SOU 1975:102

Tystnadsplikt och yttrandefrihet

tystnadspliktskommittén

www-o. ? o—lrxJ * ”__,

& ' Statens offentliga utredningar 19751102 Justitiedepartementet

Tystnadsplikt och yttrandefrihet

Betänkande av tystnadspliktskommittén Stockholm 1975

Till Statsrådet och Chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 7 maj 1975 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst tre sakkun- niga för att utreda frågan om offentliga funktionärers tyst- nadsplikt. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag hovrättslagmannen Erik Holmberg samt den 23 juni 1975 riksdagsledamöterna Bertil Fiskesjö och Kurt Ove Johansson

som sakkunniga. Holmberg förordnades till ordförande.

De sakkunniga har antagit namnet tystnadspliktskommittén.

Till sekreterare förordnades den 7 maj 1975 hovrättsasses—

sorn Kjell Nordling.

På framställning av kommittén förordnades den 16 oktober 1975 rådmannen Karl-Olof Lidin att såsom expert biträda de

"sakkunniga.

Den 6 juni 1975 förordnades fru Ingrid Mantel att biträda

kommittén med skriv- och kontorsgöromål.

Kommittén får härmed överlämna slutbetänkandet Tystnadsplikt och yttrandefrihet. Betänkandet innehåller förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt och till lag om tillämpningen av 8 kap 4 å i den av massmedieutredningen fö— reslagna massmediegrundlagen (SOU 1975:49). Dessutom framläggs förslag till flera följdändringar, bl a i rättegångsbalken, brottsbalken och tjänstemannalagarna.

Såsom "nuvarande lydelse" av berörda lagar har redovisats lydelsen per den 1 januari 1976.

Kommittén har under arbetet med nämnda tillämpningslag sam— rått med massmedieutredningen.

Experten Lidin har anslutit sig till de sakkunnigas förslag, som är enhälligt.

Stockholm den 2 december 1975. [04% Erik Holmberg

Ku t (Wi/WW

/Kjell Nordling

INNEHÅLL

Förkortningar Sammanfattning Författningsförslag Lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt Lag om tillämpningen av 8 kap 4 5 massmedie- grundlagen Ändring i rättegångsbalken Ändring i kyrkolagen Ändring i stats— och kommunaltjänstemannalagarna Ändring i brottsbalken Övriga följdändringar 1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet 1.1 Direktiven 1.2 Utredningsarbetet 2 Den rättsliga bakgrunden 2.1 Tystnadsplikterna för offentliga funktio— närer under 1809 års regeringsform 2.1.1 Tystnadsplikternas utveckling som en del av den administrativa lagstift— ningen och av tjänstemannarätten 2.1.2 Huvuddragen av gällande bestämmel— ser och tidigare praxis 2.2 Nya regeringsformens verkningar i fråga om tystnadsplikt 2.2.1 Regeringsformens och brottsbalkens bestämmelser om tystnadsplikt 2.2.2 Riksdagen 1975 2.2.5 Slutsatser beträffande regerings— formens verkningar 2.5 Tystnadsplikt och meddelarskydd 2.5.1 1949 års tryckfrihetsförordning, dess tillkomst och innebörd 2.5.2 Senare utredningsarbete och

ändringar

14 14

25

28 55

58

59 116

116 124 126

126

126

151

156

156 159

145 144

144

147

5 Allmän motivering 152 5.1 Konstitutionell form för föreskrifter om tystnadsplikt 152 5.1.1 Den konstitutionella grunden 152 5.1.2 Delegationsproblemet 155 5.1.5 Tystnadsplikt på grund av tjänste— avtal 159 5.1.4 Slutsats 160

5.2 Samlad reglering eller enbart regler i specialförfattningar? 160 5.5 Förhållandet mellan handlingssekretess

och tystnadsplikt 162 5.5.1 Gemensam lag för handlingssekretess

och tystnadsplikt? 162 5.5.2 Tystnadsplikt om innehållet i

hemlig handling? 164 5.5.5 Effekten på tystnadsplikten av be—

gränsningar i handlingssekretessen 166 5.5.4 Tystnadsplikt mot den enskilde

som skall skyddas 167 5.5.5 Sammanfattning 168

5.4 Tystnadsplikternas räckvidd och innebörd 169 5.4.1 Tystnadsplikt begränsar kontroll-

möjligheterna 169 5.4.2 Tystnadsplikt hos domstolarna 169 5.4.5 Allmänna intressen 171 5.4.4 Enskilda intressen 175

Myndighetsutövning mot enskild 175

Förtroliga hänvändelser 177

Enskildas förhållanden i andra fall 181

5.5 Vissa allmänna frågor 185

5.5.1 Lagens räckvidd 185 5.5.2 Vad innebär tystnadsplikt? 185 5.5.5 Uppgift till annan tjänsteman eller

myndighet eller till utomstående 186 5.5.4 Enskilds samtycke 188 5.5.5 Innehållet i offentlig handling 189

5.5.6 Konflikten med anmälningsplikt 190

5.6 Tystnadsplikt och meddelarskydd 5.6.1 5.6.2 5.6.5 5.6.4

5.6.5 5.6.6 5.6.7 5.6.8

5.6.9

5.6.10 5.6.11

5.6.12

Utgångspunkter

Rikets mellanfolkliga förbindelser Försvaret

Den centrala finans— och ränte— politiken

Brottsbekämpning

Säkerhets- och bevakningsåtgärder Det allmännas ekonomiska intressen Enskilda intressen; myndighetsut— övning

Enskilda intressen; förtroliga hänvändelser

Enskilda intressen; övriga fall Hemliga uppgifter i allmänna handlingar

Domstolars m fl överläggningar m m

5.7 Förbindelser och bevis om tystnadsplikter

4 Specialmotivering 4.1 Lagen om offentliga funktionärers

tystnadsplikt

4.1.1 1 &: vem omfattas av bestämmelserna? 4.1.2 2 &: vad innebär tystnadsplikten? 4.1.3 5 ?: utlämnande av uppgift till annan

4.1.4 4 ©: överprövning 4.1.5 5 5: förhållandet mellan tystnads— plikt och anmälningsplikt

4.1.6 6 &: verkan av samtycke 4.1.7 7 å: andra inskränkningar av tyst- nadsplikt

4.1.8 8 &: överförande av tystnadsplikt

4.1.9 9 Ö: tystnadsplikternas förhållande

till meddelarskyddet och till vittnesplikten

194 194 198 201

202 202 205 205

206

212 214

215 217 219 222

224 224

226

229 254

234 255

257 257

259

4.1.10 10 å: rikets mellanfolkliga

förbindelser 241 4.1.11 11 å: totalförsvaret 245 4.1.12 12 å: den ekonomiska politiken 245 4.1.1; 13 &: brottsbekämpning 246 4.1.14 14 &: säkerhets— och bevaknings— '

åtgärder 249

det allmännas ekonomiska

4.1.15 15 &

intressen 251 4.1.16 16 &: enskilda intressen; myndig- hetsutövning 256

4.1.17 17 &

enskilda intressen; förtro- liga hänvändelser (direkta) 262 4.1.18 18 å: enskilda intressen; förtroli—

ga hänvändelser (indirekta) 268 4.1.19 19 ?: enskilda intressen; andra

fall 270 4.1.20 20 å: hemliga uppgifter i allmän-

na handlingar m m 274 4.1.21 21 &: domstolars och förvaltnings— myndigheters överläggningar

och deras ännu icke meddela—

de beslut 277 4.1.22 22 å: ansvarsbestämmelse 280 4.1.25 Övergångsbestämmelser 281 4.2 Tillämpningslagen till 8 kap 4 & mass— mediegrundlagen 285 4.2.1 Inledning 285 4.2.2 1 %: bör endast uppsåtliga brott omfattas? 285

4.2.5 1 &: vissa förtroliga hänvändelser 285 4.2.4 1 &: tystnadsplikter för offentliga

funktionärer, i andra fall 291 4.2.5 1 ?: tystnadsplikt för funktionärer vid massmedier 299 4.2.6 Övriga bestämmelser 500

4.8 4.9 4.10

4.11

Bilaga 1:

Bilaga 2:

Bilaga 5:

Bilaga 4:

Bilaga 5:

Ändring i rättegångsbalken Ändring i kyrkolagen

Ändring i stats— och kommunaltjänste— mannalagarna

Ändring i brottsbalken

Anpassning till lagen om offentliga funk— tionärers tystnadsplikt av gällande lag— regler om tystnadsplikt som berör sådana funktionärer

Förslag till nya tystnadspliktsregler Bestämmelser som kan lämnas oförändrade Principerna för ändringar i förordning— ar m m

Ändring i förslaget till massmediegrundlag

Lagar med bestämmelser om tystnadsplikt Förordningar med bestämmelser om tystnadsplikt

Instruktioner med bestämmelser om tystnadsplikt

Oreglerade tystnadsplikter inom den

statliga förvaltningen

Oreglerade tystnadsplikter inom den

kommunala sektorn

Utökad lydelse av 8 kap 4 Ö massmedie-

grundlagen

Summary (not included in the first

edition, "Ds Ju—series")

500

508

509 510

512 518 522

525 529

551

558

545

546

557

568

Wlil'JJU1f'FÅ ,,: 51:44:11 u.,l-gumbm

- :jl; - nål-mm |”

" film?. IIEII las (in 11

_11',_1.H1||11_11;|1

.mrxs'ln'ntf." i; ' . * "ul [Humalog "”*—2114 A'L'. ? . I ' f _ .H-

FÖRKORTNINGAR

ADB Automatisk databehandling

BrB Brottsbalken

CSK Civilförvaltningens sekretesskungörelse

Ds Ju Departementsstencil, justitiedepartementet

Ds U Departementsstencil, utbildningsdepartementet

JK Justitiekanslern

JO Riksdagens ombudsmän

JuU Riksdagens justitieutskott

KU Riksdagens konstitutionsutskott

LAH Lagen om allmänna handlingar LOFT Lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt

MGL Massmediegrundlagen

MMU Massmedieutredningen

NJA Nytt juridiskt arkiv

OK Offentlighetskommittén

OSK Offentlighets— och sekretesslagstiftningskommittén

RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen (den nu gällande, om annat ej sägs)

RFV Riksförsäkringsverket

RO Riksdagsordningen

RPS Rikspolisstyrelsen

Seer Sekretesslagen

SFS Svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar TCO—K Tjänstemännens Centralorganisation, Kommunaltjänste- mannasektionen

TF Tryckfrihetsförordningen (den nu gällande, om annat ej sägs) TK Tystnadspliktskommittén TL Lag om tillämpningen av 8 kap 4 & massmediegrundlagen ÖB Överbefälhavaren

SAMMANFATTNING

Tystnadspliktskommittén (TK) har haft två huvuduppgifter. Den ena har varit att klarlägga vilka tystnadsplikter för offentliga funktionärer som gällde innan den nya regerings— formen trädde i kraft, att överväga i vilka hänseenden tystnadsplikt för dessa bör gälla i framtiden samt att ut— arbeta förslag till författningsbestämmelser på grundval av den nya regeringsformen (RF).

Den andra huvuduppgiften har varit att, närmast på grundval av massmedieutredningens förslag till massmediegrundlag (SOU 1975:49), överväga Vilka tystnadsplikter, för offent— liga funktionärer och för enskilda, som bör ha företräde framför grundlagsprincipen om ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift eller

annat massmedium.

Författningsreglering av tystnadsplikterna

Kommitténs allmänna utgångspunkt har varit att bestämmelserna om tystnadsplikt så långt det är möjligt skall vara meddelade i lag och att de alltså till innebörd och räckvidd skall prö— vas av riksdagen. Undersökningarna har också lett till att regleringen av tystnadsplikterna till allra största delen

kan göras i lag. Kommittén har utarbetat ett förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt (LOFT). Den föreslagna regleringen i övrigt, som skall göras dels i and— ra lagar, dels i förordningar, innebär i allt väsentligt en-

bart hänvisningar till LOFT.

LOFT innehåller ett antal bestämmelser som föreskriver tyst— nadsplikter. Bestämmelserna är uppbyggda efter skyddsintres— sen, så att skyddet för rikets förhållande till andra stater

behandlas i en paragraf, skyddet för försvaret såsom funktion

i en annan, skyddet för det allmännas ekonomiska intressen

i en tredje o s v. Denna systematik ger enligt kommitténs mening ett tjänligt underlag för reglerna om förhållandet mellan tystnadsplikterna och den tryckfrihetsrättsliga grund— satsen om ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelanden för

publicering; se härom under nästa rubrik.

Vad beträffar skyddet för enskildas intressen, personliga

och ekonomiska, särskiljer kommittén i sitt förslag skilda typer av allmän verksamhet. Den ledande synpunkten vid uppdel— ningen har varit att allmän insyn är i särskilt hög grad på— kallad i fråga om handläggningen av ärenden som innefattar myndighetsutövning mot enskilda i den mening som avses i 11 kap 7 & regeringsformen samt i 5 & förvaltningslagen. I sistnämnda bestämmelse uttrycks saken så att det skall

vara "fråga om utövning av befogenhet att för enskild be- stämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär be— straffning eller annat jämförbart förhållande".

I fråga om utredningen i ärenden av detta slag skall tyst— nadsplikt förutsätta att röjande kan antas leda till en på— visbar skada, närmare beskriven i bestämmelsen (16 & LOFT).

Andra ytterligheten är fall då myndighet uppträder på lika

fot med enskild antingen i en ren hjälpfunktion utan inslag

av tvång (sjukvård, rådgivning eller medling i personliga an— gelägenheter m m) eller också i rollen såsom affärs— eller serviceföretag, kanske i konkurrens med enskilda företag.

I dessa fall, av kommittén kallade förtroendefall, skall tystnadsplikt föreligga så snart det kan antas att den enskil- de, som har trätt i förbindelse med myndigheten, har förut-

satt förtrolig behandling (17 & LOFT).

Ett likartat fall är det att en yrkesutövare eller ett före— tag står under statlig tillsyn och att den som utövar tillsyn

därvid får kännedom om enskildas förtroliga förbindelser med den som står under tillsyn. Även här skall tystnadsplikt föreligga kring den förtroliga förbindelsen (18 & LOFT).

Det finns en stor mellankategori av allmän verksamhet, där det å ena sidan inte är fråga om handläggning av ärenden inom ramen för myndighetsutövning mot enskild, å andra sidan inte föreligger någon förtroendesituation. Hit hör löpande tillsyn, upphandling och andra ekonomiska mellanhavanden utanför rent affärsmässig verksamhet, undervisning, forskning m m. Tyst- nadsplikten skall här vara beroende av ett skaderekvisit som skall kräva mindre än det som skall gälla i de ärenden som

innefattar myndighetsutövning mot enskild (se 19 å).

I övrigt gäller såsom en allmän regel enligt LOFT, att tyst— nadsplikt skall upprätthållas endast.i fall där röjande kan

antas medföra skada av visst i LOFT angivet slag.

Regleringen i LOFT är nära anknuten till bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet och om inskränkningar däri. Kommittén har byggt på offentlighets— och sekretesslagstift— ningskommitténs förslag till lag om allmänna handlingar m m (SOU 1975:22). Föreskrifterna om handlingssekretess skall en— ligt TK:s förslag få betydelse dels därigenom att de uppgif— ter i en hemlig handling som utgör grund för hemlighållandet skall vara omfattade av tystnadsplikt (20 & LOFT), dels däri— genom att begränsningar i handlingssekretessen, t ex beträf— fande särskilda slag av handlingar (beslut, register m m), skall få motsvarande tillämpning i fråga om tystnadsplikten (7 i; LOFT).

Föreskriften i 20 & LOFT om tystnadsplikt kring innehållet i hemlig handling gör det möjligt att i övrigt föreslå en be— tydligt mindre detaljrik reglering av tystnadsplikterna än

vad som annars hade varit fallet. Man kan i många hänseenden

falla tillbaka på ett noga övervägt och väl systematiserat

kompkm av regler om hemlighållande av handlingar och därige— nom komma ifrån behovet av ännu en omfattande reglering. På liknande sätt gör bestämmelsen i 7 å det onödigt att förse LOFT med undantagsregler för de fall då en handling, som vid tillämpning av sekretessregler normalt skulle ha hållits hem— lig, likväl på grund av särskild undantagsregel skall vara of— fentlig. I den mån så är fallet, faller tystnadsplikten bort.

LOFT innehåller ett antal inledande bestämmelser (1 - 9 åå). Här anges först lagens tillämpningsområde. Den omfattar offent— liga funktionärer eller, med lagens uttryckssätt, "den som på grund av anställning, uppdrag eller tjänsteplikt eller på

annan grund deltager eller har deltagit i verksamhet hos

statlig eller kommunal myndighet eller hos annat allmänt or- gan" (1 5).

Den närmast följande paragrafen (2 &) anger tystnadspliktens principiella innebörd: ett förbud att, vare sig under verksam— heten eller senare, yppa det som omfattas av tystnadsplikt för annan eller utnyttja sin kunskap därom utanför sin verksamhet

för det allmännas räkning.

De närmast följande fem paragraferna syftar till att anvisa lösningar i fall då tystnadsplikter kommer i kollision med and— ra intressen. Man kan säga att dessa bestämmelser försöker

ge svar på de problem som nu döljs under sådana formuleringar som att en befattningshavare inte får yppa en omständighet

"i oträngt mål", "obehörigen" o s v.

Behovet att begagna hemliga omständigheter såsom utredning hos annan myndighet eller för andra behöriga behov behandlas först (3 5 1 st). Skadas inte det intresse som tystnadsplik- ten skall skydda, skall uppgifter om sådana omständigheter ställas till förfogande för verksamhet inom myndighet, bort— sett dock från "förtroendefallen" (17 och 18 åå). Uppgifterna

skall kunna ställas till förfogande för annan myndighet eller

för utomstående, även om en viss skada kan befaras, om det

är föreskrivet i lag eller förordning eller myndigheten med- ger det efter prövning av behovet och skaderisken. Även här är förtroendefallen undantagna; i dessa fall skall, menar kommittén, krävas en särskild lagbestämmelse som just är in- riktad på det fall varom fråga är. Då uppgift lämnas ut en— ligt 5 Q 1 st, skall myndigheten kunna göra förbehåll som in—

skränker mottagarens rätt att utnyttja uppgiften.

Myndigheter med uppgift att utöva kontroll över andra myndig- heter, det må vara fråga om revision, tillsyn, prövning i disciplinförfarande eller överprövning efter underställning eller överklagande, skall utan hinder av tystnadsplikt få känne- dom om sådant som de behöver veta för att fullgöra sin uppgift (3 ä 2 st). J'K och JO skall ha rätt att få tillgång till alla begärda upplysningar (för JO:s del är saken reglerad i RF,

och LOFT innehåller bara en erinran härom). I fråga om riks-

dagens revisorer hänvisas till bestämmelser i RF och i särskild

lag.

Om någon begär att enligt 5 å få tillgång till en hemlig upp— gift men får avslag, skall han kunna överklaga, och härvid skall besvärsordningen i fråga om utbekommande av hemliga handlingar lända till efterrättelse (4 ©). Som regel kommer det slutliga avgörandet att ligga hos regeringen, när det är tvist mellan statliga myndigheter, och i andra fall hos rege—

ringsrätten.

Konflikten mellan tystnadsplikt och anmälningsplikt behandlas i 5 &. Huvudregeln är att anmälningsplikt skall gälla utan

hinder av tystnadsplikt. Även här gäller särskilda regler för förtroendefallen enligt 17 eller 18 å. I dessa fall skall an- mälningsplikten ha företräde bara om den är föreskriven i lag, och dessutom gäller att den som har tystnadsplikt i första

hand skall pröva, om syftet med anmälan kan nås på annat sätt.

Denna prövning skall såvitt möjligt göras i samråd med den

till var; förmån tystnadsplikten gäller. Bestämmelsen innebär för det ofta diskuterade fallet av vanvård av barn, att en lä- kare i första hand skall försöka förmå dem som har hand om har— net att gå med på att barnet tas om hand för frivillig samhälls- vård eller att barnet på annat sätt kommer i trygga förhållan- den men att, om en sådan väg visar sig vara oframkomlig, anmäl—

ningsplikten (93 å barnavårdslagen) skall gälla.

Effekten av samtycke från den till vars förmån tystnadsplik— ten skall gälla behandlas i följande paragraf (6 Ö). Huvud— regeln är givetvis, att samtycket upphäver tystnadsplikten. Vissa undantag gäller dock. Av betydelse är bl a att inskränk— ningar i den enskildes rätt att få ut en allmän handling, som skall hållas hemlig till hans förmån (t ex en sjukjournal med uppgifter om psykisk sjukdom), skall ha motsvarande tillämp— ning i fråga om tystnadsplikten.

Härnäst följer den i det föregående nämnda bestämmelsen (7 &) om effekten på tystnadsplikten av föreskrift att en handling, som efter sitt innehåll omfattas av en regel om tystnadsplikt,

skall vara offentlig.

Tidigare nämndes att myndighet med kontrolluppgift skall få del av hemliga uppgifter, när det behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift (5 ä 2 st). En motsvarande tystnadsplikt bör då gälla för dem som har del i kontrollen. Detta föreskrivs i 8 5. På liknande sätt anges att den offent- lige funktionär som eljest "i andra hand" får del av en upp— gift, som )mfattas av tystnadsplikt enligt lagen, själv blir underkastal tystnadsplikt.

I 9 Ö har införts ett par bestämmelser med karaktär av hän— visningar. Först sägs att tystnadsplikt i viss omfattning trä— der tillbaka för grundsatsen om skydd för den som lämnar med— delande för offentliggörande. Hänvisningen syftar på 8:1 och 4 i förslaget till massmediegrundlag (MGL); se under näs—

ta rubrik. Därefter erinras om att tystnadsplikt likaså i vissa

fall viker för skyldigheten att avge vittnesmål eller liknande

berättelse inför domstol.

Regleringen i LOFT har dragit med sig ändringar i åtskilliga lagar. Dessa är till största delen av rent lagteknisk natur; de lägger inte någonting till LOFT:s regler i sak och drar i huvudsak inte heller någonting ifrån dem. I stor utsträck— ning har de föreslagna lagbestämmelserna karaktären av hän- visningar till föreskrifter i LOFT. Av betydelse är särskilt att bestämmelserna i rättegångsbalken om förhållandet mellan tystnadsplikt och vittnesplikt omredigeras och delvis får annat innehåll. Genom ändring i stats— och kommunaltjänste- mannalagarna slås fast något som kommittén anser följa redan av RF, nämligen att tystnadsplikt för statens och kommunernas tjänstemän inte kan föreskrivas genom avtal. De ålderdomliga bestämmelserna om prästs tystnadsplikt i kyrkolagen moderni— seras; denna ändring, som är nödvändig endast för de präst- vigda personer som inte innehar prästtjänst, måste beslutas genom kyrkolag och kan därför inte genomföras förrän efter nästa allmänna kyrkomöte. Även ett stort antal föreskrifter i förordningar bör ändras som en följd av förslaget till LOFT. Kommittén har inte utarbetat förslag till alla dessa ändring— ar utan har bara angivit de principer som enligt kommitténs mening bör vara vägledande. LOFT:s bestämmelser innebär bara på några få punkter att regeringen blir behörig att förordna om tystnadsplikt. Då så är fallet innebär förordningsmakten bara att regeringen kan bestämma inom vilka myndigheter tyst— nadsplikten skall gälla, medan dennas innehåll regleras i

LOFT och endast kan inskränkas genom bestämmelser i förord—

ning.

Tystnadsplikt i förhållande till massmedierna

Massmedieutredningen (MMU) har föreslagit (8;4 MGL) att den, som meddelar uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio—

program, televisionsprogram eller film och därigenom åsidosät—

ter en tystnadsplikt, mot huvudregeln 1 8:1 MGL skall kunna fällas till ansvar i de fall som anges i en särskild lag om tillämpningen av 8:4, under ytterligare förutsättning att

brottet har förövats uppsåtligen.

TK har utarbetat förslag till sådan tillämpningslag (TL).

De genomgående principerna i TL är följande.

1. Tystnadsplikter kring frivilliga hänvändelser i person— liga eller ekonomiska angelägenheter skall ha företräde fram— för principen om ansvarsfrihet för meddelare. Denna regel får tillämpning bl a inom själavården, inom den friviliga sjukvår— den, både den statliga och den privata, i fråga om advokater, inom de delar av socialvården och skolan där frivillig rådgiv— ning och annan hjälp lämnas, allt såvitt verksamheten faller utanför myndighetsutövningen, inom den offentliga arbetsför- medlingen samt i fråga om myndigheters service- och affärs— verksamhet till allmänhetens tjänst. Det huvudsakliga motivet är att myndigheterna här inte företräder samhällsmakten och att det för den skull inte finns något starkare behov av insyn eller kontroll, medan å andra sidan de enskilda som anlitar verksamheten ofta kan ha synnerligen starka motiv för konfi— dentiell behandling. — Bestämmelsen gör det, såvitt den gäller advokater, möjligt för Advokatsamfundets organ att vidta disci— plinära åtgärder mot en advokat som har brutit mot sin i sam— fundsstadgarna föreskrivna tystnadsplikt genom publicering i

massmedium eller meddelande för sådan publicering.

2. Stor restriktivitet iakttas i fråga om tystnadsplikt till skydd för allmänna intressen. Dessa får enligt förslaget före— träde framför grundsatsen om meddelarskydd endast i få fall. Ett sådant fall är omständigheter som hålls hemliga av hänsyn till Sveriges förhållande till andra stater. Här skall tyst— nadsplikten - bortsett från särskilt påbjuden "ovillkorlig tystnadsplikt" kring utrikesnämndens överläggningar få före-

träde endast om meddelandet medför fara för rikets säkerhet

eller för annan allvarlig skada för riket eller för sådan skada för enskild. Den stora mängden av information som är samlad inom utrikesförvaltningen och andra myndigheter med uppgifter på området skall alltså kunna ställas till förfogande för den allmänna debatten, även till den del denna information omfat—

tas av tystnadsplikten enligt LOFT.

Meddelande för publicering, som angår försvarshemlighet och som innefattar brott mot rikets säkerhet, skall kunna beivras. Förslaget innebär, i anslutning till MMUzs förslag, den änd— ringen att endast uppsåtliga brott skall kunna bestraffas. Vårdslöshet med hemlig uppgift skall således falla utanför det

s traffbara område t .

Tystnadsplikten inom riksbanken kring rikets centrala finans— och räntepolitik skall,liksom nu, upprätthållas även gentemot massmedierna. Tystnadsplikten blir här som regel kortvarig, och kommittén räknar med att den inte skall utgöra något egentligt

hinder för informationen eller debatten rörande den ekonomiska

politiken.

Sekretessen kring polisens och åklagarnas verksamhet lämnas utan skydd gentemot massmedierna, bortsett från att tystnads— plikten angående telefonavlyssning på grund av domstols eller undersökningsledares beslut skall ha företräde framför prin— cipen om meddelarskydd. I fråga om telefonavlyssning blir be- stämmelsen tillämplig även på dem som inom televerket sysslar med verkställighet av domstolens eller undersökningsledarens

beslut.

Tystnadsplikt kring säkerhets- och bevakningsåtgärder med syf— te att förebygga brott av skilda slag (låskombinationer, larm- anordningar, konstruktionsdetaljer, särskilda åtgärder med av— seende på transportvägar o d, chiffer och koder, program för ADB—upptagningar m m) skall få företräde framför grundsatsen om meddelarskydd. Detsamma gäller tystnadsplikt kring åtgär—

der med syfte att hindra rymning eller fritagning inom polisen

och kriminalvården.

Det allmännas ekonomiska intressen (förhandlingar om kollek— tivavtal, om upphandling, om entreprenader o s v, affärshem— ligheter inom affärsdrivande myndigheter m m) lämnas utan skydd

gentemot massmedierna.

5. Tystnadsplikten kring innehållet i hemliga allmänna hand— lingar skall i vissa särskilt angivna fall ha företräde fram- för grundsatsen om skydd för meddelare. Detta gäller framför allt tystnadsplikten kring statistiska uppgifter och dessutom vissa mer eller mindre likartade fall, där insamlade uppgif- ter inte är avsedda att tjäna som utredning i ärenden innefat—

tande myndighetsutövning mot enskilda.

4. All tystnadsplikt till skydd för enskilda ekonomiska eller personliga omständigheter utöver den som gäller förtroliga hänvändelser och de nyss åsyftade tystnadsplikterna i fråga om innehållet i hemliga handlingar viker för principen om medde— larskydd. Detta får praktisk betydelse framför allt i fråga om tystnadsplikter i sociala ärenden och andra ärenden där det är fråga om myndighetsutövning mot enskild. Syftet med ändringen är att snedvriden publicitet och debatt på ofullständiga eller oriktiga premisser skall kunna förebyggas. Nu gällande regler är, särskilt i fråga om de socialvårdsorgan som handhar tvångs— ingripanden, ägnade att hindra en allsidig belysning av myn—

digheternas förfarande och val av åtgärder.

5. Tystnadsplikten i fråga om innehållet i domstols dom och annat motsvarande beslut och om vad som yttras under domstols enskilda överläggning om sådant beslut skall fram till tiden för beslutets meddelande ha företräde framför principen om ansvarsfrihet för meddelare. Därefter skall denna senare prin— cip ha företräde. TK åberopar härvidlag intresset av offentlig debatt och vetenskaplig belysning av det sätt varpå domarna

och de andra här avsedda besluten tillkommer. Motsvarande tyst—

nadsplikt inom förvaltningen skall inte till någon del ha

företräde framför grundsatsen om skydd för meddelare.

6. Slutligen skall den tystnadsplikt som följer av MGL:s (respektive TF:s) regler om uppgiftslämnares och vissa andra personers rätt till anonymitet ha företräde framför principen om ansvarsfrihet för meddelare. Om exempelvis en tidningsman röjer källan till en anonym uppgift för offentliggörande i

en annan tidning eller i radio, skall han kunna fällas till

ansvar .

TK har utgått från att massmediernas ökade tillgång till hem— liga uppgifter i sociala ärenden m m i främsta rummet kommer att få den konsekvensen att publiciteten blir korrektare och mera balanserad. Man kan emellertid inte helt utesluta risken för publicitetsskador. Kommittén har övervägt skilda metoder att förebygga sådana. Övervägandena har lett fram till en änd— ring av reglerna i brottsbalken om åtal för förtal. Förtal ligger nu endast i mycket begränsad utsträckning under all— mänt åtal. Som regel får alltså målsäganden själv ta ansvaret både för utredningen och för själva rättegången. För allmänt åtal fordras utöver angivelse av målsäganden, att åklagaren

av särskilda skäl finner åtal vara påkallat från allmän syn- punkt. TK föreslår nu, i viss anslutning till ett förslag från straffrättskommittén från år 1953, att åklagaren som regel skall bli skyldig att väcka åtal för förtal efter angivelse, om sedvanliga beviskrav är uppfyllda. För att han skall kunna underlåta att väcka åtal skall fordras att det föreligger om- 'ständigheter som gör att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt.

JK har i remissyttrande över MMU:s förslag fört fram tanken att de fall då grundsatsen om ansvarsfrihet för meddelare skall vika för tystnadsplikter inte bara, som MMU har föreslagit, skall vara angivna i en särskild tillämpningslag utan också

vara angivna i mera allmänna ordalag i själva grundlagen. JK

har yttrat att den av MMU valda tekniken gör det möjligt att genom vanlig lag helt fritt bestämma gränsen kring de tyst— nadsplikter som skall genombryta meddelarskyddet och att den- na gräns alltså, beroende på dagsaktuella strömningar, kan dras så att meddelarskyddet blir vidsträckt eller mycket be- gränsat. JK:s yttrande har kommit TK till del så sent att kom- mittén inte har hunnit överväga problemet så fullständigt som önskvärt varit. Kommittén har emellertid funnit det angeläget att de som skall yttra sig över dess förslag därvid har till- gång till en skiss syftande till att klargöra innebörden av JK:s tanke. En sådan skiss är fogad som bilaga 4 till betän- kandet.

Försök till "könsneutral" utformning av lagtexterna

Gällande lagar är, även när de riktar sig till personer av båda könen, formellt skrivna för personer av manligt kön, något som kommer till uttryck framför allt genom valet av pronomina. Kommittén har prövat olika utvägar ur detta dilemma och stan— nat vid att avfatta texterna till de två nya lagar som före- slås (LOFT och TL) i "könsneutral" form. Någon gång används ordet "person", i åtskilliga av bestämmelserna skrivs "han eller hon", i åter andra föreskrifter väljs "avpersonalise-

rade" uttryckssätt.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom föreskrives som följer.

Inledande bestämmelser

15

Bestämmelserna om tystnadsplikt i denna lag eller i förordning

meddelad med stöd därav gäller för den som på grund av anställ— ning, uppdrag eller_tjänsteplikt eller på annan grund deltager

eller har deltagit i verksamhet hos statlig eller kommunal myn—

dighet eller hos annat allmänt organ.

Vad som i det följande i denna lag sägs om myndighet gäller

även annat allmänt organ.

Om tillhandahållande av allmän handling gäller vad som är

föreskrivet i 5 kap massmediegrundlagen.

2?)

Gäller tystnadsplikt om vad någon har erfarit under sådan verksamhet som avses i 1 5 första stycket, får denna person icke, utöver vad som följer av 5 - 7 och 9 åå, vare sig under verksamheten eller senare yppa det för annan eller utnyttja sin kunskap därom utanför sin verksamhet för det allmännas

räkning.

35

Den som har tystnadsplikt enligt annan bestämmelse i denna lag än 17 eller 18 5 får utan hinder därav lämna uppgift till annan som behöver få del av uppgiften för sin verksamhet inom myndighet, dock endast om icke det intresse som tystnadSplik— ten skall skydda skadas därigenom. Även om risk för skada före— ligger får han eller hon lämna uppgift till annan, om det är

det efter prövning av behovet och skaderisken. Myndigheten får göra förbehåll som inskränker mottagarens rätt att utnyttja

uppgiften.

Den som enligt lag eller förordning har att utöva tillsyn över någon, som har tystnadsplikt, verkställa revision av denna persons tjänsteutövning eller pröva beslut eller åtgärd vari personen har tagit del, skall utan hinder av tystnads- plikten få kännedom om sådant som han eller hon behöver veta för att fullgöra sin uppgift. Justitiekanslern har rätt att få alla begärda upplysningar utan hinder av tystnadsplikt.

Föreskrifter om skyldighet att lämna upplysningar till riks-

dagens ombudsmän och dess revisorer finns i regeringsformen.

45

Om den som har tystnadsplikt vägrar att lämna uppgift enligt 5 & första eller andra stycket, skall frågan på begäran hän— skjutas till myndigheten. Vägrar denna att samtycka till att uppgiften lämnas, kan vägran överklagas. Därvid skall bestäm— melserna om överklagande av vägran att utlämna allmän handling

ha motsvarande tillämpning.

Tystnadsplikt inskränker ej skyldighet enligt lag eller för— ordning att göra anmälan till myndighet. Är fråga om tystnads— plikt enligt 17 eller 18 &, gäller dock endast i lag föreskri— ven anmälningsskyldighet, och den som har tystnadsplikt skall, såvitt möjligt i samråd med den till vars förmån denna gäller,

i första hand pröva om syftet med anmälan kan nås på annat sätt.

Vad som sägs i första stycket gäller icke prästs tystnadsplikt enligt 17 & första stycket.

65

Tystnadsplikt-kan, i vad den gäller till förmån för enskild,

eftergivas av denne eller denna. Prästs tystnadsplikt enligt 17 5 första stycket kan dock icke eftergivas. Inskränkning i enskilds rätt att utbekomma allmän handling, som skall hål— las hemlig till dess förmån, skall ha motsvarande tillämp- ning i fråga om tystnadsplikten.

7?

Om beslut, register eller annan handling, vars innehåll om— fattas av tystnadsplikt enligt bestämmelse i denna lag eller i förordning meddelad med stöd därav, skall hållas tillgäng- lig enligt föreskrifterna om allmänna handlingars offentlig— het, bortfaller tystnadsplikten i motsvarande omfattning.

Tystnadsplikt för den som hos myndighet deltager i viss verk—

samhet om vad han eller hon har erfarit därunder gäller också

för den som får kännedom därom

1. under verksamhet inom samma myndighet;

2. under verksamhet inom annan myndighet sedan uppgift har lämnats enligt 5 & första stycket;

5. i samband med tillsyn, revision, annan kontroll eller

förundersökning i brottmål.

Att den som har tystnadsplikt i vissa fall har rätt att utan hinder därav lämna meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, radio, television eller film följer av massmediegrund— lagen. Skyldighet att utan hinder av tystnadsplikten lämna uppgifter vid förhör under ed eller försäkran följer av rätte—

gångsbalken och förvaltningsprocesslagen.

Tystnadsplikter

105;

Den som är verksam inom utrikesförvaltningen eller eljest inom statlig myndighet har tystnadsplikt om vad han eller hon

därunder har erfarit angående Sveriges eller svensk myndighets

eller medborgares förbindelser med annan stat eller någon dess myndighet eller medborgare, med statslös eller med mellanfolk— lig organisation eller i övrigt angående annan stat, dess med— borgare, statslös eller mellanfolklig organisation, i den mån röjande kan antagas störa rikets mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skada riket eller föranleda att någon

utsättes för övergrepp eller lider men.

11 &

Den som är verksam inom totalförsvaret eller eljest inom myn- dighet har tystnadsplikt om vad han eller hon därunder har erfarit angående planläggning eller annan förberedelse av verk- samhet för att försvara riket, i den mån det skulle vålla fara för rikets säkerhet, att det kommer till annan stats kännedom,

eller eljest kunna skada försvaret av riket, att det röjes.

12 &

Den som är verksam inom riksbanken har tystnadsplikt om vad han eller hon därunder har erfarit angående rikets centrala finans— och räntepolitik, i den mån det kan antagas att röjande

motverkar syftet med vidtagna eller planerade åtgärder.

13%

Dem som inom polisväsendet eller tullväsendet eller inom åkla- garmyndighet är verksam med att förebygga, utreda eller beivra brott och den som eljest medverkar i handläggningen av ärende om tvångsmedel i verksamhet för att förebygga brott eller i brottmål eller i verkställighet av beslut om sådant tvångsmedel, har tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit därunder, i den mån röjande kan antagas motverka beslutade eller plane- rade åtgärder eller skada den framtida verksamheten.

14%

Den om under verksamhet för det allmännas räkning får kännedom om säkerhets- eller bevakningsåtgärd med avseende på byggnad, lokal eller inventarier eller eljest på tillverkning, förvaring

eller transport eller annan befordran av pengar, värdeföremål, handlingar eller meddelanden, har tystnadsplikt därom, i den mån röjande kan antagas motverka åtgärden. För den som är verk- sam inom polisen eller kriminalvården omfattar tystnadsplikten även sådant som han eller hon i övrigt har erfarit om åtgärd med ändamål att hindra rymning eller fritagning, i den mån

röjande kan antagas motverka åtgärden.

15%

Den som hos statlig eller kommunal myndighet deltager i för- handling eller annan verksamhet för att bestämma anställnings— villkor eller i förberedelse för sådan verksamhet eller som där sysslar med rättstvist angående anställningsvillkor, har tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit därunder, i den mån röjande kan antagas försvåra uppgörelse eller försämra myndighets läge i förhandling eller rättegång.

Den som sysslar med affärsverksamhet för det allmännas räkning har, utöver vad som följer av första stycket, tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit därunder angående konstruk— tionsarbete, utredning, prov, prissättning, förhandling, tvist eller affärshändelse som står i samband med verksamheten, om röjande kan antagas på det allmännas bekostnad gynna någon,

som driver likartad rörelse.

Den som, i fall som icke åsyftas i första eller andra stycket, för det allmännas räkning sysslar med rättstvist, med upp— handling, med förhandling om köp eller försäljning eller om upplåning eller utlåning eller med annat ekonomiskt mellan— havande, har tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit därunder, om röjande kan antagas försvåra uppgörelse eller försämra det allmännas ställning som part.

16 &

Den som deltager i förundersökning i brottmål eller i hand— läggning av ärende, vari fråga är om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet,

disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande,

har, i de fall då det har föreskrivits genom lag eller för-

ordning, tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit där- under, i den mån röjande kan antagas medföra

1. att enskild lider skada såsom näringsidkare, i sin an- ställning eller eljest i ekonomiskt hänseende;

2. att enskild utsättes för fara till liv eller hälsa, för andras missaktning eller för annat men i personligt hän— seende;

5. att enskild som har avgivit anmälan eller utsaga utsättes

för våld eller annan menlig åtgärd.

Vad som sägs i första stycket om den som deltager i handlägg— ningen av ärende gäller icke den som deltager i domstols hand— läggning av mål eller rättegångsärende eller i handläggningen

av fråga om strafföreläggande eller föreläggande om ordningsbot.

Präst, som mottager bikt eller deltager i själavårdande samtal, samt läkare eller annan,som deltager i frivillig undersökning, vård, rådgivning eller medling i personliga angelägenheter, anordnad inom den allmänna sjukvården eller i socialvården eller eljest av myndighet, i offentlig arbetsförmedling eller i myndighets verksamhet för att bevilja eller lämna rättshjälp, har tystnadsplikt om enskilds hänvändelse och om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning av hänvän— delsen, såvida den som gör denna kan antagas ha förutsatt för—

trolig behandling.

Samma tystnadsplikt gäller, i fall då det har föreskrivits genom lag eller förordning, för den som deltager i medling

i arbetstvister, i provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering eller vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning, som myndighet utför för enskilds räkning eller eljest enligt enskilds uppdrag, eller i bank—

rörelse eller annan ekonomisk verksamhet, som myndighet be—

driver till allmänhetens tjänst.

185

Den som deltager i handläggningen av ärende om beskattning eller om tillstånd eller auktorisation enligt lag eller för— ordning att bedriva yrke eller näringsverksamhet eller att företaga viss åtgärd, den som deltager i utövningen av tillsyn enligt lag eller förordning över enskild ekonomisk förvalt— ning eller yrkes- eller näringsverksamhet samt den som eljest medverkar i undersökning eller kontroll för det allmännas räk— ning av enskilds förvärvsverksamhet eller ekonomiska förhål— landen, har tystnadsplikt om allt som han eller hon därunder har erfarit i fråga om förhållandena för dem som har trätt i affärsförbindelse eller annan förtrolig förbindelse med den

som är föremål för undersökning eller kontroll.

195

Den som hos myndighet sysslar med polisiär eller exekutiv verksamhet, sjukvård, kriminalvård, barnavård, nykterhets- vård, annan vård inom anstalt, kontroll över utlänningar, personalvård, personalkontroll, undervisning, forskning, ut— redning, attityd— eller opinionsundersökning, djursjukvård, tillsyn eller annan kontroll över näringslivet eller rätts— tvist, upphandling, förhandling om köp eller försäljning, upplåning, utlåning eller annat ekonomiskt mellanhavande och som därvid deltager i annan verksamhet än sådan som avses

i 16 eller 17 5, har tystnadsplikt om anmälan från enskild person samt om vad han eller hon under verksamheten har er- farit om någons personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antagas att röjande skulle medföra skada eller obehag för denna person eller för dess nära anhöriga. För den som sysslar med undervisning, forskning, utredning eller attityd— eller opinionsundersökning skall det sagda gälla endast i fall

då det har föreskrivits genom lag eller förordning.

Den som tjänstgör i myndighets telefonväxel har tystnadsplikt

om inkommande och utgående samtal.

205

Den som under verksamhet hos myndighet får del av handling, som skall hållas hemlig enligt annan bestämmelse i lagen om allmänna handlingar än 50 & första stycket, eller av upp- teckning, som verkställes under arbetet med att upprätta sådan handling, har tystnadsplikt i fråga om de uppgifter i handlingen eller uppteckningen som utgör grund för hemlighål- landet.

21%

Den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol har tystnadsplikt om innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu ej meddelat beslut, som avser domstolens rätt- skipande eller rättsvårdande uppgifter, samt om vad som har förekommit vid de överläggningar som domstolen håller inom

stängda dörrar angående domar eller sådana beslut.

Motsvarande tystnadsplikt gäller, i fall då det har före— skrivits genom lag eller förordning, för den som är anställd eller fullgör uppdrag vid förvaltningsmyndighet i fråga om beslut, genom vilket i särskilt fall för enskild bestämmes om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande, samt om vad som har ytt— rats i förtroende under överläggning till sådant beslut.

Ansvarsbestämmelse

22%

Bestämmelser om åtal och påföljd för brott mot tystnadsplikt finns i brottsbalken. Vad som sägs där om sådant brott gäller även brott mot förbehåll som myndighet har uppställt vid läm— nande av uppgift som är belagd med tystnadsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Av kommun, landstingskommun, kyrklig kommun eller förvalt— ningsmyndighet meddelad föreskrift om tystnadsplikt upphör

att gälla när lagen träder i kraft.

Regeringen bemyndigas att upphäva förbud som avses i 8 kap 7 å andra stycket regeringsformen och som har meddelats av Kungl Maj:t. Även utan beslut av regeringen upphör sådant förbud att gälla ett år efter det att denna lag har trätt

i kraft, såvida det inte kan stödjas på bemyndigande i denna

lag.

2 Förslag till Lag om tillämpningen av 8 kap 4 & massmediegrundlagen

Härigenom föreskrives som följer.

1 & Om någon enligt 8 kap 1 5 massmediegrundlagen lämnar medde— lande för offentliggörande i tryckt skrift, radio, televi-

sion eller film och därigenom uppsåtligen åsidosätter tyst— nadsplikt, får han eller hon, enligt vad som angives i 4 å

i samma kapitel, fällas till ansvar i följande fall:

A Tystnadsplikt i fråga om vissa förtroliga hänvändelser

Meddelandet lämnas av

präst, advokat, biträde i rättslig angelägenhet, läkare,

tandläkare, apotekare, barnmorska eller sjuksköterska,

den som eljest deltager i sådan undersökning, vård, rådgiv— ning eller medling i personliga angelägenheter, som icke är

att hänföra till myndighetsutövning, eller

den som deltager i offentlig arbetsförmedling eller offent—

lig verksamhet för att bevilja eller lämna rättshjälp,

och innefattar uppgift om frivillig hänvändelse från enskilds

sida eller om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts

med anledning av hänvändelsen,

och det kan antagas att den som har gjort hänvändelsen har

förutsatt förtrolig behandling.

B— - Tystnadsplikter för offentliga funktionärer, i andra

fall än dem som avses under A

1. Meddelandet innebär brott mot ovillkorlig tystnadsplikt enligt 10 kap 7 & regeringsformen eller lämnas av den som är verksam inom utrikesförvaltningen eller eljest inom statlig myndighet, innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit angående Sveriges eller svensk myndighets eller med— borgares förbindelser med annan stat eller någon dess myndig- het eller medborgare, med statslös eller med mellanfolklig organisation eller i övrigt angående annan stat, dess med— borgare, statslös eller mellanfolklig organisation, och med- för fara för rikets säkerhet eller för annan allvarlig skada

för riket eller för sådan skada för enskild.

2. Meddelandet lämnas av den som är verksam inom total- försvaret eller eljest hos myndighet och innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit angående planläggning eller annan förberedelse av verksamhet för att försvara ri- ket, och det skulle vålla fara för rikets säkerhet, att med— delandets innehåll kommer till annan stats kännedom, eller eljest kunna skada försvaret av riket, att det röjes.

5. Meddelandet lämnas av den som är verksam inom riks— banken och innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit angående rikets centrala finans- och räntepolitik, och det kan antagas att röjande motverkar syftet med vid—

tagna eller planerade åtgärder.

4. Meddelandet lämnas av den som är verksam hos myndighet och innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit om telefonavlyssning på grund av domstols eller undersöknings- ledares beslut eller om säkerhets— eller bevakningsåtgärd med avseende på byggnad, lokal eller inventarier eller eljest på tillverkning, förvaring eller transport eller annan befordran

av pengar, värdeföremål, handlingar eller meddelanden, och

det kan antagas att röjande motverkar åtgärden.

5. Meddelandet lämnas av den som är verksam inom polisen eller kriminalvården och innehåller sådant som han eller hon har erfarit därunder om åtgärd med ändamål att hindra rym— ning eller fritagning, och det kan antagas att röjande mot-

verkar åtgärden.

6. Meddelandet lämnas av den som hos myndighet deltager

i medling i arbetstvister, i provning, bestämning av egen-

skaper eller myckenhet, värdering eller vetenskaplig, tek-

nisk, ekonomisk eller statistisk undersökning, som myndig—

het utför för enskilds räkning eller eljest enligt enskilds uppdrag, eller i bankrörelse eller annan ekonomisk verksam-

het, som myndighet bedriver till allmänhetens tjänst, och

innefattar uppgift om frivillig hänvändelse från enskilds sida eller om vad som har iakttagits, inhämtats eller åt—

gjorts med anledning av hänvändelsen,

och det kan antagas att den som har gjort hänvändelsen har

förutsatt förtrolig behandling.

7. Meddelandet lämnas av

den som hos myndighet deltager i handläggningen av ärende om beskattning eller om tillstånd eller auktorisation en— ligt lag eller förordning att bedriva yrke eller näringsverk—

samhet eller att företaga viss åtgärd,

den som deltager i utövningen av tillsyn enligt lag eller förordning över enskild ekonomisk förvaltning eller yrkes—

eller näringsverksamhet, eller

den som eljest medverkar i undersökning eller kontroll för det allmännas räkning av enskilds förvärvsverksamhet eller

ekonomiska förhållanden,

och innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit i fråga om förhållandena för dem som har trätt i affärsför— bindelse eller annan förtrolig förbindelse med den som är

föremål för undersökning eller kontroll.

8. Meddelandet lämnas av den, som under verksamhet hos myndighet har fått del av handling som enligt 20 & första stycket, 22 &, 26 ©, 50 å andra stycket första meningen el— ler 55 & lagen om allmänna handlingar skall hållas hemlig, och innefattar uppgift i handlingen som utgör grund för hem— lighållandet.

9. Meddelandet omfattar

innehållet i domstols dom eller annat beslut, som avser dom-

stolens rättskipande eller rättsvårdande uppgifter, eller

vad som har förekommit vid överläggning som domstolen håller

inom stängda dörrar angående sådant beslut, och

lämnas innan beslutet meddelas av den som är anställd eller

fullgör uppdrag vid domstolen.

C Tystnadsplikt för funktionärer vid massmedier

___—___—

Meddelandet innefattar brott som avses i 8 kap 10 Q 1 eller

2 massmediegrundlagen.

Vad som i 1 % sägs om att den som utövar eller deltager i yrke eller annan verksamhet får fällas till ansvar för brott mot tystnadsplikt skall gälla även i fall då denna person lämnar meddelandet efter det att han eller hon har upphört

med yrket eller verksamheten.

åå

Bestämmelserna i 1 & om att den som utövar eller deltager i yrke eller annan verksamhet får fällas till ansvar för brott mot tystnadsplikt skall ha motsvarande tillämpning när meddelandet har lämnats av någon som har fått kännedom om det som meddelas i egenskap av biträde åt sådan person

eller på grund av anställning hos eller uppdrag av myndighet.

4'é

Med myndighet avses i 1 och 5 åå även annat allmänt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari året näst efter det då riksdagen slutgiltigt har antagit det genom regeringens

proposition 1976:OOO framlagda förslaget till massmedie— grundlag.

5. Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 4, 5, 6, 36 och 37 kap 1 rätte—

gångsbalken skall i nedan angivna delar ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap 11 &

Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:

"Jag N N lovar och försäk- rar inför Gud den allsmäk— tige och vid hans heliga ord, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sve- riges lag och laga stad- gar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den sa- ker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller se— dan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de

rådslag rätten inom stäng—

da dörrar håller. Detta allt

Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed:

"Jag N N lovar och försäk- rar inför Gud den allsmäk— tige och vid hans heliga ord,

skall efter mitt bästa

att jag vill och

förstånd och samvete i

alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sve— riges lag och laga stad—

gar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den sa— ker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig

domare troget hålla."

lauramalréeläe Eäaesåessalzåålas

vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

Ed skall ------------------ första stycket.

5kap1å*) Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

Kan det """""""""""""" röjas.

Företes vid förhandling allmän handling, som enligt vad därom är stadgat ej må utlämnas till envar, och är det av synner- lig vikt att ej genom handling- ' ensoffentlighet något uppen- baras, som av hänsyn till all— mänt eller enskilt intresse bör hållas hemligt, äge rätten förordna, att förhandlingen i vad den angår denna handling

skall hållas inom stängda dörrar.

Detsamma skall gälla vid vitt- nesförhör med någon om förhål—

landen, om vilka han har tystnadsplikt.

*) se anm i specialmotiveringen under 4.5 s 501

I mål ———————————————— rum inom stängda dörrar.

Förhör med ———————————— hållas inom stängda dörrar.

Är eljest ——————————————————— det gällande. 6 kap 2 &

Protokollet skall ————————————— föra protokollet.

Ej må den anlitas som proto— kollförare, vilken till sa— ken eller till någondera parten står i sådant för- hållande, att hans tillför- litlighet därigenom kan an— ses förringad. Den som ej av— lagt domared skall innan han må tjänstgöra såsom proto- kollförare, inför domstol eller inför rättens ordfö- rande avlägga ed, att han skall efter bästa förstånd fullgöra uppgiften såsom pro— tokollförare och icke för någon uppenbara de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Angående eds utby- tande mot försäkran på heder och samvete gälla i tillämp— liga delar vad om domared är

stadgat.

Ej må den anlitas som proto— kollförare, vilken till sa— ken eller till någondera par— ten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Den som ej avlagt domared skall innan han må tjänstgöra såsom protokollförare, inför domstol eller inför rättens ordförande avlägga ed, att han skall ef- ter bästa förstånd fullgöra uppgiften såsom protokollfö— rare. Angående eds utbytande mot försäkran på heder och samvete gälle i tillämpliga delar vad om domared är stad—

gat.

Nuvarande lydelse

ååäåålååågilgålfiå

56 kap 55

Ej må någon höras som vittne angående något, som han en— ligt lag eller annan för- fattning är pliktig att hem— lighålla, med mindre den, till vilkens förmån tyst— nadsplikten gäller, sam- tycker därtill.

Ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barn— morska, sjuksköterska, kura— tor vid familjerådgivnings- byrå, som drives av kommun, landstingskommun, försam— ling eller kyrklig sam- fällighet, eller deras bi—

träden höras angående nå—

Den som närvarit vid domstols (eller jurys) överläggning inom stängda dörrar må ej höras som vittne om vad därvid förekommit, förrän det avgörande som överlägg— ningen gällde har meddelats. Medlare som avses i lagen (1975:650) om medling mellan samlevande må ej höras om vad

han erfarit under medlingen.

Den som i anställning eller upp— drag hos staten, kommun eller landstingskommun eller eljest

i allmän tjänst eller under ut- övande av tjänsteplikt har fått kännedom om något, varom han har tystnadsplikt enligt 10, 11 eller 14 & lagen om offentliga funk— tionärers tystnadsplikt, må icke höras som vittne därom utan tillstånd av den myndighet

under vilken han löd.

Advokat, läkare, tandläkare, barn— morska eller sjuksköterska må

icke höras angående något, som på grund av denna ställning anför- trotts honom eller som han har erfarit i anledning av sådant meddelande, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vil—

kens förmån tystnadsplikten gäl—

EEYEEEEEEÄ—Xåålåå åäååålåååålölåålåå got, som på grund av denna ler, samtycker därtill. Det— deras ställning förtrotts samma gäller den som i annat fall,

dem eller de i samband där— i allmän tjänst eller på grund med erfarit, med mindre det av tjänsteplikt, har att mottaga

är i lag medgivet eller den, förtrolig hänvändelse i personlig

till vilkens förmån tyst- angelägenhet, dock endast i fråga nadsplikten gäller, sam- om meddelanden och omständigheter tycker därtill. som sakna samband med myndig—

hets befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraff— ning eller annat jämförbart förhållande. Har någon såsom biträde hos person som avses i detta stycke eller i allmän tillsynsverksamhet fått känne— dom om förhållande som enligt

det sagda icke får yppas, gälle

för honom samma tystnadsplikt.

Den som i allmän tjänst eller på grund av tjänsteplikt har fått kännedom om uppgift till statlig eller kommunal statistik, som enligt lag skall hållas hemlig, må icke höras som vittne därom

utan uppgiftslämnarens samtycke.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre

parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra Utan hinder av vad i tredje, eller tredje stycket sägs fjärde eller femte stycket sägs

vare annan än försvarare vare annan än försvarare

Nuvarande lydelse

skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fäng—

else i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är sär- skilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i så— dant samfund intager mot- svarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skrif- termål eller under därmed jämförliga förhållanden er—

farit.

Föreslagen lydelse

skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fäng—

else i två år.

Präst inom svenska kyrkan eller annat trossamfund eller den som i sådant annat samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han erfarit vid bikt eller sjä—

lavårdande samtal.

56 kap 6 a &

(Paragrafen ny)

Kan i annat fall än i 5 och 6 åå sägs omständighet, som någon en- ligt lag eller förordning är pliktig att hemlighålla, antagas äga betydelse som bevis och kan bevisningen icke lämpligare föras på annat sätt, äge rätten förelägga den tystnadspliktige att avgiva vittnesmål; rätten inhämte dock, om så kan ske, först yttrande av den myndighet varunder han lyder eller den sam—

manslutning han tillhör.

l&zeaseée_lzåslåå Föreslagen lydelse

57 kap 5 &

Beträffande förhör med part Beträffande förhör med part

under sanningsförsäkran skall under sanningsförsäkran skall i

i övrigt vad i 56 kap 5 och övrigt vad i 56 kap 5, 6 och 6 åå, 7 & första stycket 6 a åå, 7 5 första stycket samt samt 15 _ 18 så är stadgat 15 - 18 åå är stadgat om vittnes— om vittnesförhör äga motsva— förhör äga motsvarande tillämp—

rande tillämpning. ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till Lag om ändring i kyrkolagen

Härigenom föreskrives i fråga om kyrkolagen, att kap 7 5 2

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande 112255 Eäzsälegalråslie Kap 7 5 2 När synden är så hemlig, Den som är prästvigd i svenska

att hon ingen annan än Gud kyrkan har tystnadsplikt i fråga och syndaren eller flera i om allt som blivit honom under

synden delaktiga kunnig är, hemligt skriftermål anförtrott,

och syndaren för prästen så ock i fråga om allt som under henne bekänner och ångrar själavårdande samtal i övrigt samt bättring lovar, då blivit honom såsom hemligt an—

skall han avlösas, och ingen förtrott. prästman må en sådan syndare och hans brott röja (vid livs—

straff till görande). Ut—

kommer något sådant av präs—

ten eller någon, som står på lur, det skall aldrig äga

vitsord, och en sådan lurant

skall, ävensom prästen,

straffas (till livet).

*)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

*) Enligt punkt 9 st 4 övergångsbestämmelserna till rege— ringsformen gäller att kyrkolag ändras av regeringen gemen— samt med riksdagen; samtycke av allmänt kyrkomöte är dess— utom erforderligt. Nästa allmänna kyrkomöte skall hållas senast 1980.

5 Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965z274)

Härmed föreskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274) att 5 €; skall ha nedan angivna lydelse. * 5 © )

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller

vad som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänste-

organisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet; 0) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna

lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens,riksdagens eller

myndighets beslutanderätt, i den mån annat ej följer av 19 å; d) tystnadsplikt.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket,

är avtalet i denna del utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

*) Ändringen innebär att en ny punkt d) har tillagts

andra stycket.

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:275) om tjänstemän hos kommuner m fl (kommunaltjänstemannalagen)

Härmed föreskrives i fråga om lagen (1965:275) om tjänstemän

hos kommuner m fl att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse.

2é*)

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller

vad som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänste- organisationens utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings verksamhet;

0) anställningsvillkor som regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning, discipli- när bestraffning eller anställnings upphörande;

d) tystnadsplikt.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket,

är avtalet i denna del utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

*) Ändringen innebär att en ny punkt d) har tillagts andra stycket.

7 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 5 kap 5 å i brottsbalken skall ha

nedan angivna lydelse.

EEYEEEEEEÅZQEEEE åäfåålå'ååihllååläå

5 kap 5 S Brott som avses i 1 - 5 åå Förtal eller grovt förtal må må ej åtalas av annan än åtalas av åklagare endast om målsägande. Förtal eller målsägande angiver brottet till grovt förtal må dock åta- åtal. Åklagaren äger underlåta las av åklagare, om måls- åtal, om åtal finnes från all-

ägande angiver brottet till män synpunkt icke påkallat. För- åtal och åtal av särskilda olämpning må icke åtalas av annan skäl finnes påkallat ur än målsäganden.

allmän synpunkt.

Har förtal ————————————————— av åklagare.

Innebär brott ----------- bemyndigat därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari året näst efter det då riksdagen slutgiltigt har antagit det genom regeringens proposition 1976:OOO framlagda förslaget till massmedie— grundlag.

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse

och fondbörsverksamhet

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919z240) om fondkom— missionsrörelse och fondbörsverksamhet, att 48 å skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

488

Den, som obehörigen yppar vad han såsom företrädare för eller innehavare av befattning hos tillsynsmyndigheten fått sig be- kant om fondkommissionärs eller annan affärsförhållanden,

dömes till dagsböter. Sker det för egen eller annans fördel eller för att skada göra eller begagnar han sig eljest i sådant syfte av sin kännedom i nämnda hänseende, då må till fängelse

i högst ett år dömas. Framgår av omständigheterna, att hans förfarande icke kunnat medföra skada för den person, om vars affärsförhållanden fråga är, och var ej heller sådan skada

åsyftad, må han icke fällas till ansvar.

Ä förseelse, som i denna paragraf avses, må allmän åklagare

tala allenast efter angivelse av målsäganden.

Eäzeslagselzéslii

48é Befattningshavare hos tillsynsmyndigheten har tystnadsplikt jämlikt 18 och 20 åå LOFT och, såvitt gäller fondkommissionärs

affärsförhållanden, jämlikt 19 & samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1951:152) med vissa bestämmelser mot

illojal konkurrens

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, att 5 Ö skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

38

I näringsverksamhet anställd person, som under den tid, tjänste— avtalet är gällande, i avsikt att bereda sig eller annan fördel eller att göra skada, obehörigen använder sig av eller yppar fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat,

varom han under samma tid erhållit kännedom och som han vet utgöra en arbetsgivarens yrkeshemlighet, straffes med dagsböter

eller med fängelse i högst ett år; ersätte ock uppkommen skada.

Lag samma vare, om någon i annat fall, i avsikt varom i första stycket förmäles, obehörigen använder sig av eller giver annan del av ritning, mönster, modell, schablon eller dylik teknisk

förebild, som han för utförande av arbete eller eljest för

affärsändamål fått sig anförtrodd.

Föreslagen lydelse

I näringsverksamhet — — — högst ett år. Befattningshavare hos myndighet eller annat allmänt organ har i stället tystnads— plikt enligt 15 å andra stycket och 20 & LOFT.

Den som bryter mot tystnadsplikt på sätt som sägs i första

stycket skall också ersätta den skada han vållar därigenom.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också, om

någon — — - anförtrodd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (OSK:s ändringsförslag /SOU 1975:22 s 60/ har inarbetatå

Härmed föreskrives i fråga om lagen (1954:457) för Sveriges riksbank

dels att 55 & skall ha nedan angivna lydelse,

dels att 56 å skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse

558

Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga: kredit- ärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 14 - 16 åå, även— som andra ärenden, som röra kunders förhållanden till riksban— ken eller annan kreditinrättning; ärenden av penningpolitisk natur beträffande vilka fullmäktige finna, att deras offent- liggörande kunde medföra skada för riksbanken; frågor om till— verkning och kontroll av banksedlar samt om vården av riks—

bankens behållning.

Överläggningar och beslut i sådana frågor skola upptagas i särskilt protokoll, vars innehåll ej må yppas förrän femtio

år efter protokollets datum, där ej riksdagens finansutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse sådant tidi—

gare kunna ske utan men för riksbanken.

Föreslagen lydelse

55 &

Envar, som på grund av tjänst eller uppdrag är eller har varit verksam inom riksbanken, har tystnadsplikt enligt 12 &, 14 &, 15 5, 16 5, 17 å andra stycket, 18 &, 19 å andra stycket och 20 å LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:595) om kontroll över tillverk-

ningen av krigsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955:595) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, att 5 5 skall ha nedan

angivna lydelse.

Eszezäeåe_lrdaäåe

5 5

Tillverkare av krigsmateriel skall hålla sina handelsböcker med tillhörande handlingar, såvitt de avse tillverkning av krigs—

materiel, tillgängliga för kontrollmyndigheten.

Sådan tillverkare åligger vidare att för tillsyn bereda kon- trollmyndigheten tillhörande tjänsteman närhelst han det ford- rar tillträde till fabrik, där tillverkning av krigsmateriel bedrives, att meddela kontrollmyndigheten alla av densamma be- gärda upplysningar angående inneliggande beställningar, till— verkningen samt därmed sammanhängande förhållanden ävensom

att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som av regeringen eller kontrollmyndigheten meddelas för er—

hållande av en betryggande kontroll över det behöriga fullgöran- det av deklarationsplikten samt uppfyllandet i övrigt av med—

delade föreskrifter och villkor.

Den som på grund av sina tjänsteåligganden erhållit del av bokföring, handling eller upplysning, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som påkallas av tjänste- utövningen yppa affärsförhållande, varom han sålunda erhållit

kännedom.

Föreslagen lydelse

58

Tillverkare - - och villkor.

Den som på grund av sina tjänsteåligganden har erhållit del av bokföring, handling eller upplysning, som i första eller andra stycket sägs, har tystnadsplikt enligt 18 och 20 åå LOFT och,

såvitt avser tillverkarens affärsförhållanden, jämväl enligt 19 & samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:174) angående tillverkning, införsel

och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

att 5 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

58.

Tillverkning, som avses i 2 5, skall stå under kontroll av

den myndighet regeringen bestämmer.

Det åligger tillverkare att för tillsyn bereda kontroll- myndigheten tillhörande tjänsteman, närhelst han det ford— rar, tillträde till lokaL där tillverkningen bedrives, att meddela kontrollmyndigheten begärda upplysningar angående tillverkningen och därmed sammanhängande förhållanden även— som att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrif— ter, som av regeringen eller kontrollmyndigheten meddelas

för erhållande av betryggande kontroll.

Den som på grund av tjänsteåliggande erhållit del av upplys- ning som ovan sägs må ej i vidare mån än som påkallas av tjänsteutövningen yppa affärsförhållande, varom han sålunda

erhållit kännedom.

Föreslagen lydelse

5?

Tillverkning - - - betryggande kontroll. Den som på grund av tjänsteåliggande har erhållit del av

upplysning som ovan sägs har tystnadsplikt enligt 18 och 20 åå

LOFT och, såvitt awer tillverkarens affärsförhållanden, jäm- väl enligt 19 å samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

15 Förslag till Lag om ändring i valutalagen (1959z550)

Härigenom föreskrives i fråga om valutalagen (1959:550), att 7 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

78

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende erhållit del av enskildas förhållanden, må ej, i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver, yppa vad för

honom sålunda blivit känt.

Föreslagen lydelse

78

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende erhållit del av enskildas förhållanden, har tystnads- plikt enligt 18, 19 och 20 88 LOFT. Är fråga om utövning

av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället är 19 å nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Samma tystnadsplikt skall gälla för den, som har tagit be-

fattning med saken utan att själv vara knuten till myndig—

het eller annat allmänt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:155) om kastrering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:155) om kast-

rering, att 6 © skall ha nedan angivna lydelse.

NEZEEEEESÅZQEEES

68

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med kastrering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt mål yppa något av vad därvid

förekommit.

Föreslagen lydelse

6 8

Den, som hos myndighet eller annat allmänt organ har tagit befattning med kastrering eller med ärende enligt denna lag, har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 % LOFT, såvitt avser enskilds personliga förhållanden. Är fråga om verksamhet som avses i 16 eller 17 & nämnda lag skall i stället för 19 &

tillämpas vad där är föreskrivet. Samma tystnadsplikt skall gälla för den som har tagit be-

fattning med saken utan att själv vara knuten till myndig-

het eller annat allmänt organ.

Denna.lag träder i kraft den 1 januari 1977.

15 Förslag till Lag om ändring i byggnadslagen (1947z585)

___—___—

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadslagen (19472585), att 147 a & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

147 a 8 *)

Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i 156 a & får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, som däri- genom blivit känd för honom, eller driftanordning, affärs-

förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar

varom han därigenom fått kännedom.

*) Kungörelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning etc, 5 &, synes icke ha blivit formellt upphävd, jämför SFS 1975:459.

Eézselesss_lléeääs

147 a 5 Den som hos myndighet har tagit befattning med ärende som avses i 156 a & har tystnadsplikt enligt 11, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

16 Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:590) om skyldighet för närings- idkare m fl att biträda vid planläggningen av rikets ekono-

miska försvarsberedskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948z590) om skyldig-

het för näringsidkare m fl att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, att 4 & skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

48

Uppgifter angående näringsidkares verksamhet, som införskaf— fats jämlikt 1 5 eller eljest erhållits i samband med plan- läggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen, må ej

yppas 1 Vidare mån än som erfordras för planläggningen.

Föreslagen lydelse

48

I fråga om uppgifter angående näringsidkares verksamhet, som har införskaffats jämlikt 1 5 eller eljest erhållits i sam—

band med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska-

pen, gäller tystnadsplikt enligt 11, 18, 19 och 20 88 LOFT,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:455) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948:455) om försäk- ringsrörelse, att 287 ä 5 mom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

287. Q 5 mom

Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av

böcker, räkenskaper och andra handlingar eller vid bolags— stämma eller styrelsesammanträde må hava erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden må ej

yppas för allmänheten.

Eéäsälésåalzésläe

287 Q 3 mom Om tystnadsplikt för försäkringsinspektionens företrädare stadgas i 18, 19 och 20 så LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

18 Förslag till Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949z1)

Härigenom föreskrives i fråga om arbetarskyddslagen (1949:1), att 51 å skall erhålla nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

51é

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté får

ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, af— färsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhål—

lande av betydelse för landets försvar.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation med av—

seende på vad denne erfarit av skyddsombud eller ledamot i

skyddskommitté som utsetts av organisationen.

Föreslagen lydelse

515

Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 11, 18, 19 och 20 åå LOFT.

Den som har utsetts till skyddsombud eller ledamot i skydds- kommitté får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets för—

svar.

Vad i andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ledamot i styrelsen för lokal facklig organisa- tion med avseende på vad denne har erfarit av skyddsombud

eller ledamot i skyddskommitté som har utsetts av organisa-

tionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

19. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:545) om rätten till arbetstaga—

res uppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, att 8 & skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse

nedom om uppfinning må ej utnyttja vad han sålunda erfarit

eller i oträngt mål yppa något därom.

Eéäåålåååé_llååläå

& &

Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kän— nedom om uppfinning må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. För den som vinner kännedom om uppfinningen under verksamhet hos myndighet el— ler annat allmänt organ gäller i stället tystnadsplikt enligt 19 och 20 % LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

20 Förslag till Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäk— ringsrörelse att driva försäkringsrörelse här i riket __________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsrörelse att driva försäkringsrörelse här

i riket, att 24 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Eezezeeés_lråeles

24 &

Generalagenten vare — - - allmänna tidningarna.

Vad försäkringsinspektionens företrädare eller någon som biträder honom erfarit vid granskning av böcker, räkenska—

per och andra handlingar må ej obehörigen yppas.

Föreslagen lydelse

24%

Generalagenten vare — - — allmänna tidningarna.

Om tystnadsplikt för försäkringsinspektionens företrädare stadgas i 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

21 Förslag till Lag om ändring av uppbördslagen (1955:272)

Härigenom föreskrives i fråga om uppbördslagen (1955z272), att 82 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

825;

Den, som jämlikt 75 å tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhanda- hållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än ut— övningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling.

Föreslagen lydelse

825 Den, som jämlikt 75 & har tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som har avlämnats eller

tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller

som har lämnats till ledning vid årlig taxering, har tyst— nadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:597) om avgift för fettvaror

som användas för framställning av fettemulsion m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955:597) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion

m m, att 16 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 &

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej 1 Vidare mån än hans tjänsteutöv— ning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhål-

lit kännedom.

EäEåålååEE_lZQelså

169

Den som har eller har haft att taga befattning med ärende enligt denna lag har tystnadsplikt enligt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jäm- förbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

25. Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:245) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:243) om yrkes— skadeförsäkring, att 56 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

___-__________..__

56 ©

Den som på grund av tjänsteåliggande för riksförsäkrings— verkets eller försäkringsrådets räkning har eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersökning, som sägs i 40 å, må ej röja eller obehörigen nyttja yrkes- hemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej hel- ler, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, vilket så—

lunda blivit honom kunnigt.

Föreslagen lydelse

Den som på grund av tjänsteåliggande för riksförsäkrings— verkets eller försäkringsrådets räkning har eller har haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersök- ning, som sägs i 40 5, har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 55 LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

24 Förslag till Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954:279)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen (1954z279), att 29 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

295

Vad som med stöd av bestämmelserna i 26 28 åå inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för att vinna

det med bestämmelserna avsedda ändamålet.

Föreslagen lydelse

29é

Den som med stöd av bestämmelserna i 26 - 28 åå har fått

del av där angivna uppgifter har tystnadsplikt enligt 11,

18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämn— da lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

25 Förslag till Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954z280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954:280), att 22 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

22 & Vad som med stöd av bestämmelserna i 19 — 21 åå inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för att vinna

det med bestämmelserna avsedda ändamålet.

Eéezitéseeiléålee

22 &

Den som med stöd av bestämmelserna i 19 21 åå har fått

del av där angivna uppgifter är underkastad tystnadsplikt enligt 11, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stål— let för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

26 Förslag till Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningslagen

(1954:521), att 87 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

87é

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å utskänkning inhämtats må ej

yppas 1 Vidare mån än som erfordras för vinnande av det

med bestämmelserna avsedda ändamålet. Ej heller må någon,

som handhar utminutering, för obehöriga yppa vad han i sam— band därmed inhämtat rörande enskilds personliga förhål—

landen.

Eääåälåååé llgålåå

87?)

Vad som — - - personliga förhållanden.

Den som har inhämtat sin kännedom under verksamhet hos myn— dighet eller annat allmänt organ har i stället tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av be— fogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

27 Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

___—___—

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nyk- terhetsvård dels att 64 å skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 64 a å, av

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

645

Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages,

bör noga tillses, att den som åtgärden avser icke utsättes

för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig

verksamhet.

Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhets— vård må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande

enskilds personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,

att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Föreslagen lydelse

Då undersökning - — — lovlig verksamhet.

Alla handlingar - för obehöriga.

64 a å

Den som är eller har varit verksam inom samhällets nykter- hetsvård har tystnadsplikt enligt 19 och 20 så LOFT. I stäl— let för 19 å första stycket gäller 17 &; första stycket i fråga om hjälpåtgärder enligt 14 Q

1 mom denna lag efter begäran eller samtycke av den berörde; 16 å och 21 å andra stycket i fråga om handläggning av ärende enligt 14 ä 2 mom, 15 &, 18 &, 21 ä 1 mom, 25 &, 51é, 54 — 58 %, 42 5, 45 å andra stycket eller 49 _ 56 55 denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

28 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:185) om bankrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955:185) om bank— rörelse, att 192 å skall ha nedan angivna lydelse.

NEXEEEEQEAZQEEE

192? Enskildas förhållanden till bankaktiebolag må ej i oträngt mål yppas.

Föreslagen lydelse

1925; Enskildas förhållanden till bankaktiebolag må ej i oträngt

mål yppas.

Den som under verksamhet inom tillsynsmyndigheten eller annat allmänt organ har fått kännedom om förhållanden enligt första stycket har i stället tystnadsplikt enligt 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker __________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955:416) om spar- banker, att 98 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

988 Enskildas förhållanden till sparbank må ej yppas i oträngt mål.

Föreslagen lydelse

988 Enskildas förhållanden till sparbank må ej yppas i oträngt mål.

Den som under verksamhet inom tillsynsmyndigheten eller annat allmänt organ har fått kännedom om förhållanden enligt första stycket har i stället tystnadsplikt enligt 18 och

20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

50 Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om social— hjälp, att 64 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid er—

farit rörande enskilds personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,

att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Eéäåålåååä-llåålåå

648

Den som är eller har varit verksam vid behandlingen av frå— gor enligt denna lag har tystnadsplikt enligt 17 å första stycket, 19 å andra stycket och 20 å LOFT. Den som har del- tagit i handläggningen av ärende om beviljande av social— hjälp har jämväl tystnadsplikt jämlikt 16 å och 21 å andra stycket LOFT.

Alla handlingar - - för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

51 Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:216) om jord— brukskasserörelsen, att 89 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

898. Enskildas förhållanden till kreditkassa må ej obehörigen

yppas.

Föreslagen lydelse

___—______________

898 Enskildas förhållanden till kreditkassa må ej obehörigen

Den som under verksamhet inom tillsynsmyndigheten eller annat allmänt organ har fått kännedom om förhållanden en— ligt första stycket har i stället tystnadsplikt jämlikt 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

52 Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldishet

rörande pris— och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:245) om uppgifts— skyldighet i pris— och konkurrensförhållanden, att 9 å skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

98

Vad någon i eller för tjänst eller uppdrag hos myndigheten erfarit rörande drift- eller affärsförhållande inom närings— livet må icke yppas 1 Vidare mån än som är erforderligt

för tjänstens eller uppdragets fullgörande.

Föreslagen lydelse

98

Den som under verksamhet hos tillsynsmyndighet enligt denna lag har erfarit något rörande drift— eller affärsförhål— lande inom näringslivet har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT.

55. Förslag till Lag om ändring i atomenergilagen (1956z506)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956:506), att 11 å skall ha nedan angivna lydelse.

äEEEEEQSÅZéål—ES

11 å

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden

av denna lag eller med stöd av lagen meddelade villkor

eller föreskrifter eller anlitats som biträde vid tillsyns— verksamhetens utövande eller som eljest tagit befattning

med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehö— rigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller där det ej kan anses påkallat i tjäns- tens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,

vilket sålunda blivit honom kunnigt.

Föreslagen lydelse

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende har erhållit del av yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande, har tystnadsplikt jämlikt 14, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

54. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z625)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956z625), att 117, 170 och198 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

117å Innehållet i deklaration eller annan i 50 å avsedd handling

må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas

för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 45 å 5 mom eller 46 å, må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller

granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplyste eller

i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

1708. Vad i 117 å första och tredje styckena föreskrives skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

1988. Vad i 117 å första och tredje styckena föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxe—

ring.

Eéäåålååååäåålåå

1178

Den som har deltagit i handläggningen av taxeringsärende har

tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå samt 21 å andra stycket LOFT.

170 å I fråga om tystnadsplikt äger 117 å motsvarande tillämpning.

198 8 I fråga om tystnadsplikt äger 117 å motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

55 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:545) om oljelagring m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957:545) om olje- lagring m m, att 20 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

20 å

Vad som inhämtats genom uppgift enligt denna lag eller vid inventering eller besiktning av lager eller ock vid gransk- ning av handelsböcker eller affärshandlingar må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med uppgif—

ten eller åtgärden avsedda syftet.

5255535522_5252l55

20 å Den som har tagit del av uppgift enligt denna lag eller har medverkat vid inventering eller besiktning av lager eller ock

vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar har

tystnadsplikt enligt 11, 14, 18, 19 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

56 Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1958z110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958g110), att 21 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift eller an— litats såsom biträde vid tillsynen eller som eljest tagit befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och må ej heller, om det icke kan anses på— kallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande, affärs- förhållande eller omständighet av personlig natur, varom han

sålunda fått vetskap.

Föreslagen lydelse

Den som har eller har haft att utöva tillsyn å efterlevna— den av denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift eller anlitats såsom biträde vid tillsynen eller som eljest har tagit befattning med ärende, som avses i denna lag, har tystnadsplikt jämlikt 11, 14, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån,

rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall,

i stället för 19 © nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

37 Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:195) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:193) om sjömansskatt, att 29 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

29%

Den som jämlikt 25 å tagit del av ansökan om jämkning av sjö- mansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhan— dahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som avläm— nats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling.

Föreslagen lydelse

29 &

Den, som jämlikt 25 5 har tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för upphörd av skatt enligt uppbördslagen, har tyst— nadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

58 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:92) om förfa- randet vid viss konsumtionsbeskattning, att 49 å skall ha

nedan angivna lydelse.

NE!2£€EEE-EXEEE€E

495

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

kontrollen avsedda ändamålet.

EÖESEEEEEE_EXEEEES

49é

Den som har varit verksam vid skattekontroll enligt denna

lag har tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

59. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring ____________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse, dels att 10 5 skall ha nedan

angivna lydelse.

lagen om allmän försäkring

äEVåEEEQE_EZ92152

10 å

Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i coh för sin befattning bör erhålla del därav. Ledamot i taxeringsnämnd eller skatterätt må taga

del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande_av vad som enligt denna förordning åligger honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling, som avläm— nats till ledning vid årlig taxering, och handling, som av— lämnats till ledning för upphörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för ut- övning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan

handling.

Eäååålåååå_ålgäåäå

10 å

Handling, som — — — nyss sagts. Den som - — — uppbörd av skatt.

Den som har tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, har tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

40 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa av—

gifter enligt lagen om allmän försäkring, m m

"___—___—

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m m,

att 50 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

50% Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestäm—

melse i denna lag, må icke tillhandahållas annan tjänsteman

än den som i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna lag åligger honom, jämväl taga del av själv— deklaration och annan uppgift eller handling, som avläm— nats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen, ävensom handling, som avlämnats till ledning för uppbörd

av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utöv- ning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan

handling.

Föreslagen lydelse

50%?

Handling, som - del därav.

Den som äger - uppbörd av skatt.

Den som har tagit del av handling, som i första eller andra

stycket sägs, har tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

41 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen (1960:74), att 82 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad som inhämtats genom sådan upplysning eller sådant till— handahållande av handlingar som avses i 47 å första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 å eller vid sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses i 66 & må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det avsedda

syftet.

Föreslagen lydelse

82 å

I fråga om vad som har inhämtats genom sådan upplysning eller sådant tillhandahållande av handlingar som avses i 47 å första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 å eller vid sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses i

66 å gäller tystnadsplikt jämlikt 11, 14, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild be—

stämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämför-

bart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

42 Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960297)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97),

att 91 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

919. Den som är eller varit verksam inom samhällets barnavård må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds

personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så

förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Föreslagen lydelse

91 &

Den som är eller har varit verksam inom samhällets barnavård har tystnadsplikt enligt 19 och 20 åå LOFT. I stället för

19 å första stycket gäller 17 å första stycket i fråga om hjälpåtgärder eller omhänder- tagande efter begäran eller samtycke av föräldrarna och, om barnet har fyllt femton år, av barnet; 16 å och 21 å andra stycket i fråga om handläggningen av annat ärende enligt 26 31, 33, 41 eller 47 å denna lag.

Alla handlingar för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

45 Förslag till Lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningslagen (1961:159),

att 55 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

55%

Vad som med stöd av denna lag inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet.

Föreslagen lydelse

55å

I fråga om vad som med stöd av denna lag har inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen gäller tyst— nadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

44 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:180) om tillverkning av sprit

och vin

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1961:180) om till— verkning av sprit och vin, att 12 & skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

12 å

Vad som med stöd av denna lag inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över tillverkning må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet.

Föreslagen lydelse

Beträffande vad som med stöd av denna lag har inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över tillverkning gäller tyst— nadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om ut- övning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag till—

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

45. Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1961:181) om försälj- ning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, att 15 5

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

155 Vad som inhämtats vid tillsyn enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med till-

synen avsedda ändamålet.

Föreslagen lydelse

155?

I fråga om vad som har inhämtats vid tillsyn enligt denna lag gäller tystnadsplikt enligt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhål— lande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma

lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

46 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:381) om tillverkning av och

handel med fodermedel m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1961:381) om tillverk—

ning av och handel med fodermedel, att 14 å skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

ut

Den som hos kontrollmyndigheten eller för dess räkning eller hos annan myndighet tagit befattning med uppgift som lämnats enligt 10 å eller deltagit i undersökning enligt 11 å får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som fram-

kommit vid undersökningen.

Föreslagen lydelse

14.6;

Den som hos kontrollmyndigheten eller för dess räkning eller hos annan myndighet har tagit befattning med uppgift som läm— nats enligt 10 5 eller deltagit i undersökning enligt 11 & har tystnadsplikt enligt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag till—

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

47 Förslag till Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962z242)

Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962x242), att 35 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

35 &

Den som är eller varit ledamot eller suppleant i sjukvårds— styrelse eller direktion må ej till obehörig yppa något om patients hälsotillstånd eller personliga förhållanden i öv-

rigt, om vilka han i sin nämnda egenskap erhållit kunskap.

Eäfååiädee_lråsiäs

55 5

Den som är eller har varit ledamot eller suppleant i sjuk— vårdsstyrelse eller direktion har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 åå LOFT

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

48. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives, att 18 kap 28 å lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

18 kap 28 å

Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäk- ringsnämnd, revisor eller befattningshavare hos allmän för- säkringskassa så ock den som eljest biträder sådan kassa under sin verksamhet hos kassan erfarit rörande enskilds

personliga förhållanden må ej obehörigen yppas.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras,

att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Föreslagen lydelse

18 kap 28 å

Ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäkrings- nämnd, revisor och befattningshavare hos allmän försäkrings— kassa så ock den som eljest biträder sådan kassa har tystnads- plikt enligt 19 och 20 åå LOFT i fråga om vad de under sin verksamhet hos kassan har erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Är fråga om utövning av befogenhet att för en- skild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Alla handlingar - för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

49 Förslag till Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrives i fråga om stämpelskattelagen (1964:308), att 55 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

55å

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må

ej yppas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamå-

let med kontrollen.

Föreslagen lydelse

55 å

I fråga om vad som har inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag gäller tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

50 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:542) om person— undersökning i brottmål, att 8 © skall ha nedan angivna ly—

delse.

ägzäääeés_lzésläe

8 & Den som utfört eller biträtt vid utförande av personunder— sökning eller fullgjort uppdrag som förtroendeman må ej

obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds

personliga förhållanden.

EÖEEEEEESE_ÄZESEES

85. Den som har utfört eller biträtt vid utförande av person—

undersökning eller fullgjort uppdrag som förtroendeman har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 && LOFT såvitt avser en-

skilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

51. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva

veterinäryrket m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:61) om behörig- het att utöva veterinäryrket m m, att 16 & skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 å

Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtro— ende i hans egenskap av veterinär eller obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om djursjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller utnyttja

yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksamhet. EQEEEEEESEÅZEEEEE

16 &

Veterinär, som fullgör tjänst eller uppdrag hos statlig eller kommunal myndighet eller annat allmänt organ, har tystnadsplikt jämlikt 17 å andra stycket, 19 å och 20 å LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 & samma lag till-

lämpas.

Samma tystnadsplikt skall gälla för annan veterinär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

52. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:94) om polis—

register m m, att 10 å skall ha nedan angivna lydelse.

Ekléäeaésizéeläs

10?)

Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av uppgift ur polisregister om annans personliga förhållan—

den får icke obehörigen yppa vad han sålunda erfarit.

Föreslagen lydelse

Den som under verksamhet hos myndighet eller annat allmänt organ har fått del av uppgift ur polisregister om annans personliga förhållanden har tystnadsplikt jämlikt 20 & LOFT. Samma tystnadsplikt gäller för den som eljest med stöd av

denna lag har fått del av sådan uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

53. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives, att 1 kap 9 & lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 kap 9 & Den som har eller haft att utöva tillsyn enligt denna lag

eller med stöd därav utfärdade föreskrifter eller anlitats såsom biträde vid tillsynsförrättning må ej röja eller obe- hörigen nyttja yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för

honom.

Föreslagen lydelse

1 kap 9 & Den som har eller har haft att utöva tillsyn enligt denna

lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter eller har anlitats såsom biträde vid tillsynsförrättning har tystnads- plikt enligt 18, 19 och 20 && LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

54 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:514) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966:314) om konti—

nentalsockeln, att 15 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

15 5

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevna- den av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrif— ter eller villkor eller som anlitats såsom biträde vid till— synens utövande eller som på annat sätt tagit befattning

med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och får ej heller, om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande varom han sålunda fått kännedom. Om ansvar och åtal för brott häre- mot föreskrives i 20 kap 5 och 5 åå brottsbalken.

Eäfsäleeef_lzésläs

13 ©

Den, som deltager eller har deltagit i tillsyn över efter— levnaden av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller villkor eller som har anlitats såsom biträ- de vid tillsynens utövande eller på annat sätt tagit befatt— ning med ärende som avses i lagen, har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

55 Förslag till Lag om ändring i lagen (1967z940) angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967z940) angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, att 58 5 skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

585?

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsor— ger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds per—

sonliga förhållanden.

Föreslagen lydelse

585

Den som är eller har varit sysselsatt inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 åå LOFT såvitt avser enskilds personliga förhållanden. Är fråga om sådan verksamhet som avses i 16 eller 17 ? nämnda lag, skall i

stället för 19 & tillämpas vad där är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

56. Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968:450) om mervär—

deskatt, att 65 & skall ha nedan angivna lydelse.

äszeeaåsiréeliä

659. Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22 — 24

och 26 åå får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Den som med stöd av bestämmel—

serna i denna lag gjort skatterevision eller granskat hand— ling som avses i 27 & får ej obehörigen yppa; vad som därvid

framkommit.

Föreslagen lydelse

Den som har tagit del av innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22 - 24 och 26 55 eller med stöd av bestäm- melserna i denna lag gjort skatterevision eller granskat handling som avses i 27 5 har tystnadsplikt jämlikt 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

57 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:551) om begränsning av svavel—

halten i eldningsolja __________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968:551) om begräns— ning av svavelhalten i eldningsolja, att 3 © skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

55

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller som på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får icke röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som däri— genom blivit känd för honom, och får ej heller obehörigen yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande varom han så— lunda fått kännedom.

Föreslagen lydelse

Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen har tystnadsplikt enligt 18, 19 och 20 åå LOFT i fråga om yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande som därigenom har kommit till hans kännedom. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag till—

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

58 Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:587)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969:387), att 44 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

44 &

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller driftanordning, affärsförhållande eller

förhållande av betydelse för landets försvar varom han så- lunda fått kännedom.

Eääåälääåe_£zéåläå

44 5 Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 11, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag till- lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

59 Förslag till Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagen (1970:105), att 14 å skall ha nedan angivna lydelse.

ää!£ånd2_llåålåå

14 & Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej

obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkes—

hemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller förhål-

lande av betydelse för landets försvar.

Eéfsäléssrklléeläs

145. Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får

ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit

om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller

förhållande av betydelse för landets försvar.

Den som har varit verksam hos myndighet eller annat allmänt organ har i stället tystnadsplikt jämlikt 11, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för en— skild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

60 Förslag till Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970:105), att 21 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkes— hemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller förhållan—

de av betydelse för landets försvar.

féfeslaäsa_lydelis

21å

Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit

om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller

förhållande av betydelse för landets försvar.

Den som har varit verksam hos myndighet eller annat allmänt organ har i stället tystnadsplikt jämlikt 11, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jäm— förbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

61. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar ________________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, att 34 & skall ha nedan an— givna lydelse.

Nälefafée_lzésläe

54 & Den som deltagit i undersökning enligt 20 5 får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande

som han därvid fått kunskap om.

Eäfäälessfizåsläe

545 Den som har deltagit i undersökning enligt 20 5 får ej obe-

hörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet, arbetsförfarande

eller affärsförhållande som han därvid har fått kunskap om. Den som har varit verksam hos myndighet eller annat allmänt organ har i stället tystnadsplikt jämlikt 18 och 19 åå LOFT

i fråga om angivna förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

62 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd

___—___—._——-—-———————

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:725) om lokali— seringssamråd, att 4 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

48

Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna la får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller

driftsförhållanden.

Föreslagen lydelse

4é'

Den som har tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT,

såvitt avser enskilt företags eller enskild sammanslutnings

affärs- eller driftsförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

65. Förslag till Lag om ändring i lagen (19702943) Om arbetstid m m i husligt

arbete

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:945) om arbets— tid m m i husligt arbete, att 16 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds per- sonliga förhållanden.

Eäfeiléesalzéälie

16 å

Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT, såvitt avser enskilds personliga förhållanden. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

64. Förslag till Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971:511), att 28 å skall ha nedan angivna lydelse.

Häréfeaéalzéeläs

28 å Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget eller i tjänsten

erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.

EQEåilåååE-lZåålåå

28 å

Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT, såvitt avser yrkeshemlighet eller affärsförhållande som har fram— kommit vid tillsynen. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 % nämnda lag, 16 5 samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

65 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, att 7 & skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse

75

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet

eller affärsförhållande.

Föreslagen lydelse

75

Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT i fråga om vad som har framkommit om yrkeshemlighet eller affärsförhål- lande. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jäm— förbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag,

16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

66 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971z1204) om byggnadstillstånd m m

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1204) om bygg- nadstillstånd m m, att 7 © skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

75

Vad som inhämtats med stöd av 6 & får ej obehörigen yppas.

Eäfääläåsa_lzéäåäs

7 5

I fråga om vad som har inhämtats med stöd av 6 & gäller tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 55 LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tilläm-

pas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

67. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av köns- tillhörighet i vissa fall

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972:119) om fast— ställande av könstillhörighet i vissa fall, att 7 & skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7 5

Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds person— liga förhållanden.

fäfsäläåEE_llésläs

7 5

Den som har tagit befattning med ärende enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 16 och 20 åå LOFT såvitt gäller

enskilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

68. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i

vissa planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972:826) om uppgifts— skyldighet i vissa planeringsfrågor, att 8 © skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs— eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja.

Föreslagen lydelse

I fråga om vad någon på grund av denna lag har fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden gäller tystnads- plikt jämlikt 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

69. Förslag till Lag om ändring i datalagen (1975:289)

Härigenom föreskrives i fråga om datalagen (1973:289), att 19 & skall ha nedan angivna lydelse.

llszefsféeiléåläs

195. Den som hos datainspektionen tagit befattning med tillstånds—

eller tillsynsärende enligt denna lag får icke obehörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga förhål-

landen eller om yrkes— eller affärshemlighet.

åääåålåååä_llåålåå

195

Den som hos datainspektionen har tagit befattning med till— stånds— eller tillsynsärende enligt denna lag har tystnads- plikt jämlikt 11, 14, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall 21 å andra stycket nämnda lag samt, i stället för 19 å, 16 å tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

70. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga

varor ___—___—

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1975:529) om hälso— och

miljöfarliga varor, att 17 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

175

Den som tagit befattning med ärende som avses i denna lag får

ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om

yrkeshemlighet eller affärsförhållande.

Eéfsäleåsailéeleå

175

Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT i fråga om vad som framkommit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhål- lande, skall, i stället för 19 Ö nämnda lag, 16 & samma lag

tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

71 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:650) om medling mellan samman-

levande

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:650) om medling mellan sammanlevande, att 5 5 skall ha nedan angivna lydelse.

äEZEEEEES_lZQElEE

55

Medlare får ej obehörigen yppa vad han erfarit under medlingen.

Föreslagen lydelse

55

Medlare har tystnadsplikt jämlikt 17 å första stycket LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

72. Förslag till Lag om ändring i tullagen (1975:670)

Härigenom föreskrives i fråga om tullagen (1975:670), att 54 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

545

Innehållet i tulldeklaration eller motsvarande handling

eller handling som avses i 10 å får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen. Den som fullgjort kontrollverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa

vad han därvid erfarit.

Eääåålåååä_llgålåå

545

Den, som har tagit del av tulldeklaration eller motsvarande handling eller handling som avses i 10 å eller som har full— gjort kontrollverksamhet enligt denna lag, har tystnadsplikt jämlikt 14, 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet,

skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stäl—

let för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

73. Förslag till Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrives i fråga om kreditupplysningslagen (1973:1175), att 18 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

18 å

Den som hos datainspektionen tagit befattning med tillstånds- eller tillsynsärende enligt denna lag får icke obehörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga förhål—

landen eller om yrkes— eller affärshemlighet.

Föreslagen lydelse

Den som hos datainspektionen har tagit befattning med till— stånds— eller tillsynsärende enligt denna lag har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogen— het att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldig— het eller annat jämförbart förhållande, skall 21 å andra stycket nämnda lag samt, i stället för 19 å, 16 å tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

74 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfräm—

jande åtgärder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:15) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, att 16 5 skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 &

Vad någon vid tillämpning av denna lag fått veta om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller drifts— förhållanden eller om enskilds personliga förhållanden får

han ej obehörigen yppa eller nyttja.

Reagiläsalzååläe

16 å

I fråga om vad någon vid tillämpning av denna lag har fått veta om enskilt företags eller enskild sammanslutnings af— färs- eller driftsförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden gäller tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jäm— förbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

75 Förslag till Lag om ändring i inkassolagen (1974z182)

Härigenom föreskrives i fråga om inkassolagen (1974:182), att 16 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 &

Den som hos datainspektionen tagit befattning med tillstånds— eller tillsynsärende enligt denna lag får icke obehörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga förhål—

landen eller om yrkes— eller affärshemlighet.

Föreslagen lydelse

Den som hos datainspektionen har tagit befattning med till- stånds— eller tillsynsärende enligt denna lag har tystnads— plikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall 21 å andra stycket nämnda lag samt, i stället för 19 &, 16 &

tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

76 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljö- skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark,

Finland, Norge och Sverige

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:268) med anled— ning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, att 2 5 skall ha nedan

angivna lydelse.

Haläiäeésizésäås

2?

Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, drift— anordning eller affärsförhållande som han därigenom fått

kännedom om.

åääåålåå22_läååiåå

25

Den som hos svensk bevakningsmyndighet har tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhål—

lande som därvid har framkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

77. Förslag till Lag om ändring i gruvlagen (1974:542)

Härigenom föreskrives att 11 kap 5 Ö gruvlagen (1974:342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

11 kap 5 & Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej

obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat för—

hållande som han därvid fått kunskap om.

Föreslagen lydelse

11 kap 5 &

Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 så LOFT. Är fråga

om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om för- mån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande,

skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag till— lämpas .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

78 Förslag till Lag om ändring i abortlagen (1974z595)

Härigenom föreskrives i fråga om abortlagen (1974z595), att 8 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som har tagit befattning med abortärende får ej obe— hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Föreslagen lydelse

Den som hos myndighet eller annat allmänt organ har tagit befattning med abortärende har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 åå LOFT, såvitt avser enskilds personliga förhållanden. Är fråga om verksamhet som avses i 16 eller 17 & nämnda lag skall i stället för 19 å tillämpas vad där är föreskrivet. Samma tystnadsplikt skall gälla för den som har tagit befatt—

ning med saken utan att själv vara knuten till myndighet

eller annat allmänt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

79 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndig-

heter

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, att 45 5 skall ha nedan angivna lydelse.

EEZEEEEES_3192152

459. Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat

sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat för-

hållande som han därvid fått kunskap om.

Föreslagen lydelse

45€> Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på

annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen

har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga

om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag till—

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

80 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:1036) med instruktion för riks— dagens revisorer ______________________________________________________________

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:1036) med in- struktion för riksdagens revisorer, att 17 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Revisor, suppleant och tjänsteman får ej obehörigen yppa vad han i arbetet hos revisorerna erfarit om enskilds af— färsförhållande eller myndighets affärs- och driftsförhål-

lande.

Föreslagen lydelse

175

Revisor, suppleant och tjänsteman har tystnadsplikt jämlikt 18, 19 och 20 åå LOFT om vad han i arbetet hos revisorerna har erfarit om enskilds affärsförhållande eller myndighets

affärs— och driftsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

81 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för

personal inom hälso- och sjukvård m fl

___—_________—.——_————

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso— och sjukvård m fl,

att 5 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som utövar eller har utövat verksamhet, för vilken gäl— ler föreskrifter enligt 1 &, får ej yppa något som har med— delats honom i förtroende i verksamheten eller obehörigen uppenbara vad han däri har erfarit om enskilds hälsotill— stånd eller personliga förhållanden i övrigt. Vad som har sagts nu medför dock ej någon inskränkning i den skyldighet

att lämna uppgifter som kan följa av annan författning.

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om tystnadsplikt för den som hos myndighet eller annat allmänt organ utövar eller har utövat verksamhet som

avses i denna lag finns i 17 5 första stycket och 20 & LOFT. Beträffande verksamhet som icke omfattas av 17 & första stycket nämnda lag gäller i stället tystnadsplikt enligt 19 & samma lag.

Den som eljest utövar eller har utövat verksamhet, för vil— ken får utfärdas föreskrifter enligt denna lag, skall ha tystnadsplikt i samma omfattning som i första stycket an—

given person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

82 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:187) om kontroll av fabriks-

steriliserade engångsartiklar för hälso— och sjukvårdsändamål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1975:187) om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjuk—

vårdsändamål, att 8 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.

Föreslagen lydelse

Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag har tystnadsplikt jämlikt 15, 19 och 20 åå LOFT i fråga

om yrkeshemlighet eller affärsförhållande som därvid har

framkommit. Är fråga om utövning av befogenhet att för en— skild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

83. Förslag till Lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

Härigenom föreskrives i fråga om oljekrislagen (1975:197), att 18 å skall ha nedan angivna lydelse.

hierarkiska

18 &

Vad som har inhämtats med stöd av 14 och 15 så får ej obe— hörigen yppas.

EÖESEEEgEE_EZQElåå

18 & I fråga om vad någon hos myndighet eller annat allmänt organ har inhämtat med stöd av 14 och 15 så gäller tystnadsplikt jämlikt 11, 18, 19 och 20 && LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Samma tystnadsplikt skall gälla även för den som har tagit

del av uppgift utan att själv vara knuten till myndighet

eller annat allmänt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

84 Förslag till Lag om ändring i steriliseringslagen (1975z580)

Härigenom föreskrives i fråga om steriliseringslagen (1975z580), att 7 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som har tagit befattning med steriliseringsärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds per—

sonliga förhållanden.

Eässslääsalzéslää'

75

Den som hos myndighet eller annat allmänt organ har tagit befattning med steriliseringsärende har tystnadsplikt jämlikt 19 och 20 åå LOFT, såvitt avser enskilds personliga förhål— landen. Är fråga om verksamhet som avses i 16 eller 17 å nämnda lag skall i stället för 19 & tillämpas vad där är

föreskrivet. Samma tystnadsplikt skall gälla för den som har tagit be-

fattning med saken utan att själv vara knuten till myndig—

het eller annat allmänt organ.

85 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa

tolkar och översättare

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1975:689) om tyst— nadsplikt för vissa tolkar och översättare, att 2 5 skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 & får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eller över—

sättare.

Föreslagen lydelse

Den som - eller översättare.

För tolk eller översättare, som anlitas för viss angelägenhet av myndighet eller annat allmänt organ, gäller i stället den tystnadsplikt som i LOFT är föreskriven för dem som inom

organet sysslar med angelägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

86 Förslag till Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:000) för skatte—

och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrives beträffande bevissäkringslagen (1975: 000) för skatte— och avgiftsprocessen, att 28 & skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

28é*) Vad någon har erfarit vid tillämpningen av denna lag får

ej obehörigen yppas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel— sen i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med straff i brotts-

balken.

*) Enligt promulgationsbestämmelserna skall 28 å andra stycket

endast avse gärning som har begåtts före den 1 januari 1976.

Föreslagen lydelse

28 5 I fråga om vad någon har erfarit vid tillämpningen av denna lag gäller tystnadsplikt jämlikt 14, 16, 18 och 20 åå LOFT.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

87 Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen (1954z193)

Härigenom föreskrives att i utlänningslagen (1954:195) skall

insättas en ny paragraf, 68 a 5, av nedan angivna lydelse.

68 a Ö

Om tystnadsplikt stadgas i 10, 19 och 20 åå LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 & samma lag till-

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

88 Förslag till Lag om ändring i skollagen (1962:519)

Härigenom föreskrives, att i 9 kap skollagen (1962:319) skall

insättas en ny paragraf, 50 a &, av nedan angivna lydelse.

50 a &

Befattningshavare inom skolväsendet har tystnadsplikt jäm— likt 19 och 20 åå LOFT och - i den mån han eller hon deltager

i frivillig undersökning, vård eller rådgivning även jäm— ' likt 17 & första stycket samma lag. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyl— dighet eller annat jämförbart förhållande, skall, i stället

för 19 å nämnda lag, 16 å samma lag tillämpas.

Tystnadsplikten omfattar dock ej i något fall elevs studie—

prestation eller vitsord.

89 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966:293) om beredan— de av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, dels att nuvaran-

de 34 a 5 skall betecknas 54 b é, dels att i lagen skall in—

sättas en ny paragraf, 34 a 5, av nedan angivna lydelse.

54 a &

Ladamot eller befattningshavare hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden har tystnadsplikt” jämlikt 19 och 20 så LOFT. Är fråga om utövning av befogenhet att för enskild be— stämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämför- bart förhållande, skall, i stället för 19 & nämnda lag, 16 å

samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

90 Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966z755)

Härigenom föreskrives i fråga om radiolagen (1966z753), att 5 & skall ha nedan angivna lydelse.

ääläiéäéä-£léåiss

5 &

Mottagare får innehas och användas av var och en.

Regeringen förordnar efter riksdagens hörande om avgift för

mottagare. Regeringen eller myndighet som regeringen bestäm—

mer äger meddela närmare föreskrifter om sådan avgift och ordningsföreskrifter för användning av mottagare.

Regeringen äger meddela föreskrifter till skydd för tele— hemlighet.

5252532522_2292552

58

Mottagare — — — var och en. Regeringen — — av mottagare.

Den som i mottagare avlyssnat telefonsamtal, telegram eller

annat telemeddelande får icke obehörigen föra detta vidare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

91 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972z429) ___—___—

Härigenom föreskrives, att i rättshjälpslagen (1972z429) skall insättas en ny paragraf, 48 a 5, av nedan angivna lydelse.

48aå

Den som biträder annan enligt bestämmelserna i denna lag skall iakttaga tystnad i fråga om sådana klientens förhål— landen, om vilka han på grund av uppdraget har erhållit

kännedom.

Den som under verksamhet hos myndighet eller annat allmänt

organ enligt denna lag har fått kännedom om rättssökandes förhållanden har tystnadsplikt enligt 16, 17 och 20 åå LOFT.

Vad i första och andra styckena stadgas skall ej gälla advo— kat 1 den mån han eller hon är pliktig att iakttaga tystnad

jämlikt advokatsamfundets stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

92 Förslag till Ändrad lydelse av 6 kap 19 å i massmedieutredningens förslag

till massmediegrundlag

För otillåtet - — — 5 kap. skall hållas hemlig.

Detsamma gäller om någon offentliggör sådant som enligt

förordnande eller förbehåll av följande slag icke får

uppenbaras:

1 förordnande av domstol eller av förundersöknings—

ledare i brottmål; 2 myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän hand—

ling som skall hållas hemlig; och 5 myndighets förbehåll vid lämnande av uppgift som är belagd med tystnadsplikt.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCH UTREDNINGSARBETET 1.1 Direktiven

I anförande till protokollet vid regeringssammanträde den 7 maj 1975 uttalade chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Geijer, följande.

Offentlighetsprincipen har gammal hävd i svensk rättskipning och förvaltning. Allmänheten och massmedierna har en vid— sträckt insyn i de offentliga organens verksamhet. Av sär- skild betydelse i sammanhanget är den grundsats om allmänna handlingars offentlighet som slås fast i tryckfrihetsför- ordningen (TF). Det är emellertid uppenbart att offentlig- hetsprincipen inte har kunnat råda helt utan begränsning. Det föreligger ibland motstående intressen som har sådan betydelse att offentlighetsprincipen måste vidkännas in- skränkningar. Såvitt gäller tillgången till allmänna hand— lingar anges dessa intressen i 2 kap 1 å tryckfrihetsförord- ningen (TF). Av denna bestämmelse framgår att inskränkning- ar kan komma i fråga av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, 'menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd,

personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.

De inskränkningar som görs i offentlighetsprincipen kan ta sig formen antingen av handlingssekretess eller av tystnads- plikt för offentliga funktionärer. Dessa två slag av in- skränkningar skyddar samma intressen och har även i övrigt nära samband med varandra. I den konstitutionella lagstift- ningen behandlas emellertid handlingssekretessen som en del av regleringen av tryckfriheten, medan tystnadsplikten ses

som en begränsning av den allmänna medborgerliga yttrande-

frihet som slås fast i 2 kap 1 å RF. Vidare skiljer sig de två regelkomplexen radikalt från varandre i fråga om upp— byggnad och utformning. Såvitt gäller handlingssekretessen har ett genomtänkt regelsystem byggts upp i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) med anslutande kungörelser. Tystnadsplikte- regleringen, å andra sidan, består av ett stort antal delvis ganska disparata beståndsdelar. Kompetensen att besluta tystnadspliktsföreskrifter har fram till årsskiftet 1974/75 varit splittrad på ett mycket stort antal offentliga organ. Inte bara de högsta statsorganen utan också förvaltnings— myndigheter och kommuner har kunnat besluta sådana föreskrif- ter med rättsligt bindande verkan. Man har vidare ansett det möjligt att i anställningsavtal med det allmänna som arbets— givare ta in klausuler om tystnadsplikt. Ett särpräglat in- slag i systemet är den s k oreglerade tystnadsplikt som fram

till den 1 januari 1975 har gällt på vissa områden.

Innan den nya RF trädde i tillämpning fanns således tyst- nadsplikter för den som är anställd eller fullgör uppdrag i stat eller kommun vilka hade uppkommit på många olika

sätt. Tystnadsplikt kunde föreligga på följande grunder;

1. Genom föreskrift i grundlag.

2. Genom föreskrift i lag.

3. Genom föreskrift i annan författning, vilken avser be— fattningshavare hos viss myndighet eller vissa myndigheter, tillhörande viss yrkeskår eller verksamma inom ett visst fält.

4. Genom föreskrift i arbetsordning eller annan allmän föreskrift utfärdad av statlig eller kommunal myndighet

beträffande dess befattningshavare.

5. Genom särskild tjänsteföreskrift utfärdad av statlig

eller kommunal myndighet om tystnadsplikt för en eller

flera befattningshavare vid myndigheten rörande viss fråga.

6. Genom av förman meddelad tjänsteföreskrift till under—

ordnad befattningshavare.

7. Genom föreskrift i kollektivavtal eller enskilt tjänste—

avtal. 8. Till följd av tjänstens beskaffenhet eller sakens natur.

9. Till följd av det sekretesskydd som en allmän handlings

innehåll kan vara tillförsäkrat.

I en del bestämmelser om tystnadsplikt har tagits in straff— föreskrifter. I övrigt beivras överträdelse av tystnadsPIikt med stöd av det allmänna straffstadgandet om brott mot tyst— nadsplikt i 20 kap 5 å brottsbalken eller som tjänstefel.

Av intresse i detta sammanhang är sambandet mellan tystnads— plikt och TF:s regler och det 5 k meddelarskyddet. Före- skrifterna i 7 kap 5 å TF innebär att en offentlig funk— tionärs brott mot tystnadsplikt - om meddelandet sker för publicering i tryckt skrift kan bestraffas endast under förutsättning att tystnadsplikten är föreskriven i grundlag eller annan lag. Har tystnadsplikten annan grund föreligger straffrihet. Radioansvarighetslagen (1966z756) ger motsva— rande skydd åt den som lämnar uppgifter för offentliggöran—

de i ljudradio- eller televisionsprogram.

Införandet av nya RF har medfört vissa förändringar i rätts- läget såvitt avser regleringen av tystnadsplikt. Till de frågor som löstes under arbetet med den nya regeringsformen hörde fördelningen av normgivningsmakten mellan regering

och riksdag. Lösningen innebar att gränsdragningen skulle ske i två steg. Det första togs genom att regeringsformen

antogs. Man drog då upp huvudlinjerna. Nästa steg - en när—

mare precisering av dessa huvudlinjer - var avsett att tas

genom lagstiftning.

Regleringen i nya RF innebär att normgivningen om offentli— ga funktionärers tystnadsplikt primärt läggs hos riksdagen. Vid tillkomsten av dessa regler förutsattes emellertid att hittills rådande kompetensfördelning i huvudsak skulle bestå. En kompletterande reglering skulle alltså tillkomma. Enligt grundlagberedningen (SOU 1972:15 s 156) borde i lag endast tas in en straffbestämmelse och det huvudsakliga angivandet av de intressen som skulle skyddas, medan regeringen däremot skulle genom verkställighetsföreskrifter kunna i detalj ange de fall då tystnadsplikt skulle iakttas. I propositionen med förslag till nya RF anförde jag (prop 1975:9O s 211) att det borde vara möjligt för regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt i ungefär den utsträckning som hade angivits av beredningen. Detta borde dock inte ske genom verkställig— hetsföreskrifter. Jag föreslog av denna anledning att det i 8 kap 7 å tredje stycket skulle tas in en bestämmelse enligt vilken regeringen efter bemyndigande i lag skulle genom för- ordning kunna meddela föreskrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Liksom övriga delegationsregler i RF komplet— terades denna föreskrift av bestämmelserna om subdelegation i 8 kap 11 å. Riksdagen biföll regeringsförslaget i de delar som jag nu har nämnt, och de nyss återgivna uttalandena i propositionen föranledde inte några erinringar under riks-

dagsbehandlingen.

Även i ett annat hänseende har grundlagsreformen fått åter- verkningar på tystnadspliktsområdet. Nya RF betraktar näm- ligen, som jag redan har nämnt, all tystnadsplikt som en be— gränsning av den medborgerliga yttrandefriheten. Eftersom

RF inte medger att de medborgerliga fri- och rättigheterna begränsas på annat sätt än genom föreskrifter meddelade i enlighet med RFzs bestämmelser, är det efter ingången av år 1975 inte möjligt att upprätthålla tystnadsplikt utan uttryck—

ligt författningsstöd. Detta innebär att de typer av tystnads— plikt som jag har nämnt i det föregående under punkterna 5, 6, 8 och 9 inte längre gäller sedan RF har börjat tillämpas

vid årsskiftet.

I överensstämmelse med vad som hade förutsatts under förar— betena på den nya RF förelade regeringen i januari i år riks- dagen ett lagförslag som var avsett att göra det möjligt att i huvudsak behålla tidigare rättsläge på tystnadspliktsom— rådet (prop 1975z8). Detta förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt innehöll huvudsakligen delega— tionsbestämmelser (1, 5 och 4 åå). I förslaget fanns också

en materiell föreskrift om tystnadsplikt som var avsedd att gälla inom domstolsväsendet (2 å). Lagförslaget innehöll vi-

dare en straffbestämmelse (5 ©).

Det grundläggande delegationsstadgandet, som återfanns i 1 å, var utformat i nära anslutning till 2 kap 1 å TF. Enligt för— slaget skulle regeringen få meddela föreskrifter om tystnads- plikt för offentliga funktionärer om tystnadsplikten påkalla- des av vissa närmare angivna intressen. Dessa var rikets säker- het, rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig or ganisation, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet och det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse. Vidare skulle föreskrifter få meddelas om tystnadsplikten på— kallades i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller be- ivrande av brott. Enligt förslaget skulle regeringen vidare få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun ella landstingskommun att meddela föreskrifter om tystnadsplikt. Syftet med bestämmelserna i 1 å var dels att ge regeringen sam— ma kompetens som den tidigare hade haft att besluta tystnads— pliktsföreskrifter i instruktioner, statsbidragsförfattningar etc, dels att göra det möjligt att utan att bryta igenom med— delarskyddet och utan att belasta riksdagen med detaljfrågor författningsreglera vissa tidigare oreglerade tystnadsplik—

ter. Subdelegationsmöjligheten skulle enligt uttalanden i

propositionen användas mycket restriktivt.

Bestämmelserna i 5 och 4 åå var avsedda att göra det möjligt att genom regeringsföreskrifter ersätta tidigare oreglerad tystnadsplikt i ett par särskilt betydelsefulla hänseenden. Enligt 3 & skulle regeringen kunna meddela föreskrifter om förbud för funktionärer vid myndigheter att yppa innehållet

i ännu ej meddelade beslut som gällde myndighetsutövning mot enskild i särskilda fall samt vad någon hade yttrat i förtro— ende under överläggning i sådana frågor. Bestämmelserna i

4 © skulle ge regeringen möjlighet att generellt förbinda handlingssekretessen med tystnadsplikt.

I förslaget hade vidare bland övergångsbestämmelserna tagits in ett generellt bemyndigande för regeringen att upphäva andra tystnadspliktsföreskrifter än sådana som hade tillkom- mit genom beslut av regering och riksdag gemensamt eller av riksdagen ensam. Till denna bestämmelse var knuten en viss

begränsad subdelegationsmöjlighet.

Tystnadspliktsfrågorna berörs i viss utsträckning av de ut- redningsuppdrag som har anförtrotts åt massmedieutredningen (MMU) och offentlighets— och sekretesslagstiftningskommittén (GSK). I MMU:s uppdrag ingår att utreda frågan om sambandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd. OSK, som nyligen har avgett sitt slutbetänkande, har bl a haft att överväga frå— gorna om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig hand- ling samt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut. På grund av sålunda pågående utredningsarbete skulle, som jag framhöll i propositionen (s 60), den däri föreslagna regleringen i viss utsträckning komma att få pro— visorisk karaktär. När slutresultatet av det nämnda utred- ningsarbetet förelåg, fick tystnadspliktsfrågorna tas upp

till förnyat övervägande.

I betänkandet med anledning av propositionen (KU 1975:10)

förordade konstitutionsutskottet en utredning rörande tyst-

nadsplikten. Enligt utskottet, som på denna punkt var enhäl— ligt, borde i utredningsarbetet ingå att inventera, klassi- ficera och rättsligt systematisera tystnadsplikterna samt att med denna bakgrund göra principiella överväganden med sikte på en framtida reglering. Arbetet borde på lämpligt sätt sam— ordnas med det pågående arbetet inom MMU och OSK och bedrivas så skyndsamt att utredningsresultatet kunde bedömas i sam- band med förslagen från dessa utredningar enligt deras nuva—

rande direktiv.

En majoritet i utskottet uttalade också att utredningen kunde ligga till grund för en lagreglering som i preciserad form anger de ramar inom vilka regeringen bemyndigas röra sig. Majoriteten intog vidare den ståndpunkten att lagstiftningen om offentliga funktionärers tystnadsplikt borde uppskjutas till dess tystnadsplikterna närmare hade kartlagts och frågan kunde ses i ett större sammanhang i samband med förslagen från MMU, OSK och 1973 års fri- och rättighetsutredning. Med hänvisning till bl a denna ståndpunkt avstyrkte utskottet lagförslaget. Riksdagen följde utskottet (rskr 1975:62).

Den utredning som riksdagen har hemställt om bör nu tillsättas. Jag kan nämna att visst förberedande utredningsarbete rörande tystnadspliktsfrågorna redan har utförts inom justitiedepar-

tementet.

I utredningens uppdrag bör först och främst ingå att inven- tera de föreskrifter om tystnadsplikt som f n förekommer inom de statliga och kommunala verksamhetsområdena. Utredningen bör vidare i görligaste mån kartlägga omfattningen av och innehållet i de oreglerade tystnadsplikter som förelåg vid årsskiftet 1974/75. Mot bakgrund av vad som kan framkomma vid dessa undersökningar bör utredningen bedöma vilka intressen som i fortsättningen över huvud taget skall kunna föranleda föreskrifter om tystnadsplikt samt ange efter vilka grunder och i vilken utsträckning offentlighetsprincipen bör vika av

hänsyn till dessa intressen.

En huvuduppgift för utredningen bör vara att med utgångspunkt i de överväganden som jag nu har nämnt ta ställning till hur regelsystemet på tystnadspliktens område bör vara uppbyggt och hur reglerna kan förenhetligas. Av särskilt intresse i detta sammanhang är frågan hur kompetensen att besluta före— skrifter om tystnadsplikt skall fördelas mellan olika offent- liga organ, i första hand mellan riksdagen och regeringen. Ut— redningen bör lägga fram förslag till lämplig delegationslag—

stiftning.

Som jag tidigare har nämnt kan den som har lämnat meddelande för offentliggörande i tryckt skrift eller i ljudradio- eller televisionsprogram straffas för brott mot tystnadsplikt endast om tystnadsplikten är föreskriven i grundlag eller annan lag. Utredningen bör överväga om föreskriftens konstitutionella beskaffenhet på detta sätt bör vara avgörande för om meddelar— skydd skall föreligga. I denna fråga bör utredningen samråda med MMU. Denna utredning har i ett yttrande i lagstiftnings— ärendet om offentliga funktionärers tystnadsplikt förklarat att den överväger att i förslaget till ny grundlag om yttrande- friheten i tryckt skrift, radio, television och film ta upp

en bestämmelse att meddelarskyddet skall genombrytas av lag- stadgad tystnadsplikt endast i de fall som anges i särskild lag. Även såvitt gäller förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd bör utredningen lägga fram erforderliga författ- ningsförslag. Den bör härvid beakta också sådan tystnadsplikt

som gäller för andra än offentliga funktionärer.

Utredningen bör också överväga det särskilda spörsmål som gäller möjligheterna att i kollektivavtal eller individuella anställningsavtal med staten eller kommun som arbetsgivare ta

in klausuler om tystnadsplikt.

Visst samband med den senast nämnda frågan har det system med tystnadspliktsförbindelser och tystnadspliktsbevis som hittills har tillämpats inom vissa förvaltningsområden. Ut—

redningen bör överväga om dokument av sådant slag bör före-

komma även i fortsättningen och hur dessa i förekommande

fall bör vara utformade.

Det nuvarande rättsläget i fråga om offentliga funktionärers tystnadsplikt är otillfredsställande i flera hänseenden. Framför allt är det betänkligt att det efter de oreglerade tystnadsplikternas bortfallande inte går att upprätthålla någon generell tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling samt att det på vissa viktiga områden saknas tyst— nadsplikt till skydd för enskildas personliga integritet. Vidare är det från praktiska synpunkter olämpligt att rege— ringen inte kan meddela några som helst föreskrifter om tyst- nadsplikt och inte ens kan upphäva eller begränsa föreskrif— ter om tystnadsplikt som den själv har beslutat. Det är där- för av vikt att utredningsarbetet bedrivs med stor skyndsam- het. För att frågan skall kunna behandlas av riksdagen under våren 1976 samtidigt med de förslag som kan föranledas av övriga på området verksamma utredningars arbete bör utred— ningsuppdraget vara slutfört senast vid utgången av år 1975.

1.2 Utredningsarbetet

TK:s arbete har måst bedrivas med stor skyndsamhet. Vissa områden som måhända borde ha penetrerats bättre har därför

måst beröras mera flyktigt än som varit önskvärt.

TK har haft endast en remiss att besvara, nämligen OSK:s slutbetänkande (SOU 1975:22), "Lag om allmänna handlingar".

Från justitiedepartementet har till TK för beaktande under det fortsatta arbetet översänts kyrkomötets skrivelse nr 11 den 24 september 1975. Skrivelsen är föranledd av mötets ställningstagande till motion nr 12 angående reformering av kyrkolagens föreskrifter om tystnadsplikt. Över motionen har

kyrkolagsutskottet avgivit betänkande nr 12.

Vidare har justitiedepartementet för beaktande under utred-

ningsarbetet till TK överlämnat en framställning av den 7

november 1975 från advokatsamfundets styrelse. I framställ— ningen uttalas önskemål om omedelbara lagstiftningsåtgärder i syfte att göra det möjligt för styrelsen att disciplinärt ingripa mot advokat som genom uttalanden i tryckt skrift har

handlat i strid mot god advokatsed.

Slutligen har justitiedepartementet till TK överlämnat en framställning av den 7 november 1975 från televerket. I fram- ställningen har televerket anmält behov av åtgärder för att förstärka skyddet för dels verkets åtgärder i samband med verkställighet av beslut om telefonavlyssning dels enskildas telekommunikationer. Av olika skäl har denna framställning kommit TK tillhanda så sent att den slutliga texten till betänkandet redan färdigställts. Den har därför behandlats endast kortfattat i betänkandet. TK har dock beaktat dess innehåll.

TK har haft ett gemensamt sammanträde med MMU, och viss kon- takt har upprätthållits mellan sekretariaten. — Härutöver har TK haft två sammanträden med företrädare för massmedierna. Ytterligare kontakter med olika myndigheter - i och för sig önskvärda har TK av tidsskäl funnit möjliga endast i form

av en enkät, som är redovisad i bilaga 5.

2 DEN RÄTTSLIGA BAKGRUNDEN

2.1 Tystnadsplikterna för offentliga funktionärer under 1809 års RF

2.1.1 Tystnadsplikternas utveckling som en del av den admi—

nistrativa lagstiftningen och av tjänstemannarätten

Det regelkomplex som definierar allmänna handlingars offent— lighet samt undantagen från offentlighet har sedan länge varit väl sammanhållet och underkastat riksdagens granskning. Vis— serligen har det efter antagandet av Seer 1937 med tiden i ständigt accelerande takt vurit upp en rikhaltig flora av sek- retesskungörelser, men detta förtar inte helhetsintrycket.

Den konstruktion, som gällande rätt innebär och som enligt OSK:s förslag i slutbetänkandet (SOU 1975:22) "Lag om allmänna handlingar" skall finnas kvar, innebär att huvudregeln om of— fentlighet finns i grundlag, medan inskränkningarna i huvud— sak regleras i allmän lag. Detta har lett till att varje un— dantag från offentlighetsprincipen kommit att ses mot en konstitutionell bakgrund. Ett drag av restriktivitet har därför, i varje fall i teorin kommit att prägla tillämpning-

en av förefintliga regler på området.

Samma drag av restriktivitet har inte kunnat spåras när det har gällt utvecklingen och tillämpningen av den mycket om- fattande och heterogena regelsamlingen inom tystnadspliktens område. En samlad lag i ämnet har aldrig funnits utan varje bestämmelse om tystnadsplikt har en begränsad räckvidd: an— tingen gäller den för viss kategori av offentliga funktio— närer eller för tjänstemän vid viss myndighet eller oftast i kombination med något av de två föregående leden för viss typ ay uppgifter, sammanfattningsvis således inom viss offent- lig verksamhetsgren. Härtill kommer att vissa regler om tyst— nadsplikt kan gälla för såväl offentliga funktionärer som för andra, enskilda yrkesutövare, och ytterligare en mindre grupp

av bestämmelser gäller enbart för den sistnämnda kategorin.

De författningsstadgade reglerna har sinsemellan mycket olika utformning och räckvidd, såväl i fråga om slaget av uppgifter som storleken av den personkrets som omfattas därav. Ett be— lysande exempel på detta utgör 51 å arbetarskyddslagen (1949: 1), om vilket lagrum det (visserligen med stor överdrift) sagts att "det omfattar halva befolkningen", d v s den del därav som är fackföreningsmedlemmar. — I detta avsnitt bort- ses i det följande från sådana regler som endast gäller för enskilda yrkesutövare och andra som inte är offentliga funk— tionärer. Ej heller kommer här att göras något detaljstudium av hur de gällande reglerna är konstruerade (se härom avsnitt 5.2 och 4.10 nedan).

De skrivna reglerna är utströdda i ett mycket stort antal för- fattningar av sinsemellan skiftande statsrättslig valör. An— talet har ökat kraftigt under'de senaste två decennierna. Bortsett från kyrkolagens ålderdomliga bestämmelser finns de för offentliga funktionärer äldsta nu gällande lggstadgade tystnadsplikterna i ett litet antal lagar från 1930—talet (t ex i lagen, 1934:457, för Sveriges riksbank). Den äldsta kungörelsen (med nutida terminologi "förordningen") inne- hållande tystnadspliktsbestämmelse för offentliga funktio- närer är kung (1920:898) med närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister (4 5). (Fortfarande bortsett från kyrkolagen är den överhuvudtaget äldsta, nu gällande bestäm- melsen om tystnadsplikt den som finns i 7 & mäklareordningen, 1893:51 s 1.) Att de äldsta skrivna reglerna - återigen med undantag av kyrkolagen - inte är äldre än de är tyder på att behov av skrivna sådana regler inte förmärkts förrän i rela— tivt modern tid. För de offentliga funktionärernas vidkommande har tystnadsplikten varit en del av lydnads- eller trohets- plikten som snart sagt i alla tider ansetts åvila ämbetsmän- nen. Om man så vill kan man säga att saken närmast uppfattats som en tjänstemannarättslig fråga och inte som en konstitu-

tionell fråga.

Antalet skrivna tystnadspliktsregler är, som redan nämnts,

mycket stort, och de är på intet sätt begränsade enbart till den statliga sektorn. Inom den specialreglerade kommunalför— valtningen gäller tystnadsplikter, lagstadgade sådana, för befattningshavare inom den allmänna barnavården, nykterhets— vården och socialvården i stort. Ett mycket väsentligt område

inom det allmännas verksamhet täcks härigenom.

För den statliga sektorns vidkommande kan det konstateras att lagstadgade tystnadsplikter gäller inom de mest skilda fält, alltifrån bestämmande av avgift för fettemulsioner till frågor som gäller atomenergi eller utnyttjande av kontinentalsockeln. Vad som stadgas i lag och vad som stadgas i förordning (kun- görelse, instruktion etc) följer inga bestämda riktlinjer. Systemet är inte bara skenbart inkonsekvent. Att bestämma om tystnadsplikt har, enligt 1809 års RF, ansetts falla inom Konungens behörighet i vad avser administrativa spörsmål, och

denna befogenhet har kommit till flitigt bruk.

Delegering av Konungens behörighet i detta avseende har i stor omfattning skett - inte bara uttryckligt utan även underför- stått - till andra statliga myndigheter. Regler om tystnads— plikt återfinns inte bara i av Konungen utfärdade instruk- tioner för statliga ämbetsverk utan också i av dessa själva beslutade arbetsordningar. Vad gäller den kommunala sidan

- bortsett från den specialreglerade förvaltningen - har det vidare ansetts ingå i den kommunala självbestämmanderätten att bestämma om tystnadsplikt för de kommunala tjänstemännen. Härigenom har det kunnat förekomma att tjänstemän i olika landsändar har lytt under regler om tystnadsplikt beträffan- de samma uppgifter, vilka regler har haft olika utformning och räckvidd. Det finns inga belägg för att så faktiskt har varit fallet, men möjligheten fanns under hela den tid 1809 års RF och nuvarande regler om den kommunala självbestämman- derätten gällde samtidigt. Under senare tid har kommunför—

bunden verkat för enhetlighet mellan skilda kommuner.

Tystnadsplikt har tidigare ansetts kunna föreligga, ehuru

författningsbestämmelser saknats. Grunderna härför har varit av skiftande slag. Det kan ha räckt med särskilda föreskrif— ter av myndighet, alternativt av överordnad inom myndigheten, vilka har avsett viss speciell typ av uppgifter eller gällt enbart för viss eller vissa tjänstemän vid myndigheten. Detta har då knutit an till den (intill slutet av år 1975) gällande lydelsen av 20 kap 5 och 4 åå BrB. Man har hävdat att en tjänsteman har kunnat fällas till ansvar för brott mot tyst— nadsplikt, om han uppsåtligen har åsidosatt en av förman i tjänsten given order att iaktta tystnad beträffande visst förhållande. Överträdde han ordern av oaktsamhet, kunde tjäns— temannen fäUas för tjänstefel. En annan sak är att, om en dy- lik order till äventyrs skulle ha avsett innehållet i en of- fentlig handling, den knappast skulle ha kunnat åtlydas till följd av föreskrifterna i servicecirkuläret, vilket i olika

utgåvor existerat sedan 1946.

Skyldighet att hålla tyst om innehållet i hemlig handling har ansetts föreligga oberoende av om uppgifterna i handlingen

har fallit under någon författningsstadgad tystnadsplikt el- ler ej. I likhet med andra före årsskiftet 1974/75 i praxis godtagna och tillämpade, icke författningsstadgade tystnads— plikter brukar denna betecknassan en oreglerad tystnadsplikt. Även överträdelse av denna kunde bestraffas med stöd av 20 kap 5 eller 4 & BrB.

Däremot kan inte den tystnadsplikt, som allmän domstol enligt bestämmelser i 5 kap RB kan ålägga dem som närvarit vid förhand— ling inom stängda dörrar beträffande vad som därvid förevarit

(4 &: "Rätten äge förordna, att vad som förekommit . . . icke får uppenbaras"; straffbestämmelse i 9z6), betecknas som oreg— lerad, eftersom den stöds på lagbestämmelse. Detsamma gäller

för förvaltningsdomstol enligt motsvarande bestämmelse i förvaltningsprocesslagen (1971:291, 16 å). Enligt de särskil- da lagarna för övriga specialdomstolar gäller samma regler

vid dessa. Dessa olika bestämmelser kan avse såväl offentliga funktionärer som andra (främst parter) som närvarit vid sådan

förhandling. Den tystnadsplikt, som anses följa av att någon avlagt s k domared (eller —försäkran) enligt 4:11 RB, är ej

heller att betrakta som oreglerad.

Tystnadsplikt har även ansetta föreligga på så lösa grunder som "tjänstens beskaffenhet" eller "sakens natur". Upprätt- hållandet av sådan tystnadsplikt kan sägas utgöra ett flag— rant uttryck för tidigare rådande synsätt. Det som "överheten" ansåg böra undanhållas offentligheten kunde på detta sätt så undanhållas utan att de som förväntades iaktta denna tyst— nadsplikt hade fasta regler att gå efter. Om inte annat kunde en tjänsteman, som enligt sina överordnades sätt att se saken talat där han bort tiga, alltid åtkommas i efterhand med på— följd, åtminstone för tjänstefel,försåvitt han inte meddelat sig med ett massmedium. Om så var fallet var enligt rådande

synsätt även disciplinär påföljd utesluten.

Varken statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannala— gen innehåller något uttryckligt förbud mot föreskrifter om tystnadsplikt i tjänsteavtal. Så länge 1809 års RF var gällan— de kunde ej heller därur något förbud mot sådana klausuler utläsas. För den statliga sektorns vidkommande finns ej nå— got exempel på sådana. Däremot innehåller det för kommunala tjänstemän gällande kollektivavtalet en klausul som är model- lerad på 2 å i avtalet mellan SAF, å ena, och SIF-SALE, å andra sidan. Det sägs där att de som är bundna av det avta- let är skyldiga att iaktta tystnad i de fall då det ligger i arbetsgivarens intresse att så sker. Ställd i relation till nya BP:s bestämmelser torde denna tystnadsplikt inte ha nå— gon juridisk betydelse, men före årsskiftet 1974/75 var lä—

get sannolikt ett annat.

2.1.2 Huvuddragen av gällande bestämmelser och tidigare

praxis Författningsstadgade bestämmelser

Såsom av det redan anförda framgår är reglerna om tystnadsplikt ett synnerligen svåröverskådligt komplex. Som ett led i arbe- tet på följdlagstiftningen till den nya regeringsformen utar— betades i mars 1975 inom justitiedepartementet en PM med redo- visning av de författningsbestämmelser om tystnadsplikt, be- slutade av Kungl Maj:t och riksdagen gemensamt eller av Kungl Maj:t ensam, som gällde vid regeringsformens ikraftträdande den 1 januari 1975. Med denna PM som grund och efter genom— gång av SFS för 1975 intill nr 925 har TK upprättat en för— teckning över lagar, förordningar och instruktioner med be- stämmelser om tystnadsplikt, som återfinnes i bilaga 1 av be- tänkandet. I förteckningen har inte medtagits sådana äldre bestämmelser om tystnadsplikt som endast avser förhållanden

i förfluten tid och som numera bedömts sakna aktualitet. I justitiedepartementets promemoria har anmärkts, att en viss reservation för översiktens fullständighet och riktighet

måste göras även i övrigt.

Det sammanlagda antalet lagar i förteckningen är 95, varav ett tiotal avser tystnadsplikt enbart för andra än offent— liga funktionärer. Förordningarna (eller rättare motsvarande typer av äldre författningar) är omkring 70 och instruktio—

nerna med tystnadspliktsbestämmelse cirka 40 till antalet.

Reglernas formulering varierar något, men det stora flerta- let kan uppdelas i ett fåtal grupper där samma regel tjänat som förebild inom gruppen. Som exempel kan nämnas de sociala vårdlagarna, som genomgående förbjuder obehörigt yppande av vad som erfarits rörande enskilds personliga förhållanden.

I förordningar rörande skatte— och avgiftskontroll är en vanlig formulering att vad som framkommit vid kontrollen ej

får yppas "i vidare mån än som fordras för vinnande av det

med kontrollen avsedda ändamålet", medan det i andra författ- ningar om kontroll av näringslivet med något skiftande formu- leringar talas om obehörigt yppande eller nyttjande av yrkes— hemlighet, affärs- eller driftsförhållanden, arbetsförfarande och stundom även förhållande av betydelse för landets försvar. Särskilt på det medicinska området har det från läkarinstruk-

tionerna hämtade uttrycket "i oträngt mål" ofta använts.

Oreglerad tystnadsplikt inom den statliga sektorn

I bilaga 2 till betänkandet återfinns en sammanställning av vad som framkommit vid en enkät som justitiedepartementet under våren 1975 lät tillställa olika centrala statliga myndigheter. Enkäten avsåg att klargöra förekomsten och frekvensen av s k

oreglerad tystnadsplikt.

Flera myndigheter har med stöd av uttrycklig eller underför— stådd delegering antagit arbetsordningar vilka innehåller föreskrifter om tystnadsplikt. Ehuru sådan tystnadsplikt inte kan betecknas som oreglerad och oaktat reglerna gäller till följd av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till nya RF, har dessa arbetsordningar likväl sitt intresse i sammanhanget (och redovisas i viss omfattning i nämnda bilaga 2). De flesta av dessa bestämmelser innehåller föreskrifter om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling, men en del går där- utöver och bygger då främst på endera eller båda av grunderna "privatlivets helgd" eller "enskilds ekonomiska intressen".

- En ganska speciell sådan föreskrift finns i naturvårdsver— kets arbetsordning (19 &) vari stadgas tystnadsplikt för bl a sådana handlingar som kan betecknas som "arbetspapper", d v s

i TF:s (eller MGLzs) mening ännu ej upprättade handlingar.

Många av dessa bestämmelser kompletteras med att tjänstemän- nen får underteckna s k tystnadspliktsförbindelser. I vissa fall utgör dessa blott hänvisningar till och erinringar om

vad som ändå gäller till följd av författningsbestämmelser.

I vissa andra fall synes dessa "förbindelser" eller "bevis"

ha haft självständig betydelse. Sålunda har vid Stockholms tingsrätt personal som handlagt mål och ärenden om telefon- avlyssning och/eller spioneri fått underteckna en tystnads— pliktsförbindelse. Inom värnpliktsverket har tystnadsplikt genom förbindelse konstituerats för uppgifter om personliga förhållanden. Av televerket utfärdade instruktioner för

bl a svenska fartygsstationer kompletteras med förbindelser, vilka tydligen även syftar till att binda enskilda medborgare. SCB delar till sina tjänstemän ut "meddelanden" som anger att tystnadsplikt gäller för innehållet i hemlig handling.

Av bankinspektionens tjänstemän undertecknade tystnadsplikte— bevis anger att förtegenhet överhuvudtaget skall iakttas om vad som erfares i tjänsten. Inom styrelsen för teknisk ut- veckling får de anställda underteckna förbindelser vilka till

dels bygger på en av generaldirektören utfärdad "skrivelse".

Inom värnpliktsverket ges ett exempel på tystnadsplikt som har gällt för viss befattningshavare och grundat sig på särskild

tjänsteföreskrift (verksorder avseende personalvårdskonsulent).

Tystnadsplikter har även inom vissa myndigheter ansetts gälla oberoende av arbetsordningar, tjänsteföreskrifter eller av tjänstemännen undertecknade tystnadspliktsförbindelser. Ett typexempel härpå utgör förhållandena vid tingsrätterna (och även hyresnämnderna m fl under justitiedepartementet hörande myndigheter), där det antagits föreligga tystnadsplikt på grund

av "sakens natur".

Det finns flera exempel på att dylika antaganden gjorts. Sta— tens jordbruksnämnd har i sin verksamhet utgått från att tyst— nadsplikt föreligger beträffande sådana uppgifter som, om de nedtecknats i en handling, skulle ha gjort denna hemlig. Lantmäteriverket har antagit att tystnadsplikt oreglerat - måste föreligga beträffande "uppgifter om personalens privata förhållanden av i övrigt icke hemlig natur". Det har på in—

vandrarverket antagits att det ligger "i sakens natur" att ett

muntligt återgivande av innehållet i hemlig handling kan inne- bära brott mot Seer.

Konsumentverket har förelagt vissa av sina tjänstemän tystnads- plikt genom att sluta avtal med en viss enskild firma, nämligen dem som enligt avtalet får sändas som observatörer till firman

i fråga.

Frånsett vissa anvisningar från skolöverstyrelsen saknas helt reglerade tystnadsplikter inom skolans område. Man har, som det har sagts, i stor utsträckning fått falla tillbaka på "allmänna

rättsgrundsatser".

Det kan slutligen förtjäna omnämnas att ingen som helst tyst— nadsplikt gäller för JK.

Oreglerad tystnadsplikt inom den kommunala sektorn.

TK utsände under sommaren 1975 en enkät till olika kommunala

organ och arbetstagarorganisationer. Denna redovisas i fråga om adressater, uppställda frågor samt resultat i bilaga 5 till be- tänkandet. Det följande avsnittet bygger på utfallet av enkäten.

Oreglerad tystnadsplikt synes inte ha antagits föreligga i så stor omfattning inom det kommunala området som inom det statliga En mycket vanlig grund (se t ex Stockholms kommun och framför allt Göteborgs kommun i nyssnämnda bilaga) synes ha varit att man antagit tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig hand— ling föreligga som en mer eller mindre automatisk följd av

handlingssekretessen.

Speciella av kommunerna själva utarbetade arbetsordningar inne— hållande regler om tystnadsplikt _ i och för sig alltjämt gilti— ga och därför egentligen inte renodlade exempel på oreglerade tystnadsplikter - synes inte heller ha någon större utbredning, bortsett från specialreglering av upphandlings— och revisions—

fältet. Ett särpräglat undantag - i vart fall på det material som föreligger - utgör Göteborgs kommun som antagit en formlig stadga om offentlighet och sekretess inom kommunalförvaltningen.

Tystnadsplikt föreskriven i avtal är ganska sällsynt, men på två områden förekommer sådan, nämligen inom miljövärden (nära knutet till arbetarskyddet) och beträffande företagsnämnderna. Här gäller nämligen bestämmelser i Företagsnämndsavtalet, FÖN 68, och Arbetsmiljöavtalet, Miljö 75.

De tystnadspliktsförbindelser som förekommer synes sällan ha självständig betydelse utan utgör i allmänhet endast erinring-

ar om vad som ändå gäller enligt författning.

På många håll klagar man över de oreglerade förhållanden som råder inom skolväsendet. Det är främst här - men i viss mån också när det gäller entreprenad- och övrig ekonomisk verksamhet - man finner av "tjänstens krav" och "sakens natur" härledda tystnads— plikter. Det är också inom skolans område det har givits exempel på tystnadsplikt på grund av förmans (rektors i detta fall) order.

När det gälar önskemål synes i främsta rummet komma förbättring- ar inom skolväsendet. Man pekar här särskilt på att samarbetet mellan skolan och de barnavårdande myndigheterna försvåras av den bristande överensstämmelsen i fråga om tystnadsplikter. Vida— re efterlyses en bättre systematisering inom det sociala vård- nadsområdet. Så bör enligt ett uttalande Socionomernas riks- förbund även socialarbetare omfattas av frågeförbuden 1 56:5 RB. Å andra sidan uttalar kommunförbundet att skyddet för en- skildas personliga förhållanden visserligen kan behöva förstär- kas inom det sociala området men att detta inte får gå ut över meddelarskyddet. — I frågan huruvida subdelegation av normgiv— ningsmakten bör ske från regeringen till kommunerna själva sy- nes meningarna vara något delade. TCO—K betecknar det som mycket olyckligt om kommunerna själva skulle få utfärda regler om tystnadsplikt för sina befattningshavare. (Jämför vad som sägs

i bilaga 3 till betänkandet, inledning.)

2.2 Nya regeringsformens verkningar i fråga om tystnads- ME

2.2.1 Regeringsformens och brottsbalkens bestämmelser om tystnadsplikt

BP:s 2 kap, grundläggande fri- och rättigheter, inledes med några bestämmelser om de s k politiska fri- och rättigheter- na. Den första bestämmelsen, 1 ä 1, tillförsäkrar varje med— borgare gentemot det allmänna yttrande— och tryckfrihet, d v s frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med- dela uppgifter och framföra åsikter. Föreskrifter som närmare utformar denna frihet finns i fråga om tryckta skrifter i TF och skall enligt 2:4 i övrigt beslutas i den ordning som föreskrives i 8 kap. Enligt 8:5 meddelas föreskrifter om för— hållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller ålig— ganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, genom lag. Till sådana föreskrifter räknas, enligt en exemplifierande uppräk- ning i paragrafens andra stycke, bl a föreskrifter som be— gränsar de fri— och rättigheter som enligt 2:1 tillkommer

svensk medborgare, d v s bl a yttrandefriheten.

Så som yttrandefriheten är utformad enligt 1:2 RF gäller den även för offentliga funktionärer. Sålunda har även en tjänste- man eller en förtroendeman hos staten eller hos kommun en

rätt att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med— dela uppgifter, och inget generellt undantag gäller för vad han har fått veta på grund av sin tjänst eller sitt uppdrag. Inskränkningar kan föreskrivas, men de skall, enligt huvud—

regeln i 8:5 RF, ha formen av lag.

Befogenheten att besluta föreskrifter enligt 825 RF kan i betydande omfattning överlåtas till regeringen. Regler härom ges i några paragrafer i 8 kap. Störst räckvidd av dessa paragrafer har 7 Ö. Bl a kan regeringen enligt paragrafens andra stycke efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter

om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Bortsett från vad som gäller på grund av detta stycke kan riksdagen inte överlåta åt regeringen att meddela föreskrifter som begrän- sar yttrandefriheten eller någon av de andra "politiska" fri— eller rättigheterna (B:? st 5 RF). Av 8:11 RF framgår att riksdagen, samtidigt som den bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt, kan medge att rege— ringen delegerar befogenheten vidare till förvaltningsmyn-

dighet eller kommun.

Under 2.1 har nämnts att tystnadsplikt under den gamla RF:s tid kunde föreskrivas genom författning oberoende av dennas konstitutionella valör, exempelvis genom kungörelse eller instruktion, genom kommunalt reglemente eller genom myndig- hets egen arbetsordning (jämför prop 1975:78 s 184). En tystnadsplikt kunde också uppkomma utan uttrycklig föreskrift i författning. Särskilt stor praktisklntydabe hade det att uppgifter i en allmän handling, som föranledde att handling— en enligt sekretesslagen skulle hållas hemlig, ansågs vara omfattade av tystnadsplikt, även om det inte fanns någon särskild föreskrift om tystnadsplikt. En sådan plikt ansågs också kunna följa av ett beslut om förhandling inom stängda dörrar. För domstolarnas vidkommande kunde en regel av denna innebörd knappast hävdas; frågan är nämligen här särskilt reglerad genom en föreskrift (5:4 RB), enligt vilken rätten kan förordna att vad som har förekommit vid förhandling inom stängda dörrar inte får uppenbaras. Inte heller torde en sådan regel gälla beträffande riksdagsutskott, kommunala nämnder eller andra organ, som normalt sammanträder inom stängda dörrar. Den torde ha haft sin huvudsakliga bety— delse i fråga om beslutande församlingar (jämför straff- rättskommittén 1 SOU 1944:69 s 410). Det hävdades vidare

att en tystnadsplikt kunde uppkomma genom ett myndighetens eget beslut för särskilt ärende eller särskild grupp av

ärenden eller genom en tillsägelse av överordnad. Det har

också sagts att en tystnadsplikt skulle kunna uppkomma till

följd av "sakens natur" e d.

Enligt p 6 i övergångsbestämmelserna till den nya RF äger äldre författning eller föreskrift fortsatt giltighet

utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av den nya RF. Härav följer att inte bara tystnadsplikter som är före— skrivna i myndighetsinstruktioner och andra av regeringen meddelade författningar utan även sådana som har föreskrivits i kommunala reglementen, i myndigheters egna arbetsordning- ar e d alltjämt gäller. Någon behörighet för regeringen, för kommun eller för förvaltningsmyndighet att, utan bemyn- digande av riksdagen, föreskriva nya tystnadsplikter före- ligger däremot inte längre. Det är vidare otänkbart att nu hävda någon tystnadsplikt enbart under hänvisning till "sa- kens natur" e d. Frågan, huruvida tystnadsplikt kan hävdas i fråga om innehållet i en hemlig handling eller yttrande vid en beslutande församlings sammanträde inom stängda dör— rar (beträffande riksdagen se numera 2:4 RO), är mera oklar och har såvitt bekant icke prövats i rättspraxis. I motiven till det för riksdagen 1975 framlagda förslaget till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt anslöt sig chefen för justitiedepartementet (prop 1975:8 s 66) till den upp- fattningen att en tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling efter den nya RF:s ikraftträdande inte kan upprätthållas utan ett uttryckligt stöd i författning.

Med verkan fr o m den 1 januari 1976 har 2025 BrB angående brott mot tystnadsplikt ändrats (SFS 1975:667) så att dom för sådant brott förutsätter ett handlande i strid mot en

i lag eller annan författning föreskriven tystnadsplikt. Ändringen hade föreslagits av ämbetsansvarskcmmittén (SOU 1972:1 s 159), som yttrade att det var osäkert var gränserna för den oreglerade tystnadsplikten gick. Chefen för justi- tiedepartementet erinrade (prop 1975:78 s 149) om att det

efter HF:s ikraftträdande inte längre var möjligt att upp— rätthålla någon tystnadsplikt utan författningsstöd och

anförde att han därför anslöt sig till kommitténs förslag.

På den enskilda arbetsmarknaden kan en tystnadsplikt upp— komma genom anställningsavtal exempelvis kollektivavtal. Klausuler om tystnadsplikt kunde, innan den nya RF trädde

i kraft, förekomma även på den offentliga arbetsmarknaden och torde även ha förekommit i någon, låt vara säkerligen ringa, omfattning. Frågan, huruvida den nya HF:s regler om yttrandefriheten och om inskränkningar däri utgjorde hinder för staten och kommunerna att i fortsättningen sluta anställ— ningsavtal med klausuler om tystnadsplikt, berördes inte under förarbetena till RF. Inte heller synes RF:s effekt på redan avtalade tystnadsplikter ha blivit belyst. Frågan om möjlighet att ålägga arbetstagare hos staten eller kommun tystnadsplikt genom avtal berördes i en motion väckt med anledning av den proposition (1975:78) vari den nyss nämnda ändringen av 20:5 BrB föreslogs. Med anledning därav ytt— rade justitieutskottet i sitt betänkande i ärendet (1975: 22 s 105), "att det ifrågasatts om inte de i statstjänste- mannalagen och kommunaltjänstemannalagen intagna förbuden mot att träffa avtal i vissa frågor utgör hinder mot att man i kollektivavtal tar in regler som föreskriver tystnads— plikt för tjänstemän". Med hänvisningen till stats— och kommunaltjänstemannalagarna torde utskottet ha syftat på förbuden i 5 5 av den förra lagen och 2 5 av den senare att träffa avtal om "myndighets verksamhet" respektive "myndig—

hets eller inrättnings verksamhet".

2.2.2 Riksdagen 1975

Den nya RF gav upphov till två särskilt brännande problem beträffande tystnadsplikt. För det första förlorade regering— en sin behörighet att förordna om tystnadsplikt, så länge

inte riksdagen i lag hade givit regeringen bemyndigande där-

till. För det andra upphörde de "oreglerade" tystnadsplikterna att gälla, däribland, i varje fall enligt den tolkning, som torde vara den godtagna, den tystnadsplikt som ansågs gälla

i fråga om hemlig handlings innehåll.

I proposition 1975:8 lade regeringen fram ett förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Förslaget innehöll vissa bestämmelser med syfte att lösa de två nämnda problemen. Dess 1 Ö innehöll ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tystnadsplikt för tjänstemän och förtroendemän hos staten, kommun eller landstingskommun och andra offentliga funktionärer, om detta vore påkallat av hän— syn till vissa i paragrafen angivna intressen. Beskrivningen av dessa intressen sammanföll i huvudsak med beskrivningen

1 2:1 TF av de intressen som får föranleda inskränkningar

av allmänna handlingars offentlighet. Beskrivningen upptog sålunda hänsyn till rikets säkerhet, rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet, det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse samt myndighets verk— samhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott. Regeringen skulle i sin tur kunna överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun att meddela föreskrif- ter inom samma ram (subdelegation). I 4 & fanns ett bemyn- digande för regeringen att förordna om tystnadsplikt i fråga om innehållet i allmän handling som enligt sekretesslagen skulle hållas hemlig. Lagförslaget innehöll ytterligare ett par bestämmelser med betydelse för tystnadspliktens omfatt— ning och innebörd. I 2 Ö föreslogs ett förbud för personal vid domstol att obehörigen yppa innehållet i ännu ej medde— lad dom eller i annat ännu ej meddelat beslut som avsåge domstolens rättskipande eller rättsvårdande uppgifter eller vad som hade förekommit vid de överläggningar som domstolen hölle inom stängda dörrar, när den fullgjorde sådana uppgif- ter. Förslagets 5 & innehöll ett bemyndigande för regeringen

att förordna om en motsvarande tystnadsplikt för förvaltnings- myndigheternas vidkommande. Tystnadsplikten skulle här vara begränsad till innehållet i ännu icke meddelat beslut, "genom vilket i särskilt fall för enskild bestämmes om förmån, rät- tighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jäm- förbart förhållande" och till sådant som hade yttrats i för— troende under överläggning i sådan fråga; tystnadsplikten skulle således inte kunna gälla utanför området för vad som avses i 3 & förvaltningslagen eller ärenden som innefattar myndighetsutövning mot enskild. I 5 & av förslaget fanns en

straffbestämmelse.

Lagförslaget hade karaktär av provisorium att gälla i avvak— tan på resultat av MMU:s och OSK:s arbete med reglering av meddelarskyddets omfattning. Av betydelse var härvid att frågan, huruvida en tystnadsplikt är föreskriven i lag en- ligt 7:5 TF har en särskild betydelse för omfattningen av meddelarskyddet (se under 2.5). Om den i lagförslagets 4 & åsyftade tystnadsplikten angående innehållet i hemlig hand- ling hade föreskrivits direkt i lag, skulle den, till skill- nad från vad som gällde före RF:s ikraftträdande, hindra meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Med den i propositionen valda konstruktionen, som innebar att rege— ringen fiok behörighet att förordna om en sådan tystnadsplikt, skulle däremot denna konsekvens inte inträda. — Bemyndigan- det i förslagets 1 5 var avsett att begagnas i första hand för att de andra "oreglerade" tystnadsplikterna skulle kun— na ersättas av uttryckligen reglerade. Den tänkta författ- ningsregleringen skulle göras i huvudsak genom förordning, men med tanke på vissa väntade behov, bl a inom kommunal förvaltning, ansågs möjlighet till subdelegation nödvändig (prop s 62 f).

I betänkande (KU 1975:10) med anledning av prop 197528 för— ordade KU, enhälligt, en utredning rörande tystnadsplikter— na, vilken skulle inventera, klassificera och rättsligt sys-

tematisera tystnadsplikterna samt att mot denna bakgrund

göra principiella överväganden med sikte på en framtida reglering. Utskottets majoritet intog den ståndpunkten att lagstiftningen om offentliga funktionärers tystnadsplikt borde uppskjutas till dess tystnadsplikterna närmare kart- lagts och frågan kunde ses i ett större sammanhang i sam— band med förslagen från MMU, OSK och 1975 års fri— och rät— tighetsutredning. Lagförslaget avstyrktes, och riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (rskr 1975:62). Detta riks— dagsbeslut ligger till grund för TK:s utredningsuppdrag.

I fråga om direktiven för kommitténs arbete hänvisas till

1.1.

Under 2.2.1 har nämnts att BrB:s bestämmelse om tystnads- plikt ändrades våren 1975 med verkan fr o m den 1 januari 1976 och att den proposition vari ändringen föreslogs (1975z78) behandlades av JuU i betänkandet 1975z22. När ut— skottet tog ställning, förelåg riksdagens nämnda beslut att avslå förslaget i prop 1975:8 till lag om offentliga funk- tionärers tystnadsplikt. Under hänvisning till detta beslut föreslog utskottet ett bemyndigande för regeringen att änd— ra eller upphäva bestämmelser om straff eller åtal för åsi— dosättande av tystnadsplikt i författningar som hade till- kommit genom beslut av regeringen ensam. Bemyndigandet be— gränsades emellertid till åtgärder som innebar att bestäm- melserna i BrB om brott mot tystnadsplikt och åtal för sådant brott bleve tillämpliga. En bestämmelse av detta innehåll togs in i övergångsbestämmelserna till ändringarna i BrB.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1975:212).

2.2.5 Slutsatser beträffande regeringsformens verkningar

Vad som anförts under 2.2.1 och 2.2.2 innebär sammanfatt—

ningsvis följande.

1 Regeringen, förvaltningsmyndighet eller kommun

kan inte meddela någon ny bestämmelse om tystnadsplikt och kan inte heller upphäva eller ändra någon redan gällande bestämmelse om tystnadsplikt annat än med stöd av den över- gångsbestämmelse till årets ändringar i BrB som har nämnts ovan, d v s om upphävandet eller ändringen innebär att be— stämmelserna i BrB om brott mot tystnadsplikt och om åtal för sådant brott blir tillämpliga. Bortsett från detta un— dantag måste, så länge riksdagen inte har givit regeringen något bemyndigande i ämnet, all reglering av tystnadsplikter göras genom lag.

2 Enligt en tolkning som synes vara godtagen gäller inte någon tystnadsplikt som följd av att handling Skall hem- lighållas eller som följd av att beslutande församling sam- manträder inom stängda dörrar (beträffande riksdagen se dock 2:4 RO).

3 Myndighet eller tjänsteman i överordnad ställning kan inte för visst fall eller för viss grupp av fall före-

skriva tystnadsplikt.

4 Frågan, huruvida statlig eller kommunal myndighet kan medverka till reglering genom kollektivavtal eller annat tjänsteavtal av fråga om tystnadsplikt har inte fått något entydigt svar vare sig under förarbetena till RF eller genom den nyligen genomförda ändringen av BrB:s bestämmelse om brott mot tystnadsplikt eller vad som yttrades i samband med denna ändring (se närmare under 3.1.3 och 5.1.4 i det föl-

jande).

2.5 T stnads likt och meddelars dd

2.5.1 1949 års tryckfrihetsförordning, dess tillkomst

och innebörd

En kortfattad skildring av tystnadsplikterna, såsom de ut— vecklades under den gamla RF:s giltighetstid, har givits under 2.1, och under 2.2 har den nya RF:s effekter på tyst- nadsplikterna beskrivits. Vad som har sagts under 2.1 visar att tystnadsplikterna har betraktats inte främst som en fråga om inskränkningar i en given yttrandefrihet utan i första hand såsom en fråga om tjänstemäns och andra offentliga funk— tionärers lydnadsplikt gentemot överordnade. Tystnadsplik- terna har med andra ord utvecklats i första hand som en ad— ministrativ eller tjänstemannarättslig angelägenhet och inte

i större utsträckning som en fråga av konstitutionell karaktär.

Att tystnadsplikterna kunde uppfattas som inskränkningar i en grundlagsgiven yttrandefrihet klargjordes efter hand genom det sätt varpå 1810 års TF kom att tillämpas. Enligt denna var ansvaret för innehållet i en tryckt skrift samlat hos en enda person, för periodisk skrift utgivaren och för annan skrift i regel författaren. Andra medverkande kunde inte gö— ras ansvariga. Ett motiv för denna ordning var att man på detta sätt hade lättare att få till stånd en effektiv reak- tion utan dröjsmål: ingen bevisning behövde föras om vem som hade förövat gärningen. Ett annat motiv var att man ville uppmuntra dem som visste något att inte hålla inne med sitt vetande på grund av fruktan för andras reaktioner. I och med att ansvaret låg på en person var det utan intresse från samhällets synpunkt vem som i övrigt hade medverkat. Ansva— righetsreglerna fick alltså till följd att de medverkande var fria från ansvar för vad som stod i skriften. Härur ut- vecklade sig så småningom den yrkesetiska regeln att de som arbetade inom pressen inte röjde sina källor: ansvarighets-

systemet gav upphov till ett anonymitetsskydd.

var beroende av att meddelandet publicerades. Skedde inte någon publicering, blev det aldrig fråga om ansvar för skrif- tens innehåll, och då var meddelaren ansvarig för sitt med— delande enligt vanliga regler. Det straffrättsliga ansvaret för meddelaren berodde alltså på en efterföljande händelse över vilken han inte kunde bestämma, nämligen om meddelandet

publicerades eller ej.

Utformningen av 1949 års TF präglades i detta hänseende lik- som i många andra av en strävan att slå vakt om yttrandefri— heten. Man åberopade de sedermera ofta citerade skäl för ett vidsträckt anonymitetsskydd som hade anförts i 1912 års be- tänkande med förslag till tryckfrihetsordning (se senast MMU:s betänkande SOU 1975:49 s 107). De regler som förut bara fram- gick indirekt ur ansvarighetssystemet sattes på pränt i nya TF. Rätten att lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift är enligt 1:1 st 5 TF erkänd som ett moment i tryck- friheten: tryckfriheten är inte bara en rätt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar och meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst utan också en rätt att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift. Detta betyder att en meddelare är skyddad inte bara mot att dras in i själva tryckfrihetsrättegången — detta följer liksom tidigare av ansvarighetsreglerna utan även mot att bli utsatt för åtal för meddelandet som sådant, om detta eljest skulle vara brottsligt, t ex på det sättet att han hade brutit mot en tystnadsplikt.

En förutsättning för ansvarsfriheten är att meddelandet läm— nas till skriftens författare eller utgivare eller till en eventuell redaktion. Jämställt med dessa är företag för yr— kesmässig förmedling av nyheter till tidningar. Enligt 5 å i radioansvarighetslagen (1966z756) gäller samma ansvarsfri- het vid meddelande för offentliggörande i ljudradio— eller

televisionsprogram; principen har betydelse i första hand

för Sveriges Radios sändningar.

En konsekvens av ansvarsfriheten är att en myndighet eller en tjänsteman inte får genom förhör med underordnade eller på annat sätt försöka få klarhet i varifrån en publicerad uppgift härrör. Det anses vara tjänstefel att bedriva en sådan undersökning i fall då ansvar inte kan utkrävas. Upp— giftslämnaren går fri från alla påföljder, även om han fram-

träder öppet eller eljest blir känd.

Ansvarsfriheten för meddelare gäller inte utan inskränkning. Enligt 1:1 st 5 TF kan inskränkning göras endast med stöd

av någon bestämmelse i TF. Under förarbetena diskuterades

i vilka fall inskränkning skulle kunna göras. Resultatet

blev en kompromiss, som modifierades något i samband med

att BrB trädde i kraft 1964—65 men som i huvudsak kvarstår oförändrad. Åtal för meddelande kan väckas i följande fall:

1 Om det innefattar ärekränkning mot enskild person och det inte har blivit infört i skriften (7:5 st 1 TF). Detta fall, som är utan intresse för TK:s arbete, lämnas här åt sidan 2 Om meddelandet utgör ett brott mot en offentlig tystnadsplikt (för befattningshavare eller tjänstepliktig) och denna tystnadsplikt är föreskriven i lag (7:5 st 2 TF). Ett huvudfall är att meddelandet innebär obehörig befattning eller vårdslöshet med hemlig uppgift eller annat brott mot rikets säkerhet; här föreligger en i BrB fastställd tystnads— plikt. För övrigt omfattar undantaget bl a brott mot tystnads— plikt enligt nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen, barna— vårdslagen, sjukvårdslagen, arbetarskyddslagen och 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris— och konkurrensförhål— landen, sedan våren 1975 också offentlig funktionärs brott

mot tystnadsplikten enligt lagen (1975:100) med vissa be- stämmelser för personal inom hälso— och sjukvård. Däremot

kan exempelvis ett meddelande i strid mot tystnadsplikten enligt polisinstruktionen inte åtalas, om det lämnas för publicering i tryckt skrift eller i radio eller television.

5 Om meddelandet innefattar uppror, högförräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott (7:5 st 2 TF). Det är här fråga om grova uppsåtliga brott mot staten. Är så fallet, kan åtal väckas även om meddela- ren inte är befattningshavare eller tjänstepliktig. Denna regel, som tillkom i samband med att BrB trädde i kraft, lämnas här åt sidan.

4 Om meddelandet har skett genom att allmän handling, som skulle ha hållits hemlig, har lämnats ut (7:5 st 5 TF). Denna regel torde vara tillämplig inte bara när handlingen har lämnats ut av en offentlig funktionär utan även när en enskild, som själv har fått ut en handling under förbehåll,

har lämnat den vidare för publicering i strid mot förbehållet.

I den proposition som låg till grund för TF (1948z250) före- slogs undantag från principen om ansvarsfrihet för meddelare för alla fall då tystnadsplikten var föreskriven i författ- ning; något krav på att den skulle vara stadgad i lag skulle alltså inte gälla. Kravet på föreskrift i lag infördes i för- fattningstexten på förslag av KU. Härvid förutsatte utskot— tet (1948:50 s 55) "att, i den mån bestämmelser om tystnads— plikt, vilka nu äro meddelade i administrativ författning, anses vara av den vikt att de böra äga tillämpning även då meddelandet lämnats för offentliggörande i tryckt skrift, Kungl Maj:t framlägger förslag till deras upptagande i lag".

2.5.2 Senare utredningsarbete och ändringar

Kort efter det att TF hade antagits slutgiltigt gjordes inom justitiedepartementet en förberedande kartläggning av då gäl- lande bestämmelser om tystnadsplikt (L Groll, Utredning angå-

ende bestämmelser om tystnadsplikt i svensk lagstiftning, stenc).

Denna kartläggning fullföljdes inte med någon systematisk genomgång av gällande föreskrifter om tystnadsplikt med syfte

att klarlägga vilka tystnadsplikter som var av sådan vikt

att de borde ha företräde framför principen om ansvarsfrihet för meddelare. Åtskilliga bestämmelser om tystnadsplikt in— fördes emellertid efter hand i lag, vanligen i samband med att ny lag stiftades eller att äldre lag på något särskilt område ersattes av en ny. Lagstadgad tystnadsplikt kom så— lunda att gälla inom nykterhetsvården (64 Ö 2 st lagen 1954:57 om nykterhetsvård) socialhjälpsverksamheten (64 ä 1 st lagen 1956:2 om socialhjälp) och barnavården (91 Q 1 st barnavårds— lagen 1960:97) samt enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyl- dighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (9 och 11 åå). Bestämmelser om tystnadsplikt infördes också sedermera i 55 & sjukvårdslagen (1962:242), 18:28 lagen (1962:581) om allmän försäkring m fl lagar. Ett förslag om en lagstadgad tystnads— plikt för polismän och åklagare (SOU 1955:17) möttes under remissbehandlingen av stark kritik och föranledde inte något

förslag till riksdagen.

Förhållandet mellan tystnadsplikter och principen om ansvars- frihet för meddelare behandlades av offentlighetskommittén.

I en år 1964 publicerad diskussionspromemoria (intagen som bilaga 1 1 SOU 1966:61) framförde kommittén tanken på en lösning, enligt vilken tystnadsplikten gentemot massmedierna skulle samordnas med handlingssekretessen på så sätt att åtal skulle kunna väckas och straff ådömas vid meddelande för publicering inte bara då en hemlig handling hade lämnats ut utan också då någon hade "röjt dess innehåll eller ock yppat förhållande av sådan beskaffenhet att, om uppgift därom in- flutit i allmän handling, denna skolat hållas hemlig". Åtal skulle också kunna väckas då meddelandet innebar ett brott mot rikets säkerhet och då någon hade "röjt förhållande som

han på grund av stadgande i lag icke ägt yppa som vittne".

Denna utformning av reglerna om tystnadsplikt gentemot tryckta skrifter diskuterades vid en rad överläggningar med före- trädare för å ena sidan pressen och radion och å andra sidan

myndigheter och olika organisationer. Under överläggningarna,

som till största delen redovisades i bilaga 2 till kommitténs betänkande (se SOU 1966:61 s 91 - 217), utsattes konstruk— tionen för stark kritik. Kommittén valde i sitt slutbetänkande en annan lösning (SOU 1966:6O s 27, motiv s 75 78, 217 - 219). Regeln om att utlämnande av hemlig handling skulle kunna be- ivras även vid meddelande för publicering behölls. Den i samband med BrB:s ikraftträdande införda regeln om möjlighet att ingripa vid särskilt grova brott mot rikets säkerhet

(se ovan under 2.5.1, p 5) behölls också. I nära anslutning till gällande rätt sades vidare att den som röjde något, varom han hade fått kännedom på grund av allmän befattning eller under utövande av lagstadgad tjänsteplikt, skulle kunna åtalas, om röjandet innefattade brott mot rikets säkerhet. För åter- stående fall ville emellertid kommittén ge företräde åt prin- cipen om meddelarskydd bortsett från de tystnadsplikter som enligt förslaget skulle ha företräde framför vittnesplikten. Kommittén hade härvid som riktmärke (s 77) att, utöver sådant som skall vara hemligt av hänsyn till rikets säkerhet, tyst— nadsplikten vid vittnesförhör skulle omfatta endast sådant

som hade anförtrotts läkare, advokat eller annan person, till vars yrke det hör att ta emot förtroenden, och sådant som denne hade erfarit i anledning av den förtroliga hänvändelsen. Kommittén menade att reglerna för vittne borde kunna bli vägledande även i fråga om befattningshavares tystnadsplikt

i förhållande till författare m fl. Den avvägning av motstri- diga intressen som måste göras var, menade kommittén, i dessa

båda situationer likartad.

Under remissbehandlingen blev denna lösning föremål för skif— tande omdömen, och förslag lades inte fram för riksdagen på grundval av kommitténs förslag. Frågan om avvägning mellan tystnadsplikt och principen om meddelarskydd hänsköts 1969 till OSK men överlämnades, när MMU tillkallades två år senare, i det väsentliga till denna: de principiella ställningstagan— dena borde göras av MMU, men ställningstaganden i frågor som

föll inom OSK:s uppdrag, borde såvitt möjligt göras i sam—

förstånd med denna kommitté.

Enligt MMU:s förslag till massmediegrundlag (SOU 1975:49)

får principen om ansvarsfrihet för uppgiftslämnare större räckvidd än den har nu däri att den tar sikte på publicering inte bara genom tryck utan även genom radio, television och film. Det bör vidare anmärkas att förslaget innebär att till tryckt skrift räknas inte bara skrift som framställes i tryck— press utan, under viss förutsättning, även skrift som mång— faldigas genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande (2:1, jämför 2:5, MGL). Enligt förslaget skall grundlagen uttryckligen ange att ansvarsfriheten gäller inte bara för meddelare i vanlig mening utan också för den som är författare eller annan upphovsman eller på annat sätt medverkar till framställning som offentliggöres eller är avsedd att offentliggöras i tryckt skrift, radio, television eller film om han inte själv är ansvarig för offentliggöran—

det enligt grundlagen (en st 2 MGL).

MMU föreslår en motsvarighet till den nuvarande möjligheten att åtala och döma den som lämnar ut allmän handling som skall hållas hemlig, även då utlämnandet utgör ett meddelande för publicering enligt reglerna därom (8:5 MGL). Enligt vad som anföres i motiven till bestämmelsen (s 267) avser förslaget endast uppsåtliga gärningar. Det kan också nämnas att MMU föreslår en bestämmelse som ger möjlighet att ingripa med åtal i fall då ett meddelande för publicering innefattar ett verkligt grovt brott mot rikets säkerhet (8:2 MGL). Bestäm- melsen får en annan innebörd än den nu gällande motsvarighe— ten till följd av en föreslagen ny innebörd av bestämmelser— na i BrB Om spioneri och obehörig befattning med hemlig upp— gift (se SOU 1975:49 s 265 och betänkandet "Spioneribrottet m m", Ds Ju 1975:16).

Utöver vad som följer av de nu nämnda bestämmelserna skall enligt förslaget till MGL (8:4) åtal kunna väckas för åsi—

dosättande av tystnadsplikt vid meddelande för publicering

enligt MGL:s regler endast i de fall som anges i särskild lag om tillämpningen av 8:4. Fällande dom skall förutsätta att brottet har begåtts uppsåtligen, något som enligt mo- tiven (s 269) framgår av att gärningen inte anges vara straff—

bar även när den har begåtts av oaktsamhet.

Angående innehållet i den tänkta lagen om tillämpningen av 8:4 MGL har MMU inte dragit upp närmare riktlinjer. Enligt utredningen är det (5 268) av största vikt att massmedier- nas tillgång till utförlig och korrekt information från myn- digheternas sida inte utan starka skäl begränsas. Utredning- en har som exempel åberopat den i polisinstruktionen före— skrivna tystnadsplikten och erinrat om att denna nu inte bryter meddelarskyddet enligt TF. Utredningen har fortsatt:

En tystnadsplikt för polisen som tog över meddelarskyddet skulle kunna åstadkomma att många tjänstemän skulle vägra att lämna uppgifter till pressen som i stället skulle försöka få motsvarande uppgifter på andra vägar, med uppenbar risk för att uppgifterna var felaktiga eller missvisande. Det nuvarande rättsläget på detta område har såvitt MMU kunnat finna i stort sett fungerat till— fredsställande.

I det följande har MMU (s 269) hänvisat till TK:s utrednings- arbete och yttrat att det skulle bli möjligt att på grundval av resultatet av den av TK gjorda utredningen göra en samlad bedömning av frågan, när en tystnadsplikt skall ta över med- delarskyddet och när så inte skall vara fallet. MMU har också anfört att, sedan en tillämpningslag har utfärdats, riks— dagen varje gång en ändring däri ifrågasätts får tillfälle att direkt beakta hänsynen till meddelarskyddet.

5 ALLMÄN MOTIVERING

5.1 Konstitutionell form för föreskrifter om tystnads— plikt

5.1.1 Den konstitutionella grunden

TF tillförsäkrar varje svensk medborgare fri tillgång till allmänna handlingar. Samma regel gäller enligt OSK:s nyligen avgivna förslag till grundlagsbestämmelser om allmänna hand— lingar (SOU 1975:22). Härigenom markeras att allmänna hand- lingars offentlighet är ett moment i tryckfriheten eller,

om man så vill, ett sätt att garantera tillgången till in— formation om vad som försiggår hos myndigheterna och därmed en förutsättning för tryckfriheten. Även undantagen från offentlighetsprincipen var länge angivna i grundlagen. När man på 1950-talet övergav detta system, var motiven främst att grundlagstexten tenderade att bli omfattande och svår— överskådlig och att grundlagsformen gjorde det svårt att införa nya undantag vid ändringar i annan lag eller i för— valtningsorganisationen. I grundlagen behölls dels vissa

krav i fråga om de intressen som skulle kunna skyddas med sekretess, dels ett krav att varje undantag skulle anges noga i en särskild lag. Varje inskränkning i offentligheten har härigenom kommit att ses mot en konstitutionell bakgrund Konstruktionen torde uppfattas så att undantagsreglerna skall

tillämpas restriktivt.

Reglerna om tystnadsplikt har utvecklats på ett helt annat sätt. Det har av ålder ålegat tjänstemän, särskilt tjänste- män i förtroendeställning, att hålla tyst med sådant som kungen eller den överordnade ville ha betraktat som för— troliga angelägenheter (jämför ordet sekreterare). Tystnads- plikten har varit en del av lydnads- eller trohetsplikten och har, med nutida terminologi, utvecklats i första hand såsom en tjänstemannarättslig fråga. Någon allmän skyldighet

för tjänstemän att utåt informera om vad myndigheten har

sysslat med har inte varit en självklar del av systemet utan har vuxit fram först i senare tid i takt med demokratiska strömningar. När ett behov att ålägga tystnadsplikt har givit sig till känna, har inga starkare återhållande moment funnits, och bestämmelserna om tystnadsplikt utgör en vildvuxen flora. Att bestämma om tystnadsplikt har ansetts falla inom kungens behörighet att besluta om administrativ lag; efter uttrycklig eller blott underförstådd delegering har bestämmelser i ämnet i vidsträckt omfattning givits även av andra statliga myndig— heter. Det har vidare ansetts falla inom den kommunalä kompe— tensen att besluta om tystnadsplikt. Riksdagen har således inte deltagit i prövningen av behovet av tystnadsplikter i tillnärmelsevis samma omfattning som i fråga om undantagen från regeln om allmänna handlingars offentlighet.

I ett hänseende kom konstitutionella synpunkter att anläggas på frågan om tystnadsplikterna, nämligen då tystnadsplikter kom i konflikt med TF:s princip om skydd för nyhetskällorna och om ensam—ansvar för innehållet i vad som trycktes. TF:s ansvarighetssystem innebar för det första att en enda person, i fråga om periodiska skrifter utgivaren, svarade för vad som publicerades. För det andra drogs i rättspraxis den konse— kvensen av ansvarighetssystemet att andra medverkande inte heller i annan ordning kunde dras till ansvar för sina åt- gärder. Rättspraxis byggde härvid vidare på det skydd som

man inom pressen på yrkesetisk väg gav åt sina källor, främst genom att utlova anonymitet. Vid den nya TF:s tillkomst kort efter andra världskriget konfronterades den tjänstemanna— rättsliga synen på tystnadsplikterna med tanken på dessa såsom begränsningar av friheten att sprida information. Regeringen gav i sitt förslag företräde åt alla tystnadsplikter som var föreskrivna i författning. Genom sitt ställningstagande, som innebar att endast i lag stadgad tystnadsplikt fick företrä— de framför friheten att lämna meddelanden för publicering, markerade riksdagen i högre grad att varje tystnadsplikt

måste ses som en begränsning av yttrandefriheten.

frihet: denna beskrivs som frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter (2:1 p 1). Föreskrifter som begränsar yttrandefri— heten skall meddelas genom lag (825). "Förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande

av tjänsteplikt", d v s tystnadsplikt för offentliga funktio- närer, får visserligen föreskrivas genom förordning, men endast med stöd av bemyndigande genom lag (B:7 st 2). Härav framgår att tystnadsplikterna har brutits ut ur det tjänste— mannarättsliga systemet (jämför 11:10 RF) och numera i rätts— tekniskt hänseende är att se som en fråga om begränsning av yttrandefriheten. Under förarbetena till nya RF gjordes ett uttalande av skenbart motsatt innebörd. Departementschefen yttrade (prop 1975:90 s 502) att bestämmelserna 1 8:5 RF inte avsåg sådana åligganden etc för en tjänsteman hos staten eller kommun som följer av hans anställning; därvidlag hän— visades i stället till 11:10 och 8:5 RF. Att emellertid reg— lering av tystnadsplikt är en angelägenhet för 8z5 framgår

av delegationsregeln i 8:7 st 2 som är och i bestämmelsen

anges vara - ett undantag från 8:5.

Föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer kan således meddelas inte bara genom lag utan även, efter delegering, av regeringen genom förordning. I fall av dele— gering gör den nya RF det generellt möjligt för riksdagen att medge att regeringen överlåter vidare åt förvaltningsmyn— dighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet (8:11). Man talar här om subdelegering.

Det sagda visar att skillnaden i konstitutionellt hänseende mellan inskränkningar i handlingsoffentligheten och tystnads- plikter med tiden har utjämnats. Den nya RF har samma syn på tystnadsplikter som TF av ålder har haft på inskränkningar i handlingsoffentligheten, men RF:s formkrav är mindre strängt än TF:s.

5.1.2 Delegationsproblemet

Det bör vara en strävan att, oberoende av de delegations— möjligheter som RF erbjuder, förlägga besluten om tystnads- plikter till en så hög konstitutionell nivå som möjligt. I möjligaste mån bör föreskrifterna beslutas genom lag.

Både vid RF:s tillkomst och senare har det emellertid för- utsatts att vissa bestämmelser om tystnadsplikt skall kunna beslutas även av regeringen genom förordning. Betänkligheter— na däremot kan minskas genom det sätt på vilket riksdagen utformar sina bemyndiganden. Lagtexten skulle exempelvis kun— na innehålla allmänna beskrivningar av de typer av ärenden eller myndigheter, inom vilka tystnadsplikt skall gälla, de omständigheter, som skall omfattas av tystnadsplikten, och de villkor som skall föreligga för att tystnadsplikten skall råda i skilda typer av fall. Regeringen skulle sedan inom lagtextens ramar kunna föreskriva mera specificerat vem som skall vara underkastad tystnadsplikten eller i vilka slags ärenden denna skall råda. Regeringen kan också bestämma att tystnadsplikten inom ett visst förvaltningsområde skall va- ra mera begränsad än lagens regler medger. En möjlighet är att regeringens föreskrifter huvudsakligen får karaktär av tillämpningsförteckning till bestämmelsen i lagen (jämför 21 å i LAH enligt OSK:s förslag, SOU 1975:22, och det där- vid fogade förslaget till förordning med tillämpningsför— teckning till paragrafen). En annan möjlighet är att rege— ringen för in sina tillämpningsföreskrifter i andra författ— ningar. Den senare möjligheten kan illustreras på följande sätt.

1. Riksdagen beslutar genom lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt, att den som deltager i hand— läggningen av ärende, vari fråga är om utövning av be- fogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jäm— förbart förhållande, i de fall då det har föreskrivits genom lag eller förordning skall ha tystnadsplikt om vad

han har erfarit därunder, i den mån röjande kan antagas medföra att enskild utsättes för skada av vissa i bestäm— melsen specificerade slag (bl a skada såsom närings— idkare, i sin anställning eller eljest i ekonomiskt hänseende samt fara till liv eller hälsa, andras miss— aktning eller annat men i personligt hänseende).

2. Regeringen bestämmer sedan genom förordning (enligt exemplet hälsovårdsstadgan) att tystnadsplikt enligt angivna bestämmelse skall gälla för förtroende— män och tjänstemän som inom statlig eller kommunal myn— dighet handlägger ärende enligt viss paragraf i hälso- vårdsstadgan. Detta kan enklast ske genom en hänvisning till lagbestämmelsen, t ex: "Den som inom statlig eller kommunal myndighet deltager i handläggningen av ärende enligt 00 å i hälsovårdsstadgan har tystnadsplikt enligt

00 å i lagen om . . .".

I en förordning om tystnadsplikten inom utbildnings- väsendet kan regeringen ta in sådana begränsningar som anses lämpliga. Exempelvis kan regeringen föreskriva att denna tystnadsplikt inte gäller förhållande som ute- slutande angår studerandes lämplighet för studier eller hans studieprestationer (jämför förslaget i utbildnings— departementets PM, Ds U 1974:15,om tystnadsplikt inom utbildningsväsendet).

Väljer man, för de fall då regleringen i lag visar sig vara otillräcklig, den här exemplifierade utvägen, vinner man i det väsentliga de fördelar som är förenade med den hittills— varande tekniken att reglera tystnadsplikten tillsammans med övriga åligganden för myndigheter och tjänstemän. Samtidigt kan man tillgodose kravet att riksdagen skall bestämma tyst- nadsplikterna till innebörd och, till väsentlig del, även till räckvidd. De av regeringen beslutade föreskrifterna kommer inte att föreskriva en längre gående tystnadsplikt än vad lagbestämmelserna gör. De kan i stället ses som en metod att begränsa tystnadsplikternas räckvidd i jämförelse med vad som skulle ha varit fallet om lagbestämmelserna hade varit direkt

tillämpliga.

I 1975 års förslag till lag om offentliga funktionärers tyst- nadsplikt (prop 1975:8) fanns en bestämmelse (1 &) om behörig— het för regeringen att föreskriva tystnadsplikter för till- godoseende av vissa angivna intressen. Bestämmelsen öppnade också möjlighet för regeringen att överlåta åt statlig för-

valtningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun

att meddela föreskrifter om tystnadsplikt. I motiven till bestämmelsen yttrade föredragande departementschefen (s 65) att föreskrifter om tystnadsplikt för anställda eller upp- dragstagare vid statliga förvaltningsmyndigheter i de flesta fall hade sin naturliga plats i myndigheternas instruktioner eller andra av regeringen beslutade författningar men att

det inte kunde uteslutas att det i något fall kunde visa sig lämpligt att ta in bestämmelser därom i en arbetsordning som beslutades av en statlig myndighet, varvid det borde ankomma på regeringen att på lämpligt sätt avgränsa myndighetens kom- petens. Beträffande kommuner och landstingskommuner nämndes att bestämmelser om tystnadsplikt finns i kommunala upphand— lings- och revisionsreglementen och i andra reglementen e d som kommunerna eller landstingskommunerna själva har beslutat. Härtill yttrade departementschefen att dessa även i fortsätt— ningen borde kunna meddela föreskrifter om tystnadsplikt på de områden där ett klart behov av sådan möjlighet finge anses föreligga och att regeringens medverkan vid tillkomsten av kommunala tystnadspliktsbestämmelser borde ta sig den formen att regeringen i bemyndigandena noga preciserade de ramar inom

vilka de kommunala organen skulle få röra sig.

Vad beträffar de statliga förvaltningsmyndigheterna torde anledning saknas för riksdagen att medge subdelegering av kompetensen att besluta om tystnadsplikter. Lagens regler bör kunna avfattas så att de antingen omedelbart uppställer behövliga tystnadsplikter - såsom i fråga om innehållet i hemlig handling - eller också - i enlighet med det nyss läm— nade exemplet eller på annat sätt bemyndigar regeringen

att genom förordning göra de preciseringar som behövs.

I fråga om den kommunala förvaltningen förekommer nu ett antal lagbestämmelser om tystnadsplikt, främst inom social- och sjukvården. Även andra författningar än lagar innehåller tyst- nadspliktsbestämmelser av betydelse inom kommunerna, t ex

hälsovårds— och brandstadgorna. Behoven av tystnadsplikt inom

den specialreglerade kommunalförvaltningen torde härigenom vara i huvudsak tillgodosedda. Kommittén har genom en rund- fråga till ett antal kommuner, till Landstings— och Kommun— förbunden och till vissa arbetstagarorganisationer försökt att få en uppfattning om i vilken utsträckning kommuner har beslutat att föreskriva tystnadsplikt. Resultatet av rund— frågan (se 2.1.2 och bilaga 5) ger anledning att förmoda att de flesta kommuner, och detta gäller särskilt landstingskom— munerna, har underlåtit att besluta om tystnadsplikt och att alltså den icke specialreglerade kommunalförvaltningen på de allra flesta håll har fungerat utan några regler därom. Detta innebär inte att ingen tystnadsplikt har upprätthållits där. Innehållet i hemliga handlingar har där liksom inom stats— förvaltningen och den specialreglerade kommunalförvaltningen ansetts vara omfattat av tystnadsplikt. Därtill kommer att man sannolikt i övrigt har ansett att förtroendemännen och tjänstemännen i stor utsträckning har varit bundna av s k

oreglerad tystnadsplikt.

Kommittén anser för sin del, främst med tanke på att varje tystnadsplikt är en inskränkning av de offentliga funktionä- rernas medborgerliga yttrandefrihet, att man inte utan starka skäl bör godta att vissa kommuner eller landstingskommuner föreskriver tystnadsplikt i fall då inte övriga motsvarande enheter har känt behov därav. Om man således tar avstånd från särregler om tystnadsplikt, synes det vidare mest tilltalande att för kommunerna liksom för statsförvaltningen hålla fast vid kravet att tystnadsplikten skall regleras genom författ— ningar giltiga över hela landet. Vad beträffar den special— reglerade kommunalförvaltningen bör det vara möjligt att, i den mån tystnadsplikterna inte lämpligen kan regleras i lag (såsom nu är fallet i stor omfattning), bemyndiga regeringen att föreskriva tystnadsplikt. I fråga om den icke specialreg— lerade förvaltningen kan samma förfarande tänkas, något som dock med hänsyn till principen om den kommunala självbestäm-

manderätten kan väcka betänkligheter. En annan möjlighet är

att tystnadsplikten här regleras direkt i lag över hela linjen.

5.1.5 Tystnadsplikt på grund av tjänsteavtal

En sentida komplikation av frågan om den konstitutionella formen för bestämmelser om tystnadsplikt för tjänstemän hos staten eller kommun är tendensen att föra allt större delar

av tjänstemannarätten in under de privaträttsliga regler som gäller på andra delar av arbetsmarknaden. Det torde vara fullt klart att tystnadsplikt på den enskilda arbetsmarknaden kan föreskrivas genom avtal, exempelvis kollektivavtal. Enligt

5 & statstjänstemannalagen och 2 & kommunaltjänstemannalagen är vissa ämnen undantagna från reglering genom avtal, bl a "myndighets verksamhet" respektive "myndighets eller inrätt— nings verksamhet". Justitieutskottet yttrade vid sin behandling av propositionen om "ämbetsansvaret" (JuU 1975:22 s 105) att "det ifrågasatts om inte de i statstjänstemannalagen och kom- munaltjänstemannalagen intagna förbuden mot att träffa avtal

i vissa frågor utgör hinder mot att man i kollektivavtal tar in regler som föreskriver tystnadsplikt för tjänstemän". Ut- skottet synes således ha menat, att de gällande bestämmelserna

i tjänstemannalagarna inte ger full klarhet i frågan.

Frågan, huruvida tystnadsplikt kan åläggas arbetstagare hos staten eller kommun genom avtal, kan emellertid icke besvaras enbart med ledning av innehållet i stats- och kommunaltjänste- mannalagarna. Dessa måste tolkas i relation till RF:s bestäm- melser om grundläggande fri- och rättigheter. När RF tillför— säkrar varje medborgare yttrandefrihet gentemot det allmänna och dekreterar att denna yttrandefrihet kan begränsas endast genom lag eller, i fråga om tystnadsplikt i allmän tjänst, genom förordning eller annan administrativ föreskrift grundad på bemyndigande i lag, framstår den tolkningen som felaktig att tystnadsplikt i offentliga anställningar skulle kunna åläggas även genom avtal. I tydlighetens intresse bör emeller- tid uttryckliga bestämmelser i frågan införas i stats- och kommunaltjänstemannalagarna.

5.1.4 Slutsats

En slutsats av vad som har anförts i detta avsnitt är att man bör hålla på kravet att tystnadsplikt för offentliga funk- tionärer inte skall få föreskrivas på annat sätt än genom lag

eller, efter bemyndigande i lag, genom förordning.

5.2 Samlad reglering eller enbart regler i specialför- fattningar?

I föregående avsnitt nämndes att statsmakterna alltsedan sek- retessreglerna bröts ut ur TF på 1930-talet har hållit fast vid att dessa skulle vara samlade i särskild lag. Härvidlag innebär OSK:s förslag ingen ändring utan snarare att principen upprätthålls mera konsekvent. Att inskränkningarna i hand— lingsoffentligheten på detta sätt hålls samlade är en natur- lig konsekvens av att varje inskränkning uppfattas som en be- gränsning av tryckfriheten. Allmänheten får lättare överblick över vilka inskränkningar som gäller, och de principiella synpunkterna beaktas lättare vid lagstiftningen. Kravet på enhetlighet gör sig bättre gällande, så att inte bestämmelser på närliggande områden utformas olika utan att det finns fog för det. Utformningen av bestämmelserna prövas i ett och samma

departement och inom ett och samma riksdagsutskott.

Något krav på att föreskrifter om tystnadsplikt skall samlas i en särskild lag finns inte i RF. Det är en lämplighetsfråga och inte en grundlagsfråga, om och i vad mån riksdagen väljer

att samla bestämmelser om tystnadsplikt i en och samma lag.

Skälen för att tystnadsplikterna regleras i särskild lag fram- går delvis av vad som har sagts redan. För att tystnadsplik— ter skall föreskrivas i de författningar som i andra hänseen— den reglerar den verksamhet det är fråga om talar främst önske— målet att de som tillämpar dessa författningar på ett och samma

ställe får upplysning om vad de skall iaktta i skilda hänseen-

den, således även i fråga om tystnadsplikt. Vidare kan hävdas att varje bestämmelse om tystnadsplikt med en sådan konstruk- tion lättare kan utformas så att den passar just för det av—

sedda ändamålet.

Häremot kan emellertid sägas att det har varit möjligt att tillämpa sekretesslagen, trots att de flesta specialförfatt— ningar inte ens innehåller någon hänvisning det. Det är fullt möjligt, och även lämpligt, att, om man bestämmer sig för en sammanhållen lag om tystnadsplikter, specialförfattningarna likväl får säga något om dessa. Detta kan göras i form av en ren hänvisning ("Föreskrifter om tystnadsplikt finns i lagen om tystnadsplikt.") eller i den formen att speCialförfattning- en föreskriver en tystnadsplikt för vissa befattningshavare, i vissa typer av ärenden o s v, men beträffande tystnadsplik— tens innebörd hänvisar till lagen (se exemplet i föregående avsnitt om hälsovårdsstadgan).

I fråga om det andra skälet för reglering i specialförfatt- ningar — att bestämmelserna då lättare kan utformas så att de passar för de skilda ändamålen är att säga att de nu gällande bestämmelserna om tystnadsplikt generellt uttryckt är i hög grad standardiserade till sin utformning. Härtill kommer att många av dem är så intetsägande eller obestämda till sin inne- börd att man redan häri kan finna ett motiv att ändra dem till större stramhet och enhetlighet. Mycket vanligt är exempelvis att befattningshavarna förbjuds att yppa något "obehörigen", "till obehöriga" eller "i oträngt mål". Man träffar också på sådana formuleringar som förbud att yppa "förhållanden som avser tjänsten och är av beskaffenhet att icke böra uppenba- ras" (förordningen 1928z49 angående beskickningar och konsulat, liknande formulering i 15 å polisinstruktionen 1972:511) eller förbud för den som utövar eller biträder vid tillsyn att röja eller obehörigen utnyttja yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller, "där det ej kan anses påkallat i tjäns- tens intresse, yppa annat förhållande, vilket sålunda blivit

honom kunnigt" (82 & hälsovårdsstadgan).

En granskning av förekommande lydelser av föreskrifter om tystnadsplikt ger snarast den uppfattningen att föreskrif— terna lättare skulle få en adekvat utformning, om de lyftes fram i ljuset till en enhetlig bedömning och behandling i

ett sammanhang och i en författning. Ytterligare ett skäl

att samla föreskrifterna om tystnadsplikt i en enda lag är att det då lättare låter sig göra att reglera vissa problem med allmän räckvidd, exempelvis om tystnadspliktens innebörd (förbud att röja, förbud att utnyttja sin kännedom), om möj— lighet att yppa hemliga ting för annan myndighet eller tjänste— man eller utomstående för särskilda ändamål, om möjlighet att

uppställa förbehåll, om verkan av samtycke eller om dispens

genom beslut av överordnad myndighet. : en lag om tystnads— plikt kan man också ta in en erinran om att tystnadsplikt

ibland viker för vittnesplikten och vidare ett påpekande om att rätten att lämna meddelande för publicering i vissa fall

tar över tystnadsplikten.

En slutsats av det sagda är att det är ett starkt intresse att så långt det är möjligt hålla samman bestämmelser om den sakliga innebörden av olika tystnadsplikter i en och

samma lag.

5.5. Förhållandet mellan handlingssekretess och tystnads— pl'kt 5.5.1 Gemensam lag för handlingssekretess och tystnadsplikt?

Man kan ställa frågan, om det är möjligt och lämpligt att ta sekretesslagen eller LAH till förebild för en ny lag om tyst- nadsplikt. Det kunde rentav göras gällande att någon särskild lag om tystnadsplikt inte skulle behövas. DEt är, generellt talat, samma intressen som kräver skydd mot spridande bland allmänheten, oavsett om de uppgifter som skall skyddas finns

i handlingar eller inte. Inskränkningarna i allmänna handling—

ars offentlighet är också utarbetade med omsorg och prövade av

riksdagen. Och enligt vad som har utvecklats i ett tidigare avsnitt ger den nya RF anledning att utforma regler om tyst- nadsplikt mot i huvudsak samma bakgrund som reglerna om hand— lingssekretess. De sistnämnda reglerna är utformade med TF:s eller MGL:s princip om fri tillgång till allmänna handlingar som bakgrund, reglerna om tystnadsplikt skall utformas med

HF:s princip om yttrandefrihet som bakgrund.

Det är också tänkbart att det på längre sikt kan visa sig lämpligt att sammanföra bestämmelserna om handlingssekretess och om tystnadsplikt i en och samma lag. OSK:s förslag till LAH är emellertid under beredning inom justitiedepartementet, medan TK fullgör sitt uppdrag. Resultatet av remissbehand- lingen kan ännu inte överblickas. I detta läge synes det lämp— ligast att TK, såsom också närmast är förutsatt i direktiven, utarbetar ett självständigt förslag till lag om tystnadsplikt. Visar det sig lämpligt, kan förslagets bestämmelser senare

sammanföras med bestämmelserna i-LAH till en författning.

Bortsett från dessa tekniska skäl kan det emellertid även på längre sikt vara rimligt att bestämmelserna om tystnadsplikt tas upp i en särskild lag. Trots de stora likheterna finns vissa skillnader. Bestämmelserna om handlingssekretess tar i ringa mån hänsyn till behoven av sekretess kring myndigheter— nas interna förberedelser för beslut, yttranden eller andra handlingar, något som hänger samman med grundlagsreglerna om när handling är upprättad. Inom vissa verksamheter, såsom statlig tillsyn över näringslivet, kan vidare tjänstemännen

få insyn i åtskilliga förhållanden i samband med inspektioner eller samtal, och mycket av vad de då får veta blir inte pro— tokollfört eller på annat sätt antecknat i myndighets hand— lingar. Bestämmelser om tystnadsplikt kan behövas för att till- godose behovet av sekretess i sådana hänseenden. Det kan också behöva övervägas, om inte en regel om tystnadsplikt bör avfat— tas i mera generella termer, därför att den skall tjäna till ledning för bedömningar av förhållanden som inte är fixerade

i viss form utan mera obestämda.

Utgångspunkten är att uppgift som skall hållas hemlig inte

får yppas för någon som inte deltar i behandlingen av just

den fråga för vars lösande uppgiften har lämnats. Att lämna

en hemlig uppgift till en tjänsteman vid samma eller annan myndighet kan principiellt sett vara ett brott och detta oav- sett om denne själv lyder under tystnadsplikt. Det kan förhålla sig så att den skada som tystnadsplikten syftar till att före— bygga inträffar just genom att den andre tjänstemannen får

del av uppgiften. Det sagda utesluter inte att det kan vara försvarligt, om en tjänsteman frågar en kollega om råd och därvid röjer även sådant som omfattas av tystnadsplikt. Ett sådant röjande faller inte utanför tjänstemannens verksamhet

för det allmännas räkning.

I många fall kan emellertid en hemlig uppgift lämnas till annan tjänsteman eller annan myndighet utan att sådan skada inträffar som tystnadsplikten syftar till att förebygga. Skilda barnavårdsnämnder torde exempelvis kunna lämna varand— ra upplysningar från handlagda ärenden då det behövs, exempel- vis i samband med nya utredningar. Lagen bör medge ett form— löst lämnande av uppgifter till annan tjänsteman som behöver få del därav för sin egen verksamhet under förutsättning att skada därigenom icke tillskyndas det intresse som tystnads—

plikten skall skydda.

Enligt sekretesslagen finns i många lägen en möjlighet att ställa en hemlig handling till förfogande för enskild, om det finns trygghet mot att utlämnandet leder till skada. Förbe- håll kan uppställas för att skada skall förebyggas. En lik- nande möjlighet öppnas genom OSK:s förslag till LAH (56 5). Detta tillvägagångssätt har säkerligen sin största betydelse i fråga om skriftligt material. Det kan emellertid tänkas att myndighet, t ex under beredningen av ett ärende, får del av

uppgifter som inte är dokumenterade men som likväl kan vara

av betydelse för någon utomstående. Ett kanske mera praktiskt fall är att myndigheten finner det vara mindre farligt för det intresse som skall skyddas om en hemlig uppgift lämnas

ut i form av ett muntligt eller ett skriftligt meddelande än genom utlämnande av den handling där uppgiften finns dokumen— terad, och den korrekta utvägen torde då vara att efterge tystnadsplikten. En bestämmelse därom bör fördenskull införas (5 Q 1 st LOFT). Givetvis bör myndigheten kunna göra förbe-

håll som inskränker mottagarens rätt att utnyttja uppgiften.

Enligt 12:6 RF får riksdagens ombudsmän närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar. Domstol och för- valtningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun skall tillhandagå ombudsman med de upplysningar och yttranden han begär. Samma skyldighet åligger annan, som står under ombudsmans tillsyn. Riksdagens revisorer har enligt 7 5 i samma kapitel rätt att få de uppgifter och yttranden som behövs för granskningen; härom hänvisas dock till särskild lag (SFS 1974:585). En erinran om vad som gäller om skyldighet att lämna uppgifter och upplysningar till riksdagens ombudsmän och revisorer bör ingå i lagen om tystnadsplikt (3 & st 3). _ Enligt 11 å i instruktionen för JK (1965:629) skall myndig— heter och ämbetsmän lämna JK de upplysningar han begär. Det kan vara tveksamt om denna föreskrift utan vidare har före- träde framför lagbestämmelsen om tystnadsplikt. En bestäm- melse i ämnet bör ingå i lagen om tystnadsplikt (5 & st 2).

I denna bestämmelse bör JK jämställas med JO. — I fråga om åklagarmyndigheter i övrigt torde ingen specialregel behövas; HE:S bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel, vittnes— plikt m m torde vara tillräckliga. - Även andra myndigheter med tillsyns— eller revisionsuppgifter kan behöva få insyn

i hemligt material för att kunna fullgöra sina uppgifter. Detsamma gäller fullföljdsinstanser och dem som medverkar i ett disciplinärt förfarande mot den tystnadspliktige. En föreskrift därom bör tas upp i lagen (3 5 st 2). Denna bör

innehålla att den som enligt lag eller förordning har att

utöva tillsyn över någon, som har tystnadsplikt, verkställa revision av dennes tjänsteutövning eller pröva beslut eller åtgärd, vari denne har tagit del, utan hinder av tystnads—

plikten skall få kännedom om sådant som han behöver veta för

att fullgöra sin uppgift.

Vägran att ställa handling till förfogande kan enligt LAH överklagas, oavsett om sökanden är en enskild eller en annan myndighet (57 och 60 åå). Motsvarande klagomöjligheter kan utan olägenhet införas i lagen om tystnadsplikt (4 ©). Bestäm— melsen bör ha den innebörden att den i 57 & LAH angivna judi— cella besvärsordningen blir gällande utom vid tvist mellan statliga myndigheter; i sådant fall skall frågan hänskjutas

till regeringens prövning.

Den som får kännedom om uppgift, som är belagd med tystnads— plikt, på grund av sin verksamhet inom myndighet, det må vara samma myndighet som den till vilken uppgiften först lämnades eller en annan, skall givetvis själv ha samma tystnadsplikt. Detta måste gälla även den som har fått del därav i samband med tillsyn, revision eller annan kontroll (se 8 5). 5.5.4 Enskilds samtycke

I allmänhet gäller både enligt sekretesslagen och enligt gällande bestämmelser om tystnadsplikt, att uppgift som om— fattas av tystnadsplikt till skydd för någon enskild skall lämnas ut, om den enskilde samtycker därtill. Självfallet måste samma princip gälla enligt den nya lagen om tystnads— plikt. Medan detta undantag från tystnadsplikten nu mestadels kommer fram endast tolkningsvis, t ex genom att ett yppande efter samtycke av den enskilde inte kan betecknas som obehö— rigt, är det lämpligt att i den nya lagen ge en klar före- skrift därom (6 Ö). I avsnittet om förhållandet mellan handlingssekretess och tystnadsplikt har nämnts att det finns vissa undantag från regeln att en handling som hålls hemlig till skydd för någon enskild skall lämnas ut, om den enskilde

samtycker (36, 37, 39 och 42 åå LAH). Såsom där har utveck— lats bör tystnadsplikt i motsvarande fall upprätthållas även om den enskilde har samtyckt till utlämnande, varav följer att inte heller den enskilde själv har någon rätt att få kännedom om de omständigheter som omfattas av tystnadsplik— ten. I enlighet med det sagda bör i lagen om tystnadsplikt föreskrivas att sådana undantagsregler i LAH skall ha mot- svarande tillämpning i fråga om tystnadsplikt (6 Ö).

En speciell tystnadsplikt upprätthålls även gentemot den

som skall skyddas utan att något motsvarande stadgande finns i sekretesslagen eller i LAH, nämligen den tystnadsplikt om vad som förekommer vid bikt, som enligt kyrkolagen åligger präst i svenska kyrkan. En följd härav är att det i rättegång aldrig kan läggas en part till last i bevishänseende att han inte medger att prästen hörs som vittne. Ett motsvarande

undantag bör tas in i lagen om tystnadsplikt. 3.5.5 Innehållet i offentlig handling

Även ett annat undantag från föreskrivna tystnadsplikter nämndes i avsnittet om förhållandet mellan handlingssekretess och tystnadsplikt, nämligen att tystnadsplikten bortfaller i fråga om omständigheter som på grund av särskilda bestämmel— ser i LAH blir offentligen tillgängliga i skriftlig form. Denna undantagsregel (7 & LOFT) bör få tillämpning i fall

då en tidsgräns som är föreskriven i LAH har löpt ut och vidare i fall då handlingar av särskilt angivna typer, såsom anmälningar, beslut, register och bouppteckningar, skall vara offentliga. Den kan också få betydelse i fråga om hand— lingar som skall vara offentliga på grund av de särskilda reglerna om handlingar som har upprättats eller företetts

i rättegång.

5.5.2. Tystnadsplikt om innehållet i hemlig handling?

Kommittén lägger alltså fram ett förslag till lag om offent- liga funktionärers tystnadsplikt. Förslaget har utarbetats med den förutsättningen att väl systematiserade bestämmelser om handlingssekretess gäller. Detta ger möjligheter att i vissa hänseenden föreslå en mera kortfattad och lättillgäng— lig utformning än bestämmelserna om allmänna handlingar har

enligt OSK:S förslag. .

OSK har i sitt förslag till LAH tagit in en föreskrift (55 5) om tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling. TK anser i likhet med OSK att en bestämmelse med denna innebörd behövs men har den uppfattningen att den bör införas i lagen om tystnadsplikt; denna skulle ju, om bestämmelsen inte fanns

där, ge en ofullständig bild av de tystnadsplikter som gällde.

En bestämmelse om tystnadsplikt kring innehållet i hemlig handling (eller mera exakt uttryckt: kring de uppgifter i hand- lingen som utgör grund för hemlighållandet) får stor betydelse.

Enligt OSK:s förslag skall LAH innehålla ett antal paragrafer som skall föreskriva hemlighållande av handlingar tillhörande skilda slag av register eller liknande handlingar. Som exempel kan nämnas 15 Q 1 st, 16 &, 20 ä 2 st samt 56 och 47 åå. En tystnadsplikt kring innehållet i hemlig handling torde här ge det skydd som behövs. Det kan knappast vara behövligt att ut— sträcka sekretessen i dessa fall till att omfatta även förhål— landen som inte förekommer i handlingarna. I fall av registre— ring o d torde, innan handling har kommit in eller blivit upp— rättad, som regel inga förhållanden vara kända hos registre— ringsmyndigheten vilka behöver skyddas med tystnadsplikt.

Och därefter torde behovet av skydd alltigenom hänföra sig

till uppgifter som finns i handlingarna.

På liknande sätt torde det förhålla sig med handlingar om

patent eller mönsterskydd och med uppgifter som kommer in till

myndighet för statistik eller för likartat ändamål. Behovet

av skydd kring ärenden om patent eller mönsterskydd torde sålunda vara täckt genom 18 å i förslaget till LAH jämte tyst- nadsplikt angående handlingarnas innehåll. Detsamma torde gäl- la det material som insamlas eller upprättas hos statens pris— och kartellnämnd (20 & LAH), hos myndighet som avses i 22 eller 26 & LAH eller hos statistikproducerande myndighet (55 & LAH).

Även i flera andra fall torde behovet av sekretesskydd vara

så nära knutet till innehållet i allmänna handlingar, att någon separat reglering av tystnadsplikt inte behövs, utöver regeln att handlingssekretessen kompletteras med tystnadsplikt. Detta synes i huvudsak vara fallet med förberedelser för kontroll- åtgärder, kunskapsprov m m som avses i 7 & LAH samt, till stor del, med taxering till beskattning (29 & LAH). Tystnadsplikten enligt 117 & taxeringslagen går något längre. Delvis är det

här fråga om behovet av skydd kring taxeringsmyndighets inter- na överläggningar (se paragrafens tredje stycke). Detta behov torde kunna tillgodoses genom en generellt utformad bestäm- melse inriktad på detta intresse (jämför 5 å andra meningen

i det genom prop 1975:8 framlagda förslaget till lag om offent- liga funktionärers tystnadsplikt och 21 ä 2 st i TK:s motsva- rande lagförslag). — Något liknande synes vara fallet med överförmyndarnas verksamhet (51 & LAH). Någon författnings— reglerad tystnadsplikt för överförmyndare torde för närvaran- de icke finnas. Även i fråga om handlingar som åsyftas i

49 å i LAH och som innehåller dialektologiska eller etnolo- giska upptagningar torde behovet av sekretess täckas av bestäm- melsen om handlingssekretess, om denna kompletteras med en tystnadsplikt av förut angiven räckvidd. - För övrigt kan an— märkas att de bestämmelser om tystnadsplikt som inte på angi— vet sätt anknyter till handlingssekretessen måste utformas så att de även på de angivna områdena täcker alla centrala in-

tressen av diskretion.

I ett hänseende vill TK förorda en utsträckning av bestäm—

melsen i 55 å LAH. En handling som upprättas inom en myn-

dighet är som regel känd till sitt innehåll av åtminstone någon befattningshavare innan den är upprättad i TF:s eller MGL:s mening. Detta medför i de flesta fall inga problem med avseende på tystnadsplikten. En sådan handling upprättas på grundval av skriftlig eller muntlig utredning i ärendet;

är denna utredning hemlig till sitt innehåll, påverkas tyst— nadsplikten inte av att utredningen antecknas exempelvis i ett utkast till beslut eller yttrande. Vissa sekretessintres- sen är emellertid inte knutna till utredning i denna mening, och här kan en tystnadsplikt angående innehållet i den ännu inte upprättade handlingen ha betydelse. Så kan vara fallet exempelvis med förberedelser för kontrollåtgärder, för kun— skapsprov och för psykologiska prov. Det säger sig självt att resultatet av en examensskrivning förrycks, om examens- uppgiftens innehåll blir känt i förväg av dem som skall under— gå examen, och det kan härvid vara utan betydelse, om inne— hållet blir röjt innan uppgiften i skriftlig form är en upp— rättad handling eller senare. Med tanke på sådana och andra likartade fall föreslår TK att den tystnadsplikt som skall gälla i fråga om innehållet i handling, som skall hållas hemlig, skall inträda redan vid den tidpunkt, när de hem-

liga uppgifterna finns bara i en förberedande uppteckning.

5.5.5 Effekten på tystnadsplikten av begränsningar i hand-

lingssekretessen

Åtskilliga bestämmelser i förslaget till LAH begränsar i skilda hänseenden den sekretess som eljest skulle följa vid tillämpning av bestämmelserna. Ett exempel är tidsgränser av det slag som är angivna i de allra flesta sekretessreglerna. Har den föreskrivna tiden löpt ut, viker sekretessen, även om en tillämpning av uppställda rekvisit i något fall skulle leda till avslag på en begäran att få ut en handling. — Ett annat fall av undantag från en eljest föreskriven sekretess är 8 Ö 2 st i LAH, enligt vilket enskilds anmälan till JO eller JK och beslut fattat av JO eller JK i anledning av en—

skilds anmälan är offentliga. Beslut är även i vissa andra fall underkastade en särskild reglering (såsom i 15 Ö 4 st LAH) eller undantagna från sekretess (såsom i 29 ä 5 st, 52 Q 1 st, 3555st,5451st,4o©45t,43é5stoch46é2st).

Även handlingar av andra slag kan vara undantagna, såsom kartellregister (20 Ö 2 st och 50 Q 2 st) eller bouppteck- ningar (29 ä 1 st). - Bestämmelserna i 55 och 54 åå LAH om handlingar hos domstol kan få till effekt att eljest hemli-

ga handlingar skall vara tillgängliga.

Sådana begränsningar av handlingssekretessen som de nyss angivna bör rimligen få konsekvenser i fråga om motsvarande tystnadsplikter. Om tystnadsplikt inte är föreskriven på annat sätt än genom den allmänna regel som tar sikte på inne— hållet i hemlig handling inträder en sådan konsekvens auto— matiskt: skall handling av visst slag eller under vissa om- ständigheter inte hållas hemlig, gäller inte heller någon tystnadsplikt. Men i de fall då en tystnadsplikt är särskilt föreskriven, kan det mycket väl förhålla sig så att den, tolkad utan hänsyn till motsvarande regel om handlingssek- retess, skulle innebära att tystnadsplikt råder oberoende av särskilt föreskrivna inskränkningar av handlingssekretessen. En sådan konsekvens vore knappast rimlig. Regeln måste vara att gränserna för tystnadsplikten följer gränserna för hand— lingssekretessen. En lag om tystnadsplikt bör innehålla en

generellt avfattad bestämmelse med denna innebörd.

5.3.4 Tystnadsplikt mot den enskilde som skall skyddas

Handlingssekretess som är föreskriven till förmån för enskild viker som regel när den enskilde samtycker till utlämnande (52 & LAH), och härav följer att den enskilde i samma mån själv kan få insyn i de handlingar som är hemliga i hans intresse. Motsvarande bör rimligen gälla i fråga om tystnads— plikt. En regel härom, som ämdl ha tillämpning även på tyst—

nadsplikter utan motsvarigheter i LAH, bör tas in i lagen om

tystnadsplikt (se vidare 5.5.4). Enligt förslaget till LAH skal sekretess i vissa fall kunna upprätthållas även gentemot den so sekretessen avser att skydda (56, 57, 59 och 42 åå). Rimligen

bör en tystnadsplikt av motsvarande slag då gälla även gentemot denne. Detta kan man åstadkomma genom en föreskrift i lagen om tystnadsplikt att inskränkning i enskilds rätt att utbekomma allmän handling, som skall hållas hemlig till hans förmån, skal ha motsvarande tillämpning i fråga om tystnadsplikt.

5.5.5. Sammanfattning

Vad som har sagts i detta avsnitt kan sammanfattas på följande sätt: trots att handlingssekretess och tystnadsplikt i allt vä— sentligt tillgodoser samma intressen, bör tystnadsplikterna reg leras genom särskilda bestämmelser, och dessa bör tas upp i ett förslag till särskild lag. Denna lag kan emellertid i vissa hän seenden utformas tämligen enkelt till följd av att det är möj— ligt att bygga på eller hänvisa till LAH. I fråga om många och viktiga typer av handlingar torde sålunda behovet av tyst— nadsplikter kunna tillgodoses genom en föreskrift om att inne— hållet i hemlig handling skall omfattas av tystnadsplikt. Detta gäller vissa register, t ex allmänna kriminalregistret, hand- lingar i patentärenden, allt statistiskt material och självdek- larationer och vissa andra handlingar i beskattningsårenden.

- Även vissa begränsningar av handlingssekretessen bör på ett enkelt sätt kunna göras tillämpliga i fråga om tystnadsplikten. Detta gäller de tidsgränser som är stadgade i de allra flesta bestämmelserna om handlingssekretess, det gäller också undantag som är föreskrivna för beslut, register eller andra typer av handlingar och de generella inskränkningar av sekretessen som är stadgade i fråga om handlingar som upprättas eller företes i rättegång. - I fråga om handlingssekretessen gäller som regel, att den till vars förmån en handling skall hållas hemlig har rätt att själv få ut handlingen; på motsvarande sätt måste självfallet gälla att tystnadsplikt som regel inte skall gäl— la gentemot denne. I ett litet antal typer av fall är det möj— ligt att göra avsteg från denna princip i fråga om handlingar. MotSVarande avsteg bör då göras i fråga om tystnadsplikten.

.4 T stnads likternas räckvidd och innebörd

5.4.1. Tystnadsplikt begränsar kontrollmöjligheterna

Varje tystnadsplikt är en inskränkning i den yttrandefrihet som RF tillerkänner varje medborgare. Redan detta gör att tystnadsplikt skall föreskrivas bara i de fall då ett behov därav verkligen är för handen. Bestämmelserna bör också så långt möjligt avfattas så att de ger anledning till ett över- vägande i varje särskilt fall, huruvida det i just detta fall är nödvändigt att hålla tyst.

Verksamheten hos statliga och kommunala myndigheter och andra allmänna organ är i vårt samhälle en angelägenhet för alla medborgare. Man kan hävda att varje medborgare har ett anspråk på insyn i de allmänna organens sätt att handlägga ärenden och driva förvaltningen: han kan kräva att lagar och förordningar tillämpas korrekt, att allmänna medel förvaltas väl. En möj— lighet att offentligt belysa och debattera de åtgärder som vidtas och de beslut som fattas är ägnad att förebygga felak-

tigheter och är en sporre till grundlighet och omtanke.

Det sagda skärper kravet på att tystnadsplikt för offentliga

funktionärer föreskrivs och tillämpas med återhållsamhet.

5.4.2. Tystnadsplikt hos domstolarna

Domstolarna har en tradition av offentlighet som har anor från den tid då menigheten själv deltog i avgörandena. De allmänna domstolarna handlägger som regel sina mål vid förhandlingar, och dessa är med snävt begränsade undantag offentliga. Hos förvaltningsdomstolarna avgörs de flesta mål och ärenden utan förhandling. Handling som har upprättats eller företetts vid en offentlig domstolsförhandling får inte hemlighållas, och även i övrigt är domstolarnas handlingar i största utsträck-

ning offentliga. Det finns emellertid vissa möjligheter att

hålla domstolshandlingar hemliga. Innehållet i sådana hand- lingar omfattades intill 1975 av en tystnadsplikt för domsto- larnas ledamöter och tjänstemän på grund av den allmänna grund- sats i rättspraxis, som har omtalats i det föregående (2.1.1). Vidare har domstd.i Viss omfattning kunnat förordna om tystnade plikt, bl a för dem som är knutna till domstolen (5:4 RB och 59 å förvaltningsprocesslagen). Därutöver gäller självfallet även för domstolarnas ledamöter och tjänstemän sådana allmänna bestämmelser om tystnadsplikt som brottsbalkens föreskrifter om obehörig befattning eller vårdslöshet med hemlig uppgift. Slutligen gäller på grund av domareden en tystnadsplikt om vad som förekommer vid domstols enskilda överläggning (4:11 RB).

Kommittén förordade i ett föregående avsnitt (5.5.5) att tyst- nadsplikt skall råda kring de uppgifter i en hemlig handling som utgör grund för hemlighållandet. Ett stadgande därom finns med i kommitténs förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt (20 ©). Detta stadgande får tillämpning även på dem som tjänstgör i eller hos domstol och därvid får kännedom om handlingens innehåll. Utöver denna tystnadsplikt, de tyst- nadsplikter som följer av brottsbalkens nyss antydda före— skrifter och av domareden samt den som kan uppkomma genom sär— skilda förordnanden av domstol behövs enligt kommitténs mening inga bestämmelser om tystnadsplikt för domstolarnas ledamöter och tjänstemän. En viss utvidgning av tystnadsplikten om vad som förekommer vid enskild överläggning diskuteras dock i det följande (under 21 å i lagen om offentliga funktionärers tyst— nadsplikt, i det följande benämnd LOFT).

En annan fråga med anknytning till domstolarna är i vad mån

de i författning föreskrivna tystnadsplikterna skall iakttas även vid vittnesförhör eller, annorlunda uttryckt, i vad mån vittnesplikten skall ha företräde framför gällande tystnads- plikter. Enligt vad som utvecklas närmare i specialmotiveringen (under 4.5) föreslår kommittén här en lösning som i sak an-

knyter nära till de nu gällande bestämmelserna i ämnet.

5.4.5 Allmänna intressen

Det är i första hand myndigheternas sätt att handlägga sina ärenden och att förvalta allmänna medel som bör bli föremål för insyn och debatt. Med tanke därpå är det särskilt stor anledning att begränsa tystnadsplikter som motiveras med hänsyn till allmänna intressen. Tystnadsplikt till förmån

för allmänna intressen bör föreskrivas endast i fall då öppen- het skulle utgöra hinder för den verksamhet som är i fråga eller försvåra denna avsevärt. I fråga om verksamhet med eko- nomisk inriktning kan till stöd för sekretess åberopas att

en myndighet som skall driva verksamhet i konkurrens med en- skilda företag bör vara jämställd med dessa bl a i fråga om möjligheterna att bereda skydd mot insyn. Konkurrenshänsyn bör emellertid då också vara styrande för sekretessens om— fång, så att inte uppgifter som inte berörs av sådana hänsyn

täcks av tystnadsplikt.

Med dessa allmänna utgångspunkter är tystnadsplikt till att börja med givetvis nödvändig till skydd för Sveriges relatio- ner med utlandet och för försvarets effektivitet. En viss tystnadsplikt måste också kunna upprätthållas till skydd för rena myndighetsfunktioner sådana som den centrala finans- och räntepolitiken och verksamheten för att förebygga och beivra brott, allt i den mån planerade eller beslutade åtgärder för- utsätter att de berörda inte i förväg får kännedom om myn- digheternas planer och dispositioner. Säkerhetsåtgärder av typen skydd mot rymning, mot egendomsbrott eller mot att obe- höriga skaffar sig kännedom om hemliga meddelanden måste OCkSå skyddas med tystnadsplikt. Sekretessbehov av de här avsedda slagen är lätta att förstå, och det torde inte bereda större svårighet att formulera regler som ger uttryck för de hänsyn som skall tas vid prövningen, om en viss omständighet skall hållas hemlig eller ej (se 10 - 14 så LOFT).

Det allmänna kan ha ett behov av skydd mot insyn av hänsyn

till ekonomiska intressen bl a i fråga om förhandlingar om

anställningsvillkor för tjänstemän hos staten eller hos kommun. Syftet med sekretessen är generellt talat att de som förhand— lar för det allmänna skall kunna liksom en enskild förhandlings— part själva välja tidpunkt för att lägga fram sitt material och alltså inte behöva ge en helt öppen redovisning i förväg för uppläggningen av förhandlingarna. Tanken är att det all— männas utsikter till en förmånlig uppgörelse försämras, om materialet släpps ut okontrollerat, eller att myndighetens

läge i förhandlingen eljest försämras om så sker. Riktlinjer för prövningen, huruvida tystnadsplikt skall gälla, torde kunna uttryckas tämligen tydligt i författningstext (se 15 Ö 1 st LOFT).

Ätskiliga myndigheter, även sådana som inte driver affärs- verksamhet i egentlig mening, har anledning att inlåta sig på skilda slag av rättsliga eller ekonomiska förhandlingar med företag eller enskilda. Det kan gälla inköp av fast eller lös egendom, avtal om byggande eller annan entreprenad, kon— sultavtal eller avtal om upplåning eller utlåning av pengar. Här finns ett intresse av förtegenhet, bl a kring de beräk— ningar och kalkyler som myndigheten har gjort inför förhand— lingarna. Detta intresse kan knappast avvisas båt och hållet. Kan det antas att möjligheterna till fördelaktiga uppgörel— ser skulle försämras om vissa omständigheter röjdes, bör sålunda tystnadsplikt gälla (se 15 & 5 st LOFT).

Trots de skäl som talar för vidsträckt insyn i verksamhet som drivs av det allmänna, kan det vara rimligt att uppställa en något längre gående tystnadsplikt inom den affärsdrift som handhas av statliga eller kommunala myndigheter. Härmed menas sådan verksamhet som tänkes gå ihop ekonomiskt och där alltså korrektivet mot felaktigheter och brister, liksom för enskilda företag, ligger främst i lönsamhetskravet. Även om verksamheten inte är i lika hög grad som för ett enskilt företag beroende eller motiverad av lönsamheten torde dock en jämställdhet i konkurrensen vara ändamålsenlig bl a däri att den ger bättre

möjligheter att bedöma förutsättningarna för att det allmänna

skall engagera sig i ekonomisk drift. Det synes då vara natur- ligt att som huvudregel föreskriva tystnadsplikt med avseende på affärsverksamhet driven av myndighet i fråga om sådana omständigheter, vilkas röjande kan antas på det allmännas bekostnad gynna någon, som driver likartad rörelse (se 15 ä 2 st LOFT).

5.4.4. Enskilda intressen Myndighetsutövning mot enskild

Kravet på insyn till skydd för enskilda intressen är starkare motiverat i vissa typer av verksamhet än i andra. Samtidigt varierar behoven-av sekretesskydd. Generellt talat är insyn

i särskilt hög grad påkallad i angelägenheter där myndighet framträder såsom bärare av offentlig makt eller som organ för rättstillämpning. Det bör alltså krävas starkare skäl för tystnadsplikt i sådana angelägenheter än inom verksamhet av

mera servicebetonad karaktär.

Många förvaltningsmyndigheter handlägger ärenden av mycket stor betydelse för enskilda till person eller egendom. Genom förvaltningslagen har införts en reglering av vissa fundamen- tala sidor av förvaltningsmyndigheternas förfarande. I ären- den om myndighetsutövning mot enskild gäller vissa särskilda bestämmelser (14 20 åå), bl a om parters rätt till insyn i utredningen i ärendet, om skyldighet för myndigheten att delge utredningsmaterial, om rätt för parter att lämna uppgifter muntligen och skyldighet för myndigheten att dokumentera upp- gifterna, om skyldighet för myndighet att förse sina beslut med motivering samt om delgivning av beslut jämte fullföljde- hänvisning. Räckvidden för dessa bestämmelser anges i lag— texten så att bestämmelserna gäller "i den mån fråga är om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande" (3 Ö 1 st). Tar man fasta på offent—

lighetens funktion såsom garanti för rättssäkerhet, ligger det nära till hands att dra särskilt snäva gränser för tyst- nadsplikterna inom ramen för myndighetsutövningen mot enskild. Inom detta område bör principen vara att tystnadsplikt skall gälla endast i fall då röjande kan vara klart menligt för

enskild.

Under förarbetena till förvaltningslagen gjorde föredragande departementschefen en del uttalanden om innebörden av begrep- pet myndighetsutövning (prop 1971:50 s 550 535). Till dessa uttalanden hänvisades i motiven till 11:6 och 7 RF, där begrep- pet också används (prop 1973:90 s 597). Begreppet har införts även 1 5:2 skadeståndslagen och i 20:1 brottsbalken om myn- dighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning m fl stad— ganden i brottsbalken. Även i motiven till dessa bestämmelser (prop 1972:5 s 511 f, 498, prop 1975:78 141 f) gjordes vissa uttalanden om innebörden av begreppet. En viss olikhet i dess räckvidd mellan de skilda lagar där det begagnas torde före- ligga. En omständighet av betydelse är att begreppet i för- valtningslagen tjänar till att avgränsa vissa typer av ärenden medan det i skadeståndslagen och brottsbalken har en vidare syftning och har betydelse även utanför handläggningen av ärenden i vanlig mening. Ett "faktiskt handlande" inom ramen för offentlig maktutövning kan sålunda få betydelse vid pröv- ning, huruvida skadeståndsskyldighet föreligger eller myn— dighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning ha: före—

kommit.

Med tanke på offentlighetsgrundsatsens ändamål att främja

en kritisk granskning i första hand av myndigheternas hand- läggning av ärenden är det naturligt att begreppet nundig- hetsutövning vid tillämpning av bestämmelserna om tystnads- plikt får samma innebörd som det har enligt förvaltn;ngs- lagen. I denna lag avser begreppet att avgränsa de ärenden där regler om bl a partsinsyn, kommunikation, beslutsmotive-

ring och underrättelse om beslut skall tillämpas. Det är allt—

så här fråga om rättssäkerhetsgarantier av en typ liknande

offentlighetsgrundsatsen.

Det sagda innebär att regleringen av tystnadsplikter på vissa förvaltningsområden blir mindre enhetlig än nu. Exempelvis faller under barnavårdslagen skilda typer av verksamhet, näm- ligen dels det egentliga förvaltningsförvarandet, d v s pröv— ningen hos beslutande organ, huruvida förutsättningar för ingripande föreligger, dels utredning inför sådan prövning och verkställighet av beslutade åtgärder inom eller utom an— stalt, dels en helt frivillig verksamhet av typen samtal eller rådgivning. Den här diskuterade regeln, som för att tystnads- plikt skall föreligga kräver att utlämnande kan antas medföra påvisbar skada av något slag, skulle komma att gälla endast

för dem som medverkar i förfarandet hos beslutande organ.

Avsikten med att reglera tystnadsplikten i ärenden om myndig— hetsutövning särskilt är att möjligheterna till insyn i dessa ärenden skall bli så stora som möjligt. För att denna avsikt skall förverkligas måste förutsättningarna för tystnadsplikten uttryckas klart och konkret och i ordalag som anger att en tämligen snäv tillämpning förutsätts. Det är å andra sidan nödvändigt att också de som med eller mot sin vilja blir in— dragna i ett förvaltningsförfarande av det slag som åsyftas åtnjuter ett rimligt skydd mot fysiska eller psykiska angrepp från omgivningens sida och mot ekonomiska skadeverkningar. Enligt 16 å LOFT skall tystnadsplikt i dessa ärenden före- ligga om röjande kan antas medföra antingen

1. att enskild lider skada såsom näringsidkare, i sin an- ställning eller eljest i ekonomiskt hänseende; eller

2. att enskild utsätts för fara till liv eller hälsa, för andras missaktning eller för annat men i personligt hänseen- de; eller

5. att enskild som har avgivit anmälan eller utsaga utsätts

för våld eller annan menlig åtgärd.

Innebörden i dessa förutsättningar diskuteras närmare i spe-

cialmotiveringen (4.1).

Man bör sträva efter att samma principer kommer att gälla i fråga om innebörden och räckvidden av tystnadsplikterna inom skilda förvaltningsområden. De nu skisserade principerna för tystnadsplikt inom ärenden som rör myndighetsutövning är av- sedda att träda i stället för de regler som gäller nu, oavsett om dessa är upptagna i lag eller i annan författning. I för- hållande till lagar som reglerar särskilda typer av förfarande, t ex barnavårdslagen och lagen om beredande av sluten psykiat- risk vård i vissa fall, kommer bestämmelsen om tystnadsplikt att få karaktären av en "ramlag", som blir giltig inom ett förvaltningsområde i den mån bestämmelse därom ges i special- lag. Det kan exempelvis föreskrivas att den som medverkar i förfarande som avses i barnavårdslagen har tystnadsplikt enligt den nu aktuella bestämmelsen i lagen om tystnadsplikt. I förhållande till förordningar med motsvarande funktioner, såsom hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan, kommer bestämmel— sen att få karaktären av bemyndigande för regeringen att för— ordna om tystnadsplikt. Sålunda kan i en förordning föreskri- vas att den som medverkar i ett förfarande av viss angiven

typ har tystnadsplikt enligt bestämmelsen i lagen om tystnads— plikt. De positiva föreskrifterna om tystnadsplikt kommer så- ledes att se ut ungefär på samma sätt, oavsett om de är intag— na i lag eller i förordning. Skillnaden är principiell: riks- dagen är visserligen icke av grundlagen hindrad att i en lag om ett spedwllt förfarande föreskriva en längre gående tyst- nadsplikt, något som däremot blir fallet för regeringen. Syf— tet med att samla tystnadspliktsreglerna i en och samma lag (se ovan 5.2) skulle emellertid förfuskas, om man i större omfattning införde bestämmelser om tystnadsplikt för offent-

liga funktionärer även i andra lagar.

Med en sådan konstruktion vinner man att på områden, där inga bestämmelser om tystnadsplikt finns, tjänstemän inte behöver ställa sig frågan, om en generellt formulerad tystnadsplikt i

den allmänna lagen i ämnet har någon betydelse för deras

vidkommande.

Förtroliga hänvändelser

Enskilda sekretessintressen uppkommer inte bara inom den verksamhet som här betecknas såsom myndighetsutövning mot enskild. Det allmänna har i tilltagande omfattning engagerat sig i verksamheter som har karaktär av hjälp och stöd åt enskilda, det må vara sjukvård, social omvårdnad, rådgivning i personliga eller ekonomiska angelägenheter eller affärs— rörelse. En sådan verksamhet kan vara helt frivillig i den meningen att det står enskild fritt, om han vill anlita den eller hellre vända sig till enskild företagare. Den enskilde kan exempelvis välja, om han vill vända sig till öppen mot— tagning inom den allmänna sjukvården eller till en privat läkarpraktik, till en statlig provningsanstalt eller en privat. Frivilligheten kan vara något mindre reell: en viss medicinsk behandling kan vara så komplicerad att den i realiteten kan göras bara inom den allmänna sjukvården. Även författnings— bestämmelser kan begränsa frivilligheten: vill man skicka

ett brev eller annu försändelse som omfattas av postverkets ensamrätt, måste man anlita postverkets tjänster. Vissa typer av social omvårdnad är tvångsmässiga:kriminalvården i anstalt, kriminalvården i frihet, delar av de insatser som görs av den allmänna barnavården, av den allmänna nykterhetsvården och av

organ för mentalsjukvård.

Inom de helt frivilliga grenarna av allmän verksamhet är rättssäkerhetsproblemen inte så framträdande. Ett behov av insyn och offentlig debatt kan föreligga, men det hänför sig mindre till åtgärder och beslut i särskilda fall och till den utredning, som kan krävas såsom underlag för dessa, och i stället mera till myndigheternas sätt att organisera verksam- heten och till de allmänna principer som gäller för denna. Från den enskildes synpunkt kan det te sig naturligt, om han

kan påräkna samma behandling vid hänvändelse till en av det

allmänna bedriven verksamhet som i fall han Vänder sig till

en enskild företagare som erbjuder likartade tjänster. I många fall har de som vill få tjänster utförda ett önskemål att den de vänder sig till skall betrakta hänvändelsen såsom förtro- lig; det kan förhålla sig så att möjligheten att erbjuda för— trolig behandling är en förutsättning för att en viss verk—

samhet skall kunna bedrivas.

Även en frivillig verksamhet kan få ett visst inslag av myn— dighetsutövning. En medicinsk behandling kan vara så kvalifi— cerad att inte alla kan få del av den. Här likaväl som i annan offentlig verksamhet skall myndigheterna iaktta saklighet och opartiskhet (1:8 RF). Principerna för fördelningen av de of— fentliga tjänsterna och det sätt på vilket dessa principer tillämpas kan i sådana fall behöva diskuteras. En fullständig belysning skulle emellertid kräva insyn i sjukdomsförhållan— dena, inte bara i deras förhållanden som har fått del av vården utan också i deras som ännu står i kö. Starka humani- tära skäl talar för att sådana behov av offentlig belysning inte skall få begränsa sekretessen kring personliga förhål- landen. Liknande problem kan finnas inom andra typer av frivil— lig social verksamhet, och det torde vara riktigast att även här låta behovet av offentlig belysning stå tillbaka för de enskildas önskemål om skydd. Den enskilde bör i dessa fall

själv få bestämma, i vad mån hans förhållanden skall komma

till andras kännedom.

Inledningsvis talades i detta avsnitt om ensamrätt av den typ som postverket har. Telekommunikationerna ombesörjs nästan

helt av televerket. Något liknande gäller arbetsförmedlingen: det finns vissa begränsningar i rätten för enskilda att be- driva arbetsförmedling (se 2 å i lag 1935:115 med vissa bestäm- melser om arbetsförmedling och 12 å i lag 1974:15 om vissa

anställningsfrämjande åtgärder).

Att enskilda på sådana sätt blir hänvisade till att anlita

verksamhet som bedrivs av det allmänna behöver emellertid knappast medföra något starkare behov av insyn. Så är i varje fall inte fallet med sådant som tjänstemän inom post— eller televerket får kännedom om i fråga om meddelanden som utväx— las mellan dem som anlitar verkens tjänster; härvidlag finns för övrigt konventionsförpliktelser att slå vakt om sekre— tessen, bl a genom art 8 p 1 i Europarådets konvention angå— ende de mänskliga rättigheterna att envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespon— dens. Beträffande den offentliga arbetsförmedlingen är de av enskilda lämnade uppgifterna på ett helt annat sätt underlag för tjänsteåtgärder, och därför kan finnas ett behov att undersöka, om vidtagna åtgärder verkligen är rättsenliga i den meningen att de är uttryck för saklighet och opartiskhet. De enskildas krav på förtrolig behandling är emellertid här säkerligen ofta starkt. De uppgifter som enskilda lämnar till arbetsförmedlingen torde många gånger beröra personliga för- hållanden av ömtålig natur, och det måste anses rimligt, att tystnadsplikt här skall gälla i enlighet med vad som förut— sätts av dem som anlitar verksamheten. - Vad som har sagts här om post- och televerken och den offentliga arbetsförmed- lingen torde ha samma tyngd i fråga om annan serviceverksam- het som myndigheter bedriver i fall då någon form av ensam-

rätt föreligger.

På grund av det anförda bör tystnadsplikt föreskrivas inom vissa typer av serviceverksamhet som bedrivs av allmänna organ i den omfattning som de personer förutsätter som anlitar verk- samheten. Denna vidsträckta tystnadsplikt bör råda då hän— vändelsen gäller frivillig undersökning, vård eller rådgivning eller medling i personliga angelägenheter. Den bör också råda inom den offentliga arbetsförmedlingen, i fråga om den rätts- hjälp som lämnas av de allmänna advokatbyråerna och vidare inom alla typer av affärsverksamhet som myndighet bedriver till all- mänhetens tjänst. Det torde vara nödvändigt att den tystnads- plikt som skall gälla hos de allmänna advokatbyråerna före—

skrivs även i fråga om rättshjälpsnämnderna, ehuru dessa är

organ för myndighetsutövning. I annat fall skulle det finnas en risk att de ofta ömtåliga uppgifter som ligger bakom en rättslig tvist och som på en advokatbyrå åtnjuter ett starkt skydd, skulle spridas till obehöriga. Denna vidsträckta tyst— nadsplikt hos rättshjälpsnämnderna skall naturligtvis inte omfatta sådana uppgifter om de sökandes ekonomiska förhål— landen som ligger till grund för prövningen av rätten att få rättshjälp eller för bestämmandet av den sökandes eget kost—

nadsbidrag (12 & rättshjälpslagen).

Förväntningarna om förtrolig behandling hos dem som anlitar verksamheten varierar mellan skilda typer av verksamhet och kan också variera från fall till fall. På många håll, sär— skilt inom sjukvården, finns en lång erfarenhet av tillämp— ningen av regler som just lägger vikt vid de enskildas önske- mål om förtrolig behandling, och den nya lagens bestämmelse

i ämnet bör utformas så att det blir möjligt att bygga på

sådan erfarenhet.

Lagen bör ge uttryck för den grundläggande principen: att tystnadsplikten skall omfatta den förtroliga hänvändelsen och vad som har iakttagits, inhämtats och åtgjorts med anledning av denna, allt såvitt den enskilde kan antas ha förutsatt

förtrolig behandling (17 & LOFT).

Förtroliga uppgifter från enskilda kan komma till myndighets kännedom inte bara direkt genom hänvändelser till myndighe— ten utan också indirekt, genom att myndighet i samband med tillsyn eller annan myndighetsfunktion bereder sig insyn i vad enskilda har meddelat till yrkesutövare eller företag som står under tillsyn. Det vore icke godtagbart, om enskil— das förtroliga meddelanden till följd av myndighets tillsyn skulle bli allmänt tillgängliga. Regler om skydd för sådana förtroliga hänvändelser finns i Seer och i LAH, och goda skäl talar för att lagen om tystnadsplikt innehåller en gene— rellt utformad bestämmelse i ämnet (se 18 å LOFT).

Enskildas förhållanden i andra fall

Mellan myndighetsutövningen, i betydelsen handläggning av ärenden, där kraven på insyn generellt sett är starka, och förtroendefallen, där skälen för insyn mestadels är svagare, finns åtskilliga typer av offentlig verksamhet där myndigheter— na kommer i kontakt med enskilda och får kännedom om deras förhållanden. Ett par typer av sådan verksamhet har nämnts

i det föregående, nämligen utredning inför handläggningen

av tvångsärende hos ett barnavårdsorgan och verkställighet inom eller utom anstalt av åtgärder beslutade av sådant organ. Åtgärder inom nykterhetsvården förbereds och verkställs på motsvarande sätt, och något delvis liknande gäller brotts- påföljderna. - En del av verksamheten inom den allmänna sjuk- vården ligger utanför förtroendefallen. Av betydelse härvid— lag är den psykiatriska vården på slutna anstalter, vården enligt "omsorgslagen" (1967:940) samt fall då läkare utför undersökning och avger utlåtande efter beslut av myndighet. - Undervisning inom skolorna och vid högskolor och universi- tet är en annan typ av offentlig verksamhet som i varje fall till sin huvuddel faller utanför både myndighetsutövningen och förtroendesituationerna. Handläggningen av ärenden om intagning, disciplinpåföljder, betygsättning och avstängning torde få betraktas som myndighetsutövning, rådgivning inom skolsjukvården, hos skolpsykolog eller hos kurator hör till förtroendefallen, men den vanliga löpande undervisningen och lärarnas inbördes samråd och kontakter utanför lektions— salen med eleverna och deras målsmän hör inte till någondera av dessa två kategorier. - Forskning bedriven av myndighet och den offentliga statistiken är andra typer av offentlig verksamhet som inte kan hänföras vare sig till myndighets- utövning eller till förtroendesituationer i den mening dessa begrepp begagnas här. - Statlig utredning och kontroll över näringslivet eller yrkesutövare kan väl delvis räknas till myndighetsutövning; detta torde gälla frågor om meddelande eller indragning av tillstånd eller auktorisation e d, om

föreläggande att vidta rättelseåtgärder, om dispenser från

förbud o s v. Men den del av verksamheten som består av till— syn i egentlig mening, d v s inhämtande av uppgifter, inspek- tioner och granskningar av skilda slag, innebär inte handlägg— ning av ärenden inom ramen för myndighetsutövning och är än mindre förtroendesituationer. Ekonomisk förbindelse mellan myndighet och enskild kan tillhöra en av myndigheten bedriven affärsmässig verksamhet. I så fall åtnjuter den enskilde skydd enligt 17 ä 2 st, och myndigheten enligt den princip som är angiven i 15 5 2 st. Andra fall, såsom ärenden om entreprenader eller upphandling utanför affärsverksamhet, faller utanför förtroendesituationerna och är inte heller

att hänföra till myndighetsutövning.

Beträffande flera slag av verksamheter som hör till denna mellankategori vinns kännedomen om de enskildas förhållanden helt eller till väsentlig del genom skriftligt material. Sekretessproblemen på dessa områden, t ex den statliga och den kommunala statistiken och annan forsknings— och utrednings- verksamhet bedriven av myndigheter, löses genom den i ett föregående avsnitt diskuterade regeln om tystnadsplikt angå— ende sådana uppgifter i hemliga handlingar som utgör grund för hemlighållandet. I övrigt bör en regel utformas om tystnadsplikten inom dessa verksamheter som å ena sidan inte lägger avgörandet i den enskildes hand men å andra sidan inte ställer upp lika stränga krav som inom myndighetsutövningen på antagande om skada för att tystnadsplikt skall föreligga. Skälig hänsyn både till de enskilda vilkas förhållanden be— rörs och till kraven på insyn torde tas, om förutsättningen för tystnadsplikt uttrycks så att det kan antas att röjande skulle medföra skada eller obehag för den enskilde eller hans

nära anhöriga.

Denna formulering av förutsättningen för tystnadsplikt är all— mänt hållen, och det kan hävdas att den skulle inbjuda till förtegenhet i onödan. Tjänstemän och förtroendemän skulle av en högst begriplig önskan att undvika förebråelser eller

förfrågningar från överordnade kunna drivas till överdriven

försiktighet. Denna risk kan i någon omfattning motverkas genom det sätt varpå reglerna om skydd för den som lämnar meddelande för publicering i massmedium utformas. Det kan också vara lämpligt att utforma lagbestämmelsen så att den inte blir direkt tillämplig på alla de förvaltningsområden den skall omfatta utan att den, i likhet med bestämmelsen

om tystnadsplikt inom myndighetsutövningen, beträffande vissa förvaltningsområden får karaktär av "ramlag" i förhållande till annan lag och av bemyndigande i förhållande till för- ordningar. Härigenom framtvingas för vart och ett av dessa områden en prövning, huruvida tystnadsplikt enligt bestämmel— sen skall gälla. Vid en sådan prövning kan omständigheter av vissa slag tas undan från tystnadsplikt (inom utbildnings-

väsendet t ex studieresultat och studielämplighet).

3. Vissa allmänna frå or

I det föregående (5.2) sades som ett argument för att behandla tystnadsplikterna i gg författning att det därmed bleve lät— tare att reglera vissa problem med allmän räckvidd, exempel- vis om tystnadspliktens innebörd (förbud att röja, förbud att utnyttja sin kännedom), om möjlighet att yppa hemliga ting för annan myndighet eller tjänsteman eller till utom— stående för särskilda ändamål, om möjlighet att uppställa förbehåll, om verkan av samtycke och om dispens genom beslut av överordnad myndighet. Problem av detta slag skall behand- las i detta avsnitt. Bestämmelser som är avsedda att ge lös— ningar av problemen samlas under lagens första rubrik, "inle- dande bestämmelser" (1 9 åå). 5.5.1 Lagens räckvidd I kommitténs uppdrag ingår att utarbeta förslag till bestäm-

melser om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Härmed

menas i främsta rummet tjänstemän hos staten eller hos kommun

och de som eljest är anställda hos staten eller hos kommun. Begreppet omfattar vidare dem som innehar statligt eller kom— munalt uppdrag. Med anställning eller uppdrag hos staten eller hos kommun jämställs anställning eller uppdrag hos sådana organ som skogsvårdsstyrelserna och de allmänna försäkringskassorna samt arbete på grund av allmän tjänsteplikt (se härom prop 1975:s s 62).

En rimlig utgångspunkt är att bestämmelserna om tystnadsplikt för offentliga funktionärer skall bli tillämpliga hos samma organ som bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Så torde också i det väsentliga bli fallet. Vid tillämpningen av 2:5 TF har man i rättspraxis som myndighet betraktat all— män försäkringskassa. Det anses vidare att handlingar angående den obligatoriska besiktningen av motorfordon hos AB Svensk Bilprovning är allmänna handlingar, något som synes förutsätta att de som har ansvar för besiktningarna är myndigheter i TF:s mening. Det torde icke möta betänkligheter att betrakta tjänste- män som hos de angivna organen sysslar med allmänna ärenden såsom offentliga funktionärer i den mening som åsyftas med kommitténs uppdrag. En person kan tänkas vara offentlig funk— tionär bara till en del; i den mån en besiktningsman hos AB Svensk Bilprovning sysslar med verksamhet som inte är regle— rad i författning, t ex frivillig testning av motorfordon, tor—

de han icke vara offentlig funktionär.

Den personkrets som åsyftas torde kunna beskrivas på följande sätt (1 ? LOFT): "den som på grund av anställning, uppdrag eller tjänsteplikt eller på annan grund deltager eller har deltagit i verksamhet hos statlig eller kommunal myndighet eller hos annat allmänt organ". Uttrycket "allmänt organ" begagnas i 1:2 TF och finns även i 1:2 och 5 i det nyligen framlagda förslaget till MGL (SOU 1975:49). Det är avsett att omfatta sådana organ som, utan att vara myndigheter i strikt organisatorisk mening, har betraktats som myndigheter vid tillämpningen av 2 kap TF, såsom skogsvårdsstyrelserna, de all—

männa försäkringskassorna och besiktningsmännen hos AB Svensk

Bilprovning. I tveksamma fall får tystnadsplikt föreskrivas genom annan lag (se vidare under 4.1.1).

HD har betraktat ledamöterna av styrelsen för Sveriges advo— katsamfund såsom befattningshavare i den mening som avses i 56:5 s: 1 RB, såvitt gäller ledamöternas disciplinära funk- tioner (NJA 1962 s 746). Detta innebär att ledamöterna i dessa sina funktioner fullgör en allmän befattning. Härav kan emeller— tid inze den slutsatsen dras att styrelsen (eller den numera inrättade disciplinnämnden) är ett allmänt organ i den mening som åsyftas här. Tystnadsplikt av offentligrättslig karaktär

kan alltså föreligga utanför den krets av personer som kommit- téns förslag omfattar. Är så fallet, kan riksdagen inte be—

myndiga regeringen att meddela föreskrifter i ämnet (8:7 st 2 RF). 5.5.2 Vad innebär tystnadsplikt?

De gällande bestämmelserna om tystnadsplikt beskriver inne- börden av tystnadsplikten på skilda sätt. Vanliga uttrycks— sätt är att den som bestämmelsen riktar sig till inte får obehörigen yppa de omständigheter som omfattas av tystnads— plikt, att dessa omständigheter inte får yppas för obehöriga, utan tillstånd e d. Beskrivningen i de olika föreskrifterna kompletteras genom utformningen av straffbestämmelsen 1 20:5 brottsbalken om brott mot tystnadsplikt: här straffbeläggs inte bara yppande av vad som skall hållas hemligt utan även

olovligt utnyttjande därav.

Det synes lämpligt att i lagen om tystnadsplikt ge uttryck

för att tystnadsplikten innebär inte bara ett förbud att röja vad som skall hållas hemligt utan även ett förbud att utnyttja kännedom därom utanför den verksamhet i vilken kännedomen för— värvas. Det är också lämpligt att lagen får ange att förbudet gäller inte bara under den tid anställningen eller uppdraget

varar utan även därefter.

3.5.6. Konflikten med anmälningsplikt

Det kan förekomma att en befattningshavare eller annan yrkes— utövare som i sin verksamhet får kännedom om en händelse eller en omständighet har tystnadsplikt därom och samtidigt har skyldighet att göra anmälan i saken till en annan myndighet.

Det är inte utan vidare klart hur han då skall förfara.

En polis- eller åklagarmyndighet som får veta, att någon har gjort sig skyldig till fylleri "eller eljest använt alkohol- haltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan", skall göra anmälan därom till nykterhetsnämnden (10 å lagen om nykterhetsvård). En liknande uppgiftsskyldighet gentemot körkortsmyndighet åligger nykterhetsnämnd som finner att rätten för viss person att ha körkort, trafikkort eller trak— torkort bör omprövas till följd av hans al.koholmissbruk(122 &» körkortskungörelsen). I fall som dessa kan uppgiftsskyldighe— ten få till följd att den anmälde utsätts för åtgärder som han uppfattar som besvärande. Det finns också en risk att en an— mälan från nykterhetsorgan kan försvåra nykterhetsvårdens åtgärder med en person som är föremål för övervakning eller annan vård. Även om nykterhetsorganen förfogar över tvångs— medel, anses ett förtroendefullt förhållande mellan vårdare och vårdad vara till stor hjälp. Hur som helst har man hit-

tills ansett att anmälningsplikten bör ha företräde.

Enligt 93 & barnavårdslagen skall myndigheter vilkas verk— samhet berör barnavården samt befattningshavare hos sådana myndigheter och vidare i allmän tjänst ej anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor till barnavårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhet har fått kännedom om

"av beskaffenhet att föranleda nämndens ingripande". Anmäl— ningsplikten enligt denna föreskrift liksom anmälningsplikt enligt annan författning - har företräde framför tystnadsplik— ten för personal inom hälso— och sjukvården enligt 3 & i lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för sådan personal. Det

förekommer emellertid att föreskrifter om anmälningsplikt är

så utformade att de i viss mån ger företräde åt tystnadsplik— ten. Ett exempel är 10 5 2 st lagen om nykterhetsvård. Enligt denna bestämmelse skall som huvudregel läkare, som i sin verksamhet får kännedom om att någon missbrukar alkoholhal— tiga drycker, göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden. Skyl- digheten viker emellertid, om missbrukaren genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja ska— deverkningarna av missbruket, eller då uttrycklig begäran, att anmälan ej skall göras, framställs av någon missbrukaren närstående person och läkaren med hänsyn till omständigheter- na i det särskilda fallet finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke

böra ifrågakomma.

Enligt socialstyrelsens cirkulär den 6 december 1972 (MF 1972:79) bör läkare, om han iakttar sjukdoms- eller defekt— tillstånd hos en person, som är eller kan förmodas vara kör- kortsinnehavare, och detta kan antas innebära trafikrisk, anmäla förhållandet till vederbörande länsläkare eller med sådan likställd förste stadsläkare. Det sägs i cirkuläret att förare av taxi, skolskjuts, buss eller utryckningsfordon skall uppmärksammas särskilt och att anmälan är särskilt angelägen då det gäller psykisk sjukdom. Vidare yttras i cirkuläret:

I förekommande fall bör läkaren genom ett förtroende- fullt samtal söka påverka vederbörande till att under en begränsad observationstid frivilligt avstå från att föra motorfordon, och i tveksamma fall bör läkaren rådgöra med länsläkaren. Det är härvid viktigt att observera riskerna av hälsoförändringar, som smygande och subjek- tivt mera omärkligt kan försätta vederbörande i ett tra— tikriskabelt tillstånd. Detsamma gäller sjukdomar som medför risk för hastig medvetslöshet eller akut, starkt nedsatt självkontroll och som är särskilt riskabla från trafiksäkerhetssynpunkt. De funktionsförändringar som följer av stigande ålder bör uppmärksammas och patienten informeras härom för att möjliggöra kompensation av de uppkomna handikappen.

Länsläkaren (förste stadsläkaren) har att till vederbörande länsstyrelse rapportera vad han för ärendets avgörande funnit vara väsentligt och föreslå länsstyrelsen lämplig åtgärd.

- Bestämmelser med i huvudsak samma innebörd gäller i fråga

om luftfartscertifikat.

Konflikten mellan tystnadsplikt och anmälningsplikt är sär— skilt kännbar i fall då tystnadsplikten gäller uppgifter som har meddelats i förtroende och iakttagelser som har samband därmed. En anmälan uppfattas av den som har lämnat förtroendet lätt som ett svek, och grunden för fortsatt samarbete kan ryckas undan. Gör en läkare anmälan till barnavårdsnämnden

att han hyser misstanke att ett barn som han behandlar har blivit utsatt för misshandel kan följden bli att barnet tas från föräldrarna och att föräldrarna eller någon av dem blir indragen i ett polisiärt förfarande. Kännedomen om eller blotta misstanken att en läkare eller en barnavårdscentral anmäler misstanke om vanvård eller misshandel till barna— vårdsnämnden kan medföra att föräldrar underlåter att hänvända sig dit med barnet. Detta kan i sin tur få till följd att

barn som är i särskilt stort behov av hjälp inte kommer att

få denna.

Det är svårt att utan en närmare undersökning värdera de an— tydda riskerna. Frågan bör belysas från medicinska och sociala utgångspunkter, och TK har under den tid som har stått till buds för utredningsarbetet inte haft möjlighet att skaffa sig kännedom om hur anmälningsplikten har fungerat. Det kan dock förmodas att i synnerhet läkare och annan medicinalpersonal i många fall har känt sig hindrade av sin tystnadsplikt att

göra anmälan till barnavårdsorganen.

Just när det gäller barn som far illa på grund av vanvård eller misshandel från föräldrars eller annan vårdares sida är det utomordentligt viktigt att det intresse som ligger bakom anmälningsplikten blir tillgodosett, att alltså barnet kommer under vård och, om det behövs för att framtida van- vård skall förebyggas, tas från vårdare. Regeln om kollision mellan tystnadsplikt och anmälningsplikt bör såvitt möjligt utformas så att den tillgodoser detta intresse. Finner den

anmälningspliktige att det inte finns någon annan möjlighet

att med rimlig grad av säkerhet skydda barnet än att göra anmälan, skall han givetvis göra en sådan. Det kan emellertid förhålla sig så att det finns andra vägar att sörja för barnet, med mindre risker för att läkaren förlorar patientkretsens förtroende. Till en början kan noteras, att tystnadsplikten viker, om föräldrarna samtycker till att saken anmäls (det förutsätts att frågan gäller ett så litet barn att det inte

är barnet självt som skall ta ställning). Denna utväg bör begagnas så långt det är möjligt. En vårdnadshavare som vet att barnet inte har misshandlats torde vanligen inte ha så mycket emot att saken anmäls. Har å andra sidan misshandel eller vanvård förekommit, bör läkaren ofta kunna medverka till att föräldrarna själva anhåller att barnet tas om hand för samhällsvård enligt 31 ä 2 st barnavårdslagen. Skulle föräld- rarna vägra att medverka, bör det i varje fall inte förekomma

att läkaren gör anmälan utan att underrätta föräldrarna därom.

Det är med tanke på det sagda knappast ändamålsenligt att ålägga läkare och andra yrkesutövare en oinskränkt anmälnings- plikt i fråga om förtroliga meddelanden som omfattas av tyst— nadsplikt. Föreskriften i 10 ä 2 st i nykterhetsvårdslagen synes anvisa en bättre väg. Enligt denna bestämmelse viker anmälningsplikten, om missbrukaren genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverk- ningarna av missbruket, och vidare då uttrycklig begäran, att anmälan ej skall göras, framställs av någon missbrukaren när— stående person och läkaren med hänsyn till omständigheterna finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke böra komma i fråga. Även socialstyrelsens cirkulär om körkortsinnehavare ger an— visning om ett mera nyanserat handlande från läkarens sida. Dels är anmälningsplikten inte ovillkorlig (läkaren "bör" anmäla), dels framhålls att läkaren i första hand börförsöka påverka patienten att frivilligt avstå från att föra motor—

fordon.

På grund av det anförda föreslår TK att lagen om tystnads—

plikt som huvudregel skall ålägga den som har tystnadsplikt

att göra anmälan till annan myndighet i fall då det föreskrivs i lag eller förordning. En anmälningsplikt som har föreskrivit på annat sätt, exempelvis genom bestämmelser meddelade av centralt ämbetsverk eller kommun, skall alltså inte ha före— träde framför en tystnadsplikt. Sådana bestämmelser måste således införas i lag eller förordning, om de skall vara gil— tiga efter det att lagen om tystnadsplikt har trätt i kraft. Om det är fråga om uppgifter som hänför sig till en förtro— endesituation (tystnadsplikt enligt 17 eller 18 & LOFT), bör dock endast i lag stadgad anmälningsplikt få effekt, och i första hand skall den tystnadspliktige, såvitt möjligt i sam— råd med den till vars förmån tystnadsplikten gäller, pröva,

om syftet med anmälan kan nås på annat sätt. En sådan avfatt— ning torde göra klart, att den tystnadspliktige skall söka

få den enskilde att medverka till åtgärder med syfte att skydda barnet eller eljest tillgodose det intresse som anmäl— ningsplikten avser och att anmälningsplikten inträder endast

om andra utvägar inte är öppna.

3.6. Tystnadsplikt och meddelarskydd

3.6.1. Utgångspunkter

TK har, i enlighet med direktiven, samrått med MMU i fråga om förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd. Bort— sett från fall som är särskilt reglerade i förslaget till MGL utlämnande av allmän handling som skall hållas hemlig och meddelande som innebär särskilt grovt brott mot rikets säkerhet — skall den som har tystnadsplikt kunna åtalas för meddelande enligt reglerna i 8:1 MGL för publicering i strid mot tystnadsplikten endast i fall då denna är angiven i en särskild, 1 8:4 MGL förutsatt lag angående tillämpning av denna paragraf. TK har för sin del godtagit denna konstruk— tion och har utarbetat ett förslag till lag om tillämpningen

av 8:4 MGL.

I remissyttrande över MMU:s förslag har JK anfört att han är ense med MMU i tanken att samla de tystnadsplikter som skall genombryta meddelarskyddet i särskild lag. Han har fortsatt:

Till skillnad från MMU anser jag att enbart en lag av det nyss antydda slaget inte erbjuder någon tillfredsställande lösning av den viktiga frågan om gränsdragningen mellan tystnadsplikter som genombryter meddelarskyddet och sådana som inte gör det. Den föreslagna tekniken gör det nämligen möjligt att genom vanlig lag helt fritt bestämma denna gräns. Beroende på dagsaktuella uppfattningar kan gränsen dragas så att meddelarskyddet blir vidsträckt eller mycket begränsat.

Enligt min mening finns det anledning att se på den situa- tion som här föreligger på ungefär motsvarande sätt som man sett på gränsdragningen mellan offentliga och hemliga hand— lingar, dvs. gränsen bör fastställas i vanlig lag men prin— ciperna för gränsdragningen bör anges i grundlagen. MMU synes ha varit inne på denna tanke men inte funnit möjligt att i grundlagen närmare ange i vilka fall meddelarskyd— det bör genombrytas.

I fortsättningen förordar JK att 8:4 MGL kompletteras med en förteckning av den typ som OSK har föreslagit 1 5:1 MGL. För— teckningen borde kortfattat ange vilka typer av tystnadsplik— ter som genombryter meddelarskyddet.

TK har fått del av JK:s yttrande 1 ett så sent skede av ut- redningsarbetet att dess förslag till tillämpningslag till

8:4 redan förelåg färdigt. Det har i detta läge inte varit möjligt att göra en fullständig prövning av frågan med be— aktande av JKzs synpunkter. TK har emellertid funnit det ange— läget att JK:s tanke blir prövad under den fortsatta hand- läggningen av lagstiftningsärendet och har därför, på grund- val av förslaget till tillämpningslag, ställt samman ett ut— kast till grundlagsbestämmelse avsedd att fylla den uppgift som JK har angivit. Utkastet är intaget som bilaga 4 till

betänkandet.

MMU har i sitt betänkande inte närmare angivit, hur utredning- en har tänkt sig att reglerna om förhållandet mellan tystnads- plikter och principen om meddelarskydd skall utformas. Vissa allmänna synpunkter har utredningen dock anlagt (se 2.3.2).

Utredningen har sålunda ansett det vara av största vikt att massmediernas tillgång till utförlig och korrekt information från myndigheternas sida inte begränsas utan starka skäl. Under ett sammanträde gemensamt för de två kommittéerna har från MMU:s sida särskilt varnats för begränsningar av medde— larskyddet i förhållande till allmänna intressen av sekretess. Om man inom ett visst förvaltningsområde under en följd av

år har klarat sig utan en i lag stadgad tystnadsplikt, så vore detta, har man menat, ett starkt indicium för att med- delarskyddet på detta område även i framtiden borde kunna få företräde framför föreskrivna tystnadsplikter. Reglerna borde således utformas på grundval av erfarenhet av de hittills— varande reglernas konsekvenser, inte på grundval i första

hand av principiella överväganden.

TK anser för sin del att det är ett önskemål att den som lämnar meddelande för publicering i massmedium så långt det är möjligt går fri från ansvar. Man bör slå vakt om rätten att informera om vad som händer hos myndigheter och andra allmänna organ. En livlig och fri offentlig debatt om vad som tilldrager sig hos myndigheterna är en drivkraft till effektivitet och omsorg inom förvaltningen och till kultu- rell utveckling. Massmedierna bör få så rikhaltigt faktaun- derlag som möjligt för granskning av myndigheternas förfa— rande och deras val av åtgärder. TK vill i detta sammanhang understryka vad MMU har yttrat (s 262) om det fallet att en uppgift lämnas inte för direkt publicering utan mera för att tjäna som underlag för kommande publicering i ämnet. MMU har ansett att man i en sådan situation måste tolka stadgandet om rätt att lämna meddelanden liberalt och alltså behandla även ett sådant meddelande såsom lämnat för offentliggörande. TK vill för sin del ställa frågan, om inte det största värdet i en vidsträckt rätt att lämna meddelanden ligger just häri. Åtminstone på det sociala området, där meddelanden i strid mot tystnadsplikter nu åtnjuter ringa skydd, kan en korrekt och omfattande information vara det bästa medlet att före—

bygga en snedvriden publicitet. Tillgången till båda sidors

version av ett händelseförlopp kan i många fall få till följd att publiciteten blir mera balanserad och i högre grad inrik—

tad på väsentliga drag i myndigheternas agerande.

I likhet med MMU anser TK att man bör vara särskilt åter— hållsam med att ge ökad effekt åt tystnadsplikter till skydd för allmänna intressen, särskilt i fall där sådana tystnads— plikter kan tänkas hämma en värdefull information eller en angelägen debatt. Myndigheternas förvaltning av allmänna medel bör kunna utsättas för granskning, och möjligheterna att få insyn i deras sätt att handskas med ekonomiska tillgångar bör inte utan tvingande skäl begränsas av tystnadsplikter. Enligt TK:s mening bör man godta att principen om meddelarskydd får företräde framför en tystnadsplikt, även om man därmed riske— rar att staten eller kommun i ett eller annat mellanhavande kommer i ett sämre förhandlingsläge än som skulle ha varit fallet vid ett mera strikt upprätthållande av tystnadsplikten. Det är svårt att mäta värdet av en fri och öppen debatt om allmänna angelägenheter med ekonomiska mått, men på längre sikt måste en sådan debatt vara en förutsättning för

ett förtroendefullt förhållande mellan myndigheter och med—

borgare.

Kommittén vill tillägga att den enskilde tjänstemannen givet— vis inte blir skyldig att lämna massmedierna information om hemliga omständigheter. Friheten från ansvar betyder bara

att han har en rättslig möjlighet att, om han så önskar, med— verka till att allmänhetens uppmärksamhet riktas på vissa förhållanden, även om dessa inte kan lämnas ut utan att vissa

omständigheter som omfattas av tystnadsplikt blir röjda.

TK har ansett att massmedierna bör få vidgade möjligheter till insyn och diskussion inom sådana grenar av den allmänna verk— samheten som innebär myndighetsutövning mot enskild, d v s utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande (jämför 3 & förvaltningslagen). Sådan

allmän verksamhet som faller utanför myndighetsutövningen är däremot, generellt talat, i mindre behov av offentlig gransk— ning. I allmänhet bör man kunna ge företräde åt tystnadsplik— ter till skydd för enskild som träder i frivillig förbindelse med myndighet. Det är ett starkt humanitärt krav att den som vänder sig till en myndighet eller en tjänsteman för att få råd eller hjälp vid sjukdom, i någon personlig svårighet eller med någon ekonomisk angelägenhet kan lita på att hans uppgif- ter i förtroende till myndigheten eller tjänstemannen verk—

ligen behandlas förtroligt.

Såsom framgår av det sagda, råder det stor likhet mellan MMU:s och TK:s inställning till avvägningen mellan tystnadsplikter och principen om meddelarskydd. På några punkter har dock TK funnit sig böra i sitt förslag ge företräde åt tystnadsplik— ter som enligt uppfattningar framförda från ledamöter av MMU borde vika för principen om meddelarskydd, och i något fall

gäller motsatsen. 3.6.2 Rikets mellanfolkliga förbindelser

Gällande bestämmelser om tystnadsplikt kring proceduren inom riksdagen och utrikesnämnden finns i RF och RO (10:7 st 5 RF, 2:4 och 4:15 RO). Eftersom dessa tystnadsplikter är stadga—

de i lag, har de företräde framför principen om skydd för medm delare. Övriga bestämmelser om tystnadsplikt till skydd för rikets mellanfolkliga förbindelser finns i författningar be- slutade av regeringen och viker alltså för principen om med—

delarskydd.

Enligt den nämnda bestämmelsen i RF kan ordföranden i utri— kesnämnden, som regel statschefen, besluta om "ovillkorlig tystnadsplikt" i fråga om vad som förekommer vid sammanträde med nämnden. Enligt TK:s mening är det rimligt att denna tyst— nadsplikt liksom hittills skall gälla även gentemot massmedi— erna. Det skulle kunna hävdas att denna tystnadsplikt på grund

av placeringen i RF även utan särskilt förbehåll behåller sitt

företräde framför principen om meddelarskydd. I tydlighetens intresse vill emellertid TK förorda att tystnadsplikten nämns särskilt i tillämpningslagen.

När riksdagens kammare undantagsvis sammanträder inom stängda dörrar, något som kan förekomma endast om det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt till förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation, uppkommer direkt på grund av bestämmelse i RO (2z4) ett förbud för le- damot och för tjänsteman vid riksdagen att obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträdet. Riksdagen kan dock besluta att för särskilt fall helt eller delvis upphäva tyst— nadsplikten. En tystnadsplikt med liknande utformning - ett förbud att "obehörigen" yppa vad som enligt beslut av rege— ringen eller utskott skall hållas hemligt med hänsyn till rikets säkerhet eller av annat synnerligen viktigt skäl, som betingas av förhållandet till främmande stat eller mellan- folklig organisation gäller för ledamot, suppleant och tjänsteman i utskott (4:15 RO).

Det kan väl förmodas att tystnadsplikt om vad som förekommer vid slutet kammarsammanträde kommer att omfatta endast sådant som av viktiga utrikes— eller försvarspolitiska skäl bör hållas hemligt (SOU 1972:15 s 255). och något liknande torde komma att gälla i fråga om tystnadsplikt i utskotten. Om ett röjan- de utgör uppsåtligt brott mot rikets säkerhet, skall emeller- tid åtal kunna väckas även vid meddelande för offentliggöran— de (se under 5.6.3). Några andra fall kan det i fredstid knappast finnas anledning att räkna med i fråga om kammaren eller utskotten; den information som bör lämnas till riksda- gen i känsliga utrikesfrågor bör då kunna ges vid överlägg— ningar i utrikesnämnden. Skulle det utrikespolitiska läget försämras, finns det, både enligt nu gällande regler och en— ligt MMU:s förslag, möjlighet att genom lagändring skärpa tystnadsplikten och ge den företräde framför principen om meddelarskydd. TK vill på grund av det anförda inte föreslå att de två nämnda typerna av tystnadsplikt generellt får

företräde framför denna princip.

Den i administrativa författningar föreskrivna tystnadsplik- ten i fråga om rikets mellanfolkliga förbindelser och andra utrikesförhållanden är, liksom motsvarande handlingssekretess, av ålder vidsträckt. Man har godtagit att handlingar och munt— liga uppgifter har hållits hemliga även i fall då utlämnande kunde antas föranleda blott en relativt mild reaktion från ett annat lands ledning eller annan tämligen ringa skada. Detta skall inte skymma blicken för att det i vissa fall kan finnas anledning att räkna med att läckor kan få allvarliga

följder för riket.

Den av vissa ledamöter inom MMU hävdade allmänna uppfattningen skulle närmast leda till att tystnadsplikten på detta område även i framtiden skulle vika för principen om meddelarskydd. TK anser det emellertid vanskligt att här helt följa denna mening. Man har visserligen hittills kunnat förlita sig på en stark och enhetlig yrkesetik inom utrikesförvaltningens tjänste- mannakår, och den gällande ordningen har troligen inte fått några allvarligare skadeverkningar. Man bör enligt TK:s mening utforma de nya reglerna så att de svarar mot den praxis som har rått hittills. Det gäller då att finna en metod att skilja ut de tystnadsplikter vilkas upprätthållande är särskilt vik— tigt för det allmänna eller med andra ord de fall, då röjande kan medföra särskilt allvarliga effekter. Ett sådant fall är att röjande medför fara för rikets säkerhet. Även risker för andra allvarliga skador för riket bör hindra meddelanden för publicering, såsom risk att riket hamnar i underläge vid en för rikets förhållanden betydelsefull förhandling eller en risk för en påtaglig försämring av rikets relationer med en stat, med vilken riket i övrigt har betydelsefulla för- bindelser. Diplomatisk rapportering torde i ganska stor om— fattning bygga på meddelanden från sagesmän som av olika anledningar inte vill eller kan framträda öppet, kanske på grund av fruktan för repressalier i sina hemländer. Risken

att en sådan sagesman blir utsatt för övergrepp, om hans uppgifter blir kända och han själv blir röjd, är en omstän- dighet som enligt TK:s mening bör medföra att principen om skydd för meddelare till massmedium viker.

TK:s ståndpunkt är alltså att tystnadsplikt på detta område skall gälla gentemot massmedierna endast om röjande medför fara för rikets säkerhet eller för annan allvarlig skada för riket eller för enskild. En sådan regel är bristfällig i ett viktigt hänseende: den ger inte något gott skydd mot efter- forskning. Risken för konsekvenserna av ett röjande kan be- dömas olika. En överordnad kan inleda en efterforskning i fall där en domstol sedan finner att röjandet inte medförde så allvarlig fara som är förutsatt i bestämmelsen. Att med— delaren då blir frikänd är kanske för honom tämligen oviktigt i jämförelse med detta att hans identitet har blivit röjd. Bäst vore, om man kunde konstruera en regel som drar grän— sen kring vad som finge åtalas med större skärpa, så att det vore lättare att beteckna en viss efterforskning antingen såsom laglig eller såsom olaglig. TK har inte lyckats med det. 5.6.5 Försvaret

För närvarande kan en offentlig funktionär dömas för medde— lande för publicering i tryckt skrift, om meddelandet inne- fattar brott mot rikets säkerhet, t ex obehörig befattning eller vårdslöshet med hemlig uppgift. MMU har i motiven till sitt förslag till MGL givit uttryck för den uppfattningen att ett meddelande för publicering enligt föreskriften därom (S:T MGL) skall kunna beivras endast om det innefattar ett uppsåtligt brott (SOU 1975:49 s 269). Under överläggningen med MMU:s ledamöter har i enlighet härmed den meningen fram— förts från utredningens sida att ett meddelande för publice- ring i strid mot tystnadsplikten till skydd för försvaret skall kunna beivras bara när det utgör obehörig befattning med hemlig uppgift eller annat uppsåtligt brott, inte när

det innefattar endast vårdslöshet med hemlig uppgift.

TK godtar på denna punkt MMU:s mening. Detta medför emeller— tid att skyddet mot efterforskning blir i Viss mån bristfäl— ligt även inom denna sektor. Om en uppgift publiceras, är det ju merendels omöjligt att avgöra, om den har blivit röjd uppsåtligen eller av oaktsamhet, och en meddelare kan på grund därav förlora sitt anonymitetsskydd, även om hans för— seelse, enligt vad som visar sig senare, inte kan beivras (se härom vidare under 4.2.2). 5.6.4 Den centrala finans— och räntepolitiken

En tystnadsplikt till skydd för den centrala finans- och räntepolitiken gäller för närvarande bara för fullmäktige

och vissa andra förtroendemän inom riksbanken och för tjänste— män där. Tystnadsplikten har, eftersom den är föreskriven i lag (55 & riksbankslagen), företräde framför principen om med-

delarskydd.

Enligt TK:s mening och annan mening har i denna fråga inte uttryckts från MMU:s sida - kan det knappast finnas något intresse av insyn i riksbankens meningsutbyten inför ändring- ar i diskontot eller dylikt, som är starkt nog att väga över skälen för tystnadsplikt. Denna blir merendels kortvarig och medför därför inte någon betydelsefull inskränkning av möj— ligheterna till insyn och debatt. På grund av det anförda bör tystnadsplikten, liksom nu, ha företräde framför grundsatsen

om meddelarskydd. 3.6.5 Brottsbekämpning

Någon i lag stadgad tystnadsplikt kring verksamheten för att förebygga, utreda eller beivra brott finns inte nu, bortsett från tystnadsplikt angående uppgifter ur polisregister om enskilds personliga förhållanden (10 å i lagen 1965:94 om

polisregister m m). Den tystnadsplikt som finns är i övrigt

föreskriven i administrativ ordning (15 å i polisinstruktio— nen, 1972:511). Bortsett från de nyss nämnda uppgifterna ur polisregister råder alltså frihet för personalen att lämna meddelanden för publicering; detta gäller således helt och hållet i fråga om uppgifter som är hemliga endast av de skäl

som åsyftas här.

Förslag att reglera polisens tystnadsplikt i lag framlades

för omkring tjugo år sedan av den s k Haganderutredningen (SOU 1955:17). Förslaget blev starkt kritiserat från press— organisationernas sida och lades inte fram för riksdagen. Frågan behandlades i ett interpellationssvar i andra kammaren den 26 april 1958 av dåvarande justitieministern Lindell. Enligt vad denne anförde hade regeringen funnit det tveksamt, om ett genomförande av förslaget verkligen skulle vara den bästa utvägen, då det gällde å ena sidan att skydda enskilda personer mot att oförskyllt utsättas för lidande genom att brottsutredningar på ett tidigt stadium utlämnades och å andra sidan tillgodose pressens legitima uppgift att sörja för en god nyhetsförmedling till allmänheten. Man borde, enligt vad som vidare framhölls i svaret, under någon tid avvakta, huru— vida ej en mera tillfredsställande lösning kunde ernås genom att pressen och polis— och åklagarmyndigheterna på ett förtro- endefullt sätt samarbetade och genom att pressen frivilligt ålade sig den återhållsamhet som var nödvändig för att inte enskilda personer skulle på ett obehörigt sätt utsättas för

skandalisering och lidande.

Frågan omfattades av offentlighetskommitténs uppdrag. Denna kommittés förslag (SOU 1966:60) innebar ingen ändring i jäm- förelse med de gällande bestämmelserna. Frågan hänsköts till

OSK och sedermera till MMU. Den omfattas nu av TK:s uppdrag.

Den i denna paragraf föreslagna tystnadsplikten gäller enbart brottsbekämpningens tekniska sida. Syftet är att förebygga att verksamheten för brottsbekämpning försvåras eller görs

omöjlig genom att planerna för verksamheten blir röjda o d.

Även en tystnadsplikt som vore begränsad till den tekniska sidan av arbetet kan emellertid tänkas få vidare konsekvenser. Dels kan det vara svårt att avgöra i vad mån röjande kan antas motverka planerade åtgärder eller skada den framtida verksam— heten, något som kan leda till att även sådana uppgifter hålls hemliga som från denna synpunkt inte skulle behöva vara hemliga. Dels kan ett i och för sig befogat hemlighållande av spanings- planer eller dylikt dra med sig att även andra förhållanden hemlighålls, däribland sådana som inte är speciellt ömtåliga. En tystnadsplikt som vore giltig även gentemot massmedierna kunde tänkas leda till att dessa i uppmärksammade kriminalfall i tilltagande utsträckning bedrev egna undersökningar, något som knappast skulle främja kvaliteten på vad som publiceras. En tystnadsplikt som hindrade meddelanden för publicering skulle vidare kunna försvåra för spaningsledningen att lämna den information om pågående utredningar som är den bästa meto- den att säkra standarden på vad som publiceras. Det torde ock- så förhålla sig så att polisen med nuvarande regler kan ha stor hjälp av pressen och radion därigenom att sådana uppgif- ter publiceras som blir till hjälp i spaningsarbetet. Vad som från polis- och åklagarmyndigheternas sida kan göras för att förbindelserna mellan å ena sidan tjänstemännen och å andra sidan massmedierna skall fungera utan skada för de intressen som skall skyddas genom tystnadsplikt torde ligga mera på det yrkesetiska planet än på det rättsliga. Genom utbildning av personalen bör man verka för en allmän förståelse av vad som bör iakttas från personalens sida för att publicitetsskador

skall förebyggas.

I ett hänseende vill dock TK föreslå ändring, nämligen i fråga om telefonavlyssning under förundersökning i brottmål eller undersökning enligt lagen (1975:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bak- grund, "terroristlagen". Att sådan avlyssning pågår torde vanligen bli känt av en tämligen stor krets av personer. Den

måste försiggå i det fördolda, om den skall vara effektiv.

I fråga om brottsbekämpningen har från MMU:s sida inte fram— förts något förslag som avviker från den ståndpunkt som TK

här har angivit som sin. 3.6.6 Säkerhets- och bevakningsåtgärder

Såsom utvecklas närmare i det följande (under 4.1), föreslår TK en bestämmelse om tystnadsplikt angående vissa tekniska säkerhets- och bevakningsåtgärder med syfte att förebygga brott och andra obehöriga förfaranden. Exempel på sådana åt— gärder är konstruktionen av byggnadsdetaljer, låskombinatio- ner, vägar och tider för transport av personer eller av vär- deföremål samt chiffer, koder och andra metoder att dölja meddelanden för obehöriga. Bortsett från enstaka förhållanden (såsom tillverkning och kontroll av sedlar och vissa förhål— landen inom kriminalvården) finns det nu knappast någon för- fattningsreglering av tystnadsplikt med motsvarande syften. Detta kan inte gärna förklaras på annat sätt än att man har ansett att en tystnadsplikt följer av "sakens beskaffenhet", att man alltså har att göra med en "oreglerad" tystnadsplikt. Det är enligt TK:S mening självklart att tystnadsplikten skall ha företräde framför grundsatsen om meddelarskydd. Det kan väl finnas ett intresse att offentligen debattera, om vidtagna eller planerade säkerhetsåtgärder i ett eller annat hänseende är otillfredsställande, men det torde aldrig vara behövligt att för detta syfte röja konkreta uppgifter om vidtagna åt- gärder, så att dessa blir verkningslösa eller minskar i effek—

tivitet.

Inte heller i detta hänseende har någon gensaga gjorts från MMU:s sida, och TK anser att principen om skydd för meddelare här bör vika för tystnadsplikten.

3.6.7. Det allmännas ekonomiska intressen

För närvarande finns bara några få bestämmelser om tystnads-

plikt för statliga funktionärer till skydd för det allmännas

ekonomiska intressen. På grund av svaren på den rundfråga

som TK har gjort (se under 2.1.2) kan det förmodas att förhål- landena är likartade hos kommuner och landstingskommuner. Endast i ringa omfattning har de ifrågavarande tystnadsplik- terna nu företräde framför principen om meddelarskydd. Så är fallet med tystnadsplikten enligt 8:5 st 3 RO om lönedele— gationens verksamhet, tystnadsplikten enligt 17 & lagen med instruktion för riksdagens revisorer i fråga om myndighets affärs- och driftförhållanden och med tystnadsplikten enligt 25 å i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvalt—

ning i fråga om placering av fondmedel.

Det finns ett starkt behov av insyn i och debatt kring de statliga och de kommunala myndigheternas affärsdrift och deras förvaltning av allmänna medel. Erfarenheten torde inte heller stödja antagandet att det finns något kännbart behov att ge tystnadsplikterna till skydd för det allmännas ekono—

miska intressen företräde framför meddelarskyddet.

Enligt TK:s mening bör således dessa tystnadsplikter vika för principen om skydd för meddelare. ståndpunkten stämmer över-

ens med den som har kommit till uttryck från MMU:s sida. 3.6.8 Enskilda intressen; myndighetsutövning

Enligt TK:s mening har de nuvarande reglerna om förhållandet mellan tystnadsplikt och principen om skydd för meddelare fått särskilt otillfredsställande verkningar i fråga om myndigheter- nas förfarande och val av åtgärder inom området för myndighets- utövningen mot enskilda. Det sagda gäller i första hand till- lämpningen av bestämmelserna i vårdlagarna om ingripanden mot enskilda. Tystnadsplikterna på området är till största delen stadgade i lag, och de gäller därför även vid meddelande för publicering i tryck. Även vissa centrala tystnadsplikter till skydd för ekonomiska intressen är föreskrivna i lag, t ex tystnadsplikterna enligt arbetarskyddslagen, arbetstidslagarna,

lagen om yrkesskadeförsäkring, valutalagen samt de viktigare

taxerings- och uppbördslagarna.

Här är det fråga om myndighetsutövning mot enskilda, och intresset av insyn och debatt är stort. Det är omvittnat framförallt att tystnadsplikterna på det sociala området är till hinders för en saklig offentlig debatt. Skildringarna av ingripandena kan inte grundas på annat än de enskildas uppgifter. Dessa kan ibland vara ensidiga och är inte alltid korrekta. En offentlig debatt på oriktiga premisser är till skada för socialvården.

Ett medel att förbättra förutsättningarna för en saklig be- lysning av socialmyndigheternas förfarande och åtgärder är att helt eller delvis ge skyddet för meddelare företräde framför tystnadsplikterna. Frågan är emellertid, om detta skulle öka risken för att enskilda drabbades av publicitets- skador. Skedde detta, skulle också myndigheternas arbetsmöj- ligheter kunna försämras; man kan befara att många personer skulle bli ovilligare att lämna upplysningar, om avgivna be- rättelser återges i pressen eller i annat massmedium.

Några möjligheter att lösa problemet har diskuterats under TK:s arbete:

1. Skyddet för meddelare blir partiellt. En tjänsteman skulle, med eller eventuellt även utan tillstånd av myndig- heten, få lämna eljest hemliga uppgifter för publicerings- ändamål, om, på grund av att rykte hade uppkommit eller av annan anledning, fortsatt hemlighållande skulle innebära större olägenhet än utlämnande (jämför offentlighetskommitténs betänkande, sou 1966:60 s 96 f).

2. Ansvaret för publiceringen flyttas från tjänstemannen till den publiceringsansvarige. Massmedierna skulle, som gen- prestation mot att tystnadsplikten viker för principen om meddelarskydd, åta sig ett ansvar för publicering av de hem- liga uppgifterna. Detta ansvar kan begränsas på olika sätt, t ex genom att ett skaderekvisit införs och genom att pub- iliceringen blir straffbar endast om den av domstolen beteck-

nas som oförsvarlig med hänsyn till omständigheterna.

3. Förtalsreglerna ändras i ett eller annat hänseende. Behovet av skydd hänför sig huvudsakligen till personliga förhållanden. Tänkbart vore att bygga ut förtalsregeln så att den ger skydd inte bara mot spridande av missaktande uppgifter utan även mot spridande av uppgifter som enligt vedertagen mening hör till privatlivet och i någon mening kränker en— skilds "integritet". En annan och mera blygsam ändring vore att göra förtalsbrottet till ett rent angivelsebrott, d v s tillåta allmänt åtal så snart brottet anges av målsäganden

(nu krävs dessutom för allmänt åtal att "åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt"). Partiellt meddelarskydd

Skulle myndigheten som sådan ha ansvaret för prövningen, finns det risk att ändringen skulle få tämligen liten bety— delse. Myndigheten måste vara beredd att i efterhand redo- visa skälen för sitt handlande, och detta kunde befaras leda till överdriven försiktighet. Oavsett om myndigheten eller tjänstemannen själv hade ansvaret, skulle utlämnandet oftast komma i efterhand, och då skulle det i många fall vara svårt att lägga till rätta. Det skulle också vara svårt att väga skadan av fortsatt hemlighållande mot den skada som kunde följa av utlämnandet. Det vore ju som regel fråga om ojäm- förbara storheter. En invändning mot en ordning där tjänste- mannen själv hade ansvaret är att den skulle försvaga med- delarskyddet. Det skulle ofta inte vara möjligt att stämpla en efterforskning som olaglig; den överordnade kan ju på rim— liga grunder ha en helt annan mening om vägningen av de båda skadorna mot varandra än tjänstemannen har haft. Och har efterj forskningen väl givit resultat, är tjänstemannen oftast inte

mycket hjälpt av en frikännande dom.

Utvidgat ansvar för otillåtet offentliggörande

En sådan lösning kan sägas innebära att de publiceringsansva- riga i viss mån får ställning av offentliga funktionärer: de skulle, ungefär som tjänstemän och förtroendemän, få ett ansvar för brott mot tystnadsplikt. Detta vore icke ofören- ligt med brottsbalkenszya bestämmelse om brott mot tystnads— plikt (20:3 enligt SFS 1975:667); här finns inte längre något krav på offentligrättslig ställning. Lösningen skulle vara tämligen tillfredsställande från den enskildes synpunkt. Tjänstemannens tystnadsplikt skulle inte ge ett ovillkorligt skydd, men i gengäld skulle massmedierna bli ansvariga åtmins— tone vid rena övertramp. Man kan också säga att det skulle vara lättare att utkräva ansvar av t ex en utgivare, om de tillämpliga bestämmelserna i huvudsak vore samlade i en över- skådlig lag om tystnadsplikt sådan som den av TK föreslagna än när de, som nu, är spridda i ett stort antal specialför-

fattningar.

Det skulle emellertid vara något i stort sett nytt i förhål- lande till TF att göra kriminaliseringen av en publicering beroende av källan. En viss anknytning till ett föregående brott mot en tystnadsplikt finge nämligen förutsättas, t ex i den formen att man straffbelade offentliggörande av sådant som någon kunde antas ha röjt i strid med en tystnadsplikt. Det skulle då, om förbudet mot att dra in meddelandets ursprung i rättegången (3:2 och 4 TF, 8:7 MGL) skall gälla, i många fall bli svårt att vederlägga ett påstående från den publice- ringsansvarige att han hade fått uppgiften från någon enskild och att denna överhuvudtaget inte härrörde från någon myndig- het. Man kan befara att det skulle bli svårt att upprätthålla anonymitetsskyddet.

Ändring av förtalsreglerna

En sådan avfattning av förtalsregeln i brottsbalken att det

bleve brottsligt att sprida uppgifter om förhållanden som till-

hörde privatlivet e d skulle möjligen innebära en avsevärd vidgning. Gränserna för vad som tillhör privatlivet är med nödvändighet oklara; olika människors krav på en fredad sek— tor varierar säkerligen starkt. Även om man under senare tid har kunnat notera en ökad känslighet för åtgärder som i ett eller annat hänseende innebär intrång på enskildas "integri— tet", kan det inte rimligen komma i fråga att föreslå att man ger upp kravet att en uppgift för att vara straffbar som äre- kränkning måste innebära en direkt skada i form av andras missaktning. Sådant som anses otillbörligt utan att uppfylla detta krav torde motverkas bäst genom massmediernas själv-

sanerande verksamhet.

Brottsbalken innebar en viss utvidgning av möjligheterna till allmänt åtal för förtal. Tidigare var ärekränkningsbrotten i huvudsak rena målsägandebrott. Straffrättskommitténs förslag innebar att brotten lades under allmänt åtal med den enda begränsningen att åtal skulle väckas bara om det ansågs på- kallat från allmän synpunkt. Motivet för detta förslag var att en person som utsattes för svårartad ärekränkning kunde inför den allmänna opinionen behöva det stöd som det innebär att allmän åklagare åtar sig hans sak. Den lösning som valdes (förolämpningsbrottet förblev ett målsägandebrott och all- mänt åtal för förtal skulle förutsätta att målsäganden angav brottet till åtal och att åtal var av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt) tog enligt motiven sikte på särskilt kva- lifioerade fall (prop 1962:1o del 0 s 188).

Ett angrepp på enskild genom ett massmedium kan få förödande effekter. Detta kan, redan enligt gällande rätt, vara ett skäl för allmänt åtal. Ett allmänt åtal kan vara ännu starkare motiverat, om de uppgifter som publiceras är hemliga hos myn- dighet och har lämnats till massmediet av en tjänsteman som då har utnyttjat reglerna om ansvarsfrihet för meddelare. Tanke- gången skulle vara att det allmänna visserligen av hänsyn till behovet av kritisk granskning medger att hemliga uppgifter

lämnas ut för publicering men då också bör vara berett att

ta ett visst ansvar för de skador som publiceringen leder till.

TK anser på grund av det anförda att möjligheterna till all— mänt åtal för förtal bör vidgas. Enligt allmänna regler i TF och MGL skall ett sådant åtal beslutas av JK. Häri ligger en garanti för enhetlig prövning av åtalsfrågorna. Angivelse från målsäganden bör krävas, för att inte denne mot sin vilja skall dras in i ett förfarande som innebär att skadan i hans ögon blir ännu större. I stället för den nuvarande bestämmel- sen att allmänt åtal förutsätter att åtal anses vara av sär- skilda skäl påkallat från allmän synpunkt bör föreskrivas

att åklagaren kan underlåta åtal i fall då prövningen av åta-

let kunde sägas sakna allmänt intresse.

Den föreslagna åtalsregeln bör bli tillämplig i fråga om för- talsbrott i allmänhet, alltså även i fall då brottet inte

har förövats genom ett massmedium. Det kan emellertid förmodas att undantagsregeln för fall då prövningen av åtal saknar allmänt intresse leder till att allmän åklagare som regel kommer att underlåta att väcka åtal för gärningar som förövas på annat sätt än genom ett massmedium. Publicitetsförtalets genomslagskraft och den enskildes särskilda svårigheter att här hävda sin rätt är sådana allmänna synpunkter som måste

beaktas vid prövningen.

Om åtalsregeln tas in i brottsbalken och görs tillämplig även på sådana förtalsbrott som förövas på annat sätt än genom massmedium, behövs ingen särskild bestämmelse i ämnet i MGL; enligt 12:9 gäller i fråga om åtal för brott enligt denna

grundlag vad som annars är föreskrivet.

Den här förordade ändringen av förtalsregeln skulle inte få någon större betydelse i fråga om publicering av förhållanden som hålls hemliga av hänsyn till enskildas ekonomiska intres— sen. Såvitt TK kan finna, föreligger här inte något så starkt behov av skydd att särskilda åtgärder behöver vidtas. Därtill

kommer att en utökad möjlighet att ingripa mot publicering av

sådana förhållanden kunde tänkas få effekter som i viss mån kunde sammanfalla med verkningarna av bestämmelser om straff för s k ekonomiskt förtal. TK anser det viktigt att möjlighe- terna till information om och offentlig belysning av enskilda företags inre förhållanden inte begränsas utan tvingande skäl

(jämför 3.6.11 i det följande).

TK har vid överläggningen med MMU fått stöd för sin stånd—

punkt i fråga om avvägningen mellan tystnadsplikter och prin— cipen om meddelarskydd med avseende på ärenden som innefattar myndighetsutövning mot enskilda. Även tanken på den nya åtals-

regeln har godtagits från MMU:s sida.

3.6.9. Enskilda intressen; förtroliga hänvändelser

I det föregående (under 3.4.5) har motiven för tystnadsplikt kring förtroliga hänvändelser utvecklats. Behovet av insyn

är i dessa fall vanligen inte särskilt stort, och å andra sidan har den enskilde som gör hänvändelsen ofta ett starkt intresse av konfidentiell behandling. Detta gäller väl främst när hänvändelsen har att göra med sjukdomar eller andra per— sonliga förhållanden. Det gäller emellertid säkert ofta även i fall när den har en ekonomisk bakgrund. En företagare vill exempelvis ha hjälp med en teknisk eller ekonomisk utredning, och han vill att denna inte skall bli känd för hans konkur-

renter eller affärsförbindelser.

Det allmänna intresset att sanningen skall dras fram även på bekostnad av enskilda intressen framträder starkt i rätte—

gång. Den som hörs som vittne är med få inskränkningar skyl— dig att tala om allt han vet i den mån det kan ha betydelse

som bevis. Utredningsintresset viker emellertid även i rätte- gång för vissa tystnadsplikter, och hit hör flera av "förtro- endefallen". Läkare, advokat, tandläkare, barnmorska, sjuk- , sköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, driven av kom-

mun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, ,

samt deras biträden har således även vid vittnesförhör tyst- nadsplikt om sådant som har förtrotts dem på grund av deras ställning och sådant som de har erfarit i samband därmed. Undantag från denna regel gäller när den enskilde har samtyckt och när annan lag medger att de yttrar sig. Rättegångsombud, biträde och försvarare har en strängare tystnadsplikt om vad som har anförtrotts dem för ett visst uppdrag: den viker bara när parten medger att det yppas. För alla nu nämnda yrkes— utövare utom försvarare gäller dock att tystnadsplikten viker i målen om de allra grövsta brotten (minimistraff fängelse

i två år eller mer). Allra strängast tystnadsplikt har präst

i svenska kyrkan eller i annat trossamfund (respektive den som i sådant trossamfund intar motsvarande ställning). Tystnads— plikten viker inte ens för den enskildes samtycke och inte heller i något fall vid åtal för grovt brott. Den omfattar, förenklat uttryckt, vad prästen har erfarit under bikt (jämför

4.4 i det följande).

Det är uppenbart att de tystnadsplikter som det här är tal

om bör ha företräde även framför grundsatsen om meddelarskydd. Den som söker råd eller hjälp av en präst, en läkare, en ad- vokat, en familjerådgivare eller en annan yrkesutövare av de slag som är i fråga här, skall kunna lita på att de uppgifter han lämnar inte kommer till obehörigas kännedom, och i detta

sammanhang måste även massmedierna betraktas som obehöriga.

Vad som möjligen kan vara något tveksamt är om denna stränga tystnadsplikt skall gälla inte bara personliga utan även ekonomiska angelägenheter. Man kan emellertid väl tänka sig fall då det kan finnas starka ekonomiska intressen knutna till möjligheten att publicera uppgifter från exempelvis provning av nya produkter. Allmänna provningsanstalter skulle komma i underläge i konkurrensen med enskilt bedrivna inrättningar,

om deras uppdragsgivare inte kunde räkna med lika konfiden— tiell behandling hos dem som hos de senare. En annan sak är att intresset av skydd mot spridande till utomstående här ofta

är mera kortvarigt än i fråga om personliga förhållanden.

Detta kan få den effekten att själva tystnadsplikten upphör. Vad den enskilde förutsätter när han vänder sig till prov— ningsanstalten kan nämligen antas vara att tystnadsplikten skall gälla bara så länge han har något ekonomiskt intresse

därav.

TK anser på grund av det anförda att tystnadsplikterna kring enskildas förtroliga hänvändelser till myndigheter bör ha före- träde framför principen om skydd för meddelare. Detta bör

gälla även fall då den förtroliga hänvändelsen görs inte hos myndighet utan hos någon som står under tillsyn eller kontroll av myndighet eller dylikt, så att hänvändelsen kommer till myndighets kännedom endast indirekt (jämför 18 & LOFT).

Även i de nu diskuterade frågorna har TK fått instämmande

från MMU:s sida.

3.6.10. Enskilda intressen; övriga fall

Åtskilliga typer av tystnadsplikter till skydd för enskilda intressen anknyter varken till ärenden inom ramen för myn— dighetsutövning mot enskilda eller till förtroliga hänvän- delser. TK har fört samman en mängd sådan tystnadsplikter i en paragraf (19 å LOFT). I fråga om dessas räckvidd hänvisas till specialmotiveringen (under 4.1). Behovet av insyn och debatt är i dessa fall, generellt uttryckt, inte så starkt som i fråga om de nyssnämnda ärendena, men å andra sidan inte så svagt att tystnadspliktens omfattning skall få vara bero— ende av vad den enskilde har förutsatt. Enligt förslaget skall ett skaderekvisit gälla såsom förutsättning för tyst- nadsplikten, men detta skall inte vara så strängt. Tystnads— plikt skall gälla, om röjande kan antas medföra skada eller

obehag för den enskilde eller för hans nära anhöriga.

Enligt kommitténs mening är de synpunkter som har anlagts på

frågan om tystnadsplikternas effekt inom ramen för ärendena

om myndighetsutövning mot enskild (under 3.6.8) tillämpliga även här. Principen om meddelarskydd bör alltså få företräde. Den föreslagna åtalsregeln vid förtalsbrottet bör även här kunna leda till en viss förstärkning av skyddet för enskilda som blir föremål för en skadlig publicitet på grund av upp—

mjukningen av tystnadsplikten.

TK:s ståndpunkt i den här diskuterade frågan har godtagits från MMU:s sida.

3.6.11. Hemliga uppgifter i allmänna handlingar

Förslaget till lag om tystnadsplikt innehåller en bestämmelse (20 5), enligt vilken den som får del av allmän handling, som skall hållas hemlig, har tystnadsplikt i fråga om de uppgifter i handlingen som utgör grund för hemlighållandet. Bestämmelsen får självständig betydelse i fall där en föreskrift om hand— lingssekretess saknar motsvarighet bland bestämmelserna om tystnadsplikt eller, om sådan motsvarighet finns, föreskrif- ten om handlingssekretess går längre. Kännetecknande för de flesta av de fall som blir aktuella här är att intresset av förtegenhet knyter sig främst till handlingarna som sådana. Ett skydd mot publicitet skapas genom att det skall vara straff— bart både att utlämna hemlig handling, även om syftet är pub- licering (8:3 MGL), och att publicera handlingen (6:19 MGL).

I vissa speciella fall kan dock ett ännu starkare skydd behö- vas. Vad som främst kommer i fråga torde vara tystnadsplikten

i de fall som avses i 20 Q 1 st och 30 Q 2 st första meningen LAH (upplysningar till pris- och kartellnämnden m fl om före- tagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas röjande kan medföra skada för honom), 22 å LAH (infordrade uppgifter från näringsidkare för planering om affärs- eller driftförhållanden, vilkas röjande kan medföra skada för näringsidkaren), 26 & LAH (uppgifter till informationscentraler om varors ursprung, till- verkning eller innehåll, vilkas röjande kan medföra skada för

näringsidkare) och, troligen viktigast av alla fallen, 35 å LAH (uppgifter inhämtade av statistiska centralbyrån eller annan myndighet för statistiskt ändamål, i den mån uppgifterna kan hänföras till viss enskild person, viss organisation

eller visst företag).

Syftet med att samla in uppgifter av de slag som har nämnts här är väsentligen att få underlag för ett mera allmänt in- riktat utrednings- eller undersökningsarbete, i mindre mån

att få underlag för ett beslut att utöva myndighetsbefogenhet mot enskild. För den skull finns det här en viss likhet med förtroendesituationerna. Detta gäller i särskilt hög grad statistikuppgifterna. Möjligheterna att få något så när full— ständiga och korrekta uppgifter från enskilda uppgiftslämnare torde i hög grad påverkas av hur dessa bedömer utsikterna till konfidentiell behandling. TK anser på grund av det anförda att tystnadsplikten rörande hemliga uppgifter i allmänna handling-

ar bör få företräde framför meddelarskyddet i de angivna fallen

Vad TK har föreslagit i fråga om hemliga uppgifter i allmänna handlingar har inte mött någon gensaga från MMU:s sida. Emel—

lertid har någon av ledamöterna ifrågasatt, om inte ytterligare

några paragrafer i LAH borde tas med bland dem som skyddas genom en ovillkorlig tystnadsplikt, särskilt 36 å, som före- skriver hemlighållande av uppgifter och anteckningar som enligt författning har tillförts allmänna kriminalregistret, polis- register eller likartad förteckning. Med tanke på att de upp- gifter som finns i sådana register till mycket stor del är offentliga hos andra myndigheter och, vad gäller polisregist— ren, på att en offentlig belysning av sättet att föra dem torde vara nyttig, anser sig TK inte böra instämma i tanken

på en sådan utvidgning av tystnadsplikten.

3.6.12 Domstolars och förvaltningsmyndigheters överlägg-

ningar och deras ännu icke meddelade beslut

Genom domareden (eller domarförsäkran), vars lydelse är fast- ställd i rättegångsbalken (4:11), åtar sig domaren bl a att "varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller". En ed eller försäkran med ett liknande åtagan- de skall avläggas av protokollförare, som inte har avlagt domared eller domarförsäkran (6:2 st 2). Dessa tystnadsplik- ter anses vara föreskrivna i lag och för den skull ha före— träde framför principen om skydd för meddelare. Någon mot— svarande tystnadsplikt torde inte finnas för förvaltnings— myndigheternas vidkommande. Men självfallet kan många bestäm— melser om tystnadsplikt ha den effekten att de förbjuder rö— jande även av sådant som har sagts vid en överläggning inom en förvaltningsmyndighet. Så är exempelvis fallet med barna— vårdslagens förbud för den som är eller har varit verksam inom samhällets barnavård att obehörigen yppa vad han därvid

har erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Tystnadsplikten om innehållet i ännu icke meddelade domar och beslut har sin främsta motivering i att ett sådant avgörande blir slutgiltigt först när det föreligger i underskrivet skick. Har viss tid bestämts för avgörandet, fordras givetvis dess- utom att denna tid är inne. Innan avgörandet på detta sätt är slutgiltigt, kan myndigheten hålla det inne och ersätta det med ett annat. Ny tid kan som regel också bestämmas. Blir avgörandets innehåll känt i förväg, kan myndigheten bli utsatt för påverkan utifrån. Det kan också tänkas att part vidtar vissa åtgärder på grund av ett ännu icke meddelat beslut.

Blir beslutet sedan ett annat, kan parten lida skada.

För domstolarnas del synes det angeläget att all personal får en skyldighet att även gentemot massmedierna hålla tyst med innehållet i fattade men icke meddelade domar och beslut. Det

är här nästan alltid fråga om en kort tid, vanligen högst

några veckor. Behovet av granskning av underlaget för avgöran- dena kan inte gärna åberopas som skäl för att principen om

meddelarskydd skall få företräde.

I fråga om förvaltningsmyndigheterna är formerna för beslut inte lika noga reglerade som inom rättegångsväsendet (se er— inringar av JO refererade i prop 1975:8 s 57 och departements— chefen i samma prop s 65). Det är i detta läge knappast till— rådligt att låta en tystnadsplikt motsvarande den nyssnämnda

få den effekten att den förbjuder även meddelanden för publi-

cering i massmedier.

Tystnadsplikten i fråga om vad som yttras under sådan enskild överläggning som föregår domstols avgörande är, såvitt gäller tiden tills avgörandet meddelas, en i det närmaste självklar konsekvens av den tystnadsplikt som fram till samma tid skall gälla i fråga om avgörandets innehåll. I fråga om tiden där- efter är saken mindre självklar. Det finns även i detta läge ett intresse av förtegenhet: deltagarna i en överläggning % vill måhända inte yttra sig öppet, om de inte litar på att alla; de övriga närvarande håller tyst även i framtiden. Det är å andra sidan också klart att här finns ett starkt intresse av insyn. Det sägs ofta att de offentligen redovisade motiven

till ett avgörande mycket väl kan avvika från de skäl som verkligen har varit avgörande. Att så till äventyrs kan vara fallet är givetvis otillfredsställande. Det sätt varpå myn— digheternas avgöranden kommer till är ett viktigt ämne för offentlig debatt och vetenskaplig belysning. Det är från denna synpunkt angeläget att principen om skydd för meddelare här

får försteg. På grund av det anförda bör den nu ifrågavarande tystnadsplikten för domstolarnas personal vika för grundsat—

sen om skydd för meddelare beträffande tiden efter det avgö- randet meddelats. Vad beträffar förvaltningsmyndigheterna

torde det, generellt sett, finnas än mindre skäl att tystnads— plikten kring överläggningar inom stängda dörrar, eller, som saken uttrycktes i 1975 års förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt, om vad "någon har yttrat i förtro-I ende under överläggning", skall ha företräde framför meddelar— ]

3.7 Förbindelser och bevis om tystnadsplikter

Såsom framgår av den föregående redogörelsen (2.1.2, se också bilaga 2) förekommer det på många håll inom statliga myndigheter att man avkräver tjänstemännen förbindelser att de skall iakt- ta tystnadsplikt i angivna hänseenden.eller bevis att de har fått upplysning om tystnadspliktens räckvidd och innebörd. I direktiven för TK:s arbete sägs att kommittén bör överväga,

om dokument av sådant slag bör förekomma även i fortsättningen

och hur dessa i så fall bör vara utformade.

Under den gamla BP:s tid fanns inte något krav på att en tyst- nadsplikt skulle vara föreskriven i författning. En tystnads- plikt kunde uppkomma genom en föreskrift för särskilt fall

av en administrativ myndighet eller genom en tillsägelse av överordnad. Det hävdades också att en tystnadsplikt kunde uppkomma utan någon form av beslut eller åtgärd, enbart därför att de omständigheter som var i fråga på grund av "sakens

natur" måste hållas hemliga.

En förbindelse eller ett bevis om tystnadsplikt kunde i ett sådant system tjäna ändamålet att bekräfta ett beslut om tyst- nadsplikt eller precisera en föreskrift i ämnet, som kanske

inte i övrigt förelåg i skrift och hade en vag utformning.

En förbindelse i ämnet kunde, där ingen föreskrift fanns, fungera som en sorts formalisering av ett på "sakens natur" grundat krav på tystlåtenhet. En förbindelse eller ett bevis om tystnadsplikt kunde självfallet också fungera enbart såsom en erinran om tystnadsplikt som var föreskriven i författning eller som grundade sig på föreskrift i sekretesslagen om hem-

lighållande av handlingar.

Som TK har utvecklat i det föregående (5.1) kan efter det att den nya RF har trätt i kraft tystnadsplikt för offentlig funk- tionär inte uppkomma på annat sätt än genom lag eller, efter bemyndigande, genom författning av annat slag. Det finns inte

något utrymme för förvaltningsmyndigheter att anbefalla tyst-

nadsplikt genom formlösa föreskrifter, och inte heller kan en tystnadsplikt förekomma enbart på grund av "sakens natur" e d. Enligt TK:s förslag skall väl regeringen, inom i lagen angivna gränser, kunna ge vissa föreskrifter om tystnadsplikt, före- skrifter som inte i något fall skall kunna innebära tystnads— plikt enligt andra grunder än dem som är godtagna av riksdagen genom bestämmelser i lagen om tystnadsplikt. Någon möjlighet att uppdra åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela

föreskrifter i ämnet kommer inte att finnas.

Ett system med förbindelser att iaktta tystnadsplikter eller bevis om tystnadsplikter får på grund av det anförda med nöd— vändighet ganska liten betydelse under den nya RF, i synnerhet om TK:s förslag genomförs. En sådan handling kan inte i något fall få annan innebörd än en bekräftelse av att tjänstemannen har mottagit en erinran om vad som gäller för hans vidkommande angående tystnadsplikt och en försäkran att rätta sig efter bestämmelserna. Juridiskt torde effekten inskränka sig till att det kan bli lättare än eljest att i en rättegång eller

ett disciplinärt förfarande visa att tjänstemannen har förstått eller bort förstå att han verkligen handlade i strid med sin

tystnadsplikt.

Enligt TK:s mening finns det inte någon anledning att gene— rellt ta avstånd från bruket av förbindelser eller bevis om tystnadsplikt. En sådan handling bör givetvis korrekt återge de föreskrifter som tjänstemannen har att rätta sig efter. Det synes lämpligt att de paragrafer i lagen om tystnadsplikt

som gäller inom verksamheten återges fullständigt.

En förbindelse att iaktta tystnadsplikt eller ett bevis om tystnadsplikt ger en oriktig föreställning om vad som verkli- gen gäller, om handlingen inte redovisar bestämmelserna om förhållandet mellan tystnadsplikten och TF:s eller MGL:s reg— ler om skydd för meddelare. Handlingen bör därför innehålla

ett beskrivande avsnitt där innebörden i dessa bestämmelser

redovisas på ett sådant sätt att de blir begripliga för dem som skall skriva under, och dessutom bör de tillämpliga be-

stämmelserna i grundlag och tillämpningslag återges.

Det bör inskärpas att myndigheterna skall informera tjänste— man om innebörden av den handling han eller hon skriver under i samband med att detta sker. Varje tjänsteman bör få ett exemplar av handlingen. Dessutom bör myndigheten, när dess verksamhet rymmer nämnvärda problem i fråga om tystnadsplikt, periodiskt informera den personal som berörs av tystnads- plikter och ge tillfälle till frågor och diskussion av prob-

lem som kan uppkomma.

Givetvis måste regler om tystnadsplikt och förhållandet till massmedierna i framtiden som hittills bli en ofta återkommande programpunkt i den personalutbildning som bedrivs av statens

personalutbildningsnämnd och av andra myndigheter.

4 SPECIALMOTIVERING

I våra lagar och förordningar används av ålder som pronomi— na orden han och denne samt böjningsformer av dessa, hans, honom och dennes, även när personer av båda könen avses. Detta gäller även författningar som till allra största de— len riktar sig till kvinnor (se t ex 1 s å lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag). Direktiven i författningarna har således formellt sett riktats till ungefär halva befolkningen när de reellt har gällt även andra hälften. I andra termer, kanske något ägnade att dölja verkligheten, kan detta uttryc— kas så att de maskulina pronomina i officiellt språk beteck—

nar även person oberoende av kön. TK har sökt olika utvägar att komma ifrån detta dilemma.

Bäst vore att finna pronomina som inte i språkbruket är be— lastade genom att vara anknutna till något av könen. "Den" och "dess" kan tänkas i vissa lägen, men de löser inte alla

problem (t ex behovet av ett demonstrativt pronomen). "Den" ! kan också i vissa lägen få en pejorativ klang. En annan möj- % lighet vore att skapa helt nya pronomina, som verkligen står för båda könen. Kommittén, som har blivit sammansatt utan hänsyn till språkliga eller litterära kvalifikationer, har emellertid inte ansett sig kunna föreslå någon sådan lös—

ning.

En annan utväg vore att i lagtexten genomgående begagna femi— nina pronomenformer och utgå från att befolkningens manliga hälft skulle rätta sig efter direktiven, på samma sätt som kvinnor hittills har visat hörsamhet mot de direktiv som for- mellt är riktade till män. Ett argument mot en sådan lösning är att direktiven, mot bakgrunden av hittillsvarande språk- bruk, skulle kunna uppfattas såsom avseende endast kvinnor.

Detta argument har inte varit avgörande för TK. Det vore lätt

att, genom uttalanden i motiven eller, hellre, genom en bestäm-, melse i lagen (exempel: "Då ordet 'hon' och andra pronomina

syftande på kvinnligt kön begagnas i denna lag, avses även personer med manligt kön") klargöra att en sådan tolkning

inte vore lagenlig. Viktigare är att denna metod inte löser problemet på längre sikt. Man kan inte gärna tänka sig en ordning enligt vilken varannan författning formellt riktades till kvinnor och varannan till män. Inte heller vore det till— fredsställande, om man i vissa författningar, som för närvaran- de har betydelse mest för män (t ex författningar om präster eller om polisväsendet), begagnade maskulina pronomina och i andra, t ex författningar om utbildning och legitimation av

sjuksköterskor, begagnade feminina pronomina.

TK har inte funnit någon annan utväg ur dilemmat än att i vissa fall "avpersonalisera" direktiven, i andra fall begagna dubbla pronomina. Ett exempel på den förra metoden är en före— skrift i 5 Ö 2 st LOFT om att JK har rätt att få "alla begärda upplysningar" i stället för det språkligt friskare uttrycket "alla de upplysningar han eller hon begär". Ett annat exempel är en bestämmelse i 6 å i samma lag där TK, i anslutning till en äldre tradition, begagnar possessivpronomen "dess" med syftning på person. Den senare metoden har TK begagnat i fler— talet bestämmelser om tystnadsplikt (10 - 21 55), där det sägs att "han eller hon" har tystnadsplikt, i stället för det tra—

ditionella "han".

TK förordar den här nämnda lösningen, trots att den har vissa brister. Att man på detta område genomför en språklig jämställd- het har enligt TK ett så stort principiellt värde att man, i avvaktan på att man finner en helt tillfredsställande lösning, får godta vissa språkliga försämringar, en viss ökning av mängden trycksvärta i författningstexterna och en ökning av

huvudbryet för dem som skriver texterna.

.1 La en om offentli a funktionärers t stnads likt 4.1.1 1 &: vem omfattas av bestämmelserna?

Som framgått av den allmänna motiveringen återfinns nu gäl— lande bestämmelser om tystnadsplikt i en mångfald olika för— fattningar. Oavsett dessas statsrättsliga valör kan man ur— skilja tre grupper av tystnadsplikter med olika adressater. De flesta av dessa plikter riktar sig enbart till offentliga funktionärer; två betydligt mindre grupper avser, den ena endast enskilda medborgare och den andra båda kategorierna samtidigt. Kommitténs uppdrag skall utmynna i förslag till reglering av tystnadsplikterna för de offentliga funktio- närerna enbart. Såvitt gäller förhållandet till massmedierna ankommer det dock på kommittén att lämna förslag även i fråga om andra än dem som är offentligt anställda och därmed jäm-

ställda.

Vad som förstås med offentliga funktionärer har närmare ut- vecklats i prop 1975:8 (s 62). I föreliggande förslag har personkretsen avgränsats på följande sätt:

den som på grund av anställning, uppdrag eller tjänste— plikt eller på annan grund deltager eller har deltagit i verksamhet hos statlig eller kommunal myndighet eller hos annat allmänt organ.

I första hand omfattar beskrivningen tjänstemän hos staten eller hos kommun och dem som eljest är anställda hos staten eller hos kommun. Vidare ingår i kretsen de som innehar stat— ligt eller kommunalt uppdrag. Med anställning eller uppdrag hos staten eller hos kommun jämställs anställning eller upp— drag hos annat allmänt organ. Med "tjänsteplikt" avses främst värnplikt och civilförsvarsplikt. När det sägs att någon

"på annan grund" än anställning, uppdrag eller tjänsteplikt deltar i verksamhet hos allmänt organ, åsyftas främst fall

då någon utomstående expert konsulteras under hand, utan

att något formellt uppdrag ges.

Norsk och finsk tullpersonal kan inom ramen för samarbete

enligt lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

komma att utöva tulltjänst enligt svenska föreskrifter (se

4 och 5 åå i srs.1959:59o, 4 å i SFS 1959:591, 4 5 i SFS 1963:2). Denna personal torde i sådana hänseenden få betrak— tas som svenska offentliga funktionärer och alltså jämställ- da med tjänstemän hos svensk tullmyndighet i fråga om bl a tystnadsplikt. De torde dock vid brott mot tystnadsplikt dö- mas enligt norsk respektive finsk strafflag (jämför 8 å i SFS 1959:59o).

Uttrycket "allmänt organ" används 1 1:2 TF och återfinns även i 1:2 och 5 MMU:s betänkande (sou 1975:49), "Massmedie- grundlag". Det är avsett att omfatta organ som, utan att vara myndigheter i strikt organisatorisk mening, har betrak— tats som myndigheter vid tillämpningen av gällande regler

om offentlighet och sekretess. Hit hör skogsvårdsstyrelserna, de allmänna försäkringskassorna och AB Svensk Bilprovning (detta bolag såvitt det sysslar med obligatorisk besiktning av motorfordon). Det torde inte möta betänkligheter att låta den föreslagna lagstiftningen om de offentliga funktionärer- nas tystnadsplikt omfatta även dem som är verksamma hos de nämnda organen. Det är tänkbart att en sådan tjänsteman är offentlig funktionär endast i fråga om viss del av sin verk— samhet. Enskilda erkända vårdanstalter för alkoholmissbruka— re och privatskolor som står under skolöverstyrelsens tillsyn och drivs huvudsakligen med statliga medel torde få räknas

som allmänna organ.

Det är ej möjligt att dra den slutsatsen, att styrelsen för eller disciplinnämnden hos advokatsamfundet skulle omfattas av lagförslaget (se under 3.5 i det föregående). Något lik— nande torde gälla Stockholms fondbörs. Det finns enligt gäl- lande rätt ett antal offentligrättsliga tystnadspliktsreg- ler, vilka gäller för personer som ej tillhör den i 1 & an- givna personkretsen. Dessa regler måste i framtiden åter- finnas i lag (i den mån nya tystnadsplikter skall införas).

Riksdagen kan inte delegera beslutanderätten i fråga om dessa

kategorier till regeringen (jämför 8:7 st 2 RF). En annan sak är att sådana regler kan få den formen att de hänvisar

till någon av LOFT:s regler om tystnadsplikt.

Bestämmelserna i 1 & utesluter inte, att andra lagar innehål- ler särskilda bestämmelser om kretsen av offentliga funktio- närer som har ämbetsansvar. Kommittén föreslår sådana bestäm- melser i ett flertal lagar (se under 4.7) Hänvisningarna i

dessa lagar till LOFT behöver icke omfatta 1 — 9 åå i denna.

Sista stycket i 1 & innehåller en erinran om att särskilda

bestämmelser finns för utlämnande av allmänna handlingar.

4.1.2 2 &: vad innebär tystnadsplikten?

I gällande regler om tystnadsplikt uttrycks förbuden att yppa vad man vet på olika sätt. En vanlig formulering, oavsett vil— ket skyddsintresse som föranlett tystnadsplikten, är att den som omfattas av regeln i fråga inte får "obehörigen yppa"

vad han i tjänsten erfarit, vare sig det nu gäller enskilds personliga förhållanden eller enskilds affärs- och driftför— hållanden eller yrkeshemligheter. Om grunden för tystnads— plikten är ekonomisk, är det också vanligt att en dylik regel om tystnadsplikt är kombinerad med ett förbud att "olovligen" utnyttja vetskapen. straffbestämmelsen i 20:3 BrB (såväl i nu gällande lydelse som enligt SFS 1975:667) tar sikte på samma förhållande: det är straffbelagt inte bara att yppa

vad man vet utan även att utnyttja det utan tillstånd. Att tystnadsplikt hindrar inte bara yppande utan också utnyttjande bör komma till uttryck i 2 å, som anger tystnadsplikternas '

principiella innebörd.

Ett genomgående drag i nu gällande regler om tystnadsplikt är den obestämda utsträckningen i tiden. En tystnadsplikt

är inte så knuten till anställning eller uppdrag, att den

utan vidare bortfaller samtidigt som tjänsten upphör. Ofta anges uttryckligen att tystnadsplikten avser t ex "den som är eller varit verksam" inom visst, av vederbörande författning i övrigt reglerat område. Förevarande paragraf innehåller

en allmän föreskrift enligt vilken tystnadsplikt gäller inte bara under pågående anställning eller uppdrag utan även se-

dan anställningen eller uppdraget har upphört.

Den i paragrafen begagnade formuleringen innebär att funk- tionären får yppa en hemlig omständighet i den mån det be— hövs för att han skall kunna fullgöra sin uppgift för det allmänna. Funktionären får härvidlag söka ledning i de före- skrifter som gäller för hans verksamhet. Särskilt för mindre erfarna tjänstemän kan det vara nödvändigt att be kolleger om råd. I särskilt tveksamma fall kan även en hänvändelse till en utomstående expert vara behövlig. Det kan vara för- svarligt att i sådana fall upplysa även om hemliga omstän- digheter. Som princip gäller emellertid tystnadsplikten även mot sådana tillfrågade personer oavsett om dessa är verk— samma inom samma myndighet eller ej. Försiktighet bör iakt— tas särskilt i fråga om sådant som enskild har berättat i samband med en förtrolig hänvändelse (se särskilt 17 Q 1 st).

Även delgivning inom ramen för det förfarande, där den tyst-

nadspliktige är verksam, t ex med stöd av 15 å förvaltnings—

lagen, hör till det yppande som är ett led i verksamheten för det allmännas räkning. Sådan delgivning regleras alltså inte

av LOFT. Att sekretessintressena likväl skall beaktas här

följer av sista stycket i nämnda paragraf.

Gällande rätt ger inte något svar på frågan, hur länge en tystnadsplikt faktiskt kan och skall upprätthållas. Det lig— ger nära till hands att göra en jämförelse med vad som gäl- ler på handlingssekretessens område. Fasta tidsgränser finns där uppställda, oavsett om de nu är konstruerade som "högst—

tider" eller som definitiva tider (handling får hemlighållas

upp till visst antal år; handling får ej utlämnas förrän efter visst antal år), men sekretessen uttunnas likväl efter hand. Samma förhållande måste rimligen gälla för tystnadsplikterna. Ju längre tiden går, desto större anledning har man att räkna med att de föreskrivna grunderna för tystnadsplikt inte längre

är för handen.

Detta hänger samman med ett annat spörsmål, nämligen hur det förhållandet att en handling är offentlig påverkar en tystnads— plikt som efter ordalagen skulle kunna tänkas omfatta även sådan handlings innehåll. Det har hävdats (se t ex JO 1975:528) att uppgifter om enskilds personliga förhållanden kan omfattas av tystnadsplikt, ehuru de finns i en offentlig handling. TK:s ståndpunkt kommer till uttryck i 7 å (se nedan) och inne— bär, att en offentlig handlings innehåll icke kan omfattas

av tystnadsplikt. Bortsett därifrån beror tystnadspliktens utsträckning i tiden på om de i lagbestämmelsen angivna skade—

rekvisiten alltjämt är uppfyllda.

Alla uppgifter, som kan omfattas av en tystnadsplikt, finns inte nedlagda i allmänna handlingar. Tystnadsplikten har på denna punkt en vidare ram än handlingssekretessen. Detta "överskott" kan vara svårt att avgränsa. Som en tumregel kan man säga att en icke dokumenterad uppgift, som skulle ha varit hemlig om den hade funnits i en allmän handling, omfattas av tystnadsplikt. Vid en rättslig prövning måste även i detta hänseende avgörandet bero på huruvida de i bestämmelsen om

tystnadsplikt angivna skaderekvisiten är uppfyllda.

De nu begagnade rekvisiten "obehörigen" eller "olovligen" är till sin innebörd ganska vaga, och vilken effekt de kan ha måste i praktiken avgöras från fall till fall. I 3 7 och 9 åå anges mera konkret under vilka omständigheter av— steg från en tystnadsplikt får göras. En erinran om detta har tagits in i 2 &.

4.1.3 5 %: utlämnande av uppgift till annan

Inom handlingssekretessens område är förhållandet myndig- heter emellan ett problem som ingalunda har kunnat lösas enbart genom en hänvisning till 47 å i gamla RF. Även om myndigheterna skall "räcka varandra handen", har inte en myndighet rätt att utan vidare få en hemlig handling från

en annan myndighet. I praxis har antagits att myndigheterna har att följa vissa principer. Vissa av dessa principer har kommit till uttryck i taxeringslagen (46 &) för skatteproces— sens vidkommande. I korthet går reglerna ut på att den förva- rande myndigheten skall göra en avvägning mellan den begäran- de myndighetens behov av handlingen och vikten av att sek— retessen bevaras. Är sekretessintresset starkt, måste pröv— ningen vara restriktiv. I sitt våren 1975 framlagda betän— kande (SOU 1975:22) har OSK föreslagit att angivna praxis lagfästs med generell giltighet (59 5).

Även när det gäller muntliga uppgifter, vare sig ur hemliga handlingar eller odokumenterade, finns motsvarande problem i umgänget myndigheterna emellan. I 3 ä 1 och 2 st ges vissa

regler i ämnet.

Första stycket innehåller ett generellt undantag för tyst- nadsplikt i fråga om enskildas hänvändelser av typen bikt, rådfrågning, läkarkonsultationer och andra förtroliga för— bindelser. I andra sammanhang har särskild betydelse tiller— känts sådana tystnadsplikter. Framför allt kan framhållas att flera av dem utom i mål om mycket grova brott har före- träde t o m framför vittnesplikten. Med tanke därpå bör det inte komma i fråga att dessa tystnadsplikter efter en fri prövning av myndigheter över lag skall kunna sättas i efter- hand för annans behov av upplysningar, även om detta behov kan synas behjärtansvärt (jämför L Welamson, Läkarsekretes- sen, s 85 f, 115 — 120). Principiellt bör en tystnadsplikt

av detta slag upprätthållas så länge inte den som har lämnat

förtroendet samtycker till utlämnande (se formuleringen i 17 Ö 1 st: "kan antagas ha förutsatt förtrolig behandling").

Det sagda utesluter inte att en upplysningsplikt föreskrivs även i fråga om sådana uppgifter som avses i 17 och 18 åå. Tystnadsplikterna enligt dessa paragrafer är emellertid sådana att de ofta måste framstå som synnerligen viktiga för dem de ger skydd åt. De bör därför inte få vika, såvida inte upplys- ningsplikten är föreskriven i lag, såsom i 46 & taxeringslagen (se prop 1955:160 s 145 med argument för att taxeringsmyndig- het skall kunna ha mera vidsträckt tillgång till hemligt mate-

rial än domstol).

Vad TK här har yttrat om tystnadsplikter angående förtroliga hänvändelser har enligt kommitténs mening samma betydelse

i fråga om handlingar angående sådana hänvändelser. En sådan handling bör sålunda ställas till annans förfogande utan hän- syn till inställningen hos den som skall skyddas endast i

fall då det är särskilt föreskrivet i lag. Frågan härom faller emellertid utanför TK:s uppdrag.

Första meningen i första stycket syftar på fall där risk

för skada inte föreligger. Så kan vara fallet främst när mottagaren arbetar inom samma eller en till sin typ närlig- gande verksamhet. Har exempelvis en flicka eller en pojke flyttat från en kommun till en annan, bör en tjänsteman hos barnavårdsnämnden i den förra kommunen kunna lämna upplys- ningar till barnavårdsnämnden i den senare om vad han eller hon har fått kännedom om i samband med utredningar om barnet. Bestämmelsen förutsätter att den tjänsteman som begär upplys— ningen måste ha behov av den för sin verksamhet inom myndig- het. Utlämnande får i så fall ske om inte härigenom det intres— se som tystnadsplikten skall skydda skadas. Den begärande tjänstemannen måste lämna en sådan beskrivning av vilket bruk han skall göra av uppgiften och en sådan förklaring till att

han behöver den, att prövningen blir praktiskt genomförbar.

Styckets andra mening handlar om fall där skada icke kan ute- slutas. Här tas först upp fall då skyldighet att lämna upp— gift är föreskriven i lag eller förordning. Principen måste vara att en sådan skyldighet skall iakttas. En föreskrift om upplysningsplikt kan emellertid vara avfattad utan att even— tuella tystnadsplikter har beaktats, och det bör därför ges ett utrymme åt prövning. Denna bör lämpligen i första hand göras av den myndighet som den tystnadspliktige tillhör. Det bör anmärkas att tystnadsplikt enligt 17 eller 18 & även här

är utesluten; meningen handlar enbart om övriga tystnadsplik-

ter. En lagbestämmelse om upplysningsplikt har, såsom nyss sades, företräde även framför tystnadsplikterna enligt 17 och 18 åå. Bestämmelse i förordning eller i författning av lägre konstitutionell valör om upplysningsplikt kan emellertid ef- ter LOFTzs ikraftträdande inte tillämpas så att den får före—

träde framför nämnda paragrafer i LOFT.

Bestämmelserna i första stycket bör vara vägledande vid infor—

mation till företagsnämnder och liknande samrådsorgan.

I 56 å i förslaget till LAH har OSK uppställt en generell regel om utlämnande av hemlig handling till enskild efter prövning av skaderisken och i förekommande fall i förening med förbehåll. En liknande möjlighet bör finnas att efter- ge tystnadsplikt för visst särskilt fall. Även här bör tyst- nadsplikterna enligt 17 och 18 åå vara undantagna. Det bör även i detta fall vara myndigheten som sådan som tar ställ— ning. Detta har uttryckts så att den som har tystnadsplikt får lämna uppgift utan hinder av denna i visst konkret fall med myndighetens medgivande. Myndigheten måste alltså göra en bedömning av de olika faktorerna. Vilket behov kan sökan- den ha av att få uppgiften? Vad har sökanden i övrigt för syfte? Vilka skador kan uppkomma, och kan dessa elimineras så att framställningen bör bifallas? Ett undanröjande av skaderisken förutsätter i de allra flesta fall att utläm-

nandet förknippas med villkor i fråga om mottagarens utnytt-

jande av sökt uppgift. Förbehållen måste vara dokumenterade; eljest finns det ju knappast någon möjlighet att beivra över— trädelse av dem. För detta ändamål bör det vara tillräckligt att förbehållen muntligen delges den som skall omfattas av dem och att därefter en officialanteckning om delgivningen görs på den handling, där förbehållen nedtecknats. Det kan vara lämpligt att sökanden med sin namnteckning får bekräf- ta, att han eller hon har fått del av de förbehåll som myn— digheten beslutat. Väljer myndigheten att delge förbehållen

i form av skriftlig handling, bör myndigheten söka förebygga

att de hemliga omständigheterna sprids genom handlingen.

Graden av skada är inte angiven i den föreslagna lagtexten. Varje uppkommande fråga om utlämnande måste prövas utifrån sina egna förutsättningar. Så mycket kan dock sägas som att inte varje misstanke att skada kan uppstå utgör tillräcklig grund för en vägran. Fall kan tänkas, där viss skada måste accepteras; den andra myndigheten kan ställas inför en omöj—

lig situation, om den inte kan få del av uppgiften.

Det skulle kunna hävdas att en möjlighet av förevarande slag att muntligen lämna ut hemliga uppgifter skulle ha ringa prak— tisk betydelse. Det kan emellertid förhålla sig så att en muntlig redogörelse för innehållet i en hemlig handling inne— bär mindre risk för skada än ett utlämnande av handlingen.

Man kan också tänka sig fall då en utomstående behöver få

kännedom om en omständighet som ännu inte är dokumenterad

i en allmän handling.

Om 5 5 1 st bör sammanfattningsvis sägas att spridningen av hemliga uppgifter i största möjliga utsträckning bör be— gränsas. En tjänsteman, som lyder under viss tystnadsplikt, bör inte utan godtagbar anledning delge annan tjänsteman hemlig information, även om den andra tjänstemannen lyder under samma tystnadsplikt. Risken för skador ökar ju fler

personer som får del av uppgifterna. Med 5 Ö 1 st korrespon—

derar 8 Ö 1 och 2, som påbjuder tystnadsplikt för offentliga funktionärer som i andra eller tredje hand får kännedom om de hemliga omständigheterna antingen under verksamhet inom samma myndighet eller också, sedan uppgift har lämnats enligt 5 Ö

1 st, under verksamhet inom annan myndighet.

I 5 Ö 2 st berörs tillsyns-, besvärs— eller revisionsmyn— dighets verksamhet. Tillsyn över, prövning eller revision av viss befattningshavares tjänsteutövning vore omöjlig, om befattningshavaren kunde hävda att tystnadsplikten skulle gälla även i detta fall. Det har därför här föreslagits att den som enligt lag eller förordning har att utöva tillsyn eller revision skall få kännedom om allt han eller hon behö- ver veta för att fullgöra sin uppgift utan hinder av tystnads— plikt för den som är föremål för åtgärderna. Det bör anmär- kas att den som utövar tillsyn eller revision i många fall inte behöver bereda sig kännedom om sådant som skall hållas hemligt enligt 17 eller 18 &. Om detta är nödvändigt, såsom ofta kan vara fallet vid socialstyrelsens tillsyn över läkare, viker dock tystnadsplikten. Då det talas om att "pröva beslut eller åtgärd" syftas inte bara på överprövning efter besvär

e d utan också på prövning i disciplinmål. Med den nu ifrå— gavarande bestämmelsen korresponderar den särskilda tystnads-

pliktsregeln i 8 Ö 5 (se nedan).

I 5 Q 2 st anges dessutom uttryckligen att justitiekanslern har rätt att utan begränsningar få del av de upplysningar han begär utan hinder av tystnadsplikt. Visserligen har JK en sådan befogenhet enligt 11 å i sin instruktion (1965:629), men det kan vara tveksamt om denna föreskrift utan vidare

har företräde framför en lagbestämmelse om tystnadsplikt.

Riksdagens ombudsmän har enligt 12:6 RF en befogenhet att ta del av alla handlingar hos myndighet och att få varje upplysning de begär. Även riksdagens revisorer har en lik- nande rätt (12:7 RF); denna omfattar de uppgifter och ytt—

randen som behövs för deras granskning, och i fråga om pröv-

ningen gäller en särskild lag i ämnet (1974z585). I lagför—

slaget har en erinran härom intagits såsom ett tredje stycke

izé.

4.1.4 4 &: överprövning

Vägran att lämna ut allmän handling kan efter besvär över— prövas i rättslig ordning. Enligt OSK:s förslag till lag om allmänna handlingar (LAH) skall detta inte bara, som nu, gäl— la för enskilda sökande utan även för myndigheter (57 och 60 åå). I 4 & föreslås nu en föreskrift av innebörd att sökande skall på begäran ha rätt att få en vägran från tjänsteman

vid myndighet att lämna viss uppgift hänskjuten till myndig— hetens prövning. Skulle sedan myndigheten vägra sitt samtycke till att den begärda uppgiften lämnas, får detta beslut över— klagas i samma ordning som skulle ha gällt för myndighets vägran att lämna ut allmän handling. En tjänsteman, som är tveksam om hur han eller hon skall förfara, kan givetvis hän— skjuta frågan till myndigheten (jämför regleringen i 229 st 2 TF). Det nu sagda innebär att besvär över avslagsbeslut skall föras i den ordning som anges i 57 & LAH, såvida det inte

är en tvist mellan statliga myndigheter, i vilket fall frågan

enligt 60 & LAH skall hänskjutas till regeringens prövning.

Enligt gällande rätt och även enligt OSK:s förslag skall en— dast beslut, varigenom utlämnande av allmän handling väg— rats, kunna överklagas. De skäl som OSK redovisat (SOU 1975: 22 s 114) mot att tillåta besvär mot beslut, varigenom allmän handling lämnats ut, synes ha samma betydelse för tystnads-

plikternas vidkommande.

4.1.5 5 &: förhållandet mellan tystnadsplikt och anmäl— ningsplikt

I den allmänna motiveringen (5.5.6) har riktlinjerna för lös—

ningen av konflikten mellan tystnadsplikt och anmälningsplikt angivits så, att anmälningsplikt som föreskrivits i lag eller förordning i princip tar över tystnadsplikt men att tystnads- plikten för förtroliga förbindelser och för utomståendes för- hållande till den som är föremål för undersökning eller kontroll (17 och 18 åå LOFT) sätts i en särställning. Dels får endast i lag stadgad anmälningsplikt genombryta tystnadsplikt på nu angivna grunder, dels bör i stället för anmälan i första hand eftersträvas åtgärder som inte bryter den enskildes förtro— ende. Detta innebär inte, att t ex en läkare i dessa fall fri— tas från en anmälningsplikt, om den erfordras för uppfyllande av lagens syfte.

En tystnadsplikt kan tänkas efter ordalagen komma i konflikt med bestämmelsen i 25:6 BrB om straff för den som underlåter att i tid anmäla eller avslöja brott som är å färde. Denna bestämmelse (som gäller bara för de fall där särskild före— skrift finns, t ex 5:10, mord, dråp eller grov misshandel, eller 8:12, rån eller grovt rån) innehåller nämligen inte något undantag för dem som lyder under tystnadsplikt. Enligt TK:s mening bör ingen till sitt fredande kunna åberopa att hans tystnadsplikt hindrade honom från att anmäla eller av— slöja sådant brott. Någon särskild föreskrift härom torde icke behövas (jämför 36:5 st 4 RB).

I 5 Q 2 st tas upp en speciell tystnadsplikt,nämligen den som gäller för präst enligt 17 Ö 1 st. Den i första stycket angivna huvudregeln gäller inte för denna tystnadsplikt, som är absolut (jämför nedan under 6 ©).

4.1.6 6 ©: verkan av samtycke

I allmänhet gäller både enligt Seer (och LAH) samt enligt gällande regler om tystnadsplikt, att samtycke från den, till vars förmån sekretess eller tystnadsplikt upprätthålls, bryter sekretessen och tystnadsplikten. Uttryckliga före—

skrifter i denna riktning saknas i allmänhet i de olika tyst— nadspliktsbestämmelserna, men att så är fallet kommer fram genom en tolkning av rekvisitet "obehörigen". Om en hemlig uppgift yppas efter samtycke från den berörde enskilde, kan yppandet inte anses ha skett obehörigen. Förslagets 6 & anger som huvudregel att detta skall gälla generellt. Den enskilde skall med rättslig verkan kunna efterge en tystnadsplikt som

gäller till hans förmån.

I linje med strävandena att så långt det är möjligt bringa reglerna om handlingssekretess i överensstämmelse med reg— lerna om tystnadsplikt ligger ett av de undantag från nämnda huvudregel som här föreslås. Vissa bestämmelser i LAH (56, 37, 59 och 42 åå; samtliga utom 57 & med direkta motsvarig— heter i Seer) har den innebörden att enskilds samtycke till utlämnande är verkningslöst. De handlingar som här avses

(t ex kriminalregister, handlingar inom kriminalvården och vissa läkarjournaler) är alla till sitt innehåll omfattade av tystnadsplikt. Det är naturligt att enskilds samtycke till att denna plikt bryts bör vara lika verkningslöst som hans

samtycke till att handlingen som sådan lämnas ut.

En följd av det sätt varpå de nämnda bestämmelserna om hand— lingssekretess är konstruerade är att de handlingar som är

i fråga inte får utlämnas till den enskilde själv. På samma sätt bör tystnadsplikten upprätthållas även mot den enskilde själv i dessa fall. Det torde f n vara något oklart vad som gäller i detta fall (jämför för läkarnas del Welamson, Läkar—

sekretessen /1962/ s 89).

Det andra undantaget som i paragrafen uttryckligen omnämns

är prästs tystnadsplikt angående bikt eller själavårdande samtal. Det kan inte hävdas att denna tystnadsplikt skulle upprätthållas även gentemot den som lämnat prästen förtroen- det (ett föga praktiskt fall), men likväl gäller nu att veder— börandes samtycke inte kan lösa prästen från dennes tystnads— plikt. Präst får för övrigt inte i något fall, med eller utan

samtycke, höras som vittne beträffande uppgift som omfattas av hans tystnadsplikt. Regeln leder till att det aldrig kan läggas en part i en rättegång eller annat förfarande till last, att han inte samtycker till att en präst berättar vad som har anförtrotts honom. Anledning att föreslå ändringar i

berörda avseenden saknas.

4.1.7 7 å: andra inskränkningar av tystnadsplikt

Det har hävdats att tystnadsplikt före 1975 kunde göras gäl— lande i viss begränsad utsträckning även i fråga om innehål— let i offentlig handling. Det skulle emellertid vara otill— fredsställande om en tjänsteman kunde straffas för brott mot tystnadsplikt för det fall att han har yppat innehållet i en handling, som den myndighet han tillhör skulle ha varit tvungen att lämna ut vid anfordran. Något sådant har inte heller före— kommit, såvitt TK har sig bekant. I 7 & fastslås att, om en handling, vars innehåll skulle falla under någon bestämmelse om tystnadsplikt, skall hållas tillgänglig enligt bestäm- melserna om allmänna handlingars offentlighet, tystnadsplikten

angående dess innehåll bortfaller i motsvarande omfattning.

Bestämmelsen kan tänkas få konsekvenser även i fråga om in— formation som icke är dokumenterad. Under arbetet med ett ärende kan emellertid en tjänsteman ha fått muntliga upp— lysningar, som efter innehållet omfattas av tystnadsplikt. Anser tjänstemannen att upplysningarna inte har betydelse för prövningen, behöver anteckning om dem inte göras (jämför 15 och 16 55 förvaltningslagen ). I så fall gäller tystnadsplik— ten alltjämt.

4.1.8 s &: överförande av tystnadsplikt

Reglerna om handlingssekretess är enligt Seer (och även i något mindre mån enligt LAH) så konstruerade att de ofta

leder till luckor i sekretesskyddet, på så sätt att sekre— tessen ej "fortplantas". Något liknande gäller i fråga om vissa regler om tystnadsplikt. Före 1975 kunde i sådana fall ofta hävdas att en "oreglerad" tystnadsplikt gällde. Numera måste sådana luckor täppas till. Tre regler med sådant syfte

föreslås i denna paragraf.

För det första föreslås (punkt 1) att även annan än den primärt tystnadspliktige har tystnadsplikt, om han har fått kännedom

om det som skall hemlighållas under verksamhet inom samma myndighet som denne tillhör. Bestämmelsen gäller inte bara kolleger som blir frågade till råds av den tystnadspliktige

(se under 2 Ö) utan även skrivbiträden, vaktmästare och andra tjänstemän som på grund av sina arbetsuppgifter eller som

följd av att de vistas i myndighetens lokaler får kännedom

om de hemliga omständigheterna.

För det andra sägs (punkt 2) att samma tystnadsplikt gäller för den som får kännedom om de hemliga förhållandena under verksamhet inom annan myndighet, sedan uppgift har lämnats enligt 5 Ö 1 st. Personer som tillhör denna kategori torde vanligen själva vara underkastade en i författning direkt angiven tystnadsplikt. Man kan emellertid tänka sig fall då det inte ligger till så. Enskild som får ut en uppgift enligt 5 Ö 1 st omfattas icke av 8 &. Hans ansvar beror enligt för— slaget på innehållet i myndighetens förbehåll. straffbestäm— melse finns för detta fall i 22 å jämförd med 20:5 BrB.

För det tredje föreskrivs (punkt 5) en sekundär tystnadsplikt för offentlig funktionär som får kännedom om hemliga förhål- landen till följd av tillsyn eller annan kontrolluppgift. Tystnadsplikten är en motsvarighet till bestämmelsen 15 ä

2 st att person med sådan funktion har rätt att få kännedom även om hemliga förhållanden. Uttrycket "annan kontroll" syftar bl a på besvärsprövning och disciplinärt förfarande.

Bestämmelsen i punkt 5 föreskriver tystnadsplikt även för

den som får insyn i hemliga omständigheter under förundersök— ning i brottmål. Att en sådan person kan vara underkastad tystnadsplikt även primärt följer av 15 och 16 åå. Punkten 5 är enligt förslaget tillämplig inom kommunal verksamhet lika väl som inom statlig. Den torde till stor del fylla det behov av tystnadsplikt som nu tillgodoses av en föreskrift i Kommun— förbundets normalförslag till revisionsreglemente (14 &) om att vad revisionen har erfarit under granskningen inte får

yppas för obehörig.

I anslutning till punkterna 2 och 5 kan framhållas att en "sekundär" tystnadsplikt ofta har en motsvarighet i en tyst— nadsplikt enligt 20 & angående hemlig handlings innehåll. I den mån den som avses i punkt 2 eller 5 förvärvar sin kun— skap genom studium av hemliga handlingar blir nämnda paragraf

tillämplig.

4.1.9 9 &: tystnadsplikternas förhållande till meddelar— skyddet och till vittnesplikten

Huvudregeln i MMU:s förslag till MGL om skydd för meddelare (8:1) är att envar har rätt att lämna upplysningar för pub— licering i tryckt skrift eller i annat massmedium. Bortsett från vissa i 8:2 och 5 särskilt reglerade fall (grova brott mot rikets säkerhet och utlämnande av hemlig handling) får enligt 8:4 åtal väckas för brott mot tystnadsplikt vid med— delande för publicering bara i fall som anges i särskild lag om tillämpningen av nämnda paragraf. Tanken är att offentliga funktionärer och andra, som lyder under tystnadsplikt, skall få vidkännas vissa inskränkningar i meddelandefriheten. Inom de områden, där sådan inskränkning inte skall gälla, är med— delare skyddad mot åtal och straff och därmed även mot efter-

forskning från myndighets sida.

Gränsen mellan den fria sektorn och den, där vederbörande får

efterforskas, åtalas och straffas för brott mot tystnads— plikt, går i dag mellan tystnadsplikter som inte återfinns

i lag och sådana som är lagstadgade. Denna gräns, som från början betingades av att man ansåg att riksdagen borde få bestämma de tystnadsplikter som var så viktiga att de borde genombryta meddelarskyddet, har med tiden kommit att framstå som ganska irrationell. Åtskilliga tystnadsplikter som är lag— stadgade kan inte sägas vara av sådan vikt att de bör ha före—

träde framför regeln om meddelarskydd. A andra sidan finns många viktiga tystnadsplikter som inte är lagstadgade.

MMU förutsätter att en tystnadsplikt skall kunna genombryta meddelarskyddet, även om den inte är lagstadgad, blott den enligt tillämpningslagen till 8:4 MGL skall ha sådan effekt. Enligt MMU (SOU 1975:49 s 268 f) är det knappast rimligt att en tystnadsplikts statsrättsliga valör skall vara bero—

ende av om tystnadsplikten skall ta över meddelarskyddet eller

ej.

TK har för sin del accepterat MMU:s förslag och har utarbe— tat förslag till tillämpningslag till 8:4 MGL (tillämpnings— lagen kommenteras närmare nedan). LOFT:s 8 5 innehåller en erinran om att huvudregeln om meddelarskyddet finns i MGL. Huvudregeln är försedd med vissa undantag. Dessa anges i till—

lämpningslagen.

Av 56:5 RB följer att vissa frågeförbud gäller vid vittnes- förhör. Vissa av frågeförbuden motsvarar offentliga funk— tionärers tystnadsplikter. TK föreslår ändringar i 56 kap

RB — se nedan. Både enligt gällande lydelse och enligt TK:s förslag får föreskrivna tystnadsplikter i många fall vika för vittnesplikten. Detsamma gäller i fråga om förhör med part under sanningsförsäkran. Förevarande paragraf bör inne— hålla en erinran om att tystnadsplikt på detta sätt kan få

vika för intresset av fullständig utredning i rättegång.

Bestämmelserna i 56z5 RB om frågeförbud vid vittnesförhör

är på grund av hänvisning (25 % förvaltningsprocesslagen) tillämpliga även i förvaltningsprocessen. Den nu förevarande paragrafen bör erinra om att tystnadsplikt kan få vika för

vittnesplikt även i sådan process.

4.1.10 10 %: rikets mellanfolkliga förbindelser

Nu gällande regler finns i stor utsträckning i författningar som beslutats av Kungl Maj:t ensam. Exempel härpå utgör 27 å förordningen (1928z49) angående beskickningar och konsulat och 45 å instruktionen (1965:857) för utrikesdepartementet. I RF och RO finns bestämmelser som tar sikte på förfarandet inom riksdagen och utrikesnämnden. De här åsyftade reglerna är 10:7 st 5 RF (utrikesnämnden) samt 2:4 och 4:15 RO (riks— dagen och dess utskott).

Vad gäller handlingssekretessen har OSK i sitt slutbetänkande (SOU 1975:22) föreslagit en regel (4 & LAH), som rör samma förhållanden. Hemlighållande förutsätter att utlämnande kan antas skada riket eller störa dess mellanfolkliga förbindel— ser. OSK har av skäl som redovisas i betänkandet (s 160 f) föreslagit en särreglering av den s k utrikes brevväxlingen i egentlig mening av innebörd att för handling som inkommit till eller upprättats inom regeringskansliet eller utrikes— representationen en omvänd presumtion skall gälla; sådan handling skall sålunda hållas hemlig, om det icke är uppen— bart att utlämnande kan ske utan risk för skada av nyss an— givet slag. Enligt 57 & LAH skall handling, som angår ut— ländsk medborgare eller statslös eller svensk myndighets för— hållande till sådan person hållas hemlig, om röjande kan be— faras föranleda att någon utsätts för övergrepp eller lider

annat allvarligt men.

Bestämmelsen om tystnadsplikt till skydd för mellanfolkliga förbindelser bör ha i huvudsak samma omfattning som de åter— givna bestämmelserna i LAH. En tystnadsplikt kring den utrikes

brevväxlingen som skulle ålägga befattningshavare i regerings- kansliet att hålla tyst med alla uppgifter om annan stat eller dess medborgare, så snart det inte är uppenbart att röjande kan ske utan skada, skulle emellertid enligt TK:s mening föra för långt. Regeln med "omvänd presumtion" bör

därför inte få någon motsvarighet i LOFT.

Tystnadsplikten gäller för den som är verksam inom utrikes— förvaltningen eller eljest inom statlig myndighet. Tystnads- plikten kan omfatta sådant som någon därunder har erfarit angående Sveriges eller svensk myndighets eller medborgares förbindelser med annan stat, med myndighet i annan stat, med utländsk medborgare eller med statslös. Vad som sägs om annan stat gäller också mellanfolklig organisation, t ex FN eller EG. Tystnadsplikten kan omfatta också annat som någon under detta slag av verksamhet får reda på angående annan stat, dess med— borgare, statslös eller mellanfolklig organisation. Detta med— för att diplomatisk inrapportering om t ex det inbördes förhål-

landet mellan två andra stater kan komma under tystnadsplikt.

Skaderekvisitet är inte särskilt strängt. Att röjande kan för- modas leda till en måttlig irritation inom en annan stats led— ning är tillräckligt för att röjandet skall betraktas som ett brott mot tystnadsplikt, liksom att röjandet på annat sätt

kan antas skada riket. En dylik skada kan uppkomma på så sätt att utrikesförvaltningens möjligheter att följa utvecklingen inom delar av världen som är av intresse för svenskt vidkom— mande försämras. De svenska diplomaternas möjligheter att vinna förtroende hos rapportörer utomlands främjas av att rapporteringen behandlas med diskretion hos de svenska myndig— heterna.

Även det fallet att röjande kan antas leda till skada för

enskild bör kunna vara tillräcklig grund för tystnadsplikt. Särskilt i diktaturstater kan enskilda befaras bli utsatta för repressalier, om uppgifter som de själva eller anhöriga

har lämnat till svensk myndighet blir kända. Placeringen i

denna paragraf motiveras med tystnadspliktens betydelse för den diplomatiska rapporteringen. Denna tystnadsplikt kan emellertid få betydelse även hos andra statliga myndigheter,

exempelvis invandrarverket.

Den nu behandlade tystnadsplikten är följaktligen avsedd

att vara tämligen långtgående. Ett remedium häremot ligger

i att tystnadsplikten inte är avsedd att till alla delar ha försteg framför meddelarskyddet. Den får det endast i den mån röjande medför fara för rikets säkerhet eller annan allvarlig skada för riket eller för enskild. Framställningen återkommer till detta nedan under 4.2 (jämför avsnitt 5.6.2 ovan).

4.1.11 11 å: totalförsvaret

Nu gällande regler om tystnadsplikt inom försvarets område återfinns såväl i lagar som i förordningar (kungörelser, instruktioner etc). De är i allmänhet så formulerade att de innebär ett förbud mot obehörigt yppande av olika — ibland

men inte alltid exemplifierade - förhållanden "av betydelse för landets försvar". En förteckning över de författningar

som är av betydelse på detta område ingår i bilaga 1. Komplet- terande föreskrifter är utfärdade av överbefälhavaren och av

rikspolisstyrelsen.

Den motsvarande handlingssekretessen, som i gällande rätt är reglerad genom försvarets sex sekretesskungörelser (samt kartsekretessförordningen 1975z572), har i OSK:s förslag

(5 & LAH) uttryckts i en enda bestämmelse. Denna har ungefär samma innebörd som 11 & LOFT; liksom 10 & LOFT är sistnämnda lagrum avsett att få en vidsträckt tillämpning. Det är här av naturliga skäl fråga om ett område där sekretess, såväl be— träffande dokumenterade som andra uppgifter, måste upprätt— hållas, i den mån röjande kan befaras vålla fara för rikets

säkerhet eller skada för försvaret såsom funktion.

Närmare specificering av de uppgifter som tystnadsplikten enligt 11 & LOFT kan avse är svår att åstadkomma. De uppräk— ningar som finns i försvarets sekretesskungörelser manar inte till efterföljd. Bestämmelsen utsäger att det skall vara fråga om uppgifter som angår planläggning eller annan förberedelse av verksamhet för att försvara riket, och detta i förening med dels en hänvisning till totalförsvaret, dels ett skade— rekvisit, som uppställer krav på fara för rikets säkerhet eller skada för försvaret, torde ange så tydligt som det är

möjligt inom vilken ram regeln gäller.

Däremot behövs möjligen föreskrifter om åtgärder inom myndig— heterna för att hindra att uppgifter som skall hållas hemliga kommer till obehörigas kännedom. Sådana föreskrifter kan be— traktas som verkställighetsföreskrifter i RFzs mening (se

8:15 st 1 och 5) och kan således meddelas av regeringen och, efter bemyndigande, av exempelvis överbefälhavaren och riks— polisstyrelsen (jämför bilaga 6 till 1975 års fri— och rättig— hetsutrednings betänkande, SOU 1975:75 s 295).

Denna bestämmelse är avsedd att genombryta meddelarskyddet. MMU har emellertid föreslagit att endast uppsåtligt brott

mot tystnadsplikt skall kunna beivras, när brottet förövas genom ett meddelande som avses i 8:1 MGL (SOU 1975:49 s 269). I enlighet härmed kommer principen om ansvarsfrihet för med- delare att gälla när röjandet är allenast vårdslöst (jämför BrB:s bestämmelse om vårdslöshet med hemlig uppgift, 19:7

st 2).TK godtar denna ståndpunkt. Lämnas uppgift som avses i 11 & för publicering enligt MGL:s regler i ämnet, kan allt—

så uppgiftslämnaren åtalas och straffas endast om hans medde—

lande innefattar obehörig befattning med hemlig uppgift eller annat uppsåtligt brott (jämför nedan 4.2 och ovan 5.6.5).

4.1.12 12 å: den ekonomiska politiken

Nu gällande regler finns i 55 & lagen (1954:457) för Sveriges riksbank, vari bland annat stadgas att fullmäktige i riks- banken, suppleanter, styrelseledamöter hos avdelningskontor och tjänstemän hos riksbanken skall iaktta tystnad om "ärenden av penningpolitisk natur vars offentliggörande kan medföra

skada för riksbanken".

OSK har föreslagit att rikets centrala finans— och räntepoli— tik blir särskild sekretessgrund enligt 5:1 MGL och att en anslutande sekretessregel tas in i LAH (6 ©). Denna regel avser handlingar hos regeringskansliet, riksdagens finans— utskott, riksbanken eller riksgäldskontoret, vilkas innehåll är av sådan karaktär att röjande därav är ägnat att motverka syftet med vidtagna eller planerade åtgärder eller eljest

vara till men för det allmänna.

En tystnadsplikt som svarar häremot har en naturlig plats i LOFT. Vad som här avses är riksbankens olika aktiviteter som centralbank, såsom diskontoändringar, växelkursändringar, tillstånd till obligationsemissioner och fastställande av likviditets- och kassakvoter. Det är således fråga om för landets ekonomi central verksamhet. Av skäl som redovisats i OSK:s betänkande (s 168 f) kan ej heller tystnadsplikten inskränkas till att avse enbart planerade åtgärder utan måste täcka även sådana som redan vidtagits. Däremot har TK ej fun— nit skäl att föreslå en sådan utvidgning av Skaderekvisitet som ligger i uttrycket "eller eljest vara till men för det

allmänna".

Den av TK föreslagna regeln vänder sig endast till dem som

är verksamma inom riksbanken. Någon motsvarande tystnadsplikt gäller inte nu inom riksgäldskontoret eller regeringskansliet. Det viktigaste när det gäller att skydda till detta ämne höran—

de uppgifter torde vara att handlingar som innehåller sådana

uppgifter inte lämnas ut, och behovet härav tillgodoses genom OSK:s förslag. Regeln i 20 & LOFT får vidare den effekten att handlingssekretessen inte kan kringgås genom att uppgifterna i en hemlig handling röjs för utomstående. Ytterligare tyst— nadsplikt utanför riksbanken till skydd för den ekonomiska politiken torde inte behövas. I fråga om finansutskottet

vill TK hänvisa till vad grundlagberedningen anförde i SOU 1972:15 s 278.

Den nu gällande tystnadsplikten enligt riksbankslagen gäller även gentemot massmedierna. TK föreslår inte någon ändring

i detta avseende (jämför nedan 4.2 och ovan 5.6.4). Det kan framhållas att varken handlingssekretess eller tystnadsplikt

normalt behöver upprätthållas någon längre tid.

4.1.15 15 å: brottsbekämpning

Bortsett från 19 å lagen (1965:94) om polisregister m m

- vilken bestämmelse avser enskilds personliga förhållanden finns ej någon i lag stadgad tystnadsplikt som berör det ämne som rubriken talar om. Man får i övrigt gå till 15 & polis— instruktionen (1972:511) vari sägs: "polisman får ej obehöri— [ gen yppa vad han fått veta i tjänsten om det är av sådan be— & skaffenhet att det av hänsyn till allmänna eller enskilda in— tressen ej bör komma till utomståendes kännedom". Det finns även vissa icke lagstadgade tystnadsplikter som gäller inom

tullväsendet.

Den av OSK föreslagna bestämmelsen (8 © LAH) avser inte skydd för personliga förhållanden utan närmast instrumentellt skydd kring handlingar som rör brottsbekämpningens tekniska sida. Regeln berör tre aspekter: vidtagna åtgärder skall inte mot— verkas, den framtida verksamheten inte skadas och fara för rikets säkerhet inte framkallas. De två förstnämnda omstän-

digheterna är av sådan natur att de bör skyddas även av tyst—

nadsplikt; det sistnämnda ämnesområdet är behandlat redan under 11 & ovan, vilken är så utformad att den omfattar även

uppgifter som framkommer under en polisutredning.

Bestämmelsen om tystnadsplikt omfattar verksamhet för att

förebygga, utreda eller beivra brott.

Förebyggande åtgärder torde vanligen inte kräva något sekre— tesskydd. Trafikkontroller, patrulleringsrutiner och liknande åtgärder, som får betecknas såsom förebyggande, kan dock be— höva hållas hemliga för att den avsedda effekten - att på längre sikt främja säkerhet eller laglydnad e d inte skall utebli.

Även utredningsåtgärder, såsom beslut om husrannsakan, beslut att kalla viss person till förhör, framställning eller beslut om telefonavlyssning och beslut att anhålla någon som är från— varande, kan behöva hemlighållas för att åsyftad verkan skall uppnås. Behovet av tystlåtenhet inträder så snart planer görs upp. Planer för spaning efter misstänkta hör hit; gärnings- mannen skall inte kunna inrätta sitt handlande efter vad han får reda på om dessa. Tystnadsplikt behöver vanligen upprätt— hållas endast under kort tid. När utredningen har kommit så långt att den misstänkte är bunden vid brottet, finns oftast ingenting att hålla hemligt. En del av utredningsmaterialet

är inte knutet enbart till visst ärende, t ex spaningsregister av skilda slag och uppgifter om spaningsmetoder. Här kan be- hövas ett sekretesskydd för att framtida verksamhet inte skall

skadas.

Undantagsvis kan ett behov av sekretess av här ifrågavarande skäl finnas även när brottet är utrett. Ett exempel är beslut att anhålla den som är tilltalad för brott för att förebygga att han avviker. Uttrycket "beivra" syftar på sådana fall.

Det i 8 © LAH (och även i 10 & Seer) särskilt omnämnda in-

stitutet tvångsmedel i ärende enligt 11 & lagen (1975:162)

om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund — "terroristlagen" - bör skyddas även genom tystnadsplikt. Åtgärder enligt denna lag syftar emeller- tid till att förebygga brott och omfattas därför av den ifråga—

varande bestämmelsen.

När det talas om verkställighet av beslut om tvångsmedel åsyf— tas bl a verksamheten inom televerket på grund av domstols eller undersökningsledares beslut om telefonavlyssning (se

televerkets framställning under 1.2).

Bestämmelsen omfattar inte verksamhet som bedrivs inom sär— skild, av regeringen tillsatt undersökningskommission. Det finns enligt TK:s mening inte tillräckligt starka skäl till att redan nu föreslå tystnadsplikt för medlemmarna av en så- dan kommission. Ingenting hindrar att riksdagen antingen själv beslutar om tystnadsplikt om behov skulle anmäla sig eller bemyndigar regeringen att meddela erforderliga beslut. En annan utväg är att regeringen, i stället för att tillsätta

en särskild kommission, förordnar ett antal personer att följa eller medverka i åklagarmyndighets undersökning av det fall som är i fråga. I så fall kommer de att tillhöra myndigheten

och vara underkastade de allmänna reglerna om tystnadsplikt.

Vissa bestämmelser i LAH är tillämpliga på handlingar 1 åren— den hos JO eller JK. Innehållet i handlingar som faller under dessa bestämmelser omfattas av tystnadsplikt enligt 20 & LOFT. I den mån JO eller JK verkar som åklagare är han dessutom underkastad tystnadsplikt enligt 15 å. Denna tystnadsplikt bortfaller jämlikt 7 Ö LOFT i fråga om sådana handlingar som enligt 8 Ö 2 st LAH skall vara offentliga. Tystnadsplikt för JO och JK kan slutligen föreligga på grund av 8 & p 5 LOFT.

Tystnadsplikt enligt denna paragraf är, utom i fråga om tele— fonavlyssning,inte avsedd att gälla gentemot massmedierna

(se 4.2 och 5.6.5).

4.1.14 14 å: säkerhets— och bevakningsåtgärder

Nu gällande tystnadspliktsregler tillgodoser endast i ringa utsträckning detta ämnesområde. Den tidigare nämnda 55 å i riksbankslagen stadgar bl a tystnadsplikt för förhållanden

som har anknytning till tillverkningen och kontrollen av banksedlar. Motsvarande handlingssekretess gäller också enligt 51 © Sekrn (som för övrigt hänvisar just till riksbankslagen). En regel om handlingssekretess som i viss omfattning svarar mot 14 & nOFT utgör 12 a 5 Seer (säkerhets— och bevaknings-

åtgärder med avseende på byggnad m m).

OSK har byggt ut dessa båda sekretessbestämmelser (9 © LAH)

så att de innehållsmässigt svarar mot första meningen i före— varande 14 å. I 9 © LAH är det fråga om säkerhets- och bevak— ningsåtgärder inte bara såvitt gäller byggnader, lokaler eller inventarier utan också sådana åtgärder som syftar till att säkerställa tillverkning, förvaring eller transport eller annan befordran av pengar, värdeföremål, handlingar eller meddelanden. En anmärkning som redan riktats mot ÖSK:s förslag är att det bara tar sikte på att förhindra eller försvåra åt- komsten av hemliga handlingar och även av program som avser hemlig upptagning för ADB. Detta framstår visserligen, har det hävdats, som ett framsteg jämfört med vad som nu gäller, men det är, vad gäller upptagningar för ADB, inte tillräckligt. Aven sådana upptagningar som är alltigenom offentliga kan be— höva skyddas mot risken att utsättas för manipulationer i

form av obehöriga tillägg, utraderingar eller förvanskningar. Följaktligen måste det vara möjligt att förhindra eller för— svåra åtkomsten av program med vars hjälp offentliga uppgifter kan framtas eller bearbetas. TK:s förslag omfattar med andra ord sådana åtgärder som syftar till att försvåra eller för— hindra tillgång till databaserat material, som är hemligt, eller förvanskmdnglnm av sådant material, som efter sitt inne—

håll är offentligt.

I 14 å upptas, bl a , såsom en särskild uppgiftstyp, som skall

omfattas av tystnadsplikten, sådant som rör förvaring eller befordran av handlingar eller meddelanden. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara av sådan karaktär att de bedömda efter sitt innehåll faller under någon bestämmelse om handlings— sekretess eller tystnadsplikt. En skriftlig handling angående utbildning i chiffer eller annat hemligt språk kan exempelvis behöva hållas hemlig. Något liknande kan gälla ett meddelande som har befordrats genom chiffer på teleteknisk väg, även om meddelandet till sitt innehåll efter någon tid visar sig icke behöva hållas hemligt. Om man har anledning att befara att meddelandet har blivit uppsnappat av obehörig, skulle en force- ring av chiffret underlättas av att meddelandet i klartext bleve fritt tillgängligt. Vad som enligt första meningen krävs för att tystnadsplikten skall gälla är sålunda att

ett röjande kan antas motverka den säkerhets- eller bevak-

ningsåtgärd som det är fråga om.

När det i bestämmelsen talas om säkerhetsåtgärd med avseende på transport av pengar eller värdeföremål, syftas bl a på postverkets rutiner och schemata med ändamål att förebygga

tillgreppsbrott.

Andra meningen - vars motsvarighet i OSK:s förslag finns i 10 å LAH handlar om åtgärder som har vidtagits eller som planeras för att hindra rymning eller fritagning av dem som är anhållna, häktade eller intagna på anstalt. Den som är verksam inom polisen eller kriminalvården och får kännedom om sådana åtgärder får inte röja dem om detta kan antas mot- verka åtgärderna. Vad som sägs i första meningen gäller själv— fallet även för den som är verksam inom polisen eller krimi— nalvården, vilket i formuleringen av bestämmelsen markeras med orden "i övrigt". En rymningshindrande anordning på en dörr eller ett fönster av typen larmanordning kan sålunda bli att bedöma enligt första meningen ("med avseende på byggnad"), en plan för transport av häktad mellan anstalter

faller under andra meningen.

Sammanfattningsvis kan det sägas att 14 å syftar på dels

byggnadstekniska åtgärder såsom konstruktion av väggar,

bjälklag, dörrar och fönster, dels låskombinationer o d,

dels åtgärder för att hemlighålla väg och tid för transport av värdeföremål (och även personer), dels chiffer och koder

som är avsedda att förebygga att meddelanden blir uppsnappade och tolkade av obehöriga under befordran från avsändare till

mottagare, dels tekniska metoder att försvåra förfalskning

av mynt, sedlar och andra värdehandlingar, dels, slutligen,

program för ADB—upptagningar.

LOFT:S 14 5 skall enligt förslaget gälla även gentemot mass— medierna (se härom 4.2 och 5.6.6).

4.1.15 15 å: det allmännas ekonomiska intressen

Antalet nu gällande regler om tystnadsplikt till skydd för rubricerade intressen är litet. För att nämna några exempel kan här anföras 8:5 st 5 RO, som avser riksdagens lönedele- gation, 17 & lagen (1974:1056) med instruktion för riksda— gens revisorer och 25 å reglementet (1959:295) angående all— männa pensionsfondens förvaltning. Till största delen torde det allmännas ekonomiska intressen ha skyddats enbart genom

handlingssekretessen och den därtill knutna tystnadsplikten.

Enligt TK:s uppfattning är det allmännas ekonomiska intressen

ett ämnesområde som även framdeles bör täckas av en tystnads- plikt av ungefär samma omfattning som motsvarande handlings- sekretess. Med tanke på uppgifter och upplysningar som inte finns dokumenterade är den föreslagna bestämmelsen i 20 & LOFT om tystnadsplikt med avseende på innehållet i hemliga handlingar inte tillräcklig. En särskild tystnadsplikt behövs. En annan fråga är om denna särskilda tystnadsplikt bör ha giltighet även mot massmedierna. Enligt TK:s mening - se när-

mare 4.2 nedan, jämte 5.6.7 ovan bör så inte vara fallet.

Den av OSK föreslagna handlingssekretessen återfinns i 11 15 åå LAH och avser rättstvister, avtalsförhandlingar, inlåning, affärsverksamhet i konkurrens med det privata näringslivet, olika affärstransaktioner i övrigt m m. Häremot svarande tyst— nadsplikt har sammanfattats i 15 & LOFT.

Första stycket behandlar villkoren för att tystnadsplikt skall inträda med avseende på uppgifter som framkommer under avtals- rörelse som det allmänna driver såsom arbetsgivare. Det skall alltså vara fråga om verksamhet hos statlig eller kommunal myndighet för att bestämma anställningsvillkor. Det kan också gälla förberedelse för sådan verksamhet, t ex utredningsarbete inom en "fackmyndighet" inför en framställning till avtals— verket. Tystnadsplikt gäller då för uppgifter som kommer fram under verksamheten eller förberedelsen, om röjande kan antas försvåra en uppgörelse eller försämra deltagande myndighets läge i förhandlingen. Uttrycket "myndighets läge i förhand— ling" är valt så att det skall kunna åberopas även i fall när myndighet för talan för organ, som ej är myndighet (se anmärk— ning av avtalsverket i SOU 1975:22 s 185). Handlingssekre— tessen bortfaller enligt OSK:s förslag som regel, när avtal har slutits eller förhållandet eljest reglerats, men kan för- längas i ytterligare fem år, om det kan antas att utlämnande försämrar det allmännas ställning som part. Enligt 55 & Seer varar sekretessen normalt till fem år har förflutit från handlingens datum. Oavsett vilken sekretesstid den blivande lagstiftningen kommer att innehålla, bortfaller enligt försla— get tystnadsplikten senast vid samma tidpunkt (åtminstone såvitt gäller i allmänna handlingar nedlagda uppgifter, se under 4.1.7).

Det bör till första stycket framhållas att det ingalunda alltid är så att ett blottande av de kort myndigheten har på hand är till skada för förhandlingsverksamheten. Det kan ligga i båda parternas intresse att vissa uppgifter offent—

liggörs. Skulle ny lagstiftning om förhandlingsrätt och

kollektivavtal genomföras enligt arbetsrättskommitténs förslag (SOU 1975:1, "Demokrati på arbetsplatsen"), för detta med

sig - som nämnda kommitté också har föreslagit att utrymmet för handlingssekretessen minskar. Enligt nu gällande lydelse (och även enligt OSK:s förslag) kan såväl utredningar som förslag, vilka skall begagnas vid sådan förhandling som det gäller här, lagligen hemlighållas. Utredningarna skulle enligt arbetsrättskommitténs förslag vara undantagna från sekretes— sen, som endast skulle omfatta "redovisningar av värderingar, önskemål och liknande synpunkter som tar sikte på förekommande förhandlingsfrågor" (SOU 1975:1, s 899), alltså "förslag". (Den lösning som arbetsrättskommittén föreslagit får till följd, inte bara att materialet i fråga skall tillställas motparten i förhandlingen utan också att det blir offentligt och på anfordran måste tillställas envar.) Det sagda ger en föreställning om att inte heller tystnadsplikten i praktiken kan vara så omfattande som ordalydelsen ger vid handen. Tyst- nadspliktsbestämmelsen avgör inte hur förhandlingsledningen skall agera; regeln innebär endast att enskild tjänsteman

vid förhandlande myndighet inte får delge motparten eller utomstående de uppgifter som avses utan att myndigheten ger

tillstånd till det.

Första stycket gäller inom hela den offentliga förvaltningen, både i affärsdrivande myndigheter och hos myndigheter med

mera typiska förvaltningsuppgifter.

Bestämmelsen bör bli tillämplig inte bara i förhandlingar

i frågor om ingående av kollektivavtal eller annat bestämmande av anställningsvillkor utan också beträffande tvister om till- lämpningen av ingångna avtal eller, mera allmänt uttryckt, rättstvister angående anställningsvillkor. Härvidlag syftar bestämmelsen till att skydda de intressen som berörs i 6 &

Seer.

Andra stycket i 15 % behandlar i första hand de affärsdrivande

myndigheternas problem. Till skillnad från nuvarande 54 a é Seer som (så att säga via 6 © CSK) kan tillämpas endast av de statliga affärsdrivande verken gäller 15 ä 1 st LAH i OSK:s förslag samtliga myndigheter som driver affärsverksamhet. Vad som förenar 15 5; 1 st LAH och 15 ;> 2 st LOFT är att båda bestämmelserna tar sikte på konkurrenssituationen, vilket innebär att berörda myndigheters verksamhet skall vara, an- tingen i sin helhet eller i viss avgränsad del affärsinriktad och bedrivas i konkurrens med enskilda företag. De affärs— drivande verken är typexempel härpå, men det finns även andra myndigheter som till viss del har motsvarande funktion (exem—

pelvis riksbanken och s k uppdragsmyndigheter).

Uttrycket "den som sysslar med affärsverksamhet för det all— männas räkning" omfattar inte bara befattningshavare hos myn— digheter med affärsdrift utan också sådana funktionärer som hos myndigheter handlägger frågor om statens eller kommuns intressen i affärsrörelse som drivs av bolag eller förening

vari staten eller kommunen äger del.

De förhållanden, om vilka tystnadsplikt skall iakttas, är specificerade i stycket: konstruktionsarbeten, utredningar, prov, prissättning, förhandlingar (d v 5 andra än sådana som avses i första stycket), tvister eller affärshändelser, allt i den mån de står i samband med verksamheten. Uppräkningen svarar i allt väsentligt mot det sammanfattande uttrycket "affärs- eller driftförhållanden". Ett skaderekvisit är upp— ställt — vilket överensstämmer med det som gäller i 54 a & Seer nämligen att det måste kunna antas att ett röjande av viss uppgift skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Kan ett röjande inte antas få sådan verkan, gäller inte heller tystnadsplikten. Syftet med tystnadsplikten är att förebygga att det allmänna hamnar i underläge i konkurrensen. Samma skaderekvisit återfinns i ÖSK:s förslag men har där byggts på med att hemlighållande får ske, om utlämnande eljest kan antas skada verksamheten.

TK har ej funnit ett sålunda utbyggt skaderekvisit nödvändigt

för tystnadspliktens vidkommande.

En skillnad mellan 15 i; 2 och 15 Q 5 st LOFT är att andra stycket ytterst syftar på skador i förhållande till konkur- rerande företag men tredje stycket enbart på skador i förhål-

lande till motpart i förhandling eller i tvist.

Tredje stycket rör alltså myndigheter som inte går in under

det andra stycket. Även sådana myndigheter - "traditionella förvaltningsmyndigheter" kan bli indragna i rättstvister, göra upphandlingar, låna upp pengar eller låna ut pengar eller förhandla om köp eller försäljning av egendom. Tvister om till— lämpningen av kollektivavtal för statens eller kommuns arbets— tagare är generellt undantagna; därvidlag gäller första stycket. Bestämmelsen tar i övrigt sikte på sådana intressen som nu skyddas genom 6 & Seer, 8 å i samma lag såvitt gäller planer på fastighetsköp, 55 å Seer och 54 & Seer såvitt denna para— graf syftar till att skydda allmänna intressen. För att tyst- nadsplikt enligt detta stycke skall föreligga krävs att röjan- det kan antas antingen försvåra uppgörelse eller försämra det

allmännas ställning som part.

I remissyttrande över GK:s betänkande (SOU 1966z60), "Offent- lighet och sekretess", anförde Svenska landskommunernas för— bund och Svenska stadsförbundet i gemensamt yttrande (SOU 1975: 22 s 185) att det inte torde vara lämpligt att låta ett skade- rekvisit avgöra, om en kommun skulle vara skyldig att lämna

ut handling i rättstvist: den omständigheten att en kommun skulle behöva lämna ut sådana handlingar som ginge i för kom— munen gynnsam riktning men skulle få innehålla de handlingar som hade motsatt innehåll kunde ge motparterna värdefulla in- direkta upplysningar. Med anledning härav vill TK framhålla att häri att alltså motpart av en viss handling skulle få värdefulla indirekta upplysningar - ligger en sådan skada för det allmänna eller för myndighet, som enligt vart och ett av de tre styckena i 15 & utgör grund för tystnadsplikt även i

fråga om omständigheter som vid ett första betraktande kan te

sig som enbart fördelaktiga från myndighetens synpunkt.

Tystnadsplikt enligt 15 å LOFT skall enligt förslaget inte gälla vid meddelande för publicering i massmedium (se under 4.2 nedan och under 5.6.7).

4.1.16 16 å: enskilda intressen; myndighetsutövning

Denna paragraf — liksom de följande 17 19 åå tar upp tyst— nadsplikter till förmån för enskild. I den första av dessa fyra bestämmelser behandlas tystnadsplikten i ärenden som avser myndighetsutövning oberoende av enskilds begäran. Nästa be— stämmelse, 17 &, berör sådana fall där enskild frivilligt vänder sig till myndighet för att få exempelvis vård eller råd. Även 18 5 kan sägas röra förtroliga hänvändelser men i det fallet endast medelbart, ty det är där fråga om enskilds för- hållande till person, företag eller myndighet, som är föremål för kontroll eller tillsyn eller dylikt. I 19 & avhandlas slutligen andra, i paragrafen uppräknade funktioner, i vilka tystnadsplikt kan behövas men vilka inte kan hänföras under någon av de föregående bestämmelserna. Kommittén anser att behoven av tystnadsplikt generellt sett är olika starka i de situationer som de skilda paragraferna behandlar. Ett sär— skilt syfte med uppdelningen är att enligt förslaget endast tystnadsplikterna angående enskildas förtroliga hänvändelser

skall gälla gentemot massmedierna.

Begreppet "myndighetsutövning" har i 16 & samma betydelse som i förvaltningslagen. Offentlighetsprincipens ändamål är i första hand att främja en kritisk granskning av myndigheter- nas handläggning av ärenden. Utrymmet för tystnadsplikt bör här, under i övrigt lika förhållanden, bli mindre än när

myndigheter fullgör andra funktioner. Här kan hänvisas till

framställningen ovan under 5.4.4.

Det finns knappast några i dag gällande tystnadsplikter som uteslutande avser att täcka vad 16 5 innebär. Däremot finns

det åtskilliga såväl lagstadgade som andra regler om tystnads- plikt som berör detta område men som berör även de situationer som behandlas i 17 och 19 åå. Såsom typexempel kan nämnas 64 & nykterhetsvårdslagen (1954:579), 64 % lagen (1956:2) om social- hjälp och 91 å barnavårdslagen (1960297). Andra exempel utgör 51 & arbetarskyddslagen (1949z1), 82 & uppbördslagen (1955:272) och 117 & taxeringslagen (1956z625).

Den myndighetsutövning det är fråga om i 16 å beskrivs - liksom i 5 & förvaltningslagensåsom utövning av befogenhet att

för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, discipli— när bestraffning eller annat jämförbart förhållande. För att låna en beskrivning av härunder fallande situationer ur ovan— nämnda proposition 1971:50: det skall vara fråga om ärenden

som avslutas med att myndighet "ensidigt meddelar beslut som

får bestämda rättsverkningar av positiv eller negativ inne—

börd för den enskilde" (a a s 551). Med "annat jämförbart förhållande" kan t ex avses intagning i nykterhetsvårdsanstalt

eller disciplinär åtgärd inom skolväsendet.

Som redan antytts skall 16 å LOFT inte bryta genom meddelar- skyddet. Grunden härför är (se närmare 4.2 i det följande och 5.6.8 i det föregående) att behovet av insyn gör sig särskilt starkt gällande när'det är fråga om myndighetsutövning i den betydelse uttrycket här har. Även om så stor öppenhet som möj- ligt bör råda inom detta område, är tystnadsplikt (bortsett från förhållandet till massmedierna) dock ofrånkomlig för

att förebygga vissa särskilt allvarliga skador. Dessa har i paragrafen angivits i tre punkter. För det första bör uppgif- ter som insamlats såsom ett led i myndighetsutövningen inte få leda till att enskild lider skada såsom näringsidkare, i sin anställning eller eljest i ekonomiskt hänseende. För det andra bör förebyggas att enskild utsätts för fara till liv

eller hälsa, för andras missaktning eller för annat men 1 per—

sonligt hänseende. Slutligen bör bestämmelserna skydda enskild som avger anmälan, utsaga eller utlåtande från att på grund därav utsättas för våld eller annan menlig åtgärd.

Bakom dessa formuleringar ligger en strävan att dels så klart och konkret som möjligt ange förutsättningarna för tystnadsplik— ten, dels samtidigt framhäva att en relativt snäv tillämpning är förutsatt. I de fall då myndighets beslut är offentliga (vilket de för det mesta är) föreligger ingen tystnadsplikt beträffande deras innehåll (se under 7 é)- Detta gäller även om besluten som sådana kan ha till följd att någon exempelvis lider skada såsom näringsidkare eller i sin anställning eller utsätts för andras missaktning. Kan det å andra sidan antas att en uppgift, som inte dokumenteras i en offentlig handling, kan få sådan effekt som sägs i paragrafen, om den röjs, då gäller också tystnadsplikt i fråga om den uppgiften. I första hand kommer denna tystnadsplikt följaktligen att gälla för sådana uppgifter som under ett ärendes gång kommer till myn—

dighetens kännedom men som inte åberopas i beslutsmotiveringen.

De särskilda, i paragrafen angivna förutsättningarna för tyst— nadsplikt, har i största utsträckning sina motsvarigheter i bestämmelser i Seer och i OSK:s förslag till LAH och torde

inte behöva någon närmare utveckling. Följande kan tilläggas.

1 1

Med att någon lider skada såsom näringsidkare avses att enskild person eller bolag, förening, stiftelse eller dylikt, som driver företag, drabbas av en rent ekonomisk förlust. Härunder ryms sådana fall som när en yrkes— eller affärshemlighet blir röjd, det må vara en hemlighet av rent teknisk natur (uppfinning, "know how") eller av affärsteknisk art (kalkylmetoder, omsätt— ningssiffror på skilda rörelsegrenar eller dylikt). En mot— svarighet i Seer är det i 21 å begagnade uttrycket "sådana upplysningar om enskilda företags eller sammanslutningars affärs— eller driftförhållanden eller om - - företags eller

sammanslutningars uppfinningar eller forskningsresultat,

vilkas offentliggörande kan lända vederbörande - företag eller sammanslutning till men". Hur den ekonomiska förlusten kan tänkas uppkomma bör inte vara avgörande. En annan närings— idkare kan tänkas begagna upplysningarna i sin egen tillverk— ning; han kan också tänkas begagna dem i sin reklam som ett

vapen mot den vars förhållanden är i fråga.

Uttrycket lida skada i sin anställning syftar givetvis i första hand på de fall då någon kan befaras mista sin anställning.

Men även mindre långtgående men, såsom att någon går miste

om befordran eller blir flyttad till ett mindre lönsamt eller

trivsamt arbete, åsyftas.

De två angivna sätten att lida skada i ekonomiskt hänseende är bara exempel. Tystnadsplikt föreligger även i det fallet att röjande kan antas medföra att den enskilde eljest lider skada i ekonomiskt hänseende. Även en person som inte är näringsidkare kan tänkas göra en uppfinning. Han bör åtnjuta samma skydd som en näringsidkare i motsvarande situation (jämför 21 & Seer, som i ett likartat fall skyddar även enskild person). Kravet på skada i ekonomiskt hänseende inne- bär, såsom en sammanställning med de två nyss relaterade spe— cialfallen visar, att det skall vara fråga om en icke baga-

tellartad olägenhet.

Vad som menas med att någon utsätts för fara till liv eller hälsa behöver knappast läggas ut närmare. Uppgifter i en bar— navårdsutredning om en flickas eller en pojkes levnadsvanor kan tänkas leda till att barnet blir utsatt för misshandel

av vårdnadshavare. Uppgifter i ett ärende om uppehållstill— stånd enligt utlänningslagen kan, om de blir kända av utlän- ningens hemlands myndigheter, leda till att någon anhörig

där blir utsatt för repressalier.

Att någon blir utsatt för andras missaktning är ett grund- läggande krav i beskrivningen av förtalsbrottet (5:1 BrB).

Såsom framgår av vad som yttrades under förarbetena till bestämmelsen (prop 1962:1O Bs141 f) ligger häri ett krav på uttalanden av en viss bestämdhet, vilka är nedsättande för någons anseende och därmed utgör ett angrepp som kan leda till uteslutning ur gruppgemenskap eller till försvårade

livsbetingelser på annat sätt.

Annat men i personligt hänseende kan vara sådana konsekvenser som att någon blir förföljd eller ofredad av annan utan att fara för liv eller hälsa kan beläggas. Att föräldrarna till ett bortadopterat barn i obehärskade former söker kontakt

med adoptivföräldrarna kan exempelvis betecknas som ett men i personligt hänseende. Andra fall är brytande av familjeband eller isolering som en följd av uppgift om en viss sjukdom. Liksom nyss sades i fråga om skada i ekonomiskt hänseende gäller även här att antagande om bagatellartade förtretlig- heter inte är tillräckligt skäl för tystnadsplikt. Att någon får reklambroschyrer sig tillsända kan sålunda inte anses

fylla kravet på men i personligt hänseende.

Att någon som en följd av anmälan eller utsaga kan antas bli utsatt för våld eller annan menlig åtgärd kan enligt 14 Ö

2 st Seer under vissa ytterligare betingelser leda till att handling inom sjukvården, annan anstaltsvård, barnavården

och nykterhetsvården hemlighålls för den som är föremål för vård. Under uttrycket annan menlig åtgärd ryms olika former

av repressalier med andra medel än fysiska; avsked från an— ställning (exempelvis för arbetare som anmäler missförhållande

till yrkesinspektionen), utstötning ur grupp 0 s v.

Förutsättning för tystnadsplikt enligt p 5 är att "enskild" som har avgivit anmälan o s v vid röjande kunde befaras bli utsatt för menlig åtgärd. Härmed avses givetvis inte det fal— let att en offentlig funktionär enligt sina skyldigheter i tjänsten avger anmälan eller utsaga eller avger utlåtande.

Det kan fordras att en befattningshavare verkställer anmäl—

ningar och avger berättelser, när han är skyldig därtill,

utan avseende på reaktioner från dem som anmälningarna gäller (jämför sou 1966:60 s 171).

Andra stycket i 16 & LOFT undantar vissa myndighetsåtgärder från vad som i övrigt föreskrivs om tystnadsplikt i para— grafen. Den som deltar i domstols handläggning av mål eller rättegångsärenden (d V s ett ärende som inte avser endast interna administrativa frågor) omfattas inte av reglerna i första stycket (jämför ovan under 3.4.2). Det gör inte heller den som deltar i handläggningen av fråga om strafföreläggande (åklagarmyndighet) eller föreläggande av ordningsbot (polis— myndighet). Handläggningen av ärenden om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot kan betraktas som en förenk- lad brottmålsprocess och bör därför följa samma regler som denna. Det kan framhållas att såväl åklagar— som polismyndig— het har att ta befattning med förundersökning i brottmål. I denna sistnämnda typ av myndighetsutövning bör tystnadsplikten gälla på samma villkor som i övrig, i paragrafen beskriven verksamhet (se inledningen till första stycket). Beträffande ärenden som avgörs genom strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot torde det dock endast sällan finnas anledning att räkna med tystnadsplikt till skydd för enskild under för—

undersökningsskedet.

För domstolarnas vidkommande finns viss tystnadsplikt i 21 Q

1 st LOFT.

Den nu behandlade bestämmelsen är den första av reglerna om tystnadsplikt som har karaktär av ramstadgande. Allt det sagda gäller utöver angivna villkor endast om tystnadsplikt av denna natur är föreskriven i lag (d v s annan lag än LOFT) eller i förordning. Sådana föreskrifter kan utformas som hän— visningar till 16 å LOFT. Meddelas föreskrifterna i lag,

finns inte något konstitutionellt hinder för riksdagen att

ge dem en vidare tillämpning än denna bestämmelse har. I

relation till föreskrifter i förordning fungerar 16 å LOFT som ett fullmaktsstadgande: regeringen får föreskriva tyst— nadsplikt för offentliga funktionärer inom den ram som här är uppdragen och kan alltså ge tystnadsplikten en mindre räckvidd. (Se om delegationsproblemet närmare under 5.1.2

ovan).

Paragrafen är således konstruerad som ett ram— och fullmakte— stadgande. Lagstiftaren kan avstå från att förordna om tyst— nadsplikt på områden där allmänheten har befogade anspråk

att få fullständiga besked, t ex om varors sammansättning och

egenskaper. 4.1.1? 17 &: enskilda intressen; förtroliga hänvändelser (direkta)

Nu gällande regler om tystnadsplikt som syftar till skydd för enskilda i fråga om förtroliga hänvändelser finns utströdda

i flera författningar. Till stor del är det fråga om sådana författningar, vilka är aktuella även under 16 &. Inte minst inom det medicinska området finns åtskilliga samtliga lag— stadgade - tystnadsplikter som vänder sig inte bara till of— fentliga funktionärer. Den kanske viktigaste av de sistnämnda finns i 3 © lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för perso— nal inom hälso- och sjukvård m fl, vilket stadgande har ersatt flera tidigare gällande tystnadsplikter (av vilka långt ifrån alla var lagstadgade). Självfallet har de tystnadsplikter

som stadgas i barnavårds—, nykterhetsvårds— och socialhjälps—

lagarna betydelse även i förevarande sammanhang.

För handlingssekretessens vidkommande kan här i fråga om per— sonliga förhållanden nämnas 52 å (rättshjälp), 40 & (sjuk- och hälsovård, barna— och nykterhetsvård samt socialvård i allmän— het), 44 å (skolans elevvård) och 45 & (arbetsförmedling), allt LAH. När det gäller ekonomiska frågor kan redovisas 17 % (medling i arbetstvister), 24 % (postgirot), 25 & (uppdrag

som myndighet utför för enskilds räkning) och 28 5 (post— och televerket), också i LAH.

LOFTzs 17 5 innehåller två stycken. Det första ger skydd åt personliga förhållanden och det andra stycket åt ekonomiska förhållanden (kan avse såväl fysiska som juridiska personer). Ytterligare en principiell skillnad, nämligen att första stycket är en direkt tystnadspliktsregel och det andra ett

ramstadgande, blir det anledning att återkomma till.

Vad som kännetecknar de situationer som behandlas i 17 å är att enskild frivilligt vänder sig till myndighet för att få hjälp. Frivilligheten kan vara mer eller mindre verklig (se 5.4.5): i vissa fall kan hjälpen fås bara från myndighet. Sekretess— och tystnadspliktsreglerna bör utformas så att man såvitt möjligt förebygger att en enskild försättes i ett sådant läge att han av fruktan för obehagliga konsekvenser

för egen del avstår från att söka hjälp.

Som i nyssnämnda avsnitt framhålls är inte rättssäkerhets- intresset så framträdande i dessa fall. En vidare tystnads— plikt är därför ur den synvinkeln möjlig. Ur andra synvink- lar är sådan tystnadsplikt inte bara önskvärd av rent hu— manitära skäl - utan till och med nödvändig för att vissa of—

fentliga funktioner skall kunna upprätthållas.

Ovan under 5 5 har nämnts något om prästs tystnadsplikt.

Den tystnadsplikt som enligt 1686 års kyrkolag åvilar präst omfattar efter ordalagen endast vad som har framkommit under enskilt skriftermål, och det är inte fullt klart, om den därjämte också gäller i fråga om sådant som någon har anför— trott präst under annat själavårdande samtal. TK föreslår att det i inledningen till första stycket sägs att präst (som har prästtjänst och alltså är offentlig funktionär)

har tystnadsplikt om sådant som han har fått veta under bikt eller under själavårdande samtal. TK föreslår också en sådan

ändring av kyrkolagens bestämmelser om tystnadsplikt att

själavårdande samtal uttryckligen kommer att omfattas därav. Detta medför att tystnadsplikten kommer att gälla även så— dana prästvigda som inte uppehåller prästerlig tjänst. (Se härom avsnitt 4.4 nedan.)

I lagtexten omnämnes särskilt läkare som deltar i frivillig undersökning eller vård. Inom det medicinska vårdområdet har, snart sagt sedan urminnes tider, iakttagits särskilda tystnads— plikter, och erfarenhet av hur dessa bör tillämpas finns inom denna sektor. Andra frivilliga hänvändelser som berörs i första stycket avser rådgivning eller medling i personliga angelä— genheter. Sådan rådgivning kan förekomma i många former: det kan ske inom ramen för barna— eller nykterhetsvård, det kan gälla familjerådgivning eller yrkesvalsvägledning, det kan också vara fråga om rådgivning som avhandlas i socialhjälps— lagen. Allt detta sker inom den allmänna sjukvården och häl— sovården, inom socialvården (i vidsträckt mening) eller eljest hos myndighet (t ex kommuns eller landstingskommuns familje—

rådgivningsbyrå).

Ytterligare två fall av frivilliga hänvändelser berörs i första i stycket, nämligen den offentliga arbetsförmedlingen och myn— * dighets verksamhet för att bevilja eller lämna rättshjälp, vare sig det sker från allmän advokatbyrås sida eller från rättshjälpsnämnd. I detta sammanhang bör erinras om att beslut som sådan nämnd fattar inte får hållas hemliga (gäller enligt 5 5 2 st CSK, samma enligt 52 Q 1 st LAH), varför tystnads— plikt ej gäller i fråga om sådant besluts innehåll. Som kom— mittén har framhållit i det föregående (5.4.4, förtroliga hänvändelser) omfattar tystnadsplikten enligt denna para—

graf inte heller den utredning om sökandens ekonomiska förhål— landen som ligger till grund för rättshjälpsnämndens beslut; här kan i stället 16 & bli aktuell. Vad som åsyftas är i stäl— let sådana uppgifter om den angelägenhet vari rättshjälpen

skall lämnas som nämnden anser sig behöva för sin prövning.

Andra stycket tar upp ekonomiska spörsmål. Det allmänna be—

driver, på affärsmässig basis, åtskilliga verksamheter såsom service för allmänheten. I de allra flesta fall kan motsva— rande tjänster köpas från privata företag. Det är alltså närmast ett livsvillkor för det allmännas verksamhet att diskretion kan erbjudas på ungefär samma sätt som de privata serviceorganen kan det. Det första fallet som nämns, medling i arbetstvister, kan väl sägas vara ett undantag från regeln; medlingsfunktionerna torde i praktiken handhas enbart av all— männa organ. En framgångsrik medling förutsätter emellertid en förtrolig behandling av de uppgifter som lämnas (se 7 & lagen 1920:245 om medling i arbetstvister och 4 & kungörelsen 1920:898 med närmare föreskrifter angående medling i arbets— tvister). För verksamheter - provning, bestämning av egenska— per eller myckenhet, värdering eller vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning - kan enskild anlita enskild eller allmän service efter behag. Det är då också rimligt att den enskilde röner samma bemötande vilketdera

alternativ som väljs.

Mycket av det som behandlas i 17 Ö 2 st inryms vad handlings— sekretessen beträffar under 27 & Seer (25 å LAH). Sekretess— reglerna är så konstruerade att åtskilliga myndigheter, som är verksamma inom detta område, har rätt att offentliggöra till olika ärenden hörande handlingar, om det allmännas in— tresse kräver det. I den mån uppgifter finns i en handling, som skall hållas tillgänglig för envar, viker tystnadsplikten i motsvarande mån (7 & LOFT).

Det skall vara fråga om verksamhet som myndighet bedriver

för enskilds räkning eller eljest enligt enskilds uppdrag. Häri ligger att tystnadsplikt enligt 17 Ö 2 st inte kan gälla när myndighet utför arbete för annan myndighets räkning. I sådana fall får i stället 15 å eller annan tillämplig bestäm- melse i LOFT tillämpas. Det fallet att en myndighet utför uppdrag för en annan myndighets räkning kan bli att bedöma

enligt 5 och 8 åå LOFT. Den som arbetar med uppdraget kan

enligt 5 å få tillgång även till hemliga uppgifter, och enligt 8 © blir han bunden av samma tystnadsplikt som gäller hos den

myndighet som ger uppdraget.

Slutligen gäller tystnadsplikt enligt 17 Ö 2 st för uppgifter som kommer till tjänstemans kännedom i samband med bankrö— relse eller annan ekonomisk verksamhet, som myndighet bedriver till allmänhetens tjänst. Postverket, televerket,

SJ och de övriga, statliga affärsdrivande verken torde vara de som främst är avsedda att täckas av denna regel. Post— banken är numera sammanslagen med Kreditbanken den nya 8 k PK-banken är ej en myndighet - och dess tjänstemän är inte offentliga funktionärer. Däremot lånar riksbanken ut pengar både i enlighet med författningsbestämmelser och som ett led i ren affärsmässig bankrörelse. Ärende om beviljande av lån enligt bestämmelse i författning tillhör myndighetsutövning i den mening uttrycket har i 16 &. Det följande låneförhål— landet blir däremot att jämställa med ett av vanliga privat— rättsliga bestämmelser reglerat förhållande. Inom riksbankens rent affärsmässiga bankrörelse blir givetvis bara 17 & till-

lämplig.

Tystnadsplikten avser enskilds hänvändelse. Den omfattar dessutom allt som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning av hänvändelsen. Hit hör vid läkarkonsultation den diagnos läkaren ställer, de läkemedel han skriver ut

och den ytterligare behandling han anbefaller. I en statlig bankrörelse kommer tystnadsplikten att omfatta inhämtade re— ferenser, yttranden som har fällts under överläggning i ett beslutande kollegium o s v. En förutsättning som anges i lagtexten är att det kan antas att den som har hänvänt sig till myndigheten har förutsatt förtrolig behandling. Ett så— dant antagande torde man ofta få göra då enskild inte har givit uttryck för något annat.Detta gäller givetvis i första hand sådana förhållanden som brukar betraktas som ömtåliga:

psykisk hälsa, intima familjerelationer, missbruk av alkohol,

förhållandet till arbetskamrater, arbetsförmåga. Omvänt kan

det finnas fall där en aktivitet från enskild i motsatt rikt— ning bör krävas för att tystnadsplikt skall uppkomma. Tele— fonabonnenters nummer och adresser är exempel härpå, likaså adressförändringar hos postverket. Normalt skall också upp— gift kunna lämnas från sjukhus om att viss person vårdas där,

t ex på grund av trafikskada eller sjukdom som det inte kan vålla den drabbade något obehag att annan får kännedom om. Sådana uppgifter torde i de flesta fall anses som helt oförarg— liga, och det kan som regel inte antagas att den enskilde för— utsätter förtrolig behandling. Det bör ankomma på denne att uttryckligen begära förtrolig behandling. För ett affärsdri— vande verk kan det bli en ekonomisk fråga, om en sådan särskild service skall lämnas. I vissa fall kan en myndighet som ett villkor för sina tjänster ange att uppgifter av vissa slag inte hålles hemliga (jämför OK 1 sou 1966:60 s 150). I andra fall, där tvekan råder, bör frågan om möjligt hänskjutas till

den enskilde.

Inledningsvis anmärktes att de båda styckena i paragrafen skiljer sig åt även på det sättet att det första stycket

för sin tillämpbarhet inte är beroende av bestämmelser i andra författningar, medan det andra stycket liksom 16 å gäller endast om sådan tystnadsplikt som beskrivs i stycket finns stadgad i lag (annan än LOFT) eller i förordning. På samma sätt som har angivits vid 16 å innebär uttryckssättet att stycket samtidigt är ett fullmaktsstadgande för regeringen. Motivet till att andra stycket har utformats på detta sätt är att det finns åtskilliga ekonomiska relationer där sekretess som regel saknar aktualitet, t ex SJ:s persontrafik och för— säljning av biljetter till ett statligt eller kommunalt mu- seum. Behovet av tystnadsplikt bör prövas på varje område efter dess förutsättningar, för att inte befattningshavarna skall behöva känna sig osäkra. Detta sker lämpligast genom att riksdagen eller regeringen får ta ställning genom beslut

i form av lag eller förordning. När det gäller personliga

förhållanden finns inte skäl att kräva en sådan särskild prövning. En tillräcklig gräns för tystnadsplikten dras genom kravet på att den som gör hänvändelsen kan antagas ha förut—

satt förtrolig behandling.

Härtill kommer att hela 17 Q är avsedd att hindra meddelan- den till massmedierna. Befogad invändning mot att första stycket utan undantag ges sådan effekt torde inte kunna resas. Däremot skulle det säkerligen föra för långt om andra stycket finge gälla gentemot massmedierna utan någon begränsning. I

de fall där lagstiftaren efter prövning av behovet inom ett visst verksamhetsområde finner, att en tystnadsplikt av den omfattning och innebörd som 17 ä 2 st har verkligen behövs, där skall emellertid denna tystnadsplikt enligt förslaget gälla även mot massmedierna. Det skall härvid inte spela

någon roll, om tystnadsplikten tas in i lag eller i förord—

ning. Görs i endera slaget av författning beträffande tystnads— plikt en hänvisning till 17 ä 2 st LOFT, kommer alltså denna plikt att ha företräde framför meddelarskyddet. (Jämför härom 5.6.9 ovan och 4.2 nedan.)

4.1.18 18 %: enskilda intressen; förtroliga hänvändelser

(indirekta)

Denna bestämmelse skiljer sig från den närmast föregående

genom att den inte rör enskilds förtroliga förbindelser di— rekt med myndighet utan sådana förbindelser med privat närings_

idkare och liknande, som är föremål för myndighets undersök— ning eller kontroll enligt författning. Det är alltså, skulle man kunna säga, fråga om skydd för "tredje man". Typexempel på nu gällande regler om tystnadsplikt som fyller en dylik funktion utgör 19 & datalagen (1975:289), 18 & kreditupplys— ningslagen (1975:1175) och 16 å inkassolagen (1974:182).

Ytterligare kan nämnas 48 9 lagen (1919z240) om fondkommis—

sionsrörelse och fondbörsverksamhet. Samma funktion fyller

3 1 1 1 1 1 1 1 1

i

117 Ö 2 st taxeringslagen (1956:625), låt vara att denna be— stämmelse bereder skydd även åt den som är föremål för taxe—

ringsrevision.

I 50 Ö 1 st (handlingar hos bl a bank— och försäkringsinspek- tionerna) och 55 % (frågor om inträde i advokatsamfundet m m) LAH finns regler om handlingssekretess som bygger på samma

grund.

Den som deltar i handläggningen av ärende om beskattning kan lätt nog få insyn i den skattskyldiges förbindelser med andra personer eller företag. I den mån sådana uppgifter inte är direkt nödvändiga för beslut i ärendet, bör de självfallet behandlas konfidentiellt. Samma sak gäller i fråga om till- stånd eller auktorisation enligt lag eller förordning att bedriva yrke eller näringsverksamhet eller att företa viss åtgärd. En ansökan om att antas som advokat behandlas av advokatsamfundets styrelse. Samfundets disciplinnämnd har att handlägga frågor om disciplinära åtgärder mot advokat (erin- ran, uteslutning). Varken styrelsen eller nämnden är myndig- het, men HD är besvärsinstans, och JK kan föra talan på det allmännas vägnar. Socialstyrelsen utövar tillsyn över alla läkare, såväl sådana som har ställning av offentliga funktionärer som privatpraktiserande, och har i denna verk— samhet tillgång till alla patientjournaler. - Kommerskollegium handlägger frågor om auktorisation eller godkännande av revi— sorer. Uppgifter om de sökandes klienter och uppgifter om vad dessa har meddelat de förra i förtroende kan härigenom bli tillgängliga för tjänstemän vid kollegiet. Uppgifterna i fråga bör stanna hos dem. - Tillstånd att företa viss åtgärd behövs t ex för att upprätta ett personorienterat ADB—register. Det är datainspektionen som har att pröva förutsättningarna för sådant tillstånd. Detsamma bör gälla för andra tjänstemän som deltar i utövningen av tillsyn enligt lag eller förordning över ekonomisk förvaltning eller yrkes- eller näringsverksam- het. Bank— och försäkringsinspektionernas verksamhet utgör

exempel på detta. Samma är förhållandet med datainspektionens

tillsyn enligt såväl data—, kreditupplysnings— som inkassola— garna. — Andra exempel finns och sammanfattas med orden "den som eljest medverkar i undersökning eller kontroll för det allmännas räkning av någons förvärvsverksamhet eller ekono— miska förhållanden".

Det vore, sammanfattningsvis, inte godtagbart, om enskildas förtroliga meddelanden till yrkesutövare eller företag eller i övrigt deras förtroliga kontakter med dessa skulle bli all— mänt tillgängliga som en följd av myndighets tillsyn. Denna paragraf är också avsedd att ha företräde framför meddelar- skyddet.

4.1.19 19 å: enskilda intressen; andra fall

I denna bestämmelse behandlas de mellanformer av allmän verk— samhet, som inte utgör handläggning av ärenden inom ramen för myndighetsutövning och inte heller hör till förtroendefallen. Även här förekommer det ofta att myndigheterna får kännedom om enskildas förhållanden. Ofta nog finns vissa uppgifter om * enskilda antecknade i allmänna handlingar. En förutsättning för att tystnadsplikt alls skall föreligga är då att dessa handlingar faller under något sekretesstadgande. Om handlingar—| na gör det, gäller tystnadsplikt om deras innehåll, se under i 20 5 nedan. Många uppgifter och iakttagelser blir dock icke antecknade. För sådana fall behövs en regel om tystnadsplikt.

Nu gällande regler om tystnadsplikt, vilka kan anses utgöra paralleller till 19 å, finns i flera olika författningar _ liksom förhållandet är i fråga om 16 och 17 så. Delvis är bestämmelserna gemensamma för dessa tre paragrafer. Både barna- och nykterhetsvårdslagarna reglerar verksamhetsformer som inte är hänförliga under 16 eller 17 5. Ett par andra bestämmelser som kan nämnas i sammanhanget är 15 och 58 åå stadgan (1956:551) för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

1 De verksamheter som åsyftas i 19 Q är i många fall sådana som

utövas mera fortlöpande eller varaktigt. För att ta ett exem- pel från ett område, där det i dag inte finns några allmänna bestämmelser om tystnadsplikt, nämligen skolväsendet: handlägg— ningen av ärenden om intagning, disciplinpåföljder, betygsätt- ning och avstängning torde falla in under 16 &; rådgivning inom skolsjukvården, hos skolpsykolog eller hos kurator hör till förtroendefallen, vilket innebär att 17 ä 1 st blir till- lämpligt. Däremot hör den vanliga, löpande undervisningen och lärarnas kontakter utanför lektionssalen med eleverna och deras målsmän varken till myndighetsutövningen i 16 ézs me- ning eller till förtroendefallen. Sådana delar av skolans

verksamhet blir i stället att hänföra under 19 &.

Andra exempel utgör verkställighet inom eller utom anstalt

av åtgärder som har beslutats av organ inom den allmänna barna— eller nykterhetsvården, eller sådan verkställighet av brotts— påföljder. Vidare bör hit hänföras delar av sjukvården, som faller utanför förtroendefallen. Man tänker då här främst på den psykiatriska vården på slutna anstalter samt fall då läkare utför undersökning och avger utlåtande efter beslut

av myndighet. Vissa andra delar av den offentliga verksam— heten kan inte heller föras in under vare sig 16 eller 17 å LOFT. Så är det med den offentliga statistiken och likaså med statliga inspektioner och granskningar av skilda slag, d v s fortlöpande författningsreglerad tillsyn. I fråga om statistik torde dock alla uppgifter om enskilda framgå av skriftligt material, och i allmänhet är inga uppgifter kända för myn— digheterna förrän de har blivit dokumenterade. Här är 20 % LOFT tillfyllest. Statistiken tas alltså inte med i uppräk— ningen i 19 å. När det gäller fortlöpande kontroll och till— syn bör erinras om skyddet för tredje man enligt den förut behandlade 18 ©. '

I 19 Q 1 st har en uppräkning gjorts av de fall som typiskt bör omfattas därav. Regeln skall följaktligen gälla för den

som hos myndighet sysslar med polisiär eller exekutiv verk-

samhet, sjukvård även djursjukvård, av hänsyn till ägarnas intressen, finns med i uppräkningen kriminalvård, barnavård, nykterhetsvård, annan vård inom anstalt, kontroll över utlän— ningar, personalvård, personalkontroll, undervisning, forskning utredning, attityd— eller opinionsundersökning, tillsyn eller annan kontroll över näringslivet eller rättstvist, upphandling, förhandling om köp eller försäljning, upplåning, utlåning eller annat ekonomiskt mellanhavande. En förutsättning är att det ska vara fråga om annan verksamhet än sådan som avses i 16 eller

17 å. Under verksamheten kan olika spörsmål uppkomma discipli nära åtgärder inom skolväsendet, t ex, har redan nämnts — vilka kan vara hänförliga under 16 eller 17 Ö. En i fångvårdSanstalt intagen kan begära permission. Anstaltens behandling av hans ansökan är ett ärende inom ramen för myndighetsutövning. Den intagne kan bli sjuk och behöva uppsöka anstaltens läkare (fri-

villigt). Vad han yttrar till läkaren blir då hänförligt under 17 &.

Beträffande polisiär verksamhet innebär undantaget för 16 &, ai förundersökningarna faller utanför 19 paragrafens område. Vad & åsyftas här är främst fall när polisen lämnar handräckning åt annan myndighet och därvid får insyn i enskildas förhållanden.

Nämnda uppräkning är avsedd att vara uttömmande. Skulle nya verksamhetsformer uppträda som enligt lagstiftarens mening

bör komma in i uppräkningen, måste bestämmelsen kompletteras.

Tystnadsplikten enligt första stycket omfattar anmälan från enskild samt allt vad tjänstemannen under verksamheten inom myndighet eller för myndighets räkning erfar om enskilds per— sonliga eller ekonomiska,förhållanden. Innehållet i en an- mälan kan vara av otrevlig art för den som avses med anmälan, även om det inte är fråga om ett ärende som avses i 16 &. Till skillnad från 17 & ligger inte heller avgörandet av om tyst— nadsplikt skall gälla eller ej hos den till vars förmån sådan plikt skall upprätthållas. Det krävs blott att det kan antas

att röjande skulle medföra skada eller obehag antingen för

den som direkt berörs av uppgiften eller för nära anhörig till sådan person. Till anhörig kan räknas även sådan som bor tillsammans med den person det gäller utan juridiska el—

ler biologiska band.

Det skulle kunna hävdas att ett så allmänt hållet skaderek— visit det fordras ju inte så mycket för att "obehag" skall uppstå för någon - skulle leda till överdriven försiktighet. Här finns dock remedier. Ett har redan berörts: de verksam- hetsområden, inom vilka regeln är avsedd att gälla, är upp- räknade i paragrafen. TK föreslår vidare, att tystnadsplik— ten enligt 19 & inte skall gälla gentemot massmedierna (se vidare under 5.6.10 och 4.2).

De flesta av de verksamheter, som är uppräknade i 19 Q, är sådana att en tystnadsplikt kan gälla utan andra begränsningar än dem som följer av det uppställda skaderekvisitet och av

de allmänna bestämmelserna i 5 - 7 och 9 åå. På vissa områden - undervisning, forskning, utredning och attityd— eller opinionsundersökning kan dock förhållandena vara mera varie— rande och här bör krävas särskild föreskrift i lag eller förordning. Paragrafen är alltså delvis en rambestämmelse och en fullmaktsregel, liksom 16 å och 17 ("> 2 st. I fråga om under— visning kan också hänvisas till vad som har sagts i det före— gående (5.1.2) om begränsningar av tystnadsplikten med av— seende på studielämplighet och studieprestationer. Sådana begränsningar kan tagas in i skollagen eller i den förordning

det är fråga om.

Som ett andra stycke till 19 5 har upptagits en specialregel, som anger att den som tjänstgör i myndighets telefonväxel

har tystnadsplikt beträffande inkommande och utgående samtal. Växeltelefonist kan ej sägas delta i myndighets avgörande av ärende (16 &) eller vara mottagare av förtroenden (17 5) eller i övrigt syssla med eller delta i sådana verksamhets—

former som angivits i 19 Q 1 st. Likväl kan mycket sådant,

varom andra tjänstemän inom samma eller annan myndighet har tystnadsplikt, bli känt för växeltelefonisten. Härvidlag be— reder 8 9 1 i LOFT skydd. En växeltelefonist kan emellertid få reda på mycket som inte eljest är belagt med tystnadsplikt. Den allmänna principen om skydd mot intrång i post— och tele— förbindelser och mot hemlig avlyssning (2:5 RF) motiverar en bestämmelse om tystnadsplikt. Inte heller denna regel skall ha företräde framför meddelarskyddet.

4.1.20 20 å: hemliga uppgifter i allmänna handlingar m m

Tystnadsplikt framstår som ett nödvändigt komplement till handlingssekretessen. Eljest skulle de intressen som ligger bakom att en allmän handling hålls hemlig kunna åsidosättas genom att handlingens innehåll muntligen delgavs annan.

I praxis har - före årsskiftet 1974/75 antagits att en dylik tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling förelåg, utan författningsstöd.

I prop 1975:8 föreslogs - jämte andra författningar - en

lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt, vilket förslag inte godtogs av riksdagen. Lagförslagets 4 & var utformad som ett generellt bemyndigande för regeringen att i förordningens form meddela förbud för envar offentlig funktionär som tar del av hemlig handling att yppa dess innehåll. Man hade valt denna konstruktion för att undvika att ett sådant förbud skulle få effekt på meddelarskyddet.

OSK föreslog (55 ? LAH) en regel om tystnadsplikt beträffan— de innehållet i hemlig handling. Härmed menades, enligt vad som sades i motiven (SOU 1975:22 s 111), de delar av handlingen som bedömda efter sitt innehåll inte fick utlämnas. Regeln föreslogs bli införd i LAH under den förutsättningen att den inte automatiskt finge effekt på meddelarskyddet (anfört ställe)

Även enligt TK:s uppfattning föreligger ett klart behov av

en regel om tystnadsplikt för innehållet i hemlig handling. Åtskilliga av de bestämmelser om handlingssekretess som finns

i Seer eller i OSKzs förslag till LAH täcks, vad angår tyst- nadsplikt, av andra regler i LOFT. Det finns dock en grupp så— dana regler som inte är täckta på så sätt. Som exempel kan näm— nas följande bestämmelser i LAH, nämligen 15 Q 1 st (dagbok på fartyg), 16 & (skeppsbyggnadsavtal), 20 Q 2 st (kartellre- gister), 56 & (allmänna kriminalregistret m fl) och 47 å (folkbokföringen). Det rör sig här om skilda slag av register

och liknande handlingar.

Andra exempel som kan hänföras hit utgör 18 å (patent- och mönsterskydd), 20 Q 1 st (andra handlingar hos statens pris- och kartellnämnd än kartellregister), 22 & (uppgifter i vissa planeringsfrågor), 26 & (giftinformationscentralen) eller

35 & (statistik).

I samtliga nämnda fall är behovet av sekretesskydd mycket nära knutet till innehållet i allmänna handlingar. Separat

reglering av tystnadsplikten framstår som överflödig i dessa fall.

I 20 å föreskrivs att den som får del av handling som skall hållas hemlig enligt bestämmelse i LAH - med ett angivet undantag - har tystnadsplikt i fråga om sådana uppgifter i handlingen som utgör grund för hemlighållandet. Undantaget är 50 & 1 st LAH som beträffande personuppgift som ingår i personregister enligt datalagen bl a stadgar att den inte

får utlämnas, om det kan antas att uppgiften skall användas för ADB-behandling i strid med datalagen. Detta är en sekre- tessregel som gör det möjligt att hemlighålla även offentliga personuppgifter. Sådana får ej databehandlas utan datainspek- tionens tillstånd, och om förvarande myndighet antar, att

den som begär att få ut sådan uppgift skall databehandla den utan att avvakta eller ens söka tillstånd, kan myndigheten alltså vägra att lämna ut uppgiften. Det är här inte fråga

om en vanlig sekretessregel. Tystnadsplikt bör därför inte

anknytas till bestämmelsen.

I de fall, där tystnadsplikten är knuten enbart till det för- hållandet att uppgift finns i allmän handling som skall hållas hemlig, kan ett glapp uppstå. Man kan t ex tänka sig att for- muläret till ett skriftligt prov som blir en allmän handling och därmed underkastat sekretessreglerna (enligt 7 & LAH), först när det expedieras, lämnas ut dessförinnan. Ingen sär— skilt föreskriven tystnadsplikt har brutits därigenom, och det är inte heller en allmän handling som lämnas ut. Med tanke

på sådana och liknande fall kan det behövas en regel om tyst— nadsplikt beträffande uppgifter i uppteckningar, som till följd av reglerna i 5 kap MGL ännu inte är allmänna handling- ar. En förutsättning är att uppgifterna på något sätt har blivit dokumenterade. De kan finnas i en minnesanteckning som omnämns i 5:4 p 1 MGL. Som ett komplement till huvudregeln i 20 & LOFT om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling föreslås på grund av det sagda att samma tystnads- plikt skall gälla i fråga om uppgifter i uppteckning som

verkställes under arbete med att upprätta sådan handling.

Bestämmelsen gäller bara den som får del av handlingen eller uppteckningen under verksamhet hos myndighet. Detta följer av 1 5. Annan person som får del av hemlig handlings innehåll kan ha fått del av förbehåll i samband med att uppgiften lämna- des ut (se 5 © LOFT). Bryter han mot förbehållet tillämpas straffstadgandet i 22 5.

Som en följd av förslaget att tystnadsplikten beträffande innehållet i hemlig handling skall föreskrivas i denna para-

graf, bör motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt utgå ur LAH.

TK delar OSK:s uppfattning (samma ståndpunkt har MMU intagit, och den uttrycks också i prop 1975:8) att en tystnadsplikts— regel av detta slag inte bör ha generellt företräde framför meddelarskyddet. Vissa undantag härifrån föreslås dock, se

4.1.2' 21 å: domstolars och förvaltningsmyndigheters över— läggningar och deras ännu icke meddelade beslut En tystnadsplikt som motsvarar den i 21 % föreskrivna före- slogs i prop 1975:8 (lag om offentliga funktionärers tystnads— plikt, 2 och 5 åå). Beträffande domarpersonalen, som jämte övriga vid domstolarna verksamma tjänstemän behandlas i 21 ä 1 st, anses att de genom att ha avlagt den i 4:11 RB före— skrivna domareden (eller försäkran) har kommit att lyda under en lagstadgad tystnadsplikt ("varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller"). Ett liknande å— tagande innefattas i den ed eller försäkran som skall avläg— gas av icke lagfaren protokollförare (6:2 st 2 RB). För övrig personal vid domstolarna kan motsvarande tystnadsplikt i viss utsträckning grundas på bestämmelser i instruktioner, men främst vad gäller tingsrätterna har sådan tystnadsplikt tidi— gare varit oreglerad. Den får därför anses sakna giltighet ef—

ter det att den nya RF har trätt i kraft.

För förvaltningsmyndigheternas vidkommande saknas tystnads- plikter i detta avseende. Självfallet kan dock många bestäm— melser om tystnadsplikt ha den effekten att de förbjuder rö— jande även av sådant som har sagts vid en överläggning inom en förvaltningsmyndighet. Så är exempelvis fallet med barna- vårdslagens förbud (91 &) för den som är eller har varit verksam inom samhällets barnavård att obehörigen yppa vad han

därvid har erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Frågor om tystnadsplikt kring förvaltningsmyndigheternas överläggningar och ännu ej meddelade beslut behandlas i 21 Ö 2 st. I första stycket avses endast vid domstol tjänstgörande personal. Den främsta motiveringen för tystnadsplikten om innehållet i domstols ännu ej meddelade domar och beslut är att sådana avgöranden blir slutgiltiga först när de föreligger i underskrivet skick. Har viss tid bestämts för avgörandet,

fordras givetvis dessutom att denna tid är inne. Innan av—

görandet på detta sätt är slutgiltigt, kan domstolen hålla det inne och ersätta det med ett annat. Ny tid kan som regel också bestämmas. Blir avgörandets innehåll känt i förväg, kan domstolen bli utsatt för påverkan utifrån. Det kan också tänkas att part vidtar vissa åtgärder på grund av att han har fått kännedom om ett ännu icke meddelat avgörandes inne- håll. Blir detta sedan ett annat, kan parten lida rättsför— luster.

Tystnadsplikten i fråga om vad som yttras under sådan enskild överläggning som föregår domstols avgörande är, åtminstone såvitt gäller tiden intill dess avgörandet meddelas, en i det närmaste självklar konsekvens av den tystnadsplikt som fram till samma tid skall gälla i fråga om avgörandets innehåll. Efter denna tidpunkt föreligger i vart fall ej tillräckligt starka skäl att gentemot massmedierna upprätthålla en sådan tystnadsplikt (se beträffande meddelarskyddet i anslutning till 21 å LOFT ovan 3.6.12 och nedan 4.2). För tiden fram

till dess domstolen skilt målet från sig genom att meddela

dom eller beslut kan flera överläggningar hållas inom rätten. Utkast till domskäl och domslut kan ha upprättats för dis- kussion. Beträffande allt sådant bör en ovillkorlig tystnads— plikt upprätthållas fram till den tidpunkt, då ett avgörande blir offentligt. Det bör här erinras om att först då - oavsett vilket i och för sig skriftligt material som än må finnas dessförinnan - en allmän handling har upprättats. Reglerna om handlingssekretess saknar betydelse för den nu diskuterade tidrymden, som i det överväldigande antalet fall blir tämligen kort.

Tystnadsplikten angående innehållet i dom eller domstols beslut upphör när domen eller beslutet meddelas. Har domsto— len först fattat beslut om en version men sedan ersatt denna med en annan, som blir den slutgiltiga, omfattas innehållet i den första versionen alltjämt av tystnadsplikt. Denna ver— sion får jämställas med vad som har yttrats vid domstolens

enskilda överläggning, och här finns inte någon tid angiven, då tystnadsplikten upphör att gälla.

Första stycket till 21 & LOFT stipulerar alltså tystnadsplikt om berörda förhållanden för den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol. Detta stycke gäller generellt, och be— stämmelser med samma materiella innehåll behöver ej återfin— nas i annan lagstiftning.

Formerna för förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna är inte lika noga reglerade som inom rättegångsväsendet. Vad som inom det sistnämnda stadgas om formerna för beslutsfattande företer dock vissa likheter med vad som gäller för förvalt— ningsmyndigheters beslut, varigenom i särskilda fall för enskild bestämmes om förmån, rättighet, skyldighet, discipli— när bestraffning eller annat jämförbart förhållande (se angå- ende beslut hos förvaltningsmyndigheter erinringar av JO som refererats i prop 1975z8 s 57 och uttalanden av departements— chefen i samma prop s 65). Många av förvaltningsmyndigheterna arbetar i domstolsliknande former med domstolsliknande upp— gifter, och deras beslut fullföljs i förvaltningsdomstol, där tystnadsplikt föreslås gälla enligt första stycket. Med hänsyn till att de myndigheter, där en tystnadsplikt om inne— hållet i ännu ej meddelade beslut och om vad som har yttrats i förtroende under överläggning till sådant beslut, är så skiftande till sammansättning och arbetsuppgifter har det synts lämpligast att göra 21 ä 2 st till ett ramstadgande av samma typ som 16 och 19 åå samt 17 Q 2 st. Detta innebär alltså att tystnadsplikten gäller endast om en annan lag eller en förordning innehåller uppgift om att för det speciella för— valtningsområde, varom lagen eller förordningen i övrigt handlar, tystnadsplikt enligt 21 Q 2 st LOFT skall gälla. På så sätt ges möjlighet att mera ingående undersöka behovet av sådan tystnadsplikt i varje särskilt fall.

Det sist sagda innebär också att stycket innefattar en dele-

gation från riksdagen till regeringen av normgivningsmakten. — 21 Ö 2 st LOFT är icke avsett att genombryta meddelarskyddet. I fråga om första stycket skall däremot tystnadsplikt gälla

även gentemot massmedierna till dom meddelas (se 5.6.12 och

4.2).

4.1.22 22 å: ansvarsbestämmelse

I 1975 års förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt (prop 1975z8) föreslogs som 5 å en ansvars- bestämmelse som skulle gälla den som uppsåtligen bröt mot föreskrift som hade meddelats med stöd av någon av lagens fullmaktsbestämmelser (d v s 1, 5 och 4 åå). Påföljden före- slogs vara böter eller fängelse i högst ett år, om inte annat följde av BrB. I dennas 20:5 (i ännu under 1975 gällande ly— delse) stadgas att ämbetsman, som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet, skall dömas för brott mot tystnadsplikt till suspension

eller avsättning och därjämte, "om skäl äro därtill", till fängelse i högst ett år, allt under förutsättning att gär— ningen inte eljest är belagd med straff. För ringa fall stad- gas böter, och även förutvarande ämbetsmän lyder under regeln

på grund av en bestämmelse i andra stycket.

Enligt SFS 1975:667 skall fr o m årsskiftet 1975/76 i stället gälla a) att regeln omfattar envar som till följd av lag eller annan författning har tystnadsplikt och b) att påfölj— den för alla som överhuvudtaget omfattas av bestämmelsen skall vara böter eller fängelse i högst ett år. Genom ett tilläggs- stadgande har föreskrivits att även oaktsamhetsbrott är straffbara, som sådana med enbart böter som påföljd. Enligt 20:5 st 3 BrB i ny lydelse enligt SFS 1975:667 får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal

eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

LOFT:s 22 5 innebär att BrB:s reglering skall bli tillämplig för all tystnadsplikt som föreskrivs i LOFT eller med stöd härav. Detta leder i sin tur till att straffbestämmelserna i flera av de nu gällande tystnadspliktsbestämmelserna lämp— ligen bör utgå i och med att dessa ersätts med hänvisningar till LOFT (se mera härom nedan under 4.9).

I övrigt stadgas i 22 & att brott mot förbehåll som kan ha uppställts vid utlämnande enligt 3 © skall bedömas såsom brott mot tystnadsplikt. Publicering i massmedium i strid med sådant förbehåll bör bli straffbar såsom otillåtet offentlig— görande enligt 6:19 MGL; se härom under 4.11. Regleringen innebär även att oaktsamhetsbrott blir straffbara. I förhål— lande till massmedierna skall dock enligt förslaget till tillämpningslag till 8:4 MGL endast uppsåtliga brott mot tystnadsplikt komma i fråga för bestraffning i de fall då

meddelarskyddet inte utesluter lagförande. 4.1.23 Övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagen om offentliga funktionärers tystnads—

plikt bör träda i kraft den 1 januari 1977.

Det är önskvärt att den nya RF:s syn på tystnadsplikterna såsom begränsningar av den grundlagsstadgade yttrandefri— heten tränger igenom så snart som möjligt. Till stor del har detta skett redan genom HF:s ikraftträdande, nämligen däri— genom att de tidigare, oreglerade tystnadsplikterna har upp— hört att gälla. De tystnadsplikter som grundar sig på beslut av förvaltningsmyndigheter och kommunala organ torde, så— vitt de är av sådan vikt att de bör gälla även framdeles,

ha motsvarigheter i LOFT:s paragrafer eller också kunna bli ersatta genom föreskrifter av regeringen grundade på delega— tionsstadgandena i LOFT. Det kan därför knappast finnas någon anledning att låta någon sådan tystnadsplikt gälla även efter

det att LOFT har trätt i kraft. Såsom en övergångsbestäm—

melse anges därför, att av kommun, landstingskommun, kyrklig kommun eller förvaltningsmyndighet meddelad föreskrift om

tystnadsplikt upphör att gälla när LOFT träder i kraft.

Även de av Kungl Maj:t meddelade föreskrifterna om tystnads— plikt (se bilaga 1) blir i betydande utsträckning ersatta genom bestämmelser i LOFT. Många av dem kan därför upphöra att gälla eller, något som TK förordar för flertalet fall (se 4.10), ersättas med föreskrifter som innebär hänvisningar till LOFT. I fall då föreskrifter meddelade av Kungl Maj:t inte motsvaras av bestämmelser i LOFT som är direkt tillämp— liga innebär LOFT i många fall bemyndigande för regeringen att förordna om tystnadsplikt, då i den formen att bestäm— melser i LOFT göres tillämpliga. TK diskuterar i avsnitt 4.10 principerna för arbetet med att anpassa tystnadspliktsreglerna i författningar meddelade av Kungl Maj:t efter det nya sys— temet. Det är angeläget att detta arbete slutföres innan LOFT träder i kraft eller i varje fall så snart som möjligt däref- ter. TK föreslår en övergångsbestämmelse enligt vilken de av Kungl Maj:t meddelade föreskrifterna om tystnadsplikt för of— fentliga funktionärer automatiskt upphör att gälla ett år efter det att LOFT har trätt i kraft, om de inte dessförinnan har upphävts genom beslut av regeringen eller genom sådant beslut anpassats efter LOFT:s principer. Undantag bör dock gälla för fall då en av Kungl Maj:t meddelad föreskrift kan stödjas på bemyndigande i LOFT.

4.2 Lagen om tillämpning av 8 kap & & massmediegrundlagen

4.2.1 Inledning

I avsnitt 2.5 ovan har redogjorts för gällande rätts lösning

av problemet hur gränsdragningen mellan tystnadsplikt och med- delarskydd skall göras. Systemet att ge alla lagstadgade tyst— nadsplikter generellt företräde framför meddelarskyddet har

en uppenbar fördel: det råder ingen tvekan om vilka tystnads— plikter som har angiven räckvidd. Ur andra synvinklar måste det dock hävdas att denna lösning är ett trubbigt instrument. Vik— tiga tystnadsplikter faller utanför det absoluta området ehuru de borde höra dit; andra är lagstadgade men framstår som jäm—

förelsevis oviktiga.

I sitt betänkande (SOU 1975:49), "Massmediegrundlag", har MMU anvisat en utväg som ur många synvinklar framstår som lämplig. Det stadgas 1 8:4 MGL att, om någon lämnar meddelande för of— fentliggörande i tryckt skrift, radioprogram eller film och härvid åsidosätter en tystnadsplikt som enligt lag eller för- ordning åvilar meddelaren, straff får ådömas för åsidosättandet

om så är föreskrivet i särskild tillämpningslag till stadgandet.

TK har stannat vid den utväg MMU har anvisat men vill hänvisa till vad som sägs under 5.6.1 om JK:s remissyttrande över

MMU:s betänkande.

Lagförslaget kan även anknytas till den gällande TF om 7:5 i denna grundlag ändras så att den i sak överensstämmer med 8:4 MGL.

4.2.2 1 %: bör endast uppsåtliga brott omfattas?

Äsidosättande av tystnadsplikt skall enligt den nya ledelsen av 20:5 BrB (SFS 1975:667) vara straffbart även när gärningen

inte är uppsåtlig utan begås av oaktsamhet. MMU har emeller— tid i motiven till 8:4 i förslag till MGL (SOU 1975:49 s 269) yttrat att den som är meddelare enligt grundlagen inte bör kunna straffas vid oaktsamt åsidosättande av tystnadsplikt. Något uttryckligt stadgande härom har MMU inte ansett behöv- ligt: enligt den allmänna terminologin i förslaget till grund— lag skall nämligen, yttrar utredningen, brott enligt denna, när det inte har begåtts uppsåtligen, vara straffbart endast när detta angives särskilt.

I enlighet med MMU:s ståndpunkt föreslår TK att överträdelse av tystnadsplikt genom meddelande enligt 8:1 MGL skall vara brottslig bara när den begås uppsåtligen. Detta anges i in— gressen till 1 5 av förslaget till lag om tillämpningen av 8:4 MGL (i det följande kallad TL).

Begränsningen till uppsåtliga brott har stor principiell be- tydelse, och TK anser det otillfredsställande att den framgår endast genom en tolkning av MGL med hjälp av dess allmänna terminologi. TK anser att MGL bör innehålla en bestämmelse som anger denna begränsning. Då frågan härom till stor del faller utanför TK:s uppdrag, har TK icke utarbetat något förslag till en sådan bestämmelse, jämför dock bilaga 4.

När en hemlig uppgift har publicerats, är det givetvis ogörligt att ha någon uppfattning, huruvida den överträdelse som kan ha förövats av någon offentlig funktionär har begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Det kan då inte hävdas att det är oriktigt att bedriva efterforskning efter den som har lämnat uppgiften. Det kan förekomma att man lyckas identifiera denne men att han inte kan fällas till ansvar därför att uppsåt inte kan styrkas. Gärningsmannen har då, utan att ha blivit dömd för brott, för- lorat det som kanske framstår som det viktigaste för honom, nämligen sin anonymitet. Hans ställning på arbetsplatsen och hans förhållande till överordnade kan försvåras. Begränsningen till uppsåtliga brott innebär emellertid i det nu diskuterade

hänseendet ingen viktigare ändring. En vårdslös överträdelse

av en tystnadsplikt betraktas enligt de tidigare bestämmel— serna, som är i kraft till utgången av 1975, som ett sådant fel i tjänsten som kan föranleda straff för tjänstefel eller disciplinpåföljd enligt 19 ? statstjänstemannalagen, och där- med är efterforskning möjlig. Att påföljd enligt de nu före— slagna reglerna uteblir vid oaktsamt röjande innebär i varje fall en viss förbättring för den som har överträtt sin tyst-

nadsplikt.

4.2.5 1 &: vissa förtroliga hänvändelser

I 1 © görs en uppräkning av de situationer där tystnadsplikt skall iakttas även gentemot massmedierna. Uppräkningen är uppdelad i tre avsnitt. Det första av dessa upptar tystnads— plikter i fråga om vissa förtroliga hänvändelser, företrädes— vis i personliga angelägenheter. Avsnittet berör även andra än offentliga funktionärer. Nästa del har betydelse enbart

för dessa och tar upp deras övriga tystnadsplikter. Den av— slutande gruppen gäller för funktionärer vid massmedier och tar upp ett par speciella tystnadsplikter som är inskrivna direkt i MGL. - Det bör understrykas att TL i sig själv inte konstituerar någon tystnadsplikt. Dess bestämmelser får effekt endast om tystnadsplikt finns föreskriven i annan författning. Man kan här tala om en motsvarighet till TF:s princip om dubbel täckning: för straffbarhet krävs dels att gärningen faller under en straffbestämmelse i lag (undantagsvis för— ordning), dels att den går in under någon av bestämmelserna i TL.

De situationer som behandlas i det första avsnittet (under A) kan betecknas som förtroendefall, och den tystnadsplikt som här avses finns för de offentliga funktionärernas vidkommande i 17 5 1 st LOFT. Det är här fråga om meddelanden som inne— fattar uppgifter om frivilliga hänvändelser från enskilds sida eller om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med

anledning av sådan hänvändelse. En ytterligare förutsättning

som anges är att det kan antas att den enskilde har förutsatt förtrolig behandling. Detta sistnämnda rekvisit gäller också enligt 17 5 1 st LOFT.

Under A åsyftas, som tidigare nämndes, inte bara offentliga funktionärer utan även vissa andra personer till vilkas ar— betsuppgifter det hör att motta förtroliga hänvändelser från enskilda. För de offentliga funktionärerna med sådana arbets— uppgifter är 17 Q 1 st LOFT direkt tillämplig. Om det i en annan författning sägs att en offentlig funktionär har tyst— nadsplikt enligt denna föreskrift, utgör detta bara en erin— ran om vad som ändå gäller. En tystnadsplikt för andra per— soner än offentliga funktionärer med sådana arbetsuppgifter som det här är fråga om förutsätter enligt den nya RF stad- gande i lag. Ett sådant stadgande kan i fråga om tystnadsplik- tens innebörd hänvisa till 17 & 1 st LOFT.

Först omnämns präst, advokat, läkare, tandläkare, apotekare, barnmorska eller sjuksköterska (i fråga om biträden, se 5 ©). Sammanställd med den föreslagna lagen om ändring av 7:2 kyr— kolagen får regeln, såvitt gäller präster, tillämpning även på prästvigda personer som inte upprätthåller prästerlig tjänst. Vad gäller den som i annat trossamfund än svenska kyrkan har motsvarande ställning saknas offentligrättsliga regler om tystnadsplikt. I fråga om sådana personer har be- stämmelsen i TL den betydelsen att, om en straffsanktionerad tystnadsplikt skulle införas, denna kommer att gälla även gentemot massmedierna. Det blir vidare fullt klart att prin- cipen om skydd för meddelare inte hindrar trossamfundet från att vidta de åtgärder av arbetsrättslig art som eljest kan

vara befogade.

Övriga nämnda yrkesutövare utom advokater omfattas av bestäm- melsen om tystnadsplikt i 5 © lagen (1975:100) med vissa be- stämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m fl. Denna bestämmelse, som enligt TK:s förslag skall få ny lydelse (se

under 4.7), är inte begränsad till att avse enbart offentliga

funktionärer.

Reglerna under A omfattar ännu ett par kategorier av offent- liga funktionärer, nämligen dem som, utöver redan behandlade yrkesutövare, deltar i sådan undersökning, vård, rådgivning eller medling i personliga angelägenheter, som inte är att hänföra till myndighetsutövning. Vad som här åsyftas är främst olika åtgärder inom ramen för den allmänna sjuk— och hälso— vården eller socialvården (inklusive samhällets barna— och nykterhetsvård). Verksamhet som bedrivs av till borgerlig eller kyrklig kommun knuten familjerådgivningsbyrå och verksamhet enligt lagen (1973:650) om medling mellan samlevande är ytter— ligare exempel. En förutsättning är att det är fråga om situa— tioner som omfattas av 17 Ö 1 st LOFT. Det får inte röra sig

om myndighetsutövning.

Under A behandlas också tjänstemän som deltar i offentlig arbetsförmedling eller offentlig verksamhet för att bevilja eller lämna rättshjälp. Även dessa tjänstemän har enligt 17 Q

1 st LOFT tystnadsplikt i fråga om enskildas hänvändelser, och denna tystnadsplikt skall upprätthållas även mot massmedierna. Tillstånd att bedriva privat arbetförmedling får ej beviljas

(2 5 lagen 1935:113 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling), varför endast offentliga funktionärer är aktuella i detta sam- manhang. Allmän rättshjälp lämnas av de allmänna advokatbyr— erna; beslut härom meddelas vanligen av de regionala rätts- hjälpsnämnderna, vilkas tjänstemän och ledamöter, ehuru nämn— derna är organ för myndighetsutövning, likväl bör ha samma tystnadsplikt som skall gälla på de allmänna advokatbyråerna. Eljest skulle det finnas en risk att omständigheter, som hos alla - d v s även enskilda advokatbyråer åtnjuter ett starkt skydd, sprids till utomstående. Tystnadsplikten enligt denna paragraf kommer inte att omfatta sådan utredning om de sökandes ekonomiska förhållanden som rättshjälpsnämnderna behöver som

underlag för beslut om rättshjälp eller om storleken av de

sökandes kostnadsbidrag (se under 3.4.4 och 4.1.17). Här kan i stället tystnadsplikt enligt 16 å LOFT komma i fråga.

Rättshjälp i skilda former kan lämnas av UD, för vars tjänste-

män den nu behandlade regeln därför kan bli aktuell.

Advokat är den som är ledamot av Sveriges advokatsamfund. Stadgar för samfundet har fastställts av Kungl Maj:t. Enligt 54 Ö 2 st i stadgarna är advokat skyldig att, där god advokat- sed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning. Om advokat åsidosätter de plikter, som åvilar honom som advokat, kan varning eller erinran meddelas honom; är omständigheterna synnerligen försvårande, kan han uteslutas ur samfundet (B:? RB). Fråga om uteslutning, varning eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så har bestämts i stad— garna, av annat samfundets organ. Enligt 14 å i stadgarna an— kommer det på samfundets disciplinnämnd att fatta beslut i

sådan fråga.

Samfundets styrelse har i framställning den 7 november 1975 till chefen för justitiedepartementet anfört att 1:5 TF ute- sluter disciplinärt ingripande mot advokat som i strid mot god advokatsed ärekränker annan eller åsidosätter den lojalitet

och hänsyn han har att iaktta mot klient genom uttalande i tryckt skrift. Styrelsen har vidare yttrat att 7:5 TF inte med— ger ingripande mot ett genom uttalande i tryckt skrift begånget brott mot tystnadsplikt i annat fall än då brottet är straff— bart enligt TF och att disciplinär påföljd inte kan ådömas en advokat som genom meddelande för offentliggörande i tryckt skrift har brutit mot den tystnadsplikt som åvilar honom enligt samfundets stadgar. Enligt styrelsen innebär TF:s reglering

av dessa spörsmål en betänklig begränsning av skyddet för en advokats klienter och i styrelsens och disciplinnämndens verk— samhet. Styrelsen yttrar att den finner det otillfredsställande att den saknar möjligheter att disciplinärt ingripa mot advokat

som genom uttalanden i tryckt skrift förfar i strid mot god

advokatsed. I framställningen hemställer styrelsen om omedel— bara lagstiftningsåtgärder i syfte att göra det möjligt för styrelsen att disciplinärt ingripa mot advokat som genom utta—

landen i tryckt skrift har handlat i strid mot god advokatsed.

Framställningen har överlämnats till TK för att beaktas under

dess utredningsarbete.

TK vill med anledning av samfundsstyrelsens framställning först erinra om att TF:s regler om otillåtet offentliggörande inte gör det möjligt att ingripa med tryckfrihetsåtal mot advokat, i fall då denne i en skrift för vilken han är ansva— rig har röjt något i strid mot sin tystnadsplikt enligt sam— fundsstadgarna. Detsamma gäller i fråga om en stats- eller kommunaltjänsteman, som bryter mot en tystnadsplikt genom en tryckt skrift för vilken han är ansvarig (bortsett från vissa speciella fall, bl a att en hemlig handling offentliggörs eller offentliggörandet innebär brott mot rikets säkerhet). Om emellertid tystnadsplikten är föreskriven i lag, kan tjänste— mannen i stället fällas till ansvar för brott mot tystnads- plikt (SOU 1947:60 s 245). Någon motsvarande möjlighet att ingripa mot en advokat torde inte finnas. Advokaten innehar inte allmän befattning, och hans tystnadsplikt är inte före- skriven i lag (7:5 TF). Principen om ansvarsfrihet för med- delare (1:1 st 5 TF) uppfattas så att den hindrar inte bara straff utan även disciplinära åtgärder, och det synes fullt motiverat att härvidlag jämställa disciplinansvar för stats— eller kommunaltjänstemän å ena sidan och advokaternas discipli— nära ansvar å andra sidan; även detta har en offentligrätts— lig grund därför att det är baserat på stadgar fastställda

av regeringen.

MMU:s förslag till MGL innebär den ändringen i jämförelse med TF, att offentliggörande i tryckt skrift, ljudradio, television eller film i strid mot tystnadsplikt, som åligger

den för publiceringen ansvarige enligt lag eller annan författ—

ning, blir att betrakta som ett genom massmediet förövat brott mot tystnadsplikt (6:20). Detta skall gälla även i andra fall

än dem där tystnadsplikten är upptagen i lagen om tillämpning

av 8:4 MGL.

Grundlagsreglerna om rätt att ingripa mot vissa typer av brott mot tystnadsplikt även när dessa har blivit begångna genom med- delande för publicering i massmedium medför att åtal kan väckas för sådant brott, i den mån straff är föreskrivet. Det nya stadgandet i BrB om tystnadsplikt (20:5 enligt SFS 1975:667), som bestämmer straffet till böter eller fängelse i högst ett

år för uppsåtligt brott, är avsett att tillämpas vid över— trädelse av tystnadsplikt som är föreskriven i lag eller annan författning och alltså även i fall när straff inte är utsatt

i denna författning. I en övergångsbestämmelse till ändringen

i BrB sägs emellertid att, om det i författning som gäller

när ändringen träder i kraft finns föreskrift om tystnads— plikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, 20:5 1 den nya lydelsen inte skall äga tillämpning. Härav följer att, även om advokatsamfundets stadgar på grund

av regeringens fastställelse skall betraktas som författning,

den nya straffbestämmelsen likväl inte är tillämplig.

Såsom nyss utvecklades, torde TF:s princip om ansvarsfrihet för meddelare (1:1 st 5) innebära att advokatsamfundets discipli— nära organ inte kan ingripa mot en advokat som överträder

sin tystnadsplikt genom meddelande för publicering i tryckt skrift. Om man emellertid nu, i enlighet med TK:s förslag, avlägsnar hindret mot att ingripa på straffrättslig väg mot advokat för brott mot tystnadsplikt av visst slag, så blir

det därmed också möjligt att bestämma disciplinpåföljd för

brott av samma slag.

Härmed torde syftet med advokatsamfundets framställning vara

tillgodosett, såvitt den faller inom TK:s uppdrag.

TK anser sig emellertid i detta sammanhang böra ställa frågan,

om inte tillämpningsområdet för 6:20 förslaget till MGL borde begränsas så att det i principiell överensstämmelse med

vad som gäller nu sammanfaller med tillämpningsområdet för 8:4 MGL. Möjligheterna att ingripa mot den som har tystnads— plikt borde med andra ord vara desamma, om tjänstemannen läm— nar ett meddelande för publicering eller röjer uppgiften i en av honom författad artikel i en periodisk skrift som om han själv vore ansvarig för publiceringen. TK har svårt att finna några skäl för att dessa fall skall behandlas olika (jämför det av MMU återgivna uttalandet av 1944 års tryckfrihetssakkunniga 1 SOU 1947260 s 245: "En motsatt ståndpunkt skulle leda till att vad som är straffbart, då det meddelats muntligen till skriftens författare eller utgivare eller genom en av befatt— ningshavaren författad artikel i periodisk skrift, icke skulle kunna beivras, om meddelandet lämnats i en av befattningshava— ren utgiven periodisk skrift eller i annan tryckt skrift, som av honom författats"). Den av MMU hävdade ståndpunkten leder till att vissa tryckta skrifter och andra framställningar i massmedier skulle falla under strängare straffbestämmelser

än andra.

4.2.4 1 &: tystnadsplikter för offentliga funktionärer,

i andra fall än dem som avses under 4.2.5

Under B i 1 Ö TL behandlas, såsom rubriken till detta avsnitt anger, enbart tystnadsplikter för offentliga funktionärer.

I nio olika punkter tas upp de olika typer av sådana plikter, vilka skall upprätthållas även gentemot massmedierna. Under punkten 1 behandlas regeln i 10 å LOFT, d v s tystnadsplikt inom utrikesförvaltningen. De förhållanden som omfattas av punkten 1 är desamma som i sagda 10 å, men rekvisiten är an-

norlunda utformade.

TK har i denna punkt först angivit att den ovillkorliga tyst— nadsplikt, som kan påbjudas enligt 10:7 RF, alltjämt skall ha

försteg framför grundsatsen om meddelarskydd.

I 10 & uppställs för att tystnadsplikt skall gälla följande rekvisit: röjande kan antas störa rikets mellanfolkliga för— bindelser eller på annat sätt skada riket eller föranleda att någon utsätts för övergrepp eller lider annat men. När det sedan gäller att avgöra i vilken utsträckning tystnadsplikten skall ha företräde framför principen om meddelarskydd kan flera olika alternativ tänkas. Antingen kan bestämmelsen få gälla i samma utsträckning gentemot massmedierna som i övrigt eller också kan meddelarskyddet göras fullständigt. Vidare kan man söka avgränsa den sektor där meddelarskyddet skall vika. Detta kan göras t ex så att man direkt anknyter till gällande rätts ståndpunkt eller så att man skärper skaderekvisiten för

de fall då regeln skall gälla mot massmedierna.

Med hänsyn till att de enda lagstadgade tystnadsplikter som i dag gäller för utrikesförvaltningens vidkommande är de som finns i 10:7 RF samt 2:4 och 4:15 RO, alltså i grundlag el— ler därmed jämställd författning, skulle det bli ett alltför markant avsteg från vad som nu gäller att låta tystnadsplik— ten enligt 10 å LOFT i sin helhet genombryta meddelarskyddet. Det måste liksom hittills vara möjligt att berika den all- männa debatten i de viktiga utrikesfrågorna med kunskaper och erfarenheter från dem som har sin dagliga gärning inom ut— rikesförvaltningen, andra departement, SIDA m fl myndighe— ter, utan att överordnade vid varje tillfälle skall kunna ingripa och hävda att tystnadsplikten - som nödvändigtvis kommer att vara beskriven med vaga och tämligen vidsträckta kriterier - har brutits. Å andra sidan är det uppenbart

att området inte kan släppas helt fritt gentemot massmedier- na. Det finns uppgifter som, om de komme till allmän kännedom, skulle kunna vålla riket stor skada, och man kan tänka sig att

en ansvarig för ett massmedium har en mot lag stridande upp—

fattning om vad som gagnar riket.

Om man således skall konstruera en speciell regel om förhål—

landet mellan tystnadsplikten om utrikesanknutna förhållanden och principen om meddelarskydd, är det enligt TK:s mening (se vad som har sagts under 5.6.2) knappast tillrådligt att även i framtiden förlita sig på regler av samma innebörd som de nu gällande. TK har funnit att meddelanden som medför fara för rikets säkerhet eller annan allvarlig skada för riket eller

för enskild inte skall omfattas av meddelarskydd.

Punkten 2 går tillbaka på 11 & LOFT, och uppställda rekvisit är desamma som där. Vissa brott mot rikets säkerhet (uppräk— nade i 7:5 st 2 TF motsvarande uppräkning 1 8:2 MGL) kan beivras även när de begås genom att meddelande lämnas för publicering och även om den ansvarige inte lyder under någon speciell tystnadsplikt. I dessa fall föreligger ej något med— delarskydd. Här fastslås nu, i huvudsak liksom i gällande rätt, att det finns större möjligheter att ingripa, när meddelandet har lämnats av en offentlig funktionär. Till gruppen av sådana hör inte bara de som är anställda eller har fått ett uppdrag av staten eller kommun utan även tjänstepliktiga, d v s bl a värnpliktiga och civilförsvarspliktiga. Vissa uppgifter

- t ex militära vitsord - kan vara nedlagda i allmänna hand— lingar som inte lagligen kan hemlighållas. Tystnadsplikten viker då i motsvarande mån (se härom 7 © LOFT och ÖSK:s betän- kande sou 1975:22 s 165 f).

I punkten 5 stadgas att den tystnadsplikt, som (enligt 12 & LOFT) skall gälla för den som är verksam inom riksbanken och därvid sysslar med frågor om rikets centrala finans— och rän— tepolitik, skall upprätthållas även gentemot massmedierna (se under 5.6.4). Någon skillnad i vad gäller uppställda rek— visit föreligger inte. Liksom gjorts ovan under 4.1.12 bör här

framhållas att det i det stora antalet fall endast kan bli

fråga om mycket kortvarig sekretess ordet använt för att täcka såväl skriftliga som muntliga uppgifter. Rekvisiten torde som regel inte vara uppfyllda under särskilt lång tid

efter det åtgärderna har vidtagits.

I punkterna 4 och 5 upptas mot 14 å LOFT svarande bestämmel— ser. Även 15 & LOFT berörs i viss mån härav. Punkt 4 behand— lar först säkerhets— och bevakningsåtgärder med avseende på byggnad, lokal eller inventarier eller eljest på tillverk- ning, förvaring eller transport eller annan befordran av pengar, värdeföremål, handlingar eller meddelanden. Telefon— avlyssning på grund av domstols eller undersökningsledares beslut omnämns också uttryckligen. Det sistnämnda ingår som ett led i 15 å LOFT och är det enda som har hämtats därifrån. Bestämmelsen omfattar även de anställda hos televerket som får order att utföra eller kontrollera nödiga inkopplingar (se Televerkets framställning under 1.2). Tystnadsplikten skall alltså enligt förslaget upprätthållas även gentemot massmedierna av samtliga som deltar i verkställighet av be— slut om telefonavlyssning fram till dess materialet blir of-

fentligt, t ex genom att åberopas som bevisning inför domstol.

Punkten 5 svarar mot andra meningen i 14 & LOFT. Den som är verksam inom polisen eller kriminalvården har tystnadsplikt om vad han eller hon har erfarit i tjänsten om åtgärder med ändamål att hindra rymning eller fritagning. Regeln gäller alltså även för polispersonal som har till uppgift att med— verka t ex vid transport av anhållen person till och från häktningsförhandling eller bevakning av häktad person med vars överförande till allmänt häkte enligt domstolens beslut

får anstå.

Nästa punkt, 6, svarar mot 17 Ö 2 st LOFT. Det är här fråga om frivilliga hänvändelser från enskilda till myndighet i ekono— miska angelägenheter. Häri innefattas medling i arbetstvister, provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering eller vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk under- sökning, allt under förutsättning att det är något som myndig— het utför för enskilds räkning eller eljest enligt enskilds uppdrag. Vidare omfattar regeln bankrörelse eller annan ekono— misk verksamhet som myndighet bedriver till allmänhetens tjänst. Detta är till stor del verksamheter som det allmänna driver i konkurrens med privata företag, och en förutsättning för verk— samheten är att de som anlitar myndighets tjänster i berörda avseenden kan påräkna samma behandling som hos motsvarande enskilda företag.

Den tystnadsplikt det här är fråga om gäller till förmån för den enskilde som anlitar myndighets tjänster. Den tystnads— plikt som enligt 15 & skall gälla till förmån för det allmänna självt omfattas inte av TL och skall alltså inte ha företräde

framför principen om meddelarskydd.

I 18 & LOFT föreskrivs en generell tystnadsplikt för den som deltar i verksamhet hos myndighet med olika kontrollfunktio- ner — vilka företrädesvis avser enskilda yrkesutövare eller företag men som kan gälla även andra enskilda — med avseende på vad som därunder har erfarits om sådana personers förhål— landen som har trätt i affärsförbindelse eller annan förtrolig förbindelse med den som är föremål för undersökning eller kon- troll. Dessa personer bör inte bli lidande på att den de har trätt i förbindelse med blir föremål för kontroll eller för en utredning av myndighet. De bör därför åtnjuta ett så starkt skydd som möjligt. Nämnda paragraf i LOFT bör på grund härav motsvaras av en punkt (7) i 1 & TL. I flera viktiga fall är rättsläget detsamma nu; jämför t ex 19 & datalagen (1975z289),

18 å kreditupplysningslagen (1975:1175) och 16 & inkassolagen (1974:182).

Såsom har sagts ovan under 4.1.20 delar TK den mening som både MMU och OSK har givit uttryck åt, nämligen att en tystnads— pliktsregel angående innehållet i hemlig handling inte gene- rellt bör ta över meddelarskyddet. Enligt TK:s mening är emel— lertid vissa uppgifter i hemliga handlingar av sådan vikt att de bör få företräde. I punkten 8 hänvisas till vissa bestäm— melser i LAH. De handlingar som härmed avses är a) handlingar som inkommit till eller upprättats hos pris— och kartellnämnden m fl myndigheter (20 ä 1 st), b) handlingar innefattande upp- gifter från näringsidkare enligt lagen (1972:826) om uppgifts— skyldighet i vissa planeringsfrågor (22 5), c) handlingar som inkommit till eller upprättats hos giftinformationscentralen vid Karolinska sjukhuset eller, efter regeringens förordnande, annan liknande informationscentral (t ex 8 k genbank; se SOU 1975:22 s 219; 26 å), d) sådana handlingar hos riksbanken

eller bank- eller försäkringsinspektionen som lämnar upplys— ningar om affärs— eller driftförhållanden hos inrättning som står under tillsyn (50 ä 2 st 1 men.) samt e) handlingar inne— fattande uppgifter som inhämtats för statistiska ändamål (55 å), allt under de förutsättningar som i övrigt gäller för hemlig—

hållande enligt uppräknade paragrafer i LAH.

Angående motiven att ge tystnadsplikten om innehållet i dessa handlingar företräde framför meddelarskyddet hänvisas i första hand till den allmänna motiveringen (5.6.11). Föl-

jande kan tillfogas.

De handlingar som avses under a), b) och d) ovan kan innefatta mycket detaljerade uppgifter om enskilda företag, vilka dessa är skyldiga att lämna. Uppgifterna under c) och e) ovan fyller speciella ändamål. Att lämna uppgifter till giftinformations- centralen är helt frivilligt, och uppgiftslämnarna bör på grund

härav och med hänsyn till de speciella syften uppgifterna skall användas för (se härom SOU 1975:22. s 218) ha full trygghet

för att uppgifterna inte brukas på annat sätt än som är avsett. Samma är tanken med övriga informationscentraler som kan komma att inrättas. Det kan föreligga ett författningsenligt tvång att lämna uppgifter för officiell statistik; det kan också vara frivilligt. Primärmaterialet, som ofta kan omfatta mycket detaljerade uppgifter, är inte avsett att publiceras. Den hand- lingssekretess som föreslås av OSK i 55 & LAH är långtgående och avsedd att förstärka skyddet. TK, som delar uppfattningen att skyddet för statistiskt primärmaterial bör förstärkas, finner det naturligt att föreslå att tystnadsplikten för detta material får företräde framför meddelarskyddet, vare sig detta material lämnas på grund av att författning tvingar därtill eller frivilligt.

En stor del av nu berörda ämnesområde är redan täckt av lag— stadgade tystnadsplikter. Här kan framhållas 9 & lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris— och konkurrensförhål- landen, 8 9 den redan nämnda lagen 1972:826 och 287 5 lagen (1948:435) Om försäkringsrörelse. För statistikens vidkomman— de finns i dag bara vissa strödda lagstadgade tystnadsplikter (t ex 16 5 lagen 1975:55 om allmän folk— och bostadsräkning), och för dem som är verksamma vid giftinformationscentralen saknas sådan tystnadsplikt helt. I dessa delar innebär således

förslaget en skärpning i förhållande till vad som nu gäller.

TK har föreslagit (20 & LOFT; se under 5.3.2 och 4.1.20) att tystnadsplikten i fråga om hemlig handlings innehåll skall gäl— la även då de hemliga uppgifterna finns enbart i en förbere— dande uppteckning. Det torde saknas anledning att ta upp tyst— nadsplikten i TL i detta hänseende. Tystnadsplikten enligt 20 & LOFT har här betydelse bara för uppgifter i inkomna hand— lingar och består när de hemliga uppgifterna under bearbetningen

har förts över till andra handlingar.

I 21 ä 1 st LOFT föreskrivs tystnadsplikt för den, som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol, med avseende på dels innehållet i domstols ännu icke meddelade domar och beslut (som angår domstolens rättskipande eller rättsvårdande uppgifter), dels vad som har förekommit vid överläggning som

domstolen håller inom stängda dörrar angående domar och så—

dana beslut.

Punkten 9 till 1 5 B TL skall reglera förhållandet mellan denna tystnadsplikt och meddelarskyddet. I sammanhanget kan erinras om 2 © 1975 års förslag till lag om offentliga funk— tionärers tystnadsplikt (prop 1975:B), som har samma innebörd som 21 Q 1 st LOFT. Såvitt gäller meddelarskyddet föreligger dock en icke helt oväsentlig skillnad mellan dessa två förslag. Det förra var avsett att, genom sin placering i lag, ha före- träde framför meddelarskyddet utan inskränkning. Det senare får på grund av den konstruktion som föreslås i punkten 9 inte samma effekt. I förhållande till massmedierna kommer nämligen tystnadsplikten i fråga om vad som har yttrats vid enskild över- läggning inte att ha företräde framför meddelarskyddet efter det att det avgörande offentliggjorts vilket överläggningen

avsåg. Om motiven till detta hänvisas till den allmänna moti-

veringen (5.6.12).

Sammanfattningsvis upphör därför tystnadsplikt beträffande innehållet i domstols ännu icke meddelade domar och beslut att gälla när dessa har meddelats. Dessförinnan gäller sådan tyst- nadsplikt absolut; intet meddelarskydd finns. Tystnadsplikt beträffande det som yttras vid enskild överläggning till dom eller beslut har försteg framför meddelarskyddet fram till den tidpunkt när domen eller beslutet meddelas. Efter denna tidpunkt gäller sådan tystnadsplikt under obestämd tid framåt, dock inte

om uppgift som omfattas därav lämnas för publicering.

4.2.5 1 Ö: tystnadsplikt för funktionärer vid massmedier

I 1 Ö behandlas slutligen under C två speciella tystnadsplik- ter, vilka föreslås i 8:10 p 1 eller 2 MGL (motsvarande be- stämmelser finns i 5z5 TF). Där stadgas följande.

Den som, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,

1. på tryckt skrift eller i samband med sändning av radioprogram eller i film utsätter eller på annat sätt offentliggör namn, pseudonym eller signatur på författare eller annan medverkande, som avses i 6 &, mot dennes vilja eller på sådant sätt offent- liggör namn, pseudonym eller signatur på annan än den rätte;

2. i annat fall röjer någon i strid med vad som före—

skrives i 8 &, || || " " " " || || " || " "

straffas enligt lag.

Den som bryter mot föreskrifterna 1 8:10 p 1 eller 2 MGL torde med den föreslagna konstruktionen kunna dömas enligt 20:3 BrB för brott mot tystnadsplikt. Denna bestämmelse kan ju i den lydelse som gäller från och med 1976 tillämpas även på den som inte är anställd i allmän tjänst eller utövar lag—

stadgad tjänsteplikt.

En gärning som åsyftas i 8:10 p 2 kan begås genom ett med- delande för publicering i annat massmedium. För att åtal skall kunna väckas fordras då ett undantag från huvudregeln 1 8:1 om ansvarsfrihet för meddelare. Ett motsvarande un- dantag kan möjligen behövas i fråga om gärning enligt 8:10 p 1, nämligen när den som förövar gärningen inte samtidigt är yttrandefrihetsansvarig och han alltså är att anse som

meddelare enligt 8:1 st 1 eller 2.

I enlighet med MMU:s inställning i allmänhet (se ovan under 4.2.2), vilken TK har godtagit, föreslås här att brott mot 8:10 p 1 eller 2 vid meddelande för publicering skall kunna

beivras endast om det förövas uppsåtligen.

4.2.6 Övriga bestämmelser

I 2 Ö TL görs en anknytning till 2 Ö LOFT, d v s det anges att likaväl som LOFT:s bestämmelser inte upphör att binda en tjänsteman när denne lämnar tjänsten - i de fall som räk- nas upp i 1 Ö meddelarskyddet viker även om meddelande läm- nas efter det att den som utövar eller deltar i yrke eller

annan verksamhet har upphört med yrket eller verksamheten.

TL:s 5 Q är en parallell till 8 & LOFT och innebär att en sekundärt uppkommen tystnadsplikt med avseende på förhål- landet till massmedierna är jämställd med en omedelbart föreskriven tystnadsplikt. Den får betydelse dels för dem som, i allmän eller enskild tjänst, får vetskap om de i 1 © avsedda hemliga omständigheterna såsom biträden hos de per- soner som är angivna i 1 ©, dels för dem som i allmän tjänst får kännedom om dessa omständigheter. En person i allmän tjänst kan få sådan kännedom dels på grund av att han eller hon är verksam inom samma myndighet, dels på grund av att han eller hon har fått upplysningarna i andra hand enligt 5 Ö 1 st LOFT, dels på grund av tillsyn, revision, annan kontroll eller förundersökning i brottmål. I fråga om sådan sekundärt uppkommen tystnadsplikt hänvisas till 5 och 8 åå

LOFT och vad som sägs om dessa paragrafer i motiveringen

(5.5.5, 4.1.5, 4.1.8).

I 4 & TL sägs, i anslutning till 1 5 2 st LOFT, att med myndig- het jämställs annat allmänt organ (se om detta begrepp 4.1.1).

4.5 Andring i rättegångsbalken

I samband med översynen av reglerna om tystnadsplikt har TK funnit det erforderligt att även granska vissa regler i RE. I sitt betänkande (SOU 1975:22) har OSK föreslagit vissa änd-

ringar i 58 kap RB, vilka innebär en förstärkning av skyddet

för hemlig handling. En parallell härtill i fråga om muntlig bevisning har för kommittén framstått som önskvärd, på så sätt att skyddet för enskilds förtroliga hänvändelser förstärks. Dessutom har det befunnits lämpligt att föreslå vissa andra ändringar i 4, 5, 6, 56 och 57 kap RB.

4 kap 11 å och 6 kap 2 ©

I och med att principen om meddelarskydd i viss utsträckning får företräde framför tystnadsplikten i fråga om domstols överläggning inom stängda dörrar bör motsvarande moment i fö-

reskriven ed eller försäkran för domare och protokollförare utgå.

5 kap 1 © OSK har föreslagit (SOU 1975:22, s 55 och 295), att 5:1 RB förses med ett nytt stycke som uttryckligen anger vilka möjligheter domstol har att förordna om stängda dörrar i det fall att en hemlig handling företes vid förhandling. Som OSK påpekar torde detta tillägg inte leda till någon ändring i sak. Det har framstått som en naturlig följd av den föreslagna reg— leringen i stort av tystnadsplikterna att OSK:s förslag komplet— teras med en mening som klargör att, om det är av synnerlig vikt att ej genom vittnesförhör med någon som har tystnadsplikt något uppenbaras som av hänsyn till allmänt eller enskilt in- tresse bör hållas hemligt, domstol skall ha motsvarande möjlig— heter att hålla förhandlingen i den delen inom stängda dörrar. Såsom TK:s förslag redovisas i författningstexten OSK:s för- slag till nytt tredje stycke till 5:1 RB med understruket tillägg därtill, vilket alltså utgör TK:s bidrag till för- slaget.

56 kap 5 och 6 a åå, 57 kap 5 5 Första stycket av 56:5 innebär i lydelse enligt SFS 1975:

670 ett förbud att höra någon som vittne angående något

som denne enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnads- plikten gäller, samtycker därtill. Denna nya lydelse av pa-

ragrafen, som träder i kraft den 1 januari 1976, betecknades i propositionen (1975:78 s 206 f) närmast som ett provisorium, betingat av dels samtidigt föreslagna ändringar i bl a 20 kap BrB (vilka godtogs av riksdagen och träder i kraft vid års- skiftet 1975/76, SFS 1975:667, berörda ovan i avsnitt 4.1.22), dels ikraftträdandet av nya RF. Departementschefen konstate—

rade att den föreslagna nya lydelsen av första stycket innebär, att det kommer att omfatta även andra än offentliga funktio- närer.

Enligt TK:s mening bör man, om man nu genom LOFT får en mera systematisk reglering av tystnadsplikterna, om möjligt anknyta till denna även i Rst bestämmelser om frågeförbud för vittnen

och för parter som hörs under sanningsförsäkran.

Såsom ett nytt första stycke till 56:5 upptas här bestämmel- ser om dem som deltar i, eller eljest är närvarande vid dom- stols överläggning inom stängda dörrar samt om vissa med- lare. Den som har närvarit vid enskild överläggning vid dom- stol får enligt gällande bestämmelser inte höras som vittne

om vad som härvid förevarit. TK har föreslagit att denna tyst— nadsplikt skall vika för rätten att lämna meddelanden i mass- medium efter den tidpunkt då det avgörande som överläggningen gällde har blivit meddelat (se 5.6.12 och 4.2.4). Enligt TK:s mening bör tystnadsplikten mjukas upp på samma sätt gentemot vittnesplikten. I giftermålsbalkens 14:5 st 2 fanns tidi— gare ett stadgande om att medlare enligt samma 14 kap inte fick höras som vittne om vad som förevarit vid medling. När detta 14 kap upphävdes och ersattes med lagen (1975:650) om medling mellan samlevande, skrevs visserligen en tystnadsplikt in i lagens 5 &, men förbudet mot vittnesförhör med sådan medlare bortföll genom att ordet "obehörigen" infördes i lag- texten (se t ex processlagberedningen 1 SOU 1958:44 s 592, prop 1954:159 5 225, prop 1960:10 s 445; jämför dock vad som yttrades i motiven till stadgandet i medlingslagen, prop 1975: 52 s 166). Förslaget innebär, i nära anslutning till vad som

gällde förut, ett direkt förbud mot förhör med medlare enligt sagda lag.

MMU har föreslagit att jurysystemet inom tryckfrihetsprocessen avskaffas och att tryckfrihetsmål handläggs vid en för riket gemensam specialdomstol. Om förslaget i denna del inte skulle leda till ändring i vad nu gäller bör i lagtexten efter orden

"vid domstols" insättas "eller jurys".

Tystnadsplikten enligt 10 och 11 55 LOFT (utrikesförvaltningen och försvaret) berör förhållanden som kan vara av stor betydelse för rikets säkerhet eller som eljest är av stor vikt för riket. Det har därför synts lämpligt att i dessa fall inte lägga av— görandet om huruvida en offentlig funktionär skall få höras som vittne hos domstolen utan i stället lägga detta avgörande hos den myndighet varunder tjänstemannen lyder eller löd. Denna myndighets tillstånd skall därför först inhämtas enligt andra stycket till 5635 RB. Det kan, vad gäller tystnadsplikten en- ligt 10 é LOFT, antagas att tillstånd till vittnesförhör ges

i sådana fall där vederbörande tjänsteman till följd av bestäm— melserna i TL skulle vara oförhindrad att delge massmedierna meddelanden. _ Tystnadsplikten enligt 14 & LOFT (säkerhets- och bevakningsåtgärder) gäller utan inskränkning gentemot massme— dierna enligt TL. Det kan här gälla uppgifter som har stor betydelse för att vissa viktiga allmänna funktioner skall kunna upprätthållas utan störningar. Det har på denna grund bedömts erforderligt att den för vilken sådan tystnadsplikt gäller heller inte skall få höras som vittne utan att den myndighet han eller hon tillhör ger tillstånd till det.

I nuvarande andra sumket stadgas ett förbud mot vittnesförhör i fråga om vad som anförtrotts eller i samband härmed eljest blivit känt för advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuk- sköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällig- het, eller biträde till någon sådan person. Förhör får ske

endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån

tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Förslaget till ny lydelse av 56z5 st 5 inleds med en mening som i sak inte innebär någon ändring i förhållande till vad

nu gäller. Frågeförbudet omfattar endast sådant som har anför- trotts någon av de uppräknade yrkesutövarna och vad denne har erfarit i samband därmed. Om dessa uppgifter brukar man använd termen förtroendesekretess. Den nuvarande bestämmelsen går til baka på läkarinstruktionens gamla bestämmelse (8 & allmänna läkarinstruktionen, 1965:541), som numera ersatts av 5 & lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m fl. Man kan även erinra om ett avgörande av HD (NJA I 19252269). Iakttagelser som en läkare gör t ex vid en för- fattningsreglerad undersökning faller utanför det område som

täcks av förevarande bestämmelse.

Andra meningen i tredje stycket förslaget utvidgar denna regel om förtroendesekretess till att omfatta annan verksamhet för rådgivning m m i personliga angelägenheter. Exempel härpå ut- gör familje-, abort- och nykterhetsrådgivning. Förslaget inne- bär i denna del att vissa typer av frivillig rådgivning, som n åtnjuter ett bräckligt skydd mot röjande i samband med rätte— gång, får en starkare ställning. Lika litet som den för vilken tystnadsplikt enligt 17 Q 1 st LOFT gäller får lämna uppgifter som omfattas därav för publicering (se ovan 4.2.5), lika litet skall han eller hon få höras som vittne om sådana uppgifter. Det sagda innebär att nuvarande lydelses uttryckliga omnämnan-

de av fandljerådgivningskurator blir överflödigt.

En väsentlig inskränkning i tillämpligheten av tredje stycket andra meningen ligger däri att de situationer som man brukar beteckna myndighetsutövning (se härom närmare 4.1.16 ovan) är undantagna. Om uppgifter t ex lämnas till en barnavårds- eller nykterhetsvårdstjänsteman i en angelägenhet som kan utvecklas till ett tvångsingripande, viker tystnadsplikten för vittnes— plikten. Den sociala tystnadsplikten viker i dag generellt

för den sistnämnda plikten, varför förslaget medför en förstä

ning av skyddet för förtroliga förbindelser mellan enskild och

de sociala myndigheterna. Regeln bör medverka till att rådgiv—

ningsverksamheten ordnas så att den organisatoriskt och perso-

nellt står helt fri från sådan förvaltningsverksamhet som inne- bär myndighetsutövning, något som torde vara starkt påkallat

även av andra skäl.

I tredje meningen behandlas dels biträden till tidigare i stycket omnämnda befattningshavare - biträdena omnämns i nu gällande lydelse i direkt anslutning till advokater och övriga uppräknade yrkesutövare dels sådana tjänstemän som sysslar med allmän tillsynsverksamhet. Sistnämnda bestämmelse syftar bl a på den tillsyn som socialstyrelsen har över läkare m fl och som vissa organ inom advokatsamfundet har över advokater. Sådana tillsynsorgan har full insyn i journaler o s v, men detta bör inte få leda till att de enskildas förtroliga upp— gifter läcker ut. Jämför 3 &; 2 st och s å LOFT.

Med hänsyn till de synpunkter som tidigare framförts (ovan under 4.1.10) om det önskvärda i att förstärka skyddet för uppgifter som lämnas för statistiska ändamål föreslås här

ett tillägg med en sådan verkan. Det kan här vara lämpligt

att också erinra om de ändringar i fråga om företeende av hem- liga handlingar som bevisning, vilka OSK föreslagit (58:8 RB). Som ett nytt fjärde stycke till 56:5 RB upptas här en regel

av innebörd att offentlig funktionär, som på grund av sin tjänst fått kännedom om uppgift till statlig eller kommunal statistik, som enligt lag skall hållas hemlig, icke får höras som vittne därom utan uppgiftslämnarens samtycke. Bakgrunden härtill är att den enskilde, som antingen på grund av tvingan— de författningsbestämmelser eller - mot uttryckligt eller un- derförstått löfte om diskretion — frivilligt lämnat detalje- rade uppgifter om sin person eller sin verksamhet, inte utan starka skäl skall behöva finna sig i att dessa uppgifter på något sätt används för andra syften än dem för vilka uppgif—

terna har samlats in.

Femte och sjätte styckena överensstämmer, med endast redak— tionella ändringar, med de nuvarande tredje och fjärde stycke-

na.

Med hänsyn till de ändringar (se 4.4 nedan) som föreslås i fråga om kyrkolagens tystnadspliktsregler för präst har det synts lämpligt att i paragrafens sista stycke göra vissa änd— ringar, huvudsakligen av redaktionell art. Enligt nu gällande lydelse hänvisar lagtexten beträffande präst i svenska kyrkan endast till vad som är särskilt stadgat, medan präst eller därmed jämförbar befattningshavare i annat trossamfund genom föreskrift direkt i RB är befriad från att höras som vittne såväl om sådant som anförtrotts honom eller henne under hem- ligt skriftermål som om sådant han eller hon under därmed jäm— förliga förhållanden erfarit. - Sista stycket i förslaget till ändrad lydelse av 56:5 RB jämställer präst i svenska kyrkan med präst i annat trossamfund eller den som i sådant samfund har motsvarande ställning. I anslutning till 17 & 1 st LOFT talas i förslaget om vad prästen (motsvarande) har erfarit

vid bikt eller själavårdande samtal.

TK föreslår att en ny paragraf, benämnd 6 a &, tilläggs 56 kap RB. I sak överensstämmer den med det förslag som OK framlade

i sitt betänkande SOU 1966:60 (vilket där är kommenterat s 226 ff). Det enligt ordalagen generella förbud att höra befattnings- havare som har tystnadsplikt såsom vittne, vilket, som ovan nämnts, innefattas 1 56:5 st 1 RB, har inte ansetts vara så absolut till sin karaktär. Ett förbud att "obehörigen" yppa

vad man vet om vissa förhållanden har, såsom nyss antyddes,

inte ansetts hindra att uppgifter lämnas vid vittnesförhör.

För att få en bättre samordning av vittnesplikt och tystnads- plikt föreslås i 6 a & att, om uppgift som omfattas av tyst- nadsplikt i annat fall än som sägs i 5 och 6 åå kan antas ha

betydelse som bevis, rätten får förelägga den tystnadspliktige att yppa vad han vet, under förutsättning att bevisningen inte lämpligen kan föras på annat sätt. Så kan t ex ske genom att en handling företes eller att den myndighet, vartill den som even- tuellt skall höras som vittne hör, avger ett yttrande 1 sakfrå— gan. Det föreskrivs dessutom att domstolen, om möjligt, skall inhämta yttrande i själva frågan om vittnesförhöret alls lämp— ligen bör ske från nämnda myndighet eller från sammanslutning som vittnet tillhör, innan rätten beslutar om ett sådant före- läggande som sägs i paragrafen. "Sammanslutning" kan t ex vara Sveriges advokatsamfund. Bestämmelsen gäller inte enbart i

fråga om offentliga funktionärer.

Den föreslagna nya 6 a 5 torde, i förening med den föreslagna ändringen 1 5:1 om förhandling inom stängda dörrar, medföra

ett förbättrat skydd mot att uppgifter som omfattas av någons tystnadsplikt utan goda skäl sprids genom att begagnas som bevisning inför domstol. Viktiga tystnadsplikter (t ex inom he— la socialvårdsområdet) är i dag helt oskyddade om det blir ak— tuellt att höra någon som berörs därav som vittne. Den social- tjänsteman, som i visst konkret fall har tystnadsplikt enligt 16 & LOFT, är inte fritagen från vittnesplikt enligt 56:5 RB men kan befrias från att vittna, om den begärda bevisningen

lämpligare kan föras på annat sätt.

Enskilds yrkeshemlighet, som myndighet har fått kännedom om

t ex under tillsynsverksamhet, skyddas för närvarande vid vitt— nesförhör genom det generella förbudet i 5 Ö 1 st. När nu

detta förbud upphävs, kan skyddet lämpligen tillgodoses genom bestämmelsen i 6 & om att enskilds yrkeshemlighet inte får uppenbaras vid vittnesförhör, om ej synnerlig anledning före— kommer att vittnet höres därom. Beträffande skälen hänvisas till DK:s framställning i SOU 1966:60 s 229 f.

De föreslagna ändringarna 1 56:5 angående vittnesförhör

blir, på grund av hänvisning i 57:5, omedelbart tillämp-

liga även vid förhör med part under sanningsförsäkran. Även den nya lydelsen av 56:6 a bör bli vägledande också vid sådant förhör. Detta förutsätter ett tillägg till 57e5.

4.4 Ändring i kyrkolagen _______________.__________________________________________

I 7:2 kyrkolagen stadgas att präst i svenska kyrkan har tyst— nadsplikt om vad som anförtrotts honom vid enskilt skrifter— mål. Häremot svarar bestämmelsen 1 56:5 sista st RB av inne- börd att präst i svenska kyrkan är undantagen från vittnes- plikt i samma utsträckning. Som redan nämnts (ovan 4.1.6) är tystnadsplikten även i sistnämnda avseende absolut: vitt- nesförhör får ej äga rum med präst om vad som anförtrotts denne vid enskilt skriftermål ens med samtycke av den till

vars förmån tystnadsplikten gäller.

I motion nr 12 till 1975 års allmänna kyrkomöte framhölls att det råder oklarhet i vad mån tystnadsplikten enligt kyrkola— gen gäller även beträffande vad som anförtrotts präst inom ramen för övrig själavård. Motionärerna hemställde om ändring av kyrkolagens tystnadspliktsregel.

I betänkandet nr 12 av kyrkolagsutskottet tillstyrktes bifall till motionen. Utskottet framhöll att en sedvanerättslig tyst— nadsplikt av angivet omfång otvivelaktigt hade gällt men att nya BP:s regler hade gjort det omöjligt att nu hävda en dylik tystnadsplikt. Vidare anförde utskottet att behovet av lag— stiftning på området måste betecknas som trängande och att

en fullständig lösning av problemet borde innefatta ett ställ- ningstagande till frågan om tystnadsplikt för prästvigda per-

soner som icke uppehåller prästerlig tjänst.

Utskottets ståndpunkt godtogs av kyrkomötet (mötets skrivelse

nr 11), och ärendet har överlämnats till TK enligt regerings- beslut den 50 oktober 1975.

TK vill erinra om att präst som har anställning inom svenska kyrkan i sin egenskap av offentlig funktionär blir underkas- tad bestämmelsen i 17 Q 1 st LOFT. Detta löser inte motsva- rande problem för präster som inte innehar sådan tjänst. För detta ändamål fordras en ändring i kyrkolagen. TK föreslår en ändring i kyrkolagen med den innebörden att tystnadsplikt föreskrives för envar som är prästvigd inom svenska kyrkan beträffande allt som har anförtrotts honom under hemligt skriftermål eller under utövande av själavård i övrigt. Det bör anmärkas att ändringen förutsätter beslut även av all-

mänt kyrkomöte.

4.5 Ändring i stats- och kommunaltjänstemannalagarna

I 5 © statstjänstemannalagen (1965:274)vissa ändringar har genomförts (senast genom 1975:668) — stadgas bl a att avtal inte får träffas om myndighets verksamhet eller om anställ— nings- eller arbetsvillkor som regleras i lagen eller i för— fattning vartill lagen hänvisar eller som enligt lagen till— hör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Ett undantag har införts genom de 1975 gjorda ändringarna, nämligen att kollektivavtal får reglera frågan om disciplin— påföljder. - 1 2 & lagen (1965:275) om tjänstemän hos kom- muner m fl (kommunaltjänstemannalagen) stadgas bl a att avtal inte får träffas om myndighets eller inrättnings verksamhet eller om anställningsvillkor som regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning, disciplinär be- straffning eller anställnings upphörande. Båda bestämmel— serna avslutas med ett tvingande lagbud som går ut på att avtal som slutits i strid mot vad som sägs tidigare i dem

i de delarna är utan verkan.

I samband med behandlingen av förslaget till 1975 års ändring— ar i statstjänstemannalagen gav justitieutskottet uttryck för vissa tvivelsmål om det lagliga i att i kollektivavtal ta

in klausuler om tystnadsplikt för offentliga funktionärer (JuU 1975:22 s 105, se närmare ovan avsnitt 5.1.5). TK intar den ståndpunkten att tystnadsplikt inte får föreskrivas

i tjänsteavtal för offentlig funktionär. Följaktligen utgör redan nu gällande regler enligt TK:s mening hinder för sådana avtalsklausuler. Det har likväl synts lämpligt att nu före— slå sådana tillägg till nämnda bestämmelser i tjänstemanna— lagarna, att det blir fullt klart att tystnadsplikt som före—

skrivs i tjänsteavtal för offentlig funktionär är utan verkan.

4.6 Ändring i brottsbalken

I 5:5 st 1 BrB stadgas som huvudregel att brotten förtal, grovt förtal och förolämpning (5:1 - 5) får åtalas endast

av målsägande. Om målsäganden anger förtal eller grovt förtal till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur all- män synpunkt, får dock allmänt åtal äga rum. MMU har före— slagit (6:18 MGL) att ärekränkning, vilket brott innefattar förtal och förolämpning samt även förtal av avliden, upptas bland de särskilda yttrandefrihetsbrotten. Den föreslagna beskrivningen svarar i allt väsentligt mot nu gällande reg— lering i 7:4 p 15 TF. Åklagare i mål om yttrandefrihetsbrott skall enligt 12:1 MGL vara justitiekanslern. I 12:9 MGL stad— gas att vad som annars är föreskrivet om bl a åtal för brott enligt MGL skall gälla. Detta innebär att föreskriften 1 5:5 st 1 BrB blir tillämplig i fråga om åtal för yttrandefrihets- brottet ärekränkning. (Jämför angående målsägandes talerätt enligt gällande rätt 9:4 TF.)

TK har i det föregående (under 3.6) redovisat sina principi- ella överväganden om meddelarskyddet. Som där har påvisats kunde det i de fall, där meddelarskyddet skall ha företräde

framför en tystnadsplikt i fråga om enskilds personliga om- ständigheter det är framför allt 16 & LOFT som här är av intresse vara en fördel om ett visst utökat ansvar ålades massmedierna själva för vad de publicerar. Detta skulle kunna ske genom att förtalsbrotten i större utsträckning lades under allmänt åtal, låt vara att kravet på angivelse av måls— äganden bör finnas kvar. Ändringen i fråga om den allmänna åtalsrätten kan genomföras så att presumtionen vänds. Detta innebär att, medan allmänt åtal nu väcks bara i undantags— fall, åtalsregeln formuleras så att allmänt åtal normalt skall väckas, om åtalsangivelse föreligger och om beviskra— ven är uppfyllda. En bestämmelse med denna innebörd föreslås nu bli införd 1 5:5 st 1 BrB. Åklagaren skall enligt denna bestämmelse kunna underlåta åtal, om han finner att åtal icke är påkallat från allmän synpunkt.

Målsägande, som har angivit förtalsbrott till allmänt åtal, kan enligt 20:12 RB återkalla angivelsen, innan åtal har hun— nit väckas. Detta har den verkan att åtal därefter ej får väckas. Samma sak gäller om målsäganden genom förlikning eller eljest utfäster sig att inte tala å brottet. Har måls— äganden lämnat åtalsangivelse och föreligger i processuell mening tillräckliga skäl för åtal, skall åklagaren som regel väcka åtal. Har åtal väckts och vill målsäganden därefter återkalla sin angivelse, får åtalet likväl fullföljas. Måls- ägandens ändrade uppfattning kan emellertid påverka bevis— läget i negativ riktning, och detta kan tänkas motivera att åtalet nedlägges.

Den nya åtalsregeln blir enligt förslaget tillämplig även utanför massmedieområdet. Förtalsbrott som förövas på annat sätt än genom massmedium torde emellertid ofta vara sådant att allmän åklagare kan underlåta åtal med åberopande av att han finner att åtal icke är påkallat från allmän synpunkt.

4.7 Anpassning till LOFT av gällande lagregler om tyst— nadsplikt2 som berör offentliga funktionärer

I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2) har redovisats de skäl, som föranlett TK att förorda att reglerna om den sak— liga innebörden av olika tystnadsplikter samlas i en gemensam lag, LOFT. Vad man härigenom kan vinna är dels en ökad enhet— lighet, dels bättre överskådlighet. När det gäller myndig— hetsavgöranden av tvångskaraktär eller med direkt betydelse för enskilds rättigheter liksom när det är fråga om service— åtgärder krävs enligt 16 å och 17 ä 2 st LOFT, att tystnads— plikten fastslås i lag eller förordning. Samma krav gäller i vissa av fallen enligt 19 %. I förtroendesituationer liksom när det gäller t ex försvaret, bevakningsåtgärder eller hem— lig handlings innehåll är däremot LOFT direkt tillämplig, och hänvisningar i andra lagar har här endast en pedagogisk funk— tion att fylla. Enligt TK:s mening är det emellertid betydel— sefullt, att varje hänvisningsbestämmelse ger ett riktigt intryck av vilka bestämmelser i LOFT som är aktuella för den som skall tillämpa hänvisningsbestämmelsen, och i förslagen till ny lydelse av aktuella lagrum har TK därför eftersträ— vat att medtaga alla tystnadsplikter som kan väntas få prak— tisk betydelse. Speciellt när det gäller 11 & (försvaret), 14 & (bevakningsåtgärder m m) och 19 Ö 2 st (telefonväxel) kan det tänkas, att tystnadsplikt i enstaka fall blir aktuell

utan att hänvisning gjorts i författningen.

En icke ovanlig komplikation är att en tystnadspliktsregel riktar sig såväl till offentliga funktionärer som till per— soner, som är fristående från myndigheterna. I dessa fall har TK föreslagit en uppdelning så att regeln i princip kvarstår oförändrad för den sistnämnda gruppen, medan tystnadsplikten för funktionärerna regleras genom hänvisning till LOFT. I någ- ra fall, där regeln väsentligen avser offentliga funktionä— rer och tystnadsplikt för enskilda framstår som ett undan— tagsfall, har tystnadsplikten enligt LOFT utvidgats till att

avse även de enskilda. Detta gäller lagarna om kastrering,

abort och sterilisering, där undantagsvis läkare eller annan,

som icke är offentlig funktionär, kan komma att medverka.

Hänvisningarna har genomgående gjorts enbart till det avsnitt i LOFT som rubriceras Tystnadsplikter. De inledande bestäm— melserna i 1 - 9 åå reglerar det närmare innehållet i de spe— cifika tystnadspliktsbestämmelserna, och det synes även utan hänvisning självklart att de sistnämnda inte kan läsas utan

hänsyn till sammanhanget med LOFT i övrigt.

Vid den följande genomgången av de lagar, vari ändring av tystnadspliktsregler föreslås, behandlas först regler med tyngdpunkten på personliga förhållanden och därefter de hu-

vudsakligen ekonomiskt motiverade tystnadsplikterna.

Barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen innehåller likartade tystnadspliktsregler till skydd för en— skildas personliga förhållanden. Enligt alla tre lagarna kan myndighet fatta beslut av betydelse för enskildas rättigheter, beträffande barnavårds- och nykterhetsvårdslagarna jämväl rörande tvångsmässigt omhändertagande och andra i privatlivet djupt ingripande åtgärder. Övervakning och tillsyn jämlikt barnavårds— och nykterhetsvårdslagen synes därför på ett annat sätt än enligt socialhjälpslagen erfordra tystnadsplikt, var— till hänsyn också har tagits vid utformningen av 19 å LOFT.

- Liksom enligt gällande rätt bör sådana upplysningar, som lämnas vid överläggningar i de sociala nämnderna, omfattas av tystnadsplikt. Rådgivning och hjälp utanför ramen för myndig- hetsutövning kan förekomma enligt alla tre lagarna, och hän— visning bör göras även till regeln om hemliga handlingar. Hänvisningar bör sålunda i alla tre lagarna göras till 17

och 20 åå LOFT, varjämte 16 å och 21 å andra stycket bör gäl— la. 19 å bör i sin helhet vara tillämplig när det gäller ären—

den enligt nykterhets— och barnavårdslagarna, men endast and—

ra stycket torde böra medtagas i socialhjälpslagen.

För en rad lagar med huvudsakligen medicinsk anknytning bör

16, 17, 19 och 20 åå LOFT åberopas. Det gäller de förut nämnda lagarna om abort, sterilisering och kastrering, 1967 års lag angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och 1965 års

lag om behörighet att utöva veterinäryrket (här är i fråga om 17 å endast 2 st aktuellt). Om 16 å skall åberopas i sistnämnda lag kan vara tveksamt, men t ex beslut om nedslaktning av sjukt djur enligt djurskydds- och epizootilagstiftning torde ha rätts-

verkningar för enskilda.

Sjukvårdslagen, lagen om personundersökning i brottmål och 1975 års lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso— och sjukvård skiljer sig såtillvida från de nyss behandlade lagarna att några beslut med rättsverkningar för enskilda knappast fat— tas enligt dessa lagar. Fördenskull har 16 å LOFT knappast nå- gon betydelse. Däremot är 19 och 20 åå aktuella. I 1975 års lag, som gäller även andra än offentliga funktionärer, måste hänvis— ning göras också till 17 å.

Lagen om polisregister kräver med hänsyn till att de uppgifter

som behöver skyddas genomgående finns i hemliga handlingar hän— visning allenast till 20 & LOFT.

1972 års lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall kräver i första hand en hänvisning till 20 å. För de beslut

som fattas av socialstyrelsen synes även tystnadsplikt jämlikt 16 å motiverad. Medicinska ingripanden i anslutning till sådana ärenden täckes av tystnadsplikt enligt 1975 års lag och 17 å LOFT.

Två specialfall är 1975 års lag om medling mellan sammanlevande, där endast 17 å första stycket LOFT torde ha aktualitet, och 1975 års lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översätta— re, där i stället praktiskt taget alla tystnadsplikter kan tänkas bli åberopade. Tolk och översättare kan ju tänkas bli

anlitade i vilket ärende som helst. De bör därför anges ha

samma tystnadsplikt som befattningshavarna hos den myndighet som anlitar dem.

Tyngdpunkten kan sägas ligga på de enskildas personliga förhål— landen även när det gäller tystnadsplikten enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen, eftersom det uttalade motivet för införande av dessa lagar och av datainspektionen som central kontrollmyndighet var att skapa ett skydd för den personliga integriteten. Tystnadsplikten enligt dessa lagar har emellertid också en viktig ekonomisk innebörd, eftersom kontrollen riktar sig främst mot näringsidkare som driver sin verksamhet på de områden lagarna behandlar. De likartade tyst— nadspliktsreglerna i de tre lagarna har också en dubbel inrikt— ning och avser såväl personliga förhållanden som yrkes- och affärshemligheter. För datalagens del torde det dessutom vara av vikt att observera att försvarshemligheter och säkerhets— och bevakningsfrågor ofta kan vara aktuella. Med hänsyn till datainspektionens sammansättning kan det antagas, att viktiga upplysningar stundom lämnas först vid överläggning i styrelsen, och även 21 å andra stycket LOFT torde därför böra göras till- lämplig. - Sammanfattningsvis bör tystnadspliktsreglerna i dessa lagar hänvisa till 16, 18, 19 och 20 && LOFT samt 21 å andra stycket och — såvitt avser datalagendärjämte 11 och 14 åå samma lag.

De tystnadspliktsbestämmelser som avser ekonomiska förhållan— den finns övervägande i förfathungar, som behandlar olika for— mer av tillsyn och kontroll över näringslivet. Den vanligaste situationen är att tillsynsorganen har befogenhet att meddela beslut med rättsverkningar för enskilda i vissa avseenden och därutöver bedriver tillsyn av mera allmänt slag. I dessa fall

det gäller ett drygt BO—tal lagar - erfordras hänvisning till 16, 18, 19 och 20 åå LOFT. Ett tiotal lagar med anknytning till krigs— och beredskapsförhållanden och andra krisartade situationer bör dessutom hänvisa till 11 å LOFT. 14 & synes

aktuell beträffande atomenergilagen, strålskyddslagen, lagen

om oljelagring, civilförsvarslagen samt utanför försvarsområ—

det riksbankslagen och tullagen.

Hänvisning till 16 & saknar aktualitet i en rad fall, där myndigheterna endast erhållit kontroll— och samrådsbefogen— heter men inte kan meddela beslut med rättsverkningar som in— griper i de enskildas situation. I åtta lagar kan tystnads— pliktsbestämmelsen hänvisa till 18, 19 och 20 55 LOFT: 1955 års lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, 1959 års lag angående tillverkning, införsel och försäljning av gas— skyddsmateriel, 1955 års lag om yrkesskadeförsäkring, 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhål— landen, 1970 års lag om lokaliseringssamråd, 1972 års lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, 1974 års lag med anledning av miljöskyddskonventionen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige samt 1974 års lag med instruktion för riks- dagens revisorer (den sistnämnda en intern riksdagsförfatt— ning). 11 å tillkommer i ett par fall: 1948 års lag om skyl— dighet för näringsidkare m fl att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap och 1957 års oljelag- ringslag. Samma paragrafkombination synes lämplig även för ar— betarskyddslagens del. Här finns visserligen vissa beslutsbe— fogenheter (stoppande av hälsovådligt arbete m m), men dessa bör näppeligen vara omgärdade med någon tystnadsplikt. 19 & saknar å andra sidan intresse i en rad fall, där myndighetens verksamhet i allt väsentligt avser just meddelande av beslut med rättsverkningar för enskilda. I skatte- och taxeringsför— fattningarna (uppbördslagen, taxeringslagen etc) är det regel— mässigt endast aktuellt att hänvisa till 16, 18 och 20 Så LOFT; för taxeringslagens del bör därjämte 21 å andra stycket göras tillämpligtmed hänsyn särskilt till överläggningarna i de lokala nämnderna. Taxering och beskattning har inte heller tagits upp bland de ämnen som uppräknas i 19 & LOFT.

Tystnadsplikten i lagen (1949:545) om rätten till arbetstaga— res uppfinningar (8 Q; 5 Ö rör ej offentlig funktionär i denna

hans egenskap och kan lämnas oförändrad) täckes av 19 och 20 åå LOFT, såvitt avser offentliga funktionärer. Även andra exempelvis arbetsgivare träffas av bestämmelsen,

som därför endast subsidiärt bör hänvisa till LOFT.

I fråga om bankinspektionens verksamhet finns bestämmelser i

en rad lagar, från 1919 om fondkommissionärer och från 1950—

talet om banker, sparbanker och jordbrukskassor. Enligt 1919 års lag gäller tystnadsplikt såväl den kontrollerades som hans kunders förhållanden, medan däremot bankerna är föremål för

en mera vidsträckt insyn: det är endast enskildas förhållande till dem som inte får yppas. På motsvarande sätt har hand— lingssekretessen hittills varit begränsad för bankernas del. OSK föreslår en begränsad sekretessregel även för bankerna själva (30 Q 2 st LAH). Detta förslag kan föranleda en utvidg— ning även av tystnadsplikten (med åberopande av 16 och 19 åå LOFT), men man kan också nöja sig med den utvidgning som auto— matiskt följer av 18 och 20 åå LOFT. TK har stannat för den

senare lösningen.

Vad nu sagts om bankinspektionen har motsvarande tillämpning på försäkringsinspektionen (1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950 års lag om rätt för utländsk försäkringsrörelse att

driva försäkringsrörelse här i riket).

1954 års riksbankslag innehåller en vidsträckt tystnadsplikts— bestämmelse, som kan ersättas med hänvisningar till 12 å, 14 å, 15 &, 16 å,17 & 2 st, 18 5,19 5 2 st och 20 & LOFT.

I 1951 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens bör insättas en subsidiär hänvisning till 15 å 2 st och 20 å LOFT.

Slutligen bör nämnas 1970 års lag om allmänna vatten— och avloppsanläggningar, som i 54 å innehåller en efter ordalagen

mycket vidsträckt tystnadspliktsbestämmelse för den som verk—

ställt undersökning av anslutning och dylikt hos abonnent ("får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om"). Huvudman för allmän va-anläggning är i regel kommun men kan också vara annan, t ex bolag. Enligt TK:s uppfattning kan behov av tyst— nadsplikt knappast föreligga annat än beträffande näringsid— kares förhållanden, exempelvis rörande konstruktionen av kyl— anordningar och liknande, medan vad som kan iakttagas vid kontrollbesök i villor och hyreshus knappast behöver skyddas av tystnadsplikt. Några hemliga handlingar torde knappast någonsin förekomma i samband med undersökningar enligt va-lagen. I förslaget till ny lydelse av 54 å va—lagen har tystnadsplik- ten i allmänhet inskränkts i enlighet med det sagda, och sub—

sidiärt har hänvisning gjorts till 18 och 19 åå LOFT.

.8 Försla till n'a t*stnads liktsre ler

TK:s arbete har koncentrerats till en kartläggning och dis— kussion av nu gällande tystnadsplikter, och något systematiskt arbete för att undersöka om behov av ytterligare bestämmelser föreligger har redan av tidsskäl inte kunnat utföras. På några punkter, huvudsakligen i anslutning till OSK:s utrednings- arbete och till denna kommitté ingivna förslag, har TK emel— lertid ansett det ofrånkomligt att diskutera nya tystnads- pliktsregler.

På skolans område har avsaknaden av författningsreglerad tystnadsplikt under senare år upplevts som besvärande. I en promemoria inom dåvarande ecklesiastikdepartementet år 1966 föreslogs tystnadspliktsbestämmelser inom skolväsendet. I offentlighetskommitténs betänkande föreslogs en sekretess— regel för skolkurators handlingar. Intetdera förslaget ledde då till lagstiftning, men skolöverstyrelsen pläderade i sitt remissyttrande över offentlighetskommitténs betänkande för en

.,.

allmän regel om tystnadsplikt inom skolväsendet. i samband

med propositionen 1975z8 utarbetades inom utbildningsdeparte- mentet en promemoria Ds U 1974:15 som innefattade en vid- sträckt tystnadsplikt inom skolväsendet. OSK, som avgav ytt- rande över promemorian, biträdde tanken på en tystnadsplikt

på skolans område men betecknade det framlagda förslaget som alltför långtgående och alltför obestämt avgränsat. I OSK:s förslag till LAH upptas en sekretessregel för undervisnings- väsendet under skolöverstyrelsens överinseende eller inom arbetsmarknadsutbildning. Enligt förslaget skall handling i ärende rörande skolans elevvård eller vissa uppräknade ärenden hållas hemlig i vad den angår enskilds personliga förhållanden, om utlämnande skulle otillbörligt blottställa den berörde eller

någon honom närstående eller eljest vara menligt för honom.

Även enligt TK:s mening är en tystnadspliktsbestämmelse för skolans elevvårdande verksamhet påkallad. Såväl skolpsykolog och skolkurator som lärare - särskilt klassföreståndare -

får ofta del av ömtåliga personliga uppgifter om elevs eller dennes nära anhörigas förhållanden, och samarbete med de sociala nämnderna försvåras av att man inte kan räkna med samma tyst- nadsplikt på ömse sidor. En sådan tystnadspliktsbestämmelse synes på ett naturligt sätt kunna infogas i skollagen och kan lämpligen hänvisa till 17 å första stycket och 19 å LOFT. Tystnadsplikt enligt 16 å synes även i vissa fall ha aktualitet inom skolans område. Uppgifter om elevs studieprestationer

och vitsord synes böra uttryckligen undantagas från tystnads- plikten. Sedan vitsorden införts i allmän handling blir de automatiskt offentliga, och inte heller den löpande bedömningen finns det tillräckliga skäl att hemlighålla.

I utlänningslagen finns för närvarande ingen tystnadsplikt inskriven. Den relativt omfattande handlingssekretessen i utlänningsärenden har tidigare medfört en motsvarande tystnads— plikt, och detta kommer även att bli fallet enligt 20 å LOFT, låt vara att förutsättningarna för sekretess enligt OSK:s förslag (4 och 57 åå LAH) formuleras något stramare än för

närvarande. Upplysningar om utlännings förhållanden kommer

emellertid ofta till myndighets kännedom innan de framgår av allmänna handlingar, och en föreskrift om tystnadsplikt är därför motiverad. Den bör täcka såväl beslut, som ju ofta kan vara av ingripande betydelse för den enskilde (bosättninge— och arbetstillstånd, avvisning, förpassning och utvisning), som kontrollåtgärder och annan löpande tillsyn. Tystnads— plikten bör sålunda anges genom hänvisning till 16, 19

och 20 åå LOFT. I anslutning till 4 å i OSK:s förslag till LAH kan det dessutom vara befogat att hänvisa till 10 å LOFT, eftersom denna tystnadsplikt just i utlänningsärenden inte sällan kan väntas få praktisk betydelse. Tystnadsplikten en— ligt 16 och 19 åå bör icke inskränkas till att avse vad som

erfarits om enskilds personliga förhållanden.

Lagen (1966:295) om beredande av sluten psykiatrisk vård i

vissa fall innehåller i dag ingen bestämmelse om tystnadsplikt. Till alldeles övervägande del torde lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m fl vara tillämplig. Tvekan kan emellertid råda beträffande utskriv- ningsnämnds ledamöter och tjänstemän. Utskrivningsnämnden är ju inte i första hand motiverad av medicinska skäl utan skall svara för avvägningen mellan vårdsynpunkterna och kravet på samhällsskydd beträffande sådana intagna, som bedöms som far— liga för annans säkerhet till person och egendom. Vid handlägg— ningen av sådana frågor får utskrivningsnämnden såväl muntligen som skriftligen del av synnerligen ömtåliga uppgifter om pati— enternas och deras närståendes personliga förhållanden. Något utrymme för förtroliga hänvändelser lämnar knappast denna lag, som ju enbart behandlar omhändertagande utan eget samtycke,

men däremot förekommer ett utbyte av upplysningar i anslutning till den fortlöpande verksamheten vid sjukhuset, som ju i och för sig täcks av 1975 års lag. Det nu sagda synes motivera en tystnadspliktsregel med hänvisning till 16, 19 och 20 åå LOFT, varvid 9 å instruktionen (1966:566) för utskrivningsnämnderna och 12 å instruktionen (1966:567) för psykiatriska nämnden kan

upphävas. Observeras bör, att utskrivningsnämnds beslut enligt

40 å i OSK:s förslag till LAH ej får hemlighållas, varför såda— na förhållanden som upptagits i beslutet på grund av 7 å LOFT ej heller kommer att omfattas av tystnadsplikt. Utskrivninge— nämnds beslut är dock i regel mycket kortfattade och redovisar

sällan de konkreta fakta som kan vara besvärande för patienten.

Rättshjälpslagen (1972z429) innehåller f n ingen tystnadsplikts— regel, vilket synes vara en brist. För advokat gäller en långt— gåendetystnadsplikt enligt advokatsamfundets stadgar, men även

annan kan i viss utsträckning förordnas som biträde.

Rättshjälpsnämndernas befattningshavare får enligt TK:s för— slag tystnadsplikt jämligt 17 och 20 åå LOFT, och dessutom bör 16 å göras tillämplig. För de allmänna advokatbyråerna är endast 17 och 20 åå aktuella.

För advokat bör LOFT vara tillämplig endast i den mån advoka— ten såsom ledamot i rättshjälpsnämnd ingår i myndighet. Även tystnadsplikten enligt första stycket i den av TK föreslagna

bestämmelsen synes för advokaternas del vara en onödig dubblyr.

I detta sammanhang bör anmärkas att bestämmelsen i 5 å radio— lagen, att /Konungen/ äger meddela föreskrifter till skydd för telehemlighet, icke torde vara förenlig med 8:7 RF. Regeln

i 10 å kungörelsen (1967:447) om mottagare för radiosändning eller trådsändning torde därför böra överflyttas till radio-

lagen.

4.9 Bestämmelser som kan lämnas oförändrade

Beträffande femton av de i bilaga 1 uppräknade lagarna föra ingen ändring i nu gällande lydelse. I nio fall beror detta att tystnadspliktsregeln inte riktar sig till offentlig fun tionär i denna hans egenskap och därför inte berörs av den reslagna LOFT. Detta gäller tystnadsplikten för revisor m f 214 å aktiebolagslagen och ett flertal andra associationsrä liga lagar, tystnadsplikten beträffande viss förteckning en 12 å lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering, tystnade] ten för ledamot av fartygsnämnd jämlikt 64 å sjömanslagen& tystnadsplikterna för befattningshavare inom företagarfören:

och Sveriges exportråd enligt lagarna 1975:554 och 490 .

Jämlikt lagarna (1959z590) om gränstullsamarbete med annant och (1971z850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen

16.9.1971 mellan SVerige och Finland gäller viss tystnadspl: för svenska funktionärer på grund av utländsk lagstiftning ] pektive traktat. Redan folkrättsliga skäl hindrar TK att fö] slå några ändringar i dessa texter. 5 å krigshandelslagen (' 19) innefattar en tystnadspliktsregel, som under krigs- och redskapstillstånd kompletterar BrB:s regler om brott mot ril säkerhet. Lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar innefat regler, som närmast konkretiserar vad som gäller på grund & allmänna regler, av TK sammanfattade i 11 å LOFT. I intetdei

fallet synes hänvisningar till LOFT utgöra någon förbättring

Lagarna (1975:42) om 1972 års allmänna företagsräkning och (1975:55) Om folk— och bostadsräkning år 1975 innehåller tys nadspliktsregler beträffande innehållet i de uppgifter, som lämnats jämlikt sagda lagar. De avser sålunda ett numera fixerat material, som i sin helhet är sekretessbelagt på gri av reglerna om statistiksekretess och som relativt snabbt få lorar intresse som upplysningskälla i enskilda fall. Tillräc liga skäl att ändra nuvarande tystnadspliktsregler till att

avse hänvisningar till 20 å LOFT synes inte föreligga.

4.10 Principerna för ändringar i förordningar m m

Såsom bilaga 1 utvisar finns det för närvarande åtminstone lika många tystnadspliktsregler i förordningar och instruk— tioner som i av riksdagen antagna författningar. TK:s förslag till LOFT innefattar i 16 å, 17 å andra stycket och 19 å fullmakt för regeringen att inom de ramar dessa bestämmelser drar upp stadga tystnadsplikt för offentliga funktionärer.

På grund av sin allmänna befogenhet att meddela tillämpnings— föreskrifter (8:15 RF) kan regeringen därjämte i förordning hänvisa till övriga paragrafer i LOFT på samma sätt som skett i TK:s förslag till lagändringar. Att observera är dock, att en principiell skillnad föreliggeri.fråga om hänvisningarnas verkan. Om riksdagen i lag anger, att en viss tystnadsplikts— regel i LOFT skall gälla, länder detta till efterrättelse oav- sett om en tolkning av paragrafen i LOFT skulle ge vid handen att tystnadsplikten därigenom utvidgats. Riksdagen är ju oför- hindrad att besluta om sådan utvidgning, och LOFT är inte av- sedd att såsom LAH vara exklusiv. Regeringen är däremot enligt förslaget endast behörig att ge direktiv inom den av riksdagen genom LOFT uppdragnaramen, och ett stadgande i förordning om tystnadsplikt, som sträcker sig längre i fråga om personkrets eller innehåll än LOFT medger, är icke förbindande för de

berörda.

Det synes lämpligt, att man vid utformande av tystnadsplikts— bestämmelser i förordningar genomgående håller i sär hänvis— ningar till bestämmelser i LOFT, som oavsett hänvisningen är tillämpliga, och bestämmelser, som jämlikt fullmaktsregel i LOFT konstituerar tystnadsplikt.

Som exempel kan anges följande.

a) I kungörelsen (1955:528) med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård stadgas i 7 å andra stycket:

Förbindelsemannen skall fullgöra sitt uppdrag med varsam- het och urskillning. Han skall inför obehöriga iakttaga

tystlåtenhet beträffande allt som rör förbindelsen samt i möjligaste mån tillse, att denna icke yppas för alkohol— missbrukarens arbetskamrater eller andra. Ej må någon an— litas för flera uppdrag än han kan nöjaktigt fullgöra.

Enligt LOFT kommer förbindelsemannen att vara bunden av tyst— nadsplikt jämlikt 17 9 första stycket samt 19 och 20 55. Några uttryckliga förordnanden behövs alltså inte. Stycket kan

- lämpligen uppdelat på två stycken - få följande lydelse:

Förbindelsemannen skall fullgöra sitt uppdrag med varsam— het och urskillning. Ej må någon anlitas för flera uppdrag än han kan nöjaktigt fullgöra.

Om tystnadsplikt stadgas i 17 å första stycket och 20 å LOFT.

I telegrafreglementet (1959:582) föreskrives i 2 å:

Såväl telegrams innehåll som namn å avsändare och adres— sat skola av televerkets personal hemlighållas under avgiven tystnadsförbindelse. Uppgift därom må, där ej i lag annorlunda stadgas, icke delgivas annan än telegram— mets avsändare eller adressat eller befullmäktigat ombud för någon av dem. Dock må handling, av vilken sådan uppgift framgår, företes inför domstol, där så prövas nödigt för att styrka televerkets krav å ogulden tele- gramavgift.

Undantaget i sista meningen torde täckas av 2 å LOFT, som

visar att man får utnyttja sin kunskap för sin verksamhet

för det allmännas räkning. Anteckningar om telegrams innehåll är hemliga jämlikt 29 å sekretesslagen och 28 å förslaget till LAH. Tystnadsplikten måsteemellertid gälla oavsett om några anteckningar gjorts. 2 å kan ges följande lydelse:

777)

För telegrams innehåll samt namn å avsändare och adres— sat gäller tystnadsplikt jämlikt 20 å LOFT. Tystnads— plikt skall jämväl gälla enligt 17 å andra stycket sam— ma lag beträffande nyssnämnda uppgifter.

85 å folkbokföringskungörelsen har (efter ändring 1975: följande lydelse:

Den som tjänstgör eller tjänstgjort hos folkbokföringe— myndighet får ej obehörigen yppa vad han erfarit om en— skilds personliga förhållanden.

Tystnadspliktsregeln har en motsvarighet i 13 å sekretesslagen

och 47 å OSK:s förslag till LAH. OSK har eftersträvat att inskränka sekretessen på detta område och bedömer det som sannolikt, att behovet av sekretess kommer att ytterligare minska. I fråga om äldre anteckningar kan dock ett sekretess— behov kvarstå, och anteckningar om ändrad könstillhörighet är ett nytt exempel på uppgifter som kan behöva skyddas. Tystnadsplikten för folkbokföringsmyndighet synes helt kunna knytas till innehållet i hemliga handlingar, varför 85 å kan ersättas med en hänvisning till 20 å LOFT av exempelvis föl— jande lydelse:

Om tystnadsplikt stadgas i 20 & LOFT.

d) I 22 & upphandlingskungörelsen (1973:600, lydelse enligt 1975:788) stadgas följande:

Den som hos myndighet tagit befattning med upphandlings— ärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds affärsförhållanden eller myndighets affärs— och driftförhållanden.

Denna bestämmelse bör ersättas av en hänvisning till 15 å

andra och tredje styckena LOFT. Genom 19 å LOFT beredes stöd för viss tystnadsplikt beträffande enskildas förhållanden,

och sådan tystnadsplikt kan även följa indirekt av det

allmännas intressen: om uppgifter från enskilda anbudsgivare lämnas ut kan detta försämra det allmännas ställning som part. Sekretessreglerna kan ha samma effekt. Paragrafen kan sålunda omskrivas på följande sätt:

Om tystnadsplikt för den som hos myndighet tagit befatt- ning med upphandlingsärende stadgas i 15 å andra och tredje styckena samt 19 och 20 åå LOFT.

e) 4 å kungörelsen (1920:898) med närmare föreskrifter om medling i arbetstvister förbjuder den som har eller haft upp— drag som förlikningsman att röja yrkeshemlighet eller annat förhållande beträffande vilket part gjort förbehåll jämlikt 7 å lagen (1920:245) om medling i arbetstvister. Om förbe— hållet avser förhållande som inte kan täckas av LOFT kan tyst-

nadsplikten inte bestå annat än genom lagändring. En i sak

fullt acceptabel lösning synes emellertid kunna uppnås genom följande lydelse av kungörelsens 4 å:

För den som har eller haft uppdrag som förlikningsman gäller tystnadsplikt jämlikt 17 å andra stycket LOFT.

f) 82 å andra stycket hälsovårdsstadgan (195s:665) har föl— jande lydelse:

Den som har eller haft att utöva tillsyn eller anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens utövande må ej röja eller obehörigen utnyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa annat förhållande, vilket sålunda blivit honom kunnigt.

Den tillsynsverksamhet det här är frågan om torde i sin helhet höra in under 19 å LOFT, och paragrafens andra stycke kan

omformuleras enligt följande:

Den som har eller haft att utöva tillsyn eller anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens utövande är under- kastad tystnadsplikt jämlikt 19 å LOFT.

g) 6 å förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från närings— idkare lyder (enligt 1975:775) sålunda:

Den som hos kollegiet eller annan myndighet tagit be— fattning med uppgift som avses i denna förordning får ej obehörigen yppa dess innehåll.

Uppgiftsskyldigheten jämlikt förordningen avser sådant som kommerskollegium behöver för sin befattning med landets rå- varu— och bränsleförsörjning. Handlingarna är underkastade sekretess jämlikt 21 å sekretesslagen och 2 å 21. civilför- valtningen sekretesskungörelse (motsvarar 21 å LAH och 1 å punkt 21 i förordningen med tillämpningsförteckning enligt OSK:s förslag). Tystnadsplikten enligt 20 & LOFT synes fullt tillräcklig, varför paragrafen kan ändras sålunda:

Om tystnadsplikt stadgas i 20 & LOFT.

h) 16 å utsökningskungörelsen (1971:1098) lyder:

Vid förrättning skall utmätningsmannen tillse, att en- skilds personliga och ekonomiska förhållanden ej obehö— rigen yppas.

Någon sekretessregel som täcker kronofogdemyndighets verksamhet

finns för närvarande inte. Lagberedningen har föreslagit en vidsträckt sekretessregel (55 b å sekretesslagen, se SOU 1974: 55 s 125). OSK har bestämt avstyrkt en sådan sekretessregel (SOU 1975:22 s 150 f) och såsom sin mening uttalat, att sek— retess hos kronofogdemyndighet principiellt bör vara utesluten.

TK är benägen att instämma med OSK när det gäller frågan om handlingssekretess, men 16 å utsökningskungörelsen har icke desto mindre en uppgift att fylla. Vid utsökningsförrättning kan utmätningsman nämligen få kännedom om åtskilliga ömtåliga förhållanden som saknar betydelse för verkställighetsfrågan och därför inte redovisas i protokoll och andra handlingar. I fråga om sådana omständigheter synes det fullt befogat att stadga tystnadsplikt. Detta kan uppnås genom exempelvis föl— jande formulering av paragrafen:

Vid förrättning skall utmätningsmannen tillse, att en— skilds personliga och ekonomiska förhållanden ej onödigt— vis bringas till andras kännedom. För sådana omständig— heter, som ej antecknas i protokoll eller annan allmän handling, gäller tystnadsplikt jämlikt 19 å LOFT.

i) 50 å instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen lyder:

Ej må någon obehörigen yppa vad han i egenskap av ledamot av styrelsen eller såsom tjänsteman, sakkunnig eller ex— pert hos styrelsen erfarit i samband med provning eller undersökning som utföres för uppdragsgivares räkning.

Paragrafen kan omskrivas på följande sätt:

För ledamot av styrelsen, tjänsteman, sakkunnig eller expert hos styrelsen, som erfarit något i samband med provning eller undersökning som utföres för uppdrags— givares räkning, gäller tystnadsplikt jämlikt 17 å and- ra stycket LOFT.

j) 13 å polisinstruktionen lyder:

Polisman får ej obehörigen yppa vad han fått veta i tjänsten om det är av sådan beskaffenhet att det av hän— syn till allmänna eller enskilda intressen ej bör komma till utomståendes kännedom.

Med hänsyn till de skiftande förhållanden polisarbetet berör måste flertalet av LOFT:s paragrafer omnämnas. Följande ly—

delse synes tänkbar:

Om tystnadsplikt för polisman stadgas i 10, 11, 15, 14 och 20 åå LOFT. Polisman skall jämväl ha tystnadsplikt jämlikt 19 å nämnda lag eller, beträffande förundersök- ning i brottmål eller annat ärende vari fråga är om be— fogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jäm- förbart förhållande, 16 å samma lag.

4.11 Ändring i förslaget till massmediegrundlag

Enligt 5 å 1 st LOFT kan hemlig uppgift under vissa betingel— ser ställas till förfogande för behöriga ändamål, och därvid kan den myndighet som förfogar över uppgiften ställa upp för— behåll som inskränker mottagarens rätt att utnyttja uppgiften. Enligt 22 å LOFT skall brottsbalkens bestämmelser om åtal och påföljd för brott mot tystnadsplikt gälla även brott mot så— dant förbehåll.

Bestämmelserna om åtal och påföljd för brott mot förbehåll enligt 5 å 1 st LOFT får tillämpning vid publicering genom massmedium endast om MGL (respektive TF) ger stöd däråt. En— ligt 6:19 MGL skall vissa fall av publicering i strid med förordnanden eller förbehåll betraktas som otillåtet offent— liggörande, bl a publicering av något som på grund av myn- dighets förbehåll vid utlämnande av hemlig handling icke får uppenbaras. Härmed bör enligt TK:s mening jämställas publice- ring i strid med förbehåll som myndighet har gjort vid läm— nande av uppgift som är belagd med tystnadsplikt.

MMU har yttrat (SOU 1975:49 s 244) att tillämpning av upp- såtspresumtionen enligt 7:19 MGL leder till att den som är ansvarig för offentliggörandet av en uppgift skall anses ha känt till denna och godtagit att den blev offentliggjord. Detta innebär enligt MMU att ett annat och vidare uppsåts— begrepp har ställts upp än vad som gäller enligt allmäna reg— ler. För den skull bör, framhåller utredningen, otillåtet offentliggörande som sker av oaktsamhet inte tas upp i grund- lagen som yttrandefrihetsbrott.

TK vill erinra om att regeln om uppsåtspresumtion innebär en— dast att den ansvarige skall anses ha känt till innehållet i det som publiceras och samtyckt till publiceringen. I fråga om det förhållandet att uppgiften var hemlig gäller allmänna upp— såtsregler. Domstolen skall med andra ord till grund för be—

dömandet lägga det verkliga eller blott antagna faktum,

att den ansvarige har tagit del av den publicerade framställ— ningen, och får på grundval härav bedöma uppsåtsfrågan i öv— rigt. Kan man vara säker på att den ansvarige, om han verkligen hade läst framställningen, måste ha förstått att uppgiften

var hemlig, skall han dömas för uppsåtligt brott, annars icke. Det är på grund därav, om bestämmelsen om otillåtet of— fentliggörande i enlighet med MMU:s förslag kommer att gälla endast uppsåtliga publiceringsbrott, angeläget att en myndig- het, som lämnar ut en hemlig uppgift under förbehåll, försö— ker bringa förbehållet till den persons kännedom som är ansva— rig för den skrift vari uppgiften kunde tänkas bli publicerad. I det vanliga fallet att en uppgift lämnas till en vid en pe— riodisk skrift anställd journalist bör exempelvis myndigheten se till att förbehållet delgives skriftens utgivare. Samma gäl- ler tydligen andra fall av förordnanden eller förbehåll som

åsyftas i 6:19.

BILAGA 1 TILL BETÄNKANDET

Förteckning över lagar (1 - 95) med bestämmelser om tystnads— plikt

Förteckningen bygger i första hand på justitiedepartementets promemoria av mars 1975 och har aktualiserats med hjälp av SFS intill nr 969.

Grundlagarna har ej medtagits, ej heller brottsbalkens regler.

1. 7 kap 2 5 kyrkolagen

2. 11 och 48 åå lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse

och fondbörsverksamhet

3. 5 & lagen (1951:152) med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens 4. 55 och 36 åå lagen (1954:437) för Sveriges riksbank

5. Lag (1955:395) om kontroll över tillverkningen av krigs— materiel, 5 5; straffbestämmelse upphävd, 1975:69O

6. Lag (1959:174) angående tillverkning, införsel och för— säljning av gasskyddsmateriel, 5 5; straffbestämmelse upphävd, 1975:691

7. 7 & valutalagen (1939=550)

B. 6 & lagen (1944:133) om kastrering; straffbestämmelse upphävd, 19752692

9. 214 & lagen (1944g7o5) om aktiebolag 10. 147 a & byggnadslagen (1947:385), tillagd genom 1975:459,

med tidsbegränsad straffbestämmelse (upphör vid utgången av 1975)

11.

12.

15.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

25.

58 & lagen (1948:218) om sambruksföreningar

4 5 lagen (1948:590) om skyldighet för näringsidkare m fl att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska

försvarsberedskap; ändrad 1975:695

287 och 527 åå lagen (1948:455) om försäkringsrörelse; straffbestämmelse upphävd, 1975:694

51 å arbetarskyddslagen (1949:1); straffbestämmelse upp— hävd, 1975:695

5 och 8 åå lagen (1949:545) om rätten till arbetstagares

uppfinningar

24 5 lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkrings— rörelse att driva försäkringsrörelse här i riket; straff- bestämmelse upphävd, 1975z696

110 5 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

82 & uppbördslagen (1953:272); ändrad 1975:697

16 5 lagen (1955:597) om avgift för fettvaror som använ—

das för framställning av fettemulsion m m; ändrad 1975:698

56 & lagen (1954:245) om yrkesskadeförsäkring; straff— bestämmelse upphävd, 1975:699

29 å allmänna förfogandelagen (1954:279); straffbestäm- melse upphävd, 1975:700

22 & allmänna ransoneringslagen (1954:280); straffbestäm— melse upphävd, 1975:701

87 & rusdrycksförsäljningslagen (1954z521); ändrad 1975z702

24.

25.

26.

27.

28.

29.

50.

51.

52.

33.

54.

55.

37.

58.

64 & nykterhetsvårdslagen (1954z579); ändrad 1975:705 184 och 192 åå lagen (1955:185) om bankrörelse

95 och 98 åå lagen (1955:416) om sparbanker

64 & socialhjälpslagen (1956:2); ändrad 1975:704

85 och 89 åå lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 9 å lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden; straffbestämmelse upphävd, 1975:705

11 å atomenergilagen (1956z506); ändrad 1975:706

117, 170 och 198 åå taxeringslagen (1956:625); ändrade 1975:707

20 & lagen (1957:345) om Oljelagring m m; ändrad 1975:708

21 å strålskyddslagen (1958:110); straffbestämmelse upp— hävd, 1975:709

Lagen (1958:295) om sjömansskatt, 29 å;ändrad 1975:710

49 å lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum— tionsbeskattning; ändrad 1975:711

Förordningen (1959:551) angående beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring, 10 å;

Förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgif- ter enligt lagen om allmän försäkring, 45 å 6 å lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

40. 91 5 barnavårdslagen (1960:97); ändrad 1975:715 41. 35 & ölförsäljningslagen (1961s159); ändrad 1975:714

42. 12 å lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin; ändrad 1975:715

45. 15 å lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat; ändrad 1975:716

44. 9 å lagen (1961:552) om handräckning vid taxeringsrevi—

sion

45. 14 å lagen (1961:581) om tillverkning av och handel med fodermedel m m; ändrad 1975:717

46. 35 & sjukvårdslagen (1962e242); ändrad 1975:102

47. 18 kap 28 å lagen (1962:581) om allmän försäkring; ändrad 1975:718

48. 5 & krigshandelslagen (1964319) 49. 55 & stämpelskattelagen (1964z508); ändrad 1975:719

50. 8 å lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål; ändrad 1975:720

51. 16 å lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinär— yrket m m; införd genom 1975:75, ändrad 1975:684

52. 10 å lagen (1965:94) om polisregister m m; ändrad 1975:721

55. 1 kap 9 å lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg; straff- bestämmelse upphävd, 1975:722

54. 15 å lagen (1966:514) om kontinentalsockeln; ändrad 1975:725

55.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

66.

68.

58 å lagen (1967:940) angående omsorger om PSYkiSkt utvecklingsstörda; ändrad 1975:724

65 & lagen (1968:450) om mervärdeskatt; ändrad 1975:725

5 å lagen (1968:551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja; straffbestämmelse upphävd, 1975:726

36 & lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

44 & miljöskyddslagen (1969:587); straffbestämmelse upphävd, 1975:727

14 & allmänna arbetstidslagen (197o:1o5); ändrad 1975:728 21 & sjöarbetstidslagen (197o:1o5); ändrad 1975:729

54 å lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avlopps- anläggningar; ändrad 1975:750

12 5 lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering

4 å lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd; ändrad 1975:751

16 5 lagen (1970:945) om arbetstid m m i husligt arbete; ändrad 1975:752

28 & livsmedelslagen (1971:511); straffbestämmelse upphävd 1975:755

Lagen (1971z850) med anledning av gränsälvsöverenskom- melsen 16.9.1971 mellan Sverige och Finland

4, 6, 9, 10 och 16 åå lagen (1971:1078) om försvars- uppfinningar; straffbestämmelse upphävd 1975:754

69.

70.

71.

72.

75.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

7 å lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten; ändrad 1975:755

7 å lagen (1971z1204) om byggnadstillstånd m m; straff— bestämmelse upphävd 1975:756

7 å lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; ändrad 1975:757

8 å lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa pla- neringsfrågor; ändrad 1975:758

7 å lagen (1975:42) om 1972 års allmänna företagsräkning 64 å sjömanslagen (1975z282); ändrad 1975:759

13 och 19 åå datalagen (1975:289); straffbestämmelse upphävd 1975:740

17 å lagen (1975:529) om hälso- och miljöfarliga varor; ändrad 1975:741

102 å lagen (1975:570) om arbetslöshetsförsäkring 5 å lagen (1975:650) om medling mellan sammanlevande 54 å tullagen (1975z670)

14 och 18 åå kreditupplysningslagen (1975:1175); straff- bestämmelse upphävd 1975:742

16 å lagen (1974:15) om vissa anställningsfrämjande åtgärder; straffbestämmelse upphävd 1975:745

11 och 16 åå inkassolagen (1974:182); straffbestämmelse upphävd 1975:744

85.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

95.

94.

2 å lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonven- tionen 19.2.1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige; ändrad 1975:745

11 kap 5 å gruvlagen (1974:542); ändrad 1975:746 8 å abortlagen (19743595); ändrad 1975:747

45 å lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter; ändrad 1975:748

17 å lagen (1974:1056) med instruktion för riksdagens

revisorer

16 å lagen (1975:55) om folk— och bostadsräkning år 1975; ändrad 1975:749

5 å lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för perso— nal inom hälso- och sjukvård m fl; straffbestämmelse upphävd 1975:750

8 å lagen (1975:187) om kontroll av fabrikssterilise- rade engångsartiklar för hälso— och sjukvårdsändamål; ej straffbestämmelse

18 å oljekrislagen (1975:197); straffbestämmelse i 20 å

2 å lagen (1975:554) om beslutanderätt för företagar- förening i fråga om kreditstöd för arbetsmiljöförbätt- ringar

5 å lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges

exportråd beträffande handelssekreterare m m; ändrad

1975:751 7 å steriliseringslagen (1975z580)

Förordningar (nr 96 _ 161) med nu gällande bestämmelser om

tystnadsplikt

96. Mäklareordningen (1895:51 s 1, ändrad 1975:752), 7 å

97. Kungörelsen (1920:898) med närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister, 4 å

98. Kungörelsen (1955z568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsårenden, 18 å

99. Kungörelsen (1957:1005) angående handräckning åt fransk myndighet i vissa beskattningsårenden, 15 å

100. Kungörelsen (1941z1000) angående handräckning på begäran

av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskatt—

ningsårenden, 15 å

101. Kungörelsen (1947:556) om auktorisation av fastighets— mäklare, 14 å

102. Förordningen (19492541, ändrad 1975:755) om explosiva varor, 55 å

105. Kungörelsen (1952:825) om planläggning under fredstid för ianspråktagande av egendom vid krig eller krigs- fara, 10 å

104. Kungörelsen (1955:415) om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott, 2 å

105. Kungörelsen (1955:528) med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård, 7 å

106. Förordningen (1956z415, ändrad 1975:757) om klassifice- ring av kött, 11 å

107.

108.

109.

110.

111.

112.

115.

114.

115.

116.

117.

118.

119.

Stadga (1956:551) för allmänna vårdanstalter för alkohol- missbrukare, 15 och 58 åå

Hälsovårdsstadgan (1958z665, ändrad 1975:759), 82 å

Reglemente (1959:295) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, 25 å

Kungörelsen (1959:486) om offentlig förevisning av djur,

Telegrafreglemente (1959:582), 2 å

Kungörelsen (1960:572) om statligt kreditstöd till hem- slöjd, hantverk och småindustri, 55 å

Överenskommelsen (1961z410) angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska fri-

handelssammanslutningen samt Republiken Finland, bil B del II regel 9 punkt 6

Förordningen (1961z568, ändrad 1975:761) om brandfarliga varor, 64 å

Brandstadgan (1962z91, ändrad 1975:762), 25 å Läkemedelsförordningen (1962:701), 19 å Narkotikaförordningen (1962z704), 12 å

Telefonreglemente (1965:18), 5 å

Kungörelsen (1964z652, ändrad 1975:765) med vissa bestäm-

melser om vård i frihet av dem som dömts till påföljd för brott, 55 å

120.

121.

122.

125.

124.

125.

126.

127.

128.

129.

150.

Stadga för notarius publicus (1964:679), 7 å

Instruktionen (1964:808) för besiktningsmän hos AB

Svensk Bilprovning

Kungörelsen (1965:201) om statsbidrag till viss linje- trafik på landsbygden, 10 å

Kungörelsen (1965:550, ändrad 1975:772) med särskilda bestämmelser om betning av vårstråsäd, 6 å

Kungörelsen (1966:56, ändrad 1975:775) om vissa uppgif- ter från näringsidkare, 6 å

Kungörelsen (1966:57, ändrad 1975:774) om statistiska

uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljs— hus, 12 å

Kungörelsen (1966:275) om säkerhetsskydd vid statsmyn- digheter, 2 å

Kungörelsen (1966g671, ändrad 1975:775) om bevis för vinnande av områdesbehandling enligt konventionen an—

gående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslut- ningen, 8 å

Kungörelsen (1967z418, ändrad 1975:776) om uppgifter till lantarbetarstatistiken, 5 å

Kungörelsen (1967:447) Om mottagare för radiosändning eller trådsändning, 10 å (bestämmelsen föreslås av TK bli överflyttad till radiolagen)

Folkbokföringskungörelsen (1967:495, ändrad 1975:777), 85 å

151.

152.

155.

154.

135.

156.

157.

158.

159.

140.

141.

145.

Kungörelsen (1968:104) om företagsnämnder m m inom stats—

förvaltningen, 28 å

Kungörelsen (1968:111, ändrad 1975:778) om uppgifter för lantbruksstatistiken, lantbrukets företagsregister och skördeskadeskyddet, 10 å

Kungörelsen (1968z440, ändrad 1975:779) om kompensation

för bensinskatt vid yrkesmässig användning av motorsåg,

155

Kungörelsen (1969:556) om statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin, 14 å Miljöskyddskungörelsen (1969:588, ändrad 1975:780), 51 å

Kungörelsen (1969:690, ändrad 1975:781) om buss— och

taxivärderingsnämnd, 12 å Stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem, 20 å

Kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd, 65 å

Kungörelsen (1971:524, ändrad 1975:782) om lånefonden för den mindre skeppsfarten, 21 å

Kungörelsen (1971:492, ändrad 1975:785) om statligt stöd till dagstidningar, 28 å

Kungörelsen (1971:681) om tidskriftsstöd, 21 å Utsökningskungörelsen (197121098), 16 å

Kungörelsen (1972:280) om statligt stöd till avfalls— hantering, 9 å

144.

145.

146.

147.

148.

149.

150.

151.

152.

155.

154.

155.

156.

Kungörelsen (1972:502) om statsbidrag.till nedläggninge- hotade företag, 9 å

Polisinstruktionen (1972:511), 15 å Fordonskungörelsen (1972:595, ändrad 1975:785), 101 å

Kungörelsen (1972z602) om arbetstid vid vägtransport mm.14å

Kungörelsen (1975:88) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräck- ning i skatteärenden, 51 å

Kungörelsen (1975:221) om auktorisation och godkännande av revisorer, 8 och 17 åå

Instruktionen (1975:249) för de allmänna advokatbyråerna, 155

Kungörelsen (1975z568, ändrad 1975:787) om vissa uppgif— ter från rörelseidkare, 6 å Upphandlingskungörelsen (1975g6oo, ändrad 1975:788), 22 å

Kungörelsen (19753608, ändrad 1975:789) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd, 52 å

Kungörelsen (1975z622, ändrad 1975:790) om statens ut— vecklingsfond, 18 å

Kungörelsen (1975g659, ändrad 1975:791) om statligt stöd till lokal landsbygdstrafik, 21 å

Kungörelsen (1975z895, ändrad 1975:792) om statligt regionalpolitiskt transportstöd, 18 å

157.

158.

159.

160.

161.

Kungörelsen (1974:271, ändrad 1975:795) om kontroll vid utförsel av livsmedel, 9 å

Kungörelsen (1974z284, ändrad 1975:794) om arbeten av guld, silver eller platina, 20 å

Kungörelsen (1974z661, ändrad 1975:797) om uppgifter för galt— och betäckningsstatistiken, 5 å

Kungörelsen (1974z804, ändrad 1975:798) om viss uppgifts- skyldighet rörande mottagande av olja, 7 å

Kungörelsen (1974:1020, ändrad 1975:800) om inventering

av landets förråd av vissa livsmedel m m, 5 å

Instruktioner (nr 162 — 200) för myndigheter med gällande be— stämmelser om tystnadsplikt _________________________________________________________________

162.

165.

164.

165.

166.

167.

168.

Förordningen (1928z49) angående beskickningar och konsulat Instruktion (1957:546) för oljelagringsrådet, 9 å Instruktionen (1965:586) för fideikommissnämnden, 15 å Instruktionen (1964:628) för övervakningsnämnderna, 16 å

Instruktionen (1965:655) för de centrala nämnderna inom kriminalvården, 16 å

Instruktionen (1965:646) för sprängämnesinspektionen,

135

Instruktionen (1965:647) för statenselektriska inspek— tion, 15 å

169.

170.

171.

172.

175.

174.

175.

176.

177.

178.

179.

180.

181.

182.

185.

184.

185.

Instruktionen (1965z650) för statens provningsanstalt, 5 och 18 åå

Instruktionen (1965:651) för statens skeppsprovnings-

anstalt, 5 och 20 åå

Instruktionen (1965z660) för exportkreditnämnden, 22 å

Kronofogdeinstruktionen (1965:687), 55 å

Instruktionen väsendet, 27 å

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen

27 &

Instruktionen

Instruktionen

Instruktionen den, 19 å'

Instruktionen

Instruktionen

(1965.792,

för

(1965=857) (1966:451) för (1966:454) för (1966:566)

för

(1966=567)

för ändrad 1975:104) för länsläkar—

utrikesdepartementet, 45 å vapenfrinämnden, 12 å värnpliktsnämnden, 12 å utskrivningsnämnderna, 9 å

psykiatriska nämnden, 12 å

(1967z85) för utrikesrepresentationen, 45 å

(1967:654) för

för

(1967:659) för (1970:752)

för

(1971=556)

för

(1972z164)

för

(1972=739)

statens trafiksäkerhetsverk,

transportnämnden, 17 å riksskatteverket, 28 å

biståndsutbildningsnämn—

arbetarskyddsstyrelsen, 50 å

konsumentverket, 20 å

186.

187.

188.

189.

190.

191.

192.

195.

194.

195.

196.

Instruktionen (1975z84) för dispensnämnden för arbetsta—

garrepresentation, 17 å

Instruktionen (1975z444, sionsverket, 29 å

(1975=567)

Instruktionen

egendom, 16 å Instruktionen (1975:610) Instruktionen (1975gs47)

Instruktionen

(1974=546)

Instruktionen (19742457, geologiska undersökning,

Instruktionen (1974z440) medelsinformation, 14 å

Instruktionen (1974z476, industriverk, 55 å Instruktionen (1974z555)

Instruktionen (1974:7e1) produkter, 19 å

ändrad 1975:786) för riksrevi—

för nämnden för statens gruv-

för kommerskollegium, 26 å för yrkesinspektionen, 20 å för bergsstaten, 15 å

ändrad 1975:795) för Sveriges 20 å

för statens institut för läro—

ändrad 1975:796) för statens

för kriminalvårdsverket, 55 å

för importkontoret för u-lands-

Instruktioner som ej finns i SFS

197.

198.

199.

1969—06—15 för sjömansnämnden

1971-06—04 för nämnden för vissa omplaceringsfrågor

1972—06—07 för nämnden för psykologiska undersökningar

BILAGA 2 TILL BETÄNKANDET Oreglerade tystnadsplikter inom den statliga förvaltningen

I det följande upptas, departementsvis, vad som framkommit vid en enkät som justitiedepartementet under våren 1975 lät till— ställa olika centrala statliga myndigheter genom de olika fackdepartementen. Utöver oreglerade tystnadsplikter redovisas, för fullständighetens skull, sådana tystnadsplikter som i före— kommande fall stadgas i av myndigheterna själva antagna arbets— ordningar, ehuru dessa tystnadsplikter till följd av RFzs

övergångsbestämmelser alltjämt gäller. 1. Justitiedepartementet

Bestämmelser om tystnadsplikter saknas i tingsrättsinstruk- tionen (1970:108), arbetsordningarna för Stockholms, Göte— borgs och Malmö tingsrätter (1970:815 817), instruktionen (1971:698) för arrendenämnderna och hyresnämnderna, notarie— kungörelsen (1972:519), instruktionen (1971:491) för central- nämnden för fastighetsdata eller instruktionen (1975:250) för rättshjälpsnämnderna. Tystnadspliktsförbindelser har inom dom— stolväsendet förekommit bara vid Stockholms tingsrätt och då enbart för personal som handlägger mål om telefonavlyssning och spioneri. I övrigt har tystnadsplikt ansetts föreligga

på grund av "sakens natur".

Äklagarinstruktionen (1974:911) saknar bestämmelser om tyst— nadsplikt. Däremot berörs åklagarna av säkerhetsskyddskungö— relsen (1966:275) och de av RPS och ÖB utfärdade allmänna tillämpningsföreskrifterna (AFSäk). RÅ har nämligen utfärdat cirkulär A 52 angående säkerhetsskyddet inom åklagarväsendet (FSäkÄ). Tystnadspliktsförbindelser avkrävs med stöd härav.

Polismännen avkrävs sådana förbindelser med stöd av AFSäk och de allmänna bestämmelserna i polisinstruktionen (1972: 511). Den sistnämnda innehåller inga föreskrifter om ledamöter i polisstyrelse. Varje anställd hos RPS avkrävs förbindelse,

men i RPS' instruktion sägs intet om tystnadsplikt. Ej heller har JK någon tystnadsplikt. Instruktionen (1965z629) tiger härom. Inom kriminalvårdsstyrelsen bygger gällande tystnads— plikt på av styrelsen själv antagen arbetsordning (från 1967).

En "erinran om tystnadsplikt" skall undertecknas av anställda.

Skyddskonsulentorganisationens arbetsordning är fastställd av dåvarande fångvårdsstyrelsen (cirk 4/1965). Häri ingår

en bestämmelse av innebörd att tjänsteman inte får yppa för obehöriga vad han vid utövandet av sin tjänst erfarit om vill- ksrligt (d v s numera till skyddstillsyn dömda) dömda, frigivna

eller utskrivna. 2. Utrikesdepartementet

Oreglerade tystnadsplikter synes inte föreligga.

5. Försvarsdepartementet

Till grund för tystnadsplikten på försvarets område ligger ovannämnda säkerhetsskyddskungörelse (1966z275). Enligt denna skall myndigheterna själva, var och en inom sitt område, vidta erforderliga åtgärder för säkerhetsskyddet. Som nämnts har RPS och ÖB utfärdat allmänna tillämpningsföreskrifter (AFSäk). Tystnadsplikten enligt punkt 70 AFSäk avser "sekretesskyddad information". Denna kan utgöras av två gradskilda kategorier: "Uppgift eller förhållande av betydelse för landets säkerhet och

sådant som är av synnerlig betydelse för sagda säkerhet."

De olika av myndigheterna beslutade föreskrifterna innehåller antingen en erinran om tystnadspliktsreglerna i AFSäk eller

en föreskrift att anställda vid myndigheten skall skriva under tystnadspliktsförbindelse. Förbindelserna kan vara ganska all— mänt hållna (tystnadsplikt i fråga om "hemliga uppgifter")

eller, oftast, ansluta sig till reglerna i AFSäk. Av de enskilda myndigheterna beslutade föreskrifterna är, liksom tystnadsplikts-

förbindelserna, närmast att se som erinringar om innehållet i

AFSäk. Hänvisningar till 19 kap 5 - 7 åå BrB är icke ovanliga. I många fall innehåller tystnadspliktsbevisen som utfärdats i anslutning till AFSäk direkt hänvisning till bestämmelserna

om vårdslöshet med hemlig uppgift i 19 kap 7 å 2 st BrB.

Vad gäller värnpliktsverket företer bilden ett avvikande mönster Både kungörelsen och AFSäk gäller för verket. Men föreskrif— terna om tystnadsplikt anknyter inte till AFSäk och dess syste— matik följs inte heller i fråga om sekretessbelagda uppgifter

i de tystnadspliktsförbindelser som gäller eller avses komma att gälla inom verket. Ytterst allmänt hållna föreskrifter om tystnadsplikt finns i arbetsordningarna för verkets huvudkontor och de regionala kontoren och centralerna. Föreskrifterna kom- pletteras med detaljerade tystnadspliktsförbindelser som under- tecknas av samtliga anställda. Förbindelserna omfattar inte bara uppgifter av betydelse för rikets säkerhet utan också uppgifter om personliga förhållanden. I den mån tystnadsplikten här går utanför vad som föreskrivs i AFSäk förefaller det naturligt att se den som grundad på förbindelserna och inte

på de mycket allmänt hållna reglerna i arbetsordningarna. Den

är således oreglerad.

Inom värnpliktsverkets område finns ett exempel på tystnads- plikt som grundas på särskild tjänsteföreskrift utfärdad för en befattningshavare för viss fråga. Genom verksorder har näm- ligen personalvårdskonsulent vid kontor eller inskrivnings— central i instruktion ålagts tystnadsplikt rörande rådsökandes

personliga förhållanden. 4. Socialdepartementet

Familjerådgivningen lyder under en av socialstyrelsen fast— ställd normalinstruktion som innehåller bestämmelse om tyst- nadsplikt rörande vad personalen i tjänsten iakttagit eller

erfarit beträffande enskildas personliga förhållanden.

Socialstyrelsen har vidare som en ren hänvisning till

det inom styrelsen. Dessutom finns föreskrifter om innehållet i hemliga handlingar. Tystnadspliktsbestämmelser finns i båda fallen, och de kompletteras med allmänt hållna tystnadsplikts—

bevis som avser "hemlig uppgift".

Riksförsäkringsverket saknar helt föreskrifter om tystnads- plikt, och inga bevis förekommer. Däremot får nyanställd per- sonal vid de allmänna försäkringskassorna underteckna en be- kräftelse att de tagit del av innehållet i 18 kap 28 ? lagen (1962:581) om allmän försäkring. (Lagrummet avser enskilds personliga förhållanden.) Behov har anmälts av bestämmelser om tystnadsplikt såvitt avser personal hos RFV som sysslar

med ärenden om besvär över försäkringskassas beslut. 5. Kommunikationsdepartementet

Postverket har beslutat följande författningar som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt:

1. allm poststadgan

2. allm tjänsteordningen för tjänstemännen vid postverket

5. de allm försvarsbestämmelserna för postverket.

I första hand avses med tystnadsplikterna innehållet i hem— lig handling. Härutöver grundar de sig enligt verket självt på skyddet för a) privatlivets helgd, b) personalens och ver- kets säkerhet och c) affärshemligheter.

Tystnadspliktsförbindelser undertecknas av personal som har till uppgift att öppna obeställbara brev, personalen i post- styrelsens telefonväxel och personal som är engagerad i ver— kets försvarsberedskapsarbete. Postverket anser att dessa förbindelser inte går utanför den sekretessram som dragits

upp i Seer och poststadgan.

Televerket har beslutat följande föreskrifter som innehåller

bestämmelser om tystnadsplikt:

1. allm förvaltningsföreskrifter för televerket

2. instruktion för svenska fartygsstationer 5. instruktion för svenska radiotelefonstationer av mindre effekt.

I 1. föreskrivs att alla som anställs vid televerket skall avge tystn