder bolaget att förvalta ha

som avser

godkänts inspektionen. Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om storleken på fondbolagens aktiekapital.

Utländska fondföretag skall inte kunna bedriva verksamhet

inom APS med stöd tillstånd från hemlandet.

4.1.1¶Inledning

I kapitel 3 har vi föreslagit att APS-medlen skall förvaltas i särskilda fristående värdepappersfonder. Där framgår att en värdepappersfond inte är juridisk utan administreras av ett särskilt

en egen person fondbolag står under tillsyn Finansinspektionen. Vi har i

som av kapitel 3 föreslagit att APS-fondema bör förvaltas av särskilda fondbolag bildas enbart för att förvalta APS-medel.

som

Enligt direktiven måste höga krav ställas de institut som anförtros förvaltningen. Kapitalförvaltaren skall därför ha tillstånd

Finansinspektionen att bedriva förvaltning av medel inom av premiereservsystemet, så att grundläggande kvalitets- och sundhetskrav är uppfyllda. Dessa krav skall även vara uppfyllda under den löpande tillsynen som inspektionen skall utföra. I direktiven framhålls också att kapitalförvaltningen är förenad med ett betydande infonnationsansvar.

Frågor om infonnation återkommer vi till i avsnitt 4.8. Tillsynsfrågorna behandlas i kapitel

4.1.2 Närmare i

om förvaltning värdepappersfond

I 1 § lagen om värdepappersfonder definieras värdepappersfond

en som en fond bestående av fondpapper och andra finansiella instrument, vilken bildats kapitaltillskott från allmänheten och ägs

genom av dem som skjutit till kapital. Den närmare innebörden be-

av greppet finansiellt instrument redovisas i avsnitt 4.2.3.

Enligt 8 § lagen om värdepappersfonder kan värdepappersfond

en inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon myndighet.

annan Vidare sägs att egendom som ingår i värdepappersfond inte får

en utmätas och att fondandelsägama inte för förpliktelser

svarar som avser fonden.

Innebörden av dessa bestämmelser är att en värdepappersfond inte är en juridisk person. Denna konstruktion är unik för värdepappersfonder och har sin förebild framförallt i den anglosaxiska rättens trustbegrepp. Enligt den anglosaxiska rätten följer själva

av begreppet att en värdepappersfond inte kan tas i anspråk för betalning av sådana fondbolagets skulder inte direkt hänför sig till

som fonden. Någon särskild lagstiftning har därför inte erfordrats för detta ändamål vare sig i Storbritannien eller i USA.

I Sverige är regelsystemet emellertid annorlunda. Det har därför varit nödvändigt att i särskild lagstiftning införa regler för

att ge värdepappersfonden ställning motsvarar den trust har

en som som inom det anglosaxiska systemet. Detta skedde införandet

genom av aktiefondslagen år 1974. I förarbetena till lagen värdepappers-

om fonder fr.o.m. år 1991 ersatte aktiefondslagen att fondens

som anges rättsliga status härigenom inte ändrats prop. 1989/902153 55.

Det har ansetts nödvändigt särskilda regler bereda den

att genom egendom som ingår i värdepappersfond fristående ställning

en en inom fondbolaget. En första förutsättning för fond skall få

att en ställning av en fristående förmögenhetsmassa är att det

genom en klar gränsdragning kan fastslås vad skall ingå i värde-

som en pappersfond. Härigenom kan en skiljelinje dras mellan fondförmögenheten och fondbolagets övriga fönnögenhetsmassa.

För att säkerställa att fondförmögenheten avskiljs från fondbolagets övriga förmögenhet skall fondens förmögenhet rent faktiskt

hållas avskild på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för sammanblandning. Detta sker genom att det för varje värdepappersfond skall finnas ett förvaringsinstitut förvarar fondens

som tillgångar och sköter in- och utbetalningar avseende denna 1 och 14 lagen om värdepappersfonder. Förvaringsinstitutens funktion behandlas nämnare i kapitel

Förvaring av en värdepappersfonds tillgångar hos ett särskilt institut har emellertid inte ansetts vara tillräckligt för att skapa ett i alla avseenden verkningsfullt skydd för att fondförmögenheten inte skall kunna äventyras för fondandelsägama. Därutöver skall reglerna se till att den i en värdepappersfond ingående egendomen inte kan utmätas för fordringar gentemot fondbolaget eller dras i en konkurs, som drabbar fondbolaget. Som nämnts i det föregående har det därför införts en regel om att egendom som ingår i en värdepappersfond inte får utmätas.

I den utredning som föregick aktiefondslagen ansåg Aktiefondsutredningen att det därutöver var nödvändigt att införa ett förbud för fondbolaget att bl.a. pantsätta egendom som ingår i värdepappersfonden även om risken för en giltig pantsättning är liten eftersom tillgångarna skall förvaras i ett särskilt förvaringsinstitut SOU 1969:16 s. 109.

Enligt 13 § lagen om värdepappersfonder får inte fondbolaget i sin fondverksamhet ta hand om egendom som ingår i fonden. I förarbetena förutsattes att varje fondbolag skapade en sådan administrativ ordning att alla likvida medel flyter till fondbolaget

som omedelbart görs räntebärande eller placeras så att de förräntas och att andra tillgångar omedelbart tas om hand av förvaringsinstituten prop. 1989/90:153 s. 59.

4.1.3 Närmare andelsrätt i

om värdepappersfond

En värdepappersfond är således en fristående fönnögenhetsmassa som ägs av dem som tillskjutit kapitalet. Envar som skjutit till kapital har en andel i fonden.

Angående den närmare innebörden av begreppet fondandel anförde departementschefen i förarbetena till aktiefondslagen sammanfattningsvis följande prop. 1974:128 s. 127 f..

Den som investerar pengar i en aktiefond skall erhålla rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Andelens värde är vid varje tillfälle beroende av fondens storlek och antalet fond-

andelar. Alla andelar i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. En aktiefond är en förmögenhetsmassa, vilken ägs av investerarna gemensamt och förvaltas av ett fondbolag för deras räkning. Fondandelsägamas rätt till fonden utgör alltså en äganderätt och får därmed de rättsverkningar som i allmänhet följer med äganderätt, i den mån särskilda inskränkningar inte görs genom den föreslagna lagen. Sådan inskränkning gäller i fråga om rätten att förvalta fonden. Denna befogenhet tillkommer fondbolaget i stället för fondandelsägama, vilka kan ha lämnat uppdraget till fondbolaget i syfte att få en

anses sakkunnig värdepappersförvaltare.

Enligt vad som sålunda anfördes i förarbetena till aktiefondslagen utgör alltså den rätt som en andelsägare har i en värdepappersfond

äganderätt. Envar investerat i fond är således en som pengar en delägare i fonden. I lagen om värdepappersfonder har dock uttryckligen angetts att lagen l904:48 s. 1 om samäganderätt samäganderättslagen inte skall tillämpas delägarskap i en värdepappersfond 1 § tredje stycket.

4.1.4 Fondbestämmelser

Lagen värdepappersfonder innebar en förskjutning av reglering

om i lag till fondbestämmelser. Skälet till att vissa lättnader i lagstiftningen kunde medges utan att de grundläggande skyddsintressen

legat till grund för aktiefondslagen äventyrades se avsnitt som 3.4.4, var den ökade kunskap om aktiemarknaden och dess funktionssätt som vunnits, inte minst genom skapandet av allemansfonderna och det ökade intresset att spara i dessa se prop. 1989/90:153 s. 31 f..

Fondbolaget skall upprätta fondbestämmelser för varje värdepappersfond. Fondbestämmelsema skall godkännas av Finansinspektionen. Även ändringar fondbestämmelsema skall godkän-

av nas av inspektionen. Ändringama skall godkännas om de får anses skäliga för fondandelsägama. Inspektionen får, om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägama, som ett villkor för sitt godkännande av ändringen besluta att andelsägama skall underrättas om denna.

I förarbetena till lagen värdepappersfonder anförde före-

om dragande statsrådet att det framstod som centralt att den enskilde placeraren genom att ta del av fondbestämmelsema skulle ha

möjlighet att bedöma den risk som fonden var beredd att ta. Därför skulle det komma att ställas större krav fondbestämmelsernas utformning och tillgänglighet prop. 1989/90: l 53 s. 32.

I 9 § lagen om värdepappersfonder föreskrivs att fondbestämmelserna skall ange

namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen -

av fondmedlen,

utdelning skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för - om

utdelning,

grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, -

grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för -

fondandelarna,

och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske, - var

grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets -

ersättning från fonden,

fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av -

andelar,

hur pantsättning av fondandelar skall gå till, -

fondens räkenskapsår, -

när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna -

samt fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentlig-

göras, och

var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages. -

Vidare har Finansinspektionen med stöd av regeringens bemyndigande i 3 § 3 förordningen 1990:1123 om värdepappersfonder meddelat närmare föreskrifter innehållet i fondbestämmelserna

om 5 kap. FFFS 1995:22. Dessa föreskrifter rör främst fondens placeringsinriktning och placeringen av fondmedlen. Se närmare härom i avsnitt 4.2.3.

4.1.5 Krav för tillstånd att utöva fondverksamhet

Allmänt

För utövande av fondverksamhet fordras tillstånd Finansinspek-

av tionen. Ett fondbolag får inte bedriva någon annan verksamhet än fondverksamhet. Häri får dock som ett naturligt led anses ingå sådan verksamhet som har ett direkt samband med fondverksamheten prop. 1989/90: 153 s. 48. För sådan anknytande verksamhet fordras inte något särskilt tillstånd.

Ett fondbolag skall vara aktiebolag och underkastat de regler som gäller för aktiebolag i allmänhet om annat inte följer av lagen om värdepappersfonder.

Aktiekapital

Sedan den 1 januari 1995 gäller nya regler om aktiebolag. Enligt dessa delas aktiebolagen i två kategorier, publika aktiebolag och privata aktiebolag. De publika aktiebolagen skall kunna vända sig till allmänheten för att skaffa kapital. Detta gäller inte för privata aktiebolag. Fondpapper som har givits ut av privata aktiebolag skall inte kunna bli föremål för handel på börsen. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat aktiebolag till minst 100 000 kr.

I aktiefondslagen ställdes krav att aktiekapitalet skulle vara minst 250 000 kr, om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget förvaltade uppgick till högst 50 miljoner kronor, och minst 500 000 kr, om värdet var högre.

Enligt lagen om värdepappersfonder gäller emellertid att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamheten är tillräckligt stort. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om aktiekapitalets storlek 6 § tredje stycket. Finansinspektionen har med stöd av regeringens bemyndigande i 2 § förordningen om värdepappersfonder föreskrivit att ett fondbolags aktiekapital skall minst

vara en miljon kronor 1 kap. 1 § FFFS 1995:22. Eftersom lagen

om värdepappersfonder inte innehåller någon bestämmelse om exakt hur stort ett fondbolags aktiekapital skall vara och reglerna om aktiekapitalets storlek i aktiebolagslagen därför skall gälla, kan Finans-

inspektionen i sina föreskrifter inte underskrida de nivåer for aktiekapitalets storlek som anges i aktiebolagslagen.

I förarbetena till lagen om värdepappersfonder anges att ett bestämt belopp eller två gränser som föreskrevs i aktiefondslagen kan få olyckliga konsekvenser för ett fondbolag med endast liten

en fond samtidigt det högsta beloppet kan otillräckligt eget

som vara kapital for ett fondbolag som förvaltar många stora fonder. Föredragande statsrådet var därför berett att frångå metoden att i lagen ange en bestämd undre gräns för fondbolagets aktiekapital. I stället överlåts detta dåvarande Bankinspektionen. Vidare anges att prövningen av aktiekapitalets storlek inte bör inskränka sig till tidpunkten for tillståndsprövningen. Det bör således möjligt för

vara inspektionen att allteftersom fonderna växer i storlek kunna kräva att fondbolaget ökar sitt aktiekapital prop. 1989/90:l53 53.

Som skäl for att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital av viss storlek anges i förarbetena till lagen om värdepappersfonder att bolaget måste ha tillräckliga ekonomiska resurser for att möta bl.a. eventuella skadeståndskrav. Ett fondbolag är nämligen skadeståndsskyldigt gentemot fondens andelsägare for skada bolaget

som åsamkar dem att överträda lagen eller fondbestämmelsema.

genom

Även konstruktionen med forvaringsinstitut skall

om ett garantera säkerheten for de i fonden insatta medlen finns det andra säkerhetsrisker som har att göra med fondbolagets verksamhet. Som angetts ovan är fondbolagets skadeståndsskyldighet gentemot andelsägama en sådan risk. Det finns emellertid andra aspekter än säkerhetsaspektema som har betydelse för frågan aktiekapitalets

om storlek. Aktiefondsutredningen förde ett resonemang om detta och anförde därvid att det kan uppstå situationer där fondbolagets ledning for att komma över en tillfällig svårighet för bolaget förfogar över fondegendomen ett obehörigt sätt SOU 1969: l 6

s. 95.

Aktiefondsutredningen jämförde i sitt resonemang om kravet aktiekapitalets storlek, fondbolagens verksamhet med den

som bedrevs av fondkommissionärer for vilka det ansågs viktigt att

vara det fanns en viss allmän ekonomisk grundval för dess rörelse denna verksamhet benämns numera värdepappersrörelse och bedrivs av värdepappersbolag enligt lagen 1991 2981 om värdepappersrörelse. Trots betydande skillnader mellan fondkommissionärema å ena sidan och fondbolagen å den andra sidan finns enligt utredningen vissa betydelsefulla likheter. En sådan likhet är att båda kategorierna

av företag vänder sig till den breda allmänheten som anförtror företagen förvaltning av egna medel.

Ett krav ett tillräckligt stort kapital skulle enligt Aktiefondsutredningen utgöra ett avskräckande moment för personer som inte är önskvärda att sköta fondbolag. Det skulle också utgöra ett hinder för dem som inte är tillräckligt kapitalstarka och därmed mindre lämpliga att sköta ett fondbolag. Genom ett sådant krav skulle enligt utredningen uppnås att de som ägnar sig värdepappersfondsrörelse har en erforderlig allmän ekonomisk grundval för sin verksamhet. Aktiekapitalet skulle därmed kunna karaktäriseras som ett anständighetskapital.

Aktiefondsutredningen ansåg att det från ekonomisk synpunkt var en sund princip att den som avser att driva verksamhet i fondbolag också själv satsar ett kapital som inte är alltför litet. Skälet till denna princip är att den som skall omhänderta andras medel skall riskera att förlora sin egen insats om fondbolaget missköts eller blir mindre framgångsrikt.

Närmare tillståndskraven

För att få tillstånd att utöva fondverksamhet krävs att

aktiebolaget registrerats, -

fondbestämmelser godkänts för den eller de värdepappersfonder -

som bolaget avser att förvalta, och bolaget inte är olämpligt att utöva verksamheten.

De två första förutsättningarna överensstämmer med de som fanns i aktiefondslagen. I förarbetena till denna lag anfördes i fråga om den första förutsättningen att aktiebolaget registrerats och därmed

blivit juridisk att den tillgodosåg ett av de vik-

en egen person tigaste syftena med en lagstiftning om aktiefonder, nämligen att bereda rättsskydd för dem som investerar medel i sådana fonder prop. 1974:128 s. 116.

Den tredje förutsättningen, lämplighetsvillkoret, har fått en något annorlunda utformning i lagen om värdepappersfonder än i aktiefondslagen. Tidigare krävdes att bolaget var lämpligt att utöva fondverksamhet. Numera krävs att bolaget inte är olämpligt att utöva sådan verksamhet. Skälet till denna förändring framgår inte av förarbetena till värdepappersfonder. Förändringen torde

lagen om

dock inte i någon större utsträckning ha påverkat innehållet i lämplighetsprövningen.

I förarbetena till aktiefondslagen prop. 1974: 128 s. 1 16 angavs att i lämplighetsprövningen borde ingå att granska bolagets organisation och uppläggningen verksamheten. Även sakkunskapen,

av erfarenheten och lämpligheten i övrigt hos de skulle

personer som handha verksamheten borde bli föremål för inspektionens prövning. Lämplighetsprövningen borde däremot inte omfatta en prövning av behovet av den avsedda verksamheten.

Enligt förarbetena till lagen om värdepappersfonder prop. 1989/902153 s. 58 ingår i lämplighetsprövningen att pröva de organisatoriska förhållanden under vilka verksamheten skall bedrivas och den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och ägama. Det måste, sägs det, finnas rimliga garantier för att verksamheten kommer att drivas ett korrekt och omdömesgillt sätt. Även några krav på formell utbildning eller motsvarande

om kunskapsnivå inte ställts upp bör, enligt förarbetena, den verkställande ledningen uppfylla högt ställda krav beträffande den personliga kompetensen och egenskaper i övrigt.

I 3 § 7 förordningen om värdepappersfonder har regeringen bemyndigat Finansinspektionen att meddela de närmare föreskrifter som behövs beträffande de uppgifter som ansökningar enligt lagen om värdepappersfonder skall innehålla. Med stöd av detta bemyndigande har Finansinspektionen meddelat sådana föreskrifter i 2 kap. FFFS 1995:22.

Enligt föreskrifterna skall till ansökan fogas vissa handlingar såsom registreringsbevis, bolagsordning och fondbestämmelser. I

ansökan skall vidare lämnas uppgift

fondbolagets ägarförhållanden och ägamas eventuella - engage-

mang i vissa andra företag, aktiekapitalet och varför man valt den storleken på det,

vilka ledamöter ingår i styrelsen och dessas eventuella - som

engagemang i vissa andra företag,

vem som är verkställande direktör, dennes ställföreträdare och -

andra ledande befattningshavare samt dessas utbildning, erfarenhet och ägarintressen i vissa andra företag, antalet anställda,

ansvarsfördelningen inom fondbolaget, -

fondbolagets stämmovalda revisorer, -

riskmätningsrutiner, och -

eventuella uppdrag att utföra någon del av verk- - annan

samheten.

4.1.6 Krav för tillstånd att driva pensionssparrörelse

Det individuella pensionssparandet IPS är ett långsiktigt och bundet pensionssparande utan försäkringsinslag. Sparandet går till så att pensionsspararen öppnar ett pensionssparkonto hos ett pensionssparinstitut. Institutet placerar tillgångarna på kontot i de tillåtna sparformema inlåning, andelar i värdepappersfond eller allemansfond samt andra fondpapper, på det sätt som pensionsspararen från tid till annan bestämmer. Sparandet kan fördelas och flyttas mellan de olika sparformema.

Tillgångama på pensionssparkontot får inte disponeras fritt. De får inte belånas eller pantsättas och normalt inte heller överlåtas. Sparmedlen får i princip endast utbetalas som ålderspension enligt huvudregeln tidigast från 55 års ålder och under minst fem år eller som efterlevandepension.

För att skapa garantier för att spararen disponerar över medlen endast föreskrivet sätt ansågs det nödvändigt att inrätta särskilda pensionssparinstitut som administrerar och förvaltar sparandet prop. 1992/93: 187 s. 96.

I fråga vilka krav som måste ställas på pensionssparinstitut

om anförs i förarbetena bl.a. följande prop. 1992/93:187 96 ff..

Det individuella pensionssparandets karaktär innebär att

allmänheten måste kunna hysa förtroende för institutens

tillförlitlighet och stabilitet också i ett längre perspektiv. Ett

första krav bör därför vara att instituten skall stå under tillsyn. Pensionssparandet är också förenat med ett betydande

informationsansvar. Instituten måste därför kunna svara för

att ges en allsidig och fullständig information om

spararen

sparandets villkor i olika avseenden. Det måste vidare ställas

särskilda administrativa krav de institut som spararen

tecknar kontrakt med. Sparmedlen skall bindas för långa

perioder, alla transaktioner skall noteras fortlöpande, årlig

redovisning skall ske till spararen över behållningen och

utbetalningar skall göras enligt särskilda regler. Instituten

skall vidare bistå med placeringsråd och annan

spararen

vägledning och i förekommande fall, själva sköta förvalt-

ningen av spannedlen. Dessutom skall instituten även ansvara

för uttag av avkastningsskatt som skall dras från spararens behållning och inbetalas till Skattemyndigheten.

I förarbetena konstateras att alla finansiella institut inte kan möta de krav som ställs. Värdepappersinstituten ansågs emellertid kunna göra detta. I denna grupp återfinns banker, värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag med filial i Sverige. Enligt förarbetena har dessa företag en Verksamhetsinriktning som i allmänhet är väl anpassad till förvaltning av de olika sparformema. Vad gäller fondbolag slås i förarbetena fast att dessa har en verksamhet som i flera avseenden skulle kunna utgöra grund även för pensionssparrörelse. Av bl.a. det skälet att ett fondbolags verksamhet skulle bli alltför begränsad därför att den endast skulle kunna omfatta sparande i fondandelar, uteslöts emellertid fondbolag från den grupp av företag som får verka som pensionssparinstitut.

Pensionssparrörelse, dvs. verksamhet som består i att erbjuda allmänheten avtal om individuellt pensionssparande, får bedrivas endast efter tillstånd av Finansinspektionen och tillstånd får alltså endast meddelas värdepappersinstitut, dvs. företag som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse.

För att få tillstånd att driva pensionssparrörelse fordras att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund pensionssparrörelse. Det huvudsakliga underlaget för Finansinspektionens tillståndsprövning utgörs av en plan för den tilltänkta verksamheten som skall fogas till ansökan om tillstånd.

I bedömningen av om rörelsen kan anses sund ingår bl.a. prövning av hur verksamheten allmänt är organiserad, kontroll- och säkerhetsrutiner, utformningen av avtalsvillkor och informationsmaterial samt vilken rådgivning och vägledning som kan erbjudas spararen prop. 1992/93: l 87 s. 99. I förarbetena pekas också som två viktiga faktorer att pensionssparmedlen hålls avskilda från pensionssparinstitutets tillgångar där så kan ske och att det finns tillförlitliga rutiner för fortlöpande notering av alla transaktioner.

4.1.7 Utländska fondföretag

I bilaga 2 till betänkandet lämnas utförlig redogörelse för de

en regler gäller för förvaltning av värdepappersfonder för ut-

som ländska fondföretag.

Sammanfattningsvis gäller att utländska fondföretag hemmahörande inom EES kan, utan att ha säte i Sverige, bedriva verksamhet genom filial eller genom gränsöverskridande verksamhet utan fast driftställe i Sverige. Tillstånd till verksamheten beslutas i fond-

företagets hemland. Även fondföretag utanför EES kan bedriva verksamhet samma sätt. Till detta krävs dock Finansinspektionens tillstånd.

Utländsk fysisk eller juridisk person kan utan begränsning bedriva fondverksamhet i Sverige genom ett här i landet etablerat fondbolag.

4.1.8¶Överväganden och förslag

Som framgår av direktiven har redan lagts fast att kapitalförvaltama skall ha tillstånd av Finansinspektionen att bedriva förvaltning av medel inom premiereservsystemet.

Vi har i kapitel 3 föreslagit att APS-fondema skall utgöras av särskilda fristående värdepappersfonder och förvaltas av särskilda för ändamålet bildade fondbolag. Regleringen skall utformas efter förebild från lagen om värdepappersfonder. Detta innebär bl.a. att även fondbolag i APS skall vara aktiebolag.

När det gäller storleken på fondbolagens aktiekapital bör i lagtexten inte anges något bestämt belopp eller några gränser utan det bör, i överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen om värdepappersfonder, överlåtas till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om detta. På motsvarande sätt som gäller enligt lagen om värdepappersfonder bör en förutsättning för att erhålla tillstånd för förvaltning av APS-fonder vara att aktiebolaget har registrerats.

Även ett fondbolag i APS skall upprätta fondbestämmelser för varje APS-fond som bolaget avser att förvalta. Dessa bör vara utformade motsvarande sätt som enligt lagen om värdepappersfonder. Också i APS bör förutsättning för att erhålla tillstånd vara

en att fondbestämmelsema för de fonder som sökanden att

avser förvalta har godkänts Finansinspektionen. Även vidtagna

av senare ändringar av dessa fondbestämmelser skall godkännas av inspektionen.

Därutöver skall Finansinspektionen, innan tillstånd beviljas, göra en lämplighetsprövning av det sökande bolaget. Sökanden måste uppfylla minst de krav som ställs enligt lagen om värdepappersfonder. Enligt vår mening måste därutöver särskilda krav ställas på sökande i APS. Skälen till detta är flera och sammanfaller delvis med de som i förarbetena till lagen om individuellt pensionssparan-

de anges såvitt avser pensionssparinstitut se i avsnitt 4.1.6 redovisade utdrag ur prop. 1992/93:l87 s. 96 ff..

Förvaltning av APS-fonder skiljer sig principiellt från förvaltning av andra värdepappersfonder det sättet att sparandet i APS-fonder är ett obligatoriskt, långsiktigt och bundet allmänt pensionssparande. APS utgör en del av ett allmänt obligatoriskt ålderspensionssystem och kommer att omfatta ca fem miljoner svenskar. APS-medlen skall förvaltas under mycket lång tid, kanske upp till 45 år, innan de får disponeras av den enskilde. Vidare får medlen disponeras endast

vissa sätt.

Mot denna bakgrund är det av stor vikt att fondbolagen åtnjuter både samhällets och allmänhetens förtroende. Fondbolagen måste vara tillförlitliga och stabila också i ett längre perspektiv. Vid tillståndsprövningen skall Finansinspektionen granska bolagets organisation och uppläggningen av verksamheten. Särskilda administrativa krav måste ställas på fondbolagen i APS. Skälen för detta är det måste finnas garantier för att noteringar om pensionsspararnas andelar etc. görs på korrekt sätt och för att APS-medlen disponeras endast på tillåtna sätt. Inspektionen skall också

noga granska de personliga egenskaperna och yrkeserfarenhetema hos den verkställande ledningen och ägarna. Höga krav måste ställas personlig kompetens och egenskaper i övrigt hos den verkställande ledningen. Vidare är det särskilt viktigt i APS att fondbolagen

ger pensionssparama en allsidig, fullständig och korrekt information om förvaltningen och dess villkor eftersom det kommer att finnas många pensionssparare som aldrig tidigare sparat i fonder.

Vi föreslår alltså att Finansinspektionen, innan tillstånd att förvalta APS-fonder meddelas, skall lämplighetsprövning

göra en av det sökande bolaget. Tillstånd skall meddelas endast bolaget

om uppfyller de krav som redovisats ovan. Innan tillstånd meddelas skall också aktiebolaget ha registrerats och fondbestämmelsema för den eller de APS-fonder bolaget att förvalta ha godkänts

som avser av inspektionen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter storleken på

om fondbolagens aktiekapital.

De nu redovisade kraven skall naturligtvis även ställas fondverksamhet bedrivs utländsk fysisk eller juridisk

som av person genom i Sverige etablerat fondbolag.

När det gäller frågan om utländska fondföretags möjligheter att bedriva fondverksamhet inom APS utan etablering fondbolag,

av dvs. genom filial eller gränsöverskridande verksamhet utan fast

driftställe, är den naturliga utgångspunkten för utredningen att eftersträva en ordning som är till gagn för de enskilda pensionsspararna. En sådan ordning måste vara förenlig med Sveriges medlemsskap i EU.

Rent allmänt kan sägas att pensionssparama förmodligen gagnas av att det finns tillgång till utländska fondbolag. Främst gäller det för de pensionssparare som vill placera i utländska tillgångar där fondbolagets närhet till den aktuella marknaden ökar chanserna till en bra placering. Utländska fondföretag kan även förväntas bidra till en ökad konkurrens som allmänt sett är till fördel för pensionssparama. Med hänsyn till vad som nu sagts anser vi att en sådan ordning i princip bör eftersträvas.

Emellertid är APS ett helt nytt och oprövat system för förvaltning av medel inom den obligatoriska och allmänna pensioneringen. Åtskilliga frågor kan därför inte i förväg bedömas med någon större säkerhet. En sådan fråga är otvivelaktigt hur en ordning skall kunna etableras som garanterar att utländska fondbolag utan någon fast etablering i Sverige efterlever reglerna inom APS. Enligt vår mening bör införandet av en sådan ordning avvakta tills viss erfarenhet vunnits av APS-systemet. Ett ställningstagande med denna innebörd följer också de principiella överväganden som vi redovisar i kapitel 2 som innebär att det är enklare att efter några år lätta restriktioner som bedöms onödigt strikta än att införa sådana där tidigare relativt stor frihet rått.

När det därefter gäller Sveriges bundenhet till internationella regler till följd av medlemsskapet i EU och dess betydelse för frågan om utländska fondföretag kan först konstateras att utformningen av APS i sina huvuddrag nära anknyter till förvaltning av värdepappersfonder. Som framgår av bilaga 2 Förvaltning av pensionsmedel i ett EG-rättsligt perspektiv gäller för utländska fondföretag enligt UCITS-direktivet att dessa utan etablering med stöd av hemlandsauktorisation fritt får erbjuda sina tjänster inom EES.

En avgörande skillnad mellan värdepappersfonder enligt UCITSdirektivet och fonder enligt APS är dock att de förra vänder sig till allmänheten utan begränsning medan de senare endast vänder sig till dem som intjänat pensionsrätt och till vars förmån medel avsatts, dvs. APS vänder sig till personer som är eller varit verksamma i Sverige. Fonderna inom APS kommer således att i praktiken sakna möjlighet att marknadsföra sig i andra länder inom EES eftersom det där kommer att finnas endast ett fåtal personer som har rätt att spara i dessa fonder. Någon sådan begränsning gäller inte för värde-

pappersfonder enligt UCITS-direktivet som utan begränsning kan erbjuda sina förvaltningstjänster inom EES.

Även förvaltningen APS-medel får uppbyggnad i

om av en som sina huvuddrag liknar förvaltningen värdepappersfonder i enlig-

av het med bestämmelserna i UCITS-direktivet talar framför allt det förhållandet att fonderna inom APS endast är öppna för en viss kategori tjänat pensionsrätt i Sverige för att direktivet inte

sparare som är tillämpligt på förvaltningen inom ramen för APS.

Någon EG-rättslig sekundärlagstiftning som kan tillämpas

annan APS-systemet finns enligt vårt förmenande inte heller.

När det gäller Romfördragets bestämmelser om fri rörlighet för tjänster och kapital samt om etableringsfrihet och dess tillämpning på förvaltning pensionsmedel har EG-kommissionen i sin

av rekommendation givit uttryck för att det i huvudsak inte skall finns några begränsningar för förvaltare från andra medlemsstater att förvalta medel i s.k. pensionsfonder se bilaga avsnitt 10. Rekommendationen är naturligtvis inte på något sätt avgörande för hur fördragets bestämmelser skall tillämpas. Den kan dock vara intressant som ledstjärna för en möjlig tolkning av dessa bestämmelser. Först sedan frågorna prövats i mål som avgjorts av EG-domstolen finns det emellertid en auktoritativ tolkning av bestämmelserna.

Enligt vår bedömning innebär Romfördragets bestämmelser att det inte får finnas nationella regler som ett otillbörligt sätt diskriminerar fondföretag från andra medlemsstater. Detta talar i och för sig för att fondföretag från andra medlemsstater bör få erbjuda sina tjänster inom APS med stöd av tillstånd från hemlandet.

Begränsningar den fria rörligheten får emellertid, som angetts

av i bilaga 2 avsnitt 11, göras med hänsyn till det allmänna bästa eng. the general good. Utrymmet för en inskränkning med hänvisning till det allmänna bästa är större inom ett område där det inte finns någon sekundärrättslig lagstiftning med harmoniserade regler än inom ett område med harmoniserade regler. Frågan är om det i så fall föreligger en situation där begränsningar kan tillåtas för förvaltningen APS-medel främst med hänvisning till skyddet för

av konsumenter.

Det finns, när det gäller frågan utländska fondföretag skall

om kunna bedriva gränsöverskridande verksamhet inom APS med stöd

hemlandets auktorisation, principiell skillnad i förhållande till av en erbjudande finansiella tjänster inom de områden där det finns en

av sekundärrättslig lagstiftning. Som angetts i bilaga 2 har som förut-

sättning för gränsöverskridande verksamhet medlemsstaterna gemensamt antagit vissa regler som garanterar en minsta nivå på gemensamma regler för samtliga medlemsstater inom EU hannonisering. Avsikten med harmoniseringen är bl.a. att härigenom åstadkomma ett fullgott skydd för konsumenterna.

APS är ett nationellt system som inte finns i några andra medlemsstater. Någon harmonisering regler rörande APS kan

av därför naturligen inte föreligga. Det kan därför ifrågasättas om det skulle finnas ett tillräckligt konsumentskydd utan denna harmonisering av regler. Bristen harmonisering innebär bl.a. att utländska fondföretag inte har några inhemska regler om förvaltning av APSfonder. De måste i stället tillämpa de svenska reglerna APS även

om om auktorisation och tillsyn kommer att ske i fondföretagets hemland. En sådan ordning kan i ett system som i sig är nytt och oprövat innefatta moment som det förhand är svårt att överblicka konsekvenserna av. Till följd härav kan konsumentskyddet komma att eftersättas ett sätt inte kan godtas i ett system har till

som som uppgift att förvalta medel inom ett allmänt och obligatoriskt pensionssystem.

Vi anser mot bakgrund av vad som nu anförts att det inte kan komma i fråga att redan från APS-systemets början ha en ordning som bygger att utländska fondföretag bedriver verksamhet inom APS med stöd tillstånd från hemlandet. Enligt vår mening

är en sådan ordning inte oförenlig med EG:s regler.

4.2 för fonderna

Placeringsregler

Våra förslag i sammandrag: Placeringsreglema skall utformas

efter förebild från vad som gäller för värdepappersfonder.

Grundläggande skall vara att medlen placeras så att en tillfreds-

ställande riskspridning uppnås. För placering i aktier skall gälla

att riskspridningen inte får ske genom placering inom endast en

bransch. För placering i utländska tillgångar skall inte finnas

några särskilda restriktioner. Dock skall gälla att placering

endast f°ar ske i tillgångar som omsätts på börs eller annan

marknadsplats inom EES eller på andra etablerade marknads-

platser.

Våra bedömningar i sammandrag: Utgångspunkten för

användning av derivatinstrument bör vara att dessa får användas

som ett hjälpmedel för att minska investeringsriskerna och

underlätta en effektiv

kapitalförvaltning.:

Inledning

I direktiven anges att utredaren skall föreslå utformning av placeringsregler, inklusive regler för placering av medel i tillgångar i utlandet, och därvid överväga om förvaltama bör åläggas att garantera en viss lägsta avkastning.

I direktiven anges vidare att de förvaltade medlen inte bör utsättas för alltför stort risktagande och att en"utgångspunkt bör vara de placeringsregler som gäller för livförsäkringsbolagen.

När det gäller placering i utländska tillgångar anges att utgångspunkten bör vara de begränsningar som finns i AP-fondens bestämmelser med hänsyn till att en väsentlig funktion för pensionssparandet i detta system bör vara att tillgodose behov av kapital den svenska kapitalmarknaden. I direktiven finns dock vissa reservationer för att uppställa sådana begränsningsregler. Dessa skall vara förenliga med EES-avtalets regler och det bör göras en avvägning mot sparamas intresse av högsta möjliga avkastning.

4.2.2¶Livförsäkringsbolagen

Allmänt

I placeringsreglema för livförsäkringsbolagen anges att ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder for livförsäkringar alltid redovisas i vissa angivna tillgångar. De försäkringstekniska skulderna kan allmänt sägas vara summan av bolagets bindande åtaganden. Placeringsreglema återfinns i forsäkringsrörelselagen.

Övergripande principer

För livforsäkringsbolagen finns övergripande placeringsregel som

en innebär att försäkringsbolag vid placering av medel i tillgångar som används för skuldtäckning skall välja tillgångar med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden matchning och sprida riskerna lämpligt sätt diversiñering.

Principen matchning innebär i sina huvuddrag att valet av

om tillgångar görs i syfte att tillgångamas avkastningsprofil skall vara anpassad till den utbetalningsproñl som försäkringsbolagets bindande åtaganden kan förväntas generera.

Diversiñeringsprincipen

Innebörden diversiñeringsprincipen är att risken för att en enskild

av tillgång får en avgörande påverkan den totala avkastningen reduceras. En sådan riskreduktion kan ofta åstadkommas utan att den förväntade avkastningen tillgångarna minskas. Detta åstadkoms att de investerade medlen sprids på olika place-

genom

ringar. Tillämpad aktier innebär diversifieringsprincipen att

investeringarna sker i flera aktiebolag. På så sätt undviks att avkastningen enbart beror utvecklingen i ett eller ett fåtal bolag.

Diversiñeringsprincipen är inte bara tillämplig vad gäller investeringar inom ett och tillgångsslag, utan även vad gäller

samma investeringar i portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag.

Genom att tillämpa diversiñeringsprincipen uppnås högsta möjliga avkastning vid varje given risknivå, eller annorlunda

uttryckt att varje given avkastningsnivå uppnås med lägsta möjliga risk.

Huvuddragen i placeringsreglerna

Utöver de allmänna regler kodifierar de båda nu nämnda

som principerna finns specifiserade placeringsregler. Härigenom sker en konkretisering framförallt diversifieringsprincipen. Reglerna ger

av för varje tillgångsslag absolut gräns för hur stor andel av det

en belopp skall skuldtäckas som får placeras i respektive tillgångs-

som slag. Placering i obligationer eller andra skuldförbindelser får i större utsträckning användas till skuldtäckning än aktier eller till aktier relaterade värdepapper.

Derivatinstrument får inte användas för skuldtäckning. Försäkringsbolagen har dock rätt att i stället använda derivatinstrument

hjälpmedel för att minska investeringsriskema och underlätta som

effektiv kapitalförvaltning. en

Valutamatchning

Förutom vad angetts i det föregående om matchning mellan

som åtaganden och placeringsstrategi gäller även principen om valutamatchning. Syftet med att tillämpa denna princip är att begränsa valutakursförluster de tillgångar används för skuldtäckning.

som

Bestämmelserna valutamatchning innebär att högst 20 % av

om de tillgångar mot försäkringstekniska skulder får

som svarar redovisas i valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras.

annan

Övriga bestämmelser

Med valutamatchningsreglema sammanhänger regler om lokalisering tillgångar motsvarar de försäkringstekniska skulderna.

av som Huvudregeln är att samtliga tillgångar motsvarar de försäk-

som ringstekniska skulderna skall finnas inom EES om livförsäkringsverksamheten och därmed även riskerna finns där.

För alla försäkringsbolag gäller dessutom regel som innebär

en att ett försäkringsbolag inte får äga större andel av aktierna i ett enskilt bolag än motsvarar 5 % det totala röstvärdet, den s.k.

som av

femprocentsregeln. Finansinspektionen kan medge dispens från regeln. Förvärv aktier i finansiella företag har undantagits från

femprocentsregelns begränsning.

Det finns även bestämmelser som begränsar hur stor andel det

av belopp som skall skuldtäckas ett försäkringsbolag får placera i

som en enskild emittents fordringsbevis eller aktier enhandsengagemang.

4.2.3¶Värdepappersfondema

Allmän riskspridningsregel

Genom värdepappersfondema infördes placeringsbestämmelser med en mer generell utformning än vad fallet i aktiefondslagen.

som var Utgångspunkten för placeringsreglema i lagen värdepappers-

om fonder är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav åstadkomma ett grundläggande skydd för spararna.

Placeringsbestämmelsema inleds med allmän bestämmelse

en om att varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning är förenad med

som fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelsema 17 § lagen om värdepappersfonder. Inriktningen kan olika branscher eller

avse geografiska områden eller sektorer inom riskkapitalmarknaden. I inriktningen kan också ingå vilka fondbörser eller marknadsplatser som fonden kan handla vid. Hur fondmedlen skall placeras kan bl.a. avse fördelningen mellan registrerade och onoterade aktier.

De medel som tillskjuts en värdepappersfond får placeras i fondpapper och andra finansiella instrument. Med fondpapper

avses aktie eller obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den för hans räkning för-

som varar aktiebrev i ett utländskt bolag depåbevis. Eftersom finansiella instrument är ett vidare begrepp än fondpapper inbegrips i det förstnämnda begreppet utöver fondpapper rättighet eller

även annan

förpliktelse som är avsedd för handel värdepappersmarknaden.

De finansiella instrument inte är fondpapper kännetecknas

som av att rättigheten eller förpliktelsen riktar sig mot någon än

annan den som traditionellt är att utgivare eller emittent

anse som av fondpapper värdepapppersmarknaden. Ett exempel

på annan

rättighet för optionsinnehavaren och förpliktelse för optionsutfärdaren är köpoption avseende aktier utfärdad av innehavaren

aktierna och inte utgivaren av aktierna. Förvärvaren av av av optionen har en rätt men inte en skyldighet att köpa de aktier optionen medan utfärdaren optionen har en förpliktelse att

avser av

anfordran sälja dessa aktier.

Finansinspektionen har i dess föreskrifter värdepappersfonder

om FFFS 1995:22 närmare angett att det fondbestämmelsema skall

av framgå i vilka kategorier av fondpapper och andra finansiella instrument fondmedlen skall placeras. Därvid skall särskilt anges fondens mål. Vidare skall i fondbestämmelsema en så noggrann redogörelse lämnas för fondens placeringsinriktning att det blir möjligt för investerare att bedöma vilka risker som är förknippade

en med denna. I Finansinspektionens föreskrifter sägs även att det i fondbestämmelsema skall om fonden har en särskild place-

anges ringsinriktning med avseende på bransch, geografiskt område eller i något annat hänseende. I fondbestämmelsema skall särskilt anges om fonden har rätt att ingå utbytesavtal swapavtal eller andra likartade avtal och om fondens huvudsakliga placeringsinriktning därmed kan förändras.

Tillgångar som är föremål för allmän omsättning

Medel ingår i en värdepappersfond skall, med vissa i lagen om

som värdepappersfonder angivna begränsningar, placeras i fondpapper eller andra finansiella instrument som är eller inom ett år från emissionen avses bli inregistrerade vid en svensk eller utländsk börs, noterade vid en auktoriserad marknadsplats eller föremål för regelbunden handel vid någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten 18 § lagen om värdepappersfonder.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter får fondmedel placeras i fondpapper eller andra finansiella instrument som är eller inom ett år från emissionen avses bli noterade vid börser eller auktoriserade marknadsplatser i länder inom EG, EFTA samt i Australien, Hong Kong, Japan, Kanada, Singapore och Amerikas Förenta Stater utan att det särskilt anges i fondbestämmelsema. Detsamma gäller om sådana värdepapper är föremål för regelbunden handel vid

som någon reglerad marknad i nämnda länder som är öppen för

annan allmänheten. En förutsättning för att sådana placeringar skall vara tillåtna är att börsen, den auktoriserade marknadsplatsen eller den

reglerade marknaden står under tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ. Avses en fonds medel placeras i tillgångar är föremål för som handel andra platser än vad som nu angetts måste detta i anges fondbestämmelsema skall godkännas Finansinspektionen. som av En fond får även inneha andra tillgångar än de är föremål för som handel enligt vad som ovan sagts. Innehavet av sådana tillgångar får dock uppgå till högst 10 % fondens värde. av Fonden har även rätt att inneha de likvida medel den som behöver. Någon gräns för hur mycket en fond får ha finns inte i lagen om värdepappersfonder. Huvudregeln är att influtna medel så fort som möjligt skall placeras i enlighet med vad framgår som av fondbestämmelsema.

Kvantitativa restriktioner

Den allmänna regel om riskspridning finns i 17 § kompletteras som med bestämmelserna i 19 § som anger hur stor del av en värdepappersfond som får utgöras av tillgångar utfärdade av samma emittent. Således får fondpapper och andra finansiella instrument med samma emittent ingå i värdepappersfond med högst en

5 % av fondens värde, eller - 10 % av fondens värde, om det sammanlagda innehavet - av sådana tillgångar uppgår till högst 40 % fondens värde, eller av 25 % av fondens värde, om de består av obligationer utfärdade av kreditinstitut som har säte inom EES och som enligt lag är underkastad offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till högst 80 % av fondens värde, eller 35 % av fondens värde, om de är utfärdade eller garanterade - av en stat, en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något internationellt organ i vilket ett eller flera länder inom EES är medlemmar.

Bestämmelserna innebär således att högst 5 % fondens värde får av härröra från samma emittent. En fond måste därför i praktiken ha minst 20 olika fondpapper i sin portfölj. Gränsen kan höjas till 10 % under förutsättning att det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar inte överstiger 40 % vilket innebär innehav av 4 olika

fondpapper. Resterande 60 % fördelas i så fall 12 olika fond- För särskilda slags fondpapper, främst obligationer eller papper. andra skuldförbindelser, med någon form officiell garanti höjs av gränserna för innehav ett enskilt fondpapper till 25 eller 35 %. av En fond att enbart ha obligationer och andra skuldförsom avser bindelser har sådan officiell garanti som anges ovan skall ange som detta i sina fondbestämmelser. En förutsättning for tillstånd är att tillgångarna härrör från minst 6 olika emissioner och att inte värdepapperen i någon emissionema överstiger 30 % fondens av av värde 20 §. I värdepappersfond får ingå andelar i en annan fond. Storleken en detta innehav är begränsat till 5 % av fondens värde. Det görs ingen skillnad mellan andelar i svenska eller utländska fonder. Om sådan fond förvaltas fondbolag den egna fonden en av samma som fordras Finansinspektionens tillstånd 22 §. 1 avsnitt 4.2.2 har angetts att ett livförsäkringsbolags ägande i vissa fall begränsas den s.k. femprocentsregeln. En liknande genom regel gäller för värdepappersfonder och innebär att det i en fond inte får ingå aktier överstiger 5 % röstvärdet för samtliga av som av emittenten utfärdade aktier. Förvaltar ett fondbolag flera värdepappersfonder gäller begränsningen det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna se vidare avsnitt 4.3. En liknande bestämmelse gäller för innehav av obligationer och andra skuldförbindelser. En fond får inte förvärva mer än 10 % av emittents utestående lån. Denna regel är ett komplement till samma

riskspridningsreglerna.

När det gäller innehav andelar i andra värdepappersfonder får av detta inte överstiga 10 % av andelarna i fonden.

Derivatinstrument

En nyhet i lagen värdepappersfonder är att fonderna får handla om med optioner och terminer. Detta inte tillåtet i aktiefondslagen. var Frågan tillåta denna handel föregicks omfattande om att av en diskussion och lagförslaget kritiserades flera remissinstanser. av Skälet till att det fanns stor tveksamhet mot att tillåta fonder att en handla med optioner och terminer bl.a. instrumentens vid denna var tidpunkt dåliga rykte. Ett de skäl anförs i förarbetena till lagen om värdeav som pappersfonder for att tillåta handel med optioner och terminer är att

instrumenten rätt hanterade är utmärkta s.k. riskavläggnings- - instrument. De erbjuder nämligen betydligt större möjligheter att med ofta begränsade kapitalinsatser få önskvärd riskavvägning en en värdepappersportfölj, än vad som kan uppnås avistahangenom del. När de nya reglerna om optioner och terminer i lagen om värdepappersfonder infördes fanns dock medvetenhet de risker om som är förknippade med handel i dessa instrument. Det i anges förarbetena till lagen värdepappersfonder särskild om att en svårighet med begripligheten optioner och terminer risken av är att inte står i samma proportion till kapitalinsatsen beträffande de som underliggande tillgångarna. Avsaknaden denna insikt också av var orsaken till några uppmärksammade affärer i slutet l980-talet. av Det ankommer Finansinspektionen att dels kontrollera förvaltarnas professionella kvalifikationer på detta område, dels utforma närmare föreskrifter hur avgränsningen instrumentens om av användning skall göras. Om en värdepappersfond har för avsikt att handla med optioner, terminskontrakt, andra likartade finansiella instrument eller värdepapperslån skall enligt Finansinspektionens föreskrifter uppgift om detta lämnas i fondbestämmelsema. I sammanhanget skall omfattningen av denna verksamhet och vilket syfte fonden har med denna anges. I fondbestämmelsema skall vidare det högsta belopp, anges uttryckt i procent fondförrnögenheten, fonden vid tid får av som var ha tagit i anspråk för köp av optioner, terminskontrakt och likartade finansiella instrument, samt avgift för värdepapperslån. I fondbestämmelsema skall slutligen det högsta totala anges säkerhetskrav, uttryckt i procent fondföimögenheten, fonden av som vid var tid får utsatt för med anledning handel med optioner, vara av tenninskontrakt, andra likartade finansiella instrument eller

värdepapperslån.

För de värdepappersfonder som får tillstånd att handla med nu nämnda instrument har Finansinspektionen utformat detaljerade regler för denna handel.

4.2.4¶Allemansfonderna

Allmänt

Placeringsreglema för allemansfonder har under åren successivt ändrats och i dag är skillnaderna i förhållande till de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder relativt små med undantag för det i allemansfond inte får ingå utländska aktier eller andra att en utländska värdepapper. Minst 70 % fondförmögenheten skall placerad i svenska av vara aktierelaterade värdepapper samtidigt fonden kan placera högst som fondfönnögenheten i räntebärande värdepapper. Fem 25 % av fondfönnögenheten får placeras i andra värdepappersprocent av fonder. En allemansfond får placera sina medel i optioner och terminer enligt regler gäller för värdepappersfonder. För samma som allemansfondema finns även riskspridningsregel som begränsar en fondens innehav fondpapper utgivna emittent till högst av av samma fondens värde. Till skillnad mot värdepappersfonder för 10 % av vilka begränsningsregeln tillämpas i förhållande till marknadsvärdet fondens tillgångar vid varje given tidpunkt gäller begränsningen av för allemansfondema värdet vid anskaffningstillfället. Till följd samgåendet mellan det svenska läkemedelsföretaget av Pharmacia AB och det amerikanska läkemedelsföretaget Upjohn tillåts under vissa förutsättningar innehav utländska aktier. Den av situation allemansfond skall få förvärva aktier som avses är att en eller andra värdepapper utgivna ett utländskt företag, om av förvärvet grund ett offentligt erbjudande från det görs av utländska företaget att köpa samtliga aktier fonden har aktier som När allemansfondema infördes syftet att förutom att var stimulera hushållen till ökat sparande underlätta det svenska -

med riskkapital. Även placeringsreglernäringslivets försörjning om

ändrats i takt med utvecklingen på kapitalmarknaden har dock na inriktningen den svenska aktiemarknaden upprätthållits hela

tiden.

Förbudet mot placering i utländska tillgångar

Allemansfondemas placeringsbestämmelser har varit föremål för översyn vid flera tillfällen. I departementspromemorian Nya placeringsregler för allemansfonder Ds 1991:7 ifrågasattes framför allt begränsningen av möjligheten att placera i räntebärande värdepapper och den ensidiga inriktningen på svenska aktier. I promemorian angavs att särbestämmelser för att styra sparandet, den av typ som finns för allemansfondema, sannolikt har ringa betydelse för det svenska näringslivets kapitalforsörjning efter valutaregleringens avveckling. I promemorian drogs slutsatsen att placeringsbestämmelsema försvårar förvaltningen allemansfondema och har av negativ effekt på sparamas avkastning. Därefter har allemanssparandet varit föremål för översyn i utredningen Allemanssparandet översyn SOU 1994:50. Utred- - en ningen instämmer i att allemansfondemas placeringsbestämmelser ger fonderna ett sämre utgångsläge jämfört med vanliga värdepappersfonder när det gäller möjligheterna att uppnå hög avkastning och att sprida riskerna. Utredningen konstaterar att begränsningarna i placeringsbestämmelserna tidigare uppvägdes att sparformen skattegynnad. av var Eftersom skattesubventionen vid tidpunkten för utredningens arbete var borttagen saknades det enligt utredningen skäl för att ha i förhållande till värdepappersfonder avvikande placeringsbestämmelser. Enligt utredningen skulle sådan förändring längre sikt inte en leda till några negativa konsekvenser för det svenska näringslivets

kapitalförsörjning.

Utredningens förslag har i denna del inte lett till lagstiftningsåtgärd. Däremot har de avskaffade skattesubventionerna för sparande i allemansfonder återinförts.

4.2.5 AP-fonden

Allmänt

Inom det nuvarande ATP-systemet har det under ett stort antal år skett en betydande fondering medel. AP-fondens medel förvaltas av numera av fem fondstyrelser första-femte fondstyrelsema.

1996:83 Sparskedet 85

SOU

Första-tredje fondstyrelsema skall enligt sina placeringsbestämplacera sina medel huvudsakligen obligations- och melser medan fjärde och femte fondstyrelsema skall

penningmarknaden

placera sina medel huvudsakligen riskkapitalmarknaden. Under våren 1996 har regeringen föreslagit att det skall inrättas en sjätte fondstyrelse skall placera sina medel huvudsakligen i svenska som aktier prop. l995/96:171. Förvaltningen medel inom AP-fonden regleras genom lagen av 1983: 1092 med reglemente för Allmänna pensionsfonden APR.

Första-tredje fondstyrelsema

Enligt ändamålsbestämmelsen för första-tredje fondstyrelsema skall medlen förvaltas sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för tilläggspension. Detta skall säkerställas genom medlen placeras med inriktning på långsiktigt hög avkastning att en samtidigt det finns tillfredsställande betalningsberedskap och som en riskspridning. Medlen skall placeras med betryggande säkerhet 1 l §

APR. Denna betoning på att förvaltningen skulle inriktas på bl.a. en långsiktigt hög avkastning infördes från den l juli 1993. Den ersatte då ändamålsbestämmelse att förvaltningen av medel en som angav ske inom för vad förenligt med den allmänna måste ramen som var ekonomiska politiken och måste beakta kreditmarknadens funktions- Den bestämmelsen hade tillkommit mot bakgrund av sätt. ersatta bl.a. AP-fonden fått sådan dominerande ställning vilken att en innebar att fondens placeringsbeslut kunde ha en mycket större genomslagskraft än åtgärder något annat kreditinstitut. av Skälen till ändamålsbestämmelsen ändrades att AP-fonden att var hade fått allt större betydelse för ATP-systemets finansiering. Det en hade därför blivit nödvändigt för fondstyrelsema att bedriva en

placeringspolitik lång sikt var avkastningsmaximerande.

som Därmed renodlades avkastningskravet för förvaltningen. samband med ändamålsbestämmelsen ändrades förenklades I att för första-tredje fondstyrelsema avsevärt. De

placeringsreglema

äldre bestämmelserna tillkommit under en tid då kapitalsom marknaden reglerad innebar detaljerade föreskrifter om vilka var obligationer och andra skuldförbindelser fondstyrelsema tilläts som placera sina medel i beroende på vilket institut eller organ som

emitterade dessa.

86 Sparskedet

Placeringsreglema är numera enkla och generella. De anger att medlen får placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Därutöver får varje fondstyrelse placera sina medel i andra skuldförbindelser utfärdade svenska aktiebolag eller ekonomiska föreav ningar, till belopp som motsvarar högst 5 % det totala marknadsav värdet av de tillgångar styrelsen förvaltar 12 §. Med placesom ringsmöjlighetema i skuldförbindelser utfärdade bl.a. svenska av aktiebolag avses s.k. direktlån. När det gäller placeringar i andra ensidiga skuldförbindelser förutsätts detta ske i obligationer eller penningmarknadsinstrument är föremål för allmän omsättning. som I prop. l995/96:l71 föreslås att skuldförbindelser i form av direktlån till det svenska näringslivet utvidgas till skuldförbindelser med låg kreditrisk utställda i utländsk valuta. I samma proposition föreslås att de gällande bestämmelserna nu om begränsningar i vad placering i tillgångar i utländsk valuta avser ändras. De gällande regeln att ensidiga skuldförbindelser nu om utställda i utländsk valuta endast får obligationer eller andra avse skuldförbindelser vilka är föremål för handel på svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad slopas vad gäller skuldförbindelser utfärdade av svensk juridisk person. Marknadsvärdet av de redovisade tillgångarna utfärdade i nu utländsk valuta får uppgå till högst lO % det totala marknadsav värdet för de tillgångar varje fondstyrelse förvaltar. som Möjligheten till placeringar i obligationer och andra räntebärande värdepapper i utländsk valuta finns sedan år 1990. Dessförinnan var det till följd av valutaregleringen över huvud taget inte tillåtet att placera anförtrodda medel i utländska tillgångar. Skälen till att tillåta placeringar i utländska tillgångar var avvecklingen av valutaregleringen. Härigenom blev det möjligt för svenska placerare att agera på den internationella kapitalmarknaden och förvärva utländska tillgångar samtidigt utländska placerare som fick möjlighet att förvärva obligationer utfärdade i kronor. I förarbetena till de bestämmelserna tillåtligheten nya om av placeringar i utländska tillgångar anfördes den pågående att avregleringen av valutamarknaden borde kunna bidra till utveckling

och breddning den svenska kapitalmarknaden. För institu-

av stora tionella placerare AP-fonden skapades härigenom möjlighet till som att effektivisera förvaltningen och sprida riskerna. Begränsningen bestämdes till 10 % det totala anskaffningsav värdet av de tillgångar styrelsen förvaltade. Numera relateras som

begränsningen till tillgångamas marknadsvärde. Skälet till att

begränsningen bestämdes till 10 % att det därmed skulle uppstå var likabehandling AP-fonden i förhållande till försäkringsen av bolagen. Vid denna tidpunkt fick försäkringsbolagen placera medel

motsvarande den s.k. fria sektorn 20 % av de försäkringstekniska

skulderna i bl.a. utländska tillgångar. Utöver nämnda tillgångar får första-tredje fondstyrelsema, nu under vissa i lagen angivna förutsättningar, placera anförtrodda

medel i fast egendom och tomträtt samt i aktier i fastighetsäven bolag. För innehav sådana tillgångar gäller att det sammanlagda av marknadsvärdet varje fondstyrelses innehav får uppgå till ett av belopp högst 5 % det totala marknadsvärdet av de som motsvarar av tillgångar styrelsen förvaltar 15 a §. som 1995/961171 förslås att första-tredje fondstyrelsema ges I prop. s.k. portföljinvesteringar i svenska och utländska rätt att göra

fastighetsbolag eller utländska fastighetsfonder. För placeringar i

tillgångar finns inte någon begränsning till

fastighetsrelaterade

svenska tillgångar. Totalt kan således innehavet utländska tillav gångar uppgå till belopp motsvarande högst 15 % det totala ett av marknadsvärdet de tillgångar respektive fondstyrelse förav som valtar. En fondstyrelse får handla med optioner och terminer eller

liknande finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen av

fondens tillgångar eller för att skydda fondens tillgångar mot

valutakursförluster eller andra risker.

Fjärde och femte fondstyrelsema

Före år 1993 i ändamålsbetämmelsema att fjärde och femte angavs fondstyrelsema skulle placera sina medel sådant sätt, förutom att de på första-tredje fondstyrelsema skulle beakta samma sätt som kreditmarknadens funktionssätt och den allmänna ekonomiska

politiken, det syftade till förbättra riskkapitalförsörjningen till att att

för svensk produktion och sysselsättning.

gagn Samtidigt första-tredje fondstyrelsema fick ändrade ändasom målsbestämmelser ändrades dessa i riktning för fjärde och samma femte fondstyrelsema. I förarbetena till de bestämmelserna nya

svensk produktion och sysselsättning gynnas lång sikt

anges att

kapitalmarknad utan detaljerade regler som styr kapitalplace-

av en ringar. Svensk produktion och sysselsättning missgynnas därför inte

av att de särskilda rambestämmelserna för fjärde och femte fondstyrelserna tas bort. Enligt förarbetena finns det därför inte någon anledning att ha kvar ett särskilt krav att fondmedel skall om placeras i syfte att förbättra kapitalförsörjningen till for svensk nytta produktion och sysselsättning prop. 1992/93:206 40. s. l de nya bestämmelserna sätt for forstaanges, samma som tredje fondstyrelserna, långsiktigt hög avkastning det en som primära målet for medlens förvaltning samtidigt kravet på tillsom fredsställande riskspridning upprätthålls 34 § APR. Fjärde och femte fondstyrelserna skall placera sina medel i aktier i svenska aktiebolag. Även i värdepapper relaterade till aktier som är såsom standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier i svenska aktiebolag får placering göras 35 § APR. På samma sätt som gäller för första-tredje fondstyrelserna finns en begränsningsregel avseende placeringar i utländska tillgångar. Fjärde och femte fondstyrelserna får placera medel i aktier i utländska aktiebolag eller andelar i utländska aktiefonder i samt sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning har utfärdats utländska aktiebolag. som av Marknadsvärdet placeringarna får dock inte överstiga 10 % av av värdet av de medel som respektive styrelse förvaltar. Möjligheten att placera medel i utländska aktier infördes vid halvårsskiftet 1989 till följd den slopade valutaregleringen. av Denna ansågs innebära vidgade möjligheter till effektivitet och riskspridning samt till ett breddat kunnande de olika marknaderom nas funktionssätt som ansågs nödvändigt i den alltmer internationaliserade kapitalmarknaden. Eftersom huvudsyftet med fjärde och femte fondstyrelsernas placeringsverksamhet vid denna tidpunkt var att förse det svenska näringslivet med riskkapital ansågs dock en övre gräns alltjämt motiverad. Denna höjdes därför från 1 % till 10 % av värdet de medel respektive fondstyrelse förvaltar. av som För att fondstyrelserna inte skall bli alltför dominerande i något aktiebolag får fjärde respektive femte fondstyrelsen inte förvärva så många aktier i bolaget att dessa uppgår till än 10 % samtliga mer av aktier. Har aktierna olika röstetal gäller att detta inte får uppgå till mer än 10 % av röstetalet for samtliga aktier i bolaget. När det gäller placering i tillgångar på penningmarknaden får sådana göras syftet med placeringen är upprätthålla om att en tillfredsställande betalningsberedskap eller for att tillgodose kravet ändamålsenlig förvaltning.

Vad gäller för första-tredje fondstyrelsema placering i som om fastighetsrelaterade tillgångar gäller även för fjärde och femte fondstyrelsema. Detsamma gäller för innehav av optioner och terminer eller andra likartade finansiella instrument.

Sjätte fondstyrelsen

Den sjätte fondstyrelsen skall enligt förslaget i 1995/962171 få prop. placera sina medel i aktier i svenska aktiebolag, i konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning har utfärdats svenska aktiebolag. Vidare skall medlen kunna som av placeras riskkapital i svenska ekonomiska föreningar och i som andelar i svenska kommanditbolag. För innehav i bolag aktier är inregistrerade vid Stockholms vars Fondbörs föreslås gälla gräns 30 % av rösterna i bolaget se en om avsnitt 4.3.3.

4.2.6 överväganden och förslag

I direktiven finns målkonflikt består i att valfrihet för den en som enskilde att välja mellan ett stort antal fonder står i strid med skyddsintresset att det inte skall få förekomma alltför stora skillnader i avkastning beroende vilken fond den enskilde väljer. Om önskemålet är att det skall uppstå en så liten skillnad som möjligt vad avkastningen på förvaltade medel vore det avser förmodligen mest effektivt att tillämpa livförsäkringsbolagens

placeringsregler fullt ut hela sparkapitalet. En sådan inriktning på

placeringsreglema skulle emellertid innebära inskränkning för en fonderna välja inriktning sina placeringar förvaltade medel. att av Den valfrihet framhålls i utredningens direktiv som eftersom strävansvärd och ändock måste en naturlig följd av som anses som den enskilde pensionsspararen själv skall få bestämma över föratt valtningen sitt sparkapital skulle, med sådana placeringsregler, av onödigt begränsas. Vi har i kapitel 2 också slagit fast att det är oundvikligt människors skilda risktagande får genomslag inom att syn valfrihet med verklig innebörd skall kunna uppnås för APS, om en den enskilde pensionsspararen. Även synvinkel förefaller det inte ändamålsenligt att ur en annan överföra livförsäkringsbolagens placeringsregler på medlen inom

APS eftersom fondbolagen till skillnad från livförsäkringsbolagen

inte åtar sig att betala ut något bestämt belopp när förvaltningsuppdraget upphör. I och för sig skulle teoretiskt man kunna tänka sig att det nominella belopp varje år överförs till den valda fonden som

placeras enligt livförsäkringsbolagens placeringsregler medan den

ackumulerade avkastningen år från år får placeras fritt. Emellertid skulle ett sådant system i kombination med relativt fri bytesrätt och möjlighet att samtidigt ha medel i än fond mer en Förmodligen orsaka stora problem när det gäller att bestämma vad som är det nominellt insatta beloppet och vad är avkastning. som Mot bakgrund av vad som nu anförts och då Förvaltningen av pensionssparandet sker helt utan försäkringsinslag under sparskedet bör placeringsreglema inte utfonnas med placeringsreglema för

livförsäkringsbolagen som förebild.

När det gäller de allmänna principerna matchning och om diversifiering blir det inom APS inte fråga att tillämpa den förra om principen eftersom fondbolagen inte åtar sig att utbetala visst belopp vid en viss given tidpunkt. Följaktligen kommer det inte åligga fondbolagen att innehavet tillgångar efter pensionsanpassa av sparamas ålder. Vi har i föregående kapitel gjort den bedömningen att de skyddsintressen som ligger i garanterad avkastning kan tillgodoses ett en

lika ändamålsenligt sätt placeringsreglemas utformning

genom se avsnitt 3.4.2. För att åstadkomma ett grundläggande skydd för är det spararna därför angeläget att en princip diversiñering gäller för förvaltom ningen pensionsmedlen inom APS. Vi således att sådan av anser en princip skall gälla för APS-fondema. Det råder knappast delade meningar den grundläggande om innebörden diversifieringsprincipen, dvs. att alla ägg inte skall av läggas i samma korg. Däremot kan den tillämpas olika sätt. Ett tillämpningssätt är att medlen placeras i flera olika tillgångsslag. Det bör således enligt denna mening finnas obligationer, aktier och fastigheter i samma fond. Ett annat tillämpningssätt är att diversifieringen sker inom ett tillgångsslag och att det således räcker med att aktier från olika företag finns inom och fond. en samma Överfört på förvaltning medel inom APS skulle

av en princip om

riskspridning som innefattar flera tillgângsslag innebära att det inte kommer att finnas möjlighet att välja renodlade aktiefonder. I stället kommer samtliga fonder att s.k. blandfonder med såväl vara räntebärande värdepapper aktier. som

Med sådan tillämpning diversifieringsprincipen finns det en av den kunskap finns olika tillgångars historiska risk för att som om avkastning inte tas till Således visar flera studier, både svenska vara. och utländska, att den genomsnittliga avkastningen aktier har varit högre än för räntebärande värdepapper när det rör sig om långa tidsperioder. Härtill skall läggas att det för den enskilde pensionsspararen som väljer att i aktiefonder möjlighet att placera endast del spara ges en det sparade beloppet i sådana fonder. Resterande del kan placeras av så sätt att den enskilde pensionsspararen delar upp sitt sparande mellan eller mindre riskfyllda placeringar. Därutöver finns en mer i princip obegränsad rätt att under sparskedet byta fond se avsnitt 3.9.4. På dagens marknad för värdepappersfonder finns ett antal blandfonder bestående olika tillgångsslag. Det är högst osannolikt av att preferenserna hos dem gör ett aktivt val inom APS skulle som annorlunda än hos dem i dag sparar frivilligt. Detta innebär vara som att det även inom APS förmodligen kommer att finnas efterfrågan blandade fonder. Mot bakgrund vad sagts aktiers avkastning lång av som nu om sikt och möjligheten att dela upp sitt sparkapital, anser vi att placeringsreglerna inom APS bör utformas så sätt att sparande i aktiefonder möjliggörs. rena Av central betydelse för att kunna placera i tillgångar så att riskspridning uppnås är kunskapen hur avkastningen olika om tillgångar varierar i förhållande till varandra. Tillgångar vars avkastning följs i upp- och nedgångar sägs samvariera. Genom att placera i tillgångar inte samvarierar utan snarare varierar i som motsatt riktning kan den totala risken i en aktieportfölj minska. Det är inte alla slags risker kan minskas eller till och med helt som reduceras. Risker hänger med själva aktiemarknadens som samman egenskaper, symmetriska risker, kan aldrig elimineras. De risker kan reduceras eller elimineras genom diversifiering benämns som asymmetriska risker. För dagens värdepappersfonder gäller, angetts i avsnitt 4.2.3, som att de utifrån given placeringsinriktning skall sprida riskerna. En en fond kan således inriktad att placera i bolag från en specifik vara bransch såsom läkemedel, fastigheter, högteknologi eller skog. Inom branschen skall aktierna spridas innehav i minst 20 eller vissa fall 16 bolag.

Det kan ifrågasättas det placering i aktier i flera bolag om genom inom samma bransch sker godtagbar riskspridning. Med tanke en det stora antalet aktier som måste ingå i fond är det troligt att viss en placering sker i bolag utanför den valda branschen ett begrepp som för övrigt inte är alldeles enkelt att definiera. De bestämmelser som finns i lagen värdepappersfonder och om som kompletteras av Finansinspektionens föreskrifter tar enbart sikte på antalet aktier för att uppnå riskspridning. Bestämmelser av denna innebörd är enligt vår mening inte tillräckliga för den riskspridning som bör finnas inom APS. Vi anser att det i stället skall finnas riskspridningsregel en som innebär att placeringar i aktier inte får ske sådant sätt att det finns en majoritet av aktier vars avkastning kan förväntas samvariera med hänsyn tagen till inriktningen på bolagens verksamhet. Placering i bolag inom en enda bransch får således inte dominera fond. en Denna regel skall kompletteras av en regel med förebild från lagen om värdepappersfonder i praktiken innebär att det i fonden skall som finnas aktier i ett visst lägsta antal bolag. Ett annat sätt att sprida riskerna är att placera medlen i såväl svenska som utländska tillgångar. Härigenom vinns att risker för nedgång i svenska tillgångars värde är specifika för Sverige som balanseras genom att vissa placeringar görs i utländska tillgångar. Ett innehav svenska aktier kompletteras med utländska av som aktier är således ett sätt att ytterligare minimera riskerna att genom tillämpningen av diversifieringsprincipen utsträcks till att även omfatta internationella placeringar. Det har också i olika sammanhang hävdats att ytterligare spridning riskerna kan ske internationell diversifiering. av genom Bl.a. har i de båda utredningarna allemansfondema, det om som lämnats en redovisning för i avsnitt 4.2.4, riktats kritik mot bestämmelsemas ensidiga inriktning placering i svenska aktier. En sådan inriktning av placeringsbestämmelsema inom APS skulle riskera att missgynna pensionsspararna eftersom det saknas möjlighet till internationell diversifiering. Sådana placeringsbestämmelser skulle inte heller vara förenliga med vad Sverige åtagit sig medgenom

lemsskapet i EU.

Sett ur pensionssparamas synvinkel finns det egentligen inte några sakliga skäl för att införa generell begränsningsregel för en placering i utländska tillgångar. Å andra sidan finns det heller inget tungt vägande skäl att eftersträva en internationell diversifiering som innebär att samtliga fonder måste ha viss del sina placeringar en av

i utländska tillgångar. I stället skall de som önskar kunna välja fonder med enbart svenska aktier. Det stora sparande i dag finns

som i svenska aktiefonder talar för att dessa preferenser även kommer att göra sig gällande när de enskilda individerna skall välja fond inom APS. Härigenom kommer det att uppstå ett antal fonder markna-

innehåller enbart svenska aktier. den som

Om det finns andra skäl att begränsa placeringar av pensionssparandet i utländska tillgångar anser utredningen dessa vara av underordnad betydelse. En sådan begränsning skulle med all sannolikhet tillgodose andra intressen än pensionsspararnas. Det saknas således skäl att generellt begränsa placeringarna i utländska tillgångar.

Mot bakgrund härav vi att det inte skall finnas någon

anser särskild reglering placeringar i utländska tillgångar. Den ovan

av föreslagna regeln spridning mellan olika branscher kommer

om således att gälla även vid placering i utländska tillgångar. Däremot bör det sätt som gäller för värdepappersfonder begräns-

samma ning göras till placeringar i aktier är föremål for handel vid börs

som eller reglerad marknad. Det bör emellertid inte, till skillnad

annan mot vad gäller enligt lagen om värdepappersfonder, vara

som möjligt att tillstånd till handel andra platser än de som f.n.

i Finansinspektionens föreskrifter. Dessa platser är belägna anges inom EG, EFTA samt i Australien, Hong Kong, Japan, Kanada, Singapore och Amerikas Förenta Stater. Enligt föreskrifterna kan dagens värdepappersfonder få tillstånd att förvärva tillgångar som handlas vid andra marknadsplatser om dessa angetts i fondbestämmelserna. Inom APS bör denna möjlighet inte finnas.

När det gäller användningen derivatinstrument bör utgångs-

av punkten enligt vår mening att dessa får användas som ett

vara hjälpmedel för att minska investeringsriskema och underlätta en

effektiv kapitalförvaltning. Därvid bör de detaljerade regler som

Finansinspektionen utfärdat for värdepappersfonder och intemationella bestämmelser hantering derivatinstrument beaktas vid

om av den närmare utformningen reglerna inom APS om användningen

av av sådana instrument.

4.3¶Fondemas

ägarinflytande

Inga regler om begränsning av APS-fondernas e

aktieinnehav i enstaka bolag skall gälla.

Inledning

I direktiven påpekas att den fonduppbyggnad beräknas ske som inom premiereservsystemet är relativt omfattande. Det finns därmed risk för att systemet ger upphov till stora institutionella placerare. Det är därför enligt direktiven angeläget att regler utformas så att de motverkar uppkomsten av stora kapitalförvaltare eller att dessa får ett alltför betydande ägarinflytande i enskilda företag. Vidare anges i direktiven att väsentlig funktion för premieen reservsystemet bör vara att tillgodose behov kapital den av svenska kapitalmarknaden. I avsnitt 4.2 har vi föreslagit vissa riskspridningsregler för fonderna. Frågan är i vilken mån vissa vanliga begränsningsregler för institutionella placerares aktieinnehav är förenliga med önskemålet om god riskspridning och med den hänsyn skall tas till de som enskilda pensionssparamas intressen.

4.3.2 Gällande för aktieinnehav

begränsningsregler

För flera de svenska institutionella placerare förvaltar av som enskilda individers sparmedel eller kollektivt sparande råder begränsningar för hur stor andel röstetalet i ett enstaka företag av som en placerare får inneha. Sådana begränsningsregler gäller för

aktiefonder och andra värdepappersfonder, försäkringsbolag, fjärde

och femte AP-fondstyrelsema m.fl. och har likartad utformning. en Även för bankers pensionsstiftelser och för bankers innehav i egna andra företag dock för aktier övertagits för skyddande som av fordran finns liknande bestämmelser. Motsvarande begränsningar gällde för löntagarfondema verksamma under åren 1984som var 1991.

För de nämnda placerarna gäller att innehavet av aktier i ett enskilt företag får uppgå till högst viss andel röstetalet för

en av bolagets samtliga aktier, vanligen 5 %.

Begränsningsreglernas ursprung gammalt datum. För

är av försäkringsbolagens vidkommande infördes i 1948 års lag om försäkringsrörelse ett förbud att inneha mer än 5 % av röstetalet i företag utanför försäkringssektorn. Dessa bestämmelser baserades i sin tur i viss mån allmänt hållna stadganden i Sveriges

mer första försäkringsrörelselagstiftning från år 1903.

När motsvarande begränsning infördes för aktiefonder genom 1974 års aktiefondslag, motiverades denna på följande sätt prop. 1974:128 123 f., med en hänvisning till aktiefondsutredningens

s. betänkande Lagstiftning om värdepappersfonder m.m. SOU 1969:16:

Ett fondbolag kan, om rösträtten utövas, grundval av

fondandelsägamas kapitaltillskott få möjlighet att utöva ett

betydande inflytande i de företag, vars aktier ingår i fonderna. För att hindra en från samhällssynpunkt mindre önskvärd maktkoncentration inom näringslivet och söka skapa garantier för att fondbolagets inflytande inte blir alltför stort föreslår

Utredningens förslag, motsvarades innehållet i riktlinjer från

som av Europarådet och OECD, tillstyrktes i allmänhet eller lämnades utan erinran remissinstanserna. Handelskamrarna i Stockholm och

av Göteborg, Svenska Fondhandlareföreningen m.fl. ansåg dock att femprocentsregeln kunde komma att vara till skada för fondandelsägamas intressen och att risken för maktmissbruk torde vara ringa.

l propositionen föreslogs även att beslutanderätten ifråga om rösträtt för fondemas aktier skulle tillkomma uteslutande de ledamöter i fondbolagets styrelse som hade utsetts att företräda fondandelsägarna. Departementschefen konstaterade i sammanhanget att detta i viss mån försvagade motiven för femprocentsregeln. Å andra sidan framförde han att regeln kunde bidra till riskfördelningen inom fonden. Det kan i detta sammanhang framhållas att även uttryckliga regler om riskspridning infördes, bl.a. att värdepapper utfärdare fick utgöra högst 10 % av

av samma fondens värde. Dessutom fanns en allmän bestämmelse att fondbolaget skulle tillse att fonden fick en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning värdepapper se avsnitt

av 4.2.

Begränsningsreglema har alltså inte grundats i första hand överväganden om lämplig placeringsinriktning utan främst önskemål att förhindra att försäkringsbolag, aktiefonder m.fl. skaffade sig ett alltför stort inflytande i de enskilda, främst börsnoterade företagen. I olika lagstiftningsärenden har begränsningsreglerna behållits oförändrade, i allmänhet utan närmare överväganden, bl.a. vid införandet av allemanssparandet och lagen värdepappersfonder. om I specialmotiveringen till 23 § lagen om värdepappersfonder prop. 1989/902153 s. 67 sägs exempelvis följande:

I fråga aktier får tillgångarna aldrig överstiga 5 % om av röstvärdet för samtliga emitterade aktier. Denna regel finns i nuvarande aktiefondslag. Den syftar närmast till att begränsa en fonds möjligheter att skaffa sig kontroll över ett enskilt företag. Bestämmelsen har mött kritik från flera remissinstanser som hävdat att den föreslagna lydelsen är väsentligt strängare än vad EG-direktiven ger uttryck för. I EG-direktiven nämns begränsningen significant influence vid ett som första påseende ger intryck betydligt liberalare inställav en ning. Jag har dock erfarit att det engelska uttrycket avsett att återspegla en situation snarlik den gällande svenska. Jag nu ser därför ingen anledning att ändra den gällande gränsen nu om 5 %. De svenska fonderna torde enligt min uppfattning härigenom inte komma i ett sämre läge än motsvarande utländska fonder.

Propositionen hade föregåtts departementspromemorian En av ny aktiefondslag Ds 1989:71, upprättad inom Finansdepartementet. Några organisationer på värdepappersmarknaden hade i sina

remissvar promemorian ifrågasatt inte femprocentsregeln

om borde ersättas med lämplig översättning EG-direktivets uttryck en av significant influence. Till dem hörde riksbanksfullmäktige och Fondbolagens Förening. Den sistnämnda organisationen påpekade att 5 % är en liten del i vissa bolag och stor del i andra. en Det bör uppmärksammas att regeln i lagen värdepappersom fonder begränsning aktieinnehavet i ett enskilt företag gäller om av det sammanlagda innehavet om ett fondbolag förvaltar Hera fonder. Detta hindrar dock inte att det inom koncern kan finnas flera samma fondbolag så att koncernens fondbolag tillsammans har än 5 % mer av röstetalet i ett enskilt företag. En genomgång några större av fondförvaltande koncerner visar också att flera dessa av sammantaget innehar betydande andelar i svenska börsföretag.

Ett annat motiv åtminstone tidigare skymtade bakom

som begränsningsbestämmelsema är att t.ex. aktiefonder inte ansågs böra delta i bolagsstämmor eller på annat sätt utöva en aktiv ägarroll. I t.ex. departementspromemorian Allemanssparandet Ds Fi 1983:15 hävdades att den dåvarande aktiefondslagen implicit utgick från Förutsättningen att fonden endast i undantagsfall skulle utöva sin rösträtt bolagsstämman s. 40.

Det kan samtidigt konstateras att inga placeringsbegränsningar föreligger för andra stora placerarkategorier den svenska marknaden investmentföretag, icke-finansiella företag, stiftelser

som och privatpersoner. Inte heller föreligger numera några svenska bestämmelser som begränsar enskilda utländska ägares innehav i svenska företag.

4.3.3 under år

Reformförslag senare

Olika förslag till förändring begränsningsreglema för olika

av placerare har lagts fram under de senaste 20 åren.

Kapitalmarknadsutredningen föreslog i sitt betänkande Kapitalmarknaden i svensk ekonomi SOU 1978:1 l att gränsen för försäkringsbolagens del skulle höjas till 10 % av röstetalet. Utredningen gjorde bl.a. följande bedömningar s. 545:

Den omedelbara effekten av ett slopande av femprocents-

regeln, alternativt höjning av gränsen till 10 procent av

röstetalet, skulle bli förbättrade emissionsmöjligheter för

sådana företag kan erbjuda relativt säkra och även i

som

övrigt förmånliga placeringsmöjligheter, dvs. i allmänhet de

stora, välkända industriföretagen.

Förslaget ledde inte till lagstiftning.

Placeringsutredningen hade i uppdrag att lägga fram förslag till

placeringsregler för löntagarfondema. I betänkandet Kapitalplace-

ringar aktiemarknaden SOU 1983:34 diskuterade utredningen

också begränsningsregler. Utan att gå på frågor om löntagarfon-

demas ägarroll ansåg utredningen att förekomsten av begränsnings-

regler såväl för löntagarfondema som för andra kapitalmarknads-

institutioner i vissa lägen kan ge upphov till icke önskvärda

aktiemarknadsreaktioner.

I reglementet för löntagarfondema infördes senare den regeln att varje fonds innehav i ett börsnoterat företag inte fick motsvara mer

än 8 % av röstetalet. I fråga icke börsnoterade företag gällde

om inga begränsningar. Taket sänktes till 6 % i samband med att

senare den femte AP-fondstyrelsen bildades.

Försäkringsverksamhetskommittén anförde i sitt slutbetänkande Försäkringsväsendet i framtiden SOU 1987:58 att gränsen för försäkringsbolagens del borde höjas till 8 % av röstetalet, dock högst 20 % av aktiekapitalet. Inte heller detta förslag ledde till lagstiftning.

Ägarutredningen såg enligt sitt huvudbetänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv SOU 1988:38 positivt försäkringsverksamhetskommitténs ovannämnda förslag. Utredningen ansåg att den samlade effekten av de legala begränsningar som uppställs för vissa institutionella ägares aktieinnehav i enskilda företag kunde bli att resursövervakningen i företagen försvagas. En allt större del av börsvärdet hade kommit att innehas av ägare som saknade möjlighet att utöva vissa av de funktioner som krävs för en aktiv ägarroll i företagen.

Ägarutredningens tankar ledde inte till lagstiftningsåtgärder. I departementspromemorian AP-fondens förvaltning en över-

syn Ds 1991:14- föreslogs att de fem AP-fondstyrelsema och de fem löntagarfondstyrelsema skulle slås samman till fem nya APfonder. Beträffande begränsningsregeln ansåg promemorieförfattarna att den borde bibehållas med samma utformning som för försäkringsbolagen, dvs. högst 5 % röstetalet i ett börsnoterat

av företag.

Inte heller dessa förslag lades till grund för lagstiftning. Docent Lars Nyberg drog i departementspromemorian Place-

ringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57 den slutsatsen att de traditionella motiven inte längre hade erforderlig styrka och aktualitet och föreslog därför att femprocentsregeln borde upphävas.

Regeringens ställningstagande i denna del skulle anstå till efter försäkringsutredningens slutbetänkande.

l försäkringsutredningens slutbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 3 SOU 1995:87 föreslås att femprocentsregeln upphävs eftersom den är mer långtgående än vad som kan motiveras från konsumentskyddssynpunkt. Utredningen pekar också på att motsvarande begränsningar inte är vanliga i övriga EU-länder.

Försäkringsutredningen återkommer i slutbetänkandet s. 104 också till sin i ett tidigare delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89 framförda uppfattningen att frågan

om lämpligheten av att försäkringsbolag blir inflytelserika ägare i näringslivet i stort har förlorat något av sin betydelse i och med

utvecklingen mot internationellt integrerade fmansmarknader och intemationaliseringen i övrigt. Denna utveckling har bl.a. inneburit att utländska företag, däribland försäkringsbolag, kan äga svenska företag, likaväl som svenska företag kan förvärva objekt i andra länder.

Enligt Försäkringsutredningen gäller frågan om maktkoncentration i den svenska ekonomin inte bara försäkringsbolagen utan lämpligheten institutionella ägare i allmänhet. Om försäkrings-

av bolag i likhet med andra inflytelserika placerare anses utöva ett alltför stort inflytande inom näringslivet bör enligt utredningens mening detta regleras genom en generell lagstiftning om sådana maktförhållanden, inte genom särskilda regler just om försäkringsverksamhet.

Försäkringsutredningens betänkande bereds för närvarande inom Finansdepartementet.

I förslaget om en sjätte AP-fondstyrelse anges att för innehav i bolag aktier är inregistrerade vid Stockholms Fondbörs skall

vars gälla en gräns på 30 % av rösterna i bolaget. Härigenom får sjätte fondstyrelsen bättre förutsättningar än fjärde och femte fondstyrelserna, för vilka gäller en röstbegränsningsregel 10 %, att äga andelar i mindre företag. Enligt propositionen innebär den generösare regeln att andelama inte behöver bli små i relation till fondkapitalet. Regeln möjliggör således att små och medelstora företag i större utsträckning kan få del av det riskkapital som APfonden förser kapitalmarknaden med prop. 1995/96:17.

Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning.

Från fackligt håll har framförts önskemål hur sparandet i

om premiereservsystemet skall placeras. Svenska lndustritjänstemannaförbundet presenterade i oktober 1995 en skrift vari förbundet ger sina synpunkter placeringsreglema rapporten Tillväxt kräver långsiktigt aktivt ägande, SIFs industrirapport nr 3 1995. I skriften framförs bl.a. följande 6..

De som tar hand om pensionskapitalet bör åta sig att placera

huvuddelen den svenska låne- och aktiemarknaden. Inte

minst för att kunna möta den samtidiga avvecklingen av AP-

fonderna. Dessutom bör de åta sig att placera 30-50 % i

aktier.

Av alla äger mer än 2-5 % i ett bolag, kan man också

som

kräva att de aktivt tar ställning till frågorna på bolagsstäm-

man. På det sättet blir det ett mer aktivt ägande hos alla större

agare.

Dessutom bör staten släppa begränsningsregeln 5 % för

dessa placerares samtliga innehav, d.v.s. även för de gamla

tillgångar som försäkringsbolagen har. Det är inte rimligt att

utländska finansiella aktörer inklusive försäkringsbolag kan

ta över svenska börsbolag samtidigt som de svenska

försäkringsbolagen vilka tillsammans med aktiefondema är

de enda svenska kapitalstarka aktörer som förvaltar långsik-

tigt nysparande inte kan köpa än 5 % i dessa aktie-

- mer

bolag.

4.3.4 överväganden och förslag

APS-systemet kommer att förvalta ett mycket omfattande kapital även vad avser den del som kommer att placeras i svenska börsaktier. Det är därför viktigt att placeringsreglemas utformning prövas förutsättningslöst, särskilt med avseende möjligheterna att uppnå en tillfredsställande riskspridning vid placeringar i aktier.

Vi gör våra bedömningar mot bakgrund av dels de under senare år starkt förändrade förhållandena den svenska kapitalmarknaden, dels en analys av vad som är önskvärt och lämpligt för de enskilda pensionssparama inom APS med hänsyn till intresset av hög avkastning, god riskspridning och lågt risktagande.

Begränsningsregler för olika svenska institutionella placerare har gällt under lång tid, främst i form det särskilt behandlade

av ovan taket för aktieinnehav i enskilda företag. En rad reformförslag på denna punkt har, som vi redogjort för i det föregående, utan resultat lagts fram under de senaste två decennierna.

Det bör beaktas att förhållandena den svenska aktiemarknaden och i de svenska börsföretagens ägarstruktur har ändrats radikalt under de senaste tio åren. Vi syftar bl.a. den starkt ökade internationaliseringen av aktieplaceringarna och förskjutningar av ägarbilden i de svenska börsbolagen. Även den snabba ökningen den

av svenska aktiemarknadens och de enskilda börsföretagens värdemässiga storlek samt ökningen av antalet aktörer den svenska kapitalmarknaden har lett till stora förändringar när det gäller förhållandena den svenska aktiemarknaden och i de svenska börsföretagens ägarstruktur. Detsamma gäller ökningen av antalet aktörer på den svenska kapitalmarknaden.

l tabellen nedan lämnas några faktauppgifter som belyser de ändrade förhållandena den svenska aktiemarknaden under åren 1980-1995.

1980 1985 1990 1995

Totala börsvär- 60 302 558 1 180 det på Stockholms fondbörs, mdkr

Börsvärdet för 2 22 43 163 det största enskilda företaget, mdkr

Börsvärdet för 2 12 39 125 det näst största enskilda foretaget, mdkr

Börsvärdet för 2 11 18 63 det tredje största enskilda företaget, mdkr

Andel utländskt 4 8 8 35 ägande %

Antal aktie- 7 10-15 20 35 fondsförvaltare vid utgången av respektive år

Aktieomsätt- 8 83 104 665 ningen på Stockholms fondbörs, mdkr

Samtliga uppgifter i tabellen utom den som avser aktieomsättning anger förhållandena vid utgången av respektive år.

De enskilda företagens ägarbild har också förändrats och uppvisar dessutom stor variation sinsemellan. Med en viss förenkling kan

en sägas att ett innehav om 5 % av röstetalet i ett genomsnittligt svenskt börsnoterat företag betydligt mindre inflytande i mitten

ger av 1990-talet än för 20 eller 30 år sedan. Som Fondbolagens Förening har påpekat är dessutom 5 % liten del i vissa bolag och

stor andel i andra. Det kan påstås att 5 % är viktigast i de allra en största bolagen. Där är samtidigt investeringsbeloppet som störst.

Man kan anta att de APS-fonder som förvaltar svenska börsaktier sammanlagt kommer att inneha 1-2 % av det totala börsvärdet om 10 år, dvs år 2006. För investeringar i de stora börsföretagen kommer en femprocentsregel inte att utgöra någon helst

som restriktion. Däremot skulle den sannolikt kunna utgöra ett problem för satsningar i medelstora och mindre börsföretag.

Som ett fingerat men realistiskt exempel olägenhetema med femprocentsregeln kan nämnas följande.

En av de större, privat förvaltade APS-fondema med förvaltad

en förmögenhet om 20 miljarder kronor har inom ramen för sina fondbestämmelser fastställt interna riktlinjer att 35 %

om av tillgångarna 7 miljarder kronor skall investerade i svenska

vara börsnoterade aktier. Aktieportföljen skall omfatta minst 30 olika företag med en god fördelning mellan olika branscher.

Med nuvarande förhållanden den svenska aktiemarknaden värden per den 29 december 1995 skulle placeringsmöjlighetema inskränkas på följande sätt.

Låt oss anta att de 7 miljarder kronor som skall vara placerade i svenska aktier skall fördelas lika de 30 företagen. Varje post är då värd ca 250 miljoner kronor. En innehavsbegränsning till högst 5 % av röstetalet motsvarar i ett större börsföretag med

en genomsnittlig olikhet i röstetal en kapitalandel om ca 7 %. Alla börsföretag som har ett börsvärde understigande 3,6 miljarder kronor kan

ca då inte ingå med den önskade vikten i portföljen. Dit hör för närvarande bl.a. nästan alla OTC-noterade bolag, flertalet fastighetsbolag och en hel del bolag i andra branscher.

Den nu redovisade utvecklingen under år och de bedöm-

senare ningar som kan göras av APS-fondemas framtid leder till den slutsatsen att den relativa betydelsen den svenska aktiemarknaden för en ny stor placerarkategori av APS-fondernas typ framstår

nu som väsentligt mindre än för 10-15 år sedan. Därmed bör farhågoma för maktkoncentration inte alls lika framträdande.

vara

En annan slutsats som kan dras är att de utländska institutionella placeramas relativt stora roll den svenska aktiemarknaden utgör en viktig balanserande faktor. Skulle t.ex. kursnivån på Stockholms fondbörs drivas alltför högt köp svenska placerare, utlöses

genom av ett kursdämpande utbud av aktier från utlandet och vice

versa. Skulle enskilda svenska ägare ägna sig något uppfattas

som som inkompetent agerande eller maktmissbruk i enskilda företag, kan man också räkna med korrigerande reaktioner från svenska och utländska institutionella storplacerare och andra stora ägare.

Utvecklingen under år och de bedömningar som kan göras

senare av APS-fondemas framtid leder även till den slutsatsen att ägarstrukturen i börsföretagen är i allmänhet sådan enskild APS-

att en fond med de andelar kan bli aktuella med hänsyn till olika

som diversifieringsregler för placeringarna inte kan förväntas få en dominerande ställning i andra än ett antal mindre företag. I de börsföretag där APS-fondema skulle komma att inneha viktigare andelar finns i regel en huvudägare med röstmajoritet.

Utöver vad som nu angetts bör även beaktas att pensionsspararnas intresse av högsta möjliga avkastning inom ramen för en god riskspridning utesluter alltför hämmande restriktioner på placeringarna. Varje större inskränkning i möjligheterna att investera APS-medlen medför att riskspridningen och/eller avkastningen försämras. Placeringar i enlighet med vissa börsindex i s.k. indexfonder kan också försvåras av begränsningsregler, i varje fall sådana som har snäva restriktioner.

Vi anser, i linje med Försäkringsutredningen, att frågan om maktkoncentration i den svenska ekonomin inte bara gäller en viss placerarkategori utan institutionella ägare i allmänhet. Om APSfondema skulle komma att utöva ett alltför stort inflytande

anses inom näringslivet bör detta regleras genom en generell lagstiftning om sådana maktförhållanden, inte genom särskilda regler för t.ex. APS-fondema. Även dessa förhållanden betydelse vid våra

är av överväganden.

Vidare bör beaktas att strikta begränsningsregler tenderar att få allt sämre verkningsgrad en intemationaliserad och avreglerad kapitalmarknad, som dessutom kännetecknas av en rikedom av

finansiell kreativitet. Den kapitalförvaltare som i riskspridningssyfte

vill uppnå önskad fördelning av sin aktieportfölj torde utan större

en svårighet kunna använda olika finansiella instrument och indirekta placeringar med effekten att t.ex. femprocentsregeln eller andra inskränkningar blir verkningslösa.

Enligt vår bedömning skulle frånvaron av begränsningsregler i APS att medföra att en APS-fond bara i ett begränsat antal fall överskrider nivån 5 % av röstetalet i ett enskilt företag, företrädesvis medelstora och mindre börsföretag. Även det praktiska behovet

om av vårt förslag därmed möjligen kan förefalla litet, väger de principiella argumenten tungt. Det kan inte uteslutas att en begränsningsregel för vissa APS-fonder skulle kunna medföra betydande nackdelar.

Frånvaron av här diskuterade begränsningsregler medför inte några mer betydande olägenheter för berörda förvaltare, företag eller pensionssparare. Det medför inte heller några sådana olägenheter för övriga placerare och företag eller för aktiemarknaden och näringslivet i stort.

Eventuella farhågor om att APS-fondema totalt skulle kunna bli en ny maktfaktor i svenskt näringsliv måste i stället tillgodoses med olika åtgärder som stärker de enskilda fondemas självständighet både i förhållande till varandra och till fondbolagen.

Vi anser sammanfattningsvis att någon femprocentsregel eller liknande begränsningsregel inte skall gälla för APS-fondema.

Genom frånvaron av stela begränsningar för fonderna kan de,

om sådana placeringar bedöms vara avkastningsmässigt intressanta, bidra med riskkapital inte minst till medelstora och mindre börsföretag, som har svårare än de internationella koncemema att göra sig gällande på de utländska kapitalmarknadema. Fonderna kan också satsa i utländska företag med stark svensk anknytning några aktuella exempel är det holländska Akzo Nobel och det i USA hemmahörande Pharmacia Upjohn.

Till de nu angivna positiva effekterna bidrar de av utredningen föreslagna placeringsreglema innebär att APS-fondema kom-

som mer att kunna tillhandahålla ett kontinuerligt och långsiktigt riskvilligt kapital.

APS-fondema kan alltså bli ett viktigt tillskott till aktiemarknaden inte minst i tider då svenskt näringsliv annars skulle vara starkt beroende av antingen kreditgivning eller riskkapital från utländska ägare, dvs. då utbudet av riskkapital från andra inhemska placerare är otillräckligt. På den svenska marknaden och i de svenska börsföretagens ägarbild kommer APS-fondema att balansera de tidvis kortsiktigt inriktade utländska placerama. Önskemålet i direktiven att tillgodose behov av kapital den svenska kapitalmarknaden har därmed beaktats. Med utredningens synsätt är detta dock en effekt av, inte ett syfte för APS-systemet. Syftet med placeringsreglema för APS-fondema är att tillförsäkra de blivande pensionärerna valfrihet och god avkastning på pensionsmedlen.

Frånvaron av begränsningsregler kan få även den konsekvensen att en enskild APS-fond kan inneha inte obetydliga ägarandelar i enskilda börsföretag. För bedömningen av frågan om hur APSfondema skall få utöva sitt ägarinflytande är enligt vår mening avkastningsintresset och riskfrågoma de avgörande faktorerna. Skulle en APS-fond bedöma att det är av betydelse för möjligheterna att

Förbättra den långsiktiga avkastningen och/eller risknivån för en viss placering att fonden sig aktivt ägare, bör regelverket engagerar som inte förhindra detta. Det bör ankomma fondbolagets styrelse och ledning att bedöma när och i vilka former detta lämpligen kan se. Ytterst blir det tillsynsfråga att kontrollera att ett aktivt engageen ägare inte har skett för pensionssparama ovidkommanmang som av de skäl. Med detta synsätt saknas det anledning att föreskriva att fonderna skall uppträda det eller andra sättet. ena Friheten för APS-fondema att själva avgöra hur de vill uppträda ägare är också ett viktigt inslag i strävandena att skapa ett konsom kurrensneutralt regelverk och att så långt möjligt anknyta till som rådande förhållanden marknaden. Så vitt vi kan bedöma ligger övervägandena på denna punkt väl i linje med bestämmelser och praxis bland större placerare på den svenska aktiemarknaden.

4.4¶Statliga kapitalförvaltare

Våra förslag i sammandrag: Den statliga förvaltningen av APS-medel för dem gör ett aktivt val skall bedrivas i som aktiebolagsfomi. Staten skall alltså bilda ett fondbolag skall som inrätta AFS-fonder. För dessa fonder skall gälla placesamma ringsregler för de övriga APS-fondema. Riksförsäkringssom verket skall för förvaltningen ickeväljamas medel. ansvara av Dessa medel skall placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Våra bedömningar i sammandrag: Det statliga fondbolaget bör inrätta fonder placerar i räntebärande statspapper som respektive i aktier i de största företagen på den svenska aktiemarknaden. Dessa fonder bör kunna utgöra måttstockar vid

jämförelse med andra placeringsaltemativ.

4.4.1¶Inledning

För den gör ett aktivt val kapitalförvaltare skall det enligt som av direktiven även finnas möjlighet att välja statliga kapitalförvaltare. För dessa skall gälla placeringsregler för de privata samma som

kapitalförvaltama. I direktiven understryks vikten att placeringsav reglerna utformas ett sådant sätt att de statliga kapitalförvaltama kommer att verka på strikt marknadsmässiga villkor och i konkurrens med de privata kapitalförvaltama. Vidare de anges att statliga kapitalförvaltarna på sätt gäller för privata samma som kapitalförvaltare utan subventioner skall för alla sina kostnasvara der. Enligt direktiven skall det ställas krav på att de statliga kapitalförvaltama tar ut marknadsmässiga avgifter eller att det egna kapitalet ger en minsta marknadsmässig avkastning. Avgifterna eller avkastningen skall tillfalla staten ägare. Till skillnad från de som privata kapitalförvaltama skall däremot staten ägare inte få som tillgodogöra sig någon avkastning utöver den marknadsmässiga. För den som inte själv gör ett aktivt val kapitalförvaltare skall av det enligt direktiven finnas flera andra statliga kapitalförvaltare. Även de som inte själva väljer kapitalförvaltare bör enligt direktiven

kunna få del av avkastningen på aktiemarknaden. Det sätt för att åstadkomma detta som anvisas i direktiven är att tillåta endast ägande av andelar i aktiefonder. I övrigt bör, så långt det är möjligt, samma regler gälla för dessa kapitalförvaltare för de kapitalförsom valtare som väljs den enskilde. Eventuella avvikande regler får av inte snedvrida konkurrensen mellan dessa olika kategorier av kapitalförvaltare. Det bör enligt direktiven ske utjämning en av skillnader i avkastningen hos de statliga kapitalförvaltare som förvaltar medel dem inte själv aktivt val. som gör ett I direktiven framhålls vikten att AP-fondens tas till av resurser

vara vid utformningen den statliga delen kapitalförvaltningen.

av av Det kan enligt direktiven naturligt att särskilt den förvaltning vara av medel där kapitalförvaltare inte väljs bedrivs inom AP-fondens ram. Samtidigt betonas att det inte skall fråga att inrätta vara om en eller några statliga kapitalförvaltare utan ett flertal mindre sådana, som i sin förvaltning skall fristående från varandra och helt vara oberoende av statsmakterna.

4.4.2 i

Statlig kapitalförvaltning dag

AP-fonden

AP-fonden förvaltar pensionsmedel inom det allmänna och obligatoriska pensionssystemet. Syftet med fonderingen är att medlen skall

utgöra buffert mot tillfälliga nedgångar i inbetalningen av en tilläggspensionsavgifter. Därutöver syftet med inrättandet av var AP-fonden att den skulle motverka den nedgång i det privata sparandet förväntades bli följden när ATP infördes år 1960. som Första-tredje fondstyrelsemas tillgångar utgörs till den helt övervägande delen räntebärande medan fjärde och femte av papper fondstyrelsemas tillgångar huvudsakligen utgörs av aktier. Som angetts i avsnitt 4.2.5 har regeringen under våren 1996 föreslagit att det skall inrättas sjätte fondstyrelse skall placera sina medel en som huvudsakligen i svenska aktier. AP-fonden är särskild institution organisation och en vars verksamhet är exklusivt reglerad i lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden APR. I konstitutionellt hänseende utgör AP-fondens tillgångar statliga medel i lag avsätts till särskild som förvaltning. Detta sammanhänger med att tilläggspensionsavgiftema trots beteckningen avgifter får ha karaktär av skatt och att anses förvaltningen medlen är offentligrättsligt reglerad. av Första-tredje fondstyrelsemas tillgångar förvaltas i en för de tre styrelserna organisation. Vid AP-fondens tillkomst gemensam förutsattes att de tre styrelserna skulle ha sin förvaltningsorganivar sation. Eftersom ATP konstruerades som en enhetlig försäkring, vars utgifter skall betalas de sammanlagda inkomsterna, fattades år av 1960 beslut att inledningsvis inrätta ett gemensamt kansli. Avom sikten att när fondverksamheten vuxit, dela verkvar senare, upp samheten i tre separata förvaltningar. Denna uppdelning förverkligades inte och denna anledning bedrivs i dag förvaltningen som en av enhet med organisation och en gemensam placeringsen gemensam politik för de tre styrelserna. Den placeringspolitiken diskuteras i det av de tre gemensamma styrelserna gemensamt valda placeringsutskottet, som är styrelsemas rådgivande för verkställande direktören. Visserligen görs organ separata bokslut för de tre fondstyrelsema, med skilda resultat- och balansräkningar, detta kan i efterhand gjord förmen ses som en delning av totalresultatet för de tre styrelserna. Marknadsvärdet första-tredje fondstyrelsemas totala placeringstillgångar uppgick vid utgången av år 1995 till 564,6 miljarder kronor. Motsvarande siffra för år 1994 518,6 miljarder kronor. var Den helt övervägande delen tillgångarna utgjordes räntebäranav av de uppgick till 97 % tillgångarna. Placeringar i papper som av fastigheter uppgick till 16,7 miljarder kronor. Förvaltningskostnadema uppgick år 1995 till 136 miljoner kronor.

Fjärde och femte fondstyrelsema inrättades år 1974 respektive 1988. De är helt fristående från varandra och från första-tredje fondstyrelsema. Fjärde och femte fondstyrelsemas marknadsvärderade tillgångar uppgick vid utgången av år 1995 till 47,1 respektive 7,1 miljarder kronor. Förvaltningskostnadema uppgick år 1995 till 25 respektive 8 miljoner kronor.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets upplåning för statens räkning sker till viss del från hushållen. Målet för privatmarknadsupplåningen är att bidra till att Riksgäldskontorets upplåningskostnader blir så låga möjligt. som Denna upplåning sker genom premieobligationer, riksgäldskonto och allemansspar. Uppskattningsvis 2-3 miljoner i Sverige personer lånar på detta sätt ut till svenska staten. Enligt de riktlinjer pengar för upplåning i Riksgäldskontoret riksdagens slagit fast, skall som denna ske på marknadsmässiga villkor prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38. Sparandet i premieobligationer uppgick vid halvårsskiftet 1995 till 62,9 miljarder kronor. När det gäller sparande riksgäldskonto kan sådant ske med placering 2-, 3-, 5-,7- eller IO-årig spartid. Den enskilde spararen kan välja fast ränta eller rörlig ränta med räntejustering tredje var månad. Vid halvårsskiftet 1995 uppgick de ackumulerade nettoinsättningama på riksgäldskonto till 11,6 miljarder kronor. Riksgäldskontoret ansvarar för administration och kontroll av den del av allemanssparandet sker allemanssparkonto i bank som allemansspar. Samtliga svenska banker samt KF:s och HSB:s sparkassor har träffat avtal med Riksgäldskontoret medverkan om i allemanssparandet. För sin medverkan får de ersättning från staten. Sparandet sker på allemanssparkonton som förs banker och av andra institut som är anslutna till sparformen. Spannedlen överförs sedan från instituten till Riksgäldskontoret. Enligt de avtal finns som mellan Riksgäldskontoret och de institut förmedlar sparandet som svarar instituten gentemot spararna för de ekonomiska förpliktelser som institutet får till följd av sparandet. Riksgäldskontoret garanterar dock gentemot spararna de förpliktelser instituten har när som det gäller kapitalbelopp och räntor. Garantin gentemot spararna gäller så länge dessa har medel innestående på ett allemanssparkonto.

1996:83 Sparskedet 109

SOU

Vid halvårsskiftet 1995 uppgick det samlade sparandet i alletill 50,4 miljarder kronor. mansspar Riksgäldskontoret förvaltar från myndigheter och affärsverk fondmedel och överskottslikviditet. Dessa medel placeras räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Detsamma gäller sedan den 1 januari 1995 även de medel förvaltas interimistiskt av som Riksgäldskontoret för premiereservsystemet se mer härom i avsnitt 4.1 1. Vid halvårsskiftet 1995 uppgick behållningen det kontot till 3,8 miljarder kronor. Statens totala upplåning statsskulden uppgick den 30 juni 1995 till 1 370 miljarder kronor, vilket ökning med 192 miljarder var en kronor i förhållande till halvårsskiftet 1994.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet förvaltar ett stort antal vid utgången av år 1995 drygt 300 allmännyttiga fonder på det statliga och kyrkliga området. Marknadsvärdet på fondemas kapital ca 7,5 miljarder var kronor vid utgången år 1995. av Fondförvaltningen i Kammarkollegiet är i huvudsak reglerad i förordningen 1987:778 placering fondmedel under Kamom av markollegiets förvaltning och i instruktionen för Kammarkollegiet. Placeringsbestämmelsema Kammarkollegiet rätt att inom vissa ger placera medel riskkapitalmarknaden samt på penning- och ramar

obligationsmarknaden.

Kammarkollegiet leds styrelse ordförande är generalav en vars direktören. Fondförvaltningen sköts inom Kammarkollegiet av en fristående Verksamhetsgren, benämnd fondbyrån. Inför år 1996 har fondbyrån omorganiserats något. Fondbyrån leds fondchefen. av Denne är också chef för placeringsgrupp inom fondbyrån som en består två portföljförvaltare. Fram till utgången år 1995 fanns av av rådgivande expertråd för medelsplaceringsfrågor med som organ ett utomstående expertis. Expertrådet är sedan den l januari 1996 ersatt fonddelegationen, är ett särskilt beslutsorgan för fond- och av som förmögenhetsförvaltningen vid Kammarkollegiet och som utses av regeringen. Kammarkollegiets generaldirektör är ordförande i delegationen. Vid dennes förfall är fondchefen ersättare. Fondernas medel placeras antingen i Kammarkollegiets aktiekonsortium eller i dess räntekonsortium. För främst större fonder

finns också möjlighet till individuella placeringar i aktier och räntebärande i särskilda portföljer. papper egna I de båda konsortiema samförvaltas medel för olika fonders räkning. Konsortiema fungerar internt inom kollegiet i praktiken som värdepappersfonder med de förvaltade fonderna andelssom ägare. Fonderna kan köpa och sälja andelar i konsortierna. För respektive konsortium gäller särskilda konsortiebestämmelser. Dessa är i stort sett identiska vad bestämutom avser melserna om placering konsortiets medel. Aktiekonsortiet skall av placera sina medel i huvudsak på riskkapitalmarknaden medan räntekonsortiet till övervägande delen skall placera sina medel på penning- och obligationsmarknadema. Konsortiebestämmelserna föreskriver i övrigt att konsortiet inte är någon juridisk person och kan därför inte förvärva rättigheter och inte heller ikläda sig skyldigheter. Bestämmelserna säger även att det i stället är Kammarkollegiet företräder fonderna i alla frågor som som rör konsortiet. Kollegiet handlar vid förvaltningen i eget namn och anger därvid konsortiets beteckning. Av konsortiebestämmelsema framgår att konsortiets tillgångar skall förvaras i depå i bank. Enligt konsortiebestämmelsema skall det vidare för information och meningsutbyte om konsortiets förvaltning årligen hållas ordi-

narie konsortieandelsägarstämma. Någon beslutanderätt

för stämman föreskrivs dock inte i bestämmelserna. Fondbyråns verksamhet finansieras med avgifter. F ondbyrån har eget resultatansvar och full kostnadstäckning, dvs. fondbyrån belastas även med andel Kammarkollegiets en av gemensamma utgifter och kostnaderna för verksamhetens utveckling. Avgifterna täcker byråns samtliga kostnader. Regeringen har i instruktionen föreskrivit att taxan får högst motsvara 0,5 % per år de förvaltade medlens värde. F.n. tillämpas en taxa där avgiftens storlek varierar med hänsyn till storleken på tagen förvaltat kapital. Således är taxan 0,5 % fondens marknadsvärde av om detta understiger l miljon kronor. Överstiger fondens marknadsvärde l miljon kronor är mindre än 10 miljoner kronor men är taxan 0,5 % 1 miljon kronor och 0,2 % den del överstiger som l miljon kronor. För det fall fondens marknadsvärde mellan 10 är och 100 miljoner kronor är taxan 0,2 % fondens marknadsvärde. Överstiger fondens marknadsvärde 100 miljoner kronor bestäms taxan individuellt.

Sparskedet 111

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket RFV förvaltar fonder som huvudsakligen är knutna till olika socialförsäkringar. RFV förvaltar även ett antal mindre fonder, bl.a. donationsfonder. förvaltningen RFV:s fonder finns ett reglemente regle- För av 1961:265 angående förvaltningen Riksförsäkringsmentet av verkets fonder. Sedan den l januari 1996 omfattas samtliga fonder förvaltar bestämmelserna i reglementet. Om det för som RFV av någon sådan fond finns särskilda föreskrifter om förvaltningen som reglementets bestämmelser gäller dock de föreskrifteravviker från

na. Enligt reglementet skall fonderna förvaltas för RFV:s räkning av särskilt fondfullmäktige. RFV:s generaldirektör är ordett organ förande i fondfullmäktige och överdirektören är vice ordförande. Därutöver förordnar regeringen fem ledamöter för tre år i taget. Minst ledamöterna skall ha erfarenhet från det finansiella omtre av rådet. Enligt reglementet åligger det RFV att verkställa fondfullmäktiges beslut. Generaldirektören har i separat arbetsordning en denna till enheten för redovisning och finansiering. delegerat uppgift Sedan den 1januari 1996 gäller placeringsregler i reglemennya Placeringsreglema har, efter framställning från RFV den 27 tet. en augusti 1992, modemiserats mot bakgrund av utvecklingen

penningmarknaden.

Enligt reglementet skall målet för fondförvaltningen vara att placeras så kraven på långsiktigt hög avkastning, medlen att

tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt be-

säkerhet tillgodoses. Det ankommer fondfullmäktige

tryggande

lägga fast övergripande riktlinjer, fastställa avkastningsmål m.m. att prop. 1995/96:69 s. 73. Fondmedel får placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk därutöver i andra skuldförbindelser utfärdade av svenska samt aktiebolag eller ekonomiska föreningar till ett belopp som för varje högst 5 % det totala marknadsvärdet fondens fond motsvara av av Med uttrycket låg kreditrisk att risken för förlust till tillgångar. avses följd låntagarens oförmåga att betala ränta eller amortering av liten prop. 1995/96:69 73. Fondmedel får inte sina lån är s. i skuldförbindelser utställda i utländsk valuta, i konvertibla placeras skuldebrev eller i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck- Fondfullmäktige får handla med optioner och terminer eller ning.

andra likartade finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen fondemas tillgångar eller för skydda fondemas av att tillgångar mot kursförluster eller andra risker. Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för tillgodose kravet att på ändamålsenlig förvaltning får fondmedlen placeras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot. De nya placeringsreglema överensstämmer i huvudsak med de

placeringsregler som gäller för AP-fondens första-tredje fondstyrel-

ser och med de placeringsregler RFV föreslagit i sin framställsom ning. Ett viktigt undantag finns dock. RFV hade

föreslagit att fondfullmäktige, i likhet med AP-fondens första-tredje fondstyrelser,

skulle få placera i räntebärande värdepapper utställda i utländsk valuta. Regeringen fann emellertid inte skäl föreslå sådan att placering prop. 1995/96:69 73. Någon närmare motivering till s. detta ställningstagande inte. Riksrevisionsverket RRV, anges som

vid sidan av Finansinspektionen hade lämnat remissynpunkter

RFV:s förslag, tveksamt till att reglementet skulle omfatta var placering i värdepapper utställda i utländsk valuta. Skälen till detta var enligt RRV att placering i utländska värdepapper innebar inte en

obetydlig risk i form valutakursförändringar och hantering

av att av värdepapper utfärdade utländska emittenter krävde förav en hållandevis högre kompetens jämfört med hantering värdepapper av utfärdade endast svenska emittenter. av Genom ändringarna i placeringsreglementet den 1januari 1996 kodifierades också gällande praxis innebär särskild årssom att en redovisning upprättas för fondförvaltningen och att fondemas tillgångar redovisas i den för RFV och försäkringskassoma gemen-

samma årsredovisningen.

Det totala fondkapitalet uppgick den 30 juni 1995 till drygt

6 miljarder kronor. Under budgetåret 1994/95 uppgick avkastningen

inklusive marknadsvärdesförändringen till 9,20 %. Administrationskostnaderna uppgick under tid till 1,8 miljoner kronor. samma ca Dessa kostnader tas inte ut varje fond utan verksamheten av finansieras med RFV:s anslagsmedel. RFV har resultat vid flera utan

tillfällen hos regeringen begärt att kostnaderna för fondförvaltningen

skall bäras av respektive fond.

Kärnavfallsfonden

Den har tillstånd att inneha och driva kämkraftsreaktor skall

som en betala avgifter till Statens kämkraftsinspektion för att bl.a. finansiera omhändertagandet av använt kämbränsle och annat radioaktivt avfall från kämkraftsreaktorer. Tidigare sattes avgiftsmedlen ett räntebärande konto i Riksbanken. Sedan den l januari 1996 gäller emellertid nya regler om förvaltningen av avgiftsmedlen. Syftet med ändringen är att uppnå en högre avkastning avgiftsmedlen.

Avgiftsmedlen förs numera över till en fond, benämnd Kämavfallsfonden. Fonden, är särskild myndighet, leds av en

som en styrelse som utses av regeringen. Enligt förarbetena till lagändringen prop. 1995/96:83 s. 27 bör i styrelsen, som bör bestå av högst sju personer, ingå personer med god kunskap inom finansiell ekonomi, det aktuella ämnesområdet och samhällslivet i övrigt.

Fondens medel skall placeras konto i Riksgäldskontoret och förvaltas så att kraven på en god avkastning och en tillfredsställande betalningsberedskap tillgodoses. Styrelsen skall ta ett aktivt ansvar för förvaltningen och bestämma lämplig kombination av inlåning i Riksgäldskontoret. Styrelsens främsta uppgift är att utgöra förhandlingspart gentemot Riksgäldskontoret.

Styrelsen skall årligen till regeringen lämna en redovisning som avser förvaltningen under det gångna året. Regeringen förordnar revisorer för granskning av styrelsens förvaltning.

Kärnavfallsfonden har endast till uppgift att förvalta avgiftsmedlen och har inte några övriga myndighetsuppgifter. Sedan den 1 januari 1996 svarar Kammarkollegiet för kanslifunktionen Kämavfallsfondens styrelse, inte har någon egen anställd

som personal.

En reaktorinnehavares andel av medlen i Kärnavfallsfonden skall bl.a. användas för att ersätta innehavarens kostnader för omhändertagandet använt kämbränsle och annat radioaktivt avfall från

av dennes kämkraftsreakt0rer. Medel som inte behövs skall åter betalas till reaktorinnehavaren.

4.4.3¶Verksamhetsforrneri staten

Som framgått av redogörelsen ovan för direktiven skall de statliga kapitalförvaltama konkurrera med de privata kapitalförvaltama på lika villkor. Beträffande den privata kapitalförvaltningen har vi i

kapitel 3 föreslagit att APS-medlen placeras i särskilda värdepappersfonder som förvaltas av särskilda fondbolag efter förebild från lagen om värdepappersfonder. Vi har vidare föreslagit att även den statliga kapitalförvaltningen av APS-medlen skall ske i värdepappersfonder. Frågan är då om denna förvaltning bör utföras

av en statlig myndighet eller av ett helägt statligt aktiebolag. Vid prövningen av denna fråga ger direktiven ingen vägledning.

Det finns emellertid uttalanden av statsmakterna i andra sammanhang om huruvida konkurrensutsatt statlig verksamhet- det är

som fråga om här bör bedrivas i myndighetsfonn eller bolagsform.

- Eftersom det redan är fastlagt att det skall finnas statliga kapitalförvaltare tar utredningen inte upp frågan om huruvida det över huvud taget är lämpligt att bedriva denna typ av verksamhet i statlig regi.

I 1991 års budgetproposition prop. 1990/91 100 bil. 2 32

: s. uttalas att ren konkurrensutsatt affärsverksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör i stället bolagsformen övervägas. Vidare uttalas att det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter.

Även i 1992 års budgetproposition prop. 1991/92:100 bil.

1 s. 40 behandlas verksamhetsforrner i staten. Där uttalas bl.a. att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform, om inte särskilda skäl talar för det.

I 1993 års budgetproposition prop. 1992/931100 bil. l s. 92 ff tas frågan om verksamhetsforrner i staten upp på nytt. Där anges att regeringen, utifrån en rapport från Riksrevisionsverket Konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndighetema, utarbetat vissa generella kriterier för när en affärsverksamhet kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform. Kriterierna är följande:

verksamheten betydande omfattning, - är av

verksamheten styrs inte primärt politiska mål och uppgifter, - av

verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor, -

verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende -

av direkta anslagsmedel, samt

verksamheten innebär ingen myndighetsutövning.

Vidare anförs att det är av stor vikt att statens roll ägare är klart

som separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom

en sektor samt att det statliga ägaransvaret för ett aktiebolag inte bör ligga på en myndighet utan regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet.

4.4.4 överväganden och förslag

Statliga kapitalförvaltare för dem som gör ett aktivt val

Såvitt verksamhetsform de i föregående avsnitt återgivna

avser ger uttalandena från statsmaktemas sida i frågan om huruvida konkurrensutsatt statlig verksamhet bör bedrivas i myndighetsform eller bolagsforrn enligt vår mening inte utrymme för någon annan slutsats än att den statliga kapitalförvaltningen bör bedrivas i aktiebolagsform. Vi därför att staten skall bilda aktiebolag som skall för-

anser valta värdepappersfondema.

Vad härefter angår frågan staten bör bilda ett eller flera

om aktiebolag gör vi följande överväganden.

l APS-systemets början kommer varje kapitalförvaltare att förvalta relativt små volymer. Med hänsyn till detta och till de placeringsregler för den statliga kapitalförvaltningen som vi kommer att föreslå i det följande, finns det enligt vår mening för närvarande ingen risk för att ett statligt fondbolag får en maktposition i svenskt näringsliv. Det finns därför inte skäl att från APS-systemets start bilda fler än ett statligt fondbolag. Vi anser därför att staten skall bilda ett statligt fondbolag. På längre sikt kan emellertid risken för maktkoncentration till det statliga fondbolaget inte uteslutas. I det läget kan ytterligare statliga fondbolag bildas, konkurrerar med

som varandra och med de privata fondbolagen. Denna fråga bör lämpligen tas vid den översyn av APS-systemet som vi föreslår i

upp kapitel

Eftersom det statliga fondbolaget skall konkurrera med de privata fondbolagen på lika villkor skall regler gälla beträffande

samma aktiekapitalets storlek, rätten att ta ut avgifter av spararna m.m. Vid marknadsmässiga förutsättningar och fungerande konkurrens kommer defmitionsmässigt avkastningen för såväl det statliga

- -

de privata fondbolagen att bli marknadsmässig. Staten som som ägare måste, sätt ägare till privata fondbolag, ha rätt

samma som att tillgodogöra sig marknadsmässig avkastning. Vad gäller

en avgifter återkommer vi till detta i avsnitt 4.6.

Det statliga fondbolaget skall vara underkastat samma placeringsregler de privata fondbolagen. Det statliga fondbolaget bör

som alltså kunna inrätta fonder slag som de privata fond-

av samma bolagen.

Inom APS-systemet kommer det sannolikt att erbjudas ett stort antal fonder med olika placeringsinriktning. Det kan bli svår

en uppgift för många sparare att välja en för dem lämplig fond. Enligt vår mening finns det därför behov några enkla och lättförståliga

av placeringsaltemativ för dem som utan någon större ansträngning vill göra ett aktivt val.

Svårigheten att välja fond kan t.ex. hänga med att det är

samman svårt att utvärdera om ett placeringsaltemativ är bra eller dåligt. Resultatet av utvärderingen är beroende av om bedömningen görs kort eller lång sikt. Utfallet av en gjord placering kan olika skäl

av vara dåligt i jämförelse med andra alternativ. Dels kan det

vara dåligt därför att själva placeringsinriktningen är dålig, dels kan utfallet vara dåligt därför att förvaltaren har gjort ett dåligt urval inom den givna placeringsinriktningen, och dels kan det dåliga utfallet bero att kostnaderna för förvaltningen fonden är höga.

Utöver att finnas tillgå som enkla placeringsaltemativ kan dessa även tjäna som jämförelseobjekt för andra fonder när det gäller den avkastning på kort respektive lång sikt som kan uppnås utan aktiv förvaltning inom den givna placeringsinriktningen.

Mot denna bakgrund har valt att kalla dessa fonder måttstocksfonder. För att underlätta jämförelsen mellan måttstocksfondema och övriga fonder kommer det inför valet fond att finnas offi-

av en ciell information om samtliga fonder tillgänglig med rad olika

en jämförelsetal m.m. se nedan avsnitt 4.8.

Enligt vår mening bör det ankomma på det statliga fondbolaget att inrätta måttstocksfonder. Detta får dock inte tolkas så att staten rekommenderar en sparare som befinner sig i viss livssituation att

en investera i den ena eller andra måttstocksfonden. Det är den enskilde spararen som får bedöma om den valda fonden överensstämmer med hans egna förväntningar vad gäller avkastning, risk och kostnadsnivå. Det är också den enskilde måste avgöra det

spararen som om tidsperspektiv som ligger till grund för viss fonds placeringar

en överensstämmer med hans eget tidsperspektiv. Detta innebär t.ex. att en sparare som väljer en aktiefond måste räkna med att tillgångarna i en sådan fond kan variera kraftigt kort sikt och att det är på lång sikt som aktier historiskt gett god avkastning.

Det finns inget som hindrar att även privata fondbolag inrättar fonder med motsvarande placeringsinriktning måttstocks-

som fondema. Detta får dock ske på initiativ de privata fondbolagen

av själva.

Utgångspunkterna vid valet placeringsinriktningar för av måttstocksfonderna bör vara

att svängningarna i avkastningsnivån är små i förhållande till svängningarna i andra fonder med likartad placeringsinriktning, att urvalet placeringar inom vald placeringsinriktning är hårt - av styrt av i förväg fastlagda principer, samt att kostnaderna är låga. -

Måttstocksfondema skulle mot denna bakgrund kunna ha exempelvis följande placeringsinriktningar. Placeringsinriktningen för måttstocksfondema l och som skall innehålla räntebärande värdepapper, är valda det sättet att kreditrisken, dvs. risken for att låntagaren inte skall kunna återbetala lägsta möjliga. Detsamma gäller likviditetsrisken, lånen, skall vara dvs. risken för att inte kunna sälja t.ex. obligationerna innan dessa förfallit till betalning. Däremot finns det vid byte fond och vid av överföring medlen till Försäkring en kursrisk, dvs. en risk för att av priset på fondens obligationer har sjunkit. Kursrisken hänger med det redovisade förhållandet att tidsperspektivet samman ovan för fondens placeringar inte sammanfaller med den enskilde pensionsspararens tidsperspektiv.

Måttstocksfond 1

Denna fond skulle kunna bestå av svenska statsobligationer som löper med nominell ränta. Med att obligationen löper med nominell ränta att räntesatsen bestäms utan hänsynstagande till menas inflationen.

Måttstocksfond 2

Denna fond skulle kunna bestå av svenska statsobligationer som löper med real ränta. Med att obligationen löper med real ränta att räntesatsen bestäms med hänsynstagande till inflationen. menas Historiskt har den genomsnittliga årliga realräntan uppgått till ca 3 %. Om realräntan är lika med eller överstiger den historiska nivån bör placering i fond denna ge lägsta möjliga risktagande en en som och högsta möjliga värdebeständighet.

l dagsläget ger obligationer som löper med nominell ränta

en högre real avkastning än obligationer löper med real ränta.

som Skillnaden i avkastningen är det pris får betala för att

som spararen han lång sikt inte behöver bekymra sig om inflationen. En fond med sådana tillgångar bör lämpa sig för en jämförelse med andra placeringsaltemativ på lång sikt.

För närvarande begränsas innehållet i fond detta slag att

en av av Riksgäldskontoret har emitterat endast ett fåtal realränteobligationslån.

Både måttstocksfond l och 2 skulle kunna innefatta placering i tillgångar utfärdade i utländsk valuta. Vi tar dock inte ställning

nu i denna fråga.

Måttstocksfond 3

Historiskt sett är erfarenheten att aktier ger högre avkastning än obligationer. Vidare har bred allmänhet under år blivit

en senare alltmer förtrogen med sparande i aktier. Utvecklingen på den svenska aktiemarknaden belyses också kontinuerligt av massmedia. Det finns mot denna bakgrund skäl att tro att många de APS-

gör ett aktivt val kommer att välja placeringsinriktsparare som en ning som innebär investering i svenska aktier. Denna fond skulle därför kunna bestå av sådana aktier.

Att skapa en fond som innehåller samliga aktier som är registrerade eller noterade vid Stockholms Fondbörs möter svårigheter. Hänsyn till fondens likviditet och transaktionskostnader

talar för en begränsning till aktier i de största företagen på den svenska aktiemarknaden. Dessa företags internationella inriktning medför också en bättre riskspridning än om ett stort antal mindre och i genomsnitt mer hemmamarknadsinriktade företag inkluderas.

Gemensamt för de tre måttstocksfondema är att kostnaderna för förvaltningen kan antas bli låga. Respektive fonds nettoavkastning, dvs. bruttoavkastning minus kostnader, kan därför utgöra ett lämpligt jämförelseobjekt för andra liknande fonder. För att uppnå en minst lika bra nettoavkastning respektive måttstocksfond

som måste de andra fonderna antingen få högre bruttoavkastning än

en måttstockfonden eller hålla kostnaderna i nivå mått-

samma som stocksfonden.

Statliga kapitalförvaltare för dem som inte gör ett aktivt val ickeväljarna

Som angetts i kapitel 3 kommer sannolikt en stor del av spararna att

olika skäl inte göra ett aktivt val av kapitalförvaltare. För dessa av skall det enligt direktiven finnas en statlig kapitalförvaltning.

Som framgått tidigare finns det flera håll hos staten erfarenhet

kapitalförvaltning. Hos exempelvis AP-fonden finns det en av betydande kompetens och mångårig erfarenhet av omfattande kapitalförvaltning. I direktiven har särskilt framhållits vikten av att AP-fondens tas till när det gäller utformningen av

resurser vara förvaltningen av ickeväljamas medel.

Hos RFV finns också en etablerad kapitalförvaltning. Som framgått är RFV:s fondförvaltning emellertid inte alls av

ovan

omfattning AP-fondens förvaltning. Mot bakgrund av samma som att det kan antas att många inte kommer att göra ett aktivt

sparare val kapitalförvaltare, kommer det kapital som förvaltas för

av ickeväljamas räkning att redan efter några år bli betydligt större än det kapital som RFV f.n. förvaltar.

Vad anförts talar för att AP-fonden är att föredra som

som nu förvaltare ickeväljamas medel framför RFV, även om de

av grundläggande bestämmelserna för RFV:s fondförvaltning liksom de placeringsregler gäller för denna förvaltning liknar de som

som gäller för AP-fonden.

Inom AP-fonden finns emellertid ingen erfarenhet av registrering knuten till enskilda Med den organisation och funktion som

sparare. AP-fonden har i dag är det inte tänkbart att ickeväljama registreras hos AP-fonden. Det finns i och för sig inte några principiella hinder mot att registrering och förvaltning sker hos skilda statliga organ. En lösning med AP-fonden förvaltare och ett annat statligt organ

som

registerhållare är därför i princip fullt möjlig.

som

Som angetts i kapitel 3 skall SFA fastställa pensionsrätt och besluta avsättning till APS. Det kommer således att hos SFA

om finnas uppgift storleken avsättningen till APS för varje

Mot bakgrund detta bör SFA vara det statliga organ sparare. av av

för register över ickeväljama. Hos SFA bör det öppnas som individuella konton för ickeväljama. På dessa konton skall resultatet

förvaltningen den enskilde ickväljarens medel noteras. av av

Om AP-fondens skulle sköta förvaltningen av ickeväljamas medel skulle särskilda administrativa rutiner för utbyte av infonnation mellan AP-fonden och SFA behöva inrättas. Eftersom AP-

fonden även skulle behöva inrätta administrativa rutiner för överföring av medel från den interimistiska förvaltningen hos Riksgäldskontoret se avsnitt 4.11, skulle lösning med APen fonden som förvaltare innebära att tre olika statliga skulle organ vara inblandade i förvaltningen ickeväljamas medel. En sådan ordning av riskerar att bli administrativt krånglig och kostnadskrävande. Detta uppvägs enligt vår mening inte av de ovan angivna fördelarna med AP-fonden som förvaltare. Mot bakgrund av det anförda anser vi att RFV skall för ansvara förvaltningen ickeväljamas medel. Hur denna förvaltning av närmare skall vara organiserad kan f.n. inte anges. Vad härefter angår frågan om placeringen av ickeväljamas medel är utgångspunkten den som angetts i kapitel nämligen att medlen skall placeras med så låg risk möjligt. En utgångspunkt som annan är självfallet att placeringsreglema skall överensstämma med EG:s regler. Eftersom det här är fråga om förvaltning medel för av privatpersoners räkning torde det inte möjligt att föreskriva att vara ickeväljamas medel skall placeras enbart hos Riksgäldskontoret, även om en sådan placeringsinriktning uppfyller kravet på lägsta möjliga risktagande. En laglig begränsning detta slag torde av nämligen utgöra en positiv särbehandling av den svenska staten och därmed stå i strid med artikel 104 i Romfördraget se bilaga 2. a Däremot lägger EG-rätten inte några hinder i RFV väljer vägen om att placera enbart i räntebärande värdepapper utfärdade svenska av staten. En sådan placering får dock inte följden ett legalt vara av förbud mot placering i andra räntebärande värdepapper än sådana som är utfärdade av svenska staten. De nya placeringsreglema för RFV:s fondförvaltning, i som princip innebär placering i skuldförbindelser med låg kreditrisk utgör enligt vår mening en trygg placering i den meningen att det inte föreligger någon risk för att emittenten inte kan infria sina åtaganden. Liknande regler för placering av ickeväljamas medel bör gälla inom APS. Någon legal begränsning såvitt annan avser emittenter skall inte finnas. Någon begränsning till placering i räntebärande värdepapper utfärdade i svensk valuta skall inte heller gälla. Vi anser alltså att ickeväljamas medel skall placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Eftersom ickeväljare när helst en som har rätt att byta till en fond måste placeringen ickeväljamas av medel till viss del vara av kortfristig natur. Det finns dock anledning att anta att en stort antal ickeväljare kommer att förbli ickeväljare.

En stor del ickeväljamas medel torde därför kunna bli föremål för av långfristiga placeringar. Det blir RFV:s sak att allteftersom erfarenickeväljamas beteende bestämma lämpliga proportioner het vinns av av kortfristiga respektive långfristiga placeringar. Den i direktiven framförda tanken att även ickeväljarna bör kunna få del avkastningen på aktiemarknaden delas inte av av utredningen. Placering ickeväljarnas medel i aktier strider nämav ligen mot vårt synsätt att ingen enskild skall behöva ta risker för sitt pensionssparande utan att ha fattat ett eget medvetet beslut baserat ett gott informationsunderlag.

4.5¶Förhållandet mellan och

spararen

kapitalförvaltaren

Våra förslag i sammandrag: Varje fondbolag skall ha engs.k;

Vykontraheringsplikt, dvs. en skyldighet med den som

sparare önskar det träffa avtal om förvaltning av AFS-medel Fondbolaget kommer att ha ett stående anbud om förvaltning av APS-medel som riktat till samtligaisparare. Avtal kommer till stånd när spararens accept av anbudet har kommit fondbolaget till handa. Spararen skall ha möjlighet att låta sitt val av fond i gälla tills vidare stâende överföring. i i RFVg För ickeväljama skall förhållandet till staten genom

bygga på en offentligrättslig reglering.

4.5.1¶Inledning

Vi har i kapitel 3 föreslagit att spararen skall ha ett avtal med kapitalförvaltaren. Denna slutsats grundas på uttalandena i direktiven att förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare i första hand skall bygga civilrättslig reglering. Endast om det en inte är möjligt att ett ändamålsenligt sätt utforma regleringen av förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare detta sätt, bör vi enligt direktiven föreslå konstruktion som i huvudsak en bygger på offentligrättsliga bestämmelser. Avtal får alltså ersättas med reglering direkt i lag. En sådan lösning får dock enligt direk-

tiven inte innebära att pensionsrätten skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. Inga ändringar regler av eller villkor som påverkar redan intjänad pensionsrätt skall kunna göras annat sätt än vad som skulle vara möjligt om pensionsrätten byggt på civilrättsliga bestämmelser. Med våra utgångspunkter innebär uttalandena i direktiven att spararens rätt till APS-medlen i första hand skall vila på civilrättslig grund och att denna rätt inte skall kunna påverkas politiska beslut av som får retroaktiv verkan, oavsett rätten vilar på civilrättslig om eller offentligrättslig grund.

4.5.2¶Slutande avtal

Förhållandet mellan spararen och kapitalförvaltaren skall alltså regleras i ett civilrättsligt avtal. Hur avtal kommer till stånd regleras bl.a. i lagen 1915:218 om avtal och andra rättshandlingar förmögenhetsrättens område avtalslagen. Ett avtal anses komma till stånd när ett anbud och accept med en överensstämmande innehåll utväxlats. Anbudet och accepten är bindande för sig. Avtalsbundenhet uppkommer när accepten har var kommit anbudsgivaren till handa. Ett anbud är bindande först när det har kommit till anbudstagarens kännedom. För att ett erbjudande skall bindande vara som anbud krävs vidare att det skall ha en tämligen bestämd adressat. Till allmänheten riktade erbjudanden i form cirkulär, prisav annonser, uppgifter i samband med skyltning o.d. utgör inte anbud utan kallas utbud. Ett anbud är vidare bindande under en viss tid, den s.k. acceptfristen. Om anbudstagaren accepterar för sent, dvs. efter acceptfristens utgång, anses den sena accepten som nytt anbud, sedan som i sin tur kan accepteras av den som först avgav anbud. Sen accept gäller alltså nytt anbud Om den för sent tror att han som som svarar svarar i tid och mottagaren av det sena svaret inser eller måste inse detta är mottagaren skyldig att reklamera avtal ha annars anses kommit till stånd. Om svaret kommer i tid inte överensstämmer med anbudet men föreligger en s.k. oren accept. En oren accept ett avslag anses som anbudet i förening med ett nytt anbud. Även för detta fall gäller att om den som avger en oren accept tror att hans överensstämsvar mer med anbudet och mottagaren den accepten inser eller av orena

måste inse detta är mottagaren skyldig att reklamera annars anses avtal i enlighet med den orena accepten slutet.

Ett förhållande som brukar karaktäriseras som stående anbud föreligger om en part är skyldig att vissa villkor tillhandahålla en viss eller tjänst. Varan eller tjänsten behöver då endast beställas

vara av motparten genom en ensidig rättshandling såsom en accept. Ett sådant rättsläge kan uppstå till följd av en ensidig utfästelse eller ett avtal. Det kan också grundas på lag eller myndighets beslut. I det senare fallet talar man om kontraheringsplikt. Kontraheringsplikt innebär att en part kan påkalla avtalsslut eller åtminstone fullgörande prestation utan någon viljeförklaring härom från andra

av en partens sida. Kännetecknande för kontraheringsplikt anses vara att valet medkontrahent inte är fritt, att det föreligger ett förbud att

av avbryta avtalsförbindelsen om den är varaktig samt att villkoren åtminstone till viss del är norrnerade. Det förhållandet att den förpliktade har en rättslig eller faktisk monopolställning utgör ofta ett viktigt skäl för kontraheringsplikt. Tillstånd att bedriva olika slag

verksamhet för allmänheten förbinds ofta med kontraheringsplikt. av Om stående anbud och kontraheringsplikt, se Axel Adlercreutz, Avtalsrätt 10:e uppl., 1995, s. 55 och 97

Ett avtal kommer inte till stånd utan en accept. Accepten behöver dock inte uttrycklig. Ibland kan parts konkludenta handlande

vara t.ex. betalning eller konsumtion av en vara som erbjudits eller parts passivitet underlåtenhet att handla på visst sätt anses utgöra accept. Ren passivitet hos anbudstagaren räcker emellertid normalt inte för att avtal skall komma till stånd. Endast under särskilda omständigheter kan underlåtenhet att avböja anbud medföra att avtal kommer till stånd. Ett exempel på sådan omständighet är att det utbildats

fast praxis mellan två parter, t.ex. att en kund brukar ta emot en varor eller prestationer av en leverantör och betala för dem. Eventuellt fordras någon ytterligare omständighet för att kunden skall bli bunden om han inte reklamerar, t.ex. att varan eller prestationen är sådan att den helt eller delvis förlorar sitt värde i och med att den ägt eller att motparten har en särskild fördel av att dra ut

rum på tiden med besked se Axel Adlercreutz, Avtalsrätt 10:e uppl., 1995, s. 68-72.

4.5.3 Ensidig utfästelse

Ett avtal innebär normalt att båda parter har åtagit sig förpliktelser mot varandra som motsvaras av rättigheter för den andra parten. Ett åtagande av en förpliktelse brukar kallas en utfastelse.

Ett förhållande mellan två parter kan dock innebära att endast den ena parten har gjort en utfästelse. Frågan är då vad fordras för

som att en utfästelse skall bli bindande för den avgett utfästelsen.

som

Ett exempel på fall utfästelse blir bindande för avgivaren

när en finns i lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gåva gåvolagen. En gåva av lös egendom fullbordas att gåvan traderas

genom överlämnas till gåvotagaren. En utfästelse gåva lös egendom

om av är enligt huvudregeln inte bindande. Gåvolagen uppställer dock två viktiga undantag från denna huvudregel: utfästelsen blir bindande om den antingen 1 gjorts i form av skuldebrev eller annan skriftlig gåvohandling, som överlämnats till gåvotagaren, eller 2 getts sådant sätt att omständigheterna utmärker att utfästelsen var avsedd att komma till allmänhetens kännedom. Den bundenhet

som uppkommer för givaren i dessa två fall är dock inte lika stark

som en vanlig skuld. Utfästelsen kan nämligen inte göras gällande mot givarens borgenärer, dvs. den är inte sakrättsligt skyddad. Vidare kan givaren befrias helt eller delvis om givarens ekonomiska ställning efter utfástelsen blivit så försämrad att, i betraktande också av gåvotagarens förhållanden, gåvans utkrävande skulle

vara uppenbart obilligt. Givaren kan också återkalla gåvan efter

om utfästelsen men före fullbordandet gåvotagaren gör givaren märklig orätt.

Frågan om civilrättsligt bindande utfästelser från statens sida kom upp i samband med avbrytandet det pensionsanknutna

av premiegrundande allemanssparandet. Bakgrunden var följande. Som ett led i utskiftningen av löntagarfondemas tillgångar hade

genom lagen 1992:689 om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande införts en möjlighet att genom sparande i allemansfond

en under perioden september 199l-augusti 1994 erhålla sparpremie

1 200 kr under förutsättning att sparbeloppet under den angivna tiden uppgick till lägst 2 400 kr och var fördelat minst 12 månadsinsättningar. Sparbeloppet fick inte lyftas av spararen före utgången av år 1997. I september 1992 kom den dåvarande

regeringen och socialdemokraterna överens bl.a. att beslutad

om utdelning av sparpremier ur löntagarfondsmedlen skulle avbrytas under förutsättning att det inte mötte rättsliga hinder. Regeringen

professorn Ulf Bemitz och advokaten Bertil Söderrnark i gav uppdrag att bl.a. analysera de rättsliga förutsättningarna för ett avbrytande det pensionsanknutna premiegrundande allemans-

av sparandet.

Ulf Bemitz och Bertil Södermark fann att det inte förelåg något civilrättsligt avtalsförhållande mellan spararen och staten genom Riksgäldskontoret. Rätten till sparpremien vilade endast den offentligrättsliga lagstiftningen pensionsanknutet premie-

om grundande allemanssparande. Ulf Bemitz och Bertil Södennark ansåg att sparpremien var av huvudsakligen benefik karaktär även

hade att göra sparprestation av viss omfattning för om spararen en att erhålla sparpremien. De undersökte sparpremiens förhållande till gåvolagen och fann att den lagstiftningen skulle vara tillämplig

det givet att den vid 2 ovan angivna förutsättningen för var bindande gåvoutfástelse med kravet på offentlighet var uppfyllt. De kom emellertid till den slutsatsen att gåvolagen inte var tillämplig den offentligrättsliga lagstiftning som det pensionsanknutna premiegrundande allemanssparandet vilade på. Om den lagstiftningen hade kompletterats med privaträttsliga utfästelser från staten torde enligt Ulf Bemitz och Bertil Södermarks mening ett bindande löfte ha förelegat inte skulle kunna ha ryggats andra grunder än de

som

finns angivna i gåvolagen. som

4.5.4 överväganden och förslag

Som angetts i kapitel 3 skall alla fonder inom APS vara öppna for samtliga Ett fondbolag erhåller tillstånd att förvalta

sparare. som APS-fonder kommer alltså skyldigt att tillhandahålla sina

att vara tjänster de villkor gäller för APS till alla sparare som önskar

som det. Fondbolagen kommer således att vara underkastade en kontraheringsplikt. Till följd denna plikt kommer det att föreligga

av ett stående anbud från samtliga fondbolag till alla sparare. Detta innebär att det är tillräckligt med accept från sida för

en en sparares att avtal skall komma till stånd mellan och ett fondbolag.

spararen Avtalsbundenhet uppstår när accepten har kommit fondbolaget till handa.

Den enskilde skall ha möjlighet att låta sitt val av fond

spararen gälla tills vidare. En skall alltså kunna välja att ha en

sparare stående överföring avsättningama till APS till en fond.

Som framgått av redogörelsen ovan i avsnitt 4.5.2 finns i avtalslagen vissa bestämmelser om de rättsliga följderna och

av sen oren accept. Dessa bestämmelser är inte lämpliga för APS. I stället bör följande gälla.

Om spararen inte tidigare gjort något aktivt val av fond skall följden av en sen eller accept bli att

oren spararen anses som ickeväljare såvitt avser den aktuella avsättningen till APS, dvs. RFV kommer tills vidare att förvalta dessa medel. Om spararen tidigare gjort ett aktivt val av fond men inte valt stående överföring till denna fond skall följden av en sen eller oren accept bli densamma. Om han däremot tidigare har gjort ett aktivt val fond och valt stående

av överföring till denna fond skall följden av en sen eller oren accept bli att han inte anses ha gjort ett nytt val av fond utan det tidigare valet av stående överföring till en viss fond skall fortfarande gälla.

Dessa rättsverkningar av en sen eller oren accept bör inte innebära någon större nackdel för den enskilde Han kan

spararen. nämligen när som helst byta från förvaltning hos RFV till förvaltning i en fond och från förvaltning i en fond till även

en annan, om han i det senare fallet kan avkrävas en utträdesavgift.

Avtalet mellan spararen och fondbolaget går ut att fondbolaget skall förvalta de medel som spararen har investerat i fonden. Följden av avtalet blir att spararen blir andelsägare i den valda fonden när hans APS-medel har förts över dit.

I avsnitt 4.4.4 har föreslagits att RFV skall förvalta ickeväljamas medel. Den fråga som inställer sig här är hur förhållandet mellan staten genom RFV och ickeväljama bör regleras rättsligt.

Ett sätt att åstadkomma en civilrättslig reglering för ickeväljama som motsvarar den som gäller för de sparare som aktivt valt fond är att anse att ickeväljama genom sin passivitet har samtyckt till att staten genom RFV förvaltar deras AFS-medel. En sådan lösning är emellertid olämplig av flera skäl.

Även det skulle så att det finns kategori

om vara en sparare som medvetet förhåller sig passiva för att deras APS-medel skall förvaltas av RFV kan man inte med fog utgå från att samtliga ickeväljare tillhör denna kategori. För att man skall kunna vara säker

att den sparare som är passiv är detta ett medvetet sätt, måste krävas att spararen har inforrnerats om vad som blir följden av hans passivitet. Endast den som känner till följden sin passivitet kan

av anses ha samtyckt genom sin passivitet. Det är inte realistiskt, vare

sig ur praktisk eller kostnadsmässig synvinkel, att bevisligen delge

samtliga sparare information om att de anses ha ingått ett avtal med

RFV om de inte inom viss tid själva träffat avtal med staten genom ett fondbolag.

Slutsatsen av det anförda är att ickeväljamas rätt till APS-medlen inte kan vila avtalsmässig grund. Deras rättigheter torde inte heller kunna vila någon annan civilrättslig grund om inte staten gör civilrättsliga utfästelser till dem jfr avsnitt 4.5.3. Hur skulle detta kunna till i praktiken

Till en början måste framhållas att eftersom det endast för ett år i taget är känt vilka personers medel som kommer att förvaltas av RFV, kan en utfåstelse endast göras såvitt avser ett visst års avsättning till APS.

Vidare kommer det, som angetts i kapitel sannolikt att finnas ett stort antal ickeväljare i APS. Om utfástelsen, för att vara bindande, måste delges varje ickeväljare uppstår samma praktiska problem som ovan angetts såvitt avser avtalsbundenhet genom passivitet. Om kravet på delgivning kan ersättas med ett krav offentlighet kring utfástelsen bör det räcka med en utfästelse riktad till samtliga ickeväljare, eftersom denna krets är relativt bestämd.

Utfästelsen måste också vara klart och tydligt formulerad samt någorlunda kortfattad. Den måste också vara formulerad ett sådant sätt att syftet med den uppnås.

Syftet med utfästelsen är att åstadkomma en civilrättslig grund för ickeväljamas rätt till APS-medlen. Utfástelsen skall alltså förhindra att staten lagstiftningsvägen gör ingrepp i de sparmedel inklusive avkastningen dessa som förvaltas av RFV för ickeväljamas räkning. Den måste tillförsäkra envar av ickeväljama rätten att vid ett givet tillfälle få disponera över de RFV förvalta-

av de APS-medlen inom de ramar som lagstiftningen ger. Utfästelsen skall alltså inte ta sikte själva förvaltningen av medlen.

Det torde vara en svår uppgift att på ett kortfattat och lättfattligt sätt formulera en utfästelse med ovan angivna innebörd. Det är stor skillnad mellan dessa medel och den i avsnitt 4.5.3 omnämnda sparpremien enligt det pensionsanknutna premiegrundande allemanssparandet, som huvudsakligen hade samma karaktär som en gåva.

Lösningen med civilrättslig utfästelse från staten är alltså mindre lämplig. Den är en juridisk nyskapelse och strider därmed mot en av utredningens utgångspunkter, nämligen att regleringen av APS så långt möjligt skall bygga på redan kända principer. Lösningen

som är också förenad med praktiska problem som t.ex. hur utfästelsen skall utformas för att syftet med den skall uppnås.

Slutsatsen av det anförda är att ickeväljamas förhållande till RFV skall bygga en reglering i lag. Ickeväljama kommer att ha en offentligrättslig fordran staten som uppgår till det belopp som vid varje tidpunkt förvaltas av RFV för deras räkning.

I direktiven se avsnitt 4.5.1 anges att en reglering i lag inte får innebära att pensionsrätten skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. Vidare anges att ändringar av regler eller villkor som påverkar redan intjänad pensionsrätt inte skall kunna göras annat sätt än vad som skulle vara möjligt rättigheterna

om byggt på civilrättsliga bestämmelser.

Det ligger i sakens natur att en offentligrättslig reglering får en annan innebörd än en civilrättslig reglering. Enligt vår mening bör emellertid en offentligrättslig reglering ickeväljamas rätt till

av APS-medlen inte innebära att ickeväljama i praktiken har sämre

en ställning än de sparare vars rätt till APS-medlen vilar avtalsmässig grund.

Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att varje fondbolag skall ha en kontraheringsplikt, dvs. en skyldighet att med den

sparare som önskar det träffa avtal om förvaltning av APS-medel. Fondbolaget kommer att ha ett stående anbud förvaltning APS-medel

om av som är riktat till samtliga sparare. Avtal kommer till stånd när spararens

anbudet har kommit fondbolaget till handa. Spararen skall accept av ha möjlighet att låta sitt val av fond gälla tills vidare stående överföring. För ickeväljama skall förhållandet till staten genom RFV bygga en offentligrättslig reglering.

4.6 F

ondernas avgifter

Våra förslag i sammandrag: Avgiftema för förvaltningen skall

framgå av fondbestämmelsema och ange den högsta förvaltningsavgiñ som får tas ut. Någon avgiñ för inträde i en fond får inte tas ut. Vid byte av fond skall avgift tas ut till ett belopp som motsvarar fondens kostnad för uttaget. Denna avgift skall tillfalla fonden. Utträde ur en fond till följd av att försäkring tecknas under pensionsskedet skall inte vara förenat med någon

avgift.

4.6.1¶Inledning

I utredningens direktiv anges att det skall finnas ekonomiska drivkrafter att etablera sig kapitalförvaltare. Detta kan enligt

som direktiven uppnås både genom avgifter och genom att ersättningen till kapitalförvaltama tas ut som en del av avkastningen. Storleken

den ersättning som kapitalförvaltama tar ut i form av avgift eller del i avkastningen, som alltså inte gottskrivs försäkringstagarna, skall enligt direktiven bestämmas på marknadsmässiga grunder genom en effektiv konkurrens mellan olika kapitalförvaltare. För att en effektiv konkurrens skall etableras bör det enligt direktiven ställas krav på en öppen redovisning av den avkastning som uppnåtts och hur stora administrationskostnader förvaltningen förenats med.

I direktiven vidare att det skall ställas krav att de

anges statliga kapitalförvaltama tar ut marknadsmässiga avgifter eller att det egna kapitalet ger en minsta marknadsmässig avkastning. Skälet till detta är att åstadkomma en fungerande konkurrens marknaden. De ersättningar som tas ut skall tillfalla staten som ägare. Avkastning utöver den marknadsmässiga skall dock inte tillfalla staten utan pensionssparama.

Slutligen skall utredaren enligt direktiven utforma avgiftsreglema

sådant sätt att kravet konkurrensneutralitet mellan privata och statliga kapitalförvaltare fullt ut upprätthålls.

Det anges i direktiven att de lösningar utredaren väljer beror bl.a.

i vilken verksamhetsform kapitalförvaltningen kommer att bedrivas. Enligt vad angetts i kapitel 3 skall förvaltningen

som bedrivas i fonder som förvaltas av fondbolag liknande sätt som sker enligt lagen värdepappersfonder. Detta val blir styrande för

utformningen av den ersättning fondbolagen skall kunna

som tillgodoräkna sig.

4.6.2 marknad

Prissättning på en

Enligt nationalekonomisk teori fattas besluten om hur resurserna skall användas i en marknadsekonomi marknaden. De priser

som sätts på marknaden och de vinster de medför utgör signaler till

- producentema om vad de bör tillverka i framtiden. I nationalekonomisk analys av hur prisbildningen går till och hur den påverkar fördelningen av resurser mellan olika produktionsområden fästs särskild vikt vid konkurrensen och prismekanismen.

Konkurrensen om kunderna tvingar de olika företagen att hela tiden förbättra sin produkt till ett så lågt pris som möjligt för att förhindra att kunderna köper av andra säljare. Utslagning kon-

av kurrenter och vinstmaximering blir följden av att företagen tvingas tillmötesgå konsumenterna och så effektiva möjligt. Den

vara som mekanism som säkerställer detta är samspelet mellan utbud och efterfrågan. Priset är den signal talar för företagen och

som om konsumenterna hur de skall agera på marknaden. Om priset stiger, beror det ett för litet utbud av varan tjänsten i förhållande till rådande efterfrågan. Det är signal till företaget att öka

en produktionen. Signalen till konsumenterna vid stigande priser är att produktionen av varan tjänsten tar i anspråk.

mer resurser

Om en vara tjänst inte kan säljas till ett pris täcker dess

som produktionskostnad, är detta en signal till tillverkaren att kunden inte vill ha den produkten till det priset och han därför bör fundera över om tillverkningen bör läggas ned. Om en vara tjänst kan säljas till ett pris som ger goda vinster, är det i sin tur en signal att mer resurser kan satsas just den marknaden. Det betyder att fler företag kommer att söka sig till marknader med goda vinster och konkurrensen skärps, vilket på sikt pressar ned priserna.

Om marknaden är helt fri utan reglering priset kommer företag

av och konsumenter att nå fram till en gemensam uppgörelse, en jämvikt marknaden, där producentema vill tillverka precis så mycket som konsumenterna vill köpa.

Den modell som nu beskrivits är inte helt realistisk i flera avseenden. Den marknadsekonomi vi förknippar med länderna

som i västvärlden avviker också från den långtgående form marknads-

av ekonomi som brukar benämnas perfekt konkurrens. Avvikelsema

från den perfekta marknadsekonomin varierar också beroende på vilken marknad som studeras.

För att perfekt konkurrens skall råda, måste en rad förutsättningar vara uppfyllda. Förutsättningarna är att

antalet säljare och köpare marknaden måste vara så stort att 4

ingen dem egen hand kan påverka priset,

av säljare och köpare får inte samverka med varandra,

måste enkla och homogena, så att de verkligen kan - varorna vara

köpas i många olika kvantiteter,

konsumenterna skall ha optimal information om vad som händer -

på marknaden, så att de de lägsta priserna finns och

vet var

omedelbart överge de säljare som försöker ta ut oskäliga priser,

det skall möjligt för företag att fritt och snabbt ta sig - vara nya

på marknaderna,

det får inte finnas stordriftfördelar som gör att tillverkningen blir -

billigare mer man producerar eftersom förekomsten av sådana

driver fram monopol eller oligopol; därmed bryts villkoret om

många småföretag som inte själva kan styra priserna,

de olika hushållens och individemas inkomster måste vara någor- -

lunda jämt fördelade for att dessa skall kunna ha en stark

ställning marknaden, samt marknadskrafterna inte sätts spel av politiska skäl.

- ur

1verkligheten finns det många marknader som inte alls kännetecknas av perfekt konkurrens. I stället finns det stordriftsfordelar, som driver fram monopol och oligopol. I andra fall slår sig företag ihop och bildar karteller. i

Vidare producerar inte alla företag en viss marknad samma produkt, utan olika varianter av den. Det gör det möjligt för dem att ta ut olika priser utan att konsumenterna alltid genomskådar det. Genom reklam kan skillnaderna förstöras upp och konsumenterna får betala högre priser. Stora klyftor vad avser inkomster och makt kan hindra svagare grupper från att utnyttja marknaden till att sätta press producenterna.

4.6.3¶Närmare vissa marknadsimperfektioner

Allmänt

När villkoren för perfekt konkurrens inte längre är för handen föreligger ett marknadsmisslyckande. Priset avspeglar då inte längre den relativa knappheten på resurser och ger inte längre de signaler som är önskvärda ur samhällets synvinkel. I en sådan situation kan det finnas skäl för statsmakterna att ingripa.

Marknadsmisslyckanden uppstår dels när marknaden ger upphov till avvikelser från de tekniska antagandena bakom den perfekta konkurrensmodellen, dels när verkligheten avviker från modellens beteendeantaganden.

stordriftsfördelar

Förekomsten av stordriftsfördelar är ett av de exempel på marknadsimperfektioner som brukar framhållas där de tekniska förutsättningarna bakom den perfekta marknadsekonomin, dvs. dess förutsättningar beträffande produktionsteknik och varors tjänsters egenskaper brister andra exempel marknadsimperfektioner är externa effekter och kollektiva varor. I antagandet om perfekt konkurrens ligger, som angetts i det föregående, nämligen att det finns ett stort antal producenter av varje vara tjänst och att produktionen i varje enskilt företag begränsas av stigande marginalkostnader. Antal företag ökar så länge det finns vinstmöjligheter på marknaden, dvs. så länge som priset överstiger styckkostnadema för den producerade varan tjänsten. Eftersom jämviktsproduktionen utgörs av den volym där priset är lika med marginalkostnaden kommer denna kostnad, gradvis ökar, att begränsa företagets

som storlek. Vid denna volym kommer i en marknad med perfekt konkurrens dessutom att gälla att priset är lika med den totala styckkostnaden.

Om produktionsbetingelsema är sådana att styckkostnadema inom ett mycket stort intervall är fallande kan detta medföra att ett enda företag kan erbjuda de lägsta produktionskostnadema. Telefon-, post- och jämvägstjänster är klassiska exempel branscher med betydande stordriftsfördelar i produktionen. För att produktionen av dessa tjänster skall vara samhällsekonomiskt

lönsamma har detta traditionellt förutsatt olika ekonomiskt-politiska åtgärder.

Förekomsten stordriftsfördelar begränsar således konkurren-

Konkurrenskommittén tog också denna fråga i sitt huvudsen. upp betänkande Konkurrens för ökad välfärd SOU 1991:59. Konkurrenskommittén anförde att stordriftsfördelar är en stötesten för den förespråkar konkurrenspolitik inom alla områden. Kon-

som kurrensen förutsätter att det finns flera producenter som är aktiva den aktuella marknaden. Existensen av stordriftsfördelar i produktionen kan emellertid göra det rent produktionsekonomiskt mera gynnsamt att produktionen koncentreras till ett mindre antal stora företag. minst lika viktig produktionsekonomisk aspekt,

En annan, brukar benämnas integrationsfördelar eng. economies of scope. Detta uttryck syftar att det ofta är ekonomiskt dvs. kostar

mera mindre att utveckla, tillverka och sälja flera olika produkter inom

ett och samma företag än inom flera olika företag.

Konkurrenskommittén anförde vidare att detta kan delvis vara fråga att därmed hushållar bättre med de tillverknings-

om man rena kostnaderna, då produktionsresursema utnyttjas mera effektivt om man tillverkar flera olika saker samtidigt. Men ofta handlar det också att hushålla med forsknings- och utvecklingsresurser;

om satsningar såväl produktutveckling som processutveckling kan ge resultat kan utnyttjas för flera olika produkter eller produkt-

som varianter. Till detta kommer möjligheterna att hushålla med resurser för marknadsföring, distribution och försäljning. Verksamheter där företaget ofta har betydande fördelar att kunna erbjuda kunderna

av ett brett sortiment av näraliggande eller Sammanhörande produkter.

Konkurrenskommittén konstaterade att det förhållandet att någon form stordriftsfördelar och/eller economies of scope föreligger är

av i verkligheten snarare regel än undantag. För kommittén var frågan

hur långt dessa ekonomiska fördelar sträcker sig, och vid snarare vilken punkt nackdelarna med företagens ökade marknadsmakt överväger de produktionsekonomiska fördelarna. Finns det över huvud taget någon sådan punkt och hur kan den i så fall fastställas frågade sig kommittén. På dessa frågor finns inga givna svar. Svaren måste bl.a. sökas i de speciella förhållanden som råder de enskilda marknaderna under olika tidsperioder. Kommittén konstaterade därvid att resultatet sådana studier har begränsad livslängd

grund de snabba förändringar ständigt sker i näringslivet.

av som

Konkurrensbegränsande beteenden

Utöver de tekniska marknadsimperfektionema finns även beteendeimperfektioner, dvs. avvikelser från de beteendeantaganden

som modellen för den perfekta marknadsekonomin bygger på. Konkurrensbegränsningar av detta slag består av åtgärder och förfaranden som initierats av företagen själva eller deras organisationer och som försvårar nya konkurrenters inträde på viss marknad. Häri

en ingår företagens många strävanden att nå kontroll över delar sin

av omvärld. Som exempel kan nämnas kontroll över strategiska produktionsfaktorer t.ex. råvaror, vertikalt samarbete, horisontellt prissamarbete och marknadsdelning Sådana imperfektioner

m.m. kan uppstå i samband med olika begränsningar i utbudet av en vara eller tjänst till följd av monopol, oligopol eller samverkan i karteller.

Till skillnad från den situation som råder vid stordriftsfördelar kan förfaranden som leder till imperfekt konkurrens angripas

genom lagstiftning även om effektiviteten av en sådan reglering kan ifrågasättas. Sverige har sedan några år tillbaka konkurrenslag.

en ny När det gäller förfaranden som har effekt utanför Sverige gäller EG:s konkurrensregler.

Inträdeshinder

Traditionellt har koncentrationen av företag en marknad betraktats som det avgörande måttet graden konkurrens. I stället för

av att enbart se på koncentrationsmåttet har frågan om maktmissbruk

dominerande ställning kommit i fokus. Även här finns emellertid av stora praktiska och teoretiska svårigheter att avgöra prishöj-

om ningar förorsakats av missbruk av dominerande ställning.

På senare tid har diskussionen därför inriktats möjligheterna för nyinträde av konkurrenter. En viktig fråga är därvid i vilken mån företag som har dominerande ställning kan skapa inträdeshinder.

4.6.4¶Avgifternas inom APS betydelse

APS innebär att många människor under mycket lång tid kommer att

anlita fondbolag i omfattning inte förekommit tidigare i

en som Sverige. I avsnitt 4.2 har vi föreslagit att det skall finnas en stor frihet för fondbolagen att utforma inriktningen placeringama under

förutsättning att det kommer att finnas en efterfrågan fonder med

olika placeringsinriktning.

Det kan förutsättas att den inriktning av förvaltningen som således valts utredningen kan komma att medföra inte oväsentliga

av skillnader i avkastning. Detta måste tas i beräkning som en följd av att den enskilde pensionsspararen skall ha ett relativt stort utrymme för förvaltning med olika inriktning.

val av

Det är emellertid inte enbart avkastningen förvaltat sparkapital som avgör hur detta utvecklas fram till pensioneringen. Av stor betydelse är också de avgifter den enskilde kommer att betala för förvaltningen av sparkapitalet.

4.6.5¶Avgifter inom dagens fondsparande

Allmänt

För förvaltning, administration, redovisning, infonnation och tillsyn av fondverksamheten tar fondbolaget ut avgifter ut fonden. Dessa skall täcka fondbolagets kostnader för utövandet av fondverksamheten och dessutom ge avkastning på insatt kapital i fondbolaget.

I det följande kommer det i första hand att lämnas en redogörelse för de avgifter som i dag tas ut av den enskilde när denne sparar i värdepappersfonder. Förvaltning i en värdepappersfond kan vara bundet i ett pensionssparande i form fondförsäkring eller det

av individuella pensionssparandet IPS. I värdepappersfonder sker också vanligt sparande, dvs. ett sparande som av den enskilde när

helst kan avslutas. Iden följande genomgången görs inte någon som

uppdelning fonderna beroende på sparandeform.

Till värdepappersfonder hör även allemansfonder. De sistnämnda fonderna kan emellertid inte vara förvaltningsform för fondförsäkringar. Däremot kan allemansfonder vara sparform inom IPS.

Reglering av avgifter inom dagens fondsparande

I 9 § 7 lagen om värdepappersfonder anges att fondbolaget i dess fondbestämmelser skall grunderna för beräkning fondbo-

ange av lagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden. I paragrafens

8:e punkt sägs att fondbestämmelsema skall ange fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen andelar.

Finansinspektionen har föreskrivit FFFS 1995:22, 5 kap. 6 § att ett fondbolag som tar ut en avgift vid försäljning respektive inlösen av fondandelar skall i sina fondbestämmelser hur sådana

ange avgifter beräknas. Därvid skall avgiftemas högsta storlek i

anges procent av fondandelamas värde.

Vidare har Finansinspektionen föreskrivit F FFS 1995:22, 5 kap. 7 § att det i fondbestämmelsema skall anges den högsta avgift som fondbolaget får fonden för täckande kostnaderna för

ta ut ur av förvaltning och förvaring. Därvid skall avgiften årlig

anges som en procentuell andel av fondens värde.

Uttag av avgifter för allemansfonder regleras med vissa undantag genom lagen om värdepappersfonder. För allemansfondema innebär bestämmelserna om avgifter i praktiken att endast förvaltnings-

en avgift tas ur fonden. Dessutom betalar spararen för uttag ur fonden enligt 6 § lagen allemanssparande lagstadgad avgift

om en motsvarande 1 % av det uttagna beloppet dock alltid lägst 20 kr. I enlighet med vad som gäller för värdepappersfondema skall för allemansfondema i fondbestämmelsema anges vilka avgiftsuttag som görs och hur avgifterna beräknas.

Allmänt om fondernas avgifter

Fondemas avgifter har relativt nyligen kartlagts av Finansinspektionen. Resultatet har redovisats i rapport till regeringen den 31

en januari 1996.

Kartläggningen omfattade 229 värdepappersfonder som förvaltades av 31 fondbolag med tillstånd av Finansinspektionen att bedriva fondverksamhet. Den omfattade alltså inte utlandsregistrerade fonder som marknadsförs i Sverige.

De undersökta fonderna delas aktiefonder, räntefonder, blandfonder och allemansfonder. Såvitt avser aktiefonder och räntefonder görs ytterligare en uppdelning beroende tillgångarna

om är svenska eller utländska.

Av rapporten, som avser förhållandena den 31 december 1994, framgår bl.a. följande.

Det finns två huvudtyper av avgifter: förvaltningsavgifter och transaktionsavgifter. Förvaltningsavgifter tas ut med en viss

procentsats förvaltad fondfönnögenhet medan transaktionsavgifter tas ut vid försäljning och inlösen av fondandelar. Utvecklingen har under år gått mot sänkta eller slopade senare transaktionskostnader och höjda förvaltningskostnader. En vanlig avgiftsmodell ut följande sätt. Insättningar är avgiftsfria ser medan uttag kostar 1 % uttaget belopp. Därutöver tas en årlig av Förvaltningsavgift ut. Den uppgår till 1,5 % aktiefonder respektive 0,6-1,0 % räntefonder av fondförmögenheten. De undersökta värdepappersfondema hade i genomsnitt en Förvaltningsavgift 1,14 %. Det förelåg stora skillnader förvaltningsavgifterna mellan de olika fonderna. Generellt sett var avgiftsuttaget lägst i räntefondema och högst i allemansfondema.

Närmare om de olika fondernas avgifter

För räntefondema uppgick den årliga förvaltningsavgiften till i genomsnitt 0,66 %. Den lägsta avgiften var 0,16 % medan den högsta var 1,06 %. Avgifterna vanligtvis lägre i fonder placerade tillgångarvar som i räntebärande värdepapper med korta löptider än i fonder som na placerade tillgångarna i räntebärande värdepapper med långa löptider obligationer. Avgifterna var också vanligtvis lägre i fonder där det krävdes minimiinsättningar för att bli andelsägare. Förklaringen till detta kan enligt Finansinspektionen att administravara tionskostnaderna blir lägre om fonden har få andelsägare som var och en satsat stora belopp. Räntefonder placerade i utländska räntebärande värdepapper som hade generellt sett något högre förvaltningsavgifter. Den lägsta avgiften 0,61 % medan den högsta var 1,04 %. Den genomsnittvar liga avgiften låg 0,87 %. I aktiefonder som placerade i svenska aktier exklusive allemansfonder uppgick den genomsnittliga förvaltningsavgiften till 1,25 %. Den lägsta 0,18 %, den näst lägsta var 0,74 % och den högsta var var 1,65 %. Förklaringen till den stora spridningen torde enligt Finansinspektionen i detta fall även vara att förvaltningsavgifterna är lägre i de fonder kräver höga minimiinsättningar och därför har få som andelsägare.

Fonder som placerade i utländska aktier hade generellt sett något högre förvaltningsavgiften Avgiften låg i snitt 1,35 %. Den lägsta avgiften var 0,24 % medan den högsta var 2,09 %.

Allemansfondema placerar nästan uteslutande i svenska aktier. De får inte placera i utländska tillgångar.

Allemansfondema hade de högsta förvaltningsavgifterna. Den genomsnittliga förvaltningsavgiften uppgick till 1,55 %. Den lägsta avgiften var 1,38 % medan den högsta 2,23 %. Den lägsta

var förvaltningsavgiften for allemansfond 1,55 % låg alltså

en betydligt högre än den genomsnittliga förvaltningsavgiften for de jämförbara svenska aktiefondema 1,25 % och nära den högsta förvaltningsavgiften för en svensk aktiefond 1,65 %.

Enligt Finansinspektionen kan dessa skillnader bero på att allemansfondema har fler med i genomsnitt lägre

sparare en behållning än andra aktiefonder. Vidare sker stor del sparandet

en av i allemansfonder genom månatliga insättningar, vilket ökar antalet transaktioner. Enligt Finansinspektionen kan skattelättnadema for sparandet i allemansfonder ha betydelse for avgiftssättningen.

När det gäller blandfonder placerar dessa i såväl aktier

som räntebärande värdepapper. Storleken på blandfondemas förvaltningsavgifter låg mellan aktiefondemas och räntefondernas. Den genomsnittliga avgiften var 1,01 % medan den lägsta och högsta avgiften var 0,46 % respektive 1,49 %.

Nästan hälften av de undersökta fonderna hade inga transaktionsavgifter. Av de fonder som hade behållit transaktionsavgifter tog knappt en tredjedel ut transaktionsavgift högre än 1 %

en som var av det uttagna beloppet. Återstoden transaktionsavgift

tog ut en som var lika med eller lägre än 1 % det uttagna beloppet. Dessa siffror

av skall jämföras med den för allemansfondema lagstadgade uttagsavgiften om l % av uttaget belopp. De höga förvaltningsavgiftema hos allemansfondema kompenserades alltså inte av lägre transaktionsavgifter.

4.6.6 Priset änster

på livförsäkringstj

I nuvarande bestämmelser finns beträffande livforsäkringsbolag föreskrivet att försäkringar skall meddelas till kostnad är

en som skälig med hänsyn till försäkringens art. Denna bestämmelse

ger uttryck for vad brukar kallas skälighetsprincipen. När skälig-

som hetsprincipen infördes var motiven för detta att tillförsäkra försäk-

ringstagama ett försäkringsskydd till rimliga priser och att försäkringsverksamheten bedrivs effektivt och med låga kostnader se vidare avsnitt 5.4.

I sitt slutbetänkande, Försäkringsrörelse i förändring 3 SOU 1995:87, föreslår Försäkringsutredningen att den nuvarande skälighetsprincipen såsom den kommer till uttryck i 7 kap.4 § försäkringsrörelselagen upphävs. Försäkringsutredningen anför att skälighetsaspekter premier och kostnader kan tillgodoses annat sätt och att den nuvarande pris- och produktregleringen därför kan avskaffas.

Försäkringsutredningen att ett försäkringsskydd till rimliga

anser priser och kostnadseffektivitet bättre kan uppnås genom fungerande konkurrens marknaden. Utredningen lägger därvid stor vikt på en större frihet i fråga produktutveckling och prissättning tillsam-

med ökade krav information och andra konkreta skyddsregmans ler. Detta skulle enligt utredningen gagna konsumenterna mera än att hålla och svårtillämpbar skälighetsprincip. Enligt

fast vid en vag Försäkringsutredningen kan åtgärder vidtas med stöd konkurrens-

av lagen ett bolag missbrukar dominerande ställning eller flera

om en bolag kartellbildning och andra samarbetsfonner skadar

genom konkurrensen.

4.6.7 överväganden och förslag

Avgörande för frågan hur priserna de tjänster som fondbolagen kommer att erbjuda skall bestämmas är avgifterna av effektivi-

om tetsskäl eller andra skäl bör regleras.

Prissättning fondförvaltningstjänster liknande slag sker i

av av dag marknaden utom vad uttagsavgifter för allemansfonder

avser

är reglerade i lag. Andra finansiella tjänster såsom banktjänster som och försäkringstjänster är inte heller reglerade.

En tänkbar förklaring till att det förekommer en fri prissättning på dessa tjänster är att det finns en entydig teori för prisbildningen på sådana tjänster eller andra liknande tjänster som stöds av empiriska fakta. En tänkbar förklaring till en fri prissättning

annan

det sig teoretiskt eller empiriskt kunnat påvisas att sådana är att vare tjänster har några sådana inneboende egenskaper att prismekanismen på dagens marknad är satt ur funktion.

Andra skäl än effektivitetsskäl, t.ex. inkomstfördelningsskäl, som i och för sig kan tala för reglering, har allt att döma inte varit

en av

tillräckligt starka för att motivera reglerade avgifter. Med inkomstfördelningsskäl i detta sammanhang fördelningen mellan

avses producent och konsument.

Enligt vår mening avviker inte förvaltningen APS-medel från

av andra finansiella tjänster i något principiellt avseende. Detta talar för att fondemas avgifter inte skall regleras.

l ett avseende skiljer sig förvaltningen av APS-medel emellertid från andra finansiella tjänster. Årligen kommer det att tillskjutas 10- 15 miljarder kronor utan att fondbolagen behöver

som grupp övertyga de enskilda individerna om behovet av att pensionsspara. Detta förhållande kan tala för att priset på fondförvaltningstjänster bör regleras av inkomstfördelningsskäl, i synnerhet om det visar sig att vinstmarginalema för fondbolagen markant kommer att avvika från vinstmarginalema inom liknande verksamhet. I en sådan situation kan det finnas ett legitimt intresse att förhindra att

av utgående pensionsförmåner urholkas till följd av oskäligt höga ersättningar till fondbolagen. Mer eller mindre välgrundade

uppfattningar om att fondbolag gör s.k övervinster bör å andra sidan inte vara tillräckligt som skäl för en reglering av priset på fondförvaltningstjänster inom APS.

Den huvudlinje vi hittills följt när det gäller utformningen av APS innebär att den enskildes valfrihet sätts i centrum. Vissa

ramar för valfriheten finns men utgångspunkten är dock att det på marknaden kommer att finnas sparforrner tillkomna därför att det finns ekonomiska drivkrafter för etablering av fondbolag. Tillämpas detta synsätt på avgiftsbestämningen inom APS leder det enligt vår mening till att denna också får ske i konkurrens på marknaden. En förutsättning är i så fall att pensionssparama får fullgod information om fondbolagens kostnader. Detta kan underlättas officiell

genom en information med vissa gemensamma jämförelsetal se avsnitt 4.8.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser vi att samma grundläggande principer skall gälla för APS-fondemas avgiftsbestämning som i dag gäller för värdepappersfondema. Någon reglering av förvaltningsavgiften föreslås således inte.

När det gäller transaktionsavgifter anser att avgifter i samband med inträdet i en fond inte skall tillåtas. Skälet till detta är att fondbolagen inom APS årligen tillförs 10-15 miljarder kronor utan konkurrens från förvaltare av andra sparformer.

För att poängtera att sparandet inom APS är långsiktigt, anser vi att byte av en fond alltid skall förenat med avgift för

vara en pensionsspararen som i princip skall täcka fondens kostnad för bytet.

Avgiften för byte fond skall tillfalla fonden och inte fondbolaget. av Storleken avgiften får beräknas enligt någon form av schablon i fondbestämmelsema. som skall anges Däremot skall utträdet fond till följd att försäkring ur en av tecknas under pensionsskedet inte förenat med någon avgift se vara avsnitt 5.2.

4.7 över fondens

Andelsägarnas inflytande

förvaltning

Vårt förslag: Några regler andelsägarinflytande skall inte om införas. Det står ett fondbolag fritt att i fondbestämmelsema för en fond ta sådana regler.

4.7.1¶Inledning

Pensionssparamas inflytande över fondförvaltningen kan vara aktivt eller passivt. Med passivt inflytande i detta sammanhang att menas pensionsspararna alltid kan försöka påverka utfallet av sina egna placeringar att byta fond. Om bytesrätten utövas i större omgenom fattning, kan spararna också ge impulser till fondbolaget att se över sin verksamhet och därmed lång sikt påverka denna. Det finns också anledning att överväga inflytandet bör om utformas så har möjlighet att aktivt påverka förvaltatt spararna ningen. I tidigare överväganden värdepappersfonders maktställom ning i näringslivet har framgått i avsnitt 4.3.2 fast man - som avseende vid frågan fondandelsägamas inflytande fondens om förvaltning och då särskilt beslut utövande av rösträtt för om fondens aktier i olika företag.

4.7.2¶Regler om andelsägarinflytande på

områden

jämförbara

I aktiefondslagen från år 1974 fanns bestämmelser om andelsägarrepresentation. Fondandelsägama eller intressesammanslutning för

dem fick utse en ledamot i fondbolagets styrelse för varje påbörjat tretal ledamöter. Hur valet skulle till reglerades inte i lagen. Enligt fondbestämmelsema för flertalet fonder hölls andelsägaren stämma varje år vid vilken bl.a. styrelseledamöter valdes. Fondbestämmelserna innehöll vanligen regel sade att andelsägaren som stämman var behörig om minst 0,3 % andelsägama närvaranav var de. Denna regel inte absolut utan dåvarande Bankinspektionen var kunde utan något egentligt författningsstöd enligt fondbestäm- - melsema ge dispens från kravet närvaro vid andelsägarstämman. I aktiefondslagen fanns också bestämmelse rätt för de en om styrelseledamöter som utsetts andelsägama att med bindande av verkan för fondbolaget besluta i fråga rösträtten för de aktier om som ingick i fonden. År 1979 infördes skattegynnat sparande i speciella ett aktiefonder, s.k. aktiesparfonder. Lagen aktiesparfonder hänvisade till om aktiefondslagen i de delar aktiesparfondema inte särreglerade. var Sådan särreglering fanns bl.a. i fråga sammansättningen om av styrelsen för fondbolaget. När allemansfondema infördes år 1984 ansågs det viktigt att vara

fondandelsägamas ställning gentemot fondförvaltningen stärktes

jämfört med vad som hade gällt för aktiesparfondema. Regler infördes med särskilda krav på styrelsesammansättning, styrelsebeslut, andelsägarstämma och valberedning i de särskilda fondbolag som skulle förvalta allemansfondema. Majoriteten fondbolagets av styrelse inklusive dess ordförande skulle andelsägarstämutses av man. Denna gjordes obligatorisk och skulle föregås överväganden av inom valberedning, utsedd andelsägama. Endast de styrelseen av ledamöter som hade utsetts stämman fick rätt att besluta i frågor av som gällde utövande av rösträtt för fondens aktier. I samband med att allemansfondema introducerades upphörde möjligheten inatt vestera i aktiesparfonder. I fondförsäkringslagen, infördes år 1990, lade vikt vid som man

försäkringstagamas inflytande i fondbolagens styrelser.

Den rätt som

fondandelsägama eller intressesammanslutning för dem hade enligt

aktiefondslagen att utse ledamöter i fondbolagets styrelse skulle inte

utövas av försäkringsbolaget i dess egenskap av fondandelsägare utan av de försäkringstagare vilkas uppdrag försäkringsbolaget

hade förvärvat fondandelar. Försäkringsbolaget

Trygg-Hansa

ifrågasatte i sitt remissvar över departementspromemorian Livförsäkringar med fondanknytning Ds 1989:35, propositionen som byggde på, om försäkringstagama behövde kunna påverka förvalt-

ningen inom enskild fond och pekade på riskerna att en kostsam en och omständlig administration etablerades utan att inflytandet egentligen eftersträvades. i ii Med införandet år 1991 av lagen om värdepappersfonder, som ersatte aktiefondslagen och lagen aktiesparfonder, bestämdes att om fondandelsägamas rätt att utse styrelseledamöter inte längre skulle lagreglerad. Samtidigt skärptes kraven på information från vara fonderna. Även försäkringstagarinflytandet i de fondbolag som

förvaltade försäkringspremiefonder, dvs. de värdepappersfonder i

vilka sparandet inom fondförsäkringssystemet skedde, avskaffades. Däremot behölls den särskilda regleringen förhållandena i av allemansfondema. Från fondbolagens sida hade framförts att anordnandet av andelsägarstämmor både kostsamt och administrativt sett betungande. var Vidare hade upplysts att dispenser från kravet närvaro vid andelsägarstämman mycket vanliga eftersom andelsägamas var intresse för närvara vid stämmor och delta i valet styrelseledaatt av möter generellt sett mycket litet. De andelsägare som valdes som var ledamöter i fondbolagets styrelse kunde därför knappast påstås representera andelsägama i någon högre grad. Av detta drog föredragande statsrådet slutsatsen att det hade skett förskjutning en vad gällde andelsägamas beteende, från önskemål att kunna påverka den fondens verksamhet till efterfrågan av kvalificerade egna en förvaltartjänster. Han framhöll dock att det inte fanns något som hindrade att ett fondbolag i fondbestämmelsema reglerade andelsägamas rätt att utse styrelseledamöter i fondbolaget se prop. 1989/90:153 s. 40. Som följd slopandet andelsägamas medinflytande en av av avskaffades också andelsägamas möjlighet att utöva rösträtt för fondens aktier. Sveriges Aktiesparares Riksförbund var i sitt remissvar över departementspromemorian En aktiefondslag Ds ny 1989:71, propositionen byggde på, kritiskt mot detta. Förbunsom det ansåg det väsentligt att fondemas aktieinnehav företräddes vara utsedda den styrelse valts fondandelsav representanter av som av ägama. Förbundet påpekade att de flesta fondbolag ägdes av bankerna och att det kunde innebära ökad maktkoncentration över en näringslivet fondemas aktieinnehav företräddes av fondbolagen om 1989/90:153 106 f.. se prop. s. Dåvarande Försäkringsinspektionen anförde i sitt remissvar

departementspromemoria att inte kunde se att några

samma man

större olägenheter uppstod att försäkringstagarinñytandet i för-

säkringspremiefondema avskaffades. Försäkringstagamas inflytande i fondförsäkringsbolagen framstod för inspektionen som mera betydelsefullt. Enligt inspektionen kunde det likafullt ifrågasättas

om de skäl som medförde att ett inflytande det förra slaget kom av att garanteras i en lag som nyligen hade trätt i kraft, dvs. lagen om

livförsäkringar med aktiefondsanknytning, redan kunde ha blivit så

försvagade att en lagändring borde aktualiseras nu se prop. 1989/902153 105. s.

4.7.3 och

Överväganden förslag

Även för APS-fondema framträder principiella avvägningssamma fråga mellan önskemålet om andelsägarinflytande och kostnaderna för sådan ordning. en Å sidan finns det olika principiella ena argument för ett utvecklat andelsägarinflytande. Utan ett sådant inflytande kommer allmänna regler för förhållandet mellan huvudmän och förtroendemän i många

olika slag av organisationer att åsidosättas i ett sammanhang där

många människor berörs. Det kan uppfattas onaturligt de som om sparare som har tillskjutit en fonds tillgångar saknar möjlighet att årligen bedöma förvaltningen, ta ställning till ansvarsfrihet skall om beviljas, delta i valet styrelse etc. av Å andra sidan är det ofrånkomligen så att information och administration kring andelsägarstämmor i APS-fondema med ett mycket stort antal andelsägare kommer att medföra betydande

kostnader samtidigt det praktiska behovet och intresset för som av sådana arrangemang kan ifrågasättas. Erfarenheterna visar att andelsägare inte i någon större utsträckning är intresserade att av aktivt påverka den egna fondens verksamhet. Angivna förhållanden

talar för en ordning där andelsägarinflytandet inte lagregleras. Vid samlad bedömning finner vi att övervägande skäl talar för en att man inom APS, i linje med vad gäller enligt lagen som om

värdepappersfonder, inte bör lagreglera rätt för andelsägama att

en utse styrelseledamöter i fondbolaget. Det finns naturligtvis inte

heller här något hindrar att ett fondbolag ändå tar sådana som regler i sina fondbestämmelser för att locka till sig sådana pensions-

sparare som anser att rättigheten är viktig. Det bör i detta sammanhang framhållas att principen i lagen värdepappersfonder, om att fondbolaget skall handla uteslutande i andelsägamas gemensamma intresse, självfallet skall gälla även för fondbolag inom APS. Detta

innebär att fondbolaget är skyldigt att tillvarata andelsägamas intresse också när det gäller att företräda fondens aktier.

Skulle det visa sig att önskemålen andelsägarstämmor och

om styrelserepresentation får stor anslutning eller att avsaknaden av tvingande bestämmelser uppfattas stor olägenhet, kan man

som en senare överväga att införa sådana krav i lag.

4.8¶Information

å de épparsfgnöer.Finansutspe

av

en jämförandesammanställningar

4.8.1¶Inledning

I direktiven anförs att kapitalförvaltningen skall förenad med

vara ett betydande informationsansvar. Förvaltama måste kunna svara för att det allsidig och fullständig information om förvaltningens

ges en villkor. Den enskilde bör kapitalförvaltaren få en underrättelse

hur förvaltade medel är placerade. Samtidigt bör en gränsdragom ning göras mellan den information som försäkringsgivaren bör svara för och den information kapitalförvaltama bör lämna. Vi skall

som lämna förslag på hur sådan gränsdragning bör göras.

I direktiven vidare att kapitalförvaltaren årligen skall

anges fastställa behållning och avkastning för varje försäkringstagare. En underrättelse detta skall lämnas till försäkringsgivaren som skall

om bokföra uppgifterna det där förda kontot och se till att dessa

uppgifter blir införda det årliga pensionsbeskedet. Enligt

direktiven skall kapitalförvaltama öppet redovisa den avkastning

uppnåtts och hur stora administrationskostnader förvaltningen som förenats med.

Enligt departementspromemorian Reformerat pensionssystem

lag inkomstgrundad ålderspension, m.m. Ds 1995:41 skall de

om försäkrade, vid sidan den underrättelse om fastställd pensionsrätt

de skall erhålla från försäkringskassan senast den 31 mars m.m. som året efter fastställelseåret, även få infonnation. Det föreslås

annan

att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter om ytterligare uppgifter skall ingå i som underrättelsen. I promemorian att det informationen bör anges av framgå hur den samlade pensionsbehållningen i såväl fördelnings- systemet som i premiereservsystemet förändrats i förhållande till föregående år. Det bör, sägs det vidare, göras klart att pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras faktiskt fonderaav de medel utan att den i princip endast utgör bas för pensionsen beräkningen. Slutligen bör informationen innehålla över en prognos den framtida pensionens storlek. Vi har i kapitel 3 föreslagit att sedan APS-medlen har överförts till vald fond skall all kommunikation fonden, dess utveckling, om spararens tillgodohavande etc. ske uteslutande mellan fondbolaget och pensionsspararen utan SF Azs medverkan. Registrering antalet av fondandelar och värdet av dessa sker hos fondbolaget. Byte fond av sköts av de inblandade fondbolagen utan medverkan av SFA. Fondbolaget skall alltså sedan APS-medlen förts över till fonden svara för all information till pensionsspararen. Vi har i kapitel 3 redan angett att inte anser att det finns något behov någon årlig av rapporteringsskyldighet från fondbolagen till SFA för dess årliga information. Om ett samlat årsbesked är önskvärt, behöver dock SFA från fondbolagen tillställas uppgifter om tillgodohavandena för varje sparare per årsskifte. Denna eventuella rapporteringsskyldighet berörs inte vidare här.

4.8.2¶Regler information i lagen

om om

värdepappersfonder

Dessa regler bygger bestämmelser om information i det s.k. UCITS-direktivet se bilaga 2. För varje värdepappersfond skall finnas en aktuell broschyr om fonden och dess verksamhet. Broschyren skall innefatta fondbestämmelsema samt de ytterligare uppgifter behövs för att skall som man kunna bedöma fondens verksamhet. En redogörelse för vad fondbestämmelsema skall innehålla har lämnats i avsnitt 4.1.4. Vidare skall fondbolaget för varje fond som bolaget förvaltar lämna en årsberättelse och en halvårsredogörelse. Dessa handlingar skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje värdepappersfonds utveckling och ställning. De närmare uppgifter som dessa handlingar skall innehålla i anges

Finansinspektionens föreskrifter. Handlingarna skall tillställas de andelsägare inte har avsagt sig detta och finnas att tillgå hos som fondbolaget och förvaringsinstitutet. Fondbolagens Förening anförde i sitt remissvar över departementspromemorian En ny aktiefondslag l989:7 l att skyldigheten att sända ut material till fondandelsägama borde inskränka sig till dem särskilt begärt att få material om som fonden. I förarbetena till lagen värdepappersfonder anförde dock om föredragande statsrådet att årsberättelsen och halvårsredogörelsen borde skickas ut till samtliga andelsägare. Kostnaderna för utskick kunde emellertid begränsas fondbolaget sände ut förkortade om versioner årsberättelser och halvårsredogörelser med en upplysav ning ett fylligare material fanns tillgängligt. om var Samtliga angivna handlingar skall ges till Finansinspekovan tionen så snart de fárdigställts. Den att köpa andelar i värdepappersfond skall som avser en erbjudas och begäran erhålla informationsbroschyren, senaste årsberättelsen och i förekommande fall den halvårsredogörelse som publicerats därefter. I specialmotiveringen till denna bestämmelse prop. 1989/90: 153 69 sägs att bestämmelsen är näringsrättslig s. av art och att detta innebär att underlåtenhet att följa bestämmelsen en vidare kan åberopas andelsägare grund för att inte utan av en som ogiltigförklara ett köp andelar. Däremot kan det inte uteslutas, av sägs det vidare, att ett fondbolag kan bli skadeståndsskyldigt gentemot andelsägama med hänsyn till skadeståndsreglema i lagen. En andelsägare avböjer den erbjudna informationen kan som naturligtvis åberopa skadeståndsregeln. inte senare Om fond i övrigt reklam e.d. erbjuder allmänheten att en genom köpa andelar i fonden, skall det erbjudandet framgå att det finns av infonnationsbroschyr och var den finns att tillgå. en I lagen också att fondbolaget skall föra eller låta föra ett anges register samtliga innehavare andelar i fonden. Fondbolaget av av skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå värdepappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredosamt var görelser för fonden finns att få tag I Finansinspektionens föreskrifter för värdepappersfonder FFFS 1995:22 finns, förutom föreskrifter innehållet i fondbestämmelom även föreskrifter innehållet i informationsbroschyren. serna, om Enligt föreskrifterna skall informationsbroschyren, förutom vissa och adressuppgifter, bl.a. innehålla namn-

uppgift om vem som för register över fondandelsägarna, upplysningar om var fondens årsberättelse och halvårsredogörel- se kan erhållas, uppgift om högsta avgift, angiven i procent fondandelamas - av värde, som fondbolaget tar ut vid försäljning och inlösen av fondandelar, uppgift om högsta Förvaltningsavgift, angiven i procent - av fondens värde, som fondbolaget får ta ut fonden, ur uppgift om storleken fonden erlagda ersättningar till - av fondbolag och förvaringsinstitut för föregående år kan ersättas av en hänvisning till årsberättelsen, uppgift om fondens resultat och utveckling för de senaste verk- samhetsåren kan hänvisning till årsberättelsen, ersättas av en upplysningar om i vilken omfattning och med vilken inriktning fonden kommer att placera medel i optioner samt m.m., upplysningar om viktigare skatteregler. -

I en rapport från Finansinspektionen den 31 januari 1996 rörande bl.a. värdepappersfondernas inforrnationsgivning konstateras vissa brister i denna. På grund detta överväger inspektionen att ändra av eller komplettera sina föreskrifter i vissa avseenden. Finansinspektionen överväger att föreskriva skyldighet för en fondbolagen att informera den presumtive andelsägaren att det om alltid finns en risk för att andelar i fonden kan sjunka i värde. Vid inspektionens undersökning framkom nämligen att det vanlig var en missuppfattning att en fondandels värde bara kunde öka. Vidare övervägs ett krav att det i infomiationsbroschyren och i den förkortade versionen av årsberättelsen skall handel anges om med optioner m.m. förekommer eller inte i fonden. Finansinspektionen överväger också att föreskriva att informationsbroschyren skall innehålla inte bara uppgift högsta transakom tions- respektive förvaltningsavgift utan också den faktiska om transaktions- respektive förvaltningsavgift tas ut. För att undersom lätta för spararna att jämföra olika fonder har inspektionen tillsammans med Fondbolagens Förening bildat skall ta fram en grupp som vissa normer för årlig redovisning till de totala en spararna av kostnaderna för placeringar i fonden. I rapporten ifrågasätter Finansinspektionen den i propositioom nen till lagen om värdepappersfonder anvisade och fondbolagen av tillämpade metoden att tillställa fondandelsägama förkortad en version av årsberättelsen överensstämmer med UCITS-direktivet.

4.8.3¶Regler om information i lagen om individuellt

pensionssparande

Pensionssparinstitutet skall årligen kontoinnehavaren skriftlig ge en redovisning av förvaltningen av tillgångarna pensionssparkontot. I redovisningen skall anges

tillgångamas ingående och utgående värde, tillgångamas placering, köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett, belopp har inbetalats eller utbetalats, - som räntor och utdelningar, och skatter och avgifter dragits från kontot. - som

Om annat inte avtalats skall pensionssparinstitutet skriftligen underrätta kontoinnehavaren omplacering tillgångar mellan om av de olika sparformema utförts på uppdrag av kontoinnehavaren. som I underrättelsen skall också den kostnad dragits från anges som kontot till följd av omplaceringen.

4.8.4¶Överväganden och förslag

Som utredningen har föreslagit i kapitel 3 skall valet av fond gå till så att SFA i samband med beslutet om storleken avsättningen till APS översänder blankett till den enskilde. en Inför valet fond behöver den enskilde få information om de av fonder finns tillgängliga. Bestämmelserna om information om som värdepappersfonder bör tjäna som förebild vid utformningen av reglerna information i APS. För varje APS-fond bör det alltså om aktuell informationsbroschyr. Vidare bör varje fondbolag finnas en inom APS upprätta årsberättelse och en halvårsredogörelse för en varje fond bolaget förvaltar och ge dessa handlingar jämte som informationsbroschyren till Finansinspektionen. Det är emellertid olika skäl inte lämpligt att inför valet av av fond tillhandahålla samtliga APS-sparare informationsbroschyren, årsberättelsen och halvårsredogörelsen för varje APS-fond. Det material erhåller bör inte alltför omfattande. Den som spararna vara enskilde måste ha rimlig chans att tillgodogöra sig materialet. en Vidare skulle kostnaderna för ett sådant förfarande bli höga, vilket i förlängningen skulle drabba Till detta kommer att det spararna.

måste vara möjligt för den enskilde att med ledning det material av som erhålls jämföra de olika fonderna. Mot denna bakgrund bör det, vid sidan den information av som utformas fondbolagen och bör tillställas de av som sparare som begär det, finnas enkel och lättfattlig ändå korrekt jämföranen men de sammanställning över fonderna tillgänglig för spararna. Enligt vår mening bör det ankomma på Finansinspektionen att varje år utforma sådan sammanställning. Inspektionen är tillsynsen myndighet över fondbolagen och har utgivningen ingenom av formationsbroschyren Nya Finans erfarenhet att utfomia inav formation av ifrågavarande slag. Vidare har inspektionen redan inlett ett samarbete med Fondbolagens Förening går ut på som att ta fram vissa normer för årlig redovisning från fondbolagen till en spararna av kostnaderna för placeringar i fonden. Till detta kommer att sammanställningen i viss utsträckning torde kunna utformas med ledning av den information fondbolagen skall till inspeksom ge tionen inforrnationsbroschyren, årsberättelsen och halvårsredogörelsen. För att uppgifterna i sammanställningen skall jämförbara vara måste det finnas enhetliga normer för hur uppgifterna skall redovisas av fondbolagen. Sådana normer finns i viss utsträckning redan i nu Finansinspektionens föreskrifter värdepappersfonder FFFS om 1995:22. Det bör överlåtas till Finansinspektionen att avgöra vilka uppgifter som bör finnas med i sammanställningen och att utforma relevanta jämförelsetal för fonderna. Av det material som fondbolagen använder sig i sin marknadsav föring bör, sätt enligt lagen värdepappersfonder, samma som om framgå att det finns en informationsbroschyr fonden och den om var finns att tillgå. Vidare bör framgå att det finns officiell informaen tion om fonderna. Sedan den enskilde underrättat det berörda fondbolaget valet om av fond och fondbolaget rekvirerat medlen från SFA bör fondbolaget, i likhet med vad som gäller enligt lagen värdepappersom fonder, till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta att hans fondandelsinnehav registrerats. Vidare bör fondbolaget, också i enlighet med lagen värdeom pappersfonder, tillställa de andelsägare inte avsagt sig detta årssom berättelsen och halvårsredogörelsen. Dessa handlingar skall också

finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet.

Vi har i kapitel 3 slagit fast att fondbolag inom APS årligen skall tillställa den enskilde pensionsspararen ett besked med uppgift om

bl.a. behållning och avkastning. En laglig skyldighet av sådant slag för fondbolag saknas i dag. I praktiken skickar emellertid fondbolagen ut individuella årsbesked till fondandelsägarna. Det bör ankomma Finansinspektionen att närmare vilka uppgifter ange årsbeskedet bör innehålla. Information om hur förvaltade medel är placerade från fondens årsberättelse och halvårsredofår spararen görelse. Av kapitel 3 framgår att ickeväljama av SFA skall erhålla ett årligt besked motsvarande slag det fondbolagen skall lämna. av som Sammanfattningsvis föreslår vi att fondbolag inom APS skall ha informationsskyldighet som fondbolag enligt lagen om samma värdepappersfonder. Därutöver skall det åligga Finansinspektionen att varje år utforma jämförande sammanställning över samtliga en APS-fonder.

4.9¶Efterlevandeskydd

i i i

Vårañrslag i sammandrag:

möjlighet att sätta in förmånstagare" itillkts

i tillåtna kretsen förmånstagare gFör

av skall vara

privat och IPS, dvs; i i

pensionsförsälding barn och

så barn till make eller sambo. Utbetalning tiillggf i " i ske under minst fem år. Om bam har satts får utbetalning inte ske om barnet fylltg20

förmånstagarförordnande inte kan verks

let i den avlidne pensionsspararens kvarlå

Inriktningen i

Våribedömning:

i dådet

4.9.1¶Inledning

Enligt direktiven skall det finnas möjlighet för den enskilde att en välja efterlevandeskydd till sin pensionsförsäkring. Vidare anges att

som utgångspunkt för utformningen efterlevandeskyddet skall

av gälla att det utformas ett återbetalningsskydd, vilket enligt

som direktiven innebär att ett belopp motsvarande inbetalda premier vid dödsfall betalas ut till efterlevande.

Vad gäller kretsen fönnånstagare finns inga uttalanden härom,

av vare sig i direktiven eller i de av riksdagen antagna riktlinjerna. Pensionsarbetsgruppen anger emellertid i betänkandet Reformerat pensionssystem SOU 1994:20 att reglerna efterlevandepension

om i kommunalskattelagen 1928:370 bör utgöra förebild för utformningen av efterlevandeskyddet.

APS innehåller inget försäkringsinslag under sparskedet.

De ovan återgivna uttalandena i direktiven bygger på teknisk

en annan konstruktion, nämligen att de enskilda skall teckna pensionsför-

en säkring i samband med att det för första gången finns något belopp inom premiereservsystemet att disponera. I det följande kommer att diskutera om uttalandena efterlevandeskydd kan

om anses tillämpliga APS även under sparskedet.

Som angetts i kapitel 3 kommer det inte att finnas någon arvsvinsthantering i APS under sparskedet se avsnitt 3.7. Detta innebär att om en sparare avlider under sparskedet kommer

sparkapitalet att ingå i kvarlåtenskapen efter denne. Frågan det bör

är om vara möjligt för den enskilde att sätta förmånstagare till sparkapitalet. Om förmånstagare finns ingår inte sparkapitalet i kvarlåtenskapen efter den avlidne spararen.

Regler om fönnånstagare finns i lagen 1927:77 försäkrings-

om avtal försäkringsavtalslagen. Dessa regler gäller vid livförsäkring. För livförsäkringar finns också vissa bestämmelser i kommunalskattelagen. I kommunalskattelagen delas livförsäkringar i

upp pen-

sionsförsäkringar P-försäkring och kapitalförsäkringar K-försäk-

ring. En traditionell P-försäkring består oftast ålderspension,

av en som betalas ut till försäkringstagaren fr.0.m. viss ålder, och

en en

efterlevandepension, som betalas ut till försäkringstagaren närstående personer som förmånstagare. Reglerna förmånstagare i för-

säkringsavtalslagen och om efterlevandepension vid P-försäkring

kommer att beröras nedan.

Regler om förmånstagare finns också i lagen individuellt

om pensionssparande IPS. Eftersom det individuella pensionssparandet, liksom APS under sparskedet, är ett enskilt pensionssparande utan försäkringsinslag är det av intresse för att reglerna

oss se om förmånstagare i IPS. Dessförinnan skall dock reglerna efter-

om levandepension inom socialförsäkringssystemet att beröras. Fram-

ställningen avslutas med redogörelse för arvsregler m.m. och

dödsboförvaltning. regler om

4.9.2¶Efterlevandepension inom

socialförsäkringssystemet

Sedan den l januari 1990 gäller följande regler för efterlevandepen-

sion.

Efterlevandepension utges till både barn och vuxna från såväl folk- tilläggspensioneringen. Inom folkpensioneringen utges

som fönnånema med enhetliga belopp, medan de inom ATP är relaterade till den pensionsrätt som intjänats av den avlidne.

Rätt till efterlevandepension från ATP efter en avliden försäkrad föreligger den försäkrade vid sin död uppbar tilläggspension i

om form förtids- eller ålderspension eller den försäkrade skulle

av om ha varit berättigad till förtidspension. Efterlevandepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, sådan pension utgavs till honom då han avled. l annat fall

om beräknas efterlevandepensionen i relation till den förtidspension som den avlidne skulle ha fått rätt till sådan pension hade inträtt vid

om tidpunkten för dödsfallet.

Bampension utges till barn under 18 år eller, om barnet därefter bedriver studier grund- eller gymnasieskolenivå, längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Inom folkpensioneringen utgår barnpension efter avliden förälder på en grundnivå som för år

en räknat utgör 25 % basbeloppet. Bampension skall dock alltid

av utges med sådant belopp att den, tillsammans med tilläggspension, utgör minst 40 % av basbeloppet. Inom tilläggspensioneringen utgör barnpension för ett barn 30 % den avlidnes egenpension. Finns

av fler barn än ett, ökar detta procenttal med 20 % för varje barn utöver det första, och det sammanlagda bampensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Till efterlevande utges efterlevandepension i form av

vuxna

omställningspension och särskild efterlevandepension. Rätt till

efterlevandepension föreligger särskilda villkor för makar och vissa sambor, under förutsättning att de inte har fyllt 65 år. Omställningspension utges under tid ett år från dödsfallet. Pensionen

en av kan utbetalas för längre tid, den efterlevande har vårdnaden om

om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år. För tid efter det att rätt till omställningspension upphört kan utges särskild

efterlevandepension. Rätt till sådan pension har en efterlevande,

om dennes möjligheter att bereda sig inkomst ett för honom eller

genom henne lämpligt arbete är nedsatt med minst fjärdedel alltsedan

makens död och nedsättningen beror arbetsmarknadsmässiga

skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet. Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell förmån.

Omställningspension och hel särskild efterlevandepension utgår

inom folkpensioneringen med samma belopp hel ålderspension.

som Inom ATP utgör dessa förmåner 20 % av den avlidnes egenpension, om det efter den avlidne finns barn har rätt till barnpension, och

som annars 40 % av egenpensionen. Enligt särskilda regler reduceras särskild efterlevandepension från både folk- och tilläggspensioneringen med hänsyn till andra sociala förmåner som den efterlevande har rätt till, bl.a. förtidspension och arbetslöshetsstöd. I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efterlevandepension utgå pensionstillskott och bostadstillägg.

Före år 1990 kunde efterlevandepension inte utges till män utan rätt härtill hade endast kvinnor i form av änkepension. Sådan utgick från både folk- och tilläggspensioneringen enligt skilda regel-

men system. Änkepension kunde inom folkpensioneringen utbetalas längst till dess änkan fyllde 65 år medan änkepension inom ATP var livsvarig. Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkades inte av att änkan samtidigt var berättigad till förtidspension eller ålderspension. I sådant fall kunde alltså två pensioner utgå samtidigt. Dessa äldre regler om änkepension har fortsatt giltighet helt eller delvis till följd Övergångsbestämmelser.

Pensionsarbetsgruppen har i sitt betänkande Reformerat

pen-

sionssystem SOU 1994:20 föreslagit att efterlevandepensione-

ringen i huvudsak bör kvarstå oförändrad enligt nuvarande principer.

Pensionsarbetsgruppen föreslår alltså inga förändringar avseende

t.ex. i vilka situationer, för hur lång tid, till vilken ålder,

m.m. som efterlevandepensioner skall utges till barn och vuxna. Vissa anpassningar till det refonnerade pensionssystemet måste dock ske be-

roende att reglerna för beräkning ålders- och förtidspensioner,

dvs. underlaget för beräkning av efterlevandepensioner, ändras.

4.9.3¶Efterlevandepension inom P-försäkring

Försäkringsavtalslagen

En försäkringstagare kan förfoga över en livförsäkring genom förmånstagarförordnande enligt bestämmelser som finns intagna i försäkringsavtalslagen. Avtalsmässigt är utgångspunkten att det är den sluter avtalet med försäkringsgivaren försäkrings-

person som tagaren som har rätt till försäkringsbeloppet. Innebörden av ett

fönnånstagarförordnande är att försäkringstagaren bestämmer att någon annan än han själv eller hans dödsbo skall ha rätt att uppbära utfallande försäkringsbelopp.

Förrnånstagarförordnande kan ske både för livsfall och för dödsfall. Praktiskt viktigast är fönnånstagarförordnande för försäkringstagarens dödsfall och förordnandet påminner då om testamente. I den situationen har förordnandet i dag framför allt två viktiga civilrättsliga funktioner. Dels kan därigenom få

någon annan person försäkringsbeloppet än om det fördelats enligt vanliga regler om bodelning och arv; beloppet överförs direkt till fönnånstagaren utan att ingå i dödsboförvaltningen. Dels medför förfogandet, under förutsättning av försäkringen varit utmätningsfri under försäkringstagarens livstid, skydd mot dennes borgenärer även efter dödsfallet; förmånstagaren förvärvar alltså försäkringsbeloppet även om det skulle vara brist i dödsboet. Förordnandet medför dessutom betydande fördelar i fråga om arvsskatt.

Behörigheten att göra fönnånstagarförordnande tillkommer alltså försäkringstagaren. Försäkringsavtalslagen innehåller emellertid inga bestämmelser i frågan om behörigheten att göra fönnånstagarförordnande när försäkringstagaren är omyndig. I den juridiska litteraturen synes meningarna ha varit delade om man här bör anknyta till reglerna i ärvdabalken om rätt att göra testamente eller till föräldrabalkens allmänna regler om omyndigas rättshandlingsfönnåga.

Försäkringstagaren har i princip rätt att fritt välja sina fönnånstagare. Som kommer att framgå i det följande har denna valfrihet i praktiken inskränkts genom skattereglema pensionsförsäkringens område se nedan. Det finns inget hinder mot delade förordnanden.

Ett fönnånstagarförordnande kan vara återkalleligt eller oåterkalleligt. Något särskilt forrnkrav för oåterkallelighetsförklaringen uppställs inte. Den måste dock ha skett till fönnånstagaren eller till

en representant för denne. Ett återkalleligt fönnånstagarförordnande kan ändras av försäkringstagaren under hans livstid inte

men av dödsboet efter försäkringstagarens död. Är förordnandet däremot oåterkalleligt innebär det att försäkringstagaren inte har någon möjlighet att upphäva eller ändra förordnandet.

Om fönnånstagaren avlider före försäkringstagaren förfaller förmånstagarförordnandet.

Ett förmånstagarförordnande inskränker i princip inte försäkringstagarens rätt att olika sätt förfoga över försäkringen. Är förordnandet oåterkalleligt får försäkringstagaren dock inte utan förrnånstagarens samtycke förfoga över försäkringen ett sätt

som inskränker förmånstagarens rätt. Om försäkringstagaren överlåter försäkringen förfaller förrnånstagarförordnandet, såvida förordnandet inte var oåterkalleligt.

För att ett förmånstagarförordnande samt återkallelse ett

en av sådant förordnande skall gällande, skall det skriftligen med-

vara delas försäkringsgivaren eller dennes försorg antingen tas

genom i försäkringsbrevet eller antecknas på detta. Det ställs inget formellt krav att försäkringstagaren skall ha undertecknat meddelandet egenhändigt.

Ett förmånstagarförordnande kan inte göras testamente.

genom Ett testamentariskt förordnande om en viss försäkring torde inte ha någon verkan i konkurrens med ett tidigare eller senare förrnånstagarförordnande beträffande samma försäkringsbelopp skett i

som vederbörlig ordning. Endast om ett fönnånstagarförordnande inte har gjorts kan försäkringstagare testamente förfoga över

en genom försäkringen i förhållande till sina arvingar se SOU 1986:56 366,

s. jfr Jan Hellner, Försäkringsrätt, 2:a uppl., 1965, 544 f..

Ett förrnånstagarförordnande kan vara förenat med förbehåll eller villkor. Denna befogenhet för försäkringstagaren vilar på allmänna rättsgrundsatser och är med ett undantag inte reglerad i lag. Undantaget gäller villkor att försäkringen eller försäkringsbeloppet i äktenskap skall vara mottagarens enskilda egendom. Ett sådant villkor ansågs tidigare inte ha avsedd verkan. Sedan den 1 april 1993 gäller emellertid att egendom som make erhållit förrnåns-

genom tagarförordnande vid livförsäkring m.m. tecknats någon

som av annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda utgör enskild egendom. Ett sådant villkor samt en återkallelse av ett sådant villkor skall för att vara gällande skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller genom dennes försorg antingen tas i försäkringsbrevet eller antecknas på detta. Med-

delandet behöver inte vara egenhändigt undertecknat av försäkringstagaren. Om ett förmånstagarförordnande har förenats med ett sådant villkor har nämnts, skall försäkringsgivaren under-

som nyss rätta fönnånstagaren om villkoret när ett försäkringsbelopp första gången betalas ut.

En make kan inte göra ett försäkringsbelopp som tillfaller den andra maken till dennes enskilda egendom i äktenskapet genom ett förmånstagarförordnande. För att försäkringsbeloppet skall bli makens enskilda egendom krävs äktenskapsförord mellan makarna.

Som tidigare har angetts skall, om förmånstagare är insatt, försäkringsbelopp utfaller efter försäkringstagarens död inte

som ingå i dennes kvarlåtenskap. I försäkringsavtalslagen finns emellertid bestämmelser jämkning av förrnånstagarförordnande. Dessa

om innebär följande.

Om försäkringstagaren efterlämnar make eller bröstarvinge och

tillämpning förmånstagarförordnandet skulle leda till resultat en av

är oskäligt mot någon dem, kan förordnandet jämkas så att som av försäkringsbeloppet helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

I försäkringsavtalslagen finns regler om tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död. Dessa gäller om annat inte framgår av omständigheterna.

Om försäkringstagaren har betecknat sin make förmåns-

som tagare, skall förordnandet gälla till förmån för den som försäkringstagaren gift med vid sin död. Om mål om äktenskapsskillnad

var mellan makarna då pågick, skall förordnandet förfallet.

anses

Är försäkringstagarens barn insatta förmånstagare, skall

som förordnandet gälla till förmån för försäkringstagarens bröstarvingar. Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren satt make och barn förmånstagare,

som skall halva försäkringsbeloppet tillfalla maken och återstoden bröstarvingama, med fördelning mellan dem enligt vad som nyss har sagts. Efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingama.

Om slutligen försäkringstagarens arvingar är insatta som förmånstagare, skall försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Under försäkringstagarens livstid får förmånstagaren inte förfoga över den rätt som förordnandet medför. Detta gäller oavsett att förordnandet gjorts oåterkalleligt.

En fömiånstagare kan avstå från sin rätt enligt ett förmånstagarförordnande. Vid sådant förhållande avgör förmånstagarförordnandet vem som träder i den avstående förmånstagarens ställe. Om försäkringstagaren har gjort ett andrahandsförordnande för den situation som inträffat träder den som enligt förordnandet står närmast i tur att erhålla beloppet. Denne erhåller försäkringsbeloppet som förmånstagare och härleder alltså sin rätt från den avlidne försäkringstagaren. Om ett sådant andrahandsförordnande saknas, tillfaller försäkringsbeloppet försäkringstagarens dödsbo. Om

avstående av förmånstagarförvärv, se Kjell Hanseus, Livförsäkringsrätt, 1986, s. 87 ff, samt Jan Hellner, Försäkringsrätt, 2:a uppl., 1965, s. 589.

Under avsnitt 4.9.5 redogörs för ett förslag till försäkrings-

ny avtalslag, som innehåller vissa ändringar de civilrättsliga reglerna

av om förmånstagarförordnande.

Kommunalskattelagen

För att en livförsäkring i skattehänseende skall anses som en pensionsförsäkring P-försäkring och därmed omfattas de

av förmånligare Skatteregler som gäller för sådan försäkring krävs enligt kommunalskattelagen att vissa förutsättningar är uppfyllda.

Med P-försäkring förstås försäkring inte medför rätt till

som andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. I det följande behandlas endast ålderspension och efterlevandepension. När det gäller ålderspension berörs inte tjänstepension.

Ålderspension får utgå endast under försäkringstagarens livstid. En sådan pension kan således inte övergå till någon annan person efter försäkringstagarens död. Det är inte möjligt att sätta någon förmånstagare till en ålderspensionsförsäkring. Förmånstagarförordnanden får förekomma endast vid efterlevandepension. En traditionell P-försäkring utgör som angetts ovan vanligen kombination

av ålderspension och efterlevandepension.

Efterlevandepension är en pension som kan utgå efter den försäkrades död till vissa närstående fönnånstagare.

personer som Kretsen av förmånstagare är begränsad till make, sambo person

med vilken den försäkrade sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden eller homosexuell sambo, barn och barn till make eller sambo. Efterlevandepension får enligt huvudregeln betalas ut högst så länge den efterlevande lever och skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfálle eller med stigande belopp. Skälet till att pension skall utbetalas med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle är att syftet med pension är att säkerställa en löpande inkomst den berättigade. Möjligheten att låta beloppet stiga efter hand har tillkommit för att man skall kunna skaffa ett försäkringsskydd som följer den allmänna standardutvecklingen. Vidare får efterlevandepension under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Det finns dock undantag från denna regel. Efterlevandepension till make eller sambo får upphöra när denne ingår nytt äktenskap. Om den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört får även efterlevandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år men får också utgå under längre tid. Efterlevandepension kan också utgå till barn till försäkringstagaren i det fall försäkringstagarens make är försäkrad. Pensionen skall i så fall upphöra senast när barnet fyller 20 ar.

Om försäkringstagaren avlider innan utbetalning av ålderspension har påbörjats eller avslutats upphör försäkringen och det eventuella överskott som finns i försäkringen tillfaller försäkringskollektivet.

Belopp som utbetalas till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande jämställs, liksom belopp som i annat fall utgår grund av pensionsförsäkring, med pension och beskattas alltså som inkomst av tjänst.

4.9.4¶Efterlevandepension inom det individuella

pensionssparandet

Syftet med införandet av det individuella pensionssparandet IPS var att skapa ett alternativ till det traditionella försäkringssparande som sker för att ge en ålderspension för försäkringstagaren eller en efterlevandepension dennes nära anhöriga se prop. 1992/93: l 87 s. l 17. Vidare skulle det individuella pensionssparandet vara

konkurrensneutralt i förhållande till nyssnämnda försäkringssparande. De civilrättsliga och skatterättsliga bestämmelserna för det individuella pensionssparandet utformades därför i allt väsentligt i överensstämmelse med vad som i dessa avseenden gäller för Pförsäkring.

I förarbetena till lagen om individuellt pensionssparande prop. 1992/931187 s. 118 diskuterades om förmånstagarförordnande skulle tillåtas eller om de vid dödsfallet befintliga sparmedlen vanligt sätt skulle ingå i kvarlåtenskapen efter den avlidne. En jämförande granskning av det ekonomiska utfallet enligt de två alternativen i några tänkta typsituationer som gjorts av Finansdepartementet visade att alternativet med förrnånstagarförordnande i flertalet fall var det mest gynnsamma för de berörda individerna. Enligt föredragande statsrådet var skillnaderna i ekonomiskt utfall så pass stora att ett individuellt pensionssparande med kvarlåtenskapsaltemativet skulle riskera att inte bli tillräckligt attraktivt i förhållande till försäkringssparandet. Till detta kom att bestämmelserna om förmånstagarförordnanden försäkringsområdet även reglerar vad som skall gälla familjerättsligt och i förhållande till borgenärer. Föredragande statsrådet ansåg därför att det i lagen om individuellt pensionssparande skulle tas regler om fönnånstagarförordnande som i relevanta avseenden svarade mot reglerna om förmånstagarförordnande i försäkringsavtalslagen.

En pensionssparare inom det individuella pensionssparandet får alltså förfoga över sin rätt enligt pensionssparavtalet genom förmånstagarförordnande. Om förmånstagare förordnats, ingår vid pensionsspararens död de tillgångar som omfattas av förordnandet inte i dennes kvarlåtenskap.

Som förmånstagare till rätt enligt pensionssparavtal får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan betalas. Den krets av förmånstagare som är tillåten är densamma som för P-försäkring, dvs. make, sambo, barn och barn till make eller sambo. Det finns inget hinder mot delade förordnanden. Efterlevandepension får enligt huvudregeln betalas ut högst så länge den efterlevande lever och under minst fem år och skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfálle eller med stigande belopp. Har pensionshavaren avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då utbetalningarna annars skulle ha upphört får dock efterlevandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

Bestämmelsen att utbetalning av efterlevandepension till barn får upphöra när barnet fyller 20 år är något förbryllande. Eftersom det individuella pensionssparandet inte innehåller något försäkringsinslag finns det inget kollektiv motsvarande försäkringskollektivet som tillgångarna pensionssparkontot kan tillfalla om utbetalningarna upphör i förtid. Frågan är vad som vid sådant förhållande skall hända med de tillgångar som finns kvar på pensionssparkontot. De skall inte ingå i den avlidnes kvarlåtenskap eftersom det finns förmånstagarförordnande.

Enligt vad som upplysts har nämnda bestämmelse inte tillkommit av sakliga skäl utan för att göra reglerna för det individuella pensionssparandet konkurrensneutrala i förhållande till reglerna för P-försäkring. Lagstiftaren har alltså inte avsett att parterna i ett pensionssparavtal skall komma överens om att utbetalningar av efterlevandepension till barn skall upphöra när barnet fyller 20 år. Såvitt upplysts förekommer det inte heller sådana villkor i pensionssparavtalen marknaden.

Reglerna om förmånstagarförordnande i det individuella pensionssparandet överensstämmer i huvudsak med de som gäller för försäkring. Sålunda kan ett fönnånstagarförordnande vara återkalleligt eller oåterkalleligt. Vidare upphör det att gälla om förmånstagaren avlider före pensionsspararen.

Även formkravet för förmånstagarförordnande och för med

ett sådant förordnande förenat villkor om att utbetalningar enligt ett pensionssparavtal skall vara mottagarens enskilda egendom är det-

Vidare gäller samma regler om jämkning av förmånssamma. tagarförordnande och om tolkning av förmånstagarförordnande när förmånstagaren inte namngetts utan beteckningar som make, barn etc. använts.

Under pensionsspararens livstid får förmånstagaren inte förfoga över den rätt som förordnandet medför. Detta gäller oavsett att förordnandet gjorts oåterkalleligt.

På samma sätt som gäller fönnånstagare till försäkringsbelopp kan förmånstagare till rätten enligt ett pensionssparavtal helt eller

en delvis avstå från sin rätt.

Vid pensionsspararens död övergår rätten enligt pensionssparavtalet till fönnånstagaren. Denne får göra omplaceringar av tillgångar

pensionssparkontot och byta pensionssparinstitut. Denne får dock inte göra inbetalningar till pensionssparkontot, ändra vad som bestämts i pensionssparavtalet om utbetalningamas storlek och utbetalningstiden eller själv förordna förmånstagare.

Om flera samtidigt är förmånstagare gäller inte samäganderättslagen. I stället gäller följande. Omplaceringar av tillgångar pensionssparkontot eller byte av pensionssparinstitut får ske endast med samtliga fönnånstagares samtycke. Om fönnånstagarna inte kan enas om tillgångamas förvaltning skall pensionssparinstitutet begäran av någon av dem upprätta ett pensionssparkonto för varje förmånstagare och fördela tillgångarna mellan kontona. Vid fördelningen skall förrnånstagama anses ha lika rätt om inte annat följer av pensionsspararens förordnande.

Belopp som utbetalas till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande jämställs, liksom belopp som i annat fall utbetalas från pensionssparkontot, med pension och beskattas alltså som inkomst av tjänst.

Om förmånstagare avlider sedan förmånstagarförordnandet börjat tillämpas, upphör pensionssparavtalet att gälla helt eller, om flera är förmånstagare samtidigt, till den del tillgångarna belöper på den avlidne. Detta gäller dock inte om det i förordnandet föreskrivits att rätten till utbetalningar enligt pensionssparavtalet skall övergå till någon annan om förmånstagaren avlider. Om en sådan föreskrift saknas tillfaller vid förmånstagarens död tillgångarna på pensionssparkontot, eller de tillgångar pensionssparkontot som belöper denne, förmånstagarens dödsbo.

Om förmånstagare inte förordnats eller om ett sådant förordnande inte kan verkställas, upphör pensionssparavtalet att gälla vid pensionsspararens död och tillfaller tillgångarna pensionssparkontot pensionsspararens dödsbo.

När tillgångarna pensionssparkontot tillfaller spararens eller förmånstagarens dödsbo blir arvsbeskattning aktuell. I den uppkomna situationen skall dock s.k. avskattning ske enligt 32 § l mom. första stycket j kommunalskattelagen, dvs. dödsboet inkomstbeskattas för tillgångarna på pensionssparkontot. I princip skulle nettobeloppet, dvs. behållningen minus inkomstskatten, ha arvsbeskattats men av förenklingsskäl har i 12 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL tagits en regel som innebär att inkomstskatten beaktas schablonmässigt genom att tillgångarna pensionssparkontot tas upp till halva värdet.

4.9.5¶Förslag till försäkringsavtalslag

1 promemorian Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39 från Justitiedepartementet finns ett förslag till en ny försäkringsavtalslag

som skall ersätta dels den nuvarande försäkringsavtalslagen, dels konsumentförsäkringslagen 1980:3 8. Förslaget bygger Försäkringsrättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag SOU 1986:56 och Skadeförsäkringslag SOU 1989:88.

Förslaget innehåller såvitt avser förmånstagarförordnande i huvudsak följande nyheter.

I fråga behörigheten att göra förmånstagarförordnande

om föreslås att allmänna regler om rätt att göra testamente skall gälla 9 kap. 1 § ärvdabalken. Detta innebär bl.a. att man måste ha fyllt 18 år, dvs. uppnått myndighetsåldem, för att behörig att göra

vara förmånstagarförordnande. Det finns två undantag från denna huvudregel. Dels kan den som är under 18 år är eller har varit

men gift göra förmånstagarförordnande. Dels kan den är mellan 16

som och 18 år göra förrnånstagarförordnande över egendom, över vilken han själv äger råda. Det sistnämnda undantaget innebär att den

som har fyllt 16 inte 18 år är behörig att göra förmånstagarförord-

men nande över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt 16 år, liksom över avkastningen av sådan egendom och vad trätt

som i egendomens ställe 9 kap. 3 § första stycket föräldrabalken.

Enligt förslaget skall bestämmelserna i 9 kap. 2 § ärvdabalken, att testamentsförordnande till den som inte är född eller avlad vid testators död enligt huvudregel är utan verkan, gälla också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången, dvs. normalt vid

försäkringstagarens död.

Formkravet för förmånstagarförordnande skärps. Ett fönnånstagarförordnande samt en återkallelse eller ändring ett sådant

en av förordnande skall för att gällande göras ett egenhändigt

vara genom undertecknat meddelande till försäkringsbolaget. Detsamma skall gälla för ett villkor enligt 7 kap. 3 § äktenskapsbalken att ett

försäkringsbelopp eller en försäkring skall vara fönnånstagarens

enskilda egendom samt återkallelse eller ändring ett sådant

en en av villkor.

Regeln om formkrav för förmånstagarförordnande innebär att ett sådant förfogande inte kan göras genom testamente. Vidare är det, såvitt avser individuell försäkring, inte möjligt att ta fömiåns-

tagarförordnanden i de allmänna försäkringsvillkoren alltså utan

någon särskild viljeförklaring från försäkringstagarens sida.

Som tidigare angetts stadgar gällande försäkringsavtalslag att ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död anses förfallet, om förmånstagaren avlider före försäkringstagaren. Denna regel stämde vid införandet med vad som gällde om testamentstagares död. Sedan dess har testamentsrätten ändrats 11 kap. 6 § ärvdabalken och föreslås en motsvarande ändring för

nu förmånstagamas del. Den föreslagna regeln ser ut följande sätt. Kan ett förmånstagarförordnande inte verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om de i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade hade varit berättigade att träda i förmånstagarens ställe. Med att förordnandet inte kan verkställas avses dels det ovannämnda fallet att förmånstagaren är avliden, dels det fallet att förmånstagaren helt eller delvis har avstått från sin rätt jfr ovan, och dels det sällsynta fallet att fönnånstagaren har förverkat sin rätt genom att döda försäkringstagaren etc. Efter förebild från 11 kap. 7 § ärvdabalken föreskrivs vidare att om sådana avkomlingar som nyss har nämnts saknas men det finns andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem. Dessa tolkningsregler gäller om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förmånstagarförordnandet. Om försäkringstagaren har gjort ett andrahandsförordnande för den situation som inträffat, skall detta naturligtvis gälla i stället för lagens regler.

Vidare föreslås tolkningsregler som skall gälla när försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren har använt sig av vissa beteckningar, såsom make, barn etc. Dessa skall gälla om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet. De föreslagna reglerna stämmer i huvudsak med motsvarande regler i den nuvarande försäkringsavtalslagen, såsom dessa har tolkats i praxis. Därutöver föreslås en ny tolkningsregel såvitt avser uttrycket sambo. Avsaknaden av en sådan regel i gällande försäkringsavtalslag innebär att sambo måste för att förmånstagare. Vid

namnges vara byte av samlevnadspart och vid samlevnadens upphörande kommer förordnandet att avse namngiven förmånstagare till dess ändring sker.

Med sambo skall anses den som när förordnandet tillämpas sammanbor med försäkringstagaren under sådana förhållanden som anges i 1 § andra stycket lagen 1987:232 om sambors gemensam-

ma hem. Denna lag gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den nya tolkningsregeln skall dessutom gälla då två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande homosexuella sambor.

Slutligen föreslås en särskild lagregel om fördelningen av försäkringsbeloppet när försäkringstagaren avlider utan att ha gjort något giltigt fönnånstagarförordnande. Halva beloppet skall tillfalla hans make, återstoden hans arvingar. Efterlämnar försäkringstagaren inte make, tillfaller hela beloppet hans arvingar. De som erhåller försäkringsbeloppet anses som förmånstagare. De gör alltså ett förvärv av samma slag de hade utsetts försäkringstagaren

som om av i särskild ordning och försäkringsbeloppet skall inte ingå i försäkringstagarens kvarlåtenskap.

Detta förslag i promemorian härrör från ett förslag med överensstämmande innehåll från Försäkringsrättskommittén SOU 1986:56. Som skäl för sitt förslag framhöll kommittén att förmånstagarförordnanden hade blivit synnerligen vanliga efter försäkringsavtalslagens tillkomst och att det vanligen berodde på ett förbiseende om ett sådant förordnande saknades vid en försäkring gällde för

som dödsfall. Vinsten med den nya konstruktionen var enligt kommittén främst att skapa ett nyanserat system i fråga arvsbeskattningen

om och förhållandet till borgenärema, som var lika för alla mottagare

försäkringsbelopp.

Kommittén ansåg att fördelningen försäkringsbeloppet skulle

av ske i nära anslutning till principerna för bodelning och arv. Förslaget att halva försäkringsbeloppet skall tillfalla försäkringstagarens make utgör alltså en schabloniserad tillämpning den likadelningsprincip

gäller vid bodelning. Återstoden skall tillfalla försäkringssom tagarens arvingar enligt de regler som gäller för arvsrätten. Med de regler om utökad arvsrätt för efterlevande make som infördes den 1 januari 1988 innebär förslaget att maken ofta kommer att få hela beloppet. Efterlämnar försäkringstagaren inte make tillfaller hela beloppet arvingarna, dvs. i första hand försäkringstagarens bam.

Kommittén ansåg det inte lämpligt att låta den särskilda fördelningsregeln omfatta testamentstagare. Inte heller sambo borde enligt kommittén tas med bland förmånstagama i den fördelnings-

nya regeln. Skälet till detta var att sambor inte har någon rätt till arv av varandra och bara begränsad rätt till bodelning.

Inom Justitiedepartementet utarbetas f.n. lagrådsremiss röran-

en de förslag till ny försäkringsavtalslag. I samband härmed kommer

även bestämmelserna om förmånstagarförordnande i lagen om individuellt pensionssparande över. Från departementets sida

att ses kan man inte ge något besked om när lagrådsremissen kan förväntas bli klar.

4.9.6¶Arvs- och testamentsregler

Den enskilde kan förordna om sin kvarlåtenskap genom testamente. Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. Ett testamentsförordnande kan avse viss sak eller penningbelopp eller hela eller del av kvarlåtenskapen. I det förra fallet kallas mottagaren legatarie och i det senare fallet universell testamentstagare. En bröstarvinge har dock alltid rätt att få ut sin s.k. laglott, vilken utgör hälften av den arvslott tillkommer honom enligt lag se nedan.

som För att få ut laglotten måste emellertid bröstarvingen påkalla jämkning av testamentet. I föregående avsnitt har i samband med redogörelsen för förslaget till ny försäkringsavtalslag berörts ytterligare regler om testamente, såsom behörighet att göra testamente etc.

Som nyss har angetts gäller sedan den l januari 1988 delvis nya arvsregler. Arvsreglema innebär i korthet följande.

De som har arvsrätt grund av släktskap med den avlidne arvlåtaren delas i första, andra och tredje parentelen.

Arvet går i första hand till arvlåtarens barn, med det genomgripande undantag som gäller när make lever efter. Arvlåtarens barn tar lika lott. I avlidet barns ställe träder dess avkomlingar och varje gren tar lika lott. De avkomlingar som i det särskilda fallet tar arv efter arvlåtaren kallas hans bröstarvingar. Bröstarvingama tillhör den första parentelen.

Om bröstarvingar inte finns, delar arvlåtarens föräldrar arvet. I avliden faders eller moders ställe träder arvlåtarens syskon. Syskonen delar faderns eller moderns lott. I avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar och varje gren tar lika lott. Om syskon eller avkomlingar av dem inte finns lever arvlåtarens föräldrar,

men en av tillfaller hela arvet denne. Det finns också regler halvsyskons rätt

om till arv. Arvlåtarens föräldrar, syskon och syskons avkomlingar tillhör den andra parentelen.

Om inte arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar lever ärver far- och morföräldrama och tar lika lott. Om

envar någon av dessa är död delar den dödes barn, dvs. arvlåtarens

farbröder och fastrar samt morbröder och mostrar, hans eller hennes lott. Har någon av far- eller morföräldrama avlidit utan att efterlämna barn, går den dödes lott till den andra av far- eller morföräldrama eller, om inte heller denna finns i livet, till hans eller hennes bam. Först om ingen arvinge finns den ena sidan går arvet över till den andra sidan. Arvlåtarens far- och morföräldrar samt föräldrars syskon tillhör den tredje parentelen.

I fråga om makes arvsrätt gäller följande.

Om arvlåtaren var gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Någon motsvarande arvsrätt finns inte för

en sambo. Sambolagama innehåller endast föreskrifter om delning av sambors gemensamma hem.

Makens arvsrätt är emellertid inte ovillkorlig. Den kan, med ett undantag, sättas ur spel genom testamente av den avlidna maken. Maken har inte heller arvsrätt om mål om äktenskapsskillnad pågick vid arvlåtarens död. Vidare gäller att om arvlåtaren efterlämnar bröstarvinge som inte är makamas gemensamma denna alltid har rätt att få ut sin arvslott.

Vad som tillkommer efterlevande make i arv tillfaller denna med fri dispositionsrätt under hans eller hennes livstid. Den efterlevande maken får alltså inte förfoga över egendomen genom testamente. Det gäller också vissa begränsningar beträffande förfoganden genom gåva 0.1.

Vid den först avlidna makens död skall till en början i regel bodelning göras. Bestämmelser härom finns i äktenskapsbalken. Huvudregeln är att makars egendom är giftorättsgods och att vid bodelning hela förmögenhetsmassan skall delas i två likvärdiga delar. Detta, i förening med vad nyss sagts om makes arvsrätt,

som innebär att efterlevande make får halva boets behållning med full äganderätt till följd bodelning och andra hälften med fri

av förfoganderätt grund av arv.

Ett undantag från likadelningsprincipen är den s.k. basbeloppsregeln. Denna, tidigare en bodelningsregel men som numera

som var är arvsrättslig regel, innebär att den efterlevande maken alltid har

en rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom mot-

fyra basbelopp. Vad make erhåller enligt fönnånstagarförordsvarar nande skall inte inräknas vid tillämpning av basbeloppsregeln.

Basbeloppsregeln utgör nyssnämnda undantag från principen att makes arvsrätt kan åsidosättas genom testamente.

Den andel i boet som efterlevande make får med fri dispositionsrätt, dvs. enligt huvudregeln halva boets behållning, skall vid samma makes död i första hand tillfalla den först avlidna makens bröstarvingar. Arvet efter den först avlidna maken tillfaller de bröstarvingar till denna som lever vid den efterlevande makens död.

Bröstarvinge till den först avlidna maken som inte var makamas gemensamma kan helt eller delvis ha fått ut sitt arv. I sådant fall skall bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån.

Om någon bröstarvinge till den först avlidna maken inte lever vid den efterlevande makens död tillfaller arvet den först avlidna makens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar om de lever vid den efterlevande makens död.

Den först avlidna makens bröstarvingar eller arvingar i den andra parentelen kallas sekundosuccessorer eller efterarvingar. De är visserligen delägare i den efterlevande makens bo men de är arvingar till den först avlidna maken och inte till den efterlevande maken. Deras rätt till efter den först avlidna maken inträder

arv emellertid inte förrän vid den efterlevande makens död.

Om det inte finns någon efterlevande make eller arvinge i första, andra eller tredje parentelen tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet. Av Kammarkollegiets verksamhetsberättelse 1994/95 framgår bl.a. följande.

Varje år avlider ca 2 000 personer utan att ha någon arvsberättigad efterlevande. Under verksamhetsåret trädde Allmänna arvsfonden arvinge i 564 fall och fick därmed ansvar för att

som avveckla dödsboet. I övriga fall förelåg ett testamentariskt förordnande till förmån för annan som Kammarkollegiet godkänt. De medel flöt till Kammarkollegiet till följd dödsboavveck-

som av ling uppgick till 158 miljoner kronor under verksamhetsåret.

Enligt beräkningar gjorda inom sekretariatet grundval av material som erhållits från Kammarkollegiet avseende 1995 års arvsfondsärenden, gällde knappt 7 % av dessa ärenden avlidna personer under 61 år.

Den som har förvärvat egendom genom arv eller testamente är skyldig att betala arvsskatt för egendomen. Bestämmelser om arvsskatt finns i AGL. Arvsskatt utgår efter värdet av den skattskyldiges lott. Från denna lott görs ett skattefritt avdrag. Avdragets storlek varierar. Det uppgår till 280 000 kr för efterlevande make, till

70 000 kr för barn, avkomling till bam, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn samt till 21 000 kr för andra arvingar eller testamentstagare.

Vad återstår, sedan avdrag gjorts, utgör skattepliktig lott.

som Även skattesatsens storlek varierar. Den är lägre för make, sambo, bam, avkomling till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn än för andra arvingar eller testamentstagare.

4.9.7¶Dödsboförvaltning m.m.

Ärvdabalkens bestämmelser

Som tidigare angetts skall vid död sparkapitalet ingå i den

spararens avlidnes kvarlåtenskap förmånstagare saknas.

Under boets utredning förvaltas den dödes egendom av dödsbodelägama, dvs. efterlevande make eller sambo dock inte om bodelning skett eller inte skall ske, arvingar och universella testamentstagare, inte särskild dödsboförvaltning anordnats.

om Dödsbodelägare kan nämligen begära att den dödes egendom skall avträdas till boutredningsman, utses av tingsrätten. Dödsbo-

som delägama eller boutredningsmannen, när sådan förordnats, företräder dödsboet.

I dödsboförvaltningen ingår att förrätta bouppteckningen. Bouppteckning skall förrättas senast tre månader efter dödsfallet. Tingsrätten kan dock förlänga tiden. Skyldigheten att förrätta bouppteckning åvilar den dödsbodelägare har boet i sin vård

som eller boutredningsmannen, när sådan förordnats. Denna skyldighet fullgörs att denne bestämmer tid och ort för bouppteckningen

genom och utser två s.k. gode män att förrätta den. Till bouppteckningsförrättningen skall samtliga dödsbodelägare kallas. Den avlidnes efterlevande make eller sambo skall alltid kallas. Även sekundo-

skall kallas. successorer

I bouppteckningen skall bl.a. anges, förutom personuppgifter om den döde, vilka kallats till förrättningen och vilka som närvarit

som vid den. Vidare skall den dödes tillgångar och skulder antecknas

vid dödsfallet. Bouppteckningen skall också innehålla sådana de var uppgift livförsäkringar och tillgångar pensionssparkonto

enligt lagen individuellt pensionssparande till följd att om som av förmånstagare insatts inte ingår i kvarlåtenskapen. Boet uppges av den som vårdar egendomen eller den i av som övrigt bäst känner till boet bouppgivare. Varje dödsbodelägare samt efterlevande make eller sambo skall på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen. Bouppgivaren skall på handlingen teckna försäkran på heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats. Gode männen skall på handlingen intyga att allt har blivit riktigt antecknat och att tillgångarna har värderats efter bästa förstånd. Inom en månad efter det att bouppteckningen förrättats skall den ges till tingsrätten för registrering. Tingsrätten granskar bouppteckningen före registrering. I samband med registreringen fastställer tingsrätten arvsskatt. Om den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnader o.d. behöver bouppteckning inte socialnämnden göras om gör en s.k. dödsboanmälan till tingsrätten. Om en ny tillgång eller skuld blir känd efter det att bouppteckningen förrättats eller upptäcks felaktighet i bouppteckningen annan skall tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom en månad. Kvarlåtenskapen efter den döde fördelas mellan dödsbodelägarna vid arvskiftet. Var den döde gift eller sambo skall arvskiftet föregås bodelning. Över arvskiftet skall handling skrivs av upprättas en som under av delägarna.

Reglering av försäkringsfall

Vid livförsäkring kan till följd försäkringstagarens död försäkav ringsfallet utbetalning till exempelvis förmånstagare bli aktuell. Bestämmelser reglering försäkringsfall finns i försäkringsom av avtalslagen. I promemorian Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39 finns förslag till delvis regler detta. nya om Enligt försäkringsavtalslagen är den vill framställa anspråk som grund av inträffat försäkringsfall skyldig att utan uppskov anmäla

försäkringsfallet till försäkringsbolaget och biträda vid utredningen.

Några motsvarande regler finns inte i förslaget. Enligt detta skall

den ersättningsberättigade rätta sig efter bl.a. de försäkringsvillkor

som rör regleringen försäkringsfall. Försummar han det och leder av det till skada för försäkringsbolaget, kan ersättningen sättas ned.

Nedsättning kan också ske den ersättningsberättigade uppsåt-

om ligen eller oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till bolaget.

av grov Enligt förslaget skall dock försäkringsbolaget, bolaget får

om kännedom ett dödsfall utgör försäkringsfall, genast under-

om som rätta dödsboet om detta.

l fråga försäkringsbolagets betalningsskyldighet efter

om försäkringsfall föreskrivs i försäkringsavtalslagen att bolaget skall fullgöra sin betalningsskyldighet en månad efter det att meddelande

försäkringsfallet eller erforderlig utredning det kommit till om om bolaget. Denna regel är dispositiv, dvs. den kan avtalas bort. Enligt förslaget skall regleringen försäkringsfallet ske skyndsamt och

av bolaget får i allmänhet vänta med utbetalningen högst en månad.

Förslaget innehåller till skillnad från försäkringsavtalslagen en bestämmelse verkan utbetalning försäkringsersättning till

om av av

än rätt förmånstagare. Regeln innebär att ett försäkringsbolag, annan

i god tro betalar en försäkringsersättning till någon annan än som den i egenskap förmånstagare har rätt till ersättningen, i

som av princip inte kan åläggas att betala ytterligare gång. Undantag görs

en endast för fall då utbetalning grundats på en handling som varit förfalskad eller ogiltig annat skäl. Bolaget måste då betala

av ytterligare en gång.

Övrigt

Enligt 3 kap. 8 § lagen individuellt pensionssparande får

om utbetalning från pensionssparkonto ske endast enligt villkoren i pensionssparavtalet eller enligt föreskrifter i lagen eller annan författning. I lagen finns inga särskilda bestämmelser om utbetalning till förmånstagare eller dödsbo vid pensionsspararens död utan sådana frågor regleras i pensionssparavtalet.

När det gäller fördelningssystemet finns i departementspromemorian Reformerat pensionssystem lag inkomstgrundad ålders-

- om pension, Ds 1995:41 förslag till bestämmelser om försäk-

m.m.

ringskassans utredningsskyldighet i de fall en försäkrad som skall

fylla 70 år ännu inte ansökt utbetalning pension avsnitt

om av se 5.2.

4.9.8 och

Överväganden förslag

Som angetts inledningsvis kommer det inte att finnas någon arvsvinsthantering i APS under sparskedet. Detta innebär att om en sparare avlider under sparskedet kommer sparkapitalet att ingå i kvarlåtenskapen efter denne och fördelas enligt reglerna bo-

om delning, arv och testamente. Spararen kan alltså förfoga över

sparkapitalet genom testamente och exempelvis bestämma att det skall tillfalla en viss eller vissa Frågan är vi skall välja

personer. om en lösning som följer nu angivna regler eller bör välja lösning

om en som innebär att spararen, på liknande sätt inom IPS,

som genom förmånstagarförordnande skall kunna bestämma att sparkapitalet skall tillfalla en viss eller vissa personer.

Reglerna om fönnånstagarförordnande i IPS är unika såtillvida att de saknar motsvarighet vid annat sparande utan Försäkringsinslag. Bakgrunden till bestämmelserna lagstiftarens syfte att

var IPS skulle utgöra ett alternativ till det traditionella försäkringssparandet. Lagstiftaren ansåg att det fanns risk för att IPS inte skulle bli ett tillräckligt attraktivt alternativ i förhållande till försäkringssparandet om fönnånstagarförordnanden inte tilläts. Skälet till detta var att det ekonomiska utfallet för den mottagare

som var av behållningen pensionssparkontot vid pensionsspararens död i regel var mest gynnsamt om mottagaren erhöll sparrnedlen till följd av förmånstagarförordnande än på grund Det är alltså mot

av arv. denna bakgrund som bestämmelserna förmånstagarförordnande

om inom IPS måste ses.

Frågan är då vad det kan finnas för skäl att såvitt APS

avser avvika från vad som är gängse vid sparande utan försäkringsinslag och i stället låta reglerna om förmånstagarförordnande i IPS utgöra utgångspunkt för vårt ställningstagande.

Eftersom APS är ett obligatoriskt system och därför inte kommer att konkurrera med annat pensionssparande, sig sparande i P-

vare försäkring eller IPS, utgör konkurrensneutralitet inget relevant skäl för att tillåta förmånstagarförordnande i APS. Däremot gör sig andra skäl gällande.

APS är en del av ett allmänt och obligatoriskt ålderspensionssystem som syftar till att trygga försörjningen för pensionärer. I socialförsäkringssystemet i övrigt finns ett visst skydd för avliden

en pensionärs efterlevande make eller sambo under 65 år och barn under 20 år. Som framgått vad sagts i det föregående är

av som

emellertid detta skydd relativt blygsamt avsnitt 4.9.2. Här kan

enligt vår mening APS-medlen spela viktig roll. en l det fallet avliden i APS efterlämnar make eller att en sparare sambo eller barn under 20 år kan den avlidnes APS-medel bidra till dessa närmast efterlevandes försörjning. Mot denna att trygga bakgrund föreslår vi att det bör finnas ett efterlevandeskydd i APS även under sparskedet. Denna ståndpunkt ligger enligt vår mening i linje med direktiven. Enligt vår mening bör kunna sätta en eller flera spararen förmånstagare till sparkapitalet. Om så har skett kommer sparkapitalet vid död inte att ingå i kvarlåtenskapen efter denne utan spararens utbetalas direkt till förmånstagaren eller förmånstagama. Den tillåtna kretsen förmånstagare bör vara densamma som av gäller för P-försäkring och IPS, dvs. make, sambo, barn och barn till make eller sambo. Eftersom efterlevandeskyddet i APS är avsett att trygga de närmast efterlevandes försörjning bör följande två begränsningar gälla för utbetalning APS-medel till följd förmånstagarförordav av nande. Dels bör medlen enligt huvudregeln inte betalas ut som en klumpsumma utan under minst fem år. Om utfallande belopp är så lågt att det från kostnadssynpunkt inte är meningsfullt att dela upp utbetalningen bör beloppet kunna betalas ut som en klumpsumma. Dels bör i fråga barn, såväl barn barn till om spararens egna som make eller sambo, gälla åldersgräns 20 år. Denna spararens en åldersgräns innebär att ett fönnånstagarförordnande till barn inte kan verkställas barnet har fyllt 20 år när spararen avlider. Om om utbetalningar med anledning ett förmånstagarförordnande har av påbörjats innan barnet fyllt 20 år, skall emellertid utbetalningarna inte upphöra när barnet fyller 20 år utan fortsätta enligt den ursprungliga utbetalningsplanen. Om förrnånstagarförordnande inte finns eller ett eller annat av skäl inte kan verkställas innebär gällande rätt att APS-medlen skall ingå i kvarlåtenskapen efter den avlidne. Kvarlåtenskapsalternativet torde i normalfallet sämre för de efterlevande än alternativet vara med förmånstagarförordnande. Skälen för detta är bl.a. att APSmedlen i det förra fallet eventuellt skulle behöva användas för att betala den avlidnes skulder och att det skattemässigt oftast torde gynnsamt för de efterlevande att erhålla APS-medlen till vara mest

följd fömiånstagarförordnande än på grund av arv jfr prop.

av 1992/93:87 s. 118.

174 Sparskedet

Mot denna bakgrund skulle en ordning med s.k. legala förmåns-

tagare som föreslås i departementspromemorian Ny försäkringsav-

talslag Ds 1993:39 lämplig för APS. Skälen till detta vara är följande. Det kommer sannolikt att finnas stor inte en grupp sparare som kommer att ta ställning till förmånstagare till sparkapitalet skall om sättas in eller inte. Ett system med legala förmånstagare skulle trygga försörjningen även för efterlevande till tillhör personer som denna De efterlevande skulle alltså inte behöva drabbas grupp. av att den avlidne ett eller annat skäl inte dem förmånsav satt som tagare till sparkapitalet. Detta överensstämmer med vårt synsätt att även de som förhåller sig passiva i APS, och dessas efterlevande, skall skyddas i största möjliga utsträckning. Eftersom APS så långt möjligt bör bygga på redan kända som principer anser vi emellertid att det är för tidigt att redan föreslå nu en ordning med legala förmånstagare i APS. Även övriga delar förslaget till

av Ny försäkringsavtalslag

som rör förmånstagarförordnande bör vägledande för vid den vara oss

slutliga utformningen efterlevandeskyddet i APS. Detta gäller

av exempelvis den föreslagna anknytningen till testamentsbestämmel-

ser när det gäller behörigheten att göra fönnånstagarförordnande, skärpningen av fonnkravet för förmånstagarförordnande

m.m. samt den nya tolkningsregeln vad skall gälla när sambo har om som satts som förmånstagare utan att namnges. Sammanfattningsvis föreslår vi att den enskilde skall kunna sätta en eller flera förmånstagare till sparkapitalet. Den tillåtna kretsen av förmånstagare skall densamma för P-försäkring och vara som IPS, dvs. make, sambo, barn och bam till make eller sambo. Utbetalning till förmånstagare skall ske under minst fem år. Om barn har satts förmånstagare, får utbetalning inte ske som om barnet fyllt 20 år när pensionsspararen avlider. Om förmånstagare inte har satts eller ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas, ingår sparkapitalet i den avlidne kvarlåtenskap. spararens

Om förmånstagarförordnande inte görs kan förfoga över

spararen sparkapitalet genom testamente.

Inriktningen den slutliga utformningen av efterlevandeskyddet

i APS under sparskedet bör att möjligheten att sätta förrnånsvara tagare kompletteras med en ordning med s.k. legala förmånstagare

efter förebild från förslaget detta i departementspromemorian Ny

om försäkringsavtalslag Ds 1993:39. Om det i APS skulle införas en ordning med legala förmånstagare är utformad helt i enlighet som

SOU 1996283 Sparskedet 175

med nämnda förslag vilket ännu inte tagit ställning till skulle - det innebära följande. Om själv har satt förmånstagare till sparkapitalet spararen tillfaller sparkapitalet denne eller dessa. Om förmånstagare inte har in tillfaller halva sparkapitalet den avlidnes make och halva satts sparkapitalet den avlidnes arvingar i egenskap av förmånstagare. Om inte efterlämnar make tillfaller hela sparkapitalet den spararen avlidnes arvingar i egenskap av fönnånstagare. De som detta sätt förvärvar sparkapitalet gör ett förvärv slag som om de av samma hade utsetts i särskild ordning och sparkapitalet ingår av spararen inte i någotdera fallet i dödsboet efter jfr SOU 1986:56 s. spararen 369. Detta torde innebära att ett eventuellt testamentariskt förordsparkapitalet inte har någon verkan. nande om Eftersom APS-sparandet skall jämställas med annat enskilt sparande kommer vid död den i avsnitt 4.9.7 redovisade, spararens sedan länge etablerade ordningen för utredning dödsbo att gälla av även för APS-sparandet. Någon särskild utredningsskyldighet vid en APS-sparares död kommer därför inte att åvila SFA, i vart fall inte i de fall där har sina APS-medel placerade i en fond. Det spararen kommer att åligga fondbolagen respektive RFV i egenskap av förvaltare ickeväljarnas medel att betala ut avliden pensionsav en APS-medel till förmånstagare eller, om sådana saknas, till sparares den avlidnes dödsbo.

4.10¶Skattebehandlingen av sparkapitalet

Åsa-Våraförslag: AFS-medlen skall under sparskedet inte ,med avkastningsskatt eller med någon forma gave

annan

kapitalbeskattning. Medlen skall inte heller förmögeñhetsbe-

skattasi. i i i l

s u

4.10.1¶Inledning

I direktiven pekas två alternativa möjligheter att skattemässigt behandla de förvaltade medlen under sparskedet. Enligt det alternativet bör avkastningen pensionskapital ena inom fördelnings- respektive premiereservsystemet behandlas lika i skattehänseende. Eftersom pensionsrättens värdetillväxt inte be-

skattas inom fördelningssystemet skulle detta innebära avkastatt ningen inom APS-sparandet blev helt skattefri. Enligt det andra alternativet bör avkastningen medel inom premiereservsystemet behandlas på sätt avkastningen samma som privata pensionsförsäkringar, tjänstepensioner och sparande inom det individuella pensionssparandet IPS, dvs. belastas med avkastningsskatt. Utredningen skall enligt direktiven belysa vilka konsekvenser för förvaltamas val placeringsstrategier, avkastning inom premieav reservsystemet och pensionsutfall för de enskilda m.m. som skillnader i skattemässig behandling mellan premiereservsystemets pensionskapital och pensionskapital inom privat försäkring kan medföra. Därvid skall beaktas att förvaltade medel inom premiereservsystemet bör behandlas lika i skattehänseende oberoende av om medlen förvaltas i privat eller statlig regi. Direktiven pekar på att det är betydelse i sammanhanget av om pensionsrätten inom premiereservsystemet skall regleras civilav rättsliga regler eller inte. Vidare att de riksdagen antagna anges av riktlinjerna och huvudinriktningen för utredningen går på ut att regleringen skall stå på civilrättslig grund. Detta kan enligt direktiven tala för samma skattemässiga behandling avkastningen på av medel inom premiereservsystemet den gäller för privat som som pensionssparande. Här behandlas inte övriga frågor beskattning under om sparskedet såsom beskattning vid utbetalning till förmånstagare eller till pensionsspararens dödsbo.

Regler om kapitalbeskattning på jämförbara

områden

AP-fonden

Som antytts ovan beskattas inte avkastningen på AP-fondens medel. Denna fråga behandlades utredningen reformerad inkomstav om

beskattning RINK i betänkandet Reformerad inkomstbeskattning

SOU 1989:33 del s. 212 Utredningen anförde att även om vissa skäl talade för att avkastningen på AP-fondens medel borde beskattas, skulle fördelarna med sådan ordning mindre än en vara

nackdelarna med den ökade rundgång medel inom den offentliga av sektorn som skulle bli följden.

Pensionssparande

Före skattereformens ikraftträdande år 1990 beskattades sparande i pensionsförsäkring P-försäkring inte alls under den tid som kapitalet förvaltades av och gav avkastning hos försäkringsgivaren, sig hos denne eller hos försäkringstagaren. För att åstadkomma vare neutral beskattning mellan privatpersoners direkta sparande och en försäkringssparande infördes fr.o.m. den 1 januari 1991 skatt Iivförsäkringsföretagens avkastning på pensionskapitalet lagen l990:661 avkastningsskatt pensionsmedel. om Med direkt sparande avsågs enligt förarbetena till skattereformen prop. 1989/90:1 10 478 sådant sparande där själv s. spararen beskattas för avkastningen. Exempel direkt sparande är fysiska sparande bankräkning eller i aktier. personers Med indirekt sparande avsågs sådant sparande där sparandet förvaltas och i förekommande fall beskattas hos en förvaltare. av - n Exempel sådant sparande är dels pensions- och försäkringssparande, dels sparande i investmentföretag och i värdepappersfonder. Neutral beskattning direkt och indirekt sparande innebär enligt av nämnda förarbeten att vid procentuella avkastning före skatt samma skall procentuella avkastning efter skatt vara lika stor för spararens båda kategorierna sparande se 1989/90:110 s. 478. av prop. Vid tillkomsten IPS konstaterades att de dåvarande reglerna av beskattning pensionskapital behäftade med avsevärda om av var brister och att de inte medförde tillfredsställande neutralitet vid en behandlingen olika slag pensionskapital prop. 1992/932187 s. av av 157. Lagstiftaren strävade efter att skatt skulle tas ut avkastningen inom IPS ett sätt som stod i överensstämmelse med de dåvarande skattereglema. Om inte skattereglema ändrades skulle detta leda till att olika regler blev tillämpliga för de föreslagna sparformerna inlåning bankkonto, enskilda värdepapper och andelar i värdepappersfonder. En komplikation var att annan tillgångarna i IPS skulle ägas direkt av spararna. Beskattningen av avkastningen borde därför direkt träffa den enskilde spararen som skattesubjekt.

Mot denna bakgrund ansåg lagstiftaren att tiden för att var mogen införa bestämmelser som innebar att all avkastning på pensionskapital skulle beskattas med en schablonmetod. Den schablonmetod som infördes i samband med tillkomsten av IPS innebär följande. Skattskyldiga till avkastningsskatt skattesubjekt är svenska

livförsäkringsföretag, utländska livförsäkringsföretag bedriver

som försäkringsrörelse här i landet genom etablering, understödsföreningar som bedriver med livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser enligt lagen 1967:531 tryggande pensionsom av utfåstelse m.m., arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen tryggande om av pensionsutfästelse m.m. samt i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen om individuellt pensionssparande se 2 § första stycket lagen avkastningsskatt på om pensionsmedel. skatteunderlaget bestäms i två steg. Först beräknas ett kapitalunderlag och därefter beräknas en schablonmässig avkastning. Kapitalunderlaget beräknas med ledning av marknadsvärdena på de tillgångar som ingår i pensionskapitalet vid beskattningsårets ingång. Såvitt avser IPS bestäms värdet med ledning marknadsav värdena den egendom som är antecknad på pensionssparkontot. Det sammanlagda tillgångsvärdet minskas med värdet de av finansiella skulderna hos livförsälcringsföretagen m.fl. medan någon annan skuldavräkning inte görs i IPS än för eventuell skatteskuld för avkastningsskatt. Därefter beräknas den schablonmässiga avkastningen genom att kapitalunderlaget multipliceras med den genomsnittliga statslåneräntan för kalenderåret närmast före beskattningsåret. Det sålunda framräknade skatteunderlaget beskattas numera med 15 %. Skattesatsen höjdes år 1995 till 15 % från att tidigare ha varit 9 %. År 1995 den genomsnittliga statslåneräntan 10,16 %. var Avkastningsskatten för år 1996 uppgår alltså till 1,52 % ca av kapitalet 10,16 % x 15 %. Föregående år 1995 uppgick avkastningsskatten till 1,4 % kapitalet 9,52 % den genomsnittliga ca av statslåneräntan för år 1994 15 %. x I förarbetena till lagen individuellt pensionsparande om angavs följande för- och nackdelar med schablonmetoden. Den skulle innebära förenkling flera sätt, bl.a. på det sättet en att den var lätt för pensionssparama att förstå. Vidare skulle den medföra att omplaceringar kapitalet blev skattefria. Alla skatteav mässigt betingade inlåsningseffekter skulle alltså elimineras, vilket

borde möjliggöra effektivare kapitalförvaltning. Schablonen metoden skulle också bidra till Sveriges internationella integration att placeringar i utländska tillgångar utan påverkan genom skattebasen möjliggjordes. Nackdelarna med schablonmetoden bestod i att beskattning skulle komma att ske realiserade värdeförändringar. Vidare av skulle beskattning komma att ske när transaktionerna under beskattningsåret totalt sett visade förlust. Föredragande statsrådet ansåg emellertid att fördelarna klart uppvägde nackdelarna. Han värdesatte särskilt att schablonmetoden uppfyllde höga krav på enhetlig behandling av olika slag av pensionskapital, vilket enligt honom var en viktig aspekt ur konkurrenssynvinkel. En viktig faktor ansåg han vara att annan metoden tillät omplacering kapital utan någon skattebelastning. av Avkastningsskatten ersätter alltså skatt på faktiskt erhållen ränta, utdelning och realisationsvinst hos livförsäkringsföretag m.fl. respektive pensionssparare inom IPS. I detta sammanhang kan nämnas att lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen tillämpas dock t.o.m. 1997 års taxering. P-försäkringar är befriade från förmögenhetsskatt liksom behållning på pensionssparkonto enligt lagen om individuellt pensionssparande.

Investmentföretag och värdepappersfonder

Ett investmentföretag är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening uteslutande eller så uteslutande som gott som förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentligen är att ett välfördelat värdepappersinnehav ergenom bjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska äger aktier eller andelar se definition i 2 § personer 10 andra stycket lagen 1947:576 statlig inkomstskatt. mom. om En värdepappersfond består fondpapper och andra finansiella av instrument, vilken bildats kapitaltillskott från allmänheten genom och ägs dem skjutit till kapital se definition i l § första av som

stycket 1 lagen om värdepappersfonder. En värdepappersfond är

ingen juridisk väl ett skattesubjekt. person men Investmentföretag och värdepappersfonder utgör två slag av mellanhandsägare. I 1990 års skatterefonn utformades reglerna för

beskattning av dessa mellanhänder utifrån följande krav prop. 1989/902110 s. 564, nämligen

att neutralitet mellan direkt och indirekt ägande skulle föreligga, att indirekt ägande inte skulle förmånligare än direkt - vara ägande, att olika mellanhänder borde beskattas på ett och sätt, - samma samt att beskattningen av mellanhänder borde möjliggöra omplace- ringar.

Utifrån dessa krav utformades skattereglema för investmentföretag och alla slags värdepappersfonder på följande sätt, nämligen

realisationsvinster och realisationsförluster på aktier skatte- - var fria respektive avdragsgilla, en schablonintäkt på 2 % för investmentföretag och 1,5 % för värdepappersfonder av aktiemas marknadsvärde vid bem.m. skattningsårets ingång skulle till beskattning, tas upp intäktsräntor var skattepliktiga medan förvaltningskostnader och utgiftsräntor var avdragsgilla, mottagen utdelning skattepliktig, samt - var lämnad utdelning avdragsgill, dock så att skattemässigt - var underskott uppkom.

Beskattningen av investmentföretag och värdepappersfonder har genomgått vissa ändringar sedan skatterefonnen trädde i kraft. Fr.o.m. 1996 års taxering gäller emellertid åter angivna beovan stämmelser, dock med tillägget att ett investmentföretag till som sina aktieägare delar ut aktier i ett dotterbolag inte medges avdrag för denna utdelning eftersom utdelningen är skattefri för mottagaren den s.k. ñssionsregeln i 3 § 7 fjärde stycket lagen statlig mom. om inkomstskatt. Skattesatsen är fr.o.m. 1996 års taxering 28 % för investmentföretag och 30 % för värdepappersfonder. Eftersom avdrag för göras för lämnad utdelning till aktieägare/andelsägare behöver investmentföretag och utdelande värdepappersfonder i praktiken inte betala någon inkomstskatt. Såvitt avser beskattningen för delägare i värdepappersfond en gäller följande. Utdelning andelar i värdepappersfond är en skattepliktig i sin helhet. Skattesatsen är 30 % för fysiska personer.

När det gäller utdelning andelar i allemansfond är dock endast en 2/3 utdelningen skattepliktig, vilket innebär att utdelningen av träffas 20 % skatt. Inlösen av andelar i en värdepappersfond av beskattas i princip enligt reglerna realisationsvinst. om

10.3¶Några olika konsekvenser av beskattning på

förvaltade medel

RINK föreslog införandet avkastningsskatt på pensionsmedel

av en för livförsäkringsföretag m.fl. Avkastningsskatten var konstruerad så att företagets nettointäkt kapital- och fastighetsförvaltning av realiserade värdestegringsvinster skulle beskattas med en

inklusive

viss procentsats. När RINK remissbehandlades, kritiserades detta förslag från många håll. Bl.a. Riksbanken och Riksgäldskontoret menade att det skapade incitament att placera kapitalet i lågavkastande tillgångar med stadig värdestegring. Dessa regler avkastningsskatt trädde i kraft den l januari om 1991. Som framgått framlades redan två år förslag till ovan senare ändring avkastningsskattens utformning i samband med införanav det IPS prop. 1992/932187. Den tidigare beskrivna schablonbeav skattningen infördes fr.o.m. den 1januari 1994. I detta lagstiftningsärende diskuterades inte nämnare de tänkbara

effekterna pensionskapitalförvaltamas placeringspolitik. Som

tidigare framhölls i förarbetena till lagstiftningen att frånangetts skattemässigt betingade inlåsningseffekter borde möjligvaron av

effektiv kapitalförvaltning. Den valda skatteuttagsmodellen

göra en ansågs också enklare och lättbegriplig än andra. vara mer Såvitt utredningen känner till har förändringen av skatteuttagsmodellerna för livförsäkringsföretag m.fl., investmentföretag och värdepappersfonder inte lett till några påtagliga förändringar av placeringsinriktningen. Någon nämnvärd debatt i frågan förefaller inte heller ha pågått under senare tid. Vad härefter gäller beskattningens konsekvenser för avkastningen APS-medlen är det svårt att teoretiskt peka att närvaron eller frånvaron avkastningsbeskattning i sig skulle medföra av en

negativa eller positiva effekter avkastningen.

Det i sakens att kapitalförvaltare anstränger sig för ligger natur en uppnå så god långsiktig avkastning möjligt på de medel att en som har anförtrotts honom oavsett utformningen av skattereglema. som En skicklig förvaltare skulle naturligtvis, genom den konstruktion

som reglerna om avkastningsskatt pensionsmedel har, kunna ge en extra fördel sina uppdragsgivare den verkliga avkastningen om

blir högre än den schablonmässiga.

4.10.4 överväganden och

förslag

Skälet till införandet avkastningsskatt på pensionsmedel av var att åstadkomma neutral beskattning privatpersoners direkta en av sparande och försäkringssparande. I samband med att IPS infördes strävade man också efter Skatteregler neutrala i förhållande som var till skattereglema för sparande i P-försäkring. Det nu redovisade argumentet konkurrensneutralitet mellan om privatpersoners direkta sparande och försäkringssparande samt mellan olika slag av pensionssparande utgjorde motivet för som införandet av avkastningsskatt är inte relevant såvitt APSavser sparande. Detta sparande är obligatoriskt och konkurrerar inte med annat sparande. En beskattning av APS-sparandets avkastning leder givetvis till att utfallande belopp för eller eventuell förmånstagare spararen en blir lägre än annars. Överslagsberäkningar, gjorda inom sekretariatet, baserats på som 1995 års förhållanden en bruttoavkastning på 10 % och ca en avkastningsskatt om ca 1,4 % kapitalet indikerar att sparkapitalet vid inträdet i pensionsåldem kan bli 15-30 % lägre med avkastningsskatt än utan sådan skatt. En viktig faktor vid beräkningen avkastningsskattens effekt på av sparat kapital är sparperiodens längd. Efter 20 års sparande uppgår differensen till 15 % för att efter 40 års sparande ha vuxit till drygt 30 %. En annan viktig faktor är relationen mellan avkastningsskatt och

bruttoavkastning. Vid t.ex. en oförändrad bruttoavkastning 10 %

men med en avkastningsskatt 2 % kapitalet uppgår differenom sen efter 40 års sparande till drygt 40 %. Slutsatsen av det anförda är alltså att sparkapitalet och därmed utgående APS-pension blir väsentligt lägre med avkastningsskatt än utan sådan skatt. Vid en given avgiftsnivå innebär detta att andra sociala förmåner får kompensera den lägre APS-pensionen. En ordning med avkastningsskatt APS-medlen skulle medföra m.a.o. en slags rundgång i den offentliga sektorn inte torde som vara eftersträvansvärd.

På grund det anförda vi att det inte finns någon anled-

av anser ning att införa avkastningsskatt på APS-sparandet. Av samma skäl finns det inte heller någon anledning att över huvud taget införa någon kapital- eller förmögenhetsbeskattning av APS-medlen under sparskedet beträffande skatt under pensionsskedet, se avsnitt 5.4.4.

4.11¶Interimistisk kapitalförvaltning

Våra iörslag i sammandrag;Den interimistiska törvaltningen

av AFS-medlen nu ske genom i

i skallliksom räntebärande kontolhositilgigilk

Avkastningen kapitalet hos Riksgäldskon

delas i ,förhållande till den pensionsrätt iför A

fastställts för varje individ det aktuella intjgänt

ningen på kapitalet hos Riksgäldskontoret ,ska

genomsnittliga räntesats som har tillämpats u kapitalet stått inne kontot hos Riksgäldilgø

tjänandeåret, år skall den fastställda intjän i

för APS-pension multipliceras med en f

A i

i halva den genomsnittliga räntesatsen un

skalhden fastställda intjänade pension

multipkiéérasenfaktor somtmots liga räntesatsei ndergrespektivçgâ ningen tillABS görs; Denäsålundäf

läggas till den faststålldaa intjänade

i i i

pension. i

4.1 1.1 Inledning

Enligt direktiven skall vi föreslå regler och lämplig organisation för den interimistiska kapitalförvaltning skall gälla till dess att

som premiereservsystemet träder i full funktion. Vidare skall vi föreslå regler och lämplig organisation för kapitalförvaltningen efter det att premiereservsystemet trätt i full funktion för den kontinuerligt åter-

kommande förvaltning avsatta medel skall ske för tiden av som mellan uppbörd och slutligt fastställande intjänad pensionsrätt i av samband med taxeringen året efter det att medlen avsatts till

förvaltning.

Den förra kapitalförvaltningen betecknas i direktiven den som interimistiska kapitalförvaltningen medan den kapitalförvaltsenare ningen betecknas den årligt eller kontinuerligt återkommande som kapitalförvaltningen. Vi föredrar att kalla de olika kapitalförvaltningama för den tillfälliga interimistiska kapitalförvaltningen respektive den permanenta interimistiska kapitalförvaltningen. I fråga om den permanenta interimistiska kapitalförvaltningen anges i direktiven att denna bör ske på ett sådant sätt att förvaltade medel placeras räntebärande konto eller i likvida tillgångar som utan förlust kan realiseras. Vi skall överväga i regi denna förvems valtning bör bedrivas. Enligt direktiven bör i första hand AP-fonden första-tredje fondstyrelsema eller Riksgäldskontoret komma i fråga. Även Riksförsäkringsverket RFV bör kunna komma i fråga. Vad gäller den tillfälliga interimistiska kapitalförvaltningen skall vi överväga om denna förvaltning kräver lösning än den en annan permanenta interimistiska kapitalförvaltningen. I avsnitt 4.1 1.3 nedan följer en redogörelse för den lösning gäller sedan år som 1995. Enligt direktiven skall vid båda dessa former för förvaltning det totala avsatta kapitalet förvaltas klumpsumma utan uppdelsom en ning per individ. Avkastningen på kapitalet skall sedan fördelas på samtliga som tjänat pensionsrätt under det aktuella året. Vi skall lämna förslag på hur denna fördelning bör göras. Enligt direktiven är det önskvärt att ett system konstrueras beaktar den intjänade som pensionsrättens fördelning i tiden över det aktuella året. I direktiven anges också att vi skall analysera och under vilka om förutsättningar en samtidig överföring av ett års samlade avsättningar som förvaltats temporärt kan negativa konsekvenser för värdet de enskilda försäkringstagamas pensionssparande. Analysen bör även omfatta vilken påverkan i tiden koncentrerad en överföring av ett års samlade premiereservmedel kan för kapitaloch penningmarknaden. Finner vi att samtidig överföring ett en av års samlade avsättningar leder till oacceptabla effekter i något nu nämnt hänseende, skall redovisa alternativa lösningar.

4.1 1.2 Eftersläpningen i det reformerade

ålderspensionssystemet

I det reformerade ålderspensionssystemet skall erläggas en ålderspensionsavgift motsvarar 18,5 procent av lön eller annan som ersättning. Av dessa 18,5 procent skall 2 procentenheter avsättas till APS. Avsättningen till APS skall emellertid inte göras kontinuerligt och föras över till kapitalforvaltare i takt med att avgifterna betalas först när den intjänade pensionsrätten har fastställts. Skälet utan till detta är att undvika de problem kan uppkomma om storsom leken inbetalda avgifter avviker från den enskildes slutligen fastställda intjänade pensionsrätt. Denna eftersläpnin innebär att det g måste finnas ordning med permanent interimistisk Förvaltning en en inbetalda avgifter. av Intjänad pensionsrätt skall, angetts i avsnitt 3.9.3, fastställas som årligen och baseras pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen. Den intjänade pensionsrätten skall bestämmas till 18,5 procent pensionsunderlaget. Av den för året av fastställda intjänade pensionsrätten skall 16,5 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2 procentenheter pensionsrätt

for APS-pension. Det år den pensionsgrundande inkomsten tjänas respeksom tive det år pensionsgrundande belopp kallas intjänandeår. som avser Det år intjänad pensionsrätt tidigast kan fastställas kallas som fastställelseår. Den intjänade pensionsrätten kan fastställas tidigast den 1 december fastställelseåret. Fastställelseåret utgör året efter intjänandeåret. Den pensionsgrundande inkomsten för ett visst år skall fastställas skattemyndighet i samband med taxeringen året av efter intjänandeåret. Underrättelse den fastställda pensionsom grundande inkomsten skall överlämnas till allmän forsäkringskassa, därefter skall fastställa pensionsgrundande belopp for den som enskilde därefter fastställa dennes årliga intjänade pensionsrätt. samt Skattemyndighetens beslut pensionsgrundande inkomst skall om därvid bindande for försäkringskassan. Den enskilde skall av vara försäkringskassan i ett sammanhang underrättas om besluten om

pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp samt om

fastställd intjänad pensionsrätt for året. Detta skall ske senast den 31

året efter fastställelseåret. mars När det gäller anställda är pensionsrätten inte beroende av att ålderspensionsavgift har betalats. Detsamma gäller dock inte for

egna företagare. Dessa får pensionsrätt endast de till fullo betalat om sina avgifter före den 1 oktober året efter fastställelseåret. Beslut om pensionsrätt för ett visst intjänandeår kommer alltså att fattas någon gång under tiden den 1 december fastställelseåretden 31 mars året efter fastställelseåret. Beslut intjänad pensionsom rätt för egna företagare kommer också att fattas under denna tid även om dessa ännu inte till fullo betalat sina avgifter. Utgångspunkten för dessa beslut skall vara att avgifterna kommer att betalas till fullo. Om så inte sker får besluten ändras.

4.11.3 Interimistisk APS-medel i

förvaltning av dag

Avsättningen till premiereservsystemet påbörjades år 1995. Enligt en ändring i 4 kap. 3 § lagen 1981:691 socialavgifter, om som trädde i kraft den l januari 1995, skall 11 % influtna tilläggspenav sionsavgifter placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Denna lösning valdes i avvaktan på vårt förslag. Den valda förvaltningsformen ansågs vara enkel och inte kräva några omfattande administrativa åtgärder prop. 1994/95:41 48. s. Förvaltningen av dessa medel regleras i lagen 1994:1748 om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter. Av lagen framgår att de förvaltade medlen skall finansiera framtida pensioner och de att skall placeras räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. På kontot hos Riksgäldskontoret läggs de avsatta medlen samman utan uppdelning individer. Skälet till detta är att storleken den avsättning som skall göras för varje individ omfattas premiesom av reservsystemet kan fastställas först i samband med att den intjänade pensionsrätten fastställs. På de insatta medlen utgår ränta. Denna ränta skall, i enlighet med de riktlinjer för inlåning i Riksgäldskontoret riksdagen som slagit fast prop. 1990/91 :29 s. 15 och 16, bet. 1990/91:FiU4, rskr. l990/9lz38, marknadsmässig. Den ränta skall utgå är vara som avhängig den tid under vilken medlen skall placerade konto vara hos Riksgäldskontoret och vilken marknadsmässig gäller ränta som beroende inlåningstid. Räntan medlen skall läggas till kapitalet. Riksgäldskontoret skall i samband med årsredovisningen senast den 31 mars varje år till regeringen lämna uppgift ställningen på om kontot den 31 december föregående år och den ränta om som tillgodoräknats kontot under det året.

4.1 1.4 Överväganden och förslag

I direktiven anges att den som vi valt att kalla den permanenta

- interimistiska kapitalförvaltningen bör ske på ett sådant sätt att förvaltade medel placeras på räntebärande konto eller i likvida tillgångar utan förlust kan realiseras. Mot denna bakgrund kan

som vi inte finna några vägande skäl för att ändra den nu gällande ordningen för interimistisk förvaltning av APS-medlen, vare sig beträffande den tillfälliga interimistiska förvaltningen eller såvitt

den permanenta interimistiska förvaltningen. Den interimisavser tiska förvaltningen av APS-medlen bör alltså även i fortsättningen ske att medlen sätts räntebärande konto hos Riksgälds-

genom kontoret.

I enlighet med de riktlinjer för inlåning i Riksgäldskontoret som riksdagen slagit fast skall även i fortsättningen marknadsmässig ränta utgå de insatta medlen. Räntesatsen bör emellertid inte som

ensidigt bestämmas Riksgäldskontoret. Vi anser att Riksgälds-

nu av kontoret bör ha en motpart som har till uppgift att förhandla med Riksgäldskontoret räntesatsen. Denna part skall ta till vara

om pensionssparamas intressen. Enligt vår mening är det naturligt att RFV får ansvaret för denna uppgift.

Vi vill i detta sammanhang framföra att även om den aktuella inlåningen i princip är av kortfristig natur, bör den omständigheten att det kommer att ske ett ständigt tillflöde av APS-medel till Riksgäldskontoret ha betydelse vid bestämmandet av den marknadsmässiga räntesatsen.

Pâ grund det anförda föreslår vi att såväl den tillfälliga som

av den permanenta interimistiska förvaltningen av APS-medlen skall ske att medlen sätts räntebärande konto hos Riksgälds-

genom kontoret. Räntesatsen skall bestämmas efter förhandling mellan RFV, skall ta till pensionssparamas intressen, och Riks-

som vara gäldskontoret. Om den föreslagna ordningen visar sig vara ogynn-

för pensionssparama bör den omprövas. sam

Eftersom kapitalet hos Riksgäldskontoret inte är uppdelat per

individ krävs ordning för uppdelning avkastningen när in-

en av tjänad pensionsrätt för APS-pension har fastställts. Enligt direktiven skall avkastningen kapitalet delas på samtliga som tjänat

upp pensionsrätt under det aktuella året. I direktiven framförs önskemålet att ett system konstrueras som beaktar den intjänade pensionsrättens fördelning i tiden över det aktuella året.

Enligt vår mening skall avkastningen kapitalet hos Riksgäldskontoret fördelas i förhållande till den pensionsrätt för APS-pension som fastställts för varje individ det aktuella intjänandeåret. Avkastningen på kapitalet skall utgöras av den genomsnittliga räntesats som efter överenskommelse mellan RFV och Riksgäldskontoret har tillämpats under den tid som kapitalet stått inne kontot hos Riksgäldskontoret. Den pensionsrätt som tjänats under år l kommer att fastställas först under tiden den 1 december år 2-den 31 mars år I samband med fastställandet av intjänad pensionsrätt skall storleken avsättningen till APS bestämmas. Vi har i kapitel 3 föreslagit att SFA skall svara för detta. Storleken avsättningen till APS bestäms genom att den upplupna räntan från den interimistiska förvaltningen hos Riksgäldskontoret läggs den fastställda intjänade pensionsrätten. Den sålunda bestämda avsättningen till APS kommer endast att vara preliminär, eftersom viss tid kommer att förflyta från det att avsättningen har bestämts till dess att medlen rekvireras efter val av fond etc. Ränta på kapitalet hos Riksgäldskontoret bör nämligen utgå till dess att medlen rekvireras. För intjänandeåret, år skall den fastställda intjänade pensionsrätten för APS-pension multipliceras med en faktor som motsvarar halva den genomsnittliga räntesatsen under året, eftersom pensionsrätten genomsnittligt kan anses intjänad vid halvårsskiftet. För år 2 och 3 skall den fastställda intjänade pensionsrätten för APS-pension multipliceras med en faktor som motsvarar hela den genomsnittliga räntesatsen under respektive år fram till dess att avsättningen till APS görs, eftersom hela kapitalet har stått inne på kontot hos Riksgäldskontoret. Den sålunda framräknade räntan skall läggas till den fastställda intjänade pensionsrätten för APS-pension. Sammanfattningsvis föreslår vi att avkastningen på kapitalet hos Riksgäldskontoret skall fördelas i förhållande till den pensionsrätt för APS-pension som fastställts för varje individ det aktuella intjänandeåret. Avkastningen på kapitalet hos Riksgäldskontoret skall utgöras av den genomsnittliga räntesats som har tillämpats under den tid kapitalet stått inne kontot hos Riksgäldskontoret. För som intjänandeåret, år skall den fastställda intjänade pensionsrätten för APS-pension multipliceras med en faktor som motsvarar halva den genomsnittliga räntesatsen under året. För år 2 och 3 skall den fastställda intjänade pensionsrätten för APS-pension multipliceras med en faktor som motsvarar hela den genomsnittliga räntesatsen under respektive år fram till dess att avsättningen till APS görs. Den

sålunda framräknade räntan skall läggas till den fastställda intjänade pensionsrätten for APS-pension.

Avslutningsvis kan noteras att eftersom fastställande av intjänad pensionsrätt och avsättning till APS såvitt vi kan bedöma kommer att göras löpande under fyramånadersperiod den l december år

en 2-den 31 år 3 kommer ett års interimistiskt förvaltade APS-

mars medel inte att föras över till kapital- och penningmarknaden samtidigt. Till detta kommer att det kan vara oklokt av ett fondbolag att omedelbart investera de APS-medel bolaget tillförts om

som detta leder till att kurserna drivs upp.

5 Pensionsskedet

5.1¶Våra

utgångspunkter

Den i direktiven tänkta funktionen för försäkringsgivaren inom premiereservsystemet kan närmast liknas vid försäkringsbolagets ställning inom fondförsäkringssystemet. Tanken är att varje enskild individ skall teckna försäkring hos försäkringsgivaren i samband

en med att det finns något kapital att placera. Enligt direktiven skall det finnas enda Försäkringsgivare och den skall vara statlig.

I direktiven sammanfattas utredarens uppdrag det sättet att denne skall föreslå regler för central statlig försäkringsfunktion

enligt försäkringsmässiga principer skall administrera premiesom reservsystemet.

Skälen för att det skall finnas enda statlig försäkringsgivare är

en enligt direktiven att alla som tjänar in rätt till pension från premiereservsystemet skall utgöras av ett enda försäkringskollektiv efter-

premiereservsystemet del det allmänna obligatoriska som är en av pensionssystemet. Vidare anförs i direktiven att en lösning där försäkringsfunktionen läggs de privata försäkringsbolagen till-

med kapitalförvaltningen innebär en risk för att den sammans mångfald i förvaltningen som eftersträvas inte uppnås.

I direktiven anges även att frågan om vilket statligt organ som skall sköta den centrala försäkringsfunktionen skall beredas inom regeringskansliet. Något beslut i denna fråga har ännu inte meddelats.

Enligt direktiven bör det övervägas om försäkringsfunktionen

inom premiereservsystemet skall regleras enligt de principer som

finns i försäkringsrörelselagen FRL. Det kan enligt direktiven bli aktuellt att överväga om försäkringsgivaren bör bygga upp ett buffertkapital liknande finns hos livförsäkringsbolagen

det som

inom den traditionella pensionsförsäkringsverksamheten. Direktiven

vidare att utredaren bör överväga om det är ändamålsenligt att anger försäkringsgivaren som ett enda statligt organ använder sig av ett system med buffertkapital eller någon lösning bör väljas.

om annan

192 Pensionsskedet

När det gäller Försäkringen anges i direktiven att riksdagen i de beslutade riktlinjerna för premiereservsystemet slagit fast att det skall finnas möjlighet att välja livsvarig eller temporär

en en utbetalningstid. Den temporära utbetalningstiden kan 5 eller l0

vara år. Enligt direktiven skall regler för premiereservsystemet avseende tidsbegränsat uttag beredas i ordning och ingår således inte i

annan utredarens uppdrag.

Det har i ett sent skede av denna utredningsetapp erfarits att den s.k. Genomförandegruppen den uppfattningen i fråga

är av om utbetalningstider att det inte bör få förekomma temporära utbetalningstider. Något förslag med denna innebörd har dock inte presenterats.

Eftersom frågor om utbetalningstid inte ingår i vårt utredningsuppdrag anser vi oss förhindrade att överväga andra utbetalningstider än de som riksdagen beslutat i sina riktlinjer.

Utredaren skall även lämna förslag på hur partiellt uttag

av pension från premiereservsystemet skall göras. Med partiellt uttag avses att pension inte tas ut med fullt belopp utan att endast med en viss del av fullt belopp. I fördelningssystemet kan sådana uttag göras med den begränsningen att det får ske med två eller tre fjärde-

en, delar av fullt belopp. Enligt direktiven är utredaren dock inte hänvisad till en sådan fjärdedelsbegränsning.

I de av riksdagen antagna riktlinjerna skall de årliga förrnånema från premiereservsystemet bestämmas lika villkor för kvinnor och män. I den tidigare beredningen av frågan om premiereservsystemet har framhållits önskvärdheten av att den försäkring tecknas inte

som skall föregås av hälsoprövning.

Enligt direktiven skall det finnas möjlighet att teckna ett frivilligt efterlevandeskydd. Som utgångspunkt bör utredaren därvid ha att efterlevandeskyddet utfonnas som ett återbetalningsskydd, dvs. att belopp motsvarande inbetalda premier vid dödsfall utbetalas till efterlevande.

Vi har i våra överväganden övergett tanken på utformning

en av premiereservsystemet det i direktiven med

sätt som anges en central försäkringsgivare till vilka knyts ett antal kapitalförvaltare likt ett stort fondförsäkringssystem. I stället får försäkringsgivaren en funktion först i samband med pensioneringen. Försäkringsgivarens funktion i detta skede blir också en annan än vad som var tänkt i direktiven. Av skäl som framgår av avsnitt 3.8 kommer försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionen att hållas

samman under pensionsskedet. Den enskilde pensionsspararen skall då ha

Pensionsskedet 193

möjlighet att teckna en eller flera försäkringar för sitt sparade kapital.

5.2¶Tecknande av

försäkring

Våra förslag i sammandrag: Försäkring får tecknas av den enskilde pensionsspararen vid valfri tidpunkt från det denne fyller 61 år. Sparat kapital skall få användas till att teckna mer än en försäkring. APS-pension skall inte kunna betalas ut utan att den enskilde tecknat någon försäkring.

Försäkringen skall grundas på ett civilrättsligt avtal mellan

försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Förfarandet med

stående anbud och kontraheringsplikt skall därvid tillämpas på

i princip samma sätt för försäkringsgivaren som för fondbolagen

under sparskedet.

När det gäller konventionell pensionsförsäkring är det vanligt att det från tidpunkten för tecknandet av försäkring sker kontinuerliga årliga premiebetalningar. Utifrån de fixerade årliga premierna bestäms ett utfallande försäkringsbelopp. Denna form av pensionsförsäkring var länge den enda förekommande pensionsförsäkringen på försäkringsmarknaden och någon möjlighet till inbetalning av flexibla premier fanns inte. Den flexibilitet som förekom var att försäkringstagaren dels kunde erbjudas möjlighet till en premiebefrielseförsäkring, dvs. att försäkringstagaren befrias från att betala premien om han på grund av sjukdom eller olyckshändelse får sin intjänandeförmåga nedsatt, dels kunde upphöra med premiebetalningama och begära s.k. fribrev.

Flexibiliteten i premiebetalningen uppnås bl.a. genom att försäkringen byggs upp en serie engångspremier, som var och en höjer

av försäkringsbeloppet. Härigenom ges försäkringstagaren möjlighet att

premiebetalningen till hur inkomster och sparande förändras anpassa under försäkringstiden. Det är mindre vanligt att försäkringen avser

enda engångspremie, även det förekommer vid s.k. genast en om börjande livräntor.

Inom APS kommer sparat kapital avseende den aktuella försäkringen att överföras i form av en engångspremie från fondbolaget/RFV till försäkringsgivaren vid ett tillfälle. För det överförda

194 Pensionsskedet

kapitalet skall den enskilde kunna teckna en försäkring. De olika alternativ av försäkring som den enskilde kan välja bland framgår av avsnitt 5.3

En enkel lösning i fråga om tidpunkt för tecknande av försäkring skulle kunna vara att alla pensionssparare måste göra detta vid en och samma ålder. Tidpunkten skulle därvid kunna bestämmas så sätt att den sammanfaller med den av riksdagen i sina riktlinjer angivna lägsta åldern för pension från premiereservsyste-

uttag av met. Enligt dessa skall pension från premiereservsystemet kunna tas ut tidigast från 61 års ålder. Utifrån våra allmänna utgångspunkter att APS-systemet skall vara enkelt och lätt att begripa är detta en tilltalande lösning.

En lösning med överföring av sparkapitalet endast vid 61 års ålder innebär dock flera nackdelar som inte går att förbise. Om pensionsspararen är hänvisad till en enda tidpunkt kommer han att vara beroende av värdet på sitt pensionsparande vid denna tidpunkt. Risken för stora svängningar i värdet sparkapitalet kan förekomma främst om spararen innehar andelar i renodlade aktiefonder. Historiskt sett har det också förekommit stora och snabba nedgångar i aktiekurserna flera av världens ledande aktiemarknader. Den enskilde pensionsspararen kan i och för sig själv förekomma en sådan situation genom att i god tid före den tidpunkt när det sparade kapitalet skall överföras till försäkring byta till fond med en

en försiktig placeringsproñl. En lösning som enbart bygger på att den enskilde är aktiv är dock inte tillräcklig som skydd mot stora och plötsliga nedgångar i fondandelamas värde. En lösning där tecknandet av försäkring sker vid ett enda tillfälle, nämligen vid 61 års ålder bör därför avvisas.

För att ytterligare öka möjligheten för den enskilde pensionsspararen att teckna försäkring vid en tidpunkt som denne bedömer vara lämplig, bör det stå var och en fritt att välja tidpunkt för när försäkringen skall aktualiseras, dvs. när utbetalning från försäkringen skall påbörjas. Den enskilde pensionssparare som tänker sig att pensionsutbetalningama från APS skall börja vid 65 års ålder kan således, i ett system där tecknande av försäkring och aktualisering av densamma inte behöver ske vid samma tidpunkt, teckna sin försäkring redan vid 61 års ålder. Det är i ett sådant system fullt möjligt att aktualiseringen sker vid flera tidpunkter för en och samma försäkring.

En annan lösning som är fullt tänkbar är att aktualiseringen får ske enbart vid ett enda tillfälle men att det i gengäld införs en

Pensionsskedet 195

ordning som innebär att sparat kapital får användas för att teckna flera olika försäkringar. En kombination av dessa lösningar, dvs. flera försäkringar som var och en kan aktualiseras vid flera olika tidpunkter, är också tänkbar och innebär i så fall att flexibiliteten och valfriheten ökar ytterligare för den enskilde pensionsspararen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att den enskilda pensionsspararen själv skall kunna välja när han vill teckna försäkring. Detta får dock göras tidigast från det pensionsspararen fyller 61 år. Han skall därvid kunna välja om han vill teckna försäkring för hela eller delar av sitt sparade kapital. Det kan vara lämpligt att uppdelningen får göras högst tre försäkringar om inte det samlade sparkapitalet är alltför litet. Tecknande av försäkring och aktualisering av densamma behöver inte sammanfalla i tiden. Någon annan form av partiellt uttag av APS-pensionen än den nu redovisade ordningen föreslås inte.

En annan fråga av betydelse i sammanhanget är den om det skall finnas en tidpunkt vid vilken försäkring senast måste tecknas. Denna fråga är av liknande slag som frågan om senaste tidpunkt for utbetalning av pension från fördelningssystemet. Enligt vad som anges i departementspromemorian Reformerat pensionssystem lag

om inkomstgrundad ålderspension, m.m. Ds 1995:41 skall som huvudregel gälla att pension skall betalas ut fr.o.m. 70 års ålder om den som är försäkrad enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension då är inskriven hos försäkringskassa och inte begär annat. Utbetalning av pension bör emellertid alltid grundas en ansökan från den enskilde. Den som viss tid före sin 70 års dag inte ansökt om ålderspension kommer att kontaktas av försäkringskassan som skall ha skyldighet att utreda dennes önskemål.-Om försäkringskassans kontakt inte resulterar i någon ansökan kan pension inte heller betalas ut. Någon automatisk utbetalning av pension från 70 års ålder, som det under beredningen av det reformerade pensionssystemet tidigare lämnats förslag om, kan enligt promemorian inte komma i fråga om den enskilde trots försäkringskassans kontakter inte ansöker om pension.

Enligt vår mening skall inte heller APS-pensionen kunna utbetalas utan någon aktiv handling av den enskilde. För den som inte vill eller kan ta ställning till försäkringens innehåll kan det vara nödvändigt att införa regler som innebär att den enskilde får en viss slags försäkring om inte annat anges. Enligt vår mening bör detta vara en livsvarig försäkring utan efterlevandeskydd. För att få en

196 Pensionsskedet

försäkring med annat innehåll krävs att den enskilde aktivt väljer en annan slags försäkring se avsnitt 5.3.

I kapitel 3 har vi tagit ställning i frågan om vilken rättslig grund spararens förhållande till kapitalförvaltaren skall vila. Vi konstaterar där att det bästa sättet att förhindra rättig-

att spararens heter inom APS skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan är att åstadkomma en konstruktion som innebär att förhållandet mellan spararen och kapitalförvaltaren regleras i avtal i stället för i lag.

Enligt vår mening kan samma principiella överväganden tillämpas på förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Vi har därvid inte anledning att göra någon annan bedömning än att förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren skall regleras i avtal mellan parterna.

De svårigheter som det pekas när det gäller den rättsliga regleringen mellan den passiva spararen och kapitalförvaltaren kommer inte att finnas i pensionsskedet eftersom den enskilde måste teckna en försäkring för att APS-pension skall kunna betalas ut.

Den kontraheringsplikt som föreslås gälla för fondbolagen, dvs. att det skall föreligga en skyldighet för bolagen att tillhandahålla sina tjänster på lika villkor till alla som önskar det, bör även tillämpas på den statliga försäkringsgivaren. Till följd av kontraheringsplikten kommer samma förfarande som föreslås gälla under sparskedet med ett stående anbud även att gälla under pensionsskedet se avsnitt 4.5.4.

Pensionsskedet 197

5.3 innehåll

Försäkringens

Våra förslag i sammandrag: Utbetalning från försäkringen skall angiven i bestämda belopp.

vara

Försäkringen skall kunna innehålla ett frivilligt efterlevandeskydd utformat som ett s.k. återbetalningsskydd. Försäkringstagaren skall kunna sätta make, sambo, barn och bam till make eller sambo som förmånstagare till en sådan försäkring.

Våra bedömningar i sammandrag: På samma sätt som

gäller inom konventionell pensionsförsäkring bör försäkrings-

beloppet bestämmas utifrån antaganden om avkastning, dödlighet och kostnader. Vid överskott bör detta tilldelas försäkringstagama i form av återbäring.

Försäkringstagaren bör under vissa förutsättningar kunna återkalla ett efterlevandeskydd även sedan utbetalning påbörjats. Största möjliga valfrihet bör gälla vid bestämmande

av utbetalningstid för efterlevandepensionen under förutsättning att det är fråga om ett återbetalningsskydd utan riskmoment.

Som angetts i avsnitt 5.1 skall den enskilde försäkringstagaren kunna välja mellan en temporär utbetalningstid, 5 eller 10 år, och en livsvarig utbetalningstid.

Med de angivna utgångspunktema för utbetalningens längd har statsmakten således redan bestämt ett av de huvudsakliga kriterierna för försäkringens innehåll. Andra kriterier som statsmakten redan lagt fast som också är av betydelse är att den enskildes kön inte får påverka försäkringens utformning. Det får inte heller ske någon hälsoprövning.

I försäkringsavtalet skall bestämmelser utbetalning finnas. På

om samma sätt som gäller inom konventionell pensionsförsäkring skall denna enligt vår mening vara angiven i bestämda belopp.

När det gäller konventionell pensionsförsäkring beräknas försäkringsbeloppen genom antagande om avkastning förvaltade medel, dödlighet och kostnader för förvaltning. En vanlig utformning av försäkringsavtalet är att förvaltat kapital antas ge en årlig avkastning om ca 4 %. Om avkastningen blir högre, vilket innebär att det bildas ett överskott för bolaget i förhållande till gjorda åtaganden, räknas försäkringsbeloppen om efter den högre avkastningen. Genom systemet med återbäring, för vilket det lämnas en

198 Pensionsskedet

redogörelse för i det följande se avsnitt 5.4, tillförsäkras den enskilde försäkringstagaren den högre avkastningen.

Vår bedömning är att vad nu angetts om beräkning av försäkringsbelopp även bör utgöra utgångspunkt för APS-pensionen. Det beräknade försäkringsbeloppet är ett bruttobelopp skall

som inkomstbeskattas vid utbetalningen.

När det gäller de försäkringsavtal kommer att ha temporära

som utbetalningstider är det tänkbart att utbetalningsbeloppen kan bestämmas mer exakt än för de livsvariga försäkringarna. Detta åstadkoms genom att förvaltade medel placeras i tillgångar, obligationer, med löptid motsvarande de utbetalningsâtaganden

om 5 eller 10 år som försäkringsgivaren iklätt sig gentemot försäkringstagama.

Det återbetalningsskydd som enligt direktiven skall utgöra utgångspunkt för utformning av efterlevandepensionen inom APS innebär att det förräntade värdet det överförda beloppet med

av hänsyn tagen till eventuellt gjorda pensionsutbetalningar skall läggas till grund för utbetalning pension till efterlevande pensions-

av kapitalet. Om ett sådant efterlevandeskydd väljs innebär det att försäkringstagarens eget försäkringsbelopp och/eller förväntade återbäring reduceras något.

Eftersom det är fråga om ett frivilligt efterlevandeskydd måste försäkringstagaren senast vid tidpunkten för försäkringens aktualisering göra ett aktivt val om efterlevandepension skall kunna komma i fråga. Det kan emellertid därefter inträffa att den situation

som förelåg när försäkringstagaren valde efterlevandepension, därefter ändras så sätt att den tänkta efterlevandekretsen inte längre finns kvar. Utgångspunkten bör därvid vara att det skall finnas möjlighet att ändra sitt val även efter det att utbetalning från försäkringen påbörjats om detta inte är till förfång för andra försäkringstagare. Med en sådan lösning undviks situation kan svår att

en som vara förstå för den enskilde försäkringstagaren och det därför kan

som finnas ett icke obetydligt behov av att infomiera Denna lösning

om. är därför att föredra även om den motsatta lösningen skulle

vara lättare att administrera.

När det gäller det frivilliga efterlevandeskyddet är den krets

av personer som kan komma i fråga som förmånstagare make, sambo, bam eller barn till make eller sambo. För barn gäller att dessa skall vara under 20 år vid försäkringstagarens död för att förmånstagarförordnandet skall kunna verkställas jfr avsnitt 4.9.

Pensionsskedet 199

Saknar Försäkringen efterlevandeskydd måste det finnas en ordning för hur kvarstående medel skall behandlas när försäkringstagaren avlider. Inom den konventionella pensionsförsäkringen beaktas detta som förväntade värden redan när försäkringsbeloppen bestäms förväntade arvsvinster. Enligt vår mening finns det skäl att även inom APS knyta an till en sådan ordning.

När det gäller utbetalningstid för efterlevandepension efter en livsvarig pension kan den, beroende vilken grad av standardiserad försäkringslösning som är önskvärd, utformas flera olika sätt. För att uppnå ett så stort mått av valfrihet som möjligt kan en lösning tänkas där försäkringstagaren inom vissa angivna ramar själv väljer, förutom förmånstagare, utbetalningstid för efterlevandepensionen.

En sådan ram kan vara att en efterlevandepension som valts till

livsvarig pension endast får ha temporära utbetalningstider. en Tillåts efterlevandepensionen vara livsvarig blir försäkringen mer komplicerad och därmed förenad med högre kostnader.

Den enklaste lösningen för återbetalningsskydd vid temporär utbetalningstid är att för en försäkring ur vilken betalning påbörjats, fortsätta utbetalningarna under den tid som återstår av den temporära utbetalningen.

Enligt vår mening är det angeläget att reglerna om utbetalningstid för efterlevandepension utformas på så sätt att de, inom ramen för att det skall ett återbetalningsskydd utan riskmoment, ger de

vara enskilda försäkringstagama största möjliga valfrihet. Detta är särskilt viktigt inom ett system där valfriheten ändå kommer att vara inskränkt att det endast kommer att finnas en enda försäk-

genom ringsgivare.

200 Pensionsskedet

5.4¶Försäkringsgivarens

verksamhetsform och

rörelseregler m.m.

våra bedömningariefsammandrág: Den centrala försäkrings-

fiinktioneninom APS bör skötas av ettêstatligt försäkringsaktie-

bolag. Grundläggande krav på konsumentskydd bör komma till e

uttryck i rörelsereglema för försäkringsbolaget. Därvid bör de 1 i den nuvarande försäkringsrörelselagstiftningen gällande

principerna om Soliditet, skälighet m.m., tillämpas;

i APS-medlen skall inte aheller under pensionsskedet belastas

med någonkapital- ellerfönnögenåhetsskatt.

5.4.1 Allmänna

utgångspunkter

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsystemet skall det finnas enda statlig försäkringsgivare. Även i direktiven

en ges ett entydigt besked av samma innebörd. Som kommer att framgå av det följande är det emellertid vår uppfattning att förutsätt-

en ningslös utredning utanför ramen för vår utredning bör ske

av möjligheterna att inom APS-systemet tillåta flera konkurrerande Försäkringsgivare se avsnitt 8.3.

Som angetts i avsnitt 5.1 kommer försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionema att hållas samman hos den statliga försäkringsgivaren. Storleken förvaltat kapital hos den statliga försäkringsgivaren kommer i APS-systemets början att vara tämligen blygsamt. Som anges i det följande beräknas av försäkringsgivaren förvaltat kapital att i fullfunktionsstadiet vara mindre än häften av det totala kapitalet som förvaltas inom APS se avsnitt 8.3. Till frågan om vilka regler som skall gälla för försäkringsgivarens förvaltning återkommer vi till i avsnitt 5.4.3.

Pensionsskedet 201

5.4.2¶Myndighet eller bolag

Enligt utredningens direktiv skall frågan vilket statligt organ om skall sköta den centrala försäkringsfunktionen beredas inom som regeringskansliet. Vid tidpunkten för betänkandets tryckning var

denna beredning, såvitt känner till, ännu inte avslutad. I förarbetetill de riksdagen antagna riktlinjerna har uttalats att i första na av hand Riksförsäkringsverket RFV och Statens Löne- och Pensionsverk skall komma i fråga försäkringsgivare. Av detta kan som möjligen den slutsatsen dras att i första hand en statlig myndighet

skall komma i fråga som försäkringsgivare. Enligt vår uppfattning måste emellertid frågan det är lämpligt om att myndighet innehar försäkringsfunktionen eller om det är en en ändamålsenlig lösning att inrätta ett statligt försäkringsbolag mer besvaras inom för vår utredning. ramen I det föregående har, i samband med frågan den statliga om kapitalförvaltningen under sparskedet, lämnats en redogörelse för

vilka uttalanden gjorts konkurrensutsatt affärsverksamhet som om staten bedriver skall ske i myndighetsfonn eller bolagsforrn se som avsnitt 4.4.3. Vårt ställningstagande i den delen är att verksamheten

skall bedrivas i aktiebolagsform. Liknande synpunkter de anlagts på frågan om kapitalsom som förvaltning i statlig regi kan även läggas frågan om verksamhetsform för den statliga försäkringsfunktionen. För lösning där en verksamheten bedrivs i aktiebolagsforrn talar att

förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren skall regleras i avtal och inte i lag, verksamheten kommer att utgöras av affärsverksamhet och inte -

av myndighetsutövning, de gränsdragningsproblem mellan myndighetsutövning och

affärsverksamhet kan uppstå t.ex. RFV även har rollen som om

försäkringsgivare undviks,

som korsvisa subventioner undviks, verksamheten bör så långt möjligt vara underkastad samma regelverk de privata försäkringsbolagen, som verksamheten bör stå under Finansinspektionens tillsyn, samt flera försäkringsgivare tillåts i framtiden är det självklart att - om verksamheten skall bedrivas som bolag.

202 Pensionsskedet

Även skäl kan anföras för ståndpunkten om att verksamheten skall bedrivas i myndighetsform är de argument talar för att inrätta som ett särskilt statligt försäkringsaktiebolag sådan styrka att sådan av en ordning bör utgöra utgångspunkt för den närmare utformningen av den centrala försäkringsfunktionen.

5.4.3 för

Grundläggande principer försäkringsrörelsen inom APS

Grundläggande skyddsaspekter i försäkringsrörelselagen

Till konventionell livförsäkringsverksamhet är knutet ett starkt behov av konsumentskydd. Skälen för detta är att det är fråga om avtal som den enskilde försäkringstagaren ingår med ett försäkringsbolag med lângsiktighet har få, någon en som om ens annan motsvarighet. Många människor förlitar sig att försäkringsbolaget kan infria sina åtaganden. Det kan de efterlevande t.ex. vara som

behöver försäkringsersättningen för sin försörjning. Den kan också

vara försäkringstagaren själv som sparat för sin ålderdom. Ett annat skäl för ett starkt konsumentskydd är att försäkringsavtalet är en ur teknisk synvinkel komplicerad produkt. Försäkringstagaren kan därför inte förväntas ha tillräckliga kunskaper för att avgöra om försäkringsgivaren hanterar sina risker på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Lagstiftaren har med tanke det starka behov konsumentav

skydd som finns inom livförsäkringsverksamheten ansett det

betydelsefullt att livförsäkringsbolagen kan infria sina åtaganden. För att inte riskera försäkringstagamas medel finns ett omfattande regelverk, FRL som avser att skydda försäkringstagama mot rad en , olika risker. Detta gäller främst risker i själva försäkringsrörelsen

samt risker hänförliga till försäkringsbolagens kapitalförvaltning.

Det starka behov av skyddslagstiftning kommer till uttryck i som FRL gör sig med samma, om inte ännu större styrka gällande inom APS. Det är utredningens nuvarande stadium emellertid för tidigt att bestämt uttala sig om FRL är tillämplig den verksamhet det som statliga försäkringsaktiebolaget skall bedriva inom för APS. ramen Det kan nämligen bli fråga om att ha särskild rörelselagstiftning en för detta bolag eftersom det i 1 kap. 2 § FRL att lagen inte anges

Pensionsskedet 203

gäller för försäkringsrörelse drivs enligt andra författningar

som eller utövas försäkringsanstalter som inrättats av staten.

som av Enligt förarbetena till FRL dock inte denna bestämmelse

anses omfatta det fallet att staten äger aktierna i ett försäkringsaktiebolag prop. 1981 :82/180 s. 133.

Vi att regleringen i FRL uttryck för ett antal viktiga

anser ger principer FRL är tillämplig på den försäkringsrörel-

som, oavsett om

kommer att bedrivas inom APS, kommer att vara vägledande se som för arbetet med den närmare utformningen av rörelsereglema för det statliga försäkringsbolaget. En kortfattad redogörelse kommer därför att lämnas för några av dessa principer.

Soliditetsprincipen

För att skydda försäkringstagama mot ekonomiska förluster har det i svensk försäkringslagstiftning varit centralt att ha regler som ger uttryck för den s.k. Soliditetsprincipen. Denna innebär att en försäkringsgivare alltid skall kunna uppfylla sina åtaganden gentemot försäkringstagama enligt ingångna avtal. Före den 1januari 1994 fanns dock inte några uttryckliga soliditetsregler för försäkringsbolagen. Genom införlivandet av EG:s första livförsäkringsdirektiv finns sedan år 1994 uttryckliga soliditetsregler för livförsäkringsbolagen. I dessa att försäkringsbolag skall ha ett minsta

anges konsolideringskapital kapitalbas. Storleken på den minsta tillåtna kapitalbasen benämns solvensmarginal.

Utöver reglerna kapitalbas finns det ett antal andra regler som

om har anknytning till försäkringsbolagens soliditet. De nuvarande bestämmelserna för livförsäkringsbolagen således att det skall

anger finnas grunder för beräkning försäkringspremier, premiereserv,

av tekniska återköpsvärden återbäring till försäkringstagama.

samt om

Premie- och premiereservgrundema skall innehålla antaganden

dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. om Dessa antagande skall väljas så att de kan vart för sig

anses

betryggande för det slag försäkringsrörelse som det är fråga om.

av Kravet på betryggande antaganden är kanske det främsta uttrycket för soliditetsprincipen. Att antagandena vart för sig skall vara

betryggande innebär normalt att både premie och premiereserv blir

beräknade med säkerhetsmarginal. Om marginalen är tillräckligt stor

överskott fortlöpande. Överskotten uppsamlas huvudsak-

uppstår återbäringsfond se nedan.

ligen i en

204 Pensionsskedet .SOU 1996:83

Det kan förefalla mindre befogat med regler kapitalbas för ett om

statligt försäkringsaktiebolag med monopolställning. Ett alternativ

kan i och för sig vara att staten tillhandahåller en garanti maximerad till visst belopp för det fall att bolaget inte kan fullfölja sina åtaganden. En sådan ordning kan emellertid medföra trovärdighetsproblem. Tvivel kan uppstå försäkringsverksamheten är om beroende andra medel än de inom Försäkringsav som genereras rörelsen. Enligt vår mening bör soliditetsprincipen i stället komma till uttryck i princip samma sätt inom dagens konventionella som livförsäkringsverksamhet. Med en sådan lösning kan det uppstå problem när det statliga försäkringsaktiebolaget startar sin verksamhet. Detta beror bl.a på att bolaget inledningsvis kommer att förvalta ett begränsat kapital. Det kan därvid bli fråga om att tillskjuta ett särskilt startkapital för att undvika en situation där den första generationen försäkringstagare belastas med en orimligt stor del av uppbyggnadskostnadema för hela den statliga försäkringsfunktionen.

Godkännande grunder av

Tidigare gällde att försäkringsbolagens grunder i förväg skulle godkännas av Finansinspektionen. Genom införlivandet de EGav rättsliga reglerna området som anger att förhandsgodkännade av premiesättning m.m. är förbjuden skall grunderna enligt gällande nu bestämmelser inges till Finansinspektionen i samband med att försäkringsbolaget börjar tillämpa grunderna. Tidigare gällde att även andra förhållanden än premiesättning m.m. skulle anges i grunderna. Således skulle det för bl.a. försäkringstagamas rätt till återköp och fribrev upprättas grunder. Från 1 juli 1995 gäller att förhållanden villkorskaraktär inte av längre skall finnas i försäkringsbolagets grunder utan i stället direkt

framgå av försäkringsavtalet. Som anges i det följande är EG:s regler livförsäkringsområdet inte tillämpliga den försäkringsrörelse det statliga försäk-

som ringsbolaget skall bedriva. Detta innebär emellertid inte att det inom APS bör finnas ordning där de grunder skall upprättas för det en som statliga försäkringsbolaget godkänns i förväg. Ett sådant förfarande går inte att upprätthålla inom APS eftersom ett uteblivet tillstånds yttersta konsekvens är att pensionsspararen inte har något försäkringsbolag att teckna försäkring hos. I stället för krav på förhands-

1996:83 Pensionsskedet 205

SOU

godkännade grunderna kan ordning innebär att försäkav en som

ringsbolaget samråder med Finansinspektionen innan de börjar

tillämpa grunderna tänkas.

Särskilt om placeringsreglerna

Viktiga bestämmelser i FRL med anknytning till Soliditeten är naturligtvis placeringsreglema. Dessa bestämmelser i huvudanger försäkringsbolag skall ha tillgångar till ett belopp motsak att ett svarande försäkringstekniska avsättningarna placerade i vissa angiv-

tillgångsslag skuldtäckning. De försäkringstekniska avsätt-

na ningarna kan sägas bolagets bindande åtaganden. vara summan av Före den 1 juli 1995 fick medel motsvarande 80 % de försäkav ringstekniska avsättningarna placeras enbart i särskilt säkra tillgångar, dvs. huvudsakligen i obligationer och andra räntebärande med någon officiell garanti. Resterande 20 % fick placeras papper i andra tillgångar, dock inte i aktier. I och med införlivande av EG:s

tredje livförsäkringsdirektiv ändrades placeringsreglema. De nya

reglerna möjliggör placering även i s.k. reala tillgångar, dvs. i fastigheter och aktier avsnitt 4.2.2.

Vi dessa placeringsregler bör i princip tillämpas fullt ut. anser att Det förhållandet tiden mellan inbetalda premier och första att pensionsutbetalning är avsevärt kortare inom APS än inom konven-

tionell livförsäkringsverksamhet kan leda till särskilda problem, bör kunna lösas tillämpning matchningsprincipen, dvs. att

genom av inbetalda premier placeras i tillgångar med beaktande av åtagandena i försäkringsavtalet avsnitt 4.2.2. Enligt vår bedömning innebär

placering i obligationer och andra räntebärande värdepapper det att blir vanligare förekommande än vad är fallet hos de livförsäksom

ringsbolag förvaltar konventionella pensionsförsäkringar.

som

Fördelning av återbäringsmedel

En med de försäkringstekniska avsättningarna nära sammanhängande fråga är den fördelning återbäringsmedlen. För svenska om av konventionella livförsäkringsbolag gäller att vinst inte får delas ut till aktieägare eller dvs. de i ett ömsesidigt försäkgaranter, som

och rörelsekapital garantikapital. Årsringsbolag tillskjutit start-

vinsten livförsäkringsrörelsen skall i stället sättas till en återav

206 Pensionsskedet

bäringsfond, som är den enda Överskottsfonden i livförsäkrings-

bolag.

Det finns bestämmelser förlusttäckning innebär om som att en förlust på livförsäkringsrörelsen i första hand skall täckas genom att återbäringsfonden för denna rörelse minskas. Återbäringsfonden har emellertid utnyttjats i väldigt liten omfattning för

förlusttäckning.

Först när de samlade överskottsmedlen är otillräckliga för täcka att förluster skall aktiekapitalet och, i ömsesidigt

försäkringsbolag,

garantikapitalet utnyttjas. Aktiekapitalet respektive

garantikapitalet

är således utsatt för mindre risk än återbäringsfonden. Som framgår av vad som framförts i det föregående har vi redan tagit ställning till ordning med återbäring avsnitt 5.3. Det en se är då naturligt att de gällande systemet för återbäring i FRL får nu utgöra förebild för sådan hantering inom APS. en

skälighetsprincipen

En annan grundläggande bestämmelse livförsäkringsverksamhet om är den i det föregående berörda skälighetsprincipen. Utöver krav på premie- och kostnadsskälighet finns även skälighetskrav på andra villkor än premien och skaderegleringen. Eftersom villkors- och skaderegleringsskäligheten är relativt liten betydelse inom livförav säkringsområdet lämnas dessa utanför den följande redogörelsen för

skälighetsprincipens närmare innebörd.

De skäl anfördes för denna princip när den infördes som var att premierna därmed skulle hållas på rimlig nivå, dvs. premierna en att varken skulle bli oskäligt höga eller oskäligt låga. Detta ansågs angeläget eftersom allmänheten hade starkt begränsade möjligheter att bedöma frågor premier och kostnader i övrigt vilket om var otillfredsställande med tanke försäkringens sociala betydelstora se. För livförsäkringen har kravet bl.a. uppfattats nödvändigt som ett

komplement till att säkerhetssynpunkter gör det nödvändigt med försiktiga antaganden vid premieberäkningen.

Vad nu angetts behandlar principen premie- och kostnadsom

skälighet utifrån de sidor skälighetsprincipen dels

av som avser ett

bolags omkostnader, dels skäligheten mellan försäkringsbolaget och dess försäkringstagare. En tredje sida skälighetsprincipen den

av är som avser relationen mellan olika försäkringstagargrupper inom ett kollektiv och innebär att enskilda försäkringstagare eller som grupp av försäkringstagare skall behandlas rättvist i förhållande till sin

Pensionsskedet 207

prestation. Bolagen skall till följd detta tillämpa riskindelning av efter skäliga grunder med åtföljande premiedifferentiering. Bl.a. vid livförsäkring hänsyn till försäkringstagarens hälsotillskall tas stånd. Emellertid måste varje Undergrupp så stor att det är vara tillfredsställande riskutjämning inom den. Differentieringen får inte heller solidaritetsskäl alltför långtgående. av vara Länge ansågs det skillnader i livslängd mellan män och att kvinnor skulle beaktas i villkoren för individuell försäkring. Numera dock inte Finansinspektionen krav att livförsäk-

upprätthåller

skall ha könsberoende premier för individuella

ringsbolagen

livförsäkringar. Bolagen måste också fördela driftskostnader på ett skäligt sätt mellan försäkringstagama. Dessutom följer ett krav på avvägning mellan olika försäkringstagares intressen vid bestämmande av återbäring. I största möjliga utsträckning bör fördelningen av återbäringen grundas de enskilda försäkringarna bidrag till bolagets samlade överskott. Varje Verksamhetsgren skall bedömas för sig och fördelningen mellan olika och generationer skall grupper vara rättvis. I ordning innebär att inte flera försäkringsgivare konkuren som med varandra finns det enligt vår mening inte någon annan rerar etablerad princip hålla sig till än den refererade skäligatt nu Denna princip bör således i huvudsak tillämpas för

hetsprincipen. försäkringsrörelsen inom APS.

Andra principer

Det finns enligt vår mening inte heller skäl att lämna en inom

livförsäkringsverksamheten så etablerad princip sundhetsprin-

som cipen utanför vårt fortsatta arbete med att närmare utforma reglerna för den inom APS bedrivna försäkringsrörelsen. Sundhetsprincipen innebär att det i samband med ansökan om koncession bl.a. görs prövning den planerade verksamheten en om

uppfylla kraven sund försäkringsverksamhet. Detta

kan antas en

innebär i sina huvuddrag prövning av försäkringsgivarens organi-

en sation, verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och

säkerhetsuppbyggnad. Finansinspektionen skall fortlöpande ha till-

över att försäkringsgivaren efterlever de uppställda kraven.

syn

208 Pensionsskedet

Skattebehandlingen av pensionskapitalet

I det föregående har angett att utfallande pension skall inkomstbeskattas. När det gäller beskattning det kapital överförts till det av som statliga försäkringsaktiebolaget gör sig förhållanden gällande samma som under sparskedet se avsnitt 4.10. Vi har där slagit fast det att inte finns någon anledning att införa sig kapital- eller förvare

mögenhetsbeskattning sparade medel. Med hänvisning till de

argument som där att det inte heller under pensionsanges anser skedet skall förekomma någon kapital- eller förmögenhetsbeskatt-

ning.

5.4.5 EG:s

Tillämpningen av regler om livförsäkringsverksamhet

I bilaga 2 om EG: regler att det inte finns några auktoritativa s anges

uttalanden om tillämpningen EG:s livförsäkringsdirektiv på

av ett lagfäst socialförsäkringssystem. Vid samtal med företrädare för EGkommissionen har denna fråga förts på tal liksom även frågan om det är förenligt med EG:s grundläggande bestämmelser ha att en ordning med en enda statlig försäkringsgivare. När det gäller den första frågan förefaller osäkerheten stor vad gäller omfattningen vara av direktivens bestämmelser på olika socialförsäkringssystem. Vad gäller den andra frågan kommissionen med ogillande på ser en ordning med ett statligt försäkringsmonopol. Däremot har det inte klart uttalats att sådan ordning skulle strida EG:s regler. en mot Skälen till detta kan nog tolkas det sättet att monopolet inte leder

till någon diskriminering andra medlemsstaters försäkringsbolag.

av Mot bakgrund av vad anförts kan vi med fog hävda som nu att

den skisserade utformningen försäkringsfunktionen inom

av APS, enligt vad som nu är känt, inte är oförenlig med EG:s regler.

6 storlek och

APS-systemets

kostnader

Värt: bedömningar i sammandrag: De årliga administrations-

uppskattnittgat APS-sy

oväsentligt tillskott till aktie- och gtobligat

icke

därttdock APS blirav relativt liten betydelse. i

6.1¶Inledning

Kostnaderna för de olika administrativa funktionerna inom APSsystemet skall enligt de riktlinjer som gäller täckas inom systemets

Som har framgått tidigare rör det sig om uppgifter som ram. infonnation, val av fond och överföring av medel i samband härmed, registrering och deras fondandelsinnehav, byte fond,

av spararna av tecknande försäkring, administration och utbetalning av pension

av m.m.

I detta kapitel ges först en sammanfattande bakgrund om hur vissa av dessa funktioner skall utformas. Därefter redogörs för en uppskattning av kostnaderna i olika delar av APS-systemet. Slutligen återges några beräkningar över APS-systemets volymmässiga utveckling under de första åren.

6.2 i administrationen

Huvuddragen

Sedan taxeringen för den enskilde har fastställts får socialförsäkringsadministrationen SFA uppgifter till grund för beslut om fastställande pensionsrätten för året. Detta förutses ske under

av första kvartalet andra året efter intjänandeåret.

SFA distribuerar besked till den enskilde om det APS-belopp denne är berättigad att välja placering för. I anslutning till beskedet tillhandahålls spararen en officiell information om APS-fondema.

Den berättigade väljer med särskild blankett placeringsaltemativ och meddelar fondbolaget sitt val. Fondbolaget kan därefter rekvirera motsvarande medel från SF A.

Avtalet mellan den enskilde och fondbolaget träffas alltså genom ett förfarande där fondbolagen lämnar ett stående anbud riktat till samtliga sparare. I samband med att spararen väljer fond sluts avtal mellan denne och fondbolaget.

Valet av fond kan antingen göras för varje år eller tills vidare genom stående överföring.

All kommunikation om fonden, dess utveckling, spararens tillgodohavande etc. sker mellan fondbolag och sparare fram till dess att tillgodohavandet ska omvandlas till pension hos det statliga försäkringsbolaget.

Spararen kan helst begära byte fond. Den avträdande

när som av fonden får enbart överföra tillgodohavandet till av spararen anvisad

fond denna är Finansinspektionen auktoriserad fond för ny om en av

APS-sparande.

Om ett samlat årsbesked är önskvärt behöver SFA från fondbolaget tillställas uppgifter om tillgodohavandena för varje sparare per varje årsskifte.

6.3¶Kostnadsuppskattningar

De kostnader för APS-systemet som är gemensamma och oberoende av kapitalförvaltningsform uppstår hos SFA, i skatteadministrationen och hos Finansinspektionen. Därtill kommer förvaltningskostnader för APS-fondema. På nuvarande stadium kan några preciserade kostnadsberäkningar inte göras. Här skall några grova uppskattningar presenteras.

I de tre förstnämnda fallen blir APS en av många uppgifter för myndigheten. Kostnaden för APS är svår att särskilja från myndigheternas övriga kostnader. Inte minst viktigt är att APS till viss del kommer att administreras gemensamt med inkomstpensionen från fördelningssystemet.

I fondbolagen uppstår kostnader för systemuppbyggnad, marknadsföring, inhämtande av placeringsunderlag, löpande administration etc. Ur sparamas perspektiv är dock det intressanta vilka avgifter fondbolagen belastar spararen snarare än vilka kostnader fondbolagen har.

I vår preliminära analys kostnaderna bortser vi från skatte-

av administrationens merkostnader. De framstår som relativt små och är för oss svåra att särskilja.

Beräkningar gjorda inom Riksförsäkringsverket av Projekt Nytt Pensionssystem under utredningens gång pekar på att de rörliga särkostnadema inom SFA för APS-systemet skulle uppgå till ca 120 miljoner kronor per år. Det finns anledning att tro att dessa kostnader endast i mycket liten utsträckning är beroende av hur stort kapital som förvaltas inom systemet.

Det bör påpekas att vi för vår del inte har tagit ställning till de antaganden som ligger till grund för de nu nämnda beräkningarna eller till resultatet av dessa. Kostnaderna omfattar såväl sparskedet

pensionsskedet. Det har inte varit möjligt att dela upp kostnasom derna de två skedena. Således har bl.a. de kostnader som avser det statliga försäkringsbolaget kommit att hanteras som kostnad hos SFA.

Finansinspektionens merkostnader för tillsyn av APS-fondema bekostas tillsynsobjekten och ingår därför i bedömningen nedan

av fondemas förvaltningsavgifter.

Fondbolagens avgifter uppgår i dag genomsnittligt till ca 1,5 %

förvaltat kapital för aktiefonder och 0,75 % för räntefonder. av ca För allemansfonder i flera avseenden liknar aktieförvaltande

som APS-fonder är avgiften i allmänhet 1,6 %.

När APS-systemet träder i funktion kommer under det första året fyra års avsättningar att kunna placeras. Tillgodohavandena detta år kan uppskattas till ca 55 miljarder kronor se vidare avsnitt 6.4. Om

antar att hälften av de berättigade väljer fond, samt att 40 % av dessa väljer räntefond och 60 % aktiefond, skulle den genomsnittliga avgiften bli 1,2 % på det kapital ingår i valda fonder. Detta

ca som skulle motsvara drygt 300 miljoner kronor i förvaltningsavgifter

under det första året för att sedan stiga till ca 1 200 miljoner kronor under APS-systemets femte år.

Från kapitalförvaltningskostnader för ickeväljannedel bortses i denna kalkyl, då dessa kostnader torde uppgå till förhållandevis små belopp. För Riksgäldskontoret torde inga kostnader uppstå vid placering av ickeväljarmedel. Snarare borde det för Riksgäldskontoret röra sig om en viss kostnadsbesparing i jämförelse med andra, mer arbetskrävande upplåningsfonner.

Totalt skulle kostnaderna för APS-systemet alltså kunna uppskattas till knappt 500 miljoner kronor under dess första år eller genomsnittligt ca 0,8 % av innestående kapital för hela systemet. De årliga kostnaderna stiger därefter i lägre takt än den totala volymen med det nämnda antagandet att Riksförsäkringsverkets och den övriga socialförsäkringsadministrationens kostnader inte ökar på grund av systemets finansiella tillväxt. Den årliga procentuella kostnaden efter fem år kan därmed uppskattas till genomsnittligt

ca 0,7 % av innestående kapital för hela APS-systemet.

Kostnaderna för fondförvaltningen antas i det följande bäras

av dem som har valt respektive fond. Administrationskostnaden kommer därmed att variera mellan olika APS-sparare enligt följande tabell.

Bedömd årlig administrationskostnad för olika kategorier AFS-sparare i procent av innestående sparkapital

År	Ickeväljare	ränte- bärande	Vald fond	aktier	Genomsnitt hela APS
l	0,2 %	1,0 %		1,7 %	0,8 %
5	0,1%	0,8 %		1,6 %	0,7 %
Om det totala APS-kapitalet			avkastning på 10 %, skulle det

ger en innebära att 8 % avkastningen erfordras för att täcka hela APS-

ca av systemets administrativa kostnader under det första året för att sedan falla till omkring 7 % avkastningen efter fem år.

För ickeväljama uppgår administrationskostnaden till en lägre andel avkastningen än den nämnda och för dem valt en fond av som med aktier till högre andel. en Tabellen kan inte läggas till grund för bedömningar av hur utfallet för kan bli efter administrationskostnader. Detta spararen utfall blir beroende av avkastningen för olika placeringsforrner.

6.4¶Volymuppskattningar

Utredningen har försökt bedöma utvecklingen kapitalvolymen i av APS-systemet under dess första år fram till år 2005. Kalkylema har bl.a. legat till grund för kostnadsuppskattningama i föregående avsnitt. Till grund för bedömningama ligger en rad antaganden. Alla siffror är uttryckta i nuvarande penningvärde. Avsättningen APS-medel uppgår under åren 1995-1997 till ca av 10 miljarder kronor år. Därefter antas avsättningen stiga med per 1 miljard kronor år. Anledningen är att successivt allt färre per ingår från övergångsgenerationema födda under åren 1939personer 1954, vilka bara till del omfattas systemet, och en allt större en av andel födda efter år 1954, vilka helt ingår i det nya personer systemet. När beslut placering får fattas avseende ett års avsättning om antas medlen ha ökat med motsvarande årlig avkastning av 10 %. en Till dess att APS-systemet träder i kraft år 1 i tabellen nedan vilket kan vara år 2000 förvaltas fyra års medel interimistiskt med årlig avkastning 10 %. Totalt beräknas pensionssparama då en av kunna välja placering för tillgodohavanden om ca 55 miljarder kronor avsättningar avseende åren 1995-1998. Vid varje tillfälle antas hälften de berättigade välja fond. Av av dessa antas 40 % välja räntefond och 60 % aktiefond, såväl år 2000 årligen därefter. Från placeringar i utländska aktier bortses för som enkelhetens skull varför vi antar att medel för dem som valt aktiefond kommer att placeras enbart i svenska aktier. Hälften medlen antas alltså tillhöra ickeväljare och i huvudsak av placeras i räntebärande tillgångar.

Våra uppskattningar av volymutvecklingen i APS-systemet kan sammanfattas i följande två tabeller.

Uppskattade nyplaceringar av kapital inom APS-systemet miljarder kr, 1995 års penningvärde

År

l 2 3 4 5 6 Total 55 14 15 16 17 18 nyplacering Icke- 27 7 7,5 8 8,5 9 väljare Aktie- 17 4 5 5 5 5,5 fond Ränte- 11 3 2,5 3 3,5 3,5 fond

Engångsbeslut avseende belopp som avsatts under fyra år före systemets ikraftträdande. Det kan antas att dessa medel i praktiken kommer att placeras successivt och inte endast under

Uppskattade behållningar inom AFS-systemet miljarder kr, vid utgången av respektive år, 1995 års penningvärde

År

1 2 3 4 5 6

Icke- 27 37 48 62 77 90 väljare Aktie- 17 23 30 38 48 59 fond Ränte- 11 15 19 24 30 36 fond Total 55 75 97 124 155 185

Anm.: Kalkylen bygger årliga nyplaceringar enligt föregående tabell och en schablonmässigt antagen årlig avkastning om 10 % för samtliga placeringsalternativ. Från förvaltningskostnader bortses under de sex aktuella åren totalt ca 5 miljarder kronor liksom från utbetalningar för pension och dödsfall.

Eftersom kalkylerna rör förhållanden åtskilliga år framåt kan de knappast läggas till grund förjämförelser med nuvarande förhållanden på den svenska kapitalmarknaden. Varje försök att uppskatta aktie- eller obligationsmarknadens framtida storlek är förknippat med mycket stor osäkerhet. Som räkneexempel kan dock nämnas att de aktieplacerande APSfondernas tillgångar torde komma att uppgå till 1-2 % av börsvärdet år När APS-fondema kulminerar i storlek omkring år 2020 torde deras andel börsvärdet komma att ligga i intervallet 4-7 %. av Några uppgifter den svenska aktiemarknaden kan också ge om viss ledning. Marknadsvärdet utlandsägda svenska börsaktier av uppgår f.n. till 350-400 miljarder kronor. Tillskottet av nytt riskkapital via fondbörsen har under åren 1990-1995 uppgått till totalt 125 miljarder kronor, i genomsnitt ca 21 miljarder kronor per år. ca Under period har utländska placerares nettoförvärv av börssamma aktier uppgått till 135 miljarder kronor, dvs. i genomsnitt ca 22 ca miljarder kronor per år. Beräkningarna ovan indikerar en årlig framtida placeringsvolym från APS-fondemas sida i svenska aktier om 6-7 miljarder kronor under de första sex åren.

Vad gäller de APS-medel som kommer att placeras i räntebärande tillgångar, främst statspapper, kan några aktuella siffror nämnas. Statsskulden uppgår f.n. till 1 400 miljarder kronor. Även

ca om statens nyupplåningsbehov skulle bli lågt i framtiden, skall stor

en del av statsskulden löpande omsättas på förfallodagama.

De första tre AP-fondstyrelsernas tillgångar uppgår f.n. till

ca 565 miljarder kronor. Vid bedömningar den framtida utveck-

av lingen bör beaktas att AP-fonden kommer att successivt minska i omfattning enligt de kalkyler har presenterats under berednings-

som arbetet med det reformerade pensionssystemet.

Under åren 1994 och 1995 har utländska placerare förvärvat svenska obligationer för i genomsnitt 55 miljarder kronor år.

per

Beräkningarna ovan indikerar en framtida placeringsvolym från APS-systemet marknaderna för räntebärande värdepapper i storleksordningen 15 miljarder kronor per år under de första åren.

sex

Sammanfattningsvis tyder våra beräkningar att APS-fondema kommer att medföra ett icke oväsentligt kapitaltillskott till de svenska aktie- och obligationsmarknadema. Fonderna torde dock knappast komma att innebära några dramatiska, marknadspå-

mer verkande förändringar av nuvarande förhållanden.

7¶Säkerhet, och

tillsyn

tvistlösning

Våra förslag i sammandrag: Ett särskilt förvaringsinstitut skall bla; emot den egendom som ingår i fonden, och seltillpatt ta fondens medel används enligt lagens bestämmelser och fondbestämmelsema. i

Fondbolag och förvaringsinstitut skall stå under Finans-

y tillsyn i huvudsak enligt bestämmelserna i lagen

inspektionens om värdepappersfonder.

:Det bör finnas enkel och billig form för tvistlösning en Något särskilt organ skall inte inrättas utan den enskilde bör kunna vända sig till Allmärma reklamationsnämnden. Fond- Förening bör kunna åta sig att träda in och svaraliför

bolagens

sina medlemmars förpliktelser, dessa inte följer nämndens

beslut. i i i

a V i i allmän p

Tvister inom APS skall ytterstiprövasi av domstol.

7.1¶Inledning

Genom APS-systemet skapas, i enlighet med politiska strävanden,

i det obligatoriska pensionssystemet ett inslag som bl.a. möjliggör

god kapitalavkastning i kombination med valfrihet for individen. Priset för dessa båda fördelar för den enskilde är ofrånkomligen ett högre mått risktagande än i fördelningssystemet. APS-systemet av har utformats så att de ofrånkomliga riskerna enbart skall vara av placeringskaraktär. Vår på detta slag av risker har presenterats syn i kapitel Risker annat slag kan inte accepteras. av I direktiven klargörs att det inte kan komma i fråga att staten skall stå yttersta garant för pensionskapitalets avkastning inom som premiereservsystemet. I detta kapitel sammanfattas först vilka risker av olika slag som kan aktuella inom APS-systemet. Därefter en redogörelse vara ges

218 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning

för utredningens syn på aktuella riskområden och hur dessa skall kunna bemästras. Bland de olika institutionella arrangemang som

föreslås intar förvaringsinstitut och tillsynsmyndighet viktig

en plats. I kapitlet ges en utförlig redogörelse för dessa båda funktioner. Trots de skyddsregler och institutionella arrangemang som föreslås kan problem och därmed klagomål och tvister inte uteslutas i ett så stort och nytt system APS. Hur dessa frågor bör lösas som anges i kapitlets avslutande avsnitt.

7.2¶Vilka risker är typer av aktuella

Risker inom kapitalförvaltning kan dels finansiella risker, vara sammanhängande med valet av placeringar, dels administrativa risker, som beror på brister i administrativa rutiner såsom hanteringen av värdepapper och andra tillgångar eller på obehöriga förfaranden. De finansiella riskerna kan i sin tur uppdelas i bl.a.

dålig riskspridning för många ägg i korg, - samma olämpligt val av tidpunkt för köp respektive försäljning värde- - av papper med hänsyn till marknadsläget, placeringsrisk fel värdepapper väljs, kreditrisk t.ex. att utfärdaren ett värdepapper försätts i - av konkurs så att beloppet går förlorat, likviditetsrisk risk för att tillgången inte kan omsättas i - pengar inom planerad tid, växelkursrisk vid investering i tillgångar i utländsk valuta, samt inflationsrisk att avkastning inklusive värdestegring inte förmår -

kompensera för penningvärdeförsämring.

De administrativa riskerna kan innebära att förvaltaren inte kan uppfylla sina åtaganden mot grund bristfälliga spararen av rutiner, obehöriga förfoganden e.d. förvaltaren eller andra beav rörda. Sammanfattningsvis överensstämmer riskerna inom APSsparandet med vad som är aktuellt inom andra former förvaltning av av kapital för andras räkning t.ex. inom befintliga värdepappersfonder.

När pensionsspararens kapital förs över till det statliga försäkringsbolaget i samband med tecknandet av försäkring aktualiseras

risk för att kapitalet olika skäl har sjunkit i värde. Som en av närmare i avsnitt 5.2 föreslås ordning som reducerar denna

anges en risk och i sina huvuddrag innebär att pensionsspararen själv kan

som välja tidpunkt för tecknandet av försäkring.

När det därefter gäller risker i själva försäkringsverksamheten finns olika försäkringsmässiga risker. Förenklat sammanhänger de med att försäkringsgivaren kan göra alltför optimistiska antaganden på centrala områden som t.ex. livslängd för de försäkrade.

I försäkringsfunktionens kapitalförvaltning aktualiseras dessutom samma slags finansiella risker och administrativa risker som angetts ovan.

I kapitel 5 har redogjorts för de huvudsakliga principer och regler som bör gälla för det statliga försäkringsaktiebolaget. Genom att knyta an till de principer som gäller enligt försäkringsrörelselagen åstadkoms en ordning även för hantering av risker.

7.3¶Översikt av

skyddsmekanismerna

i APS-systemet

7.3.1¶Inledning

APS-systemet liknar i hög grad befintliga former för sparande och försäkring. Det blir då naturligt att utgå från de metoder som används för att minska riskerna inom annan yrkesmässig kapitalförvaltning respektive försäkringsverksamhet.

Inom dessa områden finns en lång tradition av system- och konsumentskydd. Så långt som möjligt har utredningen därför försökt bygga institutionella och legala förhållanden inom jämförbara områden.

För att kontrollera och minimera de nämnda riskerna finns en rad beprövade metoder av olika slag. De i detta sammanhang aktuella reglerna gäller

220 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning

Spararens val av placeringar, -

fondemas placeringar, -

övriga regler för hur fondverksamheten skall bedrivas, -

placeringar och verksamhetsregler för försäkringsgivaren, samt -

tillsyn. -

Om spararen ändå skulle ha berättigade klagomål över hur hans APS-medel har skötts, bör det finnas etablerad ordning för

en hantering av dessa se avsnitt 7.6.

7.3.2 Spararens att risknivån

möjligheter påverka

En grundläggande utgångspunkt för våra förslag är att ingen enskild skall behöva ta risker för sitt pensionssparande utan att ha fattat ett eget medvetet beslut baserat ett gott informationsunderlag. Den som inte fattar något beslut alls placering medlen skall få

om av dessa förvaltade med så låg risk som möjligt. Liknande alternativ skall stå till buds även för de sparare som aktivt vill välja sådan

placeringsinriktning.

För att minska de finansiella risker kan utsättas för

som spararen i APS-systemet har inskränkningar gjorts i valfriheten jämfört med vad som är brukligt i kapitalförvaltning eller t.ex. inom det individuella pensionssparandet IPS. Med hänsyn till bl.a. svårigheterna att uppnå en tillräcklig riskspridning vi att möjligheter inte bör

anser öppnas till placeringar i enskilda aktier se vidare avsnitt 3.4.3. Spararen hänvisas i stället till olika fonder där möjligheterna att sprida riskerna är betydligt större.

Risktagandet kan begränsas ytterligare den föreslagna

genom möjligheten att välja flera fonder med olika inriktning.

Risken att spararen väljer en viss placeringsfomi vid från

en konjunktursynpunkt eller av annat skäl olämplig tidpunkt reduceras avsevärt genom att köpen kommer att spridas ut över mycket lång

en tid, för många individer 30-40 år.

Bytesrätten ger möjlighet att välja bort icke önskvärda risker för framtiden. Redan inträffade problem kan dock inte elimineras genom bytesrätten.

7.3.3 för fondverksamheten

Regler

I kapitel 4 har lämnats utförlig redogörelse för de regler som

en föreslås för värdepappersfondema inom APS-systemets sparskede. Syftet med dessa regler är att nedbringa de finansiella risker och administrativa risker som annars skulle kunna uppstå.

Genom krav för tillstånd säkerställs att fonderna har bästa möjliga förutsättningar att driva sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt. Genom placeringsregler olika slag för de fonder som kan

av väljas begränsas de finansiella riskerna avseende sparmedlen se avsnitt 4.2.

I regelverket ingår också två institutionella arrangemang som intar viktig plats och vilka inte har berörts tidigare i betänkandet.

en I de följande avsnitten redogörs för förvaringsinstitut och Finansinspektionens tillsyn.

7.4¶Administrativ säkerhet

7.4.1¶Bakgrund

de väsentligaste uppgifterna för lagstiftningen beträffande En av värdepappersfonder är att skapa så goda garantier som möjligt för att den förmögenhet hör till fonden i full utsträckning finns

som bevarad och tillgänglig. I lagstiftningen har därför stor vikt fästs vid

fonds egendom förvaras på ett betryggande sätt och att att en obehöriga eller mot fondandelsägamas intressen direkt stridande förfoganden från fondbolagets sida avseende fonden förhindras eller försvåras.

I den första lagstiftningen om värdepappersfonder, aktiefondslagen, infördes ett särskilt arrangemang, förvaringsbank, med vissa bestämda uppgifter i fondförvaltningen. Med forvaringsbank avsågs

bank, som förvarade tillgångarna i en aktiefond samt mottog en inbetalningar och ombesörjde utbetalningar som avsåg fonden. Förvaringsbanken tilldelades också kontrollerande funktion såvitt

en avsåg utbetalning av medel ur fonden.

I aktiefondslagen och i förarbetena till denna SOU 1969: 16 och

1974: 128 beskrevs fondbolagets respektive förvaringsbankens prop.

uppgifter och åligganden i huvudsak följande sätt. Denna beskrivning gäller fortfarande. Fondbolagets uppgift är att självständigt förvalta den eller de fonder som bolaget bildat. I detta ingår att köpa värdepapper till fonden, alla åtgärder krävs för fondens bibehållande och som förkovran samt försäljning av värdepapper i samband med inlösen av fondandelar. Förvaringsbankens uppgift är att motta och förvara fondens egendom samt ombesörja de kassamässiga och andra förfoganden med egendomen som krävs för att bolagets beslut skall kunna omsättas i praktiken. Förvaringsbanken har också vissa åligganden i samband med att fondbolagets förvaltning värdepappersfond av en upphör. Förvaringsbank eller fondbolag skall ersätta skada uppkomsom

mit för fondandelsägare genom att förvaringsbanken eller fondbo-

laget överträtt lagen eller fondbestämmelsema. Skadeståndsskyldighet föreligger oberoende av fel eller försummelse från förvaringsbankens eller fondbolagets sida lagen eller fondbestämmelsema om har överträtts. På övriga skadefall i verksamheten gäller skadeståndslagen 1972:207. Detta innebär att det i dessa fall måste förelegat fel eller försummelse eller, vid s.k. förmögenhetsskada, ren brottslig handling för att skadestånd skall kunna utgå. Aktiefondslagen ersattes den 1januari 1991 lagen värdeav om pappersfonder. Sistnämnda lag innebar anpassning till minimien kraven i EG:s direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper, det s.k. UCITS-direktivet. Bland annat preciserades förvaringsinstitutets uppgifter i flera hänseenden. Ett nytt begrepp infördes i stället för förvaringsbank, nämligen förvaringsinstitut. Detta definieras i lagen bank eller ett som en annat kreditinstitut som förvarar värdepappersfonds tillgångar en och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden. Kretsen av tänkbara förvarare utvidgades. Vissa andra institut än banker kan komma i fråga, bl.a. utländska bankföretag numera som driver bankrörelse från filial i Sverige, svenska värdepappersbolag och utländska företag inte är bankinstitut och fått tillstånd som som att driva värdepappersrörelse från filial i Sverige s.k. utländskt

värdepappersföretag. Sammanfattningsvis krävs alltså att för-

varingsinstitutet har någon form etablering här i landet. av

Ett krav förvaringsinstitut är att det står under Finansinspek-

tionens tillsyn. Ytterligare krav måste ställas på ett förvaringssom institut är enligt förarbetena till lagen värdepappersfonder bl.a. om

att det har tillräckliga ekonomiska att sköta uppdraget,

resurser nödvändig kompetens och tillräckliga personella resurser samt betryggande förvaltningsrutiner och förvaringsmöjligheter. Vidare

att ett förvaringsinstitut inte är bank måste kunna anges som utveckla säkra och effektiva rutiner för hantering av en värdepappersfonds likvida medel och skapa en klar ansvarsfördelning mellan fondbolaget och förvaringsinstitutet när förvaringsinstitutet inte självt är kontohållare. Bedömningen av om ett föreslaget förvaringsinstitut uppfyller dessa krav får göras av Finansinspektionen vid tillståndsprövningen.

Förvaringsinstitutets uppgifter utvidgades i förhållande till aktiefondslagens förvaringsbanker så att förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut fondbolaget som rör värdepappersfonden om de

av inte strider mot lagens bestämmelser eller fondbestämmelsema.

Vidare skall förvaringsinstitutet

ta emot och förvara den egendom ingår i fonden,

- som

till att försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet - se

med lagens bestämmelser och fondbestämmelsema,

till att fondandelamas värde beräknas enligt lagens be- - se

stämmelser och fondbestämmelsema,

till att fondens tillgångar utan dröjsmål kommer institutet till - se

handa, samt

till att fondens medel används enligt lagens bestämmelser och - se

fondbestämmelsema.

Det kan här inskjutas att innebörden av begreppet förvaring av värdepapper datoriseringen i många fall har fått en annan

genom praktisk innebörd än den ursprungliga. Med förvaring förstås numera ofta så vitt har förstått det att förvaringsinstitutet fullgör sitt uppdrag med hjälp åtkomst till datoriserade värdepappers-

Ett förvaringsinstitut som inte är bank bör för hanteringen av likvida medel ha bl.a. ett konto i någon bankinrättning där dessa medel kan placeras. Om utländska värdepapper ingår i fonden, får institutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ansvaret åvilar dock det svenska institutet.

För sitt handhavande värdepappersfond får förvaringsinsti-

av en tutet tillgodogöra sig ersättning ur fonden. Grunderna för ersättningen skall i fondbestämmelsema.

anges

Även förvaringsinstitutet skall kontrollera lagen och

om att fondbestämmelsema efterlevs, framhålls det i förarbetena att det inte är meningen att förvaringsinstitutet skall ta över Finansinspektionens tillsyn i något avseende. Enligt föredragande statsrådet får det anses tillräckligt att institutet förvissar sig om att det finns tillfredsställande rutiner och tillräckliga för de aktuella

resurser uppgifterna. Om förvaringsinstitutet vid utförandet av sina normala uppgifter skulle upptäcka missförhållanden rörande något av de förhållanden som institutet skall övervaka, måste det enligt föredragande statsrådet anses ingå i institutets åligganden att anmäla detta till Finansinspektionen.

Föredragande statsrådet erinrar slutligen om bestämmelsen i 1 som är ny och enligt vilken fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende varandra och uteslutande i andelsägamas

av gemensamma intresse. I specialmotiveringen till denna bestämmelse prop. 1989/90:153 s. 50 anges att formuleringen i bestämmelsen inte utesluter att det kan finnas ägargemenskap mellan ett fondbolag och ett förvaringsinstitut.

Om ett fondbolags tillstånd att bedriva fondverksamhet återkallats eller om fondbolaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation skall förvaringsinstitutet omedelbart överta fondförvaltningen. Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en värdepappersfond, skall fondförvaltningen också övertas av förvaringsinstitutet när verksamheten upphör. Ett förvaringsinstitut som övertagit fondförvaltningen från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag om Finansinspektionen medger det. I annat fall skall värdepappersfonden upplösas genom att fondens tillgångar säljs och medlen skiftas ut till fondandelsägama.

Finansinspektionen har under tiden oktober 1994-mars 1995 genomfört en kartläggning av samtliga svenska förvaringsinstitut, sex banker och två värdepappersbolag. Vid kartläggningen framkom vissa brister.

Mot bakgrund av den genomförda kartläggningen konstaterade Finansinspektionen i en rapport till regeringen att det förelåg ett behov av att diskutera principiella frågor av legal karaktär samt vissa

generella rutinfrågor. Inspektionen bildade därför under år 1995 en

partssammansatt arbetsgrupp forum för sådana diskussioner.

som

I sin rapport Finansinspektionen att vad innefattas i

anger som förvaringsinstitutets roll alltsedan lagen om värdepappersfonder trädde i kraft har framstått som oklart. För att precisera de uppgifter som bör ankomma förvaringsinstituten innehåller rapporten dels

förslag till ändringar i lagstiftningen, dels diskussion om vissa

en rutinfrågor. Dessa frågor berörs inte här.

7.4.2¶Överväganden och förslag

Man bör först fråga sig det finns några principiella skäl att ha en

om annan reglering för förvaringsinstitut inom APS än den som gäller för förvaringsinstitut enligt lagen värdepappersfonder. Enligt

om våra bedömningar är bestämmelserna om förvaringsinstitut i lagen om värdepappersfonder i huvudsak tillräckliga och skall därför tillämpas på förvaringsinstituten inom APS. På några punkter kan man dock överväga ett ännu starkare konsumentskydd mot bakgrund

att APS-medlen ingår i ett allmänt, obligatoriskt pensionssystem. av

Enligt direktiven skall utredningen, när den överväger vad som skall ske med de förvaltade medlen för det fall kapitalförvaltaren försätts i konkurs, ha som utgångspunkt att de förvaltade medlen skall skyddas i sådan situation. Utredningen skall också överväga

det inte även i andra situationer finns skäl att skydda de förvaltaom de medlen.

Vid fondbolagets konkurs ingår inte den egendom som tillhör fonden i fondbolagets konkursbo. Vid svenskt förvaringsinstituts konkurs ingår de likvida medel men inte de finansiella instrument som tillhör fonden i förvaringsinstitutets konkursbo. Vid utländskt förvaringsinstituts konkurs kan i vissa rättssystem, dock i huvudsak inte i Europa eller USA, även de finansiella instrument som ingår i fonden ingå i det utländska förvaringsinstitutets konkursbo.

Det kan med fog sägas att APS-medlen är särskilt skyddsvärda eftersom de skall utgöra del av den enskildes framtida allmänna

en pension. Mot denna bakgrund kan det finnas behov av en särreglering när det gäller skyddet för APS-medlen vid förvaringsinstituts konkurs.

När det gäller de förslag till lagändringar lagts fram av

som Finansinspektionen i dess rapport till regeringen bör vi inte föregripa beredningen dessa förslag inom regeringskansliet genom att lägga

av fram förslag i dessa frågor. Nedan diskuteras dock vissa frågor

egna inte har föranlett några förslag till lagändringar från Finans-

som inspektionens sida.

De likvida medel ingår i fonden är föremål för inlåning hos

som förvaringsinstitutet, dvs. banken. Medlen kan därför inte vara för-

226 Säkerhet, tillsyn och rvistlösning

enade med separationsrätt vid bankens konkurs. Det är enligt vår mening inte realistiskt att föreslå en ordning med separationsrätt utan andra sätt att stärka skyddet för dessa medel bör i stället övervägas.

När det gäller skyddet för de finansiella instrument ingår i

som fonden bör övervägas om det skall tillåtas att utländska finansiella instrument förvaras hos ett förvaringsinstitut i ett land där det inte föreligger separationsrätt vid förvaringsinstitutets konkurs.

En ytterligare fråga som bör belysas är om det kan accepteras att det fondbolag och det förvaringsinstitut förvaltar respektive

som förvarar den egendom som ingår i en fond tillhör samma koncern. Varken EG:s UCITS-direktiv eller lagen värdepappersfonder

om utesluter att det kan föreligga ägargemenskap mellan fondbolaget och förvaringsinstitutet. Internationellt har man dock diskuterat om likvida medel skall få sättas hos en bank som är närstående till fondbolaget.

7.5¶Tillsyn

7.5.1¶Inledning

Vi har tidigare slagit fast att fonderna inom APS och förvaltningen av dessa bör utformas efter förebild från värdepappersfonder enligt lagen om värdepappersfonder. Både fondbolag och förvaringsinstitut inom APS bör därför stå under Finansinspektionens tillsyn. Med hänsyn till att regleringen i lagen om värdepappersfonder bör tjäna som förebild vid utformningen av APS i denna del är det naturligt att i första hand utgå från vad som gäller i fråga om tillsyn enligt denna lag. Det kan emellertid också vara av intresse att studera vad

som gäller beträffande tillsyn enligt lagen individuellt pensions-

om sparande IPS, eftersom en av sparformema inom IPS är andelar i värdepappersfond. Bestämmelserna tillsyn i lagen indivi-

om om duellt pensionssparande hänvisar till vissa bestämmelser om tillsyn i lagen om värdepappersrörelse.

Även när det gäller tillsyn över försäkringsbolag finns sedan

en länge etablerad ordning för tillsyn enligt bestämmelser i försäkringsrörelselagen. När det gäller den försäkringsverksamhet inom APS som det statliga försäkringsaktiebolaget skall bedriva kommer

inte i detta betänkande att närmare ange vad som skall gälla beträffande tillsynen över bolaget. För det fortsatta utredningsarbetet är det emellertid en naturlig utgångspunkt att bolaget skall stå under Finansinspektionens tillsyn.

7.5.2¶Finansinspektionens uppgifter

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. Finansinspektionens uppgift är att lämna tillstånd, utöva tillsyn och utforma regler for finansiell verksamhet.

l den proposition 1990/912177 som föregick bildandet av Finansinspektionen motiverades målet for den statliga tillsynen utifrån tre grundläggande skyddsintressen: stabilitet, effektivitet och konsumentskydd. Finansinspektionen skall vid sin tillsyn se till att en sund utveckling av verksamheten främjas.

Tillsynen sker i form av föreskrifter och allmänna råd i Finansinspektionens författningssamling FFFS, platsundersökningar hos instituten och analyser av rapporter.

Finansinspektionens verksamhet bekostas av tillsynsobjekten genom årliga avgifter. Avgiftens storlek framgår av förordningen 1994:1321 om finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Enligt 3 § skall fondbolag årligen betala en avgift motsvarande högst 0,02 % av summan av de vid utgången av närmast föregående räkenskapsår beräknade värdena av varje värdepappersfond under bolagets förvaltning. Lägsta avgift är 10 000 kr.

7.5.3¶Tillsyn enligt lagen värdepappersfonder

Såväl fondbolag som förvaringsinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. De institut kan komma i fråga som för-

som varingsinstitut, t.ex. banker och värdepappersinstitut, står i regel redan under inspektionens tillsyn enligt lag.

någon annan

Bestämmelser om fondbolags och forvaringsinstituts uppgiftsskyldighet och om tillsyn över dessa finns i lagen om värdepappersfonder. Bestämmelserna innebär i korthet följande.

Fondbolagen skall till Finansinspektionen informations-

ge broschyrer, årsberättelser och halvårsredogörelser så snart de

färdigställts. Inspektionen får meddela de närmare föreskrifter som behövs beträffande innehållet i dessa.

Finansinspektionen får därutöver begära upplysningar från fondbolagen och förvaringsinstituten. Inspektionen får meddela föreskrifter om innehållet i dessa upplysningar.

Vidare får Finansinspektionen kalla till sammanträde med ett fondbolags styrelse.

Finansinspektionen skall också förordna en revisor för varje fondbolag. Inspektionen har föreslagit att systemet med förordnande av revisorer i institut som står under inspektionens tillsyn reformeras. Sålunda föreslås att det inte skall föreligga någon skyldighet för inspektionen att tillsätta revisorer men att inspektionen alltjämt skall ha en möjlighet till det. Vidare föreslås att den lagstadgade revisionsplikten i institut som står under inspektionens tillsyn på visst sätt skall utvidgas och att de av bolagsstämman valda revisorerna skall vara skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser som initierats av inspektionen, dels rapportera vissa iakttagelser till inspektionen. Banklagskommittén dir. 1995:86 har fått i uppdrag att bl.a. bedöma om de förslag som Finansinspektionen sålunda lagt fram bör medföra lagändringar.

Vidare skall Finansinspektionen i vissa fall återkalla tillstånd att bedriva fondverksamhet. Beslutet om återkallelse får förenas med förbud vid vite att fortsätta verksamheten. Om fondbolaget visat sig olämpligt att utöva fondverksamhet får inspektionen, i stället för att återkalla tillståndet, meddela varning, om det är tillräckligt. I förarbetena till lagen om värdepappersfonder prop. 1989/90: 153 s. 74 anges att en så ingripande åtgärd som återkallelse bör tillämpas restriktivt.

Finansinspektionen skall också förelägga den som utan tillstånd utövar sådan verksamhet som omfattas av lagen om värdepappersfonder att upphöra med verksamheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Om det är osäkert om lagen är tillämplig viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som bedriver verksamheten att lämna upplysningar om verksamheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

I Banklagskommitténs uppgifter ingår bl.a. att överväga behovet av ändrade regler för Finansinspektionens ingripanden och sanktioner mot institut står under dess tillsyn. Enligt direktiven skall

som kommittén därvid särskilt belysa frågan ytterligare sanktioner

om bör införas.

7.5.4. Tillsyn enligt lagen om värdepappersrörelse

Finansinspektionen har i vissa avseenden större möjligheter att ingripa mot värdepappersinstitut värdepappersbolag och svenskt bankinstitut fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse än

som mot fondbolag och förvaringsinstitut.

l motsats till vad gäller för fondbolag har Finans-

som numera inspektionen såvitt värdepappersinstitut rätt att kalla till extra

avser stämma styrelsen inte rättat sig efter en begäran från inspektio-

om nen om att kalla till sådan stämma.

Om ett värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot lagen om värdepappersrörelse eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen värdepappersrörelse eller mot bolagsordningen, får

om inspektionen förbjuda verkställighet beslutet. Har beslutet redan

av verkställts, får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse, om det är möjligt. Förbudet respektive föreläggandet får förenas med vite.

7.5.5¶Tillsyn enligt lagen om individuellt

pensionssparande

Lagen individuellt pensionssparande IPS innehåller bestäm-

om melser om tillsyn över pensionssparinstitut. Med pensionssparinstitut ett företag har fått tillstånd av Finansinspektionen att

avses som driva pensionssparrörelse. Sådant tillstånd får endast meddelas värdepappersinstitut. Fondbolag kan inte komma i fråga som pensionssparinstitut.

I jämförelse med vad gäller enligt lagen om värdepappers-

som rörelse respektive värdepappersfonder föreligger huvud-

lagen om sakligen den skillnaden att bestämmelserna om att Finansinspektionen får förordna en revisor samt sammankalla styrelsen och kalla till extra stämma inte gäller för pensionssparinstitut.

7.5.6 överväganden och

förslag

Vår utgångspunkt är som nämnts att så långt möjligt anknyta

som till institutionella och legala förhållanden inom jämförbara områden. När det gäller tillsynen är det naturligt att utgå från bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder. Detta innebär att fondbolagen och förvaringsinstituten skall stå under tillsyn.

På en punkt där högre krav uppställs i lagen värdepappers-

om rörelse bör den bestämmelsen gälla för värdepappersfonder inom APS-systemet. Därmed skulle Finansinspektionen ha rätt att förbjuda verkställighet regelvidriga beslut eller, beslutet

av om redan verkställts, förelägga fondbolaget att göra rättelse. Inspektionen skulle alltså ha befogenhet att tillse att fondbolagen följer de placeringsbestämmelser som gäller inom APS även i de fall där återkallelse av tillståndet skulle alltför ingripande åtgärd.

vara en

7.6 och

Klagomålshantering tvistlösning

Inledning

Det är en angelägen uppgift att i möjligaste mån försöka förhindra uppkomsten av tvister inom APS eller i varje fall försöka avsevärt reducera antalet sådana tvister. Detta kan ske på flera sätt. Ett sätt är genom den tillsyn som Finansinspektionen skall utöva över fondbolagen. Ett annat sätt, som syftar till att undvika onödiga tvister, är att se till att de enskilda får vederhäftig information APS.

Tvister inom APS-systemet kan ändå komma att uppstå både under sparskedet och pensionsskedet. Under sparskedet kan tvister uppstå mellan pensionsspararen och fondbolaget rörande förvaltningen av sparmedlen. Under pensionsskedet kan tvister uppstå

mellan försäkringstagaren och det statliga försäkringsbolaget

rörande försäkringsavtalet. Även tvister mellan andra kan

parter uppstå i APS. I det följande behandlas dock endast sådana tvister som uppstår till följd av det civilrättsliga avtalsförhållandet mellan å ena sidan pensionsspararen och fondbolaget samt å andra sidan

försäkringstagaren och det statliga försäkringsbolaget.

7.6.2 förekommande klagomåls-

Några respektive tvistlösningsorgan

Domstolarna

Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen kring två parallella domstolsorganisationer. Den ena, de allmänna domstolarna, utgörs

tingsrättema första instans, hovrättema som andra instans av som och Högsta domstolen sista instans. Den andra domstolsorgani-

som sationen, de allmänna förvaltningsdomstolama, består av länsrätter-

första instans, kammarrättema andra instans och na som som Regeringsrätten slutinstans. De allmänna domstolarna har

som generell behörighet att handlägga alla mål och ärenden som inte är uttryckligen undantagna från deras kompetensområde. De allmänna förvaltningsdomstolama prövar endast de mål och ärenden som i varje enskilt fall finns föreskrivet i lag eller annan författning. De allra flesta förvaltningsbeslut skall överprövas av domstol skall

som enligt skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdomstol. Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått i det närmaste

en generell kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär. Den dömande verksamheten i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolama utövas normalt enbart av lagfama domare eller lagfama domare och nämndemän.

Inom domstolsväsendet förekommer olika typer av specialisering, nämligen

specialisering i form koncentration mål till vissa domstolar

av av -

eller till vissa avdelningar eller rotlar inom samma domstol,

specialisering att domstolarna vid handläggning av vissa - genom

mål skall ha viss sammansättning eller att särskilda ledamöter

knyts till de allmänna domstolarna, samt

fristående specialdomstolar, kompetensområde är begränsat

vars -

till ett visst sakområde eller några speciella frågor t.ex.

Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.

Vid sidan domstolsväsendet finns ett antal nämnder som prövar

av olika tvister. Som exempel kan nämnas hyres- och arrende-

slag av nämnderna och Statens va-nämnd. Ett stort antal konsumenttvister prövas Allmänna reklamationsnämnden, som dock inte kan fatta

av för parterna bindande beslut se nedan.

232 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning

Specialiseringsvågen i domstolsväsendet ha passerat sin

synes topp. Utvecklingen under senare år innebär att fler och fler instanser slås samman eller annat sätt inordnas med varandra. Flera signaler från statsmakterna tyder att det under de närmaste åren kommer att ske en utvidgning av de allmänna domstolarnas och de allmänna förvaltningsdomstolamas kompetens bekostnad

av specialdomstolar och särskilda nämnder. Denna utveckling har redan inletts genom avskaffandet av Bostadsdomstolen den 1juli 1994 och Försäkringsöverdomstolen den 1juli 1995.

Allmänna reklamationsnämnden

Allmänna reklamationsnämnden statlig myndighet direkt under

är en regeringen. Nämnden har bl.a. till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits huvudsakligen for enskilt bruk konsumenttvister. Det måste föreligga en verklig tvist så sätt att näringsidkaren efter konsumentens klagomål reklamation helt eller delvis har avvisat dennes krav eller inte låtit sig avhöra.

Nämnden prövar inte tvister som har avgjorts eller är anhängiggjorda vid domstol. Nämnden får själv bestämma att undanta

varor, tjänster eller nyttigheter från prövning.

Nämndens verksamhet finansieras helt med statliga medel. Förfarandet vid nämnden är gratis för parterna. Nämndens anslag avseende budgetåret 1994/95 uppgick till 13 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för ett ärende i nämnden var 1 700 kr.

Nämnden har ett kansli med ca 30 anställda som bereder ärendena. Handläggningen vid nämnden är skriftlig. Ärendena avgörs vid ett sammanträde, vid vilket parterna inte har rätt att närvara.

Vid prövningen av tvister är nämnden uppdelad avdelningar. Avdelningen består normalt av en ordförande, som har domarerfarenhet, och fyra intresseledamöter, varav två företräder konsumentintressen och två företräder näringsidkarintressen. Nämnden har bl.a. en försäkringsavdelning som handlägger ärenden rörande skadereglering och villkorstolkning avseende person- och sakförsäkring. Vidare har nämnden bankavdelning hand-

en som lägger ärenden rörande bankers och andra finansinstituts tjänster. Värdegränsen för att ett ärende skall till prövning är f.n.

tas upp 500 kr bankavdelningen och 1 000 kr försäkringsavdelningen.

Varje år kommer 7 000 ärenden till nämnden. Av dessa ca hänför sig 1 000 till försäkringsavdelningen och ca 500 till ca bankavdelningen. Den genomsnittliga handläggningstiden för avgjorts i nämnd uppgick under budgetåret 1994/95 till ärenden som ca fem månader. Mellan 5 och 10 % ärendena bankavdelningen rör handel av med värdepapper. Oftast förhåller det sig det sättet att konsumenten är missnöjd med placering och har inte förstått att han kunde en drabbas förlust. Den klagomål har i regel inte lett till av en typen av framgång för konsumenten. Vid bifall för konsumenten brukar nämnden utforma sitt beslut rekommendation till näringsidkaren att vidta en åtgärd. som en Nämndens beslut kan inte överklagas. De är inte bindande för och kan inte verkställas med tvång. Det övervägande antalet parterna näringsidkare följer emellertid ändå nämndens avgöranden. Följsamheten uppgår i genomsnitt till 70 %. Den varierar dock ca från avdelning till avdelning. Under budgetåret 1994/95 var följsamheten 52 % bankavdelningen och 99 % på försäkringsavdelningen. De fall där bankerna inte följt nämndens beslut har oftast gällt annuitetslån där nämndens praxis inte varit enhetlig. Nämnden har beslutat att tills vidare avvisa alla ärenden rörande annuitetslån i avvaktan på Högsta domstolens ställningstagande i ett mål angående annuitetslån. Bortsett från dessa ärenden är följsamheten hos bankerna nära 100 %. Några branschorganisationer, t.ex. Sveriges Köpmannaförbund och Motorbranschens Riksförbund, har uttalat att de träder och för medlemmarnas förpliktelser, svarar dessa inte följer nämndens beslut. om

Konsumenternas Försäkringsbyrå och Konsumenternas

Bankbyrå

Konsumenternas Försäkringsbyrå och Konsumenternas Bankbyrå driver båda sina verksamheter i stiftelseform. Huvudmän i båda stiftelsema är Finansinspektionen och Konsumentverket. Vidare är Sveriges Försäkringsförbund huvudman i Försäkringsbyrån medan Svenska Bankföreningen är huvudman i Bankbyrån. Var och en av stiftelsema leds styrelse består av representanter för av en som huvudmännen. Representantema från Finansinspektionen och Konsumentverket är tillsammans i majoritet i styrelserna.

234 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning

Medel till respektive stiftelse tillskjuts Försäkringsförbundet av respektive Bankföreningen. Kostnaderna för Försäkringsbyrån uppgick under verksamhetsåret 1995 till ca 3,8 miljoner kronor, drygt 1,4 miljoner kronor varav utgjorde löner 0.d. Kostnaderna för Bankbyrån uppgick under samma verksamhetsår till drygt 1,7 miljoner kronor, drygt 1,2 varav miljoner kronor utgjorde löner 0.d. Byråerna är självständiga organ inom sina respektive som områden utan avgift hjälper och vägleder i första hand privatpersoner. Försäkringsbyrån lämnar rådgivning rörande frivilliga försäk-

ringar alltså inte de försäkringar sköts försäkringskassan

som av eller regleras i kollektivavtal medan Bankbyrån lämnar rådgivning i frågor som rör banker eller andra kreditinstitut. Byråemas rådgivningsverksamhet utgör ett komplement till de vanliga kontaktvägarna mellan konsumenter och bolag. Byråerna skall också fånga upp och vidarebefordra konsumentsynpunkter till sina huvudmän. Rådgivningsarbetet sköts vid Försäkringsbyrån fem av personer och vid Bankbyrån tre Kontakt tas med byråerna i av personer. huvudsak per telefon. Samtalen antingen förköpsinformation avser eller ett konkret problem. Byråerna också ut informationsmateger rial. Försäkringsbyrån t.ex. ut produktöversikter över ger konsumentförsäkringar och Bankbyrån ut faktablad tar ger som upp vanliga frågeställningar inom bankområdet t.ex. borgen, som ränteberäkning och kravrutiner. Under verksamhetsåret 1995 tog Försäkringsbyrån emot 13 118 förfrågningar, varav 6 587 avsåg råd i samband med köp, 5 033 skadeärenden och l 498 allmänna frågor. Under verksamsamma hetsår kontaktades Bankbyrån 5 100 Av dessa kontakter av personer. avsåg 7 % värdepapper. Det största frågeområdet handlade om fondandelar. Vanligtvis ville ha basfakta såsom vad man rena en fond är och hur den fungerar.

Finansinspektionens klagomålshandläggning

Tidigare förekom hos Finansinspektionen omfattande handläggen ning av klagomål från konsumenter. Inför budgetåret 1993/94 infördes delvis nya rutiner för denna handläggning. Tillströmningen av klagomålsärenden under detta budgetår minskade med 30 % ca i förhållande till året före från 2 000 till 1 478. En del ca av förklaringen till detta var inrättandet av Konsumenternas Bankbyrå

våren 1994. Under budgetåret 1994/95 minskade tillströmningen med ytterligare drygt 30 % från l 478 till 988. Trots minskningen antalet klagomål har inspektionen fr.0.m. av den 1 oktober 1995 genomfört ytterligare förändringar av klagomålshandläggningen. Genom dessa förändringar vill inspektionen klargöra sin roll norrngivare och tillsynsinstans och skapa som möjlighet för tydligare inriktning mot policyskapande och en generellt verkande åtgärder gentemot instituten, avsedda att komma bredare konsumenter till godo. De nya rutinerna innebär grupper av i huvudsak följande. Alla inkomna ärenden avslutas snarast mot anmälaren. Hur ärendet därefter hanteras är beroende av om klagomålet eller förfrågan innehåller något från tillsynssynpunkt bör föranleda som inspektionen vidta någon åtgärd. Ärenden delas i olika att kategorier. Kategori I klagomål rör ekonomiska anspråk eller krav avser som på att ett institut skall vidta vissa åtgärder mot den klagande. I dessa fall underrättas klaganden att inspektionen inte tar sig an om enskilda tvister och hänvisas till att själv ta kontakt med institutet. Klaganden informeras den verksamhet som bedrivs av bl.a. om Allmänna reklamationsnämnden, Konsumenternas Försäkringsbyrå och Konsumenternas Bankbyrå. Till kategori hör klagomål rör handläggningsrutiner hos som institut. Om det är uppenbart att klagomålet är obefogat får ett klaganden besked att institutet handlat i överensstämmelse med om god sed eller de gäller. Om det kan ligga något i normer som klagomålet får klaganden besked att hans uppgifter skall beaktas om i tillsynsarbetet. Därefter tar inspektionen ställning till om det finns anledning att agera mot institutet. I kategori III finns ärenden med direkta frågor till myndigheten. Dessa frågor besvaras kortfattat med användande faktablad och av eventuellt med hänvisning till Konsumenternas Försäkringsbyrå en eller Konsumenternas Bankbyrå eller Konsumentverket om frågan rör marknadsföring eller avtalsvillkor. Vissa frågor kan besvaras per telefon. Från Finansinspektionens sida betonas att det är instituten själva har ansvaret för att ta hand förfrågningar och klagomål från som om kunder. Instituten måste ha väl fungerande intern organisation för en hantering förfrågningar och klagomål. För att säkerställa detta av inspektionen att utfärda allmänna råd som anger riktlinjer för avser utformningen av institutens klagomålshantering.

236 Säkerhet, tillsyn och rvistlösning

Konsumentombudsmannen KO

Hos Konsumentverket, som är den centrala myndigheten för konsumentfrågor, finns Konsumentombudsmannen KO med ett särskilt sekretariat. KO är verkets chef. KO skall bl.a. övervaka efterlevnaden marknadsföringslagen 1995:450, kon-

av sumentkreditlagen 1992:830 och lagen 1994:1512 avtals-

om villkor i konsumentförhållanden avtalsvillkorslagen.

Tillsynen över de konsumenträttsliga lagarna ligger ytterst hos KO, som kan väcka talan förbud och åläggande hos Marknads-

om domstolen. KO kan i vissa fall även själv meddela förbud eller åläggande.

I december 1995 beslutade riksdagen att tillföra Konsumentverket tre miljoner kronor i under budgetåret 1995/96

extra resurser för att stärka Konsumentverkets och KO:s roll på området finansiella tjänster se prop. 1995/96182, bet. l995/96:LU10, rskr. 1995/96:81. Bakgrunden till resursförstärkningen bl.a. att Kon-

var sumentverket och KO har fått ett nytt och utökat tillsynsansvar när det gäller finansiella tjänster att den avtalsvillkorslagen,

genom nya som trädde i kraft den 1 januari 1995, även omfattar finansiella tjänster. Vidare behövdes det någon som med utgångspunkt i konsumenternas behov kritiskt granskade utbudet finansiella tjänster

av om konsumenterna skulle kunna dra nytta den förbättrade kon-

av kurrensen det finansiella området. KO skulle också öka sina insatser när det gällde att föra talan i Marknadsdomstolen.

l propositionen uttalas att KO:s möjligheter att föra enskilda konsumenters talan i tvister med näringsidkare bör utredas. Vidare anges att frågan om inrättandet av en särskild bankombudsman skall prövas senare. Enligt propositionen får emellertid KO med den

föreslagna resursförstärkningen förutsättningar att omgående ta sig

an de uppgifter som riksdagen tidigare uttalat bör ligga på en bankombudsman, nämligen att företräda konsumenter ett kollektiv

som gentemot banker och andra kreditinstitut bet. 1993/94:NU7 och

rskr. 1993/94:79.

Övriga organ

Flera de största försäkringsbolagen har till vilka i

av egna organ första hand försäkringstagaren eller försäkrad är

annan som missnöjd med bolagets beslut i ett skaderegleringsärende kan vända

1996:83 Säkerhet, tillsyn och tvistlösning 237 SOU

sig för få ärendet prövat nytt. Exempel på sådana prövningsatt instanser är Folksams kundombudsman och försäkringskommittéer, Skandias kundombudsman, Trygg-Hansas försäkringsnämnder samt

Ansvars skadeprövningsnämnd.

Numera finns det hos i princip varje bank och försäkringsbolag organisatorisk enhet dit kunder kan vända sig med en person eller en klagomål.

7.6.3 överväganden och förslag

Vår utgångspunkt är att det bör finnas enkel och billig form för en tvistlösning inom APS. Tvister härrör från avtalsförhållandet mellan å ena sidan som pensionsspararen och fondbolaget samt å andra sidan försäkringsoch det statliga försäkringsbolaget kan olika slag. De tagaren vara av kan giltigheten det avtal träffats men torde oftast avse avse av som bristande avtalsuppfyllelse. I det fallet torde det i regel vara senare bristande avtalsuppfyllelse från fondbolagets respektive fråga om det statliga försäkringsbolagets sida, eftersom den enskildes prestation enligt avtalet att sätta APS-medlen respektive föra över sparkapitalet i samband med tecknande försäkring kommer av fullgöras annat sätt än den enskilde personligen. att av Man kan alltså goda grunder anta att pensionsspararen respektive försäkringstagaren så gott alltid kommer att inta som ställningen klagande etc. i tvisten medan fondbolaget och det som statliga försäkringsbolaget kommer att vara den mot vilken klagomålet riktas. Detta förhållande har betydelse för frågan om etc. tvistlösning inom APS. En faktor betydelse är hur många annan av tvister kan förväntas uppstå inom APS. som Vad sparskedet har redogörelsen i föregående avsnitt avser av framgått antalet klagomål och tvister rörande värdepapper är att

få, sparande i värdepappersfonder är utbredd

ytterst trots att t.ex. en sparforrn. Som exempel kan nämnas att över två miljoner svenskar

sparar i allemansfonder. När det gäller tvister vid allmän domstol rörande värdepapper saknar vi underlag för bedöma omfattningen dessa tvister och att av tvistema ökat i antal under senare år. om Vad härefter angår pensionsskedet är det, med hänsyn till hur försäkringsfunktionen har utformats i förslaget, svårt att dra några

238 Säkerhet, tillsyn och

tvistlösning

slutsatser antalet tvister. Våra bedömningar därför främst om avser förhållandena under sparskedet. Även APS skall obligatoriskt om vara ett system finns det mot den bakgrund angetts i nuläget inte något underlag för som ovan antagandet att det kommer att uppstå ett stort antal tvister rörande sparandet i APS-fonder. Med hänsyn härtill finns det fn. inte skäl att inrätta något särskilt för tvistlösning inom APS. Det får i organ stället ankomma befintliga sådana att sköta detta. organ Det anförda innebär att det ytterst blir fråga för allmän en domstol att pröva tvister förevarande slag. av En möjlighet som i dag står till buds för fondsparare är att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Denna möjlighet bör kunna

tas till vara även inom APS. Förvaltningen APS-fond kommer av en i praktiken inte att skilja sig nämnvärt från fondförvaltning. annan Vid en prövning Allmänna reklamationsnämnden rörande APSav sparande utgår vi från att fondbolagen följer nämndens beslut. En

ordning där fondbolagens branschorganisation, Fondbolagens

Förening, på motsvarande sätt Sveriges Köpmannaförbund och som Motorbranschens Riksförbund åtar sig att träda och för sina svara medlemmars förpliktelser, dessa inte följer nämndens beslut, kan om vara ett viktigt inslag i enkel och billig form för tvistlösning inom en APS.

Som framgått av redogörelsen i föregående avsnitt finns det, vid sidan Allmänna reklamationsnämnden, etablerad ordning för av en klagomålshantering som också bör kunna användas för APS.

Om erfarenheterna skulle visa att de för handläggning organ av klagomål och tvister finns i dag inte är tillräckliga för APS, får som frågan om det bör inrättas särskild ordning för tvistlösning inom en APS prövas nytt.

1996:83 239 SOU

8¶Översyn av systemet

Våra. förslag i sammandrag: t enhelt ny

frånt håll skall

,förebilder

i i åtskilliga idecenniergVi föreslårdärför att :vissa kaiunder

övervägs på inom 5-7 år, när praktiska erfarenheter

frågor

vunnits av systemet.

har i i c

g g där

ii "En förutsättningslös utredning bör skepåinågra områden

vi grund direktivens utformning har varit förhindrade att av alternativa lösningar: inrättandet av flera konkurreöverväga

rande försäkringsgivare inom AFS-systemet, ändrade regler för

fastställande intjänadepensionsrätt ich eutfonnningeniav

pensionsprognoser avseendentfalletav AFS-sparandet;i

8.1¶Inledning

Som tidigare har nämnts är premiereservsystemet eller APS- utredningen valt att kalla det helt konstruktion. systemet som - en ny Närmare förebilder från andra håll saknas. Vidare förväntas organisationen verka under åtskilliga decennier. Alla praktiskt betydelsefulla tillämpningsfrågor kan inte förutses reglerna dras Det förefaller olämpligt att gång för alla när upp. en låsa utformningen i detalj. Det bör också undersökas i vilken mån regler och rutiner kan förenklas. I avsnitt 8.2 redovisas några frågor bör övervägas på nytt efter viss tid när praktiska erfarenheter som har vunnits. Förändringar i del avseenden kan enligt vår bedömen ning ske relativt lätt utan att grundvalama för systemet rubbas. Utredningens tanke har bl.a. varit att det är enklare att efter tid en lätta på restriktioner bedöms onödigt strikta än att införa som vara sådana där tidigare relativt stor frihet har rått. lämpliga placering i tiden kan inte exakt. Å

Översynens anges

sidan bör så lång tid ha hunnit förflyta att praktiska erfarenheter ena

240 Översyn systemet SOL av 1996:83

har kunnat samlas i tillräcklig omfattning, inte minst inom socialför-

säkringsadministrationen och Finansinspektionen. Å andra sidan bör

inte systemet ha blivit så stort att olägenhetema förändringar av är betydande. Vi tror mot denna bakgrund samlad bedömning att en av tillämpningen bör ske inom 5-7 år från det att reformen har trätt i

kraft.

Oavsett när i tiden en översyn genomförs bör förändringar av reglerna införas samlat och inte successivt. Behovet stabila av spelregler är stort bland både medborgare och professionella aktörer på detta ytterst långsiktiga område.

I vårt arbete har vi också diskuterat några områden där vi

grund av direktivens utformning är förhindrade att närmare överväga vissa lösningar. På dessa områden kan förutsättningslös prövning en vara påkallad. Några egentliga skäl för att vänta med sådan en prövning finns inte. I avsnitt 8.3 kortfattat dessa frågor. anges

8.2¶Områden för

översyn

I det föregående har antytts några olika områden där utvärdering en och översyn av utformningen bör ske efter viss tid. Dessa områden är främst

placeringsregler för fonderna, främst vad gäller användningen - av derivatinstrument, huvudmannaskap och placeringsform för ickeväljarnas medel, fondemas avgifter, sparamas inflytande över fonderna, dispositionsrätt till rösträtt för fondemas aktier i börsbolag, -

utländska fondföretag,

bildandet av flera statliga fondbolag, regler för rätten att byta fond, -

klagomålshantering och mekanismer för tvistlösning,

sluttidpunkt för intjänande pensionsrätt, - av formerna för utbetalning APS-pension, - av tidsbegränsat pension direkt från kapitalförvaltaren - uttag av utan

försäkringsinslag, placeringsregler för det statliga försäkringsbolaget, samt

huvudmannaskap för och utfomming av den interimistiska för- valtningen.

Översyn systemet 241

8.3 större att överväga

Några frågor

Enligt vår mening bör förutsättningslös utredning ske av

en lämpligheten att inrätta flera konkurrerande försäkringsgivare inom AFS-systemet. Vi kan själva inte pröva denna fråga, eftersom det i

gällande riktlinjer för pensionsreformen se bl.a. prop. nu 1993/94:250 och i direktiven för utredningen har fastslagits att försäkringsfunktionen skall utföras centralt av ett enda statligt organ.

Enligt propositionen det huvudsakliga skälet för denna

var uppläggning att ville hålla isär försäkringsfunktion och

man kapitalförvaltning. Motivet redovisas i direktiven s. 8 på följande

sätt:

En lösning där försäkringsfunktionen läggs på de privata försäkringsbolagen tillsammans med kapitalförvaltningen

innebär risk för att den mångfald i förvaltningen som efter-

strävas inte uppnås.

Med den förändrade konstruktion premiereservsystemet som ut-

av redningen föreslår uppstår delvis förutsättningar också vad

nya gäller försäkringsfunktionen. De farhågor som motiverade den ursprungliga enda, statlig försäkringsgivare blir inte lika

tanken på en

framträdande. Mångfalden i kapitalförvaltningen under sparskedet

bör med vårt förslag bli stor. Försäkringsgivaren kommer bara att handha inbetalda premier under mindre del den enskildes

en av livstid då pensionen utbetalas i stället för hela den aktiva delen

- -

livet. En överslagsberäkning gjord inom utredningen pekar på att av det totala kapital med vår uppläggning skall anförtros försäk-

som ringsgivaren uppgår till betydligt mindre än hälften av beloppet enligt den i direktiven skisserade uppläggningen.

Ett de huvudsakliga motiven för inrättandet av ett premie-

är att öka valfriheten för den enskilde och att ge denne reservsystem

större inflytande över sin pension. Givetvis nås detta syfte i ännu ett större utsträckning den enskilde inför pensioneringen ges

om möjlighet att välja mellan flera, konkurrerande försäkringsgivare. Det kan t.o.m. hävdas att värdet för den enskilde av valfrihet är som störst i detta skede. Det kan också framstå som onaturligt att ha andra ledstjärnor för organisationen under pensionsskedet än under

sparskedet.

Konkurrens mellan flera försäkringsgivare borde enligt vår bedömning kunna leda till bättre villkor för försäkringstagama än

242 Översyn systemet av

om de är hänvisade till en enda. Existensen alternativ på marknaav den torde innebära spärr mot alltför långtgående försämringar och en över huvud taget en hälsosam stimulans till brett utbud kundav anpassade tjänster och hög effektivitet. Framför allt vad gäller möjligheten att uppnå lägsta möjliga administrationskostnader torde konkurrens vara viktig. Slutligen skulle enligt vår uppfattning den långsiktiga trovärdigheten för premiereservsystemet stärkas det finns tillgång till flera om konkurrerande Försäkringsgivare, vilka skall både statliga och vara privata. Eftersom den enskilde inte kommer att kunna teckna en försäkring förrän i 60-årsåldem, kan denne under stor del livet en av inte bedöma vilka försäkringsvillkor kommer att gälla. Det kan som naturligtvis inte helt uteslutas att de villkor vid systemets som anges ikraftträdande skulle kunna ändras politiska beslut. vägen genom Med flera försäkringsgivare kan dessa farhågor nedbringas. Reglerna för fastställande intjänad pensionsrätt kan behöva av ses över och förenklas. En möjlig rationalisering kan att vara pensionsrätten och därmed avsättningen till APS-systemet baseras på löneinkomsten enligt den kontrolluppgift sänds från som arbetsgivaren under januari månad året efter inkomståret. På så sätt skulle avsättningen få karaktär av en definitiv källskatt. Pensionsrätten skulle direkt anknyta till den förenklade självdeklarationen. Särskilt beslut om fastställande pensionsrätt inom SFA skulle inte av behövas. Genom att man i administrationen skulle vinna ett år skulle också den interimistiska förvaltningen förenklas. Den skisserade lösningen skulle kunna gälla för det stora flertalet APS-sparare, framför allt alla löntagare. Andra vägar kan behövas sökas för t.ex. enskilda näringsidkare. Utfonnningen av pensionsprognoser avseende utfallet APSav sparandet bör ses över. I det nya pensionssystemet beror utfallande pension av en rad olika faktorer, främst

inkomstnivå och löneutveckling,

under hur många år individen har haft inkomst, hur fördelningen av höginkomstår och låginkomstår ut över - ser livet, realränta och kapitalavkastning i övrigt i ekonomin, utfallet för individens placeringar APS-medel, samt - av

vid vilken ålder individen avser att i pension. -

Översyn av systemet 243

Därtill kommer frågan om i vilket penningvärde förutsägelsema skall presenteras.

För i tjugoårsåldem behöver alla dessa punkter prog-

en person nostiseras över fyrtioårsperiod. För en fyrtioåring är prognostiden

en över tjugo år. I båda fallen blir försök att bedöma pensionens storlek en hypotetisk sifferlek om framtiden.

De många reservationer som måste fogas till varje form av uttalande individens framtida pension leder i sig enligt vår upp-

om fattning till att förvirringen kommer att öka ytterligare.

Ett realistiskt alternativ kan att informera om det

mera vara senaste årets ökning pensionsrätten och ackumulerad intjänad

av pensionsrätt vid det senaste årsskiftet. Medborgaren kan då se hur pensionsrätten ökar år för år. Objektiv information kan också ges om vad denne skulle få i pension för den händelse han eller hon skulle gå i pension redan under innevarande år. Därtill kan försäkringskassorna ha tillgång till dataprogram där den medborgare som vill sätta prognosantaganden kan få ett begrepp om vad pensio-

egna

skulle bli med de honom valda förutsättningarna. Det viktiga nen av är då att det är han själv som gör prognosen.

Särskilt av Cecilia Gilljam

yttrande

Premiereservutredningens syfte med lägga fram ett principbeatt nu tänkande med övergripande förslag om en struktur för kapitalför- valtning och försäkringsfunktion inom premiereservsystemet är att, inför det fortsatta arbetet, till bredare krets föra ut den sakliga en och principiella diskussionen hur systemet i olika avseenden om skall byggas upp. Jag delar utredningens uppfattning att det i detta skede av arbetet

är värdefullt att premiereservsystemets grundläggande konstruktion debatteras. Det finns därför inte någon egentlig anledning för mig att

föregripa den diskussion principbetänkandet bör föranleda. som Förslagen i principbetänkandet fjärmar sig emellertid i betydelse-

fulla delar från direktiven. Särskilt mot den bakgrunden hade det enligt min uppfattning varit påkallat att förse betänkandet med mer

utförliga varför utredningen har valt vissa lösningar resonemang om framför andra. Alternativa handlingslinjer skulle för att underlätta för remissinstansema ha beskrivits ingående, med angivande - mer de nackdelar och fördelar utredningen vara förknippaav som anser de med dessa. Med så begränsad argumentation kring alternativa handlingsen linjer i betänkandet kan det ligga nära till hands att remissbesom handlingen inriktas huvudsakligen på detaljerna i de föreliggande förslagen. För att principbetänkandet skall fylla sin funktion är det

emellertid vikt att remissinstansema också överväger andra lösav

ningar för den grundläggande konstruktionen av premiereservsyste-

än de utredningen lägger fram. Med detta yttrande vill jag met som därför generellt perspektiv försöka bidra till att så blir fallet. i ett

Enligt de riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsrefonnen

av skall den allmänna inkomstrelaterade ålderspensioneringen framöver

självständig socialförsäkringen och finansieras utgöra en gren av

specialdestinerade âlderspensionsavgifter tillsammans

genom om 18,5 % avgiñsunderlaget. Ålderspensioneringen skall som hittills av till största delen utgöras ett fördelningssystem. En del av - av -

ålderspensionsavgiftema två procentenheter eller drygt l0 %

- -

skall fonderas inom premiereservsystemet. Ålderspensionsavgiftema

skall enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna tas ut dels i form av arbetsgivaravgifter, dels i fonn av allmänna egenavgifter. Premiereservsystemet skall således del det svenska vara en av

socialförsäkringssystemet. Även såvitt premiereservsystemet

avser skall avgiftsuttaget obligatoriskt, vilket innebär det vara att samma sätt som avgifterna till fördelningssystemet kommer att ta

löneutrymme i anspråk.

Utredningen har i principbetänkandet analyserat direktivens mål och de inbyggda målkonfliktema. Vidare har utredningen redovisat sina prioriteringar mellan de uppställda målen och de principiella överväganden därutöver som har styrt utformningen de förslag av som läggs fram. Ledstjäman för utredningens arbete bör att premierevara servsystemet skall utgöra en del av den allmänna obligatoriska

ålderspensioneringen, dvs. del socialförsäkringen. Detta

en av förhållande bör utredningens förslag. På grund att genomsyra av utredningen, som jag ser det, inte alltid i rimlig utsträckning har

beaktat socialförsäkringsaspekten vid sina vägval har förslagen i

principbetänkandet kommit att fjärma sig inte bara från direktiven som sådana utan också från direktivens anda. Den föreslagna uppdelningen i ett sparskede och ett pensionsskede står sålunda i strid med direktiven men kan samtidigt ha anses påtagliga fördelar i förhållande till vad är direktivens utgångssom

punkt, en kontinuerlig anslutning till statligt administrerad

en ålderspensionsförsäkring. Emellertid har uppdelningen lett vidare till andra ställningstaganden, som steg för steg avlägsnar förslagen från

tankegångama bakom direktiven och bakom premiereservsystemets ställning inom socialförsäkringen.

Ett exempel när det gäller pensionsskedet är utredningens inställ-

ning att försäkringsfunktionen skall handhas ett särskilt statligt

försäkringsaktiebolag snarare än av en statlig myndighet. Utred-

ningen går emellertid sedan längre än så och redovisar uppfattningen att det bör utredas om inte även privata försäkringsgivare bör kunna komma i fråga, vid sidan eller flera statliga. Direktiven av en ger inte utrymme för annat än statlig myndighet skall föratt en vara

säkringsgivare, i första hand Riksförsäkringsverket. Pensionsskedet

har i övrigt fått en förhållandevis kortfattad belysning i principbetänkandet, vilket inte gör det mindre viktigt att också denna del noga prövas av remissinstansema.

Utredningens förebilder när det gäller sparskedet har varit de be-

fintliga regelsystemen avseende värdepappersfonder och individuellt

pensionssparande, IPS. Dessa sparfonner bygger frivilliga avsättningar och är avsedda alternativ till annat frivilligt sparande som

med eller utan försäkringsinslag. Socialförsäkringsadministrationens

roll har när det gäller dem har gjort ett aktivt val av förvaltare - som i princip begränsats till medverkan till att de premiereservmedel - en rekvireras kapitalförvaltama grundval av ett avtal mellan som av och kapitalförvaltaren också kan levereras. Därefter skall spararen premiereservmedlen och dess förvaltning fram till pensionsuttaget

skötas helt utan socialförsäkringsadministrationens inblandning. Enligt utredningens uppfattning bör socialförsäkringsadministra-

tionen kostnadsskäl inte ens informeras om vilken kapitalförvalav tare anlitas den enskilde eller om hur storleken av som av premiereservmedlen utvecklas över åren. Detta kommer att medföra hel del problem återstår att lösa, utöver dem som hänför sig en som till svårigheten att uppfylla kraven på samlad årlig information en

pensionsrättsförhållandena och en prognos om pensionsutfall.

om Bl.a. kommer det att finnas behov möjlighet att ändra av en pensionsbehållningen inom premiereservsystemet, t.ex. då den pensionsgrundande inkomsten ändras efter överklagande eller efter s.k. omdebitering. Vidare innebär konstruktionen att spararen inte

kan vända sig till socialförsäkringsadministrationen för upplysningar

och information i vissa pensionsfrågor. Utredningen har enligt min mening i alltför hög grad bortsett från den betydelse ur trygghetssynpunkt som ligger i att staten tar ansvar för socialförsäkringen. Premiereservsystemet kommer att omfatta i princip alla. Även bland dem gör ett aktivt val förvaltare som av kommer det att finnas inte har tillräckliga insikter eller personer som förmåga att ta till sina intressen, om de hänvisas till att vara kommunicera med aktörerna på finansmarknaden.

Enligt förslagen i principbetänkandet ges premiereservmedlen

under sparskedet civilrättsliga avtalskonstruktioner karakgenom tären spararens pengar sedan kapitalförvaltare har valts. av egna

I realiteten är premiereservmedlen obligatoriska ålderspensionsav-

gifter, fonderats för att användas till i princip endast ett som ändamål, ålderspension. Samtidigt skall de s.k. ickeväljarspararens

nas skydd regleras på annat sätt genom offentligrättslig lagstiftning.

En ordning den föreslagna, där medel knutna till ickeväljare får som formell status än medel knutna till personer som har gjort en annan ett aktivt val, är enligt min mening inte nödvändig och inte heller att

förorda. Det bör därför närmare prövas inte premiereservsysteom met under sparfasen i större utsträckning kan bygga enhetlig en

offentligrättslig reglering och inlemmas i socialförsäkringsadmini-

strationen utan att detta får negativa konsekvenser bl.a. när det gäller administrationskostnadema. En vinsterna dänned skulle att av vara konsekvenserna de EG-rättsliga reglerna skulle kunna förutsägas av med större säkerhet. En sådan alternativ ordning torde inte innebära att premiereservmedel med koppling till personer valt kapitalförvaltare blir som mer åtkomliga för politiska beslut än med det föreliggande förslaget. nu Civilrättsliga avtalskonstruktioner erbjuder inte omfattande ett mer skydd i det hänseendet. Om den politiska viljan finns, finns under alla förhållanden möjligheter att vid behov minska värdet den av intjänade pensionsrätten. Det faktum att ålderspensionsförmånema framöver såväl inom fördelningssystemet inom premie- - som reservsystemet är avgiftsbestämda och automatiskt kommer att anpassas till den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen kommer att verka i återhållande riktning. Enligt direktiven skall utredningen lämna förslag till utformning av ett frivilligt efterlevandeskydd inom premiereservsystemet. Förslagen i betänkandet detta område när det gäller sparskedet är enligt min bedömning ett utflöde tankegången att premieav om reservmedlen är Utredningen har i denna del spararens egna pengar. sett IPS som förebild. Detta innebär att efterlevandeskyddet under spartiden blir obligatoriskt inte frivilligt och att alla - - som omfattas av systemet och som överlever sparfasen får bidra till ett efterlevandeskydd de inte själva har valt, och kanske inte har behov av, genom utebliven arvsvinstfördelning och lägre pension. Utredningen menar visserligen att pensionen för enskilda individer inte grund härav kommer att bli påtagligt mycket lägre. Det handlar dock om en sänkning av premiepensionen med uppemot 10 % eller för en genomsnittsinkomsttagare med kanske l 000 kr om året, i ett fullfunktionsstadium och mätt i dagens penningvärde. Sett i ett större perspektiv handlar det också att ålderspensionen i många om fall kommer att behöva förstärkas ytterligare exempelvis genom bostadstillägg för pensionärer, till sammanlagd kostnad för en statsbudgeten som inte bör försumbar. anses Det kan tänkas att det inte går att finna godtagbar lösning för en ett frivilligt efterlevandeskydd under spartiden. Individens önskemål kan variera under olika delar den förvärvsaktiva tiden beroende av på hur familjesituationen gestaltar sig under olika perioder. Att inom

för premiereservsystemet konstruera ett frivilligt efterramen levandeskydd så att det över tiden kan till dessa önskemål anpassas kan vara svårt. Enligt min mening bör överväga att låta alla arvsvinster man under spartiden stanna kvar inom premiereservsystemet för att fördelas på ett schablonmässigt och administrativt hanterbart sätt inom kollektivet, kontinuerligt eller vid pensionsuttaget. Något efterlevandeskydd från premiereservsystemet under förvärvsaktiv tid skulle därmed inte erbjudas men väl ett frivilligt efterlevandeskydd, bekostas den enskilde och inte kollektivet, för tid efter som av av uttag premiepension. Behovet efterlevandeskydd under förav av värvsaktiv tid skulle kunna tillgodosett genom den anses vara allmänna efterlevandepensioneringen omställningspension, särskild efterlevandepension, barnpension och övergångsvis utgiven änkepension. Vidare ingår i flertalet de kollektivavtalsbaserade förav säkringssystemen ett efterlevandeskydd. För dem som därutöver önskar kompletterande eñerlevandeskydd finns ett utbud av ett lösningar på den privata försäkringsmarknaden. Utredningens förslag innebär vidare att efterlevandeskyddet under spartiden inte begränsas till att omfatta make, sambo och bam. I den mån sådana nära anhöriga saknas eller inte har satts som förmånstagare skall premiereservmedlen ingå i den avlidnes kvarlåtenskap och fördelas bland arvingama i enlighet med ärvdabalkens regler. Medlen skall testamente kunna riktas till andra än genom arvingar. I sista hand skall premiereservmedlen tillfalla Allmänna arvsfonden. Från premiereservsystemet skulle alltså medel, direkt avsedda för ålderspensionsändamål, betalas ut till personer som inte kan tillhöra någon för socialförsäkringen skyddsvärd efteranses levandekrets. Även effekterna härav i sig kan betraktas som om marginella, mätt i ekonomiska termer för premiereservsystemet som helhet, är lösningen andra synvinklar inte tilltalande. Dessutom ur torde det administrativt enklare att låta dessa medel stanna kvar vara i premiereservsystemet och bli föremål för en schabloniserad arvsvinstfördelning än att behandla dem enligt ärvdabalkens regler om och testamente. I sammanhanget bör beaktas de komplikationer arv kan uppstå beträffande personer som under några år tjänar som pensionsrätt i Sverige och därefter bosätter sig utomlands. Sådana kommer ofta vid sin död att sedan länge sakna varje anpersoner knytning till Sverige. De skillnader mellan sparskedet och pensionsskedet när det gäller utformningen efterlevandeskyddet blir följden utredav som av

ningens förslag kan ge upphov till incitamentseffekter. Hur dessa kan komma att verka går inte att genomskåda förrän konkreta förslag föreligger om detaljregleringen för övergången mellan

sparskedet och pensionsskedet. Klart är emellertid att den enskilde från 61 års ålder fritt skall kunna avgöra när han vill lämna sparfasen och dess efterlevandeskydd för att gå över till pensionsfasen med ett annorlunda efterlevandeskydd. Den typen övergångar inbjuder

av alltid till spekulation. Oavsett spekulationsmöjligheten utnyttjas

om eller inte kommer det särskilt i situationer då förmånstagarför-

ordnande saknas och premiereservmedlen vid ett dödsfall under spartiden skall ingå i kvarlåtenskapen att kunna få stor ekonomisk

betydelse för efterlevande, andra arvingar och testamentstagare

om ett dödsfall inträffar strax före eller strax efter övergången till

pensionsskedet. Det bör tilläggas vid 65 års ålder kan ha

att en person tjänat pensionsrätt inom premiereservsystemet uppgår till

som en ganska ansenlig summa. I fullfunktionsstadiet kan normalin-

en komsttagare vid 65 års ålder mycket väl ha uppemot 150 000 kr premiereservkontot, mätt i dagens penningvärde.

En annan fråga som enligt min mening bör bli föremål för remissinstansemas särskilda uppmärksamhet är hur ickeväljamas premiereservmedel skall förvaltas på bästa sätt under spartiden. I direktiven anges bl.a. att det för ickeväljama bör finnas flera statliga kapitalförvaltare, att även ickeväljama bör kunna få del avkast-

av ningen på aktiemarknaden och att det skall ske utjämning

en av skillnader i avkastning mellan de statliga kapitalförvaltare

som anförtros ickeväljamas premiereservmedel. I principbetänkandet föreslås en annan ordning utan att skälen förefaller helt övertygande, nämligen att ickeväljamas medel Riksförsäkringsverket skall

genom placeras i skuldförbindelser företrädesvis kortfristig natur.

Även i övrigt finns frågor små i detta

stora som principbe-

- tänkande som ingående och förutsättningslöst bör analyseras och genomlysas under remissbehandlingen, vilket också är syftet med betänkandet.

Kommittédirektiv

Utformning av försäkringsfunktion och kapitalförvaltning inom det refonnerade

ålderspensionssystemets premiereservdel

Dir 1994:96

Beslut vid regeringssammanträde den 1 september 1994

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall med utgångspunkt från vad regeringen angett i proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag hur detta system tekniskt bör utformas.

Utgångspunkten för förslagen skall vara ett premiereservsystem

med en central statlig försäkringsfunktion skild från kapitalförvalt-

ningen. Den försäkrade skall ha möjlighet att välja mellan privata och statliga kapitalförvaltare. Ålderspension från premiereservsystemet skall beräknas enligt i huvudsak försäkringsmässi ga grunder och kunna kompletteras med ett frivilligt efterlevandeskydd. En mång-

fald i kapitalförvaltningen och långsiktigt hög kapitalavkastning bör

eftersträvas samtidigt som höga krav på säkerhet upprätthålls.

Utredaren skall

föreslå hur förhållandet mellan försäkringstagare och försäk- -

ringsgivare skall regleras, utforma regler för ett frivilligt, kompletterande efterlevande-

skydd inom ramen för premiereservsystemet,

föreslå regler för en central statlig försäkringsfunktion som enligt -

försäkringsmässiga principer skall administrera premiereservsystemet, utforma ett system för likvidhantering inom premiereservsyste-

met,

föreslå en lägsta gräns för det belopp som årligen får avsättas pensionstagarens individuella premiereservkonto, föreslå regler och lämplig organisation för den interimistiska kapitalförvaltning som skall gälla till dess att premiereservsystemet träder i full funktion, föreslå regler och lämplig organisation för kapitalförvaltningen efter det att premiereservsystemet trätt i full funktion för den kontinuerligt återkommande förvaltning avsatta medel

av som skall ske för tiden mellan uppbörd och slutligt fastställande

av pensionsrätt i samband med taxeringen året efter det att medlen avsatts till förvaltning, överväga om det skall finnas en obligatorisk bytesrätt för försäkringstagaren avseende redan placerat kapital eller rätten

om att byta kapitalförvaltare endast skall omfatta nytillkommande kapital individens premiereservkonto, föreslå utformning av placeringsregler för den slutliga förvaltningen av medel inom premiereservsystemet, inklusive regler för placering av medel i tillgångar i utlandet och i utländsk valuta, och därvid överväga om förvaltarna bör åläggas att garantera

en viss lägsta avkastning, överväga vilka verksamhetsfonner som kapitalförvaltningen bör bedrivas föreslå former för de statliga kapitalförvaltare, eller flera,

en som skall verka i konkurrens med privata kapitalförvaltare, överväga hur premiereservsystemet bör utformas för att någon kapitalförvaltare inte skall bli alltför stor eller få ett betydande ägarinflytande i enskilda företag, föreslå former för de statliga kapitalförvaltare på ett kon-

som kurrensneutralt sätt skall förvalta medlen för dem avstår från

som att välja förvaltare utan att dessa får placera medlen på riskkapitalmarknaden annat sätt än via aktiefonder och därvid pröva hur den kompetens och erfarenhet av kapitalförvaltning som finns inom AP-fondens organisation kan tas till

vara, ange vilka krav som bör ställas kapitalförvaltare för att erhålla tillstånd av Finansinspektionen att bedriva förvaltning medel

av inom premiereservsystemet, belysa vilka konsekvenser skillnader i skattemässig behandling mellan premiereservsystemets pensionskapital och pensionskapital inom privat pensionsförsäkring kan medföra och därvid beakta att förvaltade medel inom premiereservsystemet bör behandlas lika i skattehänseende oberoende medlen förvaltas

om i privat eller statlig regi, samt i övrigt föreslå de åtgärder som är befogade för en effektiv och

väl fungerande förvaltning av medlen inom premiereservsyste-

met.

Utöver lagförslag rörande det nya premiereservsystemet som utredaren skall presentera bör också förslag ändringar i nu gällande lagar som anses nödvändiga lämnas.

Bakgrund I proposition 1993/941250 Reformering det allmänna pensions-

av systemet har regeringen föreslagit att riksdagen antar riktlinjer för ett framtida ålderspensionssystem. Riksdagen har den 8 juni 1994 antagit de föreslagna riktlinjerna bet. l993/94:SfU24, rskr. l993l94z439. I sitt betänkande har socialförsäkringsutskottet anfört att det kan ansluta sig till de huvudsakliga principerna för förvaltningen av premiereservdelen. I en del frågor har dock utskottet gjort vissa förtydliganden för vilka det lämnas en redogörelse i det följande.

De riksdagen antagna riktlinjerna för ett reformerat pensions-

av system innebär i sina huvuddrag att ålderspensionssystemet även i fortsättningen skall vara ett allmänt obligatoriskt system och att pensionsförmånema skall baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Det reformerade pensionssystemet skall till skillnad från det nuvarande förmånsbestämda pensionssystemet vara ett avgiftsbestämt system.

Det reformerade systemet skall till huvuddelen vara uppbyggt enligt fördelningsprincipen vilket innebär att avgiftsintäkter löpande används till utbetalning av pensioner under samma period. Det skall dock kompletteras med ett premiereservsystem där medel avsätts individuella premiereservkonton, vilka skapar underlag för en ålderspension som grundas det sparande och den avkastning som finns kontot och beräknas enligt i huvudsak samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar.

I propositionen anför regeringen att det varken är möjligt eller önskvärt med fullständig övergång till ett fullfonderat ålderspen-

en sionssystem. Däremot finns det fördelar med ett premiereservsystem

gör det befogat att införa ett sådant system inom ramen för det som allmänna obligatoriska ålderspensionssystemet. Ett premiereservinslag gör det möjligt att den sparandeökning som bör ske under de närmaste decennierna tar formen av ett mer individuellt sparande i stället för att leda till att AP-fonden växer ytterligare. Premiereservinslaget har också till syfte att öka den enskildes inflytande över sin pension, bl.a. rätten att välja förvaltare av pensionsmedlen.

genom En annan fördel med att föra en del av de intjänade pensionsförmånema till ett premiereservsystem är att värdeutvecklingen av dessa blir avhängig av både standardutvecklingen och kapitalavkast-

ningen i samhället. Jämfört med ett helt fördelningsbaserat eller fullt fonderat system innebär detta högre grad stabilitet. en av Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den totala av ålderspensionsavgiften om 18,5 procent avgiftsunderlaget 2 procentenheter avsättas till premiereservsystemet. Genom denna uppdelning av ålderspensionsavgiften på fördelnings- premieresp. reservsystemet uppnås att de löpande pensionema kan betalas inom fördelningssystemet samtidigt som avsättningar kan göras till det fonderade premiereservsystemet. Avsättningama medel skall av registreras på individuella konton grundande ett enskilt pensionssparande som ger pensionsrätt beräknad försäkringsmässiga grunder. Pensionsrätten inom premiereservsystemet skall i princip bygga på civilrättsligt bindande åtaganden. I ett allmänt obligatoriskt pensionssystem kan det inte tillåtas att pensionens storlek varierar beroende på pensionstagarens kön. Den princip om likabehandling av kvinnor och män tillämpas inom som fördelningssystemet, skall därför även gälla inom premiereservsystemet. Detta medför att kvinnor grund av sin längre medellivslängd, basis av lika stora intjänade pensionsrätter under livet, i genomsnitt kommer att få en sammanlagd livspension besom, räknad med utgångspunkt från den skillnad i medellivslängd i som dag gäller mellan kvinnor och män, är ca 25 procent högre än vad män får i genomsnitt. När det gäller efterlevandepension innebär kvinnornas längre livslängd att det omvända förhållandet föreligger; nämligen att sannolikhet för utbetalning av pension till efterlevande make minskar i motsvarande grad. När det gäller uttag av pension från premiereservsystemet skall i huvudsak samma regler gälla som inom fördelningssystemet. De försäkrade skall dock kunna välja mellan att ta ut sådan pension antingen livsvarigt eller under fem eller tio år. Ett sådant val skall inte kunna ändras. Enligt de riktlinjer för övergångsregler godkänts riksdagen som av skall personer födda år 1934 eller tidigare inte omfattas det av reformerade pensionssystemet, medan de är födda år 1954 eller som senare fullt ut kommer att omfattas av systemet. Personer i åldersgrupperna födda åren 1935-1953 skall omfattas de reformerade av reglerna i varierande utsträckning enligt en metod för 20-delsinfasning. Eftersom pensionsrätten i premiereservsystemet bygger på vad som faktiskt fonderats för den försäkrades räkning, måste pensionsrätten för de övergångsvisa åldersklassema redan när anpassas avsättningen görs. En utgångspunkt för detta är att avsättningama till premiereservsystemet inte skall bli alltför små och inte förräntas under alltför kort tid. Detta innebär att endast personer är födda som år 1939 eller senare avses komma i fråga.

Vidare skall för födda åren 1939-1953 kvoterad avsätt-

personer en ning göras. Socialförsäkringsutskottet har i denna del anfört att det, med hänsyn till att pensionsrätter vid kvotberäkningen i kombination med det minsta belopp som kan ge pensionsrätt kan komma att röra sig i sammanhanget mycket obetydliga belopp, finns anledning

om överväga lägsta gräns för det årliga belopp tillsammans med

en som avkastning skall förvaltas enskilt konto inom premiereservsystemet och att belopp under denna gräns i stället placeras i fördelningssystemet bet. l993/94zSfU24, s. 18 och 19. Storleken den avsättning som skall göras för varje försäkrad kan fastställas först vid taxeringen året efter det medlen avsatts till förvaltning i samband med att pensionsrätten fastställs. För de avgiftsmedel löpande betalas måste det därför ske en tillfällig för-

som valtning.

lnom premiereservsystemet skall en åtskillnad göras mellan försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionerna. Försäkringsfunktio-

skall skötas ett statligt organ. Skälen till detta är bl.a. att nen av premiereservsystemet är del ett allmänt obligatoriskt pensions-

en av system där försäkringskollektivet skall utgöras av alla försäkrade.

Försäkringsgivaren skall tillhandahålla obligatoriska pensionsförsäkringar vari, enligt vad som angetts ovan, försäkringstagarens pensionsrätt skall beräknas försäkringsmässiga grunder enligt i huvudsak de principer som gäller för frivilliga, individuella pensionsförsäkringar; dock att de årliga fönnånema skall bestämmas lika villkor för män och kvinnor. För att öka den enskildes valfrihet skall det också finnas en möjlighet att välja ett efterlevandeskydd.

För att inte äventyra försäkringsstagarnas medel måste höga krav ställas de institut vill komma i fråga som kapitalförvaltare.

som Dessa skall därför ha tillstånd från Finansinspektionen för förvaltning av medel inom premiereservsystemet och stå under löpande tillsyn inspektionen. För pensionsparande inom premiereserv-

av systemet gör sig starka konsumentskyddsintressen gällande. Stora krav att korrekt information lämnas till den enskilde pensionsspararen måste därför ställas på kapitalförvaltaren.

Den försäkrade skall ha möjlighet att välja mellan privata och statliga kapitalförvaltare. De senare skall verka strikt marknadsmässiga villkor och i full konkurrens med privata kapitalförvaltare. Samma placeringsregler skall gälla för såväl privata som statliga kapitalförvaltare. För dem som inte själva gör ett aktivt val av kapitalförvaltare skall det finnas ett antal andra statliga kapitalförvaltare, som sköter förvaltningen av dessa personers medel. Efter-

dessa statliga kapitalförvaltare inte väljs av den enskilde som senare utan i stället tilldelas denne, bör inte tilldelningen av kapitalförvaltare få påverka vilken avkastning var och en får på sina pensions-

medel. I stället skall här göras en utjämning av avkastning mellan de olika kapitalförvaltama.

I proposition 1993/941250 har regeringen angett att det vad avser premiereservsystemet en del punkter behövs ytterligare utredning samt att principerna i propositionen det lämnats

- som nu en redogörelse för skall ligga till grund för sådant utredningsarbete.

I den del som avser principerna för förvaltningen av premiereservmedlen anför socialförsäkringsutskottet att det på grund frågomas

av komplexitet även fortsättningsvis skall finnas utrymme för de partier som står bakom förslaget om en reformering av det allmänna pensionssystemet att, i de delar som ytterligare skall utredas eller som annars kan komma att beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande bestämmelserna på det visar sig

sätt som mest ändamålsenligt bet. 1993/94:SfIJ24 s. 19.

I propositionen har regeringen gjort vissa bedömningar rörande utformningen av premiereservsystemet i full funktion utöver de riktlinjer som förelagts riksdagen för godkännande. Det rör sig därvid i huvudsak om kapitalförvaltningen inom premiereservsyste-

met avsnitten 4 och 5.

1 Pensionsrätt inom premiereservsystemet En grundläggande princip inom premiereservsystemet skall vara att de avsättningar som görs registreras individuellt och grundar pensionsrätt för ålderspension enligt försäkringsmässiga grunder som i huvudsak följer de principer som gäller för frivilliga individuella pensionsförsäkringar. De årliga förrnånema skall dock bestämmas på lika villkor för kvinnor och män. Det skall finnas möjlighet att välja efterlevandeskydd.

För det pensionssparande som sker inom traditionell livförsäkring finns i dag civilrättsliga regler om försäkringsavtal i lagen 1927:77 om försäkringsavtal. Denna reglerar förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Inom försäkringsbranschen finns vidare rekommendationer för hur olika avtalsvillkor bör utformas. I en inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria, Ny försäkringsavtalslag Ds Ju 1993:39, föreslås en ny försäkringsavtalslag. Promemorian har remissbehandlats och inom Justitiedepartementet pågår f.n. arbete med en lagrådsremiss i frågan.

Försäkringsrörelselagen 1982:713 innehåller offentligrättsliga och associationsrättsliga regler om hur privat försäkringsverksamhet skall bedrivas. Kraven enligt denna lag på att försäkringsbolagen skall upprätta grunder för sin verksamhet och bestämmelserna om vad dessa skall innehålla rör till stor del direkt försäkringsavtalet. Grunderna kan betraktas som standardvillkor vilka intolkas som en

del av avtalet genom den hänvisning till dessa som görs i avtalets allmänna villkor.

Försäkringsutredningen dir. 1990:56 som tillsattes år 1990 och vars uppdrag innebär en grundläggande översyn av den nuvarande försäkringslagstiftningen, framhåller i sitt delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 2 SOU 1993: 108 att försäkringstagama bör ha tillgång till alla avtalsvillkor utan att behöva söka dem i grunderna. Vissa ändringar i denna riktning lämnas också i det förslag till ny försäkringsavtalslag som utarbetats inom Justitiedepartementet.

Även när det gäller pensionssparande inom premiereservsystemet skall förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare bygga civilrättslig reglering. Utredaren skall överväga vilka konsekvenser det kan medföra att i ett allmänt obligatoriskt pensionssystem införa civilrättsliga regler. Utredaren skall i detta sammanhang även överväga om det finns skäl att direkt i lag reglera sådana förhållanden som i traditionell livförsäkring upptas i avtalsvillkoren.

För det fall utredaren finner att det inte går att ett ändamålsenligt sätt utforma regleringen av förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare enligt nu nämnda principer, bör han föreslå en konstruktion som i huvudsak bygger på offentligrättsliga bestämmelser. Avtal mellan försäkringstagare och försäkringsgivare och försäkringsavtalets utformning får då ersättas med reglering direkt i lag. En sådan lösning får dock inte innebära att pensionsrätten inom premiereservsystemet skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. Detta innebär att inga ändringar av regler eller villkor som påverkar redan intjänad pensionsrätt skall kunna göras annat sätt än vad som skulle vara möjligt om pensionsrätten byggt civilrättsliga bestämmelser.

Vad gäller utformningen av ett frivilligt efterlevandeskydd inom premiereservsystemet skall utredaren ha som utgångspunkt att detta utformas som ett återbetalningsskydd, dvs. att ett belopp motsvarande inbetalda premier vid dödsfall betalas ut till efterlevande. Utredaren skall lämna förslag utformning av ett frivilligt efterlevandeskydd inom premiereservsystemet. Därvid skall överväganden av samma karaktär som ovan utvecklats vad gäller försäkringsåtagandets reglering i allmänhet göras.

2 Den centrala försäkringsfunktionen Enligt de riktlinjer som godkänts av riksdagen skall det inom premiereservsystemet finnas en central försäkringsfunktion med uppgift för premieinbetalningar till kapitalförvaltama, bok-

att svara

föring av uppgifter från kapitalförvaltama om avkastning och tillgodohavande på premiereservkontona, tillhandahållande av årliga pensionsbesked, beräkning av pensionsbelopp och utbetalning av pension. Inom systemet skall vidare finnas en ordning som hanterar de s.k. arvsvinster som uppkommer till följd av att en försäkringstagare avlider.

Regeringen har i proposition 1993/94:250 anfört att premiereservsystemet är en del av det allmänna obligatoriska pensionssystemet och att försäkringskollektivet i ett sådant system, även vad gäller premiereservdelen, bör utgöras av alla försäkrade. Regeringen har vidare anfört lösning där försäkringsfunktionen läggs på

att en de privata försäkringsbolagen tillsammans med kapitalförvaltningen innebär en risk för att den mångfald i förvaltningen som eftersträvas inte uppnås.

Socialförsäkringsutskottet har instämt i att försäkringsfunktionen i ett statligt pensionssystem bör skötas av ett statligt organ och att det förefaller rimligt att utgångspunkten bör att Riksförsäk-

vara ringsverket sköter denna funktion. Skulle det i den fortsatta beredningen visa sig att försäkringsfunktionen med större fördel kan läggas något annan statligt i första hand Statens löne- och

organ pensionsverk fann utskottet inga hinder mot att de partier som står

bakom uppgörelsen om ett reformerat pensionssystem tar upp en diskussion i detta avseende bet. 1993/94:SfU24.

När det gäller frågan om vilket statligt organ som skall sköta den centrala försäkringsfunktionen skall denna beredas inom regeringskansliet. Utredaren skall hålla sig informerad om resultatet av denna beredning.

Som nämnts i föregående avsnitt regleras försäkringsbolagens verksamhet huvudsakligen i försäkringsrörelselagen. Specialbestämmelser för vissa livförsäkringsbolag finns i lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Huvud-

syftet med försäkringsrörelselagstiftningen är att skydda försäk-

ringstagama mot ekonomiska förluster. Den s.k. soliditetsprincipen,

syftar till att trygga försäkringsgivamas långsiktiga förmåga att som fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna avtal, har därför central

en roll i lagstiftningen. Uttryck för denna princip ger bl.a. reglerna om försäkringstekniska skulder. I sitt delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89 föreslog Försäkringsutredningen bl.a.

regler som preciserar hur stort konsolideringskapital som erfordras

för att kravet på betryggande soliditet skall anses vara uppfyllt. Sådana regler infördes den 1januari 1994 i försäkringsrörelselagen.

Det bör övervägas försäkringsfunktionen inom premiereserv-

om systemet skall regleras enligt de principer finns i för-

som säkringsrörelselagen. Det kan därvid bli aktuellt att överväga om försäkringsgivaren bör bygga upp ett buffertkapital liknande det som

finns hos livförsäkringsbolagen inom den traditionella pensionsförsäkringsverksamheten. För livförsäkringsbolagen fastställs kravet minsta kapitalbas huvudsakligen utifrån de enskilda bolagens försäkringsmässiga risktagande. Eftersom försäkringsfunktionen inom premiereservsystemet skall skötas centralt av ett enda statligt organ bör utredaren överväga om det är ändamålsenligt att använda sig av ett system med buffertkapital eller någon lösning bör

om annan väljas.

Förhållandet att försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionen inom premiereservsystemet separeras kan komma att ställa vissa särskilda krav. För att det skall kunna ske matchning gjorda

en av åtaganden i förhållande till i vilka tillgångsslag avsatta medel placerats är det därför nödvändigt att ett systern för överföring av information mellan försäkringsgivaren och kapitalförvaltarna utformas som anger vem som bör för att detta system

ansvara förmedlar korrekt information.

En annan konsekvens av uppdelningen försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktioner är att det måste tillskapas en ordning för likvidhantering. Utredaren skall lämna förslag på hur premiereservsystemet skall konstrueras i dessa delar. Utredaren skall föreslå den reglering som behövs för att ålägga försäkringsgivaren de uppgifter som inledningsvis angetts i detta avsnitt. En av huvudfrågoma därvid blir att reglera hur försäkringsgivaren centralt skall hantera över- resp. underskott som uppkommer på grund av dödsfall bland försäkringstagama.

En annan huvudfråga som utredaren bör överväga är hur de problem bör lösas som kan uppstå matchningen gjorda

om av åtaganden i förhållande till i vilka tillgångsslag avsatta medel placerats blir inkorrekt. Detta gäller bl.a. ansvarsfördelningen mellan Försäkringsgivare och kapitalförvaltare. Det är av största vikt att utredaren lämnar ett fullständigt förslag en konstruktion av försäkringsfunktionen och på hur andra därmed sammanhängande frågor bör lösas. När det gäller försäkringsfunktionen inom premiereservsystemet och därmed sammanhängande frågor måste detta regleras i lagstift-

ning utanför försäkringsrörelselagen och lagen om livförsäkringar

med anknytning till värdepappersfonder. I lagstiftning bör

samma även kapitalförvaltningen regleras enligt de principer som anges i avsnitten 4 och

3 Ärligt intjänande av pensionsrätt

Två procentenheter av den totala ålderspensionsavgiften skall enligt riktlinjerna för ett reformerat ålderspensionssystem avsättas till ett premiereservsystem och ge pensionsrätt där. Avsättningar till premiereservsystemet skall göras för personer födda år 1939 eller senare. För personer som är födda åren 1939-1953 görs en kvoterad avsättning enligt den ovan beskrivna ZO-delsinfasningen. Någon särskild avgift till premiereservsystemet kommer inte att tas ut. l stället skall den ingå som en del av ålderspensionsavgiften. Därmed kommer avgiftsunderlaget automatiskt att vara detsamma för avsättningarna till de båda systemen. Först efter det att ålderspensionsavgiften betalats in, skall en uppdelning ske mellan avsättningar till fördelnings- resp. premiereservsystemet. Detta kommer att regleras i lagstiftningen om socialavgifter.

Formerna för uttag och uppbörd av pensionsavgift inklusive uppdelning mellan fördelnings- och premiereservsystemen kommer att beredas i annan ordning och ingår därmed inte i utredarens uppdrag.

Från det att avgift betalats och därvid delats upp mellan de bägge systemen till dess den enskildes pensionsrätt fastställs i samband med taxeringen året därefter skall de för prem ereservsystemet avsatta medlen förvaltas i särskild ordning. Genom :tt sådant system undviks de problem kan uppkomma medlen i stället skulle

som om avsättas kontinuerligt och överföras till kapitalförvzltama i takt med att avgifter betalas samtidigt som summan av löpande inbetalda avgifter kan komma att avvika från storleken den enskildes slutligen fastställda pensionsrätt. När den enskildes pensionsrätt fastställs i samband med taxeringen skall medel motsvarande intjänad pensionsrätt överföras till den enskildes premiereservkonto hos någon kapitalförvaltare enligt vad redan. Enligt vad

som anges socialförsäkringsutskottet anfört bör det finnas en lägsta gräns för det årliga belopp får avsättas ett enskilt korto inom premie-

som reservsystemet. Utredaren skall lämna förslag sådan lägsta

en gräns. En särskild fråga för utredaren att ta ställnirg till är vad

som skall ske om den slutliga taxeringen eller beslutetom pensionsrätt blir föremål för fortsatt rättslig prövning.

Utredaren bör analysera om och under vilka förutsättningar en samtidig överföring av ett års samlade avsättningar förvaltats

som temporärt se i det följande kan få negativa konsekvenser för värdet

de enskilda försäkringstagamas pensionssparande. Analysen bör även omfatta vilken påverkan en i tiden koncentrerad överföring av ett års samlade premiereservmedel kan få för kapial- och penningmarknaden. Finner utredaren att en samtidig överföring av ett års

samlade avsättningar leder till oacceptabla effekter i något nu nämnt hänseende, skall alternativa lösningar redovisas. Den förvaltning medel som sker under tiden fram till taxeringen

av bör ske på ett sådant sätt att förvaltade medel placeras räntebärande konto eller i likvida tillgångar utan förlust kan realiseras.

som Utredaren skall överväga i vems regi en sådan kontinuerligt återkommande kapitalförvaltning bör bedrivas. För denna förvaltning bör i första hand AP-fonden första-tredje fondstyrelserna eller Riksgäldskontoret komma i fråga. Även Riksförsäkringsverket bör kunna komma i fråga som förvaltare. En särskild fråga att därvid överväga är den temporära förvaltning som måste inrättas innan

om premiereservsystemet föreligger i full funktion interimistisk förvaltning kräver lösning än den för den årligt återkommande

en annan förvaltningen. Utredaren skall i denna fråga hålla sig underrättad om den lösning väljs för år 1995. Förslag om en sådan lösning

som kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1994.

Båda dessa fonner förvaltning skall ske aggregerat för det totala

av avsatta kapitalet utan uppdelning per individ. Avkastningen kapitalet skall sedan fördelas samtliga försäkrade som intjänat pensionsrätt under det det aktuella året. Utredaren skall lämna förslag på hur denna fördelning bör göras. Därvid är det önskvärt att det konstrueras ett system som beaktar den intjänade pensionsrättens fördelning i tiden över det aktuella året.

4 Kapitaliörvaltningen

4.1 Avvägningen mellan säkerhet och mångfald iförvaltningen samt bytesrätt Reglerna för kapitalförvaltningen inom premiereservsystemet skall enligt de riktlinjer dragits i proposition 1993/942250

som upp utformas på ett sådant sätt att förutsättningar skapas för etablering

mångfald kapitalförvaltare med olika inriktning. Kapitalförav en valtama bör kunna ha olika riskprofiler beträffande medlens placering och vad placeringamas inriktning, t.ex. placering i

avser tillgångar för finansiering av mindre företag eller av företag som tar speciella miljöhänsyn. Utgångspunkten måste dock alltid vara att förvaltarna i sin placeringspolitik tillgodoser försäkringstagamas intressen.

Genom införandet av en premiereservdel inom det allmänna pensionssystemet med den beskrivna inriktningen kommer den

nu enskildes valfrihet och delaktighet vad beträffar pensionsmedlens förvaltning att öka. För den enskilde individen skapas härigenom också möjlighet att aktivt påverka förvaltningen. Olika individer kan

göra skilda bedömningar av hur effektivt olika kapitalförvaltare arbetar och det kan finnas skilda uppfattningar om hur medlen bör placeras samt vilket risktagande placeringarna skall förenade

vara med.

På den privata marknaden finns i dag bl.a. pensionssparande i konventionell pensionsförsäkring förvaltas livförsäkrings-

som av bolagen. I ett försäkringsavtal denna marknad åtar sig bolaget att utbetala vissa belopp, som grundas ett försiktigt ränteantagande i dagligt tal kallad garanterad avkastning eller avkastningsgaranti. För att kunna uppfylla dessa åtaganden finns i försäkringsrörelselagen regler syftar till att trygga bolagens soliditet; bl.a. skall

som inbetalda premier i huvudsak placeras i obligationer av olika slag. På detta sätt har lagstiftaren satt upp en ram för bolagens finansiella risktagande. Genom att behålla obligationer löptiden ut vet bolagen exakt vilken avkastning de ger. Bolagen har därigenom goda möjligheter att uppfylla ingångna avtal. Som kommer att beröras i avsnitt 4.2 är dessa regler under omarbetande. De föreslås i departementspromemorian Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57 bli ersatta av placeringsregler som bygger på principerna om riskspridning och matchning av tillgångarna i förhållande till gjorda åtaganden i syfte att minimera riskerna.

På den privata marknaden finns även fondförsäkringar som försäkringsbolag som inte får bedriva annan försäkringsrörelse sköter. I denna försäkringsrörelse sköts kapitalförvaltningen särskilda

av fondbolag som placerar anförtrodda medel i värdepappersfonder. En avkastningsgaranti i ett sådant system skulle innebära en annan risksituation för försäkringsbolagen än inom konventionell pensionsförsäkring. Detta beror på att det är försäkringstagama själva

som väljer placeringsinriktningen och därmed risknivån på tillgodohavandet i försäkringen. Försäkringstagama har dessutom möjlighet att ändra placeringsinriktning under avtalstiden. Därigenom kan bolagen varken påverka eller förutse det finansiella risktagande

som avtalet innebär. I en sådan försäkring kan därför inga generella avkastningsgarantier lämnas; om bolagen inte kan påverka det finansiella risktagandet skulle premierna bli så höga att försäkringsforrnen sannolikt skulle bli ointressant för de flesta pensionstagare.

Sedan den 1 januari 1994 finns vidare möjlighet att inom det individuella pensionssparandet pensionsspara utan försäkringsinslag. Sparandet kan ske i en eller flera av sparforrnema inlåning, andelar i värdepappersfond och allemansfond samt andra fondpapper. Någon garanterad avkastning finns naturligen inte i denna form

av pensionssparande. Detta sparande förvaltas särskilda pensions-

av sparinstitut efter tillstånd av Finansinspektionen. Möjlighet att verka som pensionssparinstitut är förbehållen värdepappersinstitut enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. Inom denna

grupp ryms

banker och värdepappersbolag. Däremot förhindrar den nuvarande lagstiftningen livförsäkringsbolagen att själva delta i det individuella pensionssparandet.

Det finns således på den privata marknaden stora möjligheter att välja pensionssparande med påtagliga skillnader i risktagande. Den som så önskar kan inom dagens privata system välja att placera sina pensionsspannedel i tillgångar med ett mer eller mindre stort mått av risktagande utan någon garanterad avkastning.

Eftersom premiereservsystemet utgör del ett allmänt

en av obligatoriskt pensionssystem kan det inte accepteras att det finns risk för alltför stora skillnader i pensionsnivåer beroende vilken kapitalförvaltare den enskilde försäkringstagaren väljer. Detta skall beaktas vid utformningen av premiereservsystemet.

Ett sätt att förhindra stora skillnader är att införa regler om en garanterad avkastning. Regler om garanterad avkastning måste emellertid avvägas mot andra önskvärda inslag i premiereservsystemet såsom obligatorisk bytesrätt, dvs. lagfäst rättighet att

en en byta och överföra hela sitt pensionssparande till kapitalför-

en ny valtare. Vidare måste beaktas att det inom traditionell pensionsförsäkring med garanterad avkastning är samma bolag som sköter försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionen och inte som inom premiereservsystemet där kapitalförvaltaren inte samtidigt skall kunna vara försäkringsgivare.

Det bör finnas stora möjligheter för den enskilde försäkringstagaren att byta kapitalförvaltare och därvid flytta behållningen på sitt premiereservkonto. En utgångspunkt bör här vara att kostnaderna

är förknippade med byte kapitalförvaltare inte skall kunna som av övervältras övriga pensionssparare eller staten. En obligatorisk rätt till byte kapitalförvaltare i kombination med en garanterad

av avkastning kan emellertid innebära att likviditeten i kapitalförvaltningen måste hållas hög vilket torde sänka kapitalavkastningen. Omflyttning kapital kan leda till realisationsförluster som direkt

av drabbar avkastningen vilket i sin tur skulle kunna innebära att avkastningsgarantin inte uppnås för de pensionssparare som blivit kvar hos viss kapitalförvaltare. Det statliga organ som skall fungera

en som Försäkringsgivare kan i en sådan situation komma att utsättas för krav på att kompensera drabbade pensionstagare.

Det finns således flera problem som sammanhänger med att att ha garanterad avkastning samtidigt med en obligatorisk bytesrätt. I valet häremellan bör den lösningen väljas som innebär att intresset

mångfald i kapitalförvaltningen och den därtill hörande

av en valfriheten för den enskilde som premieras av en långtgående bytesrätt underordnas intresset säker avkastning. Detta får dock

av inte innebära att de syften om mångfald i kapitalförvaltningen som

utgör grunden för att inte sammanföra försäkrings- och kapitalförvaltningsfunktionen undergrävs.

Utredaren bör inom premiereservsystemet pröva frågorna om bytesrätt och garanterad avkastning och därvid föreslå utformning

en som bäst gagnar den enskilde i form av långsiktigt hög avkastning utan att det medför stora skillnader i avkastning beroende på vilken kapitalförvaltare som den enskilde väljer. Särskilt bör övervägas

om inte de skyddsintressen som ligger i avkastningsgaranti kan

en tillgodoses ett lika ändamålsenligt sätt genom placeringsreglemas utfomming. Det kan dock inte komma i fråga att staten skall stå som yttersta garant för pensionskapitalets avkastning inom premiereservsystemet.

En annan fråga som utredaren bör överväga är vilken möjlighet den enskilde skall ha att välja mellan olika försäkringskontrakt. Den enskilde skulle exempelvis kunna ha möjlighet att välja kontrakt med eller utan garanterad avkastning. Med sådan möjlighet att välja mellan olika kontrakt följer också höga krav på information om vilka konsekvenser det valda kontraktet får i andra avseenden som t.ex. vad avser obligatorisk bytesrätt.

4.2 Placeringsregler Medlen inom premiereservsystemet bör inte utsättas för alltför stort risktagande. En utgångspunkt bör därvid de placeringsregler

vara som gäller för livförsäkringsbolagen.

I departementspromemorian Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57 föreslås att försäkringsbolagens placeringsregler ändras från den 1 januari 1995. Ändringama är föranledda att

av Sverige genom sin anslutning till EES är skyldigt att införliva EGrådets tredje skadeförsäkringsdirektiv 92/49/EEG och tredje direktiv för livförsäkring 92/96/EEG.

I promemorian görs en genomgång av de nuvarande placeringsreglema. Därvid konstateras att dessa inte möjliggör för livförsäkringsbolagen att bedriva kapitalförvaltning ett sätt som är förenligt med de krav som försäkringstagama kan förväntas ställa bolagen. Att en effektiv förvaltning till viss del ändå varit möjlig, beror att livbolagen funnit legala möjligheter att skapa större utrymme för de s.k. fria medlen för vilka restriktionema om placering i särskilt säkra tillgångar inte gäller. Därigenom har livbolagen lyckats skapa väldiversifierade riskbärande portföljer.

Förslagen i departementspromemorian bygger på principerna

om riskspridning och matchning av tillgångarna i förhållande till gjorda åtaganden i syfte att minimera riskerna. Genom de föreslagna

reglerna kommer medlen att kunna placeras i flera tillgångsslag än för närvarande.

4.3 Placering i utländska tillgångar

Premiereservsystemet kommer så småningom sammantaget att omfatta betydande kapitalvolym. Med hänsyn härtill och då en en väsentlig funktion för premiereservsystemet bör att tillgodose vara behov kapital på den svenska kapitalmarknaden kan det finnas av skäl att överväga vissa restriktioner på placering i tillgångar i utlandet eller i utländsk valuta, förutsatt att dessa regler utformas så att de är förenliga med EES-avtalets regler. Därvid bör det göras en avvägning mot forsäkringstagamas intresse av högsta möjliga avkastning. Utredaren skall med utgångspunkt från AP-fondens regler för utlandsplaceringar enligt bestämmelser i lagen 1983:1092 med reglemente för Allmänna pensionsfonden föreslå regler i den utsträckning de är förenliga med EES-avtalets som regler begränsar placering premiereservmedel i tillgångar i - av utlandet och i utländsk valuta.

5 Kapitalförvaltarna

5.1 Kapitalförvaltare för den som gör ett aktivt val

En viktig princip är att det skall få finnas både privata och statliga kapitalforvaltare den enskilde kan välja mellan. För dessa skall som fullt ut gälla placeringsregler. Det är av största vikt att regsamma lema utformas sådant sätt att de statliga kapitalförvaltarna komatt verka strikt marknadsmässiga villkor och i konkurrens mer med de privata kapitalförvaltama. Samma placeringsregler skall för såväl privata statliga kapitalförvaltare. De statliga kapitalförsom valtama skall gäller för privata kapitalförvaltare samma sätt som utan subventioner för alla sina kostnader såsom administrasvara tionskostnader m.m. Alternativ för utformningen förvaltningen bör utredas är att av som kapitalförvaltaren utgör ett fondbolag, dvs. förvaltar en fond som ägs den skjutit till kapitalet, eller ett bolag där medlen tillhör av som kapitalförvaltaren och där den enskilde endast har en fordran förvaltaren. Beroende på vilken verksamhetsform väljs gör sig som olika frågor gällande. I det följande lämnas en redogörelse for vilka dessa frågor kan utan att det närmare redovisas vilken vara verksamhetsform den aktuella frågeställningen har störst bäring. De förvaltade medlen kan antingen avskilda från kapitalförvaltavara

rens tillgångar eller redovisade tillsammans med förvaltarens egna medel. Från konsumentskyddssynpunkt är det väsentligt att det tydligt framgår vilka medel som tillhör försäkringstagaren och vilka som tillhör kapitalförvaltaren. En särskild fråga i detta sammanhang som utredaren bör överväga är vad skall ske med de förvaltade som medlen för det fall kapitalförvaltaren försätts i konkurs. Med tanke att premiereservsystemet är del i ett allmänt obligatoriskt en pensionssystem, skall utredaren ha utgångspunkt att de försom valtade medlen i en sådan situation bör skyddas. Utredaren skall överväga om det inte även i andra situationer finns skäl att skydda de förvaltade medlen. En annan viktig fråga rör förhållandet mellan försäkringssom tagare och kapitalförvaltare gäller vem som skall bära de finansiella riskerna. Här finns det flera tänkbara lösningar. En möjlighet är att kapitalförvaltaren och slutligen dess ägare bär de finansiella riskerna. Ett annat alternativ är att försäkringstagarna bär dessa risker. Dessutom kan tänka sig olika former riskdelning man av genom att försäkringstagama garanteras en viss avkastning och att försäkringsavtalets utformning avgör hur de finansiella riskerna fördelas mellan parterna. För utformningen av de krav bör ställas på kapitalförvaltama som inom premiereservsystemet bör utredaren överväga hur de finansiella riskerna skall fördelas mellan kapitalförvaltare och försäkringstagare. Därvid bör utredaren hålla sig informerad det om arbete som bedrivs i Försäkringsutredningén dir. 1990:56 och de överväganden som där görs avseende frågan fördelning de om av finansiella riskerna. En i sammanhanget betydelsefull fråga utredaren bör överväga som är om förvaltningen medel skall hanteras inom för av ramen befintliga institut försäkrings- och kapitalmarknaden eller den om skall ske i institut som uteslutande ägnar sig åt sådan verksamhet. Livförsäkringsbolagen bör med tanke den verksamhet där som bedrivs och den kompetens finns i bolagen väl lämpade att som vara

delta i förvaltningen av medel inom premiereservsystemet.

Beträffande andra förvaltare finns banker och värdepappersbolag med erfarenhet från bl.a. det individuella pensionssparandet. Även aktörer utanför de finansiella marknaderna

såsom företag,

kommuner och organisationer bör kunna delta i förvaltningen av

medlen inom premiereservsystemet under förutsättning att det inte

kommer att gälla några särregler för dessa kapitalförvaltare. Utredaren skall lämna förslag med denna inriktning. Det skall finnas ekonomiska drivkrafter att etablera sig som kapitalförvaltare. Detta kan uppnås både avgifter och genom genom att ersättningen till kapitalförvaltama del avkasttas ut som en av ningen. Storleken på den ersättning kapitalförvaltama tar ut i som

form avgift eller del i avkastningen, som alltså inte gottskrivs

av försäkringstagama, skall bestämmas på marknadsmässiga grunder

effektiv konkurrens mellan olika kapitalförvaltare. För att genom en

effektiv konkurrens skall etableras, bör det ställas krav en en öppen redovisning den avkastning uppnåtts och hur stora

av som administrationskostnader förvaltningen förenats med. För att åstadkomma fungerande konkurrens marknaden skall

en det ställas krav att de statliga kapitalförvaltama tar ut marknadsmässiga avgifter eller att det kapitalet minsta marknads-

egna ger en mässig avkastning. Dessa ersättningar tillförs staten såsom ägare. Till skillnad mot vad enligt vad som angetts i det föregående,

som, kommer att gälla för de privata kapitalförvaltama får staten som ägare inte tillgodogöra sig någon avkastning utöver den marknadsmässiga. Avkastning därutöver bör i stället tillfalla försäkringstagama hos resp. kapitalförvaltare. Utredaren bör i denna del utforma reglerna på sådant sätt att kravet på konkurrensneutralitet mellan privata och statliga kapitalförvaltare fullt ut upprätthålls. Utredaren bör därvid särskilt uppmärksamma frågan hur den marknadsmässiga avkastningen skall definieras.

om En fråga bör uppmärksammas i detta sammanhang är att

annan som den fonduppbyggnad som beräknas ske inom premiereservsystemet är relativt omfattande. Det finns därmed risk för att premiereservsystemet upphov till stora institutionella placerare. Det är därför

ger angeläget att regler utformas så att de motverkar uppkomsten av stora kapitalförvaltare eller att dessa får ett alltför betydande ägarinflytande i enskilda företag.

5.2 Förvaltare för den inte gör ett aktivt val

som

För den inte själv gör ett aktivt val skall det finnas flera andra

som

statliga inom premiereservsystemet. Även de kapitalförvaltare som

inte själva väljer kapitalförvaltare bör kunna få del av avkastningen på aktiemarknaden. Detta kan åstadkommas genom att endast ägande andelar i aktiefonder tillåts. Därmed undviks att dessa

statliga kapitalförvaltare får ett direkt ägarinflytande. I övrigt bör placeringsregler gälla för dem som för övriga kapitalför-

samma valtare samt även i övrigt, så långt det är möjligt, att de kan verka

enligt regler de kapitalförvaltare väljs av den

samma som som enskilde. I den utsträckning utredaren överväger avvikande regler, får dessa inte innebära att konkurrensen mellan olika kapitalförvaltare snedvrids.

Den enskildes behållning på premiereservkontot skall inte påverkas

vilken de statliga kapitalförvaltama blivit anförtrodd av av som förvaltningsuppdraget. Bland de statliga kapitalförvaltare som

förvaltar medel där den enskilde inte själv gör ett aktivt val, skall det

därför ske en utjämning skillnader i avkastningen.

5.3¶Kapitalförvaltning inom AP-fondens

ram

Inom AP-fondens organisation finns betydande kompetens och en mångårig erfarenhet av omfattande kapitalförvaltning. F örsta-tredje fondstyrelsema har sin kompetens framför allt placering medel av på penning- och obligationsmarknaden medan fjärde och femte fondstyrelsema är kunniga avseende placeringar på riskkapitalmarknaden. Det är viktigt att dessa resurser tas till vara vid utformningen av den statliga delen av kapitalförvaltningen inom premiereservsystemet. Det kan vara naturligt att särskilt den förvaltning medel av där kapitalförvaltare inte väljs bedrivs inom AP-fondens ram. Samtidigt bör beaktas att det inte skall fråga att inrätta vara om en eller några få stora statliga kapitalförvaltare utan ett flertal mindre sådana förvaltare. Dessa skall i sin förvaltning fristående från vara varandra och helt oberoende av statsmakterna.

4¶Krav på kapitalförvaltarna

Höga krav måste ställas de institut anförtros förvaltningen. som Kapitalförvaltaren skall därför ha tillstånd av Finansinspektionen att bedriva förvaltning av medel inom premiereservsystemet, så att grundläggande kvalitets- och sundhetskrav är uppfyllda. Dessa krav skall även vara uppfyllda under den löpande tillsyn inspeksom tionen skall utföra. Ett sådant krav är att kapitalförvaltama bör ha förmåga att kunna hantera risker förenade med kapitalförvaltningen. De risker är som

förenade med traditionell livförsäkringsverksamhet är försäkrings-

mässiga risker och finansiella risker. Eftersom försäkringsfunktionen skall hanteras centralt av en särskild försäkringsgivare, kommer förvaltare av premiereservmedel inte att utsättas för försäkringsmässiga risker. De risker som måste hanteras i kapitalförvaltningen blir därför enbart de finansiella riskerna kan som vara bl.a. ränte-, valuta-, likviditets-, inflations- och kreditrisker. Kapitalförvaltningen är också förenad med ett betydande infonnationsansvar. Förvaltama måste kunna för att det allsidig svara ges en och fullständig information om förvaltningens villkor. Den enskilde bör av kapitalförvaltaren få underrättelse hur förvaltade en om .medel är placerade. Samtidigt bör en gränsdragning göras mellan den infonnation som försäkringsgivaren bör för och den svara

1996:83 Bilaga 1 269 SOU

information kapitalförvaltama bör lämna. Utredaren skall lämna som förslag hur sådan gränsdragning bör göras. en Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållning och avkastning för varje försäkringstagare. En underrättelse detta skall lämnas om till försäkringsgivaren skall bokföra uppgifterna det där som förda kontot och till att dessa uppgifter blir införda det årliga se

pensionsbeskedet.

5.5 Beskattning förvaltade medel av

Innan skattereformen trädde i kraft år 1990 all avkastning var skattebefriad utom vad avsåg avkastning på

pensionskapital

individuella kapitalförsäkringar K-försäkring. För att skapa en ordning innebär att beskattningen skall vara neutral mellan som privatpersoners direkta sparande och försäkringssparande infördes avkastningsskatt för livförsäkringsföretagen med 15 % på den en avkastning pensionskapitalet genererat under beskattningsåret. som År 1992 sänktes skattesatsen för livförsäkringsföretagen till 10 %.

Avkastningen pensionskapital i tjänstepensionsförsäkring belades

redan från skattereformens ikraftträdande med avkastningsskatt en på 10 %. I samband med införandet det individuella pensionssparandet av har det skett omläggning så att avkastningsskatten numera en beräknas schablonmässiga grunder. Skattesatsen den schablonmässigt framräknade avkastningen är 9 %. För beskattning av avkastning kapital hänförligt till pensionssparande i kapitalför-

säkring gäller särskilda regler. Mot denna bakgrund finns det skäl att inom utredningen belysa frågan hur avkastningen förvaltade medel inom premieom bör behandlas i skattehänseende. reservsystemet Det finns därvid olika förhållanden bör beaktas. Ett sådant försom hållande premiereservsystemet kommer att del av ett är att vara en obligatoriskt och allmänt pensionssystem i fördelningssystem vars värdetillväxt inte beskattas. Frågan skatt på AP-

pensionsrättens om

fondens avkastning behandlades i utredningen reformerad om inkomstbeskattning i betänkande Reformerad inkomstbeskattning

del SOU 1989:33 212 och 213. Utredningen anförde att även s. vissa skäl talade för att avkastningen AP-fondens medel om borde beskattas så skulle emellertid fördelarna med en sådan ordning mindre än nackdelarna med den ökade rundgång av vara medel inom den offentliga sektorn skulle bli följden. Utredsom ningen föreslog därför inte någon beskattning AP-fondens avkastav

ning.

270 Bilaga 1

Vad nu anförts talar för att pensionskapital inom fördelningsresp. premiereservsystem behandlas lika i skattehänseende. Ett annat förhållande betydelse i sammanhanget är pensionsav om rätten inom premiereservsystemet skall regleras

av civilrättsliga

regler eller inte. Enligt de riksdagen antagna riktlinjerna skall av pensionen inom premiereservsystemet grundas på civilrättsliga regler. Enligt vad som angetts i det föregående skall detta också vara huvudinriktningen för utredaren när det gäller att utforma en reglering av förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Detta talar för att avkastningen på medel inom premiereservsystemet behandlas sätt avkastningen privata sammma som pensionsförsäkringar, tjänstepensioner och sparande inom det individuella pensionssparandet. Utredaren skall med beaktande vad anförts belysa vilka av som nu konsekvenser för förvaltamas val placeringsstrategier, avkastning av inom premiereservsystemet och pensionsutfall för de försäkrade m.m. som skillnader i skattemässig behandling mellan premie-

reservsystemets pensionskapital och pensionskapital inom privat

försäkring kan medföra. Därvid skall beaktas att förvaltade medel inom premiereservsystemet bör behandlas lika i skattehänseende oberoende medlen förvaltas i privat eller statlig regi. av om

6 Uttag av intjänad pensionsrätt inom premiereservsystemet

I huvudsak skall vad gäller ålderspensionen inom premiereservsystemet samma regler gälla för uttag som inom fördelningssystemet. De försäkrade skall dock kunna välja att ta ut sådan pension livsvarigt eller under begränsad tidsperiod fem eller tio år jfr vad en om som nedan anges möjligheter att ta ut partiell pension i förhållande om till val uttag pension under tidsbegränsad period. av av en Regler

för premiereservsystemet avseende tidsbegränsat eller livsvarigt uttag av ålderspension från premiereservsystemet skall beredas i

annan ordning och ingår således inte i det uppdrag lämnas som utredaren. l det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätt kunna intjänas även när den försäkrade uppbär ålderspension. Inom fördelningssystemet kommer utgående pension året efter intjänandeåret att räknas upp i förhållande till den pensionsrätten. I princip nya skall detsamma gälla inom premiereservsystemet, dvs. till det att premiereservkapital som finns sparat skall föras avsättning. Ett ny särskilt problem i samband härmed är dock pension från att uttag av premiereservsystemet skall kunna tidsbegränsas till fem eller tio år. Detta kan innebära att avsättningar till premiereservsystemet kan komma att göras efter det att tidsbegränsad ålderspension upphört en

utbetalas. Utredaren skall göra bedömning av om det är att en ändamålsenligt och till pensionstagarens fördel att de nya av-

sättningama sker i ett nytt pensionssparande inom premiereservsystemet eller det är att föredra att dessa i stället ger pensionsrätt om enbart i fördelningssystemet. Ålderspension från premiereservsystemet bör kunna tas ut inte bara hel pension utan även partiellt. Några villkor liknande de i som fördelningssystemet att pensionen får tas ut bara som viss bestämd andel fjärdedelsavgränsning torde inte erfordras. Uttag av partiell

pension skall i princip kunna ske helt fritt enligt försäkringstagarens val och med de konsekvenser detta kan medföra föreget som säkringsmässigt i fråga den del lämnas outtagen. Utredaren om som skall pröva det försäkringstekniska skäl behövs vissa beom av gränsningar såvitt gäller möjligheterna att variera den andel av

pensionen lämnas outtagen och föreslå sådana begränsningar. som Utredaren skall därvid särskilt överväga kombinationen av partiellt och tidsbegränsat uttag pensionen fem eller tio år. En uttag av tänkbar lösning är att hela det sparade kapitalet måste tas ut inom en femårsperiod från det att det första uttaget görs. En tänkbar annan lösning försäkringstekniskt och administrativt svårhanterlig mer är varje andel kapitalet tas ut får sin egen fem- eller att av som tioårsperiod. På sätt inom fördelningssystemet skall inte i fråga om samma som ålderspension från premiereservsystemet uppställas några särskilda

villkor att pensionsrätt viss minsta storlek skall ha tjänats om av för att ålderspension skall utges. Oberoende hur liten pensionsrätt

den försäkrade förvärvat i premiereservsystemet och för vilka som avsättningar gjorts, skall ålderspension utbetalas i den mån ålderspensionsbeloppet överstiger de administrativa kostnaderna för

förvaltningen jfr vad i det föregående i fråga om om som anges lägsta belopp för avsättning till premiereservsystemet. Utredaren bör sådan lägsta gräns och hur denna i så fall bör regleras. ange en

7 Administrativa konsekvenser m.m.

l proposition 1993/94:250 har regeringen gjort den bedömningen att det pensionssystemet kommer att medföra merkostnader främst nya

för socialförsäkringsadministrationen såväl i samband med genom-

förandet fortlöpande. Premiereservsystemet innebär en helt ny som form ålderspension inom det allmänna obligatoriska pensionsav System och rutiner för bl.a. avgifter, förvaltning av medel, systemet. redovisning till förvaltare och aktuariehantering måste byggas.

Utredaren skall analysera vilka administrativa konsekvenser ett införande premiereservsystemet leder till och därvid särskilt av uppmärksamma de allmänna försäkringskassomas roll. Utgångspunkten bör därvid vara att premiereservsystemet är del i obligatoriskt en ett och allmänt pensionssystem. I ett sådant system kommer försäkringskassoma samma sätt i dag att för kontakten med som svara de försäkrade. De nuvarande administrativa systemen bör därför så långt möjligt användas för denna verksamhet. När det gäller premiereservsystemet kommer den försäkrade beroende att vara av information från såväl det statliga skall försäkorgan som vara ringsgivare som den kapitalförvaltare förvaltar pensionssom kapitalet. Detta kan komma att ställa särskilda krav på försäkringskassoma beträffande samordningen med försäkringsgivare och kapitalförvaltare. Det är mot bakgrund detta angeläget av att försäkringskassomas roll inom premiereservsystemet klarläggs. I övrigt skall utredaren föreslå de åtgärder han befogade som anser för en effektiv och väl fungerande förvaltning medlen inom av premiereservsystemet.

8 Ramar för arbetet

För utredaren skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående EG-aspekter i utredningsverksamhet dir. 1988:43, att redovisa regionalpolitiska om konsekvenser dir. 1992:50 samt att pröva offentliga åtaganden om dir. 1994:23. Utredaren skall prioritera de delar berör dels den kontinuerligt som återkommande förvaltning skall ske efter det att premiereservsom systemet trätt i full funktion för tiden mellan uppbörd och slutligt fastställande av pensionsrätt i samband med taxeringen året efter det att medel avsatts till förvaltning och dels den interimistiska

kapitalförvaltning som behövs innan premiereservsystemet träder i

full funktion. I dessa delar skall utredaren sina lösningar presentera senast den 15 mars 1995. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara avslutat före utgången av juni 1995.

Socialdepartementet

av i

Förvaltning pensionsmedel

ett EG-rättsligt perspektiv

l Inledning

De EG-rättsliga reglerna förvaltning fonderade pensions-

om av medel uppvisar splittrad bild. För förvaltning av medel som

en inbetalts premie för en försäkring finns ett omfattande gemen-

som samt regelverk EG:s första, andra och tredje livförsäkringsdirektiv. Ett regelverk grundat på gemensamma regler finns även för den förvaltning pensionsmedel är knuten till värdepappersfonder.

av som l Sverige finns sådan förvaltning inom fondförsäkring och i det

en individuella pensionssparandet.

För förvaltning pensionsmedel som inte är reglerad på något

de nämnda sätten saknas särskilda EG-rättsliga regler. I av ovan denna del är hänvisade till Romfördragets bestämmelser, i första hand de fri rörlighet för tjänster och kapital samt etable-

som avser ringsfrihet. Därtill har kommissionen utfärdat rekommendation

en för förvaltning av pensionsmedel.

2¶Allmänt om samarbetet inom

den Europeiska unionen

Samarbetet inom den Europeiska unionen EU skiljer sig från annat internationellt samarbete Sverige deltar i att det i vissa

som genom delar är överstatligt, dvs. beslut fattas som är överordnade

av organ de i EU ingående nationella staterna. Samarbetet inom EU är indelat i tre huvudsakliga delar, s.k. pelare. Pelare 1 omfattar det traditionella ekonomiska samarbetet. Detta samarbete omfattar den Europeiska gemenskapen EG, tidigare benämnd den Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG, Kol- och stålunionen EKSG och

Euroatom. Fortsättningsvis betecknas samarbetet inom pelare l for EG eller gemenskapen. EU är ett övergripande, politiskt begrepp täcker den helhet som som omfattas Maastrichtfördraget, vilket trädde i kraft den l av november 1993. Denna helhet betecknas EU. Pelare 2 gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och pelare 3 området for rättsliga frågor och inrikes angelägenheter Samarbetsområden inom är nya vilka vanliga regler for samarbete mellan självständiga stater gäller mellanstatligt samarbete, dvs. staterna avhänder sig inte någon självbestämmanderätt inom dessa områden. Genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES gäller EG:s regler även gentemot de länder, förutom Schweiz, som ingår i EFTA och som inte är medlemmar i EU. Dessa länder är Island, Liechtenstein och Norge.

3 EG:s

rättsordning

3.1 Allmänt

På grundval de grundläggande fördragen och deras särart har av en egen rättsordning, gemenskapsrätten, utvecklats med drag är som unika för EG och som skiljer sig från traditionell statsrätt och internationell rätt. EG-rätten brukar betecknas rättsordning som en av eget slag, sui generis, självständig och samtidigt integrerad med medlemsländemas nationella rättssystem. EG-domstolen har en central roll som högsta uttolkare gemenskapsrätten. Den har av successivt utvecklat principen EG-rättens särskilda natur. om EG-domstolen slog tidigt fast principen EG-rättens direkta om tillämplighet enligt vilken gemenskapsrätten griper i den inhemska rättsordningen utan stöd någon helst nationell av som bestämmelse målet 28/67 Molkerei Zentrale 1968 ECR 143. s. EG-rätten gäller således i stor utsträckning omedelbart i medlemsstaterna, dvs. utan någon mellankommande nationell rättsbildning. I målet 26/62 van Gend Loos 1963 ECR l konstaterade en s. EG-domstolen att gemenskapsrätten, oberoende medlemsstaterav nas lagstiftning inte bara ålägger individerna skyldigheter utan också avser att ge dem rättigheter direkt effekt.

Principen gemenskapsrättens direkta effekt anger förutsättom ningarna för att enskild skall kunna göra gällande en gemenen skapsrättslig bestämmelse grundar rättigheter och skyldigheter som inför domstolar och andra myndigheter i medlemsstaterna. I Gend Loos-målet slog EG-domstolen fast principen att van en bestämmelserna i de konstituerande fördragen inte automatiskt har direkt effekt. För att ha direkt effekt gäller att bestämmelse skall en ovillkorlig, entydig och fullständig. vara Vissa bestämmelser i de grundläggande fördragen kan ha direkt effekt trots att de primärt riktar sig till medlemsstaterna. Direkt effekt kan även förordningar och direktiv ha se avsnitten 3.2 och 3.3 beträffande förordningar och direktiv. Vissa fördragsbestämmelser kan även ha direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, s.k. horisontell direkt effekt. Således kan vissa av Romfördragets konkurrensregler artiklarna 85 och 86 åberopas av ett företag mot ett annat inför nationell domstol. Men även vissa regler vad gäller den fria rörligheten liksom artikel 119 lika lön för lika arbete kan om åberopas enskilda gentemot t.ex. företag, organisationer eller av arbetsgivare. Horisontell direkt effekt kan även följa av bestämmeli förordningar medan däremot direktivbestämmelser inte kan ha ser sådan direkt effekt.

3.2¶De grundläggande fördragen

Fördragen att upprätta kol- och stålgemenskapen, Europeiska om ekonomiska gemenskapen Romfördraget, Europeiska atomenergigemenskapen Euroatomfördraget och fördraget den Europeiska om unionen Maastrichtfördraget brukar -tillsammans med vissa andra fördrag och beslut- betecknas EG-rättens primära rättskällor. som Romfördraget fick sin nuvarande lydelse ändringar och genom tillägg i Maastrichtfördraget. Den reglering fördragen innehåller som brukar betecknas primärrätt. som Romfördraget intar särställning bland fördragen eftersom det en är det mest omfattande fördraget också är mest allmänt till sin som karaktär. Det är också fördraget som de flesta av de för EG:s ur rättsordning gällande principerna kan härledas. De grundläggande fördragen principer och målsättningar anger för gemenskapernas och deras institutioners verksamheter inom

skilda politikområden. De grundläggande fördragen rymmer all-

männa gemenskapsrättsliga principer som utgör hömstenar i EG:s

rättsordning. Däribland återfinns i Romfördraget bl.a. den allmänna legalitetsprincipen enligt artikel 3 b första stycket och artikel

solidaritetsprincipen enligt artikel subsidiaritetsprincipen enligt artikel 3 b andra stycket, proportionalitetsprincipen enligt artikel 3

b tredje stycket och icke-diskrimineringsprincipen enligt artikel

3.3 Sekundärrätten

De följdförfattningar rättsakter som EG-institutionema, främst rådet, utfärdar med stöd bemyndiganden i de grundläggande av fördragen betecknas som EG:s sekundärrätt. Genom EG:s rättsakter får institutionerna befogenheter att genomföra fördragens allmänna principer och intentioner. Vidare utgör allmänna rättsprinciper och EG-domstolens rättspraxis en del av gemenskapsrätten liksom alla de internationella

avtal som EG ingår med stöd av grundfördragens traktatkompetens.

Med allmänna rättsprinciper främst principer grundade avses rättstraditioner i medlemsstaterna. EG:s bindande rättsakter är fördragen, förordningar, beslut och direktiv. Därutöver finns även rekommendationer och yttranden som inte är bindande rättsakter. En förordning har allmän giltighet. Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin gemenskapsrättsliga form omedelbart tillämpas av medlemsstaternas domstolar och förvaltningsmyndigheter. Ett direktiv är med avseende på det resultat skall uppnås bindande för varje som medlemsstat till vilken det är riktat, överlåter de nationella men myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I vissa fall motsvarar inte den form rättsakt fått dess sakliga en innehåll. Ett direktiv kan ibland präglas sådan detaljeringsgrad av en att det lämnar få valmöjligheter för de nationella myndigheterna i fråga om genomförandet. Ett sådant direktiv är till sitt innehåll närmast att jämställa med en förordning. Samtidigt kan förorden ning någon gång sakna den allmängiltighet den formen kräver. som Förordningar är då i stället i realiteten inriktad att reglera individuella fall och utgör därför till sitt innehåll närmast ett beslut. EG-domstolen har i ett antal fall valt att bortse från hur rättsakt en formellt betecknas och i stället tagit fasta dess innehåll.

3.4¶EG-domstolens för

betydelse gemenskapsrättens utveckling

EG-domstolen fyller väsentlig funktion inom gemenskapema och en har roll betydelsefull än de internationella domstolar en som är mera i allmänhet har. Domstolen skall enligt artikel 164 i Romfördraget säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget. Domstolen är rättsskapande att den lägger fast det genom närmare innehållet i gemenskapsrätten. I sin rättsskapande verksamhet har domstolen kommit uttryck för ett teleologiskt förhållatt ge ningssätt, dvs. domstolen söker bestämma regels innehåll mot en bakgrund dess syfte och ändamål samt väljer den tillämpning som av är bäst ägnad att uppfylla ändamålet. Domstolen hänvisar inte sällan till att den valda lösningen är den för gemenskapsrätten mest effektiva, dvs. till principen om effektivitet. EG-domstolen förefaller medvetet sträva efter att understödja gemenskapens vidare integration, inte minst i situationer då medlemsstaterna inte själva förmått fullfölja integrationsprocessen se avsnitt 4.3. Domstolen eftersträvar lösningar som stärker gemenskapsrättens ställning, räckvidd och effektivitet. Den har även utvidgat institutionemas befogenheter. Vid enstaka tillfällen har domstolen till och med valt att bortse från uttryckliga stadganden i fördragen för stärka gemenskapsrättens effektivitet. Domstolens roll i att integrationsprocessen märks främst i dess praxis om gemenskapsrättens förhållande till nationell rätt.

4¶EG:s det sociala området

regler på

4.1 Allmänt

Premiereservsystemet är del ett allmänt och obligatoriskt penen av sionssystem. Det finns inte några rättsregler inom EG som har till syfte att direkt inverka medlemsländemas möjligheter att själva besluta vilka försäkringssystem skall finnas i länderna eller om som villkoren för rätt till olika socialförsäkringsförrnåner. om

Vad nu sagts innebär dock inte att Romfördraget saknar bestämmelser sociala frågor. Redan i ingressen till fördraget slås om fast att ett väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Denna sociala dimension rör främst områden i Sverige i huvudsak som hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid mening; rent arbetsrättsliga

frågor, arbetsmiljö- och andra arbetslivsfrågor, sysselsättningsfrågor

samt frågor om jämställdhet inom arbetslivet.

4.2 EG:s regler

om jämställdhet enligt artikel

119 i Romfördraget och dess tillämpning

på pensioner

När det gäller frågan jämställdhet mellan kvinnor och män om kommer den bl.a. till uttryck i artikel 119 i Romfördraget. I artikeln slås principen om lika lön oberoende kön fast. På pensionsav området har denna princip införts avgörandet i det s.k. genom Barber-målet från maj 1990. EG-domstolen slog i sin dom i målet fast att pensioner är att betrakta del lön. som en av I september 1994 avkunnade EG-domstolen dom i mål sex som rörde frågan hur likalönsprincipen i artikel 119 skall tillämpas om företagsanknutna pensionsförmåner. I sina domar slår EG-domstolen fast att kvinnor och män kön inte får behandlas olika. p.g.a. En särbehandling kan tillåten den grundar sig på objektiva vara om sakförhållanden. Ett sådant sakförhållande är att skillnader i genomsnittlig livslängd kan påverka pensionens storlek.

4.3 arbetskraftens fria

Principen om rörlighet

och dess betydelse som socialt

skydd

De regler om socialt skydd finns i Romfördraget i övrigt har sin som utgångspunkt i principen arbetskraftens fria rörlighet finns om som fastlagd i artiklarna 48-51. För att avskaffa hinder för fria personers rörlighet inom gemenskapen räcker det inte enbart med att undanröja direkta hinder såsom diskriminerande anställningsvillkor. Det är också viktigt att påverka sådana omständigheter kan avhålla som människor från att flytta mellan medlemsländerna. En sådan

avhållande faktor kan risken att förlora det sociala skyddet t.ex. vara vid flyttning till ett annat medlemsland. I fördraget finns därför bestämmelser att tillförsäkra som avser de arbetstagare utnyttjar sig rätten till fri rörlighet inom som av gemenskapen ett fortsatt socialt skydd. Bestämmelserna återfinns i artikel 51. Motsvarande bestämmelser rör det sociala skyddet för egna som företagare och deras familjemedlemmar finns inte upptagna i fördraget. Rådet har emellertid i ett omfattande regelverk som utfärdats på grundval artikel 51 även inkluderat denna grupp. av Den grundläggande förordningen inom den sociala trygghetens område är rådets förordning 71/l408/EEG om tillämpningen av för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras systemen familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Denna förordning gäller för Sverige redan i och med att avtalet om Europeiska samarbetsområdet EES. De förmånsslag omfattas av förordsom ningen är socialförsäkringsfönnåner och s.k. familjeförmåner, vilket innebär att pensioner inom det allmänna systemet omfattas av förordningen. Reglerna i förordningen bygger på fyra bakomliggande principer. Dessa är

likabehandlingsprincipen; rättigheter och skyldigheter för - samma från ett annat EG-land som den egna statens meden person borgare, sammanläggningsprincipen; intjänade rättigheter i flera EG- länder skall läggas när rätten till och storleken av en samman förmån skall bedömas, exportabilitetsprincipen; socialförsäkringsförmåner skall kunna utbetalas oavsett inom EG-området den berättigade är var som bosatt, samt

proratatemporisprincipen; pensionstagaren skall ha rätt till

proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder han

tjänat pensionsrätt

redovisade reglerna avsersåledes endast hur den enskildes in- De nu tjänade pensionsrättigheter skall betraktas i olika situationer i samband med flyttning mellan olika medlemsstater.

5 i

Regler Romfördraget av betydelse

för av

förvaltning pensionsmedel

5.1¶Grundläggande principer

När det gäller förvaltning pensionsmedel finns det inte några av bestämmelse vare sig i artikel 48-51 i Romfördraget eller i förordningen nr 1408/71. För Förvaltningen medel inom premiereservav systemet är därför andra regler i fördraget, och till dem anslutande

sekundärlagstiftning, av intresse.

I fördraget finns grundläggande regler fri rörlighet för, om förutom även tjänster och kapital. Redan den personer, varor, ursprungliga lydelsen fördraget att EG:s mål skall förverkav anger ligas genom en gemensam marknad. Det innebär att tullar och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan avvecklas i handeln mellan medlemsstaterna, att hindren för den fria rörligheten för tjänster och kapital avvecklas och att personer, gemensamma regler skapas för att förhindra att konkurrensen snedvrids. Företag och medborgare från andra medlemsstater ges samma behandling som den egna statens. I den s.k. enhetsakten från år 1987 att samtliga EG-länder angavs skulle bilda inre marknad utan gränser före utgången år 1992. en av Begreppet inre marknad uttrycker det som är den gemensamma marknadens kärna. Den inre marknaden skall sålunda enligt fördraget art. 8 a innefatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, tjänster och kapital säkerställs i personer, enlighet med bestämmelserna i fördraget de s.k. fyra frihetema. - Benämningen inre marknad syftar att förhållandena bör vara desamma som hemmamarknad. Fullbordandet den inre en av marknaden ses som ett avgörande steg i den marknagemensamma dens utveckling. Begreppen gemensam marknad och inre marknad används ofta numera synonymt. Fri rörlighet har i huvudsak också uppnåtts samtliga områden utom avseende personer för vilka gränskontrollema ännu inte avskaffats. När det gäller fri rörlighet för finansiella tjänster har detta dock uppnåtts först efter en omfattande sekundärrättslig reglering

avsnitt 6.

5.2¶Etableringsfrihet

En viktig princip i Romfördraget utgör etableringsfriheten för både fysiska och juridiska inom hela EU artiklarna 52-58. personer Rätten till etablering vilar principen om likabehandling. En enskild individ eller ett företag har rätt att träda på en nationell marknad och där konkurrera villkor som inhemska samma aktörer. I Sverige har lagstiftningen för företag anpassats till de EGrättsliga reglerna på området de s.k. bolagsdirektiven. Utländska företag vill etablera sig i Sverige kan välja mellan att verka som svenskt dotterbolag eller ett avdelningskontor med genom ett genom självständig förvaltning filial i enlighet med lagen 1992:160 om utländska filialer m.m. För efterleva fördragets principer fri etablering och om att om icke-diskriminering artikel 6 har bl.a. aktiebolagens regler som

tidigare medgav att det i bolagsordningen intogs bestämmelser om bundna aktier gjorde det möjligt att förhindra att aktier kom - som i utländska händer upphävts. Andra anpassningar som gjorts är att kretsen rättssubjekt kan komma i fråga stiftare utökats av som som till fysiska och juridiska inom EES. En omfattande personer mer anpassning aktiebolagslagen till EG-rättsliga regler har skett av införlivandet bolagsdirektiven 3 och 12. Genom genom av denna anpassning har bl.a. införts regler om privata och publika

aktiebolag.

5.3¶Fri för tjänster rörlighet

I artikel 60 i Romfördraget definieras begreppet tjänst. Tjänstebemångtydigt. En tjänst kan ofta utföras eller greppet är av en person ett bolag plats i ett annat land, den kan också utföras från urmen sprungslandet med hjälp telefon, telefax eller andra tekniska t.ex. av hjälpmedel. Det är då endast själva tjänsten som passerar en gräns. Enligt fördraget är tjänst ett uppsamlingsbegrepp och definieras som prestation normalt utförs mot ersättning i den utsträckning en som den inte faller under någon av de övriga frihetema.

EG-reglema på tjänsteområdet gäller möjligheterna för med-

borgare och företag i medlemsstat att fritt kunna utöva näringar en inom tjänstesektom i andra medlemsstater, på villkor som samma landets medborgare och företag. Även mottagandet tjänst egna av en

ryms under rätten till fritt tjänsteutbyte. Fördraget förutsatte från början att det fria tjänsteutbytet skulle förverkligas under den inledande övergångsperioden på tolv år. Rådet skulle under denna period anta sektorsvisa liberaliseringsdirektiv inom för ett ramen allmänt handlingsprogram. Detta arbete misslyckades emellertid då enighet i rådet inte kunde nås beträffande de förslag kommissionen presenterade. Den närmare innebörden fördragets bestämmelser på detta av område kom därför i stället att uttolkas EG-domstolen och av principen det fria tjänsteutbytet förverkligades också om genom domstolens praxis målet Binsbergen 1974 ECR 1299. Det van s. fria tjänsteutbytet var enligt domstolen grundläggande princip en som skulle gälla även då närmare bestämmelser saknades. Domstolen har åren uttolkat principens nämnare innebörd. Praxis genom varierar något beroende på vilken tjänst När det typ av som avses. gäller tjänster som förs över gränserna utan att tjänsteutövaren eller tjänstemottagaren samtidigt följer med har praxis kommit att nära ansluta till det långtgående krav på fritt marknadstillträde gäller som på varuområdet enligt den s.k. Cassis de Dijon-principen denna princip fastslogs av EG-domstolen i rättsfallet Rewe Bundesmonopolverwaltung für Branntwein från år 1979. Enligt bestämmelserna i artikel 61.2 i fördraget skall liberalise-

ringen av bank- och försäkringstjänster är förbundna med

som kapitalrörelser genomföras parallellt med den gradvisa liberaliseringen av kapitalrörelsema. Genom bestämmelserna i artikel 73d infördes med som Maastrichtfördraget har en nästan fullständig liberalisering av kapitalrörelsema införts. Det saknas därför utrymme för något enskilt medlemsland att förhindra bank- och försäkringstjänster från andra medlemsländer utom i vissa särskilda frågor. Således kan ett medlemsland i sin skattelagstiftning göra skillnad mellan skattebetalare som inte är i samma situation vad beträffar bostadsort eller den ort där kapitalet investerats. Detta kodifiering gällande är en av praxis från EG-domstolen målet Bachman 1992 ECR l-s. 249.

5.4 Fri för

rörlighet kapital

Fria kapitalrörelser är ett grundläggande element i den inre marknaden. Före Maastrichtfördraget fanns bestämmelser om detta i

kapitalliberaliseringsdirektivet. Genom Maastrichtfördraget har

reglerna fria kapitalrörelser införts i Romfördraget artikel 73 aom Bl.a. stadgas i artikel 73 b att alla restriktioner om kapitalrörelser mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstater och tredje land skall förbjudna. Ett motsvarande förbud gäller restriktioner vara avseende betalningar. När det gäller betalning för varor som, av något skäl, inte får säljas fritt inom EU gäller motsvarande begränsning för betalning av sådana varor. Som angetts i det föregående avsnittet medger Romfördraget vissa undantag från principen kapitalets fria rörlighet vad avser om vissa skattefrågor. Andra undantag som medges är i fråga om skyddsåtgärder vid exceptionella förhållanden eller restriktioner inom för internationella sanktioner. ramen Som ett led i den svenska kapitalmarknadens integration med de internationella marknaderna har de senaste åren en långtgående kapitalliberalisering genomförts. Sveriges lagstiftning överensstämde redan före inträdet i EU med EG:s regler om fria kapitalrörelser. Ett åtagande att följa dessa regler gjorde Sverige nämligen om genom EES-avtalet. Reglerna fria kapitalrörelser har utomordentligt stor betydelse om för möjligheterna för företag inom ett medlemsland att etablera sig i ett annat sådant land. Finansiering nystartade företag kan av härigenom ske kapitaltillskott från vilken annan medlemsstat genom som helst. När det gäller möjligheterna för företag från en medlemsstat att erbjuda sina tjänster i medlemsstat är det av stor betydelse en annan att det t.ex. inte finns några hinder för betalningar från kunder i ett land till ett tjänsteföretag i ett annat land.

5.5 Artikel 104 förbud mot positiv a om

särbehandling

I artikel 104 i Romfördraget anges att varje åtgärd som ger gemena skapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna positiv särbehandling hos

finansinstitut är förbjuden i den mån åtgärden inte är baserad på

tillsynsmässiga hänsyn.

Syftet med denna bestämmelse är att den offentliga sektorn skall konkurrera på lika villkor den privata för att finansiera sin som verksamhet. Rådet har utfärdat förordning tillämpningen artikel en om av 104 a. I denna fastställs vad skall med positiv särbehandsom avses ling, tillsynsmässiga hänsyn, offentlig sektor och finansiella institutioner. Enligt förordningen med positiv särbehandling avses varje lag, reglering eller annan åtgärd som inte står i överenstämmelse med principerna för en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens. Vidare skall åtgärden förplikta finansiella institutioner att inneha eller förvärva lån eller andra finansiella förpliktelser som omnämns i artikeln eller har sådant innehav eller förvärvande som som syfte eller effekt. Med tillsynsmässiga hänsyn avses sådana åtgärder stöder sig som på nationell lag, annan reglering eller administrativa åtgärder som grundar sig på EG-rätten. Åtgärderna skall utformade för att vara säkerställa sundhet i de individuella instituten, stärka stabiliteten i det finansiella systemet i sin helhet och skydda kunderna hos finansinstituten. Med finansiella institutioner i förordningen banker och avses andra kreditinstitut, försäkringsföretag samt värdepappersföretag. Därutöver avses även andra institut huvudsakliga verksamhet vars består i att inneha eller förvärva finansiella tillgångar. l förordningens inledning att även institut verksamhet anges vars inte är harmoniserad på gemenskapsnivå såsom institut sköter som pensionsmedel skall omfattas förordningen. Skälet härför är att av förhindra att förordningens bestämmelser kringgås.

6¶Närmare

om EG-reglerna och de

finansiella marknaderna

6.1 Allmänt

om gällande regler

Principema om den fria etableringsrätten och fria tjänsteutbytet gäller således i huvudsak även närmare sekundärrättsliga om bestämmelser saknas. På vissa områden har emellertid principerna

endast kunnat förverkligas fullt ut med hjälp av sekundära bestämmelser. Detta gäller framför allt inom området för finansiella tjänster. Under åren 1987-1993 antog rådet ett stort antal direktiv i syfte att förverkliga inre marknad för finansiella tjänster. Genomföranen det integrerad marknad med enda auktorisation skedde först av en en för värdepappersfonder det s.k. UCITS-direktivet genom 85/611/EEG. UCITS är förkortning av den engelska benämen ningen direktivet är undertakings for collective investments som transferable securities den svenska översättningen är företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper. Därefter skedde integrationen på bankområdet genom det s.k. andra banksamordningsdirektivet 89/646/EEG. Under år 1992 och år

1993 skedde integrationen fullt ut även för försäkringsområdet

genom tredje skade- respektive livförsäkringsdirektivet 92/49/EEG

respektive 92/96/EEG och för värdepappersmarknadsområdet

direktiven 93/22/EEG investeringstjänster inom värdegenom om papperssområdet respektive 93/6/EEG om kapitalkrav för

värdepappersföretag och kreditinstitut.

Genom de antagna direktiven har uppnåtts att medlemsstaternas lagstiftning i viss utsträckning blivit hannoniserad. Det handlar därvid att säkerställa övervakning och kontroll av verksamheten om i syfte att garantera fullgott konsumentskydd. Det har även antagits regler ömsesidigt erkännande bl.a. auktorisationer så att det om av blir praktiskt möjligt att verka över gränserna.

6.2¶Grundläggande principer

EG:s regler för inre finansiell marknad bygger tre grundprincien enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimihannoniseper; en ring för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas regelverk. Dessa principer för finansiella tjänster gäller numera för fondföreförsäkringsföretag, banker och andra kreditinstitut samt för tag, värdepappersföretag införlivandet av de direktiv som angetts genom i det föregående avsnittet. Principen enda auktorisation eng. one single licence om en innebär att auktorisation, ett finansiellt företag fått i det en som medlemsland där företaget hör hemma, skall gälla i hela EUområdet. Företaget skall från hemlandet obehindrat, utan krav etablering i mottagarlandet, kunna sälja sina tjänster över gränserna

eng. cross border trade och även fritt kunna etablera filialer i andra medlemsstater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom unionen, i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning även filialer etablerade i andra av medlemsstater. För att tillgodose värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen har i direktivfonn lagts fast miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten och regler rutiner för om administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. Syftet med nämnda bestämmelser är, angetts i nu som föregående avsnitt, att garantera ett fullgott konsumentskydd. För svenska försäkringsbolag gäller att dessa efter underrättelse till Finansinspektionen får etablera filial eller agentur sekundäretablering i ett annat EES-land. På motsvarande sätt får försäkringsgivare från ett annat EES-land etablera sig eller bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige utan särskilt tillstånd. Principema enda auktorisation och hemlandstillsyn är om en om grundläggande förutsättningar för fungerande inre marknad för en finansiella tjänster. Genom nu nämnda direktiv har olika tillstånds- och tillsynsregler kommit att gälla för dotterföretag respektive filialer. Dotterföretaget skall således auktoriseras och stå under tillsyn i det land där företaget etablerats medan filial skall stå under tillsyn i hemen landet. Genom att på detta sätt behandla dotterbolag och filialer olika avseende auktorisation och tillsyn har rättsläget ändrats mot vad som tidigare gällde enligt EG-domstolens praxis. l målet Kommissionen Frankrike 1986 ECR 273 fastslog s. EG-domstolen nämligen att både dotterbolag och filialer skulle betraktas former etablering enligt bestämmelserna i artikel som av

52 i Romfördraget. Målet gällde etableringsformen dotterbolag

om eller filial för försäkringsbolag i Frankrike skulle ha betydelse för

tillämpningen av viss fransk skattelagstiftning. EG-domstolen

besvarade detta nekande.

6.3 Förhållandet till länder utanför EU

När det gäller förhållandet till länder utanför EU-området finns det för medlemsstaterna regler i bl.a. andra banksamordgemensamma ningsdirektivet 89/646/EEG innebär att de enskilda staterna som i viss utsträckning skall iaktta restriktiv hållning. Detta gäller en bl.a. auktorisation dotterbolag till kreditinstitut från sådant land av det inte finns reciproka etableringsmöjligheter för institut från om medlemsstaterna. EG kan emellertid inom andra områden på reciprok basis ingå avtal med tredje land att likabehandla filialema. Detta kan gälla om särskilda solvenskrav för filialer till försäkringsbolag som ägs från tredje land. När det gäller tillträde för filialer till kreditinstitut från tredje land kan enskilda EU-länder handla de finner gott. EG som kan även sluta avtal med enskilda tredje länder om att likabehandla dessa filialer i samtliga medlemsländer. När det gäller förhållandet till tredje land finns det förutom nu nämnda åtaganden inom för EU-medlemsskapet även andra ramen åtaganden betydelse. Detta gäller åtaganden för Sverige som är av för sitt medlemsskap i OECD och WTO World Trade inom ramen Organization. Någon närmare redogörelse för Sveriges åtaganden i dessa organisationer lämnas inte i betänkandet.

7¶EG-regler för förvaltning av

pensionsmedel

I Sverige förekommer olika former av förvaltning av pensionsmedel den privata marknaden omfattas av gemenskapsregler. Den som vanligaste förvaltningen är den som sker i livförsäkringsbolagen. Som angetts i det föregående är den reglerad olika EGgenom direktiv inneburit att livförsäkringsföretagens verksamhet sker som enda gemensam marknad se avsnitt 6.1. en Utöver pensionssparande hos livförsäkringsbolagen finns sådant sparande även inom fondförsäkring och det individuella pensionssparandet IPS. För dessa sparfonner aktualiseras bestämmelserna i UCITS-direktivet eftersom förvaltningen av sparade medel sker bestämmelserna i lagen värdepappersfonder. Även denna enligt om förvaltningsform sker på enda marknad. en gemensam

Även andra former av förvaltning av pensionsmedel utöver de

nu nämnda har varit föremål för överväganden EG. Således ut-

av arbetade kommissionen förslag till direktiv förvaltning

om av pensionsmedel med rubriken freedom of management and investment of funds held by institutions for retirement provision,

som allmänt benämns Pension Funds-direktivet. Huvudsyftet med förslaget var att det betydande sparande som sker i fonn fondera-

av de medel i pensionsfonder olika slag tillförsäkras liberaliseringen

av av regler avseende finansiella tjänster och kapital. Härigenom skulle en starkare legal förankring av liberaliseringen uppnås. Direktivförslaget berörde frågan om rätten för pensionsfonderna att fritt få välja förvaltare inom EU. Vidare berördes frågan att medlen i

om pensionsfonderna skulle få placeras i tillgångar oberoende

av var dessa är lokaliserade. Avsikten däremot inte att reglera

var medlemsländemas socialförsäkringslagstiftning.

En majoritet av medlemsstaterna olika skäl motståndare

var av till direktivförslaget. Kommissionen drog därför under år 1994 tillbaka förslaget.

8¶EG:s för

grundläggande regler livförsäkringsverksamhet

Genom det första livförsäkringsdirektivet 79/267/EEG antogs

som år 1979 infördes en minimiharmonisering regler för auktorisation

av och övriga krav skall gälla för etablering i medlemsstaterna.

som

Genom det andra livförsäkringsdirektivet 90/619/EEG antogs

som i november 1990 infördes möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränsema utan etablering i mottagarlandet gränsöverskridande verksamhet. Genom EES avtalet åtog sig Sverige att bl.a. införa regler om etableringsfrihet och rätt att tillhandahålla tjänster

om genom gränsöverskridande verksamhet. Sverige har också införlivat de rättsakter som ingår i det ursprungliga EES-avtalet och rör

som försäkringsverksamhet i den nationella lagstiftningen lagänd-

genom ringar som trädde i kraft den l januari 1994.

EG har bedrivit ett fortsatt harmoniseringsarbete att anta

genom ytterligare ett direktiv försäkringsområdet. Avsikten har varit att fullständigt genomföra den inre marknaden även försäkringsområdet genom bl.a. etablerings- och tjänstefrihet. Genom direktivet

införs principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Reglerna har för svenskt vidkommande trätt i kraft den 1juli 1995.

Principen enda auktorisation innebär att en försäkrings-

om en givare skall ha möjlighet att med stöd av auktorisationen i sitt hemland driva försäkringsverksamhet inom hela EU. Verksamheten skall kunna bedrivas såväl från ett fast driftställe etablerat i ett annat medlemsland än hemlandet som genom gränsöverskridande handel från ett fast driftställe inom EU. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland får inte hindra etablering utomlands eller gränsöverskridande verksamhet bara på grund av att verksamheten inte enbart är inhemsk. Myndigheten kan emellertid hindra verksamhet i ett annat medlemsland Värdlandet om försäkringsgivaren inte driver verksamheten ett sunt sätt. Prövningen görs av hemlandsmyndigheten. Värdlandet kan inte hindra en försäkringsgivare som har auktorisation i sitt hemland att driva verksamhet i Värdlandet, och får heller inte bestämma om verksamheten skall drivas från ett fast driftställe eller genom gränsöverskridande handel.

Verksamheten skall, var än den bedrivs inom EU, i princip stå under hemlandstillsyn. Detta innebär att hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakningen filialer etablerade

även av inom andra medlemsstater och av verksamhet som drivs i andra medlemsstater gränsöverskridande verksamhet.

genom

En ordning med enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter att varje medlemsstat erkänner övriga medlemsstaters regler för rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose Värdlandets anspråk sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fast miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten minimiharrnonisering, som t.ex. regler för prövning av större ägare, regler om soliditet och beräkning av tekniska reserver samt placeringsregler.

Värdlandets tillsynsmyndighet får dock i viss utsträckning kontrollera den verksamhet som drivs i landet. För att en försäkringsgivare skall få starta verksamhet från etablerat driftställe eller

genom gränsöverskridande verksamhet skall en anmälan göras till

- Värdlandets tillsynsmyndighet av dess motsvarighet i hemlandet. Värdlandsmyndigheten har i det skedet en möjlighet att meddela vilka allmänna förutsättningar som verksamheten skall uppfylla med hänsyn till det allmänna bästa.

I princip är det hemlandsmyndigheten som skall följa försäkringsgivarens verksamhet och ingripa om den inte uppfyller de krav som ställs för rörelsens bedrivande. Värdlandets tillsyns-

myndighet har emellertid möjlighet att anmoda försäkringsgivaren att rätta sig om verksamheten inte överensstämmer med de regler som gäller. I undantagsfall när försäkringsgivaren inte rättat sig

efter ett påpekande från den behöriga myndigheten i hemlandet eller när fara är i dröjsmål kan även tillsynsmyndigheten i värdlandet

ingripa, om det behövs till och med genom att förbjuda försäkringsgivaren att meddela nya försäkringar.

När det gäller livförsäkringsdirektivens tillämpning för försäkringsverksamhet som bedrivs inom ett offentligt socialförsäkringssystem finns bestämmelser i tredje livförsäkringsdirektivet. I direktivet anges som huvudregel att försäkring som omfattas av ett lagfást socialförsäkringssystem inte omfattas av direktivets bestämmelser. Undantag görs för verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lagstiftningen rörande socialförsäkring, när sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas egen risk av försäkringsföretag i enlighet med lagstiftningen i medlemsstaten.

Tolkningen av dessa bestämmelser har inte kommit till uttryck på något auktoritativt sätt.

Den pensionsverksamhet som avses i den finländska lagen om pensioner för arbetstagare undantogs vid medlemsskapsförhandlingama till EU från livförsäkringsdirektivens bestämmelser. Denna pension är nämiast att likna vid ATP och där förvaltning av pensionskapital sköts av privata förvaltare, pensionsförsäkringsbolag.

Undantaget gäller under förutsättning att Finland uppfyller vissa villkor. Således skall pensionsförsäkringsbolagen som redan förvaltar pensionskapital bilda särskilda bolag eller andra rättssubjekt för den verksamheten. Vidare skall finländska myndigheter tillåta utländskt ägande eller deltagande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper. Detsamma gäller för bildande eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

9 av värdepappersfonder

Förvaltning

9.1 fondförvaltare

Etablering som

Reglerna i aktiebolagslagen medgav att det i bolagsordningen

som infördes förbud för utländska medborgare att förvärva alla eller viss del aktierna i bolaget upphävdes den l januari 1993. Genom

av denna ändring kan ett aktiebolag med säte i Sverige helt ägas av utländska fysiska eller juridiska Det saknar därvid

personer. betydelse dessa kommer från stat inom eller utom EES. Som

om en angetts i det föregående kan stiftare av ett aktiebolag som avser att ha sitt säte i Sverige inte komma från något land utanför EES. Handelsbolag eller motsvarande juridiska personer som bildats enligt lagstiftningen i stat inom EES får dock vara stiftare endast

varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta om område.

För fonnerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare gäller, angetts i avsnitt 5.2, lagen om utländska filialer

som

Lagen att utländska företag skall bedriva sin m.m. anger näringsverksamhet i Sverige ett avdelningskontor med själv-

genom ständig förvaltning filial skall registreras hos Patent- och

som

registreringsverket. Något krav näringstillstând liknande det som

fanns i äldre lagstiftning finns inte längre. I lagen finns närmare bestämmelser bl.a. hur verksamheten skall bedrivas, verkställan-

om de direktör samt bokföring och revision.

Som angetts i det föregående är innebörden reglerna i aktie-

av bolagslagen och lagen utländska filialer m.m. att ett utländskt

om företag har fri möjlighet att välja etablering genom svenskt dotterföretag eller genom filial 52.

Förvaltning av värdepappersfonder

Allmänt om utländska fondföretag

Utländska fondföretag auktoriserats i ett annat land inom EES som får efter anmälan till Finansinspektionen bedriva fondverksamhet här i landet med eller utan etablering filial. Det gäller således av verksamhet som bedrivs utan att självständig juridisk en person bildas eller förvärvas i värdlandet.

Grundläggande principer för fondföretag inom EES

Enligt principen om en enda auktorisation måste auktorisationer meddelade i andra EES-länder legitimerar rätten att bjuda utsom och därmed även marknadsföra andelar i värdepappersfonder godtas i Sverige. På sätt skall svenska värdepappersfonder samma kunna bedriva verksamhet i andra EES-länder. Denna ordning regleras genom UClTS-direktivets regler således gäller for alla som länder inom EES. Direktivet bygger på harmonisering en av deltagande länders bestämmelser grundläggande verksamhetsom förutsättningar och på i fråga kraven på tillsyn i en samsyn om

fondföretagens verksamhet.

Fondföretag utanför EES

För fondföretag hemmahörande i land utanför EES krävs Finansinspektionens tillstånd till verksamhet. Detta gäller samma om verksamheten avses att bedrivas från filial eller gränsgenom överskridande verksamhet. För tillstånd krävs att sådant fondföretag i sitt hemland driver likartad fondverksamhet och där står under tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ.

Fondförvaltning genom filial

Om verksamhet bedrivs genom filial gäller enligt 7 § lagen c om värdepappersfonder för dess verksamhet, förutom bestämmelserna i den lagen, bestämmelserna i lagen utländska filialer om m.m.

Lagen utländska filialer m.m. skall tillämpas en filials

om verksamhet oavsett företaget är hemmahörande i ett land inom

om eller utanför EES.

Enligt 4 § lagen utländska filialer m.m. skall utländska

om företag och utomlands bosatta utländska medborgare anses som svenska rättssubjekt vid bedömning de i ett rättsförhållande,

av om

gäller dem i Sverige bedriven näringsverksamhet, lyder som av under svensk lag och av om de i ett sådant rättsförhållande är skyldiga inför svensk domstol eller underkasta sig svensk

att svara myndighets avgörande.

9.3 Närmare om förvaltning av

värdepappersfonder

Tillämpningsområde för UCITS-direktivet

Direktivet är tillämpligt på företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper. Med sådana avses närmare bestämt företag

investerar tillskjutet kapital i överlåtbara värdepapper, - som

som anskaffar kapital genom erbjudanden riktade till allmän- -

heten,

som verkar med tillämpningen av principen om riskspridning, -

och

utelöpande andelar fondandelar andelsägamas begäran - vars

inlöses eller återköpes, direkt eller indirekt, med medel ur

fondens tillgångar.

För att omfattas av direktivet måste fonden vara öppen openended, vilket i princip innebär att dess fondkapital skall kunna fritt öka och minska.

Förvaltning i fondbolag

Beträffande värdepappersfonder föreskrivs att de skall förvaltas av fondbolag eng. management company med tillräckliga resurser. Fondbolaget får inte engagera sig i verksamhet vid sidan av värdepappersfondens. Fondens tillgångar skall förvaltas av en

särskild depositarie eng. depositary skall ha sitt säte eller som vara etablerad inom samma medlemsland som fondbolaget. Den svenska beteckningen för depositarie är förvaringsinstitut. Detta skall antingen ha sitt stadgeenliga säte i medlemsstat samma som förvaltningsbolaget eller vara etablerat där om det har sitt stadgeenliga säte i medlemsstat. Förvaringsinstitut skall stå under en annan offentlig tillsyn. Utifrån vissa i direktivet angivna kriterier bestämmer medlemsstaterna själva vilka typ av institut kan komma i som fråga som förvaringsinstitut.

Förvaltning i investmentbolag

Förutom förvaltning i fristående fonder fondbolag kan förvaltning av av kapital ske inom ramen för ett investmentföretag, reglerat av allmän bolagsrättslig lagstiftning. Det är således ingen absolut förutsättning för tillämpning direktivbestämmelsema att den av förmögenhet förvaltas för andelsägamas räkning är skild från som företagets egna tillgångar. Investmentbolag investment company får verka i den juridiska form som vederbörande medlemsstat tillåter. Bolaget måste ha ett inbetalt kapital är tillräckligt stort för rörelsen. Även ett investsom mentbolags tillgångar skall normalt förvaras hos depositarie. en

Auktorisation och tillsyn

Verksamhet får bedrivas först efter auktorisation myndighet i den av medlemsstat i vilken fond- respektive investmentbolagets har sitt registrerade säte. Ett sådant tillstånd skall gälla inom hela EUoch dessutom i de länder som tillkommit EES-avtalet. genom Medlemsländema skall utse myndigheter med uppgift att fullgöra de uppgifter som direktivet föreskriver. Myndigheterna skall vara

offentliga myndigheter eng. public authorities eller sådana

av myndigheter utsedda organ eng. bodies. Tillsynsmyndighetema i de olika medlemsländerna skall upprätthålla ett nära samarbete. Behörigheten att vidta åtgärder mot det fondbolag/investmentföretag som gjort sig skyldigt till regelöverträdelse skall i första hand tillkomma tillsynsmyndigheten i det land

fondbolaget/investmentföretaget har sitt säte.

10¶Kommissionens EG:s

syn på regler

om förvaltning av pensionsfonder

10.1¶Kommissionens initiativ

I det föregående har lämnats kortfattad redogörelse för syftet med en det förslag till s.k. Pension Funds-direktiv som utarbetades av kommissionen olika skäl inte antogs av rådet. Detta men som av resulterade kommissionen drog tillbaka sitt förslag se avsnitt i att 7. Huvudsyfte med direktivet att det sparande sker i form var som fonderade medel i pensionsfonder av olika slag skulle få en av starkare legal förankring Romfördragets principer om liberaliseav finansiella tjänster och kapital. ring av Kommissionen har dock efter det att Pension Funds-direktivet drogs tillbaka fortsatt att bereda frågan förvaltning av pensionsom fonder och i olika sammanhang lämnat sin denna. Således har syn kommissionen lämnat rapport i vilken den redogör för baken grunden till direktivförslaget och skälen till varför överenskomen melse inte kunde nås rapporten Social Europe supplementary

se -

pensions European Union 112-114 som utgivits av kommissios. sitt generaldirektorat V. Kommissionen har även nen genom presenterat icke bindande rekommendation i frågan med samma en titel direktivförslaget. Innehållet i rekommendationen överenssom stämmer i huvudsak med direktivförslaget. Kommissionens förvaltning pensionsmedel som den syn av kommer till uttryck i direktivförslaget och i rekommendationen redovisas i det följande.

10.2¶Kommissionens grundläggande syn

förvaltning av pensionsfonder

Enligt kommissionen finns det majoritet av medlemsstaterna som en aktivt överväger att stärka rollen för Occupational pensions som

tillägg till den allmänna och obligatoriska pensionen. Härigenom

kan den allmänna pensionen vilken i allmänhet är finansierad enligt pay-as-you-go principen avlastas en växande och allt tyngre

v k

börda. "Occupational pensions kan för svenska förhållanden närmast jämföras med avtalspensioner. Det finns enligt kommissionen ett brådskande behov att för av aktörer på de finansiella marknaderna och för medlemsstaterna förklara tillämpningen Romfördragets grundläggande principer av om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster och kapital på frågor om pensionsfonder. Härigenom kommissionen skapa avser klarhet om vilka EG-regler behövs för att inre marknad för som en pensionsfonder inom vad brukar benämnas supplementary - som pensions även i praktiken skall komma till stånd i fråga - om investeringar och förvaltning. Supplementary pensions beskrivs kommissionen den av som andra av två pelare inom ett lands pensionssystem och innebär att pensionen är knuten till att den berättigade haft förvärvsinkomst. supplementary pensions kan skötas privat inom t.ex. ett företag eller grupp av företag eller det offentliga. Den kan obligaav vara torisk eller frivillig. I Sverige består den andra pelaren f.n. ATP av och avtalspensioner. Inkomstpensionen och APS-pensionen kommer också att ingå i denna pelare. Den första pelaren består av den del av den allmänna pensionen i ett land som utgår till i princip alla oberoende förvärvsinkomst. av I Sverige är denna pension således folkpensionen. Kommissionens utgångspunkt för sitt förslag regler för förom valtning av pensionsmedel har varit vissa grundläggande regler i Romfördraget. Dessa regler är artiklarna 52-58 om etableringsfrihet, artiklarna 59-66 frihet att utbjuda tjänster samt artiklarna 66-73 om om kapitalliberalisering artiklarna 66-73 har, angetts i det som föregående, genom Maastrichtfördraget ersatts med artiklarna 73 ah. Genom den harmonisering av regler skett för livförsäkringssom företag och banker anser kommissionen att den även kommit att

beröra frågor supplementary pensions. Det är nämligen

om numera möjligt för företag att för sina anställdas pensionering kunna välja att teckna försäkring i det medlemsland erbjuder den bästa som

och billigaste försäkringen. Livförsäkringsdirektiven innebär även en harmonisering av placeringsreglema vilket också berör förvalt-

ningen av de anställdas pensionsmedel dessa placeras i om en

försäkring.

Det är enligt kommissionen därför nödvändigt att även för supplementary pensions som inte är knutna till försäkringar införa gemensamma bestämmelser särskilt när det gäller förvaltning av

pensionsmedel och placeringsregler. Avsikten är dock inte att skapa några nya friheter utöver de som anges i Romfördraget utan snarare att klargöra vilka restriktioner de fyra frihetema som kan vara

av förenliga med EG:s rättsregler.

En allmän reflektion kommissionen gör är att hannonisering

som

regler inom ett område har större chans att lyckas om det från av början finns relativt homogena regler inom gemenskapen. Sådan är situationen inom försäkringsomrâdet även om vissa länder har större och starkare försäkringsföretag än andra medlemsländer. Den variation av försäkringar som förekommer i de olika medlemsstaterna ändrar inte bilden av försäkringar som ett relativt homogent område. Trots allt finns enligt kommissionen vissa grundläggande likheter. Detta gäller bl.a. regelverket för tillsyn.

När det gäller området för supplementary pensions råder enligt kommissionen det motsatta förhållandet, dvs. homogena förhållanden saknas. Stora olikheter finns bl.a. vad gäller finansiering av pensioner, storleken på innehavet av tillgångar samt den legala och institutionella strukturen inom de olika medlemsländerna. De särdrag finns i de olika ländernas system är rotade i en stark

som tradition som försvaras och bevaras.

1 0.3 Närmare om kommissionens rekommendation

om pensionsfonder

När det gäller att definiera vilka institutioner bör omfattas av

som rekommendationen kommissionen att detta är förenat med

anser svårigheter. Skälet för detta är att det som angetts ovan finns stora skillnader mellan länderna inom gemenskapen vad beträffar utformningen supplementary pensions. En förutsättning för att

av omfattas reglerna är att institutionen innehar fonderade medel.

av Institutioner sköter pensioner finansierade enligt pay-as-you-go

som principen omfattas endast om det finns en buffertfond.

I rekommendationen har definitionen institution for retirement provision gjorts vid vilket inneburit att även medel som fonderats för pensioner inom ett socialförsäkringssystem inkluderats. Detta gäller sådana fonderingar i rådets förordning

som anges 1408/71/EEG tillämpningen systemen för social trygghet när

om av anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

I rekommendationen har p.g.a. den vida definitionen av "institution for retirement provision intagits bestämmelser undantar

som organ inom socialförsäkringen som är lagreglerade. I rekommendationen anges således att den inte skall tillämpas de statutory social security bodies som återfinns i en bilaga till förslaget om Pension Funds-direktiv.

Pensionsmedel som förvaltas av institut enligt andra EG-rättsliga regler bör inte omfattas av rekommendationen. Detta gäller för försäkringsföretag inkl. understödsföreningar, kreditinstitut, värdepappersföretag och fondföretag. Således är förvaltning pensions-

av medel som sker inom ramen för följande EG-direktiv undantagna från rekommendationen:

UCITS-direktivet 85/61 I/EEG, -

andra banksamordningsdirektivet 89/646/EEG, -

tredje skadeförsäkringsdirektivet 92/49/EEG, -

tredje livförsäkringsdirektivet 92/96/EEG, samt -

direktivet om investeringstjänster inom värdepappersområdet -

93/22/EEG.

Enligt kommissionen bör pensionsinstitut ha rätt att fritt inom gemenskapen kunna välja förvaltare av sina pensionsmedel liksom att förvaltama fritt inom gemenskapen skall kunna utbjuda sina tjänster. Instituten skall kunna välja fritt bland förvaltare enligt

som annan gemenskapsrättslig reglering är auktoriserad för att kunna tillhandahålla investeringstjänster. Detta kan vara banker och andra kreditinstitut, livförsäkringsföretag samt värdepappersföretag.

Pensionsmedlen skall fritt kunna investeras i tillgångar inom hela gemenskapen utan annan restriktion än att det sker för pensionstagamas bästa. Därvid skall några allmänt vedertagna principer tillämpas. En sådan är att tillgångar väljs så sätt att det sker en riskspridning. En annan princip är att tillgångarna väljs sådant sätt att de matchar gjorda åtaganden.

Begränsningar till placering i tillgångar i särskild valuta får ske

endast med utgångspunkt från matchningsprincipen.

11¶Andra

EG-rättsliga regler

Inom de rättsområden som regleras av gemenskapsrätten finns ett större eller mindre utrymme för nationella regler. Allmänt kan sägas att utrymmet är mindre områden med sekundärrättslig reglering än områden vilka endast är reglerade av primärrätten.

Motiveringen för nationella regler är att dessa vidtagits med hänsyn till skyddet det allmänna bästa eng. the general good.

av När det gäller finansiella tjänster åsyftas därmed ofta skyddet för konsumenter.

Genom Maastrichtfördraget infördes en ny artikel 129 a i Romfördraget som innebär att gemenskapen skall bidra till att konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Detta skall bl.a. ske genom åtgärder som vidtas enligt artikel 100 a inom ramen för förverkligandet den inre marknaden. De gemensamma åtgärderna skall inte

av hindra någon från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder om åtgärderna är förenliga med bestämmelserna i Romfördraget.

Före införandet av artikel 129 a utgjorde artikel 100 a, som tillkom enhetsakten år 1987, om harmonisering av medlems-

genom staternas rättsregler den legala grunden för olika direktiv på konsumentskyddsomrâdet före år 1987 utgjorde artikel 100 den legala grunden. Syftet med harmoniseringen vad gäller regler om konsumentskydd var att denna skulle underlätta upprättande av en inre marknad. Före införandet av artikel 129 a tillkom bl.a. direktiv om vilseledande marknadsföring, konsumentkrediter och oskäliga avtalsvillkor.

l tredje livförsäkringsdirektivet anges explicit vilket utrymme som finns för nationella regler med hänvisning till det allmänna bästa. Således anges i ingressen att det ligger i försäkringstagamas intresse att ha tillgång till bredast möjliga försäkringsutbud. inskränkningar i utbudet får göras om en försäkringsprodukt strider mot det allmänna bästa i landet och detta inte är skyddat genom regler i försäkringsgivarens hemland. Enligt bestämmelsen skall regler inskränkning tillämpas utan diskriminering på samtliga

om företag med verksamhet i medlemsstaten.

I förarbetena till införlivandet av tredje livförsäkringsdirektivet ges med hänvisning till de s.k. koassuransdomama från EGdomstolen år 1986 en tolkning av utrymmet för nationella inskränkningar med åberopande skyddet för det allmänna bästa. I

av förarbetena anges att utslagen kan tolkas så att vissa restriktioner

accepteras i avvaktan att harmoniseringen och samordningen av medlemsstaternas normer området framskridit. I takt med ökad

en harmonisering bör utrymmet för inskränkningar med hänvisning till det allmänna bästa ha minskat prop. 1994/95: 184.

Inom områden som saknar hannoniserad lagstiftning skulle således utrymmet for nationella restriktioner med hänvisning till det allmänna bästa större än inom det harmoniserade. Nationella

vara restriktioner får emellertid inte leda till diskriminering företag

av från andra medlemsstater.

Projekt Nytt Pensionssystem

av administrativa särkostnader

Analys

för

APS-systemet

och metod för kostnadsanalysen

Inledning

Genom denna promemoria och på begäran av Premiereservutredningen har Projektet Nytt Pensionssystem som bedrivs inom Riksförsäkringsverket sökt analys av administrativa särkostnader

göra en för APS-systemet. Analysen tar sikte på att bedöma storleken av de administrativa kostnader som uppstår inom Socialförsäkringsadministrationen SFA för handläggningsärenden och ADB-rutiner. Kostnader som uppstår för kapitalförvaltningen, vilket även inkluderar kapitalförvaltningen för ickeväljare respektive kapitalförvaltningen under pensionsskedet faller utanför analysen liksom investerings- och utvecklingskostnader. Gemensamma kostnader kopplade till fördelningssystemet är även exkluderade.

Inledningsvis är det nödvändigt att konstatera att det föreligger mycket stora svårigheter att bedöma de administrativa kostnaderna för APS-systemet. Skälen till detta är främst två slag. För det

av första så är inte underlaget från Premiereservutredningen i nuläget av det preciserade slaget att det är möjligt att definiera vilka funktioner, system, administrativa rutiner m.m. som behöver etableras. För det andra så är inte heller övriga delar inom ålderspensionssystemet, vilka är av betydelse för administrationen av pensionssystemet beslutade. Vad främst är vilket

som avses regelverk som följer av förslaget i departementspromemorian Ds 1995:41. Redovisningen bör således ses som en mycket grov indikation storleksordningen av administrationskostnadema. Då antalet individer i systemet är mycket stort får förändringar av våra antaganden stor genomslagskraft på kalkylen.

De kostnader som kommer att redovisas är de löpande särkostnadema för de handläggningsåtgärder blir aktuella samt den

som

ADB-mässiga hanteringen.

Att bedöma storleken av utvecklings- och investeringskostnaderna har inte bedömts som möjligt. Skälet till detta utöver vad som inledningsvis anförts är osäkerheten om huruvida ADB-systemen

kan etableras genom att färdiga systemlösningar anskaffas som basprogram till respektive funktion eller om det blir fråga om en egen utveckling av system.

Till denna Pm bifogas det arbetsmaterial och de beräkningar som bedömningama grundats på.

Metodmässigt tar kostnadsanalysen sin utgångspunkt i att vi identifierat de slag av funktioner, händelser, handläggningsåtgärder, administrativa rutiner etc som antas komma att uppträda i systemet. Baserat på detta har sedan antaganden gjorts om volymer, frekvens och styckkostnader.

Kostnadsbedömning

Baserat på vår bedömning att flera slag av handläggningsåtgärder kommer att aktualiseras inom APS-systemet och att dessa antalsmässigt uppgår till en viss volym samt att det åtgår viss tid for denna handläggning har kostnadema för dessa uppskattats till cirka 59 mkr.

Ett stort antal transaktioner kommer årligen att inträffa i ADBsystemen. Grundat antaganden om vilka slag av transaktioner det är fråga om, volym, frekvens, styckkostnad etc har kostnaderna för ADB-rutiner uppskattats till ca 57 mkr.

Den sammantagna årliga särkostnaden för premiereservsystemet uppskattas därmed till cirka 116 mkr

En utgångspunkt från projektets sida är att det nya ålderspensions-systemet i mycket hög grad måste kunna administre-

automatiska d utan inslag manuell ras genom processer, v s av handläggning. En av förutsättningarna för detta ligger i att regelverket inte kompliceras och att förutsättningar i övrigt ges för en effektiv administration.

för av administrativa

Underlag analys

särkostnader för

APS-systemet

Ärende- och kostnadsmodell

Ärende- och kostnadsmodellen redovisas i bilaga 2 till detta

som dokument, har tagits fram för att beskriva särkostnadema för APSmodellen i dess fullfunktionsstadie såsom den beskrivs av Premiereservutredningen.

Att beakta är att de kostnader som redovisas får ses som grova skattningar. Redovisningen bör således ses som en mycket grov indikation storleksordningen av administrationskostnadema. Då antalet individer i systemet är mycket stort får förändringar av våra antaganden stor genomslagskraft kalkylen.

Följande kostnader ingår

- Kostnader som är gemensamma med fördelningssystemet ingår

t .ex. kostnaden för uppbörd, pensionsrättsberäkning m.m. - Dessutom ingår inte den andel som APS-systemet skall svara för

av den initiala informationskostnaden för hela ålderpensions-

systemet som är beräknad till 12,8 miljoner. ° Kostnaderna för fondemas information och kapitalförvaltningen

ingår Med kapitalförvaltning förstås även RFV:s

kapitalförvaltning för icke-väljare. v Generellt gäller att investerings- och utvecklingskostnader

tagits med i beräkningarna.

- Kapitalförvaltningen för pensionsskedet.

Det är mycket svårt att i nuvarande skede bedöma hur ett nytt system av det här slaget överensstämmer med hur nuvarande system är uppbyggt och om kostnaderna för bl.a. drift och förvaltning är av samma storlek. Utvecklingen av ADB-system för ålderspension avses för övrigt ske inom för teknisk miljö och

ramen en ny arkitektur inom SFA.

Ärende- och kostnadsmodellen har tagits fram med utgångspunkt i att vissa slag av handläggningsärenden behandlas manuellt Modellen har tagits fram följande sätt:

Identifiering av de handläggningsärenden och ADB-rutiner som kan förekomma i APS-modellen. För varje ärende har antaganden gjorts beträffande antalet ärenden och för varje ADB-rutin antalet förekomster. Vidare har en uppskattning av tidsåtgången gjorts för respektive handläggningsärende. Dels ett antaget värde, dels vad vi uppskattar att ärendet minst tar i tid att utföra samt maxtiden för respektive ärende. Varje handläggningsärende har påförts styckkostnad. Styck-

en kostnaden bygger dels på den uppskattade tidsåtgången satt i relation till den timkostnad som vi beräknat fram. Timkostnaden uppgår till 317 kronor, och kommer av antalet förbrukade timmar enligt tidsredovisning för ålderspension ÅP uppgick

1995 som till 700.000 timmar. Totalkostnaden för ÅP enligt årsredovis-

ca. ning 94/95 uppgick till 224,4 miljoner exklusive datorkostnaderna. Transaktionskostnaden för handläggningsärendena och de periodiserade ADB-rutinema bygger ADB-kostnaden för ÅP verksamhetsåret 94/95 56,9 miljoner delat med antalet transaktioner i nuvarande ålderspensionssystem inklusive de interna transaktioner förekommer mellan de centrala systemen,

som tillsamman uppgående till ca. 94,2 miljoner transaktioner. Det ger en transaktionskostnad 0,60 kronor per transaktion. Med hjälp av min- och maxvärden har ett spridningsmåttet tagits fram som redovisas i procent av mediankostnaden. Fonnlema är förenklade och för medianvärdet är formeln följande:

MinJcostn. +3xAntagen.k0stn. +Max.kostn. M

Beroende på det framtida regelverkets utformning och möjligheterna att utveckla vissa handläggningsärendena till

av av automatiserade rutiner utan manuell insats, kan det innebära att kostnaden för respektive handläggnings-ärende bli lägre. Motsatsvis gäller regelverket innebär större mängd

att om en manuella handläggningsärenden så ökar kostnaden. Vid de beräkningar som gjorts har ett antal nyckeltal använts vilka ligger som grund för de antaganden om volymer som redovisas för respektive ärendetyper och ADB-rutiner. Nyckeltalen finns beskrivna i bilaga

inklusive ADB-transaktioner

Handläggningsärenden

Dessa de ärenden försäkringskassorna antas komma att

avser som handlägga manuellt med stöd av ADB-system.

Information

Vi antar att informationsbehovet ökar i samband med att årsbeskedet distribueras eller när annan typ av information når individen genom bl.a. tidningar, radio och TV. De frågeställningar som vi ser vara mest frekventa kan röra det aktuella saldot, information kring fonderna och APS-systemets regler. Dessutom i princip all annan information når individen som denne inte kan tillgodogöra sig

som utan en kontakt med försäkringskassan.

I syfte att komma fram till en volym för dessa informationsinsatser har en grov bedömning gjorts av hur informationsbehovet kan antas fördela sig på olika årsgrupper.

er n

umma

Tabell Uppskattning av antalet informationssökare i respektive åldersklass.

Minimiantalet har angetts till hälften av vad som antas i ovan- -

stående tabell och maxvärdet till det dubbla antagna värdet.

De olika tider som använts i beräkningen 10, 20 och 30 minuter 0

ärende, återspeglar de olika slag av information som kommer per att lämnas. Framförallt beroende på komplexiteten i produkten och de regelsystem som omgärdar den. Antalet transaktioner uppskattas till ärende, innebärande

0 en per

förfrågan till övergripande informationssystem.

dödsfall

Handläggning -

Som redovisats i premiereservutredningens kommande betänkande kapitel 4.9 finns det en sedan länge etablerad ordning för utredning av dödsbo. Denna avses gälla även för APS-medlen. Med utgångspunkt i utredningens förslag har följande antaganden gjorts för beräkningarna. Det kommer att åligga fondbolagen respektive RFV i egenskap av förvaltare av icke-väljamas medel att betala ut en avliden pensionssparares APS-medel till fönnånstagare eller till den avlidnes dödsbo. Enligt försäkringsavtalslagen är den som vill framställa anspråk p.g.a. inträffat försäkringsfall skyldig att utan uppskov anmäla försäkringsfallet till försäkringsbolaget och biträda vid utredningen. Under sparskedet skall pensionsspararen i APS ha möjlighet att sätta förmånstagare till sparkapitalet. Vi antar att administrationen av fönnånstagarförordnandet och utbetalningar till följd av dödsfall kommer att administreras centralt hos SFA även om detta inte framgår av betänkandet. Detta med hänsyn till dels att förordnande och utbetalning har ett samband samt sett ur den enskildes perspektiv det underlättar om det finns en central administration för dessa frågor. Den tillåtna kretsen av förmånstagare skall vara densamma som för P-försäkring och IPS, d.v.s. make, sambo, barn och barn till make eller sambo. En åldersgräns på 20 år gäller för spararens egna barn och make eller sambos bam. Om utbetalningar med anledning av ett förmånstagarförordnande har börjat verkställas innan barnet fyllt 20 år, skall utbetalningarna fortsätta enligt den ursprungliga utbetalningsplanen. Utbetalning till förmånstagare skall ske under minst fem år. Om förmånstagare inte har satts in eller förmånstagarförordnande inte kan verkställas, gäller ord-

ningen om legala fönnånstagare.

Under pensionsskedet kan individen välja mellan att ta ut pensionen livsvarigt eller temporärt. Livsvariga och temporära

uttag kan kompletteras med ett efterlevandeskydd. Finns det en

livsvari g försäkring med efterlevandeskydd skall kassan fastställa om det finns någon/några förmånstagare, kontakta vederbörande och fastställa utbetalningssätt. Är det livsvarig försäkring

en utan efterlevandeskydd överförs kvarvarande behållning till försäkringskollektivet.

Vid dödsfall under pensionsskedet där individen valt temporära 0

uttag med efterlevandeskydd föreslås att utbetalningarna fortsätter under den tid återstår för den temporära livräntan.

som Finns inget efterlevandeskydd överförs kvarvarande behållning till försäkringskollektivet.

Enligt bilaga l sidan 2 avled totalt 97.000 individer 1993. Alla dessa kommer inte att omfattas av APS-systemet och SFA:s handläggning. Vi har därför reducerat antalet avlidna med hänsyn till:

0 De som är mellan 0 och 16 år. v De som valt en temporär utbetalning på 5 år. Uppskattningsvis

har 25% valt denna utbetalningsforrn och vi har vidare förutsatt att utbetalningarna påbörjats vid 65 års ålder. När dessa individer fyllt 70 år och tagit ut hela sin APS-behållning omfattas de längre av systemet.

- De som valt en temporär utbetalning på 10 år, faller ur systemet

vid 75 års ålder. Uppskattningsvis har 25% valt denna utbetal-

ningsfonn och vi har vidare förutsatt att utbetalningarna på-

börjats vid 65 års ålder. 0 Vi har räknat med att hälften av 1,5 miljoner pensionstagare

väljer livsvariga utbetalning utan efterlevandeskydd. Vi för-

utsätter att efterlevandeskyddet upphör vid 75 års ålder och efter

denna ålder förekommer inga dödsfallsutredningar. - Minimi- och maxvärdena för antalet ärenden är satta med hänsyn

till att variationen i antalet dödsfall är ringa. 0 Antagandet om tidsförbrukningen är satta till 60, 120 och

180 minuter per ärende.

Antalet transaktioner uppskattas till 7 stycken per ärende. En o

transaktion för själva registreringen, en transaktion för att

kontoföra inbetalning från en kapitalförvaltare, en för registrering

av ränta, en för beräkning av utbetalningsbelopp och 3 stycken

bokföringstransaktioner. Vi antar att för samtliga som valt efterlevandeskydd, kommer

någon anhörig att göra anspråk den avlidnes behållning.

Enligt nedanstående tabell kommer 29.000 individer per år att omfattas av dödsfallsutredning i APS-systemet.

Tabell Dödsfall fördelat per åldersgrupp 1993. Källa Statistisk Årsbok 95.

Fondval byte

Byte av fondinnehav kan ske ett obegränsat antal gånger under året. I APS sker byte av fond mellan respektive fondförvaltare utan inblandning av SFA förutom när det gäller de är icke väljare

som och vill flytta sitt kapital från RFV till någon fond.

0 Vi har antagit att 50% av de 4,5 miljoner som intjänar pensions-

rätt är s.k. icke-väljare och administreras av SFA. 0 Vi har antagit att 5% av 2,25 miljoner individer byter fond per år. 0 Minimivärdet för antagandet representerar 2,5% 2,5 miljoner

och maxvärdet 10%. o Antagandet om tidsforbrukningen är satta till 10 och

20 minuter per ärende. 0 Antalet transaktioner uppskattas till 4 stycken. En for själva

registreringen, en for beräkning av räntan, en for fastställandet

utbetalningsbeloppet och bokföringstransaktion.

1996:83 Bilaga 3 309 SOU

Handlägga förmånstagarförordnande

Eftersom det under sparskedet är möjligt att sätt en förmånstagare kommer det krävas handläggning dessa förordnanden. Vi att en av antar att denna registrering sker centralt hos SFA.

Premiereservutredningen föreslår att inriktningen den slutliga 0 utformningen efterlevandeskyddet i APS bör vara att möjligav heten välja förmånstagare kompletteras med ordning med att en s.k. legala förmånstagare efter förebild från förslaget i departementspromemorian Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39. Med utgångspunkt i detta förslag om legala förmånstagare antar vi antalet väljer att sätta eller flera förmånstagare att som en inte blir särskilt stort. Vi uppskattar antalet till 25.000 individer

per år. Minimi- och maxvärdet vad beträffar antalet ärenden utgör hälften respektive dubbelt det antagna värdet. Antagandet tidsförbrukningen är satta till 10 och ° om 20 minuter per ärende. Antalet transaktioner antas uppgå till en per ärende. -

Välja bort formånstagarförordnandet/

efterlevandeskyddet

I APS-modellen kan de är APS-sparare välja att sätta som förmånstagare till sparkapitalet. Vi antar att kan välja bort detta man förordnande efterlevandeskyddet för pensionssamma sätt som skedets försäkringar kan väljas bort. För våra beräkningar antar vi att kan teckna ett efterlevandeman skydd till det fyller 75 år. Vi har vidare antagit att man upp att man inte får lägga till efterlevandeskydd efter det att utbetalningarna ett

påbörjats.

Vi har antagit 25.000 individer väljer att sätta en förmåns- - att under sparskedet. Av dessa antar att 5% väljer att ta bort tagare sitt förordnande. finns 1,5 miljoner pensionstagare. Vi antar att hälften av - Det dessa väljer teckna efterlevandeskydd i samband med att ett pensionsansökan. Av dessa antar vi att 1% väljer bort sitt

efterlevandeskydd. Minimi- och maxvärdet vad beträffar antalet ärenden utgör hälften respektive dubbelt det antagna värdet.

Antagandet om tidsförbrukningen är satta till 10 och 20 minuter per ärende. Antalet transaktioner antas uppgå till ärende. en per

Pensionsansökan

Här avses alla som årligen ansöker ålderspension antingen om livsvarigt, temporärt eller partiellt. Vi har antagit följande:

Enligt uppgifter från nuvarande ålderspensionsverksamhet går ca. 90.000 personer i pension årligen. Till denna summa lägger vi de gör ytterligare två partiella som uttag, vi uppskattar att 25% de 90.000 årligen går i av som pension någon gång under tiden de är pensionärer väljer göra att ytterligare två partiella uttag. Varje uttag förutsätter pensionsansökan. en Minivärdet beträffande antagandet antalet ärenden utgör 90% om av det antagna värdet och maxvärdet l 10%. Vi har räknat med tidsåtgång 10, 20 och 30 minuter för en detta ärende. Tidsbedömningama är här starkt beroende vilka av förutsättningar som, bl.a. till följd regelverkets uppbyggnad av ges för en i stort sett automatiserad handläggning, exempelvis genom optisk läsning av ansökan. Antalet transaktioner antas uppgå till 4 stycken. En transaktion för själva registreringen, för beräkning ränta, för en av en flyttning kapitalet till försäkringshanteringen och bokav en föringstransaktion.

Förändring av pensionsrätt

Frågan är ännu inte behandlad Premiereservutredningen, varför av i nuläget avstår från en bedömning tidsåtgång etc. Till följd om av omtaxeringar, besvär, kan tidigare fastställd pensionsrätt ändras, vilket får konsekvenser för placerat kapital. I dessa fall kan det leda till komplicerade utredningar med långa handläggningstider som föjd.

Korrigeringar

Med korrigeringar vi att tidigare ärende har handlagts felaktig menar något sätt och därför måste göras De ärenden som berörs är om. dödsfall, fondval byte, handlägga förmånstagarförordnande, välja bort efterlevandeskydd och pensionsansökan. Vårt antagande är att 0,25% ovanstående ärenden måste - av korrigeras. Minimivärdet rörande antalet ärenden utgör hälften av ovan redo- visade antaganden och maxvärdet dubbelt så stort som ovan. När det gäller tidsåtgången har vi uppskattat tiden till 120, 180 0 och 300 minuter ärende. Tidsuppskattningen utgår från per antagandet det här kan bli fråga relativt komplicerade att om utredningar bl.a. kan att fastställa som skall stå for som vara vem kursforluster m.m. Antalet transaktioner uppskattas till 2 stycken. En för registrering 0

och en bokföringstransaktion.

Periodiserade ADB-rutiner

Dessa rutiner de automatiska processer som sker periodiskt avser oberoende de handläggningsärenden redovisats ovan. av som

Kontohantering

SFA:s del gäller antagandet att måste lägga ett konto För man upp för samtliga individer intjänar pensionsrätt till APS för att som kunna hålla reda historiska uppgifter beträffande avsättningar, fondinnehav och avkastning. Från detta konto skall göras avräkningar for de medel förs till respektive kapitalförvaltare samt som omräkning behållningen avseende omkostnader. av

Kontohanteringen 4,5 miljoner individer som intjänar pen- 0 avser sionsrätt varje år. Minimi- och maxvärdena utgör ingen skillnad mot det antagna värdet.

0 Antalet transaktioner antas uppgå till 9 stycken. En för registrering av årets avsättning, för registrering avkastningen från en av den interimistiska förvaltningen, för registrering löpande en av ränta, en för uttag till kapital-förvaltare, för information från en kapitalförvaltare samt 4 bokförings-transaktioner. När det gäller registreringen av löpande ränta kan antalet transaktioner variera beroende på hur beräknar räntan, antingen dag för dag, man månad för månad eller år för år.

Försäkringshantering

Försäkringshantering kommer att ske för alla pensionstagare eftersom både livsvariga och temporära uttag antas utformas som en försäkring. Med försäkrings-hantering den omräkning avses som sker av varje försäkrades pensionsbehâllning med avseende på återbäring, arvsvinster och omkostnader.

0 Det finns 1.500.000 pensionärer i systemet blir föremål för som

försäkringshantering.

0 Minimi- och maxvärdena utgör ingen skillnad mot det antagna värdet. - Antalet transaktioner antas uppgå till 8 stycken. En transaktion för läsning aktuell behållning, för beräkning återbäring, av en av en för beräkning arvsvinster och för beräkning och av en

fördelning av omkostnader. Fyra bokföringstransaktioner för att

hålla reda på respektive beräkning och registrering av nytt

utbetalningsbelopp.

0¶Om utbetalningsfunktionen inte kan dela årets fastlagda

upp ut-

betalning till månadsbelopp tillkommer ytterligare transaktioner

genom att försäkringshanteringen varje månad skall förse ut-

betalningsfunktionen med korrekt belopp.

Utskick av valblanketter

I APS-modellen den föreslås bli utfonnad, SFA få som nu antas rollen att översända valblankett till alla intjänat pensionsrätt en som till APS. Denna valblankett skall sedan individen skickas till den av kapitalförvaltare han önskar placera den beslutade avsättningen som hos.

Bilaga 3 313

Det finns 4,5 miljoner individer som intjänar pensionsrätt 0 ca. varje år. Minimivärdet 90% det troliga värdet och maxvärdet - utgör av 110%. transaktioner uppskattas till 2 stycken ärende. En för - Antalet per personinformation och transaktion för utskriften. läsningen av en

Årsbesked

APS-modellen åligger det SFA att utfärda ett årsbesked till alla finns i Detta årsbesked skall bl.a. redovisa individer som systemet. aktuell behållning, årets fastställda pensionsrätt och avkastningen från den interimistiska förvaltningen, samt uppgifter från respektive angående individens behållning och avkastning.

kapitalförvaltare

Krav på särskilda rutiner för att kunna informera de som flyttat utomlands kan antas även komma att behövas.

Totala antalet individer är 7 miljoner inklusive 1,5 miljoner pen- ° sionärer. Av dessa pensionärer har 500.000 individer redan tagit sina och 10 åriga temporär uttag och reducerar det totala ut 5 antalet. Minimivärdet och maxvärdet är detsamma som det antagna. ° Antalet transaktioner uppskattas till 2 stycken ärende. En för ° per läsningen personinfonnation och transaktion för utskriften. av en

Utbetalning

de under sparskedet har valt ett efterlevandeskydd genom För som fönnånstagare antas utbetalningarna ske månadsvis i minst att ange år. Utbetalningama till dödsboet sker vid ett tillfälle. 5 livsvariga och temporära utbetalningar gäller att utbetal- För fastställs när försäkringen tecknas. För livsvariga ningsbeloppet utbetalningar fastställs utbetalningsbeloppet gång per år. Det en beloppet varierar med den återbäring tilldelas försäkårliga som ringen.

För de under pensionsskedet har valt ett efterlevandeskydd

som förmånstagare utbetalningarna ske månadsvis genom att ange antas i minst 5 år.

314 Bilaga 3

Det finns 1,0 miljoner pensionstagare i APS-systemet. Här har undantagits de som redan tagit ut sina 5 och 10 åriga utbetalningar. Utbetalningama sker gång månad. en per Under sparskedet dör 7.000 individer varje år. Vi ca. antar att hälften har valt ett efterlevandeskydd och blir föremål for månadsvisa utbetalningar i minst 5 år. Resterande

utbetalningar

till dödsbo sker endast vid ett tillfälle. Antalet pensionstagare är ganska konstant varför minioch maxvärdet är detsamma det antagna. som Antalet transaktioner antas uppgå till två ärende. En för per

registreringen av utbetalningsbeloppet och bokföringstransak-

en tion.

Omräkning av pensionsbelopp

Vad som avses är omräkning pensionsbelopp till följd av av att pensionsrätt/avsättning för år närmast före pensioneringen beaktats vid den första beräkningen pensionsstorlek. av Vi har antagit att alla pensionärer haft inkomst för året närmast pensioneringen givit som rätt till APS-pension.

Enligt uppgift från nuvarande ålderspensionsverksamhet går ca. 90.000 personer i pension årligen. Minimivärdet utgör 80% det antagna och maxvärdet 120% av av det antagna. Antalet transaktioner antas uppgå till två ärende. En for per

registreringen av korrigeringen och bokföringstransaktion.

Underbilagal 315

Nyckeltal

beräkningar gjorts har antal nyckeltal använts vilka Vid de som ett nedan. Dessa ligger grund for de antaganden om redovisas som volymer redovisas för respektive ärendetyper och ADB-rutiner. som

Totala antalet individer

december 1992 fanns 6.959.090 registrerade över 16 års Den 31 ålder i den allmänna försäkringen. Denna siffra bygger statistik publicerats i Statistisk årsbok 95. från RFV som Vi har räknat med 7 miljoner individer kommer att finnas med att i systemet i dess helhet.

Totalt antal individer i APS	7.000.000
Avgår de intjänar pensionsrätt	4.500. 000
- som
Avgår totala antalet pensionärer	1.500.000

- Kvarvarande individer 1.000.000

1.000.000 kvarstår är de under året har Dessa personer som som arbetsinkomst vilket bl.a. är arbetslösa utan A-kassa, saknat utlandsboende är berättigade till pension samt de som enbart som har uppburit socialbidrag.

år

Antalet nytillkomna varje

de individer intjänar pensionsrätt for första gången. Här avses som Antalet sig på Statistisk årsboks uppgifter och avser ett

grundar

genomsnitt antalet födda de senaste tio åren. av 110.000 individer tillkommer APS-systemet varje år. Vi antar att

Antalet dödsfall

avlidna enligt Statistisk årsbok 95 uppgick till 97.000 för år Antalet 1993. Enligt tabell i ärende- och kostnadsmodellen sidan 7 uppgår antalet dödsfall berör APS-systemet till 29.000. som

316 Underbilaga 1

Antalet pensionstagare

Antalet pensionärer erhöll ålderspension under verksamhetsåret som 94/95 enligt RFV:s årsredovisning uppgick till 1.578.131 personer. Baserat antagandet att hälften alla pensionärer 65 år av över har valt livsvarig utbetalning, 25% har valt 10 årig och 25% 5 årig

utbetalning, beräknas omkring l miljon pensionstagare ständigt

att omfattas av APS-systemet.

Intjänar pensionsrätt

Pensionsrätt kan tjänas från det fyllt 16 år. Pensionsrätt att man tillgodoräknas endast dem med årsinkomst minst uppgått till en som 24% basbeloppet. Årsinkomsten dels den försäkrades av avser pensionsgrundande inkomst är baserad på inkomst anställning som av och inkomst av annat förvärvsarbete och dels andra pensionsav grundande belopp den försäkrade kan tillgodoräkna sig, som t.ex.

pensionsgrundande belopp för bamår.

Enligt Statistisk årsbok 95 uppgick antalet försäkrade i allmän försäkring 1992, med en inkomst över 6.000 kronor till omkring 4,5 miljoner. Vi räknar att motsvarande siffra gäller även för de som finns med i APS-systemet och har inkomster 24% basbeöver av

loppet.

Sammantaget kommer 4,5 miljoner individer att intjäna pensionsrätt i APS-systemet.

Ändring av pensionsrätt

Ändring av tidigare beslutad pensionsrätt kan komma ske till att följd av felaktigt beslut, omtaxering eller något påverkar annat som

den pensionsgrundande inkomsten och det pensionsgrundande beloppet.

Eventuellt kommer antalet omtaxeringar öka utifrån fler att att personer blir informerade inkomstens betydelse för den framtida om pensionen. Detta får återverkningar på antalet ändringar pensionsav rätterna. Frågan om ändring pensionsrätt är ännu inte behandlad av av

Premiereservutredningen, varför vi i nuläget avstår från be-

dömning om antal, tidsåtgång etc.

Antalet nya pensionstagare

Enligt Statistisk årsbok 95 fanns det 82.976 som var 65 år

personer den 31 december 1993.

Vi har räknat med att 90.000 pensionärer tillkommer varje år.

nya

1996 :83 Underbilaga 2 319 SOU

å å å

b t

, . .Mz . b b b b b b b b b a

b b b b b b b b b b S

b b b b b b b b t m m m n t m m m .0 .o

ä m v N 0 m 0 0 0 o N N o m ä 0 m m m 0 ä N v N w m ä

m N ä m N ä v v o N 2

m 0 2 m v v e N 2 S N v N N v N ä N v v o N ä

å a a å ä E

n m P 9

. . . . å u m - . .

m N n . I . 3

använda

Några begrepp

Nedanstående ordförklaringar har utarbetats i syfte att användas som hjälpmedel vid läsningen detta betänkande. Förklaringama skall av således inte uppfattas som norrnerande.

administrativ risk risk beror brister i administrativa rutiner såsom hanteringen som värdepapper och andra tillgångar eller obehöriga förfoganden av bl.a. avsnitt 7.2; jfr finansiell risk och försäkringsmässig risk

allmän tilläggspension, ATP

pension enligt lagen 1962:381 allmän försäkring kan utgå som om i form ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. av Pensionen grundas på förvärvsarbete

APS allmänt pensionssparande; utredningens benämning på premie-

reservsystemet

APS-fond

värdepappersfond inom APS-systemet

APS-pension

pension från APS-systemet; jfr inkomstpension och premiepension

arvsvinst livsfallsförsäkrings andel i premiereserver som frigörs p.g.a. en dödsfall bland de livsfallsförsäkrade i ett och försäkringssamma kollektiv därvid fördelas de kvarlevande och som

den försäkrade inom det reformerade ålderspensionssystemet den är svensk som medborgare eller utan att svensk medborgare är bosatt i som vara Sverige särskilda bestämmelser gäller för den som tillfälligt

vissa

är bosatt utomlands och den utomlands är anställd svenska som av

staten

derivatinstrument finansiellt instrument t.ex. optioner och

terrninskontrakt som

används för att gardera sig mot olika slag risker. För nämnare av en beskrivning derivatinstrument hänvisas till avsnitt 4.2.3 av

diversifiering spridning av placeringar dels mellan olika tillgångsslag, dels inom varje tillgångsslag inte lägga alla ägg i korg i syfte samma att minska riskerna. Används synonymt med riskspridning

dödsfallsförsäkring

livförsäkring som innebär att försäkringsbeloppet utbetalas endast

vid den försäkrades död, i bland under förutsättning dödsfallet att inträffar före viss ålder; jfr livsfallsförsäkring

efterlevandeskydd belopp som betalas ut till efterlevande vid försäkringstagares eller, inom såväl APS som IPS, vid pensionssparares död

emittent utgivare av bl.a. aktier och obligationer

fastställelseår det år intjänad pensionsrätt tidigast kan fastställas avsnitt 4.1 1.2;

jfr intjänandeår

finansiell risk sammanfattande benämning rad olika risker förekommer en som inom kapitalförvaltning, bl.a. ränte-, valuta-, likviditets- och kreditrisker se bl.a. avsnitt 7.2; jfr administrativ risk och försäkringsmässig risk

finansiellt instrument samlingsbegrepp för fondpapper och andra rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarknaden; jfr fondpaPper

fondandel den äganderätt i värdepappersfond innehas av den som en som investerat i fonden. Fondandelens värde beror fondens pengar storlek och antalet fondandelar. Alla andelar i fond har samma en värde se avsnitt 4.1.3

fondandelsägare den som innehar andel i en värdepappersfond

fondbolag enligt lagen 1990: 11 14 värdepappersfonder ett svenskt aktieboom lag fått tillstånd att utöva fondverksamhet. Inom APS ett fondsom bolag fått tillstånd att förvalta APS-fonder som

fondförsäkring livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder som innebär försäkringsbolag sköter försäkringsfunktionen. Sparandet att ett sköts fondbolag placerar premierna i den eller de värdeav ett som pappersfonder försäkringstagaren anvisar eng. unit linkedsom

insurance

fondpapper

aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepapperssom fond och aktieägares rätt gentemot den som for hans räkning förvarar aktiebrev utländskt bolag depåbevis; jfr finansiellt i ett instrument

FRL försäkringsrörelselagen 1982:713

fördelningssystem system inom vilket löpande pensioner betalas av de förvärvsarbetan-

de eng. pay-as-you-go

förmånstagare den på grund förmånstagarförordnande har rätt att 1 i tra-

som av ditionell livförsäkring i försäkringstagarens ställe erhålla försäkringen eller utfallande försäkringsbelopp, 2 inom IPS i pensionsställe erhålla rätten enligt pensionssparavtalet, samt 3 spararens

inom APS i pensionsspararens/försäkringstagarens ställe erhålla sparkapitalet/pensionskapitalet

lörmånstagarförordnande

1 i traditionell livförsäkring ett skriftligt meddelande till försäkringsbolaget eller uppgift som genom bolagets försorg tagits

i försäkringsavtalet eller antecknats på detta, vari försäkrings-

tagaren angett vem eller vilka som i hans ställe skall ha rätt till försäkringen eller utfallande försäkringsbelopp, samt 2 inom IPS ett

skriftligt meddelande till pensionssparinstitutet eller uppgift

som genom institutets försorg tagits i pensionssparavtalet eller antecknats detta, vari pensionsspararen eller vilka angett vem som i hans ställe skall ha rätten till pensionssparavtalet

Försäkringsgivare

l i traditionell livförsäkring den enligt försäkringsavtal åtagit

som sig att vid inträffat försäkringsfall betala ut det överenskomna

försäkringsbeloppet, samt 2 inom APS det statliga försäkringsaktie-

bolag hos vilket den enskilde skall kunna teckna pensionsförsäkring

lörsäkringsmässig risk

risk som sammanhänger med en försäkringsgivares verksamhet såsom antaganden försäkringstagamas livslängd bl.a. avsnitt

om se

7.2; jfr administrativ risk och finansiell risk

försäkringstagare den som ingått avtal om försäkring med försäkringsgivare en

garanterad avkastning ett försäkringsbolags försiktiga ränteantagande som ligger till grund

för beräkning det belopp bolaget åtar sig att utbetala från

av som en

pensionsförsäkring. Används synonymt med avkastningsgaranti

grunder särskilda regler som enligt F RL skall upprättas ett försäkringsom

bolags rörelse avser livförsäkring eller annat slag försäkring för

av längre tid än tio år. Grunderna innehåller bestämmelser beräkom ning av t.ex. premier, premiereserv, fribrevsvärde och återköpsvärde

Bilaga 4 325

ickeväljare inte har träffat avtal med fondbolag Förvaltning av APSden som om medel

individuellt pensionssparande IPS

pensionssparande försäkringsinslag i sparformerna inlåning, utan värdepappersfond och allemansfond samt andra fondandelar i särskilda pensionssparinstitut vilka har fått papper, som sköts av tillstånd Finansinspektionen att driva pensionssparrörelse och står av under tillsyn inspektionen av

inkomstpension ålderspension från det reformerade pensionssystemets fördelningssystem; jfr APS-pension och premiepension

interimistisk förvaltning förvaltning APS-medel skall gälla dels till dess att APS den av som träder i full funktion den tillfälliga interimistiska kapitalförvaltningen, dels kontinuerligt sedan APS trätt i full funktion för tiden uppbörd ålderspensionsavgift och slutligt fastställande av mellan av intjänad pensionsrätt den permanenta interimistiska kapitalförvalt-

ningen

intjänad pensionsrätt enskild tjänat under ett eller flera år den pensionsrätt som en

intjänandeår

under vilket pensionsrätt tjänas in; jfr fastställelseår kalenderår

kapitalförvaltare

sammanfattande beteckning de institut förvaltar pensionssom APS. För de väljer är fondbolagen förvaltare medel inom som Riksförsäkringsverket RFV är förvaltare för ickeväljama medan

livförsäkring där utbetalning försäkringsbelopp är beroende

personförsäkring av

viss eller vissa personers liv av

livsfallsförsäkring enligt vilken utbetalning skall ske den försäkrade försäkring om uppnår viss ålder; jfr dödsfallsförsäkring

326 Bilaga 4

pensionsförsäkring

försäkring avsedd att trygga försäkringstagarens eller de efterlevandes försörjning regelbundet återkommande

genom utbetalningar.

Inom APS försäkring kan tecknas från 61 års ålder. Andra som

former pensionsförsäkring är privat av pensionsförsäkring och

tjänstepensionsförsäkring

pensionsgrundande belopp fiktiv inkomst tillsammans med pensionsgrundande inkomst som grundar pensionsrätt

pensionsgrundande inkomst faktiska förvärvsinkomster grundar pensionsrätt m.m. som

pensionskapital inom APS det förräntade värdet det belopp överförts till det av som

statliga försäkringsaktiebolaget i samband med pensionförsäkring

att tecknats

pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet 18,5 % av pensionsunderlaget; 16,5 % inkomstpension och avser 2 % avser premiepension eller APS-pension med den beteckning som används i detta betänkande

pensionsskede från det att den enskilde har tecknat pensionsförsäkring hos det statliga försäkringsaktiebolaget för någon del sparkapitalet; dock av tidigast från 61 års ålder

pensionssparare 1 den inom APS samt, i de fall där det uttryckligen som sparar anges, 2 den som sparar inom IPS

pensionsunderlag

summan av fastställd pensionsgrundande inkomst och fastställda

andra pensionsgrundande belopp

premiepension pension från premiereservsystemet; jfr APS-pension och inkomstpension

1996:83 Bilaga 4 327 SOU

premiereservsystemet den hittills använda benämningen APS-systemet

SFA

socialförsäkringsadministrationen, dvs. RFV och de allmänna för-

säkringskassoma

solvens fysisk eller juridisk förmåga att fullgöra sina ekonomiska en persons förpliktelser

sparkapital det sammanlagda värdet på pensionsspararens fondandelsinnehav eller, för ickeväljaren, på dennes tillgodohavande hos SFA

sparskede från avsättning till APS görs för första gången till dess att den det att enskilde har tecknat pensionsforsäkring hos det statliga försäkringsaktiebolaget för hela sparkapitalet

statslåneränta ränta fastställs regelbundet Riksgäldskontoret och utgör den som av genomsnittliga marknadsräntan obligationer med en löptid på minst fem år utgivna av kontoret

statspapper Sammanfattande benämning på de skuldförbindelser som staten itterar för lån; delas vanligtvis i växlar och obligaem att ta upp upp tioner beroende på skuldförbindelsens löptid

tjänstepension pension är knuten till ett tjänsteförhållande

som

UCITS-direktivet EGus direktiv företag för kollektiva investeringar i överlåtbara om värdepapper införlivats i svensk rätt lagen värdesom genom om pappersfonder bilaga 2 till betänkandet

valutamatchning gardering gjorda åtaganden i viss valuta ett försäkringsav en av bolag placering i tillgånger i samma valuta genom

värdepappersfond en fond bestående fondpapper och andra finansiella instrument,

av som bildats genom kapitaltillskott från allmänheten, och

som ägs av den som skjutit till kapital

ålderspension

pension som utbetalas uppnådd pensionsålder. Finns

p.g.a. som allmän pension, tjänstepension och pension från privat pensions-

försäkring

återbetalningsskydd

efterlevandepension som inom APS kan utgå till de närmast anhöriga att den avlidnes pensionsförsäkring innehåller sådant

p.g.a. skydd. Pensionens storlek beräknas utifrån den avlidnes pensionskapital se avsnitt 5.3

återbäring

överskottsmedel ett försäkringsbolag tilldelat eller sätter för

som av att senare tillföra försäkringstagama

åáiâä

0,50%-

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur gärdet U. 26. Ny kursi trafikpolitiken + Bilagor. K. Den nya - . strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En . finansiering.U. U. i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Fritid . 1990-talet.U. Om kön ochfördelningavfritidsresurser.C. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskningoch Pengar.U, . Borgenärsbrotten översyn ll kap. regeringskonferensen1996.UD. 30. - en av Politikområdenunderlupp. Frågor EU:s första brottsbalken.Fi. om . .Attityder ochlagstiftningi samverkan pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 3 Ett är medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . 32. Mössochmänniskor.Exempel bra erfarenheteravarbeteti EU. UD. EU:s utrikes-och lT-användningblandbarnoch ungdomar.SB. Av vitalt intresse. . Banverketsmyndighetsroll K. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. m.m. laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. Batterierna en- . Kriminalunderrättelseregister Om järnvägenstrafikledningm.m. K. 35. . DNA-register.Ju. 10.Forskningför várvardag.C. ll .EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför 36.Högskolai Malmö. U. tvá ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. 12.Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker.M. svárigheter.Fi. 39. Rapportfrånklimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning.M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheter 40.Elektroniskdokumenthantering.Ju. finansmaktensområde.Fi. 41.Statensmaritimaverksamhet.Fö. 15.Union för bådeöstochväst.Politiska, rättsliga 42.Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte ochoffentligheti EU. UD. av utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch Förankringochrättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. . Översyn utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. avskatteflyktslagen. rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17. trafik medväginformatik. K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. Bättre 18.Totalförsvarspliktigam95.Förslagomjobb/studier 46.Enskildavägar.K. muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47.Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför efter försäkringar. Fö. individ ochlokalsamhälle.U. Sverige.EU ochframtiden.EU 96-kommitténs 48.ShapingSustainableHomes anUrbanizing 19. bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat ll. N. UD. 49.Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50.Förbudmotvapen allmänplatsm.m. Ju. U. 51.Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk-

21.Reformoch förändring.Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52.Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.M. 1993årsuniversitets-ochhögskolereform.U. 53.Kalkningavsjöar ochvattendragM. 22.Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54.Kooperativa möjligheteri storstadsomráden. inflytande,delaktighetochansvar.U. 55.Sverige,framtidenochmångfalden.A. 23.Kartläggningochanalysavdenoffentligasektorns 55.Páväg motegenföretagande.A. upphandlingavvaror ochtjänstermed 55.Vägar i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56. Hälften om kvinnorochmän vore nog - 24.FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundochövriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagoch debattinför 57.Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.Fi. regeringskonferensen1996. UD. 58.Finansieringenavdet civila försvaret. Fö.

25.Frånmassmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgnmd. En principdiskttssionutifrån EU 96-kommitténserfarenheter.UD. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningenseffekter den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integrationoch förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. UD. 62. EU, konsumenternaoch maten - Förväntningaroch verklighet.Jo. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 64. FörsäkringskassanSverige Översyn - av Socialförsäkringensadministration.S. 65. Administrationenav EU:s jordbrukspolitik i Sverige.Jo. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 67. Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor.Fi. 69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. 71. Lokal demokratioch delaktighet Sverigesi städer och landsbygd.ln. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l An Assessment.M. - 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.M. - 75. Värdeni folkhögskolevårlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,forrnalia. Sammanfattningavett seminariumi april 1996.UD. 77. Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti Sverige.Fi. 78.Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning och finansiering.N. 79.Översyn revisionsreglema.Fi. av 80. Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris ochKrig. Ku. 81. Skyddfor sparandei sparkasseverksarnhet.Fi. 82. En översynavluft- sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter.K. 83. Allmänt pensionssparande.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Mössoch märmiskor.Exempel bra Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier lT-anvåndningblandbarn ochungdomar.32 efter muck, bostadsbidrag.dagpenning,

försäkringar. 18 Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringenavdetcivila försvaret.58 DNA-register. 35 Elektronisk dokumenthantering.40 Socialdepartementet Presumtionsregelni expr0priati0nslagen.45 Sverigesmedverkan FNi :sfamiljeår. 37 Förbudmot vapen allmänplatsm.m. 50 Kooperativamöjligheteri storstadsområden.54 Utvärderatpersonval.66 FörsäkringskassanSverige Översynav

socialförsäkringensadministration.64 Utrikesdepartementet Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför Allmänt pensionssparande.83 regeringskonferensen1996. 4

Kommunikationsdepartementet Politikområdenunderlupp. Frågorom EU:sförsta pelare inför regeringskonferensen1996.5 Omjärnvägenstrañldedningm.m. 9 Ettår med EU. Svenskastatstjänstemäns EU-mopeden.Ålders-och behörighetskravför erfarenheteravarbetet EU.i 6 tvá- och trehjuligamotorfordon. 1 l Av vitalt intresse.EU:sutrikes- och Bättretrafik medväginformatik. 17 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Ny kursi trañkpolitiken + Bilagor. 26 Union för bådeöstochväst. Politiska, rättsliga Banverketsmyndighetsrollm.m. 33 och ekonomiskaaspekterav EU:s sjätte Enskildavägar. 46 utvidgning. 15 Enöversynav luft- sjö- ochspårtrafikens Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, tillsynsmyndigheter.82 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga rättigheter i EU. 16 Finansdepartementet Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Kommuneroch landstingmedbetalningsbedömningarinfor regeringskonferensen1996.19 svårigheter.12 Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga Budgetlag regeringensbefogenheter

- EU-ländersförslag och debattinför finansmaktensområde. 14 regeringskonferensen1996. 24 Borgenärsbrotten en översynav ll kap.

- Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament brottsbalken.30 ochoffentlighet i EU. 42 Översyn skatteflyktslagen.

av Jämställdheteni EU. Spelregleroch Reformeratförhandsbesked.44 verklighetsbilder. 43 Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.57 Europapolitikens ktmskapsgrund. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader.67 En principdiskussionutifrån Några folkbokföringsfrågor. 68 EU 96-kommitténserfarenheter.59 UtländskaFörsäkringsgivaremedverksamheti Miljö :ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Sverige. 77 utvidgningenseffekter dengemensamma Översyn revisionsreglema.79

av jordbnukspolitiken. 60 Skyddför sparande sparkasseverksamhet.i 81 Olika länder olika takt. Om flexibel integration

ochförhållandetmellanstoraoch småstateri EU. Utbildningsdepartementet 61 Den gymnasieskolan hur går det l

nya - EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, Samverkansmönster

- i svenskforskningsfinansiering.2 formalia. Sammanfattningavett seminariumi

Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 april 1996. 76

Reform och förändring. Organisationoch verksamhet

vid universitetoch högskolorefter 1993års

universitets-och högskolereform.21

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Inflytande riktigt Om eleversrätt till Civildepartementet inflytande,delaktighetochansvar.22 Fritid i förändring. En strategiför krmskapslyftoch livslångt lärande.27 Om kön och fördelningavfritidsresurser.3 Detforskningspolitiskalandskapeti Norden Forskningför vår vardag. 10 1990-talet.28 Attityder och lagstiftning i samverkan Forskningoch Pengar.29 + bilagedel.31 Högskolai Malmö. 36

Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Inrikesdepartementet

individ och lokalsamhälle.47 Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch Värden i folkhögskolevärlden.75 landsbygd.71

Jordbruksdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn.13 Miljödepartementet

EU, konsumenternaoch maten Batterierna en laddadfråga. 8 Förväntningaroch verldighet. 62 - - Nationalstadsparker.38 AdministrationenavEU:s jordbrukspolitik Rapportfrånklimatdelegationen1995. i Sverige.65 Klimatrelateradforskning. 39

Arbetsmarknadsdepartementet Preciseringavhandelsändamåleti detaljplan.52

Kalkningavsjöar och vattendrag53 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34+ SwedishNuclearRegulatoryActivities. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring - Volume 1 An Assessment.73 alternativoch förslag.5l - SwedishNuclearRegulatoryActivities. Sverige,framtidenoch mångfalden.55 Volume 2 Descriptions.74 Pá vägmotegenföretagande.S5 -

Vägar i Sverige.55

Hälftenvore nog om kvinnor och män - 90-taletsarbetsmarknad.56

Medicinskaundersökningari arbetslivet. 63

Kulturdepartementet

Från massmediatill multimedia-

att digitaliserasvensktelevision. 25

Viktigt meddelande.

Radiooch TV i Kris och Krig. 80

Näringsdepartementet

Kartläggningoch analysavden offentliga sektorns

upphandlingav varoroch tjänstermed

miljöpåverkan.23

ShapingSustainableHomes an Urbanizing

World. SwedishNationalReportfor HabitatII. 48

Reglerför handelmedel. 49

Kompetensoch kapital + bilaga. 69

Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet. 70

Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch

finansiering.78

Postadress: 106 47 Stockholm Telefon: 08-690 91 90 Fox: 08-20 50 21

ISBN 91-38-20285-9 ISSN 0375-250X