SOU 1966:61

Offentlighet och sekretess : Offentlighetskommitténs betänkande

N 4-0 (;(

nå (- —- CD u, &( 4. [01%

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

.."-""* Justitiedepartementel "' .(1 ] gå?—”ÖV '"". '

%

OFFENTLIGHET OCH SEKRETESS

OFFENTLIGHETSKOMMITTENS BETÄNKAN DE

BILAGOR

Stockholm 1966

Q Ul.. G. ”H

GDG—'I

14. 15.

13. 17.

18. 16.

20.

21. . Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 9 28. 24.

. Förenklad statsbidragsgivning till hälso-

. Handelns arbetskrafts-

OFFENTLICA UTREDNINCAR 1966

Kronologisk förteckning

. Svensk ekonomi 1986—1970. Esselte. 294 !. Fi. . Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte 92 s. Fi. . Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 586 5, E.. . Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. . Internationellt fredsforskningsinstitut 1 Sverige Norstedt & Söner. 61 8. U. h oc sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 157 s. S. . Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. . Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2 Esselte. 67 s. Fi. . Omsox'ger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 s. S

och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi.

. Tygfowaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. . Renhetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB 273 s. +l kartbilaga. Jo. . Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 5. Esselte. 51 s. Fi. Ny hyreslagstlftning. Norstedt & Söner. 473 s. Ju. Undersösnlng angående hyressplittringen. AB Kopia. 205 &. Ju.

ry chl-ibokföringaförordmng m. m. Esselte. 41 s. .. ?rbetspromemorior i författningsfrågan. Esselte 4 s. Ju.

Strategi i väst och öst. Esselte. 173 s. Fö. ;Iy folkbokföringsförordning m. m. Esselte. 41 s. Fi. Decentraiisering av naturalisationsarenden m.m Norstedt & Söner. 50 s. Ju. Oljebranschen. Esselte. 71 |. Fi.

1 5. H. Markfrågan I. Norstedt & söner. 880 s. Ju. Markfrågan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 B. Ju. . Sällskapsresor. Baggström. 229 s. H. . Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. 27.

:a. 3 . Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 991 s. Ju 0.

Skeppsholmens framtida användning. Kihlström 114 s. +l utviksblad. Fö. Läkemedelsförmånen. Beckman. 228 s. 3.

Den framtida jordbrukspolitiken. Håkan Ohls- sons boktryckeri, Lund. 361 s. Jo.

31. az. . Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för 34. 35.

. Vägfraktavtalet I. Norstedt & Söner. 197 s. Ju. 37.

41.

42. . Vård utom skola av ungdomsvårdsskoieelever.

&&

Igen framtida jordhrukspolitiken. B. Esselte. ll 3. Jo Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 5. S.

det rörliga friluftslivet m. m. Svenska Repro- duktions AB. 248 5. K. Luftfartsverkets ekonomi och organisation. Esselte 134 1. K. Militarsjukvården. Esselte. 190 s. Fö.

De statliga undervisningssjukhusens organisa- tion. Esselte. 132 s. S.

39. Utsökningsrätt V. Esselte. 01 s. Ju.

40.

Lagstiftning om elektriska anläggningar. Esselte. 153 5. H. Arbetspsykologisk verksamhet. Baggström. 116 s. E. Fordonskombinationer. Esselte. 246 s. K. Utkommer senare. Konsumtionskrediter [ Sverige. Esselte. 274 s. Fi.

Kihlström. 85 E S. . Enstadspolitiskt kreditstöd. Esselte. 474 s. I. 45.

46. 47.

Aktiv åldringsvård och handikappvård. Esselte. 42 s, S. Jaktstadgan m. 111. Svenska Beproduktions AB. 248 5. Jo. ;Jngdomens förenings— och fritidsiiv. Esselte. 02 5. E. . Prissamverkan och konkurrens. Esselte. 278 5. H. . Lantbruksnämndernas nya organisation m. m.

Svenska Reproduktions AB. 405 s. +1 utviks— blad. Jo. . Smitiskyddslagstiftning. Kihlström. 210 !. S. . Framtidsperspektiv för svensk industri 1985—

1980 Bilaga (. Esselte. 184 s. Fi. . Skoglig forskning. Svenska Reproduktions AB. 132 5. Jo. . Värdesåkring av trafiklivriintor. Esselte. 138 s. Fl . Yrkesskadeförsiikring. Esselte. 848 s. 8. . skolgång borta och hemma. Kihlström. 890 s. 11. . Svensk säkerhetspolitik. Esselte. 159 s. Fö. . Centralt statligt personalutbildnlngsorgan.Kihl- ström. 112 s C . Miiitärtandvården. Esselte. 115 s. ro. . Remissyttranden över 1965 års långtidsutred- nings huvudrapport. Esselte. 255 s. Fi . Offentlighet och sekretess. Berlingska. boktryckeriet, Lund. 251 s. Ju. . Offentlighet och sekretess. Bilagor. Berlingske boktryckeriet, Lund. 287 s. Ju.

|

Justitiedepartementet

OFFENTLIGHET OCH SEKRETESS

OFFENTLIGHETSKOMMÅTTENS BETÄNKANDE

BILAGOR

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET LUND 1966

Bilaga 1 Diskussionspromemoria om offentlighet och sekretess, upprättad av offentlig- hetskommittén i januari 1964 såsom ett led i kommitténs utredningsarbete . . . . 5

Bilaga 2 Överläggningar på grundval av diskussionspromemorian om offentlighet och sekretess ............................................................ 91

Bilaga 3 Sammanställning av skriftliga redogörelser och framställningar till offentlig- hetskommittén med anledning av diskussionspromemorian om offentlighet och sekretess

Bilagazi Utländska författningar och förslag om offentlighet ...................... 267

& . ' " — - j..., 'f ." till!) |",I .._ :=;7. ». |?ilt'i".t-i .- ., i; 4... ,mF'. .;.| |!..»_..;..4;.,r-ntl

.. . , _ '- arv-ur"

"4. '* -' - ' , .*- Ex:-,,;zlill'

..».

lli! ||" 'tti.ltf.'-v..' .” ' 4 ," ' ” I ' ;fFTl'FlF'ÅA "' ,'ln:.ll.;'mil»;fnl'_|lsz

..Z-L *. ».; _umh f-. me' .,; =:3f.nluu;ltl'3|l' ' Holmes.—.

' . n . » m ha;—tll ti

...g; flit" "'i'/,,. till'-!:"! !-»| illriiifll'.»

| | | ,'0 |. | | ' . ' 4" . l . || . _, T i n' .

Diskussionspromemoria

om offentlighet och sekretess

upprättad av Offentlighetskommittén i januari 1964

såsom ett led i kommitténs utredningsarbete

Förkortningar ........................................................ 8 Promemorians syfte .................................................... 9 Allmän motivering .................................................... 10 Enumeration eller generella regler? ...................................... 10 Kan sekretessreglerna flyttas tillbaka till tryckfrihetsförordningen? .......... 11 Bör sekretessreglerna innehålla direktiv om hemlighållande? ................ 12 Regler om tystnadsplikt . . . .; ........................................... 13 Sekretessreglernas innehåll .............................................. 14 Allmänna frågor .................................................... 14 Skall sekretessen vara tidsbegränsad? .................................. 15 Besvärsinstitutet .................................................... 16 Skall dom eller beslut kunna hemlighållas? ............................ 17 De praktiska möjligheterna att upprätthålla sekretess .................... 18 Utlämnande med förbehåll .......................................... 19 Enskilds samtycke .................................................. 20 Sekretess mellan myndigheter ........................................ 21 Utkastet jämfört med gällande rätt ...................................... 22 Specialmotiuering ...................................................... 24 TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN ............................................. 24 2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet ............................ 24 1 %. Offentlighetsprincipen .......................................... 24 2 %. Begreppet allmän handling ...................................... 24 3 %. Begreppet myndighet .......................................... 25 4 %. Handbrev m.m. ................................................ 26 5 % Underhandsbistånd åt myndighet ................................ 27 6 5 .............................................................. 28 7 %. Postförsändelser och andra meddelanden .......................... 28 8 &. Försvarssekretessen ............................................ 29 9 %. Utrikessekretessen .............................................. 31 10 & Sekretessen kring chiffer m.m. .................................. 32

11 %. Sekretess för bekämpande av brott m.m. .......................... 33 Sekretess kring inspektioner, skatteutredningar m.m., kunskapsprov och psykologiska prov .............................................. 35 12 %. Det allmännas ekonomiska intressen .............................. 36 13 %. Enskilds personliga förhållanden ................................ 38 14 &. Enskilds ekonomiska förhållanden .............................. 45 15 %. Generella begränsningar av sekretessen ............................ 48 16 %. »Utlämnande» av upptagningar; »parafraser», m.m. ................ 49 17 %. Dispensregler m.m. ............................................ 49 18 %. Prövningen i första instans av sekretessfrågor ...................... 50 19 %. Besvärsrätt för JK, JO och MO samt för den som lider skada genom utlämnande .................................................... 50

20 å. .............................................................. 51 21 å. ............................................................. '. 51 22 %. .............................................................. 51 23 &. »Enkel» hemligstämpling ........................................ 51 7 kap. Om tryckfrihetsbrott ............................................ 51 3 %. Tystnadsplikten och rätten att lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift .................................................. 51 6 5. .............................................................. 52 RÄTTEGÅNGSBALKEN ..................................................... 52 5 kap. Om offentlighet och ordning vid domstol .......................... 52 1 %. Förhandlingsoffentligheten ...................................... 52 3 och 4 åå. Tillstånd att närvara vid hemlig förhandling; förbehåll för part m.fl. ...................................................... 53 5 %. Avkunnande av dom ............................................ 54 9 kap. Om straff och vite .............................................. 54 6 %. Påföljd för brott mot publiceringsförbud .......................... 54 23 kap. Om förundersökning ............................................ 54 14 %. Allmän handling som bevis ...................................... 54 21 %. Förbehåll för misstänkt och försvarare ............................ 55 36 kap. Om vittne .................................................... 55 5 och 6 a åå. Inskränkningar i vittnesplikten .......................... 55 38 kap. Om skriftligt bevis ............................................ 56 8 &. Allmän handling som bevis ...................................... 56 BROTTSBALKEN ......................................................... 56 17 kap. Om brott mot allmän verksamhet ................................ 56 13 &. Brott mot förbehåll ............................................ 56 20 kap. Om ämbetsbrott ................................................ 57 3 %. Brott mot tystnadsplikt ........................................ 57 14 %. Åtal för brott mot tystnadsplikt .................................. 58 BARNAVÅRDSLAGEN ..................................................... 58

91 och 92 åå. Brott mot tystnadsplikt; ansvar och åtal .................. 58

Författningsutlcast ...................................................... 60 TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN ............................................ 60 RÄTTEGÅNGSBALKEN .................................................... 73 BROTTSBALKEN ......................................................... 79 BARNAVÅRDSLAGEN ..................................................... 80 Bilaga: Förteckning över sekretesslagens bestämmelser och motsvarande bestäm- melser i utkastet .................................................... 82 Litteratur ............................................................ 88 FÖRKORTNINGAR TF Tryckfrihetsförordningen den 5 april 1949. RB Rättegångsbalken den 18 juli 1942. Seer Lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma all-

männa handlingar.

CSeer Kungl. kungörelsen den 4 januari 1939 med förordnanden på civilför- valtningens område jämlikt Seer. FSeer Kungl. kungörelsen den 16 juni 1950 med förordnanden på försvars- väsendets område jämlikt Seer. CFSeer Kungl. kungörelsen den 9 december 1949 med förordnande på civil- försvarets område jämlikt Seer. KU Konstitutionsutskottet. FT F örvaltningsrättslig tidskrift. NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I. RÅ Regeringsrättens årsbok. SFS Svensk författningssamling. SOU Statens offentliga utredningar. SvJT Svensk juristtidning.

Promemorians syfte

Offentlighetskommitténs uppgift är att verkställa en översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet och därmed sammanhängande frågor (direktiv se 1961 års riksdagsberättelse I Juz43). Ett huvudproblem vid denna översyn är lagtextens konstruktion. För närvarande anses föreskrifterna på om- rådet svårtillgängliga och komplicerade. Därför strävar kommittén i första hand mot en enklare konstruktion av sekre— tessbestämmelserna. I den mån det är möjligt bör tystnadsplikten samordnas med handlingssekretessen. Ett särskilt problem när det gäller tystnadsplikten är i vad mån den bör gälla även vid meddelande för offentliggörande i tryckt skrift (7 kap. 3 5 andra stycket TF).

I samband med den formella över- synen av sekretesslagstiftningen har kommittén i stora drag gått genom de olika områden där sekretessbehov an- setts föreligga och där det för närva-

rande finns sekretessbestämmelser. Kom- mittén söker härvid åstadkomma bättre systematisering av bestämmelserna. Hit- tills har kommittén inte kunnat bygga på en mera detaljerad kännedom om de förvaltningsområden som beröres. Pro- memorian är således avsedd endast som underlag för fortsatt utredning och för diskussion av de sekretessbehov som anses föreligga.

I avsikt att begränsa promemorians omfång har kommittén endast i ringa utsträckning redogjort för tidigare för- slag och ställningstaganden samt för gäl- lande rätt. I samma syfte har kommit— tén i allmänhet avstått från att redovisa skäl för och emot de ståndpunkter som utkastet ger uttryck för. Promemorian har på detta sätt fått en något provoka- torisk karaktär, något som, enligt vad kommittén hoppas, skall visa sig ägnat att stimulera meningsutbytet.

Allmän motivering

Enumeration eller generella regler?

Sekretesslagstiftningen bygger i huvud- sak på enumerationsprincipen: de fall då handlingar skall hållas hemliga skall noga angivas i särskild lag (2 kap. 1 5 andra stycket TF). Denna konstruktion är ett uttryck för att tillgången till all- männa handlingar betraktas som ett mo- ment i tryckfriheten. Man har strävat efter att ange undantagen från offentlig— hetsprincipen på sådant sätt att dessa inte skall kunna utvidgas godtyckligt ut- över vad statsmakterna har bestämt. Kravet på noggrant angivande av un- dantagen från offentlighetsprincipen är teoretiskt berättigat. Även vissa prak- tiska skäl kan anföras för detta krav. Den valda metoden har emellertid med- fört betydande svårigheter. Seer har sålunda stort omfång och är i systema- tiskt hänseende knappast tillfredsstäl- lande. Trots omfånget förutsätter reg- lerna i Seer ytterligare detaljbestäm- melser. Sådana har också tillkommit, huvudsakligen i form av kungl. kun- görelser. Ehuru den författningsmåssiga regleringen av handlingsoffentligheten är vidlyftig, har det i stor omfattning visat sig nödvändigt att i sista hand lita till ett diskretionärt bedömande av myndig- heterna. Det kan därför knappast göras gällande, att inskränkningarna överlag är noga angivna. Det kan vidare, även i den mån sekretessbestämmelserna är

klara till sin innebörd, sättas i fråga, om kravet på noggrant angivande av undantagen har varit odelat gynnsamt från offentlighetssynpunkt. Önskan att täcka så många sekretessbehov som mö j- har lett till att flera sekretessbestämmel— ser har blivit synnerligen omfattande. Sålunda skall enligt 14 5 Seer domi- nerande grupper av handlingar inom socialförvaltningen i regel hållas hem- liga under den enda förutsättningen att de »angå enskilds personliga förhållan- den». Å andra sidan kan det också göras gällande att, såsom antydes i direktiven för utredningsarbetet, lagstiftningen på vissa punkter inte medger den sekretess som allmänna och enskilda intressen kräver.

De angivna olägenheterna kan beteck- nas som uttryck för ett grundläggande dilemma. Det är icke möjligt att i förväg bedöma, om det kommer att finnas ett kännbart och godtagbart behov att hem- lighålla varje handling av visst generellt angivet slag. I fråga om en handling fö- religger ett sådant behov, i fråga om en annan av samma typ finns det inte. Be- hovet att hålla en viss handling hemlig kan också förflyktigas från dag till an- nan. I själva verket kan en rationell prövning av frågan, om en handling skall utlämnas vid en viss tidpunkt, knappast företagas utan en bedömning av en mängd vid denna tidpunkt föreliggande omständigheter.

En utväg ur svårigheterna, som har diskuterats inom kommittén, är att låta den författningsmässiga regleringen av inskränkningarna i offentligheten i hu- vudsak få formen av en generell be- skrivning av de intressen som skall be- aktas samt en precisering i möjlig mån av den vikt som skall tillerkännas de skilda intressena. Lagtexten skulle ut- formas utan en så nära anknytning till den allmänna verksamhetens organisa- tion eller till skilda slag av ärenden som präglar Seer, och den skulle få avse- värt mindre omfattning än den nuva- rande. Ett försök i denna riktning redo- visas i det vid promemorian fogade för- fattningsutkastet.

Lagstadganden med en så allmän ut- formning ställer stora anspråk på de be- slutande organen och på den procedur de skall tillämpa. Att stadgandena kräver ett ställningstagande från fall till fall kan visa sig olägligt därför att de tjänste- män som skall ta ställning icke är lika väl orienterade i ärendet som de tjänste- män som tidigare har deltagit i dess handläggning. En annan praktisk olä- genhet kan vara, att det blir svårare än för närvarande att registrera de hand- lingar, beträffande vilka sekretess kan komma i fråga, i särskilda serier och att förvara dem i särskilda utrymmen. Kom- mittén har icke tagit ställning till dessa problem utan avser att få deras räck- vidd belyst vid den fortsatta utredningen.

Kan sekretessreglerna flyttas tillbaka till tryckfrihetsförordningen ?

Fram till år 1937 skulle inskränkning- arna i offentlighetsregeln vara angivna direkt i grundlag. Den är 1812 antagna TF kom med tiden att innehålla en lång rad stadganden om sådana inskränk- ningar. Efter 1937 års reform innehåller grundlagen endast en kortfattad beskriv-

ning av de intressen som skall kunna föranleda undantag från offentligheten (nu i 2 kap. 1 % första stycket TF); före- skrifterna för myndigheternas prövning överfördes till Seer och därtill knutna författningar. Denna nya metod att an- ordna sekretessen undgick icke kritik från den synpunkten att den möjlig- gjorde begränsningar av allmänna hand- lingars offentlighet utan grundlagsänd- ring (prop. 1936: 140 s. 24 ff). Kritiken återkom i samband med att 1812 års TF ersattes med den nu gällande av år 1949 (prop. 1948:230 5. 51 f; jämför s. 85). I direktiven för offentlighetskommitténs arbete har också framhållits, att kom- mittén bör överväga, om den nuvarande fördelningen av reglerna mellan grund- lag å ena sidan och lag eller författning av annan natur å andra sidan bör bibe- hållas eller om en annan ordning kan anses lämpligare.

Huvudskälen till den år 1937 införda ordningen att inskränkningarna i offent- ligheten närmare regleras i annan för— fattning än grundlag var dels att dessa inskränkningar är för vidlyftiga för att kunna bibehållas i grundlagen efter den utbyggnad på olika områden, som gjor- des år 1937, och dels att de tid efter annan behöver omarbetas med hänsyn till ändrade förhållanden. Med den nyss beskrivna metoden att utforma inskränk- ningarna skulle emellertid stadgandena bli avsevärt mera kortfattade än de nu— varande. Det kan därför knappast anses att en återflyttning av undantagen till TF skulle belasta denna med alltför vid- lyftiga detaljregler. Mera generella stad- ganden torde icke heller behöva ändras så ofta som regler av den typ Seer för närvarande innehåller; de bör kunna medge en anpassning i praxis till änd- rade förhållanden. Beskrivningen i 2 kap. 1 & första stycket TF bör därför ersättas med ett antal stadganden (enligt författ- ningsutkastet 8—15 55) som innehåller

principerna för prövningen av de skilda intressena.

Bör sekretessreglerna innehålla direktiv om hemlighållande ?

Vad som av konstitutionella skäl måste behandlas i grundlag är möjligheterna att inskränka offentligheten. Det kunde på grund därav vara naturligt. om TF endast angav gränserna för den sekretess som skall godtas och icke dessutom innehöll direktiv till myndigheterna om hemlighållande av handlingar. Sådana direktiv kan nämligen, inom den i TF uppdragna ramen, lämnas genom för- fattningar av lägre konstitutionell valör eller genom beslut i särskilda fall. Prak- tiska skäl torde emellertid tala för att tjänstemännen i samma författning kan få upplysning både om sekretessens ram och om sin skyldighet att hemlighålla handling. En sådan teknik har också hävd alltsedan 1766 års TF tillkom. En- dast offentligheten och inte sekretessen bör dock erhålla grundlagsskydd; sekre— tessen bör därför kunna upphävas eller inskränkas genom vanlig lag samt, i viss omfattning, på administrativ väg (se ut- kastets 2 kap. 17 & TF).

Med den här valda konstruktionen skulle myndigheterna direkt tillämpa de i TF intagna reglerna; dessa skulle alltså inte, som för närvarande är fallet, ut- göra direktiv allenast för de lagstiftande organen. Myndigheterna skulle kunna hämta vägledning för tillämpningen i högsta domstolens och regeringsrättens prejudikat. Centrala myndigheter skulle väl kunna utarbeta råd och anvisningar för tillämpningen, men dessa skulle icke befria underordnade myndigheter från att i första hand lägga TF:s regler till grund för sitt bedömande.

Denna utformning av sekretessbestäm- melserna innebär att en tjänsteman lik- som enligt gällande rätt förfar felaktigt

både när han lämnar ut en handling som skall hållas hemlig och när han vägrar att lämna ut en handling som inte skall hållas hemlig. Det är dock tydligt, att den tjänsteman som handlar inom ra- men för sin behörighet måste ha ett visst utrymme för bedömande. I någon ut- sträckning kan detta regleras i författ— ning: det bör exempelvis vara möjligt att utforma bestämmelser om i vad mån militära myndigheter kan bereda en- skilda tillgång till hemliga handlingar vid förhandlingar om inköp av krigs- materiel m. m. Sådana bestämmelser skall, som nyss antyddes, städse kunna meddelas i lag och dessutom i viss om- fattning genom administrativ författning (se utkastets 2 kap. 17 & TF). I andra situationer låter sig bedömandet av en sekretessfråga inte fånga i allmänna formler. I första hand kan det då, när en handling har lämnats ut, vara rimligt att utlämnandet bedöms som felaktigt endast om det har orsakat skada för det intresse som skall skyddas genom sekre- tessen (utkastets 20 kap. 3 & brotts- balken). Betydelse måste också tillmätas sådana förhållanden som om tjänste- mannen har handlat i intressekollision eller på grund av tjänsteplikt eller om eljest någon straffrihetsgrund har före- legat; detta torde kunna göras enligt all- männa principer för tolkning och till- lämpning av strafflag. Slutligen måste det erinras om att, enligt reglerna om det subjektiva rekvisitet inom straff- rätten, straffrihet inträder i fall av ur- säktlig felbedömning av sekretessfrågan.

Har tjänsteman utom ramen för sin behörighet låtit utomstående få del av hemlig handling, torde det vara naturligt att anlägga ett strängare betraktelsesätt. En bedömning, som enligt det nyss förda resonemanget får lämnas utan straff- påföljd då den gjorts i tjänsten, måste i många lägen innebära förseelse om den göres av tjänsteman som inte har något

rimligt skäl att vidarebefordra den hem- liga handlingen.

Regler om tystnadsplikt

Den rättsliga regleringen av tystnads- plikten torde i huvudsak kunna knytas an till föreskrifterna om handlingssekre- tess. Några sakliga skäl att anlägga olika betraktelsesätt beroende på om en hem- lighet har influtit i en allmän handling eller icke torde inte kunna anföras. Det bör också i det förra fallet vara likgiltigt, om sekretessen brytes genom att hand- lingen lämnas ut eller genom att dess innehåll yppas på annat sätt. Endast när det gäller tystnadsplikter med en moti- vering som saknar betydelse vid hand- lingssekretessen, såsom domares och jurymans skyldighet att iaktta tystnad om vad som har förekommit vid över- läggning inom stängda dörrar, erfordras särskilda bestämmelser.

Jämlikt 7 kap. 3 5 andra stycket TF utgör, bortsett från förhållanden vilkas röjande skulle innefatta brott mot rikets säkerhet, endast tystnadsplikt stadgad i lag (se 14 kap. 6 & TF) hinder för be- fattningshavare eller tjänstepliktig att meddela hemliga underrättelser till tid- ningsredaktionen m.fl. för offentliggö- rande i tryckt skrift. Tystnadsplikt som har ålagts endast genom administrativ föreskrift får alltså vika för intresset att bereda allmänheten allsidig information. Samma gäller den tystnadsplikt som en- ligt rättspraxis (se NJA 1953 s. 654) an- ses följa som en konsekvens av hand- lingssekretessen och ej eljest har stöd av bestämmelse i lag (prop. 1948: 230 s. 174 f samt Svea hovrätt och riks- åklagarämbetet i nyss angivna rättsfall; jämför H. Eek i SvJT 1955 s. 145 ff). Förövas ett brott mot tystnadsplikt ge- nom att en hemlig handling lämnas ut, kan det dock bestraffas även då det sker för offentliggörande i tryckt skrift (7 kap. 3 % tredje stycket TF; beträffande grän-

sen mellan utlämnande av handling och annat röjande av dess innehåll se SOU 1947: 60 s. 134 ff och s. 251 f samt prop. 1948: 230 s. 176).

Stadgandet i 7 kap. 3 5 andra stycket TF synes ha motiverats av att det borde ligga i riksdagens hand att pröva vilka slag av tystnadsplikt som skulle bli till- lämpliga gentemot pressen. Riksdagen förutsatte vid prövningen av förslaget till TF, att bestämmelserna om tystnads- plikt i administrativa författningar skulle ses över med utgångspunkt från nämnda stadgande (KU 1948z30 s. 33). I flera senare antagna lagar har också införts föreskrifter om tystnadsplikt, vilka så- ledes innebär förbud även mot med— delanden för offentliggörande i tryckt skrift. Någon allmän översyn av före- skrifterna om tystnadsplikt har emeller- tid inte gjorts.

I enlighet med direktiven strävar kom- mittén att begränsa handlingssekretessen till vad som är strängt nödvändigt. En så vidsträckt sekretess som nu råder in- om exempelvis socialvården bör i fram- tiden gälla endast i speciella hänseenden. Om handlingssekretessen begränsas på detta sätt, minskas de betänkligheter som nu kan anföras mot att låta tystnads- plikten jämlikt 7 kap. 3 % andra stycket TF bli lika omfattande som handlings- sekretessen. Visserligen skulle friheten för underordnad personal att okontrolle- rat lämna pressen informationer komma att begränsas på vissa områden, exem- pelvis inom polisverksamheten. Men på andra områden, såsom nykterhets- och barnavården, skulle informationsmöjlig— heterna öka betydligt. Det kan också er- inras om att pressen enligt det här fram- lagda förslaget skulle få bättre insyn i hemliga handlingar än för närvarande på grund av föreskriften om utlämnande med förbehåll (2 kap. 15 å andra stycket TF); denna föreskrift motiveras när- mare i det följande.

Av nu anförda skäl framläggs för dis- kussion förslaget att föreskrifterna i TF om handlingssekretessen skall vara di- rekt normerande för den tystnadsplikt som jämlikt 7 kap. 3 å andra stycket TF skall gälla även gentemot tryckt skrift. Tystnadsplikten bör omfatta icke endast omständigheter behandlade i allmän handling som skall hållas hemlig utan även omständigheter som, om de be— handlats i allmän handling, skulle ha föranlett att denna skulle hållas hemlig.

Det kan diskuteras, om man dessutom bör behålla föreskriften om att tystnads- plikt stadgad i lag generellt skall gälla mot tryckt skrift. Vissa tystnadsplikter som saknar motsvarighet vid handlings- sekretessen måste visserligen upprätt- hållas även gentemot pressen och alltså ha företräde framför anonymitetsskyd- det; hit hör domares och jurymans tyst- nadsplikt. Många andra tystnadsplikter som stadgats i lagar är emellertid icke av denna dignitet. Åtskilliga av dem kan visserligen komma att försvinna som en följd av offentlighetskommitténs över- syn. Men det kan ofta vara praktiskt att i en lag, som reglerar verksamheten på ett visst område, behålla även en före- skrift om tystnadsplikt som är sådan att den bör vika för anonymitetsskyddet. En sådan grannlagenhetsplikt skall främst förebygga att befattningshavare venti- lerar tjänsteangelägenheter i fall då det inte är motiverat av något allmänt in- tresse. En föreskrift härom bör då ge- nom sin formulering antyda att den vi- ker för allmänt accepterade intressen av utredning, exempelvis genom uttryck så- dana som att förhållandena inte får yp- pas för obehöriga eller i oträngt mål. En tystnadsplikt av detta slag utesluter enligt rådande uppfattning icke vittnes- plikt, och därvidlag åsyftas icke någon ändring genom det nu framlagda för- slaget till ändring i 36 kap. RB . Man torde då kunna åstadkomma motsva-

rande begränsning av tystnadsplikten gentemot pressen genom att stadgandet i 7 kap. 3 5 andra stycket TF om lag- stadgad tystnadsplikt inskränkes till att gälla sådan i lag stadgad tystnadsplikt som vittne är skyldigt att iakttaga gent- emot domstol.

En tystnadsplikt mera vidsträckt än den som grundar sig på stadgandena om handlingssekretess bör kunna åläggas även i administrativ ordning. Det blir då fråga om en grannlagenhetsplikt av samma slag som den som beskrivits i föregående stycke (jämför exempelvis 9 & allmänna polisinstruktionen den 4 juni 1948). En sådan grannlagenhets— plikt kommer inte att gälla gentemot pressen.

Sekretessreglernas innehåll

Allmänna frågor

Att förvaltningen och rättskipningen framdeles som hittills skall präglas av offentlighet förutsattes då offentlighets- kommittén erhöll sitt utredningsuppdrag. I direktiven yttrades sålunda, att rikt- märket för översynen av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet borde vara, att undantag från offentlig- hetsprincipen skall ske endast där det oundgängligen påkallas av viktiga all- männa eller enskilda intressen. Kom- mittén har sökt gruppera behoven av undantag från offentlighetsgrundsatsen efter de skäl som kan åberopas. Främsta syftet härmed har varit att göra det möjligt att rationellt väga skälen för sekretess och skälen för offentlighet mot varandra; dessa skäl har olika tyngd i skilda sammanhang.

En ledande synpunkt under kommit- téns preliminära överväganden har varit, att sekretess skall medges i den mån den är nödvändig såsom ett skydd för cen— trala samhällsfunktioner eller eljest för

_ ___ ___ A_n. ___ ___.____4

att myndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter. Inom vissa snäva gränser kan det bli erforderligt att inskränka offentligheten av andra skäl: humanitära hänsyn och enskildas ekonomiska rö- relsefrihet kan i någon omfattning ut- göra tillräckliga motiv för sekretess. Tidigare sammanföll en handlings of- fentlighet i huvudsak med rätten att trycka den. Efter 1937 års ändringar av tryckfrihetslagstiftningen kan den som är ansvarig för tryckt skrift drabbas av påföljd för otillåtet yttrande i skriften, främst ärekränkning, även om det som han låter trycka utgör innehållet i en offentlig handling (SOU 1947: 60 s. 121 f och s. 243 samt prop. 1948: 230 s. 176 f). Även muntligt spridande av en uppgift som hämtats ur en offentlig handling kan utgöra ärekränkning. Utlämnande av en allmän handling bör då icke vara uteslutet endast därför att myndigheten befarar att dess innehåll skall kunna missbrukas i ärekränkande syfte. Ett så- dant missbruk får beivras särskilt. Såsom nämnts i det föregående, har bestämmelserna om förutsättningar för sekretess sammanförts i 8—15 55. Förut- sättningarna har grupperats efter funk- tionella grunder, inte efter organisato- riska (»handling som angår . . .», ej »handling som finnes hos . . .»). De två första paragraferna (8 och 9 55) rör centrala statsintressen: försvaret och ut- rikespolitiken. I 10 & behandlas sekre- tessen kring chiffer, lås— och larmanord- ningar och andra metoder att mot obe- höriga skydda meddelanden, värdeföre— mål m.m. Den därpå följande (11 &) avser att tillgodose vissa andra sekretess- behov som direkt syftar till att främja den samhälleliga verksamheten: polis- och åklagarmyndigheternas verksamhet för förebyggande och beivrande av brott samt åtgärder för bekämpande av vissa andra slag av asocialitet, myndigheters verksamhet för tillsyn och examination

samt myndigheters utredningar i ären- den av vissa slag. Det följande stadgan- det (12 %) innehåller regler om skydd för det allmännas ekonomiska intressen. I nästa paragraf (13 &) meddelas före- skrifterna om sekretess kring personliga förhållanden, och därnäst (14 &) kom- mer bestämmelserna om skydd för en- skilds ekonomiska intressen. I en av- slutande paragraf (15 å) stadgas några generella begränsningar i sekretessen.

Skall sekretessen vara tidsbegränsad?

Enligt de nu gällande bestämmelserna är sekretessen i allmänhet tidsbegränsad. För sekretessen av försvars- eller utrikes- hänsyn är maximitiden i allmänhet 50 år. Sekretessen kring personliga förhållan- den kan vanligen utsträckas till 70 år. Den ekonomiskt betingade sekretessen har i allmänhet en varaktighet av 20 år. Även andra tider finns för speciella fall. I andra fall åter finns inte någon maxi- mitid stadgad.

Tidsgränserna motiveras bl.a. av att enligt erfarenhet någon skada i allmän- het inte inträffar, när länge sedan för- flutna händelser och förhållanden kom- mer till allmän kännedom. Fixa gränser har också företräden för myndigheterna: de gör det lätt att arkivmässigt hålla isär »hemliga» handlingar från övriga, och prövningen av frågor om utlämnande är ofta enkel.

Mot maximitider kan anföras ungefär samma argument som tidigare har an- förts mot enumerationsprincipen: tiderna måste för att täcka alla upptänkliga fall av skada genom offentliggörande sättas betydligt längre än som erfordras för flertalet fall. En tendens kan uppkomma att, även om sekretessbestämmelsen med- ger utlämnande efter diskretionär pröv- ning, utan mera ingående övervägande avslå ansökningar om utbekommande så länge maximitiden inte har löpt ut;

det presumeras att offentliggörande skulle medföra skada, och maximum tenderar att bli regel. Å andra sidan kan det inträffa, kanske särskilt inom för- svarsväsendet, att det i fråga om vissa förhållanden, väl främst uppmätningar av förhållanden i naturen (förarbeten till sjökort och landkartor), är av vikt att upprätthålla sekretess även sedan åtskil- liga decennier har gått till ända (se 1 % FSeer); en tidsbegränsad sekretess kan här visa sig otillräcklig.

Det torde icke med fog kunna göras gällande, att systemet med fasta sekre- tesstider skulle ha övervägande gynn- samma verkningar från offentlighetssyn- punkt. I stället måste antagas, att det leder till att stora mängder av handlingar hålls hemliga trots att det intresse, som utgör motivet för sekretessen, inte längre är för handen. Det kan ifrågasättas, om det är möjligt att genomföra någon nämnvärd begränsning av sekretessen, i den mån systemet med maximitider skall bestå. I utkastet har i stället gjorts ett försök att för den stora mängden av handlingar införa principen om prövning i varje särskilt fall med hänsyn till samt- liga omständigheter, huruvida skada skulle följa av offentliggör-andet.

Om en sådan princip kan genomföras i praktiken, torde till väsentlig det bero på om det är möjligt att finna rimliga former för prövningen av ansökan om utbekommande av handling. Av särskilt stor praktisk betydelse är formerna för förstahandsprövningen, den prövning som för närvarande enligt 2 kap. 9 5 andra stycket TF kan anförtros åt viss befattningshavare, såsom registrator eller arkivarie. Det åligger sådan befattnings- havare att ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång, i tvek- samma fall hänskjuta frågan till myndig- hetens avgörande. Vägrar befattnings- havaren att lämna ut handlingen, skall,

om sökanden begär det, frågan hän- skjutas till myndigheten. Dessa regler bör gälla även framdeles. Man måste emellertid räkna med att frågan om ut- lämnande, efter de ändringar som för- ordas i denna promemoria, oftare än nu kommer att framstå som tveksam samt att, i den mån kännedomen om den nya lagstiftningen sprids bland allmänheten, de sökande i stigande omfattning kom- mer att begära att frågan om utlämnande hänskjuts till myndigheten. Man kan därför motse en viss ökning av arbetet både för myndigheterna som sådana och för de befattningshavare som utför förstahandsprövningen.

Enligt ntkastets regler skall utrikes- sekretessen som regel vara tidsbegränsad (9 5). I vissa fall medges sekretess för tiden till dess ärendet slutförts (11 % samt 12 % tredje stycket). I de 5. k. för- troendefallen samt beträffande straff- register m. 111. har en i princip obegrän- sad sekretess medgivits (13 å andra och fjärde styckena samt 14 % andra—fjärde styckena). De återstående stadgandena förutsätter en prövning i varje särskilt fall av de intressen som från sakliga synpunkter har betydelse för sekretess- avgörandet.

Besvärsinstitutet

Den är 1937 införda möjligheten att be- svära sig över beslut varigenom ansökan om utbekommande av handling avslås torde, bortsett från enstaka fall, icke ha fått större praktisk betydelse. En nära till hands liggande förklaring är att in- tresset att få del av en handling ofta är kortvarigt; detta gäller väl särskilt ny- hetsförmedlarnas intresse. Det föreligger en fara, att myndigheterna, medvetna om att sökanden men icke den som skall skyddas genom sekretessen kan anföra besvär, i tveksamma fall väljer att, i strid mot offentlighetsintresset, vägra lämna

ut handlingen. Två ändringar av be- svärsinstitutet framläggs till diskussion i denna promemoria. Den ena är att ge besvärsrätt åt ett organ för det allmänna. Ett sådant organ skulle ha att anlägga principiella synpunkter på frågor om överklagande och skulle ha frihet att ta upp endast de fall som kunde ha intresse som prejudikat. Den andra ändringen är att införa rätt att överklaga även beslut varigenom handling lämnas ut. En sådan besvärsrätt skulle väl ha störst betydelse i fall då sekretessen gäller till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska för- hållanden. Ingenting torde dock hindra, att bestämmelserna därom blir tillämp— liga även i fråga om sekretess till skydd för allmänna intressen. En nödvändig komplettering till en sådan besvärsrätt är en befogenhet för myndighet att, då handling lämnas ut i ett tveksamt fall, förordna att beslutet skall gå i verkstäl- lighet först sedan det vunnit laga kraft. Denna befogenhet kan dock tänkas bli utnyttjad till att fördröja utlämnande. Tanken på rätt att anföra besvär över beslut varigenom handling lämnas ut är därför diskutabel.

Skall dom eller beslut kunna hemlighållas?

Enligt Europarådets konvention angå- ende skydd för de mänskliga rättighe- terna och de grundläggande friheterna skall envar, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång (art. 6). Domen skall avkunnas offentligt. I övrigt får däremot rätte- gången hållas inom stängda dörrar un- der vissa, i konventionen beskrivna för- hållanden.

Förutsättningarna för att domstols- förhandling skall kunna hållas inom

stängda dörrar framgår för svensk rätts del av vissa lagstadganden, framför allt 5 kap. 1 % rättegångsbalken. Dom och domstols beslut skall jämlikt 5 kap. 5 & andra stycket rättegångsbalken i regel avkunnas offentligt. Har förhandling hållits inom stängda dörrar, må dock domen eller beslutet avkunnas inom stängda dörrar. Bestämmelsen torde van— ligen tillämpas så att åtminstone dom- slutet avkunnas offentligt men innebär efter ordalagen icke hinder att avkunna även domslutet hemligt (SOU 1938:44s. 112, jämför JO 1959 s. 92 ff). Hand- lingssekretessen är i sin tur beroende på om handläggningen har försiggått inom stängda dörrar; härom närmare i det följande.

Den svenska lagstiftningen stämmer i fråga om avkunnande av dom knappast helt överens med Europaråds-konven- tionen.Nya bestämmelser om domstols- offentligheten föreslås i denna prome- moria, bl. a. sådan ändring av 5 kap. 5 % rättegångsbalken , att domslut inte skall kunna avkunnas inom stängda dörrar. Att införa en regel av motsvarande inne- håll i TF torde icke vara erforderligt.

De skäl som kan anföras för att dom- slut skall vara offentligt talar för att även andra avgöranden som rör enskil— das rätt i allmänhet skall vara offentliga. Enligt Seer får i regel" icke heller beslut som grundas på utredning om någons personliga förhållanden hållas hemligt (14 & tredje stycket). Det synes tvek- samt, i vad mån de undantag som nu gäller är tillräckligt motiverade (se SOU 1927:2 s. 162 f, SOU 1935:5 s. 61 och prop. 1937: 107 s. 57, 61 och 63 f). Ut- kastets stadganden torde endast i ringa omfattning göra det möjligt att hemlig- hålla beslut som rör enskilds rätt. En generell föreskrift om att sådant beslut inte får hemlighållas synes dock knap- past tillrådlig.

De praktiska möjligheterna att upprätt- hålla sekretess

Sekretessreglerna går ut på att begränsa utlämnande från myndigheter till en- skilda. Syftet med dem är att förebygga den skada som kan uppkomma genom att de skyddade uppgifterna blir allmänt kända eller kända av vissa obehöriga. Det rent faktiska förhållandet, om en uppgift är känd eller ej, måste därför beaktas: är en upgift redan känd, kan utlämnande ofta nog inte skada något intresse. Flertalet sekretessbestämmelser i utkastet är i enlighet härmed så kon- struerade, att de för hemlighållande förutsätter att den avsedda skadan inte redan är skedd. Även vissa av de åter- stående bestämmelserna bör emellertid tillämpas på liknande sätt. Fall kan ock- så tänkas i vilka ytterligare skada vis- serligen kan bli en följd av att hand- lingen lämnas ut men där fortsatt sekre- tess skulle göra större skada, exempelvis genom att befordra ryktesspridning och därmed måhända utsätta ovidkommande personer för misstankar.

Att en uppgift kommer fram vid en offentlig förhandling är ägnat att leda till att den blir spridd bland allmänheten. För närvarande gäller att protokoll över offentlig förhandling inför domstol och handling som företes vid sådan förhand- ling oberoende av sitt innehåll inte får hemlighållas därefter. Vissa skäl av prin- cipiell natur talar för denna ordning. Den kan emellertid stundom få egendom- liga konsekvenser. I ett familjerättsmål eller ett militärt brottmål har exempelvis inga åhörare närvarit, och domstolen har underlåtit att förordna om handläggning inom stängda dörrar. Praktiska möjlig— heter kan här finnas att upprätthålla sekretess kring ingivna och upprättade handlingar. Det kan då, särskilt om ett betydande intresse av sekretess är för handen, synas orealistiskt att myndighet

skall tvingas utlämna sådan handling. Det nuvarande sambandet mellan för- handlings- och handlingsoffentlighet bör därför icke upprätthållas fullt ut. Som huvudregel bör dock alltjämt gälla, att handling som har upprättats eller före- tetts vid offentlig förhandling därefter inte får hemlighållas. Undantag bör med- ges för fall då särskild anledning före- ligger att handlingens innehåll icke har blivit spritt bland allmänheten. En före- skrift av detta innehåll har intagits i 2 kap. 15 5 första stycket TF i utkastet. Föreskriften bör bli tillämplig icke blott på domstolarna utan även på beslutande församlingar och på förvaltningsmyndig- heter.

Om sambandet mellan förhandlings- och handlingsoffentligheten på detta sätt upplöses, torde anledning saknas att be- hålla en motsvarighet till den särskilda regleringen i 36 5 Seer av handlings- sekretessen vid domstolarna. De all- männa sekretessreglerna i 2 kap. TF bör bli tillämpliga även på domstolshand- lingar.

I övriga fall torde det i regel bli nöd- vändigt att låta myndigheten göra en fri bedömning av det förhållandet att en uppgift ur en hemlig handling har kom- mit till mångas kännedom. Ofta måste detta förhållande göra fortsatt sekretess meningslös; och det är att märka att så kan vara fallet även om dessa själva är underkastade tystnadsplikt såsom befatt- ningshavare eller tjänstepliktiga. I andra fall kan hemlighållande vara motiverat även då den hemliga uppgiften har del- givits många personer och man därför måste räkna med möjligheten att den har spritts även till obehöriga. Från re- geln om fri bedömning bör dock uppgift som enskild meddelat i förtroende un- dantagas: en sådan uppgift bör myndig- heten aldrig utan den enskildes samtycke få yppa i strid mot vad denne förutsatte när han lämnade uppgiften. Dessa rikt-

linjer för bedömningen av det förhållan- det att den hemliga uppgiften har kom- mit till mångas kännedom bör tillämpas även i det fallet att det, på grund av att rykte har uppkommit eller av annan an- ledning, kan antagas att fortsatt hemlig- hållande skulle göra större skada än ut- lämnande. I utkastet har, i anslutning till föreskriften om verkan av offentlig förhandling, införts ett stadgande om be- dömningen av frågor om utlämnande i de här behandlade fallen.

Föreskriften i 2 kap. 15 5 första stycket TF enligt utkastet kommer att leda till att handlingar, som har upp— rättats eller företetts vid offentlig för- handling inför domstol eller annan myn- dighet, därefter i allmänhet inte kommer att kunna hållas hemliga. Denna före- skrift torde i någon omfattning få en indirekt verkan på det sättet att anled- ning att hemlighålla t. ex. polisutredning inte heller i förväg kommer att föreligga i fall då offentlig förhandling förestår (jämför SOU 1955: 17 s. 72 ff).

Utlämnande med förbehåll

Föreskrifterna om allmänna handlingars offentlighet syftar främst till att bereda allmänheten insyn i det sätt varpå myn- digheterna fullgör sina uppgifter. Det är då av vikt att inom det område som en- ligt TF är offentligt tillgången till all- männa handlingar också i praktiken blir lika för alla. Även hemliga handlingar kan emellertid stundom ställas till en sökandes förfogande utan fara för att skada inträffar. Nuvarande lagstiftning ger vissa möjligheter att lämna ut hem- lig handling efter diskretionär prövning (13, 14 och 16 åå, 19 5 första stycket samt 25 och 28 åå Seer); föreskrifterna härom gäller endast fall då sekretessen avser att skydda enskilds personliga eller ekonomiska intresse. Vid utlämnande kan

förbehåll uppställas, och överträdelse av sådant förbehåll kan bestraffas. Dessa möjligheter kan begagnas för att ge fors- kare tillgång till eljest hemligt material. Förarbetena till Seer innehåller också en antydan om att de kan utnyttjas för att tillgodose det kontrollintresse som är den väsentliga grunden för offentlighets- principen (prop. 1937:107 5. 63).

Det kan förtjäna övervägas, om icke föreskrifterna om diskretionårt utläm- nande bör inordnas i de nya sekretess- reglerna på ett mera systematiskt sätt och få allmän tillämpning. En vanlig situation är att både sekretessintresset och intresset av insyn är mycket starka. Det kan då bjuda emot att låta allmän- heten få obegränsad tillgång till upp- gifterna. Samma betänkligheter bör det inte möta att låta exempelvis en forskare eller en företrädare för en periodisk skrift få tillgång till dem under förbe- håll att icke prisge det sekretesskyddade intresset. En sådan anordning skulle få praktisk betydelse främst inom social- förvaltningen och eljest då sekretessen rör enskilds personliga förhållanden. Pressen skulle kunna utsätta en myndig- hets praxis för granskning utan att någon beaktansvärd risk uppkom för att lidan- de tillskyndades dem vilkas förhållanden berördes. Att sålunda differentiera till- gången till allmänna handlingar går knappast fritt från invändningar: en fara är att dylika favörer icke utdelas helt opartiskt. Denna fara bör dock icke över- skattas. Bl. a. bör besvärsinstitutet bli av betydelse såsom medel att genomföra ett i någon mån normmässigt betraktelse- sätt även på dessa diskretionära avgö- randen. Förbehåll om de hemliga upp- gifternas begagnande bör, då handling- arna ställs till förfogande för tryckt skrifts räkning, kunna uppställas såväl för den som får hand om dem som för den för skriften ansvarige. Att den sist- nämnde får del av förbehållet har straff-

rättslig betydelse jämlikt 7 kap. 5 % tredje stycket TF.

På grund av det anförda har i 15 å andra stycket intagits en föreskrift av innebörd att hemlig handling skall stäl- las till förfogande för forskning, rättslig granskning eller annat sådant ändamål, om detpskäligen kan anses uteslutet att utlämnande skulle medföra skada. Myn- digheten skall, om den anser det erfor- derligt, uppställa förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll. Brott mot sådant förbehåll skall enligt utkastet bestraffas jämlikt 17 kap. 13 & brottsbalken såsom över- trädelse av myndighets bud.

Någon anledning att låta stadgandet bli tillämpligt endast i det fall att sekre- tessen gäller till förmån för enskild torde icke föreligga. Det är å andra sidan up- penbart att exempelvis centrala försvars- hemligheter mera sällan kan utlämnas med stöd därav. Detta följer av att en- ligt stadgandets formulering utlämnande förutsätter att skada skäligen kan anses utesluten. Bedömningen härav måste på- verkas av sekretessintressets vikt.

I fall av »förtroendesekretess» (se un- der 13 och 14 55) är det inte fråga om myndighetsutövning i egentlig mening, och därför saknas vanligen det allmänna intresse av insyn som pressen företräder. I dessa fall torde möjligheten till utläm- nande efter diskretionär prövning få praktisk betydelse främst för forsknings- syfte (jämför för närvarande medicinsk forskning med hjälp av sjukhusjonrnaler hemliga jämlikt 14 & Seer).

Föreskriften om utlämnande med för- behåll får enligt utkastet viss tillämpning även på muntlig information, vare sig denna grundar sig på allmän handling eller ej. Någon generell skyldighet att stå till tjänst med muntlig information kommer väl inte att gälla. Däremot ute- slutes ansvar för brott mot tystnadsplikt för behörig befattningshavare, om denne

ansett uteslutet, att lämnandet av in- formationen skulle medföra skada; en vårdslös bedömning av denna fråga kan väl stundom föranleda tjänstefel.

Som en motsvarighet till stadgandet om utlämnande med förbehåll föreslås i det föl