SOU 1996:72
Rättspsykiatriskt forskningsregister
Regeringen beslutade den 21 juni 1995 att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om personregister för forsknings— och utveck- lingsändamål inom rättspsykiatrin.
Till särskild utredare förordnades lagmannen Sigurd Heuman. Som experter i arbetet med föreliggande betänkande har medverkat professorn Peter Allebeck, docenten Henrik Belfrage, avdelnings- direktören Kristina Blomberg, universitetslektorn Jan Evers, kammar- rättsassessorn Christian Groth, avdelningsdirektören Ingmar Hammer, direktören Gunnar Holmberg, kuratorn Lars-Erik Ingerloo, forsknings- ledaren Lars Krantz, prefekten Gunnar Kullgren, utredaren Bengt Lundberg, överläkaren Agneta Nilsson och psykologen Rolf Pettersson. Dessutom var projektchefen Helena Silfverhielm under tiden den 1 september — 15 november 1995 och kammarrättsassessorn Caroline Beck-Friis under tiden den 1 september 1995 - 31 mars 1996 för— ordnade som experter.
Sekreterare åt utredningen har varit hovrättsassessorn Bob Nilsson Hjorth.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om register för forskning inom rättspsykiatrin (S 1995:07).
Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Rättspsykiatriskt forskningsregister.
Särskilt yttrande har avgetts av experten Ingmar Hammer. Utredningsuppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i maj 1996
Sigurd Heuman
/Bob Nilsson Hjorth
uuhuwiuuiuiurumm ll'lllr hihihi-___:H' in. . u. _ l-Ir—ll-H'llll-I-rl- lll-l -—-
% H...—j." lll-I'm 'l-|.|.-l:l-l:l1:-:|-.'| Tdi—Hull!
ill-lull". _ l'l'l. lli—HW umåiuqn-IEn—ui
!! fnul
SOU 1996:72 Innehåll Sammanfattning ............................... 9 Författningsförslag ............................. 13 1 Förslag till lag om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin ............... 13 2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen(1980:100) ..... 17 3. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. .................................. 19 4. Förslag till förordning om ändring i förordningen (l970:517) om rättsväsendets informationssystem ........ 20 5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993: 1058) om sjukvårdsregister hos Socialstyrelsen för forskning och statistik ...................... 21 Förkortningar ................................ 23 1 Utredningsuppdraget ....................... 25 1. 1 Direktiven ............................. 25 1 .2 Utredningsarbetet ......................... 27 2 Den rättspsykiatriska verksamheten .............. 29 2.1 Det rättspsykiatriska området .................. 29 2.1.1 Något om begreppet rättspsykiatri .......... 29 2.1.2 Rättspsykiatrisk vård ................. 30 2.1.3 Rättspsykiatrisk undersökning ............ 32 2.1.4 & 7-intyg ......................... 33 2.1.5 Yttrande av Socialstyrelsen .............. 34 2.2 RMV .............................. 35 2.3 Socialstyrelsen .......................... 36 2.4 Landstingen ............................ 37 3 Forsknings- och utvecklingsarbete ............... 39 3.1 Inledning .............................. 39 3.2 Forsknings- och utvecklingsarbete inom RMV ....... 39 3.3 Övrigt forsknings- och utvecklingsarbete ........... 41 3.4 Den forskningsetiska prövningen ............... 43
4.2
4.3 4.4
5.3
7.2
7.3
Förekomsten av personuppgifter i dag ............ 45 RMV .............................. 45 4.1.1 RMV:s centrala arkiv ................. 45 4.1.2 Rättspsykiatriska ärenderegistret ........... 46 4.1.3 Utlämnande, m.m. .................. 48 Kriminalvårdsstyrelsen ..................... 49 4.2.1 Den nuvarande tillgången på person-
uppgifter ......................... 49 4.2.2 Framtidsutsikter .................... 49 Socialstyrelsen .......................... 50 Nordiska förhållanden ...................... 51 4.4.1 Danmark ......................... 51 4.4.2 Finland .......................... 52 4.4.3 Norge .......................... 52 Den personliga integriteten ................... 53 Allmänt .............................. 53 Nationell reglering ........................ 54 5.2. 1 Regeringsformen .................... 54 5.2.2 Tryckfrihetsförordningen ............... 54 5.2.3 Datalagen ........................ 56 5.2.4 Sekretesslagen ..................... 58 5.2.5 Arkivlagen ....................... 60 Internationella dokument .................... 61 5.3.1 Inledande anmärkningar ................ 61 5.3.2 Europarådets konvention ............... 61 5.3.3 Europarådets rekommendation ............ 62 5.3.4 OECD:s riktlinjer ................... 63 5.3.5 EG-direktivet ...................... 64 Allmänna utgångspunkter .................... 67 Behovet av forskning och utvecklingsarbete samt av personuppgifter ........................ 67 Utgångspunkter för registrering av person- uppgifter .............................. 69 Överväganden och förslag ................... 71 Hur bör behovet av personuppgifter tillgodoses? ...... 71 7.1.1 Möjliga lösningar ................... 71 7.1.2 Ett eller flera register? ................ 75 7.1.3 Ett särskilt register ................... 77 Registrets ändamål ........................ 78 7.2.1 Inledande synpunkter ................. 78 7.2.2 Forskning ........................ 79 7.2.3 Utvecklingsarbete ................... 82 Re gisteransvar .......................... 85
7.4
7.5
7.6
7.7
7.8
7.9
7.10
8.2
8.3
8.4
8.5
Registret bör vara författningsreglerat ............ 86 7 .4 . 1 Författningsreglering ................. 86 7.4.2 Författningsteknisk lösning .............. 88 Registrets innehåll ........................ 90 7.5.1 Vilka personer bör kunna registreras? ....... 90 7.5.2 Uppgifter i registret .................. 93 Uppgiftsskyldighet ........................ 96 7.6.1 Uppgiftslämnande myndigheter ........... 96 7.6.2 Nödvändig författningsreglering ........... 97 Information och samtycke ................... 100 7.7.1 Inledande synpunkter ................. 100 7.7.2 Bakgrund ........................ 100 7.7.3 Är ett krav på information eller samtycke
nödvändigt? ....................... 104 7.7.4 Är ett krav på information eller samtycke
lämpligt? ......................... 105 Användningen av uppgifterna ................. 107 7.8.1 Inledande anmärkningar ................ 107 7.8.2 Sekretessen för uppgifter i registret ......... 108 7.8.3 Sekretessen och utlämnande ............. 110 78.4 Prövning av utlämnande ............... 112 7.8.5 Utlämnande på ADB-medium ............ 112 7 . 8 . 6 Sökbegrepp ....................... 114 7 . 8.7 Terminalåtkomst .................... 1 15 7.8.8 Användningen av personuppgifter efter
utlämnande ....................... 1 15 Bevarande och gallring ..................... 116 7 . 9.1 Bakgrund ........................ 116 7.9.2 En gräns för bevarande av personuppgifter . . . . 118 Genomförandet .......................... 120 7.101 Ekonomiska konsekvenser av förslaget ....... 120 7. 10.2 Ikraftträdandet ..................... 121 Författningskommentar ..................... 123 Förslaget till lag om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin .......... 123 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen(1980:100) ............................. 133
Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brott-
mål, m.m. ............................. 135 Förslaget till förordning om ändring i förordningen ( 1970:517 ) om rättsväsendets informationssystem ..... 135
Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1993:1058) om sjukvårdsregister hos Social- styrelsen för forskning och statistik .............. 136
SOU 1996:72 Särskilt yttrande .............................. 139
Bilaga 1. EG-direktivet ........................... 141
Sammanfattning
Till rättspsykiatrin hör den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrin är en del av det straffrättsliga systemet, en del som möjliggör ingripande åtgärder mot lagöverträdare. Det är därför viktigt att dessa åtgärder utformas och används på bästa sätt. Behovet av forskning inom rättspsykiatrin är stort. Många problemställningar är relativt outforskade och kräver ren grundforsk— ning. Att föra fram utvecklingen på det rättspsykiatriska området är således av flera skäl angeläget. För forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin finns ett stort behov av tillgång till uppgifter om personer som har varit föremål för åtgärder på området. Uppgifterna bör, för att tillgodose dessa intressen, vara registrerade på ett sådant sätt att ett stort underlag kan hanteras på ett effektiv sätt och att mindre grupper, utifrån inriktningen på olika forskningsprojekt, kan tas fram ur det stora underlaget. För vissa projekt är möjligheter till samkörning med uppgifter från andra register en förutsättning.
Det är lätt att se att ett register med uppgifter om personer som har varit föremål för åtgärder inom rättspsykiatrin kommer att innehålla uppgifter av mycket känslig natur. Om ett sådant register skall inrättas, måste det omgärdas av ett från integritetssynpunkt tillfredsställande skydd. Vissa utgångspunkter för att registrering av personuppgifter för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin skall få förekomma måste därför ställas upp. Inga andra uppgifter än de som efter en noggrann prövning bedöms nödvändiga bör få registreras. Uppgifterna bör få användas endast för seriös forskning och angeläget utvecklings- arbete. Endast de personer som har klart berättigade intressen bör ha tillgång till uppgifterna. Detta gäller såväl utlämnande som hantering i anslutning till registerverksamheten. Uppgifterna bör omges av en tillfredsställande sekretess. När uppgifterna inte längre kan anses vara av centralt intresse för forskningen bör de tas bort från registret, eller i vart fall endast få bevaras i sådan form att de inte är hänförliga till en viss person.
Behovet av personuppgifter för forskning och utvecklingsarbete har vägts mot kravet på skydd för den enskildes personliga integritet. Slutsatsen har därvid dragits att integritetsintressena på sådant sätt kan tillgodoses att dessa inte utgör ett hinder mot att ett särskilt register benämnt Rättspsykiatriska forskningsregistret inrättas. Något realistiskt alternativ till dataregister finns inte. Både praktiska aspekter och integritetshänsyn talar för att en lösning med ett register bör väljas
framför en lösning med flera register. En modell med flera register skulle i och för sig kunna innebära bl.a. att respektive register innehöll uppgifter om färre personer och färre uppgifter om respektive person. Men en lösning med ett enda register medför bl.a. bättre tillsyn, färre inblandade personer och möjligheter till ett bättre skalskydd.
Uppgifterna i registret skall enligt förslaget få användas för endast två ändamål. Det ena ändamålet är forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté. Det andra är uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av RMV:s verksamhet. Kravet vid forskning på godkännande av forskningsetisk kommitté har ställts upp för att så långt möjligt säkerställa att uppgifterna i Rättspsykiatriska forskningsregistret används endast för forskning inom rättspsykiatrin som är seriös och som motsvarar höga krav på vetenskapligt värde och vetenskaplig metod. RMV har ett ansvar för utvecklingsarbete inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och har redan tillgång till en hel del av uppgifterna. Bl.a. av dessa skäl har det ansetts rimligt att RMV får använda registret för sin utvecklingsverksamhet.
RMV skall enligt förslaget vara registeransvarig. Denna lösning har valts med hänsyn till bl.a. att merparten av de uppgifter som bör få ingå i registret redan finns hos RMV. Andra lösningar innebär att känsliga personuppgifter i större utsträckning måste lämnas från olika myndig— heter till den registeransvarige. De uppgifter som skall bevaras för forskning och utvecklingsarbete kan föras in antingen i RMV:s ärenderegister eller i ett särskilt inrättat register. Som tidigare nämnts har den sistnämnda lösningen valts. Flera skäl finns för detta, t.ex. blir rågången mellan uppgifter som registreras för ärendehantering och uppgifter för forskningsändamål tydligast på detta sätt.
En särskild lag och en särskild förordning skall enligt förslaget reglera Rättspsykiatriska forskningsregistret. En författningsreglering stämmer väl överens med rådande praxis. Integritetsskäl talar för att i så stor utsträckning som möjligt reglera registret i lag. Vissa precise— ringar bör dock göras i en förordning.
En noggrann prövning har gjorts av vilken information som bör få finnas i registret. Förslaget innebär att uppgifter skall få registreras om personer som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning ellerå 7— undersökning eller motsvarande undersökningsformer enligt äldre lagstiftning. En förutsättning är dock att uppgifterna inte härrör från ett brottmål där åtalet mot den undersökte i dess helhet har ogillats. Endast vissa närmare preciserade uppgifter skall få registreras. Det rör sig om uppgifter från undersökningsstadiet, domstolarnas domar och verkställig— hetsstadiet.
För domstolar, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen föreslås en författningsenlig skyldighet att lämna vissa uppgifter till Rättspsykiatris- ka forskningsregistret. Detta har bedömts nödvändigt bl.a. för att säkerställa att sekretess inte utgör hinder för uppgiftslämnande.
Information skall enligt förslaget alltid lämnas till den enskilde i samband med att uppgifter om denne skall registreras. RMV skall som registeransvarig ha ett ansvar för att informationen lämnas och att denna har ett visst innehåll.
I 7 kap. l 5 första stycket sekretesslagen föreslås en ändring så att uppgifter i Rättspsykiatriska forskningsregistret omgärdas av samma sekretess som enligt huvudregeln gäller för uppgifter inom hälso— och sjukvården. Utlämnande på ADB-medium skall i princip få ske endast om mottagaren skall använda uppgifterna för forskning inom rättspsyki- atrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté. De uppgifter som ingår i registret skall få användas som sökbegrepp. Terminalåtkomst skall, enligt förslaget, medges endast den personal på RMV som måste ha tillgång till uppgifterna för att verksamheten i anslutning till registret skall kunna bedrivas.
Alltför hårda krav på gallring kan inte ställas upp, om registret skall vara användbart för forskning. En avvägning mellan forskningsintressena och integritetsaspekterna har dock lett till slutsatsen att man så små- ningom når en punkt där forskningens behov har minskat i sådan grad att integritetsintressena väger över. Uppgifterna saknar då också betydelse för RMV:s utvecklingsarbete. Det föreslås därför att person- uppgifter i registret skall få bevaras i högst 30 år efter det att en uppgift från undersökningsstadiet senast registrerades om personen. Därefter får uppgifter bevaras endast i sådan form att personen varken direkt eller indirekt kan identifieras.
Förslaget beräknas inte medföra några kostnader som kräver ökade anslag. Ikraftträdandet bör kunna sättas till den 1 juli 1997.
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin
Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelse
1 & Rättsmedicinalverket får för de ändamål som anges i 2 & med hjälp av automatisk databehandling föra ett särskilt personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin (Rättspsykiatriska forskningsregistret).
Registerändamål
2 & Rättspsykiatriska forskningsregistret får inrättas, föras och i övrigt användas endast för
1. forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté eller
2. uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av Rättsmedicinalver— kets verksamhet inom rättspsykiatrin.
Registeransvar 3 & Rättsmedicinalverket är registeransvarig. Registerinnehåll
4 & Rättspsykiatriska forskningsregistret får innehålla uppgifter om en person beträffande vilken rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991: 1137) om rättspsykiatrisk undersökning eller intyg enligt 7 & lagen (1991:2041) om särskild personundersökning i brottmål, m.m. har utfärdats eller motsvarande utlåtande eller intyg enligt äldre lagstiftning. Registret får dock inte innehålla uppgifter om en person vilka härrör från ett brottmål där åtalet mot denne helt har ogillats.
För varje person får registreras endast de uppgifter som anges i 5 - 9 åå.
5 5 För varje person får registreras uppgifter om namn, personnummer, ålder, kön, medborgarskap, ursprungsland, hemkommun och sysselsätt- ning.
65. För varje person får registreras uppgifter från undersökningsför— farandet som avser
vilken domstol som har begärt undersökningen, frihetsberövanden i målet, de brott som personen är misstänkt för i målet, undersökningsenhet och ansvarig undersökningsläkare, undersökningens resultat och diagnostiska bedömningar, förslag till påföljd eller straff samt bedömningar av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor.
Howewwr
7 & För varje person får registreras uppgifter från domar i mål där sådant utlåtande eller intyg som anges i 4 & har utfärdats avseende
1. utgången i ansvarsdelen,
2. utdömd påföljd och
3. beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 & utlänningslagen (1989:529).
8 & För varje person som av domstol har överlämnats till rättspsykiat- risk vård eller dömts till fängelse får, enligt vad som anges i andra stycket, registreras uppgifter om vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Uppgifter enligt första stycket får avse 1. när värden har påbörjats och upphört, 2. på vilka sjukvårdsinrättningar personen har vårdats samt 3. vilka diagnoser som har ställts för utskrivningar.
9 & För varje person som har dömts till fängelse får, när verkställig— heten helt eller delvis har skett enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, uppgifter registreras om när verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt när villkorlig frigivning och avbrott i verkstäl— ligheten har skett.
Uppgiftsskyldighet
10 & Domstol, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall till Rättspsykiatriska forskningsregistret lämna uppgifter enligt 7 - 9 55.
Sökbegrepp
11 & Som sökbegrepp får användas uppgifter vilka enligt 4 5 får ingå i registret.
Terminalåtkomst
12 & Endast den på Rättsmedicinalverket som har arbetsuppgifter vilka nödvändiggör terminalåtkomst till Rättspsykiatriska forskningsregistret får ha sådan åtkomst.
Antalet personer med terminalåtkomst skall av Rättsmedicinalverket begränsas till vad som är nödvändigt för att verksamheten med Rättspsykiatriska forskningsregistret skall kunna bedrivas.
Information
13 & Rättsmedicinalverket skall se till att de personer som registreras i Rättspsykiatriska forskningsregistret på lämpligt sätt är informerade om registret. Informationen skall innehålla upplysningar om
1. vem som är registeransvarig,
ändamålen med registret, vilka uppgifter registret får innehålla, de huvudsakliga användarna,
de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret, rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (1973z289) samt
7. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling och bevarande av uppgifter som gäller för registret.
99:59)!”
Utlämnande av uppgifter
14 & Rättsmedicinalverket skall till Socialstyrelsen och Kriminal— vårdsstyrelsen på medium för automatisk databehandling lämna de uppgifter som är nödvändiga för att dessa myndigheter skall kunna lämna uppgifter enligt 10 5 till Rättsmedicinalverket.
Uppgifter från Rättspsykiatriska forskningsregistret får, utöver vad som sägs i första stycket, lämnas ut på medium för automatisk databe- handling endast om uppgifterna skall användas för det ändamål som anges i 2 % 1.
Bevarande och gallring 15 & Uppgift som ensam eller tillsammans med andra uppgifter är
hänförlig till en identifierad eller identifierbar person får bevaras i Rättspsykiatriska forskningsregistret i högst trettio år efter det att en
uppgift enligt 6 & om personen senast registrerades. Andra uppgifter får bevaras utan krav på gallring.
Denna lag träder i kraft den
2. Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 & sekretesslagen (1980:100)l skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7kap. lå
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 &, inom hälso- och sjukvården för uppgift om en— skilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiat- risk undersökning, insemination, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar.
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 5, inom hälso— och sjukvården för uppgift om en— skilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiat- risk undersökning, insemination, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar. Sekretess enligt detta stycke gäller också i Rättsmedi- cinalverkets verksamhet enligt lagen (1996-000) om personre— gister för forskning och utveck- lingsarbete inom rättspsykiatrin.
Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.
Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
' Lagen omtryckt 1992:1474
En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål, lagen (1991: 1129) om rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen(1988: 1472).
Denna lag träder i kraft den
3. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall införas en ny paragraf, 30 a &, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30aå
Har ett intyg enligt 7 5 lagen (1991 :2041 ) om särskild person- undersökning i brottmål, m.m. inhämtats i målet, skall en kopia av domen sändas till Rättsmedi- cinalverket inom en vecka. Vad som nu sagts gäller dock inte om kopia av domen enligt 30 & skall skickas till Rättsmedicinalverket.
Denna förordning träder i kraft den
4. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen ( 1970:517 ) om rättsväsendets informationssystem
Härigenom föreskrivs att 28 5 förordningen ( 1970:517 ) om rättsväsen- dets informationssystem skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen lämnar underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyg— gande rådet meddelar i samråd med kriminalvårdsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den
28%
Föreslagen lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen lämnar underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyg- gande rådet meddelar i samråd med Kriminalvårdsstyrelsen.
Kriminalvårdsstyrelsen skall lämna uppgifter till Rättsme- dicinalverket om personer som har dömts till fängelse i mål där rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991 :] 137) om rättspsyki- atrisk undersökning eller intyg enligt 7 & lagen (1991 :2041) om särskild personundersökning i brottmål, m.m. har inhämtats, om fängelsestraffet helt eller delvis har verkställts i anstalt enligt lagen (1974-203) om kriminalvård i anstalt. Krimi— nalvårdsstyrelsen bestämmer i samråd med Rättsmedi cinal verket när uppgifter skall lämnas. Be— stämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas finns i för- ordningen (1996-000) om per- sonregister för forskning och utvecklingsarbete inom rätts- psykiatrin.
5. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1993: 1058) om sjukvårdsregister hos Socialstyrelsen för forskning och statistik
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1993:1058) om sjukvårds- register hos Socialstyrelsen för forskning och statistik skall införas en paragraf, 11 &, av följande lydelse.
]] & Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Socialstyrelsen skall till Rättsme- dicinalverket en gång varje år lämna uppgifter om personer som har varit intagna för rätts- psykiatrisk vård under det före- gående året. Uppgifter skall dock lämnas endast om den som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller som verkställt ett utdömt fängelse- straf, i mål där rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991: 1137) om rättspsykiatrisk under— sökning eller intyg enligt 75 lagen (1991: 2041) om särskild personundersökning i brottmål, m.m. har inhämtats. Socialsty- relsen bestämmer i samråd med Rättsmedicinalverket vilken dag uppgifter skall lämnas. Bestäm- melser om vilka uppgifter som skall lämnas finns i förordningen (1996:000) om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin.
Denna förordning träder i kraft den
Förkortningar
ADB automatisk databehandling EU Europeiska unionen LPT lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård LRU lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning LRV lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling prop. proposition RCA Rättsmedicinalverkets centrala arkiv RMV Rättsmedicinalverket rskr. riksdagsskrivelse SOU Statens offentliga utredningar
1. Utredningsuppdraget
1.1. Direktiven
Utredningens direktiv beslutades vid regeringssammanträde den 21 juni 1995. Inledningsvis redogör regeringen för den allmänna bakgrunden till uppdraget. Den konstaterar att statistiska uppgifter fyller en viktig funktion för forskning och utveckling inom olika områden, exempelvis inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Inom flera av dessa områden finns, enligt direktiven, behov av uppgifter som avser enskilda individer. Regeringen anger att sådana uppgifter samlas i olika register som kan vara datorbaserade eller manuella och att dessa register ibland kan innehålla känslig information om olika individer. Som exempel på sådan information nämns uppgifter om begångna brott och ådömda påföljder och om hälsotillstånd eller omdömen eller värderande upplysningar om en person.
Regeringen slår fast att ett behov av ökade kunskaper om effekterna av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare finns inom det rättspsykiatriska området och fortsätter:
Förutsättningarna för forsknings- och utvecklingsarbete inom det rättspsykiatriska området skulle kunna förbättras t.ex. om ökade möjligheter gavs att föra in up gifter i Rättsmedicinalverkets datorbaserade rätts sykiatriska ärendlzaregister. Detta skulle emellertid innebära att uppgi er av ytterst känslig natur om enskilda individers psykiska hälsa m.m. skulle rymmas i verkets datoriserade ärendere— gister.
Efter en redovisning av gällande rätt och förändringar av den nuvarande regleringen samt av det befintliga registret på området tar regeringen upp en hemställan från Rättsmedicinalverket (RMV). Enligt direktiven har RMV framhållit att det i dag saknas tillräckliga kunskaper om effekterna av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare. I direktiven anges vidare:
Undersökningar inom området visar att det krävs bättre kännedom om risken för återfall i brott och om effekterna av olika behandlin ar och tera iformer. Fördjupad kunskap skulle kunna påskynda utvec ingen av La. diagnostik och undersökningsverksamhet. Vidare skulle domstolarna på detta sätt kunna få ett säkrare underlag vid be- dömningen av brottspåföljder.
RMV menar att ett led i denna utveckling skulle kunna vara att förbättra informationstillgången i verkets datoriserade rättspsykiatriska ärenderegister. RMV har därför hos regeringen hemställt att nuvaran- de tillstånd för ärenderegistret utvidgas.
RMV har vidare hemställt om att få registrera uppgifter från samtliga rättspsykiatriska utlåtanden och & 7-intyg inklusive domar i aktuella mål, som finns vid RMV:s centrala arkiv (RCA) i det rättspsykiatriska ärenderegistret utan krav på gallring efter viss tid.
Verket hemställer också om regeringens medgivande till att de uppgifter rörande rättspsykiatriskt undersökta personer inom krirninal- varden, som finns inom ramen för Kriminalvardens centrala klientre— gister, får utlämnas till RMV och av verket registrerasi det datorise- rade ärenderegistret vid RCA.
RMV hemställer vidare om tillstånd att komplettera registret med uppgifter från de sjukvårdsinrättningar som den undersökte förts till e er den rättspsykiatriska undersökningen eller dit den undersökte efter dom överlämnats för rättspsykiatrisk vård. Den information som avses är uppgift om hur länge den undersökte varit intagen på vårdenheten, vart han eller hon därefter flyttats samt de diagnoser som ställts vid flyttningen eller utskrivningen.
Direktiven tar därefter upp behovet av en utredning. Regeringen anger inledningsvis att frågor om personregister och integritetsskydd är aktuella inom många områden och fortsätter:
Riksdagen har nyligen fattat beslut (1994/952Fi 24, rskr. 1994/95:368) om regeringens proposition (1994/951200) Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m. En parlamentariskt samman- satt kommitté skall tillsättas som skall lämna förslag till en ny svensk datalagstiftning före den 31 mars 1997. Kommittéer som skall lägga förslag till författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvården respektive socialtjänsten kommer att avsluta sina ut- redningsarbeten inom kort. Internationellt pågår det till exempel inom EU arbete för att skapa en gemensam, hög nivå för skydd mot integritetskränkning bl.a. i samband med automatisk databehandling av personuppgifter.
Regeringen konstaterar i direktiven att ett behov inom det rättspsykiat- riska området finns av forsknings- och utvecklingsarbete för att ge ökade kunskaper om bl.a. effekterna av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare. I sammanhanget nämns RMV:s hemställan. Regeringen slår fast att det är väsentligt att möjligheterna till forsknings- och utvecklingsarbete inom det rättspsykiatriska området förbättras och tillägger:
Okade möjligheter att föra in uppgifter i det rättspsykiatriska ärenderegistret har av RMV angivits vara en väg att underlätta sådan forskning. A andra sidan kan integritetsskyddsaspekter tala för att ett register för forskningsändamål bör hållas åtskilt från ett ärenderegis— ter. Det torde därför även finnas andra möjliga lösningar att tillgodose forsknings— och utvecklingsbehoven som bör belysas närmare.
Det kan konstateras att RMV:s förslag medför svåra avvägningar från integritetssynpunkt. Ett genomförande av verkets förslag innebär att ytterst känsliga uppgifter om individens personliga förhållanden
och psykiska hälsa m.m. skulle rymmas i det datoriserade ärendere- gistret.
Regeringen övergår därefter till utredningsuppdraget. I direktiven anges att en särskild utredare skall tillkallas för att analysera behovet av register inom rättspsykiatrin för forsknings- och utvecklingsändamål och väga detta mot kravet på skydd för enskilda individers integritet. Utredaren skall, enligt direktiven, bl.a. bedöma behovet av olika uppgifter och överväga vilka uppgifter som skall få registreras och vad uppgifterna skall få användas till. När det gäller att registrera uppgifter utan krav på gallring efter viss tid, ålägger regeringen utredaren att analysera vilka för— och nackdelar en sådan ordning för med sig ur både ett forsknings- och ett integritetsskyddsperspektiv.
Regeringen ger vidare den särskilde utredaren uppdrag att överväga de rättsliga förutsättningarna för ett utökat ADB-stöd i det syfte som RMV angett. I sammanhanget tillägger regeringen att detta skall ske med beaktande av nationell och internationell reglering på området samt nationella och internationella förslag till regeländringar. Denna del av utredningsuppdraget utvecklas i direktiven på följande sätt.
Härvid bör även övervägas om informationsbehovet kan tillgodoses på annat sätt eller om en möjlig lösning kan vara att verksamhet med forskning bedrivs avskilt från RMV:s verksamhet i övrigt och att uppgifter för forskningsändamål förs separat från ärenderegistret. Detta mot bakgrund av de fördelar från integritetsskyddssynpunkt som kan nås vid en sådan lösning. Utredaren skall om så anses motiverat lämna förslag till erforderlig författningsreglering.
1.2. Utredningsarbetet
Om utredningsarbetet kan följande nämnas.
Representanter för utredningen har haft överläggningar med pro— fessorerna Sten Levander, Lars Lidberg och Marie Åsberg Skjöldebrand samt psykologerna Martin Grann och Tommy Hallquist.
Utredningen har besökt RMV och där studerat Rättsmedicinalverkets centrala arkiv och databasen Pskaase.
2 Den rättspsykiatriska verksamheten
Utredningsuppdraget avser möjligheterna att förbättra förutsättningarna för forsknings- och utvecklingsarbete inom ett särskilt område, nämligen det rättspsykiatriska. I förevarande kapitel skall detta område beskrivas. Under avsnitt 2.1 behandlas därför rättspsykiatrisk vård och den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. I de följande avsnitten presenteras myndigheter som har ansvar för forskning, utvecklings- arbete, m.m. inom rättspsykiatrin.
2.1. Det rättspsykiatriska området
2.1.1. Något om begreppet rättspsykiatri
Den 1 januari 1992 trädde en omfattande ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård, m.m. i kraft. Genom denna lagstiftning fick begreppet rättspsykiatri sin nuvarande innebörd.
Före den 1 januari 1992 reglerades all psykiatrisk tvångsvård av en lag; 1966 års lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Genom reformen år 1992 fördelades den psykiatriska tvångsvården på två lagar. Den allmänna regleringen återfinns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Regleringen av tvångsvården för psykiskt störda lagöverträdare finns i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).
För all psykiatrisk vård gäller föreskrifterna i hälso— och sjukvårdsla- gen (1982z763). I LPT finns kompletterande bestämmelser om psykiat- risk vård som är förenad med frihetsberövande eller annat tvång. Lagen innehåller bestämmelser bl.a. om förutsättningar för tvångsvård, intagning för tvångsvård, vårdens bedrivande och tvångsvårdens upphörande.
LRV innehåller som rubriken anger bestämmelser om rättspsykiatrisk vård. Denna term infördes genom 1992 års reform. Skälet till detta var bl.a. att det ansågs ändamålsenligt med en gemensam beteckning för de former av tvångsvård som avses med lagen (prop. 1990/91158 s. 194 f.). Enligt 1 & LRV gäller lagen den som 1. efter beslut av domstol skall ges rättspsykiatrisk vård,
2. är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller
3. är intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt.
I nästa avsnitt behandlas begreppet rättspsykiatrisk vård närmare. Redan här bör dock nämnas att beslut av domstol om överlämnande till rättspsykiatrisk vård förutsätter att lagöverträdaren har genomgått viss medicinsk undersökning. Rättspsykiatrisk undersökning och & 7-intyg avhandlas i avsnitt 2.1.3 och 2.1.4.
2.1.2. Rättspsykiatrisk vård
För alla brott föreskrivs straff. Det finns två olika straff, böter och fängelse. Beroende på hur allvarligt ett brott anses föreskrivs böter, böter och fängelse eller endast fängelse. Enligt 1 kap. 3 & brottsbalken förstås med påföljd, straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. En form av överläm- nande till särskild vård är överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Om användningen av böter och fängelse föreskrivs alltså i bestämmelserna om de olika brotten. De övriga påföljderna får emellertid, enligt särskilda bestämmelser, användas i stället för böter och fängelse.
Närmare bestämmelser om när domstolen får överlämna en lagöver— trädare till rättspsykiatrisk vård i stället för att döma till ett straff finns i 31 kap. 3 & brottsbalken . En första förutsättning är att den tilltalade har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Han skall vidare lida av en allvarlig psykisk störning. Dessutom krävs att det med hänsyn till lagöverträdarens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberö- vande och annat tvång.
Rätten kan besluta att särskild utskrivningsprövning enligt LRV skall äga rum vid vården. Härför måste emellertid två ytterligare förut- sättningar vara uppfyllda. För det första skall brottet ha begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Ett kausalsamband skall alltså föreligga mellan brottet och störningen. En allvarlig psykisk störning skall således inte bara föreligga vid domstillfället, utan skall också ha förelegat när brottet begicks. För det andra skall det till följd av den psykiska störningen finnas en risk för att lagöverträdaren återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.
För att en domstol skall kunna besluta om överlämnande till rättspsy- kiatrisk vård förutsätts slutligen att den misstänkte har genomgått någon form av medicinsk undersökning. Rätten får enligt huvudregeln inte bestämma att någon skall överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning utan att en rättspsykiatrisk undersökning har gjorts i målet, 3 5 lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersök- ning (LRU). Ett undantag finns dock. Om den misstänkte redan genomgår sådan rättspsykiatrisk vård, är det tillräckligt att inhämta ett utlåtande i de aktuella frågorna från den chefsöverläkare som är ansvarig för vården. Ett överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild
utskrivningsprövning kan beslutas efter rättspsykiatrisk undersökning (4 & LRU). En annan möjlighet är att ett s.k. utvidgat & 7—intyg har inhämtats. Om den misstänkte redan vårdas enligt LPT eller LRV, är det tillräckligt att ett utlåtande om de medicinska förutsättningarna in- hämtas från den chefsöverläkare som är ansvarig för vården (4 & LRU).
LRV gäller, som tidigare nämnts, också den som är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning och den som är intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt. Under vilka förutsättningar man i sådana fall får ge rättspsykiatrisk vård anges i 4 & LRV. En första förutsättning är att den misstänkte lider av en allvarlig psykisk störning. Vidare krävs att han med hänsyn till sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiat- risk vård, som kan tillgodoses genom att han är intagen på en sjukvårds- inrättning. Den sista förutsättningen är att den misstänkte motsätter sig psykiatrisk vård eller till följd av sitt psykiska tillstånd uppenbart saknar förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i frågan.
Som framgått är begreppet allvarlig psykisk störning av central betydelse. Det bör därför kommenteras något. I förarbetena (prop. 1990/9lz58 s. 86 f.) uttalas att följande allvarliga psykiska tillstånd bör kunna tjäna till vägledning.
Till allvarlig psykisk störning bör i första hand räknas tillstånd av psykotisk karaktär, således tillstånd med störd realitetsvärdering och med symptom, av typen vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Till följd av en hjärnskada kan vidare en psykisk funk- tionsnedsättning av allvarlig art (demens) med störd realitetsvärdering och bristande förmåga till orientering i tillvaron uppkomma.
Till allvarlig psykisk störning bör också räknas allvarliga depressio- ner med självmordstankar. Vidare bör dit föras svårartade personlig- hetsstörningar (karaktärsstörningar), exempelvis vissa invalidiserande neuroser och personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär.
Tvångsvård bör vidare kunna aktualiseras när en krisreaktion är sådan att påverkan på den psykiska funktionsnivån blir så uttalad att den är av psykotisk art.
1 förarbetena anges också att vissa tillstånd som har samband med missbruk, bl.a. alkoholpsykoser, och vissa former av åldersdemens kan vara sådana att begreppet allvarlig psykisk störning är tillämpligt.
I allmänna råd från Socialstyrelsen 1991 :9 LPT — tillämpning av lagen om psykiatrisk tvångsvård och 1991: 10 LRV — tillämpning av lagen om rättspsykiatrisk vård beskrivs begreppet allvarlig psykisk störning närmare.
Rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en landstingskommun. Dessutom får rättspsykiatrisk vård ges på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning åt den som genomgår sådan undersök- ning. När det gäller själva vården vid rättspsykiatrisk vård hänvisar lagen i stor utsträckning till bestämmelserna i LPT. Vissa särskilda be-
stämmelser finns dock i LRV, bl.a. om vistelse utanför sjukvårdsin— rättningens område.
Reglerna avseende upphörande av den rättspsykiatriska vården är olika beroende på vilken form av sådan vård som är aktuell. Är det fråga om rättspsykiatrisk vård som beslutats av domstol med stöd av 31 kap. 3 & brottsbalken skiljer sig reglerna beroende på om vården är förenad med särskild utskrivningsprövning eller inte. Kriterierna för när upphörande får ske är olika. Dessutom skiljer sig reglerna angående vem som beslutar om att vården skall upphöra. Är vården inte förenad med särskild utskrivningsprövning beslutar chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vistas om detta. I annat fall skall prövningen göras av länsrätt.
När det gäller de övriga formerna av rättspsykiatrisk vård gäller följande för vårdens upphörande. Vården skall upphöra när förut- sättningar för vård inte längre är uppfyllda. Dessutom finns vissa absoluta gränser som är kopplade till det grundläggande frihetsbe- rövandet. Beträffande den som är anhållen eller häktad skall vården upphöra senast när beslutet om frihetsberövande har upphört. Är patienten intagen på en undersökningsenhet för att rättspsykiatrisk under- sökning skall kunna göras, skall vården upphöra senast när han inte längre får hållas kvar på undersökningsenheten. Slutligen skall vården, beträffande den som är intagen i krirninalvårdsanstalt, upphöra senast när frigivning sker.
2.1.3. Rättspsykiatrisk undersökning
Rättspsykiatriska undersökningar regleras i LRU. Sådana undersökningar får enligt 1 & LRU inhämtas av rätten i brottmål, som underlag för vissa bedömningar. En rättspsykiatrisk undersökning kan behövas för bedöm- ningen om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 & brottsbalken . Den får också inhämtas som underlag för bedömningen om en misstänkt har begått en gärning under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
Rättspsykiatrisk undersökning är en ingripande undersökningsform. Därför har relativt stränga krav ställts upp för när en sådan undersök- ning får göras. Beslut härom får meddelas endast om den misstänkte har erkänt gärningen eller övertygande bevisning har förebragts om att han har begått den. Dessutom krävs det att rätten gör bedömningen att påföljden inte kan stanna vid böter.
När rätten beslutar om rättspsykiatrisk undersökning skall den ange ändamålet med beslutet. Om förutsättningarna att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård skall undersökas, skall rätten också ange huruvida förutsättningarna för vård med särskild utskrivnings— prövning skall undersökas.
Rättspsykiatriska undersökningar utförs vid rättspsykiatriska avdel— ningar inom RMV och vid enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet
med avtal med staten har åtagit sig att svara för att rättspsykiatriska undersökningar utförs (undersökningsenheter). Sedan år 1992 görs under— sökningarna vid tre avdelningar inom RMV - Stockholm (Huddinge), Uppsala och Göteborg - samt vid undersökningsenheter i Umeå, Malmö och Vadstena. Antalet rättspsykiatriska undersökningar sjönk kontinuer- ligt under perioden 1940 - 1985. I början av 1950-talet utfördes omkring 1 100 rättspsykiatriska undersökningar om året. Under slutet av den aktuella perioden var det årliga antalet nere i ungefär 550. Därefter har inte några större förändringar skett. År 1995 utfördes 514 rättspsyki- atriska undersökningar.
En rättspsykiatrisk undersökning skall, enligt 6 & LRU, anpassas efter domstolens syfte med undersökningen och övriga omständigheter i det enskilda fallet. Ett utlåtande över undersökningen skall ges in till rätten inom fyra veckor, om den misstänkte är häktad. För övriga fall är tidsfristen sex veckor. Om det föreligger synnerliga skäl, får rätten medge anstånd med utlåtandet.
Utlåtandet skall avges av en läkare vid undersökningsenheten eller någon annan läkare som huvudmannen för enheten utser. Utlåtandet skall innehålla uttalanden i de frågor som anges i rättens beslut. De omständigheter som dessa uttalanden grundas på skall anges i utlåtandet.
2.1.4 & 7—intyg
Enligt 7 & lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. får rätten förordna en läkare att avge läkarintyg om en misstänkt (& 7-intyg). Rätten kan besluta att inhämta sådant intyg när åtal har väckts. För att det skall kunna inhämtas tidigare krävs antingen att den misstänkte har erkänt gärningen eller att sannolika skäl föreligger för att han har begått den.
Rätten kan i förordnandet ange att intyget skall omfatta de medicinska förutsättningarna för att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning, s.k. utvidgatå 7-intyg. När intyget innehåller en sådan bedömning kan det utgöra medicinskt underlag för ett överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.
Ett särskilt formulär finns förå 7-intyg. Läkaren skall först ta ställning till om en allvarlig psykisk störning föreligger eller inte eller om detta bör utredas vidare. Finner undersökningsläkaren att den undersökte företer tecken på en allvarlig psykisk störning eller att en sådan inte kan uteslutas, skall läkaren i allmänhet föreslå att domstolen förordnar om rättspsykiatrisk undersökning. Detsamma gäller om en frihetsberövande påföljd är aktuell och det finns misstanke om att gärningen kan ha begåtts under inflytande av en allvarlig psykisk störning. Vid utvidgat & 7-intyg kan undersökningsläkaren ta ställning till om skäl för överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning föreligger.
Antalet % 7—intyg var i mitten av 1970-talet omkring 2 800. Därefter sjönk antalet kontinuerligt till i början av 1990-talet då endast omkring 1 800 intyg per år utfärdades. Därefter har antalet ökat något igen. År 1995 utfärdades ungefär 1 950 intyg. Andelen utvidgade & 7-intyg var cirka 30 procent.
De aktuella intygen får avges av läkare vid rättspsykiatriska av- delningar inom RMV eller sådana enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet med avtal med staten har åtagit sig att svara för rättspsykiatris- ka undersökningar. De får också avges av läkare som enligt avtal med RMV åtagit sig att utfärda & 7-intyg. RMV har slutit avtal för ett år i taget med ungefär 35 läkare. Endast en läkare som är behörig att avge utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att avge ett sådant & 7—intyg som innehåller en bedömning av förutsättningarna för överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivnings- prövning.
2.1.5. Yttrande av Socialstyrelsen
Rätten har, enligt 12 % LRU, möjlighet att inhämta yttrande från Socialstyrelsen över en rättspsykiatrisk undersökning, ett & 7-intyg och ett sådant utlåtande som den för vården ansvarige chefsöverläkaren kan avge beträffande den som är föremål för vård enligt LPT eller LRV. I den mån domstolen anser det särskilt angeläget att Socialstyrelsen yttrar sig över utredningen i en viss fråga eller ett visst hänseende, bör detta anges i domstolens beslut. Socialstyrelsen har möjlighet att komplettera utredningen. Yttrandena handläggs på Socialstyrelsen av dess råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor (Socialstyrelsens rättsliga råd).
Givetvis är det mer komplicerade eller svårbedömda fall som i huvudsak blir föremål för Socialstyrelsens rättsliga råds prövning. Före 1992 års reform var möjligheten att begära yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd författningsreglerad endast avseende rättspsykiatriska under- sökningar. Genom reformen ökade möjligheterna att överlämna till rättspsykiatrisk vård utan att rättspsykiatrisk undersökning har utförts. Ett viktigt skäl till att öppna en möjlighet för domstolarna att begära yttrande även i andra fall än när rättspsykiatrisk undersökning har gjorts var enligt förarbetena (prop. 1990/91:58 s. 528) att domstolarna annars i tveksamma fall skulle tvingats att besluta om sådan undersökning.
Under slutet av 1980-talet och de första åren under 1990-talet uppgick antalet yttranden över rättspsykiatriska undersökningar till omkring 55 per år, vilket motsvarar ungefär 10 procent av de rättspsykiatriska undersökningarna. På senare år har antalet sjunkit till omkring 35 ärenden per år eller ungefär 6 procent av samtliga ärenden.
2.2. RMV
RMV bildades år 1991. Inriktningen på verkets verksamhet regleras i förordningen (1991 :944) om instruktion för rättsmedicinalverket (se även prop. 1990/91193 och 1990/911120). RMV är central förvaltnings— myndighet för rättspsykiatrisk, rättskemisk, rättsmedicinsk och rättssero- logisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet.
När det gäller den rättspsykiatriska verksamheten skall RMV, enligt 2 & i nämnda förordning, särskilt svara för rättspsykiatriska undersök- ningar och å 7-intyg i brottmål, m.m. Vidare skall RMV särskilt svara för internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde och för ut— vecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
En viktig uppgift för RMV är att bevaka att rättssäkerheten upp— rätthålls och att de rättspsykiatriska bedömningarna görs på ett enhetligt sätt över hela landet (prop. 1990/91:120 s. 23). I propositionen tillades följande om kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.
För att värna om enhetlighet och en god kvalitativ utveckling av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten bör rättsmedicinalverket som ett led i egenuppföljningen granska antingen ett urval av eller i vissa fall alla utlåtandena kontinuerligt genom en till myndigheten knuten grupp bestående av medicinsk och juridisk expertis. I vilken utsträckning och på vilket sätt detta bör göras bör myndigheten själv få avgöra. Formerna för erfarenhetsåterföring till dem som utför undersökningarna måste också vara en angelägen fråga för myndig- heten. Jag Vill i detta sammanhang erinra om att det 1 propositionen (1990/9l:58) om psykiatrisk tvångsvård, m.m. föreslås att socialsty- relsen också i fortsättningen på begäran av rätten skall överpröva utlåtanden över rättspsykiatriska undersökningar.
Av 2 5 i förordningen följer, som framgått i det tidigare, att RMV har ett ansvar för forskning och utveckling av betydelse bl.a. för den del av verksamheten som avser rättspsykiatri. I förarbetena uttalade departe- mentschefen att det krävs att forsknings- och utvecklingsarbetet inom det rättspsykiatriska området får ett ökat utrymme för att undersöknings- verksamheten skall kunna utvecklas i takt med samhället i övrigt och allmänpsykiatrin i synnerhet. Om RMV:s åligganden i detta hänseende anförde departementschefen (prop. s. 24):
Det finns ett stort behov av att sammanfoga kunskaper och erfaren- heter inom sjukvården, kriminalvården och socialtjänsten särskilt vad gäller tidigt störda personer. Nya kunskaper och metoder kan leda till ett förbättrat omhändertagande med positiva följder för individen och för samhället i sin helhet. Det bör ankomma pa rättsmedicinalverket att stimulera och följa forskningen och initiera utvecklingsarbete inom området. Verket bör därvid samarbeta med högskoleenheterna. Det ankommer på berörda myndigheter att besluta om formerna för detta samarbete.
RMV har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om rättspsykiatrisk undersökning (SOSFS 1992:11) och om läkarintyg vid särskild personut- redning i brottmål (SOSFS 1992:12). Utbildningsinternat och seminarier har ordnats av verket, i syfte att kunna upprätthålla en hög och jämn standard på undersökningsverksamheten. De läkare som har åtagit sig att utföra & 7-utredningar är också skyldiga att delta i fortbildningsmöten som ordnas av RMV. För samordning av den rättspsykiatriska undersök— ningsverksamheten finns en nationell koordineringsgrupp.
RMV är vidare ansvarigt för Rättsmedicinalverkets centrala arkiv (RCA). Där arkiveras bl.a. rättspsykiatriska undersökningar. Verket har en databas benämnd Pskaase som innehåller Rättspsykiatriska ärenderegistret. En närmare redogörelse för RCA och Rättspsykiatriska ärenderegistret finns i kapitel 4.
2.3. Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är enligt förordningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör bl.a. hälso- och sjukvård. Härmed avses bl.a. rättspsykiatrisk vård. På det området skall Socialstyrelsen enligt 2 & i nämnda förordning särskilt bl.a.
- följa utvecklingen inom och utvärdera verksamheterna samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning det behövs, - vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter, - svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och omsorg, - med hjälp av epidemiologiska centret och på annat sätt följa, analysera och rapportera om hälsoutvecklingen i landet samt belysa epidemiologis— ka konsekvenser av olika åtgärder, - följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd.
Arbetet med att följa utvecklingen inom och utvärdera vårdverksam— heterna kommenteras närmare i prop. 1995/96:176 Förstärkt tillsyn inom hälso— och sjukvården. Där anges (s. 26) att detta arbete utförs på riksnivå och avser mer övergripande granskningar och kartläggningar av hur målen uppfylls i fråga om hälso— och sjukvårdens struktur, om— fattning, innehåll, kostnader och utveckling. Uppföljnings— och ut— värderingsarbete bedrivs, enligt propositionen, ofta i projektform, ofta med utnyttjande av registerdata och enkätundersökningar och inte sällan som en följd av särskilda regeringsuppdrag.
Socialstyrelsen har enligt hälso— och sjukvårdslagen ett omfattande till- synsansvar. Ett sådant ansvar är verksamhetstillsyn över vård. Styrelsen har tillsynen över landstingens och kommunernas hälso— och sjukvård. Den skall därvid — med hänsynstagande till rätten för varje landsting och
kommun att själv bestämma om sina angelägenheter — följa och stödja verksamheten. Syftet med tillsynen är att kontrollera, utvärdera, följa upp och i övrigt verka för att de mål och krav uppfylls som anges för hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen. Vid utövandet av sin tillsyn har Socialstyrelsen rätt att företa inspektioner.
Verksamhetstillsyn över enskild sluten sjukvård som drivs av enskilda regleras för närvarande i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. I denna tillsyn är även andra myndigheter inblandade.
Socialstyrelsen ansvarar också för s.k. individtillsyn inom hälso— och sjukvården. Härmed avses tillsynen över det sätt på vilket den enskilde yrkesutövaren utför sina åligganden inom hälso- och sjukvården. Bestämmelser om denna tillsyn finns i lagen ( 1994:953 ) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och lagen ( 1994:954 ) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Bestämmelser- na omfattar den som har legitimation för yrke inom hälso- och sjukvår- den och viss annan personal.
I den tidigare nämnda prop. 1995/96: 176 föreslås enhetliga be- stämmelser om tillsyn över hälso— och sjukvården. Socialstyrelsen skall enligt förslaget utöva tillsyn över all hälso- och sjukvård oavsett driftform, med undantag för den sjukvård som ges inom Försvarsmak- ten. Den lag om tillsyn över hälso— och sjukvården som föreslås i propositionen förskriver bl.a. att Socialstyrelsen i sin tillsynsverksamhet skall få rätt att ta del av handlingar och erhålla upplysningar i behövlig utsträckning samt att göra inspektioner.
Även inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten har Socialstyrelsen ett tillsynsansvar. I 17 & LRU anges sålunda att tillsyn över efterlevnaden av LRU och de föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen utövas av Socialstyrelsen. I förarbetena till LRU (prop. 1990/91:58 s. 557) tillades att en viktig del av tillsynsarbetet avser samordningen av den totala verksamheten i landet.
2.4. Landstingen
Landstingen har ett ansvar som innebär att varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget (3 & hälso— och sjukvårdslagen). Det inbegriper således rättspsykiatrisk vård. 1 7 och 8 åå hälso- och sjukvårdslagen finns också vissa bestämmelser om landstingens planerings- och utvecklingsverksamhet. Landstinget skall planera sin hälso— och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra vårdgivare. I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstinget samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare.
En ny 31 å i hälso- och sjukvårdslagen om kvalitetssäkring föreslås i den i det föregående avsnittet omnämnda prop 1995/96:176. Enligt den
föreslagna paragrafen skall inom hälso- och sjukvården kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Detta motiverades på följande sätt (prop. s. 53 f.).
Enligt regeringens mening skall vårdgivaren inom hälso— och sjukvården utveckla metoder för att noga följa och analysera ut- vecklingen vad gäller kvalitet och säkerhet. Det gäller t.ex. system som synliggör förekomsten av risktillbud eller s.k. avvikande händelser (onormala vårdtider, infektioner, komplikationer, reopera— tioner, återintagnin ar etc.) eller som mäter servicegrad, patienttill— fredsställelse osv. tt utvecklingsarbete med denna inriktning har idag inletts hos flera huvudmän och vårdgivare vilket regeringen anser som mycket positivt. Det är viktigt att vårdgivaren skapar förutsättningar och stimulerar medarbetare till insatser i arbetet med kvalitetssäkring och utveckling. Resultatet av detta arbete är en viktig del av att vida- reutveckla vården, höja kvaliteten och stärka patientens ställning och skall fortlöpande återföras till dem som deltar i vård— och behand- lingsarbetet.
3 Forsknings— och utvecklingsarbete
3.1. Inledning
Resurserna till forskning inom det rättspsykiatriska området har hittills varit små i förhållande till de totala resurserna för verksamheten. Den forskning som har bedrivits har i huvudsak varit av antingen medicinsk] biologisk grundforskningskaraktär eller sociologisk karaktär och avsett strukturella faktorer.
I detta kapitel beskrivs närmast forsknings- och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin med anknytning till Rättsmedicinalverkets centrala arkiv (RCA). I det avslutande avsnittet redogörs för den forskningsetiska prövning som sker inom ramen för forskningsetiska kommittéer.
Sektionen för social— och rättspsykiatri, som utgör en del av Karolin— ska institutet och år lokaliserad till den rättspsykiatriska avdelningen i Huddinge, har hittills svarat för merparten av den forskning som har utgått från RCA. Bland avhandlingar som har vuxit fram ur detta material kan nämnas professorn Lars Lidbergs avhandling Liten sinnesundersökning. En psykiatrisk och kriminalpolitisk analys från år 1974. Vidare kan nämnas docenten Henrik Belfrages avhandling Psykiskt störda brottslingar: En studie i begreppet "Jämställd med sinnessjuk- dom " — dess bakgrund och praktiska tillämpning och överläkaren Albert Boermans avhandling Karsuddenpatienterna: En social och rättspsyki- atrisk studie av 1 06 jämställda lagöverträdare, båda från år 1989. Våren 1995 disputerade filosofie doktorn Mats Börjesson på sin sociologiskt inriktade avhandling Sanningen om brottslingen. Rättspsykiatrin som kartläggning av livsöden. Aven för detta projekt hade aktmaterial från RCA använts.
3.2. Forsknings— och utvecklingsarbete inom RMV
En forsknings- och utvecklingsgrupp inom RMV har haft i uppdrag att sammanställa behovet av ny kunskap för att förbättra den rättspsykiatris- ka verksamheten. Ett första resultat av gruppens överväganden var pro- memorian "Utgångspunkter för rättspsykiatrisk forskning inom RMV",
vilken är författad av professorn Sten Levander. Promemorian fogades som bilaga till RMV:s anslagsfrarnställning år 1992.
I promemorian konstaterades att RMV:s forskningsansvar måste begränsas till det centrala verksamhetsområdet, till det regelverk som styr verksamheten samt till det utfall — i kortare eller längre perspektiv — som blir resultatet av verksamheten. Samtidigt fastslogs att det finns ett mycket stort antal angelägna projekt som på ett eller ett annat sätt berör RMV:s verksamhet. Enligt promemorian måste det finnas utrymme för projekt som går över olika myndighetsgränser.
Ett antal områden som kan bli föremål för forskning skisserades i pro— memorian. Tvärsnittsundersökningar av klientelet togs upp. Med hänsyn till det årliga antal rättspsykiatriska undersökningar och % 7—undersök- ningar som görs får man, enligt promemorian, på ett par års sikt in uppgifter om en ganska stor andel av de personer som står för en stor del av den samlade kriminaliteten i Sverige. Härigenom förväntade man sig kunna genomföra riktade undersökningar med specifika frågeställ— ningar, t.ex. rörande sexualbrottslingar av olika typer, eldsanläggare, svåra våldsbrottslingar eller vissa personlighetsstörningar.
Longitudinella uppföljningsundersökningar uppmärksammades också. Sådana undersökningar är, enligt promemorian, de vetenskapligt viktigaste även om de inte avkastar omedelbara resultat. I promemorian angavs att man vet synnerligen lite om hur den långsiktiga prognosen för en individ ser ut i förhållande till viktiga individkarakteristika och till olika påföljder. Ett problem som man menade bör angripas är huruvida det är möjligt att förutsäga "risk för framtida allvarlig kriminalitet". Behovet av sådan forskning påpekades också av Henrik Belfrage i artikeln Farlighetsbedömningarnas renässans (SvJT 1995 s. 675).
I oktober 1995 bildades Rättsmedicinalverkets rådgivande Forsknings- och Utvecklingsnämnd. Nämnden skall bl.a. utgöra en resurs för RMV i frågor som berör forskning och utveckling. Den skall vidare ange vilket stöd som kan behöva ges för att ett långsiktigt forsknings- och ut- vecklingsarbete skall kunna bedrivas samt prioritera inkomna pro- jektansökningar.
RMV deltar i ett nordiskt samarbete avseende forsknings— och utvecklingsarbete. I slutet av år 1995 enades man om att planera vidare för ett antal projekt. Planeringsansvariga har utsetts och tidsplaner har fastställts. Tre projekt avser uppföljning och kvalitetskontroll av rättspsykiatrisk vård och rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet på områden där det är av värde att jämföra förhållandena i de olika länder som deltar i samarbetet och utfallet i de olika systemen.
I det ena projektet är huvudsyftet att följa upp återfall i kriminalitet hos patienter inom 24 månader efter den rättspsykiatriska vården. I studien skall preliminärt även USA och Kanada ingå. Den andra undersökningen skall vara en uppföljning avseende hur det går för rättspsykiatrisk undersökta patienter (t.ex. undersökta år 1970, 1975 och 1980) senare i livet vad gäller kriminalitet, psykisk och fysisk hälsa,
arbetslöshet samt mortalitet. Jämförelser skall göras mellan grupper av patienter som bedömts "friska", "psykiskt sjuka/störda" och " jämställ- da". I det tredje projektet skall med utgångspunkt från ett 25-tal rättspsykiatriska undersökningar per land, innehåll och kvalitet i undersökningsverksamheten bedömas samt resultatet av dessa under— sökningar följas upp ett par år senare.
Tre studier tar sikte på företeelser eller tillstånd som är sällsynta i respektive land. För sådana studier krävs ett större material än vad som erbjuds i respektive land, för att relevanta slutsatser skall kunna dras. Studien "Våldsamma kvinnor" skall omfatta kvinnor som under perioden 1970 - 1995 har genomgått rättspsykiatrisk undersökning och som har begått grova brott såsom våld mot person och mordbrand. Den andra studien skall avse manliga schizofrena mördare som under den tidigare nämnda perioden har genomgått rättspsykiatrisk undersökning och som återfallit i grov brottslighet. Dessa skall studeras och jämföras med en kontrollgrupp som inte har återfallit. Den tredje studien avser ungdomar under 18 år som har begått grova våldsbrott och där rättspsykiatrisk undersökning kan bli aktuell.
3.3. Övrigt forsknings— och utvecklingsarbete
I det följande redovisas forskningsprojekt som för närvarande använder RMV:s databas Pskaase. I en del av projekten används Pskaase för att söka fram relevanta undersökningsobjekt eller rättspsykiatriska undersökningar. Andra projekt är av registerstudiekaraktär. Det innebär att registeruppgifterna utgör den direkta källan för studierna. Inom parentes anges den eller de som driver projektet.
Först kan nämnas ett projekt benämnt Avvikande alkoholreaktioner och våldsbrott (professorn Sten Levander). Avsikten är att skaffa en översikt över hur vanliga avvikande alkoholreaktioner är i samband med våldsbrott och att etablera statistiska samband mellan förekomsten av avvikande alkoholreaktioner och sociala, psykologiska och medicinska sakförhållanden i en grupp av individer som kan bedömas ha reagerat avvikande på alkohol med grov situationsinadekvat aggressivitet. För genomförandet är avsikten att använda Pskaase. I arbetet ingår bl.a. följande moment. Samtliga arkiverade poster skall genomgås med sökord för våldsbrott och alkoholdiagnoser (cirka 10 000 undersökningar). Härigenom skall tre grupper tas ut, vilka skall jämföras med varandra med avseende på parametrar som finns lagrade i databasen. De skall också jämföras med andra grupper. Utifrån dessa erfarenheter skall intressanta subgrupper väljas ut. Detta material skall sedan Vidare bearbetas.
Ett annat projekt Unga sexualbrottsförövare (legitimerade läkaren Niklas Långström) tar sikte på att generera ny kunskap om sådana förövare. Analysen tar hänsyn till psykiatriska, personlighetsmässiga och
sociala perspektiv samt den undersöktes bakgrund och brottslighet. Deta för att möjliggöra ett tidigt identifierande av individer med förhöjd r'sk för sexualbrottsligt beteende samt för att förbättra deras omhändertagen- de i skola, socialtjänst och barn— och ungdomspsykiatri. En datainsan- ling görs med ett av forskarna konstruerat utvärderingsinstrument lör registerdata.
Forskning bedrivs om multiproblempersoner (docenten Hemik Belfrage). Härmed avses personer som har en benägenhet att begå kriminella handlingar. De har i allmänhet psykiska störningar vika resulterar i ett utagerande beteende, asocialitet, destruktivitet, missbrik och dåligt fungerande sociala relationer. Forskningen bedrivs utifrån re olika ansatser - studium av incidensen beträffande personer som blir föremål för rättspsykiatrisk undersökning i Stockholm fördelat på olika psykiatrisca sektorer,
- kvantitativ och kvalitativ kartläggning av hur många av de rättspsykiit- riskt undersökta som är multiproblempersoner samt - jämförelse av en undersökningsgrupp av rättspsykiatriskt undersölta med en "normalpopulation".
Vid bedömningen av om rättspsykiatrisk vård skall förenas ned särskild utskrivningsprövning, skall domstolen bedöma om risk föreligger för återfall i brottslighet av allvarligt slag. Denna bedömniig kan rubriceras som farlighetsbedömning. Forskning (Belfrage) bedrivs som är inriktad på att empiriskt undersöka utfallet av dessa farlighetsbe- dömningar vid rättspsykiatrisk undersökning och jämföra de som lar dömts till sådan rättspsykiatrisk vård med personer som har dömts ill rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.
I internationell forskning har man under senare år fått fram resulat som tyder på att s.k. psykopater blir sämre ju mer man behandlar den. Arbete pågår (Belfrage) med att i Sverige undersöka en grupp räts- psykiatriskt undersökta vilka erhållit antisocial personlighetsstörning sun huvuddiagnos för att replikera de utländska studierna och för in kartlägga de aktuella personernas kriminella karriärer. När det gäller gruppen personlighetsstörda studeras vidare överensstämmelsen mellin diagnostiken inom allmänpsykiatrin respektive rättspsykiatrin. Arbtte pågår också med att följa upp och utvärdera kriminalvårdande insatser beträffande psykiskt störda brottslingar.
Brott, Bedömning och Behandling av Psykiskt Störda Lagöverträdart - TreBe—projektet — (docenten Gunnar Kullgren m.fl.) är en longitudinell studie av psykiskt störda lagöverträdare som har genomgått rättspsykiat- risk undersökning under åren 1988 - 1995. Projektet baseras )å Pskaase och övrigt arkivmaterial i RCA, vilket kompletteras med uppgifter från bl.a Person- och belastningsregistret, Sjukvårdsregistiet och Kriminalvårdens centrala klientregister. I projektet ingår delstudie- na — Rättspsykiatrisk praxis i relation till förändrad lagstiftning
- Schizofreni, våldsbrott och rättspsykiatrisk vård - Personlighetsstöming, brott, vård och straff — Sexualbrott och psykopatologi .
Ytterligare några studier som omfattar sökning med stöd av Pskaase och analys av aktmaterial i RCA är projekten Kvinnliga mordbrännare (överläkaren Käthe Elmgren) samt Rättspsykiatriskt undersökta med brottsrubricert'ngen mord sedan 1930 (docenten Agneta Nilsson och överläkaren Bo Carlsson).
3.4. Den forskningsetiska prövningen
För närvarande finns sex regionala forskningsetiska kommittéer för medicinsk forskning. De är knutna till de medicinska fakulteterna i Linköping, Umeå, Göteborg, Lund och Uppsala samt till Karolinska institutet i Stockholm. Dessutom finns fyra lokala kommittéer. På central nivå finns Medicinska forskningsrådets arbetsgrupp för samordning av de forskningsetiska kommittéernas verksamhet.
Kommittéerna består av 11 - 14 ledamöter. Det övervägande antalet är forskningsrepresentanter. Dessutom ingår två eller tre lekmannarepre— sentanter i en kommitté.
Två rekommendationer, en från Medicinska forskningsrådet och en från Landstingsförbundet, utgör grunden för den forskningsetiska granskningsorganisationen. Verksamheten är således inte reglerad i lag. Kommittéernas funktion är i strikt bemärkelse rådgivande. Men som kommer att framgå uppstår vissa begränsningar för ett projekt som inte har granskats eller godkänts.
De forskningsetiska kommittéernas granskning handlar om att väga forskningsprojektets möjliga värde mot de risker och olägenheter, t.ex. integritetskränkningar, som forskningen kan innebära. Granskningen utgår från den s.k. Helsingforsdeklarationen som antogs vid World Medical Associations möte i Helsingfors år 1964 och andra komplette- rande regelverk. Detta innebär bl.a. följande. Varje projekt måste ha en klar vetenskaplig frågeställning, som är baserad på god kännedom om det aktuella kunskapsläget. Forskningen skall bedrivas av personer med erforderlig kompetens inom området. Försökspersonernas integritet måste beaktas. Riskerna med forskningsprojektet måste kunna förutses. Försökspersoner måste informeras om projektet. Deltagarna skall ha lämnat ett frivilligt samtycke.
Det bör tilläggas att kravet på informerat samtycke i vissa fall efterges. Exempelvis kan det anses mer etiskt tveksamt att kontakta personer om det innebär att de påminns om sitt kriminella förflutna än att ta fram uppgifter som sedan avidentifieras.
Landstingsförbundets styrelse rekommenderade år 1981 landstingen att kräva att godkännande av forskningsetisk kommitté har lämnats för att ett projekt skall få genomföras vid landstingens inrättningar.
Medicinska forskningsrådet kräver sådant godkännande för att anslå medel till forskningsprojekt. Detsamma gäller för de flesta fonder och finansiärer. Det finns emellertid finansiärer som inte kräver sådant godkännande. Främst rör det sig om privata, mindre fonder.
Olika former av offentliggöranden av forskningsresultat förutsätter att projektet har genomgått etisk granskning. De flesta medicinska tidskrifter har detta som krav för publicering. Etisk granskning är också ett krav för presentation av ett projekt vid medicinska riksstämman och andra vetenskapliga kongresser.
4 Förekomsten av personuppgifter i dag
4.1. RMV
4.1.1. RMV:s centrala arkiv
Samtliga rättspsykiatriska utlåtanden i landet har sedan mitten av 1930- talet arkiverats vid Kriminologiska centralarkivet. Arkivet var tidigare beläget i anslutning till rättspsykiatriska kliniken på Långholmen i Stockholm. I samband med att den rättspsykiatriska kliniken år 1978 erhöll nya lokaler intill Huddinge sjukhus flyttades arkivet dit.
Arkivet administrerades fram till år 1992 av en stiftelse under Karolinska institutet, Solna. Nämnda år träffades en överenskommelse mellan Karolinska institutet och RMV. Överenskommelsen innebär bl. a. att arkivet har inordnats under RMV och att benämningen på detta har ändrats till Rättsmedicinalverkets centrala arkiv (RCA).
Sedan år 1992 arkiveras ävenå 7-intyg i RCA. Skyldigheten att lämna in sådana intyg till RMV följer av 15 & förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Att rättspsykiatriska utlåtanden skall överlämnas till RMV anges i 7 5 förordningen (1991: 1413) om rättspsykiatrisk undersökning. RCA innehåller för närvarande ungefär 60 000 rättspsykiatriska undersökningar och 8 000 & 7—intyg.
Yttranden över rättspsykiatriska undersökningar från Socialstyrelsens rättsliga råd lämnas också till RCA. Andelen rättspsykiatriska under- sökningar som blir föremål för yttrande har på senare år sjunkit från tio procent till sex procent. Huvuddelen av yttrandena finns vid RCA.
Domstolarna har en författningsenlig skyldighet att skicka domar till RMV i mål där en rättspsykiatrisk undersökning har utförts eller rättsliga rådets yttrande över en rättspsykiatrisk undersökning har inhämtats (30 5 förordningen [1990z893] om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.). Även domar i mål där & 7-intyg har utfärdats skickas i viss utsträckning till RMV. Någon författningsenlig skyldighet för domstolarna att göra detta finns emellertid inte. Förfarandet bygger på en begäran från RMV till Domstolsverket. Från och med år 1988 finns så gott som alla domar i mål där rättspsykiatrisk undersökning genomförts vid RCA. När det gäller mål där & 7-intyg har inhämtats finns knappt hälften av domarna från och med år 1992.
Registreringen av akterna i RCA var fram till RMV:s övertagande manuell. Den var baserad på ett kortsystem. Korten sorterades efter typ av brott och efter den undersöktes namn. När det gäller äldre akter, från år 1987 eller tidigare, finns fortfarande endast kortsystemet.
4. 1 .2 Rättspsykiatriska ärenderegistret
RMV har en databas benämnd Pskaase. Systemet finns vid de sex undersökningsenheterna och vid RCA. I databasen finns Rättspsykiat- riska ärenderegistret.
För Rättspsykiatriska ärenderegistret gäller tre tillstånd som beslutades av Datainspektionen den 2 januari 1992, den 3 juni 1993 och den 17 augusti 1994. Datainspektionen meddelade vissa föreskrifter i samband med tillståndsgivningen. Ändamålet med registret skall vara att utgöra ett administrativt hjälpmedel för undersökningsenheterna vad gäller rättspsykiatriska ärenden samt underlag för statistik och planering av verksamheten.
Enligt de meddelade föreskrifterna skall personuppgifter i registret avidentifieras beträffande en klient som inte har varit aktuell vid någon av RMV:s enheter under de fem senaste åren. Följande skall, enligt föreskrifterna, iakttas beträffande ADB-säkerheten. - Behandlingshistorik skall föras och bevaras i minst två år. Behand— lingshistoriken skall innehålla uppgifter om vilka bearbetningar eller andra åtgärder som har gjorts på personregister, tidpunkterna för åtgärderna samt vem som utfört eller beordrat åtgärderna. - Möjligheter att lagra personuppgifter skall begränsas till servern samt den utrustning som används för säkerhetskopiering. Löstagbara lagringsmedia skall, när de inte används, förvaras i Säkerhetsskåp försedda med larm eller i värdeskåp.
- Personuppgifter som inte längre skall sparas och som är lagrade på datamedium skall utplånas genom överskrivning eller genom att hela datamediet raderas eller förstörs.
Slutligen föreskrivs att personuppgifter får registreras och bearbetas endast vid RCA och de sex handläggande enheterna. l Rättspsykiatriska ärenderegistret finns ungefär 4 400 rättspsykiatriska undersökningar avseende åren 1988 och framåt samt 8 000 & 7-intyg fr.o.m. år 1992.
Rättspsykiatriska ärenderegistret är uppdelat i två delar. Den ena delen avser rättspsykiatriska undersökningar och den andra & 7-intyg. Registret finns som tidigare nämnts dels vid RCA, dels vid de sex undersökningsenheterna. Översiktligt kan sägas att registret vid RCA innehåller flest uppgifter som är intressanta för forskning och ut- vecklingsarbete, eftersom uppgifter kommer in till RCA inte bara från undersökningsenheterna utan även från Socialstyrelsens rättsliga råd och domstolarna.
Vid undersökningsenheterna noteras personuppgifter rörande den som skall undersökas, uppgifter om den domstol som begärt undersökningen,
uppgifter som behövs för den interna administrationen vid undersök- ningsenheten samt uppgifter om vilka bedömningar och påföljdsförslag som undersökningsteamet kommit fram till. Vidare registreras uppgifter om när den undersökte fördes från undersökningsenheten och till vilken enhet som han fördes.
Uppgifterna från undersökningsenheterna, med undantag av de som endast är av administrativt intresse för undersökningsenheterna, förs varje månad över till RCA. Där för man också in uppgifter från yttranden av Socialstyrelsens rättsliga råd och från domstolarnas domar. Dessutom har vid RCA i efterhand förts in uppgifter avseende rättspsy- kiatriska undersökningar för tiden 1988 — 1992. De uppgifter som vid RCA finns i Rättspsykiatriska ärenderegistret är följande.
1. Kön och ålder Uppgifter finns om namn, personnummer och sysselsättning. När utdrag ur RCA begärs för statistiska ändamål lämnas uppgift om födelseår och kön.
2. Hemlän, upptagningsområde Registret innehåller avseende de flesta undersökta uppgift om hem- kommun. Denna anges med en fyrsiffrig kod som används av Statistiska Centralbyrån.
3. Medborgarskap, ursprungsland
I registret noteras om den undersökte har svenskt medborgarskap eller inte. Vidare registreras vilket land den undersökte och dennes föräldrar har kommit ifrån. Det sistnämnda sker med en tresiffrig kod som utarbetats av RMV.
4. Häktningsstatus och åtal Uppgift förs in huruvida den undersökte är häktad eller inte. Vidare registreras åtalspunkter. Upp till sex åtalspunkter kan registreras. Huvudåtalet eller det grövsta brottet skall noteras som den första åtals- punkten. Registreringen sker genom att olika åtalsrubriker har getts olika koder.
5. Domstol En tresiffrig kod från Domstolsverket används för att ange vilken domstol som har förordnat om undersökning.
6. Undersökningsenhet Samtliga rättspsykiatriska undersökningar och % 7-intyg registreras som ärenden vid respektive undersökningsenhet. Detta gäller oavsett om intyget är skrivet vid enheten eller av en kontrakterad läkare inom enhetens upptagningsområde.
7. Läkare Ansvarig läkare för undersökningen registreras.
8. Diagnosklassijicering Diagnoskoder för den rättspsykiatriska undersökningen noteras enligt såväl ICD- som DSM-systemen, som är två olika internationella kodsystem för diagnoser.
9. Påföljdsförslag och utdömd påföljd Det påföljdsförslag som har lämnats i det rättspsykiatriska utlåtandet noteras med hjälp av en särskild kod. En kod finns även för de fall något påföljdsförslag inte har lämnats. Har Socialstyrelsens rättsliga råd yttrat sig, noteras även rådets ställningstagande i påföljdsfrågan. Slutligen noteras utdömd påföljd i de olika domstolsinstanserna och, när domen har överklagats till Högsta domstolen, huruvida prövningstill— stånd har lämnats eller inte. När det gäller & 7-intyg noteras svaret på frågan om allvarlig psykisk störning har ansetts föreligga eller inte. Vidare noteras huruvida behov av rättspsykiatrisk undersökning eller förutsättningar för rättspsykiatrisk vård har ansetts föreligga.
4.1.3 Utlämnande, m.m.
Utlåning av akter sker i princip endast till två kategorier personer. RMV medger utlåning av en akt till den som tjänstgör inom den rättspsykiat- riska undersökningsverksamheten och som behöver en akt för en pågående & 7-undersökning eller rättspsykiatrisk undersökning. Sådant lån medges av arkivföreståndaren. Lån medges också till en forskare vars projekt har prövats och godkänts av en etisk kommitté. Enligt RMV:s avtal med Karolinska institutet ankommer det på professorn i social- och rättspsykiatri vid nämnda institut att besluta om utlåning av akter från arkivet för forskningsändamål.
Statistiska sammanställningar ur det rättspsykiatriska ärenderegistret lämnas ut till den som har behov av detta i tjänsten, för studier eller för forskning. Sådana sammanställningar innehåller inte personidentifierbar information.
För erhållande av personidentifierbara uppgifter ur registret ställs samma krav som beträffande lån av akter. Om informationen skall lämnas ut på diskett, kräver RMV dessutom att mottagaren har sökt och erhållit tillstånd från Datainspektionen för ett personregister.
SOU 1996:72 Förekomsten av personuppgifter i dag 49 4.2 Kriminalvårdsstyrelsen
4.2.1 Den nuvarande tillgången på personuppgifter
Till stöd för klientverksamheten inorn kriminalvården utvecklades i början på 1970—talet ett centralt ADB-baserat klientregister. Det benämns Centrala kriminalvårdsregistret och regleras i förordningen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem. Centrala kriminalvårdsregistret består av KUM (kumulativregistret) och SÖK. KUM innehåller information om personer som är eller har varit aktuella inom kriminal- vården under de senaste fem åren. Registret omfattar drygt 90 000 personer. SÖK är ett särskilt utvecklat sökregister till KUM.
Centrala kriminalvårdsregistret innehåller doms— och verkställig- hetsuppgifter om personer som har dömts till fängelse eller skyddstill- syn. Det innehåller vidare sådana uppgifter om personer som har ålagts förvandlingsstraff för böter eller som på grund av utländsk brottmålsdom skall verkställa ett fängelsestraff eller en skyddstillsyn i Sverige. Registret innehåller ett stort antal uppgifter från domar. Uppgifter finns t.ex. om - domen; domsnummer, målnummer och domstol, - den tilltalade; efternamn, alla förnamn, personnummer och med— borgarskap, - brott; brottsbenämning, kod och lagrum, - brottspåföljd; nomenklatur, brottsreferens, särskild föreskrift och uppgift om övervakare samt
- särskild rättsverkan; utvisning, m.m.
Vidare finns ett stort antal uppgifter om verkställigheten av påföljden, t.ex. datum för verkställighetens början, slutdatum, datum för villkorlig frigivning, förflyttningar, ändrad verkställighet och skälen därtill samt avbrott i verkställigheten. När det gäller beslut i frivårdsärende finns uppgifter om bl.a. övervakningstiden.
Uppgifter om en person gallras ut fem år efter det att påföljden är till fullo verkställd. Registret innehåller alltså endast uppgifter av den typ som nyss angetts. Någon kvalitativ information - t.ex. om innehållet i verkställigheten, bedömningar och somatiska eller psykiatriska diagnoser - finns inte. Sådan information finns iden dömdes personakt, vilken inte lagras på datamedium.
4.2.2 F ramtidsutsikter
Regeringen uppdrog år 1983 åt Statskontoret att i samarbete med Kriminalvårdsstyrelsen utreda alternativ till de tidigare beskrivna systemen. Utvecklingen av delsystem har bedrivits i olika etapper. Arbetet bedrivs för närvarande inom ramen för ett projekt som benämns KLAS-projektet (nytt klientadministrativt system). Slutmålet är att
utveckla ett komplett klientinformationssystem för kriminalvården, inklusive ett ersättningssystem för KUM och SÖK.
Delsystem för anstalter och häkten är redan i drift. Ytterligare delsystem, bl.a. ett system för platsplanering och ett system för före- läggande av dömda personer, är definierade och avgränsade. Ut- vecklingen sker stegvis genom att delsystemen tas i drift efterhand, varvid samtidig utveckling och anpassning sker. De flesta delsystemen är nämligen beroende av varandra. Hittills är endast lokala system i drift.
Det färdiga systemet skall innebära att verksgemensamma system tar emot information från lokala system och vice versa. Eftersom KLAS- systemet är under utveckling finns i dag ingen fullständig och exakt bild av vilka uppgifter som i framtiden kommer att finnas på ADB-medium. Man vet inte heller huruvida vissa uppgifter skall förekomma endast i lokala system. Elektroniska personakter (behandlingsjournal och verkställighetsjournal) är en av de frågor som kommer att utredas närmare. Frågan huruvida vissa vårdadministrativa uppgifter (vistelse på vårdenhet inom eller utom kriminalvården, typ av vårdenhet, vistelseti- der o.dyl.) kommer att datalagras eller vara centralt åtkomliga är inte slutligt utredd. För närvarande finns dock inga planer på att utveckla centrala system avseende sjukvårdsuppgifter, diagnoser etc.
Ett fullständigt ersättningssystem för KUM och SÖK beräknas inte vara i drift före år 2 000. För närvarande pågår ett arbete med att författningsreglera de nya ADB-systemen. Som ett led i detta arbete har inom Justitiedepartementet upprättats promemorian Lag om kriminal- vårdsregister (Ds 1996: 19).
4.3. Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har under lång tid haft ansvar för statistik- och register- verksamhet inom hälso- och sjukvård. Sedan årsskiftet 1991/92 bedrivs denna verksamhet av Epidemiologiskt Centrum. För närvarande har Socialstyrelsen vid Epidemiologiskt Centrum fyra aktiva register. De benämns Cancerregistret, Cancer—Miljöregistret, Medicinska födelsere- gistret med missbildningsregistret och Sjukvårdsregistret. I förevarande sammanhang är Sjukvårdsregistret av intresse.
Register avseende patienter som skrivits ut från sluten vård har förts sedan 1960—talet. För tiden fram till år 1984 finns två slutenvårds- register. Det ena registret avser somatisk vård och det andra psykiatrisk vård.
Den 1 november 1993 trädde förordningen (1993: 1058) om sjukvårds- register hos Socialstyrelsen för forskning och statistik i kraft. Enligt förordningen får Socialstyrelsen för forskning och framställning av statistik föra ett särskilt sjukvårdsregister (Sjukvårdsregistret).
Sjukvårdsregistret får innehålla uppgifter från tidigare slutenvårds— register. Vidare får det innehålla uppgifter som tillförs registret enligt den uppgiftsskyldighet som anges i förordningen (l993:1057) om viss uppgiftsskyldighet inom hälso— och sjukvården. Socialstyrelsen har med stöd av den sistnämnda förordningen meddelat föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet beträffande sluten vård inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1994z8).
Sjukvårdsregistret får innehålla uppgifter om patienter som är eller har varit inskrivna i landstingens slutna - geriatriska eller psykiatriska — vård och patienter som skrivits ut från annan sluten vård inom lands- tingens hälso- och sjukvård. Registret får också innehålla uppgifter om patienter som vårdats i landstingets öppna vård, om vården tidigare vanligen meddelades i den slutna vården. Det som gäller för landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
För varje patient får i registret finnas uppgifter om vårdenhet, personnummer, folkbokföringsort, dag och sätt för in- och utskrivning, diagnoser, åtgärder samt orsaker till skador och förgiftningar. Uppgifter som visar om värden har varit planerad eller akut och uppgifter om den avtalstyp som reglerar vårdersättningen får också finnas.
Rapporteringen till Sjukvårdsregistret sker årsvis. Landsting och kommuner som inte ingår i landsting skall senast den 31 maj varje år lämna uppgifter till Socialstyrelsen om de patienter som under före— gående år har skrivits ut från sluten vård inom landstingets hälso- och sjukvård. Detsamma gäller för de patienter som under samma tid har vårdats i landstingets öppna vård, om vården tidigare vanligen med— delades i den slutna vården.
4.4. Nordiska förhållanden
Registrering av uppgifter om rättspsykiatriska undersökningar och liknande förekommer i störst utsträckning i Norden. I t.ex. de ang- losaxiska länderna förekommer sådan registrering över huvud taget inte. De nordiska länderna är därför i flera avseenden unika. I dessa länder finns bl.a. statistiska uppgifter om brott, hälsoförhållanden och befolkningsstatistik som i många fall går tillbaka till 1700-talet. I det följande skall ges en översiktlig redovisning av registrering av person- uppgifter i Finland, Danmark och Norge.
4.4.1. Danmark
Ungefär 500 rättspsykiatriska undersökningar genomförs varje år i Danmark. Undersökningsverksamheten är decentraliserad och central registrering saknas. Undersökningar utförs av Justitieministeriets Retspsykiatrisk Klinik, vid flera amtsjukhus och av privatpraktiserande läkare.
Det danska psykiatriregistret är sannolikt det mest fullständiga i världen. Här finns uppgifter om samtliga intagningar för psykiatrisk vård sedan början av 1900-talet arkiverade. Uppgifterna har registrerats på ADB-medium sedan år 1969. I registret fanns år 1995 ungefär 330 000 personer. Medicinalstyrelsens avdelning för psykiatrisk demografi administrerar registret som används för forskning, m.m.
4.4.2. Finland
I Finland utförs ungefär 275 rättspsykiatriska undersökningar om året. Undersökningarna utförs vid statliga sinnessjukhus, på universitetsklini- ker och inom fångvården. Rättsskyddscentralen för hälsovården har ett centralt samordningsansvar och förfogar över ett arkiv med samtliga finska rättspsykiatriska utlåtanden sedan 1910-talet. Arkivet är inte datoriserat. Det används ofta för forskningsändamål.
Datoriserade arkiv finns med uppgifter om brott, påföljder och psykiatrisk vård.
4.4.3. Norge
Varje år görs ungefär 260 rättspsykiatriska undersökningar i Norge. Samtliga utlåtanden registreras av Den Rettsmedisinske Kommisjon. Sedan en tid samlas uppgifter från utlåtandena i en databas som liknar RMV:s Pskaase. Uppgifterna är tillgängliga för forskning.
Under åren 1916 - 1968 arkiverades uppgifter om samtliga sjukhusin- tagningar i ett norskt psykiatriregister. Det stängdes emellertid efter beslut av Stortinget år 1969. Sedan dess har ingen fått tillstånd att forska i detta material.
För brott och påföljder har Norge register som liknar de svenska.
5 Den personliga integriteten
5.1. Allmänt
Som konstateras i direktiven skulle ett register med det innehåll som RMV föreslår rymma ytterst känsliga uppgifter om människors psykiska hälsa och andra personliga förhållanden. Behovet av ett sådant register för forsknings- och utvecklingsändamål skall därför, enligt direktiven, vägas mot kravet på skydd för enskilda människors integritet. I detta kapitel skall nationell och internationell reglering som tar sikte på skyddet för den personliga integriteten presenteras.
Först kan emellertid konstateras att det varken i svensk lagstiftning eller svensk doktrin finns någon enhetlig definition av begreppet personlig integritet. Innebörden av detta begrepp har vid upprepade tillfällen diskuterats i utrednings- och lagstiftningssammanhang. Begreppet personlig integritet har behandlats av t.ex. Data- och offentlighetskommittén i delbetänkandet Integritetsskyddet i informa— tionssamhället 3, Grundlagsfrågor (Ds Ju 1987:3 s. 29), Forsknings— etiska utredningen i betänkandet Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning (SOU 1989:74 s. 27 ff.), Integritetsskyddsut— redningen i delbetänkandet Statistik och integritet del 1 - Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. (SOU 1993:83 s. 17 ff.) och Hälsodatakommittén i betänkandet Hälsodataregister - Vårdregister (SOU 1995:95 s. 78 ff.). Nämnas kan vidare att begreppet diskuterades i förarbetena till datalagen (prop. 1973:33 s. 42 ff. och 93 ff.).
De nämnda utredningarna konstaterade att någon entydig förklaring till begreppet inte kunde ges. Det kan dock i sammanhanget vara intressant att nämna något om de resonemang som har förts. Hälsodata- kommittén menade att integriteten hör nära samman med många delar av individens verklighet, såsom den enskildes möjlighet till personlig- hetsutveckling, möjlighet att bestämma över vilken bild omvärlden får av honom eller henne och möjligheten att leva ostörd av krav och påtryckningar från utomstående. Utredningen konstaterade att egentligen alla uppgifter om en enskilds förhållanden kan beröra den personliga integriteten och fortsatte (SOU 1995:95 s. 79):
En ofta använd beskrivning av integritetsskyddet innebär att man skall skydda den enskildes rätt att bli lämnad ifred. Andra försök att beskriva vad som menas med personlig integritet tar fasta på en rätt till ensamhet, till förtrolig samvaro inom familjen, en rätt till
anonymitet och distans till andra individer. Ett annat sätt att se på den personliga integriteten betonar den enskildes kontroll över kunskapen om sig själv. Den enskilde skall kunna kontrollera spridningen av uppgifter eller ha en rätt att själv bestämma vilka uppgifter om sig Själv som han/hon vill dela med sig till andra. På samma sätt kan ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten anses föreligga om en myndighet samlar in uppgifter om en enskild för ett visst ändamål men sedan använder dem till helt andra ändamål.
Närmast skall den nationella regleringen behandlas. Först tas grund— lagarna upp. Därefter ges en presentation av datalagen (1973z289), sekretesslagen(1980:100) och arkivlagen (1990:782). Slutligen avhandlas internationella konventioner, rekommendationer och direktiv på området.
5 .2 Nationell reglering
5.2.1. Regeringsformen
Regeringsformen innehåller det grundläggande skyddet för den personliga integriteten. I 1 kap. 2å regeringsformen anges att det allmänna skall bl.a. värna den enskildes privatliv. En särskild be- stämmelse om den personliga integriteten och ADB finns i 2 kap. 3 & regeringsformen . Där anges att varje medborgare skall i den utsträck- ning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av ADB.
Närmare bestämmelser i lag på området finns i datalagen, se avsnitt 5.2.3.
5 . 2 . 2 Tryckfrihetsförordningen
Tryckfrihetsförordningen slår fast den kanske viktigaste beståndsdelen av offentlighetsprincipen. I 2 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen sägs att varje svensk medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar. Med handling förstås, enligt 2 kap. 3 % tryckfrihetsförordningen , fram- ställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. En upptagning kan vara en ADB-upptagning, varmed avses en samman— ställning av uppgifter som har sakligt sammanhang. När det gäller upptagningar betraktas alltså själva informationsinnehållet som en handling.
En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och anses inkommen eller upprättad där. En teknisk upptagning anses förvarad hos en myndighet, bl.a. om upptagningen är tillgänglig för myndigheten i sådan form att man där kan läsa den, avlyssna den eller på annat sätt uppfatta den. Från t.ex. ett register kan man oftast göra olika samman-
ställningar som var och en består av uppgifter med ett sakligt samman— hang. Samma register kan alltså ge upphov till många handlingar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter. För att en sådan sammanställning skall anses utgöra en för myndigheten tillgänglig upptagning skall det dock vara möjligt att med endast rutinbe- tonade åtgärder göra sammanställningen. För att en upptagning som ingår i ett personregister enligt datalagen skall anses förvarad krävs, utöver vad som hittills sagts, att myndigheten har rättslig befogenhet att göra en överföring av upptagningen till läsbar form (2 kap. 3 & andra stycket tryckfrihetsförordningen ).
Rekvisitet inkommen är i och för sig mindre intressant i förevarande sammanhang. Det kan dock nämnas att en teknisk upptagning anses ha kommit in till en myndighet när någon annan har gjort den tillgänglig för myndigheten i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat sätt (2 kap. 6 & tryckfrihetsförordningen). När en handling skall anses upprättad regleras i 2 kap. 75 tryckfrihetsför- ordningen. Regleringen innebär bl.a. följande för tekniska upptagningar. ADB—upptagningar - vilka ingår i register som förs fortlöpande och där uppgifter kontinuerligt förs in och ändras - anses upprättade när registret tas i bruk. Om ett register har upprättats för handläggningen av ett särskilt ärende hos en myndighet, blir en ADB-upptagning som ingår i registret normalt en allmän handling först när ärendet har slutbehandlats. Ett register som upprättas enbart som ett hjälpmedel vid ett visst ärendes föredragning eller beredning utgör ett osjälvständigt led i ärendets handläggning. En upptagning som ingår i ett sådant register blir en allmän handling först om det tas om hand för arkivering.
Offentlighetsprincipen är av intresse utifrån många synvinklar. Även om syftet är att garantera offentlighet stärker principen integritetsskyd- det. Genom offentlighet ges möjligheter till insyn och kontroll. Det är också ett sätt att minska risken för att uppgifter blir ofullständiga eller felaktiga.
Det finns emellertid inskränkningar i offentlighetsprincipen. Och även de bestäms till väsentlig del av integritetssynpunkter. I 2 kap. 2 & tryckfrihetsförordningen anges att rätten att ta del av allmänna hand— lingar får begränsas bl.a. om det är påkallat med hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sådana begränsningar skall anges i lag. Närmare bestämmelser om inskränkningar i offentlig- hetsprincipen finns framför allt i sekretesslagen . Mera härom i avsnitt 5.2.4.
Om en person önskar ta del av en allmän handling, skall myndigheten göra den tillgänglig på stället i sådan form att den kan läsas (2 kap. 12 & tryckfrihetsförordningen ). En ADB-upptagning kan göras tillgänglig på en bildskärm eller genom en utskrift. Myndigheten är inte skyldig att på stället tillhandahålla en sådan allmän handling, om betydande hinder möter eller om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.
Den som begär det har också rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller en kopia av den allmänna handlingen. ADB—upptagningar är myndigheten inte skyldig att lämna ut i annan form än genom en utskrift (2 kap. 13 & tryckfrihetsförordningen ).
5.2.3. Datalagen
I datalagen (1973z289) finns bestämmelser om personregister. Med personregister avses register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften. Inledningsvis kan sägas att datalagen framför allt skall utgöra ett skydd för den enskilde mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Lagen är i stort uppbyggd så att den ställer upp ett tillståndskrav för personregister och ger den registeransvarige vissa skyldigheter. Den innehåller också bestämmelser om straff och skadestånd.
Endast den som har anmält sig hos Datainspektionen och fått licens av denna myndighet får, enligt 2 & datalagen, inrätta och föra personre- gister. Utöver licens behövs, enligt andra stycket i samma paragraf, tillstånd av Datainspektionen för att vissa personregister skall få inrättas och föras. Det gäller bl.a. om registret skall innehålla uppgifter om att någon misstänks för brott eller har dömts för brott eller avtjänat straff. Detsamma gäller för det fall uppgifter skall ingå om att någon har varit föremål för tvångsingripande, t.ex. enligt LRV.
Å andra sidan finns det vissa undantag från kravet på tillstånd för personregister. Datainspektionens tillstånd behövs inte för register vars inrättande beslutas av riksdagen eller regeringen, s.k. statsmaktsregister. Detsamma gäller för personregister som tagits emot för förvaring av en arkivmyndighet. Vissa andra undantag från det uppställda tillståndskravet finns också, t.ex. vad gäller register inom hälso— och sjukvården, som behövs för vårdens bedrivande.
Tillstånd att föra register som innehåller uppgifter t.ex. om vilka straffrättsliga ingripanden en person har varit föremål för eller i vilken utsträckning han har varit föremål för tvångsvård får enligt huvudregeln meddelas endast myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter. Undantag kan dock göras om synnerliga skäl föreligger (4 & datalagen).
När tillstånd lämnas till att inrätta och föra ett personregister skall Datainspektionen meddela föreskrift om ändamålet med registret. Datainspektionen får också meddela vissa andra föreskrifter, t.ex. om vilka personuppgifter som får ingå i registret, underrättelse till berörda personer, utlämnande och annan användning av personuppgift, bevaran- de och gallring av personuppgifter samt kontroll och säkerhet. Sådana föreskrifter skall Datainspektionen också meddela i fråga om s.k. statsmaktsregister. Detta gäller dock endast om registret skall innehålla sådana uppgifter att tillstånd hade krävts om det inte hade varit ett
statsmaktsregister och föreskrift i ämnet inte har meddelats av riksdagen eller regeringen.
En annan viktig del av datalagens bestämmelser gäller, som tidigare nämnts, den registeransvariges skyldigheter. Registeransvarig är den för vars verksamhet personregistret förs, om han förfogar över registret.
I 7 & datalagen anges att personregister skall inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid skall särskilt iakttas bl.a. att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än sådana som står i överensstämmelse med ändamålet och att uppgifterna skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning. Den registeransvarige skall föra en förteckning över aktuella personregister som han ansvarar för (7 a % datalagen). Särskilda bestämmelser finns om vilka uppgifter förteckningen skall innehålla.
Den registeransvarige åläggs i 8 & datalagen en utredningsskyldighet, om det förekommer anledning till misstanke att en personuppgift i ett personregister är oriktig eller missvisande. Under vissa omständigheter är den registeransvarige också skyldig att komplettera ofullständiga uppgifter. I 10 & nämnda lag ges den registeransvarige en skyldighet att underrätta en enskild, när denne begär det, om innehållet i en person— uppgift som ingår i registret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret. Underrättelse behöver bara lämnas en gång om året. Detta skall dock ske utan kostnad för den enskilde. Vissa undantag från underrättelseskyldigheten finns, bl.a. om myndighet med stöd av författning har beslutat att uppgiften inte får lämnas ut till den registrerade.
Enligt 13 & datalagen får registeransvarig eller annan som har tagit befattning med personregister eller uppgifter som samlats in för att ingå i ett sådant register inte obehörigen röja vad han till följd därav fått veta om en enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller dock, i stället för denna bestämmelse, reglerna i sekretesslagen(1980:100). Sistnämnda lag behandlas i nästa avsnitt.
I andra stycket i 13 & datalagen finns också en bestämmelser som avser den som uppgifter lämnas ut till. Om en personuppgift, i enlighet med en föreskrift som har meddelats av Datainspektionen, har lämnats ut på villkor som inskränker den enskilde mottagarens rätt att vid- arebefordra uppgiften, får mottagaren eller den som i hans verksamhet har tagit befattning med uppgiften inte obehörigen röja vad han därigenom fått veta om en enskilds personliga förhållanden.
Redan vid datalagens tillkomst förutsågs att lagen skulle ses över inom en snar framtid. Under årens lopp har smärre justeringar gjorts. Det kom emellertid att dröja till år 1993 innan ett förslag till en helt ny datalag lades fram. Datalagsutredningen presenterade i sitt slutbe— tänkande En ny datalag (l993:10) ett sådant förslag. Följande kan nämnas om innebörden av utredningens förslag. Personregisterbegreppet skall slopas. Den föreslagna datalagen skall vara tillämplig på be-
handling av personuppgifter. Med behandling förstås enligt huvudregeln varje åtgärd som vidtas med personuppgifter genom automatisk databehandling. Systemet med licens och tillstånd skall avskaffas och ersättas av ett system med anmälningsskyldighet. Härigenom skall resurser frigöras, vilka skall användas för intensifiering av Datainspek- tionens tillsynsverksamhet. Ändamålet med behandling av personuppgif- ter skall anges med större precision än vad den nuvarande datalagen kräver. Behandling av personuppgifter skall vara tillåten endast under i lagen angivna förutsättningar.
Ett mindre antal ändringar av angelägen karaktär har genomförts med utgångspunkt från Datalagsutredningens förslag. I grundlagspropositio- nen Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. (prop. 1993/94:116) uttalade regeringen att införandet av en ny datalag bör anstå till dess ett slutgiltigt ställningstagande av EU:s medlemsländer föreligger till det s.k. EG-direktivet, se avsnitt 5.3.5. 1 juli 1995 antogs EG—direktivet. Regeringen har därefter beslutat om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt kommitté, som bl.a. skall analysera på vilket sätt direktivet skall införlivas med svensk lagstiftning (dir. 1995z91).
5.2.4. Sekretesslagen
Sekretesslagen(1980: 100) innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Lagen innebär alltså bl.a. inskränkningar i den offentlighetsprincip som slås fast i tryckfrihetsförordningen. Med det allmännas verksamhet avses statliga, landstingskommunala och kommunala myndigheter samt vissa andra organ. Sekretessen gäller gentemot enskilda och, enligt huvud— regeln, mot andra myndigheter. Den gäller dessutom mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.
Sekretessbestämmelserna kan något förenklat sägas vara uppbyggda så att de anger sekretessens föremål, räckvidd och styrka. Sekretessens styrka preciseras i huvudsak genom skaderekvisit. Två former före— kommer - rakt respektive omvänt skaderekvisit. Det omvända skade— rekvisitet innebär att sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada för de intressen sekretessen skall skydda. Sekretess kan i dessa fall sägas utgöra huvudregel. I andra fall gäller ett rakt skaderekvisit. Sekretess gäller då endast om det kan antas att röjande av uppgifterna medför skada för det intresse den skall skydda. I dessa fall är huvudregeln alltså offentlighet.
Regler om sekretess med hänsyn till den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden finns i7 - 9 kap. sekretesslagen. Enligt 7 kap. 1 & första stycket i nämnda lag gäller sekretess inom hälso- och sjukvår- den för uppgift om den enskildes hälsotillstånd och andra personliga för— hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller alltså med ett omvänt skaderekvisit. Detsamma gäller annan medicinsk verksamhet, bl.a. rättspsykiatrisk undersökning.
I sammanhanget bör också nämnas att en landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i 7 kap. 1 5 första stycket sekretesslagen, enligt paragrafens femte stycke, får lämna uppgift till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Här gäller således ett rakt skaderekvisit, dvs. offentlighet är huvudregel. Bakgrunden till denna regel är att hanteringen av uppgifter om patienter inom hälso- och sjukvården i dag i stor ut- sträckning sker med utnyttjande av ADB-teknik. Uppgifterna lagras i s.k. patiendatabaser eller andra informationssystem. Registren används i vården och vårdadministrationen, men också för forskning. Utläm- nande av uppgifter sker ofta genom s.k. massuttag.
Sekretessen enligt 7 kap. 1 & sekretesslagen gäller inte beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård, om beslutet angår frihetsberövande åtgärd (7 kap. 2 & sekretessla— gen). Härmed avses t.ex. beslut om intagning och utskrivning, tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område och återkallande av sådant tillstånd. Det skäl som anges för att undanta dessa beslut från sekretes- sen är att rättssäkerheten fordrar att insyn finns i dessa beslut (prop. 1991/92:59 s. 30). Undantagsregeln gäller endast uppgifterna i beslutet och inte de uppgifter som beslutet grundar sig på.
Enligt 7 kap. 3 & sekretesslagen gäller sekretessen enligt 1 & i vissa fall också i förhållande till den vård- eller behandlingsbehövande själv när det gäller uppgift om hans hälsotillstånd. Förutsättningen är att det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Inom kriminalvården gäller sekretess, enligt 7 kap. 21 & sekretessla— gen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden enligt ett rakt skaderekvisit. Vissa beslut är dock undantagna, bl.a. beslut enligt lagstiftningen om kriminalvård i anstalt.
Hos domstol gäller, enligt 7 kap. 22 & sekretesslagen, sekretess i brottmål samt i annat mål eller ärende, i fråga om vilket bestämmelserna om förundersökning i brottmål är tillämpliga, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning. Sekretessen gäller om det av särskild anledning kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Även andra sekretessbestämmelser kan bli tillämpliga hos domstolarna. En viktig föreskrift som här bör nämnas finns i 12 kap. 1 5 om överföring av sekretess till domstolarna.
I 7 kap. 16 & sekretesslagen finns en särskild bestämmelse om sekretess för personuppgift i sådana personregister som avses i datala—
gen. Sekretess gäller om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen (jämför 11 & datalagen). Enligt paragrafen gäller vidare sekretess, om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i utlandet och att detta medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Undantag gäller för det fall användande skall ske endast i en stat som har anslutit sig till Europarådets kon- vention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.
En särskild bestämmelse om överföring av sekretess avseende forskningsverksamhet finns i 13 kap. 3 & sekretesslagen. Där anges att om en myndighet i sin forskningsverksamhet från annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, sekretessen gäller också hos den mottagande myndigheten. Regeln innebär att den sekretess som gäller vid den överlämnande myndigheten överförs till den mottagande myndigheten, om uppgifterna inte där redan omfattas av en annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse (se även 13 kap. 6 & sekretesslagen).
Av särskilt intresse när det gäller forskning är också 14 kap. 8 och 9 55 sekretesslagen. Enligt den förstnämnda bestämmelsen kan regeringen i vissa situationer förordna om undantag från sekretess. Härför krävs att det föreligger synnerliga skäl. I förarbetena till sekretesslagen diskuterades särskilt utlämnande enligt dispensregeln för angelägna forskningsändamål. Denna möjlighet angavs kunna i sista hand användas för sådana ändamål. I sammanhanget konstaterades att en enskild forskare kan åläggas tystnadsplikt enligt 14 kap. 9 & sekretessla- gen. I den paragrafen behandlas förbehåll för enskild att lämna uppgift vidare eller att utnyttja den. En myndighet kan ställa upp ett sådant förbehåll, innan uppgiften lämnas ut till en enskild. Förutsättningen är att en risk för skada eller liknande som utgör hinder enligt en sekretess- bestämmelse för att lämna ut en uppgift härigenom kan undanröjas. Om uppgiften lämnas till en myndighet, kan något förbehåll däremot inte ställas upp.
5 . 2.5 Arkivlagen
Den 1 juli 1991 trädde arkivlagen(1990:782) ikraft. Den innehåller be— stämmelser om myndigheternas och vissa andra organs arkiv samt om arkivmyndigheterna. Enligt 3 & arkivlagen bildas en myndighets arkiv av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar - vissa minnesanteckningar, utkast och koncept - som avses 12 kap. 9 & tryckfrihetsförordningen och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering.
Allmänna handlingar får enligt 10 & arkivlagen gallras. Vid gallringen skall dock, enligt nämnda lagrum, alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna
tillgodose de ändamål som anges i 3 & arkivlagen . Det återstående materialet skall, enligt sistnämnda lagrum, tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.
Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i annan lag eller förordning, gäller dessa bestämmelser. Bestämmelserna i 12 & datalagen tar emellertid inte över arkivlagens bestämmelser. Enligt denna paragraf skall personuppgifter som inte längre behövs med hänsyn till registerändamålet utgå ur personregistret, om de inte skall bevaras på grund av bestämmelser i författning eller myndighets beslut som meddelats med stöd av författning (se vidare härom avsnitt 7.9.1). Bestämmelser att uppgifter skall gallras ur register finns i olika författningar om integritetskänsliga register. I samman- hanget bör erinras om att Datainspektionen i vissa fall skall meddela föreskrifter bl.a. om bevarande och gallring för personregister, se avsnitt 5.2.3. Sådana föreskrifter gäller framför arkivlagen (jämför prop. 1989/90:72 s. 48 f.).
5 . 3 Internationella dokument
5 . 3. 1 Inledande anmärkningar
Det finns en relativt omfattande internationell reglering avseende användning av personuppgifter genom automatisk databehandling. Denna reglering har också vid ett flertal tillfällen redovisats i statliga ut- redningar och i propositioner. Som exempel kan nämnas att Datalags- utredningen i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993: 10) ingående behandlade dessa internationella dokument och dessutom fogade dem som bilagor till betänkandet. I huvudsak kommer regleringen därför i detta betänkande att behandlas relativt kortfattat och endast sådana be- stämmelser tas upp som är av särskilt intresse i förevarande samman- hang. Den som önskar ta del av de olika dokumenten hänvisas till t.ex. Datalagsutredningens slutbetänkande med ett undantag. Europaparlamen- tets och rådets direktiv 95/46/EG om skyddet för enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EG—direktivet) fick sin slutliga utformning först under år 1995. EG-direktivet finns därför fogat som en bilaga till förevarande betänkande.
5 .3 .2 Europarådets konvention
Europarådets ministerkommitté antog år 1980 konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (SO l982:50), den s.k. dataskyddskonventionen. Den trädde ikraft år 1985. Ett antal länder, bl.a. Sverige, har anslutit sig till konventionen.
Syftet med konventionen är, enligt artikel 1, att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter. Särskilt gäller detta skyddet för den personliga integriteten i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Konventionens tillämpningsområde är enligt huvud- regeln automatiserade personregister och automatisk databehandling av personuppgifter i allmän eller enskild verksamhet (artikel 3). Med personuppgifter avses all information som kan hänföras till en bestämd eller bestämbar person (artikel 2 a.). Automatisk databehandling definieras som lagring av uppgifter, utförande av logisk eller aritmetisk behandling avseende dessa uppgifter samt ändring, utplåning, återvinning eller spridning av uppgifterna.
Artiklarna 4 — 11 innehåller grundläggande principer för dataskydd. De innebär bl.a. följande. Personuppgifter som undergår automatisk databehandling skall lagras för särskilda och lagliga ändamål samt inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. S.k. känsliga personuppgifter - härmed avses uppgifter som avslöjar t.ex. politiska åsikter, hälsa eller sexualliv - får inte undergå automatisk databehandling utan att den nationella lagstiftningen ger ett ändamålsenligt skydd.
5 . 3 . 3 Europarådets rekommendation
Europarådets rekommendation om skydd för personuppgifter som används för forskning eller för statistik (Recommendation No. R [83] 10 on the Protection of Personal Data Used for Scientific Research and Statistics) antogs år 1983. Sverige har godtagit rekommendationen utan några reservationer.
I inledningen till rekommendationen uttalas att man är medveten om behovet av skydd för den personliga integriteten med hänsyn till den ökade användningen av databehandling på forsknings- och Statistikom- rådet samt att användning av personuppgifter ofta är nödvändig för att framsteg skall kunna göras inom forskningen. Där uttalas också att en balans bör råda mellan dessa intressen.
Rekommendationen avser användning av personuppgifter för forskning och statistik, inom såväl den allmänna som den privata sektorn. Den är tillämplig vid både automatisk och manuell behandling av sådana uppgifter.
Varje person som lämnar uppgifter om sig själv skall informeras om projektets natur och mål samt om namnet på den person eller organisa— tion som undersökningen utförs för. Om den person som personuppgifter inhämtas från inte är skyldig att lämna uppgifterna, skall han informeras om att han fritt kan välja mellan att medverka eller att låta bli. Han skall ha rätt att när som helst avbryta sin medverkan utan motivering. I kommentaren till rekommendationen anges att informerat samtycke krävs endast när den aktuella personen själv lämnar informationen vid en intervju, utfrågning etc. (p. 24). En skyldighet att medverka kan, enligt p. 25 i kommentaren, följa av lagstiftningen eller ett avtal. Om
information beroende på undersökningens syfte inte kan avslöjas i förväg, skall detta ske efter insamlingen av uppgifter. Den enskilde skall därvid ha rätt att välja om han vill fortsätta att medverka och, om han inte vill det, kunna få uppgifterna strukna ur registret.
Personuppgifter som har samlats in för forskning får inte användas för andra ändamål. Om insamlingen har skett för ett visst forskningsprojekt och med stöd av samtycke, får uppgifterna inte heller användas i samband med ett annat forskningsprojekt vilket har en natur eller ett syfte som på ett väsentligt sätt skiljer sig från det ursprungliga. Vissa undantag finns dock från denna regel. Det ena undantaget gäller när det skulle vara ohanterligt att inhämta samtycke på grund av tidsåtgång eller att ett stort antal personer berörs. Det andra avser att användandet sker i överensstämmelse med säkerhetsbestämmelser i inhemsk lagstiftning.
Både allmänna och privata organ skall ha rätt att för egen forskning använda personuppgifter som de innehar för administrativa ändamål. Personuppgifter får av sådana organ lämnas ut för forskningsändamål, om det sker med den enskildes samtycke eller om det sker i enlighet med andra i inhemsk lag uppställda skyddsbestämmelser.
Enligt huvudregeln får personuppgifter som används för forskning inte publiceras i identifierbar form. Sådan publicering är dock tillåten om de berörda personerna har lämnat sitt samtycke och den sker i enlighet med andra skyddsbestämmelser i inhemsk lagstiftning.
5.3 .4 OECD:s riktlinjer
En expertgrupp har inom ramen för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) utarbetat vissa riktlinjer avseende skyddet för den personliga integriteten och flödet av persondata över gränserna (Guidelines on the Protection of Privacy and Transborder Flows of Personal Data). Riktlinjerna antogs år 1980 av OECD:s råd tillsammans med en rekommendation till medlemsländerna om att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Samtliga länder, däribland Sverige, har godtagit rekommendationen.
Riktlinjerna kan, i de sammanhang som här är av intresse, sägas överlag ställa upp lägre krav än reglerna i Europarådets rekommendation och i EG-direktivet. Exempelvis anges endast att information skall ges och samtycke inhämtas när det är skäligt. Bara ett fåtal bestämmelser skall därför uppmärksammas.
I en särskild avdelning behandlas åtta grundläggande principer angående skyddet för den personliga integriteten. Där anges bl.a. att de ändamål som en insamling av personuppgifter har skall vara preciserade senast vid insamlingen. Den efterföljande användningen skall vara begränsad till att uppfylla dessa ändamål eller sådana ändamål som är förenliga med ursprungsändamålen och som preciseras vid varje förändring. Personuppgifter får inte röjas, göras tillgängliga eller på
annat sätt användas för andra ändamål än de preciserade, om det inte sker med den registrerades samtycke eller med stöd av lagstiftning.
5.3.5. EG—direktivet
EG—direktivet innehåller 34 artiklar. Det har antagits under beaktande av bl.a. 72 punkter som redovisas före artiklarna. Medlemsstaterna är skyldiga att inom tre år från det att direktivet antogs införa den natio— nella författningsreglering som är nödvändig för att detta skall kunna följas. Regleringen är relativt utförlig och ingripande. Innan de be— stämmelser redovisas som är av särskilt intresse för förevarande utredning skall därför något sägas om direktivets syften, tillämpnings- området o.dyl. Det kan tilläggas att bestämmelserna i direktivet är utformade som åligganden för medlemsstaterna att utforma nationella regler i överensstämmelse med direktivets föreskrifter. Här presenteras bestämmelsernas materiella innehåll.
Direktivets syften redovisas i artikel 1. Det ena syftet är att skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter. Det andra är att skapa förutsättningar för ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna.
Personuppgifter ges en vid definition. Härmed avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. Identifierbar är en person som kan identifieras direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. I direktivet används inte som i den svenska datalagen i första hand ett registerbegrepp. I stället talas det om behandling av personuppgifter. Härmed avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtan- de, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring (artikel 2 b)).
Direktivet avser, till skillnad från datalagen, även viss manuell behandling av personuppgifter. Enligt artikel 3 gäller direktivet för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg. Det gäller vidare för annan behandling av person- uppgifter än automatisk, om dessa ingår i eller kommer att ingå i ett register. Då det i direktivet talas om register avses manuella register.
I artikel 6 ges principer för hur behandling av personuppgifter skall ske. Bl.a. föreskrivs att personuppgifter skall samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling får inte ske på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Om den senare be- handlingen sker för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål —
trots att det ursprungliga ändamålet var ett annat - ställer sig saken dock annorlunda. Sådan senare behandling skall inte anses oförenlig med det ursprungliga ändamålet, om lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits. 1 p. 29 tilläggs att garantierna särskilt skall hindra att uppgifterna används för att vidta åtgärder eller fatta beslut avseende en viss person. Artikel 6 innebär också att personuppgifter skall vara adekvata och relevanta och inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.
Artikel 6 behandlar vidare bevarande av personuppgifter. De skall förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för ändamålet. Om personuppgifter skall lagras under längre perioder för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, skall medlemsstaterna vidta lämpliga skyddsåtgärder. När det gäller utlämnande av handlingar kan nämnas p. 72. Där anges att direktivet gör det möjligt för medlemslän- derna att vid genomförandet av bestämmelserna ta hänsyn till principen om allmänhetens rätt till tillgång till allmänna handlingar.
Behandling av personuppgifter är enligt artikel 7 tillåten endast under ett antal särskilt angivna förutsättningar. En möjlighet är att den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke. Vidare anges en del fall när behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal eller en rättslig förpliktelse eller för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade. Behandling kan slutligen under vissa andra förutsättningar vara tillåten i allmän respektive privat verksamhet. Såvitt gäller allmän verksamhet är behandling tillåten, om denna är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller om den är ett led i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige eller tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut.
Möjligheterna till behandling av s.k. känsliga personuppgifter, t.ex. uppgifter som rör politiska åsikter, hälsa eller sexualliv, är ännu snävare (artikel 8). Här skall uppmärksammas två situationer när behandling av sådana uppgifter är tillåten. Samtycke är även när det gäller känsliga personuppgifter en omständighet som gör behandling tillåten. Detta gäller emellertid inte om den nationella lagstiftningen anger att förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter inte kan upphävas genom den registrerades samtycke. Medlemsstaterna har vidare enligt artikel 8 möjlighet att i lagstiftningen eller genom beslut av tillsynsmyndigheten besluta om undantag från förbudet mot behandling av känsliga person- uppgifter. Det förutsätter att undantaget görs av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. I sammanhanget bör p. 34 uppmärksammas. Där anges att viktiga allmänna intressen kan nödvändiggöra undantag från förbudet om behandling av känsliga personuppgifter på vissa områden. Som exempel anges bl.a. vetenskaplig forskning och offentlig statistik.
Bestämmelser om information till den registrerade finns i artiklarna 10 och 11. Den senare artikeln avser information när uppgifterna inte
har samlats in från den registrerade. Artikeln innebär att den registeran— svarige eller hans företrädare enligt huvudregeln skall lämna viss information till den registrerade. Detta skall ske vid registreringen av uppgifterna eller, om utlämnande till tredje man kan förutses, senast när uppgifterna lämnas ut.
Informationen skall utvisa den registeransvariges och dennes eventuella företrädares identitet samt ändamålet med behandlingen. Ytterligare information skall lämnas om den är nödvändig för att tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling. Sådan information kan avse t.ex. - de kategorier av uppgifter som behandlingen gäller, - mottagarna eller de kategorier som mottar uppgifterna samt
- förekomsten av rättigheter att få tillgång till och att erhålla rättelse av de uppgifter som rör den registrerade. Undantag från huvudregeln om information kan göras i två fall. Detta kan göras dels när det visar sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor ansträngning att lämna information, dels om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i författning. I sådana fall skall medlemsstaterna föreskriva lämpliga skyddsåtgärder.
6. Allmänna utgångspunkter
6.1. Behovet av forskning och utvecklingsarbete samt av personuppgifter
Forskning och utvecklingsarbete är av stor betydelse inom många områden i samhället. Det framgår inte minst av den särställning som framför allt forskning ofta ges när skyddet för den personliga integrite- ten författningsregleras. Även om det också finns andra skäl för detta - t.ex. att försöka säkerställa att personuppgifter som behandlas för sådana ändamål används på ett från integritetssynpunkt försvarligt sätt - framhålls ofta intresset för och behovet av forskning.
Uppdraget i förevarande sammanhang tar enligt direktiven sikte på en särskild form av forsknings- och utvecklingsarbete, nämligen sådant arbete på det rättspsykiatriska området. Uppdraget är att överväga behovet av personregister för forsknings- och utvecklingsändamål inom rättspsykiatrin och att bedöma om det aktuella behovet, främst med hänsyn till kravet på skydd för den personliga integriteten, kan tillgodoses genom ett register eller på något annat sätt.
RMV:s hemställan till regeringen, se avsnitt 1.1, är mer begränsad än uppdraget enligt direktiven. Verket har begärt att få registrera uppgifter från rättspsykiatriska utlåtanden, & 7-intyg och domar i mål där sådana utlåtanden eller intyg finns. Vidare innebär RMV:s hem- ställan att vissa uppgifter avseende personer som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning skall få hämtas från Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen. Begränsningarna är naturliga eftersom RMV:s ansvarsområde när det gäller rättspsykiatrin i princip omfattar endast undersökningsverksamheten.
De yttre ramarna enligt direktiven är, som tidigare nämnts, endast att uppgifterna skall behövas för forsknings- och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin. Häri får inbegripas såväl rättspsykiatrisk vård som rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, varmed även avses verksam- heten med & 7-intyg, enligt vad som närmare har utvecklats i avsnitt 2.1. Direktiven är alltså vidare än RMV:s hemställan. Men de innehåller också yttre ramar. Exempelvis omfattar de inte annan psykiatrisk tvångsvård än rättspsykiatrisk vård.
Om man ser till vilka personer som kan beröras, innebär det sagda att RMV:s hemställan omfattar den som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning och den som har varit föremål för en & 7-undersökning.
Och detta gäller även om en annan påföljd än rättspsykiatrisk vård har dömts ut eller om frikännande dom har meddelats. Direktiven omfattar emellertid också den som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård efter ett utlåtande från en chefsöverläkare och den som har blivit föremål för rättspsykiatrisk vård när han är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller när han är intagen i eller skall förpassas till en kriminalvårdsanstalt.
Därmed är emellertid inte sagt att uppgifter om alla dessa personer skall ingå i ett register. Inte heller är det säkert att alla typer av uppgifter som t.ex. RMV:s hemställan omfattar är nödvändiga. En rimlig utgångspunkt, med hänsyn till att det rör sig om integritetskänsli- ga uppgifter, är att endast de uppgifter som bedöms vara av ett verkligt intresse för forskning eller utvecklingsarbete bör ingå i ett register.
I direktiven uppmärksammas behovet av forsknings— och utvecklings— arbete på det rättspsykiatriska området. Där anges att detta behövs för att få ökade kunskaper om bl.a. effekterna av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare. I kapitel 3 har nämnts en del områden inom rättspsykiatrin där forskning anses behövlig. Exempelvis pekas på att man vet synnerligen lite om hur den långsiktiga prognosen ser ut för en person i förhållande till viktiga individkarakteristika och till olika påföljder. Behov finns vidare att studera vissa särskilda grupper som begår grova brott, forskningen om farlighetsbedömningar är eftersatt, etc. Forskning kan leda till bättre kännedom om effekten av olika behandlingar. Kunskaperna kan ökas vad gäller t.ex. farlighetsbe- dömningar och diagnostik. Utveckling av undersökningsverksamheten kan bidra bl.a. till att domstolarna ges bättre underlag för sina be- dömningar i brottmål med psykiskt störda lagöverträdare. Många problemställningar är relativt outforskade och kräver ren grundforsk- ning. Man kan konstatera att behovet av forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin är stort. I flera sammanhang och under lång tid har svårigheterna att på ett riktigt sätt hantera psykiskt störda lagöverträdare också framhållits och diskuterats. Det är alltså av flera skäl viktigt att försöka föra fram utvecklingen på detta område. Detta är angeläget också i förhållande till den enskilde. Rättspsykiatrin är en del av det straffrättsliga systemet och avser frågor som kan vara av mycket stor betydelse för eller innebära ingripande åtgärder gentemot den enskilde. Givetvis är det angeläget att detta sker på bästa sätt. Ett betydande behov finns alltså av forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiat- rm.
I kapitel 3 har forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin i anslutning till RCA presenterats. Framställningen ger en inblick i vilken forskning som för närvarande bedrivs och pekar också ut vissa frågor som bedöms angelägna att inom en snar framtid ta itu med. Härav framgår att forskningen har ett behov av personuppgifter som är insamlade och strukturerade på ett sätt så att uppgifter om många männi— skor är tillgängliga. Vissa projekt är t.ex. sådana att man måste söka i
ett relativt stort material för att få fram ett underlag som är tillräcklig stort för att vara relevant. De olika angreppssätten och inriktningarna påvisar också behovet av att kunna plocka ut olika grupper utifrån t.ex. brottstyp eller psykiatrisk diagnos. En mycket viktig, och många gånger en tillräcklig, källa för forskningen och utvecklingsarbetet inom rättspsykiatrin utgörs av det material som finns i RCA. Redan här kan nämnas att det från forskarhåll framhållits att dataregister ofta mer eller mindre är en förutsättning för att ett projekt skall kunna genomföras. Det anses inte praktiskt möjligt att med hjälp av kartotek och liknande manuell hantering få fram relevant information från arkivet. För vissa forskningsprojekt är dessutom samkörning med uppgifter från olika dataregister en förutsättning för projektets bedrivande.
6.2. Utgångspunkter för registrering av personuppgifter
Om någon form av register för forskning och utvecklingsarbete inrättas med uppgifter om personer som har genomgått rättspsykiatrisk undersök— ning, dömts till rättspsykiatrisk vård osv., är det lätt att se att registret kommer att innehålla uppgifter av mycket känslig natur. En förutsättning för att ett register av den typen skall kunna inrättas är därför att det kan omgärdas med ett skydd som från integritetssynpunkt kan anses tillfredsställande. Ett förslag till ett sådant register måste i varje del utformas med dessa aspekter för ögonen samt med beaktande av nationell och internationell reglering på området. Hela tiden måste forsk- ningsbehoven vägas mot integritetshänsynen.
Vissa utgångspunkter kan ställas upp. Endast de uppgifter som verkligen är nödvändiga bör få förekomma i ett sådant register. Man bör alltså noggrant pröva behovet av olika uppgifter. De uppgifter som bör få förekomma bör endast få användas i sammanhang som har ett verkligt samhällsintresse. När det gäller t.ex. forskning måste man försöka göra avgränsningar så att endast sådan forskning får tillgång till uppgifterna som är seriös och som svarar mot de krav som bör ställas på nyttighet och kvalitet. Noga bör också prövas i vilka former bevarande av sådana uppgifter sker på bästa sätt. Endast de personer bör ha tillgång till uppgifterna som har klart berättigade intressen. Detta gäller inte bara utlämnande, utan i lika hög grad själva hanteringen i anslutning till en registerverksamhet. Uppgifterna bör omgärdas av en så god sekretess som möjligt. När uppgifterna inte längre kan anses vara av centralt intresse för forskningen bör de, i vart fall i sådan form att de är hänförliga till en enskild, avföras.
7. Överväganden och förslag
7.1. Hur bör behovet av personuppgifter tillgodoses?
Förslag: Behovet av personuppgifter skall tillgodoses genom dataregister. Därvid skall en lösning väljas som innebär att personuppgifterna samlas i ett register. Detta register skall vara särskilt inrättat. Uppgifterna skall alltså inte föras in och bevaras i ett befintligt register. Registret skall benämnas Rättspsykiatriska forskningsregistret.
7.1.1. Möjliga lösningar
I det föregående avsnittet har konstaterats att forskning och utveck— lingsarbete inom rättspsykiatrin behövs och att båda verksamheterna har ett behov av personuppgifter. Enligt direktiven skall därvid övervägas om ett sådant behov kan tillgodoses genom ett ökat ADB—stöd på sätt RMV angav i sin hemställan till regeringen. Vidare skall övervägas om informationsbehovet kan tillgodoses på ett annat sätt eller om en möjlig lösning kan vara att verksamhet med forskning bedrivs avskilt från RMV:s verksamhet i övrigt och att uppgifter för forskningsändamål förs separat från verkets ärenderegister.
I förevarande avsnitt skall diskuteras om informationsbehovet bör tillgodoses med någon form av dataregister eller, som anges i direktiven, på annat sätt. Ett alternativ som har tagits upp under utredningsarbetet är att i författning medge samkörning mellan vissa register där de uppgifter finns, vilka bedöms vara av intresse. Det är emellertid svårt att se att en sådan reglering kan utformas på ett meningsfullt sätt. På något sätt skall då i en författning beskrivas när samkörning skall få ske. Eftersom man inte i förväg kan ange projekt o.dyl. skulle en sådan reglering få göras mycket generell och, så som den nuvarande datarätts- liga lagstiftningen ser ut, innebära att någon myndighet i slutändan måste besluta om villkoren för den samkörning som medges i författning. Denna myndighet skulle naturligen vara Datainspektionen. En sådan reglering förefaller inte kunna tillföra mycket utöver vad som följer av
gällande rätt. Därtill kommer att problem också kan uppstå genom att inga äldre uppgifter kan användas. För närvarande gäller att uppgifter både i Rättspsykiatriska ärenderegistret och i Krirninalvårdsstyrelsens register skall gallras efter fem år. Samkörning med äldre uppgifter blir därför omöjlig. Ett alternativ som det nu diskuterade till någon form av register är således svårt att se.
Alternativet till dataregister skulle närmast vara någon form av manuellt register. Innan RMV under budgetåret 1992/93 började föra in uppgifter i Rättspsykiatriska ärenderegistret fanns ett kortsystem för akterna i RCA. Korten sorterades därvid efter brottstyp och efter den undersöktes namn. Det systemet innebar att det tog flera månader att söka fram vilka akter som var relevanta för ett forskningsprojekt som t.ex. utgick från en viss psykiatrisk diagnos. Ett motsvarande arbete kan med ett dataregister klaras av på några dagar eller ibland på ännu kortare tid. Det gamla kortsystemet är alltså ur ett forskningsperspektiv inte ett bärkraftigt alternativ.
Om ett manuellt register skall kunna användas, måste det således vara mycket effektivare än det tidigare kortsystemet. Den tänkbara lösningen är att öka det manuella registret med fler sökord, t.ex. diagnos, typ av undersökning och undersökningsresultat. Detta skulle emellertid innebära ett mycket tidsödande arbete och, åtminstone med tiden, ge ett ganska stort och ohanterligt registersystem. Även om effektiviteten från användarsynpunkt skulle kunna förbättras något, är skillnaden jämfört med ett dataregister mycket stor. Givetvis gäller detta sådant som tidsåtgången för sökningar. Det bör emellertid också framhållas att det idag är vanligt att forskningsprojekt bygger på samkörning mellan olika register, något som inte blir möjligt om ett manuellt register väljs. Från användarsynpunkt framstår således ett dataregister som den klart mest fördelaktiga lösningen.
Av betydelse för frågan vilken registerform som är att föredra är naturligtvis vilka rättsliga förutsättningar som gäller. Någon nationell reglering av manuella register finns inte. Datalagen avser endast personregister som förs med hjälp av automatisk databehandling. För sådana register krävs tillstånd från Datainspektionen om det inte är fråga om ett statsmaktsregister, dvs. ett register som har tillkommit efter beslut av riksdagen eller regeringen. Eftersom det rör sig om personupp- gifter av känsligt slag får tillstånd, enligt 4 & datalagen, beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. I Datainspektionens praxis anses detta krav uppfyllt när uppgifterna skall användas för ett vetenskapligt ändamål. Stöd för denna tolkning finns i förarbetena till datalagen (jämför prop. 1973:33 s. 122 och SOU 1993:10 s. 175). Datainspektio- nen ifrågasätter som regel inte det behov som anges för inrättande av ett forskningsregister. Inspektionen grundar detta på att frågor om forskningsområde och forskningsmetod faller utanför myndighetens behörighet. Däremot kräver Datainspektionen för tillstånd att det är
möjligt att inskränka intrånget i den personliga integriteten genom villkor i det enskilda fallet.
Behandling av känsliga personuppgifter, bl.a. uppgifter som rör hälsa, är, som angetts i avsnitt 5.3.5, enligt huvudregeln i artikel 8 i EG- direktivet förbjuden. Vissa undantag finns dock. De två som här är av intresse är samtycke och författningsreglering. Förbudet mot behandling gäller alltså inte om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke, såvida inte den nationella lagstiftningen hindrar att förbudet upphävs genom den registrerades samtycke. Medlemsstaterna får vidare i sin nationella lagstiftning eller genom ett beslut av tillsynsmyndigheten besluta om undantag från huvudregeln, om lämpliga skyddsåtgärder vidtas och undantaget görs av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. I p. 34 anges bl.a. forskning som exempel på ett viktigt allmänt intresse.
Artiklarna 10 och 11 i EG-direktivet ger den enskilde en omfattande rätt till information, se avsnitt 5.3.5. När uppgifterna inte har hämtas in från den registrerade skall information lämnas vid registreringen eller, om utlämnande till en tredje man kan förutses, inte senare än när upp- gifterna lämnas ut. Informationen skall avse bl.a. den registeransvariges eller hans eventuella företrädares identitet, ändamålen med behandlingen och de kategorier av uppgifter som behandlingen avser. Undantag från kravet på information finns för vissa situationer. I sammanhanget framhålls särskilt statistiska, historiska och vetenskapliga forsknings- ändamål. Undantag kan göras om det visar sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor ansträngning att lämna information eller om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i lag.
Vissa regler i Europarådets Recommendation No. R (83) 10 on the Protection of Personal Data Used för Scientific Research and Statistics bör också nämnas. Enligt regel 4.3 skall både allmänna och privata organ ha rätt att för egen forskning använda personuppgifter som de innehar för administrativa ändamål. Om personuppgifter i samband med sådan forskning förs in i befintliga register hos det administrativa organet eller om befintliga register ändras, får dessa register inte göras tillgängliga för administrativ personal som sysslar med individuella fall, såvida inte detta sker med den enskildes samtycke. Personuppgifter får, enligt regel 4.4, av allmänna eller privata organ lämnas ut för forsk- ningsändamål endast om detta sker med den enskildes samtycke eller om det sker i överenstämmelse med i inhemsk lag fastställda skyddsbe- stämmelser. Datalagsutredningen menade i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10 s. 187) att en rimlig tolkning av denna be- stämmelse är att även den efterföljande användningen i form av exempelvis ett inrättande av ett personregister omfattas av detta undantag. Detta mot bakgrund bl.a. av att rekommendationen tar sikte endast på inhämtande av personuppgifter direkt från den registrerade.
När förutsättningarna för dataregister diskuteras bör något sägas om avidentifiering och kryptering. Med avidentifiering avses att namn eller varje annan beteckning som är direkt hänförlig till den enskilde
avlägsnas. Uppgiften kan då inte hänföras till en enskild person. Åter— identifiering är inte heller möjlig. En avidentifiering innebär regel— mässigt att registret varken omfattas av den svenska datalagstiftningen eller den internationella regleringen. Exempelvis gäller EG-direktivet endast behandling av personuppgifter. Med detta förstås varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En identifier— bar person är, enligt direktivet, en person som kan identifieras, direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett identifikations- nummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. Datalagen innehåller liknande begränsningar. Den avser endast personregister. För att ett sådant skall föreligga krävs att registret innehåller någon uppgift som gör det möjligt att identifiera den person som upplysningen avser. Det är dock tillräckligt med en uppgift som gör att en upplysning kan hänföras till en enskild person (prop. 1973:33 s. 115). Det är därför fullt möjligt att uppgifter om tidpunkter för placeringar på olika institutioner i kombination med uppgifter om när en person har dömts och var han har placerats sammantaget är att anse som personuppgifter. En konsekvens av avidentifiering är att nya uppgifter om en person inte kan tillföras registret sedan avidentifiering har skett.
Kryptering innebär att de uppgifter som krypteras, vilket sker med hjälp av en särskild beräkningsmetod, omvandlas till en icke personan- knuten kombination av t.ex. siffror eller bokstäver. I sådant fall är det möjligt att tillföra uppgifter avseende en redan registrerad person. Vissa former av kryptering innebär att det är möjligt att återföra den in- formation som krypterats till sin ursprungliga form med hjälp av en särskild krypteringsnyckel. S.k. envägskryptering innebär däremot att det inte är möjligt, eller i vart fall kräver avsevärda insatser i tid, pengar eller arbete, att återskapa en krypterad uppgift, t.ex. ett personnummer. I mer praktiskt hänseende kan kryptering sägas vara ett sätt att stärka skyddet för den personliga integriteten. Konsekvenserna av kryptering i förhållande till datalagstiftningen framstår i vissa hänseenden som något oklar. (Kryptering har diskuterats utförligt av t.ex. Hälsodatakom- mittén, se SOU 1995:95 s. 104 ff. och Datalagsutredningen, se SOU l991:21 s. 73 f.). Nämnas kan att så länge uppgifterna kan återföras betraktas registret i svensk praxis som ett personregister.
Redan här kan konstateras att avidentifiering omöjliggör bl.a. fördjupade studier av de registrerade i akter o.dyl. Ett register med avidentifierade uppgifter är således i stor utsträckning oanvändbart för forskning. Vissa former av kryptering innebär däremot att det är möjligt att återskapa den registrerades namn eller personnummer. Ur rättslig synvinkel torde en sådan kryptering närmast sakna konsekvenser. Sett ur ett mer praktiskt integritetsperspektiv skulle det däremot kunna vara ett sätt att stärka integritetsskyddet. Säkerheten ökar på det sättet att enskilda personer kan identifieras endast med hjälp av en nyckel som en eller ett fåtal personer har tillgång till. Som tidigare nämnts torde
emellertid krävas att ett stort antal uppgifter krypteras för att någon reell form av anonymitet skall uppnås. I den mån få personer ges terminal- åtkomst utgör krypteringen i princip endast ett skydd vid otillbörliga intrång. En väsentlig faktor vid bedömningen av vilken betydelse kryptering får blir därvid vilken säkerhet som registret eller registren kan omges med. Avgörande blir i princip huruvida vinsterna i säkerhets- hänseende väger över de komplikationer som kryptering medför i effektivitetshänseende. Frågan om avidentifiering och kryptering diskuteras vidare i avsnitt 7.9.2.
Sammanfattningsvis innebär det sagda att fördelarna ur ett an- vändarperspektiv klart väger över till förmån för dataregister. Varken den nationella eller den internationella regleringen på området utgör ett hinder mot dataregister, även om förutsättningarna är olika beroende på om man väljer att författningsreglera verksamheten eller inte. Både den nationella och internationella regleringen ger uttryck för att skyddet för den personliga integriteten är särskilt viktigt när det gäller register som innehåller känsliga personuppgifter. I flera avseenden gäller också särskilda regler för sådana register. Det är givetvis viktigt att denna reglering, t.ex. i de delar som i det tidigare redovisats, iakttas och att integritetsskyddet även på andra sätt görs så starkt så möjligt. Slutsatsen blir att dataregister ur ett användarperspektiv framstår som det enda egentliga alternativet för att täcka behovet av personuppgifter och att inrättande av sådana register är acceptabelt under förutsättning att de omgärdas av ett starkt skydd för den personliga integriteten. I de följande avsnitten kommer också att redovisas ett antal förslag som är avsedda att så långt som möjligt tillgodose integritetsintressena.
7.1.2. Ett eller flera register?
När alternativet valts att informationsbehovet bör tillgodoses med någon form av dataregister, inställer sig den från integritetssynpunkt principi- ellt viktiga frågan huruvida ett eller flera register bör inrättas. Det fortsatta resonemanget i detta avsnitt förs utifrån förutsättningen att uppgifterna skall användas för forskning inom rättspsykiatrin och för utvecklingsarbete. De närmare övervägandena om ändamålen redovisas i avsnitt 7.2.
Olika modeller med flera register är i och för sig möjliga. Det är dock egentligen endast ett alternativ som det finns anledning att närmare överväga. Det alternativet bygger på att de myndigheter som i dag innehar de olika personuppgifterna registrerar de uppgifter respektive myndighet innehar. Uppgifterna skulle således inte föras över till någon annan registerförande myndighet. Däremot torde uppgifterna få bevaras längre än vad som för närvarande gäller för uppgifter i t.ex. Rättspsyki— atriska ärenderegistret. En annan fråga, som tills vidare kan lämnas öppen, är om uppgifterna bör bevaras i befintliga register hos de olika myndigheterna eller om särskilda register bör inrättas.
Om man som exempel utgår från de uppgifter RMV i sin hemställan till regeringen begärt att få registrera, skulle en lösning med flera register i korthet kunna innebära följande. Uppgifterna från rättspsykiat- riska undersökningar och & 7-intyg registreras och bevaras vid de olika rättspsykiatriska undersökningsenheterna. Uppgifter från Kriminal- vårdsstyrelsen och Socialstyrelsen registreras och bevaras hos de myndigheterna. Att uppgifter ur domar skulle föras och bevaras hos de olika domstolarna är emellertid orealistiskt. Dessa uppgifter rapporteras i stor utsträckning redan i dag vidare till RMV. De skulle därför, eventuellt i något utvidgad form, få bevaras vid RMV. En forskare som ville ha samtliga registrerade uppgifter om vissa personer skulle alltså få vända sig till alla de olika registren.
En lösning med ett register innebär att alla uppgifter som skall föras in och bevaras för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin samlas i ett register. Detta register kan föras av RMV, Socialstyrelsen, en fakultet eller någon annan.
En modell med flera register skulle innebära att de olika registren överlag innehöll uppgifter om färre personer jämfört med om uppgifter- na samlades i ett enda register. De olika registren skulle i regel också, jämfört med användning av endast ett register, innehålla färre uppgifter om en viss person. Detta kan anföras som en fördel. Stora mängder uppgifter i ett centraliserat register uppfattas ofta som en fara från integritetssynpunkt. Det torde dock förhålla sig så att om registren skall kunna användas på ett rationellt sätt måste möjligheter finnas att sammankoppla olika register. Detta är möjligt att åstadkomma med modern informationsteknologi. Ett sådant förfarande medför emellertid att tillgången till uppgifter i princip blir lika stor som om man har ett enda register. Den formen av kommunikation innebär också vissa säkerhetsrisker. Hälsodatakommittén föreslog i sitt betänkande Hälsoda— taregister — Vårdregister (SOU 1995:95) bl.a. att hälsodataregister skall inrättas. Kommittén förde därvid ett liknande resonemang avseende dessa register. Den fann att några vinster från integritetssynpunkt inte finns med regionala register (betänkandet s. 97).
En annan fråga är vilken utformning - ett eller flera register - som medför störst skydd mot otillbörligt intrång. Hälsodatakommittén menade (s. 98), när man diskuterade huruvida flera regionala eller ett centralt hälsodataregister var att föredra, att det stora registret kan förses med arrangemang som är effektivare än motsvarande arrangemang för de mindre registren. Kommittén menade också att intresset för otill- börligt intrång i registerdata är större i ett, som det där benämndes, lokalt register på grund av personkännedom eller liknande.
En lösning med ett register innebär att en relativt stor mängd uppgifter måste överföras från olika myndigheter till registret, något som man undviker om flera register används. Detta ger emellertid inte upphov till några större kostnader. En lösning med flera register blir sannolikt mer kostsam. Register måste då föras vid flera myndigheter.
Någon på respektive myndighet måste sköta denna verksamhet. Det kan bli fråga om att inrätta nya register och på varje myndighet måste säkerhetsrutiner skapas.
Vilken lösning bör då väljas? Ingen av modellerna kan sägas ge ett överlägset integritetsskydd. Även om lösningen med flera register innebär att färre uppgifter om en enskild finns i respektive register än om endast ett register inrättas finns de skäl att instämma i de nackdelar med sådana lösningar som Hälsodatakommittén framhöll. Som framgått finns säkerhetsrisker även med flera register. Det finns risker med sammankoppling. Med endast ett register kan man ha bättre tillsyn, färre inblandade personer och bättre skalskydd. Kostnaderna torde bli lägre med endast ett register. För användarna är denna lösning mest rationell. Det sagda innebär att denna lösning bör väljas.
7.1.3. Ett särskilt register
I det föregående avsnittet konstaterades att en lösning med endast ett register är att föredra, om uppgifterna skall användas för forskning och för utvecklingsarbete. Ställning måste emellertid också tas till om de aktuella personuppgifterna bör föras in i ett befintligt register eller om ett särskilt register bör inrättas. Avgörande för detta är främst vilken lösning som är att föredra med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten.
I avsnitt 7.3 tas ställning för att RMV bör vara registeransvarig. Om personuppgifterna skall föras in i ett befintligt register, blir det fråga om att föra in dem i Rättspsykiatriska ärenderegistret. Det andra alternativet är, som tidigare nämnts, att inrätta ett särskilt register för forskning och utvecklingsarbete.
Det rättspsykiatriska ärenderegistret är inrättat och förs med stöd av bl.a. Datainspektionens beslut den 2 januari 1992. Enligt beslutet skall ändamålet med registret vara att utgöra administrativt hjälpmedel för undersökningsenheterna vad gäller rättspsykiatriska ärenden samt underlag för statistik och planering av verksamheten. Det registret får alltså användas inom ramen för ärendehanteringen. Som tidigare nämnts finns också ett krav på gallring beträffande personer som inte har varit aktuella på fem år. De ytterligare uppgifter som tillförs för forsknings- och utvecklingsändamål skall givetvis inte få användas för ärendehante- ring. Det framstår också som rimligt att ha större krav på gallring för ärendehantering än för forskningsregister. En klar rågång mellan uppgifter som registreras för ärendehantering o.dyl. och uppgifter för forskningsändamål bör finnas. I och för sig finns tekniska möjligheter att t.ex. ge färre personer tillgång till vissa uppgifter. Vissa risker torde dock finns med en sådan utformning. Är gränsen inte tillräckligt tydlig, kan denna i den praktiska hanteringen framstå som mindre viktig. Det bästa integritetsskyddet torde uppnås genom att ett särskilt register för forsknings- och utvecklingsändamål inrättas. Redan av detta skäl bör
därför denna lösning väljas. En sådan lösning torde ha även andra fördelar. Man får t.ex. en bättre garanti för att registret inte används vid beslutsfattande mot den enskilde. Det blir vidare lättare att gentemot allmänheten och enskilda klargöra vad registret innebär och vad det får användas till.
En annan sak är att det kan finnas skäl att pröva om RMV:s ärenderegister även i fortsättningen bör drivas med stöd av tillstånd eller om även detta bör författningsregleras. Flera skäl talar för en för— fattningsreglering. Nämnas kan Hälsodatakommitténs förslag i betänkan- det Hälsodataregister - Vårdregister ( SOU 1995:95 ), som bl.a. innebär att alla Vårdregister skall författningsregleras. Denna fråga faller dock utanför förevarande utredningsuppdrag och får därför övervägas i ett annat sammanhang.
Den valda lösningen medför att det framstår som lämpligt att ge registret ett namn. Det är vidare ett ytterligare sätt att göra registret känt bland t.ex. de registrerade och allmänheten och att klargöra dess ändamål. I avsnitt 7.2 tas ställning för att registret skall kunna användas för viss forskning och visst utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin. En möjlighet är därför att benämna registret Rättspsykiatriska registret för forskning och utvecklingsarbete. En annan möjlig benämning är Rättspsykiatriska FoU-registret. Det första alternativet är något långt medan det andra är något dunkelt för den oinvigde. En tredje möjlighet är Rättspsykiatriska forskningsregistret. I och för sig täcks inte samtliga ändamål in. Benämningen ger emellertid en relativt god uppfattning om inriktningen samtidigt som den är förhållandevis kort. Den benämningen förordas därför.
7.2. Registrets ändamål
Förslag: Uppgifterna i registret skall få användas för endast två ändamål. Det ena ändamålet är forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté. Det andra är uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av RMV:s verksamhet inom rättspsykiatrin.
7.2.1. Inledande synpunkter
Avgränsningen av de ändamål för vilka Rättspsykiatriska forsknings- registret får användas är av stor betydelse när det gäller skyddet för den personliga integriteten. En utgångspunkt enligt datalagen är att be— handling av personuppgifter i ett personregister skall ske i överensstäm- melse med registrets ändamål. Datalagens bestämmelser innebär t.ex. att
den som för ett personregister är skyldig att se till att inga andra uppgifter än sådana som står i överensstämmelse med ändamålet förs in i registret. Ett statsmaktsregister kan givetvis inte byggas upp i syfte att utgöra en informationskälla för andra intressen än de som anges i ändamålsbestämmelsen.
Registerändamålet bör av flera skäl preciseras så noggrant som möjligt. Först och främst är detta alltså ett sätt att värna om skyddet för den enskildes personliga integritet. Den internationella utvecklingen går mot stora krav på precisering av ändamålet. Den innebär också att endast personuppgifter som är direkt relevanta för ändamålet får samlas in eller på annat sätt behandlas.
I Europarådets dataskyddskonvention anges att personuppgifter som undergår automatisk databehandling skall lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål och inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål (artikel 5 b.). I kommentaren till konventionen anges bl.a. att det inte skall vara tillåtet att lagra data för odefinierade ändamål.
Enligt EG-direktivet skall personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål (artikel 6 b)). Senare behandling får, enligt samma artikel, inte ske på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Dock görs en reservation för senare behandling av uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Sådan senare behandling skall inte anses oförenlig med ändamålen, förutsatt att medlemsstaten beslutar om lämpliga skyddsåt- gärder.
Det kan tilläggas att Datalagsutredningen i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10) föreslog att personuppgifter skall få samlas in endast för bestämda och uttryckliga ändamål och i övrigt behandlas endast på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål. Ändamålsbe— stämningen fick en central ställning 1 utredningens förslag, bl.a beroende på att utredningen föreslog att det nuvarande tillståndsförfarandet skall avskaffas. Utredningen menade att det är angeläget att ändamålet får en så noggrann precisering som möjligt (betänkandet s. 389) och angav en rad skäl för detta, bl.a. redovisades den internationella regleringen.
7 . 2.2 Forskning
Att registret skall användas för forskning inom rättspsykiatrin är en utgångspunkt. Frågan är emellertid för det första vad forskning innebär. Begreppet bör av flera skäl klarläggas, inte minst har detta betydelse för gränsdragningen mot utvecklingsarbete som behandlas i nästa avsnitt. Dessutom bör övervägas om all forskning inom rättspsykiatrin skall omfattas av registrets ändamål.
Någon användbar legaldefinition av begreppet forskning finns inte. Begreppet har emellertid diskuterats i olika utredningssammanhang. Forskningsetiska utredningen angav i sitt betänkande Forskningsetisk
prövning. Organisation, information och utbildning (SOU 1989:74 s. 25) att begreppet forskning i ett OECD-dokument från 1970 har fått en tvådelad förklaring, och tillade:
Där talar man om dels grundforskning, dels tillämpad forskning, riktad forskning. I båda fallen finns det emellertid en gemensam kärna som getts formuleringen att man med forskning menar "ett systema- tiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer". Denna allmänt inriktade och vida definition utgår jag också i från, när jag talar om "forskning", oberoende av inriktning, område och finans- iering.
Forskningsetiska utredningen menade vidare (3. 31) att man kan urskilja tre slag av dataregister; administrativa/beslutsregister, statistikregister samt forskningsregister eller databaser för forskning. Register av sistnämnda slag definierade utredningen på följande sätt.
Därmed avses personrelaterade register och databaser för sådan forskning där resultaten redovisas utan att enskilda individers identitet röjs. Många forskningsregister gäller små grupper och är av tillfällig karaktär. I andra fall omfattar de många individer och finns kvar under lång tid för att man skall kunna studera utvecklingen i s.k. longitudinella studier. Dessa register kan betecknas som "databaser".
Integritetsskyddsutredningen diskuterade i sitt delbetänkande Statistik och integritet del 1 (SOU 1993:83) bl.a. gränsdragningen mellan forskning och Statistik (5. 22 ff.). Utredningen hänvisade i samman- hanget till Forskningsetiska utredningens nyss återgivna uttalanden och tillade att gränsen mellan statistikregister och forskningsregister är svår att dra. Register som vanligen benämns forskningsregister kan, enligt lntegritetsskyddsutredningen, vid en strikt tolkning komma att falla under rubriceringen statistikregister. Utredningen menade att även det motsatta förhållandet är tänkbart.
Datalagsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande En ny Datalag (SOU 1993:10) särskilda bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter för forsknings- eller statistikändamål. Enligt utredningen bör med forskningsregister förstås personregister med personuppgifter vilka används för vetenskapligt ändamål (s. 182). Utredningen fortsatte:
Utanför begreppet forskningsregister faller därför den personregistre— ring som kan förekomma på forskningsinstitutioner eller i andra forskningssammanhang, men där syftet med registreringen primärt är ett annat än att uppgifterna skall användas för ett vetenskapligt arbete. Hit hör exempelvis de administrativa register som används i arbetet för att handlägga löne- och personalfrågor. De administrativa register som finns hos myndigheter eller institutioner inom social-, hälso— eller sjukvården och som utgör underlag för beslut eller åtgärder som rör enskilda individer faller också utanför bestämningen forsknings- register, eftersom ändamålet också här är ett annat än forskning.
Skulle emellertid i ett _vetenskapligt syfte uppgifter hämtas ur sådana administrativa register för vidare elektronisk eller annars automatisk bearbetning, uppstår naturligtv1s ett forskningsregister.
De återgivna uttalandena bör tillsammans med vad som i avsnitt 2.1 sagts om det rättspsykiatriska området kunna tjäna som vägledning för bedömningen av vad forskning inom rättspsykiatrin innebär. Därmed är inte sagt att all forskning inom rättspsykiatrin bör rymmas inom ramen för Rättspsykiatriska forskningsregistrets ändamål.
Som framhållits tidigare innehåller registret mycket känsliga personuppgifter. Det är därför av största vikt att det används bara för sådan forskning som är seriös. Forskningen bör också motsvara de krav på vetenskapligt värde och vetenskaplig metod som bör ställas upp. På något sätt bör alltså registerändamålet begränsas så att endast forskning som svarar mot de angivna kraven anses förenlig med ändamålet. Frågan är hur denna avgränsning skall göras. Det är givetvis viktigt att den registeransvarige inte belastas med en onödigt krånglig reglering i detta hänseende. Av stor vikt är också att bedömningen av ett forskningspro- jekts kvalitet görs av en instans som har en god kompetens för sådana prövningar.
I princip alla forskningsprojekt på området som motsvarar de angivna kraven genomgår prövning av forskningsetisk kommitté på det sätt som har beskrivits i avsnitt 3.4. Utan att vara författningsreglerat har detta system vunnit acceptans. Sådan prövning utgör i princip ett obligato- rium, då den ofta är en förutsättning för t.ex. finansiering eller publicering. En begränsning av ändamålet på det sättet att endast forsk— ningsprojekt som har godkänts av en forskningsetisk kommitté omfattas framstår som ett lämpligt sätt att höja integritetsskyddet. Eftersom projekt regelmässigt underställs sådan prövning medför lösningen varken för forskarna eller den registeransvarige någon beaktansvärd belastning. Risken för att projekt av god kvalitet med denna lösning skulle utestängas från registret framstår som obetydlig i förhållande till vinsterna med denna.
I sammanhanget bör den nuvarande ordningen för utlämnande av personrelaterade uppgifter ur Rättspsykiatriska ärenderegistret upp- märksammas. Härför förutsätts att professorn i social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet har tillstyrkt begäran. Som underlag för dennes prövning används utlåtande från forskningsetisk kommitté. Några vinster med en sådan ordning för Rättspsykiatriska forskningsregistret torde emellertid inte kunna uppnås. Den dubbla prövning som görs i dag torde inte förbättra integritetsskyddet. Därtill kommer att den prövning som skall göras enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen , då en handling (ADB—upptagning) som förvaras hos RMV begärs utlämnad, enligt gällande rätt rätteligen skall göras av RMV (se avsnitt 7.8.4).
Det sagda innebär således att när det gäller forskning bör registret få användas endast för forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av
en forskningsetisk kommitté. Prövningen av förenligheten med ända- målet bör göras av den registeransvarige.
7 . 2 . 3 Utvecklingsarbete
I avsnitt 7.1 har tagits ställning för att ett enda dataregister - som skall inrättas särskilt — skall tillgodose behovet av personuppgifter, om registrets ändamål skall vara såväl forskning som utvecklingsarbete. I det närmast föregående avsnittet har forskningsändamålet diskuterats. Här skall utvecklingsarbete tas upp.
Om registret skall få användas även för utvecklingsarbete, är en utgångspunkt i direktiven att RMV:s utvecklingsarbete skall omfattas av ändamålen. Direktiven utesluter emellertid inte att även andra myndig- heters utvecklingsarbete inryms.
I det följande redovisas övervägandena i frågan om myndigheter bör få använda registret för sitt utvecklingsarbete och i så fall vilka myndigheter som bör komma i fråga. Därefter skall begreppet ut— vecklingsarbete närmare definieras och gränsdragningen mot forskning diskuteras.
Inledningsvis kan nämnas att RMV, som nämnts i avsnitt 2.2, särskilt skall svara för bl.a. utvecklingsarbete av betydelse för verksamheten. I det avsnittet återgavs också uttalanden ur prop. 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten m.m. avseende RMV:s ansvar för forsknings- och utvecklingsarbete. Det kan nämnas att någon närmare definition av begreppet utvecklingsarbete inte finns i proposi- tionen.
Givetvis talar det faktum att RMV har ett ansvar för utvecklingsarbete inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten för att verket bör få använda registret för sådant arbete. Som framhålls i direktiven skulle tillgång till personuppgifter i förevarande register innebära bättre förut- sättningar för utvecklingsarbete på ett område där behov finns av ökade kunskaper. Å andra sidan är varje vidgning av användningsområdet negativ från integritetssynpunkt. Att låta RMV använda registret för utvecklingsarbete är emellertid en förhållandevis liten vidgning. En hel del av uppgifterna finns redan i ärenderegistret och används bl.a. för utvecklingsändamål. Eftersom RMV har ett ansvar för utvecklingsarbete är det vidare rimligt att myndigheten har tillgång till uppgifter från något av registren. Den nuvarande lösningen där ärenderegistret används för både ärendehantering och utvecklingsarbete är från integritetssynpunkt inte heller invändningsfri (se avsnitt 7.1.3).
Ett annat skäl som talar för att RMV skall få använda Rättspsykiatris- ka forskningsregistret för utvecklingsarbete är att RMV enligt Hälsodata- kommitténs förslag i betänkandet Hälsodataregister — Vårdregister (SOU 1995:95) till lag om hälsodataregister inte kan inrätta hälsodataregister. En förutsättning för denna lags tillämplighet är att det rör sig om ett register som förs av en central förvaltningsmyndighet inom hälso— och
sjukvården. Iförfattningskommentaren (betänkandet s. 207) anges att en sådan myndighet är en myndighet som enligt instruktion eller andra be- stämmelser har ett ansvar för en eller flera verksamheter inom hälso- och sjukvården. RMV har inte något sådant ansvar och är således inte en sådan central förvaltningsmyndighet som avses i förslaget till lag om hälsodataregister.
En förutsättning för att uppgifter i ett register skall få användas för både forskning och utvecklingsarbete bör vara att registrets innehåll inte behöver utökas på grund av detta. Kontakter med företrädare för de båda verksamheterna har visat att så inte är fallet. Slutsatsen blir att Rättspsy- kiatriska forskningsregistret bör få användas för RMV:s utvecklings- arbete inom rättspsykiatrin.
Det finns emellertid även andra myndigheter som skulle vara betjänta av att kunna använda Rättspsykiatriska forskningsregistret för sitt ut— vecklingsarbete. Av integritetsskäl bör dock gränsen dras så snävt som möjligt. De organ som främst förefaller ha behov av registret för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av rättspsykiatrisk vård är Socialstyrelsen som ansvarar för sådan vård och de som bedriver sådan vård, främst landsting och kommuner. Detta är en stor krets och frågan är om denna kan begränsas. Därvid bör beaktas att Socialstyrelsen inom sitt ansvarsområde bl.a. skall följa utvecklingen och utvärdera verksam- heterna samt verka för att utvecklingsarbete kommer till stånd.
Å andra sidan innebär Hälsodatakommitténs förslag att Socialstyrelsen är en av de myndigheter som kan inrätta hälsodataregister. Sådana register skall enligt lagförslaget få inrättas och föras bl.a. för ut- vecklingsarbete. En fördel med att ta fasta på Hälsodatakommitténs förslag, vilket innebär att eventuella behov av register inom vårdsektorn får lösas genom hälsodataregister, är att innehållet i ett sådant register kan anpassas till de behov som finns där. När det gäller innehållet i hälsodataregister innebär förslaget att ett sådant register får innehålla endast de uppgifter som behövs för de uppställda ändamålen. Med andra ord kan ett hälsodataregister innehålla all information som är relevant för Socialstyrelsens utvecklingsarbete. När det gäller sambearbetning innebär förslaget till lag om hälsodataregister att information kan inhämtas från andra personregister. Regeringen förutsätts besluta i denna fråga när ett hälsodataregister skall inrättas. Några begränsningar när det gäller från vilka register uppgifter kan hämtas finns inte (SOU 1995:95 s. 116 ff. och 210). Däremot finns ett krav på att sambearbetningen skall ske inom ramen för ändamålen. Förslaget till lag om hälsodataregister innebär således inget hinder mot att uppgifter registreras av det slag som Rättspsykiatriska forskningsregistret skall innehålla, så länge detta är förenligt med ändamålet. Men lagen medger inte att "bra att ha"— uppgifter samlas in. Denna lösning är i enlighet med EG-direktivet och framstår också ur ett mer allmänt integritetsperspektiv som högst rimlig. Tar man fasta på Hälsodatakommitténs förslag kommer vidare de olika registren i mindre utsträckning att innehålla onödig information i för-
hållande till de olika användarna, eftersom Socialstyrelsens behov kan förutsättas vara något annorlunda än RMV:s.
Hälsodatakommitténs förslag utgör samtidigt ett skäl att i förevarande sammanhang inte vidare överväga ett ytterligare register med t.ex. Socialstyrelsen som registeransvarig, vid sidan av Rättspsykiatriska forskningsregistret. Det sistnämnda registret bör alltså, vad gäller utvecklingsarbete, få användas endast av RMV.
Något krav på prövning av forskningsetisk kommitté bör inte ställas upp när det gäller utvecklingsarbete. Kommittéerna är inte avsedda för prövning av sådant arbete. Några utarbetade former för etisk prövning vid utvecklingsarbete på det sätt som finns för forskning existerar alltså inte. I och för sig skulle integritetsskäl kunna anses tala för en prövning av den typen. Vid utvecklingsarbete är emellertid regelmässigt de enskilda individerna mindre intressanta. Man arbetar oftast inte på individnivå. Den enskilde kan alltså sägas försvinna i en större mängd, vilket ger en viss anonymitet. Vidare är RMV, liksom andra myndig- heter, underställda ett gediget regelverk som reglerar verksamheten, bl.a. sekretesslagen. Som registeransvarig kommer RMV också, om förslaget genomförs, att stå under Datainspektionens tillsyn. Det får därför anses försvarligt att, i vart fall så länge praktiska förutsättningar saknas, inte ställa upp ett formellt krav på etisk granskning. Inom RMV finns sedan oktober 1995 en forsknings- och utvecklingsnämnd (se avsnitt 3.2) som kan utgöra forum för bl.a. etiska spörsmål vid ut- vecklingsarbete. Det framstår därför som lämpligt att RMV inom ramen för nämnden utvecklar former för att bevaka dessa spörsmål.
Begreppet utvecklingsarbete bör, som tidigare nämnts, närmare definieras. Enligt Hälsodatakommitténs förslag till lag om hälsodatare— gister i betänkandet Hälsodataregister - Vårdregister (SOU 1995:95) skall ett hälsodataregister få inrättas och föras för vissa ändamål. De ändamål som anges är — förutom framställning av statistik samt forskning och epidemiologiska undersökningar - uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvård. Utredningen definierar de tre sistnämnda termerna på följande sätt (5. 112).
Uppföljning avser att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång angivet i termer av t.ex. behovstäckning, produktivitet och nyckeltal. Uppföljning syftar till att ge en översiktlig bild av verksamhetens utveckling och att fungera som en signal för avvikelser som bör beaktas. Utvärdering avser analys och värdering av kvalitet, effektivitet och resultat hos en verksamhet i förhållande till de mål som bestäms för denna. Kvalitets- säkring är en utvärderingsprocess i vilken man fortlöpande och systematiskt beskriver, mäter och värderar kvaliteten i den egna verksamheten i relation till de mål som lagts fast.
Hälsodatakommitténs definition av utvecklingsarbete i tre termer — uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring - vilka sedan närmare förklaras, är väl ägnade att användas även i förevarande sammanhang.
Dessutom framstår det som en klar fördel om ett visst begrepp kan ges samma innebörd vid preciseringen av ändamålen för olika register, i synnerhet när registren är närbesläktade.
Genom den nyss redovisade definitionen av utvecklingsarbete och vad som i detta hänseende sagts om forskning i det föregående avsnittet bör det också vara möjligt för den registeransvariga myndigheten att dra gränsen mellan forskning och utvecklingsarbete. Vissa gränsdragnings- problem kan givetvis uppstå. Framför allt gäller detta projekt som drivs av RMV. Kravet på forskningsetisk prövning gäller även för forsknings- projekt som drivs av RMV. Eftersom sådan prövning inte krävs för RMV:s utvecklingsarbete är det viktigt att olika projekt noggrant prövas av verket, så att forskningsprojekt inte felaktigt betecknas som ut— vecklingsarbete. Denna fråga utvecklas närmare i avsnitt 8.1 (kommenta- ren till 2 5).
7 . 3 Registeransvar
Förslag: RMV skall vara registeransvarig.
I det föregående avsnittet har föreslagits att uppgifterna i registret bör få användas endast för forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté samt för uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av RMV:s verksamhet. Det ändamål som avser forskning innebär att flera organ framstår som möjliga som registeran- svariga. När det gäller utvecklingsarbete har ändamålet begränsats till att endast avse RMV:s utvecklingsarbete. Detta hänger, som tidigare nämnts, samman bl.a. med möjligheten att för Socialstyrelsen enligt Hälsodatakommitténs förslag inrätta hälsodataregister. Med hänsyn till ändamålen står valet av vem som skall vara registeransvarig närmast mellan RMV, Socialstyrelsen eller en fakultet där forskning på området bedrivs.
Den del av ändamålen som avser forskning talar i viss utsträckning för en fakultet. Å andra sidan kan det från sådana utgångspunkter vara en fördel om den registeransvarige intar en mer neutral roll i förhållande till forskningen.
Uppgifterna i Rättspsykiatriska forskningsregistret får givetvis inte användas vid beslutsfattande gentemot den registrerade. Det finns dock alltid en risk att allmänheten eller de registrerade tror att registret skall komma till användning för sådant beslutsfattande. Det som främst talar för att välja en fakultet är att denna risk då framstår som mindre än om man väljer en myndighet, som kan fatta beslut av nu nämnt slag. Flera skäl talar dock emot en sådan lösning. På RMV bevaras redan liknande
uppgifter i ärenderegistret. Rutiner, skalskydd osv. finns redan på ett annat sätt hos RMV och Socialstyrelsen än hos fakulteterna.
En icke obetydlig del av forskningen lär komma att avse ett av Socialstyrelsens ansvarsområden; den rättspsykiatriska vården. Men forskning inom rättspsykiatrin kan ha en mängd andra inriktningar, t.ex. projekt där undersökningen tas som utgångspunkt för vad som därefter händer med en person och projekt där man hos psykiskt störda lagöver- trädare söker riskfaktorer i barndomen. Man kan alltså förvänta sig att forskning kommer att bedrivas som är relevant i förhållande till RMV:s ansvarsområde. Det kan också ifrågasättas om forskningens närmare inriktning bör ges någon avgörande betydelse för valet mellan RMV, Socialstyrelsen och en fakultet, så länge det rör sig om forskning inom det rättspsykiatriska området. Ändamålet utvecklingsarbete talar givetvis för RMV.
Merparten av de uppgifter som skall ingå i Rättspsykiatriska forskningsregistret finns redan hos RMV. Detta talar med styrka för RMV. De andra lösningarna innebär att känsliga personuppgifter i större utsträckning skall sändas till en annan myndighet.
En ytterligare fördel med att förlägga registret till RMV jämfört med både Socialstyrelsen och fakulteterna är att en stor del av det bakom— liggande aktmaterialet finns hos RMV, vilket bör underlätta t.ex. forsk- ningsarbete.
Man bör vidare beakta att den registeransvarige skall vara ansvarig för den verksamhet för vilken registret förs. RMV är därför väl lämpat som registeransvarig, inte minst med hänsyn till det ansvar för forsk- nings- och utvecklingsarbete inom den rättspsykiatriska undersök- ningsverksamheten som RMV har enligt förordningen (l991:944) om instruktion för rättsmedicinalverket.
Det sagda leder till slutsatsen att RMV bör vara registeransvarig.
7.4. Registret bör vara författningsreglerat
Förslag: Rättspsykiatriska forskningsregistret skall regleras i en särskild lag och en särskild förordning.
7 .4. 1 Författningsreglering
Enligt direktiven skall utredaren överväga om en författningsreglering är motiverad.
Datalagen innebär att, om registret inte är författningsreglerat, tillstånd kommer att behövas från Datainspektionen. Ett statsmakts- register är däremot, som tidigare nämnts, undantaget från detta krav. I
sådana fall skall i stället den myndighet som är registeransvarig snarast till Datainspektionen anmäla att regeringen eller riksdagen har beslutat att inrätta ett sådant register.
I enlighet med vad som redovisats i avsnitten 5.3 och 7.1.1 innebär den internationella regleringen vissa skillnader beroende på om olika förhållanden regleras i författning eller inte. Exempelvis kan detta påverka tillåtligheten av viss behandling och behovet av att inhämta samtycke eller lämna information. Översiktligt kan sägas att författnings- reglering med skyddsbestämmelser, i flera fall innebär att vissa integritetsintressen härigenom anses tillgodosedda.
Av intresse för bedömningen huruvida ett register skall författnings- regleras eller inte är vidare den praxis som gäller på området.
En rad författningar med bestämmelser om personregister har tillkommit under senare år, till övervägande del i lågform. Exempel på sådana lagar är lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, tull- registerlagen (1990:137), lagen (1991:876) om register för betalnings- föreläggande och handräckning, lagen (1993:747) om sjukförsäkrings— register hos de allmänna försäkringskassorna, lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister och lagen (1994:459) om arbetsförmedlings— register. Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:606) om vissa person- register för officiell statistik m.m. i kraft.
Regeringen uttalade i en proposition (1990/91:60 s. 58) om offentlig- het, integritet och ADB att en målsättning bör vara att i det fall register med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas, bestämmelser skall meddelas i form av lag. Regeringen tillade att detta gäller särskilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i en icke obetydlig omfattning. Konstitutionsutskottet uttalade, när ärendet behandlades, som sin mening att det allmänt sett är av stor betydelse att en författningsreglering av ADB—register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister (1990/91:Ku11 s. 11). Bl.a. dessa uttalanden återgavs av regeringen i förarbetena till lagen om vissa personregister för officiell statistik m.m. som bakgrund till bedömningen att en författningsreglering borde ske på det området (prop. 1994/95:200 s. 16 f.).
Hälsodatakommittén lade i betänkandet Hälsodataregister - Vårdre- gister (SOU 1995:95) fram förslag till författningsreglering av hälsodata- register och vårdregister. Socialtjänstkommittén lade i sitt slutbetänkande Dokumentation och Socialtjänstregister (SOU 1995:86) fram ett förslag till lagreglering av personregister som behövs för viss handläggning av ärenden och verkställighet av beslut inom socialtjänstens verksamhets- område som ankommer på vissa organ (Socialtjänstregister).
Datalagsutredningen förde i slutbetänkandet En ny datalag (SOU 1993:10 s. 171 ff.) ett utförligt resonemang om författningsreglering. Utredningens förslag innebär att det nuvarande tillståndsförfarandet i datalagen skall avskaffas. Med hänvisning till EG-direktivet konstaterade
Datalagsutredningen att därmed återstår endast en ordning med författningsreglering när det gäller sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 8 i direktivet. Som största nackdel med en sådan lösning pekade utredningen på att den för med sig ett betydande behov av en ytterligare framtida reglering genom statsmaktsregister. Utredningen fann emellertid att fördelarna överväger och anförde därvid bl.a. följande.
Därigenom kan de mot den enskildes integritet stående intressena, t.ex. statens eller kommunernas kontrollbehov på skilda områden, prövas med den noggrannhet som föregår antagandet av en för- fattning. Någon tveksamhet behöver inte heller uppstå hos den enskilde persondataansvarige om en behandling av känsliga uppgifter är tillåten eller inte. För saväl denne som den vars personuppgifter det gäller ökar förutsebarheten, viket i sin tur leder till en högre grad av rättssäkerhet.
Vad som nu sagts innebär att en författningsreglering av ett register som innehåller känsliga personuppgifter är i god överensstämmelse både med den internationella regleringen och utvecklingen på området i Sverige. Det finns skäl att instämma i Datalagsutredningens slutsatser att härigenom kan de mot den enskildes integritet stående intressena prövas med den noggrannhet som föregår antagandet av en författning, vilket leder till en högre grad av rättssäkerhet och i Konstitutionsutskottets inställning att en författningsreglering stärker integritetsskyddet. Rättspsykiatriska forskningsregistret bör således författningsregleras.
7.4.2. Författningsteknisk lösning
Rättspsykiatriska forskningsregistret kan regleras i en särskild för- fattning. Ett annat alternativ är att integrera bestämmelserna om registret i en annan författning. Någon naturlig författning att föra in bestämmel- serna i finns emellertid inte. Regleringen torde vidare bli mer överskåd- lig om i vart fall flertalet av bestämmelserna förs in i en särskild registerförfattning. En sådan utformning överensstämmer också väl med den utveckling på området som beskrivits i det föregående avsnittet.
När det gäller frågan vilken nivå författningsregleringen skall ges, kan inledningsvis återknytas till de uttalanden av regeringen och Konstitu— tionsutskottet som redovisades i det föregående avsnittet. Det förordades alltså att register med känsliga uppgifter regleras i lag.
I sammanhanget bör Hälsodatakommitténs förslag i betänkandet Hälsodataregister — Vårdregister (SOU 1995:95) uppmärksammas. Hälsodatakommittén föreslog två nya lagar som skall reglera an- vändningen av informationsteknologi inom hälso— och sjukvården. De benämndes lagen om hälsodataregister respektive lagen om Vårdregister.
Hälsodataregister skall, enligt kommittén, få föras på central nivå för framställning av statistik, för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäk-
ring av hälso— och sjukvård samt för forskning och epidemiologiska undersökningar. Lagens tillämpningsområde begränsas, förutom av de nyss angivna ändamålen, av att det skall vara fråga om ett personregister enligt datalagen som förs av en central förvaltningsmyndighet inom hälso- och sjukvården. När det gäller definitionen av hälso— och sjukvård hänvisas till lagen om Vårdregister. Där anges att med vård förstås vård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982z763), tandvårdslagen(1985: 125), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt smittskydd enligt smittskyddslagen(1988: 1472). I lagen om hälsodataregister skall vissa frågor som är gemensam— ma för alla hälsoregister tas in. Inrättandet av register skall dock inte ske genom lagen utan genom särskilt beslut av regeringen intaget i en för— ordning. Enligt kommittén medför denna lösning att kravet på skydd för den personliga integriteten och kraven på flexibilitet i regleringen av de särskilda registren tillgodoses på ett tillfredsställande sätt (3. 107 f.).
Förslaget till lag om Vårdregister gäller personregister som förs inom vården för vissa ändamål. Ett Vårdregister skall, enligt förslaget, få föras i och för vården av patienter samt för viss ekonomiadministration. Vidare skall ett Vårdregister få användas för framställning av statistik, för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration på verksamhetsområdet samt för uppgiftslämnande som föreskrivs i lag eller förordning.
Nämnas kan att regleringen av socialförsäkringsregistren är uppbyggd så att man i lag anger från integritetssynpunkt viktiga gränser, varefter regeringen i förordning närmare kan bestämma om inrättande av register, vilka uppgifter registret får innehålla osv. Den tidigare nämnda lagregleringen om personregister för officiell statistik m.m. är uppbyggd på ett liknande sätt.
Av det nu sagda kan slutsatsen dras att utgångspunkten är att författningsregleringen skall ske i lag. Lagen kan utformas som en form av ramlag, t.ex. om flera olika register skall omfattas av lagen eller om en kontinuerlig utveckling medför att det är svårt att förutse vilka uppgifter som bör ingå osv.
När det gäller Rättspsykiatriska forskningsregistret talar integritetsskäl för att i så stor utsträckning som möjligt reglera registret i lag. Ett sådant register kommer ju att innehålla mycket känsliga personuppgifter. Preciserade ändamål har bestämts för registret. Både när det gäller forskning, inte minst longitudinell sådan, och utvecklingsarbete är det en fördel med kontinuitet och konsekvens beträffande vilka uppgifter som förs in i registret. Det kan således förutses att reglerna om vilka uppgiftstyper som skall föras in kommer att vara relativt oförändrade över tiden. Det är därför möjligt att i relativt stor utsträckning i lag precisera vilka uppgifter som skall ingå registret. Detta kan också ske på ett sätt så att förändrad terminologi, t.ex. avseende undersökningar, vård och påföljder, inte i för stor omfattning nödvändiggör ändringar i registerlagen. Regleringen kan därför i relativt stor utsträckning göras
i lag. Vissa preciseringar t.ex. när det gäller innehållet och fullgörande av uppgiftsskyldighet bör dock slås fast i en särskild förordning.
Det bör i sammanhanget tilläggas att Hälsodatakommitténs förslag till lag om hälsodataregister har en utformning som innebär att Rättspsykiat— riska forskningsregistret inte faller under den lagens tillämpningsområde (se avsnitt 7.2.3). Kommitténs förslag innebär att de olika hälsodatare- gistren skall inrättas och närmare regleras i förordningar. Som tidigare har nämnts är Rättspsykiatriska forskningsregistret så känsligt från in- tegritetssynpunkt att det bör författningsregleras i en lag. Något skäl att föreslå ändringar i Hälsodatakommitténs förslag som medför att denna lag skall omfatta Rättspsykiatriska forskningsregistret finns därför inte.
7.5. Registrets innehåll
Förslag: I Rättspsykiatriska forskningsregistret skall få registreras uppgifter om personer som har genomgått rättspsykiatrisk under- sökning eller 5 7—undersökning eller motsvarande undersöknings— former enligt äldre lagstiftning, under förutsättning att uppgifter- na inte härrör från ett brottmål där åtalet mot den undersökte i dess helhet har ogillats. Endast vissa närmare preciserade uppgifter skall få registreras.
7.5.1. Vilka personer bör kunna registreras?
En utgångspunkt för bedömningen av vilket innehåll Rättspsykiatriska forskningsregistret bör ha är att detta skall avse forskning inom rättspsykiatrin och utvecklingsarbete inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Vid bedömningen av vilket innehåll registret bör ha måste ställning tas till vilka personer som bör få registreras och från vilka stadier i det straffrättsliga förfarandet som registrering över huvud taget bör kunna aktualiseras. Därefter bör närmare övervägas vilka uppgifter om en person som bör få registreras från de olika stadierna. Vid dessa överväganden måste behovet av uppgifterna för forskning och utvecklingsarbete vägas mot integritets- aspekten.
Om man ser till vilka personer som kan bli aktuella, rör det sig enligt vad som angavs i kapitel 6 om de som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning eller & 7-undersökning samt de som har blivit föremål för rättspsykiatrisk vård, oavsett vilken form av beslut som legat till grund för detta. Bör då samtliga dessa ingå i registret?
Det faktum att en person har genomgått antingen rättspsykiatrisk undersökning eller & 7-undersökning har av alla som uttalat sig i frågan
ansetts ha sådan fundamental betydelse både för forskning och utveck- lingsarbete att uppgifter om personen bör ingå i registret. Detta framstår som en rimlig utgångspunkt. Ett första ställningstagande som bör göras när det gäller denna personkrets är dock huruvida ett ogillande av åtalet skall ha någon betydelse för om uppgifter avseende personen bör ingå i registret eller inte. Därvid bör bedömas både hur intressant en sådan person är för forskning och utvecklingsarbete samt vilka konsekvenser ett ogillande får från integritetssynpunkt. I och för sig är andelen ogillade åtal efter rättspsykiatrisk undersökning liten. Det är emellertid av underordnad betydelse för principfrågan.
Registreringen utgör i sig inte någon sanktionsform. Sett ur just denna synvinkel kan måhända integritetsskäl inte anses tala för att utesluta de fall där åtalet ogillats. Men den yttersta grunden för en undersökning är alltid en, i vart fall, misstanke om brott. Ogillas åtalet, skall den tilltalade anses oskyldig. Undersökningen grundades alltså på en förut- sättning som senare visade sig felaktig. Därmed kan med fog hävdas att bevarande av uppgifter från ett förfarande som egentligen aldrig skulle ägt rum innebär en större integritetskränkning än vid en fällande dom.
Vid kontakter med forskare har den dominerande uppfattningen varit att de fall där åtalet ogillats är av mindre intresse än när åtalet har bifallits. Synpunkterna kan sammanfattas så att för vissa begränsade frågeställningar, varav några får anses ligga utanför det rättspsykiatriska området, skulle uppgifterna kunna vara av intresse. Från andra utgångspunkter har hävdats att det skulle kunna vara en nackdel att låta denna grupp ingå i registret. Exempelvis har hävdats att det i ett internationellt perspektiv skulle framstå som säreget och att det skulle öka risken för invändningar från de registrerade. Något skäl att ha gruppen kvar för utvecklingsarbetet har inte framkommit.
Det sagda leder till att integritetsintressena klart väger över och att uppgifter om personer som i och för sig undersökts men där åtalet har ogillats inte bör ingå i registret.
Ställning måste dock tas till var gränsen närmare bör dras. Skall man kräva att brottet som den tilltalade döms för har någon särskild koppling till undersökningen? Skall man kräva att någon särskild påföljd har dömts ut? Man kan vidare ställa frågan om skälen till ett ogillande skall ges någon betydelse. Skall ogillande på grund av t.ex. en objektiv ansvarsfrihetsgrund (nödvärn, m.m.) eller preskription bedömas an- norlunda än om det över huvud taget inte kan bevisas att den tilltalade har utfört de gärningar som åklagaren har påstått? Gränsen måste dras så att den registeransvarige inte ställs inför alltför svåra gränsdrag— ningsproblem. Den måste också dras på ett sådant sätt att avgränsningen från forskningssynpunkt är acceptabel.
Att kräva en viss form av koppling på så sätt att en förutsättning för registrering är att den tilltalade fälls till ansvar för just den gärning som har föranlett undersökningen framstår som mindre lämpligt. En person kan åtalas för en viss gärning, undersökas och - när undersökningen är
avslutad - i samma mål åtalas för ytterligare en gärning. Om åtalet ogillas för den gärning som föranlett undersökningen, behöver undersök- ningen inte vara mindre relevant för den senare gärningen. Skäl saknas ofta att föranstalta om en ny undersökning, när en undersökning redan har gjorts i målet. Att utesluta den personen bara för att den första åtals— punkten ogillas är inte en rimlig avgränsning.
Att påföljden har bestämts till böter behöver inte heller betyda att brottet saknar relevans för undersökningen. Om registrering inte skulle få förekomma i de fall endast böter döms ut, skulle man undvika att t.ex. en trafikförseelse kunde föranleda registrering. Böter kan emeller- tid dömas ut även för ett brott som har utgjort grund för en under- sökning. Exempelvis kan provokation leda till att böter döms ut för ett brott som normalt leder till en strängare påföljd.
Något skäl att vid ogillande dom tillämpa olika lösningar beroende på skälen till ogillandet finns inte. Här gör sig integritetsintressena lika starkt gällande, oavsett vilket skäl som legat till grund för ogillandet.
Var gränsen skall dras är givetvis en lämplighetsavvägning. Över- vägande skäl talar för att utesluta endast de fall där åtalet helt har ogillats. Det bör för registrering inte krävas att en påföljd har dömts ut, utan vara tillräckligt att personen har fällts till ansvar för en brottslig gärning (jämför 29 kap. 6 & och 30 kap. 6 & brottsbalken). Visserligen kan fall tänkas där det brott som den tilltalade döms för helt saknar relevans för undersökningen. De fallen kan dock förväntas bli relativt få. Den föreslagna gränsdragningen torde vara enklast att tillämpa i praktiken och ger också ett med hänsyn till registrets ändamål rimligt urval av personkretsen.
Som angavs inledningsvis i detta avsnitt skulle rättspsykiatrisk vård kunna vara ett kriterium som innebär att uppgifter om en person bör ingå i registret. Oftast har den som ges sådan vård redan genomgått rättspsykiatrisk undersökning ellerå 7—undersökning. En person kan emellertid, vilket närmare har utvecklats i kapitel 2, bli föremål för rättspsykiatrisk vård utan att ha genomgått någon sådan undersökning. De sistnämnda fallen avser att beslut om rättspsykiatrisk vård har fattats av chefsöverläkare avseende den som är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller den som är intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt (se 4 och 5 åå LRV). Vidare kan utlåtande från chefsöverläkare vara tillräckligt för domstols beslut om överlämnande till rättspsykiatrisk vård när en person redan är föremål för psykiatrisk tvångsvård beroende på om denna skall vara förenad med särskild utskrivningsprövning och vilken vård personen är föremål för (se 3 5 andra stycket och 4 & andra stycket LRU).
Denna grupp har dock från forskarhåll bedömts som mindre in- tressant. Ett skäl för denna inställning som redovisats är att för denna grupp saknas " ingångsdata". Man har alltså inte samma uppgifter från det inledande stadiet att ställa mot andra uppgifter som kan registreras. Ett annat skäl som har angetts har samband med avgränsningen till
rättspsykiatrisk vård. Från forskarhåll har hävdats att annan psykiatrisk vård i och för sig är lika intressant. Bl.a. beror detta på att mer tillfälliga omständigheter än personens psykiska tillstånd ibland avgör om det blir fråga om rättspsykiatrisk vård eller annan psykiatrisk vård. Att uppgifter om en person skulle förekomma i registret utan att denne har undersökts eller genomgått rättspsykiatrisk vård kan emellertid inte anses godtagbart. Det har för övrigt inte heller från något håll före- slagits. Om man utesluter personer som har genomgått endast annan psykiatrisk värd än rättspsykiatrisk vård, återstår de som erhållit rättspsykiatrisk vård. Vilken vårdform personen genomgått blir således helt avgörande för om han får registreras eller inte. Eftersom valet av vårdform ibland styrs av andra omständigheter än personens psykiska tillstånd blir personurvalet dåligt. Även här får därför integritetsskälen anses väga över. Uppgifter om denna grupp bör således inte ingå i registret.
Sammanfattningsvis innebär det sagda att uppgifter bör få ingå i registret om personer som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning eller & 7—undersökning, såvida uppgifterna inte härrör från ett mål där åtalet helt har ogillats. Terminologin har under åren ändrats när det gäller undersökningsformerna, senast skedde detta år 1992. Motsvarande undersökningsformer har emellertid funnits under den föregående tidsperiod som är aktuell. Uppgifter om personer som har genomgått sådana undersökningar bör också, med samma undantag vid ogillande som annars, få registreras.
De uppgifter som bör kunna få registreras om ovan redovisade personer bör vara hänförliga till något av tre olika stadier i det straffrättsliga förfarandet. Det första stadiet avser givetvis undersök- ningstillfället. Vidare bör uppgifter kunna registreras som avser domstolsstadiet. Slutligen bör även uppgifter kunna registreras avseende verkställigheten. Registrering av uppgifter från de olika stadierna förutsätter emellertid först och främst att forsknings- och utvecklingsm- tressena väger tyngre än integritetsintressena. En annan förutsättning är att det är praktiskt möjligt att leverera uppgifterna till Rättspsykiatriska forskningsregistret. En viktig fråga i sammanhanget är kvaliteten på uppgifterna. Är kvaliteten för dålig, kan skäl finnas att utesluta uppgifter som annars hade varit av intresse. Dessa frågor skall närmare diskuteras i nästa avsnitt, där ställning tas till vilka uppgifter som bör få registre— ras.
7.5.2 Uppgifter i registret
Vilka uppgifter bör kunna registreras från de olika stadierna? Som angetts tidigare måste här forskningens behov vägas mot integritetssyn- punkter. När det gäller undersökningsstadiet har inget framkommit som tyder på att ytterligare uppgifter än de som i dag registreras i Rättspsyki- atriska ärenderegistret är nödvändiga.
Sammanfattningsvis kan sägas att det handlar om uppgifter som rör personen (ålder, kön, medborgarskap, osv.), vilken brottslighet som är aktuell samt resultaten av undersökningen. Dessa uppgifter får anses som ett ganska snävt urval. Samtliga uppgifter har av företrädare för forskning och utvecklingsverksamhet betraktats som nödvändiga. De bör således få förekomma i Rättspsykiatriska forskningsregistret.
Vad gäller domstolsstadiet bör samma uppgifter, vilket också rör sig om ett klart begränsat antal uppgifter, kunna registreras som i dag får registreras i Rättspsykiatriska ärenderegistret, alltså uppgifter om utgången i ansvarsdelen, avgörandet i påföljdsfrågan samt eventuella beslut om utvisning.
En något svårare avgränsning är vilka uppgifter som skall kunna registreras från verkställighetsstadiet. Fortfarande gäller givetvis grundförutsättningen att endast uppgifter om en person som har genomgått någon av de aktuella undersökningsformerna och som fällts till ansvar för något brott i målet bör kunna registreras. De uppgifter som från forskarhåll genomgående har ansetts intressanta är uppgifter om psykiatrisk vård. En minirnilösning innebär att endast uppgifter om rättspsykiatrisk vård får registreras. Från forskarhåll har emellertid också, som tidigare nämnts, framhållits ett intresse av att kunni registrera uppgifter om annan psykiatrisk vård i form av slutenvård, alltså frivillig vård på sjukvårdsinrättningar. Delade uppfattningar har dock i viss utsträckning rått om hur intressanta sådana uppgifter egentligen är.
En avgränsning till uppgifter om endast rättspsykiatrisk vård skulle innebära att registrering av uppgifter kan bli aktuell endast avseende dem som har dömts till fängelse eller som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård. Om man har dömts till en annan påföljd än dessa. kan det nämligen inte bli aktuellt med rättspsykiatrisk vård (jämför 1 5 andra stycket LRV). Annan psykiatrisk vård kan däremot förekommi såväl under verkställigheten av ett fängelsestraff som under prövotidefr vid en dom på skyddstillsyn eller en villkorlig dom. En fråga blir alltså om uppgifter skall kunna registreras även om psykiatrisk vård som har getts under verkställigheten av skyddstillsyn eller villkorlig dom.
Registrering av all psykiatrisk slutenvård under verkställigheten oavsett påföljd synes föra för långt. Det skulle t.ex. innebära att uppgifter avseende psykiatrisk vård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skulle kunna registreras om den som har genomgått & 7- undersökning och som dömts till villkorlig dom. Uppenbarligen skulle registret med en sådan avgränsning innehålla en hel del information som med hänsyn till de uppställda ändamålen inte kan anses relevant.
Tanken har förts fram att vårduppgifter om frivillig psykiatrisk slutenvård skulle kunna registreras endast avseende dem som dömts till fängelse. Motivet för en sådan avgränsning skulle vara att det kan säga; finnas större intresse för t.ex. lagstiftaren att kunna göra bedömningar av hur de som frihetsberövas klarar sig, än när domstolen har dömt til
en icke frihetsberövande påföljd. Å andra sidan kan det ifrågasättas om den grupp av de undersökta som har dömts till fängelse, vilket alltså i regel innebär att man vid undersökningen inte funnit hinder föreligga mot att döma den tilltalade till detta straff, är intressantare från forskningssynpunkt än de som har dömts till villkorlig dom och skyddstillsyn.
När det gäller uppgifter om rättspsykiatrisk vård finns en naturlig koppling till ändamålen. Den forskning och det utvecklingsarbete som registret bör få användas för är forskning och utvecklingsarbete inom det rättspsykiatriska området. Skyddet för den personliga integriteten gör sig vidare starkare gällande vid registrering av uppgifter om frivillig psykiatrisk vård än vid registrering av uppgifter om tvångsvård. I det sistnämnda fallet kan t.ex. inte samma skyddsaspekter åberopas. I allmänhet torde också vårdepisoder som avser rättspsykiatrisk vård i högre utsträckning vara relevanta i förhållande till undersökningsverk- samheten. Ytterligare ett argument mot att tillåta registrering i Rättspsy- kiatriska forskningsregistret av uppgifter om annan psykiatrisk värd än rättspsykiatrisk är att sambearbetningar med andra register ändå relativt ofta kommer att vara nödvändig vid forskning. Vid sådan sambe- arbetning kan uppgifter om frivillig vård beaktas.
Som angavs i det föregående avsnittet är det ibland mer tillfälliga omständigheter som avgör om det blir rättspsykiatrisk vård eller annan psykiatrisk vård. En avgränsning till enbart rättspsykiatrisk vård kan därför synas olycklig. Här handlar det dock inte om vilka personer som över huvud taget skall registreras, utan endast om vilka uppgifter som skall ingå i registret beträffande en tidigare bestämd personkrets. De negativa konsekvenserna är därför, särskilt med hänsyn till vad som nyss sagts om sambearbetning, mer begränsade.
Avvägningen mellan de olika intressena och synpunkterna medför att de uppgifter som bör kunna registreras från verkställighetsstadiet är uppgifter om rättspsykiatrisk vård. På verkställighetsstadiet kan detta bli aktuellt för dem som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller har dömts till fängelse. Detta förslag innebär att det blir nöd- vändigt att registrera också vissa uppgifter om verkställigheten av fängelsestraff. I annat fall blir det inte möjligt att begränsa uttagen från Sjukvårdsregistret till den aktuella personkretsen. Det sagda gäller dock endast fängelsestraff som helt eller delvis verkställs i anstalt. Utdömda fängelsestraff kan i vissa fall verkställas genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Men när ett fängelsestraff verkställs på detta sätt kan rättspsykiatrisk vård inte komma i fråga (jämför 1 % LRV). Uppgifter om verkställigheten av fängelsestraff anses också ha ett självständigt intresse från forskningssynpunkt. Man kan t.ex. se på skillnader i verkställighetstider mellan dem som döms till fängelse respektive överlämnas till rättspsykiatrisk vård.
De uppgifter som bör kunna registreras om verkställigheten av fängelse är när verkställigheten påbörjats respektive avslutats, inklusive
tidpunkter för villkorlig frigivning och avbrott i verkställigheten. När det gäller vårduppgifter bör uppgifter kunna registreras om tidpunkter för vård enligt LRV, var personen vårdats och vilka diagnoser som ställts för utskrivningar. Detta inkluderar uppgifter om flyttningar och diagnoser som då ställts.
Uppgifter bör även få registreras för förfluten tid. Detta är emellertid endast möjligt när det gäller uppgifter som redan finns i RMV:s arkiv. De som redan finns där är uppgifter från undersökningsstadiet och domstolsstadiet. Det är inte möjligt att registrera uppgifter om vård för förfluten tid. Hittills har nämligen Sjukvårdsregistret inte förts på sådant sätt att det är möjligt att skilja ut vårduppgifter som avser just rättspsyki— atrisk vård. Och i Kriminalvårdsstyrelsens register gallras personuppgif— ter efter fem är.
7.6 Uppgiftsskyldighet
Förslag: Domstolarna åläggs i författning skyldighet att till RMV, utöver nuvarande uppgiftsskyldighet, skicka in domar i mål där & 7-intyg har inhämtats. Socialstyrelsen och Kriminal- vårdsstyrelsen ges i författning skyldighet att till RMV lämna sådana uppgifter som finns hos respektive myndighet och som skall få ingå i Rättspsykiatriska forskningsregistret.
7.6.1 Uppgiftslämnande myndigheter
I avsnitt 7.5 har ställning tagits till vilka uppgifter som bör få före— komma i Rättspsykiatriska forskningsregistret. Närmast redovisas i korthet vilka myndigheter som förfogar över dessa uppgifter och i vilken utsträckning de redan har en skyldighet att lämna sådana uppgifter till RMV. Därefter tas frågan upp om tillförande av uppgifter till Rättspsy- kiatriska forskningsregistret bör författningsregleras.
Uppgifter skall hämtas från rättspsykiatriska undersökningar och 5 7- intyg. När det gäller rättspsykiatriska undersökningar skall utlåtandet över undersökningen, enligt 7 5 andra stycket förordningen (1991: 1413) om rättspsykiatrisk undersökning, överlämnas till bl.a. RMV så snart detta färdigställts. & 7-intyg skall också lämnas till RMV. Det anges i 15 5 förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Uppgifter i yttranden av Socialstyrelsens rättsliga råd skall också enligt förslaget få förekomma i registret. Någon författningsenlig skyldighet att skicka dessa till RMV finns inte, men yttrandena skickas ändå enligt en sedan länge tillämpad praxis till RMV.
Domstolarna har en författningsenlig skyldighet att skicka domar till RMV när rättspsykiatrisk undersökning har genomförts i målet. Om
domstolen beslutar att en tilltalad skall överlämnas till rättspsykiatrisk vård och denne vistas på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning, skall en kopia av domen skickas till RMV. Det följer av 22 5 för- ordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. I 30 & samma förordning anges en ytterligare situation där en kopia av domen skall skickas till RMV. Så skall ske, om en läkares eller Socialstyrelsens yttrande över en rättspsykiatrisk undersökning av den tilltalade har inhämtats. Med läkares yttrande avses vad som i LRU benämns utlåtande beträffande rättspsykiatrisk undersökning. Det är således det sistnämnda stadgandet som utgör grunden för den över- vägande andelen domar som skickas till RMV.
Domstolarna skickar i viss utsträckning också domar i mål där 5 7- intyg har hämtats in till RMV. Någon författningsenlig skyldighet för domstolarna att göra detta finns emellertid inte. Som angetts i avsnitt 4.1.1 bygger detta förfarande på en hemställan från RMV till Domstols- verket.
Uppgifter om verkställigheten av fängelse finns hos Kriminalvårds— styrelsen. Uppgifter om rättspsykiatrisk vård finns hos Socialstyrelsen. Dessa myndigheter har för närvarande inte någon skyldighet att skicka sådana uppgifter till RMV.
7.6.2 Nödvändig författningsreglering
Det finns flera skäl för att författningsreglera tillförandet av uppgifter till Rättspsykiatriska forskningsregistret. Det är ett sätt att tillförsäkra att uppgiftslämnande i praktiken fungerar. Det är emellertid också så, vilket kommer att framgå i det följande, att sekretesslagens bestämmelser innebär att en sådan reglering oftast torde vara en förutsättning för att uppgifterna skall kunna tillföras registret.
Sekretess gäller, som angetts i avsnitt 5.2.4, förutom mot enskilda även mot andra myndigheter, 1 kap. 3 & sekretesslagen. Om sekretess gäller för de uppgifter som skall tillföras registret från andra myndig- heter, kan alltså sekretessen utgöra ett hinder för utlämnande. Enligt 14 kap. 1 & sekretesslagen hindrar sekretess emellertid inte att uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
I det följande skall ges en redogörelse för under vilka förutsättningar sekretess gäller för de uppgifter som skall tillföras registret från andra myndigheter än RMV. Därefter förs ett resonemang avseende huruvida uppgiftsskyldigheten bör författningsregleras och hur detta i så fall bör ske. Slutligen diskuteras huruvida någon författningsreglering behövs för de uppgifter som skall föras in i registret från handlingar som redan finns hos RMV. Bakgrunden till detta är 1 kap. 3 & sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretessen nämligen inte bara i förhållande till andra myndigheter utan också mellan olika verksamhets—
grenar inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.
Från Socialstyrelsen skall inhämtas dels uppgifter ur yttranden av det rättsliga rådet, dels uppgifter som Socialstyrelsen har erhållit från sjukvårdsinrättningar. Här är 7 kap. 1 & sekretesslagen tillämplig. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om den enskildes hälsotillstånd och andra personliga för- hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
Från kriminalvården skall inhämtas uppgifter om verkställigheten av fängelsestraff. Inom kriminalvården gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs, 7 kap. 21 & sekretesslagen. Är den dömde föremål för hälso- eller sjukvård under verkställigheten, gäller sedvanlig sekretess enligt 7 kap. 1 % för uppgifter som förekommer i den verksamheten.
Domstolarna skall lämna uppgifter om utgången i ansvarsdelen, avgörandet i påföljdsfrågan samt eventuella beslut om utvisning i mål där beträffande den dömde det har utfärdats ett rättspsykiatriskt utlåtande eller ett & 7-intyg. Det rör sig alltså om vissa begränsade uppgifter i domslutet. Hos domstolarna är det i första hand sekretessbestämmelserna i 7 kap. 22% sekretesslagen som kan bli tillämpliga. Enligt denna paragraf gäller sekretess hos domstol i brottmål för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Därutöver finns vissa särskilda regler om vad som sker med sekretessbe- lagda uppgifter som har förebringats vid en förhandling eller tagits in i en dom. När det gäller uppgifter i domar kan i korthet nämnas att sekretessen består endast om domstolen i domen förordnar om detta. Uppgifter i själva domslutet kan sekretessbeläggas endast i rena undantagsfall.
Den nu redovisade sekretessregleringen för uppgifter hos Socialsty— relsen och Kriminalvårdsstyrelsen medför att uppgiftsskyldighet bör föreskrivas i lag eller förordning, om inte sådan skyldighet redan är föreskriven. Undantag bör dock göras för yttranden från Socialstyrelsens rättsliga råd. Dessa yttranden tillställs redan RMV trots att detta inte är författningsreglerat. Något skäl att i förevarande sammanhang utforma en föreskrift för att uppgifter från yttrandena skall kunna tillföras registret finns alltså inte. Däremot kan reglerna om sekretess ge anledning att se över denna fråga.
Sekretessen torde i och för sig normalt inte hindra domstolarna från att skicka domar till RMV i mål där & 7-intyg har hämtats in. I dag finns inte någon författningsenlig skyldighet för domstolarna att
expediera domar till RMV i sådana mål. Och domar skickas in i endast ungefär hälften av de målen. En författningsenlig skyldighet för domstolarna att sända domar till RMV i mål där & 7-intyg har inhämtats bör därför ställas upp.
Sekretessen enligt tidigare nämnda 7 kap. 1 & sekretesslagen är aktuell också hos RMV. Enligt paragrafen gäller nämligen sekretessen inom hälso— och sjukvården även i annan medicinsk verksamhet. Som exempel på sådan verksamhet anges bl.a. rättspsykiatrisk undersökning.
Frågan är då om uppgifter som förekommer i den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten hos RMV kan - utan hinder av sekretess — lämnas vidare till en verksamhet inom RMV som avser förande av ett register för forsknings- och utvecklingsarbete. Det saken gäller är alltså om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i förhållande till registerverksamheten är att anse som en sådan självständig verksam- hetsgren inom RMV som avses i 1 kap. 3 & andra stycket sekretessla- gen.
I kommentaren till sekretesslagen (Corell m.fl., Sekretesslagen, 3 uppl. , 1992, s. 67 ff.) behandlas frågan vad som avses med självständig verksamhetsgren. Där anges bl.a. följande. Vissa ändringar av be— stämmelsens utformning gjordes vid utskottsbehandlingen. Syftet med ändringen torde ha varit att markera grenarnas självständighet; enbart uppdelningen på organisatoriska enheter inom en myndighet är alltså inte ett tillräckligt kriterium för att sekretess skall kunna upprätthållas mellan olika verksamhetsgrenar. Under senare år har en utveckling skett i riktning mot att mindre tonvikt läggs vid en myndighets formella organisatoriska indelning. Utvecklingen mot en mera sammanhållen syn på en myndighets verksamhet och den minskade diversifieringen torde medföra att reglerna i andra stycket i viss mån har fått mindre aktualitet på det statliga området. Länsstyrelserna torde ha hört till de myndigheter som har haft att tillämpa det andra stycket. Reformeringen av länsstyrel— serna i riktning mot en mera samordnad länsförvaltning torde emellertid leda till att bestämmelsen på länsstyrelseområdet inte längre har samma aktualitet som tidigare. Vissa uttalanden i ett lagstiftningsärende som inte ledde till lagstiftning (prop. 1981/ 82: 186 s. 38) är av intresse. Där anges bl.a. att det är svårt att generellt uttala sig om i vilken utsträckning det förekommer olika verksamhetsgrenar inom en och samma Skolmyndighet men att detta torde mera sällan förekomma, om man bortser från skol- hälsovården. Justitieombudsmannen har i ett beslut (JO 1990/91 5. 378) funnit att en medicinklinik inte är att anse som ett självständigt organ i förhållande till anslagsbeslutande organ i frågor som rör resurser och liknande frågor.
RMV skall enligt sin instruktion (se avsnitt 2.2) bl.a. svara för rättspsykiatriska undersökningar och & 7—intyg i brottmål m.m. Det torde närmast vara genom denna verksamhet som undersökningar, yttranden från Socialstyrelsens rättsliga råd och domar inflyter till verket. RMV skall emellertid också svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning
av betydelse för verksamheten. Rättspsykiatriska forskningsregistret skall avse forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin. Man kan förutse att viss forskning kommer att ta sikte på spörsmål inom rättspsykiatrin som saknar en direkt koppling till RMV:s verksamhet och ansvarsområde. Men registret lär också komma att utgöra stöd för forskning inom rättspsykiatrin som är av direkt betydelse för verkets verksamhet och ansvarsområde. Dessutom skall registret få användas för utvecklingsarbete, något som RMV enligt sin instruktion skall svara för. Verksamheten i stort som avser utvecklingsarbete och stöd åt forskning kan inte anses som en självständig verksamhet gentemot undersök— ningsverksamheten. Och verksamheten i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret får anses ha sådant samband med övrig verksamhet att inte heller denna bör anses som en självständig verksamhetsgren. Någon författningsreglering av tillförandet till registret av uppgifter som förekommer i undersökningsverksamheten är således inte nödvändig.
7.7 Information och samtycke
Förslag: Information skall alltid lämnas till den enskilde innan uppgifter om denne registreras i Rättspsykiatriska forsknings- registret. RMV skall såsom registeransvarig ha ett ansvar för att informationen lämnas och att den har ett visst innehåll. Något krav på informerat samtycke eller på information i samband med annan behandling av personuppgifter än införande i registret bör inte ställas upp.
7 . 7. 1 Inledande synpunkter
Frågan om information till eller samtycke från den registrerade har fått stor aktualitet, inte minst med hänsyn till innehållet i vissa internatio- nella dokument. Först bör en bedömning göras av om den nationella eller internationella regleringen innebär att ett krav på information eller samtycke måste ställas upp. Om detta inte är tvunget, bör övervägas om ett sådant krav ändå skall ställas upp.
7.7.2 Bakgrund
För sådana personregister som kräver tillstånd skall Datainspektionen under vissa förutsättningar, enligt 6 & datalagen, meddela föreskrifter. En sådan föreskrift kan avse bl.a. vilka personuppgifter som får ingå i personregistret. I en del fall har föreskrivits att personuppgifter får registreras endast med den enskildes samtycke.
När det gäller Datainspektionens praxis avseende forsknings- och statistikregister kan följande nämnas. I de fall fråga inte är om ett förenklat ansökningsförfarande gäller enligt huvudregeln ett krav på informerat samtycke. Med informerat samtycke förstås att den enskilde i förväg har fått del av tillgänglig information om bl.a. behandlingens ändamål och vilka personuppgifter eller slag av personuppgifter det gäller och därefter frivilligt lämnar begärda uppgifter eller medger att de inhämtas från någon annan källa. Datainspektionen anser emellertid att metoder för lämnande av information ibland kan diskuteras och att ett krav på informerat samtycke undantagsvis helt kan efterges. Undantagen avser regelmässigt uppgiftsinhämtande som sker på annat sätt än genom enkäter eller intervjuer. Det rör sig alltså närmast om registerforskning och främst fall där registret skall existera endast en kortare tid. De fall som aktualiserar undantag från kravet på informerat samtycke är enligt praxis när - hälsotillståndet hos dem som skall registreras gör det svårt att
informera på vanligt sätt,
— det kan anses oetiskt att ta kontakt med dem som skall registreras eller — informationen skulle förrycka undersökningens resultat.
Vid registerforskning anser Datainspektionen vidare att information i en del fall kan lämnas på annat sätt än direkt till den enskilde, t.ex. genom anslag eller annonsering i pressen. Härför förutsätts att de som skall registreras kan förväntas vara positiva till registreringen och att det gäller mycket stora populationer.
EG-direktivet innehåller, som tidigare nämnts, en huvudregel om krav på dels information, dels samtycke när känsliga personuppgifter skall registreras som inte har hämtats direkt från den enskilde. Samtycke och information behandlas i olika artiklar (artikel 8 och artikel 11). Det kan dock tilläggas att samtycke, i artikel 2, ges en definition som innebär att den registrerade skall vara informerad. Undantag från samtycke kan enligt artikel 8 p. 4 göras i lagstiftning eller genom ett beslut av till— synsmyndigheten om detta sker med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och om lämpliga skyddsåtgärder vidtas. Kravet på information gäller enligt artikel 11 inte om lämnande av information visar sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor ansträngning. Inte heller gäller informationskravet om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i författning. I likhet med vad som gäller vid undantag från kravet på samtycke skall för sådana fall föreskrivas lämpliga skyddsåtgärder.
Europarådets Recommendation No. R (83) 10 on the Protection of Personal Data Used for Scientific Research and Statistics innebär, såvitt här är av intresse, i princip ett undantagslöst krav på informerat samtycke. Enligt regel 4.4 får personuppgifter av allmänna eller privata organ emellertid lämnas ut för forskningsändamål utan informerat samtycke om det sker i överensstämmelse med i inhemsk lag fastställda
skyddsbestämmelser. Regleringen tar dock sikte på att personuppgifter inhämtas direkt från den enskilde. Som angetts i avsnitt 7.1.1 menade Datalagsutredningen i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10 s. 195) att undantaget från krav på informerat samtycke för forsknings— ändamål vid utlämnande som sker i överensstämmelse med inhemsk lag avser även den efterföljande användningen i form av en ny behandling av personuppgifterna för forskningsändamål. Den tolkningen innebär alltså att registerforskning kan ske utan informerat samtycke om utlämnandet av uppgifter till registret har skett i överensstämmelse med i inhemsk lag fastställda skyddsbestämmelser.
Lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik innehåller ett krav på att personer skall upplysas om registreringen när uppgifter hämtas in direkt till personregistret från de som är eller avses bli registrerade. Något informationskrav i de fall uppgifterna inte hämtas in direkt från den registrerade har emellertid inte ställts upp. I för— arbetena (prop. 1994/95z200 s. 27) gavs följande skäl för detta.
Regeringen anser att en regel om att man i varje enskilt fall skall informera den registrerade skulle föra för långt och komplicera framställningen av statistik på ett inte __godtagbart sätt. En informa- tionsskyldighet av detta slag förutsätts inte heller 1 de internationella åtaganden som Sverige gjort beträffande dataskydd, i de fall in— hämtandet av uppgifter författningsregleras. Det kan emellertid vara lämpligt att de registrerade i andra former, genom annonser, broschyrer eller på något annat sätt, ges information om registrering- en.
I flera andra registerförfattningar finns bestämmelser om att information skall lämnas, medan krav på samtycke inte ställs upp. Så är fallet i t.ex. förordningen (1994: 1521) om biverkningsregister angående läkemedel, lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister, lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister och lagen (1993:747) om sjukförsäkrings- register hos de allmänna försäkringskassorna.
Forskningsetiska utredningen förde i betänkandet Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning (SOU 1989:74) ett utförligt resonemang om informerat samtycke (s. 43 ff.) i samband med forskningsprojekt. Utredningen menade att frågan om informerat samtycke ställs på sin spets framför allt i undersökningar där intervjuma- terial kombineras med registeruppgifter och i viss män i undersökningar som bygger enbart på registerdata.
En viktig aspekt när man bedömer om informerat samtycke skall krävas i samband med registerundersökningar är, enligt Forskningsetiska utredningen, hur uppgifterna hanteras. När inte ens forskaren kan få fram identifierande uppgifter om en individ, t.ex. genom användning av kryptering, menade utredningen att det inte är rimligt att de undersökta skall informeras särskilt varje gång man hämtar uppgifter ur registret. Utredningen förordade i stället att man i mer allmänna ordalag in- formerar om att de uppgifter en person lämnar till myndigheter kan
komma att användas för forskning och statistik men med sådana rutiner att inte ens de som hanterar materialet har möjlighet att identifiera personerna.
Vad gäller sådan registerforskning där behov finns att gå vidare från registren för att hämta vissa uppgifter ur t.ex. patientjournaler, ansåg utredningen att det ibland kan vara befogat att avstå från informerat samtycke. Som exempel nämndes att det är fråga om forskning inom cancerområdet och det finns påtagliga risker för att informationen i sig skulle kunna skapa oro och upplevas som hotande.
Ett annat skäl att avstå från samtycke som utredningen tog upp var om detta skulle förhindra en kvalitativt god forskningsinsats. Enligt utredningen gäller detta främst för en del former av kritisk samhällsve— tenskap, men även ibland vid deltagande observation, experiment och liknande. Utredningen menade vidare att individuellt samtycke inte heller kan inhämtas vid undersökningar som kräver registeruppgifter av avgränsat slag från 10 OOO-tals eller 100 OOO—tals människor. För sådana fall anvisades information i massmedia och liknande som en lämplig lösning.
Utredningen stannade för att den etiska problematiken kring in- formerat samtycke måste bedömas från fall till fall. Bedömningen bör, enligt utredningen, ske utifrån en grundlig kunskap om det specifika projektets syfte, eventuella risker och potentiella nytta i ett brett sam- hällsperspektiv. Utredningen föreslog att forskningsregister skall kunna inrättas enbart med licens från Datainspektionen och att beslut om att avstå från informerat samtycke skall fattas av en forskningsetisk kommitté där det också skall ingå lekmän som utses av politiska organ inom kommun och landsting.
Datalagsutredningen föreslog i sitt betänkande En ny datalag (SOU 1993:10) vissa särskilda bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter för forsknings- eller statistikändamål. Sådana personupp- gifter skall enligt förslaget för nämnda ändamål få behandlas utan den enskildes medgivande endast om - det skulle vara synnerligen kostsamt eller tidsödande att inhämta
samtycke,
- den enskildes hälsotillstånd eller forsknings- eller statistikändamålet är sådant att en begäran om samtycke kan antas skada den enskilde, eller - en kontakt med den enskilde skulle förrycka undersökningens resultat. En ytterligare förutsättning för behandlingen är, enligt förslaget, att särskilda skäl föreligger med hänsyn till forsknings- eller statistikpro- jektets vikt, behovet av personuppgifter, säkerheten vid behandlingen av uppgifterna och den tid som uppgifterna skall behandlas. Det bör nämnas att förslaget innebär att datalagens allmänna bestämmelser skall gälla för statsmaktsregister endast i den mån registerlagen inte reglerar vissa moment i informationsbehandlingen. Framhållas bör också att med behandling avsåg utredningen varje åtgärd som vidtas med personuppgif-
ter genom automatisk databehandling, alltså bl.a. inmatning och användning av personuppgifter.
Hälsodatakommittén föreslog att den som är registeransvarig för ett hälsodataregister skall upplysa den enskilde som omfattas av registret och allmänheten om förekomsten av registret (SOU 1995:95 s. 128 f.). Kommittén motiverade detta med att skyldigheten att upplysa allmän- heten om förekomsten av ett register och dess innehåll är en viktig del i det integritetsskydd som genom den av kommittén föreslagna för— fattningsregleringen byggs upp kring dessa register. Man menade att upplysningarna till allmänheten ger den enskilde en bättre kontrollmöj- lighet av registerhanteringen och hos allmänheten skapar ett förtroende för att registreringen sker på ett tillbörligt sätt. Information skall enligt förslaget alltid lämnas till allmänheten. När det gäller huruvida informa- tion skall lämnas till enskilda innebär kommitténs lösning att detta skall övervägas och bestämmas av regeringen i samband med inrättande av ett hälsodataregister.
Även i den av kommittén föreslagna lagen om Vårdregister finns ett informationskrav (s. 172 f.). Den som är registeransvarig skall, enligt förslaget, se till att den registrerade får information om registret. Detta motiverades med att det från integritetssynpunkt är angeläget att patienten får information eftersom Vårdregister skall få föras oavsett patientens inställning till att bli registrerad. Kommittén menade vidare att informationen är viktig för allmänhetens förtroende för registren.
7.7.3 Är ett krav på information eller samtycke nödvändigt?
Den nu tecknade bakgrunden visar att det är främst den internationella regleringen som bör beaktas när man överväger om ett krav på information eller samtycke är nödvändigt. När det gäller Europarådets rekommendation saknas anledning att göra någon annan bedömning än den Datalagsutredningen gjorde. Kravet på informerat samtycke gäller alltså inte om skyddsbestämmelser tas in i lag.
Även EG-direktivet innebär att såväl samtycke som information kan ersättas med viss författningsreglering. Ett krav är dock att sådana be- stämmelser måste ha en viss grad av konkretion. Undantagsvillkoren i artikel 11 torde kunna uppfyllas. Att i lag ange för vilka ändamål insam— lande sker innebär inte några problem. Utlämnande kan vara svårare att förutsäga och frågan är därför vilken grad av konkretion som krävs i detta hänseende. En viss ledning kan erhållas vid en jämförelse med vilka krav som enligt artikel 11 ställs på information. Där anges att in- formation skall lämnas exempelvis om mottagarna eller de kategorier som mottar uppgifterna. Med hänsyn till de för Rättspsykiatriska forskningsregistret uppställda ändamålen torde det vara möjligt att i författning ange de mottagarkategorier som uppgifter skall lämnas ut till i enlighet med ändamålen.
Slutsatsen blir alltså att varken den nationella eller den internationella regleringen nödvändiggör information eller samtycke, om den nationella lagstiftningen uppfyller vissa krav. Skäl kan emellertid finnas att trots detta ställa upp sådana krav.
7.7.4 Är ett krav på information eller samtycke lämpligt?
Regleringen av registret i författning innebär att en mer allmän information som riktar sig till såväl allmänheten som de enskilda ges. Ytterligare information av den typen framstår därför inte som nödvän- dig. Det följande resonemanget tar därför sikte på mer individinriktad information respektive samtycke från enskilda. Med samtycke avses därvid informerat samtycke.
En möjlighet är att ställa upp ett krav på information eller samtycke i samband med registreringen. Information respektive samtycke bidrar till skyddet för den enskildes personliga integritet. Det ligger vidare mycket i tanken att detta höjer allmänhetens förtroende för ett register. Vissa omständigheter talar emellertid emot en sådan lösning. Ett skäl som har framförts är att en del av de aktuella personerna skulle fara illa av ett sådant besked. Det skulle kunna medföra att deras psykiska tillstånd allvarligt försämrades. Dessa farhågor framstår dock som överdrivna. De kan alltså inte anses utgöra ett skäl för att avstå från information eller samtycke. Ett krav på samtycke skulle innebära att de som inte samtyckte saknades i registret. Med hänsyn till ändamålen med registret skulle detta vara mycket olyckligt. En hel del projekt skulle omöjliggöras eller klart försämras. Avsikten är också att registret utförligt skall regleras i lag och förordning. Detta bidrar givetvis till att upprätthålla skyddet för integriteten. Det är också ett sätt att för såväl den enskilde som allmänheten ge en öppen information om innehållet i och syftet med registret. På registreringsstadiet kan ändamålet med registret beskrivas för den enskilde. Däremot kan inte de olika forsk- ningsprojekten o.dyl. anges. Ett krav på samtycke skulle innebära att den som samtyckte gav någon form av generellt tillstånd att använda uppgifterna inom ramen för de angivna ändamålen, såvida inte samtycke skall krävas också för annan behandling av personuppgifterna.
Den andra möjligheten är, som tidigare nämnts, att ställa upp ett krav på information eller samtycke när uppgifter används för något av ändamålen, alltså forskning eller utvecklingsarbete. Det skulle kunna innebära att färre personer behöver kontaktas. Å andra sidan kan det bli aktuellt att kontakta vissa personer vid upprepade tillfällen. Dessutom är frågan om inte åtminstone information måste lämnas även på registreringsstadiet. Det skulle ju annars kunna bli förvirrande för den enskilde att få vissa besked om att han ingår i ett forskningsprojekt där man använder uppgifter från ett register som denne inte känner till att han ingår i. Ett krav på information eller samtycke på detta stadium bidrar, liksom om ett sådant krav ställs upp vid registreringen, till
skyddet för den enskildes personliga integritet och till allmänhetens förtroende för registret.
De angivna nackdelarna med ett krav på samtycke vid registreringen väger tungt. Det kan också ifrågasättas om ett samtycke på detta stadium egentligen är meningsfullt och rättvist mot den som skall registreras. Vid samtycke bör ställas ännu större krav på att den enskilde vet exakt vad han samtycker till än när det gäller preciseringen av information. Övervägande skäl talar alltså för att inte ställa upp ett krav på samtycke på detta stadium. Ett krav på samtycke vid användning enligt ändamålen skulle innebära att de som inte samtyckte skulle saknas i forsknings- eller utvecklingsprojektet. Här skulle det emellertid vara möjligt att ha en undantagsregel. Regeln skulle t.ex. kunna innebära att kravet på samtycke inte gällde om det faktum att vissa personer saknades skulle förrycka hela projektet eller om det skulle vara oetiskt, med hänsyn till vad projektet gällde, att kontakta de i projektet ingående personerna. Frågan kompliceras emellertid av att det ofta kommer vara aktuellt, t.ex. för en forskare, att söka tillstånd hos Datainspektionen för upprättande av ett eget personregister. Vid den prövningen tar inspektionen ställning till bl.a. informerat samtycke. Datainspektionens praxis innebär att huvudregeln är att ett sådant krav ställs upp. Eftersom undantag skulle behövas om frågan författningsreglerades skulle någon myndighet, sannolikt den registeransvarige, få pröva om undantag skulle göras eller inte. Så länge ett tillståndsförfarande finns är det därför svårt att se några vinster med en författningsreglering, särskilt med hänsyn till den erfarenhet och kompetens som finns inom Datainspektionen för prövning av sådana frågor. När det gäller forskning bör tilläggas att ett god- kännande av forskningsetisk kommitté enligt huvudregeln kräver informerat samtycke från deltagarna, se avsnitt 3.4.
Det som har sagts angående ett krav på samtycke vid användning enligt ändamålen äger sin giltighet även när det gäller ett informations— krav på detta stadium. Därför är det också svårt att finna skäl för ett krav på information vid användning enligt ändamålen. Däremot bör ett krav på information vid registreringen ställas upp. Detta krav bör vara undantagslöst. Informationen till den enskilde bör ges innan registrering av uppgifter avseende ett visst brottmål aktualiseras för första gången, alltså i samband med undersökningen. Uppgifter skall enligt förslaget kunna registreras från olika stadier i ett brottmål - undersökningsstadiet, domsstadiet och verkställighetsstadiet. Registreringen av uppgifterna från de olika stadierna lär i regel inte ske vid ett tillfälle. Information behöver emellertid enbart lämnas en gång såvitt gäller uppgifter från ett visst mål. Om en person sedan återfaller i brott, aktualiseras registrering av nya uppgifter. Krav bör då ställas upp på att information lämnas igen.
Informationen bör ges i någon trycksak och kombineras med muntlig information. Den bör ange vem som är registeransvarig, registrets ändamål, vilka uppgifter som kan förekomma i Rättspsykiatriska forsk-
ningsregistret och de huvudsakliga användarna. Vidare bör information ges om gällande sekretessbestämmelser och säkerhetsbestämmelser. Den enskilde bör också upplysas om datalagens bestämmelser i fråga om rätten att få registerutdrag och att begära rättelse om någon uppgift är felaktig. Slutligen bör översiktligt anges vad som gäller om t.ex. terminalåtkomst, utlämnande på ADB-medium och bevarande av uppgifter. Den registeransvarige bör vara ansvarig för att information lämnas.
7.8 Användningen av uppgifterna
Förslag: Ett tillägg i 7 kap. l 5 första stycket sekretesslagen skall göras så att sekretessen enligt denna bestämmelse också omfattar verksamheten i anslutning till registret. Utlämnande skall prövas av RMV. Utlämnande på ADB—medium skall få ske endast om mottagarens användning av uppgifterna är förenlig med registrets ändamål. De uppgifter som får ingå i registret skall få användas som sökbegrepp. Endast den som på RMV har sådana arbets- uppgifter att denne måste ha terminalåtkomst skall få ha sådan åtkomst och antalet personer skall begränsas till vad som är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas. Forskarnas användning av personuppgifter från Rättspsykiatriska forsknings— registret efter utlämnande skall inte författningsregleras.
7 . 8. 1 Inledande anmärkningar
I avsnitt 7.2 bestämdes för vilka ändamål Rättspsykiatriska forsknings— registret bör få användas. Som där angavs är det från integritetssynpunkt av vikt att begränsa ändamålen så mycket som möjligt. En given utgångspunkt i såväl den nationella som den internationella datarättsliga regleringen är att all behandling av personuppgifter skall vara förenlig med de uppställda ändamålen.
I det följande tas upp frågor som avser användning av Rättspsykiat- riska forskningsregistret och de uppgifter som enligt förslaget bör få registreras i detta. De närmast följande avsnitten behandlar sekretessen för uppgifter i registret (avsnitt 7.8.2) samt vissa frågor om utlämnande, nämligen vad sekretessen innebär för utlämnande, vem som skall pröva om utlämnande skall ske och utlämnande på ADB-medium (avsnitten 7.8.3 — 5). I de två följande avsnitten redovisas övervägandena angående sökbegrepp och terminalåtkomst. Gemensamt för de nämnda frågeställ- ningarna är att de avser användning av uppgifterna direkt i anslutning till registret. När uppgifterna väl har lämnats ut till en forskare kommer
denne att använda dessa på olika sätt. En övergripande fråga är om denna vidare användning skall regleras. Detta behandlas avslutningsvis.
7.8.2 Sekretessen för uppgifter i registret
I avsnitt 7.6.2 har behandlats vilken sekretess som gäller för de olika personuppgifter som skall tillföras registret när uppgifterna finns hos respektive myndighet. I det avsnittet konstaterades också att en för— fattningsreglering om uppgiftsskyldighet behövs för att registret skall kunna tillföras uppgifter. Resultatet blir alltså att olika slags uppgifter kommer att finnas i registret. Det är fråga dels om uppgifter som inhämtas från andra myndigheter än RMV, dels om uppgifter som redan finns på RMV. Vilken sekretess gäller då hos RMV för uppgifterna i registret?
Utgångspunkten enligt sekretesslagen är att sekretessen normalt är begränsad till ett visst ärende, en viss verksamhet eller en viss myndig- het. I sekretesslagens förarbeten kallas detta för det primära sekretess- området. Lagen innehåller emellertid regler som innebär att sekretessen kan spridas utanför det primära sekretessområdet. Man talar då om sekundär sekretess. Men om en sådan regel saknas, följer alltså sekretes- sen inte med när en uppgift lämnas ut utanför det primära sekretess— området. Däremot kan en annan primär sekretessregel finnas som gäller för den mottagande myndigheten eller dess verksamhet.
Det sagda innebär följande för de uppgifter som skall tillföras registret. Som angavs i avsnitt 7.6.2 gäller olika sekretessregler hos Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen för uppgifter om personliga förhållanden som tillförs registret. Samma sekretessbestämmelse, 7 kap. 1 & sekretesslagen, är dock tillämplig hos Socialstyrelsen och i RMV:s undersökande verksamhet. Bestämmelsen i 7 kap. l & sekretesslagen torde emellertid inte vara tillämplig i registerverksamheten. Paragrafen är nämligen bara tillämplig på sådan hälso— och sjukvård och annan medicinsk verksamhet som är individuellt inriktad. Frågan är därför om någon annan sekretessregel ändå kan gälla för uppgifter som tillförts registret.
En särskild sekretessregel finns för personuppgifter i personregister enligt datalagen, 7 kap. 16 & sekretesslagen . Sekretess gäller för sådana personuppgifter, om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen. I paragrafen finns också bestämmelser för det fall det kan antas att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i utlandet. Denna bestämmelse är alltså i och för sig tillämplig när det gäller RMV:s verksamhet med Rättspsykiatriska forskningsregistret. Det är emellertid uppenbart att tillämpningsområdet för bestämmelsen är starkt begränsat och att bestämmelsen inte ger ett tillfredsställande skydd.
Även om uppgifterna i det Rättspsykiatriska forskningsregistret används för framställning av statistik i exempelvis RMV:s utvecklings-
arbete, blir föreskrifterna om statistiksekretess i 9 kap. 4 & sekretessla- gen inte tillämpliga hos RMV. Den paragrafen är nämligen endast tillämplig i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik eller - i den utsträckning regeringen föreskriver det — i annan därmed jämförbar undersökning. Någon sådan verksamhet eller undersökning förekommer inte hos RMV.
Någon annan primär sekretessregel än 7 kap. 16 & sekretesslagen synes alltså inte kunna bli tillämplig i RMV:s registerverksamhet. I sammanhanget bör emellertid 13 kap. 3 & sekretesslagen uppmärksam- mas. Erhåller en myndighet i sin forskningsverksamhet från annan myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Det är alltså här fråga om sekundär sekretess. Som framgår av bestämmelsens utformning avses närmast den situationen att en myndighet för sin egen forskningsverksamhet, t.ex. ett bestämt forskningsprojekt, tar emot uppgifter. Vad som nu är aktuellt är emellertid att uppgifter tillförs ett register som utgör en källa för forsknings- och utvecklingsarbete. Bestämmelsen torde därför inte vara tillämplig. Det kan tilläggas att om bestämmelsen hade varit tillämplig, olika sekretessregler skulle gällt beroende på varifrån uppgifterna hade hämtats. Uppgifter från kriminalvården skulle träffas av 7 kap. 21 & sekretesslagen, uppgifter från RMV av 7 kap. 1 & sekretesslagen etc.
Som konstaterats i det tidigare skall mycket känsliga personuppgifter tillföras registret. Detta bör därför omgärdas av en stark sekretess. Givetvis måste uppgifterna kunna användas för forskning. Men bortsett från detta är det viktigt att det inte är lättare att få uppgifterna utlämnade från registret än vad det är därifrån de kommer. Att ge uppgifterna samma sekretesskydd som när de förekommer i RMV:s undersöknings— verksamhet framstår som en lämplig lösning. Ett tillägg i 7 kap. 1 & första stycket sekretesslagen bör därför göras så att sekretessen enligt denna bestämmelse också omfattar verksamheten i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret.
Regeln i 7 kap. 1 & första stycket sekretesslagen är försedd med ett omvänt skaderekvisit. Det innebär att uppgifter i registret inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller hans närstående lider men. Presumtionen är alltså för sekretess. Det omvända skaderekvisitet innebär att en skadeprövning avseende berörda personer skall ske i varje särskilt fall, alltså varje gång uppgifter skall lämnas ut från RMV. För att uppgifter skall kunna lämnas ut fordras i praktiken att RMV har kännedom inte bara om mottagarens identitet utan också om dennes närmare avsikter med uppgifterna. Ett mera rutinmässigt uppgiftslämnande är således inte möjligt. Denna lösning framstår som en rimlig avvägning mellan intresset av att skydda den enskildes integritet samt intresset av att kunna lämna ut uppgifter för forskningsändamål, se vidare avsnitt 7.8.3. Som framgår av 7 kap. 1 & femte stycket sekretesslagen får uppgifter lämnas mellan olika myndig- heter inom den kommunala och landstingskommunala hälso— och
sjukvården för statistik, forskning och administration, om ett rakt skaderekvisit tillåter detta. Innebörden härav är att det föreligger en presumtion för att uppgifterna kan lämnas och att därmed ett mera rutinmässigt uppgiftslämnande kan komma i fråga. Denna lösning har valts för att göra det möjligt med massuttag ur olika ADB—baserade informationssystem. Något sådant uppgiftslämnande ur Rättspsykiatriska forskningsregistret kan dock inte förutses.
Sekretessen för uppgifterna hos RMV utgör inget hinder för Socialsty- relsen att i sin tillsyn av den rättspsykiatriska undersökningsverksam— heten få tillgång till uppgifter hos RMV (se 14 kap. 2 & första stycket sekretesslagen ).
7.8.3 Sekretessen och utlämnande
I det föregående avsnittet konstaterades att det är viktigt att registret omgärdas av en rimlig sekretess och att 7 kap. l & sekretesslagen bör göras tillämplig på verksamheten i anslutning till registret. Samtidigt är det givetvis viktigt att, som där nämndes, sekretessregleringen inte hindrar att registret kan användas i enlighet med ändamålen. Utlämnande av uppgifter från registret aktualiseras närmast när det gäller forskning. Frågan är om registret kan användas i enlighet med ändamålen när 7 kap. 1 % sekretesslagen görs tillämplig på uppgifterna i registret.
Vid ett utlämnande för forskning kan mottagaren vara en offentlig institution eller en tjänsteman. Det andra alternativet är att utlämnandet sker till en enskild forskare. Den sekretess som kan gälla för uppgifterna i registret - här bortses från sekretess enligt 7 kap. 16 & sekretesslagen— är alltså 7 kap. l & sekretesslagen och då gäller ett omvänt skaderekvi— sit. Sekretess gäller, som beskrevs ovan, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Är uppgifter hemliga enligt en sekretessbestämmelse som upptar ett skaderekvisit torde, enligt förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 s. 347), utlämnande för forskning mycket ofta kunna komma till stånd utan beaktansvärd risk för skada. Detta motiveras med att sekretessen enligt 13 kap. 3 & sekretesslagen följer uppgiften om mottagaren är en offentlig institution och att enskild forskare kan åläggas förbehåll med stöd av 14 kap. 9 & sekretesslagen. I propositionen tilläggs slutligen att man i sista hand kan falla tillbaka på dispensregeln i 14 kap. 8 & sekretesslagen.
Som angavs i det föregående avsnittet innebär 13 kap. 3 & sekre- tesslagen att, om en myndighet i sin forskningsverksamhet från en annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, sekretessen gäller också hos den mottagande myndigheten. Denna regel blir tillämplig när utlämnande från registret sker för forskning inom ramen för en myndighet. Sekretessen enligt 7 kap. l & sekretesslagen gäller alltså även hos den mottagande myndigheten. Givetvis reducerar detta kraftigt risken för sådant men som anges i lagrummet.
Den i propositionen nämnda 14 kap. 9 & sekretesslagen tar sikte på utlämnande till enskild. Paragrafen ger en myndighet möjlighet att vid utlämnande till enskild ställa upp ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna en uppgift vidare eller att utnyttja den. Sådant förbehåll skall ställas upp om myndigheten finner att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet, som enligt bestämmelse om sekretess utgör hinder att lämna ut uppgift till enskild, kan undanröjas genom förbehållet. Slutligen finns alltså en dispensmöjlighet för regeringen enligt 14 kap. 8å sekretesslagen. Regeringen får, förutom när det särskilt anges i bestämmelse om sekretess, för särskilt fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl.
Undantagsregleringen förefaller tillräcklig för att registret skall kunna användas i enlighet med ändamålen. Det som närmast skulle kunna komma i fråga som en utvidgning av undantagsreglering skulle vara att, i enlighet med 14 kap. 1 & sekretesslagen, föreskriva en uppgifts- skyldighet som tar över sekretessen. Det är dock svårt att se ett sådant behov.
En fråga som kan ställas i sammanhanget är givetvis om uppgifterna i registret kan lämnas ut t.ex. för forskning som inte omfattas av registrets ändamål. Offentlighetsprincipen som den kommer till uttryck i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen har ingen koppling till det datarättsliga ändamålsbegreppet. En begäran om utfående av en allmän handling skall således prövas enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen . Om uppgifterna är sekretessbelagda men myndigheten finner att ett hinder mot utlämnande undanröjs med ett förbehåll, måste utlämnande ske även om uppgifterna skall användas på ett sätt som inte överensstämmer med ändamålet.
Mot bakgrund av det sagda kan ändamålsbestämningen, särskilt när det gäller kravet på godkännande av forskningsetisk kommitté, framstå som mindre meningsfull. Så är emellertid inte fallet. Till en början kan nämnas att ett utlämnande med stöd av Offentlighetsprincipen förutsätter att de begärda uppgifterna kan tas fram med endast rutinbetonade åtgärder. Är inte detta möjligt, föreligger över huvud taget ingen skyldighet att lämna ut uppgifterna (se avsnitt 5.2.2). Vidare innebär det omvända skaderekvisitet i 7 kap. l & sekretesslagen att en skadeprövning måste ske i varje särskilt fall som ett utlämnande blir aktuellt. Inte sällan torde denna skadeprövning utfalla så att sekretess gäller för uppgifterna, om ett godkännande av en forskningsetisk kommitté saknas. I ett sådant fall kan det ju finnas anledning att ifrågasätta forskningens vederhäftig- het. Här kan också tilläggas att en myndighet vid utlämnande grundat på Offentlighetsprincipen, inte är skyldig att lämna ut allmänna handlingar på ADB-medium. I avsnitt 7.8.5 föreslås att uppgifter skall få lämnas ut på ADB—medium endast om mottagarens användning av uppgifterna är förenlig med Rättspsykiatriska forskningsregistrets ändamål. På ett mer praktiskt plan har givetvis ändamålsbestämningen också betydelse. Det finns ju ingen anledning för den registeransvarige att t.ex. i informa-
tionsmaterial uppmuntra användning av uppgifterna som inte är förenlig med ändamålen.
7.8.4 Prövning av utlämnande
Den nuvarande ordningen för utlämnande av personrelaterade uppgifter ur Rättspsykiatriska ärenderegistret förutsätter, som närmare utvecklats i avsnitt 4.1.3 och 7.2.2, godkännande av förutom RMV även pro- fessorn i social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet. Enligt 2 kap. 14 & tryckfrihetsförordningen prövas utlämnande av en allmän handling av den myndighet som förvarar handlingen, om det inte är föreskrivet att en annan myndighet skall göra detta. En erinran om detta finns i 15 kap. 6 % sekretesslagen. Där finns också, i paragrafens andra stycke, bestämmelser om vem på myndigheten som skall göra denna prövning. Regleringen innebär att i de fall någon enligt arbetsordning eller ett särskilt beslut är anförtrodd vården av den handling som begärs utlämnad, denne i första hand skall pröva begäran. I tveksamma fall skall han hänskjuta frågan till myndigheten, om detta kan ske utan tidsutdräkt eller annan olägenhet för sökanden. Samma sak gäller om den som har handlingen i sin vård vägrar att lämna ut handlingen eller lämnar ut den med förbehåll, och sökanden begär att frågan hänskjuts till myndigheten. Med myndigheten förstås i sammanhanget den eller de befattningshavare som i sin tjänst har behörighet att på myndighetens vägnar fatta beslut i saken. Vid statliga myndigheter är detta normalt myndighetens chef, om inte annat är föreskrivet.
Utgångspunkten är alltså att myndigheten - i det här fallet RMV - prövar frågan om utlämnande enligt tryckfrihetsförordningen och sekre- tesslagen. För att beslutsfunktionen skall få läggas på en annan myndighet krävs, enligt 2 kap. 14 & tryckfrihetsförordningen, särskilda skäl. Det är svårt att se några sådana skäl. Det saknas därför anledning att överväga någon annan ordning för Rättspsykiatriska forsknings- registret än den som normalt skall gälla. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.2.2 saknas skäl också från integritetssynpunkt att låta någon annan än den registeransvarige, alltså RMV, medverka i prövningen.
7.8.5 Utlämnande på ADB—medium
Utlämnande av uppgifter ur Rättspsykiatriska forskningsregistret blir huvudsakligen aktuellt i två situationer. I det ena fallet begärs uppgifter utlämnade för att användas för forskning i enlighet med registrets ändamål. Den andra situationen avser det fallet att utlämnandet grundar sig på offentlighetsprincipen.
När det gäller utlämnande för forskning i enlighet med ändamålen finns det inget behov av att i lag inskränka möjligheten att lämna ut uppgifterna på ADB-medium. Från forskningssynpunkt är det tvärtom uppenbart att denna möjlighet bör finnas. Avseende integritetsintresset
bör framhållas att ett utlämnande på ADB—medium i princip alltid innebär att ett nytt personregister kommer att inrättas hos mottagaren. Ett sådant inrättande kräver enligt gällande rätt Datainspektionens tillstånd. 1 avsnitt 7.8.8 tas ställning för att någon ändring i detta hänseende inte bör föreslås. RMV torde därför normalt inte med hänsyn till sekretessbestämmelserna i 7 kap. 16 & sekretesslagen kunna lämna ut uppgifterna på ADB-medium innan Datainspektionen har gett sitt tillstånd. Inspektionens tillståndsbeslut får förutsättas innehålla sådana föreskrifter för att förebygga risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten att uppgifterna riskfritt kan lämnas ut på ADB-medium.
Vad därefter angår ett utlämnande med stöd av Offentlighetsprincipen är en myndighet, som framgått av avsnitt 5.2.2, enligt tryckfrihetsför— ordningen inte skyldig att lämna ut allmänna handlingar på ADB- medium. Bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 åå tryckfrihetsförordningen innebär endast en skyldighet att tillhandahålla utskrifter eller att ge sökanden en möjlighet att ta del av handlingen på en bildskärm eller liknande.
En väsentlig begränsning i möjligheten att över huvud taget få ut några uppgifter ur registret följer emellertid, som tidigare nämnts, av sekretessen. Hos RMV är 7 kap. 1 och 16 åå tillämpliga. Sekretess gäller normalt för alla uppgifter i registret. Utrymmet att lämna ut uppgifter, som begärs med stöd av Offentlighetsprincipen, på ADB- medium är således starkt begränsat. Ett visst sådant utrymme finns dock. Man kan tänka sig den situationen att en forskare, vars forskning inte har godkänts av en forskningsetisk kommitté, begär att få ut uppgifter och att skaderisken kan undanröjas med ett förbehåll. I så fall föreligger en skyldighet att lämna ut uppgiften (jämför avsnitt 7.8.3). Även om utrymmet således är begränsat kan det likväl för att ge ett så gott integritetsskydd som möjligt övervägas att i registerlagen ta in en be- stämmelse som utesluter utlämnande på ADB-medium, utom då uppgifterna begärs för att användas i enlighet med registrets ändamål.
Hälsodatakommitténs förslag i betänkandet Hälsodataregister - Vårdregister (SOU 1995:95) till lag om hälsodataregister innehåller en bestämmelse om utlämnande på medium för automatisk databehandling (12 å i förslaget). Där anges att uppgifter i ett hälsodataregister får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om upp- gifterna skall användas för de ändamål som anges i lagens 3 &. Bestämmelser om begränsningar i möjligheterna att lämna ut uppgifter på ADB-medium finns även i andra registerförfattningar. Exempelvis innehåller lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister en be- stämmelse (17 å) som innebär att utlämnande på sådant medium får ske endast om det följer av lag eller förordning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av statistik.
Med hänsyn till att det rör sig om uppgifter i ett mycket integri— tetskänsligt register och till att ett visst, om än begränsat, utrymme finns för utlämnande som inte är förenligt med ändamålet bör en bestämmelse
införas som begränsar möjligheterna till utlämnande på ADB-medium. Någon anledning att tillåta utlämnande på ADB-medium i andra situationer än när det rör sig om användning i enlighet med registrets ändamål finns inte. Bestämmelsen bör därför innebära att sådant utlämnande skall få ske endast om mottagarens användning av uppgifter— na är förenlig med registrets ändamål.
7.8.6 Sökbegrepp
Personuppgifter fås fram ur ett register med hjälp av att uppgifter — t.ex. namn, personnummer eller brott - används som sökbegrepp. I det följande skall diskuteras vilka sökbegrepp som bör tillåtas. Från integritetssynpunkt finns det skäl att vara restriktiv med sökmöjligheter. Ett litet antal sökbegrepp ger ett större skydd för den personliga integriteten än ett stort antal. En begränsning av sökmöjligheterna minskar å andra sidan möjligheterna att använda registret för forskning och utvecklingsarbete.
Begränsningar av sökbegrepp finns i registerförfattningar, se t.ex. 19 & lagen (19931747) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäk- ringskassorna, 18 5 lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister och 20 5 lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.
Hälsodatakommittén föreslog att samtliga registeruppgifter i ett hälsodataregister skall få användas som sökbegrepp. För denna lösning anförde kommittén bl.a. följande skäl (SOU 1995:95 s. 121).
Hälsodataregister får inrättas för sådana ändamål som har ett högt samhällsintresse, såsom framställning av officiell statistik, forskning och epidemiologiska undersökningar. Det ligger i sakens natur att den registeransvariga myndigheten inte i förväg kan bestämma vilka registeruppgifter som är obehövliga som sökord för att utföra en arbetsu pgift inom ramen för dessa ändamål. Genom regleringen av innehål et i registret sker också en form av reglering av möjliga sökbegrepp. Ytterligare begränsningar av användningen av tillåtna registeruppgifter som sökbegrepp inskränker registrens användbarhet.
Om en sökordsbetgränsning 1nförs bör den i så fall inriktas på de mest känsliga uppgi terna i registren, främst de medicinska. Många av dessa hälsodata utgör å andra sidan grunden för att registret inrättats. Det framstår inte som särskilt konsekvent att i ena stunden tillåta att känsliga uppgifter ingår i ett register eftersom det följer av ändamålsbestämningen och i nästa stund förbjuda användaren att bruka uppgifterna för ändamålet. Detsamma kan gälla för andra känsliga uppgifter såsom medborgarskap och nationalitet.
En av de största fördelarna med ett dataregister jämfört med manuella register är att olika sökningar kan göras snabbt. Vi föreslår en snävt utformad ändamålsbestämmelse. Registret skall få innehålla endast de uppgifter som bedömts ha ett verkligt intresse för forskning och utvecklingsarbete. Som framgår av nästa avsnitt föreslås också mycket snäva regler när det gäller terminalåtkomst. Varje begränsning av antalet
sökord kan sägas begränsa möjligheterna för forskning och utvecklings- arbete i motsvarande mån. Eftersom några andra ändamål än forskning och utvecklingsarbete inte finns och innehållet har bestämts utifrån dessa ändamål kan inga uppgifter förutses vara ointressanta för sådant arbete. De anförda leder till att några begränsningar såvitt avser sökbegrepp inte bör göras.
Det bör i en särskild bestämmelse anges att de uppgifter som får ingå i registret också får användas som sökbegrepp. Som angetts i avsnitt 5.2.3 kan nämligen Datainspektionen meddela föreskrifter för register som innehåller sådana uppgifter som anges 12 å andra stycket datalagen. om inte regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrift i samma hänseende.
7.8.7 Terminalåtkomst
Tillhandahållande av uppgifter ur ett ADB-register kan ske på två sätt, terminalåtkomst eller utlämnande. Med terminalåtkomst avses en möjlighet att ta del av innehållet i registret med hjälp av t.ex. en bildskärm eller telefoni. Det innebär vidare att den som söker upplys— ningar har tillgång till hela registret. I sökningen kan denne interagera med registret. Ätkomsten till uppgifter är alltså omedelbar och en dialog kan föras med registret.
Vem skall då ha terminalåtkomst? Integritetshänsyn talar i detta fall med styrka för att en minirnilösning bör sökas. En första begränsning som kan ställas upp är därför att endast företrädare på RMV bör medges terminalåtkomst. I avsnitt 7.6.2 har konstaterats att verksamheten i anslutning till registret inte kommer att utgöra en självständig verksam- hetsgren. Sekretessen gäller alltså i och för sig inte gentemot den övriga verksamheten. Integritetsskäl får emellertid anses medföra att skäl saknas att medge terminalåtkomst för andra än de som är engagerade i verksamheten i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret. Ter— minalåtkomst bör därför endast medges befattningshavare inom verksam- heten i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret. Det kan dock finnas skäl att begränsa antalet personer även här. Vilka som bör ges terminalåtkomst där bör regleras av RMV internt. Utgångspunkten bör emellertid vara att endast några enstaka personer skall ha terminalåt- komst och att antalet skall begränsas till vad som är nödvändigt för att arbetet med registerföringen och den andra tillåtna behandlingen av personuppgifterna skall kunna utföras.
7.8.8 Användningen av personuppgifter efter utlämnande
När personuppgifter har lämnats ut från Rättspsykiatriska forsknings— registret till en forskare kommer en ny automatisk databehandling av personuppgifterna ofta vara aktuell. I avsnitt 7.7.4 konstaterades att en författningsreglering av krav på information eller samtycke i samband
med utlämnande inte är lämplig. Men bör forskarens användning av uppgifterna regleras i författning på något annat sätt?
Den nuvarande regleringen innebär att en forskare regelmässigt kommer att få ansöka om tillstånd hos Datainspektionen om han skall utföra en ny databehandling av uppgifter från registret. En konsekvens av en reglering av de register som forskarna kan komma att inrätta skulle bli att alla de registren skulle bli statsmaktsregister i stället. Datalagsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10) att tillståndsförfarandet skall slopas. I stället skall regler ges i en datalag som användarna är skyldiga att iaktta. En stor osäkerhet råder dock för närvarande angående vad som kommer att gälla i framtiden, bl.a. har en ny utredning fått uppdrag att överväga hur EG- direktivet skall införlivas i svensk lagstiftning och att lägga fram förslag till en ny lag på området (dir. 199591). Det är därför vanskligt att på detta stadium utforma en sådan reglering. Risken är stor att den snabbt blir inaktuell. Det nuvarande tillståndsförfarandet får därför anses vara åtminstone tills vidare tillräckligt. Forskarnas användning av personupp— gifterna bör därför inte författningsregleras.
7.9 Bevarande och gallring
Förslag: Personuppgifter i Rättspsykiatriska forskningsregistret skall få bevaras i högst 30 år efter det att en uppgift om personen från undersökningsförfarandet senast registrerades. Därefter får
uppgifterna i och för sig bevaras, men endast i sådan form att den enskilde varken direkt eller indirekt kan identifieras.
7.9.1 Bakgrund
Enligt direktiven skall utredningen analysera vilka för- och nackdelar en ordning utan krav på gallring efter viss tid för med sig ur både ett forsk- nings- och ett integritetsskyddsperspektiv.
Som framgått av avsnitt 5.2.5 är huvudregeln enligt arkivlagen att allmänna handlingar skall bevaras. Men gallring får ske. Därvid skall beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet. Vidare skall det efter gallring återstående arkivmaterialet tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov. Möjlighet finns, enligt arkiv- lagen, att meddela avvikande bestämmelser om gallring i lag eller förordning.
I 12 & datalagen föreskrivs att personuppgifter som inte längre behövs med hänsyn till registerändamålet skall utgå ur personregistret, om de
inte skall bevaras på grund av bestämmelser i författning eller myndig- hets beslut som meddelats med stöd av författning. Denna bestämmelse är dock inte ett sådant undantag som tar över arkivlagens bestämmelser. Datainspektionen kan för statsmaktsregister som innehåller känsliga personuppgifter meddela föreskrifter om bevarande och gallring. Det förutsätter bl.a. att regeringen eller riksdagen inte har meddelat föreskrifter i samma hänseende. Föreskrifter av sistnämnt slag gäller före arkivlagens bestämmelser.
Genom införandet av arkivlagen erhölls en generell reglering på lagnivå avseende bevarande och gallring av allmänna handlingar. I förarbetena till arkivlagen (prop. 1989/90z72 s. 50 ff.) uttalade departe— mentschefen att de särskilda författningar som reglerar olika aktsystem och register borde ses över. Han menade att det är rimligt att försöka få den annorlunda reglering av gallringsfrågorna, som i vissa fall kan vara behövlig i dessa författningar, systematiskt och logiskt mer sammanhän— gande. Vissa principer för regleringen ställdes därför upp i proposi- tionen. Framställningen utgick i och för sig från vissa lagar, bl.a. socialtjänstlagen, skatteregisterlagen och utsökningsregisterlagen, vilka avser mycket omfattande register. Något bör ändock nämnas om de principer som ställdes upp.
Departementschefen tog först upp en grundkonstruktion som innebär att en regel om gallring skall gälla om inte annat har föreskrivits och exemplifierade med socialtjänstlagen och skatteregisterlagen. Enligt honom kan detta rättsläge med fördel tjäna som grund för regleringen av gallringsfrågan på områden där, främst av integritetsskäl, arkivlagens regler behöver modifieras. En enhetlig reglering på de särskilda registerlagarnas områden skulle då ges den strukturen att gallring skall ske efter en bestämd tid, om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i lag eller med stöd av lag enligt vilken handlingen skall bevaras.
Hälsodatakommittén föreslog, när det gäller hälsodataregister, att gallring av uppgifter skall ske enligt arkivlagens regler. Enligt kommit- tén (SOU 1995:95 s. 127) ställs olika intressen mot varandra vid gallring i hälsodataregister. Att ett sådant register innehåller många och ibland mycket känsliga uppgifter hänförliga till enskilda individer talar, enligt kommittén, för gallring efter en viss närmare angiven tid. När det gäller skäl som talar i motsatt riktning tog kommittén upp bl.a. följande.
Utvärdering av nya behandlingsmetoder och epidemiologisk verksam- het kräver ofta tillgång till material insamlat under lång tid. En viktig omständighet att beakta är kontinuiteten i registerföringen. Många epidemiologiska undersökningar och forskningsprojekt förutsätter att man har tillgång till uppgifter som ligger långt tillbaka i tiden. .. Aven möjli heten att använda uppgifter för annan forskning medför att det är svart att fastställa en tidpunkt när uppgifterna inte längre behövs i registret. Det är också av stort intresse att kunna följa utvecklingen inom hälso— och sjukvårdens område under längre tidsperioder. Detta förutsätter att uppgifter bevaras.
Hälsodatakommitténs slutsats blev att de angivna omständigheterna talar för att arkivlagens principer om bevarande väger över datalagens principer att känsliga uppgifter skall få förekomma i personregister endast under en begränsad tid.
Det kan nämnas att lagen om vissa personregister för officiell statistik m.m. enligt huvudregeln föreskriver gallring när ändamålet är uppfyllt. Det innebär att gallring skall ske när uppgiften inte längre behövs för framställning av statistik. Regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får emellertid föreskriva undantag från huvudregeln för att tillgodose det nationella kulturarvet och forskningens behov. Därvid skall särskilt beaktas skyddet för den enskildes personliga integritet.
Enligt artikel 6 e) i EG—direktivet skall medlemsstaterna föreskriva att personuppgifter förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna samlades in eller för vilka de senare behandlades. Medlemsstaterna skall vidare, enligt samma punkt, vidta lämpliga skyddsåtgärder för de personuppgifter som lagras under längre perioder för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
7.9.2 En gräns för bevarande av personuppgifter
Givetvis är gallring ett sätt att öka skyddet för den personliga in— tegriteten. Eftersom Rättspsykiatriska forskningsregistret kommer att innehålla många mycket känsliga uppgifter, talar därför integritetsskäl med styrka för gallring av uppgifter i registret.
Forskning har i många sammanhang förts fram som ett tungt skäl för att vara restriktiv med gallring. Ett skäl för en sådan syn är att forskningsregister med visst fog kan sägas tillskapas i avsikt att åstadkomma något positivt, även för dem som registreras. På annat sätt kan det förhålla sig med register som används som underlag för beslut avseende enskilda. Där kan registerinnehållet användas mot den registrerade. Ett synsätt är att graden av integritetsintrång avtar med tiden, vilket innebär att om bevarande ändå måste ske under relativt lång tid, så framstår gallring därefter inte som lika angelägen längre. Det kan emellertid inte hävdas att integritetsaspekten helt försvinner. Det är också viktigt att komma ihåg att Rättspsykiatriska forskningsregistret skall innehålla personuppgifter som från integritetssynpunkt är mycket känsliga. Användaraspekter måste också vägas in. Det förevarande registret är endast avsett för forskning och liknande ändamål. En princip för gallring som omintetgjorde eller allvarligt försämrade möjligheterna att använda registret för forskning skulle göra hela registret meningslöst. Bl.a. longitudinell forskning ställer stora krav på bevarande.
I sammanhanget bör också, eftersom möjligheterna till gallring är be- gränsade, avidentifiering och kryptering uppmärksammas. Så små— ningom når man en punkt när det beträffande en viss person inte längre finns ett behov av att kunna fylla på med nya uppgifter. Senast inträffar
denna tidpunkt när personen avlider. Men om uppgifter avidentifieras eller envägskrypteras (se avsnitt 7.1.1) försvinner också möjligheterna att ta fram personakter o.dyl. Då blir registret bl.a. oanvändbart för en stor del av forskningsprojekten. Vad som skulle kunna användas är alltså kryptering där man med hjälp av en krypteringsnyckel kan återföra informationen till dess ursprungliga form. Fördelarna med en sådan form av kryptering framstår emellertid som begränsade eftersom sådan återföring kommer att aktualiseras förhållandevis ofta. De begränsningar som i avsnitt 7.8.7 har föreslagits när det gäller terminalåtkomst medför också att de personer som bör ha terminalåtkomst i princip också skulle ha tillgång till krypteringsnyckeln. Avidentifiering eller kryptering framstår således inte som en lämplig lösning på den aktuella frågan.
Utgångspunkten blir att gallring bör ske så fort forskningens intressen inte längre väger över. Frågan är om man efter en viss tid när denna punkt och, om så är fallet, när den inträffar.
Skall registret kunna användas på avsett vis för forskning och utveck- lingsarbete måste uppgifterna bevaras under relativt lång tid. Dessa intressen får anses väga över integritetsaspekter under den tiden. Vissa resonemang tyder dock på att uppgifterna efter en viss tid inte längre är lika intressanta för ett större antal forskningsprojekt. Så småningom når man alltså en punkt där en uppgift är av sådan ålder att det ofta inte är lika intressant att kunna få fram information om den person som uppgiften avser. Detta minskade intresse får anses medföra att det från integritetssynpunkt inte är rimligt att uppgifter bevaras i Rättspsykiatris- ka forskningsregistret efter denna tidpunkt på ett sådant sätt att personen kan identifieras.
Ett alternativ som har diskuterats är att endast ett fåtal uppgifter skulle finnas kvar. Från forskarhåll har därvid hävdats att uppgifter om personens identitet, utfallet av undersökningen och de brott som han fällts för bör finnas kvar. Skillnaden från integritetssynpunkt jämfört med att bevara alla uppgifter framstår emellertid närmast som för- sumbar. Redan den omständigheten att den enskilde förekommer i registret är synnerligen integritetskänsligt.
I stället bör därför en gräns dras för hur länge uppgifter som är hänförliga till en person får bevaras i registret. Var gränsen bör gå kan inte sägas exakt. En gräns som innebär att uppgifter som medför att en person direkt eller indirekt kan identifieras får bevaras i registret i högst 30 år efter det att en uppgift om den aktuella personen från undersök- ningsstadiet registrerades framstår dock som en rimlig avvägning mellan de olika intressen som här gör sig gällande.
Alla uppgifter om en person som har varit föremål för flera under— sökningar kan med förslaget bevaras i registret fram till dess 30 år har förflutit från det att undersökningsuppgifter om personen senast togs in i registret. Regeln innebär att, om en person registreras i unga år och sedan återfaller och undersöks utan att någon 30-årsgräns passeras, uppgifter om denne kan finnas i registret trots att sekretess inte längre
gäller. Sekretessen enligt 7 kap. 1 & sekretesslagen för uppgift i allmän handling gäller nämligen i längst 70 är. Situationen är dock närmast av teoretisk natur. Tidsbegränsningarna av sekretessen i sekretesslagen bygger dessutom på tanken att uppgiften, när sekretess inte längre gäller, från integritetssynpunkt är mindre känslig. Någon särskild be- stämmelse för denna situation bör därför inte utformas.
7. 10 Genomförandet
Förslaget beräknas inte ge upphov till några kostnader som kräver ökade anslag. Det bör kunna träda i kraft den 1 juli 1997.
7.10.1 Ekonomiska konsekvenser av förslaget
Förslaget innebär att ett register som inte finns i dag - Rättspsykiatriska forskningsregistret - skall inrättas och att RMV skall vara registeran— svarig. RMV för redan Rättspsykiatriska ärenderegistret. Det blir således närmast aktuellt med viss nyprogrammering. Denna beräknar RMV kunna bekosta genom tillgängliga medel i form av upparbetade överskott.
I ett initialskede måste inmatning av uppgifter från gamla ärenden ske. Därefter skall en större datamängd kontinuerligt underhållas. RMV beräknar dock att verksamheten i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret skall kunna bedrivas av befintlig personal. Möjligen kan en kraftfullare server, i vart fall på sikt, behövas. Den beräknas dock kunna finansieras med investeringsanslag.
Det sagda innebär alltså att RMV beräknar kunna utföra sina åligganden enligt förslaget utan ytterligare anslag.
En hel del av de uppgifter som enligt förslaget skall ingå i registret finns redan hos RMV. Förslaget innebär dock att domstolarna, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen ges skyldighet att lämna vissa uppgifter till Rättspsykiatriska forskningsregistret, som man i dag inte är skyldig att lämna. För domstolarnas del är det nya att en skyldighet att skicka kopior av domar i mål där & 7-intyg har inhämtats slås fast i författning. Sådana domar skickas emellertid redan i dag till stor del. Det nuvarande förfarandet bygger på en överenskommelse mellan Domstolsverket och RMV. För Socialstyrelsens och Krirninalvårdsstyrel- sens del handlar det om att göra vissa sökningar i sina register och att på ADB-medium vidarebefordra dessa uppgifter. I ett initialskede kan också krävas vissa ändringar i befintliga dataprogram. Uppgiftsskyldig-
heten enligt förslaget kan emellertid inte beräknas ge upphov till några kostnader som kräver ökade anslag.
7. 10.2 Ikraftträdandet
Förslaget avser inrättande av ett register som tidigare inte funnits. Några övergångsbestämmelser är därför inte nödvändiga. Detta gäller även ändringarna som föreslås i redan befintliga författningar.
Några förberedelser, som medför att ikraftträdandet skall behöva dra ut på tiden, krävs inte. Det gäller både RMV och andra berörda myndig- heter. Avgörande för ikraftträdandet är därför endast beredningen. Mot bakgrund av det sagda bör tidpunkten för ikraftträdandet kunna sättas till den 1 juli 1997.
8. Författningskommentar
8.1. Förslaget till lag om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin
Förslaget innebär att en särskild lag skall reglera Rättspsykiatriska forskningsregistret och att en förordning skall komplettera lagen. RMV skall vara registeransvarig. Registret är inte ett sådant hälsodataregister som avses i Hälsodatakommitténs betänkande Hälsodataregister - Vårdregister ( SOU 1995:95 ). Denna fråga har utvecklats i allmän- motiveringen (avsnitt 7.2.3 och 7.4.2)
Inledande bestämmelse
1 & Rättsmedicinalverket får för de ändamål som anges i 2 5 med hjälp av automatisk databehandling föra ett särskilt personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin (Rättspsykiatriska forskningsregistret).
Paragrafen anger att RMV med hjälp av automatisk databehandling får föra ett särskilt personregister för vissa bestämda ändamål vilka anges i2 &. Registret benämns Rättspsykiatriska forskningsregistret. Skälen för valet av detta namn har angetts i avsnitt 7.1.3.
Termen personregister har här samma innebörd som den har i datalagen. I EG—direktivet är det centrala begreppet behandling av personuppgifter. I Datalagsutredningens förslag till en ny datalag (se vidare avsnitt 5.2.3) används också en sådan terminologi. Det kunde övervägas att i lagen använda begrepp som bättre ansluter till EG- direktivet. Frågan om hur EG—direktivet skall införlivas med svensk lagstiftning utreds emellertid för närvarande (dir. 1995:91). Det framstår därför än så länge som mest ändamålsenligt att använda det traditionella registerbegreppet.
Registerändamål
2 & Rättspsykiatriska forskningsregistret får inrättas, föras och i övrigt användas endast för
1. forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté eller
2. uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av Rättsmedicinalver- kets verksamhet 1nom rättspsykiatrin.
I paragrafen anges de ändamål som Rättspsykiatriska forskningsregistret får inrättas, föras och i övrigt användas för. Bestämningen av ändamålen är av stor betydelse från integritetssynpunkt. Den internationella regleringen ställer också stora krav på att ändamålen preciseras. Paragrafen har utformats med hänsyn till detta. Bestämningen av ändamålen är vidare av central betydelse för vilka uppgifter registret skall få innehålla.
Det ena ändamålet är forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté. Någon legaldefinition av begreppet forskning finns inte. Vad som avses med forskning har emellertid utvecklats i avsnitt 7.2.2, varför det hänvisas dit. Det skall vidare röra sig om forskning inom rättspsykiatrin. Med rättspsykiatri avses rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet samt rättspsykiatrisk vård (se avsnitt 2.1). Slutligen skall forskningen ha godkänts av forskningsetisk kommitté. Denna del av ändamålsbestämningen har givetvis störst betydelse på det stadiet att det är aktuellt att använda uppgifter ur registret för ett forskningsprojekt. Men även inrättandet och förandet skall göras med inriktning på att det handlar om godkänd forskning. Med forskningsetisk kommitté avses en sådan kommitté som beskrivits i avsnitt 3.4. För närvarande finns sex regionala kommittéer som är knutna till en medicinsk fakultet i respektive region. Dessutom finns fyra lokala kommittéer. Avsikten med att ställa upp ett krav på godkännande av forskningsetisk kommitté är, som utvecklats i avsnitt 7.2.2., att uppgifterna i registret endast skall användas för sådan forskning som motsvarar de etiska krav och krav på kvalitet och vetenskaplighet som bör ställas.
Godkännande av forskningsetisk kommitté kan ha betydelse vid prövningen av om det rör sig om forskning. Exempelvis lämnas godkännande i princip endast när det rör sig om projekt som enligt den prövande kommittén är att betrakta som forskning. Rör det sig om t.ex. uppsatsarbete under en akademisk utbildning, händer det att kommittén
uttalar sig om projektet från etisk synpunkt. Någon fullständig prövning görs emellertid inte, varför ett formellt godkännande inte heller kan bli aktuellt.
Det åligger RMV som registeransvarig att kontrollera att den som begär att få använda uppgifter ur Rättspsykiatriska forskningsregistret för forskningsändamål gör detta för ett projekt som är godkänt av en forskningsetisk kommitté. Givetvis skall den registeransvarige också tillse att det rör sig om forskning inom rättspsykiatrin. Om begäran att få ut uppgifter ur registret grundar sig på tryckfrihetsförordningen , skall RMV endast pröva huruvida uppgifterna kan lämnas ut enligt sekre- tesslagen (se avsnitt 7.8.3). Vid ett sådant utlämnande får uppgifterna i enlighet med 14 å andra stycket inte lämnas ut på ADB-medium.
Det andra ändamålet är uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av RMV:s verksamhet inom rättspsykiatrin (se avsnitt 7.2.3). Härmed avses alltså utvecklingsarbete inom RMV. Uppföljning avser att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång angivet i termer av t.ex. behovstäckning, produktivitet och nyckeltal. Uppföljning syftar till att ge en översiktlig bild av verksam— hetens utveckling och att fungera som en signal för avvikelser som bör beaktas. Utvärdering avser analys och värdering av kvalitet, effektivitet och resultat hos en verksamhet i förhållande till de mål som bestäms för denna. Kvalitetssäkring är en utvärderingsprocess i vilken man fortlö- pande och systematiskt beskriver, mäter och värderar kvaliteten i den egna verksamheten i relation till de mål som lagts fast.
Det är av flera skäl viktigt att skilja mellan forskning och utvecklings- arbete. Inte minst gäller detta med hänsyn till att forskning skall ha godkänts av forskningsetisk kommitté. Var gränsen närmare skall dras i olika fall är inte möjligt att ange, utan detta får lösas i den praktiska tillämpningen. Ett godkännande talar givetvis, som tidigare nämnts, för att det rör sig om forskning. I sådana fall kan prövningen förutses ofta bli relativt enkel. Men projekt som saknar godkännande och som är att betrakta som forskning får inte betecknas som utvecklingsarbete och därigenom ges tillgång till uppgifterna i registret. Utformningen av bestämmelsen är avsedd att begränsa risken för att så sker. Utvecklings- arbete är relativt klart definierat. Översiktligt kan sägas att utvecklings- arbete genomgående avser frågeställningar som är direkt relaterade till RMV:s verksamhet, t.ex. huruvida kvaliteten motsvarar uppställda mål. Om syftet eller ett av syftena med ett projekt saknar denna koppling, rör det sig inte om utvecklingsarbete. Då får uppgifterna i registret inte användas, såvida det inte rör sig om forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté.
Registeransvar 3 & Rättsmedicinalverket är registeransvarig.
Enligt paragrafen är RMV registeransvarig för Rättspsykiatriska forskningsregistret. Skälen för denna lösning har angetts i avsnitt 7.3.
Med registeransvaret följer enligt datalagen ett antal skyldigheter. Den registeransvarige är skyldig att iaktta att personregister inrättas och förs så att inte otillbörligt intrång uppkommer i registrerads personliga integritet. Därvid skall särskilt iakttas bl.a. att registret förs för ett bestämt ändamål.
Registerinnehåll
4 & Rättspsykiatriska forskningsregistret får innehålla uppgifter om en person beträffande vilken rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991: 1137) om rättspsykiatrisk undersökning eller intyg enligt 7 5 lagen
(1991:2041) om särskild personundersökning i brottmål, m.m. har utfärdats eller motsvarande utlåtande eller intyg enligt äldre lagstiftning. Registret får dock inte innehålla uppgifter om en person vilka härrör från ett brottmål där åtalet mot denne helt har ogillats.
För varje person får registreras endast de uppgifter som anges i 5 - 9 åå.
I paragrafens första stycke anges vissa yttre ramar när det gäller innehållet i Rättspsykiatriska forskningsregistret. Där anges den personkrets som det över huvud taget kan bli aktuellt att registrera uppgifter om. Bestämmelsen är begränsande. Endast uppgifter om de personer som nämns får alltså registreras.
Uppgifter får registreras om personer beträffande vilka rättspsykiat- riskt utlåtande eller å 7-intyg har utfärdats. Vidare får uppgifter registreras om personer som har genomgått motsvarande undersökningar enligt äldre lagstiftning. Det sagda gäller dock endast om personen har fällts till ansvar för någon gärning i det mål där utlåtandet eller intyget har utfärdats. Om åtalet i dess helhet har ogillats, får registrering av uppgifter från det målet således inte ske. Det gäller oavsett vad domstolen har grundat ogillandet på. Ogillande på grund av t.ex. förekomsten av en objektiv ansvarsfrihetsgrund (nödvärn, m.m.) eller preskription skall alltså behandlas på samma sätt som ett ogillande grundat på bristande bevisning. Å andra sidan får registrering ske även om någon påföljd inte har dömts ut. Det är tillräckligt att den tilltalade har fällts till ansvar för en brottslig gärning. Det är inte heller nöd- vändigt att den gärning som den tilltalade fälls till ansvar för var aktuell när undersökningen utfördes. Skälen för den valda lösningen har angetts i avsnitt 7.5.1.
Eftersom uppgifter inte skall registreras när åtalet har ogillats får RMV avvakta domstolsprövningen. Några uppgifter skall alltså inte föras in i Rättspsykiatriska forskningsregistret dessförinnan. Om åtalet inte har ogillats av första instans, behöver RMV inte avvakta att domen vinner laga kraft. Skulle åtalet i dess helhet därefter ogillas i högre instans, får de uppgifter som tidigare registrerats från det aktuella målet tas bort. Denna lösning har valts eftersom RMV inte får uppgifter om laga kraft eller om överklaganden. Det får anses försvarligt att upp— gifterna registreras sedan åtalet har prövats i en instans. En annan ordning skulle tvinga fram ett relativt omfattande uppgiftslämnande från domstolarna till Rättspsykiatriska forskningsregistret.
Givetvis innebär det faktum att uppgifter om en person inte får registreras avseende ett mål där åtalet har ogillats inte att uppgifter som finns registrerade sedan tidigare avseende ett annat mål skall tas bort. Inte heller utgör ett sådant ogillande hinder mot att i framtiden registrera uppgifter om en person, om förutsättningarna för registrering då är uppfyllda.
I de följande paragraferna anges vilka uppgifter som får registeras om varje person. Frågan har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 7.5.2.
I andra stycket anges att endast de uppgifter som särskilt anges i de följande paragraferna, 5 - 9 åå, får registreras. Begränsningar finns således vad gäller dels vilka personer som uppgifter får registreras om (förevarande paragraf), dels vilka uppgifter som får registreras om dessa personer (5 — 9 åå). Regleringen i de följande paragraferna innebär i korthet att uppgifter kan registreras som avser personens identitet, ålder, härkomst o.dyl, undersökningsförfarandet och resultatet av detta, brott och påföljder samt verkställigheten. När det gäller verkställigheten är det uppgifter om rättspsykiatrisk vård och om verkställighetstider för fängelsestraff som får registreras.
Det ankommer på regeringen att närmare precisera de uppgifter som, inom de uppställda ramarna, får registreras. Dessa föreskrifter har karaktären av verkställighetsföreskrifter (jfr 8 kap. 13å regerings- formen). Något bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter behövs därför inte.
Så För varje person får registreras uppgifter om namn, person- nummer, ålder, kön, medborgarskap, ursprungsland, hemkommun och sysselsättning.
I paragrafen anges de uppgifter som får registreras om en person och som kan sägas utgöra grunduppgifter om identitet och liknande. De uppgifter som får registreras är uppgifter om namn, personnummer,
ålder, kön, medborgarskap, ursprungsland, hemkommun och sysselsätt- ning.
6 å För varje person får registreras uppgifter från undersökningsför- farandet som avser
vilken domstol som har begärt undersökningen, frihetsberövanden i målet, de brott som personen är misstänkt för i målet, undersökningsenhet och ansvarig undersökningsläkare, undersöknin ens resultat och diagnostiska bedömningar, förslag till paföljd eller straff samt bedömningar av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor.
FPS/'PPJNZ—
I paragrafen anges de uppgifter som får registreras från rättspsykiatriska undersökningar, å 7-intyg och yttranden från Socialstyrelsens rättsliga råd. Samma uppgifter får registreras från motsvarande undersökningar enligt äldre lagstiftning.
Med undersökningens resultat, p. 5, avses de ställningstaganden som görs i de frågor rätten skall ha svar på. Det innebär vad gäller rättspsy- kiatriska undersökningar, enligt den nuvarande terminologin, be— dömningar av om allvarlig psykisk störning förelåg vid brottet, om allvarlig psykisk störning föreligger vid undersökningen, om förut- sättningar för rättspsykiatrisk vård föreligger och om återfallsrisk föreligger till följd av störningen. När det gäller å 7-intyg innebär detta
bedömningar av om allvarlig psykisk störning föreligger eller inte, om behov av rättspsykiatrisk undersökning föreligger och om förutsättningar för rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning föreligger. Med diagnostiska bedömningar avses uppgifter som i dag registreras i Rättspsykiatriska ärenderegistret och som avser diagnoser och resultat av undersökningar.
7 å För varje person får registreras uppgifter från domar i mål där sådant utlåtande eller intyg som anges i 4 å har utfärdats avseende l. utgången i ansvarsdelen,
2. utdömd påföljd och
3. beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 å utlänningslagen(1989: 529).
Paragrafen anger vilka uppgifter som får registeras från allmänna domstolar. Har målet prövats i flera instanser får uppgifter registreras från samtliga instanser. Enligt p.1 får de brott registreras som den tilltalade har dömts för. Den påföljd som har dömts ut får, enligt p. 2, registreras.
8 å För varje person som av domstol har överlämnats till rättspsykiat- risk vård eller dömts till fängelse får, enligt vad som anges i andra styck— et, registreras uppgifter om vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsyki- atrisk vård. Uppgifter enligt första stycket får avse . när värden har påbörjats och upphört, 2. på vilka sjukvårdsinrättningar personen har vårdats samt 3. vilka diagnoser som har ställts för utskrivningar.
Av paragrafens första stycke följer att de vårduppgifter som får registreras endast är sådana som avser rättspsykiatrisk vård. I första hand torde paragrafen få betydelse för den som av domstol har överlämnats till rättspsykiatrisk vård. Men även den som är intagen i anstalt kan, som framgår av 1 å andra stycket 3 LRV, få rättspsykiatrisk vård under anstaltsvistelsen.
Vilka uppgifter om rättspsykiatrisk vård som får registreras anges i andra stycket. Med att värden har påbörjats respektive upphört avses påbörjande och upphörande av varje vårdtillfälle. En person som är föremål för rättspsykiatrisk vård kan under vårdtiden flyttas mellan olika sjukvårdsinrättningar. En flyttning innebär i administrativt hänseende att ett vårdtillfälle avslutas och att ett nytt påbörjas.
9 å För varje person som har dömts till fängelse får, när verkställig— heten helt eller delvis har skett enligt lagen (19g74: 203) om kriminalvård i anstalt, uppgifter registreras om när verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt när villkorlig frigivning och avbrott 1 verkstäl- ligheten har skett.
I paragrafen anges vilka uppgifter som får registreras om personer som har dömts till fängelse. Uppgifter får dock registreras om fängelsestraff
endast om detta helt eller delvis har verkställts i anstalt enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Denna begränsning utesluter registrering av uppgifter när verkställigheten av ett utdömt fängelsestraff i dess helhet har skett genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Denna begränsning har gjorts eftersom rättspsykiatrisk vård vid verkställighet av ett fängelsestraff kan bli aktuell endast när detta verkställs i anstalt (jämför 1 å andra stycket 3 LRV). Det sagda innebär att om ett fängelsestraff i huvudsak verkställts genom intensivövervak- ning med elektronisk kontroll men en del av verkställigheten t.ex. på grund av misskötsamhet har skett i anstalt, uppgifter från den sistnämnda delen får registreras.
Skälen till att uppgifter om verkställighet av fängelsestraff får registreras har angetts i avsnitt 7.5.2. De uppgifter som får registreras är när verkställigheten har påbörjats och avslutats. Vidare får tidpunkten för villkorlig frigivning och avbrott i verkställigheten av fängelsestraffet registreras. Det sagda innebär att uppgifterna om återupptagen verkstäl— lighet, t.ex. efter förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet, också får registreras.
Uppgiftsskyldighet
10 å Domstol, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall till Rättspsykiatriska forskningsregistret lämna uppgifter enligt 7 - 9 åå.
Redan i dag finns föreskrifter om skyldighet att lämna rättspsykiatriska undersökningar, å 7-intyg och domar i mål där rättspsykiatriskt utlåtande har inhämtats till RMV (se avsnitt 7.6.1). I förevarande paragraf föreskrivs att domstolar, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall lämna uppgifter enligt 7 - 9 åå till Rättspsykiatriska forskningsregistret. Regleringen innebär dels att de angivna myndigheterna ges en skyldighet att lämna vissa uppgifter till registret, dels att dessa myndigheter kan lämna uppgifterna utan hinder av eventuell sekretess. Frågan om undanröjande av sekretesshinder för att uppgifter skall kunna lämnas till Rättspsykiatriska forskningsregistret har behandlats i allmämnotivering- en, avsnitt 7.6.2., varför det hänvisas dit.
Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten bör finnas i för- ordningar. Eftersom dessa föreskrifter har karaktären av verkställighets- föreskrifter (jfr 8 kap. 13 å regeringsformen), behövs inget bemyndi— gande för regeringen att föreskriva om dessa. Förslag till bestämmelser av nu aktuellt slag finns i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m., förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem samt förordningen(1993: 1058) om sjukvårdsregister hos Socialstyrelsen för forskning och statistik (se avsnitt 8.3 - 8.5). Därutöver bör i en förordning till registerlagen ges närmare bestämmel- ser om vilka uppgifter som bör lämnas om de personer som uppgifts-
skyldigheten enligt regleringen i de nyss nämnda förordningarna omfattar.
Socialstyrelsens och Krirninalvårdsstyrelsens uppgiftslämnande förut— sätter att dessa myndigheter från RMV erhåller vissa uppgifter. RMV:s uppgiftslämnande till dessa myndigheter regleras i 14 å första stycket.
Någon särskild bestämmelse som ger RMV rätt att i Rättspsykiatriska forskningsregistret föra in uppgifter som myndigheten erhållit på ADB- medium har inte ansetts nödvändig, eftersom uppgiftslämnandet till registret skall ske med stöd av författning (se 2 å andra stycket 4 datalagen).
Det får förutsättas att Socialstyrelsens och Krirninalvårdsstyrelsens uppgiftslämnande kommer att ske på ADB-medium. Någon särskild reglering av detta i förevarande lag behövs emellertid inte. RMV:s lämnande av uppgifter på ADB-medium till de två andra myndigheterna regleras visserligen i 14 å. Detta beror emellertid på att i den paragrafen förbjuds allt utlämnande på ADB-medium från Rättspsykiatriska forskningsregistret utan sådant som särskilt nämns.
Sökbegrepp
11 å Som sökbegrepp får användas uppgifter vilka enligt 4 å får ingå i registret.
Enligt paragrafen får samtliga uppgifter som ingår i registret användas som sökbegrepp. Frågan har behandlats i avsnitt 7.8.6. Med hänsyn till att registret skall användas för forskning och utvecklingsarbete skulle be- gränsningar av antalet sökord kraftigt begränsa registrets användbarhet. Lösningen får anses försvarlig med hänsyn till de andra regler som har ställts upp till skydd för den personliga integriteten.
Utgångspunkten enligt datalagen är att samtliga i ett personregister ingående uppgifter får användas som sökord. Datainspektionen har emellertid möjlighet att meddela föreskrifter, t.ex. avseende sökord, om frågan inte är reglerad av riksdagen eller regeringen. I registerlagen bör därför klart anges vad som skall gälla för användningen av sökord.
Terminalåtkomst
12 å Endast den på Rättsmedicinalverket som har arbetsuppgifter vilka nödvändiggör terminalåtkomst till Rättspsykiatriska forskmngsregistret får ha sådan åtkomst.
Antalet personer med terminalåtkomst skall av Rättsmedicinalverket begränsas till vad som är nödvändigt för att verksamheten med Rättspsykiatriska forskningsregistret skall kunna bedrivas.
I paragrafen regleras vad som gäller om terminalåtkomst. Som angetts i avsnitt 7.8.7 bör det antal personer som medges terminalåtkomst vara så begränsat som möjligt, eftersom registret innehåller mycket känsliga
uppgifter. Enligt paragrafens första stycke skall över huvud taget endast den som på RMV har arbetsuppgifter som nödvändiggör terminalåtkomst till Rättspsykiatriska forskningsregistret kunna medges sådan åtkomst.
Av andra stycket följer dessutom att antalet personer skall begränsas så mycket som möjligt. Antalet skall begränsas till vad som är nödvän— digt för att arbetet med registreringen och annan tillåten behandling skall kunna utföras. Det ankommer på RMV att i intern reglering utforma närmare bestämmelser om detta.
Information
13 å Rättsmedicinalverket skall se till att de personer som registreras i Rättspsykiatriska forskningsregistret på lämpligt sätt är informerade om registret. Informationen skall 1nnehålla upplysningar om
1. vem som är registeransvarig,
ändamålen med registret, vilka uppgifter reg1stret får innehålla, de huvudsakliga användarna,
de sekretess— och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret, rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (l973z289) samt de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling och bevarande av uppgifter som gäller för registret.
& mgAwp
Enligt paragrafen skall RMV se till att de personer som ingår i Rättspsykiatriska forskningsregistret på lämpligt sätt är informerade om registret. Informationen skall lämnas när det kan bli aktuellt med registrering. De uppgifter som får registreras härrör från olika stadier i ett brottmål. Det rör sig vanligen om uppgifter från den eller de undersökningar som har utförts i ett mål, från domen eller domarna i målet och från verkställighetsstadiet. Alla dessa uppgifter kommer inte att registreras samtidigt. Normalt kommer vid ett första tillfälle uppgifter registreras från undersökningsförfarandet och från domen i första instans (jämför 4 å). Därefter kommer de övriga uppgifterna att efterhand registreras. Informationen skall lämnas innan registrering är aktuell för första gången, alltså i samband med undersökningen. Ny information behöver inte lämnas i samband med de övriga registreringarnai samma mål. Om samma person senare återkommer i ett nytt brottmål, skall emellertid information lämnas igen. Informationen tillställs lämpligen den enskilde i form av någon trycksak i kombination med muntlig information från den undersökande läkaren eller annan lämplig person.
Information skall lämnas om vem som är registeransvarig, ändamålen med registret och vilka uppgifter som får registreras. Vidare skall de huvudsakliga användarna anges. Härmed avses att den enskilde ges en beskrivning av vad ändamålsbestämningen innebär när det gäller de huvudsakliga kategorier av användare som är aktuella. Punkterna 5 - 7 kräver inte ytterligare kommentarer.
Lämpligen bör närmare föreskrifter meddelas om informationsläm- nandet av RMV.
Utlämnande av uppgifter
14 å Rättsmedicinalverket skall till Socialstyrelsen och Krirninal- vårdsstyrelsen på medium för automatisk databehandling lämna de uppgifter som är nödvändiga för att dessa myndigheter skall kunna lämna uppgifter enligt 10 å till Rättsmedicinalverket.
Uppglfter från Rättspsykiatriska forskningsregistret får, utöver vad som sägs i första stycket, lämnas ut på medium för automatisk databe- handling endast om uppgifterna skall användas för det ändamål som anges i 2 å 1.
Paragrafen reglerar utlämnande av uppgifter på ADB—medium. I paragrafens första stycke anges att RMV till Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall lämna vissa uppgifter på ADB-medium. De uppgifter som RMV skall lämna är sådana som är nödvändiga för att Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall kunna lämna uppgifter enligt 10 å till RMV. Utformningen av bestämmelsen innebär dessutom att den sekretess som gäller för uppgifterna hos RMV inte hindrar att de lämnas till Socialstyrelsen och till Kriminalvårdsstyrelsen.
Utlämnande av uppgifter för användning i enlighet med ändamålen aktualiseras, utöver vad som sägs i paragrafens första stycke, endast när uppgifterna enligt 2 å 1 skall användas för forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté. Det andra ändamålet är nämligen RMV:s eget utvecklingsarbete och då är utlämnande inte aktuellt. Enligt paragrafens andra stycke får utlämnande på ADB- medium, utöver vad som anges i det första stycket, ske endast om upp- gifterna skall användas för forskning inom rättspsykiatrin som har godkänts av en forskningsetisk kommitté.
En begäran om utfående av uppgifter skall - om någon uppgiftsskyl- dighet inte föreligger - på vanligt sätt prövas enligt sekretesslagen . Den prövningen skall göras oavsett i vilken form uppgifterna skall lämnas ut. I förevarande paragraf regleras endast i vad mån utlämnande får ske på ADB-medium.
Som utvecklats i avsnitt 7.8.5 torde RMV normalt inte, med hänsyn till sekretessbestämmelserna i 7 kap. 16 å sekretesslagen , kunna lämna ut uppgifter på ett ADB-medium utan att den sökande har erhållit tillstånd från Datainspektionen att inrätta ett personregister. Dessutom föreslås att sekretess enligt 7 kap. 1 å sekretesslagen skall gälla för uppgifter i Rättspsykiatriska forskningsregistret( se avsnitt 7.8.2).
Det bör ankomma på regeringen att närmare precisera de uppgifter som RMV skall lämna till Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen. Eftersom dessa föreskrifter har karaktären av verkställighetsföreskrifter (jfr 8 kap. 13 å regeringsformen), behövs inget bemyndigande för regeringen att föreskriva om dessa.
Bevarande och gallring
15 å Uppgift som ensam eller tillsammans med andra uppgifter är hänförlig till en identifierad eller identifierbar person får bevaras i Rättspsykiatriska forskningsregistret i högst trettio år efter det att en uppgift enligt 6 å om personen senast registrerades. Andra uppgifter får bevaras utan krav på gallring.
I paragrafen anges vad som gäller för bevarande av uppgifter i Rättspsy- kiatriska forskningsregistret. Den tar över datalagens och arkivlagens bestämmelser. Bestämmelsen har utformats efter en avvägning mellan forskningsintressen och integritetshänsyn (se avsnitt 7.9).
Uppgift som ensam eller tillsammans med andra uppgifter är hänförlig till en identifierad eller identifierbar person får bevaras i högst 30 år.
Tiden räknas från det att en uppgift som avses i 6 å om den aktuella personen senast registrerades. Om en person t.ex. har undersökts i ett tidigare mål, får även uppgifterna från det tidigare målet bevaras under de 30 år som de senaste uppgifterna får bevaras.
Den begränsade tiden för bevarande avser endast en uppgift som ensam eller tillsammans med andra uppgifter är hänförlig till en identifierad eller identifierbar person. Utformningen ansluter till Datalagsutredningens förslag i slutbetänkandet En ny datalag (SOU 1993:10) till definition av begreppet personuppgift (se t.ex. s. 372 f.). Det är en något mera vidsträckt definition än den nuvarande i datalagen. Tidsbegränsningen gäller för alla uppgifter som direkt eller indirekt går att härleda till en individ, oavsett hur stora resurser som krävs för att knyta uppgifterna till en enskild. Det rör sig alltså här inte bara om sådana personuppgifter som personnummer och namn. Andra uppgifter om t.ex. vilka brott som har begåtts, var personen dömts och hur verkställigheten skett kan medföra att personen är identifierbar. För sådana uppgifter gäller alltså den begränsade tiden. Uppgifter som inte är hänförliga till en viss person får däremot, enligt paragrafens andra mening, bevaras utan krav på gallring.
8.2. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
7kap. lå
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 å, inom hälso— och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållan- den, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, fastställande av könstillhörighet, abort,
sterilisering, kastrering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar. Sekretess enligt detta stycke gäller också i Rättsmedicinalverkets verksamhet enligt lagen (I996.'000) om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin.
Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och Sjukvård.
Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patientjournal inom enskild hälso— och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas. . I råga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio ar
En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får utan hinder av sekretessen upp ift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (19841114 ) om insemination, lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen(1988: 1472).
I paragrafens första stycke har ett tillägg gjorts. Innebörden av tillägget är att sekretessen enligt paragrafens första stycke skall gälla också i RMV:s verksamhet i anslutning till Rättspsykiatriska forskningsregistret. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.8.2 torde sekretessbestämmelserna i paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse inte vara tillämpliga på verksamheten i anslutning till registret. Den enda sekretessbe- stämmelse som enligt gällande rätt är tillämplig på uppgifter i registret är 7 kap. 16 å. Som har framhållits i den allmänna motiveringen kan ett så begränsat sekretesskydd som den paragrafen ger inte godtas.
Genom tillägget i första stycket i förevarande paragraf kommer sekretess att gälla för uppgifterna i registret, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller hans närstående lider men. Presumtionen är alltså för sekretess. Innebörden härav är att en skadeprövning såvitt gäller berörda personer måste ske i varje särskilt fall, alltså varje gång uppgifter lämnas ut från registret. För att uppgifter skall kunna lämnas ut fordras i praktiken att RMV har kännedom inte bara om vem sökanden är utan också om vilket syfte denne har med sin begäran. Ett rutinmässigt utlämnande efter en mera generell skadepröv- ning är inte möjligt. Den här aktuella regeln har därmed en annan utformning än regeln i femte stycket, som avser uppgiftslämnande mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommuna- la hälso- och sjukvården för statistik, forskning och administration, (se härom avsnitt 7.8.2).
8.3. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
30 a å Har ett intyg enligt 7 å lagen (1991. 2041) om särskild person- undersökning i brottmål, m.m. inhämtats i målet, skall en kopia av domen sändas till Rättsmedicinalverket inom en vecka. Vad som nu sagts gäller dock inte om kopia av domen enligt 30å skall skickas till Rättsmedicinalverket.
I paragrafens första mening ges domstolen en skyldighet att till Rättspsykiatriska forskningsregistret skicka en kopia av domar i brottmål därå 7-intyg har inhämtats. För närvarande finns ingen sådan för- fattningsenlig skyldighet. Bestämmelsen avser endast domar. Beslut avseende prövningstillstånd omfattas alltså inte. Det har inte ansetts nödvändigt. Sådana beslut innehåller i sig inte några uppgifter av intresse för registret. Bestämmelsen har ingen retroaktiv verkan. Endast domar som har meddelats efter ikraftträdandet skall alltså skickas till registret.
I den andra meningen anges att skyldigheten för domstolen att skicka en kopia av domen till Rättspsykiatriska forskningsregistret inte gäller om en sådan kopia skall skickas enligt 30 å. Sistnämnda stadgande innebär att en kopia av domen skall skickas, om rättspsykiatriskt utlåtande eller Socialstyrelsens rättsliga råds yttrande har inhämtats i målet. Det är vanligt att rättspsykiatriska undersökningar har föregåtts av ett å 7-intyg. I en sådan situation skall domstolen givetvis inte ha en skyldighet att skicka kopia av domen både enligt 30 å och förevarande paragraf. Därför har undantag gjorts i förevarande paragraf från den annars gällande skyldigheten att skicka en kopia av domen när å 7-intyg har inhämtats i målet.
8.4. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem
28 å Kriminalvårdsstyrelsen lämnar underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyggande rådet meddelar i samråd med Kriminalvårdsstyrelsen.
Kriminalvårdsstyrelsen skall lämna uppgifter till Rättsmedicinalverket om personer som har dömts till fängelse i mål där rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991. 1137) om rättspsykiatrisk undersökning eller intyg enligt 7å lagen (1991. 2041) om särskild personundersökning i brottmål, m.m. har inhämtats, om fängelsestraffet helt eller delvis har verkställts i anstalt enligt lagen (1974. 203) om kriminalvård i anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen bestämmer i samråd med Rättsmedicinalverket när uppgifter skall lämnas. Bestämmelser om vilka uppgifter som skall
lämnas finns i förordningen (1996.'000) om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin.
I paragrafens första stycke har endast en redaktionell ändring gjorts.
Enligt paragrafens andra stycke skall Kriminalvårdsstyrelsen under vissa förutsättningar lämna uppgifter till Rättspsykiatriska forsknings— registret om personer som har dömts till fängelse. Den första förut- sättningen är att fängelsestraffet har dömts ut i ett mål där rättspsyki- atriskt utlåtande eller å 7-intyg har inhämtats. För att rapportering skall ske gäller vidare att det utdömda fängelsestraffet helt eller delvis skall ha verkställts i anstalt. Den sistnämnda begränsningen hänger samman med att uppgifter endast skall lämnas när rättspsykiatrisk vård kan ha förekommit under verkställigheten. Och det kan endast ske om fängelse- straffet till någon del har verkställts i anstalt (jämför kommentaren till 9 å lagen om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin). Har ett utdömt fängelsestraff verkställts genom intensivövervakning med elektronisk övervakning är lagen om rättspsyki- atrisk vård inte tillämplig under verkställigheten.
Kriminalvårdsstyrelsen bestämmer, enligt andra meningen i paragra- fens andra stycke, i samråd med RMV när uppgifter skall lämnas. Slutligen finns en hänvisning till förordningen om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin. Det kan förutses att närmare bestämmelser i en sådan förordning behövs bl.a. när det gäller vilka uppgifter som skall lämnas. Den yttre ramen för vilka uppgifter som skall lämnas är bestämd i lagen.
8.5. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1993: 1058) om sjukvårdsregister hos Socialstyrelsen för forskning och statistik
]] å Socialstyrelsen skall till Rättsmedicinalverket en gång vatje år lämna uppgifter om personer som har varit intagna för rättspsykiatrisk vård under detf föregående året. Uppgifter skall dock lämnas endast om den som av domsto har överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller som verkställt ett utdömt fängelsestrajf, i mål där rättspsykiatriskt utlåtande enlig t la en (1991. '1137) om rättspsykiatrisk undersökning eller intyg enligt 7 lagen (1991. '2041) om särskildpersonundersökning i brottmål, m.m. har inhämtats. Socialstyrelsen bestämmeri samråd med Rättsmedi- cinalverket vilken dag uppgifter skall lämnas. Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas finns i förordningen (1996: 000) om person- register for forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin.
Enligt paragrafen skall Socialstyrelsen till Rättspsykiatriska forsknings- registret en gång varje år lämna uppgifter om vissa personer. Upp- gifterna skall avse rättspsykiatrisk vård som förekommit under det
föregående året när det gäller personer som av domstol har Överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller som har dömts till fängelse och under verkställigheten varit föremål för rättspsykiatrisk vård. En ytterligare förutsättning för att rapportering skall ske är att verkställigheten avsett en påföljd som har dömts ut i ett mål där rättspsykiatriskt utlåtande eller å 7-intyg har inhämtats.
Uppgiftslämnandet förutsätter att RMV till Socialstyrelsen anger dels vilka personer som överlämnats till rättspsykiatrisk vård respektive dömts till fängelse i mål där rättspsykiatriskt utlåtande eller å 7—intyg har inhämtats, dels under vilka tider de aktuella fängelsestraffen har verkställts. RMV har i 14 å lagen om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin ålagts en sådan uppgiftsskyldighet.
En årlig rapportering har valts, eftersom uppgifter till Socialstyrelsens sjukvårdsregister (Sjukvårdsregistret) rapporteras in en gång om året. Enligt paragrafen får RMV och Socialstyrelsen i samråd bestämma vilken dag uppgifter skall lämnas till Rättspsykiatriska forsknings- registret. I paragrafen finns också, på samma sätt som i 28å för— ordningen om rättsväsendets informationssystem, en hänvisning till förordningen om personregister för forskning och utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin.
Särskilt yttrande av Ingmar Hammer
Utredningens förslag till lag om personregister för forskning och ut— vecklingsarbete inom rättspsykiatrin innebär att ett särskilt register kom- mer att få föras med uppgifter från tre befintliga personregister: Socialstyrelsens sjukvårdsregister, Rättsmedicinalverkets ärenderegister och Kriminalvårdsregistret. Det är från integritetssynpunkt inte lämpligt att känsliga uppgifter om rättspsykiatriskt vårdade patienter av det slag som dessa register innehåller sammanförs och bevaras i ett särskilt regis- ter. I synnerhet som de statistiska bearbetningar och analyser som registret kommer att möjliggöra likaväl skulle kunna göras genom sambearbetning mellan befintliga register.
Det är heller inte ändamålsenligt att för forskning sammanföra uppgifter på detta sätt i ett författningsreglerat register eftersom det inte går att förutsäga behovet av uppgifter för forskning beträffande ännu inte preciserade frågeställningar. Det föreslagna s.k. Rättspsykiatriska forskningsregistret skall tillföras ett urval av uppgifter om vissa personer som ingår i de tre nämnda registren. Kvalificerad forskning inom rättspsykiatrin kan därför inte göras enbart med användning av uppgifter från Rättspsykiatriska forskningsregistret utan sådan forskning kommer även fortsättningsvis att förutsätta sambearbetning mellan Social— styrelsens sjukvårdsregister, Kriminalvårdsregistret och andra register. Det innebär att det föreslagna registret kommer att ha ett begränsat kvalitativt egenvärde som register för forskning.
Därför bör enligt min mening ett författningsreglerat register av denna karaktär inte inrättas för forsknings- och utvecklingsändamål inom rättspsykiatrin. Förutsättningarna för forskning och utvecklingsarbete inom det rättspsykiatriska området bör i stället förbättras genom att sambearbetning möjliggörs mellan redan befintliga personregister på det rättspsykiatriska området och att dessa register blir föremål för enhetlig reglering, som bl.a. anger förutsättningar för sådan sambearbetning. Hälsodatakommitténs betänkande (SOU 1995:95) med förslag om hälsodataregister och Vårdregister bör kunna ligga till grund för en författningsreglering som även omfattar rättspsykiatrisk undersök- ningsverksamhet. Sambearbetning skulle då kunna göras vid behov för forskningsändamål inom rättspsykiatrin (efter granskning av etisk kommitté) och för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av rättspsykiatrisk vård och rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet.
Det primära syftet med att inrätta ett statsmaktsregister inom rättspsykiatrin är att tillgodose behovet av ökade kunskaper om effekter— na av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare (jmf. dir. 1995:96 s. 2). Det innebär att registret främst skall användas för forskning, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring på ett område där Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet och har tillsynsan- svar. Med hänsyn härtill bör Rättspsykiatriska forskningsregistret, om det ändock skulle komma att inrättas, få föras av Socialstyrelsen. Social- styrelsen har redan ansvar för register av liknande karaktär, exempelvis cancerregistret, vilket innebär att Socialstyrelsen har utvecklade säkerhetsrutiner och har stor vana att föra och hantera sådana register. Ett register av denna karaktär kräver ett omfattande arbete för att ut- veckla och bibehålla registrets kvalitet. Socialstyrelsen har rutiner och kompetens för detta och skulle ha möjlighet att utveckla innehållet i registret på liknande sätt som cancerregistret.
Socialstyrelsen har som central förvaltningsmyndighet ansvar för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av rättspsykiatrisk vård. Socialstyrelsen tillhör visserligen de myndigheter som enligt Hälsodata- kommitténs förslag kan inrätta hälsodataregister för sådant ändamål. De uppgifter som skall få registreras i ett hälsodataregister är dock av annat slag än de uppgifter som Rättspsykiatriska forskningsregistret skall få innehålla. Socialstyrelsen bör därför få använda Rättspsykiatriska forskningsregistret för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av rättspsykiatrisk vård och bör, om registret skulle komma att föras av Rättsmedicinalverket, få direkt tillgång till registret för detta ändamål.
23.11.95 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 281
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD_ HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprät- tandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel lOOa i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,”)
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande?)
i enlighet med det förfarande som anges i fördragets artikel 189b(3), och med beaktan- de av följande:
1) Gemenskapens målsättningar som ut- tryckts i fördraget, såsom detta ändrats genom Fördraget om Europeiska unio- nen, består i att förverkliga en allt fastare sammanslutning av de europeis- ka folken, i att upprätta allt närmare relationer mellan de stater som förenas i gemenskapen, i att säkerställa ekono- miska och sociala framsteg i sina län- der genom gemensamma åtgärder för att undanröja de barriärer som delar Europa, i att fortgående förbättra
(') EGT nr C 277, 5.ll.l990, s. 3, och EGT nr C 311, 27.11.1992, s. 30. (” EGT nr C 159, 17.6.1991, s. 38. (3) Europaparlamentets yttrande av den 11 mars 1992 (EGT nr C 94, 13.4.1992, s. 198), bekräftat den 2 december 1993 (EGT nr C 342, 20.12.1993, s. 30) rådets gemen- samma ståndpunkt av den 20 februari 1995 (EGT nr C 93, 13.4.1995, s. 1) och Euro- paparlamentets beslut av den 15 juni 1995 (EGT nr C 166, 371995).
2)
3)
4)
5)
levnadsvillkoren för dess folk, i att bevara och stärka fred och frihet och i att främja demokratin på grundval av de grundläggande rättigheter som er- känns i medlemsstaternas grundlagar och lagar liksom i den europeiska kon- ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- heterna.
Systemen för databehandling av upp- gifter är till för människornas skull. Oavsett fysiska personers medborgar- skap eller hemvist måste systemen respektera dessa personers grundläg- gande fri- och rättigheter - särskilt rätten till privatlivet - och bidra till ekonomiska och sociala framsteg, han— delns utveckling och enskilda perso- ners välfärd.
Upprättandet av den inre marknaden och dennas funktion, som i enlighet med artikel 7a i fördraget innebär fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, förutsätter inte bara att personuppgifter fritt kan överföras från en medlemsstat till en annan utan också att enskilda personers grundlägg- ande rättigheter skyddas.
Inom gemenskapen behandlas och används personuppgifter allt oftare inom olika ekonomiska och samhälle— liga områden. Framstegen på informa- tionsteknikens område har gjort det av- sevärt lättare att behandla och utbyta sådana uppgifter.
Den ekonomiska och sociala integra- tion som är en följd av upprättandet av den inre marknaden och dennas funk-
6)
7)
8)
Nr L 281 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
tion i enlighet med artikel 7a i fördra- get kommer med nödvändighet att leda till en betydande ökning av flödet av personuppgifter över gränserna mellan samtliga aktörer på de ekonomiska och samhälleliga områdena, oavsett om dessa aktörer tillhör den privata eller den offentliga sektorn. Utbytet av personuppgifter mellan företag i olika medlemsstater kommer att öka. De nationella myndigheterna i de olika medlemsstaterna måste som ett led i tillämpningen av gemenskapsrätten samarbeta och utbyta personuppgifter för att kunna fullgöra sina åligganden eller utföra arbetsuppgifter för en myndighet i en annan medlemsstat inom det område utan inre gränser som den inre marknaden innebär.
Det ökade vetenskapliga och tekniska samarbetet liksom det samordnade införandet av nya telekommunikations— nät inom gemenskapen nödvändiggör och underlättar dessutom det gräns- överskridande flödet av personuppgif— ter.
Skillnaden i skyddsnivå mellan med- lemsstater vad gäller enskilda perso- ners fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv med avseende på behand- ling av personuppgifter, kan hindra översändande av sådana uppgifter från en medlemsstats territorium till en annans. Denna skillnad kan därför utgöra ett hinder för att utöva en rad ekonomiska aktiviteter på gemenskaps- nivå, snedvrida konkurrensen och hindra myndigheterna att fullgöra de skyldigheter som åligger dem enligt gemenskapsrätten. Denna skillnad i skyddsnivå beror på olikheter i na- tionella lagar och andra författningar.
För att hindren mot flöden av person- uppgifter skall kunna avskaffas måste skyddsnivån när det gäller enskilda personers fri- och rättigheter med
9)
avseende på behandlingen av sådana uppgifter vara likvärdig i alla med- lemsstater. Denna målsättning är av grundläggande betydelse för den inre marknaden men kan inte uppnås ge— nom åtgärder endast av medlemsstater— na, i synnerhet med tanke på omfatt— ningen av de skillnader som för närva- rande fmns mellan nationell lagstift— ning på området och med tanke på behovet av att samordna lagstiftningen i medlemsstaterna för att säkerställa en sådan enhetlig reglering av det gräns- överskridande flödet av personuppgif- ter som överensstämmer med målsätt— ningen för den inre marknaden enligt artikel 7a i fördraget. Det är därför nödvändigt att gemenskapen vidtar åtgärder för att åstadkomma en till- närmning av lagstiftningen.
Eftersom tillnärmningen av de natio- nella lagstiftningarna kommer att leda till ett likvärdigt skydd kommer med- lemsstaterna inte längre att kunna hindra det fria flödet av personuppgif- ter mellan dem under hänvisning till enskilda personers fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv. Medlems- staterna kommer att få ett handlingsut- rymme, som i samband med genom— förandet av detta direktiv också kom— mer att kunna utnyttjas av näringslivet och arbetsmarknadens parter. Med- lemsstaterna kommer därför att i sin nationella lagstiftning särskilt kunna ange de allmänna villkor som skall gälla för behandlingen av uppgifter. Medlemsstaterna skall härvid sträva efter att förbättra det skydd som deras nuvarande lagstiftning ger. Inom ra— men för detta handlingsutrymme och i enlighet med gemenskapsrätten kan skillnader uppkomma vid genomföran- det av direktivet, vilket kan påverka flödet av uppgifter såväl inom en med- lemsstat som på gemenskapsnivå.
10)
11)
12)
13)
23.11.95 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning
NrL28l
&
Ändamålet med den nationella lagstift- ningen om behandling av personupp- gifter är att skydda grundläggande fri— och rättigheter, särskilt den rätt till privatlivet som erkänns både i artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i gemenskapsrättens allmänna rättsprin- ciper. Av denna anledning får tillnärm- ningen av denna lagstiftning inte med- föra någon inskränkning i det skydd de ger, utan skall i stället syfta till att garantera en hög skyddsnivå inom gemenskapen.
De principer om skydd för enskilda personers fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatlivet, som detta direk- tiv innehåller, utgör en precisering och en förstärkning av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.
Principerna för skyddet måste gälla för all behandling av personuppgifter som utförs av en person vars verk- samhet regleras av gemenskapsrätten. En fysisk persons behandling av uppgifter uteslutande för personliga ändamål eller för hemmabruk, såsom korrespondens eller förande av adress- register, skall dock inte omfattas.
Sådan verksamhet som avses i avdel— ningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen och som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område faller inte inom tillämpningsområdet för gemenskaps- rätten, dock med förbehåll för med- lemsstaternas skyldigheter enligt artiklarna 56.2, 57 eller lOOa i För- draget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Sådan behandling av personuppgifter som är nödvändig för
14)
15)
16)
17)
18)
att skydda statens ekonomiska väl- stånd omfattas inte av detta direktiv, när behandlingen har samband med frågor om statens säkerhet.
För närvarande görs inom ramen för informationssamhället betydande framsteg såvitt avser tekniken för att uppta, överföra, bearbeta, registrera, lagra eller lämna ut ljud- eller bild- uppgifter om fysiska personer; detta direktiv bör därför tillämpas på be- handling av sådana uppgifter.
Behandlingen av sådana uppgifter om- fattas av detta direktiv endast om den sker med hjälp av automatisk databe- handling eller om de uppgifter som behandlas ingår eller avses ingå i ett register som är uppbyggt efter vissa med utgångspunkt i för enskilda per- soner utformade kriterier för att un- derlätta tillgång till de berörda uppgif— terna.
Behandlingen av ljud- och bildupp- gifter - exempelvis i samband med videoövervakning - omfattas inte av detta direktiv om den utförs för att tillgodose den allmänna säkerheten, försvaret, statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område eller till annan verksamhet som inte faller inom gemenskapsrättens tillämp- ningsområde.
När det gäller behandling av ljud— och bilduppgifter för journalistiska ända- mål eller i litterärt eller konstnärligt skapande, särskilt på det audiovisuella området, skall direktivets principer i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 tillämpas restriktivt.
För att undvika att en enskild person förvägras det skydd som tillkommer honom enligt detta direktiv skall varje behandling av personuppgifter inom gemenskapen ske i enlighet med
19)
20)
21)
22)
Nr L 281 SV
lagstiftningen i en av medlemsstater- na. Med hänsyn till detta bör behand- lingen av uppgifter som utförs av någon som på uppdrag av en registe- ransvarig som är etablerad i en med- lemsstat regleras av den statens lag- stiftning.
Etablering på en medlemsstats territo- rium förutsätter effektiv och faktisk verksamhet med hjälp av en stabil struktur. Härvid har den berörda verksamhetens rättsliga form inte avgörande betydelse, oavsett om det är fråga om en filial eller om ett dotterbolag som är enjuridisk person. Om den ansvarige är etablerad på flera medlemsstaters territorier, sär- skilt genom dotterbolag, måste han för att undvika varje kringgående garantera att varje verksamhet upp- fyller bestämmelserna i den nationella lagstiftning som gäller för aktiviteter- na.
Den omständigheten att den register- ansvarige är etablerad i ett tredje land får inte utgöra ett hinder för det skydd som enskilda personer ges i detta direktiv. I sådana fall skall på be- handlingen av uppgifter tillämpas den medlemsstats lagstiftning som innehål- ler de hjälpmedel som används för behandlingen. Det bör finnas garantier för att de rättigheter som följer av detta direktiv respekteras i praktiken.
Detta direktiv påverkar inte de territo- rialitetsregler som gäller på straffrät- tens område.
Medlemsstaterna bör i sin lagstiftning eller genom andra bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv närmare ange de allmänna villkoren för att en behandling skall vara till- låten. Särskilt artikel 5 jämförd med artiklarna 7 och 8 tillåter medlemssta- terna att, oavsett de allmänna regler
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23)
24)
25)
26)
23.11.95
som gäller, ange särskilda villkor för behandlingen av uppgifter på särskilda områden och för de olika kategorier av uppgifter som behandlas i artikel 8.
Medlemsstaterna har befogenhet att genomföra skyddet för enskilda perso— ner både genom en generell lagstift— ning om skydd för enskilda personer såvitt avser behandling av person- uppgifter och genom särskild lagstift- ning som till exempel om statistiska institut.
Sådan lagstiftning som rör skydd för juridiska personer med avseende på behandling av uppgifter som angår dem berörs inte av detta direktiv.
Principerna för skyddet måste avspeg- las dels i de förpliktelser som åvilar personer, myndigheter, företag, in- stitutioner, organ eller andra registe- ransvariga särskilt med avseende på uppgifternas kvalitet, den tekniska säkerheten, anmälningar till tillsyns- myndigheten och de omständigheter under vilka behandling får utföras, dels i de rättigheter som tillkommer enskilda personer, vilkas personupp- gifter blir föremål för behandling, att bli informerade om att behandling sker, att få tillgång till uppgifterna, att begära rättelse och att under vissa omständigheter invända mot behand- lingen.
Principerna för skyddet måste gälla all information som rör en identifierad eller identifierbar person. För att avgöra om en person är identifierbar skall härvid beaktas alla hjälpmedel som i syfte att identifiera vederböran- de rimligen kan komma att användas antingen av den registeransvarige eller av någon annan person. Skyddsprin- ciperna gäller inte för uppgifter som gjorts anonyma på ett sådant sätt att
27)
28)
23.11.95 SV
den registrerade inte längre är identi- fierbar. En sådan uppförandekodex som avses i artikel 27 kan vara ett användbart redskap för att ge vägled- ning om hur uppgifter kan göras anonyma och behållas i en form som gör det omöjligt att identifiera den registrerade.
Enskilda personer skall skyddas både i samband med automatisk databe- handling av uppgifterna och i sam- band med manuell behandling. Om- fattningen av detta skydd får inte faktiskt bero på den teknik som an- vänds eftersom detta skulle kunna skapa en allvarlig risk för kringgåen- de. När det gäller manuell behandling omfattar detta direktiv endast register och inte ostrukturerade akter. Särskilt innehållet i ett register måste vara strukturerat efter bestämda kriterier som avser enskilda personer, för att lätt ge tillgång till personuppgifter. I enlighet med definitionen i artikel 2 c) kan de olika kriterier som gör det möjligt att fastställa de enskilda delar- na av en strukturerad samling person- uppgifter och de olika kriterier som reglerar möjligheten att få tillgång till en sådan samling utformas av varje medlemsstat. Akter eller grupper av akter liksom dessas omslag, vilka inte är strukturerade enligt särskilda krite- rier, faller inte under några omstän- digheter inom detta direktivs tillämp- ningsområde.
Varje behandling av personuppgifter måste vara laglig och korrekt gent- emot berörda personer. Uppgifterna måste särskilt vara adekvata, relevanta och nödvändiga med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas. Dessa ändamål skall vara uttryckligt an- givna, berättigade och bestämda vid tiden för insamling av uppgifterna. Sådana ändamål med behandlingen som läggs fast sedan uppgifterna
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
29)
30)
Nr L 281
samlats in får inte vara oförenliga med de ändamål som ursprungligen angavs.
Senare behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller veten— skapliga ändamål kan - förutsatt att medlemsstaterna ger lämpliga garanti- er - inte allmänt sett anses oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna tidigare samlades in. Dessa garantier skall särskilt hindra att uppgifterna används för att vidta åtgärder mot eller fatta beslut som rör en viss person.
För att vara tillåten skall en behand- ling av personuppgifter dessutom utföras med den registrerades sam- tycke eller vara nödvändig för ingåen- det eller utförandet av förpliktelser i enlighet med ett avtal som är bindan— de för den registrerade, eller fordras enligt lagstiftning vid utförandet av något som är i det allmännas intresse eller är ett led i myndighetsutövning eller vara i en fysisk eller juridisk persons intresse förutsatt att skyddet av den registrerades fri— och rättig- heter inte går före. För att särskilt garantera jämvikt mellan de berörda intressena och för att samtidigt säker- ställa en effektiv konkurrens får med- lemsstaterna närmare ange på vilka villkor användning och utlämnande till tredje man av personuppgifter får äga rum inom ramen för tillåtna aktiviteter som av företag och andra organ ut- övas i deras löpande verksamhet. Medlemsstaterna får även närmare ange på vilka villkor personuppgifter i marknadsföringssyfte får vidarebe- fordras till tredje man, oavsett om detta sker kommersiellt eller av välgö- renhetsorganisationer, föreningar eller stiftelser, exempelvis av politisk karaktär, men förutsatt att regler iakttas som har till syfte att ge den registrerade möjlighet att invända mot
31)
32)
33)
34)
Nr L 281 SV
att de uppgifter som rör honom be- handlas utan att behöva ange sina skäl och utan att åsamkas kostnader för detta.
Behandling av personuppgifter måste även anses tillåten när den utförs för att skydda ett intresse som är av avgörande betydelse för den registre- rades liv.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att avgöra om den som ansvarar för en behandling som utförs i det allmännas intresse eller vid myn- dighetsutövning skall vara en myndig- het eller något annat offentligrättsligt eller civilrättsligt subjekt, såsom exempelvis en yrkesorganisation.
Uppgifter som på grund av sin natur kan kränka grundläggande fri- och rättigheter eller privatlivets helgd får inte behandlas utan samtycke av den registrerade. Dock måste det finnas en uttrycklig möjlighet att för att till- godose särskilda behov, i synnerhet när behandlingen av uppgifterna utförs för ändamål som har samband med hälso- och sjukvården av personer som är underkastade tystnadsplikt eller för att genomföra berättigade åtgärder av vissa föreningar eller stiftelser vilkas syften är att skydda utövningen av vissa grundläggande fri- och rättigheter.
När det av hänsyn till viktiga allmän- na intressen är nödvändigt, måste medlemsstaterna kunna avvika från förbudet mot att behandla känsliga kategorier av uppgifter på sådana områden som exempelvis folkhälsa och socialskydd, särskilt för att säker- ställa kvalitet och lönsamhet när det gäller förfaranden som används i sam- band med ansökningar om förmåner och tjänster inom sjukförsäkringssys- temet, i samband med vetenskaplig
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
35)
36)
37)
23.11.95
forskning och i samband med offentlig statistik. Dock åligger det medlems— staterna att sörja för att det finns lämpliga och konkreta garantier för att skydda enskilda personers grundläg- gande rättigheter och privatliv.
Myndigheters behandling av person— uppgifter för officiellt erkända religiö- sa sammanslutningars räkning för att uppfylla målsättningar som uttrycks i grundlagen eller folkrätten utförs för att tillgodose viktiga samhälleliga intressen.
Om det i samband med att allmänna val hålls för att det demokratiska systemet skall fungera är nödvändigt att de politiska partierna i vissa med- lemsstater samlar in uppgifter om enskilda personers politiska uppfatt- ning får behandling av sådana upp- gifter tillåtas av hänsyn till viktiga allmänna intressen, på villkor att be— stämmelser om lämpliga garantier föreskrivs.
För sådan behandling av personupp- gifter som sker för journalistiska ändamål eller för konstnärligt eller litterärt skapande - särskilt på det audiovisuella området - bör det fast- ställas undantag från eller begräns- ningar i förhållande till vissa bestäm- melser i detta direktiv så långt detta är nödvändigt för att förena enskilda personers grundläggande rättigheter med yttrandefriheten, särskilt den rätt att ta emot och lämna upplysningar som särskilt fastslås i artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. För att åstadkomma en avvägning mellan de grundläggande fri- och rättigheterna åligger det medlemsstaterna att besluta om nödvändiga undantag och begräns- ningar såvitt avser de generella åt- gärder som har avseende på uppgifts-
38)
39)
40)
23.11.95 SV SOU 1996:72
behandlingens berättigande, åtgärder för att vidareföra uppgifter till tredje land och tillsynsmyndighetens befo- genheter. Detta får dock inte leda till att medlemsstaterna beslutar om un- dantag från åtgärder som vidtas för att säkerställa behandlingens säkerhet. Den tillsynsmyndighet som är behörig på området bör utrustas med i vart fall vissa befogenheter att utövas efter behandlingen i fråga, exempelvis befogenhet att med jämna mellanrum offentliggöra en rapport eller att överlämna ärenden till rättsliga myn- digheter.
En korrekt behandling av uppgifter förutsätter att de registrerade kan få kännedom om behandlingen och att de — när uppgifter samlas in hos dem - kan få korrekt och fullständig infor- mation med hänsyn till de närmare omständigheterna vid insamlingen.
I vissa fall rör behandlingen uppgifter som den registeransvarige inte har samlat in direkt från den registrerade. Vidare kan utlämnande av uppgifter till tredje man vara tillåten även om utlämnandet inte kunde förutses när uppgifterna samlades in från den registrerade. I samtliga dessa fall skall den registrerade informeras när upp- gifterna registreras eller senast när uppgifterna för första gången lämnas ut till tredje man.
Det är dock inte nödvändigt att ställa detta krav om den registrerade redan känner till informationen. Detta krav behöver inte heller ställas om registre- ringen eller utlämnandet uttryckligen regleras i lagstiftningen eller om lämnande av information till den berörda personen visar sig vara omöj- ligt eller innebära oproportionerligt stora ansträngningar, vilket skulle kunna vara fallet i samband med behandling för historiska, statistiska
Europeiska gemenskapernas officiella tidning N
41)
42)
43)
NrL281
eller vetenskapliga ändamål. I detta sammanhang kan antalet registrerade, uppgifternas ålder och de kompensato- riska åtgärder som kan vidtas tas i beaktande.
Alla måste kunna utöva sin rätt att få tillgång till uppgifter som rör dem och som är föremål för behandling, för att i detalj kunna försäkra sig om att uppgifterna är korrekta och om att behandlingen är tillåten. Av samma anledning måste var och en ha rätt att få reda på den logik som gäller för den automatiska databehandlingen av uppgifter som rör honom, åtminstone såvitt avser sådana automatiska beslut som avses i artikel 15.1. Denna rättig— het får inte kränka affärshemligheten eller upphovsrätten, särskilt inte den upphovsrätt som skyddar programvar- an. Detta bör dock inte få resultera i att den registrerade nekas all informa- tion.
Medlemsstaterna kan av hänsyn till intresset hos den registrerade eller till andras fri- och rättigheter begränsa rätten till tillgång till uppgifter och information. De kan till exempel besluta att tillgång till uppgifter av medicinsk art endast får erhållas genom förmedling av någon som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och sjukvården.
Rätten till tillgång till uppgifter och information samt vissa skyldigheter hos den registeransvarige kan inskrän- kas av medlemsstaterna i den utsträck- ning som det är nödvändigt för att skydda till exempel statens säkerhet, försvaret, allmän säkerhet eller viktiga ekonomiska eller finansiella intressen som är av betydelse för en medlems— stat eller för unionen, liksom för brottsutredningar och åtal och åtgär- der som rör överträdelser av etiska regler som gäller för sådana yrken
44)
45)
46)
Nr L 281 SV
som särskilt regleras i lagstiftning. På förteckningen över undantag och begränsningar bör upptas de uppgifter för övervakning, tillsyn eller reglering som är nödvändiga på de tre sist- nämnda områdena, nämligen allmän säkerhet, ekonomiska och finansiella intressen samt beivrande av brott. Uppräkningen av uppgifter på dessa tre områden påverkar inte undantag eller begränsningar av hänsyn till statens säkerhet och försvaret.
För att uppfylla vissa av de nämnda målsättningarna kan medlemsstaterna på grund av bestämmelser i gemen- skapsrätten tvingas att avvika från bestämmelserna i detta direktiv om rätten till tillgång till uppgifter, skyl- digheten att informera enskilda perso- ner och kvaliteten på uppgifterna.
I sådana fall då uppgifter av hänsyn till allmänna intressen, på grund av myndighetsutövning eller av hänsyn till en persons berättigade intressen kan bli föremål för tillåten behand- ling, skall varje berörd person ändå, på berättigade och avgörande skäl som avser hans särskilda situation, ha rätt att invända mot att uppgifter som rör honom själv behandlas. Medlems- staterna har dock möjlighet att anta bestämmelser av motsatt innehåll.
Skyddet för de registrerades fri- och rättigheter förutsätter såvitt avser behandling av personuppgifter att lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder vidtas både när systemet för behandlingen utformas och när själva behandlingen sker, särskilt för att garantera säkerheten och för att på så sätt hindra all otillåten behandling. Det åligger medlemsstaterna att säker- ställa att de registeransvariga respek- terar dessa åtgärder. Åtgärderna skall garantera en lämplig säkerhetsnivå med hänsyn till den nuvarande utveck-
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
47)
48)
49)
23.11.95
lingsnivån och till kostnaderna för genomförandet under hänsynstagande till de risker som behandlingen in— nebär och arten av de uppgifter som skall skyddas.
När ett meddelande som innehåller personuppgifter översänds genom förmedling av en organisation för telekommunikation eller elektronisk post, vars enda ändamål är att över- sända sådana meddelanden, blir det normalt den från vilken meddelandet härrör och inte den person som erbju— der nämnda tjänst som anses ansvara för behandlingen av personuppgif- terna. De som erbjuder sådana tjänster kommer dock normalt att anses som ansvariga för behandlingen av de ytterligare personuppgifter som for— dras för att tjänsten skall kunna an— vändas.
Anmälningsförfarandet är avsett för att göra en behandlings syfte och viktigaste egenskaper allmänt kända för att säkerställa att behandlingen sker i enlighet med de nationella åtgärder som vidtas för att genomföra detta direktiv.
För att undvika olämpliga admini- strativa formaliteter kan medlemssta— terna besluta om undantag från och förenklingar av anmälningsplikten såvitt avser sådana fall då behand- lingen sannolikt inte kommer att kränka de berörda personernas fri-och rättigheter, förutsatt att detta är i överensstämmelse med en åtgärd som vidtagits av en medlemsstat och som särskilt anger begränsningarna. Med— lemsstaterna kan även besluta om undantag och förenklingar i fall då någon som utsetts av den registeran- svarige försäkrar sig om att de utförda behandlingarna inte kommer att krän- ka de registrerades fri- och rättig- heter. Den person som sålunda utsetts
23.11.95 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 281
50)
51)
52)
53)
54)
att skydda uppgifterna måste - vare sig han är anställd av den registeran- svarige eller inte - ha möjlighet att utöva sin verksamhet på ett fullstän- digt oberoende sätt.
Undantag från anmälningsplikten och förenklad anmälan bör kunna tillåtas särskilt då det är fråga om behandling
av uppgifter som endast syftar till att ett register skall föras, som är avsett för att i enlighet med nationell lag- stiftning ge allmänheten information och som är tillgängligt för allmän- heten eller var och en som kan styrka att han har ett berättigat intresse.
Det förhållandet att den registeransva- rige omfattas av förenklat anmälnings- förfarande eller är undantagen från anmälningsplikt befriar honom inte från de övriga förpliktelser som följer av detta direktiv.
I detta sammanhang måste en efterföl- jande kontroll från den behöriga myndighetens sida i allmänhet anses som en tillräcklig åtgärd.
Vissa typer av behandling - till ex- empel behandling som har till ända— mål att utesluta den berörde från möjligheten att utöva en rättighet, motta en förmån eller ingå ett avtal eller sådan behandling som innebär användning av ny teknik - kan på grund av sin natur, sin omfattning eller sitt ändamål innebära särskilda risker för att de registrerades fri- och rättigheter skall kränkas. Medlems— staterna kan om de önskar det precise- ra dessa risker i sin lagstiftning.
Med tanke på omfattningen av den behandling av uppgifter som utförs i samhället torde det antal behandlingar som innebär särskilda risker vara mycket begränsat. Medlemsstaterna måste föreskriva att tillsynsmyndig—
55)
56)
heten eller den som utövar tillsyn i samråd med tillsynsmyndigheten företar en förhandskontroll av dessa behandlingar innan de utförs. Sedan en sådan förhandskontroll genomförts får tillsynsmyndigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen som gäller för myndigheten yttra sig över eller tillåta behandlingen. En sådan kontroll kan även företas som ett led i det nationella parlamentets förbere- dande arbete med en åtgärd eller som ett led i arbetet med en åtgärd som grundas på en sådan lagstiftande åtgärd som definierar behandlingens art och anger lämpliga skyddsåtgär- der.
För de fall då den registeransvarige inte respekterar de registrerades rät— tigheter måste det i medlemsstatens lagstiftning finnas möjlighet till rätts- lig prövning. Personer som lider skada till följd av otillåten behandling skall ha rätt till ersättning av den registeransvarige, vilken kan befrias från skadeståndsansvar om han kan visa att han inte är ansvarig för ska- dan, särskilt i fall då han kan påvisa att ett fel begåtts av den registrerade eller i fall av force majeure. Sanktio- ner skall vidtas mot såväl privaträttsli— ga som offentligrättsliga subjekt som överträder de nationella bestämmelser som antagits för att genomföra detta direktiv.
Gränsöverskridande flöden av person— uppgifter är nödvändiga för den in- ternationella handelns utveckling. Det skydd som genom detta direktiv till- försäkras enskilda personer inom gemenskapen hindrar inte att person— uppgifter överförs till sådana tredje länder som garanterar en adekvat skyddsnivå. Frågan om skyddsnivåns adekvans skall bedömas med hänsyn till alla de omständigheter som har
57)
58)
59)
60)
Nr L 281 SV
samband med en överföring eller en grupp av överföringar.
Om ett tredje land inte garanterar en adekvat skyddsnivå skall överföring av personuppgifter till det landet förbjudas.
Undantag från detta förbud skall under vissa omständigheter kunna medges om den registrerade lämnar sitt samtycke, om överföring är nöd- vändig för ett avtal eller ett rättsligt anspråk, när skyddet av väsentliga samhällsintressen kräver det, till ex- empel vid internationellt utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter eller tullmyndigheter eller mellan socialförsäkringsmyndigheterellerom överföringen utförs med utgångspunkt i ett register som upprättats genom lagstiftning och som är avsett att vara tillgängligt för allmänheten eller för personer som har ett berättigat intres— se. En sådan överföring bör inte omfatta alla uppgifter eller hela kate- gorier av uppgifter som finns i regi- stret. När registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett be- rättigat intresse skall överföringen göras endast på begäran av dessa personer eller om de själva är motta- garna.
Särskilda åtgärder kan vidtas för att uppväga en otillräcklig skyddsnivå i ett tredje land om den registeransvari- ge ställer lämpliga garantier. Bestäm- melser om förfaranden för förhandling mellan gemenskapen och tredje land måste antas.
Överföring till tredje land får i vilket fall som helst endast utföras i enlighet med bestämmelser som medlemssta- terna antagit för genomförande av detta direktiv, särskilt artikel 8 i detta.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
61)
62)
63)
64)
65)
23.11.95
Medlemsstaterna och kommissionen måste på sina respektive kompetens— områden uppmuntra berörda delar av näringslivet att anta uppförandeko- dexar för att underlätta genomförandet av detta direktiv med beaktande av de särskilda former av behandling som utförs på vissa områden och med respekt för de nationella bestämmelser som antagits för dess genomförande.
För skyddet av enskilda personer med avseende på behandlingen av person— uppgifter är det av avgörande betydel— se att medlemsstaterna inrättar obero- ende tillsynsmyndigheter.
Dessa myndigheter måste ges nöd- vändiga resurser för att utföra sina uppgifter, såsom befogenhet att — särskilt när det gäller klagomål från enskilda personer — undersöka och intervenera samt befogenheter att inleda rättsliga förfaranden. De måste även bidra till att garantera insyn i behandlingen av uppgifter i de med— lemsstater under vilkas jurisdiktion de hör.
Tillsynsmyndigheterna i de olika med— lemsstaterna kommer att behöva bistå varandra i samband med utförandet av de uppgifter som åligger dem för att säkerställa att skyddsreglerna respek— teras på ett tillfredsställande sätt i hela Europeiska unionen.
En arbetsgrupp för skydd av enskilda personer i samband med behandling av personuppgifter skall inrättas på gemenskapsnivå. Gruppen skall vid utförandet av sina uppgifter vara fullständigt oberoende. Gruppen skall med hänsyn till sin särskilda karaktär ge kommissionen råd och bidra till den enhetliga tillämpningen av de nationella regler som antagits för att genomföra detta direktiv.
66)
67)
68)
69)
SOU 1996:72 Bilaga 23.11.95 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 281 Med avseende på överföring av upp- riod, som löper ut tolv år efter dagen gifter till tredje land fordrar genomfö- randet av detta direktiv att kommissio- nen ges befogenhet att besluta om genomförandet och att ett förfarande
i enlighet med riktlinjerna i rådets beslut 87/373/EEG (” införs.
Den 20 december 1994 träffade Euro- paparlamentet, rådet och kommissio- nen en överenskommelse om en mo- dus Vivendi beträffande genomföran- deåtgärder för rättsakter som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 18% i Romfördraget.
De principer för skyddet av enskilda personers fri- och rättigheter, och då särskilt rätten till privatliv, som i detta direktiv uppställs med avseende på behandling av personuppgifter skall för vissa områdens vidkommande kunna kompletteras eller preciseras med hjälp av särskilda bestämmelser som skall överensstämma med dessa principer.
Medlemsstaterna bör ges en frist på högst tre år räknat från ikraftträdandet av de nationella bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv, så att de stegvis kan tillämpa de nya nationella bestämmelserna på alla sådana behandlingar som redan påbör- jats. För att möjliggöra ett kostnadsef- fektivt genomförande av dessa be- stämmelser skall medlemsstaterna tillåtas att under ytterligare en tidspe-
1” EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.
70)
71)
72)
för antagandet av detta direktiv, vidta åtgärder för att säkerställa att då befintliga manuella register bringas i överensstämmelse med vissa av direk- tivets bestämmelser. Uppgifter som ingår i dessa register och som behand- las manuellt under denna förlängda övergångsperiod skall dock när det är föremål för en ytterligare sådan be- handling bringas i överensstämmelse med dessa bestämmelser.
Det är inte nödvändigt att den regi- strerade på nytt lämnar sitt samtycke till att den registeransvarige fortsätter att behandla känsliga uppgifter, när en sådan behandling är nödvändig för genomförandet av att avtal som har slutits på grundval av frivilligt och informerat samtycke före dessa be— stämmelsers ikraftträdande.
Detta direktiv hindrar inte en med- lemsstat från att anta bestämmelser för att reglera sådan marknadsföring som riktar sig till konsumenter som har hemvist inom dess territorium, förutsatt att dessa regler inte rör skyddet av enskilda personer med av- seende på behandling av personupp— gifter.
Detta direktiv gör det möjligt att vid genomförandet av dessa bestämmelser ta hänsyn till principen om allmän- hetens rätt till tillgång till allmänna handlingar.
Nr L 281 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1 Direktivets syfte
l. Medlemsstaterna skall i enlighet med detta direktiv skydda fysiska personers grundläggande fri— och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behand- ling av personuppgifter.
2. Medlemsstaterna får varken begränsa eller förbjuda det fria flödet av personupp- gifter mellan medlemsstaterna av skäl som har samband med det under punkt 1 före- skrivna skyddet.
Arlikel 2 Definitioner
I detta direktiv avses med
&) personuppgifter: varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (den registrerade). En identifierbar person är en person som kan identifieras, direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykis— ka, ekonomiska, kulturella eller socia- la identitet,
b) behandling av personuppgifter (be- handling): varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande per- sonuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring,
d)
återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring,
register med personuppgifter (regis— ter): varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentrali- serad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhål- landen,
registeransvarig: den fysiska eller juridiska person, den myndighet, den institution eller det andra organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. När ändamålen och medlen för behand- lingen bestäms av nationella lagar och andra författningar eller av gemen- skapsrätten kan den registeransvarige eller de särskilda kriterierna för att utse honom anges i nationell rätt eller i gemenskapsrätten,
registerförare: den fysiska eller juri- diska person, den myndighet, den institution eller det andra organ som behandlar personuppgifter för den registeransvariges räkning,
tredje man: den fysiska eller juridiska person, den myndighet, den institution eller det andra organ än den registre- rade, den registeransvarige, register- föraren och de personer som under den registeransvariges eller register-
23.11.95 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 281
förarens direkta ansvar har befogenhet att behandla uppgifterna,
g) mottagare: den fysiska eller juridiska person, den myndighet, den institution eller det andra organ till vilket uppgif- terna utlämnas, vare sig det är en tredje man eller inte. Myndigheter som kan komma att motta uppgifter inom ramen för ett särskilt uppdrag skall dock inte betraktas som mottaga- re,
h) den registreradessamtycke: varje slag av frivillig, särskild och informerad viljeyttring genom vilken den registre- rade godtar behandling av personupp- gifter som rör honom.
Artikel 3 Tillämpningsområde
1. Detta direktiv gäller för sådan behand— ling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom för annan behandling än automatisk av personuppgif- ter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.
2. Detta direktiv gäller inte för sådan be- handling av personuppgifter
— som utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten, exempelvis sådan verksamhet som avses i avdelningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen, och inte under några omständigheter behandlingar som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välstånd när be- handlingen har samband med frågor om statens säkerhet) och statens verk- samhet på straffrättens område,
— av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans hushåll.
Artikel 4 Tillämplig nationell rätt
1. Varje medlemsstat skall tillämpa de nationella bestämmelser som den för genomförandet av detta direktiv antar för behandlingen av personuppgifter när 3) behandlingen utförs som ett led i verksamhet inom den medlemsstats territorium, där den registeransvarige är etablerad.0m en registeransvarig är etablerad inom flera medlemsstaters territorier skall han vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla verksamheter uppfyller kraven enligt den tillämpliga nationella lagstiftning— en,
b) den registeransvarige inte är etablerad inom en medlemsstats territorium utan på en plats där medlemsstatens lag- stiftning gäller på grund av folkrätten,
c) den registeransvarige inte är etablerad på gemenskapens territorium och för behandling av personuppgifter an- vänder databehandlad eller icke data— behandlad utrustning som befinner sig på den nämnda medlemsstatens terri- torium, om inte sådan utrustning en— dast används för att låta uppgifter passera genom gemenskapen.
2. Under de omständigheter som avses i punkt 1 c) måste den registeransvarige utse en företrädare som är etablerad inom den berörda medlemsstatens territorium, utan att detta i övrigt påverkar de eventuella rättsliga åtgärder som kan komma att in- ledas mot den ansvarige själv.
Nr L 281 SV
KAPITEL II
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM NÄR PERSONUPPGIFTER FÅR BEHANDLAS
Artikel 5
Medlemsstaterna skall inom de begränsningar som bestämmelserna i detta kapitel innebär, precisera på vilka villkor behandling av personuppgifter är tillåten.
AVDELNING I
PRINCIPER OM UPPGIFTERNAS KVA- LITET
h)
d)
Artikel 6
Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter skall behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, skall samlas in för särskilda, uttryck— ligt angivna och berättigade ändamål; senare behandling får inte ske på ett sätt sotn är oförenligt med dessa ändamål. Senare behandling av upp- gifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål skall inte anses oförenlig med dessa ändamål förutsatt att medlemsstaterna beslutar om lämp— liga skyddsåtgärder, skall vara adekvata och relevanta och inte får omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ända- mål för vilka de har samlats in och för vilka de senare behandlas, skall vara riktiga och, om nödvändigt, aktuella. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att person- uppgifter som är felaktiga eller ofull- ständiga i förhållande till de ändamål för vilka de samlades in eller för vilka de senare behandlas, utplånas eller rättas, förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvän- digt för de ändamål för vilka uppgif-
terna samlades in eller för vilka de senare behandlades. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga skyddsåtgärder för de personuppgifter som lagras under längre perioder för historiska, statistiskaellervetenskapligaändamål.
2. Det åligger den registeransvarige att säkerställa att punkt 1 efterlevs.
AVDELNING II
PRINCIPER SOM GÖR ATT UPPGIFTS- BEHANDLING KAN TILLÅTAS
Artikel 7
Medlemsstaterna skall föreskriva att person- uppgifter får behandlas endast om
a)
b)
den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke, eller behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registre— rade är part eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås, eller behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige, eller behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grund- läggande betydelse för den registre- rade, eller behandlingen är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller som är ett led i myndig—
23.11.95 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 281
hetsutövning som utförs av den regis- teransvarige eller tredje man till vil- ken uppgifterna har lämnats ut, eller
t) behandlingen är nödvändig för ända- mål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den eller de tredje män till vilka uppgifter- na har lämnats ut, utom när sådana intressen uppvägs av den registrerades intressen eller dennes grundläggande fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel 1.1.
AVDELNING III
SÄRSKILDA BEHANDLINGSKATEGO- RIER
Artikel 8
Behandlingen av särskilda kategorier av uppgifter
1. Medlemsstaterna skall förbjuda behand- ling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, med- lemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv.
2. Punkt l gäller inte om
a) den registrerade har lämnat sitt ut- tryckliga samtycke till en sådan be- handling, utom när det enligt med- lemsstatens lagstiftning anges att för- budet i punkt 1 inte kan upphävas genom den registrerades samtycke, eller
b) behandlingen är nödvändig för att fullgöra de skyldigheter och särskilda rättigheter som åligger den registeran- svarige inom arbetsrätten, i den om- fattning detta är tillåtet enligt en nationell lagstiftning som föreskriver lämpliga skyddsåtgärder, eller
c) behandlingen är nödvändig för att skydda den registrerades eller någon
annan persons grundläggande intres— sen när den registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke, eller
d) behandlingen utförs inom ramen för berättigad verksamhet hos en stiftelse, en förening eller ett annat icke vinst- drivande organ, som har ett politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte, förutsatt att behandlingen endast rör sådana organs medlemmar eller personer som på grund av organets ändamål har regelbunden kontakt med detta och uppgifterna inte lämnas ut till tredje man utan den registrerades samtycke, eller
e) behandlingen rör uppgifter som på ett tydligt sätt offentliggörs av den regi— strerade eller är nödvändiga för att kunna fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
3. Punkt 1 gäller inte när behandlingen av uppgifterna är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicin- ska diagnoser, vård eller behandling eller administration av hälso- eller sjukvård eller när dessa uppgifter behandlas av någon som är yrkesmässigt verksam på hälso— och sjukvårdsområdet och som enligt nationell lagstiftning eller bestämmelser som antagits av behöriga nationella organ är underkastad tystnadsplikt eller av en annan person som är ålagd en liknande tystnadsplikt.
4. Under förutsättning av lämpliga skydds— åtgärder och av hänsyn till ett viktigt all— mänt intresse får medlemsstaterna antingen i sin nationella lagstiftning eller genom ett beslut av tillsynsmyndigheten besluta om andra undantag än de som nämns i punkt 2.
5. Behandling av uppgifter om lagöverträ- delser, brottmålsdomar eller säkerhetsåt- gärder får utföras endast under kontroll av en myndighet eller - om lämpliga skyddsåt- gärder finns i nationell lag - med förbehåll för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med stöd av nationella bestämmelser
Nr L 281 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
som innehåller lämpliga och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt register över brottmålsdomar får dock föras endast under kontroll av en myndighet.
Medlemsstaterna får föreskriva att uppgifter som rör administrativa sanktioner eller avgöranden i tvistemål också skall behand- las under kontroll av en myndighet.
6. De undantag från punkt 1 som anges i punkterna 4 och 5 skall anmälas till kom- missionen.
7. Medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifi- ering får behandlas.
Artikel 9
Behandling av personuppgifter och ytt- randefriheten
Medlemsstaterna skall med avseende på behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande besluta om undantag och avvikelser från bestäm- melserna i detta kapitel, kapitel IV och kapitel VI endast om de är nödvändiga för att förena rätten till privatlivet med reglerna om yttrandefriheten.
AVDELNING IV
INFORMATIONSPLIKT TILL DEN RE- GISTRERADE
Artikel I 0
Information vid insamling av uppgifter från den registrerade
Medlemsstaterna skall föreskriva att den registeransvarige eller hans företrädare i vart fall skall ge den person från vilken
uppgifter om honom själv samlas in följan- de information, utom i fall då han redan känner till informationen:
a) Den registeransvariges och dennes eventuella företrädares identitet.
b) Ändamålen med den behandling för vilken uppgifterna är avsedda.
c) All ytterligare information, exempel— vis
— mottagarna eller de kategorier som mottar uppgifterna, - huruvida det är obligatoriskt eller frivilligt att besvara frågorna samt eventuella följder av att inte svara, — förekomsten av rättigheter att få till- gång till och att erhålla rättelse av uppgifter som rör honom,
i den utsträckning som den ytterligare informationen — med hänsyn till de särskil- da omständigheter under vilka uppgifterna samlas in — är nödvändig för att tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling.
Artikel 1 1
Information när uppgifterna inte har samlats in från den registrerade
1. Om uppgifterna inte har samlats in från den registrerade, skall medlemsstaterna föreskriva att den registeransvarige eller hans företrädare vid tiden för registreringen av personuppgifter eller, om utlämnande till en tredje man kan förutses, inte senare än vid den tidpunkt då uppgifterna först läm- nas ut, skall ge den registrerade åtminstone följande information, utom när den registre- rade redan känner till informationen:
a) Den registeransvariges och dennes eventuella företrädares identitet.
b) Ändamålen med behandlingen.
c) All ytterligare information, exempel— vis
— de kategorier av uppgifter som be- handlingen gäller,
23.11.95 SV
— mottagarna eller de kategorier som mottar uppgifterna, — förekomsten av rättigheter att få till- gång till och att erhålla rättelse av de uppgifter som rör honom,
i den utsträckning som den ytterligare informationen — med hänsyn till de särskil- da omständigheter under vilka uppgifterna samlas in — är nödvändig för att tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling.
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla när det — särskilt i samband med behand- ling för statistiska ändamäl eller historiska eller vetenskapliga forskningsändamål — visar sig omöjligt eller innebära en opro- portionerligt stor ansträngning att ge in- formation eller om registrering eller utläm- nande uttryckligen föreskrivs i författning. I sådana fall skall medlemsstaterna före- skriva lämpliga skyddsåtgärder.
AVDELNING V
DEN REGISTRERADES RÄTT ATT FÅ TILLGÅNG TILL UPPGIFTER
Artikel 12 Rätt till tillgång
Medlemsstaterna skall säkerställa att varje registrerad har rätt att från den registeran- svarige
a) utan hinder och med rimliga intervall samt utan större tidsutdräkt eller kostnader — få bekräftelse på om uppgifter som rör honom behandlas eller inte och information om åtminstone ändamålen med behandlingen, de berörda upp- giftskategorierna och mottagarna eller mottagarkategorierna till vilka uppgif— terna utlämnas,
— få begriplig information om vilka uppgifter som behandlas och all till—
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L281
gänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer,
— få kännedom om den logik som an— vänds när uppgifter som rör honom behandlas på automatisk väg åtminsto- ne såvitt avser sådana automatiska beslut som avses i artikel 15.1,
b) i förekommande fall få sådana uppgif- ter som inte behandlats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv rätta- de, utplånade eller blockerade, sär— skilt om dessa är ofullständiga eller felaktiga,
c) få genomfört att en tredje man till vilken sådana uppgifter utlämnats underrättas om varje rättelse, utplå— ning eller blockering som utförts i enlighet med punkt b), om detta inte visar sig vara omöjligt eller innebär enoproportionerligtstoransträngning.
AVDELNING VI UNDANTAG OCH BEGRÄNSNINGAR Artikel 13 Undantag och begränsningar
1. Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 6.1, 10, 11.1, 12 och 21 i fall då en sådan begränsning är en nöd- vändig åtgärd med hänsyn till
a) statens säkerhet,
b) försvaret,
c) allmän säkerhet,
d) förebyggande, undersökning, avslöjan— de av brott eller åtal för brott eller av överträdelser av etiska regler som gäller för lagreglerade yrken,
e) ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos en medlemsstat eller hos Europeiska unionen, inklusive mone- tära frågor, budgetfrågor och skatte— frågor,
Nr L 281 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
1) en tillsyns—, inspektions- eller regle- ringsfunktion som, även om den är av övergående karaktär, är förbunden med myndighetsutövning i de under punkterna c), d) och e) nämnda fallen,
g) skydd av den registrerades eller and- ras fri- och rättigheter.
2. Under förutsättning av lämpliga rättslig garantier får medlemsstaterna, i synnerhet om uppgifterna inte används för åtgärder eller beslut som avser särskilda registrerade personer, i fall då det uppenbarligen inte föreligger någon risk att den berörda perso- nens privatliv kränks, genom lagstiftning begränsa de rättigheter som anges i artikel 12 när uppgifterna endast behandlas för ändamål som har med vetenskaplig forsk- ning att göra eller när uppgifterna endast lagras i form av personuppgifter under en begränsad tid som inte överstiger den tid som är nödvändig för att framställa statis- tik.
AVDELNING VII
DEN REGISTRERADES RÄTT ATT GÖRA INVÄNDNINGAR
Artikel 14
Den registrerades rätt att göra invänd- ningar
Medlemsstaterna skall tillförsäkra den registrerade rätten att
a) åtminstone ide fall som avses iartikel 7 e) och f) när som helst av avgöran— de och berättigade skäl som rör hans personliga situation motsätta sig be- handling av uppgifter som rör honom, utom när den nationella lagstiftningen föreskriver något annat. När invänd- ningen är berättigad får den behand— ling som påbörjats av den registeran— svarige inte längre avse dessa upp- gifter,
b) efter anmodan och utan kostnader motsätta sig behandling av personupp— gifter som rör honom och som den registeransvarige bedömer kan komma att behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, eller att bli informerad innan personuppgifter för första gången lämnas ut till tredje man eller används för tredje mans räkning för ändamål som rör direkt marknads- föring, och att uttryckligen få erbju— dande om att utan kostnader motsätta sig ett sådant utlämnande eller sådan användning.
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de registrera— de känner till den rättighet som anges i första stycket i b).
Artikel 15 Databehandlade beslut
1. Medlemsstaterna skall ge varje person rätten att inte bli föremål för ett beslut som har rättsliga följder för honom eller som märkbart påverkar honom och som enbart grundas på automatisk behandling av upp— gifter som är avsedda att bedöma vissa personliga egenskaper hos honom, exempel- vis hans arbetsprestationer, kreditvärdighet, pålitlighet och uppträdande.
2. Om inte annat följer av övriga bestäm- melser i detta direktiv skall medlemsstater- na föreskriva att en person får bli föremål för ett beslut av det slag som avses i punkt 1 om beslutet
a) fattas som ett led i ingåendet eller fullgörandet av ett avtal, förutsatt att den registrerades begäran om ingå— ende eller fullgörande av avtalet har bifallits eller att det vidtas lämpliga åtgärder för att skydda hans berättiga- de intressen, exempelvis möjligheten
23.11.95 SV
för honom att göra sin uppfattning gällande, eller
b) tillåts i lagstiftning som innehåller be- stämmelser till skydd för den registre- rades berättigade intressen.
AVDELNING VIII
SEKRETESS OCH SÄKERHET VID BEHANDLING
Artikel 16 Sekretess vid behandling
Den som utför arbete under den registeran- svarige eller registerföraren, liksom regis- terföraren själv, och som får tillgång till personuppgifter, får behandla dem endast enligt instruktion från den registeransvari- ge, om han inte är skyldig att göra det enligt lag.
Artikel 1 7
Säkerhet vid behandling
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att den registeransvarige skall genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter från förstöring genom olyckshändelse eller otillåtna hand- lingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om behandlingen innefattar överfö- ring av uppgifter i ett nätverk, och mot varje annat slag av otillåten behandling.
Dessa åtgärder skall med beaktande av den nuvarande tekniska nivån och de kostnader som är förenade med åtgärdernas genomfö- rande åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå i förhållande till de risker som är förknip— pade med behandlingen och arten av de uppgifter som skall skyddas.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
NrL281
2. Medlemsstaterna skall föreskriva att den registeransvarige, när behandlingen utförs för dennes räkning, skall välja en register- förare som kan ge tillräckliga garantier vad gäller de tekniska säkerhetsåtgärder och de organisatoriska åtgärder som måste vidtas och tillse att dessa åtgärder genomförs.
3. När uppgifter behandlas av en register— förare skall hanteringen regleras genom ett avtal eller genom en annan rättsligt bindan- de handling mellan registerföraren och den registeransvarige och i handlingen skall särskilt föreskrivas att
— registerföraren endast får handla på instruktioner från den registeransvari- ge, — de skyldigheter som anges i punkt 1, såsom de definieras i lagstiftningen i den medlemsstat i vilken registerföra- ren är etablerad, även skall åvila registerföraren.
4. För att säkra bevisning skall de delar av avtalet eller den rättsligt bindande hand- lingen som rör skyddet av uppgifter och de krav som rör åtgärder som anges i punkt 1 föreligga i skriftlig eller därmed jämförlig form.
AVDELNING IX ANMÄLAN Artikel 18
Anmälningsplikt gentemot tillsynsmyndig- heten
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att den registeransvarige eller hans eventuelle företrädare före genomförandet av en be- handling eller en serie behandlingar som helt eller delvis genomförs på automatisk väg och som har samma eller flera när- besläktade ändamål skall underrätta den tillsynsmyndighet som avses i artikel 28.
Nr L 281 SV
2. Medlemsstaterna får endast i följande fall och på följande villkor föreskriva om undantag från anmälningsplikten eller för- enklad anmälningsplikt:
- Om medlemsstaten för de typer av be— handling, i samband med vilka det med hänsyn till de behandlade uppgif- terna inte är sannolikt att de registre- rades fri- och rättigheter kränks, anger behandlingens ändamål, vilka uppgifter eller kategorier av uppgifter som behandlas, vilka registrerade eller kategorier av registrerade som avses, till vilka mottagare eller kategorier av mottagare uppgifterna lämnas ut samt hur länge uppgifterna skall bevaras och/eller
- om den registeransvarige i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller för denne, utser ett uppgifts- skyddsombud, som särskilt skall ha till uppgift - att på ett oberoende sätt säkerställa
den interna tillämpningen av de na- tionella bestämmelser som antagits till följd av detta direktiv, — att föra ett register över de behand- lingar som utförs av den registeran— svarige, vilket register skall inne- hålla den information som nämns i artikel 21.2,
för att på detta sätt säkerställa att de registrerades fri och rättigheter sanno- likt inte kommer att kränkas som en följd av behandlingarna.
3. Medlemsstaterna får föreskriva att punkt 1 inte skall gälla för en sådan behandling vars enda syfte är förandet av ett register, som enligt lagar eller andra författningar är avsett att förse allmänheten med informa- tion och Som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse.
4. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från anmälningsplikten eller ett förenklat
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
anmälningsförfarande för sådan behandling som avses i artikel 8.2 (1).
5. Medlemsstaterna får föreskriva att vissa eller alla icke-automatiska behandlingar av personuppgifter skall anmälas eller att ett förenklat anmälningsförfarande skall gälla för dem.
Artikel 19 Anmälans innehåll
I. Medlemsstaterna skall precisera vilka uppgifter som anmälan skall innehålla. Den skall åtminstone innehålla
a) den registeransvariges och dennes eventuella företrädares namn och adress,
b) ändamålen med behandlingen,
e) en beskrivning av den eller de katego- rier av registrerade som berörs och av de uppgifter eller kategorier av upp- gifter som hänför sig till dem, (1) mottagarna eller de kategorier av mottagare till vilka uppgifterna kan komma att lämnas ut,
e) föreslagna överföringar av uppgifter till tredje land,
f) en allmän beskrivning som gör det möjligt att preliminärt bedöma lämp— ligheten av de åtgärder som i enlighet med artikel 17 vidtagits för att trygga säkerheten i behandlingen.
2. Medlemsstaterna skall ange villkoren för anmälan till tillsynsmyndigheten av föränd— ringar som rör den i punkt 1 angivna in- formationen.
Artikel 20
Förhandskontroll
1. Medlemsstaterna skall bestämma vilka behandlingar som kan innebära särskilda
23.11.95 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L281
risker för den registrerades fri- och rättig- heter och skall säkerställa att dessa behand- lingar kontrolleras innan de påbörjas.
2. Sådana förhandskontroller skall utföras av tillsynsmyndigheten när den mottagit an— mälan från den registeransvarige eller från uppgiftsskyddsombudet, som i tveksamma fall skall rådfråga tillsynsmyndigheten.
3. Medlemsstaterna kan också utföra sådana kontroller som ett led i det nationella parla- mentets förberedande arbete med en åtgärd eller som ett led i arbetet med en åtgärd som grundas på en sådan lagstiftande åt- gärd, som definierar behandlingens art och anger lämpliga skyddsåtgärder.
Artikel 21 Behandlingarnas offentlighet 1. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att tillse att behandlingarna görs offentligt tillgängliga.
2. Medlemsstaterna skall föreskriva att tillsynsmyndigheten skall föra ett register över sådana behandlingar som har anmälts i enlighet med artikel 18.
Registret skall innehålla åtminstone den information som anges iartikel 19.1 a)—e).
Registret skall vara allmänt tillgängligt.
3. För sådan behandling som inte omfattas av anmälningsplikt skall medlemsstaterna föreskriva att de registeransvariga eller något annat organ, som medlemsstaterna utser, på lämpligt sätt skall tillhandahålla var och en som begär det åtminstone den information som anges i artikel 19.1 a)-e).
Medlemsstaterna får föreskriva att denna bestämmelse inte skall tillämpas på sådan behandling vars enda ändamål är att föra ett register, som i enlighet med lagar eller andra författningar är avsett att ge allmän— heten information och som är tillgängligt för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse.
KAPITEL III
RÄTTSLIG PRÖVNING, ANSVAR OCH SANKTIONER
Artikel 22
Rättslig prövning
Medlemsstaterna skall — utan att det påverkar möjligheten att utnyttja något administrativt förfarande, till exempel vid den tillsynsmyndighet som avses i artikel 28, som kan användas innan ett ärende anhängiggörs hos en rättslig instans — föreskriva att var och en har rätt att föra talan inför domstol om sådana kränkningar av rättigheter som skyddas av den nationella lagstiftning som är tillämplig på ifrågavarande behandling.
Nr L 281 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 23.11.95
Artikel 23 Ansvar
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att var och en som lidit skada till följd av en otillåten behandling eller av någon annan åtgärd som är oförenlig med de nationella bestämmelser som antagits till följd av detta direktiv, har rätt till ersättning av den registeransvarige för den skada som han har lidit. 2. Den registeransvarige kan helt eller delvis undgå detta ansvar om han bevisar att han inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan.
Artikel 24
Sanktioner Medlemsstaterna skall anta lämpliga bestämmelser för att säkerställa att detta direktiv genom-
förs fullständigt och skall särskilt besluta om de sanktioner som skall användas vid överträdelse av de bestämmelser som antagits för att genomföra detta direktiv.
KAPITEL IV
ÖVERFÖRING AV PERSONUPPGIFTER TILL TREDJE LAND
Artikel 25 Principer
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att överföringen av personuppgifter som är under behandling eller som är avsedda att behandlas efter överföring till tredje land endast får ske om ifrågavarande tredje land - utan att detta påverkar tillämpningen av de nationella bestämmelser som antagits till följd av de andra bestämmelserna i detta direktiv - säkerställer en adekvat skyddsni- vå.
2. Bedömningen av om skyddsnivån i ett tredje land är adekvat skall ske på grundval av alla de förhållanden som har samband med en överföring eller en grupp av över- föringar av uppgifter. Härvid skall särskilt beaktas uppgiftens att, den eller de avsedda
behandlingarnas ändamål och varaktighet, ursprungslandet och det slutliga bestämmel— selandet, de allmänna respektive särskilda rättsregler som gäller i ifrågavarande tredje land liksom de regler för yrkesverksamhet och säkerhet som gäller där.
3. Medlemsstaterna och kommissionen skall informera varandra när de anser att ett tredje land inte erbjuder en adekvat skydds- nivå enligt punkt 2.
4. Om kommissionen i enlighet med ett sådant förfarande som beskrivs i artikel 31.2 finner att ett tredje land inte erbjuder en sådan adekvat skyddsnivå som beskrivs i punkt 2 i denna artikel, skall medlemssta- terna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra överföring av uppgifter av samma slag till ifrågavarande tredje land.
23.11.95 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
NrL281
5. Vid lämpligt tillfälle skall kommissionen inleda förhandlingar för att avhjälpa den situation som uppstått när kommissionen kommit till den slutsats som anges i punkt 4.
6. Kommissionen kan, i enlighet med det i artikel 31.2 angivna förfarandet, konstatera att ett tredje land genom sin interna lagstift- ning eller på grund av de internationella förpliktelser som - särskilt till följd av sådana förhandlingar som anges i punkt 5 och som gäller skyddet för privatliv och enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter - åligger landet har en skyddsni- vå som är adekvat i den mening som avses i punkt 2 i denna artikel.
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa kommissio- nens beslut.
Artikel 26 Undantag
1. Med undantag från artikel 25 skall med- lemsstaterna - om det inte finns tvingande regler om detta i deras lagstiftning - före- skriva att överföring av personuppgifter till ett tredje land som inte har en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25.2 får ske om
a) den registrerade otvetydigt har sam- tyckt till den planerade överföringen, eller
b) överföringen är nödvändig för att fullgöra ett avtal mellan den registre— rade och den registeransvarige eller för att på den registrerades begäran genomföra åtgärder som vidtas innan avtalet ingås, eller
c) överföringen är nödvändig för att ingå eller fullgöra ett avtal mellan den registeransvarige och tredje man i den registrerades intresse, eller
d) överföringen är nödvändig eller bin- dande enligt författning av skäl som rör viktiga allmänna intressen eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk, eller
e) överföringen är nödvändig för att skydda intressen som är av avgörande betydelse för den registrerade, eller
f) överföringen görs från ett offentligt register som enligt lagar eller andra författningar är avsett att ge allmän- heten information och som är till— gängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse, i den utsträckning som de i lagstiftningen angivna villko- ren för tillgänglighet uppfylls i det enskilda fallet.
2. Utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 1 får en medlemsstat tillåta överfö— ring av personuppgifter till ett tredje land som inte säkerställer en skyddsnivå som är adekvat enligt artikel 252, om den register- ansvarige ställer tillräckliga garantier för att privatliv och enskilda personers grundläg- gande fri- och rättigheter skyddas samt för utövningen av motsvarande rättigheter. Sådana garantier kan framgå av lämpliga avtalsklausuler.
3. Medlemsstaten skall informera kommis- sionen och de övriga medlemsstaterna om de överföringar som tillåtits enligt punkt 2.
Om en medlemsstat eller kommissionen på grunder som är berättigade med hänsyn till skyddet för privatliv och enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter gör en invändning skall kommissionen vidta lämp- liga åtgärder i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa kommissio— nens beslut.
4. Om kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 31.2 beslutar
Nr L 281 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 23.11.95
att vissa standardavtalsklausuler erbjuder tillräckliga garantier enligt punkt 2, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att följa kommissionens beslut.
KAPITEL V
UPPFÖRANDEKODEX
Artikel 27
]. Medlemsstaterna och kommissionen skall uppmuntra utarbetande av uppförandekodexar som - med beaktande av de särskilda förhållandena på olika områden - skall bidra till att på ett riktigt sätt genomföra de nationella bestämmelser som medlemsstaterna antar för att genomföra detta direktiv.
2. Medlemsstaterna skall föreskriva att branschorganisationer eller andra organ som företräder andra kategorier av registeransvariga, som har upprättat förslag till nationella kodexar eller som avser att ändra eller utöka existerande nationella kodexar, kan lägga fram dessa för bedömning av den nationella myndigheten.
Medlemsstaterna skall föreskriva att denna myndighet bland annat skall kontrollera att de förslag som har lagts fram för myndigheten är i överensstämmelse med de nationella bestämmelser som antagits till följd av detta direktiv. Om myndigheten anser det lämpligt skall den inhämta synpunkter från de registrerade eller deras företrädare.
3. Förslag till gemenskapskodexar och förslag till ändringar eller tillägg till existerande sådana kodexar kan läggas fram för den arbetsgrupp som avses i artikel 29. Denna arbetsgrupp skall bland annat avgöra om de förslag som lagts fram för gruppen är i överensstämmelse med de nationella bestämmelser som antagits för att genomföra detta direktiv. Om gruppen anser det lämpligt skall den inhämta synpunkter från de registrerade eller deras företrädare. Kommissionen kan tillse att de kodexar som godkänts av arbets— gruppen offentliggörs på lämpligt sätt.
23.11.95 SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L281
KAPITEL VI
TILLSYNSMYNDIGHET OCH ARBETSGRUPP FÖR SKYDD AV ENSKILDA MED AVSEENDE PÅ BEHANDLINGEN AV PERSONUPPGIFTER
Artikel 28 Tillsynsmyndighet
1. Varje medlemsstat skall tillse att det utses en eller flera myndigheter som har till uppgift att inom dess territorium övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av detta direktiv.
Dessa myndigheter skall fullständigt obero— ende utöva de uppgifter som åläggs dem.
2. Varje medlemsstat skall tillse att till- synsmyndigheten hörs när sådana lagar eller andra författningar utarbetas som rör skyddet av enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandlingen av personuppgifter.
3. Varje tillsynsmyndighet skall särskilt ha
- undersökningsbefogenheter, såsom befogenhet att få tillgång till uppgifter som blir föremål för behandling och befogenhet att inhämta alla uppgifter som är nödvändiga för att sköta till- synen, - effektiva befogenheter att ingripa, som till exempel att kunna avge ytt- randen i enlighet med artikel 20 innan en behandling äger rum, och se till att sådana yttranden i lämplig omfattning offentliggörs, att kunna besluta om blockering, utplåning eller förstöring av uppgifter, att kunna besluta om tillfälligt eller slutligt förbud mot be- handling, att kunna ge den registeran- svarige varning eller tillrättavisning eller att kunna hänvisa saken till na- tionella parlament eller till andra politiska institutioner,
- befogenhet att inleda rättsliga för— faranden när de nationella bestämmel- ser som antagits till följd av detta direktiv har överträtts eller att upp- märksamma de rättsliga myndigheter- na på dessa överträdelser.
Sådana beslut av tillsynsmyndigheten som går en part emot kan överklagas till dom— stol.
4. Var och en kan, på egen hand eller företrädd av en organisation, vända sig till tillsynsmyndigheten med begäran om skydd för sina fri- och rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter. Den berörda personen skall informeras om vilka följder hans begäran har fått.
Var och en kan i samband med tillämp- ningen av de nationella bestämmelser som har antagits med stöd av artikel 13 i detta direktiv till tillsynsmyndigheten ge in en begäran om att få kontrollera om en be— handling är tillåten. Den berörda personen skall informeras om vilka följder hans begäran har fått.
5 . Varje tillsynsmyndighet skall regelbundet upprätta en rapport om sin verksamhet. Denna rapport skall offentliggöras.
6. En tillsynsmyndighet har, oavsett vilken nationell lagstiftning som gäller för den aktuella behandlingen, behörighet att inom sin egen medlemsstats territorium utöva de befogenheter som i enlighet med punkt 3 åligger den. Varje myndighet kan av en myndighet i en annan medlemsstat anmodas att utöva sina befogenheter.
De övervakande myndigheterna skall i den utsträckning som det behövs samarbeta med
Nr L 281 SV
varandra, särskilt genom att utbyta använd- bar information.
7. Medlemsstaterna skall föreskriva att tillsynsmyndighetens ledamöter och perso— nal, även sedan deras anställning upphört, skall ha tystnadsplikt med avseende på förtrolig information som de har tillgång till.
Artikel 29
Arbetsgrupp för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personupp- gifter
1. En arbetsgrupp för skydd av enskilda med avseende på behandling av personupp- gifter, hädanefter kallad ”arbetsgruppen" inrättas härmed.
Arbetsgruppen skall vara rådgivande och oberoende.
2. Arbetsgruppen skall vara sammansatt av en företrädare för den eller de tillsynsmyn— digheter som utsetts av varje medlemsstat, av en företrädare för den eller de myndig— heter som har inrättats för gemenskapens institutioner och organ samt av en företrä- dare för kommissionen.
Varje medlem av arbetsgruppen skall utses av den institution eller av den eller de myndigheter som han företräder. När en medlemsstat har fler tillsynsmyndigheter än en, skall dessa utse en gemensam företräda— re. Detsamma skall gälla för de myndig- heter som inrättats för gemenskapens in— stitutioner och organ.
3. Arbetsgruppen skall fatta beslut med enkel majoritet av tillsynsmyndigheternas företrädare.
4. Arbetsgruppen skall välja sin ordföran- de. Ordförandens mandattid skall vara två år. Mandatet kan förlängas.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.11.95
5. Arbetsgruppens sekretariatsuppgifter skall ombesörjas av kommissionen.
6. Arbetsgruppen skall själv fastställa sin arbetsordning.
7. Arbetsgruppen skall behandla frågor som förts upp på dess dagordning av ordföran- den, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för tillsyns- myndigheterna eller för kommissionen.
Artikel 30 l . Arbetsgruppen skall
a) utreda varje fråga som rör tillämp— ningen av de nationella bestämmelser som antagits för genomförandet av detta direktiv, för att bidra till en enhetlig tillämpning av bestämmelser- na,
b) yttra sig till kommissionen om skydds- nivån inom gemenskapen och i tredje land,
c) ge kommissionen råd om varje före- slagen ändring av detta direktiv, om vilka ytterligare eller särskilda åtgärder som bör vidtas för att skydda fysiska personers fri- och rättigheter med avseende på behandling av personupp— gifter och om alla andra föreslagna gemenskapsåtgärder sotn rör sådana fri— och rättigheter,
d) avge yttranden om de uppförandeko- dexar som utarbetas på gemenskapsni- va.
2. Om arbetsgruppen konstaterar förekoms- ten av sådana skillnader mellan medlems- staternas lagstiftning eller praxis, som kan vara till nackdel för likvärdigheten i skyd— det för personer med avseende på behand- lingen av personuppgifter inom gemenska— pen, skall gruppen informera kommissionen om detta.
23.11.95 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L281
3. Arbetsgruppen kan på eget initiativ utfärda rekommendationer i alla frågor som rör skyddet av personer med avseende på behandlingen av personuppgifter inom gemenskapen.
4. Arbetsgruppens yttranden och rekom- mendationer skall framläggas för kommis- sionen och den kommitté som avses i arti-
hänsyn till yttrandena och rekommendatio- nerna. För att göra detta skall kommissio— nen utarbeta en rapport som också skall framläggas för Europaparlamentet och rådet. Rapporten skall offentliggöras.
6. Arbetsgruppen skall utarbeta en årsrap- port om situationen rörande skyddet för fysiska personer med avseende på behand— kel 31. lingen av personuppgifter inom gemenska-
pen och i tredje land, som den skall över- sända till kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Rapporten skall offentliggöras.
5. Kommissionen skall informera arbets- gruppen om det sätt på vilket den har tagit
KAPITEL VII
GEMENSKAPENS ÅTGÄRDER FÖR GENOMFÖRANDE
Artikel 31 Kommittén
l. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som är sammansatt av företrädare för medlemsstaterna och som har kommissionens företrädare som ordförande.
2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom en tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande ärendet är.
Yttrandet skall avges med den majoritet som anges i artikel l48.2 i fördraget. Vid omröstning i kommittén skall medlemsstaternas röster vägas på det sätt som anges i den artikeln. Ordföranden skall inte rösta.
Kommissionen skall besluta om åtgärder som skall ha omedelbar verkan. Om emellertid åtgärderna avviker från kommitténs yttrande, skall kommissionen omedelbart underställa rådet ärendet. I detta fall gäller följande: — Kommissionen skall uppskjuta genomförandet av åtgärderna under en tidsfrist om tre månader räknad från meddelandedatum. - Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett avvikande beslut inom den tidsfrist som anges i den första strecksatsen.
168 Bilaga SOU 1996:72 Nr L 281 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 23.11.95 SLUTBESTÄMMELSER Artikel 32 är förenligt med de legitima ändamål som
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar, som är nöd- vändiga för att följa detta direktiv, senast tre år efter dess antagande.
När en medlemsstat antar dessa bestämmel- ser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall se till att sådan behandling som redan pågår när de natio— nella bestämmelser som antas till följd av detta direktiv träder i kraft bringas i över- ensstämmelse med dessa bestämmelser inom tre år från denna tidpunkt.
I fråga om sådana uppgifter som redan finns i manuella register vid ikraftträdandet av de nationella bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv får med- lemsstaterna, med avvikelse från föregåen- de stycke, föreskriva att behandlingen skall bringas i överensstämmelse med artiklarna 6-8 i detta direktiv inom tolv år räknat från dagen för direktivets antagande. Medlems- staterna skall dock ge den registrerade rätt att på begäran och särskilt i samband med att han utövar sin rätt till tillgång till upp- gifter, erhålla rättelse, utplåning eller bloc- kering av uppgifter som är ofullständiga, felaktiga eller lagrade på ett sätt som inte
Utfärdat i Luxemburg den 24 oktober 1995. På Europaparlamentets vägnar
K. HÄNSCH Ordförande
den registeransvarige vill uppnå.
3. Med undantag från punkt 2 kan med- lemsstaterna under förutsättning av lämpliga skyddsåtgärder föreskriva att uppgifter som endast bevaras för historisk forskning inte behöver överensstämma med artiklarna 6-8 i detta direktiv.
4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de nationella bestäm- melser som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 33
Kommissionen skall första gången senast tre år efter den tidpunkt som anges i artikel 32.1 och därefter regelbundet till rådet och Europaparlamentet avge en rapport om genomförandet av detta direktiv, eventuellt försedd med lämpliga ändringsförslag. Rapporten skall offentliggöras.
Kommissionen skall särskilt undersöka tillämpningen av detta direktiv på behand- ling av ljud- och bilduppgifter som rör fysiska personer och skall framlägga alla lämpliga förslag som med beaktande av informationsteknikensochinformationssam- hällets utveckling visar sig nödvändiga.
Artikel 34
Detta direktiv riktar sig till medlemsstater- na.
På rådets vägnar
L. ATIENZA SERNA Ordförande
Kronologisk förteckning
1. 2.
3.
4.
12.
13. 14.
15.
16.
17. 18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. Samverkansmönster i svensk forsknings— finansiering. U. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD. . Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första
pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. . Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns
erfarenheter av arbetet i EU. UD. . Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och
säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10.
Forskning för vår vardag. C. . EU-mopeden. Alders— och behörighetskrav för
två- och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi.
Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi.
Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginformatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektoms upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD. Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. Ku.
26. 27.
28.
29. 30.
31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48.
49. 50. 51
52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.
57. 58.
Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. Forskning och Pengar. U.
Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C.
Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju. Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. Översyn av skatteflyktslagen. Reforrnerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen . Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. .Gmndläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-
ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsåndamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Kronologisk förteckning
59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 61.Mcdlemsstater och medborgare. Förhållandet mellan stora och små länder i EU. Rättsliga och inrikes frågor. UD. 62. EU. konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. 10. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69.Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktighet i sveriges städer och landsbygd. C. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S.
__)—
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. [32]
J ustitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA—register. [35]
Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln iexpropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikornråden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett är med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund.
En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Medlemsstater och medborgare. Förhållandet mellan stora och små länder i EU. Rättsliga och inrikes frågor. [61]
Försvarsdepartementet Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18]
Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72]
Kommunikationsdepartementet
Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [] l] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på fmansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsftnansiering. [2] Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereforrn. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-ta1et. [28]
Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för
individ och lokalsamhälle. [47]
Systematisk förteckning
J ordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55] Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. [56] Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Lokal demokrati och delaktighet i sveriges städer och landsbygd. [71]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53]
Wirstam Yanyuwa—69991”