Propositionens huvudsakliga innehåll

I november 1997 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition om Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40). Propositionen innehöll bl.a. förslag till en ny ledningsstruktur för Riksbanken, en bestämmelse som anger att Riksbanken skall ha ett prisstabilitetsmål för sin verksamhet samt ändringar beträffande ansvaret för valutapolitiken. I den nämnda propositionen föreslås omfattande ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Med anledning härav finns det skäl att se över lagen i sin helhet.

I denna proposition föreslås att riksbankslagen delas in i kapitel. Därutöver föreslås att Riksbanken ges en utökad föreskriftsrätt, att bestämmelserna om Riksbankens kreditgivning förtydligas, att en bestämmelse om att Riksbanken får tillhandahålla system för avveckling av betalningar införs och att begreppet kreditinstitut ändras till finansinstitut.

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

4. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

5. lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

• Sida 4
•  Original

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

dels att 18 och 19 §§ skall upphöra att gälla¹,

dels att rubrikerna närmast före 1, 4, 5, 23, 31, 41, 47 och 50 §§ skall

utgå,

dels att i 3, 22 och 51 §§ ordet ”kreditinstitut” i olika böjningsformer

skall bytas ut mot ” finansinstitut” i motsvarande form,

dels att nuvarande 1 § skall betecknas 1 kap. 1 §, nuvarande 2 § skall

betecknas 10 kap. 1 §, nuvarande 3 § skall betecknas 6 kap. 1 §, nuvarande 5–8 §§ skall betecknas 5 kap. 1–4 §§, nuvarande 9 § skall betecknas 6 kap. 2 §, nuvarande 11, 13–16 §§ skall betecknas 7 kap. 2, 4–7 §§, nuvarande 22 § skall betecknas 6 kap. 9 §, nuvarande 22 a § skall betecknas 7 kap. 8 §, nuvarande 23–28 §§ skall betecknas 8 kap. 1–6 §§, nuvarande 30 § skall betecknas 9 kap. 7 §, nuvarande 37 § skall betecknas 9 kap. 3 §, nuvarande 42 a § skall betecknas 4 kap. 3 §, nuvarande 51–54 §§ skall betecknas 11 kap. 1–4 §§,

dels att de nya 1 kap. 1 §, 5 kap. 1 §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.

2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 5, 7 och 8 §§

av följande lydelse,

dels att rubriken till nya 1 kap. skall lyda ”Verksamhetsmål och led-

ning”, rubriken till nya 2 kap. skall lyda ”Fullmäktige”, rubriken till nya 3 kap. skall lyda ”Direktionen”, rubriken till nya 4 kap. skall lyda ”Gemensamma bestämmelser för fullmäktige och direktionen”, rubriken till nya 5 kap. skall lyda ”Sedlar och mynt”, rubriken till nya 6 kap. skall lyda ”Penningpolitik och betalningssystem”, rubriken till nya 7 kap. skall lyda ”Valutapolitik”, rubriken till nya 8 kap. skall lyda ”Övriga uppgifter”, rubriken till nya 9 kap. skall lyda ”Administrativa bestämmelser”, rubriken till nya 10 kap. skall lyda ”Budget, vinstdisposition och ansvarsfrihet” och rubriken till nya 11 kap. skall lyda ”Avgifter, vite m.m.”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Sveriges riksbank, som enligt

9 kap. 12 § regeringsformen är

landets centralbank och en myn-

dighet under riksdagen, får endast bedriva eller ta del i sådan verksamhet som enligt lag ankommer

Riksbanken, som enligt 9 kap. 12 §

regeringsformen är

rikets central-

bank och en myndighet under riksdagen, får endast bedriva eller ta del i sådan verksamhet som enligt lag ankommer på Riksbanken.

¹ Senaste lydelse av

18 § 1992:1619

19 § 1995:969.

• Sida 5
•  Original

på Riksbanken.

5 kap.

1 §²

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har Riksbanken ensam rätt att ge ut sedlar och mynt. Riksbanken skall bestämma utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut.

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har Riksbanken ensam rätt att ge ut sedlar och mynt.

Fullmäktige skall

bestämma utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut.

Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre.

6 kap.

5 §

Riksbanken får i penningpolitiskt syfte

1. bevilja kredit mot betryggan de säkerhet och ta emot inlåning,

2. köpa, sälja och förmedla svenska statspapper, andra lätt omsättningsbara värdepapper, valuta samt rättigheter och skyl digheter som anknyter till sådana tillgångar,

3. ge ut egna skuldebrev. Räntevillkoren för Riksbankens in och utlåning enligt första stycket 1 skall offentliggöras.

7 §

Riksbanken får tillhandahålla system för avveckling av betal ningar och på annat sätt medverka i betalningsavveckling.

För att främja betalningssyste mets funktion får Riksbanken be vilja deltagarna i systemet kredit under dagen. Kredit får endast beviljas mot betryggande säkerhet. Staten behöver inte ställa säkerhet.

8 §

Om det finns synnerliga skäl får Riksbanken i likviditetsstödjande syfte på särskilda villkor bevilja kredit eller lämna garanti till så dana bankinstitut och svenska fö

² Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1994:1539.

• Sida 6
•  Original

retag som står under tillsyn av Finansinspektionen.

7 kap.

7 §

Riksbanken får med eller utan räntegottgörelse ta emot insättningar i valuta eller guld från andra stater, mellanstatliga organ

och

bankinrättningar. Riksbanken får

göra sådana insättningar hos

bank

inrättningar.

Riksbanken får med eller utan räntegottgörelse ta emot insättningar i valuta eller guld från andra stater, mellanstatliga organ

samt

svenska och utländska banker.

Riksbanken får göra sådana insättningar hos

svenska och utländska

banker.

Riksbanken får även ingå avtal om skyldigheter och rättigheter som anknyter till de insättningar som anges i första stycket.

8 kap.

1 §³

Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för staten.

Riksbanken får ta emot inlåning från staten. Riksbanken får inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse direkt från staten, annat offentligt organ eller institution inom Europeiska unionen.

Riksbanken får dock inom ramen för övriga bestämmelser i denna lag bevilja kredit till och förvärva skuldförbindelse från

kreditinstitut som ägs av staten

eller annat offentligt organ.

Riksbanken får dock enligt 6 kap. 7 § andra stycket bevilja kredit till staten under dagen.

Riksbanken får

också inom ramen

för övriga bestämmelser i denna lag bevilja kredit till och förvärva skuldförbindelse från

finansinstitut

som ägs av staten eller annat offentligt organ.

11 kap.

2 §⁴

Den särskilda avgiften enligt 51 § skall svara mot en ränta på underskottet för varje dag som uppgår till två gånger den utlåningsränta som Riksbanken tillämpar vid beviljande av kredit

till bankinstitut

enligt

18 § första stycket.

Den särskilda avgiften enligt

1 §

skall svara mot en ränta på underskottet för varje dag som uppgår till två gånger den utlåningsränta som Riksbanken tillämpar vid beviljande av kredit enligt

6 kap. 5 §.

Om det finns särskilda skäl, får avgiften sättas ned helt eller delvis.

3 §⁵

Den som inte fullgör sin skyldig-Den som inte fullgör sin skyldig-

³ Senaste lydelse av förutvarande 23 § 1995:969.⁴ Senaste lydelse av förutvarande 52 § 1995:969.⁵ Senaste lydelse av förutvarande 53 § 1997:104.

• Sida 7
•  Original

het enligt

22 § att lämna uppgifter

eller visa upp handlingar eller lämnar oriktig uppgift när skyldigheten fullgörs skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vite har förelagts med stöd av

22 §

fjärde stycket, får dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

het enligt

6 kap. 9 § att lämna

uppgifter eller visa upp handlingar eller

som lämnar oriktig uppgift

när skyldigheten fullgörs skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vite har förelagts med stöd av

6 kap. 9 § fjärde stycket, får

dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

• Sida 8
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag

dels att 38 och 41 §§ skall upphöra att gälla

1

dels att rubriken närmast före 9 § skall utgå,

dels att nuvarande 4 § skall betecknas 1 kap. 2 §, nuvarande 10 § skall

betecknas 7 kap. 1 §, nuvarande 20 § skall betecknas 6 kap. 6 §, nuvarande 29 § skall betecknas 4 kap. 1 §, nuvarande 31 och 32 §§ skall betecknas 1 kap. 3 och 4 §§, nuvarande 33 § skall betecknas 2 kap. 1 §, nuvarande 33 a § skall betecknas 3 kap. 1 §, nuvarande 33 b § skall betecknas 2 kap. 2 §, nuvarande 34 och 35 §§ skall betecknas 9 kap. 1 och 2 §§, nuvarande 39 § skall betecknas 4 kap. 5 §, nuvarande 39 a § skall betecknas 4 kap. 4 §, nuvarande 40 § skall betecknas 9 kap. 6 §, nuvarande 41 a § skall betecknas 3 kap. 2 §, nuvarande 42 § skall betecknas 6 kap. 3 §, nuvarande 43 § skall betecknas 2 kap. 3 §, nuvarande 44 § skall betecknas 3 kap. 3 §, nuvarande 45 § skall betecknas 4 kap. 6 §, nuvarande 46 § skall betecknas 4 kap. 2 §, nuvarande 47–49 §§ skall betecknas 10 kap. 2–4 §§, nuvarande 50 § skall betecknas 6 kap. 4 §, nuvarande

56 § skall betecknas 11 kap. 5 §,

dels att de nya 1 kap. 2 §, 6 kap. 6 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 3 § och

11 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap.

4 § och 9 kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1997/98:40 Föreslagen lydelse

1 kap

2 §

Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § regeringsformen ansvaret för penningpolitiken.

Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § regeringsformen ansvaret för penningpolitiken.

Riksbanken får in

om detta ansvarsområde utfärda föreskrifter.

Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde.

Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

5 §

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av direktionen. Direktionen kan besluta att ären den får avgöras av riksbanksche fen eller någon annan tjänsteman i Riksbanken.

¹ Senaste lydelse av

38 § 1996:1021.

41 § 1997:104.

• Sida 9
•  Original

2 kap.

4 §

Fullmäktige får för Riksbankens räkning lämna remissyttranden inom sitt verksamhetsområde.

6 kap.

6 §

I penningpolitiskt syfte får Riks banken genom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av

kre

ditinstitutets placeringar eller för-

bindelser, beräknade på det sätt Riksbanken

i det enskilda fallet

bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i Riksbanken. I den utsträckning Riksbanken

i det enskilda fallet bestämmer

likställs med sådana medel

kre

ditinstitutets inneliggande kassa.

För ett utländskt

kreditinstitut

som har rätt att driva verksamhet från filial här i landet beräknas kassakravet på filialens placeringar eller förbindelser.

Riksbanken får i penningpolitiskt syfte uppställa kassakrav gentemot finansinstitut.

Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av

fi

nansinstitutets placeringar eller

förbindelser, beräknade på det sätt Riksbanken bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i Riksbanken. I den utsträckning Riksbanken bestämmer likställs med sådana medel

finans

institutets inneliggande kassa.

För ett utländskt

finansinstitut

som har rätt att driva verksamhet från filial här i landet beräknas kassakravet på filialens placeringar eller förbindelser.

9 kap.

2 §

Vid huvudkontoret skall det finnas en revisionsenhet samt de övriga enheter som Riksbanken beslutar.

Verksamheten vid revisionsenheten leds av fullmäktige, om inte annat följer av lagen (1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.

Fördelningen av ärenden mellan enheterna skall framgå av den arbetsordning som avses i

38 §.

Fördelningen av ärenden mellan enheterna skall framgå av den arbetsordning som avses i

4 §.

Revisionsenheten vid Riksbanken utför också revision av Riksdagens förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet.

4 §

Fullmäktige beslutar om arbets ordning i Riksbanken.

Riksbanken beslutar i övrigt i enskilda fall i frågor som rör an

• Sida 10
•  Original

ställda och uppdragstagare hos banken, om inte annat följer av lag eller beslut av riksdagen eller av Riksdagens förvaltningskontor.

5 §

Ledamöter i fullmäktige samt så dana anställda och uppdragstaga re hos Riksbanken som Riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instru ment som anges i 1 kap. 1 § lagen ( 1991:980 ) om handel med finan siella instrument till Riksbanken. Detsamma gäller ändringar i inne havet. Anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf gäller dock inte för ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöter i direktionen.

10 kap.

3 §

Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att fullgöra denna skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en bedömning av bankens verksamhet.

Varje år före den 15 februari skall direktionen till riksdagen, Riksdagens revisorer och fullmäktige avge redovisning för det föregående räkenskapsåret. Fullmäktige skall till riksdagen och Riksdagens revisorer lämna förslag till disposition av Riksbankens vinst. Redovisningen skall omfatta resultaträkning, balansräkning, förvaltningsberättelse och en redogörelse för

valuta och penningpoli

tiken samt för hur Riksbanken har

främjat ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Varje år före den 15 februari skall direktionen till riksdagen, Riksdagens revisorer och fullmäktige avge redovisning för det föregående räkenskapsåret. Fullmäktige skall till riksdagen och Riksdagens revisorer lämna förslag till disposition av Riksbankens vinst. Redovisningen skall omfatta resultaträkning, balansräkning, förvaltningsberättelse och en redogörelse för

penning och valutapoli

tiken samt för hur Riksbanken har

främjat ett säkert och effektivt betalningsväsende.

11 kap.

5 §

Riksbankens beslut enligt denna lag får överklagas endast i den utsträckning och i den ordning som sägs i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltnings-

Riksbankens beslut enligt denna lag får överklagas endast i den utsträckning och i den ordning som sägs i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av Riksdagens förvaltnings-

• Sida 11
•  Original

kontor och myndigheter. Hur talan förs mot fullmäktiges beslut om skiljande av en ledamot av direktionen från hans anställning regleras i

33 b §.

kontor och myndigheter. Hur talan förs mot fullmäktiges beslut om skiljande av en ledamot av direktionen från hans anställning regleras i

2 kap. 2 §.

• Sida 12
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag¹ att nuvarande 12 § skall betecknas 7 kap. 3 §.

¹ Senaste lydelse prop. 1997/98:154.

• Sida 13
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap.2 och 3 §§ samt 3 kap.2, 8, 10, 11 och 14 §§ lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med

kreditinstitut enligt denna lag

avses de institut som anges i

3 §

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Med

finansinstitut enligt denna lag

avses de institut som anges i

6 kap.

1 § lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank.

2 kap.

2 §¹

Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får

1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller

2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto i Riksbanken.

Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna. Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett kre

ditinstitut.

Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna. Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett

finans

institut.

3 §²

Riksbanken får bemyndiga ett kre

ditinstitut att meddela tillstånd

enligt detta kapitel. Anser sig

kre

ditinstitutet inte kunna bifalla en

ansökan, skall denna överlämnas till Riksbanken.

Riksbanken får bemyndiga ett

fi

nansinstitut att meddela tillstånd

enligt detta kapitel. Anser sig

in

stitutet inte kunna bifalla en ansö-

kan, skall denna överlämnas till Riksbanken.

¹ Senaste lydelse 1993:1702.² Senaste lydelse 1993:1702.

• Sida 14
•  Original

3 kap.

2 §

Ett förordnande om kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av

kre

ditinstitut.

Ett förordnande om kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av

fi

nansinstitut.

Regeringen kan på begäran av Riksbanken förordna att även annan som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning, skall kunna omfattas av kreditregleringen.

För den som omfattas av ett förordnande enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar vad som sägs om

kreditinstitut.

För den som omfattas av ett förordnande enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar vad som sägs om

finansinstitut.

8 §

Med placeringskrav avses att vissa av ett

kreditinstituts placeringar

vid en viss beräkningstidpunkt skall utgöra en viss andel av institutets totala placeringar eller att förändringen under en beräkningsperiod av sådana placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen av de totala placeringarna.

Med placeringskrav avses att vissa av ett

finansinstituts placeringar

vid en viss beräkningstidpunkt skall utgöra en viss andel av institutets totala placeringar eller att förändringen under en beräkningsperiod av sådana placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen av de totala placeringarna.

10 §

Ett

kreditinstitut som åsidosätter

en föreskrift som har meddelats med stöd av ett förordnande om kreditreglering skall betala en särskild avgift till staten.

Ett

finansinstitut som åsidosätter

en föreskrift som har meddelats med stöd av ett förordnande om kreditreglering skall betala en särskild avgift till staten.

Fråga om särskild avgift prövas av Riksbanken.

11 §

Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan på ett belopp som Riksbanken fastställer (underlagsbeloppet). Räntesatsen skall motsvara två gånger den räntesats som gäller enligt

52 §

första och andra styckena lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank. Avgiften skall motsvara ränta enligt den angivna räntesatsen för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning inte har skett, från det att föreskriften började tillämpas eller för beräknings-

Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan på ett belopp som Riksbanken fastställer (underlagsbeloppet). Räntesatsen skall motsvara två gånger den räntesats som gäller enligt

11 kap.

2 § första stycket

lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank. Avgiften skall motsvara ränta enligt den angivna räntesatsen för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning inte har skett, från det att föreskriften började tillämpas eller för beräknings-

• Sida 15
•  Original

perioden. perioden.

För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 § respektive 9 §. För emissionskontroll och räntereglering bestämmer Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.

14 §

Riksbanken får förelägga ett

kre

ditinstitut att lämna de uppgifter

som Riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditreglering behövs eller för att tillämpa ett meddelat förordnande.

Riksbanken får förelägga ett

fi

nansinstitut att lämna de uppgifter

som Riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditreglering behövs eller för att tillämpa ett meddelat förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

• Sida 16
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Av Sveriges riksbank utgivna sedlar enligt nedan angivna författningar skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1998.

1. Sedlar på 5 kronor enligt kungörelsen (1966:2) om nya sedlar på fem kronor,

2. sedlar på 10 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på femtio och tio kronor,

3. sedlar på 10 kronor med anledning av Riksbankens 300-årsjubileum enligt kungörelsen (1968:128) om nya sedlar på tio kronor,

4. sedlar på 50 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på femtio och tio kronor,

5. sedlar på 100 kronor enligt kungörelsen (1965:510) om nya sedlar på etthundra kronor,

6. sedlar på 500 kronor enligt Riksbankens kungörelse (RBFS 1985:2) om utgivande av sedlar på femhundra kronor,

7. sedlar på 1 000 kronor enligt förordningen (1976:758) om nya sedlar på ettusen kronor.

Om inlösen av sedlar som upphört att vara lagligt betalningsmedel finns bestämmelser i

8 § lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank

.

Om inlösen av sedlar som upphört att vara lagligt betalningsmedel finns bestämmelser i

5 kap. 4 §

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

• Sida 17
•  Original

2.6. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100)¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

23 §²

Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet om innehav av finansiella instrument som har lämnats till myndigheten till följd av särskilt beslut enligt 11 § insiderlagen (1990:1342) eller till följd av

38 § andra stycket

lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank eller 44 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men.

Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet om innehav av finansiella instrument som har lämnats till myndigheten till följd av särskilt beslut enligt 11 § insiderlagen (1990:1342) eller till följd av

9 kap. 5 § lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank eller 44 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

¹ Lagen omtryckt 1992:1474.² Senaste lydelse 1996:1017.

• Sida 18
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Den 13 november 1997 överlämnade regeringen propositionen om Riksbankens ställning till riksdagen (prop. 1997/98:40). I propositionen behandlades lagstiftningsfrågor som bl.a. följer av Sveriges åtaganden enligt EG-fördraget i fråga om den andra etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Regeringen föreslog bl.a. att Riksbanken skall ha ett prisstabilitetsmål för sin verksamhet samt att en ny ledningsstruktur för banken skall införas. Vidare föreslogs vissa ändringar beträffande ansvaret för valutapolitiken. Propositionen innehöll förslag till grundlagsändringar.

Propositionen behandlades av riksdagen i betänkandet 1997/98:KU15. Konstitutionsutskottet gav därvid finansutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen. Finansutskottets yttrande (1997/98:FiU1y) finns bifogat till betänkandet.

Riksdagen antog den 4 mars 1998 grundlagsändringarna som vilande. Ett andra och slutligt beslut rörande grundlagsändringarna samt beslut angående övriga lagförslag avses att fattas efter riksdagsvalet i oktober 1998.

Inom Finansdepartementet utarbetades en promemoria med förslag till vissa ändringar i lagen (1988:1385) om Sverige riksbank (dnr Fi 98/743). Ändringarna var framför allt redaktionella och innebar att riksbankslagen delades in i kapitel. Vidare föreslogs vissa materiella förändringar rörande Riksbankens föreskriftsrätt och dess kreditgivning. Därutöver föreslogs att begreppet kreditinstitut ändrades till monetära finansinstitut. Promemorian remitterades till Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen. Remisssvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi 98/743).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 april 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i

bilaga 1.

Lagrådet har den 23 april 1998 yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet finns i

bilaga 2.

Lagrådet har i sitt yttrande i huvudsak föreslagit ändringar i riksbankslagen. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag redovisas i övervägandeavsnittet och i författningskommentaren.

Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen.

Europeiska monetära institutet (EMI)

EMI har den 20 april 1998 enligt artikel 109f(6) i EG-fördraget beretts tillfälle att avge yttrande.

• Sida 19
•  Original

Regeringen har ännu inte erhållit något yttrande. EMI har i brev den 29 april 1998 meddelat att ett yttrande kommer att lämnas till regeringen. Regeringen avser att överlämna detta yttrande till riksdagen.

• Sida 20
•  Original

4. Överväganden

4.1. Lagen om Sveriges riksbank delas in i kapitel

Regeringens förslag: l¡§¥® HQYXXZQSXUI ¯­ s¶¥²©§¥³ ²©«³¢¡®« ³«¡¬¬

delas in i kapitel.

Promemorians förslag: Ö¶¥²¥®³³´ä­­¥² © ¨µ¶µ¤³¡« ­¥¤ ²¥§¥²©®§¥®³

förslag.

Remissinstanserna ´©¬¬³´¹²«¥² ¥¬¬¥² ¨¡² ©®§¥´ ¡´´ ¥²©®²¡ ­¯´ ¦ö²³¬¡§¥®N

Fullmäktige i Sveriges riksbank har vissa förslag på redaktionella änd-

ringar och anser att det tydligt bör framgå av lagen vilket ansvarsområde det nya fullmäktige kommer att få. Det finns ingen anledning att avvika från förslaget i såväl partiöverenskommelsen som i propositionen om Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40) att i en bestämmelse räkna upp vad som är fullmäktiges ansvarsområde. I den nya lagen bör det därför såsom i den nuvarande riksbankslagen finnas en uppräkning av de frågor som skall avgöras av nya fullmäktige i en särskild paragraf. Fullmäktige föreslår att det i 1 kap. 5 § i den nya lagen tas in ett första stycke som anger de bestämmelser som rör fullmäktiges ansvarsområde.

Vidare föreslår fullmäktige att de bestämmelser som har med uppgiftslämnande att göra samlas i ett kapitel. Vidare föreslås att bestämmelserna om betalningssystemet (6 kap. 6 och 7 §§ i promemorian) samlas i ett eget kapitel för att förtydliga att Riksbankens verksamhet är uppdelad på de tre huvudområdena penningpolitik, valutapolitik och betalningsväsende.

Skälen för regeringens förslag: i °²¯°¯³©´©¯®¥® ¯­ r©«³¢¡®«¥®³

ställning (prop. 1997/98:40) föreslås ett stort antal ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. De flesta av dem föranleds av att Riksbankens ledningsstruktur föreslås förändras. Antas förslaget kommer riksbankslagen att bli svårläst och oöverskådlig. Det finns därför skäl att dela in lagen i kapitel.

Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1997/98:KU15 Riksbankens ställning aviserat några lagändringar med anledning av regeringens proposition. Emellertid avser utskottet att först efter valet och i samband med att riksdagen slutligen skall ta ställning till de grundlagsändringar som föreslås i propositionen, att lägga fram förslag till ändringar av riksbankslagen.

Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår i sitt remissvar att det införs en

bestämmelse som genom en uppräkning anger fullmäktiges ansvarsområde. Regeringen anser emellertid att det saknas behov av att i en särskild bestämmelse i lagen räkna upp just fullmäktiges arbetsuppgifter.

Beträffande fullmäktiges förslag att införa ett nytt kapitel om uppgiftslämnande anser regeringen att ett sådant kapitel skulle splittra systematiken i kapitelindelningen.

Regeringen delar fullmäktiges uppfattning att det är viktigt att bankens tre huvuduppgifter på ett tydligare sätt klargörs i lagen. I promemorians förslag har bestämmelserna om penningpolitik och betalningssystem placerats i ett kapitel och bestämmelserna om valutapolitik i ett annat. Regeringen instämmer, till skillnad från fullmäktige, i promemorians förslag

• Sida 21
•  Original

till kapitelindelning men anser att de i promemorian föreslagna 6 kap. 6 och 7 §§ bör placeras närmast före 6 kap. 9 §, som bl.a. handlar om uppgiftslämnande i samband med bankens övervakning av betalningssystemets stabilitet. På så sätt samlas de bestämmelser som rör betalningssystemet på ett ställe, nämligen sist i 6 kap. om Penningpolitik och betalningssystem.

Lagrådet, som anser att riksbankslagen har fått en lämplig disposition

såväl i fråga om kapitelindelningen som inom de enskilda kapitlen, ifrågasätter om inte de bestämmelser i 6 kap. Penningpolitik och betalningssystem, som behandlar både valutaförhållanden och kreditförhållanden (2 och 4 §§), borde lösas upp och motsvarande föreskrifter i fråga om valutaförhållanden föras in i 7 kap. Valutapolitik.

Regeringen delar inte Lagrådets uppfattning att dessa bestämmelser bör lösas upp. När det gäller 6 kap. 2 § anges det i bestämmelsen att Riksbanken skall följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder. Syftet med bestämmelsen är att banken skall skaffa sig erforderlig information för att kunna fullgöra sin huvuduppgift, att bedriva penningpolitik. Det är därför mindre lämpligt att, som Lagrådet föreslår, införa motsvarande föreskrifter i kapitlet om valutapolitik.

Den föreslagna 6 kap. 4 § innehåller bl.a. bestämmelser om offentliggörande av statistiska uppgifter om valuta- och kreditförhållanden. På motsvarande sätt innehåller den föreslagna 6 kap. 9 § bestämmelser om institutens uppgiftslämnande för att banken skall kunna fullgöra sin betalningsbalansstatistik. Eftersom 6 kap. 9 § skall bli kvar i 6 kap. finns det enligt regeringen starka skäl att även 6 kap. 4 § kvarstår oförändrad i samma kapitel.

Lagrådet har vidare när det gäller 1 kap. 1 § i den föreslagna riks-

bankslagen pekat på att bestämmelsen inleds med orden ”Sveriges riksbank, som enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är rikets centralbank...”, och anför bl.a. följande. Den angivna bestämmelsen i regeringsformen inleds emellertid med orden ”Riksbanken är rikets centralbank...”. I slutet av förevarande bestämmelse och i alla andra bestämmelser i lagen anges banken som ”Riksbanken”, alltså med stor bokstav. Det synes därför som bankens firma är ”Riksbanken”, inte ”Sveriges riksbank”. Firman bör då användas i inledningen till förevarande bestämmelse, så mycket mer som detta överensstämmer med den grundlagsbestämmelse till viken hänvisning sker. Lagens rubrik är ”Lag om Sveriges riksbank”. Lagrådet ser trots det nu anförda inte något hinder mot att lagen får behålla denna rubrik, som får anses ha hävd.

Sveriges riksbank grundades år 1668 och benämndes vid denna tidpunkt Riksens ständers bank. I samband med ståndsriksdagens avskaffande år 1866 ändrades namnet till Sveriges riksbank. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att detta namn får anses ha hävd och att lagen alltjämt skall benämnas ”Lag om Sveriges riksbank”. Att benämningen ”Riksbanken” används i lagen innebär inte att bankens firma har ändrats. Av Myndigheternas skrivregler (Ds 1997:48 s. 38) framgår att kortformen av ”Sveriges riksbank” är ”Riksbanken” med stor bokstav. Regeringen kommer därför även fortsättningsvis att använda kortformen

• Sida 22
•  Original

”Riksbanken” i lagtext eftersom myndighetens kompletta namn ”Sveriges riksbank” skulle göra bestämmelserna alltför långa och svårlästa.

Beträffande den föreslagna 1 kap. 1 § riksbankslagen anser regeringen dock att ändring skall göras från ”Sveriges riksbank” till ”Riksbanken” så att bestämmelsen står i överensstämmelse med regeringsformen. Ändringen är således endast en anpassning till regeringsformen och inte ett byte av bankens firma.

4.2. Riksbankens kreditgivning

Regeringens förslag: b¥³´ä­­¥¬³¥²®¡ ¯­ r©«³¢¡®«¥®³ °¥®®©®§M

politiska operationer skall förtydligas. Riksbanken får möjlighet att bevilja kredit även till andra företag än bankinstitut.

Skillnaden klargörs mellan kreditgivning i penningpolitiskt syfte och kreditgivning under dagen som syftar till att främja en säker och effektiv betalningsavveckling.

Kreditgivning i penningpolitiskt syfte och för att främja betalningssystemets funktion får beviljas endast mot betryggande säkerhet.

I likviditetsstödjande syfte får Riksbanken bevilja kredit eller ge garanti till bankinstitut och svenska företag under Finansinspektionens tillsyn.

Promemorians förslag ö¶¥²¥®³³´ä­­¥² ­¥¤ ²¥§¥²©®§¥®³L µ´¯­ ³å¶©´´

avser vilka motparter Riksbanken får bevilja kredit till och vilka institut som skall ha rätt till kredit under dagen. I promemorians förslag begränsas dessa motpartskretsar till bankinstitut och andra företag under Finansinspektionens tillsyn.

Remissinstanserna ¨¡² ´©¬¬³´¹²«´ ¦ö²³¬¡§¥® ¥¬¬¥² ¬ä­®¡´ ¤¥­ µ´¡® ¥²©®M

ran.

Fullmäktige i Sveriges riksbank delar inte promemorians bedömning

när det gäller vilken motpartskrets Riksbanken får ha enligt den föreslagna 6 kap. 5 §. För närvarande är motpartskretsen begränsad när det gäller penningpolitisk kreditgivning enligt 18 §. Däremot finns ingen sådan begränsning för exempelvis Riksbankens repotransaktioner enligt 19 §. Fullmäktige ställer sig positiv till de synpunkter som anförs i promemorian att det är svårt att sakligt motivera denna åtskillnad. Dessa uttalanden talar dock enligt fullmäktiges mening för att motpartskriteriet bör tas bort beträffande kreditgivning, snarare än att en begränsning införs avseende övriga operationer.

Riksbanken har i dagsläget avtal med ett par s.k. primary dealers som är utländska banker och man har för avsikt att utvidga motpartskretsen ytterligare i framtiden. Med den föreslagna begränsningen av motpartskretsen vad avser repotransaktioner och annan värdepappershandel skulle Riksbanken inte få den valmöjlighet att välja motpart vid sina marknadsoperationer som finns för närvarande och som det inte finns någon anledning att ändra på. I andra hand menar dock fullmäktige att om det även framledes skall finnas en motpartsbegränsning bör denna endast gälla vid kreditgivning.

• Sida 23
•  Original

Fullmäktige anser att Riksbanken själv bör få besluta inte bara, såsom föreslås i promemorian, vilka typer av institut som får rätt att delta i Riksbankens system för betalningsavveckling, RIX-systemet, utan att också vilka som skall ha rätt till kredit under dagen (intradagskredit). Riksbanken bör ha rätt att, utan att någon uttrycklig begränsning i lag, bevilja samtliga typer av deltagare kredit under dagen, förutsatt att Riksbanken bedömer att kreditmöjligheten har betydelse för betalningssystemets funktion. Riksbanken har visserligen inte för närvarande någon deltagare i RIX som inte har fysisk närvaro i Sverige, s.k. distansdeltagare. Det är dock inte alls uteslutet att det inom en nära framtid kan finnas behov av att ha med utländska banker som deltagare i RIX-systemet med möjlighet till intradagskredit så därför bör inte motpartskretsen begränsas på sätt som föreslagits.

Enligt fullmäktiges mening bör vidare statliga myndigheter som deltar i RIX också ha möjlighet att få intradagskrediter. Enligt den föreslagna lagtexten i promemorian har staten inte någon möjlighet att få intradagskredit på samma sätt som sker för närvarande. Som också riktigt påpekats i promemorian omfattar förbudet att bevilja kredit till staten inte den typ av intradagskrediter som nu är i fråga och en statlig myndighet som deltar i Riksbankens system för betalningsavveckling, RIX, bör därför kunna beviljas kredit under dagen på samma villkor som övriga deltagare. I detta sammanhang kan också övervägas om det inte i 8 kap. 1 §, som innehåller bestämmelser om att Riksbanken inte får bevilja kredit till staten, bör ges en hänvisning till att det finns en särskild bestämmelse om Riksbankens rätt att bevilja kredit under dagen till staten i den föreslagna 6 kap. 6 §.

Vad gäller den föreslagna lagtexten i 6 kap. 7 § om ”lender of last resort” föreslår fullmäktige att i denna paragraf bör anges att dessa lån får ges ”på särskilda villkor” liksom i den nuvarande 18 §, för att markera att denna typ av lån kan komma att gälla helt andra villkor än de som sätts upp i 6 kap. 5 och 6 §§, exempelvis i fråga om fullgoda säkerheter.

En bestämmelser i den föreslagna lagen där det inte föreslagits någon materiell ändring men där fullmäktige vill föreslå en ändring är 8 kap. 1 § första stycket. Denna bestämmelse bör ändras till följande lydelse ”Riksbanken får ta emot betalningar till och göra utbetalningar för staten”. Detta bör inte vara en skyldighet som gör det nödvändigt för Riksbanken att på statlig myndighets begäran tvingas att ta emot och utföra betalningar. Ett sådant resonemang stöds också av principen att Riksbanken huvudsakligen skall hålla på med uppgifter som är relevanta för en centralbank.

• Sida 24
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Aktuella bestämmelser

Enligt 4 § riksbankslagen ansvarar Riksbanken för penningpolitiken och skall främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. De närmare bestämmelserna om Riksbankens penningpolitiska operationer finns i 18– 20 §§. I 18 § regleras Riksbankens kreditgivning i penningpolitiskt syfte. Därutöver finns i paragrafen bestämmelser som närmast tar sikte på Riksbankens uppgift att främja säkerheten och effektiviteten i betalningssystemet. Enligt första stycket får Riksbanken medverka i betalningsutjämning. I andra stycket finns bestämmelserna om Riksbankens möjlighet att ge nödkredit (”lender of last resort”), dvs. att Riksbanken tillhandahåller likviditet när stabiliteten i det finansiella systemet är hotad.

Bestämmelser om handel med vissa värdepapper och därtill knutna rättigheter och skyldigheter i penningpolitiskt syfte finns i 19 §. Riksbankens repotransaktioner (återköpsavtal) och s.k. öppna marknadsoperationer omfattas t.ex. av nämnda bestämmelse. Vidare finns där bestämmelser om utgivning av egna skuldebrev, s.k. riksbankscertifikat.

Slutligen får Riksbanken enligt 20 § uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Penningpolitiska operationer

Dagens lagreglering innebär att Riksbankens motparter vid olika typer av penningpolitiska operationer väsentligen skiljer sig åt. Ingen begränsning gäller således vid repotransaktioner enligt 19 §. Däremot begränsas kretsen vid kreditgivning och inlåning till bankinstitut i 18 §.

Riksbanken har för sina penningpolitiska operationer träffat avtal med ett antal svenska och utländska banker och värdepappersbolag, s.k. primary dealer-avtal. Enligt avtalet åligger det en primary dealer att bl.a. vara aktiv i Riksbankens marknadsoperationer genom att t.ex. lämna anbud på repor.

För närvarande tillämpar Riksbanken i huvudsak repotransaktioner när det är likviditetsunderskott i den finansiella sektorn. Tidigare har Riksbanken under en period av likviditetsöverskott huvudsakligen emitterat riksbankscertifikat. För den närmare finjusteringen av likviditeten kan Riksbanken även agera på dagslånemarknaden. Genom att 18 § riksbankslagen medger Riksbanken att lämna kredit till och ta emot inlåning endast från bankinstitut, hindras vissa av Riksbankens penningpolitiska motparter, primary dealers, från att delta i alla typer av finjusterande operationer.

All penningpolitisk kreditgivning sker i dag mot betryggande säkerhet. Ur ett ekonomiskt perspektiv kan därför med fog hävdas att det för såväl Riksbanken som för en motpart har mindre betydelse om en penningpolitisk transaktion har formen av kredit mot säkerhet enligt 18 § riksbankslagen eller som en repotransaktion enligt 19 §. I båda fallen får motparten ett tillskott av likviditet mot att Riksbanken får värdepapper som säkerhet.

• Sida 25
•  Original

Bestämmelserna i 18 och 19 §§ är mot den angivna bakgrunden inte längre ändamålsenliga. Lagen bör således medge att penningpolitiska transaktioner skall kunna genomföras med samma grupp motparter oavsett om det är fråga om repotransaktioner eller krediter. I promemorian föreslogs att motpartskretsen borde begränsas till att avse bankinstitut och andra företag under Finansinspektionens tillsyn.

Fullmäktige i Sveriges riksbank har instämt i promemorians bedöm-

ning att motpartskretsen bör vara densamma oavsett om det är fråga om repotransaktioner eller krediter. Emellertid har fullmäktige ansett att det bör ankomma på banken att bestämma motpartskretsen. Regeringen delar fullmäktiges bedömning. Mycket talar för att inte reglera Riksbankens motpartskrets, t.ex. Riksbankens framtida kreditgivning.

De instrument som Riksbanken tillåts använda i likviditetsstyrande syfte bör enligt regeringen utvidgas. Således bör Riksbanken få möjlighet att göra repor med t.ex. aktier som underliggande tillgång samt köpa, sälja och förmedla valuta och valutaderivat också i penningpolitiskt syfte.

Riksbankslagen föreslås till sist bli tydligare när det gäller skillnaden mellan kreditgivning i penningpolitiskt syfte och de krediter som Riksbanken beviljar inom ramen för deltagande i betalningsavveckling.

Krav på säkerhet

Riksbanken beviljar kredit endast mot betryggande säkerhet. Det gäller såväl vid penningpolitiskt motiverad kreditgivning som vid sådan kredit som deltagare i Riksbankens system för betalningsavveckling (RIX) kan beviljas under dagen, s.k. intradagskredit. För närvarande accepterar Riksbanken i princip endast stats- och bostadspapper som säkerhet. I sammanhanget kan också nämnas att de nationella centralbanker som kommer att delta i den gemensamma penningpolitiken inom EMU, endast får utföra lånetransaktioner mot tillfredsställande säkerhet enligt artikel 18 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS-stadgan).

Det nuvarande kravet på säkerhet innebär att Riksbankens och därmed statens finansiella risktagande begränsas. Krav på säkerhet ger också privata aktörer större incitament att hantera kreditrisker. Centralbankskrediter utan krav på säkerhet betyder i praktiken att kreditrisken för en betalning mellan två deltagare i clearingen kan läggas över på Riksbanken, genom att kreditutrymmet i Riksbanken utnyttjas. Detta måste anses som en oönskad effekt då det knappast kan vara en centralbanks uppgift att, utan möjlighet till beslut i det enskilda fallet, ta på sig risker som skapas genom affärsuppgörelser mellan enskilda aktörer.

Frånvaron av krav på säkerhet medför att s.k. moral hazard problem uppkommer. Aktörerna ges incitament att genomföra transaktioner de inte skulle ha genomfört genom att risken kan läggas över på Riksbanken. Endast genom att belägga all utlåning, såväl över natt som dag, med krav på fullständiga säkerheter kan kreditriskerna fördelas på de aktörer som ansvarar för att risken uppkommer.

• Sida 26
•  Original

Av de skäl som redovisas ovan och för att lagfästa de krav som Riksbanken redan idag ställer upp för krediter, bör Riksbanken få bevilja kredit endast mot betryggande säkerhet.

Riksbankens betalningssystem (RIX)

Riksbankens roll i penningpolitiken är sammanlänkad med ansvaret för ett stabilt betalningssystem genom att de transaktioner som görs i penningpolitiskt syfte ger upphov till betalningar mellan aktörerna på den finansiella marknaden. Störningar i betalningssystemet kan därför få återverkningar för Riksbankens möjligheter att bedriva penningpolitik. Vidare kan ett mindre väl fungerande betalningssystem leda till att problem hos en aktör kan sprida sig till andra aktörer, vilket i förlängningen kan medföra risk för hela betalningssystemets stabilitet.

När det gäller frågor om stabiliteten i betalningssystem har centralbankerna huvudsakligen koncentrerat sig på stora betalningar (s.k. large value payments), eftersom dessa innebär större påfrestningar på de finansiella aktörerna. Mot denna bakgrund har Riksbanken, i likhet med flertalet andra centralbanker, tagit en direkt operativ roll i betalningssystemet. Riksbanken tillhandahåller sedan lång tid tillbaka bankerna möjlighet att avveckla betalningsförpliktelser sinsemellan genom överföringar mellan konton i Riksbanken. Sedan 1990 tillhandahåller Riksbanken ett databaserat system för avveckling av betalningar mellan deltagande institut, det s.k. RIX-systemet. För närvarande finns 26 deltagare i systemet, förutom Riksbanken. Till övervägande del är det banker som är deltagare i systemet. Vid sidan av dessa är tre svenska clearingorganisationer (Bankgirocentralen, Värdepapperscentralen VPC och OM) anslutna liksom staten genom Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket.

Över deltagarnas konton i RIX avvecklas de direkta betalningarna mellan bankerna, men även sådana betalningsuppdrag från kunder som förmedlas från en bank till en annan. I systemet avvecklas också betalningar i de värdepappersaffärer som avvecklas genom VPC och OM, liksom den betalningsavveckling som Bankgirocentralen ombesörjer. Den dagliga omsättningen i RIX är i snitt närmare 350 miljarder kronor.

Systemet arbetar enligt principen bruttoavveckling i realtid (real time gross settlement, vanligen förkortat RTGS). Det innebär att betalningar avvecklas en och en samt att medel som överförs till deltagares konto på Riksbanken omedelbart blir tillgängliga för nya betalningar under den tid systemet är öppet.

För närvarande pågår ett arbete inom EU där de nationella centralbankernas betalningssystem skall länkas ihop för att möjliggöra snabba, säkra och effektiva betalningar över gränserna (det s.k. TARGET).

Enligt 18 § riksbankslagen får Riksbanken delta i betalningsutjämning. I övrigt finns inga uttryckliga bestämmelser som tar sikte på denna del av Riksbankens verksamhet. I Riksbankens uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende har RIX en central roll. I riksbankslagen bör därför införas en uttrycklig bestämmelse om att Riksbanken får tillhandahålla system för avveckling av betalningar.

• Sida 27
•  Original

I princip bör endast institut som har betydelse för betalningssystemet, främst banker och clearinginstitut, ges möjlighet att delta i systemet. Utvecklingen på detta område går emellertid fort och det är därför olämpligt att i lag reglera vilka institut som skall ges tillträde. För närvarande accepterar Riksbanken som deltagare endast sådana institut som på ett eller annat sätt fyller en funktion som mellanhand på betalningsmarknaden, och som uppfyller de krav Riksbanken fastställt (se RBFS 1997:3). Riksbanken bör även fortsättningsvis bestämma vilka institut som skall ha rätt att delta i systemet. Riksbanken bör dock fastställa generella kriterier för sådant deltagande. Dessa kriterier skall vara offentliga och konkurrensneutrala.

Intradagskredit

För avveckling av betalningar i RIX har deltagarna konton i Riksbanken. Behållningen på en enskild deltagares konto kan svänga kraftigt under en dag. För att främja säkerheten och effektiviteten i systemet kan Riksbanken bevilja deltagarna kredit under dagen, s.k. intradagskredit. Som ovan nämnts kräver dock Riksbanken att betryggande säkerhet ställs för att en deltagare skall beviljas kredit. Denna kreditgivning faller enligt nuvarande tolkning in under 18 § riksbankslagen som bl.a. reglerar att Riksbanken får medverka i betalningsutjämning. Lagen blir tydligare om intradagskrediterna i stället regleras i en särskild bestämmelse. Enligt promemorian bör Riksbanken därför i lag uttryckligen ges rätt att bevilja bankinstitut och andra företag under Finansinspektionens tillsyn intradagskredit, förutsatt att Riksbanken bedömer att kreditmöjligheten har betydelse för betalningssystemets funktion.

Fullmäktige i Sveriges riksbank, som instämmer i att en särskild be-

stämmelse skall införas, har däremot ansett att motparterna inte bör anges i lag utan kan bestämmas av banken. Regeringen instämmer i denna bedömning och anser att banken skall bestämma sina motparter på samma sätt som banken bestämmer vilka institut som får rätt att delta i RIX.

Villkoren för intradagskrediter bör bestämmas av Riksbanken, dock bör det i bestämmelsen införas ett krav på att kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet. Riksbanken får bevilja staten kredit utan säkerhet.

Enligt 23 § riksbankslagen får Riksbanken inte bevilja kredit till staten. Den bestämmelsen omfattar dock inte intradagskrediter, som nu är i fråga (se prop. 1994/95:150 s. 106-107). En statlig myndighet som deltar i RIX bör alltså kunna beviljas kredit under dagen på samma villkor som övriga deltagare. Bestämmelsen i nya 8 kap. 1 § bör därför anpassas på det sätt som förslagits av fullmäktige.

• Sida 28
•  Original

Nödkrediter

Riksbanken har idag enligt 18 § andra stycket riksbankslagen möjlighet att bevilja nödkrediter till svenska bankinstitut och andra svenska företag som står under tillsyn av Finansinspektionen. Under den svenska bankkrisen utkristalliserades en arbetsfördelning mellan regeringen och Riksbanken där regeringen gavs ansvar för åtgärder som avsåg att förbättra företagens soliditet medan Riksbanken gavs likviditetsstödjande uppgifter. Det finns anledning att denna ansvarsfördelning slås fast i lag. Riksbankens nuvarande mandat enligt 18 § andra stycket bör därför begränsas till att endast avse likviditetsstödjande kreditgivning. Det innebär att Riksbanken fortsättningsvis inte ges möjlighet att bevilja krediter till insolventa företag. Frågor om nödkredit är oftast av en sådan karaktär att beslut måste fattas med mycket kort varsel och med bristfälligt underlag. Det kan i sådana sammanhang vara svårt att bedöma institutets finansiella ställning. Kredit bör dock ej beviljas i det fall institutet vid en sådan bedömning uppenbarligen är insolvent.

I vissa fall kan det finnas lämpligare åtgärder att vidta än kreditgivning på särskilda villkor, t.ex. att Riksbanken utfärdar en garanti. För att Riksbanken skall kunna fullgöra sina likviditetsstödjande uppgifter bör banken därför uttryckligen få ge garanti som ett alternativ till att bevilja kredit.

Utländska filialer deltar i det svenska betalningssystemet. Det kan därför under vissa omständigheter finnas skäl för Riksbanken att ge krediter också till dessa företag i syfte att undvika störningar i betalningssystemet. Det saknas därför skäl att begränsa Riksbankens möjligheter att ge stöd till enbart svenska bankinstitut. Riksbanken bör således också få ge likviditetsstödjande krediter till utländska bankfilialer i Sverige. Bestämmelsen bör således justeras till att avse bankinstitut och svenska företag under Finansinspektionens tillsyn.

Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit att den nya bestämmel-

sen kompletteras med att lånen får ges ”på särskilda villkor”, varmed avses att för denna typ av lån kan det komma att gälla helt andra villkor än de som sätts upp i de föreslagna 6 kap. 5 och 6 §§, exempelvis i fråga om fullgoda säkerheter. Regeringen ser inget hinder mot att komplettera bestämmelsen på det sätt som föreslagits.

Däremot delar regeringen inte fullmäktiges bedömning när det gäller förslag till ändring av 8 kap. 1 § så att Riksbanken inte längre skall ha en skyldighet att på statlig myndighets begäran ta emot och utföra betalningar. Denna proposition innehåller ändringar av redaktionell karaktär och sådana ändringar som lagfäster Riksbankens praxis. Fullmäktiges förslag, som innebär att Riksbanken upphör att vara ”statens bank”, är enligt regeringen inte av sådan karaktär.

4.3. Föreskriftsrätt för Riksbanken

Regeringens förslag: r©«³¢¡®«¥® ³«¡¬¬ ¨¡ ²ä´´ ¡´´ µ´¦ä²¤¡ ¦ö²¥³«²©¦´¥²

på det penningpolitiska området.

• Sida 29
•  Original

Promemorians förslag: Ö¶¥²¥®³³´ä­­¥² ­¥¤ ²¥§¥²©®§¥®³ ¦ö²³¬¡§N Remissinstanserna ¨¡² ´©¬¬³´¹²«´ ¦ö²³¬¡§¥´ ¥¬¬¥² ¬ä­®¡´ ¤¥´ µ´¡® ¥²©®M

ran.

Skälen för regeringens förslag: e®¬©§´ RP ç ²©«³¢¡®«³¬¡§¥® ¢¥³´ä­³

kassakrav formellt genom förvaltningsbeslut i varje enskilt fall. Detta beror på de begränsade möjligheter att överlåta föreskriftsrätt till Riksbanken som fanns vid bestämmelsens tillkomst den 1 januari 1989. Efter en lagändring i 8 kap. 14 § regeringsformen, som trädde i kraft den 1 januari 1992 (SFS 1991:1501), är det möjligt för riksdagen att genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter inom det penningpolitiska området.

Mot denna bakgrund synes det inte rimligt att det beträffande kassakrav måste fattas likalydande beslut i varje enskilt fall. Riksbankens beslut om kassakrav skiljer sig till sin funktion knappast från normgivning i regeringsformens mening. Det finns därför skäl att nu bemyndiga Riksbanken att meddela föreskrifter om kassakrav.

Även i övrigt när det gäller Riksbankens verksamhet på det penningpolitiska området framstår det som ändamålsenligt att den möjlighet som regeringsformen ger att delegera föreskriftsrätt till Riksbanken utnyttjas. Ett bemyndigande för Riksbanken att meddela föreskrifter inom det penningpolitiska området bör därför ges.

4.4. Begreppet kreditinstitut ersätts av begreppet finansinstitut

Regeringens förslag: b¥§²¥°°¥´ «²¥¤©´©®³´©´µ´ © S ç ¬¡§¥® HQYXXZQSXUI

om Sverige riksbank skall ersättas av begreppet finansinstitut.

Promemorians förslag: i °²¯­¥­¯²©¡®³ ¦ö²³¬¡§ ¥²³ä´´³ ¢¥§²¥°°¥´ «²¥M

ditinstitut med begreppet monetära finansinstitut.

Remissinstanserna ¡®³¬µ´¥² ³©§ ´©¬¬ ¥¬¬¥² ¨¡² ©®§¥´ ¡´´ ¥²©®²¡ ­¯´ °²¯M

memorians förslag.

Fullmäktige i Sveriges riksbank delar promemorians bedömning att det

inte är tillfredsställande att riksbankslagens definition av kreditinstitut avviker från definitioner av samma begrepp i andra författningar. Det är emellertid inte lämpligt att ersätta begreppet kreditinstitut med monetära finansinstitut. Sistnämnda begrepp har en annan innebörd inom Europeiska monetära institutet (EMI) vilket är ägnat att skapa missförstånd. Det finns anledning att avvakta med att anpassa svensk lag till dess Europeiska centralbanken (ECB) har kommit fram till ett slutligt beslut om vilka institut som skall omfattas av den nya definitionen.

Skälen för regeringens förslag: i ¤¥® ®µ¶¡²¡®¤¥ S ç ²©«³¢¡®«³¬¡§¥®

finns definitioner av begreppen bank- och kreditinstitut.

”Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 1 kap. 4 eller 5 § bankrörelselagen (1987:617) driver bankrörelse från filial här i landet.

• Sida 30
•  Original

Med kreditinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 2 kap. 8, 9 eller 10 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet driver verksamhet från filial i Sverige.”

Syftet med bestämmelsen är att definiera begreppen bankinstitut och kreditinstitut eftersom dessa återkommer i andra bestämmelser i lagen. Definitionerna har sedan dess tillkomst ändrats vid ett antal tillfällen för att stämma överens med annan lagstiftning.

Vid nu pågående översyn av riksbankslagen finns det anledning att överväga om alla nuvarande bestämmelser fyller en funktion. Begreppen bankinstitut och kreditinstitut återkommer i ett flertal andra bestämmelser i riksbankslagen. Definitionerna av dessa båda begrepp bör därför finnas kvar.

Riksbankslagens definition av kreditinstitut avviker från definitioner av samma begrepp i andra författningar. Detta är inte en tillfredsställande ordning. Det finns en inte obetydlig risk att fel uppstår på grund av förväxling. Det är dessutom eftersträvansvärt att begreppet kreditinstitut betyder samma sak i de författningar där det används.

I promemorian föreslås att riksbankslagens definition av begreppet kreditinstitut ändras så att kreditinstitut byts ut till monetära finansinstitut. Monetära finansinstitut är ett nytt begrepp som inte tidigare använts i den svenska finansiella lagstiftningen. Begreppet diskuteras för närvarande inom EMI. Enligt promemorian har EMI ännu inte kommit fram till ett slutligt beslut om vilka institut som skall omfattas av den nya definitionen.

Det skulle kunna anföras, såsom

fullmäktige i Sveriges riksbank har

gjort, att en anpassning av svensk lag bör avvakta det resultat som EMI kommer fram till.

Lagrådet har förståelse för att det finns ett behov av att tillskapa en

definition som är specifik för lagstiftning på Riksbankens område. Lagrådet ifrågasätter dock om det nu är lämpligt att införa det föreslagna begreppet monetärt finansinstitut i lagen och anser att begreppet förefaller inte heller väl anpassat till svensk lagtext. Om en ändring över huvud taget skall göras redan nu, föreslår Lagrådet att enbart termen ”finansinstitut” används, med de följdändringar i övrigt som kan bli aktuella.

Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning när det gäller termen finansinstitut. Regeringen anser dock att det redan nu finns skäl att språkligt byta begrepp. På så sätt erhåller Riksbanken ett begrepp som är unikt för bankens verksamhet. Enligt riksbankslagen används begreppet i huvudsak när kassakrav skall fastställas. Idag använder sig banken inte av möjligheten att ställa kassakrav, genom att dessa har satts till 0 kronor. Inom EMI pågår emellertid ett arbete med att fastställa de bestämmelser som skall gälla om kassakrav införs för de medlemsstater som deltar i valutaunionen. Riksbanken kommer således, vid ett eventuellt framtida svenskt deltagande i valutaunionen, att åter få införa kassakrav, om ECB infört sådana. Det finns därför skäl att nu ändra begreppet för att vid ett

• Sida 31
•  Original

eventuellt deltagande i valutaunionen slutligt ange vilka institut som skall anses vara finansinstitut.

När det gäller följdändringar i riksbankslagen och andra lagar kommenterar regeringen dessa i författningskommentaren.

• Sida 32
•  Original

5. Ekonomiska konsekvenser

Förslagen i denna proposition innebär i sak små förändringar vad gäller Riksbankens verksamhet. Sammantaget väntas därför förslagen ha ringa ekonomiska konsekvenser. Tre av förslagen ger dock ur ekonomiskt perspektiv anledning till korta kommentarer.

I avsnitt 4.2 föreslås ett förtydligande av Riksbankens roll som s.k. lender of last resort. Riksbankens kreditgivning skall endast ske i likviditetsstödjande syfte. Detta är i linje med det arbetssätt som tillämpades under krisen i det svenska finansiella systemet under början av 1990talet. I den mån det ansågs lämpligt att offentliga medel kom att användas för att stödja insolventa kreditinstitut användes budgetmedel och inte medel från Riksbanken.

Vidare föreslås att det i lag införs krav på att kreditgivning i penningpolitiskt syfte endast får ske mot betryggande säkerhet. Detta är en formalisering av den i dag rådande ordningen som bidrar till att minska de ekonomiska risker som staten löper på de finansiella marknaderna.

Till sist utvidgas kretsen av de institut till vilka Riksbanken får ge kredit så att den sammanfaller med den krets till vilka Riksbanken tillåts utföra värdepappersaffärer, t.ex. repotransaktioner. Därmed ges Riksbanken en större flexibilitet vad gäller valet av penningpolitiska instrument.

• Sida 33
•  Original

6. Författningskommentar

6.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

1 kap. Verksamhetsmål och ledning

Bestämmelsen, som i viss utsträckning har anpassats till

Lagrådets för-

1 §

5 kap. Sedlar och mynt

1 §

6 kap. Penningpolitik och betalningssystem

Bestämmelsen är ny, men motsvarar i huvudsak nuvarande 19 § samt

5 §

Lagrådets för-

slag.

Bestämmelsen, som har justerats i enlighet med

Lagrådets förslag, är ny

men motsvarar till viss del nuvarande 18 §.

7 §

• Sida 34
•  Original

8 §

7 kap. Valutapolitik

7 §

8 kap. Övriga uppgifter

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag, mot-

1 §

11 kap. Avgifter, vite m.m.

2 §

Lagrådets

förslag.

3 §

Lagrådets

förslag.

• Sida 35
•  Original

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

1 kap. Verksamhetsmål och ledning

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag, mot-

svarar 4 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.

2 §

5 §

2 kap. Fullmäktige

4 §

6 kap. Penningpolitik och betalningssystem

Bestämmelsen, som har justerats i enlighet med

Lagrådets förslag, mot-

6 §

9 kap. Administrativa bestämmelser

2 §

Bestämmelsen motsvarar 35 § i dess lydelse enligt prop. 1997/98:40 Riksbankens ställning.

I tredje stycket har hänvisningen anpassats till den kapitelindelade lagen.

• Sida 36
•  Original

4 §

5 §

10 kap. Budget, vinstdisposition och ansvarsfrihet

3 §

11 kap. Avgifter, vite m.m.

5 §

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

7 kap. 3 §

I propositionen 1997/98:154 Förvaltningen av statsskulden har en redaktionell ändring i 12 § riksbankslagen föreslagits. Denna bestämmelse erhåller nu en ny beteckning.

• Sida 37
•  Original

6.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

1 kap. 4 §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 2, 8, 10, 11 och 14 §§

Samtliga bestämmelser har justerats i enlighet med

Lagrådets förslag.

6.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:168) om vissa äldre sedlar

6.6. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

9 kap. 23 §

Bestämmelsen har ändrats eftersom hänvisningen bör ske till rätt bestämmelse i den kapitelindelade riksbankslagen.

• Sida 38
•  Original