SOU 1998:67

Socialavgiftslagen slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

l iftsl a e n

soc avg g

3V9n$k lag Internationella förhållanden

slutbetänkande av

Utredningen om Socialförsäkringens personkrets

SOU

1998:67

min

ut Statens offentligautredningar WW 1998:67

w Socialdepartementet

Socialavgiftslagen

Slutbetänkande

av Utredningen om Socialförsäkringens personkrets Jönköping 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes ktmdtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds

svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20932-2 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN O375-25OX

Till statsrådet

Maj-Inger Klingvall

Genom beslut den 13 juli 1995 bestämde regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas för att göra en översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen, m.m. Efter regeringens bemyndigande förordnade statsrådet Anna Hedborg den 21 september 1995 kammarrättslagmannen Lars-Göran Hessmark som särskild utredare fr.0.m. den 11 samma månad.

Som sakkunniga har förordnats: avdelningschefen Bjarne Almström, Riksförsäkringsverket, kammarrättsassessorn Ingrid Engquist, Finansdepartementet, hovrättsassessom Karin Frick, Finansdepartementet, hovrättsassessom Gösta Ihrfelt, Arbetsmarknadsdepartementet, enhetschefen Birgitta Norin, Riksförsäkringsverket, departementsrådet Håkan Martin Rahm, Socialdepartementet, kanslirådet Kjell Rempler, Socialdepartementet, departementsrådet Bengt Sibbmark, Socialdepartementet, och avdelningsdirektören Yvonne Svenström, Riksskatteverket.

Sekreterare har varit jur. kand. Stefan Härmä, hovrättsassessom Nils Petter Ekdahl och karnmarrättsassessorn Peder Liljeqvist fr.0.m. den 1 april 1997 t.o.m. den 31 januari 1998.

Utredningen har antagit namnet Utredningen S 1995:08 om socialförsäkringens personkrets dir. 1995:106 och 1996:27.

Utredningen har i april 1997 överlämnat huvudbetänkandet SOU 1997:72 En lag om socialförsäkringar.

Utredningen överlänmar härmed slutbetänkandet Socialavgiftslagen SOU 1998:67. I betänkandet föreslås att lagen 1981:691 om socialavgifter ersätts av en ny socialavgiftslag. Därutöver lämnas förslag om bl.a. ett särskilt förfarande för uppbörd av de avgifter som Sverige har rätt att ta ut enligt EG-rätten eller i andra internationella förhållanden.

Betänkandet är skrivet i vi-form, eftersom de sakkunniga instämmer i de förslag som lämnas.

Utredningens arbete är härmed avslutat.

Jönköping i april 1998

Lars-Göran Hessmark

/Stefan Härmä

Nils Petter Ekdahl

Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ; . . . . . . . .

Sammanfattning 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till socialavgiftslag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

1928:370 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576 om

statlig inkomstskatt 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551

om beräkning av pensionsgnmdande inkomst

enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 45 . . . . . . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen 1962:381 om

allmän försäkring 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:380 om

arbetsskadeförsäkring 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Förslag till lag om ändring i lagen 1978:401 om

exportkreditstöd 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:611 om

upphovsmannakonto 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:84 om

delpensionsförsäkring 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Förslag till lag om ändring i lagen 1983: 1092 med

reglemente för Allmänna pensionsfonden 64 . . . . . . . . . . 11 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325 om

självdeklaration och kontrolluppgifter 65

. . . . . . . . . . . . 12 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:659 om

särskild löneskatt pâ vissa förvärvsinkomster 68 . . . . . . . . 13 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:912 om

nedsättning socialavgifter 72 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 76 . . . . . . . . . 15 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:591 om sär-

skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 77 . .

6 Innehåll

16 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1047 om

sjuklön 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Förslag till lag om ändring i lagen l993:l6 om

försäkring mot vissa semesterlönekostnader 79 . . . . . . . . . 18 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1536 om

räntefördelning vid beskattning 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1744 om

allmän pensionsavgift 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1748 om

förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter 84 . . . . . . . . . 21 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1920 om

allmän löneavgift 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Förslag till lag om ändring i lagen 1995:439 om

beskattning, förtullning och folkbokföring under krig

eller krigsfara m.m. 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

1997:483 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens huvudbetänkande SOU 1997:72 103 . . . . . . Utredningens direktiv 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens arbete 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gällande rätt om avgifter till socialförsäkringen m.m. 109 . . Allmänt om socialavgifter m.m. 109 . . . . . . . . . . . . . . . . Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter 110 . . . . . . . . . 2.2.1 Ändamålen med avgifterna 110 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Avgiftsskyldigheten 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Grunderna för bestämmande av avgiftsunder-

laget 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Undantag från avgiftsunderlaget 117 . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Vissa avdrag från avgifterna 120 . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Socialavgifter i form av egenavgifter 121 . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Ändamålen med avgifterna 121 . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Avgiftsskyldigheten 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Undantag från avgiftsskyldigheten 126 . . . . . . . . . . 2.3.4 Grunderna för bestämmande av avgiftsunder-

laget 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.5 Undantag från avgiftsunderlaget 127 . . . . . . . . . . . . 2.3.6 Vissa avdrag från avgifterna 127 . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Andra bestämmelser om socialavgifter 128 . . . . . . . . . . . . 2.5 Allmän pensionsavgift 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.1 Ändamålet med avgiften 129 m.m. . . . . . . . . . . . . . 2.5.2 Avgiftsskyldigheten 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

2.5.3¶Avgiftsunderlaget m.m. 130

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Övriga löneavgifter och löneskatter 130 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Förfarandet vid bestämmande, debitering, redovisning

och betalning av socialförsäkringsavgifter 131

. . . . . . . . . . 2.7.1 Allmän bakgrund 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7.2 Förfarandet för fastställelse av slutligt

beräkningsunderlag Inkomsttaxering 132 - . . . . . . . .

2.7.3¶Uppbördssystemet 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 EG-rätten och konventioner om social trygghet 143 . . . . . . . 3.1 EG-rätten 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 EG:s kompetens på socialförsäkringsområdet 143 . . . . 3.1.2 Förordning EEG nr 1408/71 144 . . . . . . . . . . . . . 3.1.3 EES-avtalet 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4 Andra avtal mellan EG och tredje länder 152 . . . . . . 3.2 Konventioner 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Nordiska konventionen om social trygghet 152 . . . . . 3.2.2 Bilaterala konventioner 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter

enligt konventioner 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Gällande rätt om internationell beskattning 159 m.m. . . . . . 4.1 Inledning 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Det skatterättsliga bosättningsbegreppet 160 . . . . . . . . . . . 4.3 Obegränsad skattskyldighet 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Inledning 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Sexmånadersregeln och ettårsregeln 162 . . . . . . . . . . 4.3.3 Särskilda grupper av anställda 165 . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Gränsgångare m.m. 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Begränsad skattskyldighet 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Inledning 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 169 . . . . . 4.4.3 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl. 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.4 Beskattning av utländska diplomater 174 . . . . . . . . . 4.4.5 Beskattning av FN-personal 175 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.6 Beskattning av EU-personal 175 . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Lindring av internationell dubbelbeskattning 177 . . . . . . . . 4.5.1 Ensidiga metoder 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Dubbelbeskattningsavtal 178 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Några uppgifter om socialavgifteri andra E U-länder 181 . . . 5.1 Allmänt 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Avgiftssystemen i några medlemsländer 182 . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

5.2.1 Danmark 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Finland 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Belgien 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Nederländerna 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Framtidsvägar för EU betrajfande social trygghet 187 . . . . . Social trygghet och fri rörlighet 187 . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt om socialavgifter 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens förslag till socialförsäkringslag m.m. 191 . . .

Förslaget till ny socialförsäkringslag 191

. . . . . . . . . . . . . Förslag till ändringar i AFL 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Konsekvenser i fråga om avgiftsuttag 193 . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Berörda bestämmelser i SAL 194 . . . . . . . . . . . . . . Remissutfallet och slutsatser därav 196 . . . . . . . . . . . . . .

Problem vid uttag av socialförsäkringsavgijieri

internationellaförhållanden 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Några praktiska exempel på försäkring i Sverige enligt

förordning EEG nr 1408/71 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Allmänt 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Vid bosättning i Sverige 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Vid bosättning i annat EU-land 202 . . . . . . . . . . . . 8.3 Försäkring i Sverige enligt konventioner om social

trygghet 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Försäkringsmässiga och praktiska problem med uttag

av avgifter 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter 205 . . . . . 8.4.2 Socialavgifter i form av egenavgifter 206 . . . . . . . . . 8.4.3 Allmän pensionsavgift 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Risk för felaktigt uttag av socialförsäkringsavgifter 208 . . . .

Allmänna överväganden 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Struktur- och språkfrågor 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Lagstiftningens struktur och disposition 213 . . . . . . . 9.2.2 Spräkliga frågor 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En ny socialavgiftslag 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Grundläggande villkor för uttag av social-

avgifter 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Avgiftsskyldighet 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Avgiftsunderlag 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

9.4 Socialförsäkringsavgifter i internationella för-

hållanden 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Skyldigheten att betala socialavgifter 223

. . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 223

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2¶Arbetsgivaravgifter 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.l Arbetsgivarbegreppet 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.2 skattepliktig ersättning för arbete i Sverige 225

. . . .

10.2.3 Bestämmelserna om avgiftsskyldighet 228

. . . . . . . . 10.3 Egenavgifter 230

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3.1 Begreppet egenföretagare 230

. . . . . . . . . . . . . . .

10.3.2 skattepliktig ersättning för eller inkomst

arbete i Sverige 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l0.3.3 Bestämmelserna avgiftsskyldighet 233

. . . . . . . .

11 Underlaget för socialavgifter 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Arbetsgivaravgifter 238

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Egenavgifter 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3.1 Allmänt om avgiftsunderlaget 241

. . . . . . . . . . . . .

l1.3.2 Ett gemensamt avgiftsunderlag 243

. . . . . . . . . . . .

12 socialavgifter i internationella förhållanden 247

. . . . . . . . . 12.1 Inledning 247

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Allmänna utgångspunkter 248

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Vilka socialförsäkringsavgifter kan tas ut i inter-

nationella förhållanden 249

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.1 Inledning och frågeställning 249

. . . . . . . . . . . . . .

l2.3.2 Skyldigheten att betala socialförsäkrings-

avgifter enligt EG-rätten 250

. . . . . . . . . . . . . . . .

l2.3.3 Socialförsäkringsavgifter enligt olika inter-

nationella avtal social trygghet 257

. . . . . . . . . .

12.3.4 De olika "internationella fallen" 258

. . . . . . . . . . .

12.3.5 Slutsatser 263

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Våra lagförslag om uttag socialavgifter i inter-

nationella förhällanden 267

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l2.4.1 Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag 267

. . . . . . . .

12.4.2 Avgifterna 269

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Några särskilda frågor om socialavgifter 271

. . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 271

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2¶Arbetsgivaravgifter för sjömän 271

. . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2.1 Inledning 271

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2.2 Bakgrund 272

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

13.2.3 Sjukförsäkrings- och folkpensionsfönnåner för

sjömän 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Sjömanspensioneringen 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.5 Statligt bidrag till svensk sjöfart 279 . . . . . . . . . . . 13.2.6 Våra överväganden och förslag 280 . . . . . . . . . . . . 13.3 Utomlands bosatta artister 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1 Inledning 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3.2¶Våra överväganden och förslag 283

. . . . . . . . . . . . 13.4 Underlag för arbetsgivaravgifter för personer som

beskattas enligt SINK 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.1 Inledning 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.2 skattepliktig inkomst 286 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.3 Pensionsgrundande inkomst PGI 286 . . . . . . . . . . 13.4.4 Underlaget för arbetsgivaravgifter 287 . . . . . . . . . . 13.4.5 Våra överväganden 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 Lönetillägg vid utlandsarbete 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Inledning 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.2 Bakgrund 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.3 Våra överväganden och förslag 293 . . . . . . . . . . . .

14¶Allmän pensionsavgij 295

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Inledning 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Våra förslag 296 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.1 Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag 296 . . . . . . . . 14.2.2 Avdrag för kostnader i arbetet 299 . . . . . . . . . . . .

15 Allmän löneavgift 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Inledning 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Våra överväganden 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.1 Allmän löneavgift för arbetsgivare 304 . . . . . . . . . . 15.2.2 Allmän löneavgift för egenföretagare m.fl. 306 . . . .

16 Förfarandet vid uttag av avgifter i internationella

förhållanden 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Inledning 307 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Förfarandet för uttag av arbetsgivaravgifter 308 . . . . . . . . 16.3 Behovet av ett särskild förfarandet för uttag av

egenavgifter och allmän pensionsavgift i inter-

nationella förhållanden 310 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.4¶EG-rättens likabehandlingsprincip 312

. . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Några allmänna utgångspunkter för utformningen av

ett förfarande för uttag av avgifter i internationella

förhållanden 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Några alternativ 315 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 11

16.6.1 Inledning 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6.2 Alternativ I Deklarations- och taxerings-

förfarande 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6.3 Alternativ Avgiftsberäkning enligt fastställd

sjukpenningsgrundande inkomst 316

. . . . . . . . . . . 16.6.4 Alternativ III Definitiv källavgift 317

. . . . . . . . . . 16.6.5 Alternativ IV Avgiftsberäkning enligt fastställd

pensionsgrundande inkomst 318

. . . . . . . . . . . . . . 16.7 Val av modell för ett förfarande för

uttag av

socialförsäkringsavgifter i internationella fall 319

. . . . . . . . 16.8 Utformningen ett särskilt förfarande för

av uttag av socialförsäkringsavgifter i vissa internationella fall 322

. . . .

16.8.1¶Lagregleringen 322

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.8.2¶Tillämpningsområdet 323

. . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.8.3 Behörig myndighet 325

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.8.4 Deklarationsförfarande 328

. . . . . . . . . . . . . . . . . 16.8.5 Beslut om preliminära avgifter 330

. . . . . . . . . . . . 16.8.6 Beslut om slutliga avgifter 332

m.m.

. . . . . . . . . . l6.8.7 Betalning av avgifter till Skattemyndigheten 333

. . . .

17 Intäkter och kostnader 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Intäkter 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1.1 Inledning 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1.2 Allmän pensionsavgift 335

. . . . . . . . . . . . . . . . .

17.1.3¶Arbetsgivaravgifter 339

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1.4 Egenavgifter 339

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l7.1.5 Allmän löneavgift 340

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Kostnader 341

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Slutsatser 341

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Ikraftträdande och övergångsregler 343

. . . . . . . . . . . . . . 18.1 Ikraftträdande av utredningens förslag 343

. . . . . . . . . . . .

18.2 övergångsregler 344

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Övriga frågor 347

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Inledning 347

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 Generella kommittédirektiv 347

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19.2.l Offentliga åtaganden 347

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2.2 Regionalpolitiska konsekvenser 348

. . . . . . . . . . . .

19.2.3¶Jämställdhetspolitiska konsekvenser 350

. . . . . . . . . 19.2.4 Konsekvenserna för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet 350

. . . . . . . . . . . . . . . 19.3 Frågor för fortsatt utredning m.m. 352

. . . . . . . . . . . . . .

12 Innehåll

20¶Författningskommentar 353

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.1¶Förslaget till socialavgiftslag 353

. . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1959:551 om

beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 386

. . . . . . . 20.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om

allmän försäkring 389

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:352 om

självdeklaration och kontrolluppgifter 390

. . . . . . . . . . . . 20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:659 om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 391 . . . . . . .

20.6¶Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:912 om

nedsättning av socialavgifter 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.7 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:586 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 392 . . . . . . . . 20.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:591 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl. 392 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.9 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994: 1774 om

allmän pensionsavgift. 393

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.10 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994:1920 om

allmän löneavgift. 395

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.11 Förslaget till lag om ändring i skatte-

betalningslagen 1997:483 395 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.12 Övriga författningsförslag förslagen under 2-3, 6-10,

16-18, 20 samt 22 407 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Paragrafregister till den föreslagna socialavgifts-

lagen 409 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Lagrumsnyckel till gällande lag om socialavgifter

SAL 413 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 13

Förkortningar

APL Lagen 1994: 1744 om allmän pensionsavgift ATP Allmän tilläggspension AFL Lagen 1962:381 om allmän försäkring bet. Betänkande dir. Kommittédirektiv Ds Departementsserien EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EES Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EG Europeiska gemenskaperna EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen KL Kommunalskattelagen 1928:370

LAF Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

LBP Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring LIP Lagen 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall LSI Lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl. LSK Lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter NSAL Socialavgiftslagen 0000:000 PGI Pensionsgrundande inkomst Prop. Proposition RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket SAL Lagen 1981:691 om socialavgifter

SBL Skattebetalningslagen 1997:483 SFS Svensk författningssamling

SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIL Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SINK Lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta SkU Skatteutskottet SofL Socialförsäkringslagen 0000:000 SOU Statens offentliga utredningar TL Taxeringslagen 1990:324 Tu Trañkutskottet

Sammanfattning

En ny socialavgiftslag

Utredningen om Socialförsäkringens personkrets föreslår i detta betänkande att den nuvarande lagen 1981:691 om socialavgifter SAL ersätts med en ny socialavgiftslag NSAL. Samtidigt föreslås ändringar i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL och flera andra författningar.

Förslagen är föranledda av dels en lagteknisk översyn SAL

av som vi har gjort, dels konsekvenser i avgiftshänseende följer EG-

som av rätt och annan internationell rätt om social trygghet. Vi har även beaktat förslag som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande SOU

1997:72 En lag om socialförsäkringar.

Uppdraget

Vi skall enligt våra utredningsdirektiv göra en översyn de regler

av som gäller för betalning av socialavgifter och allmänna egenavgifter numera allmän pensionsavgift. Vi skall beakta de konsekvenser

som följer av EG-rätt om social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Översynen skall också avse avgiftsfrågor i förhållande till områden utanför EU och EES. Mera allmänt har vi i uppdrag att göra en teknisk översyn

av SAL. Översynen skall syfta till att avgiftslagstiftningen blir mer fristående från lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. Det skall på ett lättillgängligt sätt gå att utläsa vem som är skyldig att betala socialavgifter och för vilka slags ersättningar sådana avgifter skall betalas. Vidare skall vi beakta intresset av att underlagen för skatt och avgifter blir så lika som möjligt.

Vårt uppdrag består således av två huvuddelar. Den ena är

av mer formell karaktär och innefattar en teknisk översyn avgiftslagstift-

av ningen. Den andra delen är av materiellt slag och innebär att vi skall lämna lagförslag som gör det möjligt att ta ut de socialförsäkringsavgifter som Sverige har rätt att ta ut med stöd EG-rätten eller inter-

av nationella avtal om social trygghet.

16 Sammanfattning

Avgiftsgrtmdande ersättningar

Den i dag gällande huvudprincipen för uttag socialförsäkringsav-

av gifter socialavgifter och allmän pensionsavgift är att alla skattepliktiga förvärvsinkomster som till sin natur är fönnånsgrundande, dvs. kan ligga till grund för beräkning av bl.a. pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL, skall föremål för

vara uttag av avgifter. Flera skäl talar för att en koppling mellan försäkringstillhörighet och uttag av socialförsäkringsavgifter bör finnas även i en ny avgiftslagstiftning.

Vi har i vårt huvudbetänkande föreslagit dels att vissa

gemensamma bestämmelser för socialförsäkringen skall samlas i en ny socialförsäkringslag SofL, dels att socialförsäkringssystemet skall indelas i två huvudgrenar, en bosättningsbaserad och arbetsbaserad del. Enligt

en SofL skall alla som arbetar i Sverige vara omfattade av det arbetsbaserade socialförsäkringsskyddet, oavsett bosättning och medborgarskap.

De socialförsäkringsavgifter som tas ut i dag finansierar främst sådana förmåner oftast ersättningar för inkomstförluster kan

- - som hänföras till den föreslagna arbetsbaserade delen av försäkringen. Det framstår därför som naturligt att ersättning för arbete, medför att

som inkomsttagaren skall omfattas av den arbetsbaserade delen

av socialförsäkringen, också skall vara föremål för uttag avgifter. Den

av grundläggande principen bör således vara att socialförsäkringsavgifter skall tas ut ersättning som enfysisk person får för arbetet Sverige. Vi föreslår därför att socialavgifter arbetsgivaravgifter eller

egenavgifter och allmän pensionsavgift normalt skall beräknas på den

försäkrades ersättning för arbete i Sverige.

I vissa fall kan emellertid den situationen uppstå på

att en person, grund av EG-rätten eller en socialförsäkringskonvention, är försäkrad för svenska arbetsbaserade socialförsäkringsförmäner även för arbete

inte utförs i Sverige. Även i sådana fall bör socialförsäkringsavsom gifter tas ut, och vi föreslår att uttryckliga bestämmelser detta tas

om in i den nya socialavgiftslagen. Avgifter skall å andra sidan inte tas ut för arbete i Sverige om den som utför arbetet inte omfattas svensk

av socialförsäkring på grund av gemenskapsrätt eller överenskommelser med andra stater. Detta regleras också i den lagen. Bestämmelser

nya med motsvarande innebörd föreslås införda även i APL.

skattepliktig ersättning

En annan grundläggande princip bakom den nuvarande avgiftslagstiftningen är att avgifter skall betalas på ersättningar är skattepliktiga

som enligt svensk lag. Denna princip bör bestå, och våra lagförslag innebär

Sammanfattning 17

att socialavgifter och allmän pensionsavgift skall beräknas på ersätt-

ning som är skattepliktig enligt kommunalskattelagen 1928:370, KL.

Tillämpningen av EG-rätten och olika konventioner om social trygghet medför att även personer som inte är skattskyldiga i Sverige i vissa fall skall omfattas av den svenska socialförsäkringen. Motsvarande gäller utomlands bosatta personer som beskattas enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991 :591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mfl. LSI. Även det förslag till socialförsäkringslag

SofL

som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande kan medföra att svensk socialförsäkring skall omfatta personer inte är skattskyldiga här

som i landet eller beskattas enligt SINK eller LSI. Även i dessa fall

som bör avgifter tas ut. Med skattepliktig ersättning avses därför enligt våra förslag ersättning som till sin natur inte är skattefri enligt KL. Det krävs däremot inte att den som tar emot ersättningen är skattskyldig i Sverige. Det avgörande skall i stället att ersättningen skulle

vara ha tagits upp som intäkt, om inkomsttagaren hade taxerats i Sverige.

Ett särskilt förfarande

Som framgått ovan skall enligt vårt förslag den grundläggande principen framdeles vara att socialavgifter skall tas ut på all ersättning för arbete som medför att inkomsttagaren skall försäkrad i

vara Sverige. Det är därför inte möjligt att som i dag låta uttaget av egenavgifter och allmän pensionsavgift vara helt beroende av om den enskilde skall inkomsttaxeras i Sverige. Flertalet försäkrade taxeras emellertid, och av bl.a. administrativa skäl är det därför lämpligt att behålla den nuvarande kopplingen till inkomsttaxeringen. Om egenavgifter och allmän pensionsavgift generellt skall kunna tas ut på inkomst som är förrnånsgrundande, behövs därutöver metoder för att fastställa avgiftsunderlag och avgifter när inkomsten inte taxeras i Sverige. Dessutom behövs betalningsrutiner som fungerar även i sådana fall.

För att uttag av egenavgifter och allmän pensionsavgift skall kunna verkställas även när de avgiftspliktiga inkomsterna inte taxeras i Sverige måste således ett särskilt förfarande tillskapas. Vi föreslår ett system för detta som innebär att preliminära avgifter skall betalas under inkomståret. Den avgiftsskyldige skall när han börjar sitt arbete i Sverige lämna preliminär avgiftsdeklaration. Är han anställd hos

en en svensk arbetsgivare skall i stället arbetsgivaren lämna en preliminär inkomstuppgift. Avgiftsdeklarationen eller inkomstuppgiften skall läggas till grund för beslut om uttag preliminära avgifter. Den

av avgiftsskyldige får året efter inkomståretlämna en slutlig avgiftsdekla-

ration. Detta skall dock normalt vara frivilligt. Lämnas inte slutlig

en deklaration kommer de preliminära avgifterna med vissa undantag

- att fastställas som slutliga. I förekommande fall skall den avgiftsskyldiges svenske arbetsgivare svara för inbetalningen av de preliminära avgifterna efter avdrag på lönen.

Lagstiftningens struktur

De förslag som vi lägger fram föranleder vissa överväganden rörande regelverkets struktur. Den nuvarande lagstiftningen är strukturerad så att bestämmelser om skyldighet att betala avgifter och om beräkning av avgiftsunderlag finns i den särskilda lagstiftningen om socialförsäkringsavgifter SAL, etc. medan förfarandebestärnmelser, dvs. regler om redovisning och uppbörd m.m. finns i skattelagstiftningen och då

, huvudsakligen i skattebetalningslagen 1997:483, SBL.

Vi föreslår att samtliga materiella bestämmelser socialavgifter

om från arbetsgivare eller egna företagare samlas i socialavgiftslag

en ny NSAL, som blir mer fristående och tydlig än dagens sammanvävning av SAL och AFL. Detta gäller såväl när fråga är uttag avgifter

om av i förhållanden där endast intern svensk rätt är tillämplig som i fall då hänsyn måste tas till internationella överenskommelser och, inte minst, EG-rätten. När det gäller de materiella reglerna om uttag allmän

av pensionsavgift väljer vi att behålla den ordning som finns i dag, dvs. att dessa bestämmelser är samlade i en särskild lag.

Slutligen innebär den väg vi har valt att särskilda lagregler föreslås angående det förfarande som är nödvändigt för att socialförsäkringsavgifter skall kunna tas ut i vissa internationella förhållanden. Dessa regler innehåller ett i väsentliga delar enhetligt förfarande för uttag av såväl allmän pensionsavgift som socialavgifter i form av egenavgifter. Vi har övervägt att samla bestämmelser om detta förfarande i

en särskild lag men slutligen stannat för att i stället föreslå kompletterande bestämmelser iden befintliga lagstiftningen huvudsakligen SBL.

Lagtekniska förenklingar

Enligt SAL skall arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare. I lagen finns emellertid varken någon definition begreppet eller någon

av bestämmelse som klart utpekar vem som är arbetsgivare, utan detta framgår endast indirekt genom koppling till bestämmelser i AFL. Vi har övervägt olika lösningar på frågan om hur arbetsgivarbegreppet skall definieras i en ny socialavgiftslag. Den lösning vi förordar är praktiskt betingad. Arbetsgivare enligt NSAL är helt enkelt den som

betalar ut ersättning för vilken han enligt bestämmelserna därom är skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Begreppet arbetsgivare har alltså i detta sammanhang ingen självständig betydelse, utan används i stället som ett gemensamt begrepp för dem som är skyldiga att betala avgifterna. Härigenom undviks de problem som i dag kan uppstå på grund av tveksamhet i fråga om innebörden av det allmänna

mera begreppet arbetsgivare.

Socialavgifter betalas antingen som arbetsgivaravgifter eller

som egenavgifter. Avgörande för i vilken form avgifterna skall betalas är enligt gällande ordning betalningsmottagarens skattsedelsinnehav. Detta framgår emellertid endast indirekt av lagtexten. I NSAL har dessa regler gjorts tydligare. Huvudregeln är enligt förslaget att arbetsgivaravgifter skall betalas av den som för arbete i Sverige utger skattepliktig ersättning till en fysisk-person som saknar skattsedel på preliminär skatt eller som har en A-skattsedel eller en åberopad Fskattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL. Egenavgifter skall enligt huvudregeln betalas av den som tar emot ersättning för arbete om han har en F-skattsedel. Om F-skattsedeln är förenad med villkor enligt 4 kap. 9§ SBL, skall egenavgifter betalas endast om skattsedeln åberopas skriftligen i arbetsförhållandet.

För uttag av egenavgifter skall enligt gällande rätt beräknas två olika avgiftsunderlag. Det ena för pensionsanknutna avgifter har sin grund i sådan inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

som utgör pensionsgrundande inkomst enligt ll kap. AFL, medan det andra för övriga avgifter utgår från sådan inkomst av annat förvärvsarbete än anställning som utgör sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. samma lag. Vi har gjort bedömningen att skillnaderna i inkomstbegreppen enligt 3 kap. respektive 11 kap. AFL inte längre är av sådan art att olika underlag behövs för de olika egenavgifterna. Tvärtom kommer, genom de materiella förändringar som föreslås i SofL och följdändringar i andra lagar grund av den lagen, de få faktiska skillnader som finns i dag att försvinna. Vi föreslår således att det införs ett gemensamt underlag för uttag av samtliga egenavgifter.

Några övriga frågor

Arbetsgivaravgifter för sjömän

Arbetsgivare som sysselsätter sjömän redare betalar f.n. en något lägre sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift än andra arbetsgivare. Reduktionen som för 1998 uppgår till 1,36 respektive 1,15 pro-

cent av avgiftsunderlaget har motiverats bl.a. med att en del av

besättningen inte är bosatt i Sverige och därför inte heller berättigad

20 Sammanfattning

till förmåner som avgifterna är avsedda att täcka. Samtidigt betalar redama en särskild sjömanspensionsavgift om 1,20 procent

av underlaget. Sjömanspensioneringen är under avveckling och den senaste tidpunkt som sjömanspension kan nybeviljas infaller under

nu april 1998.

Det ursprungliga motivet för reduktion sjukförsäkringsavgiften

av och folkpensionsavgiften för redare är inte längre relevant, och vi föreslår därför att reduktionen skall slopas. Vi föreslår samtidigt att sjömanspensionsavgiften skall avskaffas och att återstående sjömanspensioner skall finansieras statsmedel.

genom

Utomlands bosatta artister

Utomlands bosatta artister och idrottsmän betalar för ersättning för artistisk eller idrottslig verksamhet i Sverige skatt enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI. Skatten är en definitiv källskatt och tas ut med 15 procent

av beskattningsunderlaget. Någon inkomsttaxering sker således inte i

dessa fall. Ersättning för vilken det skall betalas skatt enligt LSI skall enligt gällande lagstiftning undantas från underlaget för arbetsgivaravgifter. Eftersom sådana ersättningar inte inkomsttaxeras i Sverige, kan inte heller egenavgifter tas ut på ersättningarna.

Vi föreslår att inkomster som beskattas enligt LSI skall kunna ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter på samma sätt andra ersätt-

som ningar för arbete i Sverige. På samma sätt skall egenavgifter det

- om blir aktuellt kunna tas ut på sådana ersättningar under

- samma förutsättningar som gäller för andra arbetsersättningar.

Lönetillägg vid utlandsarbete

Enligt nuvarande regler skall lönetillägg utgår vid arbete

som utomlands och som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet inte inräknas i underlaget för arbetsgivaravgifter. Sådana lönetillägg skall enligt bestämmelserna i AFL inte tas med vid beräkningen pensionsgrundande inkomst.

av Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall inte hänsyn tas till lönetillägg såvitt avser personer är utsända statlig

som av en arbetsgivare.

Vi anser att det år principiellt tveksamt att särbehandla lönetilläggen vid utlandsarbete på det angivna sättet. Dessa lönetillägg skall därför enligt vårt förslag vara såväl pensionsgrundande som sjukpenninggrun-

dande hos mottagaren, och de skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter enligt allmänna regler.

Allmän löneavgift

Allmän löneavgift skall enligt lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift betalas av arbetsgivare och av den som enligt SAL skall betala

egenavgifter. Avgiften beräknas på underlaget för folkpensionsavgift

enligt SAL. Avgiften används till finansieringen av Sveriges medlemskap i EU samt som allmän förstärkning av statens finanser.

Den allmänna löneavgiften är i både rättslig och ekonomisk mening

en skatt. Vi har mot bakgrund av detta gjort bedömningen att allmän löneavgift inte bör tas ut av utländska rättssubjekt och förslår en ändring i lagen som gör klart att avgift skall betalas bara av arbetsgivare som är bosatta i Sverige eller har fast driftställe här i landet svenska arbetsgivare. Bestämmelserna om skyldighet för egenföretagare m.fl. att betala allmän löneavgift ges efter en mindre ändring samma innehåll. Motsvarande förslag lämnas i fråga om pålagor enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt förvärvsinkomster.

Genomförandet

NSAL föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Ikraftträdandet av övriga lagförslag har anpassats till detta förslag.

Våra förslag kommer enligt de beräkningar som vi gjort att sammantaget öka statens avgiftsintälcter med ca 120 milj kr per år.

Författningsförslag

l Förslag till socialavgiftslag

l kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

l § I denna lag finns bestämmelser om avgifter för finansiering av socialförsäkringen och vissa andra sociala ändamål socialavgifter.

Socialavgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avgifterna betalas ersättningar och inkomster som fysiska personer får för arbete.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

arbete i Sverige: detsamma som i 2 kap. 7-9 §§ socialförsäkringslagen 0000:000,

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken han enligt 2 kap. l-6 denna lag är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

arbetstagare: den som tar emot ersättning för vilken någon annan enligt 2 kap. l-6 §§ är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

egenföretagare: den som har inkomst för vilken han enligt 3 kap. 1-8 §§ är skyldig att betala egenavgifter,

skattepliktig ersättning: ersättning som till sin natur inte är skattefri enligt kommunalskattelagen 1928:370,

skattepliktig inkomst: inkomst som till sin natur inte är skattefri enligt kommunalskattelagen,

skattsedel: detsamma som i 4 kap. 6 § skattebetalningslagen 1997:483,

år: kalenderår, om inget annat anges.

Utländska motsvarigheter till svenska begrepp

3 § Begrepp som används i denna lag omfattar i tillämpliga fall också motsvarande utländska företeelser, inget annat

om anges.

Hänvisningar till andra lagar

4 § Bestämmelser i denna lag tillämpas även när det föreskrivs i lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och i lagen 1994:1920 om allmän löneavgift.

5 § I lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift finns bestäm-

melser om allmän pensionsavgift för finansiering försäkringen för

av tilläggspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. I 19 kap. sistnämnda lag finns också bestämmelser försäkringens

om finansiering.

6§ I lagen 1990:912 om nedsättning socialavgifter finns

av bestämmelser om nedsättning av avgifter som regionalpolitiskt stöd.

Internationella undantag

7 § Denna lag tillämpas inte i fråga ersättning till

om personer som när arbetet utförs omfattas av en annan stats lagstiftning om social trygghet enligt vad som följer av

gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, eller

2. sådana överenskommelser mellan Sverige och andra stater eller internationella organ som avses i 1 kap. 4 § andra stycket socialförsäkringslagen 0000:000.

Första stycket 2 gäller inte i fråga om Sveriges överenskommelser om social trygghet med

Amerikas Förenta Stater den 27 maj 1985,

Kanada den 10 april 1985, eller

Québec den 20 september 1986.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

Avgiftsskyldigheten

Huvudregel vid arbete i Sverige

l § Arbetsgivaravgifter skall betalas av den för arbete i Sverige

som betalar ut skattepliktig ersättning till en fysisk person

som

saknar skattsedel på preliminär skatt,

2. har en A-skattsedel, eller

har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483 och inte skriftligen åberopar skattsedeln.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 3 kap. 1-4 §§.

Huvudregel vid arbete utomlands

2 § Arbetsgivaravgifter skall betalas den för arbete utom-

av som lands betalar ut skattepliktig ersättning till en fysisk person

som avses i l § första stycket och som när arbetet utförs omfattas svensk

av lagstiftning om social trygghet enligt vad som följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom EU eller EES eller överenskom-

av melser mellan Sverige och andra stater eller internationella

organ.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 3 kap. 1-4 jämförda med 3 kap. 6

Vissa stipendier m.m.

3 § Arbetsgivaravgifter skall,oavsettbetalningsmottagarens innehav

av skattsedel på preliminär skatt, betalas av

Sveriges författarfond och Konstnårsnånmden när det gäller sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket lagen

m 1962:381 om allmän försäkring,

2. svensk semesterkassa när det gäller semesterersättning

som betalas ut därifrån, och

den som betalar ut sådant forskarstipendium Marie Curlestipendium som avses i punkt 12 sjunde stycket anvisningarna till

av 32 § kommunalskattelagen 1928:370, denne är fysisk

om en person bosatt i Sverige eller en svensk juridisk

person.

Kundrabatter m.m.

4 § I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst i fonn av rabatt, bonus eller annan förmån som ges på grund av kundtrohet eller liknande skall vid tillämpning av denna lag den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses ha utgett denna.

Definition av ersättning för arbete, m.m.

pension, och

ersättning som utges till en allmän försäkringskassa enligt 24 § första stycket lagen 1991:1047 om sjuklön, varvid ersättningen skall anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser.

6 § Med ersättning för arbete skall likställas ersättningar eller förmåner som utges i samband med sådan utbildning eller verksamhet som avses i 11 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, och 2. sociala förmåner som anges i närrmda paragraf.

Avgifterna

Huvudregel

7 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 10-13 §§ för varje år betala

sjukförsäkringsavgift med 7,90 procent,

folkpensionsavgift med 6,83 procent,

tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, delpensionsavgift med 0,20 procent,

arbetsskadeavgift med 1,38 procent, arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent, arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, och lönegarantiavgift med 0,25 procent.

Vissa internationella fall

8§ För fall då frågan om en arbetstagare omfattas svensk

av lagstiftning om social trygghet skall avgöras med tillämpning

av gemenskapsrätt om fri rörlighet för inom EU eller EES eller

personer av en sådan överenskommelse i l kap. 7 § andra stycket

som anges får regeringen föreskriva undantag från 7 § detta kapitel. Sådana undantag skall göras med hänsyn till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller överenskommelsen omfattar sådana sociala ändamål

som avses i den paragrafen.

Konstnärsbidrag m.m.

9 § Sveriges författarfond och Konstnärsnänmden skall

i fråga om bidrag som avses i 3 § l betala endast tilläggspensionsavgift.

Avgiftsunderlaget

Huvudregel

10 § Underlag för beräkning arbetsgivaravgifter skall

av vara summan av sådana ersättningar som avses i 1-6 §§.

Fåmansföretag

11 § I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 anvisningarna till 32§

kommunalskattelagen 1928:370 om fördelning av ersättning mellan företagsledare och make eller barn tillämpas när avgiftsunderlaget

bestäms.

Undantag

12§ När avgiftsunderlaget bestäms skall bortses från följande ersättningar:

Ersättning till en och samma arbetstagare den under året inte

om har uppgått till 1 000 kr.

2. Ersättning till arbetstagare vid årets ingång har fyllt 65 år.

som

Ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning barns födelse, till den del ersättningen

28 Författningsförslag

motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen 1962:381 om allmän försäkring.

4. Ersättning som en arbetsgivare har betalat ut till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet, om avdrag för sådan ersättning enligt 20 § andra stycket kommunalskattelagen 1928:370 inte får göras vid inkomsttaxering.

5. Ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren har haft att täcka med ersättningen. Detta gäller emellertid endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under året. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagarens kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas

de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Denna punkt gäller inte ersättning som beskattas enligt lagar som anges i punkterna 6 och 7.

6. Ersättning som, enligt 6 § 2 och 3 lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, undantas från skatteplikt.

7. Ersättning som, enligt 8 § första stycket 5 och 6 lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.f1., undantas från skatteplikt.

Ersättning som, enligt 5 § lagen 1984:947 om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige, inte utgör skattepliktig intäkt.

9. Ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet utländsk nationalitet.

är av

10. Intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen i form av utdelning på aktier i fåmansföretag, vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag eller andelar i handelsbolag, förmåner och ersättningar m.m. från fåmansföretag eller otillåtna penninglån. Detta gäller även beträffande utländska arbetsgivare.

11. Ersättningar från avtalsförsäkringar m.m. som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

12. Ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

13. Sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra

sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäk-

ring skall bortses vid beräkning sjukpenninggrundande inkomst.

14. Ersättning för arbetsskada har inträffat före utgången

som av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången år 1992 skadan anmälts

av om till allmän försäkringskassa efter utgången juni 1993, allt under

av förutsättning att ersättningen utgår på grund ansvarighetsförsäkring

av vilken meddelas enligt grunder fastställts i kollektivavtal mellan

som arbetsmarknadens huvudorganisationer. Detta gäller emellertid endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samma arbetstagare beräknas på lönedelar inte

som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen allmän

om försäkring.

13 § När avgiftsunderlaget bestäms skall även bortses från sådana sociala ersättningar och förmåner som anges i 11 kap. 2 § första stycket a-d, f-l, n, p och r lagen 1962:381 allmän försäkring.

Beräkning av avgifter

14 § I skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser att

om arbetsgivaravgifter i regel skall beräknas särskilt för varje månad fortlöpande under året.

Särskilt avdrag vid avgiftsberäkningen

Månatligt avdrag

15 § Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får arbetsgivare från

en arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent

avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor.

Avdrag inom koncern

16 § Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i koncern, skall de

en vid bedömningen av avdragsrätten enligt 15 § arbets-

anses som en givare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras moder-

av företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas moderföretaget, får det

av utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

30 Författningsförslag

Ärligt avdrag

17 § Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12§ skattebetalningslagen 1997:483 har medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad, får han, i stället för vad som föreskrivs i 15 från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits.

Fördelning av redovisade avgifter

18 § Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisningar eller avvikande beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen 1997:483. Avdrag som görs enligt 15-17 skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också avgifts- och räntebelopp som betalas ut till arbetsgivare. Föreskrifter om fördelningen får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.

3 kap. Egenavgifter

Avgiftsskyldigheten

Huvudregel vid arbete z Sverige

1 § Egenavgifter skall betalas av en fysisk person som tar emot skattepliktig ersättning för arbete i Sverige, om han när ersättningen bestäms eller när den betalas ut har en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483, eller om han när ersättningen bestäms eller när den betalas ut har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen och skriftligen åberopar skattsedeln. I fall som avses i första stycket skall bestämmelserna i 20 kap. 2 § sjätte stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring tillämpas angående uppgift om innehav av F-skattsedel.

Vissa mindre ersättningar

2 § Egenavgifter skall betalas fysisk

av en person som tar emot

skattepliktig ersättning för arbete i Sverige,

ersättningen från en och samma utbetalare under året kan antas

komma att understiga 10 000 kronor,

utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, och

ersättningen inte utgör utgift i utbetalaren bedriven

- en av näringsverksamhet.

Delägare i handelsbolag m.fl.

3 § Egenavgifter skall betalas fysisk

av en person som tar emot skattepliktig ersättning för arbete i Sverige,

om han är delägare i ett handelsbolag och ersättningen betalas ut av bolaget, eller

om han är medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering och ersättningen betalas grupperingen.

ut av

Ersättningar från utlandet

4 § Egenavgifter skall betalas fysisk

av en person som tar emot skattepliktig ersättning för arbete i Sverige,

om ersättningen, i ett anställningsförhållande, betalas

ut av en fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk

av en person eller ett annat utländskt organ och parterna har träffat överenskom-

en melse om att ersättningen vid tillämpning lagen 1962:381

av om allmän försäkring skall hänföras till inkomst annat förvärvsarbete

av än anställning, eller

2. om ersättningen, utan att ett anställningsförhållande föreligger, betalas ut av en fysisk person bosatt utomlands eller utländsk

av en juridisk person eller ett annat utländskt och ersättningen utgör

organ inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen 1928:370.

Andra inkomster av arbete i Sverige

5 § Egenavgifter skall även betalas fysisk har

av en person som annan skattepliktig inkomst arbete i Sverige än i l-4 §§.

av som avses Detta gäller emellertid endast inkomsten inte utgörs ersättning

om av för arbete för vilken någon annan är skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap.

Arbete utomlands

6 § Egenavgifter skall betalas av en fysisk person som har skattepliktig inkomst av arbete utomlands i fall som i övrigt avses i 1-5 §§, han när arbetet utförs omfattas av svensk lagstiftning om social om trygghet enligt vad som följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom EU eller EES eller av överenskommelser mellan Sverige och andra stater eller internationella organ.

Vissa stipendier m.m.

7 § Egenavgifter skall, oavsett innehav av skattsedel på preliminär skatt, betalas av en fysisk person som tar emot sådant forskarstipendi- Marie Curie-stipendium som avses i punkt 12 sjunde stycket av um anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928:370, om utbetalaär någon annan än en fysisk person bosatt i Sverige eller en ren svensk juridisk person. Av 2 kap. 3 § följer att egenavgifter inte skall betalas av den som tar emot Marie Curie-stipendium eller annan ersättning i fall som avses där.

Förmåner som likställs med inkomst av arbete m.m.

8 § Med ersättning för eller inkomst av arbete enligt 1-7 skall likställas andra förmåner på grund av arbete än pengar, ersättningar eller förmåner som utges i samband med sådan utbildning eller verksamhet som avses i 11 kap. 2 eller 3 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, och sociala förmåner som anges i sistnämnda paragrafer.

Undantag från avgiftsskyldigheten

Ålderspensionering m.m.

9 § Egenavgifter skall inte betalas för år efter det då egenföretagaren har fyllt 65 år, för år då egenföretagaren för hela året har uppburit hel ålderspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, eller för det år då egenföretagaren har avlidit.

Förtidspensionering

10 § Andra avgifter än tilläggspensionsavgift enligt 12 § 3 skall inte betalas för âr då egenföretagaren för någon del året har uppburit

av hel förtidspension enligt lagen 1962:381 allmän försäkring.

Lägsta avgiftsunderlag

11 § Egenavgifter skall inte betalas för år då det avgiftsunderlag

som anges i 15-19 understiger 1 000 kronor.

Avgifterna

Huvudregel

12 § En egenföretagare skall på det avgiftsunderlag i

som anges 15-19 §§ för varje år betala

sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent, folkpensionsavgift med 6,83 procent,

tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, delpensionsavgift med 0,20 procent, arbetsskadeavgift med 1,38 procent, och arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

Vissa internationella fall

13 § För fall då frågan om en egenföretagare omfattas svensk

av lagstiftning om social trygghet skall avgöras med tillämpning

av gemenskapsrätt om fri rörlighet för inom EU eller EES eller

personer av en sådan överenskommelse som anges i 1 kap. 7 § andra stycket får regeringen föreskriva undantag från 12 Sådana undantag skall göras med hänsyn till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller överenskommelsen omfattar sådana sociala ändamål som avses i 12

Fall med karenstid för sjukpenning

14§ En egenföretagare för vilken sjukpenningförsäkringen enligt

3 kap. 11 § lagen 1962:381 om allmän försäkring gäller med

karenstid skall betala sjukförsäkringsavgift

efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsver-

34 Författningsförslag

ket fastställer med hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäk-

ringens utgifter.

Avgiftsunderlaget

Huvudregel

15 § Underlag för beräkning av egenavgifter skall vara sådan inkomst som avses i 1-8 §§.

Taxerad inkomst

Vid tillämpning av första stycket gäller även 4 § tredje och femte styckena lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Andra inkomster

17 § I fråga om inkomster för vilka taxering till statlig inkomstskatt inte skall ske tillämpas 11 kap. 9 § första stycket andra meningen skattebetalningslagen 1997:483.

Undantag

18 § När avgiftsunderlaget bestäms skall bortses från

ersättning från en och samma utbetalare, om den under året inte har uppgått till 1 000 kr och inte anses som inkomst av näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen 1928:370, och

inkomst av näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen och som inte utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § första stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring.

I fall som avses i 6 § skall vid tillämpning av första stycket 2 inte bortses från inkomst enbart på grund av att näringsverksamheten bedrivs i utlandet.

19 § När avgiftsunderlaget bestäms skall även bortses från

sådan sjukpenning eller rehabiliteringspenning i

som anges ll kap. 3 § första stycket d lagen 1962:381 allmän försäkring,

om och

sådana sociala ersättningar och förmåner i 11 kap.

som anges 2 § första stycket b-d, f-l, n och p lagen om allmän försäkring.

Särskilt avdrag vid avgiftsberälmingen

Ärligt avdrag

20 § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5

procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor år. Om

per egenföretagaren under året även har betalat ut lön eller förmån

annan till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgiftema enligt 2 kap. 15-17 §§, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgiftema inte överstiger 42 600 kronor per år.

Delägare i handelsbolag

21 § Om egenföretagaren är delägare i ett handelsbolag, får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter är hänförliga till

som handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år.

Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget, får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt.

Om handelsbolaget under året även har betalat ut lön eller

annan förmån till arbetstagare och arbetsgivare gjort avdrag från

som arbetsgivaravgiftema enligt 2 kap. 15-17 §§, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter är hänförliga till in-

som komsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgiftema inte överstiger 42 600 kronor år.

per

36 Författningsförslag

Fördelning av avdrag

22 § Avdrag enligt 20 § skall i angiven ordning avse arbetsmarknads-

avgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsav-

giften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.

Omföring av debiterade avgifter

23 § Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restimerats.

Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen 1997:483 som förskott belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som har debiterats fysiska personer före den 1 februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som anges i andra stycket har tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket, skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

4 kap. Fördelning av influtna socialavgifter

Sjukförsäkringsavgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av

kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapenningförmäner enligt 4 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring samt pensionstillskott till förtidspension enligt lagen

1969:205 om pensionstillskott,

2. kostnader enligt lagen 1974:525 om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

kostnader för förmåner enligt lagen 1996:1150 hög-

om kostnadsskydd vid köp av läkemedel

m.m.,

4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning

av att sådana studielån som belöper på studerandes sjulcperiod enligt

en studiestödslagen 1973:349 inte skall återbetalas,

5 vissa av de allmänna försäkringskassomas förvaltningskostnader,

kostnader enligt lagen 1988:1465 ersättning och ledighet

om för närståendevård, och

den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen 1991:1047 om sjuklön.

Folkpensionsavgifter

2 § Folkpensionsavgifter förs till staten bidrag till finansie-

som

ringen av folkpensioneringen enligt lagen 1962:381 allmän

försäkring.

Tilläggspensionsavgifter

3 § Av influtna tilläggspensionsavgifter förs 7 procent till och

staten placeras 22,4 procent på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs

till en fond, Allmänna pensionsfonden, med tillgångar kostnader-

vars

na för försäkringen för tilläggspension enligt lagen 1962:381

om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder

som riksdagen fastställer särskilt.

Delpensionsavgifter

4 § Delpensionsavgifter förs till fond, Delpensionsfonden, med

en vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen 1979:84

om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder

som riksdagen fastställer särskilt.

Arbetsskadeavgifter

5 § Arbetsskadeavgifter förs till fond, Arbetsskadefonden, med

en vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser

samt

förvaltningskostnader skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Arbetsmarknadsavgijñer

6 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av

arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring,

2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:239 om arbetslöshetskassor, och

utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen 1987:406 om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering enligt förordningen 1987:405 om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Arbetarskyddsavgifter

7 § Arbetarskyddsavgifter förs till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet.

Lönegarantiavgijier

8 § Lönegarantiavgifter förs till staten för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen 1992:497.

Fondförvaltning

9 § Fonder avses i detta kapitel skall, i den mån annat inte

som föreskrivs, förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

Befrielsefrån betalningsskyldighet

l § I 13 kap. skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser

befrielse i vissa fall från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. om

Uppbörd m.m.

2 § I skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser

bestämmande, debitering, redovisning och betalning avgifter av enligt

denna lag.

Skattebrott m.m.

3 § Vad som föreskrivs i skattebrottslagen 1971:69 skatt gäller

om även i fråga om avgift enligt denna lag.

Avgift enligt denna lag omfattas även lagen 1971:1072 för-

av om

månsberättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880

om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Internationella överenskommelser

4 § Regeringen får träffa överenskommelse med andra eller

stater internationella organ om utsträckt tillämpning denna lag eller

av om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen 1981:691 socialavgifter.

Äldre bestämmelser

om arbetsgivaravgifter gäller fortfarande i fråga om ersättning som betalas ut före den 1 januari 2001.

4. Äldre bestämmelser

om egenavgifter gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före den 1 januari 2001. Om det i fall då

inkomsttaxering skall ske är fråga om ett beskattningsår omfattar

som tid såväl före som efter utgången år 2000 skall, den avgiftsskyl-

av om dige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst

anses hänförlig till tiden efter utgången är 2000 mot för-

av som svarar hållandet mellan den del av beskattningsåret infaller under denna

som

tid och hela beskattningsåret.

2 till

Förslag

Lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370

Härigenom föreskrivs att i 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., punkt 19 av anvisningarna till 23 punkt 12 a av anvisningarna till 32 punkt 7 anvisningarna till 33 punkt 6 av anvisningarna till 46 § samt

av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen 1928:3701 orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000 "

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

2. Vid tillämpningen av de nya bestämmelserna skall egenavgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter likställas med egenavgifter

enligt socialavgiftslagen 0000:000.

1 Senaste lydelse

46 §2 mom. 1996:1331

53 § 1 mom. 1996:162

p. 19 av anvisningarna till 23 § 1997:950

p. 12 a av anvisningarna till 32 § 1994:487

p. 7 av anvisningarna till 33 § 1997:950

p. 6 av anvisningarna till 46 § 1996:1331

anvisningarna till 52 § 1990:650.

42 Författningsförslag

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1947:576 om statlig

inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt

dels att i 6 § l mom. orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen OO0O:0OO",

dels att 3 § 12 d mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

12 d mom Vid beräkning 12 d Vid beräkning

mom. av gränsbeloppet enligt av gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaff- 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien ningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löne- läggas ett löneunderlag. Löneunderlaget beräknas på grund- underlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som val av sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2kap. 3§ av avgifter enligt 2 kap. 10 § lagen 1981 .691 om socialav- socialavgzjftslagen 0000:000 gifter och 1 § lagen 1990:659 och 1 § lagen 1990:659 om om särskild löneskatt vissa särskild löneskatt på vissa förförvärvsinkomster och som värvsinkomster och som under under året före beskattnings- året före beskattningsåret har året har utgått till arbetstagarna utgått till arbetstagarna i förei företaget och i dess dotter- taget och i dess dotterföretag. företag. Av ersättning till Av ersättning till arbetstagare

arbetstagare i dotterföretag i dotterföretag som inte är

som inte är helägt får medräk- helägt får medräknas så stor nas så stor del av beloppet som del av beloppet som svarar mot svarar mot moderföretagets moderföretagets andel av andel av antalet aktier eller an- antalet aktier eller andelar i delar i dotterföretaget. Ersätt- dotterföretaget. Ersättning till ning till arbetstagare som arbetstagare som innehar såinnehar sådant av företaget dant av företaget utgivet fi-

Senaste lydelse av 6 § 1 inom. 1996:163.

2 Senaste lydelse 1997:448.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgivet finansiellt instrument nansiellt instrument som avses som avses i 27 § l mom. får i27 § 1 mom. får inte beaktas inte beaktas om 12 mom. är om 12 mom. är tillämpligt på tillämpligt på utdelning eller utdelning eller vinst är

som vinst som är hänförlig till hänförlig till instrumentet. instrumentet. Ersättning som Ersättning täcks ett

som av täcks av ett statligt bidrag för statligt bidrag för lönekostlönekostnader får inte heller nader får inte heller beaktas. beaktas. Löneunderlaget utgörs Löneunderlaget utgörs av den av den del av det sammanlagda del av det sammanlagda ersättersättningsbeloppet som över- ningsbeloppet som överstiger stiger ett belopp motsvarande ett belopp motsvarande tio tio gånger det basbelopp enligt gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde året före försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i före- lika belopp på aktierna i företaget. taget.

Har aktieägaren året före Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande beskattningsåret i betydande omfattning varit verksam i omfattning varit verksam i företaget eller i dess dotter- företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget företag, får löneunderlaget läggas till anskaff- läggas till anskaffningskostnaden endast om ningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från aktieägaren för nämnda år från företagen har erhållit sådan företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialav- 2 kap. 10 § socialavgijislagen gifter och 1 § lagen om sär- och 1 § lagen om särskild skild löneskatt på vissa för- löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp värvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte under- som sammanlagt inte understiger det lägsta av stiger det lägsta av

120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för beräkning av löneunderlaget och

2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret.

För aktieägare som avses i För aktieägare som avses i föregående stycke får det föregående stycke får det

44 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sammanlagda löneunderlaget sammanlagda löneunderlaget inte överstiga ett belopp som inte överstiga ett belopp

som svarar mot 50 gånger den svarar mot 50 gånger den ersättning som aktieägaren för ersättning som aktieägaren för året före beskattningsâret året före beskattningsåret erhållit från företagen och som erhållit från företagen och som ingår i underlaget för beräk- ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. ning avgifter enligt 2 kap.

3§ lagen om socialavgijter 10 §s0cialavgzjislagen och 1 §

och 1§ lagen om särskild lagen särskild löneskatt på

om löneskatt på vissa för- vissa förvärvsinkomster. värvsinkomster.

Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat företag inom samma koncern.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

2. Vid tillämpningen av 6 § 1 mom. i dess nya lydelse likställs egenavgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter med egenav-

gifter enligt socialavgiftslagen 0000:000.

4 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

1962:381 om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring dels att nuvarande 3 a § skall betecknas 3 f dels att 4 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 3 a-e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän om försäkring bestäms av Skattemyndigheten i det län den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om den försäkrade varit bosatt i riket. För annan försäkrad än som För försäkrad i som avses i första stycket sägs skall den 1 kap. J § andra stycket skatpensionsgrundande inkomsten tebetalningslagen 1997:483 bestämmas av Skattemyndig- skall den pensionsgrundande heten i Stockholms län. inkomsten bestämmas den av

skattemyndighet som anges i

2 kap. 3 a § nämnda lag. För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den

pensionsgrundande inkomsten

bestämmas av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Senaste lydelse 1996: 1337.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§2

Inkomst av anställning, för Inkomst anställning, för

av vilken den försäkrade inte är vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket enligt skattskyldig här i riket enligt

kommunalskattelagen kommunalskattelagen

1928:370, inkomst av an- 1928:370, inkomst

av anställning, för vilken den för- ställning, för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt säkrade är skattskyldig enligt lagen 1991:586 om särskild lagen 1991:586 särskild

om inkomstskatt för utomlands inkomstskatt för utomlands bosatta samt inkomst av an- bosatta samt inkomst av anställning för vilken den försäk- ställning för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt rade är skattskyldig enligt lagen 1991:591 om särskild lagen 1991:591 särskild

om inkomstskatt för utomlands inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och för bosatta artister fl. och för

m. vilken svensk lagstiftning om vilken svensk lagstiftning

om social trygghet skall gälla social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall be- enligt socialförsäkringslagen stämmas med ledning av sär- 0000:000 eller EES-avtalet skild uppgift från arbetsgi- skall bestämmas med ledning varen. Sådan uppgift skall särskild uppgift från arbets-

av senast den 31 januari året näst givaren. Sådan uppgift skall efter det år, som inkomsten senast den 31 januari året näst avser, avlärrmas till den myn- efter det år, som inkomsten dighet, som avses i 3 kap. avlämnas till den

avser, myn- 58 § lagen 1990:325 om dighet, i 3 kap.

som avses självdeklaration och kontrol- 58 § lagen 1990:325

om luppgifter. I uppgiften skall självdeklaration och kontrolanges den försäkrades fullstän- luppgifter. l uppgiften skall diga namn, födelsetid och anges den försäkrades fullstänadress samt beloppet av den diga namn, födelsetid och utbetalade lönen eller ersätt- adress samt beloppet den

av ningen och den tidrymd som utbetalade lönen eller ersättdenna avser. Vidare skall i ningen och den tidrymd

som uppgiften anges, om den för- denna avser. Vidare skall i säkrade fått skattepliktiga uppgiften anges, om den för-

2 Senaste lydelse 1994:1864. Del denna ändring har vi föreslagit

redan i SOU 1997:72.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

naturaförmåner. Ett exemplar säkrade fått skattepliktiga av uppgiften skall inom tid naturaförmåner. Har skatteavsom nyss sagts av arbetsgiva- drag gjorts, skall det

anges ren sändas till den försäkrade. med vilket belopp så har skett. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade. Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m lagen 1962:381 om allmän försäkring.

3a§

Om skyldigheten att lämna

en preliminär avgiftsdeklaration i fall som avses i 10 kap. 8a § första stycket eller 8 b § första stycket skatte-

betalningslagen 1997:483 in-

träder vid sådan tidpunkt att den preliminära deklarationen inte kan lämnas senast den 30 november under inkomståret, skall den försäkrade lämna en slutlig avgiftsdeklaration till ledning för beräkning av pensionsgrundande och avgiftspliktig inkomst. Detta gäller också om preliminär inkomstuppgift enligt 10 kap. 8 f § den lagen inte kan lämnas inom samma tid.

Slutlig avgiftsdeklaration skall i fall som avses i första stycket lämnas senast den 31 mars året efter inkomståret.

En försäkrad fär inom den tid som anges i första stycket även i andra fall lämna en slutlig avgiftsdeklaration.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3b§

Slutlig avgiftsdeklaration

lämnas till den skattemyndighet

som är behörig att fatta beslut enligt 1

En slutlig avgzftsdeklaration skall innehålla motsvarande uppgifter som avses i 10 kap.

8 e § skattebetalningslagen

1997:483.

Deklarationen skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

3c§

Skattemyndigheten skall före

utgången av november månad året efter inkomståret besluta angående pensionsgrundande inkomst för en försäkrad som har haft inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt

men läggas till grund för all

män pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift eller egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen 0000:000.

I beslutet skall också anges dels den inkomst som avses i 3 § första och andra styckena lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgiji, dels underlaget

för allmän pensionsavgift och

egenavgifter.

För den som inte beskattas i Sverige skall inkomstberäkningen göras på motsvarande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sätt som för en försäkrad som taxeras till statlig inkomstskatt.

3d§

Beslut angående pensionsgrundande inkomst skall fattas på grundval av uppgifter från arbetsgivare, uppgifteri preliminär avgiftsdeklaration eller i slutlig avgiftsdeklaration samt vad som i övrigt framkommit.

Om det inte finns anledning till annat, skall beslut rörande en försäkrad som avses i 3 c § fattas på grundval av tidigare beslut om preliminär skatt enligt 11 kap. 8 a § skattebetalningslagen 1997:483.

3e§

Kan den pensionsgrundande

eller avgiftspliktiga inkomsten

inte beräknas tillförlitligt på grund av att varken preliminär eller slutlig avgiftsdeklaration eller preliminär inkomstuppgij har lämnats till skattemyndigheten enligt gällande föreskrifter, eller på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen eller inkomstuppgiften, skall inkomsten uppskattas till det belopp som

framstår som skäligt med hän-

syn till vad som framkommit i ärendet.

50 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§3

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde bestäms i

som enlighet med 8 kap. 14-17 skattebetalningslagen 1997:483. När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde skattemyndig-

som heten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket skattebetalningslagen.

Vid beräkning av inkomst av Avdrag skall göras för kostanställning skall avdrag göras nader i arbetet den försäk-

som för kostnader som arbetstaga- rade har haft att täcka, i den ren haft att bestrida i innehavd mån kostnaderna, minskade anställning, i den mån kost- med erhållen kostnadsersättnaderna, minskade med er- ning, överstiger ettusen krohållen kostnadsersättning, nor. Avdrag skall dock inte överstiger ettusen kronor. göras från inkomster be-

som

skattas enligt lagen 1991:586

om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta eller lagen

1991:591 om särskild in-

komstskatt för utomlands bo-

satta artister mfl.

Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i förvärvskälla.

annan

8§4

Har belopp, som enligt försäkrads självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne

3 Senaste lydelse 1997:513.

4 Senaste lydelse 1994:491. Denna ändring har vi föreslagit i SOU

1997:72.

Författningsförslag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underrättas beslutet med angivande av skälen för beslutet och

om möjligheten till omprövning enligt 8 a

Pensionsgrundande inkomst Pensionsgrundande inkomst

skall angivas skattsedel å skall angivas på skattsedel å slutlig skatt när så kan ske. I slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskild under- annat fall skall särskild underrättelse den pensionsgrun- rättelse om den pensionsgrun-

om dande inkomst som bestämts dande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade. sändas till den försäkrade, om Sådan underrättelse behöver hans adress är känd. dock icke sändas till försäkrad

i 1 kap. 3 § andra som avses stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning pensions-

av grundande inkomst för tidigare år.

5 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1962:381 allmän

försäkring

dels att i 19 kap. 1 § orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000

dels att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Sjukpenninggrundande in- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i komst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst inkomst av enskild tjänst inkomst av anställning eller annan anställning eller på

annan grund inkomst av annat för- grund inkomst annat för-

av värvsarbete. Som inkomst av värvsarbete. Som inkomst

av anställning räknas dock inte anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare ersättning från arbetsgivare

en som är bosatt utomlands eller som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, en utländsk juridisk

person, om arbetet har utförts i arbets- om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom givarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som riket. Som inkomst anställ-

av utförs utomlands av den som ning eller inkomst annat

av av en statlig arbetsgivare sänts förvärvsarbete räknas inte till ett annat land för arbete heller intäkt som avses i 32 § för arbetsgivarens räkning 1 mom. första stycket h och i bortses vid beräkningen av kommunalskattelagen

1 Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse av 19 kap. 1 § 1997:946.

2 Senaste lydelse 1997:1217. I SOU 1997:72 har vi föreslagit ytterli-

gare ändring.

Författningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sjukpenninggrundande inkomst 1928:370 eller sådan ersättfrån sådana lönetillägg som ning som anges i 1 § första betingas av ökade levnadskost- stycket 2-6 och fjärde stycket nader och andra särskilda lagen 1990:659 om särskild förhållanden i sysselsättnings- löneskatt på vissa förvärvsinlandet. Som inkomst av an- komster. Som inkomst av ställning eller inkomst av annat annat förvärvsarbete räknas förvärvsarbete räknas inte inte sådan ersättning enligt heller intäkt som avses i 32 § gruppsjukförsäkring eller l mom. första stycket h och i trygghetsförsäkring vid arbetskommunalskattelagen skada som enligt 2 § första 1928:370 eller sådan ersätt- stycket lagen om särskild ning som anges i 1 § första löneskatt på vissa stycket 2-6 och fjärde stycket förvärvsinkomster utgör underlagen 1990:659 om särskild lag för nämnda skatt. Den löneskatt på vissa förvärvsin- sjukpenninggrundande inkomkornster. Som inkomst av sten fastställs av försäkringsannat förvärvsarbete räknas kassan. Inkomst av anställning inte sådan ersättning enligt och inkomst av annat förvärvsgruppsjukförsäkring eller arbete skall därvid var för sig trygghetsförsäkring vid arbets- avrundas till närmast lägre skada som enligt 2 § första hundratal kronor. stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den

sjukpenninggrundande in-

komsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpen- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses ninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställ- från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete ning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det be- gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undan- lopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas tas skall i första hand räknas av från inkomst av annat för- av från inkomst av annat för-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

värvsarbete. Ersättning för värvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än utfört arbete i form än

annan pension räknas som inkomst av pension räknas inkomst

som av anställning, såvida ersättningen anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om motta- 1 000 kronor, även motta-

om garen inte är anställd hos den garen inte år anställd hos den som utger ersättningen. I nu utger ersättningen. I

som nu angivna fall skall den som angivna fall skall den

som utför arbetet anses såsom utför arbetet såsom

anses arbetstagare och den som utger arbetstagare och den utger

som ersättningen såsom arbetsgi- ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete vare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning från en och samma utbetalare under året inte antas uppgå till under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall er- minst 1 000 kronor, skall

ersättningen från denne inte tas sättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den med vid beräkningen den

av sjukpenninggrundande inkom- sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den sten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverk- utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av samhet. Vid beräkning

av sjukpenning inkomst sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av skall anses som inkomst

av annat förvärvsarbete samt annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare ersättning idrottsutövare

som får från sådan ideell förening får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen som avses i 7 § 5 lagen

mom. 1947:576 om statlig inkomst- 1947:576 statlig inkomst-

om skatt och som har till huvud- skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrotts- sakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättning- lig verksamhet, ersättning-

om en från föreningen under året en från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid be- ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrun- räkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning dande inkomst av anställning bortses även från ersättning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodo- väsentligt ändamål att tillgodo-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

se ekonomiska intressen hos se ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftel- som lämnat bidrag till stiftel-

sen vinstandelsstiftelse eller sen vinstandelsstiftelse eller

från en annan juridisk person från en annan juridisk

person med motsvarande ändamål, om med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan ersättningen avser en sådan

ananställd och inte utgör ersätt- ställd och inte utgör ersättning ning för arbete för den juri- för arbete för den juridiska diska personens räkning. Detta personens räkning. Detta gäller gäller dock endast om de dock endast om de bidrag bidrag arbetsgivaren lämnat till arbetsgivaren lämnat till den den juridiska personen varit juridiska personen varit avavsedda att vara bundna under sedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. betydande del av de anställda.

Om arbetsgivaren är ett få- Om arbetsgivaren är ett få-

mansföretag eller ett fåmansägt mansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräk- handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersätt- ningen inte bortses från ersätt-

ning som den juridiska per- ning som den juridiska per-

sonen lämnar till sådan före- sonen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i tagsledare eller delägare i föreföretaget eller denne närståen- taget eller denne närstående de person som avses i punkt person som i punkt 14

avses 14 av anvisningarna till 32 § av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen. Vid kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrun- beräkning av sjukpenninggrun-

dande inkomst av anställning dande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersätt- skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse ning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991. åren 1988-1991.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes

arbetsgivare eller som kan framgå den uppskattning, vid

av som taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjulcpenninggrundande inkomsten till högre belopp än

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

11 kap.

Med inkomst av anställning Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skatteplik- i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäk- tiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare rad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser- Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. sättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalnings- 19 eller 20 § skattebetalningslagen 1997:483 undantas vid lagen 1997:483 undantas vid beräkning av skatteavdrag. beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt i Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller lik- grund av ktmdtrohet eller liknande, skall också anses som nande, skall också anses som inkomst av anställning om den inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år uppgått lön som under ett år uppgått till 1 000 kronor. Till sådan till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i 1 mom. första stycket h och i

3 Senaste lydelse 1997:1273. I SOU 1997:72 har vi föreslagit ytterli-

gare ändring.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalskattelagen kommunalskattelagen

1928:370 eller sådan ersätt- 1928:370 eller sådan ersättning som anges i l § första ning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket stycket 2-6 och fjärde stycket lagen 1990:659 om särskild lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- löneskatt vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete komster. Såsom inkomst av ansom har utförts utomlands ställning anses även bortses vid beräkningen av

pensionsgrundande inkomst

från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda

förhållanden i sysselsättnings-

landet. Såsom inkomst av an-

ställning anses även

a sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b föräldrapenningförmâner,

c Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd,

f utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid

generationsväxling,

g korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen 1973:349 eller lagen 1983: 1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h delpension enligt lagarna 1975:380 och 1979:84 om delpensionsförsäkring,

i dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning

enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j utbildningsbidrag för doktorander,

k timersättning vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda Särvux,

58 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l livränta enligt 4 kap. lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring

om eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

rn från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 i den mån regeringen så förordnar,

n statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse,

o stipendium som enligt punkt 12 av ansvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,

p ersättning enligt lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård,

q tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,

r ersättning som allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen 1991:1047 om sjuklön,

s ersättning från semesterkassa.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk med motsva-

person rande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad sägs här skall inte

som gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse

har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad sägs här skall inte gälla

som beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att

svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 § tillämpas fortfarande beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för tid före ikraftträdandet.

Äldre bestämmelser 2 § fortfarande

i 11 kap. tillämpas beträffande beräkning av pensions grundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 1§ lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkringl orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

l Lagen omtryckt 1993:357.

Senaste lydelse av 7 kap. 1 § 1995:900.

7 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1978:401 om exportkre-

ditstöd

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen 1978:401 exportkre-

om ditstöd orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot

"socialavgiftslagen 0000:000 "

Denna lag träder i kraft den 1 januari 20010ch tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

Senaste lydelse av 5 § 1981:1152.

8 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1979:611 om upphovs-

mannakonto

Härigenom föreskrivs att i 6§ lagen 1979:611 om upphovsmannakonto orden "lagen 1981:691 socialavgifter" skall bytas

om ut mot "socialavgiftslagen OO00:0OO".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

1 Senaste lydelse 6 § 1981:1154.

9 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att i 21 § lagen 1979:84 delpensions-

om försäkring orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 00O0:000".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1 Senaste lydelse av 21 § 1981:695.

10¶Förslag till Lag om ändring i lagen 1983: 1092 med reglemen-

te för Allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1983: 1092 med reglemente för

Allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

De penningmedel som enligt De pemiingmedel som enligt 4 kap. 3§ lagen 1981 .691 4 kap. 3§ socialavgiftslagen om socialavgifter och6 §lagen 0000:000 och 1 § lagen 1994:1744 allmän 1994:1744 om allmän pen-

om pensionsavgift skall föras till sionsavgift skall föras till All-

Allmänna pensionsfonden, männa pensionsfonden, skall

skall förvaltas av första-sjätte förvaltas av första-sjätte fondfondstyrelsema. styrelserna.

Bestämmelser första-tredje fondstyrelserna finns i 2-16, 21-25,

om 44 och 45 samt om fjärde-sjätte fondstyrelserna i 26, 28-37, 39 och 43-45 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga avgifter enligt

om lagen 1981:691 socialavgifter eller enligt lagen 1994: 1744 om

om allmän pensionsavgift i dess lydelse före den 1 januari 2001.

1 Lagen omtryckt 1991:1857.

2 Senaste lydelse 1997:952.

11 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1990:325 själv-

deklaration och kontrolluppgifter

dels att i 3 kap. 9 § orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000

dels att 2 kap. 25 § och 3 kap. 60 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Handelsbolag och rederi för Handelsbolag och rederi för

registreringspliktigtfartygskall registreringspliktigtfartygskall

varje år till ledning för deläga- varje år till ledning för delägares taxering lämna uppgifter res taxering lämna uppgifter som avses i 19 § första och i 19§ första och

som avses andra styckena samt för varje andra styckena samt för varje delägare uppgifter om hans delägare uppgifter hans

om andel av bolagets eller rede- andel bolagets eller rede-

av riets inkomst av varje förvärv- riets inkomst av varje förvärvskälla och värdet av hans andel skälla och värdet hans andel

av eller lott i bolaget eller rederi- eller lott i bolaget eller rederiet. Uppgift skall också lämnas et. Uppgift skall också lämnas om delägares andel av avdrag om delägares andel avdrag

av från arbetsgivaravgift enligt från arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a § lagen 1981 .-691 2 kap. 15-17 §§ socialavgiflsom socialavgzfter. lagen 0000:000.

Handelsbolag som under beskattningsåret avyttrat fastighet skall till ledning för delägares taxering lämna de uppgifter behövs för att

som beräkna skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller hand-

om elsbolaget under beskattningsåret överfört eller upplåtit fastighet under sådana förhållanden att överlåtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall jämställas med avyttring av fastighet. Kan intäktens totala belopp inte fastställas på

Senaste lydelse av 3 kap. 9 § 1997:774.

2 Senaste lydelse 1996:1405.

66 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av att den är beroende av viss framtida händelse, skall uppgift lämnas om detta.

Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.

Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.

3 kap.

Vid en kontrolluppgift som Vid en kontrolluppgift som länmas enligt 13, 14, 22 lämnas enligt 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild eller 27 § skall fogas särskild uppgift sammandrag av kon- uppgift sammandrag av kontrolluppgifter. I sådant sam- trolluppgifter. I sådant sammandrag skall anges nanm, mandrag skall anges namn, postadress och personnummer postadress och personnummer eller organisationsnummer för eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet den uppgiftsskyldige, antalet lätrmade kontrolluppgifter samt lärrmade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verk- de skatteavdrag som har verkställts under året före taxe- ställts under året före taxeringsåret. Om skattemyn- ringsâret. Om skattemyndigheten har tilldelat den upp- digheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt redo- giftsskyldige ett särskilt redovisningsnummer, skall detta, i visningsnummer, skall detta, i annat sammandrag än sådant annat sammandrag än sådant som avser kontrolluppgift om som avser kontrolluppgift om ränta, utdelning eller betalning ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i till eller från utlandet, anges i stället för personnummer eller stället för personnummer eller organisationsnummer. Om den organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4§ kostnader enligt 2 kap. 12 § 5 första stycket 6 lagen socialavgijislagen 0000:000, 1981:691 om socialavgzjñter,

3 Senaste lydelse 1997:495.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall denna kostnad också skall denna kostnad också anges i sammandraget. i sammandraget.

anges

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 25 26 32 44

a, a, a, eller 45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta nanm, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige

samt antalet lämnade kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången i fråga om uppgifter till ledning för 2002 års taxering.

12 till

Förslag

i 1990:659 om särskild Lag om ändring lagen

löneskatt vissa förvärvsinkomster

på

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkornster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§I

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 procent lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgângsbi-

dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-

grundad avgângsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller

kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattee lagen 1928:370,

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

ersättning utgår enligt gruppsjukförsälcring åtnjuts enligt som som grunder fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens som huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder fastställts i kollektivavtal mellan arbetssom marknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i fonn engångsbelopp inte utgör kompensation för mistad inkomst, av som

1 Senaste lydelse 1997:940.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till sådan vinstandels-

en stiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen 1962:381

om allmän försäkring eller en annan juridisk med motsvarande

person ändamål med undantag för bidrag lämnas till pensions- eller

som en personalstiftelse enligt lagen 1967:531 tryggande pensionsut-

om av fästelse m.m.

Skattskyldig är den som Skattskyldig är den är

som utgett sådan ersättning eller bosatt eller har fast driftställe sådant bidrag som avses i i Sverige och har

som utgett första stycket. I fråga om sådan ersättning eller sådant sådan för mottagaren skatte- bidrag i första

som avses pliktig intäkt av tjänst i form stycket. I fråga sådan för

om av rabatt, bonus eller annan mottagaren skattepliktig intäkt fönnån, som ges ut på grund tjänst i form rabatt,

av av av kundtrohet eller liknande, bonus eller förmån,

annan som skall den som slutligt har stått ut på grund kundtrohet

ges av för de kostnader som ligger till eller liknande, skall den

som grund för förmånen anses som slutligt har stått för de kostskattskyldig enligt denna lag, nader ligger till grund för

som om inte denne är den som är förmånen skattskyl-

anses som skattskyldig till inkomstskatt dig enligt denna lag, inte

om för förmånen. denne är den är skattskyl-

som

dig till inkomstskatt för för-

månen.

Vid bestämmande av skatte- Vid bestämmande skatte-

av underlaget tillämpas bestäm- underlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 lagen melserna i 2 kap. 10-13 §§ 1981:691 om socialavgifter socialavgijislagen 0000:000 med undantag av 4 § första med undantag 12 § 2 och

av stycket 2 och 13. 11.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada inträffat före utgången

som av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången år 1992 skadan anmälts

av om till allmän försäkringskassa efter utgången juni 1993. Detta gäller

av dock endast ersättning som för en och arbetstagare beräknas

samme på lönedelar som inte överstiger sju och halv gånger basbeloppet

en enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

Fözfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§2

En enskild person eller ett En enskild person som är dödsbo skall för varje år till bosatt eller har fast driftsställe staten betala särskild löneskatt i Sverige eller ett dödsbo skall med 24,26 procent inkomst för varje år till staten betala enligt kommunalskattelagen särskild löneskatt med 24,26 1928:370 av annan närings- procent inkomst enligt komverksamhet här i landet än munalskattelagen 1928:370 sådan aktiv näringsverksamhet av annan näringsverksamhet som avses i 11 kap. 3 § första här i landet än sådan aktiv stycket lagen 1962:381 om näringsverksamhet som avses i allmän försäkring passiv 11 kap. 3 § första stycket näringsverksamhet samt, om lagen 1962:381 om allmän den skattskyldige före årets försäkring passiv näringsbörjan fyllt 65 år eller inte verksamhet samt, om den fyllt 65 år men under hela året skattskyldige före årets början uppburit hel ålderspension eller fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år avlidit under året, inkomst men under hela året uppburit som avses i 3 kap. 4 § andra hel ålderspension eller avlidit stycket lagen 1981 .691 om under året, inkomst som socialavgifter samt vidare på avses i 3 kap. 1-8 §§ socialaversättning som utgår enligt giftslagen 0000:000 samt vidsådan avtalsgruppsjukförsäk- på ersättning utgår

are som ring som avses i punkt 12 av enligt sådan avtalsgruppsjukanvisningarna till 22 § kommu- försäkring som avses i punkt nalskattelagen eller enligt 12 av anvisningarna till 22 § sådan trygghetsförsäkring som kommunalskattelagen eller avses i nämnda anvis- enligt sådan trygghetsförsäkrningspunkt till den del ersätt- ing som avses i nämnda anvisningen utgår i form av eng- ningspunkt till den del ersättångsbelopp som inte utgör ningen utgår i form av engkompensation för mistad in- ångsbelopp som inte utgör komst. Skatt beräknas inte på kompensation för mistad insådana inkomster för vilka den komst. Skatt beräknas inte på skattskyldige skall betala egen- sådana inkomster för vilka den avgifter enligt 3 kap. 4 § lagen skattskyldige skall betala egenom socialavgifier. Bedömning- avgifter enligt socialavgijctslaen om näringsverksamhet är gen. Bedömningen om närings-

2 Senaste lydelse 1997:940.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

aktiv eller passiv görs för verksamhet är aktiv eller

en pasförvärvskälla enligt kommunal- siv görs för förvärvskälla

skattelagen. enligt kommunalskattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga Vid beräkning skatte-

av delar bestämmelserna i 3 kap. underlaget gäller bestämmel- 5 § lagen om socialavgijfter. i 3 kap. 16 18 §

serna

första stycket 1 och 19 § socia-

lavgiftslagen.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger l 000 kronor.

3§3

I fråga om särskild löneskatt I fråga särskild löneskatt

om gäller bestämmelserna i 5 kap. gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen 1981:691 om socialav- socialavgiftslagen 0000:000 gifter samt vad som i nedan samt vad i nedan angivna

som angivna författningar är före- författningar är föreskrivet i skrivet i fråga om avgifter fråga avgifter enligt nämn-

om enligt nämnda lag: da lag:

kommunalskattelagen 1928:370,

lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, lagen 1979:611 om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på ersättning betalas

som

ut från och med den 1 januari 2001.

Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst uppbärs

som fr.o.m. den 1 januari 2001. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall, den skattskyldige inte visar

om annat, så stor del av beskattningsårets inkomst hänförlig till

anses tiden efter utgången av år 2000 mot förhållandet mellan

som svarar den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela

beskattningsåret.

3 Senaste lydelse 1996:676.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1990:912 om nedsättning

av socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1990:912 om nedsättning

av socialavgifterl

dels att i 1 § orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas

ut mot "socialavgiftslagen 0O0O:OOO",

dels att 2-5 §§, 8 § och 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagen gäller arbetsgivare Lagen gäller sådana arbetsoch sådana försäkrade som givare och egenföretagare som avses i 1 kap. 2§ lagen avses i J kap. 2 § socialav- 1981 :691 om socialavgijfter. gijislagen 0000:000. Den Den gäller dock inte kommu- gäller dock inte kommuner ner eller andra statliga myndig- eller andra statliga myndigheter än statens affärsdrivande heter än statens affärsdrivande verk. verk.

Lagen tillämpas på socialavgifter som är hänförliga till arbete inom sådan verksamhet som är stödberättigad enligt 6 eller 11 Verksamhet inom stålindustri som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är inte stödberättigad enligt denna lag. En arbetsgivare eller en En arbetsgivare eller en försäkrad vars verksamhet egenföretagare vars verksamhuvudsakligen hänför sig till het huvudsakligen hänför sig stödberättigad verksamhet, till stödberättigad verksamhet, skall beviljas nedsättning av skall beviljas nedsättning av

Lagen omtryckt 1994:548. Senaste lydelse av 1 § 1996:959.

2 Senaste lydelse 1994:548.

3 Senaste lydelse 1995:894.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgifter för hela sin verksam- avgifter för hela sin verksamhet om övriga förutsättningar het övriga förutsättningar

om för detta är uppfyllda. Om för detta är uppfyllda. Om verksamheten bara i mindre verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan omfattning hänför sig till sådan verksamhet, får nedsättning verksamhet, får nedsättning beviljas endast om beviljas endast om

arbetsgivaren eller den arbetsgivaren eller egenförsäkrade påverkas på grund företagaren påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer lagens bestämmelser i

av mer betydande grad av konkurrens, betydande grad av konkurrens, och och

2. den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan

avgränsas från den övriga.

I fall som avses i tredje stycket andra meningen får nedsättning beviljas endast efter särskild prövning av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Nedsättning får beviljas bara för den del av avgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten.

4§

Lagen tillämpas även på Lagen tillämpas även på avgifter som är hänförliga till avgifter som är hänförliga till sådant arbete inom ett företag sådant arbete inom ett företag eller inom en organisation som eller inom organisation

en som är berättigat till stöd inom ett är berättigat till stöd inom ett stödområde enligt 7 eller 12 stödområde enligt 7 eller 12 Nedsättning får dock beviljas Nedsättning får dock beviljas endast om arbetet kan avgrän- endast om arbetet kan avgränsas från arbetsgivarens eller sas från arbetsgivarens eller den försäkrades övriga verk- egenföretagarens övriga verksamhet. samhet.

Om arbete som sägs i första stycket ingår i stödberättigad verksamhet enligt 6 eller 11 tillämpas 3 § i stället för denna paragraf.

4 Senaste lydelse 1994:548.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§5

Nedsättning av socialavgifter Nedsättning av socialavgifter enligt 3 eller 4 § gäller endast enligt 3 eller 4 § gäller endast om verksamheten eller, i fall om verksamheten eller, i fall som avses i 4 arbetet inom som avses i 4 arbetet inom företaget eller organisationen företaget eller organisationen bedrivs vid arbetsgivarens eller bedrivs vid arbetsgivarens eller den försäkrades fasta driftställe egenföretagarens fasta drifti område som anges i l § ställe i område i l § som anges andra och tredje styckena. andra och tredje styckena.

8§°

För en arbetsgivare eller en För arbetsgivare eller en en försäkrad som är berättigad till egenföretagare är berättisom stöd för verksamhet som avses gad till stöd för verksamhet i 6 § eller för arbete som avses som avses i 6 § eller för arbete i 7 § skall den procentsats efter som avses i 7 § skall den vilken arbetsgivaravgifter procentsats efter vilken arbetsrespektive egenavgifter sam- givaravgifter respektive egenmanlagt skall tas ut sättas ned avgifter sammanlagt skall tas med ut sättas ned med i fråga om en arbetsgiva- i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och re: åtta procentenheter till och med utgiftsåret 2000, eller med utgiftsåret 2000, eller i fråga om en försäkrad: i fråga egenföretaom en åtta procentenheter till och gare: åtta procentenheter till med inkomstâret 2000, om den och med inkornståret 2000, om försäkrades hemortskommun egenföretagarens hemenligt 66 § kommunalskattela- ortskommun enligt 66 § komgen 1928:370 för inkomstâret munalskattelagen 1928:370 är belägen inom stödornrådet. för inkomstâret är belägen Nedsättningen enligt första inom stödområdet. stycket kan kombineras med Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med

5 Senaste lydelse 1994:548.

° Senaste lydelse 1996: 1489.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nedsättning enligt lagen nedsättning enligt socialav- 1981:691 om socialavgifter. giftslagen 0000:000.

För en arbetsgivare eller en För en arbetsgivare eller

en försäkrad som är berättigad till egenföretagare är berätti-

som stöd för verksamhet som avses gad till stöd för verksamhet i 11 § eller för arbete som som avses i 11 § eller för avses i 12 § skall den pro- arbete i 12 § skall

som avses centsats efter vilken arbets- den procentsats efter vilken givaravgifter respektive egen- arbetsgivaravgifter respektive avgifter sammanlagt skall tas egenavgifter sammanlagt skall ut sättas ned med tas ut sättas ned med

i fråga om en arbetsgiva- i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och re: åtta procentenheter till och med utgiftsåret 2000, eller med utgiftsåret 2000, eller

i fråga om en försäkrad: 2. i fråga egenföreta-

om en åtta procentenheter till och åtta procentenheter till

gare: med inkomståret 2000, om den och med inkomståret 2000,

om försäkrades hemortskommun egenföretagarens hemenligt 66 § kommunalskattela- ortskommun enligt 66 § komgen 1928:370 för inkomståret munalskattelagen 1928 370

: är belägen inom stödområdet. för inkomståret är belägen

Nedsättningen enligt första inom stödområdet. stycket kan kombineras med Nedsättningen enligt första nedsättning enligt lagen stycket kan kombineras med 1981 :691 om socialavgifter. nedsättning enligt socialav-

giftslagen 0000:000.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om avgifter enligt lagen 1981:691

om socialavgifter.

7 Senaste lydelse 1996:1489.

76 Författningsförslag

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:586 om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att i 5 § orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a samt närmast före 14 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän pensionsavgift m.m.

14 a §

Att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för betalning av allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift framgår av bestämmelser i skattbetalningslagen 1997:483.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 2000.

Senaste lydelse av 5 § 1997:251.

Författningsförslag 77

15 Förslag till

om i 1991:591 om särskild

Lag ändring lagen

inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mfl att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 samt närmast före 13 § en ny rubrik av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän pensionsavgifft m.m.

13 §

Att skatteavdrag i vissa fall

skall göras även för betalning av allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift framgår av bestämmelser i skattbetalningslagen 1997:483.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 2000.

16 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön

Härigenom föreskrivs att i 17 § lagen 1991:1047 lagen

om sjuklön orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot

"socialavgiftslagen 0000:000 "

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande vid beräkning av lönekostnader för tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse av 17 § 1996:1062.

17¶Förslag till Lag om ändring i lagen 1993:16 om försäkring

mot vissa semesterlönekostnader

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen 1993:16 om försäkring mot vissa semesterlönekostnader orden "lagen 1981:691 socialav-

om gifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen O0O0:000".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande vid beräkning av lönekostnader för tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse av l § 1995:1485.

18 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1993:1536 om räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs att i 10 § lagen 1993:1536 ränteför-

om delning vid beskattning orden "lagen 1981:691 socialavgifter"

om skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

Senaste lydelse av 10 § 1997:948.

19 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:1744 om allmän

pensionsavgift

dels att 8 § skall upphöra att gälla, dels att 1 3 § samt 5-7 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Allmän pensionsavgift skall betalas enligt denna lag.

Avgiften används till finansie-

ring av försäkringen för tilläg-

gspension enligt lagen 1962:-

381 om allmän försäkring.

Avgiften förs till Allmänna pen-

sionsfonden.

3§3

Avgiften beräknas på sådan Avgiften beräknas sådan inkomst av anställning som färsäkringsgrundande inkomst avses i ll kap. 2 § lagen av anställning avses i

som 1962:381 om allmän för- 11 kap. 2 § lagen 1962:381 säkring och sådan inkomst av om allmän försäkring och annat förvärvsarbete som avses sådan försäkringsgrundande ini ll kap. 3 § nämnda lag om komst av annat förvärvsarbete den enskilde är skattskyldig för som avses i 11 kap. 3 § nämninkomsten enligt kommunal- da lag. Inkomst av anställning skattelagen 1928:370. In- och inkomst av annat förvärvskomst av anställning och in- arbete skall därvid var för sig komst av annat förvärvsarbete avrundas till närmast lägre skall därvid var för sig av- hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 8 § 1996:682.

2 Senaste lydelse 1997:937.

3 Senaste lydelse 1997:936.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av Avdrag skall göras för kostanställning skall avdrag göras nader i arbetet den

som avför kostnader som arbetstaga- giftsskyldige har att täcka,

haft

ren haft att bestrida i innehavd i den mån kostnaderna, minanställning, i den mån kost- skade med erhållen kostnadsernaderna, minskade med er- sättning, överstiger ettusen hållen kostnadsersättning, kronor. Avdrag skall dock inte överstiger ettusen kronor. göras från inkomster be-

som

skattas enligt lagen 1991:586

om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta eller lagen

1991:591 om särskild in-

komstskatt för utomlands bo-

satta artister m.

Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del

summan inte överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet

som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring

5§

Avgiftsunderlaget skall för Avgiftsunderlaget skall för varje år fastställas av skatte- varje år fastställas skatte-

av myndigheten i samband med myndigheten med ledning

av taxeringen till statlig och kom- den avgiftsskyldiges taxering munal inkomstskatt. till statlig inkomstskatt.

Om avgift skall beräknas pä

inkomst som inte är föremål för

taxering till statlig inkomst-

skatt, gäller särskilda bestäm-

melser i 11 kap. 9 § första

stycket andra meningen skatte-

betalningslagen 1997:483.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgiften används till finans- Bestämmelserna i taxeringsiering av försäkringen för lagen 1990:324 och skattebetilläggspension enligt lagen talningslagen 1997:483 1962:381 om allmän försäk- tillämpas i fråga avgift om ring. enligt denna lag. I fall som Avgiften förs till Allmänna avses i 5 §andra stycket gäller pensionsfonden. särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i taxerings- Vad som i skattebrottslagen lagen 1990:324 och skattebe- 1971 :69 föreskrivs skatt om talningslagen 1997:483 till- gäller även i fråga avgift om lämpas i fråga om avgift enligt som avses i denna lag. denna lag. Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen 1971:1072 om förmånsbe-

rättigade skattefordringar

m.m. och lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på inkomst av anställning som betalas ut fr.0.m. den 1 januari 2001 samt på inkomst av annat förvärvsarbete som uppbärs fr.0.m. den dagen. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2000 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningssâret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

4 Senaste lydelse 1997:936.

5 Senaste lydelse 1997:936.

20 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1994: 1748 om förvaltning

av vissa tilläggspensionsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1994:1748 förvaltning

om av vissa tilläggspensionsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller förvalt- Denna lag gäller förvaltningen av de penningmedel ningen de penningmedel

av som enligt 4 kap. 3 § lagen enligt4kap. 3 §s0cialav-

som 1981 .691 om socialavgifter giftslagen 0000:000 skall skall placeras konto hos placeras konto hos Riks- Riksgäldskontoret. gäldskontoret.

Förvaltade medel skall finansiera framtida pensioner.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser

tillämpas fortfarande i fråga om tilläggspensionsavgifter enligt lagen

1981:691 om socialavgifter.

Författningsförslag 85

21¶Förslag till Lag om ändring i 1994:1920 om allmän

lagen löneavgift

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen 1994:1920 om allmän löneavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Arbetsgivare skall för varje Arbetsgivare avses i som år betala allmän löneavgift. 1 kap. 2 § socialavgijftslagen Löneavgiften beräknas på det 0000:000 och som är bosatt underlag som gäller för arbets- eller har fast driftställe i givaravgift till folkpensione- Sverige skall för varje år betala ringen enligt lagen 1981 .-691 allmän löneavgift. Löneavsocialavgifter. giften beräknas på det underlag om som gäller för arbetsgivarav-

gift till folkpensioneringen

enligt nämnda lag.

2§

Den som enligt 1 kap. 2 § En egenföretagare som avses lagen 1981:691 om socialav- i 1 kap. 2 § socialavgiftslagen gifter skall betala egenavgifter 0000:000 och som är bosatt skall för varje år betala allmän eller har fast driftställe i Sverilöneavgift. Löneavgiften beräk- ge skall för varje år betala nas på det underlag som gäller allmän löneavgift. Löneavför egenavgift till folkpensio- giften beräknas det underlag neringen enligt nänmda lag. som gäller för egenavgift till folkpensioneringen enligt nämnda lag.

86 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

I fråga om allmän löneavgift I fråga allmän löneavgift

om gäller bestämmelserna i 5 kap. gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen 1981:691 om socialav- socialavgiftslagen 0000:000 gifter samt vad som i nedan samt vad som i nedan angivna angivna författningar är före- författningar är föreskrivet i skrivet i fråga om avgifter fråga om avgifter enligt nämnenligt nämnda lag: da lag:

kommunalskattelagen 1928:370,

2. lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter,

lagen 1979:611 om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas ersättning betalas

som ut från och med den 1 januari 2001.

Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas inkomst uppbärs

som fr.0.m. den 1 januari 2001. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst hänförlig till

anses tiden efter utgången av år 2000 mot förhållandet mellan

som svarar den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

l Senaste lydelse 1996:683.

Författningsförslag 87

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1995:439 om beskattning,

förtullning och folkbokföring under krig eller

krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen 1995:439 beskattning,

om förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:000 "

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om avgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter.

1 Senaste lydelse av 2 § 1997:949.

23 Förslag till

Lag om ändring i skattebetalningslagen 1997:483

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen 1997:483 dels att i 11 kap. 10 § orden "lagen 1981:691 om socialavgifter" skall bytas ut mot "socialavgiftslagen 0000:00O", dels att l kap. 1 4 kap. 1 5 kap. 4 8 kap. 11, 20 och 22 §§, 9 kap. 1 och 3 §§, 10 kap. 25 och 27 samt 11 kap. 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 2 kap. 3 a 6 kap. 4 a 8 kap. 9 a 10 kap. 8 a-f och 11 kap. 8 §§, a-c samt närmast före 2 kap. 3 a 8 kap. 9 a 10 kap. 8 a och 8 f §§ samt 11 kap. 8 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betalning av sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen 1990:324, 2. avgift enligt lagen avgift enligt socialavgifts- 1981 :691 om socialavgijfter, lagen 0000:000, skatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4. skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200, avgift enligt lagen 1994:1920 om allmän löneavgift, skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen 1979: l 152, och 7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6. I lagen finns särskilda bestämmelser om allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift och egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen 0000:000 som skall betalas

Senaste lydelse 1997: 1032.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av den som har avgiftspliktig

inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för varor vid import. I sådant fall gäller tullagen 1994:1550.

2 kap.

Beslut om allmän pensionsavgift och egenavgifter i vissa internationella fall

3a§

Beslut om avgifter som rör en sådan person som avses i 1 kap. 1 §andra stycket fattas,

om personen skall beskattas enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, av den skattemyndighet som är beskattningsmyndighet enligt 8 § den lagen, och,

om personen skall beskattas enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., av den skattemyndighet som är beskattningsmyndighet enligt 10 § den lagen.

Om ersättning för arbete i andra fall än som avses i första stycket betalas ut till en sådan person som avses i 1 kap. 1 § andra stycket och denne inte har någon inkomst som skall taxeras till statlig inkomstskatt, skall beslut som rör den personen fattas av samma

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattemyndighet som skall fatta

sådana beslut som rör utbetalaren.

4 kap. 1 §

Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.

Preliminär skatt skall också betalas för en sådan person som avses 1 kap. 1 § andra stycket med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den allmänna pensionsavgiften enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift och egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen 0000:000, så som dessa avgifter skall bestämmas enligt 11 kap. 9 § denna lag.

5 kap. 4 §

Skatteavdrag skall inte göras från ersättning betalas ut till

som staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kommuner, 2. fysiska personer som inte 2. fysiska inte

personer som är bosatta i Sverige, är bosatta i Sverige

och som inte skall betala allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift. 3. utländska juridiska personer, eller 4. mottagare som visar upp ett sådant beslut befrielse från

om skatteavdrag som avses i 10 eller 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket 2 och 3 gäller inte, ersättningen betalas ut för om näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet.

6kap.

4a§

Om preliminär skatt i fall som avses i 4 kap. 1 § andra stycket skall betalas som Fskatt, tillämpas i stället för bestämmelserna i 1-4 följande.

F-skatten skall beräknas på grundval av en preliminär avgiftsdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkning av F-skatten tillämpas de bestämmelseri 11 kap. 10-12 §§ som gäller när slutlig avgift bestäms.

8 kap. 5 §

I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 anvis-

av ningarna till 49 § kommunalskattelagen 1928:370 skall skatteavdrag beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkornstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. ll § andra stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3

Ifall som avses i 4 kap. 1 § andra stycket skall skatteavdrag beräknas enligt en särskild skattetabell, varav framgår avdraget för den som skall betala allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgijt. Tabel-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

len skall ange skatteavdraget pä olika inkomstbelopp, beräk-

nade för en månad eller kor-

tare tid, och grundas på att in-

komsten är oförändrad under

inkomståret.

Undantag ivissa

interrzatiorzella

fall

9a§

Bestämmelsernai 8 och 9 §§

tillämpas inte på sådan ersättning för arbete som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt och som betalas ut till personer som avses i I kap. I § andra stycket.

Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget

från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och,

om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre.

Beräkningen av skatteavdrag Beräkningen skatteavdrag

av enligt första stycket skall ske enligt första stycket skall ske med ledning av de uppgifter med ledning de uppgifter

av som har lämnats i en prelimi- har lämnats i prelimi-

som en när självdeklaration eller andra när älvdeklaration, preliminär

tillgängliga uppgifter. Vid avgiftsdeklarationellerprelimi-

beräkningen tillämpas de be- när inkomstuppgift eller andra stämmelser i l1 kap. 10-12 tillgängliga uppgifter. Vid som skall gälla när den slutliga beräkningen tillämpas de beskatten bestäms. Om en skatte- stämmelser i 11 kap. lO-12 §§ sats för kommunal inkomst- skall gälla när den slutliga

som

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skatt har ändrats genom beslut skatten bestäms. Om skatte-

en så sent under december året sats för kommunal inkomstföre inkomstâret att ändringen skatt har ändrats beslut

genom inte kan beaktas, skall den så sent under december året tidigare skattesatsen tillämpas. före inkornståret att ändringen

inte kan beaktas, skall den

tidigare skattesatsen tillämpas.

Om mottagaren är skattskyldig också för någon inkomst från

annan vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller

mottagaren skall betala fastighetsskatt, får Skattemyndigheten besluta

att skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta.

Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än i 19 §

som avses skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:

Om det är uppenbart att Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader ersättningen kostnader

avser som mottagaren inte får dra av mottagaren inte fär dra

som av

vid inkomsttaxeringen, skall vid inkomsttaxeringen eller, i

skatteavdrag beräknas hela fall i 1 kap. 1 §

som avses ersättningen. andra stycket, vid beräkning

pensionsgrundande inkomst

enligt 3 c § lagen 1959:551

om beräkning av pensions-

grundande inkomst enligt lagen

1962:381 om allmän försäk-

ring, skall skatteavdrag beräk-

nas på hela ersättningen.

2. Om det är uppenbart att Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det ersättningen överstiger det belopp som mottagaren får dra belopp mottagaren får dra

som

av vid inkomsttaxeringen, skall vid inkomsttaxeringen eller,

av skatteavdrag beräknas på den i fall i 1 kap. 1 §

som avses överstigande delen. andra stycket, vid beräkning

pensionsgrundande inkomst

enligt 3 c § lagen om beräk-

ning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän

försäkring, skall skatteavdrag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beräknas på den överstigande

delen.

Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast om

arbetstagaren är en fysisk arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kost- person som får dra av kostnaderna vid inkomsttaxeringen, naderna vid inkomsttaxeringen och eller, i fall som avses i 1 kap.

1 § andra stycket, vid beräk-

ning av pensionsgrundande in-

komst enligt 3 c § lagen

1959:551 om beräkning av

pensionsgrundande inkomst

enligt lagen 1962:381 om

allmän försäkring, och

2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.

Om en sådan schablon som Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § fastställts enligt 2 kap. 12 § 5 andra stycket lagen 1981:691 socialavgifislagen 0000:000 om socialavgifter är tillämplig är tillämplig på arbetstagaren, på arbetstagaren, skall kost- skall kostnaderna beräknas naderna beräknas enligt enligt schablonen. Finns det schablonen. Finns det inte inte någon schablon skall någon schablon skall skatte- skattemyndigheten begäran myndigheten på begäran av ar- av arbetsgivaren bestämma hur betsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas. kostnaderna skall beräknas.

Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de procentsatser och på det underlag som anges i

2 kap. 1-5 §§ lagen 2 kap. 7-13 §§ socialav- 1981:691 om socialavgijter, giftslagen 0000:000,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. 1 § lagen 1990:659 särskild löneskatt vissa för-

om värvsinkomster, och

1 och 3 §§ lagen 1994:1920 allmän löneavgift.

3§

En arbetsgivare får vid En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivarav- beräkningen av arbetsgivarav-

gifter göra avdrag för sådana gifter göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. kostnader i 2 kap.

som avses

4 § första stycket 6 lagen 12 § 5 socialavgiftslagen

1981:691 om socialavgifter 0000:000 och arbets-

som och som arbetstagaren haft, tagaren haft, kostnaderna

om om kostnaderna kan beräknas kan beräknas uppgå till minst uppgå till minst 10 % av ar- 10 % arbetstagarens ersätt-

av betstagarens ersättning för ning för arbete från arbetsgiarbete från arbetsgivaren under under beskattningsåret.

varen

beskattningsâret.

Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje styckena.

10 kap.

Preliminär avgiftsdeklaration

8 a §

En sådan person som avses

i 1 kap. 1 § andra stycket skall

utan anmaning lämna preli-

minär avgiftsdeklaration. Detta

gäller dock inte den som får

eller kommer att få inkomst

endast frän en arbetsgivare som skall göra skatteavdrag

från inkomsten.

Den som skall lämna preli-

minär avgiftsdeklaration för ett

inkomstár skall lämna dekla-

rationen senast den 30 novem-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ber året före inkomståret. Om skyldigheten att lämna deklaration inte har inträtt vid den tidpunkten, skall deklarationen lämnas senast 14 dagar efter det att sådan skyldighet uppkom.

8b§

Har ett förhållande som har tagits upp i en preliminär avgiftsdeklaration ändrats, skall en ny deklaration lämnas, om det kan antas att den avgiftspliktiga inkomsten kommer att överstiga den som angetts i deklarationen med ett inte obetydligt belopp. Deklarationen skall lämnas till skattemyndigheten senast 14 dagar efter det att förhållandet ändrades.

Preliminär avgiftsdeklaration får lämnas även i andra fall än som avses i första stycket.

8c§

Inträder skyldigheten att lämna preliminär avgiftsdeklaration i fall som avses i 8 a § första stycket eller 8 b § första stycket vid sådan tidpunkt att den avgiftsskyldige inte kan lämna deklarationen senast den 30 november under inkomståret, skall i stället lämnas en

slutlig avgiftsdeklaration enligt

3 a § lagen 1959:551 om

beräkning av pensionsgrundan-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Den avgiftsskyldige skall

också lämna slutlig avgiftsdeklaration, om skyldigheten att lämna preliminär inkomstuppgift enligt 8 f § inträder vid sådan tidpunkt att uppgiften inte kan lämnas senast den 30 november under inkomståret.

8d§

Efter föreläggande av skatte-

myndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 8 a eller 8 b § lämna en preliminär avgiftsdeklaration.

8e§

En preliminär avgiftsdeklaration skall innehålla uppgifter om

den avgiftsskyldiges namn, nationalitet, postadress i Sverige och i hemlandet, samt personnummer eller samordningsnummer eller,

om sådant nummer saknas, födelsetid,

beräknad avgiftspliktig inkomst,

arbetsgivarens namn,

postadress och organisationsnummer eller personnummer, samt

98 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varaktigheten av förvärvsarbetet i Sverige.

I deklarationen skall dessutom anges om den avgiftsskyldige under inkomståret haft förvärvsarbete utomlands samt de ytterligare uppgifter

som behövs för beräkning av sådana avgifter som avses i 1 kap. 1 § andra stycket.

Preliminär inkomstuppgift

8f§

Om en arbetsgivare skall betala ersättning för arbete till en sådan person som avses i 1 kap. 1 § andra stycket, skall han lämna preliminär inkomstuppgift för denne. Detta gäller dock endast om arbetsgivaren är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen.

Preliminär inkomstuppgift skall lämnas till den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut som rör arbetsgivaren och skall innehålla uppgifter som avses i 8 e § första stycket.

Uppgift skall lämnas senast den 30 november året före inkomståret. Om skyldigheten att lämna inkomstuppgift inte har inträtt vid den tidpunkten, skall irzkomstuppgiften lämnas senast 14 dagar efter det att sådan skyldighet uppkom.

En ny preliminär inkomstuppgift skall lämnas i mot-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

svarande fall som avses i 8 b §

första

stycket och inom där an-

given tid.

25§

Preliminära självdeklaratio- Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer ner, preliminära avgiftsdeklaskall lämnas till skattemyndig- rationer och preliminära inheten enligt fastställda formu- komstuppgifter samt skattedelär. Om skattemyndigheten har klarationer skall lämnas till anvisat ett särskilt mottag- Skattemyndigheten enligt fastningsställe skall deklarationen ställda formulär. Om skattelämnas dit. myndigheten har anvisat ett

särskilt mottagningsställe skall

deklarationen lämnas dit.

27§

Om någon inte fullgör sin Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preli- skyldighet att lämna preli-

en minär självdeklaration eller en minär självdeklaration,

en skattedeklaration eller lämnar preliminär avgiftsdeklaration, en ofullständig sådan deklara- preliminär inkomstuppgzj

en tion, får Skattemyndigheten eller skattedeklaration eller

förelägga den deklarationsskyl- lämnar ofullständig sådan

en dige att lämna deklarationen deklaration eller uppgift, får eller att komplettera den. Skattemyndigheten förelägga

den uppgiflsskyldige att lämna

deklarationen eller uppgiften

eller att komplettera den.

100 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

Beslut om preliminär skatt i vissa internationella fall

8a§

Skattemyndigheten skall besluta om preliminär skatt skall betalas i fall som avses i 4 kap. 1 § andra stycket.

8b§

I ett beslut enligt 8 a § skall anges beräknad avgiftspliktig inkomst och vilka avgifter som skall betalas.

Av beslutet skall framgå om avgifterna skall betalas genom skatteavdrag A-skatt eller enligt särskild debitering Fskatt eller särskild A-skatt.

8c§

Ett beslut enligt 8 a § skall sändas till den skattskyldige och, i förekommande fall, till arbetsgivare som skall göra skatteavdrag. De skall därvid erinras om innehållet i 10 kap. 8 a-f §§. Den skattskyldige skall därjämte underrättas om reglerna om slutlig avgiftsdeklaration enligt 3 a och b §§ lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om

allmän försäkring.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Skattemyndigheten fattar Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens varje år beslut skattens om storlek enligt den årliga taxe- storlek enligt den årliga taxeringen grundläggande beslut ringen grundläggande beslut om slutlig skatt. Slutlig skatt slutlig skatt. Slutlig skatt om kan bestämmas också genom kan också bestämmas, såvitt omprövningsbeslut och till gäller avgifter i fall som avses följd av beslut av domstol. i 1 kap. 1 § andra stycket, enligt den inkomstberäkning som görs i fråga om pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring samt genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt 11

12§

När den slutliga skatten bestäms gäller att kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomstâret gäller för den skattskyldige i hemortskommunen, och 2. egenavgifter enligt lagen 2. allmän pensionsavgift 1981:691 om socialavgifter enligt lagen 1994:1744 om debiteras på grundval av upp- allmän pensionsavgift, i fall gifter om försäkringsförhållan- som avses i 1 kap. 1 § andra den som lärrmas av den all- stycket denna lag, och egenavmänna försäkringskassan. gifter enligt socialavgiftslagen 0000:000 debiteras grundval av uppgifter om försäkringsförhâllanden som länmas av den allmänna försäkringskassan.

102 Fönfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Lagen tillämpas första

gången när det gäller

F-skatt och särskild A-skatt: på skatt inkomståret

som avser 2001,

2. skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt

som avser redovisningsperioden januari 2001,

annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår gått ut

som närmast före den 1 januari 2002.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga socialavgifter enligt

om lagen 1981:691 om socialavgifter.

1

Inledning

1.1¶Utredningens huvudbetänkande

SOU 1997:72

Utredningen överlämnade i april 1997 till statsrådet Maj-Inger Klingvall sitt huvudbetänkande SOU 1997:72 En lag om socialförsäkringar. I betänkandet föreslås att den svenska socialförsäkringen skall delas i två delar, vilka i princip skall vara oberoende av varandra. Den ena delen skall enligt förslaget innehålla förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra förmåner som är beroende av förvärvsarbete här i landet.

Medan den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen skall omfatta bidrag och kostnadsersättningar av olika slag, skall den arbetsbaserade delen av försäkringen omfatta sådana förmânssystem som ersätter inkomstbortfall. Förslaget om den senare delen innebär att den skyddade personkretsen utvidgas till alla som arbetar i Sverige.

l betänkandet föreslås vidare att grunderna för det tudelade socialförsäkringssystemet regleras i en ny gemensam lag socialförsäkringslagen, som innehåller bl.a. bestämmelser om bosättning

och arbete i Sverige, omfattningen av de båda försäkringsdelarna,

försäkringstider, utbetalningar utomlands samt vissa handläggningsregler. Närmare regler om de enskilda förmånerna skall däremot finnas kvar i särskilda författningar, t.ex. i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL.

I kapitel 7 lämnas en utförligare redogörelse för förslagen i huvudbetänkandet.

1.2¶Utredningens direktiv

Utredningens ursprungliga direktiv framgår av beslut vid regeringssammanträde den 13 juli 1995 dir. 1995: 106. De direktiv som avser innehållet i detta slutbetänkande återges i det följande.

104 Inledning

Bakgrund

Svenska regler om socialförsäkring

Den svenska lagstiftningen om socialförsäkringen bygger i huvudsak på att de försäkrade är bosatta här i landet. Besättning i Sverige ger bl.a. rätt till folkpension och barnbidrag. För vissa andra förmåner krävs utöver bosättning också förvärvsarbete. Detta gäller bl.a. för rätt till sjukpenning och tilläggspension. Försäkrade enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL är svenska medborgare samt i Sverige bosatta utländska medborgare och statslösa. En försäkrad som lämnar Sverige anses fortfarande bosatt här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

socialförsäkringen i det europeiska samarbetet

Sverige deltar i det europeiska ekonomiska samarbetet sedan den 1januari 1994, då avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES trädde i kraft. I och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen EU fr.0.m. den 1 januari 1995 har samarbetet fördjupats och utvidgats till att avse områden som inte omfattas av EES-avtalet.

För det europeiska samarbetet gäller inom den sociala trygghetens område särskilda bestämmelser för att ländernas sociala trygghetssystem skall samordnas. Bestämmelserna återfinns huvudsakligen i rådets förordning EEG nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och förordning EEG nr 574/72 om tillämpning av förordning EEG nr 1408/71. Förordningarna innehåller bestämmelser som skall garantera att de personer som använder sig av rätten till fri rörlighet inte står utan skydd för sin sociala trygghet när de flyttar till ett annat land inom EU och EES.

En grundläggande princip som kommer till uttryck i dessa bestämmelser är att den som flyttar inom gemenskapen skall omfattas av lagstiftningen i endast ett land och att det land i vilket vederbörande arbetar skall svara för socialförsäkringsskyddet.

Avgifter

Den ovan nämnda förordning nr 1408/71 har vidare betydelse vad gäller avgifter som tas ut för finansiering av system för social trygghet. Av förordningens lagvalsregler följer dels vilket lands lagstiftning en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av, dels att avgifter skall betalas endast i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattas av. Reglerna i förordning nr 1408/71 är obligatoriska i detta

avseende. I den män förordningen anger att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av ett visst lands lagstiftning, skall således avgifter också betalas i det landet.

Arbetsgivare är enligt svensk lagstiftning skyldiga att betala arbetsgivaravgifter baserade på summan av vad arbetsgivaren under året betalat som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbete. Någon uppdelning

de enskilda individerna som uppburit ersättning sker inte. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Uppbörden de allmänna

av egenavgiftema är samordnad med uppbörden inkomstskatterna att

av genom inkomsten måste vara beskattningsbar enligt kommunalskattelagen 1928:270 eller enligt lagen 1958:295 sjömansskatt. Därmed finns

om det ett administrativt samband mellan avgifter och inkomstskatter även i de fall förordning nr 1408/71 är tillämplig. En är utsänd

person som av en arbetsgivare till ett annat EU- eller EES-land är enligt reglerna i förordning nr 1408/71 omfattad av den svenska socialförsäkringslagstiftningen under ett år. Detta gäller trots att den utsände inte betalar skatt i Sverige efter viss tid och därmed inte heller några allmänna egenavgifter.

Uppdraget

Ändrad uppbörd allmänna egenavgifter,

av m.m.

Utredaren skall göra en genomgång av de bestämmelser gäller för

som betalning av socialavgifter och allmänna egenavgifter och därvid särskilt beakta de konsekvenser som en tillämpning förordning EEG

av nr 1408/71 får för svenskt vidkommande vad gäller möjligheterna att ta ut avgifter enligt förordningen.

Genom lagvalsreglema i förordning nr 1408/71 avgörs enligt vilket medlemslands lagstiftning som socialavgifter och allmänna egenavgifter skall tas ut. Utredaren skall mot denna bakgrund analysera och lämna förslag om åtgärder som bör vidtas för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som följer

av förordningen regler. Uppdraget i denna del avser bl.a. att föreslå hur det administrativa samband som finns mellan avgifter och inkomstskatter vid uppbörd kan ersättas med någon annan ordning.

Arbetets uppläggning

I uppdraget ingår att utarbeta förslag till nödvändiga ändringar i lagar och förordningar som omfattas av uppgiften. Utredaren skall vara oförhindrad att även föreslå ändringar som kan visa sig nödvändiga i annan lagstiftning.

106 Inledning

Utredaren skall bedriva sitt arbete i samråd med arbetsgruppen inom Socialdepartementet för genomförandet av ålderspensionsreformen. Utredaren skall också beakta vad riksdagen anfört med anledning av Riksdagens revisorers granskning av socialförsäkringen avseende socialförsäkringslagstiftningens tillgänglighet 1994/95:RR10, bet. 1994/95:SfU20, rskr. 1994/95:436.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åligganden dir 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att redovisa järnställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124.

I tilläggsdirektiv från den 7 mars 1996 dir. 1996:27 anförs bl.a. följande:

Bakgrund till tilläggsuppdraget

Riksdagen har gett regeringen tillkänna att en snabb lagteknisk översyn av lagen 1981:691 om socialavgifter bör göras, prop. 1995/96:69, bet. l995/96zSfU2, rskr. 1995/96:87.

Den tekniska utformningen av lagen om socialavgifter gör lagen svårtillgänglig vid tillämpningen. I samband med skattereformen år 1990 utvidgades begreppet arbetsgivare i lagen om socialavgifter. Arbetsgivarbegreppet utvidgades så sätt att även om ett anställningsförhållande inte föreligger skall den som har utgett ersättningar, som enligt vissa bestämmelser i lagen om socialavgifter är att hänföra till inkomst av anställning, anses som arbetsgivare.

Det är framför allt det utvidgade arbetsgivarbegreppet som medför svårigheter vid tillämpningen av lagen men svårigheterna beror även på att lagen utformats mot bakgrund av Socialförsäkringens förmånssystem och därigenom ofta kommit att hänvisa till lagen om allmän försäkring.

Tilläggsuppdraget

Utredningen får i uppdrag att göra en lagteknisk översyn av lagen 1981:691 socialavgifter. Översynen skall syfta till att lagen blir mer

om fristående från lagen 1962:381 om allmän försäkring och att det tydligt skall framgå vem som är skyldig att betala socialavgifter och för vilka ersättningar socialavgifter skall betalas.

Fr.o.m. den 1januari 1985 gäller ett samordnat system för uppbörd av preliminär skatt och socialavgifter från arbetsgivare. Reglerna inom den preliminära beskattningen och inom socialförsäkringen överensstämmer i stor utsträckning men det förekommer vissa skillnader. Dessa skillnader är en naturlig följd av att olika system legat till grund för lagstiftningen

inom skatte- och socialförsäkringsområdena och att reglerna tidigare i

praxis tillämpats vid helt skilda förfaranden och av skilda myndigheter. Ju

mindre skillnaderna är mellan underlagen för beräkning skatteavdrag

och socialavgifter desto enklare och effektivare kan reglerna be-

räkning, debitering, redovisning och betalning sådana skatter och

avgifter göras. Utredningen skall därför i sitt arbete beakta intresset

av att

underlagen blir så lika som möjligt. Utredningen skall därvid även

överväga förslagen i Socialavgiftsutredningens slutbetänkande, Vissa

ändringar i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgift Ds 1985:4.

Förändrad tidsplan för utredningen

I direktiven till utredningen anges att uppdraget skall avslutat före

vara

utgången av år 1996 samt att förslag socialavgifter och allmänna

egenavgifter skall redovisas senast den 31 1996. Utredningen bör

mars

först överväga frågorna rörande socialförsäkringens personkrets och

m.m.

redovisa förslag i den delen senast den 31 december 1996. De delar

uppdraget som berör socialavgifter och allmänna egenavgifter bör

redovisas senast den l juli 1997.

1.3 arbete

Utredningens

Frågor om uppbörd av socialavgifter och allmänna egenavgifter inom EU/EES skulle enligt de ursprungliga direktiven behandlas med förtur. Frågorna krävde att man samtidigt beaktade svenska försäkrings- och avgiftsregler, förordning EEG nr 1408/71, internationella överenskommelser om social trygghet, svenska Skatteregler, dubbelbeskattningsavtal samt svenska regler debitering och uppbörd

om av skatter och avgifter. Utredningen arbetade med detta uppdrag under sex månader. Därvid hölls sex sammanträden. Vidare gjordes studiebesök hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa och Skattemyndigheten i Stockholms län. De myndigheterna har särskilda uppgifter när det gäller socialförsäkring samt skatter och socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden. Utredningen fick vid besöken värdefulla synpunkter på olika alternativ till lösning

av uppbördsfrågorna. Arbetet med dessa avbröts temporärt när

utredningen fick sina tilläggsdirektiv. Under hand har dock ytterligare yttranden inhärntats, även från andra håll.

Under utredningens andra etapp from. april 1996 t.o.m. april 1997 angående socialförsäkringens personkrets hölls 13 sammanträ-

den. En enkätundersökning försäkringars upphörande och

om om efterskydd i flera länder inom EES genomfördes förbindelseor-

genom ganen i dessa länder. Utredaren och sekretariatet sammanträffade med tjänstemän vid EG-kommissionen, GD V, för att diskutera de tilltänkta

108 Inledning

förslagens förenlighet med EG-rätten. I direktiven eller eljest anvisade samråd med andra utredningar genomfördes.

Under slutetappen har utredningen gjort en lagteknisk översyn av hela lagstiftningen om socialavgifter med beaktande även av det förslag till socialförsäkringslag som har lagts fram i huvudbetänkandet. Utredningen har därvid i särskild ordning analyserat behovet av åtgärder för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som Sverige enligt förordning 1408/71 har rätt att ta ut. I enlighet med direktiven och förslagen i huvudbetänkandet om personkretsen har översynen avsett även avgiftsfrågor i förhållande till områden utanför EU och EES.

Utredningen har under denna etapp hållit 12 sammanträden. Utredaren och sekretariatet har sammanträffat med regeringstjänstemän i Danmark, Belgien, Nederländerna och Finland och därvid erhållit värdefull information om hur man har löst frågor om uttag av socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden.

Författningsändringar, betänkanden m.m. som har lagts fram efter den 31 december 1997 har inte kunnat beaktas fullt ut. Den pågående reformeringen av ålderspensionssystemet har t.ex. inte kunnat redovisas i betänkandet.

Gällande rätt om avgifter... 109

2¶Gällande rätt om till social-

avgifter försäkringen m.m.

2.1¶Allmänt om m.m.

socialavgifter

Socialförsäkringen ger ekonomiskt stöd till barnfamiljer samt ersättningar vid sjukdom, handikapp och ålderdom. Är 1997 omfattade den ca 300 miljarder kronor. Härtill kommer arbetslöshetsförsäkring m.m., vars utgifter uppgår till drygt 40 miljarder kr. Socialförsäkringen finansieras med avgifter och allmänna skattemedel samt med avkastning på fonderade medel. Avgifterna är av två slag, socialavgifter och allmän pensionsavgift. Socialavgifterna indelas i sin tur i arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Fram t.o.m. år 1981 var de materiella reglerna om skyldighet att betala socialavgifter utspridda i ett flertal olika författningar, bl.a. i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. Genom införandet av den nu gällande lagen 1981:691 om socialavgifter SAL, som trädde i kraft den 1 januari 1982, samlades de materiella reglerna i en lag. Andra bestämmelser om socialavgifter finns bl.a. i skattebetalningslagen 1997:483, SBL. Socialavgifter tas enligt 1 kap. l § SAL ut för finansieringen av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. En huvudprincip för lagstiftningen är att alla skattepliktiga förvärvsinkomster som är förmânsgrundande, dvs. ligger till grund för beräkning av bl.a.

pensionsgrundande inkomst och sjukpenninggrundande inkomst enligt

AFL, skall vara föremål för uttag av socialavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare medan egenavgifter skall betalas av främst egenföretagare. Arbetsgivaravgifterna beräknas på ett underlag som i huvudsak utgörs av summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i eller annan ersättning för utfört arbete, medan grunden för pengar beräkning av egenavgifter utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Mellan SAL och AFL finns en koppling som bl.a. innebär att sådan ersättning för arbete, som enligt bestämmelser i AFL t.ex. i 3 kap. 2 § skall utgöra inkomst av anställning för mottagaren, enligt SAL 2 kap. 3 § skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivarav-

110 Gällande rätt om avgifter...

gifter. Vidare skall egenavgifter enligt bestämmelser i SAL 3 kap. 4 § betalas för sådan inkomst som enligt AFL 3 kap. 2 eller 2 §

a och 11 kap. 3 § skall hänföras till inkomst annat förvärvsarbete.

För förvärvsinkomster som inte kan rätt till förmåner enligt

socialförsäkringen, bl.a. inkomst av passiv näringsverksamhet och

ersättning till arbetstagare över 65 år, betalas inte socialavgifter. Sådana inkomster beläggs i stället med särskild löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. På arbetsgivares kostnader för pensionsutfästelser och egenföretagares kostnader för pensionsförsäkringspremier tas särskild löneskatt ut enligt lagen 1991:687 om särskild löneskatt på pensionskostnader.

Arbetstagare liksom egenföretagare betalar dessutom allmän pensionsavgift enligt lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL. Avgiften bidrar till finansieringen tilläggspensionssystemet

av ATP

Vid sidan av socialavgifterna betalar arbetsgivare och egenföretagare också allmän löneavgift enligt lagen 1994:1920 allmän

om löneavgift. Avgiften är avsedd för bl.a. finansieringen Sveriges

av medlemskap i Europeiska unionen EU.

2.2 i form av

Socialavgifter arbetsgivaravgifter

2.2.1¶Ändamålen med avgifterna

Arbetsgivaravgifterna beräknas efter vissa procenttal ett särskilt

av bestämt avgiftsunderlag. Enligt 2 kap. 1 § SAL tas arbetsgivaravgifter ut i form av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. För arbetsgivare

som sysselsätter sjömän tillkommer därutöver enligt 2 kap. 2 § lag

samma sjömanspensionsavgift. För sådan arbetsgivare tillämpas emellertid lägre procentsatser sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift. Med sjöman avses i detta sammanhang sådan arbetstagare

som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen 1928:370, KL.

Bestämmelserna om fördelning av influtna socialavgifter finns i 4 kap. SAL och gäller såväl arbetsgivaravgifter egenavgifter.

som Bestämmelserna innebär att sjulçförsäkringsavgijfter förs till staten för finansiering av: kostnader för ersättning för sjukvård, sjukpenning, föräldrapenning, folkpension i form av förtidspension och rehabiliteringsersättning enligt AFL samt vissa pensionstillskott enligt lagen 1969:205 om pensionstillskott; kostnader enligt lagen 1974:525

om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet; kostnader för

Gällande rätt avgifter... 111

förmåner enligt lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m.; Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen 1973:349 inte skall återbetalas; vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader; kostnader enligt lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevârd samt, slutligen, den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen 1991:1047 om sjuklön.

Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt AFL. Merparten av tilläggspensionsavgifterna förs till Allmänna pensionsfonden, vars tillgångar skall täcka kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Delpen-

sionsavgiftema förs till delpensionsfonden till täckande av kostnaderna

för pensioner enligt lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring.

Arbetsskadeavgijierna förs till Arbetsskadefonden, vars tillgångar skall täcka kostnaderna för ersättning enligt bl.a. lagen 1976 ;380 om

arbetsskadeförsäkring. Arbetsmarknadsavgijiterrta förs till staten för

finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring, kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalningar av arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:239 om arbetslöshetskassor samt utbildningsbidrag i vissa fall. Arbetarskyddsavgifterna förs till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och

övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet.

Lönegarantiavgzfterna förs till staten för finansiering av kostnader

enligt lönegarantilagen 1992 :497. .Sjömanspensiønsavgifternaanvänds

för beredande av pension sjömän vilka manskap varit för

som utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.

Enligt 2 kap. 6 § SAL skall arbetsgivaravgifter i den mån de inflyter fördelas mellan de olika avgiftsändamålen så de belöper

som på dessa enligt arbetsgivarnas redovisningar eller olika beskattningsbeslut enligt SBL.

2.2.2¶Avgiftsskyldigheten

Arbetsgivarbegreppet i lagen om socialavgifter

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter åligger enligt 1 kap. 2 § första stycket SAL arbetsgivare. Någon närmare definition av vad som avses med arbetsgivare finns inte i lagen. Av den i avsnitt 2.1 angivna kopplingen mellan SAL och AFL följer dock att som arbetsgivare skall anses den som utger ersättning vilken enligt bestämmelserna om

sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomst i 3 kap.

respektive 11 kap. AFL skall räknas som inkomst av anställning för

112 Gällande rätt om avgifter... SOU 1998:677

mottagaren. Till inkomst av anställning räknas enligt grundbestämimelserna i nämnda kapitel ersättning som någon får i egenskap

av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Arbetsgivare är alltså enligt huvudregeln den som utger ersättning för arbete i ett anställningsförhållande.

Av 1 kap. 2 § andra stycket SAL följer emellertid vidare att, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, så skall den har

som utgett viss ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket eller bl.a. 11 kap. 2 § andra stycket AFL är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare vid tillämpning SAL.

av Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § AFL likställs i

avgiftshänseende inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar, vilka numera inte är sjukpenninggrundande, samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20§ SBL undantas vid beräkning av skatteavdrag.

Genom bl.a. hänvisningen till 3 kap. 2 § andra stycket AFL jämställs uppdragsgivare med arbetsgivare i fråga om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. I detta lagrum i AFL nämligen bl.a.

anges att ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas

som inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen samt att den som utfört sådant arbete skall anses såsom arbetstagare och den som utgett ersättningen såsom arbetsgivare. Ett krav för detta är emellertid att ersättningen under ett år uppgår till minst 1000 kronor. Som kommer att framgå

av redogörelsen nedan, styrs avgiftsskyldigheten numera i praktiken av betalningsmottagarens skattsedelsinnehav.

Av ovan angivna bestämmelser följer också att avgiftsskyldighet kan föreligga för ersättning för utfört arbete utan att det finns

ett anställnings- eller uppdragsförhållande och arbetet inte utförts

även om i direkt förvärvssyfte. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas priser i kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i vissa reklarntävlingar. Avgiftsskyldighet kan också föreligga ett anställnings-

om eller uppdragsförhållande i och för sig föreligger, dock inte mellan utbetalaren av ersättningen och mottagaren, men något arbete inte alls har utförts för utbetalarens räkning, t.ex. det finns intressegemen-

om skap mellan utbetalaren och mottagarens egentliga arbetsgivare. Som exempel kan nämnas att ett svenskt dotterbolag tillhandahåller förmåner till personer som inte arbetat för dotterbolaget, varit

men anställda i moderbolaget. Dotterbolaget blir då avgiftsskyldigt grund av den utgivna förmånen prop. 1989/90: l 10 376 och 752

s. f. En förutsättning för det sistnämnda är att förmånen inte utges

av en utländsk juridisk person, eftersom det i sådant fall är mottagaren som blir skyldig att betala socialavgifter i form egenavgifter

av se

vidare i avsnitt 2.3.2.

Gällande rätt om avgifter... 113

Som arbetsgivare anses enligt 1 kap. 2 § andra stycket SAL även den som, i fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt KL i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Av detta följer att, om den egentlige arbetsgivaren på grund av kundtrohet eller liknande medverkar till exempelvis rabattförrnåner hos andra företag för sina anställdas räkning, t.ex. i form av s.k. frequent flyer-rabatt, så skall denne även i avgiftshänseende anses som arbetsgivare prop. 1996/97:19 s. 74 f.. Däremot gäller det motsatta i fråga om skattepliktiga rabatter vilka mottagarens arbetsgivare i och för sig har medverkat till, men inte som en direkt följd av vad denne har köpt eller bekostat. Som exempel kan nämnas att arbetsgivaren hos ett annat företag utverkar rabatter för anställda när de själva köper vissa varor av det företaget. I dessa fall är det i stället det rabattgivande företaget som är avgiftsskyldigt. Om ett utomstående företag utan något samröre med arbetsgivaren vänder sig till arbetstagarna med rabatterbjudanden föreligger emellertid ingen avgiftsskyldighet, eftersom rabatten då inte kan anses utgöra ersättning för arbete.

A- och F-skattsedlars betydelse för avgiftsskyldigheten

Sedan den 1 april 1993 gäller ett nytt system för skatteavdrag och betalning av socialavgifter, föranlett av den då genomförda uppdelningen av skattsedlar på preliminär skatt mellan A- och F-skattsedlar F-skattereformen. Skattebetalningslagen, som trädde i kraft den 1 november 1997 och tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1998, har medfört vissa förändringar i fråga om skattsedlar. Nu gäller i princip att F-skattsedlar skall utfärdas för en fysisk eller juridisk person som har inkomst av näringsverksamhet medan det för övriga, främst personer med inkomst endast av anställning, normalt inte skall utfärdas någon skattsedel. En A-skattsedel skall dock utfärdas på begäran av en person som inte har en F-skattsedel. För personer med inkomst av såväl anställning som näringsverksamhet finns det möjlighet att utfärda en F-skattsedel med särskilt villkor enligt 4 kap. 9 § SBL. Villkoret, som skall framgå av skattsedeln, innebär att Fskattsedeln får åberopas endast i näringsverksamhet. Även

personens för den som har en sådan villkorad F-skattsedel skall en A-skattsedel utfärdas om det begärs.

Huvudtanken med F-skattereformen var att den som betalade ut ersättning för arbete till någon som hade en A-skattsedel eller som saknade skattsedel på preliminär skatt skulle vara skyldig att göra

114 Gällande rätt om avgifter...

skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Hade den som utfört arbetet i stället en F-skattsedel eller åberopade han på visst sätt F-skattsedel utan att faktiskt inneha sådan skulle utbetalaren däremot vara befriad från denna skyldighet. Det var då betalningsmottagaren själv som skulle betala såväl preliminär skatt socialav-

som gifter i form av egenavgifter. För personer som numera har F-

en skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL gäller att de skall betala egenavgifter och preliminär skatt i de fall då de åberopar F-skattsedeln i näringsverksarnheten, medan utbetalaren skall betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag i övriga fall främst i anställningsförhållanden e.d..

I såväl 3 kap. 2 § andra stycket 11 kap. 2 § andra stycket AFL

som har med anledning av F-skattereforrnen införts bestämmelse

en som innebär att man vid beräkning av sjukpenninggrundande respektive pensionsgrundande inkomst av anställning skall bortse från ersättning som enligt 3 kap. 2 a § samma lag skall inkomst annat

anses som av förvärvsarbete. Som inkomst annat förvärvsarbete skall enligt

av huvudregeln i sistnämnda lagrum räknas ersättning för arbete under förutsättning att den betalas ut till mottagare har F-

en som en skattsedel, antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. Om mottagaren i stället har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL, skall den utbetalda ersättningen räknas som inkomst annat

av förvärvsarbete endast om F-skattsedeln åberopas skriftligen.

Detta innebär att ersättning som betalas ut för arbete till fysisk

en person som har en A-skattsedel eller som saknar skattsedel skall anses utgöra inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst. Härigenom följer av 1 kap. 2 § SAL att den som utger ersättningen skall anses som arbetsgivare och därigenom även vara skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Detsamma gäller följaktligen även då mottagaren har F-

en skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL, om han inte skriftligen åberopat F-skattsedeln. När det gäller ersättning som betalas ut till juridiska personer saknar skattsedelsinnehavet däremot betydelse, eftersom socialavgifter aldrig skall betalas på ersättning som betalas till en juridisk person prop. 1991/92: 112 s. 96.

I 3 kap. 2 a § AFL finns också bestämmelser som utgör undantag från ovan nämnda huvudregel. Om ersättning som betalas ut till

- en fysisk person för arbete tillsammans med ersättning för arbete

- annan från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor, skall ersättningen alltid räknas inkomst

som av annat förvärvsarbete. En förutsättning för detta är emellertid att utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt att den utbetalade ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. I dessa fall saknar det betydelse vad mottagaren har för

Gällande rätt om avgifter... 115

skattsedel, eller om han alls har någon. Det blir alltid fråga om inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare räknas ersättning för arbete som inkomst av annat förvärvsarbete om den utbetalas av ett handelsbolag till en delägare i bolaget. Motsvarande gäller för utbetalning av ersättning från en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i grupperingen. Även i dessa fall saknar mottagarens skattsedelsinnehav betydelse. Ytterligare undantag från huvudregeln om skattsedelsinnehavets betydelse för avgiftsskyldigheten är den situationen att ersättning utges av en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person. Sådan ersättning, som avser arbete vilket utförts i Sverige, skall nämligen anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst, s.k. omvänt likställighetsavtal. Även då ersättningen har utbetalats fysisk av en person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person utan att

anställningsförhållande förelegat och ersättningen hos mottagaren utgör

skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL, räknas den som inkomst av annat förvärvsarbete. I nu nämnda undantagsfall är alltså utbetalaren inte skyldig att betala arbetsgivaravgifter 2 kap. 4 § 11 SAL. I stället skall mottagaren betala socialavgifter i form av egenavgifter.

2.2.3 Grunderna för bestämmande av avgiftsunderlaget

Som tidigare nämnts beräknas arbetsgivaravgifterna efter vissa procenttal av ett särskilt fastställt avgiftsunderlag. Bestämmelser om hur sådant underlag fastställs finns 2 kap. 3-5 §§ SAL. Grundbestämmelserna finns i 3 I 4 § anges vissa generella undantag, och i 5 § finns särskilda bestämmelser om underlaget för tilläggspensionsavgift respektive särregler för alla andra avgifter än tilläggspensionsavgiften. I 2 kap. 3 § första stycket SAL anges att underlaget för beräkning av avgifterna är summan av vad en arbetsgivare under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten dock inte pension eller andra skattepliktiga förmåner. Detsamma gäller, ifall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL, annan ersättning för utfört arbete. Av hänvisningen till 3 kap. 2 § andra stycket AFL följer att även ersättning för utfört arbete som utges till någon som inte är anställd hos den som utger ersättningen skall ingå i avgiftsunderlaget. I sådant fall skall den som utfört arbetet anses som arbetstagare och den som utger ersättningen som arbetsgivare. Avgiftsunderlaget omfattar

116 Gällande rätt om avgifter...

således fall där ersättning utges för utfört arbete i uppdragsförhållanden samt i vissa fall då varken anställnings- eller uppdragsförhållande föreligger och även då arbetet inte har utförts i direkt förvärvssyfte, t.ex. priser i kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i vissa reklamtävlingar.

Med lön likställs enligt 2 kap. 3 § första och andra styckena SAL sådant bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden

som avses i 11 kap. 2 § första stycket m AFL, garantibelopp enligt lönegarantilagen 1992:497, kostnadsersättningar inte enligt

som 8 kap. 19 eller 20 § SBL undantas vid beräkning skatteavdrag samt

av ersättning som arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa

som följd av bestämmelserna i 24 § första stycket lagen 1991:1047

om sjuklön.

Med lön i pengar avses bl.a. provision, sjuklön, semesterersättning och övertidsersättning. I avgiftsunderlaget ingår även avgångsvederlag som utan samband med försäkring utbetalas direkt från arbetsgivaren bet. 1990/91:SkU10 s. 166 f. samt skattepliktigt skadestånd

som arbetsgivaren utbetalar till en anställd. Genom uttrycket "andra skattepliktiga förmåner" i lagtexten klargörs att även vissa förmåner som inte med säkerhet kunnat hänföras till sig lön eller naturaför-

vare mån, t.ex. förvärv från arbetsgivaren till underpris, skall avgiftsbeläggas prop. 1989/90:110 s. 375 och 752.

Om arbetsgivaren till följd av kundtrohet eller liknande har medverkat till viss skattepliktig förmån t.ex. rabatt

hos någon annan för sina anställdas räkning, skall förmånens värde inräknas i arbetsgi-

avgiftsunderlag prop. 1996/97: 19 74; jfr avsnitt 2.2.2. Är varens s. det fråga om rabattförrnån som arbetsgivaren medverkat till på annat sätt, ingår värdet av förmånen i stället i det rabattgivande företagets avgiftsunderlag.

Ersättning som utbetalas utan att ett egentligt anställnings- eller uppdragsförhållande föreligger mellan utbetalaren och mottagaren och utan att arbete har utförts för utbetalarens räkning kan komma att ingå i utbetalarens avgiftsunderlag, exempelvis det finns intressegemen-

om skap mellan utbetalaren av ersättningen och mottagarens egentliga arbetsgivare. Ett svenskt dotterbolag som utger förmån till någon

en som är anställd i moderbolaget skall t.ex. räkna in värdet av förmånen i sitt avgiftsunderlag prop. 1989/90:110 s. 376 och 752 f.; jfr avsnitt 2.2.2.

I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall enligt 2 kap. 4 § sista stycket SAL föreskrifterna i punkt

13 av anvisningarna till 32 § KL tillämpas vid bestämmande avgiftsunder-

av laget. sistnämnda bestämmelser reglerar fördelningen mellan företagsledare och make eller barn av ersättning från företaget eller bolaget.

Gällande rätt om avgifter... 117

Bestämmelser om beräkning och värdering av skattepliktiga förmåner finns i 8 kap. 14-17 §§ och 9 kap. 2 § SBL.

2.2.4¶Undantag från avgiftsunderlaget

Undantag som gäller samtliga avgifter

I 2 kap. 4 § SAL görs en uppräkning av fall då ersättning inte skall medräknas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Detta gäller bl.a. ersättning till en och samma arbetstagare om den under året inte har uppgått till 1 000 kronor samt ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Vidare avses arbetstagaersättning vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med res anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivaren får uppbära enligt AFL arbetsgivare med s.k. arbetsgivarinträde. Undantag gäller även för ersättning för vilken särskild inkomstskatt skall betalas enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Vidare bortses från ersättning arbetsgivare utgett till sina barn för arbete som utförts som i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen. Här avses arbete som utförts av arbetsgivarens barn innan de fyllt 16 år. Under vissa förutsättningar medräknas inte i underlaget ersättning till den del den motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare har haft att täcka med ersättningen, nämligen då kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgiunder året Riksskatteverket har i föreskrifter fastställt schablonvaren för beräkning arbetstagarens kostnader i viss verksamhet. er av Vidare bortses från ersättning för arbete som utförts utomlands till den del ersättningen inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket AFL. Här lönetillägg eller därmed jämställda förmåner, t.ex. fri avses bostad, barntillägg och förtlyttningsbidrag, som utges på grund av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Inte heller ersättning för skiljemannauppdrag skall medräknas i avgiftsunderlaget, om parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet. Detsamma gäller ersättning som inte utgör skattepliktig intäkt på grund av bestämmelserna i 5 § lagen 1984:947 om beskattning utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige. av Som ett undantag anges i 2 kap. 4 § SAL även ersättning som avses i 3 kap. 2 § AFL, dvs. ersättning som räknas som inkomst av annat a förvärvsarbete. Härigenom undantas alltså bl.a. ersättning för arbete till som har en F-skattsedel. Om F-skattsedeln är förenad en person

118 Gällande rätt om avgifter...

med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL så gäller detta endast den

om åberopas skriftligen jfr avsnitt 2.2.2. Vidare följer

av hänvisningen

till AFL att, om arbetsgivaren är bosatt utomlands eller denne är

om en utländsk juridisk person, utbetald ersättning i vissa fall inte skall

medräknas i avgiftsunderlaget. Ersättning från sådan arbetsgivare

som avser arbete vilket utförts i Sverige skall nämligen inkomst

anses som av annat förvärvsarbete, arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat

om överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst, s.k. omvänt likställighetsavtal vilket innebär att skyldigheten för

en arbetsgivare att i nu nämnda fall betala socialavgifter kan avtalas bort. Inte heller skall i avgiftsunderlaget ingå ersättning

som hos mottagaren utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL och utan

som, att anställningsförhållande förelegat, har utbetalats fysisk

av en person bosatt utomlands eller av utländsk juridisk eftersom även

en person, sådan ersättning enligt nämnda lagrum i AFL utgör inkomst

av annat förvärvsarbete.

Vidare undantas intäkt som avses i 32 § 1 första stycket h

mom.

och i KL vid beräkning avgiftsunderlaget vissa intäkter från

av fårnansföretag. Ersättning som enligt l § första stycket 2-6 lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör

underlag för nämnda skatt skall inte heller medräknas. Arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster kan aldrig

tas ut samtidigt. Ett annat undantag är ersättning till och

en samma idrottsutövare från skattebefriade ideella föreningar huvudsakliga

vars syfte är att främja idrottslig verksamhet, ersättningen under året

om inte har uppgått till ett halvt basbelopp. Med idrottsutövare även

avses vissa funktionärer, t.ex. fotbollsdomare.

Vid beräkning av avgiftsunderlaget skall hänsyn inte heller till

tas före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från sådan

en vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning eller till

sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller juridisk

annan person med motsvarande ändamål från vilken, enligt nämnda lagrum, skall

bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. En vinstandelsstiftelse är en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose

ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos

en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen. Vidare undantas ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången år 1993

av om ersättningen avser tid därefter samt ersättning för arbetsskada

som inträffat före utgången år 1992 skadan anmälts till allmän för-

av om säkringskassa efter utgången av juni 1993, allt under förutsättning att

ersättningen utgår på grund av ansvarighetsförsäkring åtnjutits

som enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens

huvudorganisationer TFA m.fl..

Gällande rätt om avgifter... 119

Slutligen skall enligt 2 kap. 4 § SAL vid beräkning av avgiftsunderlaget bortses från ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a-d, f-l, p och r AFL. Här avses vissa sociala förmåner och ersättningar n, som utgör inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, nämligen sjukpenning och rehabiliteringspenning, föräldrapenningförmåner, Vårdbidrag i vissa fall, dagpenning från arbetslöshetskassa, utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering, korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen 1973:349, delpension, dagpenning till totalförsvarspliktiga mfl., utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid olika typer av vuxenutbildning, livränta enligt 4 kap. lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, statsbidrag till arbetslösa som startar egen rörelse, ersättning vid ledighet för närståendevård samt ersättning som utges en allmän försäkringskassa vid tvist om sjuklön. av

Undantag som gäller enbart tilläggspensionsavgift

Av 2 kap. 5 § första stycket SAL framgår att man vid bestämmande

avgiftsunderlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift skall

av bortse från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket AFL. Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket AFL gäller följande. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till en försäkrads lön eller ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utom riket eller som är utländsk juridisk person endast om den försäkrade har sysselsatts i Sverige och en överenskommelse enligt 3 kap. 2 a § första stycket AFL, s.k. omvänt likställighetsavtal, inte har träffats eller om han har tjänstgjort som sjöman ombord på ett svenskt handelsfartyg. Detta gäller emellertid inte beträffande lön till svenska medborgare om svenska staten eller, i fall dä lönen härrör från en utländsk juridisk svensk juridisk person som äger ett bestämmande inperson, en flytande över den utländska juridiska personen har att svara för tilläggspensionsavgiften enligt en av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse s.k. ATP-förbindelse. Av 11 kap. 2 § fjärde stycket AFL framgår att hänsyn inte skall tas till ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller från arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller konsulat och som inte är svensk medborgare. Detta gäller emellertid inte lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige, om en utländsk beskickning i Sverige har att för tilläggspensionsavgiften enligt en sådan ATPsvara förbindelse som nämnts ovan.

120 Gällande rätt om avgifter...

Vidare skall enligt 2 kap. 5 § första stycket SAL vid bestämmandet av underlaget för tilläggspensionsavgift bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och inte heller är

som bosatta här, i fall då ersättningarna arbete utom Sverige.

avser

Undantag som gäller alla avgifter utom tilläggspensionsavgift

I 2 kap. 5 § andra stycket SAL anges att vid bestämmande

man av underlaget för annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortse från ersättningar till arbetstagare inte varit försäkrade enligt lagen

som 1976:380 om arbetsskadeförsälcring. Försäkrad är enligt 1 kap. 1 § sistnämnda lag den som förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige oavsett vad han har för medborgarskap. Enligt fast praxis omfattas emellertid inte lokalanställd personal på främmande makts beskickning eller lönade konsulat. En förvärvsarbetande inte är arbetstagare

som dvs. egenföretagare eller uppdragstagare är försäkrad under förutsättning att han är bosatt i Sverige. Även arbetet inte utförs

om i Sverige, är en arbetstagare försäkrad han har sänts utomlands

om av en arbetsgivare med verksamhet i Sverige, under förutsättning att arbetet utomlands avses vara i högst ett år. Begränsningen i tid för arbetet utomlands gäller inte arbetsgivaren är statlig. En arbetsta-

om gare som arbetar i Sverige är inte försäkrad, han har sänts till

om Sverige av en utländsk arbetsgivare och arbetet i Sverige

avses vara i högst ett år.

Vidare gäller enligt 2 kap. 5 § andra stycket SAL i fråga arbete

om som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, att vid beräkningen av avgiftsunderlaget hänsyn inte skall tas till ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och dessutom utfört arbetet utomlands.

2.2.5¶Vissa avdrag från avgifterna

I 2 kap. 5 a § SAL anges att arbetsgivare varje månad får göra

en avdrag från arbetsgivaravgifterna med 5 procent avgiftsunderlaget,

av dock högst med 3 550 kronor. Syftet med avdraget som infördes år

- 1997 är att stimulera nyanställning och uppmuntra egenföretagande

prop. 1996/97:21. Om flera arbetsgivare tillsammans ingår

i en koncern skall de vid bedömningen avdragsrätten

av anses som en arbetsgivare, varvid avdraget i första hand skall moderföreta-

göras av get. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det i stället utnyttjas av dotterföretagen. En arbetsgivare enligt SBL har

som

medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna

Gällande rätt om avgifter... 121

varje månad får i stället göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget varje är, dock med högst 3 550 kronor för varje månad

som verksamheten har bedrivits.

Särskilda föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns dessutom i lagen 1995:287 om anställningsstöd och lagen 1995:411 om tillfällig avvikelse från lagen 1981:691 om socialavgifter. Dessa lagar avser emellertid endast äldre förhållanden.

2.3¶Socialavgifter i form av egenavgifter

2.3.1¶Ändamålen med avgifterna

Egenavgifterna beräknas, liksom arbetsgivaravgifterna, efter vissa procenttal av ett särskilt bestämt avgiftsunderlag. Enligt 3 kap. 1 § SAL tas egenavgifter ut i form av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, arbetsskadeavgift och arbetsmarknadsavgift.

Bestämmelserna om fördelning av influtna egenavgifter finns i 4 kap. SAL, som har behandlats i avsnitt 2.2.1.

2. 3 .2 Avgiftsskyldigheten

Allmänt

Egenavgifter skall enligt 1 kap. 2 § första stycket SAL betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller i 11 kap. 3 § AFL. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ AFL skall likställas inkomst av eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar, som numera inte är sjukpenninggrundande.

Vad som är att anse som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av SAL framgår således av bestämmelserna i AFL om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 3 kap. och pensionsgrundande inkomst ll kap.. Nämnda bestämmelser ide två kapitlen är tekniskt inte uppbyggda på samma sätt, men till följd av bl.a. korsvisa hänvisningar motsvarar de i stort varandra i fråga om vad som är att anse som inkomst av annat förvärvsarbete, dock inte alltid. De skillnader som finns får betydelse vid bestämmandet av avgiftsunderlagen för de olika egenavgifterna se avsnitt 2.3.4 om avgiftsunderlag.

122 Gällande rätt om avgifter...

Begreppet försäkrad i AFL

I l kap. 3 § AFL anges vem som är försäkrad enligt lagen. Det är dels svenska medborgare, oberoende av de är bosatta, dels

var utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige. Vidare gäller att en försäkrad som lämnar Sverige fortfarande skall anses vara bosatt i landet, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, även om den är avsedd att vara längre än ett år. Det sistnämnda gäller även medföljande maka eller därmed likställd

- samt barn under 18 år.

Vidare gäller att en utländsk sjöman svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han inte är bosatt i riket. Detsamma gäller den som tillgodoräknats pensionspoäng i Sverige, även om han inte längre uppfyller ovan angivna krav för att vara försäkrad enligt AFL.

Inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. AFL

Av 3 kap. 2 § AFL kan utläsas en grundläggande definition av begreppet inkomst av annat förvärvsarbete, nämligen sådan inkomst i pengar som en försäkrad får för eget arbete annan grund än som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, dvs. utanför ett anställningsförhållande. På grund av att det i samma lagmm föreskrivs att ersättning för utfört arbete i annan form än pension skall räknas som inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen t.ex. uppdragstagare, kvarstår av den grundläggande definitionen egentligen endast inkomst för eget arbete utanför ett anställningsförhållande i fall då inkomsten inte utgörs

av ersättning direkt för utfört arbete. Som exempel kan nämnas inkomst som uppkommer grund av försäljning av varor. Störst betydelse för vad som skall anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § AFL har emellertid den hänvisning som görs till 3 kap. 2 a § samma lag.

Som redogjorts för ovan se avsnitt 2.2.2 är frågan om viss inkomst skall anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete i 3 kap. 2 a § AFL starkt knutet till innehavet av skattsedel. Som inkomst av annat förvärvsarbete skall sålunda enligt huvudregeln i lagrummets tredje och fjärde stycken räknas ersättning för arbete under förutsättning att den betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel, antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. Om mottagaren i stället har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 §

Gällande rätt avgifter... 123

SBL, räknas ersättningen som inkomst annat förvärvsarbete endast

under förutsättning att F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

Om ersättningen i fråga, tillsammans med ersättning för

annan arbete från samma utbetalare, under inkomståret kan antas komma

att understiga 10 000 kronor, skall ersättningen alltid räknas inkomst

som av annat förvärvsarbete under förutsättning att utbetalaren fysisk

är en person eller ett dödsbo och vad utbetalas inte utgör utgift i

som en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. I dessa fall saknar det betydelse vad mottagaren har för skattsedel, eller han alls har

om någon. Det blir alltid fråga inkomst annat förvärvsarbete.

om av

Vidare räknas ersättning för arbete inkomst för-

som av annat värvsarbete om den utbetalas ett handelsbolag till delägare i

av en bolaget. Motsvarande gäller för utbetalning ersättning från

av en europeisk ekonomisk intressegruppering till medlem i

en grupperingen. Även i dessa fall saknar

mottagarens skattsedelsinnehav betydelse.

Som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 a§

anses första stycket AFL även ersättning från arbetsgivare är bosatt

en som utomlands eller som är en utländsk juridisk ersättningen

person, om avser arbete som utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagar-

en har träffat en överenskommelse att ersättningen skall hänföras

om till sådan inkomst omvänt likställighetsavtal.

Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs enligt 3 kap. 2 §

a andra stycket AFL även ersättning vilken beskattas inkomst

som av tjänst enligt KL och som, utan att ett anställningsförhållande förelegat, har utbetalats av en fysisk person bosatt utomlands eller utländsk

av en juridisk person. Som exempel kan nämnas ersättning från utländskt

ett dotterbolag till en anställd hos ett svenskt moderbolag jfr avsnitt 2.2.2. Detta gäller emellertid inte sådan skattepliktig intäkt i fonn

av rabatt, bonus eller annan förmån utgår på grund kundtrohet

som av eller liknande, om den som slutligt har stått för de kostnader

som ligger till grund för förmånen är någon än den är skattskyl-

annan som dig för förmånen. Sådana förmåner kan aldrig betraktas inkomst

som av annat förvärvsarbete prop. 1996/97:19 97

Inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. AFL

I ll kap. 3 § AFL anges olika slag inkomster eller ersättningar

av som skall anses som inkomst annat förvärvsarbete, dock under

av förutsättning att inkomsten inte enligt 11 kap. 2§ lag är

samma hänförlig till inkomst av anställning.

Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs enligt 11 kap. 3 §AFL främst inkomst av näringsverksamhet i Sverige, i vilken den försäk-

124 Gällande rätt om avgifter...

rade har arbetat i icke oväsentlig omfattning aktiv näringsverksarnhet. Som inkomst av annat förvärvsarbete anses även tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet. Med det sistnämnda avses fall där en egentlig uppdragsgivare saknas och då verksamhetens omfattning inte är tillräcklig för att ses som näringsverksamhet, t.ex. ersättning till "engångsförfattare" eller "engångsuppñnnare" samt inkomst av hobbyverksamhet prop. 1989/901110 s. 377f.. Vidare hänförs enligt nämnda lagrum till inkomst av annat förvärvsarbete ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller skattepliktiga förmåner i andra fall än de ovan nämnda. Ordalydelsen omfattar alla anställningar och uppdrag, men innehållet begränsas av undantaget som hänvisar till 11 kap. 2 § AFL. Som exempel vad som faktiskt omfattas kan nämnas ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, om ersättningen avser arbete som utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat ett s.k. omvänt likstäl-

lighetsavtal enligt 3 kap. 2 a § AFL jfr ovan.

Även sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring utgör inkomst annat förvärvsarbete, om ersättningen träder i stället för av annan sådan inkomst enligt 11 kap. 3 § som nämnts ovan. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning vilken utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL och som, utan att anställningsförhållande förelegat, har utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person jfr ovan angående 3 kap. AFL. Slutligen räknas hit också forskarstipendium som utges direkt eller indirekt EU Marie Curie-stipendium och betalas från av utlandet. Som tidigare nämnts är en förutsättning för att viss inkomst skall anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete enligt ll kap. 3 § AFL, att den inte skall hänföras till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § samma lag. Den grundläggande bestämmelsen i sistnämnda lagrum är att med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad fått pengar såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. I 11 kap. 2 § AFL anges vidare bl.a. att skattepliktig intäkt i form rabatt, bonus eller annan förmån som utgår grund av kundtrohet av eller liknande skall anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för kostnaderna som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen jfr ovan angående 3 kap. AFL. Som inkomst av anställning anses enligt 11 kap. 2 § AFL även sjukpenning och rehabiliteringspenning i den mån ersättningen träder

Gällande rätt avgifter... 125

i stället för den försäkrades inkomst såsom arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst, föräldrapenningfönnâner, Vårdbidrag i vissa fall,

dagpenning från arbetslöshetskassa, utbildningsbidrag i form

av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering, korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsar-

vode enligt studiestödslagen 1973:349, delpension, dagpenning till totalförsvarspliktiga m.fl., utbildningsbidrag för doktorander, tim-

ersättning vid olika typer av vuxenutbildning, livränta enligt 4 kap.

lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, bidrag från Sveriges

författarfond och Konstnärsnärrmden inte skall hänföras till

som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, statsbidrag till arbetslösa som startar egen rörelse, forskarstipendium utges

som direkt eller indirekt av EU Marie Curie-stipendium om det utbetalas av en fysisk person bosatt i Sverige eller svensk juridisk

av en person, ersättning vid ledighet för närståendevård, tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt, ersättning utges

som av en allmän försäkringskassa vid tvist sjuklön samt ersättning från

om semesterkassa.

Vidare anges i ll kap. 2 § AFL att, i fråga bl.a. ersättningar

om i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete, bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 § lag skall gälla

a samma i tillämpliga delar. Härigenom blir bl.a. de ovan i detta avsnitt redovisade följderna av skattsedelsinnehav aktuella även i fråga be-

om stämmande av inkomst av annat förvärvsarbete enligt ll kap. 3 § AFL.

Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från

en arbetsgivare som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk

som person anses endast under vissa förutsättningar som inkomst

av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL, nämligen då den försäkrade har arbetat i Sverige och ett avtal enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL

a omvänt likställighetsavtal inte har träffats eller då den försäkrade har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Dock skall som inkomst av anställning alltid räknas lön till svenska medborgare om svenska staten eller, i fall då lönen härrör från utländsk juridisk

en person, en svensk juridisk person som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska har att för

personen, svara

tilläggspensionsavgiften enligt en av Riksförsäkringsverket godtagen

förbindelse ATP-förbindelse.

Vidare framgår av 11 kap. 2 § AFL att hänsyn inte skall tas till ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller från arbetsgivare, tillhör sådan beskickning eller

som konsulat och som inte är svensk medborgare. Detta gäller emellertid inte lön till svensk medborgare eller till den utan att svensk

som vara medborgare är bosatt i Sverige, om en utländsk beskickning i Sverige

126 Gällande rätt om avgifter...

har att svara för tilläggspensionsavgiften enligt en sådan ATPförbindelse som nämnts ovan.

2.3.3¶Undantag från avgiftsskyldigheten

I 3 kap. 3 § SAL anges ett antal fall då egenavgifter inte skall betalas,

trots att grundförutsättningarna härför är uppfyllda. Egenavgifter skall

inte alls beräknas för det år då den försäkrade har fyllt 65 år och avgift skall inte betalas om underlaget för den aktuella avgiften understiger 1 000 kronor.

Vidare skall andra avgifter än tilläggspensionsavgift inte betalas av den som vid utgången av inkornståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, såvida detta inte berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder 16 år som krävs för sådan inskrivning. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt AFL eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt samma lag.

Tilläggspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade har avlidit och inte heller då den försäkrade för hela året har uppburit hel ålderspension enligt AFL.

2.3.4 Grunderna för bestämmande av avgiftsunderlaget

Som nämnts ovan beräknas egenavgifterna efter vissa procenttal av ett fastställt avgiftsunderlag. Grundbestämmelser om hur underlaget fastställs finns i 3 kap. 4 § SAL medan 5 § samma kapitel reglerar vissa undantag.

I 3 kap. 4 § första stycket SAL anges att grunden för beräkning av avgift enligt 3 kap. 1 § 5 och 6 sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeavgift och arbetsmarknadsavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § AFL. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt dessa lagrum skall i avgiftshänseende likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar, som numera inte är

sjukpenninggrundande.

Av 3 kap. 4 § andra stycket SAL framgår att grunden för beräkning

avgifter enligt 3 kap. 1 § 2-4 folkpensionsavgift, tilläggspensionsav avgift och delpensionsavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § AFL.

En uppdelning av avgifterna har alltså gjorts på så sätt att pensionsanknutna avgifter skall beräknas med ledning av bestämmelserna i AFL beräkning av pensionsgrundande inkomst, medan övriga

om avgifter beräknas med ledning av bestämmelserna om beräkning av

Gällande rätt avgifter. 127

sjukpenninggrundande inkomst. Vad skall förstås med inkomst

som av annat förvärvsarbete i de olika lagrummen i AFL har ingående gåtts igenom i avsnitt 2.3.2.

I 3 kap. 5 § sista stycket dessutom att bestämmelserna i

anges 11 kap. 4 § AFL skall gälla i tillämpliga delar. I sistnämnda lagrum sägs bl.a. att till grund för beräkning inkomst förvärvs-

av av annat arbete skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende det aktuella året. Avser taxeringen beskattningsår inte

som sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret anses ha åtnjutits under det kalenderår närmast föregått taxerings-

som året. Detta innebär att egenavgifter inte kan tas ut på inkomster

som inte taxeras i Sverige se vidare i kapitel 4 angående skattskyldighet i Sverige.

2.3.5¶Undantag från avgiftsunderlaget

I 3 kap. 5 § SAL anges att man vid bestämmande avgiftsunderlaget

av skall bortse från ersättning för arbete för någon räkning,

annans om ersättningen från denne under året inte har uppgått till l 000 kronor. Detta gäller emellertid inte ersättningen utgör inkomst

om av näringsverksamhet.

Vidare skall bortses från inkomst i 11 kap. 3 § AFL i

som avses

form av sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt nämnda lag

eller sjukpenning enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring.

2.3.6¶Vissa avdrag från avgifterna

I 3 kap. 5 a § SAL anges att vid beräkning egenavgifter avdrag får

av göras med 5 procent av avgiftsunderlaget, beräknat enligt 3 kap. 4 § första stycket samma lag, dock högst med 9 000 kronor år. Syftet

per med avdraget som infördes år 1997 är att stimulera nyanställning

- och uppmuntra egenföretagande prop. 1996/97:21. Om den försäkrade under året även har betalat ut lön eller förmån till

annan arbetstagare och, som arbetsgivare, gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 § SAL, får emellertid avdrag från

a egenavgifterna medges med högst ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget inte överstiger 42 600 kronor år. Gjorda avdrag skall i

per

angiven ordning avse arbetsmarknadsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeavgift, folkpensionsavgift, delpensionsavgift och tilläggspensionsavgift.

Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag, får det

sammanlagda avdraget från de egenavgifter är hänförliga till handels-

som

128 Gällande rätt om avgifter...

bolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera delägare helt eller delvis inte utnyttja avdraget, får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även har betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och, som arbetsgivare, gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a § SAL, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna med högst ett så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.

2.4¶Andra bestämmelser om

socialavgifter

I l kap 1 § SAL anges att det finns särskilda bestämmelser om nedsättning socialavgifter som regionalpolitiskt stöd, nämligen i av lagen 1990:912 nedsättning socialavgifter, samt att föreskriftom av avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen er om 1995:287 anställningsstöd och i lagen 1995:411 om tillfällig om avvikelse från lagen 1981:691 om socialavgifter. I 5 kap. 1 § SAL har dessutom intagits en upplysning om att det i SBL finns bestämmelser om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. Vidare anges i 3 § samma kapitel att det i SBL finns föreskrifter om bestämmande, redovisning och betalning av socialavgifter. I 5 kap. 5 § anges att vad som föreskrivs i skattebrottslagen 1971:69 skatt även gäller i fråga om socialavgifter samt att om socialavgifter även omfattas lagen 1971:1072 om förmånsbeav rättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Slutligen har regeringen i 5 kap. 4 § SAL intagen genom en bestämmelse bemyndigats att efter överenskommelse med främmande makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av SAL eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Gällande rätt avgifter... 129

2.5¶Allmän

pensionsavgift

2.5.1¶Ändamålet med avgiften

m.m.

Bestämmelser om betalning av allmän pensionsavgift finns i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL.

Vid ikraftträdandet den 1 januari 1995 och t.0.m. den 31 december 1997 var lagens namn i stället lagen om allmänna egenavgifter och den reglerade betalning av såväl allmän pensionsavgift allmän

som sjukförsäkringsavgift. Allmän sjukförsäkringsavgift betalades emellertid redan tidigare enligt lagen 1992:1745 om allmän sjukförsäkringsavgift, som trädde i kraft den 1 januari 1993 och upphävdes genom införandet av lagen om allmänna egenavgifter. Kvar de

av allmänna egenavgifterna är alltså nu bara pensionsavgiften. Fram t.0.m. den 31 december 1997 fanns bestämmelser om betalning

av allmänna egenavgifter pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift även i lagen 1958:295 om sjömansskatt. Sedan den lagen har upphört att gälla regleras alltså betalning av allmän pensionsavgift endast i APL.

I 2 § APL anges att pensionsavgiften skall beräknas efter 6,95

procent av ett särskilt bestämt avgiftsunderlag. Pensionsavgiften används enligt 6 § till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt AFL och förs till Allmänna pensionsfonden.

2.5.2¶Avgiftsskyldigheten

Pensionsavgiften skall enligt 2 och 3 APL betalas av den som uppbär inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2§ AFL i huvudsak lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst och inkomst av annat förvärvsarbete i

som avses 11 kap. 3 § samma lag främst inkomst av aktiv näringsverksamhet i Sverige. Det är alltså arbetstagarna själva och egenföretagare är

som skyldiga att betala allmän pensionsavgift. Den närmare innebörden av de bägge inkomstbegreppen har ingående gåtts igenom i avsnitt 2.3.2.

Ytterligare en förutsättning för att betalningsskyldighet skall uppkomma är emellertid att den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt KL. Detta innebär bl.a. att den som är skattskyldig endast enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK inte skall betala allmän pensionsavgift. Se vidare kapitel 4 angående skattskyldighet i Sverige.

I 4 § APL finns angivet fall då allmän pensionsavgift inte skall betalas trots att grundförutsättningarna härför är uppfyllda. Avgiften

130 Gällande rätt om avgifter...

betalas enligt nämnda lagrum inte den vid årets ingång har

av som fyllt 65 år. Även den har avgiftspliktig inkomst under-

som en som stiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt AFL deklarationsgränsen är befriad från avgiftsskyldighet.

2.5.3¶Avgiftsunderlaget m.m.

Underlag för beräkning av den allmänna pensionsavgiften är enligt 3 § APL inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och inkomst

av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § samma lag se avsnitt 2.3.2. Avgiften skall alltså beräknas med ledning bestämmelserna i AFL

av om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Avdrag skall vid bestämmande av avgiftsunderlaget, såvitt avser inkomst anställning,

av göras för arbetstagarens kostnader i anställningen om kostnaderna, minskat med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kr.

Vidare begränsas avgiftsunderlaget beloppsmässigt på så sätt att det skall beräknas summan av inkomsterna endast till den del

summan inte överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbelopp som anges i 1 kap. 6 § AFL. Det finns alltså, till skillnad mot vad som gäller för socialavgifter, ett tak för allmän pensionsavgift.

uttag av

Av 5 § APL framgår att avgiftsunderlaget skall fastställas årligen av Skattemyndigheten i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. Vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten skall avdrag sedan göras med den fastställda avgiften.

I 7 § APL anges att bestämmelserna i taxeringslagen 1990:324 och SBL är tillämpliga i fråga om pensionsavgiften. Vidare framgår av 8 § att vad som föreskrivs i skattebrottslagen 197l:69 om skatt även gäller den allmänna pensionsavgiften samt att denna även omfattas av lagen 1971:1072 om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

2.6¶Övriga löneavgifter och löneskatter

Enligt lagen 1994:1920 om allmän löneavgift skall sådan avgift betalas av arbetsgivare och den skall betala egenavgifter.

som Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift respektive egenavgift till folkpensioneringen enligt SAL.

Allmän löneavgift tas ut med 4,48 procent av underlaget och tillfaller staten. Avgiften, som infördes år 1995 och då uppgick till 1,5 procent av underlaget, tillkom som ett led i finansieringen av avgiften för Sveriges medlemskap i EU prop. 1994/952122. De

Gällande rätt avgifter... 131

höjningar av avgiften som genomförts med verkan fr.0.m. den 1 januari 1997 och den 1januari 1998 skall allmänt bidra till att

mera stärka de offentliga finanserna prop. 1995/96:209 39 och

s. 1997/98:1, vol. 1 s.l69.

Förvärvsinkornster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsfönnåner beläggs med en särskild löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Löneskatten f.n. 24,26 procent motsvara skattedelen

- - avses av socialavgifterna, dvs. den del av socialavgifterna kan

som anses som skatt i ekonomisk mening. Skattedelens storlek uppskattas schablonmässigt jfr prop. 1989/90:110 s. 378 fi.

En arbetsgivare skall betala särskild löneskatt för

lön och annan arbetsersättning till anställda och därmed jämställda dvs.

personer med A-skatt som vid årets ingång har fyllt 65 år. Dessutom skall

utbetalare av vissa försäkringsersättningar bl.a. avgångsbidrags-

försäkring, avtalsgruppsjukförsälcring och trygghetsförsälcring betala

särskild löneskatt försäkringsbeloppet.

Särskild löneskatt i den del den motsvarar egenavgifter betalas bl.a. på inkomst av passiv näringsverksamhet, på inkomst aktiv

av näringsverksamhet för den som fyllt 65 är och i vissa fall på inkomst av tjänst för den som fyllt 65 år.

Slutligen skall, enligt lagen 1991:687 om särskild löneskatt på pensionskostnader, sådan skatt betalas på arbetsgivares kostnader för pensionsutfästelser.

2.7 Förfarandet vid bestämmande,

debitering, redovisning och betalning av socialförsäkringsavgifter

2.7.1 Allmän bakgrund

Socialförsäkringsavgiftema utgörs av allmän pensionsavgift tidigare allmänna egenavgifter samt socialavgifter i form arbetsgivarav-

av gifter och egenavgifter.

Betalning av preliminära egenavgifter och preliminär allmän pensionsavgift görs månadsvis tillsammans med betalningen den

av avgiftsskyldiges preliminära inkomstskatt. Året därefter fastställer Skattemyndigheten i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt avgiftsunderlagen för de slutliga avgifterna. En förutsättning för uttag av egenavgifter och allmän pensionsavgift är att den avgiftsskyldige inkornsttaxeras i Sverige.

132 Gällande avgifter...

rätt om

Såvitt gäller uttag av arbetsgivaravgifter förutsätts däremot inte skattskyldighet hos vare sig den avgiftsskyldige arbetsgivaren eller den försäkrade anställde. Oaktat detta föreligger det ett samband mellan betalningen av dessa avgifter och skatteuppbörden på så sätt att

arbetsgivare betalar avgifterna tillsammans med de anställdas en källskatter. Till skillnad från egenavgifterna och den allmänna pensionsavgiften är de månadsvis betalda arbetsgivaravgifterna definitiva. Något slutligt avgiftsunderlag för hela året fastställs inte.

För samtliga socialförsäkringsavgifter sker själva uppbörden samma sätt som vid uttag av kommunal och statlig inkomstskatt. När det gäller slutliga egenavgifter och slutlig allmän pensionsavgift fastställs också avgiftsunderlagen enligt samma förfarande som gäller vid fastställelse av beskattningsunderlagen för kommunal och statlig inkomstskatt. Med hänsyn till det anförda och till att uppbördssystemet ursprungligen byggts upp för uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt inbegriper redovisningen i detta avsnitt även förfarandet vid inkomstbeskattningen.

2.7.2 Förfarandet för fastställelse av slutligt

beräkningsunderlag Inkomsttaxering

En huvudprincip vid beskattning och avgiftsuttag är att skatter och avgifter skall betalas allteftersom skatte- eller avgiftspliktiga inkomster flyter in. Skatte- och avgiftsinbetalningar görs därför vanligen månadsvis under inkomståret. Flertalet personer som är skattskyldiga för arbetsinkomster beskattas enligt KL och lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL. I dessa fall är de under inkomstäret gjorda skattebetalningarna preliminära. Efter inkomstårets utgång, dvs. under taxeringsåret, fastställs genom inkomsttaxeringen beskattnings- och avgiftsunderlagen samt de slutliga skatter och avgifter som belöper på inkomståret. Till grund för inkomsttaxeringen ligger bl.a. älvdeklaration från den skattskyldige och kontrolluppgifter från dennes arbetsgivare. I samband med inkomsttaxeringen avstäms de preliminära inbetalningarna mot slutliga skatter och avgifter. Uppkommer därvid underskott skall den skatt- eller avgiftsskyldige göra kompletterande betalningar. Vid överskott återbetalas det överskjutande beloppet.

Under inkomståret betald inkomstskatt kan i vissa fall vara definitiv. Detta gäller bl.a. vid beskattning enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI. Inkomstbeskattningen enligt SINK och LSI behandlas nedan i avsnitten 4.4.2 och 4.4.3.

Gällande rätt avgifter... 133

Bestämmelser om förfarandet vid inkomsttaxeringen finns främst i taxeringslagen 1990:324, TL, medan bestämmelser skyldigheten

om att lämna självdeklaration och kontrolluppgift finns i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter LSK. Enligt 1 kap. 1 § TL gäller bestämmelserna i den lagen bl.a. vid fastställelse underlaget

av för att ta ut avgift enligt lagen om allmän pensionsavgift. Avgiftsunderlaget för allmän pensionsavgift skall enligt 5 § APL fastställas

av Skattemyndigheten i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. Av 3 kap. 5 § tredje stycket SAL jämfört med ll kap. 4 § AFL framgår att till grund för beräkning underlaget för

av egenavgifter skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Bestämmelser om deklarationsskyldighet för fysiska finns

personer i 2 kap. 4 § LSK. För den som har inkomster av tjänst eller näringsverksamhet innebär reglerna från och med 1999 års taxering i huvudsak följande. En har varit bosatt i Sverige under

person som hela beskattningsåret skall lämna självdeklaration när bruttointäkten

av tjänst utom intäkt från transaktioner med fåmansföretag och

- m.m. av aktiv näringsverksamhet under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 24 procent av basbeloppet. Vidare skall deklaration lämnas, om bruttointäkten av sådan tjänst transaktioner med

som avser fåmansföretag m.m. och av passiv näringsverksamhet har uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Den som inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret skall lämna deklaration, bruttointäk-

om terna har uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Vid bedömande

av deklarationsskyldigheten tas inte hänsyn till inkomst eller förmögenhet för vilken det inte föreligger skattskyldighet enligt KL eller SIL. Däremot beaktas sådan inkomst eller förmögenhet enligt

som dubbelbeskattningsavtal helt eller delvis undantas från beskattning i Sverige.

Deklarationsskyldigheten styrs således enbart den enskilde

av om har inkomster som är skattepliktiga enligt KL eller SIL. Någon deklarationsskyldighet föreligger däremot inte på den grunden att en person är eller bör vara skyldig att betala egenavgifter eller allmän pensionsavgift. I sammanhanget bör nämnas att utomlands bosatta fysiska personer som beskattas enligt SINK eller LSI inte är skyldiga att lämna självdeklaration.

Som framgått av det ovan redovisade fastställs de slutliga underlagen för allmän pensionsavgift och egenavgifter i samband med taxeringen till inkomstskatt, medan betalning och redovisning

m.m. av dessa avgifter sker inom ramen för uppbördsförfarandet. Arbetsgivaravgifterna fastställs däremot helt inom ramen för uppbördsförfarandet. Underlagen för de senare avgifterna fastställs således inte vid någon taxering, eftersom det är fråga definitiva avgifter.

134 Gällande rätt om avgifter...

2.7.3¶Uppbördssystemet

Allmänt

Bestämmelser om uppbörd av skatter och avgifter återfinns numera i huvudsak i skattebetalningslagen l997:483, SBL, som trädde i kraft den 1 november 1997. Denna lag ersätter bl.a. uppbördslagen 1953:272 och lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. I det följande lämnas en redogörelse för uppbördssystemets huvuddrag.

I SBL finns bestämmelser om bestämmande, debitering, redovisning och betalning av skatter och avgifter. Dessa bestämmelser tillämpas bl.a. på statlig och kommunal inkomstskatt, allmän pensionsavgift, socialavgifter, allmän löneavgift, särskild löneskatt på pensionskostnader, särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, mervärdesskatt samt skattetillägg och ränta på skatt. Bestämmelserna i SBL

om redovisning och betalning 10-23 kap., dvs. uppbördsbestärnmelserna i en mer inskränkt betydelse, gäller därutöver även skatt enligt SINK samt skattetillägg, förseningsavgift och ränta sådan skatt. Enligt 1 kap. 4 § SBL gäller vad som sägs i den lagen om skatt och skattskyldig även avgift och avgiftsskyldig.

Preliminära skatter och avgifter

En huvudprincip för uppbörden av inkomstskatt är, som tidigare närrmts, att skatten skall betalas allteftersom inkomster flyter in. Den skattskyldige skall därför betala preliminär, i vissa fall definitiv, skatt under inkomståret. Preliminär skatt betalas i form av A-skatt eller Fskatt. A-skatt betalas i huvudsak genom att arbetsgivare eller annan som betalar ut skattepliktig ersättning innehåller A-skatten genom skatteavdrag och betalar in den till skattemyndigheten. Samtidigt betalar han in arbetsgivaravgifter eller särskild löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som belöper på ersättningarna. Närmare bestämmelser om när skatteavdrag skall göras finns i 5 kap. SBL, medan det i 4 kap. SBL finns bestämmelser om vem som skall svara för inbetalningen av preliminär skatt.

A-skatten kan kompletteras med särskild A-skatt som den skattskyldige själv skall betala in. Sådan A-skatt betalas, om det inte finns någon som gör skatteavdrag och svarar för inbetalning av preliminär skatt på den skattskyldiges inkomster. F-skatt avser i huvudsak näringsidkare och betalas in av den skattskyldige själv, medan A-skatt avser anställda. A- och F-skatt kan också kombineras.

Gällande rätt avgifter... 135

Avgörande för om det skall göras skatteavdrag på skattepliktig ersättning eller om den enskilde själv skall betala skatten är dennes innehav av skattsedel på preliminär skatt. Det finns två slags skattsedlar på preliminär skatt: F-skattsedel och A-skattsedel. F-skatt skall enligt 4 kap. 4 § SBL betalas den har fått F-skattsedel. En

av som en F-skattsedel för en fysisk person får enligt 4 kap. 9 § SBL utfärdas med villkor att den åberopas endast i näringsverksamhet.

personens Villkoret skall framgå av skattsedeln. I vissa fall i 5 kap.

som anges 6 § SBL skall skatteavdrag göras även för den har fått F-

som en skattsedel.

Huvudprincipen är att den som betalar skattepliktig ersättning till

en person som har A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär

som skatt skall göra skatteavdrag och till Skattemyndigheten betala in Askatt för inkomsttagarens räkning. En redogörelse för A- och Fskattsedlars betydelse för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter finns ovan i avsnitt 2.2.2.

F-skatt och särskild A-skatt, som är debiterade skatter, beräknas

av Skattemyndigheten i förväg för varje skattskyldig, får inbetal-

som ningskort med skatten angiven. Närmare bestämmelser beräkning

om av F-skatt och särskild A-skatt finns i 6 och 7 kap. SBL. F-skatt eller särskild A-skatt beräknas enligt schablon 6 kap. 1-2 §§ eller preliminär taxering 6 kap. 3-4 §§.

Schablonmetoden innebär att den preliminära skatten beräknas med ledning av den slutliga skatten för föregående år. F-skatt för

annan skattskyldig än handelsbolag tas därvid ut med 110 procent ett

av belopp motsvarande den slutliga skatten för föregående år. Understeg den slutliga skatten den debiterade preliminära skatten, tas F-skatten i stället ut med 105 procent av den slutliga skatten för det föregående året. För handelsbolag tas F-skatt ut med ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt för föregående inkomstår.

F-skatt skall beräknas med ledning preliminär taxering,

av om slutlig skatt inte har debiterats vid den årliga taxeringen föregående år. Detta gäller också om det är fråga betydande skillnad

om en mer mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt för inkornståret. Enligt förarbetena prop. 1996/97: 100 s. 548 bör som riktlinje för bedömningen det är

av om fråga om en mer betydande skillnad gälla att den skall omkring

vara 30 procent av den preliminära skatten. Beräkning med ledning

av preliminär taxering skall också ske om det finns andra skäl härför. Som exempel på när det finns sådana särskilda skäl kan nänmas det fallet att en lagändring medför att den schablonberäknade skatten blir för hög, men inte med belopp som kan anses betydande.

vara Preliminär taxering skall ske med ledning uppgifter i lärrmad

av preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Vid

136 Gällande rätt om avgifter...

beräkning av F-skatten skall beaktas bl.a. bestämmelserna i 11 kap. 10 § SBL, som föreskriver att det i slutlig skatt ingår bl.a. egenavgifter, allmän pensionsavgift och allmän löneavgift.

Enligt 6 kap. 5 får Skattemyndigheten besluta om ändrad beräkning av F-skatten för att uppnå bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga skatten. Detta gäller endast om den ändrade beräkningen avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl.

Bestämmelser om skyldighet att lämna preliminär självdeklaration finns i 10 kap. 1-7 SBL. Sådan deklaration skall lämnas av den som ansöker om F-skattsedel, varvid deklarationen skall lämnas när sådan ansökan görs. Preliminär självdeklaration skall lämnas även av den som har F-skatt eller särskild A-skatt, om den slutliga skatten beräknas överstiga motsvarande skatt för föregående inkomstår med belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. I sistnämnda fall skall deklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att sådan skyldighet uppkom. Någon preliminär självdeklaration behöver i detta fall emellertid inte lämnas efter den 30 november inkomståret. Prelimi-

när älvdeklaration får emellertid lämnas även i andra fall än som nu sagts.

En ny preliminär självdeklaration skall lärrmas om förhållanden har ändrats på sådant sätt att det kan antas att den slutliga skatten kommer att överstiga den beräknade med betydande belopp. Deklarationen skall därvid lämnas senast 14 dagar efter det att förhållandena ändrades. Inte heller i detta fall behöver någon deklaration lämnas efter den 30 november inkomståret.

För den som har A-skatt dvs. inte särskild A-skatt och för vilken det skall göras skatteavdrag beräknas skatten normalt med hjälp av skattetabeller. Bestämmelser därom finns i 8 kap. SBL. Tabellerna är utformade så att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga. En förutsättning härför är att den skattskyldige har samma inkomst varje tidsperiod och taxeras endast för den inkomst som anges i tabellen. Tabellerna förutsätter att den skattskyldige, förutom grundavdrag, år berättigad till avdrag enbart för allmän pensionsavgift. Den som betalar ut den huvudsakliga ersättningen skall göra avdrag för preliminär skatt enligt tabellen. Andra utbetalare skall göra skatteavdrag med 30 procent.

Skatteavdrag kan efter beslut av Skattemyndigheten också beräknas enligt särskild beräkningsgrund, om överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre. Bestämmelser därom finns i 8 kap. 11-13 SBL.

Gällande rätt avgifter... 137

Arbetsgivaravgifter

Bestämmelser om beräkning av arbetsgivaravgzfterñmrs i 9 kap. SBL. Sådana avgifter skall för varje redovisningsperiod beräknas efter de procentsatser och på det underlag som anges i 2 kap. 1-5 §§ SAL, 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 1 och

samt 3 §§ lagen om allmän löneavgift. Därvid gäller bl.a. arbetsgi-

att en vare får göra avdrag för sådana kostnader i 2 kap. 4 §

som avses första stycket 6 SAL och som arbetstagaren haft, kostnaderna kan

om beräknas uppgå till minst 10 procent arbetstagarens ersättning för

av arbete.

Arbetsgivaravgifter skall redovisas i en skattedeklaration och inbetalas tillsammans med källskatter för de anställda, nedan.

Inbetalning och redovisning av skatt under inkomståret

Bestämmelser om inbetalning av skatt finns i 16 kap. SBL. Inbetalning av skatt görs till den skattemyndighet beslutar skatten och

som om skall ske genom insättning på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar. Skatten anses betald när betalningen har bokförts på kontot.

För varje redovisningsperiod skall det normalt lämnas skat-

en tedeklaration. En redovisningsperiod omfattar kalendermånad. Be-

en stämmelser om skattedeklarationen finns i 10 kap. 9-24 SBL.

Skattedeklaration skall lämnas av den varit skyldig att göra

som skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller har gjort

som skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det. Det sistnämnda blir tillämpligt exempelvis om en fysisk person inte bedriver närings-

som verksamhet betalar ut ersättning understigande 10 000 kr ändå

men gör ett skatteavdrag från ersättningen. Sådan deklaration skall också lämnas av den som betalat ut ersättning för vilken skatteavdrag skall göras enligt SINK. Vidare skall skattedeklaration lämnas bl.a. den

av som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen.

I en skattedeklaration skall i fråga skatteavdrag redovisas såväl

om den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag som sammanlagt avdraget belopp. Beträffande arbetsgivaravgifter skall i deklarationen redovisas den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, sammanlagt avdrag för kostnader enligt 9 kap. 3 § SBL och periodens sammanlagda avgifter. I deklarationen skall också redovisas uppgifter om mervärdesskatt samt övriga uppgifter behövs för beräkning

som och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.

138 Gällande rätt om avgijier...

F-skatt eller särskild A-skatt, dvs. debiterade preliminära skatter, redovisas inte i någon skattedeklaration. Enligt 10 kap. 12 § SBL kan Skattemyndigheten, om det finns särskilda skäl härför, medge att en utländsk arbetsgivare, som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på annat sätt än skattedeklaration eller att sådan deklaration lämnas vid genom annan tidpunkt än som anges i SBL. Ett särskilt skäl för sådant undantag kan vara att det skulle vålla arbetsgivaren betydande praktiska problem att varje månad lämna skattedeklaration och betala arbetsgivaravgifter prop. 1996/961100 s. 568. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fråga om skatteavdrag, eftersom aktuella arbetsgivare inte är skyldiga att göra sådant avdrag. I 10 kap. 18-24 SBL finns bestämmelser om när skattedeklaration skall lämnas och i 16 kap, 4-8 SBL om när skatten skall vara betald. Dessa innebär i huvudsak följande. Skattedeklarationen skall ha inkommit till Skattemyndigheten senast den 12 i varje månad, i augusti och januari dock den 17. För den som är skyldig att redovisa

mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som för beskattningsåret

överstiger 40 miljoner kronor skall skattedeklarationen lämnas den 26 i varje månad, i december dock den 27.

Inom uppbördssystemet förekommer två förfallodagar i varje

månad: nämligen den 12 i januari och i vissa fall i augusti den 17 och den 26 i december den 27. För skattskyldiga med ett beskatt- ningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor infaller förfallodagen för mervärdesskatt den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden. Betalning av mervärdesskatt är samordnad med betalning av debiterad F-skatt, särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast föregående månad. För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor infaller förfallodagen för mervärdesskatt den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Denna kategori skattskyldiga skall betala debiterad F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt senast den 12 i januari den 17 i månaden efter den månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig. För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden gälla för betalning av mervärdesskatt och den 12 i månaden efter

redovisningsperioden för betalning av arbetsgivaravgifter och

innehållen preliminär skatt. En skatt eller avgift som påförs genom ett särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag inträffar närmast efter betalningsfrist om 30 dagar efter dagen som en för beslutet.

Gällande rätt avgifter...

om 139

Årlig debitering

Enligt ll kap. 9 § SBL fattar Skattemyndigheten varje år beslut

om skattens storlek enligt den årliga taxeringen, s.k. grundläggande beslut om slutlig skatt. Sådan skatt kan också bestämmas

genom omprövningsbeslut eller till följd beslut domstol.

av av

Bestämmelser om slutlig skatt finns i 11 kap. 10-15 SBL. Den slutliga skatten utgörs skatter och avgifter enligt 10

av summan av § minskad med skattereduktion enligt 11

Av 11 kap. 10 § SBL framgår att i den slutliga skatten ingår bl.a. statlig och kommunal inkomstskatt, särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster, egenavgifter, allmän pensionsavgift och allmän löneavgift. I den slutliga skatten ingår däremot inte arbetsgivaravgifter, eftersom sådana avgifter är definitiva. Arbetsgivaravgifterna

är heller inte preliminära även de inbetalas tillsammans med

om preliminära skatter.

Efter att den slutliga skatten har bestämts gör enligt ll kap. 14 § SBL Skattemyndigheten en avstämning av den skattskyldiges skattekonto. Angående användningen av skattekonto, nedan. Innan avstäm-

se ningen görs avräknas från den slutliga skatten debiterad F-skatt och särskild A-skatt, avdragen A-skatt enligt särskilt beslut enligt 12 kap. 1 § andra stycket SBL, skatt överförts från med vilken

som stat Sverige ingått överenskommelse uppbörd och överföring skatt

om av samt betald särskild inkomstskatt enligt SINK och LSI. I samband därmed görs tillägg till den slutliga skatten med skatt återbetalats

som enligt 18 kap. 3 § första stycket SBL och med skatt överförts till

som annan stat enligt 18 kap. 5 första stycket SBL samt med skattetillägg

och förseningsavgift enligt TL.

Skatt enligt ett grundläggande beslut slutlig skatt skall enligt

om 16 kap. 6 § SBL betalas senast den förfallodag infaller närmast

som efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen. Visar den årliga avstämningen enligt 11 kap. 14 § SBL att det belopp den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större än den skatt skall

som betalas, skall det överskjutande beloppet återbetalas enligt bestämmelserna i 18 kap. SBL.

Ett besked om den slutliga skatten och resultatet avstämningen

av skall enligt ll kap. 15 § SBL skickas till den skattskyldige den

senast 15 december taxeringsåret.

rätt om

Skattekontosystemet

Allmänt

Det nya uppbördsförfarandet enligt SBL innefattar även införandet av

ett system med avräkningskonton för skatte- och avgiftsbetalningar.

Dessa avräkningskonton kallas skattekonton. Bestämmelser om

skattekonto finns i bl.a. 3 kap. 5 och 6 samt 11 kap. 14 § SBL. I

systemet med skattekonton skall hanteras såväl skatte- och avgifts-

redovisningar som in- och utbetalningar av skatter och avgifter.

Systemet med skattekonton omfattar redovisningar och betalningar

skatter och avgifter som är vanligt förekommande och omfattande av till antalet eller som anses betydande annat sätt. De poster som för

närvarande ingår i skattekontosystemet är:

F-skatt, särskild A-skatt, av arbetsgivare innehållen A-skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, slutlig skatt, -

arbetsgivaravgifter,

egenavgifter,

allmän pensionsavgift,

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, allmän löneavgift, mervärdesskatt, särskild inkomstskatt enligt SINK, ränta på underskott eller överskott skattekonton samt skattetillägg och förseningsavgift. -

För varje person som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift som

ingår i systemet skall det finnas ett skattekonto. På konto skall

bokföring ske så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom

t.ex. kontoutdrag.

Debitering på skattekonto

På ett skattekonto bokförs löpande dels debiterad F-skatt inkl.

egenavgifter och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt och

arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt den betalningsskyldige som redovisat i en skattedeklaration, dels skatt eller avgift som påförts

särskilt beslut av skattemyndigheten. Slutlig skatt bokförs genom kontot på förfallodagen i samband med att ett skattebesked tas fram.

Samtidigt skall preliminär skatt, som redovisats i kontrolluppgift,

Gällande rätt avgifter... 141

bokföras. Ett beslut om ändrad beräkning den slutliga skatten

- av bokförs på kontot när skattebeloppet förfaller till betalning.

Kreditering på skattekontot

Pâ ett skattekonto skall bokföras varje betalning den skatt- eller

som avgiftsskyldige gör. Betalningar och övriga krediteringar bokförs utan någon inbördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot. Om det finns ett underskott ett skattekonto och det

behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald, skall underskottet fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter

som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna likafördelningsmetod gäller vid tillämpning av bestämmelser om solidariskt ansvar och obeståndsrekvisitet i samband med konkurs. Preliminär

skatt, som redovisas i kontrolluppgift, skall bokföras pä skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En kreditering skattekontot kan också grundas på särskilda beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om.

Avstämning av skattekontot

Ett skattekonto skall avstämmas varje månad som det har förekommit någon transaktion kontot 3 kap. 6 § SBL. Samtliga konton skall avstämmas en gång per år. Varje gäng ett konto har avstämts skall kontohavaren genom kontoutdrag eller på annat sätt underrättas om

kontoställningen.

Överskott på konto skall för

ett som huvudregel vara tillgängligt

kontohavaren. Återbetalning skall göras automatiskt efter avstämning och eventuell utredning när överskott uppkommit, antingen pâ grund av överskjutande ingående mervärdesskatt, nedsättning ett tidigare

av beskattningsbeslut eller vid den årliga avstärnningen av slutlig skatt. I övriga fall sker återbetalning på begäran av den skattskyldige.

Om kontot uppvisar underskott, skall det kontoutdrag lämnas

som innefatta en uppmaning att betala underskottet. Har ett underskott inte täckts vid den tidpunkt som anges i betalningsuppmaningen, skall fordringen lämnas till indrivning hos kronofogden, den uppgår till

om visst minsta belopp.

142 Gällande rätt om avgifter...

Beslutande myndighet

Bestämmelser om beslutande myndighet finns i 2 kap. SBL. För beslut rörande fysiska personer gäller i huvudsak följande. Beslut enligt SBL som rör en fysisk person fattas normalt av Skattemyndigheten i det län där denne skall vara folkbokförd den 1 november föregående år. Beträffande en fysisk person som varit skatterättsligt bosatt här i landet under någon del av det år när beslutet skall meddelas inte

men som skall ha varit folkbokförd här den l november föregående år fattas beslut av Skattemyndigheten i det län där först skatterätts-

personen var ligt bosatt. Om behörig myndighet saknas, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Beträffande juridiska personer gäller i huvudsak följande. Beslut rörande ett handelsbolag fattas Skattemyndigheten i det län där

av bolaget enligt handelsregistret har sitt huvudkontor. För en europeisk intressegruppering är det i stället avgörande i vilket län denna har sitt säte. Beslut rörande annan juridisk person fattas av Skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen eller förvaltningen har sitt säte. Om behörig myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.

EG-rätten och konventioner 143

om...

3¶EG-rätten och

konventioner om

social trygghet

1¶EG-rätten

3.1.1¶EG:s kompetens socialförsäkringsområdet

Fr.0.m. den 1januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen EU. Medlemskapet innebär bl.a. att vissa EG-regler social

om trygghet skall tillämpas i medlemsländerna. Sådana bestämmelser

om social trygghet finns framför allt i rådets förordning EEG 1408/71

nr om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenska-

pen. Till den förordningen finns knutet tillärnpningsförordning,

574/72. Ändrade och uppdaterade

nr konsoliderade lydelser av

förordningarna 1408/71 och 574/72 antogs genom i Rådets förordning EG nr 118/97 av den 2 december 1996 se EGT L 28 den

nr 30 januari 1997. Av viss betydelse i sammanhanget är också förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

De först nämnda förordningarna har antagits med stöd art. 51 i

av Romfördraget, där rådet givits mandat att enhälligt besluta

om åtgärder inom den sociala trygghetens område är nödvändiga för

som att genomföra fri rörlighet för arbetstagare. Förordningarna omfattar även egenföretagare. Stöd för detta finns i Romfördragets regler

om fri etableringsrätt art. 52 ff och i art. 235. Förordning 1612/68 har antagits med stöd av art. 48-49 i Romfördraget.

Förordningarna blev gällande i Sverige redan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft. EES-avtalet gäller fortfarande i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein. Genom EES-avtalet blev Sverige förpliktigat att införliva bl.a. EG-reglerna social

om trygghet i svensk lagstiftning. Det skedde genom lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när flyttar

personer inom Europeiska ekonomiska samarbetsornrådet EES. Den lagen upphävdes den 31 december 1994, eftersom EG-förordningarna fr.o.m. den 1 januari 1995 blev direkt tillämpliga här i landet.

144 EG-rätten och konventioner om...

I det följande lämnas en beskrivning av reglerna i förordning 1408/71 rörande dels personkretsen, dvs. vilka omfattas

personer som av förordningen, dels förekommande lagvalsregler. Det bör understrykas att reglerna i förordning 1408/71 enbart syftar till samordning och inte harmonisering av medlemsländernas socialförsäkringssystem. Inte på något sätt inverkar de på medlemsländernas möjligheter att själva besluta om vilka försäkringssystem som skall finnas i landet eller om de materiella villkoren för olika socialförsäkringsförmåner.

Reglerna får dock i enlighet med den likabehandlingsprincip

- som kommer till uttryck i art. 6 i Romfördraget och som återfinns även i art. 3 i förordningen inte verka diskriminerande i förhållande till

medborgare i andra medlemsländer. För en utförlig beskrivning av reglerna i förordning 1408/71 och dess effekter i Sverige kan hänvisas till betänkandet SOU 1993:115 Social trygghet och EES.

3.1.2 Förordning EEG m 1408/71

Inledning

Förordning EEG nr 1408/71 syftar generellt till att dels garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels undvika dubbelförsälcring.

Förordningen handlar främst om likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av tillämplig lagstiftning, sammanläggning av kvalifikationsperioder, export av förmåner och proportionell beräkning av

pensioner.

Allmänt om personkretsen

Förordning 1408/71 är tillämplig i fråga om anställda och egenföretagare, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat. Den omfattar också statslösa eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium. Vidare gäller förordningen familjemedlemmar och efterlevande till sådana anställda, egenföretagare, statslösa och flyktingar art. 2.1. Beträffande familjemedlemmar och efter-

levande gäller förordningen även om familjemedlemmen eller den

efterlevande själv inte är medborgare i en EU-stat.

I fråga om efterlevande till anställda och egenföretagare, som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, gäller förordningen också i fall där den anställde eller egenföretagaren

inte var medborgare i en medlemsstat men den efterlevande själv har sådant

EG-rätten och konventioner om... 145

medborgarskap eller är statslös eller flykting och bosatt i en medlemsstat art. 2.2. Enligt art. 2.3 skall förordningen gälla också offentligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen skall behandlas som offentligt anställda, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken förordningen är tillämplig. Särskilda system för offentligt anställda och personer som behandlas som sådana är dock enligt art. 4.4 uteslutna från förordningens tillämpningsområde. Detta betyder att, i de fall offentligt anställda som i Sverige - är försäkrade enligt den allmänna försäkringen i landet, de omfattas av förordning 1408/71. Förordningen gäller emellertid inte för personer som omfattas av speciella försäkringssystem avseende förmåner till enbart offentligt anställda, även om dessa system är lagstadgade. EG-domstolen har dock i målet 443/93 Vougioukas förklarat att det i de senare fallen är möjligt att med direkt tillämpning av art. 48 och 51 i Romfördraget ge en person som är omfattad av ett särskilt system för offentligt anställda rätt till exempelvis sammanläggning av försäkringsperioder.

Principen om endast en tillämplig lagstiftning

I avdelning i förordning 1408/71 upptas regler om vilket lands lagstiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som är täckta av förordningen. En grundläggande princip är här att en person för vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen i bara en medlemsstat art. 13.1. Det land vars lagstiftning är bestämmande är i regel arbetslandets, dvs. lagstiftningen i det land där arbetet rent faktiskt utförs. Lagvalsreglerna i förordning 1408/71 är till sin natur exklusiva och innebär att det är dessa regler som är avgörande med uteslutande av vad den nationella regleringen innefattar. I bl.a. rättsfallet 302/84 Ten Holder har EG-domstolen slagit fast att bestämmelserna i avdelning utgör ett fullständigt system för lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjligheten att själva bestämma området och villkoren för tillämpning av deras nationella lagstiftningar i fråga om förmåner för social trygghet, såvitt gäller personer och det territorium som täcks av förordningen. I detta och andra mål t.ex. 275/81 Koks och 276/81 Kuijpers har domstolen framhållit att medlemsstaterna inte är berättigade att bestämma i vilken utsträckning deras egen eller en annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig, eftersom de är skyldiga att rätta sig efter gällande gemenskapsrättsliga regler. Det sagda innebär t.ex. att en person som bor i Nederländerna men arbetar i Tyskland skall vara omfattad av tysk lagstiftning, även om

146 EG-rätten och konventioner

om...

den holländska försäkringen bygger på bosättning och i och för sig skulle vara tillämplig för i fråga. I fall detta

personen ett som är Nederländerna förhindrat att frångå vad följer förordning

som av 1408/71 om i vilken stat den förvärvsarbetande uteslutande skall

vara försäkrad.

I princip ger avdelning enbart regler vilket lands lagstiftning

om som är tillämplig och inte några regler när har rätt

om en person att omfattas av ett visst system för social trygghet i det landet. Emellertid måste det anses oförenligt med förordningen inte sätta likhetstecken

att häremellan. I flera domar t.ex. i mål 60/85 Luijten och 196/90 De Paep har EG-domstolen framhållit att syftet med lagvalsreglerna är inte bara att förhindra samtidig tillämpning flera länders för

av system social trygghet och de komplikationer detta skulle medföra utan även att tillförsäkra att en person täcks förordning 1408/71 inte

som av

lämnas utan socialförsäkringsskydd därför att inget lands lagstiftning

är tillämplig för honom. Om förordningen utpekar ett visst lands lagstiftning som tillämplig, blir slutsatsen i fråga också

att personen skall vara försäkrad e.d. enligt ett system för social trygghet i det landet.

Av flera rättsfall från EG-domstolen mål 266/78 Brunori, 110/79 Coonan, 70/80 Vigier, 275/81 Koks, 254/84 De Jong, 349/87 Paraschi, 29/88 Schmitt och 245/88 Daalmeijer framgår emellertid

att det ankommer på den nationella lagstiftningen närmare villkor

att ange för rätten och skyldigheten att anslutas till eller utträda nationellt

ur ett system för social trygghet t.ex. beträffande krav på ålder eller

inkomster av minst viss storlek och att även bestämma de närmare

förutsättningarna för rätten till förmåner och skyldigheten erlägga

att avgifter, liksom villkoren för till godoräknande försäkringsperioder.

av Någon diskriminering medborgare från annat medlemsland i

av förhållande till landets egna medborgare får dock inte förekomma, och

den nationella lagstiftningen får inte avvika från gemenskapsrättsliga

principer och regler.

En följd av lagvalsreglerna är att villkor i nationell lagstiftning

som uppställer krav på bosättning i landet för anslutning till för

ett system social trygghet i det landet inte kan upprätthållas. Detta framgår

av EG-domstolens dom i målet 2/89 Kits Heijningen, där domstolen

van underströk att en konsekvens av reglerna tillämplig lagstiftning i

om avdelning i förordning 1408/71 är att dessa ersätter villkor

om bosättning i en nationell lagstiftning med ett villkor arbete inom

om den berörda medlemsstatens territorium. Detsamma gäller beträffande andra former av territoriella begränsningar för rätten att bli omfattad av den behöriga statens system för social trygghet mål 275/81 Koks, 276/81 Kuijpers och 196/90 De Paep. Om däremot EG-rättens regler

EG-rätten och konventioner om... 147

inte är tillämpliga i ett visst fall, finns inga hinder att tillämpa bosättningskrav i nationell lagstiftning mål 245/88 Daalmeijer. Från huvudregeln att den förvärvsarbetande skall omfattas av arbetslandets lagstiftning förekommer avvikelser. Så är t.ex. fallet beträffande de s.k. utsändningsfallen. Härmed avses en anställd som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag till vilket han normalt är knuten och som av detta företag sänds till en annan medlemsstat för att där tillfälligt utföra arbete för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader och arbetstagaren inte sänts ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod. Av praktiska skäl och till undvikande administrativt merarbete har i art. 14.1 a för sådana fall föreskrivits av att den försäkrade alltjämt skall omfattas av lagstiftningen i det land där han normalt arbetar. En motsvarande regel för egenföretagare finns i art. 14a.1 a. I båda fallen kan perioden förlängas med ytterligare tolv månader, om det är påkallat av omständigheter som inte kunnat förutses och samtycke lämnas av den medlemsstat till vilken utsändningen skett art. 14.1 b och 14a.1 b. I målet 19/67 Van der Vecht fann EG-domstolen att utsändningsregeln var tillämplig också i en situation när en arbetsgivare anställt arbetstagare enbart i syfte att skicka ut honom till en annan meden lemsstat för att arbeta där och arbetstagaren dagligen transporterades arbetsgivaren från bosättnings- till arbetslandet. Och i målet 35/70 av Manpower kom domstolen till samma slutsats när det gällde en person under några dagar arbetade i Tyskland och som rest från som Frankrike där han var anställd av ett företag vars verksamhet gick ut på att tillfälligt tillhandahålla andra företag kvalificerad arbetskraft. Av administrativa kommissionens beslut nr 162 framgår att utsändning skall anses föreligga när en anställd av ett moderbolag sänds utomlands för arbete där, även om och lönen betalas av ett dotterbolag i det landet. Art. 17 ger medlemsstater och deras behöriga myndigheter möjlighet att beträffande vissa grupper av personer eller vissa personer komma överens om undantag från lagvalsreglerna i art. 13-16. Det är vanligt att utsändningstider sträcks ut väsentligt med tillämpning av denna bestämmelse. För vissa anställda gäller särskilda regler i fråga om grupper av vilket lands lagstiftning som skall tillämpas. Här kan nämnas att offentligt anställda skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom förvaltning de är verksamma och att sjömän som regel skall vars omfattas av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. Särregler finns även för annan resande personal. Personer som är anställda på beskickningar och konsulat avser inte den diplomatiska personalen skall enligt huvudregeln omfattas av lagstiftningen i arbetslandet men

148 EG-rätten och konventioner

om...

har, om de är medborgare i den sändande staten, möjlighet välja

att att omfattas av lagstiftningen i den staten.

senare

I förordning EEG nr 574/72 tillämpningsförordningen finns bl.a.

regler om utformning av de officiella blanketter används i olika

som situationer där det EG-rättsliga systemet samordning ländernas

om av system för social trygghet är tillämpligt. Avsikten med blanketterna är bl.a. att den behöriga institutionen dvs. den institution hos vilken

en person är försäkrad på begäran av den försäkrade skall intyga

att denne är berättigad till försäkrad för olika förmåner och de

att därigenom skall utgöra bevis härom, t.ex. för vårdgivande institutioner i ett annat medlemsland än det i vilket den behöriga institutionen finns. Blanketterna är i praktiken ofta styrande för vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i fråga rätt till förmåner och

om skyldighet att betala socialavgifter.

Skyldigheten att betala socialförsäkringsavgifter

Bestämmelserna i förordning 1408/71 inte bara rätt att erhålla

avser en eller tjäna in rätt till förmåner utan tar sikte också på den enskildes

eller hans arbetsgivares skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter. I det följande skall frågan skyldigheten enligt förordningen

om att betala sådana avgifter utvecklas något. Vidare beskrivs vissa regler

om administrativt samarbete.

I art. 3 i förordning 1408/71 anges att omfattas

personer som av förordningen har samma rättigheter och skyldigheter enligt

en medlemsstats lagstiftning denna medlemsstats medborgare.

som egna I art. 4 anges att förordningen gäller all lagstiftning vissa angivna

om grenar av social trygghet. Dessa är a förmåner vid sjukdom och moderskap, b förmåner vid invaliditet, även sådana är avsedda bevara

som att

eller förbättra förvärvsförmågan,

c förmåner vid ålderdom, d förmåner till efterlevande, e förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

f dödsfallsersättningar,

g förmåner vid arbetslöshet samt

h familjefönnåner.

Vidare framgår bl.a. att förordningen gäller alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett de bygger på

avgiftsplikt eller inte.

Förordning 1408/71 innehåller inte några direkta bestämmelser

om skyldigheter för en arbetsgivare, arbetstagare eller egenföretagare

att betala socialavgifter. Denna skyldighet avgörs i stället den

EG-rätten och konventioner om... 149

nationella lagstiftning berörd person skall vara omfattad av. som en Förordningen således den behöriga staten rätt att ta ut avgifter ger det är denna stat själv skall bestämma de närmare villkoren men som för avgiftsskyldigheten. I EG-domstolens mål 55/81 Vermaut uttrycktes denna princip på följande sätt ECR 1982 s. 658:

Regulation No 1408/71 does not contain any provision on the payment by the worker of contributions in respect of the periods of insurance in question. The objectives pursued by the regulation in question imply that the obligations flowing from that regulation for the benefit of migrant workers should be uniformly enforced in all Member States. The imposition of additional conditions, such as that of payment of the contributions by the worker, would accordingly be contrary to the system established by the regulation and might result in inequality of treatment of recipients in the various Member States.

Avgifter skall oberoende av den anställdes eller egenföretagarens bosättningsort och oavsett var arbetsgivaren bor eller företaget har sitt säte erläggas bara i den stat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattas I mål 102/76 Perenboom konstaterade av. domstolen ECR 1977 822 att det skulle strida mot bestämmelserna s. i förordning 1408/71 om en arbetstagare med tillämpning av flera olika nationella lagstiftningar skulle vara skyldig att betala avgifter i flera olika länder för inkomst. Domstolen uttalade därför i det samma aktuella fallet att art. 13 i förordningen hindrar bosättningsstaten från att ta ut avgifter på ersättning för arbete i ett annat land vars lagstiftning den förvärvsarbetande omfattas av. Huvudregeln är således att det är lagstiftningen i det land där arbetet faktiskt utförs bestämmer vilka skyldigheter att betala som avgifter arbetsgivaren eller den förvärvsaktive själv har. Det som spelar därvid ingen roll att den enda kontakten arbetsgivaren har med lagstiftningen i arbetslandet kan den omständigheten att arbetstavara är anställd för att utföra arbete i det landet. Att arbetsgivaren garen kanske skulle skyldig att betala lägre avgifter om den anställde vara arbetade i det land där arbetsgivaren själv är bosatt eller har sitt säte saknar också betydelse jfr mål 8/75 Foot-Ball Club d Andlau. Att arbetsgivaren däremot inte skall vara skyldig att betala extra höga avgifter på grund att han bedriver sin verksamhet eller hans företag av har sitt säte inom medlemsstats territorium än den behöriga en annan statens följer av art. 91 i förordning 1408/71. En samtidigt är egenföretagare i ett land och anställd i person som annat land och enligt undantagsregel i art 14c.b skall vara ett som en omfattad lagstiftningen i båda dessa länder skall, enligt art. 14d.2 av vid bestämmande den avgiftssats påförs egenföretagare enligt av som lagstiftningen i den medlemsstat där han är egenföretagare, behandlas

150 EG-rätten och konventioner om...

som om han även vore anställd i den staten. Avsikten med denna bestämmelse torde vara att i den omnärnnda situationen inte en person skall missgynnas i förhållande till verkligen en person som är egenföretagare och anställd i och Detta kan en samma stat. betydelse t.ex. i fall då det i den nationella lagstiftningen finns regler om reducerade avgifter eller avgiftsfrihet för tilläggsinkomster eller inkomster över en viss nivå. I art. 33 i förordning 1408/71 finns särskild bestämmelse en om betalning av sjukförsäkringsavgifter avdrag på pensioner. genom Om den institution i en medlemsstat för betalningen som svarar av en pension enligt den lagstiftningen institutionen tillämpar skall som göra avdrag för avgifter för sjukdom och moderskap, är institutionen också behörig att göra avdrag på den pension institutionen som utger för kostnaden för vårdförrnåner i vissa andra fall. I 25a, 39.6 andra art. stycket, 45.6 andra stycket samt 72a andra stycket finns motsvarande bestämmelser om uttag olika typer avgifter. av av

Administrativt samarbete angående avgiftsfrågor

I art. 84 i förordning 1408/71 finns stadgat allmän skyldighet en för myndigheter och institutioner i medlemsstaterna bistå varandra. att Enligt art. 92.1 kan uppbörd avgifter skall betalas till av som en institution i en medlemsstat göras inom medlemsstats en annan territorium enligt det administrativa förfarande och med de garantier och privilegier som gäller för uppbörd avgift skall betalas till av som en motsvarande institution i den sistnämnda medlemsstaten. I 92.2 art. anges att regler om tillämpningen sådana bestämmelser, i den av utsträckning som behövs, skall finnas i förordning 574/72 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlemsstater. l förordning 574/72 fimis emellertid inga egentliga regler om uppbörd av avgifter. I art. 116 finns endast hänvisning till en att överenskommelser mellan stater i dessa frågor skall förtecknas i bilaga 5 till den förordningen. Sverige har dock inte slutit några överenskommelser som omfattar uppbörd avgifter. av Det kan här också nämnas att en arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat inom territorium vars den anställde arbetar enligt art. 109 i förordning 574/72 kan komma överens med den anställde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet betala att avgifter. En liknande regel finns i svensk nationell

lagstiftning s.k.

omvänt likställighetsavtal enligt 3 kap. 2 § första stycket och 11 kap. a 2 § tredje stycket AFL. Enligt förordningen skall behörig institution underrättas om överenskommelsen.

EG-rätten och konventioner om...

3.1.3 EES-avtalet

I maj 1992 ingicks EES-avtalet mellan å ena sidan EG och dess medlemsländer och å andra sidan samtliga EFTA-stater, däribland Sverige. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. Schweiz hade då efter folkomröstning valt att inte ratiñcera avtalet och står en fortfarande utanför EES-sarnarbetet. Genom EES-avtalet har de deltagande EFTA-staterna anslutits till EG:s inre marknad. Åtskillig EG-rättslig lagstiftning har genom avtalet fortfarande äger giltighet kommit att bli tillämplig även i dessa - som stater. Sverige deltar numera i samarbetet såsom medlem i EU. EES-avtalet innehåller en huvuddel där bl.a. samarbetets mål och medel samt de materiella bestämmelserna om de fyra s.k. friheterna och angränsande politikområden regleras. Denna del av avtalet motsvarar den avtalade primära EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. I bilagor till avtalet har relevanta regler i den sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar som utfärdats av institutionerna, tagits in och när detta varit nödvändigt tekniskt anpassats till ett EES-sammanhang. Avtalet om EES innebär inte att EFTA-länderna överlåtit normgivningsmakt till EES på det EG:s medlemsländer gjort till sätt som EG. Avtalet vilar på folkrättslig grund och det är bindande för staterna. I Sverige kunde det tidigare inte direkt åberopas av enskilda personer utan fordrade för sin tillämpning att det införlivades genom svenska författningar. Numera är avtalet EG-rätt i Sverige och är direkt tillämpligt och kan ha direkt effekt här. Genom EES-avtalet har skapats förutsättningar för en gemensam arbetsmarknad. Medborgare i alla EES-länder har rätt att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställning, att inneha anställning i ett land enligt de regler som gäller för arbetstagare i det landet samt att stanna kvar i ett land där de haft anställning. EESavtalet omfattar också fri etableringsrätt för självständiga näringsidkare. I bilaga VI till EES-avtalet anges den sekundärlagstiftning som gäller inom EU på den sociala trygghetens område och som övertagits och tekniskt anpassats till EES. Huvuddelen av den regelmassa på området social trygghet ingår i EES-avtalet utgörs av förordsom ningarna EEG nr 1408/71 och 574/72. Dessa förordningar skall således tillämpas även i förhållande till de EES-stater som inte är medlemmar i EU Det anförda innebär att EG-förordningarnas regler om personkrets, lagval samt förmåner och avgifter för Sveriges del gäller även i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein. EES-avtalet och

152 EG-rätten och konventioner om...

bilaga VI m.m. innehåller därvid inga nationella avvikelser angående avgiftsuttaget.

3.1.4 Andra avtal mellan EG och tredje länder

Sverige har genom inträdet i EU, på sätt i 5 i anslut-

som anges art. ningsfördraget, förbundit sig att tillämpa ett stort antal avtal

som ingåtts mellan någon av gemenskaperna EEG, EURATOM eller Koloch stålunionen och ett eller flera tredje länder. Detsamma gäller i fråga om s.k. blandade avtal, dvs. överenskommelser och avtal

som de tidigare medlemsstaterna, eller vissa dem, tillsammans med

av någon av gemenskaperna har ingått med tredje land. Flera dessa

av avtal innehåller bestämmelser social trygghet olika slag.

om av

I avsnitt 2.3 i vårt huvudbetänkande SOU 1997:72 har lämnats

en ganska utförlig redogörelse för dessa avtal och för deras ställning och verkan. Som framgår av redogörelsen och bilaga 4 till betänkan-

av det har antalet avtal med tredje länder ökat betydligt under år

senare och flera nya avtal är att vänta inom en nära framtid.

I de nu behandlade typerna av avtal finns inte några uttryckliga bestämmelser om skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter. Vad avtalen innehåller är i huvudsak bestämmelser likabehandling i

om fråga om rätt till särskilt angivna förmåner. Exempelvis i

anges Europa-Medelhavsavtalet med Marocko prop. 1995/96: 195 att arbetare med marockanskt medborgarskap i fråga social trygghet

om skall åtnjuta en behandling som är fri från diskriminering på grund

av nationalitet jämfört med medborgarna i de medlemsstater där de är sysselsatta art. 65. Begreppet social trygghet skall enligt avtalet omfatta de grenar av den sociala tryggheten förmåner vid

som avser sjukdom och moderskap, vid invaliditet, vid ålderdom och till efterlevande samt förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet samt familjeförmåner. Avtalen innehåller i många fall även bestämmelser rätt

till samrnanläggning av försäkringstider och export pensioner.

3.2¶Konventioner

3.2.1 Nordiska konventionen social trygghet

Den 1januari 1994 samtidigt med EES-avtalet -trädde nordisk

- en ny konvention om social trygghet i kraft. Den ersatte då tidigare

en konvention från 1981.

EG-rätten och konventioner om... 153

Konventionen, som i stor utsträckning bygger på förordning

1408/71, har mindre räckvidd än den som tidigare gällde. Det beror på att förordning 1408/71 i stor utsträckning träder i stället för den nordiska konventionen. I vissa avseenden går emellertid konventionen längre än förordningen. Bland annat är personkretsen vidare. Förordningen gäller i princip bara för medborgare i de fördragsslutande länderna som är eller har varit förvärvsverksamma och deras familjemedlemmar. Konventionen däremot omfattar med undantag i fråga om vissa förmåner alla som är bosatta i Norden och anknyter inte till förvärvsverksamhet. Hit hör nordiska medborgare som inte omfattas av förordningen, dvs. personer som inte är eller har varit förvärvsverksamma och personer som är bosatta på Grönland eller Färöarna. Vidare gäller konventionen medborgare i länder utanför EES som flyttar mellan de nordiska länderna eller tillfälligt uppehåller sig i ett annat nordiskt land än det där de har sin hemvist. Konventionen innehåller också vissa regler som i fråga om förmånernas innehåll går längre än förordningen.

En vägledande princip i den nordiska konventionen är att undvika särreglering beträffande dem som inte omfattas av förordning 1408/71 och i stället se till att den förordningens regler i lika mån gäller för alla som är bosatta inom Norden. Därigenom får man ett administrativt mer lätthanterligt system med ett och samma regelverk som är generellt tillämpligt.

I den personkrets som omfattas av konventionen ingår enligt art. 3 i konventionen följande personer: a nordiska medborgare, b flyktingar, c statslösa, d andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land, e personer som härleder sin rätt från någon under a-d nämnd person.

Som huvudregel gäller emellertid det sagda endast under förutsättning att en sådan person inte omfattas av förordning 1408/71. Det betyder att konventionen skall tillämpas när det gäller avgifter för förvärvsarbetande i förhållande till Grönland eller Färöarna samt även inom Norden i övrigt när den förvärvsarbetande inte är medborgare i något EES-land. De regler som då gäller i fråga om avgiftsuttag innebär i huvudsak att socialavgifter m.m. skall betalas i det land där den förvärvsaktive är bosatt eller, om han inte utför förvärvsarbetet i bosättningslandet, i sysselsättningslandet.

154 EG-rätten och konventioner om...

3.2.2 Bilaterala konventioner

Sveriges åtaganden i fråga social trygghet i förhållande till andra

om stater kommer i stor utsträckning även framdeles att regleras

genom bilaterala och multilaterala konventioner. Konventioner gäller för närvarande i förhållande till de övriga nordiska länderna, samtliga EUländer utom Irland och Belgien samt med Chile, Israel, Jugoslavien fr.o.m. 1992 Kroatien och Slovenien, Kanada, Marocko, Schweiz, Turkiet, USA och Kap Verde. Sverige har också träffat överens-

en kommelse om social trygghet med den kanadensiska provinsen Québec. Dessutom gäller särskilda överenskommelser sjuk-

om värdsförrnåner med Ungern, Algeriet, Australien, Polen och Estland.

Konventioner om social trygghet ingås regeringen med stöd

av av 10 kap. 1 § regeringsformen och särskilda bemyndiganden i lag, t.ex. i 20 kap. 15 § AFL och 5 kap. 4§ SAL. Avtalen utgöra

anses överenskommelser av större vikt och underställs numera regelmässigt riksdagen för godkännande i enlighet med 10 kap. 2 § regeringsfonn-

en.

Flertalet konventioner är för Sveriges del tillämpliga på sjukför

säkring inkl. föräldraförsäkring, folkpension, ATP, arbetsskadeför-

säkring, arbetslöshetsförsäkringinkl. kontant arbetsmarknadsstöd samt allmänna barnbidrag. Vissa konventioner är dock begränsade i

mera sin omfattning.

Den omständigheten att en förmån inom tillämpningsområdet

ryms för en konvention innebär inte att den omfattas konventionens

som av personkrets alltid har full tillgång till förmånen oberoende vilken

av av konventionsstaterna han vistas Vissa konventioner sträcker sig inte längre än till att tillförsäkra den som är medborgare i

en av staterna rätt till förmåner i den andra han är anställd eller

staten om bosatt där.

Socialförsäkringskonventionerna innehåller inte några fullständiga system med lagvalsregler av den karaktär återfinns i förordning

som 1408/71. Till skillnad från vad som gäller enligt den förordningens regler förhindrar konventionerna således inte viss

att en person en och samma gång är försäkrad för en eller flera förmåner i två olika länder. Inte heller ger konventionerna samma sätt som EG-reglerna en garanti för att en av dessa omfattad person alltid skyddas

av socialförsäkringen i något land.

Av art. 6 i förordning nr 1408/71 följer att bestämmelser i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera medlemsländer med vissa undantag som anges i art. 7 ersätts av förordningens bestämmelser i den mån de och

avser samma person samma förmån. Detta gäller även om en tillämpning av de ersatta konventionsbestämmelserna skulle ha gett den berättigade större

EG-rätten och konventioner 155

om...

förmån EG-domstolen i mål 82/72 Walder. Konventionerna behåller dock sin giltighet i fråga om personer och förhållanden inte

som omfattas av förordningen eller någon annan EG-förordning. Bland konventionsregler som sålunda behåller sin giltighet finns de

som avser personer som är medborgare i ett land utanför EES.

Sveriges konventioner med länder utanför EES berörs inte de

av förändringar som förordning 1408/71 medfört.

Som har angetts ovan varierar omfattningen de socialförsäk-

av ringskonventioner som Sverige ingått med andra stater. Den

personkrets som omfattas av en konventions bestämmelser varierar mellan de olika konventionerna. En konvention kan begränsad till att

vara omfatta endast de fördragsslutande ländernas medborgare, t.ex. konventionen med Marocko. De flesta är dock tillämpliga även på personer som, utan att vara medborgare i något av länderna, omfattas av eller har omfattats av lagstiftningen i något dessa, på flyktingar

av och statslösa samt efterlevande till medborgare i något länderna.

av Det förekommer också att vissa bestämmelser i konvention gäller

en enbart medborgare i de avtalsslutande länderna medan andra bestämmelser i samma konvention är tillämpliga på hela den personkrets

som konventionen omfattar.

En viktig del av konventionerna upptar bestämmelser tillämplig

om lagstiftning. Genom konventionerna utsträcks eller inskränks ibland tillämpningen av vad som föreskrivs i respektive lands nationella socialförsäkringslagstiftning. Enligt 20 kap. 15 § AFL får regeringen träffa överenskommelse om utsträckt tillämpning lagen eller

av om undantag i vissa fall från vad som är stadgat i lagen. Sådana bemyndiganden finns också i bl.a. lagen arbetslöshetsförsäkring,

om lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen arbetsskadeförsäkring

och lagen om socialavgifter.

De flesta utomnordiska länder har försäkringsregler innebär att

som en person är omfattad av socialförsäkringen i landet han är för-

om värvsverksam där. Sverige och de övriga nordiska länderna grundar

däremot försäkringstillhörigheten på både bosättning och arbete.

Enligt de flesta konventioner som Sverige ingått med utomnordiska länder omfattas de personer på vilka konventionerna är tillämpliga

av lagstiftningen i det land där de är sysselsatta. Detta gäller enligt del

en konventioner även om personerna är bosatta i det andra avtalsslutande landet. Således gäller som huvudregel att den flyttar mellan

som Sverige och ett konventionsland för att arbeta i det landet blir

nya

omfattad av sysselsättningslandets försäkring. När det gäller arbets-

skadeförsäkringen är svensk lagstiftning i princip alltid tillämplig på arbetstagare som sysselsätts i verksamhet i Sverige, även de inte

om är bosatta här eller omfattas av någon konvention.

156 EG-rätten och konventioner om...

I samtliga konventioner finns regler utsända, till del

om som en modifierar principen om tillämpning av sysselsättningslandets lagstiftning. Reglerna om utsända innebär att en arbetstagare som sysselsätts i en fördragsslutande stat och som utsänds av sin arbetsgivare för att utföra arbete för arbetsgivarens räkning i en annan fördragsslutande stat skall omfattas av det utsändande landets lagstiftning även under tjänstgöringen i det andra landet. Enligt vissa konventioner gäller detta endast om utsändningstiden inte överstiger viss angiven längd, medan enligt andra konventioner utsändningsreglerna alltid gäller under viss period. Utsändningsperioden är i de flesta konventioner begränsad till 24 månader. Det förekommer dock variationer från 12 månader och upp till 60 månader.

Särskilda bestämmelser om tillämplig lagstiftning gäller enligt konventionerna för sjömän och för resande personal. Beträffande de förstnämnda omfattas de i regel av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. För resande personal vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer, som arbetar i flera avtalsslutande länder, gäller vanligen lagstiftningen i det avtalsslutande land där företaget har sitt säte.

Härutöver finns i samtliga konventioner en undantagsregel kan

som tillämpas för särskild reglering av försäkringstillhörigheten för enskilda personer eller grupper av personer. Det finns således möjlighet för regeringen eller Riksförsäkringsverket att genom ett särskilt beslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i en konvention. De beslut om undantag som har förekommit har huvudsakligen gällt s.k. utsändningsfall och avsett förlängning

av en pågående utsändningstid eller avsett att åstadkomma att en viss person blivit att betrakta som utsänd, trots att förutsättningarna enligt konventionen härför inte varit uppfyllda.

3.2.3¶Skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter enligt

konventioner

I de konventioner om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder finns inga uttryckliga bestämmelser om i vilket av de avtalsslutande länderna socialförsäkringsavgifter skall betalas. Det anses emellertid följa av konventionernas lagvalsregler. En av konventionen omfattad person skall, såsom det vanligen uttrycks, vara underkastad eller omfattad av ett visst lands lagstiftning om sådana delar av det sociala trygghetssystemet som omfattas av konventionen. Däri inkluderas inte bara lagstiftning om rätt till förmåner utan också om skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter.

EG-rätten och konventioner 157

om...

Liksom är fallet i situationer där förordning 1408/71 är tillämplig, ger konventionerna den stat vars lagstiftning skall tillämpas i ett visst fall rätt att ta ut socialförsäkringsavgifter men det är denna stat själv som skall bestämma de närmare villkoren för avgiftsskyldigheten. Dessa närmare villkor får dock, i enlighet med de bestämmelser

om likabehandling som finns i konventionerna, inte verka diskriminerande mot medborgare iden andra avtalsslutande staten eller mot andra

som omfattas av konventionen.

Socialförsäkringskonventionerna innehåller inte några fullständiga system med lagvalsregler av den karaktär återfinns i förordning

som 1408/71. Till skillnad från vad som gäller enligt den förordningens regler förhindrar konventionerna således inte viss på

att en person en och samma gång är försäkrad för en eller flera förmåner i två olika länder. Inte heller ger konventionerna någon garanti för att socialförsäkringsavgifter inte tas ut för samma person och inkomst i än ett

mer land.

Om en konvention avser endast ett begränsat antal grenar den

av social tryggheten, tillämpas den i avgiftshänseende så att endast motsvarande socialavgifter tas ut i Sverige.

Gällande svensk rätt 159

om...

4¶Gällande svensk rätt internatio-

nell inkomstbeskattning

4.1¶Inledning

I detta avsnitt behandlas gällande svensk beskattningsrätt såvitt

avser förhållanden med internationella inslag. Framställningen begränsas till beskattningen av fysiska personer och endast arbetsinkomster.

avser

De grundläggande bestämmelserna om skattskyldighet för fysiska personer finns i 53 § 1 mom. a kommunalskattelagen l928:370, KL, 6 § 1 mom. a lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL, 3 § lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK och 4 § lagen 1991:591 särskild inkomstskatt för

om utomlands bosatta artister m.fl. LSI. Som huvudregel tillämpar Sverige hemvistprincipen domicilprincipen, innebär att in-

som komster, oavsett var de uppbärs, beskattas i den stat där inkornsttagaren anses skatterättsligt bosatt. skattskyldighet föreligger därvid för all inkomst, oavsett om inkomsten förvärvats inom eller utom Sverige.

Den som anses bosatt utomlands beskattas här i landet endast för inkomst med stark anknytning till Sverige. I förhållande till

den som anses bosatt utomlands tillämpas därvid källstatsprincipen,

som innebär att den stat, från vilken en inkomst härrör, beskattar inkomsten oavsett var den skattskyldige är skatterättsligt bosatt. Skattskyldigheten är i dessa fall inskränkt till sådan inkomst

som anges av lagstiftaren. De inkomster för vilka skattskyldighet föreligger i Sverige anges i 5 § SINK, 7 § LSI, 53 § 1 mom. a KL och 6 § l mom. a SIL.

I beskattningssammanhang förekommer även nationalitetsprinczpen, som innebär att en stat beskattar sina medborgare oavsett de

var uppehåller sig och oavsett varifrån deras inkomster härrör. Exempelvis tillämpar USA denna princip på federala inkomstskatter.

För fysiska personer som är bosatta i Sverige föreligger obegränsad skattskyldighet. Med obegränsad skattskyldighet att här bosatt

menas fysisk eller juridisk person är skattskyldig i Sverige för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Från denna princip finns emellertid vissa undantag.

160 Gällande svensk rätt om...

Den som inte är bosatt i Sverige är begränsat skattskyldig för vissa inkomster med stark anknytning till Sverige. Detta gäller viss inkomst av näringsverksamhet och inkomst av fastighet belägen i Sverige, realisationsvinst fastighet i Sverige och i vissa fall på svenska aktier och liknande samt bl.a. vissa slag av löneinkomster och pensioner som intjänats här eller uppburits härifrån.

En inkomst kan i vissa fall komma att beskattas i flera stater. De flesta stater har emellertid i sin interna skattelagstiftning regler för att undvika eller mildra verkningarna av sådan dubbelbeskattning. Vidare förekommer i samma syfte mellanstatliga överenskommelser s.k. dubbelbeskattningsavtal. Sverige har ingått dubbelbeskattningsavtal för att undvika dubbelbeskattning av inkomst, förmögenhet, arv och gåva. Socialförsäkringsavgifter omfattas inte av gällande svenska dubbelbeskattningsavtal. Vidare föreligger mellanstatliga avtal om socialförsäkring och om ömsesidig handräckning. De svenska dubbelbeskattningsavtalen följer i huvudsak OECD:s modellavtal. En erkänd princip i nästan alla länder, däribland Sverige, är att ett dubbelbeskattningsavtal inte kan utvidga utan endast begränsa en stats beskattningsrätt.

4.2¶Det bosättningsbegreppet

skatterättsliga

Bedömningen av om en person är skatterättsligt bosatt här i landet avgör om det föreligger obegränsad eller begränsad skattskyldighet här i landet. I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL finns bestämmelser om när en person skall anses bosatt i Sverige. Enligt dessa räknas som bosatt i Sverige den som l har sitt egentliga bo och hemvist här, 2 stadigvarande vistas här jfr 68 § KL eller 3 tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist här, om han har en väsentlig anknytning till Sverige. Den omständigheten att en person enligt intern svensk rätt betraktas som bosatt i Sverige och obegränsat skattskyldig utesluter inte att han vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal kan anses ha hemvist i ett annat land.

Som bosatt i Sverige räknas således enligt huvudregeln den som har sitt egentliga bo och hemvist här. Detta tar sikte på personer som faktiskt är bosatta i Sverige, dvs. normalt alla som har en bostad här, är folkbokförda här och själva anser sig bosatta här.

Den som stadigvarande vistas här likställs med här bosatt. Någon närmare definition i lagtexten av begreppet stadigvarande vistelse finns inte. Uttalanden i förarbetena till KL antyder att en sammanhängande vistelse på sex månader eller mer bör anses stadigvarande. Kravet på sex månaders vistelse torde vara allmänt accepterat. Därvid avräknas inte tid för utlandsvistelse, om den framstår som ett tillfälligt avbrott

Gällande svensk rätt 161

om...

i en sammanhängande vistelse här. Den praktiska tillämpningen

av dessa regler kan emellertid vålla problem. Vistas någon

i Sverige utan att tillbringa dygnsvilan här, torde det inte fråga stadig-

vara om varande vistelse jfr Regeringsrättens årsbok 1981 notis Aa 4.

Begreppet väsentlig anknytning infördes år 1966 för att motverka skenbosättning utomlands. Vid bedömning någon har väsentlig

av om anknytning hit beaktas anknytningsfaktorer som

att han är svensk medborgare,

att och hur länge han tidigare haft sitt egentliga bo och hemvist här,

att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller hälsoskäl,

av att han har en bostad här för åretruntbruk, att han har familj här, att han bedriver näringsverksamhet här eller, innehav

genom av tillgångar som ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad här,

att han innehar fastighet här, därmed jämförliga förhållanden. Frågan om en person har väsentlig anknytning hit avgörs vid

en samlad bedömning av samtliga omständigheter betydelse. Därvid

av beaktas även vederbörandes förhållanden i utlandet. Bosättningsfrågan avgörs emellertid inte med ledning av var personen har sin väsentligaste anknytning. En person kan ha väsentlig anknytning till Sverige trots att han samtidigt har en starkare anknytning till ett annat land.

Reglerna om väsentlig anknytning har störst betydelse vid utflyttning och då särskilt vid avresan från Sverige och den närmaste tiden därefter. Den som tidigare varit bosatt här kan enligt bestämmelserna ha sådan väsentlig anknytning hit att han bosatt här utan

anses att han flyttar tillbaka.

I punkt l tredje stycket av anvisningarna till 53 § KL finns

en särskild processuell bevisbörderegel, den s.k. femårsregeln. Denna innebär att den som flyttar ut från Sverige bosatt här under

anses en femårsperiod efter avresan, om han inte visar att han saknar väsentlig anknytning hit. Bestämmelsen gäller såväl svenska utländska med-

som borgare. För de senare krävs emellertid att de varit bosatta här under sammanlagt minst tio år.

Står det klart att en person efter flyttning från Sverige inte längre skall anses bosatt här, upphör den obegränsade skattskyldigheten redan vid avresan från Sverige. Anses han i stället efter avresan bosatt här på grund av väsentlig anknytning, gäller obegränsad skattskyldighet till dess att anknytningen till Sverige inte längre är väsentlig. När bevisbördan efter fem år övergår från den enskilde till skattemyndigheten, kan det medföra att en person under fem år ansetts bosatt

som här betraktas som bosatt utomlands trots att de faktiska förhållandena

162 Gällande svensk rätt om...

är oförändrade. I sådant fall upphör den obegränsade skattskyldigheten exakt fem år efter avresan från Sverige.

Vid utflyttning från Sverige skall den skattemyndighet inom

vars distrikt den flyttande var bosatt ta ställning till dennes skatterättsliga bosättning för tiden efter avresan. Regelmässigt görs en bosättningsutredning, om personen efter utflyttningen har inkomst eller förmögenhet i Sverige. Det förhållandet att den utflyttande anses bosatt i det främmande landet enligt dess skattelagstiftning tillmäts därvid betydelse. Intyg eller annat bevis om bosättning i det andra landet, utfärdat av myndighet där, infordras vid flyttningen mellan de nordiska länderna. I vissa stater kan det vara svårt eller omöjligt att få godtagbara intyg från skattemyndigheterna.

4.3¶Obegränsad

skattskyldighet

4.3.1¶Inledning

För fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas här tillämpas, som tidigare nämnts, obegränsad skattskyldighet. Detta innebär att den skattskyldiges samtliga inkomster kan beskattas här oavsett varifrån de härrör. Fysiska personer bosatta i

som anses Sverige men vistas och har anställning utomlands kan emellertid uppnå skattefrihet genom såväl den i nästa avsnitt beskrivna sexmånadersregeln ettårsregeln. Även dubbelbeskattningsavtal kan begränsa

som den svenska beskattningsrätten.

4.3.2¶Sexmånadersregeln och ettårsregeln

Allmänt

En i Sverige bosatt person som har arbetat eller avser att arbeta utomlands frikallas från skattskyldighet under vissa i 54 § KL och anvisningarna till det lagrummet angivna förutsättningar. Sådan skattefrihet föreligger enligt punkt 3 av anvisningarna om anställningen och vistelsen utomlands har varat minst sex månader, i den mån inkomsten har beskattats i utlandet. Har anställningen och utlandsvistelsen i ett och samma land varat minst ett år, medges sådan befrielse även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller på grund av annat avtal än dubbelbeskattningsavtal. I tillämpliga fall gäller såväl sexmânaders- som ettårsregeln direkt från utresan.

Gällande svensk rätt 163

om...

Endast anställda men inte egenföretagare omfattas sexmånaders-

av och ettårsreglerna. För den är anställd i svensk offentlig tjänst

som eller i svensk församling gäller sexmånaders- inte ettårsregeln.

men Vid tjänsteexport gäller emellertid ettårsregeln även anställd i offentlig tjänst. Sexmånaders- och ettårsreglerna gäller enligt 54 § första stycket f KL inte anställda svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg. Däremot är reglerna tillämpliga för iland- och markanställd personal.

För tillämpning av sexmånadersregeln krävs inte att tjänstgöringen

skall avse endast ett land, utan regeln är tillämplig även vid arbete i flera länder. Avgörande är däremot att beskattning sker i verksamhetslandet. Skattefrihet föreligger endast för den del lönen har

av som beskattats utomlands. Beskattningen innefattar även i verksarnhetslandet erhållna förmåner som fri bil och fri bostad. Beskattas vid utlandstjänstgöring i två länder endast den ena inkomsten i verksamhetslandet, beskattas inkomsten från det andra landet i Sverige.

Har en inkomst inte beskattats i verksamhetslandet, på grund

av lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än dubbelbeskattningsavtal som det landet ingått, kan skattebefrielse i Sverige komma i fråga enligt ettårsregeln, anställningen och

om vistelsen i utlandet varat sammanhängande minst ett år. Emellertid skall utlandsarbetet ha fullgjorts i ett och land. De avtal

samma som kan medföra att ettårsregeln blir tillämplig är bl.a. avtal med statshandelsländer och proceduravtal med biståndsländer.

Enligt punkt 3 andra stycket anvisningarna till 54 § KL gäller

av vad som sagts om sexmånaders- och ettårsreglerna inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. För sådan anställning föreligger skattefrihet, om anställningen och vistelsen utomlands varat minst 183 dagar under en tolvmånadersperiod och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk juridisk eller här i riket

person en bosatt fysisk person, och anställningen utövats ombord utländskt fartyg som huvudsakligen går i oceanfart.

Avbrott i utlandsvistelsen

Vid tillämpning av sexmånaders- och ettårsreglema medräknas i tiden för utlandsvistelsen kortare uppehåll för semester, tjänsteuppdrag eller liknande i Sverige eller i ett annat land än verksarnhetslandet. Därvid fär enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 54 § KL besöken i Sverige inte överstiga 72 dagar helt år. Har utlandsvistelse,

per en sedan kvalifikationstiden uppnåtts, brutits ett s.k. otillåtet

genom avbrott, medges skattebefrielse för tiden fram till avbrottet, den

om skattskyldige för denna tid har uppfyllt kraven på sammanhängande

164 Gällande svensk rätt om...

utlandsvistelse. Fortsätter därefter utlandsvistelsen löper ny kvalifikationstid. Avbryts ett utlandsarbete innan kvaliñkationstiden uppnåtts, undantas inkomsten ändå från beskattning, om avbrottet beror på omständigheter som den skattskyldige inte råder över och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

Inkomster som omfattas av skattebefrielse

Skattebefrielsen enligt sexmånaders- och ettårsreglerna omfattar endast den i utlandet intjänade anstållningsinkomsten. Det saknar betydelse om lönen betalas ut i Sverige eller i utlandet. Övriga inkomster, dvs. inkomst av näringsverksamhet eller kapital omfattas inte av sexmånaders- eller ettårsregeln. Sådana inkomster bedöms enligt vanliga regler.

Semesterersättning på grund av den skattebefriade utlandsinkomsten är skattefri även om ersättningen utbetalas efter återkomsten till Sverige, om ersättningen beskattas i verksamhetslandet eller undantagits från beskattning där samma grunder som utlandslönen. Det förekommer, bl.a. inom byggnadsbranschen, att semesterersättning som intjänas ett år utbetalas först påföljande år. Den semesterersättning som betalas ut första âret utomlands beskattas i Sverige, eftersom den inte intjänats på grund av anställning utomlands.

sjukpenning eller liknande ersättning från försäkringskassan, vilken erhålls under utlandsvistelse, omfattas inte av sexmånaders- och ettårsreglerna. Vid s.k. arbetsgivarinträde torde däremot båda reglerna vara tillämpliga.

Deklarationsskyldighet

Den som har skattebefrielse enligt sexmånaders- eller ettårsregeln är skyldig att avge självdeklaration på de villkor som gäller vid arbete i Sverige. I deklarationen skall länmas sådana upplysningar att skattemyndigheten kan bedöma om sexmånaders- eller ettårsregeln är tillämplig. Bestämmelser om deklarationsskyldighet för fysisk person finns i 2 kap. 4 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter LSK.

Gällande svensk rätt om... 165

4.3.3 Särskilda grupper av anställda

Utländska forskare

Utländska forskare beskattas normalt på samma sätt andra fysiska

som personer, dvs. som begränsat eller obegränsat skattskyldiga och med beaktande av eventuella dubbelbeskattningsavtal. Särskilt kvalificerade forskare kan emellertid i vissa fall få skattelåttnader enligt lagen 1984:947 om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete

i Sverige.

Med utländsk forskare avses enligt l § nämnda lag forskare

som inte är svensk medborgare. Skattelättnader medges för inkomst

av tillfällig anställning eller tillfälligt uppdrag som avser kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan

kompetensnivå att betydande svårigheter föreligger för rekrytering

inom landet. Skattelättnader medges under högst två år eller om det

finns särskilda skäl högst fyra år under en tioårsperiod. För

skattelättnad krävs att forskaren omedelbart innan arbetet i Sverige har varit bosatt och verksam utomlands eller vistats här en kortare tid för uppdrag inom sitt verksamhetsområde utan att vara bosatt här.

Som skattelättnad undantas enligt 5 § från beskattning ersättningar för kostnader som forskaren på grund av vistelsen i Sverige haft för bostad här, för flyttning till eller från Sverige, för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hemlandet eller i form av avgifter för barns skolgång här. Förmån av fri eller delvis fri bostad skall inte tas upp som skattepliktig intäkt. Avdrag medges å andra sidan inte för kostnader som täcks av sådana icke skattepliktiga ersättningar. Arbetsgivaren skall lämna kontrolluppgift även för sådan ersättning eller förmån som inte utgör skattepliktig intäkt enligt denna

lag.

Personal vid svenska beskickningar

Enligt 69 § KL och 17 § SIL jämställs med i Sverige bosatta personer i skattehänseende svensk medborgare som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation, lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under arton år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Av paragrafernas avfattning framgår att bestämmelserna inte

tillämpas på den diplomatiska och konsulära kårens personliga tjänare. De som hör till den personliga betjäningen räknas normalt bosatta

som

166 Gällande svensk rätt om...

utomlands och tillhör inte representationens personal. Vid bedömning av deklarationsskyldigheten framgår av 2 kap. 5 § första stycket LSK att den personkategori som avses i 69 § KL skall ha varit bosatt

anses i Sverige.

Kostnadsersättningar

Kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner, såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltning eller i svensk biständsverksamhet, tas enligt 32 § 3 mom. KL inte upp som intäkt av tjänst. Till följd härav medges den skattskyldige heller inte avdrag för underskott kan uppkomma

som genom att den anvisade ersättningen inte täcker avsedda utgifter.

Även vissa Stockholms internationella

kostnadsersättningar som

fredsforskningsinstitut SIPRI utbetalat till bestämd tid kontraktsanställd forskare är skattefria. En förutsättning härför är att mottagaren är en utländsk medborgare som vid anställningen inte bosatt i

var Sverige. Fråga kan således vara om såväl obegränsad eller begränsad skattskyldighet. De ersättningar som därvid avses är ökade levnadskostnader och skolavgifter för barn samt förmån fri bostad

4.3.4¶Gränsgångare m.m.

Gränsgångare i Norden

Bestämmelser om gränsgångare finns i det nordiska skatteavtalet,

som genom lagen 1996: 1512 om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna har inkorporerats med svensk intern rätt. l 2 § nämnda lag föreskrivs att avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån de medför inskränkningar av den skattskyldighet som annars skulle föreligga i Sverige.

I OECD:s modell för skatteavtal finns inga bestämmelser

om beskattning av gränsgångare. I punkt 10 i kommentaren till modellavtalets art. 15 anförs att någon specialregel om beskattning av gränsgångare inte har tagits in, eftersom problem på grund av lokala förhållanden lämpligen kan lösas direkt mellan de berörda staterna.

I det nordiska dubbelbeskattningsavtalet har regler om gränsgångare tagits in under punkten VI till art. 15 och 19 i det till avtalet fogade protokollet. Enligt reglerna gäller i princip att inkomst, som en fysisk person med hemvist i en stat förvärvar på grund av arbete som utförs i en annan avtalsslutande stat, beskattas endast i den stat där in-

Gällande svensk rätt 167

om...

komsttagaren har hemvist, om denne regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i hemviststaten. Bestämmelserna i fråga har följande innehåll

VI. Till artiklarna 15 och 19

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna l och 2 och artikel 19 punkt 1beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Finland eller Norge som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Finland eller Sverige som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i denna stat.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Norge eller Sverige som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

4. Med uttrycket "regelmässigt uppehåller sig" avses att den skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i sin fasta bostad i den avtalsslutande stat där han har hemvist. För att en skattskyldig skall anses uppehålla sig i sin fasta bostad skall vistelsen i hemviststaten omfatta minst två dagar. Härvid gäller, liksom i övrigt i avtalet där uttrycket "dag" förekommer, att med "dag" avses också del av dag.

Bestämmelserna innebär att det för svensk del finns gränsgångarregler i förhållande till Norge och Finland. Tidigare gränsgångarregler mellan Sverige och Danmark har upphävts, men är alltjämt tillämpliga på personer som fr.o.m. den 1 januari 1997 och oavbrutet därefter uppfyller villkoren för tillämpning av de gamla gränsgångarreglerna prop. 1996/97:44 s. 58. Det kan påpekas att begreppet gränsgångare i nordiska dubbelbeskattningsavtalet är mera inskränkt än begreppet gränsarbetare som förekommer i förordning EEG nr 1408/71. Enligt art. 1 b i förordningen avses med gränsarbetare en anställd eller egenföretagare som är verksam inom en medlemsstats territorium och som är bosatt

168 Gällande svensk rätt om...

inom en annan medlernsstats territorium, dit han som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan.

Avdrag för utländska obligatoriska socialförsäkringsavgifter

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 KL får skattskyldig, som varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret, göra avdrag för obligatoriska socialförsäkringsavgifter, som han skall betala grund av utfört arbete. Denna avdragsrätt gäller avgifter enligt den nordiska konventionen om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt förordning EEG nr 1408/71 skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet. En förutsättning för avdragsrätten är att den avgiftsgrundande intäkten beskattas i Sverige. Med hänsyn till att gränsgångarna beskattas i hemvistlandet, medan inkomst av tjänst i armat nordiskt land enligt huvudregeln i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet beskattas i arbetslandet, har denna avdragsrätt störst betydelse för gränsgångarna.

Avdrag för avgifter som skall betalas enligt bilaterala socialförsäkringskonventioner medges f.n. inte prop. 1995/962102 s. 17.

4.4¶Begränsad skattskyldighet

4.4.1¶Inledning

Vid svensk inkomstbeskattning tillämpas, som tidigare nånmts, huvudsakligen hemvistprincipen. Emellertid används i stor utsträckning även källstatsprincipen, som kommer till uttryck genom bestämmelserna i 53 § 1 mom. a KL, 6 § 1 mom. SIL, 5 § SINK och 7 § LSI. Nämnda bestämmelser anger vilka inkomster som skall beskattas hos personer som anses bosatta utomlands. Dessa personer är begränsat skattskyldiga i motsats till dem som anses bosatta här i landet.

En omfattande uppräkning av inkomster som skulle beskattas i Sverige fanns tidigare i 53 § l KL. Med hänsyn till

mom. a att kapitalinkomster numera beskattas endast statligt finns reglerna om inskränkt skattskyldighet för sådana inkomster i 6 § 1 mom. SIL. Vidare har det införts en definitiv källskatt för tjänsteinkomster för utomlands bosatta. Bestämmelserna om begränsad skattskyldighet för dessa inkomster ñmis i SINK och LSI.

I 53 § 1 mom. a KL anges vissa fall av begränsat skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet, som bedrivs av fysisk person eller handelsbolag. En utomlands bosatt fysisk person är skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast

Gällande svensk rätt 169

om...

driftställe här i riket. Enligt punkt 3 av anvisningarna till 53 §

avses med fast driftställe en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken verksamheten helt eller delvis bedrivits. Fast driftställe

anses också föreligga om någon är verksam i näringsverksamheten här i riket samt har fått och regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal för verksamhetens innehavare.

4.4.2 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Allmänt

Tjänsteinkomster hos fysiska personer som är bosatta utomlands beskattas enligt bestämmelserna i SINK. För sådana inkomster betalas en statlig särskild inkomstskatt, som utgör en definitiv källskatt. Den skattskyldige behöver inte lämna någon självdeklaration, eftersom inbetald skatt inte är preliminär utan slutlig. Detta innebär att inkomsterna bruttobeskattas och att avdrag inte medges för kostnader. Följaktligen åsätts heller inte någon inkomsttaxering för inkomster som beskattas enligt SINK.

För personer som omfattas av SINK skall det meddelas beslut

om särskild inkomstskatt. Någon bestämmelse skall ta

om vem som initiativ till sådant beslut finns emellertid inte. Enligt förarbetena prop. 1990/91:l07 s. 26 skall sådant beslut meddelas ansökan antingen av den skattskyldige själv eller av den som utbetalar ersättningen. Även det inte nämns i förarbetena beskattnings-

om anses myndigheten kunna meddela SINK-beslut ex officio, t.ex. på grundval av vad som framkommit vid en revision.

Den som betalar ut kontant belopp eller annat skattepliktigt vederlag skall göra skatteavdrag och ansvarar för betalning inkomsttagarens

av särskilda inkomstskatt. Detta gäller emellertid inte utbetalaren är

om hemmahörande i utlandet. I sistnämnda fall skall enligt 4 § första stycket andra meningen SINK den skattskyldige själv för betal-

svara ningen. Den som skall vidkännas skatteavdrag skall enligt 10 § SINK omedelbart efter det att han fått skattemyndighetens beslut överlämna detta till den som skall göra skatteavdrag. Fullgörs inte detta skall avdrag göras såsom för preliminär skatt i enlighet med vad som sägs i 8 kap. 6 § skattebetalningslagen l997:483, SBL.

Beskattningsmyndigheten kan besluta att skatteavdrag får underlåtas, om den som utför arbete här i landet har hemvist i en stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande att skatt tas ut

av i mer än en av staterna. En förutsättning härför är att skatteavdrag på grund av arbetet görs i den främmande staten. Sådan överenskommelse ñnns för närvarande endast med de nordiska länderna.

170 Gällande svensk rätt om...

Att bestämmelserna i SBL gäller vid redovisning och betalning av skatt enligt SINK framgår av l kap. 2 § SBL 15 § SINK. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får besluta om avvikelser beträffande inbetalningssätt och innehållet i skattedeklaration. Skatt som den skattskyldige själv skall betala skall enligt 17 § SINK betalas senast den lO i månaden efter det att inkomsten erhölls. För januari gäller den 15. Den som har betalat ut belopp till någon som

är skattskyldig enligt SINK skall enligt 18 § lämna kontrolluppgift.

skattskyldighet

Skattskyldiga enligt SINK är utomlands bosatta fysiska personer, om de uppbär inkomst som är skattepliktig enligt 5 § SINK. En ytterligare förutsättning för skattskyldighet är att inkomsten inte undantagits från skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4 samma lag. Sådana personer som avses i 69 § KL, dvs. personal vid svenska beskickningar, är inte skattskyldiga enligt SINK.

Enligt 2 § SINK avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här. Vidare avses med hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här. Detta innebär att uttrycket "bosatt utomlands" skall tolkas med utgångspunkt i bestämmelserna i punkt l av anvisningarna till 53 § KL samt i 68 § KL. Stadigvarande vistelse här i landet föreligger inte när en person befinner sig dagligen i Sverige, t.ex. för att arbeta, om han inte tillbringar dygnsvilan här. En sådan person omfattas därför av bestämmelserna i SINK.

Gränsgångare se avsnitt 4.3.4 som veckopendlar omfattas av SINK:s regler endast om den sammanhängande vistelsen i Sverige understiger sex månader. Överstiger vistelsen sex månader torde det vara en stadigvarande vistelse här. Enligt 68 § KL är då personen att anse som bosatt här. Beskattning och taxering skall då ske såsom för en i Sverige bosatt person. Gränsgångare som dagpendlar, dvs. inte övernattar i Sverige, och som heller inte har annan anknytning hit är däremot begränsat skattskyldiga och omfattas av SINK.

skattepliktiga inkomster

I 5 § SINK anges uttömmande vilka inkomster som är skattepliktiga enligt nämnda lag. Den särskilda inkomstskatten omfattar endast

Gällande

svensk rätt om...

inkomst av tjänst. Vidare gäller att skattepliktig inkomst SINK

enligt

är endast sådan inkomst som i och för sig är skattepliktig enligt KL.

skattepliktig inkomst är bl.a. avlöning eller därmed jämförlig

förmån grund av anställning eller uppdrag hos svenska eller

staten svensk kommun, oavsett om verksamheten utövats i Sverige eller utomlands. Avlöning eller därmed jämförlig förmån på grund

av anställning eller annat uppdrag i enskild tjänst beskattas också enligt SINK. Skatteplikt för sådan inkomst föreligger emellertid endast i den mån den förvärvats genom verksamhet i Sverige. Styrelsearvode och annan liknande ersättning från svenskt aktiebolag eller svensk

annan juridisk person utgör skattepliktig inkomst oavsett verksamheten

var utövas.

Med anledning av att sjörnansskatten har avskaffats hänförs till skattepliktig inkomst enligt SINK fr.o.m. den 1 januari 1998 även sjöinkomst som avses i punkt 1 anvisningarna till 49 § KL prop.

av 1996/97:227.

Även

pensioner, utbetalningar från pensionsförsäkring, olika

ersättningar för sjukdom och olycksfall i arbetet, sjukpenning,

arbetslöshetsersättning och korttidsstudiestöd är skattepliktiga i den

omfattning som anges i 5 § SINK. skattepliktig inkomst är enligt 5 § första stycket 11 även annan härifrån uppburen, verksamhet

genom här i landet förvärvad inkomst tjänst.

Den särskilda inkornstskatten enligt SINK är, tidigare nämnts,

som en statlig definitiv källskatt, vilket medför att avdrag inte medges för kostnader. Som en konsekvens av detta utgör utbetald traktamentsersättning skattepliktig inkomst och beskattas fullt ut, dvs. något avdrag medges inte. Undantag gäller emellertid för ersättning för kostnad för resa till och från en anställning samt för logi, nedan.

Vissa inkomster undantas från skatteplikt enligt 6 § SINK. Detta gäller avlöning och annan jämförlig förmån uppburits på grund

som av annan anställning eller annat uppdrag än svensk offentlig tjänst,

om den anställde vistats i Sverige mindre än 183 dagar under tolv-

en månadersperiod och ersättningen betalas av eller för en arbetsgivare som inte har hemvist i Sverige samt ersättningen inte heller belastar ett fast driftställe som arbetsgivaren har här i riket. Vid tillfällig

anställning undantas från skatteplikt ersättning för kostnad för till

resa eller från Sverige vid anställningens början respektive slut och för logi medan arbetet utförts i Sverige. Från skatteplikt undantas också

kostnadsersättning för resa till respektive från förrättning och för logi,

vilken styrelseledamot eller suppleant i svensk juridisk fått

en person i samband med förrättning i Sverige och betalats juridiska

som av personen. Vidare undantas från Skatteplikt enligt SINK sådan

inkomst som skall beskattas enligt LSI. Avlöning eller därmed

jämförlig förmån eller pension som utgått till lokalanställd på grund

172 Gällande svensk

rätt om...

av anställning eller uppdrag hos svenska staten är i vissa fall heller inte skattepliktig. Inkomst som är undantagen från beskattning på

grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal är heller inte skattepliktig enligt SINK.

4.4.3 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister

m.fl.

Allmänt

För utomlands bosatta artister och idrottsman m.fl finns beskattningsregler i LSI. Dessa innebär att beskattning sker genom uttag av en statlig särskild inkomstskatt, som utgör en definitiv källskatt. På motsvarande sätt som vid beskattning enligt SINK föreligger inte någon deklarationsskyldighet för inkomster som omfattas av LSI.

skattskyldighet

Bestämmelser om skattskyldighet finns i 4-5 LSI. Utomlands bosatta fysiska personer och i utlandet hemmahörande juridiska personer är skattskyldiga, om de uppbär inkomst som är skattepliktig enligt LSI. Detta innebär att skattskyldiga är utomlands bosatt artist och idrottsman samt artistföretag och arrangörer hemmahörande eller bosatt i utlandet. Till skillnad från vad som gäller enligt SINK kan således även juridiska personer vara skattskyldiga. En artist eller idrottsman är emellertid inte skattskyldig enligt LSI, om han uppbär inkomsten från ett i utlandet hemmahörande artistföretag.

skattepliktiga inkomster

I 7 § anges vilka inkomster som är skattepliktiga enligt LSI. Skattepliktig inkomst för artist, idrottsman eller artistföretag är kontant ersättning eller annat vederlag som uppbärs från Sverige för artistisk eller idrottslig verksamhet som bedrivs i Sverige eller på svenskt fartyg. För arrangör är skattepliktig inkomst vad denne uppbär i form av biljettintäkter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning i Sverige eller på svenskt fartyg.

Beträffande förutsättningen att inkomsten skall uppbäras från Sverige anges i förarbetena prop. 1990/91:159 s. 30 bl.a. att beskattning enligt LSI kan avse endast inkomst med källa i Sverige. Med uttrycket uppbärsfrán Sverige avses även ersättning som utländsk

Gällande svensk rätt om... 173

arrangör utger till utländsk artist eller artistföretag för artistisk verksamhet här i riket. Däremot skall, som anges i 5 inkomst från ett utländskt artistföretag till en utländsk artist som uppträtt i Sverige inte beskattas hos artisten utan bara hos artistföretaget.

Enligt 8 § undantas vissa inkomster från skatteplikt enligt LSI. Frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande erhåller utgör inte skattepliktig inkomst. Vidare undantas från skatteplikt inkomst av näringsverksamhet som bedrivs från fast driftställe här i riket. Sådan inkomst beskattas nämligen enligt bestämmelser i KL och SIL. Dessutom undantas från beskattning enligt LSI inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar. Detta är en följd av OECD:s modellavtal och dubbelbeskattningsavtalen. Sådana inkomster som kan hänföras till royalty omfattas inte av artistbeskattningsreglema i avtalen utan de beskattas enligt andra regler, normalt endast i hemviststaten. Ersättning från svensk ljudradio eller television anses som inkomst av royalty till den del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

Inkomst som är undantagen från beskattning pâ grund av bestäm-

melse i dubbelbeskattningsavtal är heller inte skattepliktig enligt LSI.

Inkomst av artistisk verksamhet omfattas ofta av avtal för undvikande

dubbelbeskattning. Som skattepliktig inkomst räknas heller inte av vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför. Från skatteplikt undantas också ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 basbelopp.

Betalningsskyldighet m.m.

I 6 § första stycket LSI föreskrivs att betalningsansvarig för den särskilda inkomstskatten är den är redovisningsskyldig enligt

som 14 Redovisningsskyldig är den som skall göra skatteavdrag enligt 12 dvs. den som betalar ut skattepliktig ersättning till en artist eller idrottsman eller ett artistföretag. Däremot är en skattskyldig arrangör skyldig att själv svara för och betala sin skatt prop. 1990/912159 s. 36 och 38.

Enligt 23 § LSI är vissa bestämmelser i SBL tillämpliga i fråga om särskild inkomstskatt. Detta gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning

174 Gällande svensk rätt om...

i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och övriga bestämmelser i

om 23 kap. SBL. Vad som sägs om arbetsgivare skall därvid gälla

redovisningsskyldig enligt 14 § LSI.

4.4.4¶Beskattning av utländska diplomater

Enligt 70 § 1 mom. KL och 18 § 1 mom. SIL

anses en person som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat i beskattningshänseende inte bosatt här i landet. Detta gäller han

om varken var svensk medborgare eller bosatt här, när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjäning. Samma gäller även sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

Till följd av att dessa personer inte är skatterättsligt bosatta i Sverige tillämpas bestämmelserna för begränsad skattskyldighet, t.ex. bestämmelserna i SINK. Emellertid föreskrivs i 2 § lagen 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall LIP att främmande stats beskickningspersonal jämte deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer har immunitet och privilegier enligt den i Wien den 18 april 1961 avslutade konventionen diplomatiska för-

om bindelser. Enligt 3 § samma lag har främmande stats konsulatsmedlemmar jämte deras familjer och betjäning samt konsulära kurirer immunitet och privilegier enligt den i Wien den 24 april 1963 avslutade konventionen om konsulära förbindelser. Detta innebär att lönen från beskickningen eller konsulatet inte beskattas i Sverige. Enligt Wienkonventionerna undantas dessa personer från den mottagande statens lagstiftning om social trygghet, dvs. några förmåner utges inte av den mottagande staten och socialförsäkringsavgifter betalas inte beträffande lokalanställd personal, se avsnitt 2.2.4.

Enligt 70 § 2 mom. KL och 18 § 2 SIL är

mom. en person som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige och som inte omfattas av bestämmelserna i 70 § 1 KL

mom. resp. 18 § 1 mom. SIL frikallad från skattskyldighet för inkomst tjänst

av hos den främmande staten. Detta gäller t.ex. i Sverige bosatt

en person, som tar anställning vid en utländsk makts här belägna beskickning. En sådan person är inte skattskyldig här för den från beskickningen uppburna lönen, men väl för andra inkomster. Vidare föreskrivs i 70§ 3 mom. KL och 18§ 3 mom. SIL att olönad utländsk konsul inte beskattas här för förmåner han erhåller på grund av sin tjänst hos den främmande makten.

Gällande svensk rätt 175

om...

4.4.5¶Beskattning av FN-personal

De internationella organ och personer med anknytning till sådana organ som anges i bilagan till LIP har enligt 4 § närrmda lag immunitet och privilegier enligt vad som bestämts i stadga eller avtal. I bilagan, som upptar ett fyrtiotal internationella organ, anges bl.a. Förenta Nationerna FN och dess fackorgan.

Av punkt 2 i bilagan framgår att medlemmarnas representanter i FN och personer med tjänst hos eller uppdrag av organisationen skall ha vederbörlig immunitet och privilegier enligt vad som anges i konvention den 13 februari 1946 rörande Förenta Nationernas privilegier och immunitet FN-konventionen samt i avtal den 31 augusti och den 30 september 1985 mellan Sverige och Förenta Nationernas Höga Kommissarie för flyktingar UNHCR om ett regionkontor för UNHCR UNHCR-avtalet. De sakkunniga har emellertid inga skattemåssiga förmåner och privilegier.

Beträffande FN:s fackorgan framgår av punkt 3 i bilagan till LIP att även medlemmarnas representanter i fackorganen och personer med tjänst hos eller uppdrag av sådana fackorgan samt ledamöterna i styrelsen för världssjöfartsuniversitetet, studerande vid universitetet och till detta knutna särskilda personer har immunitet och privilegier enligt konventionen den 21 november 1947 om privilegier och immunitet för Förenta Nationernas fackorgan fackkonventionen resp. avtal den 9 februari 1983 mellan Sverige och den Internationella sjöfartsorganisationen om världssjöfartsuniversitet IMO-konventionen. Beträffande socialförsäkringsavgifter gäller enligt art. 14 punkt 1 i IMO-konventionen att universitetstjänstemännen och familjemedlemmarna i deras hushåll omfattas av socialförsälcringsarrangemang som ombesörjs av Internationella sjöfartsorganisationen. De är därför undantagna från varje socialförsäkringssystem som inrättas enligt svensk lag. Det sistnänmda gäller emellertid inte socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsfönnåner som hänför sig till inkomst från arbete i Sverige utanför universitet

4.4.6¶Beskattning av EU-personal

Fr.o.m. med den 1 januari 1995 gäller lagen 1994:1500 med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I denna sägs att fördrag och andra instrument som anges i lagen samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen EU har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av fördrag och instrument.

176 Gällande svensk rätt om...

I art. 28 i Fördraget den 8 april 1965 upprättandet ett

om av gemensam råd och en gemensam kommission för Europeiska

gemenskaperna fusionsfördraget sägs att Europeiska gemenskaperna skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll fogat till fördraget, inom medlemsstaternas territorier ha immunitet och de privilegier

som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter

Till fördraget finns ett särskilt protokoll fogat, Protokollet

om europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier. I kapitel V art. 12-16 i protokollet regleras bl.a. skattskyldigheten för intäkter från gemenskaperna. Gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skall vara skyldiga att betala skatt till gemenskaperna på de löner och arvoden de får av gemenskaperna enligt de villkor och det förfarande som rådet har fastställt art. 13 första stycket. De skall emellertid vara befriade från nationella skatter de löner och arvoden de

som erhåller av gemenskaperna

Art. 14 reglerar var gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skall anses skatterättsligt bosatta. Om de på grund enbart

tjänsteutövning i gemenskaperna bosätter sig i medlemsstat

en annan än den där de vid tiden för tjänstetillträdet vid gemenskaperna

var skatterättsligt bosatta, skall de vad avser inkomst- och fönnögenhets-

beskattning samt arvsskatt och tillämpningen av dubbelbeskattningsav-

tal mellan gemenskapernas medlemsstater i båda länderna behandlas

som om de fortfarande var bosatta sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av gemenskapernas medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn de i

som personer som avses artikeln försörjer och har hand Vid tillämpningen bestämmel-

om. av serna i denna artikel skall inte hänsyn tas till bostadsort beror

en som enbart på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.

Enligt kapitel VII art. 18 i protokollet skall privilegier, immunitet och lättnader beviljas gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda endast om det ligger i gemenskapernas intresse. I art. 20 att

anges artiklarna 13, 14 och 18 skall tillämpliga på kommissionens

vara ledamöter. Vidare skall sistnämnda artiklar enligt art. 21 också

vara tillämpliga domstolens domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter.

Vidare är protokollet tillämpligt beträffande bl.a. Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess dess personal och de

organ, företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete.

Av rådets utfärdade tjänsteföreskrifter förordning 260/68 följer

no att art. 13 är tillämplig "officials and other servants", dvs. tjänstemän och övriga anställda. Under termen "officials" ingår de fast anställda tjänstemännen inom gemenskaperna. I begreppet "other servants", övriga anställda, ingår tillfälligt anställda, hjälppersonal,

Gällande svensk 177

rätt om...

lokalt anställda och särskilda rådgivare. Lokalt anställda beskattas emellertid inte enligt förordningen.

4.5¶Lindring av internationell dubbelbeskattning

4.5.1 Ensidiga metoder

Det förhållandet att i Sverige bosatta fysiska personer och i Sverige registrerade företag i princip beskattas här för såväl svenska som utländska intäkter, kan föranleda internationell dubbelbeskattning. Sådan dubbelbeskattning kan lindras eller undanröjas genom ensidiga åtgärder eller bilaterala eller multilaterala skatteavtal s.k. dub-

belbeskattningsavtal.

Exempel ensidiga åtgärder är bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet enligt den s.k. sexrnånaders- eller ettårsregeln i 54 § f KL se ovan avsnitt 4.3.2 och om rätt till omkostnadsavdrag för utländsk skatt i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL samt rätt till avräkning enligt lagen 1986:468 om avräkning av utländsk skatt. Dessa bestämmelser utgör exempel tre olika metoder för lindring av dubbelbeskattning. Undantagandemetodenexemptmetoden innebär att inkomsten undantas från beskattning. Tillämpas full exempt hel befrielse beaktas den undantagna inkomsten inte alls vid beskattning

övrig skattepliktig inkomst. Detta gäller t.ex. vid tillämpning av av sexmånaders- eller ettårsregeln. Avdragsmetoden kommer till

användning vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL. Enligt denna metod medges avdrag för den utländska skatten såsom för en kostnad i förvärvskällan. Det medför att dubbelbeskattning endast lindras men inte undanröjs. I nämnda bestämmelser anges närmare under vilka förutsättningar en utländsk skatt utgör en omkostnad i förvärvskällan. Avräkningsmetoden

creditmetoden används vid tillämpning av bestämmelserna i lagen 1986:468 om avräkning av utländsk skatt. Skatteavräkning innebär i princip att den utländska skatten avräknas från den svenska skatten. Denna metod medför i princip att dubbelbeskattningen helt undanröjs. Med hänsyn till att den svenska skatten minskas med den utländska skatten blir den skattskyldiges skattekostnad lika stor som om hans utländska inkomster hade varit svenska.

178 Gällande svensk rätt om...

4.5.2¶Dubbelbeskattningsavtal

Internationell dubbelbeskattning kan, tidigare nämnts, också

som undvikas eller lindras genom dubbelbeskattningsavtal. Genom sådana avtal förhindras dubbelbeskattning att de avtalsslutande

genom staterna ömsesidigt avstår från sina skatteanspråk. Detta sker med tillämpning av de två metoder som utvecklats i modern mellanstatlig Skatterätt

undantagandemetoden och avräkningsmetoden.

I syfte att göra de vanligen bilaterala dubbelbeskattningsavtalen mera enhetliga har det inom OECD utvecklats modell för dubbelbe-

en skattningsavtal. Sverige har i stor utsträckning följt modellavtalet. För de nordiska länderna finns ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal, vilket innebär att det skapats enhetlig nordisk dubbelbeskattningsav-

en talsrätt.

Dubbelbeskattningsavtalens bestämmelser är inte bindande för skattskyldiga, skattemyndigheter och domstolar med mindre de införts genom lagstiftning.

Normalt inleds avtalen med ett antal definitioner viktiga

av begrepp

som hemvist och fast driftställe. I ett antal artiklar i avtalen fördelas rätten att beskatta den skattskyldiges inkomster och förmögenhet mellan de avtalsslutande staterna. I allmänhet föreskrivs att fastigheter beskattas där de är belägna och att inkomst rörelse näringsverk-

av samhet bedriven av utlänning kan beskattas det finns fast

om ett driftställe.

I avtalen förekommer också artiklar metoder för undvika

om att dubbelbeskattning. I de svenska avtalen tillämpas två metoder,

undantagandemetoden och avräkningsmetoden. Vid tillämpning

av dessa metoder fastställs först vilken stat har primär rätt

som att beskatta olika typer av inkomster. Enligt undantagandemetoden undantar inkomsttagarens hemviststat från beskattning den inkomst vartill beskattningsrätten tillagts den andra avtalsslutande Denna

staten. metod är i allmänhet förknippad med ett progressionsförbehåll. Även om den utländska inkomsten inte är skattepliktig får den beaktas vid fastställande av skattesatsen på de inhemska inkomsterna. Vid tillämpning av avräkningsmetoden påför hemviststaten skatt avräknar

men därvid den skatt som erlagts i källstaten. Den metoden är i

senare princip samma metod som förekommer i den svenska interna

internationella beskattningsrätten. Dubbelbeskattningsavtalen är

emellertid mera fullständiga, eftersom de i första hand skall fastställa i vilken stat en inkomst primärt skall beskattas.

Internationell dubbelbeskattning kan emellertid uppkomma

även om dubbelbeskattningsavtalen innehåller regler för undanröj ande sådan.

av För sådana fall öppnar avtalen möjlighet att undanröja dubbelbe-

en skattningen genom s.k. ömsesidig överenskommelse mellan de

Gällande svensk rätt om... 179 behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. Någon skyldighet för dessa att komma överens finns emellertid inte.

Några uppgifter om socialförsäkringsavgijifer... 181

5 om socialförsäk-

Några uppgifter

i andra EU-länder

ringsavgifter

5.1¶Allmänt

De nationella socialförsäkringssystemen inom EU finansieras i allmänhet delvis med avgifter från de försäkrade och/eller deras arbetsgivare. Bidrag av statsmedel utgår också i stor omfattning. Det förekommer vidare specialdestinerade skatter och avgifter, kostnadsansvar för arbetsgivare samt olika slag av patientavgifter. Vid sidan pålagorna utgör vinster fonderat kapital en vanlig av av inkomstkälla. Arbetsgivaravgifterna betalas i allmänhet med belopp som motsvarar viss procent på de anställdas bruttolöner. Den anställdes avgift tas en vanligtvis också ut efter en viss procent på lönen. Procentsatserna, eller ibland beloppen, fastställs av statsmakterna eller av särskilda institutioner administrerar socialförsäkringar. Avgifter kan beräknas som på hela lönen, över en viss tröskel eller upp till ett visst tak. Avgifterna är i allmänhet proportionella eller regressiva. Den anställdes avgift är i regel inte högre än arbetsgivarens. Under senare år har det funnits en tendens att sänka avgifterna, åtminstone för arbetsgivarna. Olika systern med lägre avgifter på låga löner eller på löner till vissa anställda har också utvecklats. grupper av Egna företagares avgifter kan beräknas på verkliga, uppskattade eller uppgivna förvärvsinkomster. I vissa länder samverkar man därvid med skattemyndigheterna. I så fall tas ofta preliminära avgifter ut under inkomståret, vilka senare får stämmas av mot slutliga avgifter. I andra fall, där det dessutom ansetts omöjligt att bestämma en verklig inkomst, kan uppskattad eller uppgiven inkomst även läggas till en grund för slutlig avgift. System med minimiavgifter eller avgiftsfrihet under en viss inkomsttröskel finns också. Även det förekommer att anställda betalar sina avgifter direkt om till institutionerna, är det ofta så att arbetsgivarna gör avdrag för avgifterna lönerna och betalar in sådana avgifter tillsammans med arbetsgivaravgifterna. I det fallet åligger det således arbetsgivasenare att betala in avgifterna för den anställdes räkning. Mera allmänna ren avgifter betalas anställda och som beräknas på taxerade som av

182 Några uppgifter socialförsäkringsavgzjier...

inkomster uppbärs ofta i samband med inkomstskatterna. I vissa EUländer har man haft dåliga erfarenheter när det har gällt

inbetalning

från arbetsgivare av avdragna avgifter för de anställda.

I de flesta EU-länder betalas olika avgifter för skilda grenar av socialförsäkringen. I andra länder betalas enda avgift för hela en försäkringen. Ett sentida exempel på förändring är Belgien, som övergått från separata avgifter till avgift. Även en gemensam Spanien har en gemensam socialförsäkringsavgift. Avgifter till arbetslöshetsför-

säkring skiljer sig ibland från andra avgifter genom att de i större utsträckning utgörs av fasta belopp. Det finns tendens en att numera ta ut avgifter även på sådana försäkringsförmåner

som kompenserar

inkomstförluster hos de försäkrade.

Av särskilt intresse för vår del är hur fastställandet och uppbörden

av socialförsäkringsavgifter sker i andra EU-länder liksom som, Sverige, har någon form koppling till

av inkomstbeskattningen i sina

avgiftssystem. Vi har funnit att så i viss mån är fallet i bl.a. Danmark,

Finland, Belgien och Nederländerna. Här nedan följer kort en redovisning av avgiftssystemen i dessa länder.

5.2 i medlemsländer

Avgiftssystemen några

5.2.1 Danmark

Dansk socialförsäkring finansieras främst via inkomstbeskattningen.

Dock finns det numera två socialförsäkringsavgifter, arbets-

nämligen

marknadsavgift och ATP-avgift. Dessa betalas såväl anställda av som av egenföretagare. Dessutom finansieras

arbetslöshetsförsäkringen

delvis genom att den enskilde betalar medlemsavgift till arbetslösen hetskassa.

Arbetsmarknadsavgiften förs till tre olika fonder finansierar som

försäkringens kostnader för huvudsakligen sjukpenning, arbetslöshets-

ersättning respektive arbetsmarknadsutbildning. Avgiften tas ut med fr.o.m. år 1998 8 procent bruttoinkomsten, vilket innebär att

kostnadsavdrag inte medges från avgiftsunsderlaget. Vid beräkning

av beskattningsunderlaget får däremot avdrag göras för erlagd avgift.

Något avgiftstak förekommer inte väl förmånstak på men ett 12 000 kr/mån.

Skyldigheten att betala arbetsmarknadsavgift är enligt lagen

om arbetsmarknadsfonderna beroende den enskilde

av att är skattskyldig

i Danmark för den aktuella inkomsten. Personer enligt

som förordning

EEG nr 1408/71 inte skall omfattas dansk socialförsäkring, är i av lagen uttryckligen undantagna från avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren gör löneavdrag för arbetsmarknadsavgiften och betalar in denna tillsammans med den anställdes preliminära A-skatt. Egenföretagare betalar avgiften tillsammans med sin preliminära Bskatt. Avstänming sker senare. ATP-avgift tas ut med ett fast belopp, varav den anställde skall betala 1/3 och arbetsgivaren 2/3. Hela ATP-avgiften skall betalas in

arbetsgivaren. Även egenföretagare betalar ATP-avgift.

av Det finns inget samband mellan skyldigheten att betala ATP-avgift och den enskildes skyldighet att betala skatt i Danmark.

5.2.2 Finland

Finsk socialförsäkring utgörs av dels bosättningsbaserade förmåner, dels inkomstrelaterade förmåner. Den bosättningsbaserade delen utgör

ett grundskydd och finansieras arbetsgivaravgifter och skatter.

genom För sjukförsäkringen betalas dels arbetsgivaravgifter som beräknas på vad arbetsgivaren har betalat i löner, dels egenavgifter summan av som beräknas efter den enskildes inkomsttaxering. Till sjukförsäkringen utgår även statsbidrag. Sjukförsäkringsavgiften tas ut med 1,9 procent i inkomstskiktet till 80 000 mark och med 2,35 proupp cent på inkomster till den del de överstiger nämnda belopp. Personer taxeras i Finland inte omfattas av finsk socialförsäkring kan som men få s.k. fribrev från folkpensionsanstalten, vilket innebär att de slipper

betala avgift. Sjukförsäkringsavgift allmän egenavgift kan tas ut även

inkomster som inte beskattas i Finland, t.ex. vid utlandsarbete. I sistnämnda fall förekommer inte något preliminärt avgiftsuttag utan endast slutliga avgifter betalas. Den försäkrade skall i sådana fall lämna skattedeklaration och arbetsgivaren skall göra anmälan en därom. Finsk arbetspension är obligatorisk tecknas hos försäkringsbomen lag. Den försäkrades arbetsgivare betalar arbetstagarens egenavgifter till försäkringsbolaget. Arbetsgivaren skall även lämna uppgift om de anställdas inkomster till försäkringsinstitutionen och skattemyndigheten. Avgifterna beräknas efter anmäld inkomst. Det finns en

direkt koppling mellan försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet

med hänsyn till att försäkring tecknas hos ett försäkringsbolag. Motsvarande gäller även olycksförsäkringen arbetsskada.

184 Några uppgifter socialförsäkringsavgifter...

5.2.3¶Belgien

Socialförsäkringen i Belgien finansieras avgifter, skatt och genom

vissa andra medel fonder. Anslutningen till socialförsäkringssystemet

liksom skyldigheten att betala socialförsäkringsavgifter obligatorisk. är Arbetsgivare är skyldiga att anmäla sina anställda till försäken ringskassa Caisse dAssurance social. Försäkringen för anställda finansieras arbetsgivaravgifter genom och avgifter som de anställda själva skall betala. Arbetsgivare är skyldiga att innan lön betalas ut dra och även redovisa avgifter av som de anställda själva skall betala. Avgifterna betalas in till socialförsäkringsmyndigheten Office National de Securité Sociale, ONSS. De anställdas egna avgifter beräknas på bruttolönen. Någon

koppling till beskattningen av anställningsinkomster finns inte.

Förutom de rena socialförsäkringsavgifterna finns emellertid en särskild avgift som används för finansieringen

av socialförsäkringen

för anställda. Denna avgift har karaktären skatt - som mera av en beräknas på den beskattningsbara inkomst anställd får och som en uppgår f.n. till 7 procent av underlaget. Avgiften har kallats "hushållsskatt", eftersom avgiften skall betalas endast hushåll. av en person per Den som skall arbeta i Belgien egenföretagare måste anmäla som sig till en försäkringskassa. Avgifterna beräknas på

inkomstuppgifter

som kassorna erhåller från Finansdepartementet skatten. som tar ut Avgifter skall enligt huvudregeln betalas med viss f.n. en procentsats drygt 16 % av den nettoinkomst egenföretagaren hade för år som tre sedan, dvs. avgifterna för år 1997 beräknas på grundval den av fastställda och efter indexering justerade inkomsten för år 1994. Det finns en minimiavgift f.n. 16 000 BEF drygt 3 000 SEK om per kvartal som måste betalas oavsett inkomstens storlek undantag kan medges under speciella omständigheter. Avgifter betalas enligt som denna huvudregel är i princip definitiva. Under de första tre verksamhetsåren då huvudregeln inte kan tillämpas skall en egenföretagare betala preliminära avgifter, varefter en slutlig avräkning sker. Dessa preliminära avgifter är bestämda i lag och ligger nära de minimiavgifter måste betalas inkomst. som oavsett Om egenföretagaren inte betalar skatt i Belgien kommer försäkringskassan att få uppgift från Finansdepartementet inkomsten om att i Belgien är noll. Detta är dock ovanlig situation. Under alla en förhållanden får egenföretagaren betala minimiavgifterna. Det finns numera bara en socialaförsäkringsavgift i Belgien

"global" avgift, dvs. någon uppdelning avgifterna i SAL finns av som inte.

Några uppgifter om socialförsäkringsavgüier... 185

5.2.4 Nederländerna

socialförsäkringen i Nederländerna har hittills bestått av två delar; en nationell försäkring och en försäkring för anställda. Fr.0.m. år 1998 har tillkommit ett socialförsäkringssystem för egenföretagare. De olika systemen finansieras nästan uteslutande genom socialförsäkringsavgifter.

Försäkringen föranställda, som omfattar sjukvård, sjukpenning och arbetslöshetsförmåner, handhas helt av de nederländska fackföreningarna. Dessa svarar således både för uppbörd av avgifter och för utbetalning av förmåner. Någon koppling till beskattning finns inte inom denna del av försäkringen.

Avgifterna till försäkringen för anställda är fördelade mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren betalar emellertid in både sin egen och den anställdes del, efter att ha dragit av den anställdes del på lönen.

Avgifter till den nationella försäkringen, vilken omfattar bl.a. ålderspension, invaliditetsförsäkring och barnbidrag, betalas av den enskilde. Det finns två olika sätt att betala. För anställda är det normala att arbetsgivaren drar av avgifterna från lönen och betalar in dem till skattemyndigheten. Ett annat sätt är att avgifterna bestäms och betalas i samband med årlig taxering. Skyldigheten att betala avgifter till den nationella försäkringen är inte beroende av att den enskilde är skattskyldig i Nederländerna för den aktuella inkomsten.

De avgifter som arbetsgivaren drar av från lönen är preliminära. Arbetsgivaren kan nämligen endast dra av de avgifter som beräknas på lönen, och inte sådana avgifter som beräknas på inkomster utanför anställningen. De inbetalade avgifterna blir emellertid ofta definitiva, utan att någon ytterligare åtgärd vidtas från den enskilde eller från skattemyndigheten. Något obligatoriskt slutavräkningsförfarande finns nämligen inte. Den enskilde har dock alltid möjlighet att begära en avstämning och Skattemyndigheten kan också göra en slutlig avgiftsberäkning, om det kan antas att inbetalade preliminära avgifter avviker för mycket från de avgifter som rätteligen borde betalas. Detta system tillämpas för alla, oberoende av den avgiftsskyldiges medborgarskap eller bosättning och oavsett om den avgiftsskyldige är skattskyldig för inkomsten i Nederländerna eller inte.

Det finns ett avgiftstak, dvs. avgifter till den nationella försäkringen betalas bara på inkomster upp till en viss nivå. Om en person har två eller flera arbetsgivare löser man problemet med avgiftstaket genom en justering efter det aktuella årets utgång. Alla arbetsgivare drar således under inkomståret av avgifter som om de vore den enda arbetsgivaren.

I Nederländerna finns möjlighet att ålägga arbetsgivare solida-

riskt betalningsansvar för socialförsäkringsavgifter skall betalas

som av en arman arbetsgivare med vilken den förstnämnda har någon form av förbindelse, t.ex. i ett entreprenadförhâllande. Detta system är även tillämpligt i internationella förhållanden. Således kan holländsk

en arbetsgivare bli skyldig att betala avgifter för utländsk arbetsgivares

en räkning. Så skulle t.ex. kunna fallet den utländska arbetsgiva-

vara om ren ingått avtal om att anställda hos honom skall utföra arbete den holländska arbetsgivaren s.k. arbetskraftsuthyrning.

Framtidsvägar för EU betrájfande... 187

6 för EU beträffande

Framtidsvägar social trygghet

6.1¶Social och fri

trygghet rörlighet

För några år sedan antog ministerrådet rekommendation

en om konvergens av den sociala trygghetspolitikens mål och medel. Mångfalden av nationella system kan visserligen behållas, särskilt när det gäller finansiering och organisation, men medlemsstaterna har kommit överens om att främja ett närrnande på frivillig väg trygghetspoliti-

av ken. Förändringar i den demografiska strukturen, i familjestrukturerna och på arbetsmarknaden kommer därvid att beaktas.

I juli 1994 erinrade EG-kommissionen i en vitbok om att det behövs en bred, nyskapande och frarnåtblickande arbetsmarknads- och socialpolitik om man skall klara framtida svåra uppgifter i det hänseendet. Kommissionen föreslog i vitboken en omfattande teknisk

översyn och omstrukturering av samordningen av socialförsäkrings-

reglerna för att göra det möjligt att hålla takten med utvecklingen

av människornas behov.

Den nuvarande regleringen i förordning 1408/71 innebär att vissa personkategorier inte alls omfattas av förordningen eller gör det enbart på grund av sina relationer till andra personkategorier, trots att de är medborgare i och bosatta inom ett medlemsland. Det gäller t.ex. de som inte är eller har varit förvärvsverksarnrna. Frågan

om en utvidgning av förordningens tillämpningsområde till att omfatta en vidare krets av personer har emellertid diskuterats länge inom EU. Sålunda förutsåg kommissionen i ett handlingsprogram redan år 1989 att förordningen skulle kunna komma att utsträckas till att täcka också bl.a. studerande och andra icke förvärvsverksamma är täckta

som av ett lands system för social trygghet. Arbete har därefter pågått med att inordna också dessa grupper under förordningens tillämpningsområde. I februari 1992 överlämnade kommissionen till rådet ett förslag till ändringar i förordningarna 1408/71 och 574/72 EGT 92/C 46/01. Enligt förslaget skall tillämpningsområdet för förordning 1408/71 utvidgas till att avse även studerande enligt särskild definition

en samt alla andra personer som är eller har varit omfattade

av en medlemsstats lagstiftning om social trygghet. I den mån de allmänna

188 Framtidsvägar för EU betráfande.

reglerna om tillämplig lagstiftning inte gäller i fråga i

om en person den kategorin skall han omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. Också socialförsäkringssystem för statliga tjänstemän och därmed likställda personer föreslås bli omfattade av förordningen i princip fullt ut. I anslutning till utvidgningen av tillämpningsområdet föreslås förordning 1408/71 få en ny benämning, nämligen förordningen om tillämpningen av systemen för social trygghet när personer flyttar inom gemenskapen.

Förslaget har behandlats i rådet i olika omgångar och kommissionen har lagt fram förslag om mera begränsade ändringar av personkretsen. Numera har alla som är medborgare i ett medlemsland och försäkrade enligt lagstiftningen i någon medlemsstat rätt till akutsjukvård vid tillfällig vistelse i ett annat land medlemslandet, oavsett om de är förvärvsaktiva eller inte art. 22a. I juni 1997 lade kommissionen fram förslag EGT C 245 om ändring av art. 22a så att även medborgare i länder utanför EU som är försäkrade enligt lagstiftningen i någon av medlemsländerna ges rätt till akut sjukvård vid tillfällig vistelse i ett annat medlemsland. Frågan om utvidgning förordning-

av ens tillämpningsområde fick också ny aktualitet genom EG-domstolens dom i målet 443/93 Vougioukas se avsnitt 3.1.2. Domstolen förklarade där att rådet är skyldigt att enligt art. 51 i Romfördraget anta regler om samordning av social trygghet som gäller även för personer som är statligt anställda och som sådana omfattade av särskilda försäkringssystem.

Kommissionen erinrade i vitboken år 1994 vidare om behovet av att upprätthålla ett ändamålsenligt skydd för människor som byter land när det gäller försäkringssystem som är knutna till arbete och som kompletterar eller ersätter lagstadgat skydd, dvs. skydd för intjänade tjänstepensioner. Arbete med denna fråga pågår fortfarande.

Anpassning av EG-reglerna om ersättning vid arbetslöshet och frågor om förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl behandlades också i vitboken. Kommissionen har i januari 1996 lagt förslag i dessa frågor.

I juni 1997 antog unionens stats- och regeringschefer det s.k. Amsterdam-fördraget. Det farms förhand förslag om att reglerna om beslutanderätt i Romfördraget skulle ändras så att ministerrådet kunde besluta om förändringar rörande fri rörlighet för arbetstagare och social trygghet med kvalificerad majoritet. Så blev emellertid inte fallet och det krävs således fortfarande enhällighet i rådet för sådana förändringar.

Genom Amsterdamfördraget antas en konsoliderad version av Romfördraget, där såväl ändringar som gjordes genom Mastrichtfördraget som helt nya bestämmelser inarbetats. Romfördraget har samtidigt fått ny artikelnurnrering. Amsterdamfördraget träder i kraft

Framtidsvägar för EU beträffande. 189

när samtliga medlemsländers ratifikationsinstrument deponerats hos Italienska republikens regering.

En modernisering av inforrnations- och datautbytet mellan socialförsäkringssystemens organ har ansetts vara av stor vikt för effektiviteten i sarnordningssystemet och för en förbättring av servicen till allmänheten. En utbyggnad av ett nätverk för telekommunikation är därför prioriterad, och planerad till utgången av år 1998.

6.2¶Särskilt om

socialavgifter

Som har nämnts i det föregående avsnittet har unionens medlemsstater i sin överenskommelse om konvergens på trygghetspolitikens område ansett att mångfalden av ersättningssystem kan behållas när det gäller finansiering och organisation. Hur skall finansiera den framtida

man tryggheten så att man samtidigt främjar sysselsättningen kommer dock att bli ett viktigt område för utbyte av erfarenheter, kanske också för en rekommendation.

De stigande socialutgifterna f.n. 1/4 3 av staternas bruttonatio-

- nalprodukt ger också anledning till oro. Kommissionen därför

- avser att noga följa även dithörande problem som medlemsländerna ställs inför när det gäller utgifterna för trygghetssystemen.

För att anpassa socialförsäkringssystemen till förändrade farniljestrukturer kommer vidare att övervägas en rekommendation att

om knyta rättigheter och avgifter till individen och om att grunda dem på faktisk bristande könsmässig jämställdhet i fråga om social trygghet.

I ett meddelande till medlemsländerna i oktober 1995 har kommissionen erinrat om att finansieringssystemen är under övervägande i många länder. Det nämns bl.a. att man i ökande grad överväger att individualisera rättigheter och avgifter.

Kommissionen menar att det i framtiden troligen kommer att bli allt svårare att möta ñnansieringsbehoven med höj ningar av arbetsgivaravgifterna. Samtidigt kommer de anställda i ökande grad att inse att det finns ett samband mellan dagens inkomster och morgondagens förmåner. Finansieringen anses sannolikt bli en allt känsligare politisk fråga i framtiden, och systemen bör enligt kommissionen göras anställningsvänliga.

Kommissionen pekar i meddelandet på att de skilda finansieringssystemen kan medföra problem för personer som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet eller etablering inom unionen. Eftersom det inte finns någon samordning mellan skattelagstiftning och tillämplig lagstiftning om social trygghet vilket redan finns i förordning 1408/71 beträf-

fande avgifter och förmåner sägs det kunna uppstå problem för

gränsarbetare, både anställda och egenföretagare. Somliga får betala

både höga skatter i bosättningslandet och socialförsäkringsavgifter i

sysselsättningslandet, medan andra har förmånen i

att vara en mera harmonisk position. "Finns det utrymme för närmare samordning för att lösa dessa problem" frågar sig kommissionen.

Det kan slutligen tilläggas att det pågår ett förberedande arbete i syfte att ändra i förordning 1408/71 så att det blir möjligt driva in

att

socialförsäkringsavgifter i vilket EU-land somhelst.

Utredningens förslag till... 191

7 till socialför-

Utredningens förslag säkringslag m.m.

7.1¶Förslaget till

ny socialförsäkringslag

Vi överlämnade 1997 vårt huvudbetänkande SOU 1997:72 En lag om socialförsäkringar. I betänkandet föreslås att den svenska socialförsäkringen skall delas i två delar, vilka i princip skall vara oberoende av varandra. Den ena delen skall enligt förslaget innehålla förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra förmåner som är beroende av förvärvsarbete här i landet. Tillhörigheten till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen görs oberoende av bosättning eller medborgarskap här i landet.

Medan den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen skall omfatta bidrag och kostnadsersättningar av olika slag, skall den arbetsbaserade delen av försäkringen omfatta sådana förmänssystem som ersätter inkornstbortfall. Förslaget om den senare delen innebär att personkretsen utvidgas till alla som arbetar i Sverige. Det föreslås att grunderna för det tudelade socialförsäkringssystemet regleras i en ny gemensam rarnlag socialförsäkringslagen.

Av störst intresse när det gäller avgiftsfrågor är den arbetsbaserade delen av försäkringen. Den delen omfattar förmåner som ersätter förlust av arbetsinkomster och det är på sådana inkomster som socialförsäkringsavgifter tas ut.

Det grundläggande anknytningsmomentet till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall enligt förslaget vara förekomsten av arbete i Sverige, dvs. en förutsättning för att en viss person skall kunna få eller tjäna in rätt till en viss förmån är att personen arbetar i Sverige. Med arbete i Sverige skall enligt huvudregeln i den föreslagna socialförsäkringslagen avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Definitionen omfattar arbete som anställd, uppdragstagare eller egenföretagare.

Lagen innehåller en hjälpregel enligt vilken förvärvsarbete vid ett fast driftställe här i landet alltid skall anses som arbete i Sverige. Det innebär att, förutom arbete som rent fysiskt bedrivs i Sverige, även tillfälligt arbete utomlands kan anses som arbete i Sverige om det utförs som ett led i arbete vid ett fast driftställe i Sverige. Det kan

192 Utredningens förslag till...

t.ex. röra sig om arbete under tjänsteresa i utlandet eller arbete

som en egenföretagare tillfälligt bedriver i utlandet under förutsättning

att detta inte kan anses självständigt i förhållande till arbetet vid det fasta driftstället i Sverige.

Förutom arbete som faktiskt utförs i Sverige skall enligt förslaget arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg arbete i Sverige

anses som inklusive vissa fall med s.k. bare-boat charter. Vidare skall arbete som en arbetstagare utför utomlands arbete i Sverige

anses som om denne är utsänd av en arbetsgivare i Sverige under längst ett år. Omvänt föreslås att arbete arbetstagare utför här i landet inte

som en skall anses som arbete i Sverige arbetstagaren är hitsänd

om av en arbetsgivare i utlandet under längst ett år. För statligt anställda skall utsändningsreglerna gälla utan tidsgräns.

Lokalanställda vid utländska ambassader och konsulat här i landet föreslås bli omfattade av hela den arbetsbaserade delen socialför-

av säkringen.

I den föreslagna lagen anges även att utbildning och vissa andra verksamheter skall likställas med förvärvsarbete detta föreskrivs

om i enskilda förmånslagar. Likaså skall vissa sociala förmåner ibland räknas som inkomst av förvärvsarbete. Vad detta innebär är att ersättning som utgår vid utbildning kan grunda försäkring för

m.m. en viss arbetsbaserad förmån, trots att ersättningen inte utgör ersättning för arbete. En förutsättning för detta är att det bestäm-

av melserna i någon enskild förmånslag t.ex. i 11 kap. lagen 1962:381

om allmän försäkring AFL framgår att ersättningen i fråga skall

likställas med inkomst av förvärvsarbete.

7.2¶Förslag till i AFL ändringar

Förslagen i huvudbetänkandet i första hand att reglera i vilka

avser situationer en person skall vara försäkrad för viss förmån. Denna

en reglering återfinns i förslaget till socialförsäkringslag SofL. Ur avgiftssynpunkt är emellertid förslagen till ändringar i 3 kap. och 11 kap. AFL av väl så stort intresse. Eftersom bestämmelserna i lagen 1981:691 om socialavgifter SAL såväl avgiftsskyldighet

om som avgiftsunderlag i stor utsträckning hänvisar till bestämmelserna i AFL om sjukpenninggrundande respektive pensionsgrundande inkomst, får de föreslagna ändringarna omedelbar effekt även på avgiftssidan.

l inledningen av 3 kap. 2 §AFL om sjukpenninggrundande inkomst föreslås i huvudbetänkandet ett tillägg enligt vilket sjukpenninggrundande inkomst skall vara den årliga inkomst i försäkrad

pengar som en kan komma att tills vidare få för eget arbete här z landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst eller på grund.

annan

Utredningens förslag till... 193

Med undantag för vissa bestämmelser som gäller personer som är utsända av en statlig arbetsgivare, föreslås att nuvarande bestämmelse i första stycket andra meningen om arbete i utlandet för utländsk arbetsgivare tas bort. I 3 kap. 2 a §AFL föreslås en mindre ändring som gäller s.k. omvända likställighetsavtal. Eftersom enligt 3 kap. 2 § endast inkomst av arbete här i landet kan vara sjukpenninggrundande, behövs inte längre något särskilt stadgande i 2 a § om att den inkomst som det omvända likställighetsavtalet avser måste utgöra ersättning för arbete i Sverige. Vad som skall avses med arbete i Sverige prövas enligt bestämmelserna i2 kap. 7-9 §§ SofL jfr nya 1 kap. 3 § AFL.

I huvudbetänkandet föreslås ett tillägg i 11 kap. 1 § första stycket AFL enligt vilket rätt till tilläggspension skall grundas på inkomst av förvärvsarbete häri landet. Som nyss nämnts skall vad som avses med arbete i Sverige prövas enligt bestämmelserna i SofL.

Enligt den nuvarande lydelsen av 11 kap. 2 § andra stycket AFL utgör ersättning från en utländsk arbetsgivare inkomst av anställning endast om den försäkrade har sysselsatts här i landet och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket samma lag s.k. omvänt likställighetsavtal eller den försäkrade tjänstgjort som sjöman på svenskt handelsfartyg. Bestämmelsen föreslås ändrad på så sätt att kravet på att den försäkrade skall ha sysselsatts här i landet tas bort redaktionellt jfr ändringen i 3 kap. 2 a §.

Nuvarande bestämmelser i tredje-femte styckena om s.k. ATPförbindelser föreslås utgå. Sådana förbindelser kan i dag medföra skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och rätt att tjäna in tilläggspension i vissa fall inom eller utom landet som inte omfattas av gällande regler.

Även i 1 I kap. 3 § AFL kravet inkomst näringsverk-

tas att av samhet skall avse verksamhet här i landet bort redaktionellt. Rätt till tilläggspension enligt 11 kap. 1 § första stycket grundas redan på inkomst av förvärvsarbete här i landet.

7.3¶Konsekvenser i om

fråga avgiftsuttag

7.3.1 Allmänt

Förslagen i huvudbetänkandet får faktiska effekter dvs. effekter utan

att några ändringar görs i SAL i fråga om avgiftsuttaget främst i tre

avseenden. För det första kommer alla arbetsgivaravgifter att tas ut ersättning för arbete som utförs av lokalanställda och andra befattningshavare utländska beskickningar och konsulat här i landet, om inte arbetet omfattas av socialförsäkrings- immunitet.

194 Utredningens förslag till...

För det andra kommer skyldighet att betala socialavgifter på ersättning för arbete som utförs utomlands att begränsas. Skyldighet att betala egenavgifter kommer att föreligga endast i de fall då arbetet anses utfört i Sverige. När det gäller arbetsgivaravgifter uppkommer inte automatiskt samma begränsning eftersom skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter enligt huvudregeln i SAL inte är kopplad till

förekomsten av inkomst som anges i AFL jfr 1 kap. 2 § och 2 kap. 3 § SAL. Det fimis dock liknande koppling till är

en vem som försäkrad enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring 2 kap.

om 5 § andra stycket SAL. Vidare kommer skyldigheten att betala avgifter vissa inkomster arbete faktiskt utförs i Sverige

av som att försvinna. Det gäller främst arbete utförs i Sverige utsänd

som som av en utländsk arbetsgivare under högst ett år.

För det tredje kommer tilläggspensionsavgifter till följd ATP-

av förbindelser inte längre att tas ut, eftersom möjligheten att teckna sådana förbindelser föreslås försvinna. I del fall då ATP-för-

en bindelse finns kommer avgifter ändå att tas ut till följd att arbetet

av i fråga enligt SofL kommer arbete i Sverige.

att anses som

7.3.2 Berörda bestämmelser i SAL

l det följande nämns nâgra bestämmelser i SAL i dess nuvarande lydelse som ett eller annat sätt påverkas av förslagen i huvudbetänkandet.

lkap.2§

Enligt andra meningen iförsta stycket skall egenavgifter betalas den

av som är försäkrad enligt AFL och har inkomster annat

som av förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 § eller 11 kap. 3 § AFL.

a Begreppet försäkrad enligt AFL kommer inte att finnas kvar och måste således tas bort eller ersättas något annat. Kretsen avgiftsskyl-

av av diga kommer till följd av de föreslagna ändringarna i 3 kap. och ll kap. AFL att förändras se avsnitt 7.2.

2 kap. 1 §

I andra stycket sägs att vissa arbetsgivare skall betala endast tilläggspensionsavgift på ersättning som i bl.a. 11 kap. 2 § femte

avses stycket AFL ATP-förbindelsefall. I huvudbetänkandet föreslås att den bestämmelsen i AFL skall upphävas.

Utredningens förslag till... 195

2kap.2§

Arbetsgivaravgifterna för sjömän kan behöva ses över eftersom sjömän på svenska fartyg föreslås bli omfattade hela den arbetsbaserade

delen av socialförsäkringen.

2 kap. 4 §

Undantaget i första stycket 4 ersättning till utomlands bosatta

av artister m.fl. från arbetsgivarnas avgiftsunderlag måste

numera ifrågasättas.

Enligt första stycket p. 8 skall vid bestämmande underlag för

av arbetsgivaravgifter undantag göras för ersättning för arbete har

som utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket AFL lönetillägg eller därmed jämställda förmåner som utgår på grund av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i arbetslandet. Denna bestämmelse får mot bakgrund av förslagen i huvudbetänkandet något annorlunda

ges en tolkning än tidigare.

2 kap. 5§

Tolkningen av första stycket andra meningen enligt vilken det skall bortses från ersättningar för arbete utom riket till varken

personer som är svenska medborgare eller bosatta i Sverige blir oklar, bl.a. på det sättet att det är osäkert vad som skall avses med arbete utom riket. Skall den lokutionen tolkas enligt SofL eller på något annat sätt

Genom förslagen i huvudbetänkandet kommer lokalanställda m.fl. vid utländska beskickningar och konsulat här i landet att, till skillnad mot vad som f.n. är fallet, vara försäkrade enligt lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring. En följd av detta blir att avgifter enligt 2 kap. 5 § andra stycket andra avgifter än tilläggspensionsavgift skall tas ut även på ersättning som utförs av denna personkategori. I andra meningen samma stycke anges att man i fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall bortse från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket. Tolkningen av den meningen blir oklar, bl.a. på det sättet att det är osäkert vad som skall avses med arbete utom riket.

196 Utredningens förslag till...

3 kap. 1§

I paragrafen hänvisas till 1 kap. 2 Som påpekats kommer

ovan kretsen av avgiftsskyldiga att ändras något.

3 kap. 3 §

I andra stycket talas om inskrivning hos försäkringskassa. I huvudbetänkandet föreslås att företeelsen inskrivning hos försäkringskassa i dess nuvarande form och även som begrepp skall försvinna.

- -

3 kap. 4§

I paragrafen anges vilka typer av inkomster som skall läggas till grund för beräkningen av de olika egenavgifterna. Genom att det hänvisas till 3 kap. 2 och 2 a §§ samt ll kap. 3 § AFL vilka enligt förslagen i

huvudbetänkandet skall ändras kommer avgiftsunderlaget att ändras

se ovan.

7.4¶Remissutfallet och slutsatser därav

Vårt huvudbetänkande har remissbehandlats. Utfallet har enligt vår bedömning varit i huvudsak positivt, även om många synpunkter framförts i fråga om enskildheter i förslagen.

Tanken på att dela upp socialförsäkringen i en arbetsbaserad del och en bosättningsbaserad del har med något undantag inte mött några invändningar, men vunnit många anslutande kommentarer. Det innebär således att remissinstanserna tycks dela vår uppfattning i fråga

att man om sådana försäkringssystem som ersätter bortfall arbetsinkomster

av inte längre skall ha kvar något krav på medborgarskap eller bosättning i Sverige utan att det grundläggande anknytningsmomentet till den delen av försäkringen bör vara förekomsten arbete i Sverige.

De flesta remissinstanserna finner liksom vi ett värde i att gemensamma bestämmelser för de olika försäkringarna samlas i

en gemensam lag socialförsäkringslagen. Behovet av en sådan lag har dock ifrågasätts av tre av fem hörda domstolar, nämligen kammarrätten i Stockholm samt länsrätterna i Stockholms län och Skåne län. Två av dessa remissinstanser förordar istället att de gemensamma reglerna

om bl.a. bosättning och arbete i Sverige upprepas i varje enskild förmånslag, och en instans förordar AFL som bas.

Utredningens förslag till... 197

Det väsentliga i nuvarande sammanhang är att enighet synes råda om att tillhörigheten till de förmånssystem som ersätter bortfall av arbetsinkomster dvs. inkomster vilka socialförsäkringsavgifter tas

ut bör grundas enbart förekomsten av förvärvsarbete i Sverige.

- Det är således möjligt att i detta betänkande bygga vidare på de tankar om en renodlat arbetsbaserad del av socialförsäkringen som legat till grund för förslagen i huvudbetänkandet. Detta gäller oberoende av om försäkringsreglerna finns i en gemensam lag eller i flera olika lagar.

Problem vid uttag 199

av...

8¶Problem vid av socialförsäk-

uttag i internationella förhål-

ringsavgifter

landen

8.1¶Inledning

I detta kapitel görs först avsnitt 8.2 ett försök till kartläggning av alla de situationer då en person enligt förordning EEG nr 1408/71 skall vara omfattad av svensk lagstiftning skall vara försäkrad här. I dessa situationer är Sverige ensamt behörig att ta ut socialavgifter m.m. på arbetstagarens eller egenföretagarens samtliga förvärvsinkomster undantag för art. 14e; se vidare under avsnitt 8.2.1. I avsnitt 8.3 redogörs något för bestämmelser om tillämplig lagstiftning lagvalsregler i olika konventioner som Sverige ingått. Dessa bestämmelser är styrande för i vilket land socialförsåkringsavgifter får tas ut.

Syftet med kartläggningen är att utröna i vilka fall det på grund av ofullkomligheter i svensk nationell lagstiftning eller av amian orsak i dag inte kan ske något avgiftsuttag i Sverige trots att förordning 1408/71 eller en konvention ger rätt till det. I avsnitt 8.4 lämnas en

redovisning av sådana författningsmässiga och praktiska problem.

Om en arbetstagare eller egenföretagare enligt reglerna i förordning 1408/71 skall vara omfattad av lagstiftningen i ett annat medlemsland än Sverige får uttag av sådana socialförsäkringsavgifter som omfattas av förordningen inte ske i Sverige. I avsnitt 8.5 nämns några situationer då detta felaktigt skulle kunna ske om endast svensk nationell lagstiftning skulle tillämpas. Motsvarande skulle kunna ske även vid tillämpningen av en konvention.

200 Problem vid uttag av...

8.2¶Några praktiska exempel på försäkring i Sverige enligt förordning EEG nr 1408/71

8.2. 1 Allmänt

I de två följande avsnitten görs en uppställning olika tänkbara

av situationer då en arbetstagare eller egenföretagare enligt lagvalsreglerna i förordning 1408/71 skall omfattas svensk lagstiftning. Avsnitt

av 8.2.2 avser fall då den förvärvsaktive är bosatt i Sverige och avsnitt 8.2.3 fall då han eller hon är bosatt i ett annat medlemsland. Med medlemsland avses även länder inom EES inte är medlemmar i

som EU.

Det bör här påpekas att två eller flera medlemsländer enligt art. 17 i förordning 1408/71 kan komma överens undantag från lag-

om valsreglerna i art. 13-16 till förmån för vissa eller vissa

grupper personer. Som framgått av avsnitt 3.1.2 sker detta i praktiken främst genom att utsändningstider förlängs utöver de 12+ 12 månader

som armars medges.

Med arbete avses i uppställningen både arbete anställd och

som verksamhet som egenföretagare om inget annat sägs. Med arbete i Sverige respektive arbete i annat medlemsland inget annat

avses - om sägs anställning i arbetslandet lokalanställning eller verksamhet

- som egenföretagare i det land där egenföretagaren normalt är verksam.

Med utsändning avses både fall då en arbetsgivare sänder ut

en anställd till ett annat medlemsland för att där utföra arbete för arbetsgivarens räkning och fall då en egenföretagare normalt är

som verksam i ett medlemsland tillfälligt bedriver verksamhet i ett annat sådant land egenföretagaren s.a.s sänder ut sig själv. Om utsändningstiden gått till ända eller om kraven för att den förvärvsaktive skall anses som utsänd annars inte är uppfyllda, behandlas denne inte längre som utsänd utan enligt huvudregeln som anställd eller egenföretagare i sysselsättningslandet se fall l och 15 nedan.

Det bör hållas i minnet att det enligt förordning 1408/71

som huvudregel är utan betydelse var arbetsgivaren är bosatt eller har sitt säte när försäkringstillhörigheten skall bestämmas. Exempelvis skall den som varaktigt arbetar som anställd i Sverige omfattad

vara av svensk lagstiftning oberoende av om hans arbetsgivare är svensk eller utländsk. Sverige har således rätt att ta ut avgifter den försäkrades inkomster i båda fallen.

Med bosättning avses bosättning i Sverige. Detta kan i vissa fall få betydelse vid bestämmandet av försäkringstillhörighet och därmed rätt att ta ut avgifter, exempelvis i fall då samtidigt arbetar i

en person flera länder. Är väl försäkringstillhörigheten bestämd, har det EG-

Problem vid uttag 201

av...

rättsliga bosättningsbegreppet emellertid inte någon ytterligare betydelse när det gäller avgiftsuttaget utan endast i fråga om möjligheten att enligt förordning 1408/71 erhålla vissa typer förmåner,

av t.ex. vårdförmåner vid sjukdom.

Uppställningen i de följ ande avsnitten omfattar inte undantagsregeln i art. 14c.b, vilken beskrivits i avsnitt 3.1.2 Som nämnts där kan den som samtidigt är anställd i ett eller flera medlemsländer och egenföretagare i ett eller flera andra medlemsländer i vissa fall vara omfattad av lagstiftningen i två länder samtidigt. Regeln utgör således ett undantag från principen om endast en tillämplig lagstiftning.

8.2.2¶Vid bosättning i Sverige

Anställda och egenföretagare

Besättning + arbete enbart i Sverige ej utsända och andra medlemsländers statsanställda. Art. 13.2 a-b,

2. Bosättning + arbete i Sverige och ytterligare medlemsland för en eller flera arbetsgivare eller i ett eller flera egna företag samtidigt. Art. 14.2 b i; 14.2 a ii; 14a.2; 14c.a.

3. Bosättning + anställning hos svenskt internationellt transportföretag för arbete i andra medlemsländer, förutsatt att det inte gäller arbete vid filial eller fast representation i något av dessa länder. Art. 14.2 a; 14.2 a i.

4. Bosättning + anställning hos flera arbetsgivare med säte i olika medlemsländer för arbete utanför Sverige. Art. 14.2 b i.

5. Bosättning + anställning hos en svensk arbetsgivare säte här för arbete enbart i andra medlemsländer typ handelsresande, dvs. inte utsänd. Art. 14.2 b ii.

Utsända

Bosättning + arbete i annat medlemsland som utsänd upp till 12 månader med möjlighet till förlängning ytterligare 12 månader eller i vissa fall ännu längre. Art. 14.1; 14a.1; 17.

202 Problem vid uttag av...

Sjömän

7. Besättning + arbete som sjöman på svenskt fartyg ej utsändning för att arbeta svenskt fartyg. Art. 13.2

Besättning + arbete på annat medlemslands fartyg från

sem Sverige utsänd sjöman upp till 12 månader med möjlighet till förlängning ytterligare 12 månader eller i vissa fall ännu längre. Art. 14b.1-2; 17.

9. Besättning + arbete sem sjöman på annat medlemslands fartyg

men med lön från svensk arbetsgivare. Art. l4b.4.

Särskilda fall

10. Besättning + arbete i grannland för svensk arbetsgivare eller

som

egenföretagare med säte här under förutsättning att arbetsgivarens eller

egenföretagarens verksamhet rent fysiskt sträcker sig över den gemensamma landgränsen. Art. 14.3; 14a.3.

11. Besättning + tillfälligt arbete på annat medlemslands fartyg på svenskt territorialvatten eller i svensk hamn, förutsatt att den anställde eller egenföretagaren inte tillhör besättningen. Art. 14b.3.

12. Besättning + arbete vid annat medlemslands beskickning här eller som privattj änare hes beskickningspersenalen, förutsatt att tillhörighet till det andra landets försäkring inte valts. Art. 16.1-2.

13. Besättning + arbete vid svensk beskickning i annat land eller

som

privattjänare hes beskickningspersonalen där, i fall då den berörde är svensk medborgare och tillhörighet till svensk försäkring valts.

Art. 16.2

14. Besättning + arbete som EG:s hjälppersenal i fall dä tillhörighet till svensk försäkring valts. Art. 16.3.

8.2.3 Vid besättning i annat EU-land

Anställda och egenföretagare

15. Arbete enbart i Sverige ej utsända och andra medlemsländers statsanställda. Art. 13.2 a-b, d.

Problem vid 203

uttag av...

16. Arbete i annat land som anställd av svenska staten. Art. 13.2

17. Anställning hos en svensk arbetsgivare säte här för arbete i andra medlemsländer än bosättningslandet och Sverige typ handelsresande, dvs. inte utsänd. Art. 14.2 b ii.

18. Arbete som anställd hos svenskt internationellt transportföretag för arbete i andra medlemsländer, förutsatt att det inte gäller arbete vid filial eller fast representation i något dessa länder eller arbete

av som huvudsakligen utförs i bosättningslandet. Art. 14.2 14.2 i.

a; a

19. Arbete som egenföretagare i flera medlemsländer i fall då verksamheten huvudsakligen bedrivs i Sverige och inte alls i bosättningslandet. Art. 14a.2.

Utsända

20. Arbete i annat medlemsland utsänd från Sverige upp till

som 12 månader med möjlighet till förlängning ytterligare 12 månader eller ivissa fall ännu längre. Art. 14.1; 14a.1; 17.

Sjömän

21. Arbete som sjöman svenskt fartyg ej utsändning för att arbeta på svenskt fartyg. Art. 13.2 c.

22. Arbete på annat medlemslands fartyg som från Sverige utsänd sjöman upp till 12 månader med möjlighet till förlängning ytterligare 12 månader eller i vissa fall ännu längre. Art. 14b.1-2; 17.

Särskilda fall

23. Arbete i grannland för svensk arbetsgivare eller egenföretaga-

som re med säte i Sverige, under förutsättning att arbetsgivarens eller egenföretagarens verksamhet rent fysiskt sträcker sig över Sveriges och det andra landets gemensamma landgräns. Art. 14.3; 14a.3.

24. Arbete tillfälligt på annat medlemslands fartyg på svenskt territorialvatten eller i svensk hamn, förutsatt att den anställde eller egenföretagaren inte tillhör besättningen. Art. 14b.3.

204 Problem vid uttag av...

25. Arbete vid svensk beskickning i annat medlemsland eller som privattjänare hos beskickningspersonalen där, i fall då den berörde är svensk medborgare och tillhörighet till svensk försäkring valts. Art. 16.2.

26. Arbete som EG:s hjälppersonal i fall då tillhörighet till svensk försäkring valts. Art. 16.3.

8.3 i konventioner

Försäkring Sverige enligt om

social trygghet

En viktig del av de konventioner social trygghet Sverige

om som ingått med andra länder är bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Enligt de flesta av dessa konventioner omfattas de vilka

personer konventionerna är tillämpliga av lagstiftningen i det land där de är sysselsatta. Detta gäller enligt en del konventioner även om personerna är bosatta i det andra avtalsslutande landet. Således gäller som huvudregel att den som flyttar mellan Sverige och ett konventionsland för att arbeta i det nya landet blir omfattad av sysselsättningslandets försäkring. När det gäller arbetsskadeförsäkringen är svensk lagstiftning i princip alltid tillämplig på arbetstagare som sysselsätts i Sverige, även om de inte är bosatta här eller omfattas någon

av konvention.

I samtliga konventioner finns regler om utsända, som till en del modifierar principen om tillämpning av sysselsättningslandets lagstiftning. Reglerna om utsända innebär att en arbetstagare som sysselsätts i en fördragsslutande stat och som sänds ut av sin arbetsgivare för att utföra arbete för arbetsgivarens räkning i en annan fördragsslutande stat skall omfattas av det utsändande landets lagstiftning även under tjänstgöringen i det andra landet. Enligt vissa konventioner gäller detta endast om utsändningstiden inte överstiger viss angiven längd, medan enligt andra konventioner utsändningsreglerna alltid gäller under viss period. Utsändningsperioden är i de flesta konventioner begränsad till 24 månader. Det förekommer dock variationer från 12 månader och upp till 60 månader.

Särskilda bestämmelser om tillämplig lagstiftning gäller enligt konventionerna för sjömän och för resande personal. De förstnämnda omfattas i regel av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. För resande personal vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer, som arbetar i flera avtalsslutande länder, gäller vanligen lagstiftningen i det avtalsslutande land där företaget har sitt säte.

Problem vid uttag av... 205

Härutöver finns i samtliga konventioner en undantagsregel som kan tillämpas för särskild reglering av försäkringstillhörigheten för enskilda personer eller grupper av personer. Det finns således möjlighet för regeringen eller Riksförsäkringsverket att genom ett särskilt beslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i konvention. De beslut om undantag som har förekommit har en huvudsakligen gällt s.k. utsändningsfall och avsett förlängning av en pågående utsändningstid eller avsett att åstadkomma att en viss person blivit att betrakta som utsänd, trots att förutsättningarna härför enligt konventionen inte varit uppfyllda.

8.4 och praktiska Författningsmässiga problem med uttag av avgifter

8.4.1¶Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter

Om arbetet utförs i Sverige eller på svenskt fartyg och det inte är fråga om begränsad utsändning hit skall enligt nu gällande rätt arbetsgivaravgifter regelmässigt erläggas här undantag för omvänt likställighetsavtal och artister m.fl som beskattas enligt lagen l991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI samt för anställda vid utländska beskickningar i Sverige. Det spelar ingen roll om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Det spelar heller ingen roll i vilket land arbetstagaren är medborgare eller var han är bosatt. Som framgått av avsnitt 7.1 blir en omedelbar konsekvens av värt förslag till socialförsäkringslag SofL att arbetsgivaravgifter skall betalas på lön som utges till anställda utländska beskickningar och konsulat här i landet om inte arbetet omfattas av immunitet. Om arbetet utförs i annat land eller på annat lands fartyg och det är fråga om utsändning från arbetsgivare i Sverige under i allmänhet längst ett år för statligt anställda finns ingen tidsgräns skall arbetsgivaravgifter också erläggas fullt ut. När det gäller utlandsarbete som anställd av arbetsgivare svensk eller utländsk i utlandet eller utsändningstiden gått till ända, finns - om enligt nu gällande rätt en rad begränsningar när det gäller möjligheterna att ta ut arbetsgivaravgifter. Lagstiftningen, främst 2 kap. 5 § lagen 1981:691 om socialavgifter SAL, är bitvis svårtillgänglig och innehåller hänvisningar till såväl lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL som lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF. Såväl arbetstagarens medborgarskap som bosättning har betydelse för möjligheterna till uttag av avgifter. Reglerna är dessutom

206 Problem vid uttag av...

olika när det gäller ATP-avgift respektive övriga avgifter jfr avsnitt 7.3.

Enligt S0fL är huvudprincipen att endast arbete i Sverige skall grunda försäkring, och arbetsgivaravgifter skall då inte heller betalas på ersättning för arbete utomlands. Om det i EG-rätten förordning 1408/71 eller i en konvention att arbetstagaren skall

anges vara omfattad av svensk lagstiftning trots arbetet utförs i land

att annat grundar det arbetet emellertid ändå försäkring i Sverige. Arbetsgivaravgifter bör dä också tas ut arbetet utfördes i Sverige. Vi

som om kommer att i detta betänkande avsnitt 9.4 kap. 12 och 16 lämna

samt förslag till lagstiftning som gör detta möjligt.

8.4.2¶Socialavgifter i form egenavgifter

Som framgått tidigare gäller enligt 1 kap. 2 § andra stycket SAL

att egenavgifter skall betalas av personer är försäkrade enligt AFL

som och samtidigt har inkomster av annat förvärvsarbete i

som anges 3 kap. 2 och 2 a §§ eller i 11 kap. 3 § AFL. I 3 kap. 3 § andra stycket SAL anges bl.a. att andra avgifter än tilläggspensionsavgift inte skall betalas av den som vid utgången inkomståret inte

av var inskriven hos allmän försäkringskassa.

Personer som enligt förordning 1408/71 skall omfattas svensk

av lagstiftning är att anse som försäkrade enligt AFL. Detta villkor i SAL mäste därför uppfyllt i alla nämnda fall, oberoende

anses av om personerna är medborgare i Sverige eller i annat medlemsland och oavsett bosättningsland. Eftersom svensk lagstiftning omfattade

av personer också skall skrivas in hos försäkringskassa enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1985:16, hindrar inte bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket SAL att uttag sker även andra avgifter

än ATP-avgifter.

De eventuella problem ñmis med uttag avgifter på

som nu av ersättningar till personer som inte är försäkrade enligt AFL eller inskrivna hos försäkringskassa kommer att försvinna med S0fL

avsnitt 7.3.2. I övrigt gäller att några särskilda problem med

uttag av egenavgifter inte finns varken enligt gällande lagstiftning eller

- nu med tillämpning av S0fL så länge den ersättning avgifter skall

- som tas ut på är ersättning för näringsverksamheti Sverige och den får

som ersättningen är skattskyldig för ersättningen enligt kommunalskattelagen J928:370, IQ.

När det gäller ersättning för näringsverksamhet utomlands finns

liksom är fallet beträffande arbetsgivaravgifter flera begränsningar

i möjligheterna att ta ut egenavgifter och inte heller här är lagstiftningens struktur alldeles enkel. Förutom de nämnda kraven på

ovan

Problem vid uttag av... 207

försäkring enligt AFL och inskrivning hos försäkringskassa ligger en väsentlig begränsning i den omständigheten att egenavgifter bara skall tas ut på sådana inkomster som skall taxeras till statlig inkomstskatt, dvs. den enskilde måste vara skattskyldig enligt KL för att avgifter skall kunna tas ut. Dessutom skall avgifter bara tas ut på sådana inkomster som är pensionsgrundande eller sjukpenninggrundande enligt AFL. Enligt SofL skall endast arbete även arbete som egenföretagare i Sverige grunda tillhörighet till socialförsäkringen. Näringsverksamhet utomlands ger således enligt huvudprincipen ingen rätt till socialförsäkringsfönnåner i Sverige och egenavgifter skall därför inte heller tas ut ersättning för sådan verksamhet. Om det i EG-rätten förordning 1408/71 eller i en konvention anges att egenföretagaren skall vara omfattad av svensk lagstiftning trots att arbetet utförs i annat land grundar det arbetet emellertid ändå försäkring i Sverige. Egenavgifter bör då också tas ut som om arbetet utfördes i Sverige, oavsett om egenföretagaren är skattskyldig för ersättningen i Sverige eller inte. Vi kommer att i detta betänkande avsnitt 9.4 samt kap. 12 och 16 lämna förslag till lagstiftning som gör detta möjligt.

8.4.3¶Allmän pensionsavgift

För att skyldighet att erlägga allmän pensionsavgift på en viss inkomst skall föreligga fordras enligt lagen därom dels att inkomsten är att anse som inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 § respektive 3 § AFL är avgiftsgrundande, dels att den som uppbär inkomsten är skattskyldig för den enligt KL. Det förra villkoret innebär bl.a. att inkomst av självständig näringsverksamhet utanför Sverige aldrig kan grunda skyldighet att betala allmän pensionsavgift. Det senare villkoret innebär att personer som inte är skattskyldiga i Sverige för den aktuella inkomsten eller som betalar skatt enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI f.n. inte skall betala allmän pensionsavgift. Detta gäller bl.a. gränsgångare, som arbetar i Sverige men är bosatta i annat nordiskt land andra i Sverige permanent anställda som inte anses bosatta här personer som kommer hit för arbete under kortare tid än sex månader och således inte anses skatterättsligt bosatta här personer som är utsända från Sverige sådan tid att skattskyldighet i Sverige för inkomsten inte föreligger.

208 Problem vid uttag av...

Artister m.fl. som beskattas enligt LSI torde ofta omfattade

vara av annat lands lagstiftning, och då vanligen bosättningslandets, i vart fall om de har sin huvudsakliga verksamhet där. De "hoppar" således i de flesta fall inte mellan de olika ländernas socialförsäkringssystem jfr EG-domstolens dom i mål 8/75 Football Club dAndlau.

8.5¶Risk för

felaktigt uttag av socialförsäkringsavgifter

Om en arbetstagare eller egenföretagare enligt reglerna i förordning 1408/71 skall vara omfattad av lagstiftningen i ett annat medlemsland än Sverige får uttag av sådana avgifter omfattas förordningen

som av inte ske här. Enligt den s.k. lex loci laboris-principen skall den förvärvsaktive som huvudregel omfattad endast i det land där han

vara eller hon är sysselsatt, oavsett bosättningsland. Det innebär

t.ex. att den som arbetar i Danmark är bosatt i Sverige skall

men vara

omfattad av dansk lagstiftning social trygghet under förutsättning

om att personen inte samtidigt arbetar i Sverige. Uttag socialförsäk-

av ringsavgifter får då ske endast i Danmark och inte i Sverige.

Även då arbetet bedrivs i Sverige skall i vissa situationer arbetstagaren eller egenföretagaren enligt reglerna i förordning 1408/71 ändå inte vara omfattad av svensk lagstiftning och således inte betala

socialförsäkringsavgifter här. Det gäller bl.a. vid utsändning hit från

annat medlemsland och i situationer då en arbetstagare bor i ett annat medlemsland och samtidigt med arbetet här har anställning i

en bosättningslandet t.ex. en person bor i Danmark och arbetar

som både i Danmark och Sverige.

Om endast svensk nationell lagstiftning skulle tillämpas

i de nu beskrivna situationerna, skulle i många fall socialförsäkringsavgifter tas ut här. Detta beror till stor del att avgiftsuttaget enligt svensk lagstiftning är kopplat till beskattningen, dvs. den förvärvsaktive

om är skattskyldig för den aktuella inkomsten skall också avgifter

tas ut. En sådan bestämmelse finns t.ex. i lagen allmän pensionsavgift.

om En strikt tillämpning av denna bestämmelse skulle innebära att bl.a. gränsgångare som är bosatta i Sverige arbetar endast i

men som Damnark, Norge eller Finland skulle skyldiga att betala allmän

vara pensionsavgift i Sverige på inkomster i arbetslandet.

Uttag av arbetsgivaravgifter skulle också kunna ske arbetsgiva-

om ren är svensk eller har fast driftställe här, eftersom i princip all inkomst av anställning i Sverige är avgiftsgrundande enligt reglerna i SAL.

SOU 11998167 Problem vid uttag av... 209

Om: uttag av socialförsäkringsavgifter sker i Sverige i något av de angivna fallen, står det i strid med reglerna i förordning 1408/71. Svenslk lagstiftning om social trygghet vilket innefattar skyldighet att betala avgifter skall enligt reglerna i förordningen inte tillämpas. - Förordningen är överordnad och har företräde framför svensk nationell lagstiftning. De deklarationsblanketter som i dag används vid inkomstbeskattningen är så utformade att inkomster som det inte skall tas ut allmän pensionsavgift skall anges i särskilt fält, medan inkomst som skall egenavgifter redovisas i fält. Även det tas ut ett annat om inkomsttagaren inte uppmärksammar det när han deklarerar kan saken ofta upptäckas vid granskningen. Vad gäller arbetsgivaravgifter förekommer det ibland att arbetsgivabetalar avgifter i Sverige, trots att Sverige enligt reglerna i re förordning 1408/71 inte är behörig stat. I vart fall om den behöriga staten också kräver in avgifter av arbetsgivaren kan felet upptäckas och rättas till. Som vi nämnt i avsnitt 3.1.2 skall den behöriga institutionen den institution hos vilken är försäkrad begäran av den en person försäkrade utfärda intyg tillämplig lagstiftning m.m. enligt de om närmare regler som anges i förordning EEG nr 574/72. Riksskatteverket planerar f.n. att lägga ett databaserat register dels på upp intyg utfärdats i andra länder och som givits in i Sverige av som arbetar eller vistas här tillfälligt, dels intyg som personer som utfärdats institutioner i Sverige försäkringskassor, arbetslöshetskasav sor för som sänds ut från Sverige för arbete i ett annat personer medlemsland. Kontrollen över att socialförsäkringsavgifter tas ut i rätt land skulle det sättet kunna förbättras. Det anförda har avsett situationer då förordning 1408/71 är ovan tillämplig. Generellt gäller dock att risk för felaktigt uttag av socialförsäkringsavgifter i Sverige finns även i fall då någon konvention social trygghet gäller och då denna konvention anger att ett om annat lands lagstiftning skall tillämpas.

Allmänna överväganden 211

9 Allmänna

överväganden

9.1¶Inledning

Vi att lagarna socialförsäkringsavgifter socialavgifter anser om och allmän pensionsavgift central betydelse och därför bör är av göras klara och tydliga.

Vi skall enligt våra utredningsdirektiv göra en översyn av de regler gäller för betalning av socialavgifter och allmänna egenavgifter som allmän pensionsavgift. Vi skall beakta de konsekvenser som

numera

följer EG-rätt social trygghet när anställda, egenföretagare eller av om deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Översynen skall

också avgiftsfrågor i förhållande till områden utanför EU och avse EES. Mera allmänt har vi i uppdrag att göra en teknisk översyn av lagen 1981:691 socialavgifter SAL. Översynen skall syfta till om avgiftslagstiftningen blir fristående från lagen 1962:381 om att mer allmän försäkring AFL. Det skall på ett lättillgängligt sätt gå att utläsa är skyldig att betala socialavgifter och för vilka slags vem som ersättningar sådana avgifter skall betalas. Vidare skall vi beakta intresset att underlagen för skatt och avgifter blir så lika som av möjligt. Med åren har socialförsäkringsavgifter, dvs. socialavgifter och allmänna egenavgifter, numera allmän pensionsavgift, kommit att få ökad ekonomisk betydelse såväl för det allmänna som för arbetsgien och de försäkrade inkomsttagarna. Statens årsredovisning för varna budgetåret 1995/96 18 månader visar den totala bruttointäkten att av 1 742 miljarder kr utgjorde intäkter under posten socialavgifter om och allmänna egenavgifter 23,6 procent eller 412 miljarder kr. Som jämförelse kan nämnas att intäkterna inkomstskatten var 673 miljarav der kr, medan egendomsskatten inbringade 24 miljarder kr. Socialförsäkringsavgifterna utgör alltså betydande del av den totala en offentliga budgeten. Det är mot bl.a. denna bakgrund viktigt att avgiftsuttagen kan ske med stöd ett väl fungerande regelverk. I detta ligger att bestämav melserna uttag socialförsäkringsavgifter bör vara klara och om av

212 Allmänna överväganden

tydliga, något som inte alltid är fallet med dagens avgiftslagstiftning. Tvärtom sammanvävs i dag bestämmelser avgiftsskyldighet om och beräkning av avgiftsunderlag på ett sätt i åtskilliga fall försvårar som för tillämparen att avgöra vem som är avgiftsskyldig. Ett syftena av med de förslag som vi lägger fram i detta betänkande är därför att undanröja de oklarheter och otydligheter föreligger. Lagen bör som nu kunna läsas och förstås även företagare och andra enskilda av personer. Den bör lyftas fram och bli föremål för ökad allmän kännedom. Förslagen bör kunna förenkla och effektivisera uppbörden. Med Sveriges inträde i EU och EES har kretsen av personer som omfattas av svensk socialförsäkring kommit att förändras. Detta har

medfört att socialförsäkringsavgifter på grund avgiftslagstiftningens

av koppling med gällande svenska Skatteregler dels inte kan alla tas ut av försäkrade, dels inte får vissa skattskyldiga tas ut av personer. I april 1997 överlämnade vi huvudbetänkandet SOU 1997:72 En lag om socialförsäkringar. Vi lämnade i betänkandet bl.a. förslag till

en socialförsäkringslag SofL, enligt vilken socialförsäkringen med

en viss anpassning till EG-rätten indelas i bosättningsbaserad och en en arbetsbaserad del. Vid översynen avgiftslagstiftningen har vi av beaktat förslagen i huvudbetänkandet, främst förslaget försäkring om på grund av arbete i Sverige. Principerna bakom de förslag vi som nu lägger fram kan dock gälla även med utgångspunkt i nuvarande

lagstiftning, närmast lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring jfr

om l kap. 1 § nämnda lag angående de grundläggande försäkringsvillkoren. I detta kapitel redovisar vi de allmänna överväganden har legat som till grund för översynen avgiftslagstiftningen i strukturellt och av språkligt hänseende avsnitt 9.2 samt för den närmare utformningen av den materiella avgiftslagstiftningen avsnitt 9.3. Vidare redovisar vi allmänna överväganden bakom de problem uppkommer när som olika socialförsäkringsavgifter skall tas ut i internationella förhållanden

avsnitt 9.4.

En mera ingående genomgång de frågor behandlas i av som avsnitten 9.3 och 9.4 presenteras i efterföljande kapitel. Detsamma gäller ett förslag om att det skall införas ett särskilt förfarande för bestämmande m.m. socialavgifter och allmän pensionsavgift av som skall tas ut på inkomster inte är föremål för inkomsttaxering i som Sverige. Frågan allmän löneavgift lagen 1994:1920 skall om samordnas med socialförsäkringsavgifter i internationella fall behandlas också i ett senare kapitel. Som vi har angett i avsnitt 1.3 har det inte varit möjligt fullt att ut beakta lagändringar och lagförslag har lagts fram efter den som 31 december 1997. Detta gäller bl.a. den pågående reformeringen av

Allmänna överväganden 213

ålderspensionssystemet. Våra förslag kan dock genomföras även efter

den reformen.

9.2¶Struktur- och språkfrågor

9.2.1¶Lagstiftningens struktur och disposition

Vi föreslår och fristående socialavgiftslag NSAL för en ny mer såväl nationella internationella förhållanden, ändringar i lagen som allmän pensionsavgift samt bestämmelser om uppbörd i om nya internationella förhållanden.

Vårt uppdrag består två huvuddelar. Den ena är av mer formell av karaktär och innefattar en teknisk översyn av avgiftslagstiftningen. Den andra delen är materiellt slag och innebär att vi skall lämna av

lagförslag gör det möjligt att ta ut de socialförsäkringsavgifter

som Sverige har rätt att ta ut enligt EG-rätten eller internationella avtal som om social trygghet. Uppdraget föranleder vissa överväganden rörande regelverkets struktur. Den nuvarande lagstiftningen är strukturerad så att bestämmelser skyldighet att betala avgifter och om beräkning av om finns i den särskilda lagstiftningen socialförsäk-

avgiftsunderlag om

ringsavgifter SAL, etc. medan förfarandebestämmelser, dvs. regler redovisning och uppbörd finns i skattelagstiftningen och då om m.m., l997:483, SBL. Även det huvudsakligen i skattebetalningslagen om inte direkt nämns i våra direktiv, finns det anledning att fundera på den nuvarande strukturen skall behållas eller om den bör ändras om något sätt. Inte minst den materiella delen av vårt uppdrag väcker

vissa sådana frågor. Ett alternativ är att samla samtliga bestämmelser om avgifter i en lag, dvs. såväl materiella bestämmelser som förfarandegemensam bestämmelser. De i dag gällande bestämmelserna förfarandet för om fastställa och betala avgifter är emellertid omfattande och har efter att nyligen genomförd översyn införts i SBL. Några bärande skäl för en överföra förfarandebestämmelserna från SBL till den materiella att avgiftslagstiftningen finns inte enligt vår mening. Det är däremot rationellt att behålla den ordning varigenom skattemyndigheternas uppbörd skatt och avgifter regleras gemensamt. av alternativ skulle kunna att samla samtliga materiella Ett annat vara bestämmelser, dvs. regler avgiftsskyldighet m.m. i fråga om om socialavgifter och allmän pensionsavgift, i gemensam lag, medan en samtliga förfarandebestämmelser behålls i en annan lag. Det föreligger dock vissa väsentliga skillnader mellan de materiella bestämmelserna

214 Allmänna överväganden

om uttag av socialavgifter respektive allmän pensionsavgift. Bl.a. finns det för allmän pensionsavgift ett för inkomster av tjänst och näringsverksamhet gemensamt beloppstak vid beräkning de inkomster av som skall ligga till grund för uttag avgiften. Något av motsvarande tak finns inte i fråga socialavgifter. Det förefaller därför

om lämpligt att,

liksom i dag, ha skilda lagar för den materiella

regleringen. Den allmänna löneavgiften, ligger utanför som socialförsäkringen, bör

också behandlas separat.

Den reglering som vi föreslår i fråga uttag avgifter i interom av nationella förhållanden innefattar såväl materiella bestämmelser som förfarandebestämmelser. De materiella bestämmelserna blir i väsentliga delar desamma gäller i nationella förhållanden. som I fråga om förfarandet vi emellertid det praktiska anser att av skäl behövs i viss mån särskilda och från nuvarande reglering avvikande bestämmelser

för internationella avgifter. Dessa förfarandebestämmelser skiljer sig från de bestämmelser finns i dag, i SBL, som t.ex. men de låter sig ändå inpassas i de lagar gäller för som uttag av övriga avgifter. Vi föreslår således att samtliga materiella bestämmelser om socialavgifter från arbetsgivare eller företagare samlas i egna en ny socialavgiftslag NSAL. Detta gäller såväl när fråga är om uttag av avgifter i förhållanden där endast intern svensk

rätt är tillämplig som

i fall då hänsyn måste tas till internationella överenskommelser och, inte minst, EG-rätten. När det gäller de materiella reglerna om uttag av allmän pensionsavgift väljer vi att behålla den ordning som finns i dag, dvs. att dessa bestämmelser är samlade i en särskild lag. Slutligen innebär den väg vi har valt särskilda att lagregler föreslås angående det förfarande som är nödvändigt för socialförsäkringsavatt gifter skall kunna tas ut i vissa internationella förhållanden. Dessa regler innehåller ett i väsentliga delar enhetligt förfarande för uttag av såväl socialavgifter i form av egenavgifter allmän pensionsavgift. som De närmare övervägandena rörande förfarandet redovisas i kapitel 16.

En ledande princip vid översyn den av materiella avgiftslagstiftningen bör vara att varje enskild lag i möjligaste mån skall

bära upp sig själv. Vår strävan är därför undvika

att hänvisningar till

annan lagstiftning. Detta är emellertid inte lämpligt eller möjligt ens att genomföra fullt ut. Således måste hänvisningar användas i

bestämmelser av mindre betydelse främst i det avseendet att de inte ofta tillämpas. Annan lagteknik skulle onödigt belasta lagen med stor textmassa i säregna frågor. Hänvisningar bör även förekomma fall i då olika lagar armars skulle innehålla omfattande identiska bestämmelser. I dessa fall kan det olämpligt senare rent av vara att skriva in varje enskild bestämmelse i två lagar, eftersom det kan innebära dels

ett stort merarbete vid eventuella framtida ändringar i lagarna, dels en risk för olika tolkningar skilda myndigheter. av

Allmänna överväganden 215

9.2.2¶Språkliga frågor

Vi föreslår flera förenklingar och förtydliganden av bestämmelserför att de skall bli lättare att läsa och förstå. na

När det gäller den språkliga utformningen av våra lagförslag gör vi följande bedönmingar.

De ofta komplicerade bestämmelserna i avgiftslagstiftningen måste

göras så lättlästa som möjligt. Detta innebär att det är påkallat att använda ett modernt och så enkelt språkbruk som innehållet och ämnesområdet tillåter. Det bör även vara en strävan att undvika långa och svårgenomträngliga paragrafer, stycken och meningar. I de fall långa meningar, exempelvis vid uppräkning, år nödvändiga eller lämpliga bör använda punktuppställning. Punkterna bör numreras man det kan finnas behov att hänvisa till dem. Annars räcker det att om av markera dem med tankstreck. I de fall lagarna är omfattande, är det lämpligt att använda sig av kapitelindelning, mellanrubriker och paragrafrubriker. Därvid avgränsas de olika frågorna i respektive lag på ett logiskt sätt. Förhoppningen är att lagstiftningen därigenom skall bli översiktlig och att det även för allmänheten skall vara enkelt att hitta de bestämmelser eftersöks. Kapitelindelning underlättar även vid framtida som förändringar av lagen i form av tillägg av ytterligare paragrafer. I alla hänvisningar till andra lagar bör genom lämpliga nyckelord antydas vad hänvisningen handlar så att läsaren lätt kan bedöma om, han behöver studera den lagtext till vilken hänvisning görs. om Eftersom avgiftsbestämmelserna skall vara tillämpliga såväl män kvinnor är det naturligt att utforma bestämmelserna på ett som könsneutralt sätt. Det finns därför inte någon saklig anledning att uttrycka sig i maskulinum eller femininum. I vissa fall framstår det emellertid onödigt att tynga texten med helt könsneutrala som formuleringar som den personen i stället för denne eller han samt den

avgiftsskyldiga i stället för den avgiftsskyldige. Ett alternativ

personen är då att genomgående använda sig könsneutrala uttryck som han av eller hon, honom eller henne Även detta är dock ibland ett osv. otympligt sätt att uttrycka sig på. I de fall enkla könsneutrala formuleringar inte kan användas, bör maskulinum kunna brukas som gemensam beteckning för samtliga fysiska personer. Slutligen bör i allmänhet vad som skall göras istället för vem anges skall göra något, dvs. ett objektperspektiv föredras ofta av oss. som

216 Allmänna överväganden

9.3 En

ny socialavgiftslag

9.3.1 Grundläggande villkor för uttag

av socialavgifter

Vi anser att socialförsäkringsavgifter bör på ersättning för tas ut arbete som till sin natur är skattepliktig och till som utges personer som omfattas av svensk arbetsbaserad socialförsäkring. Det bör gälla även om inkomsten inte taxeras här i landet.

Den i dag gällande huvudprincipen för socialavgifter uttag av är att alla skattepliktiga förvärvsinkomster till sin natur är förmånsgrunsom dande, dvs. kan ligga till grund för beräkning bl.a. pensionsgrunav dande och sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL, skall vara föremål för uttag avgifter. Flera skäl talar för

av att en koppling mellan försäkringstillhörighet och uttag socialavgifter bör finnas

av även i en ny socialavgiftslag. Som exempel kan nämnas de att av riksdagen antagna riktlinjerna för reformeringen ålderspensionsav systemet prop. 1993/94:250, bet. 1993/94 SfU24, rskr. 1993/942284 förutsätter en sådan koppling såvitt pensionerna. Vidare torde avser en förväntad ökad rörlighet arbetskraft över nationsgränserna innebära av att det blir vanligare att bor och beskattas i land en person ett men omfattas av socialförsäkringsskyddet i ett annat. Enligt gemenskapsrät-

ten är det inte tillåtet att inom EU och EES ta ut avgifter för någon som inte är försäkrad. Det finns således anledning låta försäkatt ringstillhörigheten ytterst vara avgörande för avgifter skall om tas ut. Vi har i huvudbetänkandet föreslagit dels att vissa begemensamma stämmelser för socialförsäkringen skall samlas i socialförsäken ny ringslag, SofL, dels att socialförsäkringssystemet skall indelas i två

huvudgrenar, en bosättningsbaserad och arbetsbaserad del jfr en kapitel 7. De socialavgifter tas ut i dag finansierar främst sådana som förmåner oftast ersättningar för inkomstförluster kan hänföras - - som till den föreslagna arbetsbaserade delen försäkringen. Det framstår av därför som naturligt att ersättning för arbete, medför insom att komsttagaren skall omfattas den arbetsbaserade delen socialförav av säkringen, också skall vara föremål för uttag socialavgifter. Enligt av SofL kommer och arbetar i Sverige omfattas det var en som att av arbetsbaserade socialförsäkringsskyddet, bosättning och oavsett medborgarskap. Överfört till

socialavgiftslagstiftningen innebär det sagda att

nyss den grundläggande principen bör att socialavgifter skall på vara tas ut ersättning som en fysisk får för arbete i Sverige. I enlighet person härmed föreslås också att såväl bestämmandet avgiftsskyldigheten av

sou 1998:67 Allmänna överväganden 217

som beräkningen av avgifterna normalt skall ske med ledning av den försäkrades ersättning för arbete i Sverige. I vissa fall kan emellertid den situationen uppstå att en person på grund av exempelvis EG-rätten kommer att vara berättigad till svenska arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner även för arbete som inte utförs i Sverige, dvs. personen omfattas av den svenska socialförsäkringen grund än enligt SofL. Även i sådana fall bör annan socialavgifter tas ut. Vi återkommer till detta i avsnitt 9.4. En annan grundläggande princip bör liksom i dag vara att avgifter skall betalas ersättningar som till sin natur är skattepliktiga enligt svensk lag. Enligt nuvarande ordning skall den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt läggas till grund för beräkning av den inkomst på vilken socialavgifter i form av egenavgifter skall tas ut. Detta innebär i och för sig inte att avgiftsunderlagen är identiska med beskattningsunderlaget. Däremot innebär det att endast sådana inkomster som ingår i taxeringen till statlig inkomstskatt kan läggas till grund för beräkning egenavgifter. Det taxerade beloppet kan därvid behöva av justeras med iakttagande bestämmelserna om pensionsgrundande av

och sjukpenninggrundande inkomster i AFL.

Som tidigare nämnts skall enligt vår mening den grundläggande principen framdeles vara att socialavgifter skall tas ut all ersättning för arbete medför att inkomsttagaren skall vara försäkrad i som Sverige. Det är därför inte möjligt att låta uttaget av egenavgifter vara helt beroende om den enskilde skall inkomsttaxeras i Sverige. av Flertalet försäkrade taxeras emellertid och av bl.a. administrativa skäl är det därför lämpligt att behålla den nuvarande kopplingen till inkomsttaxeringen. Om egenavgifter generellt skall kunna tas ut på inkomst är förmånsgrundande, behövs därutöver metoder för att som fastställa avgiftsunderlag och avgifter när inkomsten inte taxeras i Sverige. Dessutom behövs betalningsrutiner som fungerar även i sådana fall. För att uttag av egenavgifter skall kunna verkställas även när de avgiftspliktiga inkomsterna inte taxeras i Sverige måste ett särskilt förfarande tillskapas. Detta gäller också beträffande den allmänna pensionsavgiften. Frågor rörande detta förfarande för att ta ut egenavgifter och allmän pensionsavgift behandlar vi i kapitel 16.

218 Allmänna överväganden

9.3.2¶Avgiftsskyldighet

Det bör tydligt anges att en inkomsttagares skattsedel på preliminär skatt normalt är avgörande för socialavgifter skall betalas

om i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.

Enligt SAL gäller att arbetsgivaravgifter skall betalas arbetsgivare.

av En av orsakerna till att lagen med tiden har blivit svårtillgänglig är att det inte klart definieras vem som är arbetsgivare. Detta framgår delvis endast indirekt genom bestämmelser i AFL hur vissa inkomster

om skall klassificeras. I princip är enligt SAL den arbetsgivare

som utger ersättning vilken enligt AFL inkomst anställning.

anses som av Därigenom kan även den som utger ersättning utanför ett anställningsförhållande t.ex. i ett uppdragsförhållande arbetsgivare enligt

vara SAL.

Egenavgifter skall enligt SAL betalas den har viss inkomst

av som av annat förvärvsarbete än anställning enligt AFL. Detta innebär

att det främst är egenföretagare berörs, även vissa anställda kan

som men på grund av bl.a. bestämmelserna i AFL komma att få betala

egenavgifter. Det finns alltså lagteknisk bindning mellan SAL och AFL,

som gör avgiftslagstiftningen svårgenomtränglig.

Den rent faktiska huvudregeln i AFL, vilken emellertid framgår endast indirekt av lagtexten, är att ersättning för arbete till

som utges någon som har en F-skattsedel skall utgöra inkomst för-

anses av annat värvsarbete. Den som tar emot ersättningen skall därvid enligt bestämmelser i SAL normalt betala egenavgifter. Detta innebär i sin tur att den som utger ersättning för arbete till har

en person som en A-skattsedel eller som saknar skattsedel nonnalt skall betala arbetsgivaravgifter, eftersom sådan ersättning regel utgör inkomst

som av anställning enligt AFL.

I skattebetalningslagen 1997:483, SBL är huvudregeln på motsvarande sätt att preliminär skatt skall betalas den utger

av som ersättning för arbete om mottagaren är har A-

en person som en skattsedel eller saknar skattsedel, själv

som men av mottagaren om han har en F-skattsedel. Det finns alltså i dag indirekt koppling

en mellan avgiftsskyldigheten och skyldigheten att betala preliminär skatt.

Denna koppling bör enligt vår mening framgå tydligare i socialav-

giftslagstiftningen. Det bör nämligen direkt socialavgiftslag gå

av en att utläsa i vilka fall socialavgifter skall betalas och det skall ske

om i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter, pâ motsvarande sätt som gäller för betalning av preliminär skatt enligt SBL. Det avgörande för om socialavgifter alls skall betalas skall enligt vårt förslag

vara att en person får skattepliktig ersättning för arbete i Sverige. Valet

Allmänna överväganden 219

vilket slags avgifter, arbetsgivaravgifter eller egenavgifter, skall

som betalas skall normalt göras utifrån inkomsttagarens skattsedel på preliminär skatt.

Vi återkommer i kapitel 10 till utformningen reglerna

av om avgiftsskyldigheten.

9.3.3¶Avgiftsunderlag

Vi anser att dagens koppling mellan avgiftsskyldighet och

av-

giftsunderlag bör behållas. För socialavgifter i form

av egenavgifter föreslår vi ett gemensamt underlag för samtliga delavgifter.

Enligt SAL gäller som huvudregel att underlaget för beräkning

av arbetsgivaravgifter utgörs av summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete m.m. För uttag av egenavgifter finns två underlag, ett för pensionsanknutna avgifter och ett för övriga avgifter. Grunderna för beräkning av dessa båda underlag är inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 11 kap. AFL pensionsgrundande inkomst respektive 3 kap. AFL sjukpenninggrundande inkomst.

I SAL finns en koppling mellan avgiftsskyldighet och

avgiftsunderlag, såtillvida att, om utbetalning av viss ersättning föranleder att avgiftsskyldighet uppstår, så skall denna ersättning normalt ingå i avgiftsunderlaget. Såväl bestämmelserna om avgiftsskyldighet som bestämmelserna om avgiftsunderlag är emellertid mycket invecklade, inte minst grund av de frekventa hänvisningarna till AFL, vilket ger upphov till tillärnpningsproblem.

Vissa grundläggande principer som i dag gäller enligt SAL bör emellertid gälla även fortsättningsvis, eftersom anledning till annat inte har framkommit. Till grund för beräkning av socialavgifterna bör därför läggas ersättning för arbete som mottagaren rätt till

ger arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner enligt SofL, dvs. ersättning för arbete i Sverige jfr avsnitt 9.3.1. Avgiftsunderlagen kommer därmed i princip att utgöras av sådan ersättning för arbete som medfört att skyldighet att betala socialavgifter har uppkommit.

För samtliga arbetsgivaravgifter finns det i dag ett gemensamt underlag, medan det som tidigare nämnts måste bestämmas två olika underlag för beräkning av egenavgifterna. Anledningen till detta är att begreppen inkomst av annat förvärvsarbete inte har samma innebörd i 3 kap. som i 11 kap. AFL. Skillnaderna mellan inkomstbegreppen är emellertid numera av så liten praktisk betydelse att det knappast motiverar de tillämpningssvårigheter som följer av att två formellt

220 Allmänna överväganden

olika underlag måste bestämmas. Vi föreslår därför att det skall finnas ett gemensamt underlag även för samtliga egenavgifter.

Vi återkommer till utformningen bestämmelserna

av om avgiftsunderlagen i kapitel ll.

9.4 i

Socialförsäkringsavgifter internationella

förhållanden

Vi anser att det behövs uttryckliga och tydliga bestämmelser

socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden, såväl inom

EU och EES som vid bilaterala överenskommelser social

trygghet.

Sveriges anslutning till EES och medlemskap i EU samt den

senare alltmer långtgående internationaliseringen i allmänhet innebär det

att har uppstått frågor om hur avgifter för finansiering den svenska

av socialförsäkringen skall tas ut då andra länder berörs. Särskilt tillämpningen av förordning EEG nr 1408/71, men även Sveriges avtal om social trygghet med andra stater, har medfört vissa problem i fråga om avgifterna. En genomgång dessa problem

noggrann av finns i kapitel

Vi har tidigare föreslagit att utgångspunkten för socialav-

uttag av gifter bör vara att en person omfattas den arbetsbaserade socialför-

av säkringen enligt SofL. Det innebär att avgifter i princip alltid skall

tas ut på ersättning för arbete i Sverige. Den regeln kan sägas utgöra

en anpassning till vad som gäller enligt förordning 1408/71, enligt vilken huvudregeln är att en medborgare i ett medlemsland skall omfattas

av lagstiftningen om social trygghet vara försäkrad i det medlemsland där han arbetar som anställd eller egenföretagare. Förordningen

ger också enbart det landet rätt att ta ut socialförsäkringsavgifter,

men förutsätter att de nämnare villkoren för uttag sådana avgifter

av regleras det nationella planet.

Förordning 1408/71 medför emellertid bl.a. att svensk lagstiftning om social trygghet i vissa fall skall tillämpas arbetar

en person som i ett annat medlemsland. När det gäller s.k. utsändning anställda

av från Sverige räknas arbetet under utsändningen i allmänhet arbete

som i Sverige, även enligt SofL, arbetet kan antas längst år.

om vara ett Längre utsändningstider kan emellertid godtas enligt förordning 1408/71. Det rör sig vidare samtidigt har arbete i

om personer som både Sverige och det andra medlemslandet. Det är nämligen enligt lagvalsreglerna i förordning 1408/71 huvudprincip att och

en en samma person skall vara omfattad lagstiftningen i endast ett land.

Allmänna överväganden 221

socialförsäkringsavgifter bör enligt vår mening tas ut i samband med allt arbete som kan ge rätt till svenska socialförsäkringsförmåner, dvs. även i fall då det är fråga om arbete i utlandet. I dag saknas dock ofta lagstöd i intern svensk rätt för att ut avgifter ersättning för arbete i andra länder. Inte heller möjliggör den av oss föreslagna huvudregeln i socialavgiftslagstiftningen att socialavgifter kan tas ut på ersättning för arbete i något annat land än Sverige jfr avsnitt 9.3.1. Även det omvända förhållandet kan uppstå, nämligen att en person trots att han arbetar i Sverige skall omfattas av endast lagstiftningen i ett annat medlemsland. I dessa fall kan socialförsäkringsavgifter enligt gällande svensk lag i princip tas ut på ersättning för arbetet i Sverige. Detsamma skulle komma att gälla för socialavgifter enligt de föreslagna huvudprincipema i S0fL och socialavgiftslagstiftningen. Detta är emellertid inte tillåtet enligt EG-rätten, på grund av förordning 1408/71, och svensk lagstiftning måste därför hannoniseras med denna. Liknande förhållanden kan uppstå även i relationen till länder utanför EU och EES på grund av bilaterala överenskommelser om social trygghet. Exempelvis kan en person som arbetar i ett konventionsland vara omfattad av svensk socialförsäkring, utan att det i dag finns möjligheter för Sverige att ta ut socialförsäkringsavgifter på den ersättning som uppbärs i det landet. I dessa fall gäller det främst allmän pensionsavgift och vissa egenavgifter. Naturligtvis kan även det omvända förhållandet uppstå. Sverige får då inte ta ut avgifter på den ersättning som uppbärs för arbete här i landet. Arbetet föranleder inte heller några kostnader för svensk socialförsäkring. Vi föreslår således att det i en ny socialavgiftslag införs kompletterande bestämmelser enligt vilka socialavgifter skall tas ut även för arbete utomlands om den som utför arbetet omfattas av svensk socialförsäkring på grund av gemenskapsrätt eller överenskommelser med andra stater. Avgifter skall å andra sidan inte tas ut för arbete i Sverige om den som utför arbetet inte omfattas av svensk socialförsäkring på grund av gemenskapsrätt eller överenskommelser med andra stater. Bestämmelser med motsvarande innebörd föreslås införda även i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift. Vi återkommer i kapitel 12 med en närmare genomgång av dessa internationella avgiftsfrågor. Karaktären av de problem som uppstår i samband med uttag av socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden föranleder att det i vissa fall krävs särskilda förfarandebestärmnelser regler om uppbörd m.m.. Vid bestämmande av underlaget för socialavgifter i form egenavgifter skall i dag den enskildes taxering till statlig av inkomstskatt läggas till grund för beräkning av hans inkomst av arbete. Underlaget för allmän pensionsavgift bestäms också med

222 Allmänna överväganden

utgångspunkt i inkomster för vilka den enskilde är skattskyldig enligt kommunalskattelagen 1928:370. Således kan dessa avgifter med stöd av dagens bestämmelser inte tas ut på inkomster inte skall taxeras

som i Sverige, t.ex. pâ grund bosättning utomlands. Vi föreslår därför

av kompletterande bestämmelser om bl.a. preliminärt avgiftsuttag redan under inkomståret medan den försäkrade vistas i Sverige.

En redogörelse för de särskilda förfarandebestämmelser behövs

som för att kunna ta ut avgifter i alla de avsedda fallen finns i kapitel 16.

Skyldigheten att betala...

10¶Skyldigheten att betala socialavgifter

10.1¶Inledning

Enligt 1 kap. 1 § lagen 1981:691 om socialavgifter SAL tas socialavgifter i dag ut för finansieringen av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. En huvudprincip bakom lagstiftningen är att alla skattepliktiga förvärvsinkomster som är förmânsgrundande inom ramen för socialförsäkringen, dvs. kan ligga till grund för beräkning av bl.a. pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL, skall vara föremål för uttag av socialavgifter jfr prop. 1989/90: 100 s. 370 ff..

Bestämmelserna i SAL är bl.a. på grund av den starka bindningen till reglerna om försäkring i AFL svårtillgängliga se kapitel 2. I praktiken tas arbetsgivaravgifter i dag ut på förvärvsinkomster av arbete i Sverige eller på svenskt handelsfartyg. Det saknar betydelse om det är en svensk eller en utländsk arbetsgivare som betalar ut ersättningen. Inte heller har det någon betydelse i vilket land arbetstagaren är medborgare eller var han är bosatt. Arbetsgivaravgifter i form av tilläggspensionsavgift tas ut även vid arbete utomlands, om arbetsgivaren är svensk och arbetstagaren är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Även egenavgifter främst på förvärvsinkomster

tas ut av arbete i Sverige, men dessa avgifter kan i vissa fall tas ut även för arbete utomlands. Ett ovillkorligt krav för att egenavgifter skall kunna tas ut är dock att den som tar emot ersättningen är försäkrad enligt AFL, dvs. är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Utländska sjömän på svenskt handelsfartyg är försäkrade för tilläggspension även om de inte är bosatta i Sverige. Ytterligare ett krav för att egenavgifter skall kunna tas ut på viss förvärvsinkomst är att inkomsten taxeras till statlig inkomstskatt i Sverige.

Den grundläggande principen bakom det förslag till ny socialavgiftslag NSAL som vi lägger fram i detta betänkande är i enlighet

med våra allmänna överväganden i avsnitt 9.3.1 att socialavgifter

skall tas ut på ersättning som en fysisk person får för arbete i Sverige. Definitionen av arbete i Sverige föreslås vara densamma i NSAL som i det förslag till socialförsäkringslag SofL som lades fram i vårt

224 Skyldigheten att betala...

huvudbetänkande se kapitel 7. Härigenom markeras sambandet mellan socialförsäkringsförmåner och socialavgifter. I detta kapitel kommer vi att mer ingående redogöra för bestämmelserna om skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Redovisningen är begränsad till att gälla de fall då avgiftsskyldigheten uppstår grund av att en person som uppbär ersättning för arbete omfattas av svensk socialförsäkring enligt SofL. Vi har i kapitlet om gällande rätt avsnitt 2.2.2 ingående redogjort för de bestämmelser som i dag gäller för skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligt SAL. I de följande avsnitten lämnas därför endast en kort sammanfattning av dessa regler. En följd av dagens socialavgiftslagstiftning är, som vi redovisat i kapitel 8 och avsnitt 9.4, att det i vissa fall saknas möjlighet att ta ut socialavgifter på förvärvsinkomster som skall läggas till grund för socialförsäkringsförrnåner i Sverige. Detta gäller när en person omfattas av den svenska socialförsäkringen endast med tillämpning av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom EU eller EES eller av en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat eller ett internationellt organ. Frågor rörande avgiftsuttag i internationella förhållanden behandlas i kapitel 12 och 16.

10.2¶Arbetsgivaravgifter

10.2.1¶Arbetsgivarbegreppet

Förslag: Med begreppet arbetsgivare skall vid tillämpning av NSAL avses den som enligt bestämmelserna i den lagen är skyldig att betala arbetsgivaravgifter.

Enligt SAL skall arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare. l lagen finns emellertid varken någon definition av begreppet eller någon bestämmelse som klart utpekar vem som är arbetsgivare. Av kopplingen till AFL kan dock den huvudregeln utläsas att med arbetsgivare avses den som utger skattepliktig ersättning som utgör inkomst av anställning för mottagaren vid beräkning av sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomst. Någon egentlig inskränkning av begreppet arbetsgivare till att endast avse dessa fall finns dock inte i SAL. Det är alltså inte ett egentligt krav för att någon skall anses vara arbetsgivare enligt SAL, att den som tar emot ersättning för arbete den anställde eller uppdragstagaren är försäkrad enligt AFL. Det förhållandet att frågan om vem som är arbetsgivare enligt SAL inte fullt ut knyter an till det motsvarande civilrättsliga begreppet, utan

Skyldigheten att betala... 225

i stort är beroende av hur utbetald ersättning klassificeras enligt AFL, medför svårigheter när det skall avgöras vem som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Det är främst gränsdragningen mellan när arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter skall betalas som medför svårigheter. För att kunna avgöra när arbetsgivaravgifter och inte

egenavgifter skall betalas dvs. när någon är arbetsgivare enligt

- SAL, måste en tillämpare normalt utröna vilka ersättningar som betalas ut och om dessa vid beräkning av mottagarens sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst enligt AFL skall anses utgöra inkomst av anställning eller inte. Dessa bestämmelser i AFL kan få till konsekvens att den som utger ersättning i ett civilrättsligt anställningsförhållande inte skall anses som arbetsgivare enligt SAL, medan den som anlitar arbetskraft i vad som civilrättsligt är ett rent uppdragsförhållande kan vara att anse som arbetsgivare.

Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande. För att komma tillrätta med problemen bör det av NSAL klart framgå i vilka fall arbetsgivaravgifter skall betalas och vem som skall betala dem. Vi har övervägt olika lösningar på frågan om hur arbetsgivarbegreppet skall definieras. Den lösning vi har stannat vid kan sägas vara rent pragmatisk. Arbetsgivare enligt NSAL bör helt enkelt den kallas som betalar ut ersättning för vilken han enligt bestämmelserna därom är skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Begreppet arbetsgivare har alltså i detta sammanhang ingen självständig betydelse, utan används i stället som ett gemensamt begrepp för dem som är skyldiga att betala avgifterna. Härigenom undviks de problem som i dag kan uppstå på grund av tveksamhet i fråga om innebörden av det mera allmänna begreppet arbetsgivare.

10.2.2 skattepliktig ersättning för arbete i Sverige

Förslag: Ett grundläggande krav för att avgiftsskyldighet skall uppstå skall vara att någon till en fysisk person betalar ut skattepliktig ersättning för arbete i Sverige.

Allmänt

En grundläggande princip i SAL är att arbetsgivaravgifter skall tas ut på skattepliktig ersättning för arbete i Sverige. Detta framgår av 2 kap. 3 och 5 §§. I förstnämnda lagrum anges bl.a. att underlaget för beräkning av avgifterna år summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten dock inte pension eller andra

226 Skyldigheten att betala...

skattepliktiga förmåner. Det är därvid underförstått att lön och

annan

ersättning för arbete är skattepliktig enligt kommunalskattelagen

1928:370, KL.

Av 5 § framgår härefter att i fråga om samtliga avgifter utom

tilläggspensionsavgiften skall vid bestämmande av avgiftsunderlaget

bortses från ersättning till arbetstagare inte varit försäkrade enligt

som lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring. Försäkrad enligt den lagen är den som förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige. Bestämmelsen begränsar alltså avgiftsuttaget till arbete i Sverige. Tilläggspensionsavgiften tas däremot ut även på ersättning för arbete utomlands, om arbetsgivaren är svensk samt arbetstagaren är svensk medborgare eller bosatt i Sverige.

Principen att arbetsgivaravgifter skall tas ut på skattepliktig ersättning för arbete i Sverige vi skall behållas. Denna princip

anser kan indelas i tre grundläggande rekvisit, vilka samtliga skall

vara uppfyllda för att arbetsgivaravgifter skall kunna tas ut, nämligen

att det skall vara fråga om: skattepliktig ersättning, ersättning för arbete och arbete i Sverige.

skattepliktig ersättning

För att viss ersättning skall läggas till grund för avgiftsuttag

bör som tidigare nämnts även framdeles krävas att ersättningen är skattepliktig. Med skattepliktig avses att ersättningen enligt KL skall

tas upp som intäkt vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det krävs däremot inte att den som tar emot ersättningen är skattskyldig i Sverige. Det avgörande skall i stället vara att ersättningen skulle ha tagits

upp som intäkt, om inkomsttagaren hade taxerats i Sverige. Detta innebär

att utbetalning av lön, som i princip är skattepliktig enligt KL, till

en person som är bosatt utomlands och därför inte taxeras i Sverige

som kan medföra skyldighet för arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Lönen är m.a.o. att skattepliktig i den

anse som mening som avses i NSAL.

Ersättning för arbete

Ett ytterligare krav för att avgiftsskyldighet skall uppstå föreslås liksom idag vara att ersättningen utbetalas för arbete, t.ex. i ett anställningsförhällande eller enligt ett uppdragsavtal. Detta innebär således att ersättning i form av helt ideellt skadestånd o.d. inte kan föranleda avgiftsskyldighet, eftersom den inte har anknytning till arbetsinsats.

en Att ersättningen skall utbetalas för arbete innebär också att den

som

Skyldigheten att betala... 227

köper en vara eller produkt inte kan bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter för ersättning i form av erlagd betalning för eller

varan produkten, dvs. köpeskillingen. I "blandade" fall där någon betalar en person både för en vara och för arbete, kan skyldighet att betala arbetsgivaravgifter uppkomma för den del av ersättningen som avser arbetet men inte för den del som avser materialet. Detta gäller exempelvis ersättning till en snickare som utfört visst arbete och som själv stått för materialet.

Vad som skall anses utgöra ersättning för arbete, när det gäller frågan om det föreligger skyldighet för någon att betala arbetsgivaravgifter, anges i NSAL i ett särskilt lagrum. Där nämns enligt förebild i SAL lön i pengar, annan kontant ersättning för arbete, förmåner som utges på grund av arbete och annat som utges med anledning av ett arbetsavtal. Vidare omfattas garantibelopp enligt lönegarantilagen och ersättning som utges av en försäkringskassa vid tvist om sjuklön. Slutligen föreslås att med ersättning för arbete likställs ersättning som utges i samband med viss utbildning eller annan verksamhet. Dessa olika ersättningar behandlas även i avsnitt 11.2 samt i författningskommentaren till 2 kap. 5 och 6 §§ NSAL.

Arbete i Sverige

Som grundläggande krav för att avgiftsskyldighet skall uppstå enligt NSAL föreslås gälla, med bortseende från de internationella fall som vi kommer att gå igenom i kapitel 12, att det är fråga om arbete i Sverige enligt SofL. Det är genom detta krav som den enligt vår mening nödvändiga kopplingen mellan socialförsäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet markeras jfr avsnitt 9.3.1. Enligt SofL skall en person vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige när han utför arbete här i landet. För att kopplingen skall vara helt klar och för att det i realiteten skall bli så att avgifter faktiskt tas ut när, och endast när, någon är försäkrad i Sverige, hänvisas till den definition av begreppet arbete i Sverige som finns i SofL. Vad detta innebär har vi närmare redovisat i kapitel Här kan kort nämnas att med arbete i Sverige avses främst förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Dessutom anses arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg som arbete i Sverige. Detsamma gäller arbete utomlands som utförs av en arbetstagare som är utsänd av en svensk arbetsgivare i högst ett år. För statsanställda gäller en obegränsad utsändningstid.

228 Skyldigheten att betala...

10.2.3 Bestämmelserna om avgiftsskyldighet

Förslag: I NSAL anges uttryckligen att arbetsgivaravgifter enligt huvudregeln skall betalas av den för arbete i Sverige utger

som skattepliktig ersättning till en fysisk person som saknar skattsedel på preliminär skatt eller som har A-skattsedel eller

en en åberopad F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483. I vissa särskilt angivna fall skall dock socialavgifter alltid betalas i form av arbetsgivaravgifter, oavsett betalningsmottagarens skattsedelsinnehav.

Från huvudregeln görs undantag för vissa angivna fall då i stället egenavgifter skall erläggas, trots att betalningsmottagaren genom sitt skattsedelsinnehav uppfyller de krav i

som anges huvudregeln.

Huvudregel

Vid en genomgång av gällande regler på socialavgiftsområdet kan det konstateras att vad som slutligt avgör arbetsgivaravgifter skall

om betalas i nästan samtliga fall är vad inkomsttagaren har för skattsedel på preliminär skatt. Arbetsgivaravgifter skall nämligen, tidigare

som nämnts, nonnalt betalas av den som utger ersättning för mot-

som tagaren skall räknas som inkomst anställning vid beräkning

av av sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomst enligt AFL. Av 3 kap. 2 och 2 a §§ samt 11 kap. 2 och 3 nämnda lag framgår bl.a. att huvudregeln är att skattepliktig ersättning för arbete

som uppbärs av en fysisk person som har en F-skattsedel utgör inkomst

av annat förvärvsarbete än anställning vid bestämmande sjukpenning-

av grundande och pensionsgrundande inkomst. Detsamma gäller

den som har en F-skattsedel förenad med särskilt villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483, SBL dvs. att skattsedeln får

åberopas endast i innehavarens näringsverksamhet om han skriftligt

åberopar F-skattsedeln i arbetsförhållandet. I dessa båda fall,

som återges i 3 kap. 2 a § AFL, skall enligt bestämmelser i SAL den som tar emot ersättningen betala egenavgifter.

En outtalad följd av de nämnda bestämmelserna i AFL blir att ersättningen i övriga arbetsförhållanden normalt skall utgöra

anses inkomst av anställning, dvs. antingen när betalningsmottagaren har

en A-skattsedel eller en F-skattsedel som är villkorad på angivet sätt

ovan men inte åberopad eller när han helt saknar skattsedel preliminär skatt. Den likaså outtalade huvudregeln enligt SAL är då att arbetsgivaravgifter skall betalas.

Skyldigheten att betala... 229

Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna i SAL och AFL att dagens huvudregel är att arbetsgivaravgifter skall betalas av den som för arbete i Sverige utger skattepliktig ersättning till en fysisk person som har en A-skattsedel eller en åberopad F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Vår utgångspunkt vid den lagtekniska översynen av SAL har, i enlighet med direktiven, varit att göra lagen fristående från AFL. Som ett naturligt steg föreslår vi därför att det direkt i NSAL skall anges vad som i dag måste utläsas genom hänvisningar till AFL. Huvudregeln om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter har därför utformats i enlighet med den nyss angivna huvudregeln enligt bestämmelserna i SAL och AFL. Vi har dock beaktat att den vanligaste situationen framdeles, grund av bestämmelser i SBL, torde bli att betalningsmottagaren inte har någon skattsedel preliminär skatt. Uppräkningen i det aktuella lagrummet inleds därför med det fallet.

Undantag och särbestämmelser

Den ovan redovisade huvudregeln omfattar samtliga fall då ersättning för arbete i Sverige utges till en person som inte har en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § SBL. I de allra flesta sådana fall skall i dag arbetsgivaravgifter också betalas. Några undantag finns emellertid. Tidigare i detta avsnitt har nämnts att, om en person som har en Fskattsedel med villkor skriftligt åberopar skattsedeln i arbetsförhållandet, så skall han betala egenavgifter. Detsamma gäller i fall där den ersättning som utges, tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare, under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr och utbetalaren är fysisk person eller ett dödsbo samt en vad som utbetalas inte utgör utgift i en av utbetalare bedriven näringsverksamhet. I det sistnämnda fallet saknar betalningsmottagarens skattsedelsinnehav helt betydelse. Härtill kommer ytterligare några fall då egenavgifter alltid skall betalas trots att de grundläggande kraven för skyldighet att betala arbetsgivaravgifter är uppfyllda. Samtliga dessa fall föreslås nu bli uttryckligen reglerade i NSAL i samband med bestämmelserna när egenavgifter skall betalas. Vi om hänvisar således till de aktuella bestämmelserna om egenavgifter, med angivande att huvudregeln inte gäller i de fallen. av Vid sidan av huvudregeln föreslås några särfall i vilka det alltid skall erläggas arbetsgivaravgifter, dvs. det kan aldrig bli fråga om skyldighet för mottagaren att betala egenavgifter. Detta gäller liksom i dag bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnänmden, semesterersättning som utbetalas av semesterkassa samt forskarstipendium utges EU Marie Curie-stipendium, det sistnämnda som av

230 Skyldigheten att betala...

om utbetalaren är en fysisk bosatt i Sverige eller svensk

person en juridisk person. I NSAL i dessa fall tydligare arbetsgivar-

anges att avgifter skall betalas.

10.3¶Egenavgifter

10. 1 Begreppet egenföretagare

Förslag: I NSAL används begreppet egenföretagare benäm-

som

ning på den som enligt bestämmelserna i lagen är skyldig

att

betala egenavgifter.

I SAL saknas egentlig benämning på de skall betala

personer som egenavgifter, motsvarande arbetsgivare för de skall betala arbets-

som givaravgifter. Vem som är avgiftsskyldig definieras huvudsakligen i l kap. 2§ SAL som den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete i 3 kap. 2 eller 2 § eller

som avses a ll kap. 3 § nämnda lag. När hänvisning görs i SAL till

personer som

har att betala egenavgifter används därefter genomgående begreppen

en försäkrad eller den försäkrade.

Till skillnad mot vad som gäller i SAL bör det framdeles inte finnas något direkt samband mellan bestämmelserna avgifter och bestäm-

melserna om sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst

i AFL. Avgiftsbestämmelsema föreslås i stället ha sin grund i reglerna om vem som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt vårt huvudbetänkande, dvs. enligt SofL. Den lagen är emellertid över-

en gripande lag som anger vissa villkor för förmåner enligt

gemensamma ett flertal lagar och även för bosättningsbaserade fönnåner. Det är därför inte lämpligt att i NSAL använda begreppet försäkrad. Av lagtekniska skäl är det dock önskvärt att ha ett enhetligt begrepp för de personer som skall betala egenavgifter.

Det stora flertalet personer har att betala egenavgifter är

som egna företagare, även om det förekommer att anställda, bl.a. grund

av s.k. omvända likställighetsavtal, själva skall betala egenavgifter. Vi anser därför att begreppet egenföretagare, än inte helt egentligt,

är det bästa alternativet till enhetligt begrepp. Begreppet egenföreta-

gare används således i NSAL beteckning på den har

som en som inkomst av arbete för vilken han enligt bestämmelserna därom är skyldig att betala egenavgifter. Det kan nämnas att begreppet arbetsgivare i dag används i SAL och föreslås fortsatt använt i NSAL jfr avsnitt 10.2.l som benämning dem skall betala arbets-

som

Skyldigheten att betala... 231

givaravgifter, trots att sådana avgifter även betalas av vissa uppdragsgivare. Avslutningsvis kan påpekas att vi har övervägt att byta ut benämningen egenavgifter mot egenföretagaravgifter, vilket föreslogs i departementspromemorian Ds 1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. Av bl.a. det skälet att begreppet egenavgifter är väl inarbetat har vi dock inte funnit detta lämpligt. Härtill kommer det förhållandet att begreppet allmänna egenavgifter slopades den l januari 1998, då dessa egenavgifter ersattes av en allmän pensionsavgift. Risken för begreppsförvirring har därmed i detta avseende minskat.

10.3.2 skattepliktig ersättning för eller inkomst av arbete i

Sverige

Förslag: Ett grundläggande krav för att avgiftsskyldighet skall uppstå är att en fysisk person tar emot ersättning för eller eljest har inkomst av arbete i Sverige.

Allmänt

Som huvudregel enligt SAL kan sägas gälla att egenavgifter skall tas ut på skattepliktig inkomst av arbete i Sverige. I 1 kap. 2 § sägs att egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. Av bestämmelserna i ll kap. AFL framgår i vissa fall direkt och i vissa fall indirekt att det skall vara fråga om skattepliktiga inkomster eller förmåner. Enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ samma lag skall endast skattepliktig ersättning i pengar läggas till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I SAL anges emellertid att med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a § AFL skall likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Inkomst av annat förvärvsarbete enligt AFL omfattar i huvudsak inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning aktiv näringsverksamhet. Det skall alltså vara fråga om arbete i verksamhet i Sverige. I vissa fall skall dock egenavgifter betalas även för arbete som utförts utomlands. Även enligt NSAL bör huvudprincipen att egenavgifter att vara skall tas ut skattepliktig ersättning för eller inkomst av arbete i Sverige. Denna princip kan indelas i tre rekvisit, vilka samtliga skall vara uppfyllda för att egenavgifter skall kunna tas ut, nämligen att det

232 Skyldigheten att betala...

skall vara fråga om: skattepliktig ersättning eller inkomst, 2. ersättning för eller inkomst av arbete och arbete i Sverige.

I fråga om det första och det tredje rekvisitet hänvisas till vad

som sagts i avsnitt 10.2.2. Tilläggas bör dock att det där

resonemang som förs avseende skattepliktig ersättning har tillämpning även på skattepliktig inkomst.

Ersättning för eller inkomst av arbete

Den ersättning som en anställd får från sin arbetsgivare det

avser arbete som han utför. En egenföretagare kan däremot sägas få ersättning eller betalning av två olika skäl. Liksom för anställda kan ersättning utges för utfört arbete, dvs. egenföretagare kan få betalt

en för utförda tjänster. Detta gäller exempelvis för snickare utför

en som byggnadsarbete eller för en datakonsult utför programeringsarbe-

som te. En egenföretagare kan härutöver få betalt för produkt, dvs. vid

en försäljning av varor. I det sistnämnda fallet kan köparen inte

anses utge ersättning för något arbete, utan han betalar för produkten jfr avsnitt 102.2.

Liksom i fråga om arbetsgivaravgifter skall det för uttag

av egenavgifter krävas att det i någon form rör sig ersättning har

om som samband med en arbetsinsats. Egenföretagaren utför tjänster kan

som som nänmts anses få ersättning för utfört arbete, dvs. ersättningen avser arbetet som sådant, medan en försäljare närmast kan sägas, genom den ersättning han får för en produkt, uppbära en inkomst

av arbete. En företagare kan också få ersättning för arbete rent

som fysiskt har utförts av anställda medhjälpare. Det väsentliga är att egenföretagaren genom åtminstone någon form eget arbete har gett

av upphov till inkomsten. Begreppet inkomst avser i princip den bokföringsmässiga nettoinkomsten av en näringsverksamhet.

Vi har valt att i NSAL inte närmare definiera vad skall

som anses utgöra ersättning för arbete respektive inkomst arbete vid tillämp-

av ning av bestämmelserna om egenavgifter. I fråga arbetsgivarav-

om gifter se avsnitt 10.2.2 har detta gjorts för att det inte i dessa massärenden skall uppstå oklarheter i fråga om avgiftsplikten för olika ersättningar som utges i eller i anledning av ett anställnings- eller uppdragsförhållande. Motsvarande problem kan inte förväntas uppstå i fråga om inkomster som uppbärs av egenföretagare, eftersom det normalt är inkomsttaxeringen som blir avgörande. Däremot markeras att med ersättning för eller inkomst av arbete likställs andra skattepliktiga förmåner än pengar samt ersättning som utges i samband med viss utbildning eller annan verksamhet.

Skyldigheten att betala... 233

103.3 Bestämmelserna om avgiftsskyldighet

Förslag: I NSAL anges uttryckligen att egenavgifter enligt huvudregeln skall betalas den som tar emot ersättning för av arbete han har en F-skattsedel. Om F-skattsedeln är förenad om med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483 skall egenavgifter betalas endast om skattsedeln åberopas skriftligen i arbetsförhållandet. l vissa angivna fall skall dock enligt

tydliga regler socialavgifter alltid betalas i form av egenavgifter,

oavsett betalningsmottagarens skattsedelsinnehav.

Huvudregel

Vid genomgången av den föreslagna huvudregeln för skyldighet att

betala arbetsgivaravgifter se avsnitt l0.2.3 angavs att den i dag gällande huvudregeln för när egenavgifter skall betalas indirekt kan utläsas 3 kap. 2 a§ AFL. Där sägs nämligen att skattepliktig av ersättning för arbete uppbärs av en fysisk person som har en Fsom skattsedel utgör inkomst annat förvärvsarbete vid bestämmande av av

sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst. Detsamma

gäller den har F-skattsedel förenad med särskilt villkor enligt som en 4 kap. 9 § SBL dvs. att skattsedeln får åberopas endast i innehava- näringsverksamhet han skriftligt åberopar F-skattsedeln i rens - om arbetsförhållandet. I dessa båda fall skall, grund av hänvisningar ib1.a. 1 kap. 2 § SAL till de aktuella bestämmelserna i AFL, den som tar emot ersättningen betala egenavgifter. Huvudregeln i NSAL bör därför utformas i enlighet med vad sammantaget gäller enligt som SAL och AFL, med det uttryckliga tillägget att det skall vara fråga om arbete i Sverige. Av de återgivna bestämmelserna i AFL och SAL framgår även ovan att egenavgifter skall betalas när den ersättning som utges för arbete, tillsammans med ersättning för arbete från samma utbetalare, annan under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr och utbetalaren är fysisk eller ett dödsbo samt vad som utbetalas en person inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. I detta fall saknar alltså betalningsmottagarens skattsedelsinnehav helt betydelse. Det lagrum i AFL där bestämmelsen är återgiven, 3 kap. 2 är emellertid av lagtekniska skäl utformad så att den nämnda era sättningen sägs utgöra inkomst av annat förvärvsarbete trots att mottagaren har A-skattsedel eller F-skattsedel med villkor enligt en en 4 kap. 9 § eller saknar skattsedel på preliminär skatt. Att ersättningen utgör inkomst annat förvärvsarbete för den som har en F-skattsedel av utan villkor framgår redan lagrurmnets huvudregel. I NSAL bör av

234 Skyldigheten att betala...

undantagsbestämmelsen ha materiella innehåll. Den bör

samma emellertid förenklas på så sätt att uppräkningen olika typer

av av skattsedelsinnehav slopas och att den direkt handlar

mera om

avgiftsskyldigheten.

Särbestämmelser

Vid sidan av de ovan återgivna huvudreglerna finns i AFL särregler för vissa situationer, i vilka ersättning utbetalas för arbete skall

som anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning

av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst oavsett vad betalningsmottagaren har för skattsedel. Detta gäller bl.a. ersättning

som utges för arbete av ett handelsbolag till delägare i bolaget.

en Motsvarande gäller i fråga ersättning från europeisk ekonomisk

om en intressegruppering till en delägare i grupperingen.

Som inkomst av annat förvärvsarbete enligt aktuella bestämmelser i AFL räknas även ersättning från arbetsgivare är bosatt

en som utomlands eller är en utländsk juridisk arbetsgivaren och

person, om arbetstagaren har träffat överenskommelse att ersättningen skall

om hänföras till sådan inkomst omvänt likställighetsavtal. Detsamma gäller ersättning som utgör skattepliktig inkomst tjänst enligt KL

och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalas fysisk

av person bosatt utomlands eller utländsk juridisk

person.

Innebörden av dessa bestämmelser, nämligen att betalningsmottagaren skall betala egenavgifter, bör återges direkt i NSAL.

mera Detsamma gäller den bestämmelse i AFL som anger att forskarstipendium som utges av EU Marie Curie-stipendium skall utgöra

anses inkomst av annat förvärvsarbete, utbetalaren inte är fysisk

om en person bosatt i Sverige eller en svensk juridisk

person.

Vissa egenföretagare har inkomster som inte utgörs av ersättning för arbete, nämligen de som har inkomster från försäljning och

av varor produkter. Även för sådana inkomster skall egenavgifter

betalas jfr avsnitt 10.3.2. Vidare skall egenavgifter i dag betalas den vid

av som skönstaxering åsätts inkomst tjänst, utan att någon arbetsgivare är

av känd. I de sistnämnda fallen kan arbetsgivaravgifter nämligen

inte tas ut, just på grund av att någon egentlig arbetsgivare inte är känd. Den som uppburit ersättningen får då själv för inbetalningen

svara av socialavgifterna. För att täcka in de nu nämnda fallen bör i NSAL införas en "uppsamlande" bestämmelse innebörd att egenavgifter

av skall betalas även av den har inkomst arbete än sådan

som annan av som nämnts tidigare i detta avsnitt, dock under förutsättning att inkomsten inte utgörs av ersättning för arbete för vilken någon

annan är skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna därom.

Skyldigheten att betala... 235

Undantag

Från bestämmelserna om när egenavgifter skall betalas finns vissa undantag. Det gäller de fall då det enligt avsnitt 10.2.3 aldrig kan bli fråga om annat än arbetsgivaravgifter, nämligen ersättning i form

av bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnärrmden, semesterersättning som utbetalas av semesterkassa samt forskarstipendium

som utges av EU Marie Curie-stipendium, det sistnämnda utbetalaren

om är en fysisk person bosatt i Sverige eller svensk juridisk

en person. Dessa regler föreslås i NSAL införda i samband med bestämmelserna om arbetsgivaravgifter, och vi anser därför att det nu är tillräckligt med en hänvisning till dessa bestämmelser.

Härutöver undantas enligt SAL vissa personer helt från avgiftsskyldighet under vissa särskilda omständigheter. Detta gäller t.ex. den

som året innan har fyllt 65 år och den under året har uppburit hel

som ålderspension. Därutöver undantas personer vars avgiftsunderlag understiger l 000 kr. En särskild bestämmelse gäller undantag endast från skyldigheten att betala andra avgifter än tilläggspensionsavgiften, nämligen i fråga om personer som för någon del av året har uppburit hel förtidspension. Dessa personer är alltså skyldiga att betala endast tilläggspensionsavgift. I detta betänkande förslâs inga materiella förändringar i dessa avseenden genom NSAL. Den lagtekniska utformningen av reglerna förenklas dock, så att det lättare går att direkt utläsa när undantagen är tillämpliga.

Underlaget för... 237

11 för

Underlaget socialavgifter

11.1¶Inledning

I 2 kap. 1 § respektive 3 kap. 1 § lagen 1981:691 om socialavgifter SAL anges att arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter skall betalas efter viss angiven procentsats av ett avgiftsunderlag. I lagen

koppling mellan detta avgiftsunderlag och avgiftsskyldigheten, finns en på så sätt att om en utbetalning av viss ersättning till någon för arbete föranleder att utbetalaren skall betala arbetsgivaravgifter, så skall ersättningen normalt också ingå i avgiftsunderlaget. Som exempel kan nämnas att utbetalning av lön i ett anställningsförhållande medför en skyldighet för arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgifter, vilka skall beräknas efter viss procentsats av ett underlag som utgörs av den utbetalda lönen.

Det ñmis ingen anledning att ändra de nyss redovisade grunderna i det förfarande som finns i dag. Således kommer avgifterna även i vårt förslag till socialavgiftslag NSAL att beräknas med ledning

ett särskilt avgiftsunderlag. I kapitel lO har vi redovisat våra av förslag till bestämmelser skall var skyldig att betala

om vem som socialavgifter. Detta innefattar även frågan om avgifterna skall tas ut i form arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Som kommer att

av framgå av följande avsnitt är dessa bestämmelser även av avgörande betydelse för hur avgifterna skall beräknas. Den principiella kopplingen mellan avgiftsskyldighet och avgiftsunderlaget i SAL kommer alltså att återfinnas även i NSAL.

238 Underlaget för...

1 1

Arbetsgivaravgifter

Förslag: Underlaget för beräkning arbetsgivaravgifterna skall

liksom i dag utgöras ersättning arbetsgivaren

av summan av som

har betalat ut för arbete. En grundläggande förutsättning är att det

är fråga om sådan ersättning enligt bestämmelserna

som om av-

giftsskyldighet föranleder att arbetsgivaravgifter skall betalas.

Enligt 2 kap. 3 § SAL gäller huvudregel att underlaget för

som

beräkning av arbetsgivaravgifterna är vad arbetsgivare

summan av en under året har utgett lön i eller ersättning för utfört

som pengar annan arbete eller eljest med anledning av tjänsten dock inte pension eller

andra skattepliktiga förmåner. Avgiftsunderlaget är alltså inte

individualiserat på så sätt att det bestäms ett avgiftsunderlag för varje anställd, utan det är vad arbetsgivaren totalt har utgett i ersättning till samtliga anställda och i vissa fall även andra, t.ex. uppdragstagare som utgör grunden för underlaget.

Vi föreslår i detta avseende inga materiella ändringar vill

men anföra följande. Före år 1991 krävdes för att skyldighet betala

att arbetsgivaravgifter på en utbetald ersättning skulle föreligga, att det

förelåg ett direkt arbetsgivar/arbetstagarförhållande mellan utgivaren

och mottagaren av ersättningen. I samband med 1990 års skattereform genomfördes med giltighet fr.0.m. den 1januari 1991 vissa ändringar i AFL 3 kap. 2 § och SAL l kap. 2 § och 2 kap. 3 § innebar

som ett utvidgat arbetsgivarbegrepp. Det innebar bl.a. att en utbetalare

av skattepliktig ersättning för utfört arbete blev skyldig att betala arbetsgivaravgifter även i de fall arbetstagaren inte hade utfört arbetet direkt för utbetalarens räkning jfr l989/90:110 374 ff.

prop. s.

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket AFL i dess nuvarande lydelse

anges att "ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension räknas inkomst anställning,

som av

även om mottagaren inte är anställd hos den utger ersätt-

som ningen". Av 1 kap. 2 § andra stycket SAL framgår att vid tillämpningen av den lagen även utbetalare sådan ersättning sägs

en av som i 3 kap. 2 § andra stycket AFL skall anses som arbetsgivare, dvs. utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter sätt

samma som en arbetsgivare i traditionell bemärkelse. Att den nämnda typen

av ersättningar skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter framgår

av 2 kap. 3 § SAL.

Vad som klargjordes i samband med skattereformen således att

var det, för att skyldighet att betala arbetsgivaravgifter skall föreligga, inte krävs att något anställningsförhållande föreligger mellan utbetalaren och mottagaren av ersättningen. Det krävs emellertid fortfarande

att

Underlaget för... 239

det är fråga om en ersättning som betalas ut för utfört arbete. Däri finns ett visst utrymme för tolkning. Ytterst ankommer det naturligtvis på domstol att avgöra om en utbetald ersättning skall anses ha sådant samband med mottagarens förvärvsarbete att skyldighet att betala arbetsgivaravgifter ersättningen föreligger.

Lagstiftaren har emellertid funnit anledning att för vissa typer av ersättningar av det aktuella slaget göra en uttrycklig reglering i SAL. Sålunda har i 2 kap. 3 § SAL gjorts klart att bidrag som utges från Sveriges författarfond och Konstnärsnärnnden skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Detsamma gäller i fråga om garantibelopp enligt lönegarantilagen. Omvänt har i 2 kap. 4 § första stycket SAL den s.k. undantagskatalogen bl.a. vissa sociala förmåner och ersättningar sjukpenning m.m. uttryckligen undantagits från avgiftsunderlaget p. 19. Undantag har där även gjorts för flera typer av ersättningar från s.k. avtalsförsäkringar p. 13.

Enligt vår uppfattning är det inte möjligt att i lagstiftning utstaka någon exakt gräns mellan å ena sidan ersättningar som skall anses ha sådant samband med förvärvsarbete att de skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och, å andra sidan, ersättningar som inte har sådant samband. Det är med andra ord nödvändigt att lämna ett visst utrymme för domstolsprövning i denna fråga jfr bet. l995/96:SflJ2 s. 23 ff. Vi har därför utformat reglerna i NSAL så att med ersättning för arbete skall avses lön eller annan ersättning i pengar för arbete, fönnåner som utges på grund av arbete eller annat som utges med anledning av ett arbetsavtal. Därutöver har vi från SAL överfört de ovan nämnda förtydligandena rörande garantibelopp enligt lönegarantilagen, etc.

Vi har under vårt arbete övervägt frågan om ytterligare förtydliganden rörande vissa typer av ersättningar bör göras. Det gäller bl.a. ersättning från försäkringsbolag för utebliven arbetsinkomst med anledning av t.ex. ett olycksfall på fritiden, i de fall då försäkringsavtalet har ingåtts mellan försäkringsbolaget och arbetsgivaren. Vidare gäller det bankgarantier som en arbetsgivare i händelse av obestånd tecknar för anställda huvudsakligen i chefsposition för att säkra full

- betalning av deras löner eller avgångsvederlag. Huruvida alla sådana ersättningar i dag skall anses utgöra ersättning för arbete och därigenom grunda skyldighet för utbetalaren att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen är oklart. Ett uttryckligt ställningstagande i dessa frågor kräver emellertid överväganden som inte bara är av lagteknisk natur, t.ex. i fråga om hur eventuell avgiftsskyldighet skulle påverka beredvilligheten hos försäkringsbolag och banker att teckna försäkringar och garantier av angivet slag samt premiesättningen på dessa. Vi anser inte att våra direktiv ger utrymme för sådana övervägande och lägger inte fram några direkta förslag i dessa frågor. Frågorna får

240 Underlaget för...

tills vidare lösas i den praktiska rättstillämpningen. Vi återkommer dock i kapitel 19 till frågan eventuell fortsatt utredning rörande de

om angivna ersättningarnas status i avgiftshänseende.

Även vi inte förslår

om några generella materiella förändringar när det gäller underlaget för arbetsgivaravgifter finns det anledning

att försöka förenkla utformningen bestämmelserna i SAL detta

av om underlag. I 1 kap. 2 § SAL räknas ett antal fall där, även

upp om ett anställningsförhållande inte föreligger, utbetalaren viss ersättning

av skall anses vara arbetsgivare, dvs. skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Detta gäller främst ersättning enligt 3 kap. 2 § andra

som stycket lagen 1962:381 allmän försäkring AFL skall

om anses utgöra inkomst av anställning, t.ex. i vissa fall med ersättning

överstigande 10 000 kr som utges i uppdragsförhållande när uppdragstagaren har en A-skattsedel. Vidare sägs i det nämnda lagrummet i SAL att kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20§ SBL undantas vid beräkning skatteavdrag skall likställas med inkomst

av av anställning enligt 3 kap. 2 § AFL.

I 2 kap. 3 § SAL sägs att underlaget för beräkning arbets-

av givaravgifterna, förutom lön består ersättning för

m.m., av annan utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL. Vidare

anges bl.a. att med lön skall likställas kostnadsersättning inte enligt

som 8 kap. 19 eller 20 § SBL undantas vid beräkning skatteavdrag.

av Samma slag av ersättningar omnämns således uttryckligen i såväl bestämmelserna om avgiftsskyldighet bestämmelserna

som om avgiftsunderlag, dock inte uttryckt på exakt sätt. Detta innebär

samma att det finns risk för missuppfattningar i fråga t.ex. nyansskillnader

om i formuleringar. Tillämpningen försvåras även de invecklade

av hänvisningarna till olika lagrum i AFL.

Avgiftslagstiftningen bör enligt vår mening i stället utformas på så sätt att det i ett antal paragrafer tydligt vilka olika

anges typer av ersättningar som föranleder avgiftsskyldighet. Den nuvarande principen att ersättningar som medför avgiftsskyldighet normalt också skall ingå i avgiftsunderlaget bör behållas. Det framstår därför

som både naturligt och lämpligt att utforma huvudregeln i NSAL

så att underlag för beräkning avgifterna skall sådan ersättning

av vara som avses i de aktuella paragraferna avgiftsskyldighet och arbets-

om som givaren har utgett. Genom att att det är ersättningarna utgör

ange som underlaget, markeras att det är fråga bruttoberäkning, dvs.

om en avgifterna beräknas på de ersättningar utges och inte på mottagar-

som nas nettoinkomster.

Från avgiftsunderlaget föreslås i NSAL undantag för ett antal olika ersättningar som av olika skäl aldrig skall ingå i underlaget trots att de till sin natur är sådana att de enligt bestämmelserna därom

kan ge upphov till avgiftsskyldighet. Som exempel på sådana ersättningar kan

Underlaget för... 241

nämnas lön till arbetstagare som vid årets ingång har fyllt 65 år samt vissa sociala förmåner, t.ex. sjukpenning och föräldrapenning. Bortsett från att vi föreslår att vissa ersättningar inte längre skall vara undantagna mer om detta i avsnitt 13 samt att vi gör vissa smärre lagtekniska ändringar, föreslås denna katalog av undantag oförändrad jämfört med vad som gäller enligt dagens lagstiftning. Vidare gäller i dag enligt SAL att vissa ersättningar inte skall ingå i underlaget för tilläggspensionsavgiften, medan de skall medräknas i underlaget för övriga avgifter. Å andra sidan skall i några fall undantag för viss ersättning göras vid beräkning av alla avgifter utom tilläggspensionsavgiften. Samtliga dessa undantag hänför sig på ett eller annat sätt till situationer med internationella förhållanden, t.ex. att arbetet utförs utomlands. Eftersom vi genom NSAL föreslår att arbetsbegreppet i SofL arbete i Sverige, skall utgöra grunden för avgiftsuttag, har dessa bestämmelser spelat ut sin roll. Vi anser det dessutom lämpligt att ha ett enhetligt underlag för samtliga arbetsgivaravgifter. Några skillnader i avgiftsunderlaget för de olika delavgifterna skall således enligt vårt förslag inte längre förekomma.

11.3¶Egenavgifter

11.3.1¶Allmänt om avgiftsunderlaget

Förslag: Underlaget för beräkning av egenavgifterna skall liksom idag utgöras inkomst arbete egenföretagaren eller av av som någon skall betala egenavgifter har haft. En grundlägannan som gande förutsättning är att inkomsten i fråga utgörs av sådan ersättning eller inkomst som enligt bestämmelserna om avgiftsskyldighet föranleder att egenavgifter skall betalas.

Enligt 3 kap. 4 § SAL utgörs grunden för beräkning av pensions-

anknutna egenavgifter folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift och

delpensionsavgift inkomst annat förvärvsarbete enligt 11 kap. av av 3 § AFL. Grunden för beräkning av de övriga egenavgifterna sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeavgift och arbetsmarknadsavgift utgörs inkomst annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ av av lag. Till skillnad mot vad gäller för arbetsgivaravgifter är samma som underlaget för egenavgifterna individualiserat. Var och en som har att betala egenavgifter skall beräkna dessa med utgångspunkt i vad m.a.0. de själva har haft för inkomst annat förvärvsarbete än anställning

under året.

242 Underlaget för...

Vi föreslår inga egentliga ändringar isak, lagtexten allmänt men är i behov av förenkling. Liksom är fallet i fråga

om arbetsgivaravgifter

se föregående avsnitt så förklaras i 1 kap. 2 § SAL vilka ersättningar eller inkomster föranleder skyldighet betala som att egenavgifter. Egenavgifter skall enligt denna bestämmelse betalas den av som är försäkrad enligt AFL och har inkomst förvärvsarbete av annat enligt 3 kap. 2 eller 2 a§ eller 11 kap. 3 § nämnda lag. Som

framgår

inledningsvis i detta avsnitt så räknas dessa lagrum i AFL återigen upp

i bestämmelserna i SAL beräkning avgiftsunderlagen. Grund-

om av principen enligt SAL, att inkomster föranleder uppkomsten som av

avgiftsskyldighet också skall ingå i avgiftsunderlaget, bör gälla även fortsättningsvis.

Eftersom NSAL är uppbyggd så att det i antal paragrafer klart ett anges vilka typer ersättningar och inkomster föranleder av som avgiftsskyldighet, så anser vi det motiverat att liksom i fråga om arbetsgivaravgifterna helt enkelt hänvisa till dessa bestämmelser.

Grundbestämmelsen i NSAL föreslås därför underlag för vara att beräkning av egenavgifter är sådan inkomst arbete i de av som avses paragrafer som reglerar avgiftsskyldigheten. Genom det sägs det att att är inkomsten arbete skall ingå i underlaget, markeras av som att det i fråga om egenavgifter skall ske nettoberäkning. Det alltså en är inte den utbetalda ersättningen i princip föranleder

- som avgiftsskyldighet

som skall ingå i underlaget, utan den inkomst efter kostnadsavdrag som mottagaren har av det utförda arbetet. Som vi kommer att redovisa närmare i nästa avsnitt, bör det finnas

ett gemensamt underlag för samtliga egenavgifter. Alla delavgifterna skall alltså i grunden beräknas på ett och underlag. Liksom år samma fallet i fråga om underlaget för arbetsgivaravgifter skall dock enligt NSAL vissa undantag göras vid bestämmande detta underlag. Det av gäller bl.a. inkomst passiv näringsverksamhet vissa sociala av samt

förmåner, t.ex. sjukpenning och föräldrapenning.

Dessa undantag är i princip utformade så att inga materiella förändringar skall uppstå i förhållande till vad gäller i dag, som men vissa smärre ändringar görs dock se författningskommentaren. Främst rör det sig alltså om lagtekniska ändringar och förenklingar bestämmelserna. av

Underlaget för... 243

l1.3.2 Ett gemensamt avgiftsunderlag

Förslag: Det skall finnas ett gemensamt underlag för beräkning av samtliga egenavgifter.

Allmänt

I avsnitt 1l.3.1 nämndes inledningsvis att det för egenavgifter i dag skall beräknas två olika avgiftsunderlag. Det ena för pensionsanknutavgifter har sin grund i sådan inkomst av annat förvärvsarbete än na anställning som utgör pensionsgrundande inkomst enligt 11 kap. AFL, medan det andra för övriga avgifter utgår från sådan inkomst av annat förvärvsarbete än anställning som utgör sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. samma lag. Förekomsten av två underlag är i och för sig naturlig, såtillvida att avgifter skall finansiera pensionsförmåner skall beräknas endast som inkomst som ligger till grund för sådana förmåner. För att en ordning med två underlag alls skall vara motiverad, krävs dock att det finns någon saklig skillnad mellan de bägge inkomstbegreppen, dvs. inkomst annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a AFL att av inte är detsamma inkomst annat förvärvsarbete enligt 11 kap. som av 3 § lag. Förekomsten två underlag försvårar nämligen samma av tillämpningen socialavgiftslagstiftningen. Eventuella skillnader av mellan inkomstbegreppen bör därför vidare inte vara praktiskt försumbara för att kunna motiveras. Det finns således anledning att närmare analysera vad inkomstbegreppen enligt 3 kap. respektive 11 kap. AFL innebär och vad detta kan ha för betydelse i praktiken.

De olika inkomstbegreppen enligt 3 kap. respektive 11 kap. AFL

Det är inte alldeles lätt att utröna det faktiskt finns några skillnader om mellan inkomstbegreppen, mycket beroende den invecklade och sinsemellan olikartade uppbyggnaden de aktuella paragraferna i av AFL. I 3 kap. 2 § huvudregel att inkomst av anställning är anges som inkomst för eget arbete såsom anställd i allmän eller enskild tjänst medan inkomst annat förvärvsarbete utgörs av inkomst annan av grund. Genom utvidgningsregel i andra stycket det s.k. utvidgade en arbetsgivarbegreppet att till inkomst anställning skall också anges av hänföras ersättning för utfört arbete även om det inte föreligger något anställningsförhållande. Genom denna bestämmelse kommer nästan all inkomst att innefattas i begreppet inkomst av anställning.

244 Underlaget för...

Någon närmare definition av vad är inkomst försom av annat värvsarbete ges inte. Till stor del får detta utläsas motsatsvis, genom att man konstaterar att det inte är fråga inkomst

om av anställning.

Om man läser endast 3 kap. 2 § så återstår inkomst försom av annat värvsarbete, pâ grund av utvidgningsregeln, i stort sett endast inkomst av försäljning i självständigt bedriven verksamhet. I 3 2 § finns

kap. a

emellertid bestämmelser situationer som upptar där vissa inkomster uttryckligen skall anses utgöra inkomst annat förvärvsarbete. I av tredje och fjärde styckena nämnda paragraf regleras betydelsen av betalningsmottagarens skattsedelsinnehav. I 3 kap. 2 § anges att inkomst som enligt 2 § skall utgöra inkomst a anses av annat förvärvsarbete inte skall räknas inkomst

som av anställning, oavsett

vad som gäller enligt huvudregeln och utvidgningsregeln. Det alltså är i praktiken skattsedelsinnehavet nästan helt till vilken som avgör inkomsttyp viss inkomst skall hänföras. Kapitel 11 i AFL är annorlunda uppbyggt. I 11 kap. 2 § återfinns bestämmelser när viss inkomst skall inkomst om anses utgöra av anställning, medan det i 3 § uttryckligen vilka inkomster anges som utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Här är det alltså

synbarligen

lättare att se vad som i grunden är inkomst förvärvsarbete. av annat På grund av att det i 3 § att de uppräknade inkomsterna skall anges anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete endast de inte om är att se som inkomst anställning enligt 2 så försvinner emellertid av klarheten i uppdelningen mellan inkomsttypema. I 11 kap. 2 § sägs nämligen att, såvitt fråga är ersättning för utfört arbete, så gäller om i tillämpliga delar 3 kap. 2 § andra stycket och 2 § tredje och fjärde a styckena AFL. Härigenom skall alltså den ovannämnda utvidgningsregeln tillämpas. Detta medför att även de i 11 kap. 3 § uppräknade inkomsterna av bl.a. annat än aktiv näringsverksamhet skulle kunna

anses utgöra inkomst av anställning såvida fråga är ersättning för om utfört arbete. Detta torde dock inte ha någon praktisk betydelse, eftersom även bestämmelserna i 3 kap. 2 § skall Det blir

a tillämpas.

alltså slutligen även här sä att det är skattsedelsinnehavet nästan som helt styr vart inkomsten skall hänföras.

Vid en genomgång av de olika bestämmelserna kan konstateras att det föreligger endast ett fåtal skillnader mellan inkomstbegreppen. Den väsentligaste torde vara bedömningen näringsverksamhet av om utomlands skall anses utgöra inkomst annat förvärvsarbete. Så är av

i dag fallet vid beräkning sjukpenninggrundande inkomst inte

av men

vid beräkning pensionsgrundande inkomst. Med av tillämpning av

dagens bestämmelser innebär detta att det på sådan inkomst inte skall

tas ut pensionsanknutna egenavgifter väl övriga avgifter. Genom men det krav på arbete i Sverige för rätt till arbetsbaserade förmåner som föreslås i SofL, kommer näringsverksamhet utomlands framdeles inte

Underlaget för... 245

medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Den skillnad att finns i dag kan alltså därmed försvinna från den svenska som

lagstiftningen.

synbar skillnad mellan 3 kap. och 11 kap. AFL gäller En annan hur passiv näringsverksamhet skall behandlas när det finns frågan om ett inslag eget arbete dock endast av oväsentlig omfattning t.ex. av - näringsverksamhet i form förvaltning av egen fastighet med inslag av visst arbete viss fastighetsskötsel etc.. Inkomst av sådan av eget verksamhet berättigar i dag inte näringsidkaren till tilläggspension, eftersom det i 11 kap. 3 § AFL finns ett uttryckligt krav på att näringsverksamheten skall aktiv för att inkomsten därav skall vara

vara fönnånsgrundande.

I 3 kap. 2 och 2 §§ AFL finns inte krav på att det skall a samma fråga aktiv näringsverksamhet. Det enda krav som i aktuellt vara om avseende ställs enligt lagtexten för att inkomsten skall vara förmånsgrundande är att den härrör från eget arbete. Detta kan sägas fallet i den mån inkomsten av t.ex. fastighetsförvaltningen vara faktiskt kan härledas till det arbetet fastighetsskötseln etc.. egna Bestämmelsen lär emellertid tillämpas med utgångspunkt i ett enhetligt verksamhetsbegrepp, dvs. skillnaderna mellan passiv och aktiv näringsverksamhet slår igenom generellt och inte endast i 11 kap. AFL där den uttryckliga regleringen återfimis. Huruvida detta genomslag kan gälla inom hela socialförsäkringen, t.ex. även inom arbetsskadeförsäkringen SFS 1976:380, är emellertid tveksamt. Kommunalskattelagens ursprungliga principer för vad som är aktiv respektive passiv näringsverksamhet prop. 1989/90:110 s. 645 ft lär alltså avgörande vid tillämpningen bestämmelserna i AFL. vara av Någon skillnad mellan inkornstbegreppen föreligger således inte i

praktiken, och för inkomst passiv näringsverksamhet skall i stället

av för egenavgifter betalas särskild löneskatt enligt 2 § lagen 1990:659 särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. om En skillnad finns i dag, och kommer att vara kvar även som som efter införandet SofL, är att det vid beräkning av sjukpenninggrunav dande inkomst inte tas hänsyn till andra skattepliktiga förmåner än 3 kap. 2 § första stycket första meningen AFL. Däremot pengar ingår sådana förmåner, dvs. annat än pengar, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. I 11 kap. 3 § AFL finns nämligen inte motsvarande begränsande bestämmelse. Förhållandet får emellertid ingen konsekvens i avgiftshänseende i dag. I 3 kap. 4 § första stycket SAL nämligen att, när grunden för avgiftsunderlaget är den anges sjukpenninggrundande inkomsten, skall andra skattepliktiga förmåner än likställas med inkomst annat förvärvsarbete. Genom att pengar av framdeles i NSAL klart uttala vilka former ersättningar och av inkomster år avgiftsgrundande och samtidigt markera att det inte som

246 Underlaget för...

bara gäller ersättning i pengar, utan även andra skattepliktiga förmåner, uppnås situation i dag. Det kommer samma som därför inte att uppstå några problem på grund denna skillnad av mellan in-

komstbegreppen.

Skillnaderna i inkomstbegreppen enligt 3 kap. respektive ll kap. AFL är sammanfattningsvis inte sådan olika av art att underlag behövs för de olika egenavgifterna. Tvärtom kommer, genom de materiella

förändringar som föreslås i SofL och följdändringar

i andra lagar på grund av den lagen, de få faktiska skillnader som finns i dag att försvinna. Det saknas därför i NSAL anledning att använda flera avgiftsunderlag. Vi föreslår således att det införs ett gemensamt underlag för uttag samtliga egenavgifter. av

Socialavgifter i... 247

12 i internationella förhål-

Socialavgifter

landen

12.1¶Inledning

Den nuvarande svenska lagstiftningen om socialförsäkringsavgifter kan rent allmänt sägas vara uppbyggd efter svenska nationella förhållanden, dvs. den tar främst sikte på situationer då den som skall betala

avgifter arbetsgivare, egenföretagare, uppdragstagare eller

- en i Sverige och bosatt här i landet. Även anställd är verksam även om undantag ñmis, medför lagreglerna en betydande begränsning av möjligheterna att ta ut avgifter i fall med internationella inslag. Som framgått vår probleminventering i kapitel 8 har dessa begränsningar av blivit särskilt tydliga sedan EG-rätten blivit gällande här i landet. Som framgått vår redogörelse i kapitel 3 för EG-rätten om social av trygghet och för innehållet i ingångna konventioner på området, är det genomgående så att dessa regelverk ger en viss stat rätt att ta ut socialförsäkringsavgifter det är denna stat själv som skall men bestämma de närmare villkoren för uttag av sådana avgifter. Villkoren får dock inte verka diskriminerande, varken direkt eller indirekt, mot medborgare i andra stater omfattas de internationella reglerna. som av Vi skall i enlighet med våra direktiv lägga fram förslag som nu - gör det möjligt att i Sverige ta ut socialförsäkringsavgifter i alla de situationer då EG-rätten eller konvention om social trygghet ger rätt en till det, dvs. i situationer då det i dessa regelverk anges att svensk lagstiftning skall tillämpas. Vi skall därtill vilket också förutsatts i direktiven lägga fram förslag gör det möjligt att ta ut avgifter - som i andra internationella fall då svenskt socialförsäkringsskydd uppkom-

mer. Framställningen i detta kapitel inledningsvis såväl socialavavser

gifter arbetsgivaravgifter och egenavgifter som allmän pensionsavgift

och allmän löneavgift. De förslag vi lägger fram i avsnitt 12.4 som emellertid bara socialavgifter. Vi har valt att redovisa våra avser förslag allmän pensionsavgift och allmän löneavgift i de särskilda om kapitel avhandlar de avgifterna kap. 14 och 15. som

248 Socialavgijier i...

12.2¶Allmänna

utgångspunkter

Förordning EEG nr 1408/71 utgör gällande rätt i Sverige

numera och har företräde framför avvikande nationell rätt. Det innebär bl.a. att den personkrets som omfattas den svenska socialförsäkringen

har förändrats. Förordningens lagvalsregler innebär enligt huvudregeln

att en medborgare i ett medlemsland skall omfattad lagstift-

vara av ningen om social trygghet försäkrad endast i det medlemsland där han eller hon har sysselsättning anställd eller egenföretagare.

som Från denna princip finns vissa undantag tillämpningen

men av förordningen innebär under alla förhållanden att besättningen endast

undantagsvis får betydelse för försäkringstillhörigheten.

Det land som en person skall vara försäkrad i är ensamt behörigt socialför-

att ta ut säkringsavgifter på den försäkrades förvärvsinkomster.

I de konventioner om social trygghet Sverige har ingått med

som andra länder fimis inte några uttryckliga bestämmelser i vilket

om av de avtalsslutande länderna socialförsäkringsavgifter skall betalas. Det anses emellertid följa konventionernas lagvalsregler. En

av av konventionen omfattad skall, såsom det vanligen uttrycks,

person vara underkastad eller omfattad ett visst lands vanligen sysselsätt-

av ningslandets lagstiftning sådana delar det sociala trygghets-

- om av systemet som omfattas av konventionen. Däri inkluderas inte bara

lagstiftning om rätt till förmåner utan också lagstiftning skyldighet

att betala socialförsäkringsavgifter.

En grundläggande princip enligt nuvarande svensk lagstiftning kan sågas vara att socialförsäkringsavgifter skall tas ut på arbete

som utförs i Sverige. Det finns emellertid på flera håll i lagstiftningen också en koppling till beskattningen. Dessa regler är visserligen främst betingade av administrativa skäl kopplingen till beskattningen

- genom underlättas uppbörden av avgifterna innebär rent faktiskt

- men en betydande begränsning skyldigheten att betala avgifter i Sverige.

av Skyldigheten att betala egenavgifter eller allmän pensionsavgift

på en viss inkomst är nämligen beroende inkomsten i Sverige,

av om taxeras dvs. på förvärvsinkomster inte beskattas alls eller beskattas

som som enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991:591 särskild inkomstskatt för utomlands

om bosatta artister m.fl. LSI kan enligt nuvarande lagstiftning inga sådana avgifter tas ut. En förutsättning för att en viss förvärvsinkomst skall taxeras i Sverige är att inkomsttagaren är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen 1928:370, vilket

i sin tur som regel förutsätter att inkomsttagaren är bosatt i Sverige.

Tillämpningen av EG-rätten och de konventioner social

av om trygghet som Sverige ingått också det förslag till socialförsäk-

- men ringslag SofL vi lagt fram i vårt huvudbetänkande avsnitt

som se

Socialavgifter 249 . .

7.1 medför att även personer som inte är skattskyldiga i Sverige men som arbetar här som regel skall omfattas av den svenska socialförsäkringen. Även utomlands bosatta beskattas personer som enligt SINK eller LSI är ofta försäkrade i Sverige. En utgångspunkt för nu föreliggande förslag är därför att avgifter i största möjliga utsträckning skall kunna tas ut för samtliga personer som har inkomst av förvärvsarbete och som skall vara omfattade av svensk socialförsäkring, oavsett om denna tillhörighet grundas enbart svensk rätt eller följer av internationell rätt. Om, och i så fall hur, den förvärvsarbetande beskattas i Sverige skall vara utan betydelse. Det bör således råda kongruens mellan försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet jfr våra allmänna överväganden i avsnitt 9.3.1. De nu angivna utgångspunkterna innebär inte att det administrativa sambandet mellan uttag av avgifter och taxeringen måste överges. Tvärtom talar allt för att uppbörden av socialförsäkringsavgifter fortfarande skall samordnas med uppbörden av skatt i de fall där taxering faktiskt sker. Vad som måste till är kompletterande regler gör det möjligt att ta ut avgifter även på inkomster som inte som taxeras i Sverige men som grundar socialförsäkringsskydd i Sverige för inkomsttagaren.

12.3¶Vilka socialförsäkringsavgifter kan tas ut i

internationella förhållanden

12.3.1¶Inledning och frågeställning

I lagen 1981:691 socialavgifter SAL och i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL finns bestämmelser om att socialförom säkringsavgifter skall erläggas för vissa angivna ändamål. Avgifterna skall beräknas efter vissa procenttal ett särskilt bestämt avgiftsunderlag. Arbetsgivare och personer som skall betala egenavgifter enligt SAL skall också betala allmän löneavgift enligt lagen 1994:1920 om allmän löneavgift. I det stora flertalet fall skall socialförsäkringsavgifter och allmän löneavgift beräknas med beaktande av endast svensk nationell rätt. Det rör sig då uttag av avgifter på inkomster av arbete i Sverige som om uppbärs som bor här i landet och som inte samtidigt har av en person inkomster arbete i något annat land. I enlighet med vad vi sagt i av föregående avsnitt bör avgifter emellertid också tas ut i Sverige i en rad fall då svensk socialförsäkringslagstiftning skall tillämpas och då det, utöver anknytning till Sverige, finns någon form av anknytning till ett annat land. T.ex. kan inkomsttagaren vara bosatt utomlands

250 Socialavgifter i...

eller kan den inkomst skall avgiftsbeläggas ha uppburits för

som arbete utomlands.

Den fråga som uppkommer och skall behandlas i det följande

- som

år om det i dessa "internationella fall" finns några hinder - mot att ta ut samtliga avgifter enligt SAL, APL eller lagen allmän löneavgift.

om En näraliggande fråga, som också skall behandlas här, är i vad mån avgifter kan tas ut på inkomst arbete i Sverige i fall då den

av som uppbär inkomsten enligt EG-rätten eller någon konvention skall höra under ett annat lands lagstiftning.

12.3.2¶Skyldigheten att betala socialförsäkringsavgifter

enligt

EG-rätten

Vilka avgifter omfattas av förordning 1408/71

Vår bedömning: Till tillämpningsområdet för förordning EEG

nr 1408/71 hör samtliga avgifter enligt lagen 1981:691

socialavgifter utom delpensionsavgiften, arbetarskyddsavgiften och lönegarantiavgiften. Till förordningens tillämpningsområde hör

också pensionsavgiften enligt lagen 1994:1744 allmän

om pensionsavgift. Däremot faller den allmänna löneavgiften enligt lagen 1994:1920 allmän löneavgift utanför förordningens

tillämpningsområde.

Vi har i kapitel 3 lämnat en redogörelse för delar innehållet i

av förordning EEG nr 1408/71. Som konstaterats där bestäm-

avser melserna i förordningen inte bara rätt att erhålla eller tjäna in rätt

en till förmåner utan tar också sikte på den enskildes och hans arbetsgiva-

res skyldigheter att betala socialförsäkringsavgifter. Sådana avgifter

skall oberoende den anställdes eller egenföretagarens bosätt-

- av ningsort och oavsett var arbetsgivaren bor eller företaget har sitt säte

erläggas bara i den stat vars lagstiftning den anställde eller egenföre- tagaren omfattas av som regel sysselsättningslandet. I mål 102/76 Perenboom konstaterade EG-domstolen att det skulle strida

mot bestämmelserna i förordning 1408/71 arbetstagare med

om en

tillämpning av flera olika nationella lagstiftningar skulle skyldig

vara att betala avgifter i flera olika länder för inkomst. Domstolen

samma uttalade därför i det aktuella fallet att art. 13 i förordningen hindrar bosättningsstaten från att ta ut avgifter på ersättning för arbete i ett annat land vars lagstiftning den förvärvsarbetande omfattas

av.

Det bör emellertid uppmärksammas att förordning 1408/71 inte gäller i fråga om social trygghet i alla avseenden utan beträffande i art. 4 särskilt angivna grenar av social trygghet. Dessa är a förmåner vid sjukdom och moderskap, b förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara

eller förbättra förvärvsförmågan,

c förmåner vid ålderdom, d förmåner till efterlevande, e förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

f dödsfallsersättningar,

g förmåner vid arbetslöshet samt

h familjeförmåner.

Utredningen om socialförsäkringen och EG har i betänkandet SOU 1993:115, bilaga 1 Social trygghet och EES gjort en sammanställning över svensk lagstiftning och svenska system som enligt utredningens bedömning angår förmåner som omfattas av förordning 1408/71. Denna sammanställning upptar svensk lagstiftning angående förmåner som är att hänföra till de förmånsslag som avses i art. 4.1 i förordningen. En sådan förteckning upprättad regeringen i

- av enlighet med art. 5 i förordningen har publicerats i EGT, Europeiska

gemenskapernas officiella tidning EES suppl., och den har återgivits i bl.a RFV:s rekommendationer Allmänna råd 1995:3 Socialför-

säkringen och EU.

Som nyss konstaterats gäller bestämmelserna i förordning 1408/71 även i fråga om skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter. För att en avgift skall anses falla inom förordningens tillämpningsområde måste det dock finnas ett samband mellan avgiften och något de

av förrnånssystem som omfattas av förordningen, dvs. avgiften skall vara avsedd att finansiera ett eller flera av dessa förmånssystem. Med hänsyn till att förordningen främst är ett instrument för att säkerställa arbetskraftens fria rörlighet inom unionen är det förmodligen också så att ett ytterligare krav för att en avgift skall anses omfattad av förordningen är att den tas ut på inkomst av förvärvsarbete eller inkomst som ersätter arbetsinkomst. Avgifter som tas ut på omsättning av varor, inkomst av kapital, etc. kan knappast anses omfattade av förordningens bestämmelser, även om avgifterna används

för finansiering av socialföräkringsförmåner.

Kravet att en avgift skall vara avsedd för finansieringen av en fönnån som omfattas av förordning 1408/71 torde få ses generellt. Det kan knappast anses vara ett krav att avgiften ger rätt till förmån för den enskilde den för vilken avgiften betalas krona för krona. I själva verket är omfördelning mellan olika försäkrade inbyggd i de flesta socialförsäkringar, och det måste därför vara tillräckligt att den för vilken avgiften betalas är omfattad av det aktuella förmânssystemet

252 Socialavgijfter i...

och kan få rätt till förmån på någon nivå. Detta torde t.ex. innebära att det inte finns något hinder att ta ut avgift "över taket" 7,5

x basbeloppet, dvs. avgift på inkomstdelar som för den enskilde inte ger rätt till förmåner. Endast om ett fönnånssystem systematiskt överfinansieras och avgiften kanske inte ens används för socialförsäkringsändamål bör man kunna ifrågasätta om avgiften omfattas

av bestämmelserna i förordningen.

Med ledning av den ovan nänmda lagstiftningsförteckningen och vad som nu sagts om samband mellan avgifter och förmåner gör vi bedömningen att sjukförsäkringsavgiften och tilläggspensionsavgiften enligt SAL är hänförliga till förordningens sakområden om förmåner vid sjukdom och moderskap respektive förmåner vid invaliditet och ålderdom samt till efterlevande. Folkpensionsavgiften, som används till finansiering av folkpensioneringen enligt AFL, bör av samma skäl som tilläggspensionsavgiften anses som en avgift för sådana förmåner

omfattas förordningen. Även förekommande sjömanspensionssom av avgift enligt 2 kap. 2 § första stycket SAL måste avgift

anses som en för en förmån som omfattas av förordning 1408/71, även ingen

om längre kan kvalificera sig för sådan pension jfr SFS 1989:996 och förteckningen i EGT.

Till socialavgifterna hör även delpensionsavgift, skall täcka

som kostnader för pensioner enligt lagen 1979:84 delpensions-

om försäkring och motsvarande äldre bestämmelser. Utredningen

om socialförsäkringen och EG SOU 1993:115 s. 202ff. har bedömt att delpensionen inte faller in under något av förordningens sakområdcn. Detsamma gäller enligt de tidigare nämnda förteckningarna, och vi gör samma bedömning. Delpensionsavgiften måste därför anses falla utanför tillämpningsområdet för förordning 1408/71.

Som socialavgift förekommer också arbetsskadeavgift och arbetsmarknadsavgift. Den förra avgiften används för att täcka kostnader för arbetsskadeförsäkringen, medan den senare används för finansiering av arbetslöshetsersättning samt utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, vilka uppfyller villkoren för a-kassa. Såväl arbetsskadeavgiften arbets-

som marknadsavgiften faller in under förordningens tillämpningsområde jfr s. 272 i huvudbetänkandet ang. arbetsmarknadsavgift för utbildningsbidrag.

Vidare ingår i socialavgifterna även arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. Den förra avgiften används för finansiering Arbetar-

av skyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet. Lönegarantiavgiften används för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen 1992:497. Arbetarskyddsavgiften används således för att finansiera viss myndighetsverksamhet i allmänhet. Avgiften torde därför inte vara hänförlig till förmåner som omfattas

Socialavgzjier i... 253

förordningen. Den statliga lönegarantin enligt lönegarantilagen avser att i vissa fall täcka fordran lön eller annan ersättning eller pension med viss förrnånsrätt i konkurs. Garantin omfattar i viss utsträckning även kostnader för försättande i konkurs. Kostnaderna för den statliga lönegarantin kan enligt vår mening inte hänföras till en förmån vid arbetslöshet. Inte heller kan kostnaderna hänföras till något annat sakområde som omfattas av förordningen. Enligt APL används den allmänna pensionsavgiften till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Eftersom tilläggspensioneringen tillhör de förmånssystem som omfattas av förordning 1408/71, är pensionsavgiften en avgift för ändamål som omfattas av förordningens sakområden. Allmän löneavgift tas enligt lagen om sådan avgift ut på samma underlag som folkpensionsavgiften vid uttag av socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Som vi angett i avsnitt 2.6 används den avgiften till finansieringen av Sveriges medlemskap i EU samt som allmän förstärkning av statens finanser. I lagens förarbeten prop. 1994/951122 s. 18 uttalades att avgiften i både rättslig och ekonomisk mening är en skatt. Den allmärma löneavgiften kan därför enligt vår bedömning inte hänföras till förordningens sakområden och det är strängt taget tveksamt om den alls bör samordnas med socialförsäkringsavgifterna. Motsvarande gäller för de särskilda löneskatter som också förekommer, i vissa fall i stället för avgifter.

Socialförsäkringsavgifter m.m. utanför tillämpningsområdet för förordning 1408/71

Vår bedömning: Socialförsäkringsavgifter som faller utanför tillämpningsområdet för förordning EEG nr 1408/71 kan tas ut så länge reglerna i Romfördraget och förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet iakttas. Det innebär att den för vilken avgifterna tas ut också skall ges rätt till person förmåner som dessa avgifter finansierar samma villkor som gäller för alla andra som omfattas av det aktuella förmånssystemet. Allmän löneavgift enligt lagen därom är en skatt, och det är i princip fråga för den svenske lagstiftaren att avgöra i vilka fall en sådan avgift skall tas ut. Bestämmelserna får dock inte utformas så att de indirekt hindrar arbetskraftens fria rörlighet.

Som framgått ovan reglerar förordning 1408/71 inte frågor om utgivande och finansiering av förmåner som inte kan inordnas under

254 Socialavgijier i...

de grenar av social trygghet i art. 4 i förordningen. Därav

som anges följer emellertid inte att nationell lagstiftning sådana förmåner inte

om alls kan beröras av EG-rätten, dvs. att varje medlemsland fritt kan bestämma i vad mån sådana förmåner skall utges och i vilka fall avgifter för finansieringen av dessa förmåner skall tas ut. Av betydelse i sammanhanget är nämligen också bestämmelserna i förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen samt, inte minst, bestämmelserna i Romfördraget likabehandling

om art. 6 och fri rörlighet för arbetstagare art. 48-51. Även reglerna om fri etableringsrätt art. 52 är av betydelse för företagare.

egna

Några domar från EG-domstolen

Redovisning av domarna

Förordning 1408/71, som trädde i kraft den 1 oktober 1972, föregicks av förordning EEG nr 3/58. I den förordningen fanns lagvalsregel

en art. 12 liknande art. 13 i förordning 1408/71. Den emellertid

var inte exklusiv på samma sätt som art. 13, dvs. den uteslöt inte att annat lands lagstiftning kunde vara tillämplig samtidigt arbetslandets.

som EG-domstolen konstaterade också i målet 92/63 Nonnemacher se även målet 19/67 van der Vecht att art. 48 och 51 i fördraget inte kan utgöra någon grund för att hindra medlemsstat att sina

en ge egna medborgare, inklusive personer som arbetar i ett annat medlemsland, extra socialförsäkringsförmåner. Domstolen fann dock, mot bakgrund av syftet med reglerna i art. 48 och 51 i fördraget att säkerställa arbetskraftens fria rörlighet, att det andra landet inte fick tillämpa sin lagstiftning om det innebar att arbetstagaren eller hans arbetsgivare

fick betala socialförsäkringsavgifter utöver de avgifter betalades

som i arbetslandet utan att detta också gav upphov till förmåner utöver de som kunde utgå från arbetslandet.

I målet 102/76 Perenboom slog domstolen fast att art. 13 i förordning 1408/71 utesluter samtidig tillämpning av flera länders lagstiftning. Förordningen hindrar enligt domstolen bosättningsstaten som det gällde i det målet från att ta ut socialförsäkringsavgifter på ersättning som mottas av en arbetstagare för arbete som utförts i ett annat medlemsland och vars lagstiftning arbetstagaren skall omfattas av. Det tycks således som om undantagen i målen Nonnemnacher och van der Vecht inte längre gäller. Något hinder för annan än den behöriga staten att utge "gratis" förmåner torde dock inte föreligga.

Av intresse i detta sammanhang är emellertid även domstolens avgörande i målet 53/95 Kemmler som gällde en egenföretagare med samtidig verksamhet i Tyskland och Belgien. Målet avsåg uttag

Socialavgifter i... 255

socialförsäkringsavgifter för tid före det att förordning 1408/71 blev tillämplig på egenföretagare och avgjordes därför med tillämpning

direkt av art. 52 fri etableringsrätt i Romfördraget. Kemmler hade

sedan länge varit bosatt i Tyskland och omfattades av socialförsäkringen där. Domstolen förklarade i sitt avgörande att art. 52 utgör hinder för en medlemsstat i detta fall Belgien att ta ut socialförsäkringsavgifter från en person som redan bedriver fri yrkesutövning i

en annan medlemsstat, där de har sitt hemvist och är anslutna till ett system för socialt skydd, om dessa avgifter inte något ytterligare

ger socialt skydd.

Domarnas räckvidd

En fråga som bör diskuteras är vilken räckvidd domstolens avgörande i Perenboom har. Så mycket får väl klart att det inte är möjligt

anses för någon annan medlemsstat än den behöriga staten vanligen

arbetslandet att ta ut avgifter som används för finansiering av

förmåner som faller in under det sakliga tillämpningsområdet för förordning 1408/71, dvs. sådana förmåner som i art. 4 i

anges förordningen. Detta gäller nog även om den aktuella förmånen inte finns i arbetslandet. Huruvida domstolens avgörande skulle kunna gälla även i fråga om förmåner som inte omfattas av förordning 1408/71 är tveksamt. Domstolen gör inte någon uttrycklig distinktion mellan förmåner som omfattas respektive inte omfattas förordning-

av en, utan förklarar bara att inget annat land än arbetslandet får ta ut socialförsäkringsavgifter ersättning som mottas av en arbetstagare för arbete som utförts där. Det ligger dock nära till hands att anse det underförstått att avgörandet bara gäller inom tillämpningsområdet för förordningen. Mot bakgrund av domstolens tidigare uttalanden i målen Nonnenmacher och van der Vecht om att art. 48 och 51 i fördraget inte hindrar samtidig tillämpning av två länders lagstiftning och avgörandet i målet Kemmler, får det i princip tillåtet

nog anses för annat land än arbetslandet att tillämpa sin lagstiftning i fråga

om förmåner och avgifter som faller utanför förordningens tillämpningsområde. En sådan tillämpning måste emellertid ske med beaktande av principerna om likabehandling i art. 6 i fördraget och på ett sådant sätt att arbetskraftens fria rörlighet inte hindras. Det torde bl.a. innebära att avgifter får tas ut endast om de ger upphov till förmåner utöver vad som kan utgå enligt arbetslandets lagstiftning.

En fråga som inte besvaras i de redovisade domarna är i vad mån den behöriga staten arbetslandet, utöver avgifter för finansiering

av förmåner som omfattas av förordning 1408/71, också kan ta ut avgifter som används för finansiering förmåner faller utanför

av som

256 Socialavgifter i...

förordningens tillämpningsområde. Något hinder för detta kan knappast anses finnas i förordning 1408/71. Däremot kan principerna om likabehandling i fördraget och i förordning EEG 1612/68

nr art. 7 behöva iakttas. En rimlig tolkning i detta sammanhang torde vara att avgifter kan tas ut, så länge någon diskriminering andra

av staters medborgare inte sker, varken på förmånssidan eller avgiftssidan. Det innebär att avgifter kan tas ut även för finansiering

av förmåner som faller utanför tillämpningsornrådet för förordning 1408/71, så länge den person för vilken avgifterna tas ut också

ges rätt till förmåner på samma villkor som gäller för alla andra

som omfattas av det aktuella fönnånssystemet.

Vad som hittills sagts i detta avsnitt har avsett avgifter som inte omfattas av förordning 1408/71, men för vilka andra EG-rättsliga bestämmelser om arbetskraftens fria rörlighet Romfördraget och förordning 1612/68 ändå gäller. Därutöver kan det naturligtvis finnas avgifter som visserligen tas ut på förvärvsinkomster men som används för ändamål som ligger helt utanför EG-rätten. Så är enligt vår bedömning fallet med den svenska allmänna löneavgiften. Avgiften används för finansiering av Sveriges medlemskap i EU och

som allmän förstärkning av statens finanser. I förarbetena till lagen 1994:1920 om allmän löneavgift prop. 1994/95:l22 18

s. angavs att lagen till sin utformning ansluter till vad som gäller för uttag av socialavgifter men att avgiften i både rättslig och ekonomisk mening är en skatt.

Med hänsyn till att den allmänna löneavgiften inte kan betraktas som en socialförsäkringsavgift och inte hör under det EG-rättsliga regelverket om arbetskraftens fria rörlighet, kommer vi inte att behandla den avgiften vidare i detta kapitel. Vi återkommer i stället till frågan om uttag av allmän löneavgift i kapitel 15.

Socialavgifter 257 . .

12.3.3 Socialförsäkringsavgifter enligt olika internationella avtal om social trygghet

Vår bedömning: De konventioner om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder ger rätt att ta ut avgifter i fall då svensk lagstiftning skall tillämpas enligt respektive konventions lagvalsregler. Det gäller sådana avgifter som används för finansieringen av förmåner som omfattas av konventionen i fråga. Huruvida avgifter skall tas ut även för förmåner som inte omfattas av konventionen är en fråga för den svenske lagstiftaren. Det är i princip en fråga för den svenske lagstiftaren i vad mån avgifter skall tas ut för finansiering av förmåner som faller inom tillämpningsområdet för de avtal om social trygghet som EG ingått med s.k. tredje länder. Villkoren för uttag av sådan avgifter får dock inte verka diskriminerande mot personer som är medborgare i ett sådant tredje land.

Som vi konstaterat i avsnitt 3.2.2 finns i de konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder inga uttryckliga bestämmelser om i vilket av de avtalsslutande länderna socialförsäkringsavgifter skall betalas. Det anses emellertid följa av konventionernas lagvalsregler. En av konventionen omfattad person skall, såsom det vanligen uttrycks, vara underkastad eller omfattad av ett visst lands vanligen sysselsättningslandets lagstiftning om sådana delar av det sociala trygghetssystemet som omfattas av konventionen. Däri inkluderas inte bara lagstiftning om rätt till förmåner utan också om

skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter.

Flertalet konventioner är för Sveriges del tillämpliga sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, folkpension, ATP, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt allmänna barnbidrag, dvs. de omfattar de allra flesta av de förrnånssystem som brukar räknas till den svenska socialförsäkringen. Vissa konventioner är dock mera begränsade i sin omfattning. Det gäller dekonventioner som Sverige ingått med Kanada och USA samt den kanadensiska provinsen Québec. Konventionerna med Kanada och USA avser endast lagstiftningen om folkpension och tilläggspension medan överenskommelsen med Québec reglerar lagstiftning om tilläggspension, arbetsskadeförsäkring och sjukvårdsförmåner inom sjukförsäkringen. Konventionerna ger också rätt att ta ut avgifter i fall då svensk lagstiftning skall tillämpas enligt respektive konventions lagvalsregler. Det gäller sådana avgifter som används för finansieringen av förmåner omfattas av konventionen i fråga. Huruvida avgifter skall tas ut som

258 Socialavgifter i...

även för förmåner inte omfattas konventionen är således

som av en fråga för den nationelle lagstiftaren.

Sverige har genom inträdet i EU, sätt i art. 5 i

som anges

anslutningsfördraget, förbundit sig att tillämpa ett stort antal avtal

som ingåtts mellan någon av gemenskaperna EG, EURATOM eller EKSG och ett eller flera tredje länder avsnitt 3.1.4. Detsamma gäller i

se

fråga om s.k. blandade avtal, dvs. överenskommelser och avtal

som de tidigare medlemsstaterna, eller vissa dem, tillsammans med

av någon av gemenskaperna har ingått med tredje land. Flera dessa

av avtal innehåller bestämmelser om social trygghet olika slag.

Inte heller i de nu behandlade typerna av avtal fimis några uttryck-

liga bestämmelser om skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter.

Vad avtalen innehåller är i huvudsak bestämmelser likabehandling

om i fråga om rätt till särskilt angivna förmåner. Det finns i dessa avtal inga egentliga lagvalsregler och det bör därför ankomma på varje avtalsslutande stat att själv bestämma villkoren för avgiftsskyldigheten, så länge dessa inte verkar diskriminerande mot är

personer som medborgare i det tredje landet.

12.3.4 De olika "internationella fallen"

Inledning

Det förutsätts i detta avsnitt att den i huvudbetänkandet föreslagna socialförsäkringslagen SofL har trätt i kraft. Resonemangen är emellertid allmängiltiga och inte beroende av att SofL gäller. Att tillhörigheten till svensk socialförsäkring följer SofL betyder här

av egentligen inte annat än att tillhörigheten följer svensk nationell

av rätt.

De situationer i vilka det finns något internationellt moment och då

svensk socialförsälcringslagstiftning inklusive lagstiftning social-

- om försäkringsavgifter skall tillämpas är inte lika. Fallen kan dock delas

in i följande tre huvudkategorier.

Inkomsttagaren omfattas av SofL, t.ex. på grund att han

av arbetar här i landet. Han skall också enligt förordning EEG nr 1408/71 eller något internationellt avtal vara omfattad svensk

lagstiftning.

Inkomsttagaren omfattas inte av SofL, t.ex. på grund av att han arbetar utomlands. Han skall trots det enligt förordning 1408/71 eller något internationellt avtal vara omfattad av svensk lagstiftning.

Inkomsttagaren omfattas av SofL, t.ex. grund av att han arbetar här i landet. Han skall emellertid enligt förordning 1408/71

. .

eller något internationellt avtal vara omfattad av annat lands lagstiftning.

Här nedan följer ett antal exempel på internationella fall där uttag av socialförsäkringsavgifter i Sverige aktualiseras. Under varje exempel anges tillämpliga svenska och internationella regler om socialförsäkringstillhörighet. Där görs också ett försök att klargöra vilka avgiftsuttag som kan ske i det aktuella fallet. Det bortses i exemplen från problem som kan uppstå till följd av att inkomsttagaren

inte beskattas i Sverige enligt kommunalskattelagen 1928:370. Vad

som skall klargöras är således vilka möjligheter till respektive hinder för uttag av avgifter som finns i EG-rätten eller i andra internationella avtal.

Resonemangen i exemplen utgår från att det aktuella arbetet eventuellt de aktuella arbetena är arbete som anställd. Vad sägs

som gäller emellertid i princip även om det är fråga om arbete som

egenföretagare. Reglerna om utsändning gäller dock för egenföreta-

gare endast om förordning 1408/71 är tillämplig. Vidare finns en undantagsregel i art. 14 c i förordning 1408/71, som innebär att en

person, som är bosatt i Sverige och egenföretagare här samtidigt som

han har en anställning i ett annat EES-land, skall vara omfattad av svensk lagstiftning när det gäller arbetet som egenföretagare men av det andra landets lagstiftning i fråga om anställningen där.

I avsnitt 12.3.5 redovisas vissa slutsatser som kan dras av de olika exemplen. Där görs också en sammanfattande bedömning i fråga om vilka avgifter som kan tas ut i de olika internationella fallen.

Tillhörighet till svensk socialförsäkring följer av såväl SofL som internationell rätt

Exempel 1

Förutsättningar: A bor i Danmark men arbetar bara i Sverige.

Regler: A är enligt SofL försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Han skall enligt förordning 1408/71 eller, om han är medborgare i ett icke EES-land, enligt den nordiska konventionen om social trygghet vara omfattad av bara svensk lagstiftning.

Möjliga avgiftsuttag: Alla avgifter enligt SAL och APL kan tas ut.

Exempel 2

Förutsättningar: B bor och arbetar i Sverige. Han har samtidigt ett annat arbete i Danmark.

260 Socialavgifter i...

Regler: B är på grundval av sitt arbete i Sverige enligt S0fL försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Han skall enligt förordning 1408/71 eller, om han är medborgare i ett icke EES-land, enligt den nordiska konventionen om social trygghet vara omfattad bara

av svensk lagstiftning.

Möjliga avgiftsuttag: På den svenska inkomsten kan samtliga avgifter enligt SAL och APL tas ut. På den danska inkomsten kan de avgifter som omfattas av förordning 1408/71 tas ut. Förmodligen kan även andra avgifter tas ut den inkomsten eventuellt förutsatt att dessa kan ge upphov till förmåner. Här kan emellertid även finnas ett danskt intresse att ta ut avgifter som inte omfattas av förordning 1408/71. Det skulle t.o.m. kunna vara så att såväl Sverige som Danmark med hänvisning till art. 7 i förordning 1612/68 anser sig tvungna att beräkna förmåner den danska inkomsten och då också vara berättigade att ta ut avgifter för finansieringen av EG-

dessa

rättsligt hinder att tillämpa båda länders lagstiftning om förmåner

som faller utanför 1408/71 finns endast om det inte ger inkomsttagaren förmåner i förhållande till betalda avgifter. En förutsättning för att

avgifter skall kunna tas ut på den danska inkomsten år nog att B genom någon form av internationellt avtal skall vara underkastad svensk lagstiftning om sådana förmåner som avgifterna skall finansiera. Med tillämpning av enbart svensk nationell lagstiftning S0fL

- grundar nämligen arbete i annat land inte försäkring och avgifter skall inte heller tas ut på inkomst av sådant arbete. I och för sig skulle man kunna utvidga skyldigheten att betala avgifter till att omfatta även sådana inkomster men då uppkommer frågor om man i svensk nationell lagstiftning kan ålägga en utländsk dansk arbetsgivare att betala arbetsgivaravgifter i Sverige på inkomst av arbete i Danmark. I det nu diskuterade exemplet torde således en förutsättning för att ta ut andra avgifter än sådana som omfattas av förordning 1408/71 på den danska inkomsten vara att Sverige anser sig ha stöd för detta antingen i Romfördraget och eventuellt i förordning 1612/68 eller i den nordiska konventionen om social trygghet.

Tillhörighet till svensk socialförsäkring följer av enbart internationell rätt

Exempel 3

Förutsättningar: C, som är svensk medborgare, bor och arbetar i Bryssel och tillhör EG:s hjälppersonal. Han har i enlighet med art. 16.3 i förordning 1408/71 valt att vara omfattad av svensk lagstiftning.

Socialavgifter i... 261

Regler: C arbetar inte i Sverige och omfattas, med tillämpning av enbart reglerna i SofL, därför inte av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. I enlighet med bestämmelserna i förordning 1408/71 skall han dock omfattas av svensk socialförsäkring. Möjliga avgiftsuttag: De avgifter som omfattas av förordning 1408/71 kan tas ut. Något stöd i EG-rätten för att ta ut andra avgifter finns nog inte. Det är möjligt att det inte finns något direkt hinder för Sverige att i sin nationella lagstiftning särskilt föreskriva att även andra avgifter skall betalas men sådant avgiftsuttag skall i så fall göras gällande mot EG som arbetsgivare, vilket förefaller tveksamt.

Exempel 4

Förutsättningar: D är medborgare i USA men bosatt i Sverige. Hans svenska arbetsgivare sänder honom till Frankrike för att arbeta där för arbetsgivarens räkning i två år. Regler: Eftersom D skall arbeta i Frankrike i mer än ett år är han under utsändningstiden inte försäkrad enligt SofL. Medborgare i USA omfattas inte av EG-rätten. D skall emellertid enligt den bilaterala konventionen med Frankrike art. 4.2 under utsändningstiden förbli underkastad svensk lagstiftning som om han vore sysselsatt i Sverige. Möjliga avgiftsuttag: Konventionen med Frankrike är tillämplig svensk lagstiftning om sjukförsäkring med föräldraförsäkring, arbetsskadeförsäkring, folkpension, tilläggspension, barnbidrag, arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd art. 2.1. Därigefinns direkt stöd för att ta ut avgifter för finansiering av de nom omfattade förmånerna. Något hinder för att ta ut även andra avgifter torde i och för sig inte föreligga.

Exempel 5

Förutsättningar: E är bosatt i Sverige. Hans svenska arbetsgivare sänder honom till USA för att arbeta där för arbetsgivarens räkning i två år. Regler: Eftersom E skall arbeta i USA i mer än ett år är han under utsändningstiden inte försäkrad enligt SofL. E skall emellertid enligt den bilaterala konventionen med USA art. 7.2 under utsändningstiden förbli underkastad svensk lagstiftning som om han vore sysselsatt i Sverige. Möjliga avgiftsuttag: Konventionen med USA är tillämplig endast på svensk lagstiftning om folkpension och tilläggspension art. 2.1. Därigenom finns stöd för att på inkomsten av arbetet i USA ta ut

262 Socialavgifter i...

folkpensions- och tilläggspensionsavgifter. Huruvida även andra

avgifter skall tas ut är i princip fråga för den svenske lagstiftaren

en och måste bedömas med hänsyn bl.a. till försäkringsreglema.

Tillhörighet till svensk socialförsäkring följer SofL utesluts

av men av internationell rätt

Exempel 6

Förutsättningar: F bor och arbetar i Damnark. Han har samtidigt ett annat arbete i Sverige.

Regler: F är enligt SofL försäkrad för arbetsbaserade förmåner på grundval av sitt arbete i Sverige. Enligt förordning 1408/71 eller,

om han är medborgare i ett land utanför EES, enligt den nordiska konventionen om social trygghet skall han emellertid omfattad

vara

av bara dansk lagstiftning. Möjliga avgiftsuttag: På den danska inkomsten kan inga avgifter tas

ut. Pâ den svenska inkomsten får inte tas ut avgifter omfattas

som av förordning 1408/71. I fråga om möjligheten att pâ den svenska inkomsten ta ut avgifter som inte omfattas förordningen kan hänvisas

av till diskussionen under exempel

2 ovan.

Exempel 7

Förutsättningar: G är medborgare i USA. Hans amerikanska arbetsgivare sänder honom till Sverige för att arbeta här för arbetsgivarens räkning i tvâ år.

Regler: Eftersom G skall arbeta i Sverige i än ett år är han

mer under utsändningstiden försäkrad enligt SofL. G skall emellertid enligt den bilaterala konventionen med USA art. 7.2 under utsändningstiden förbli underkastad amerikansk lagstiftning han

som om vore sysselsatt i USA.

Möjliga avgiftsuttag: Konventionen med USA är tillämplig pâ amerikansk lagstiftning om ålders- efterlevande- och invalidpension art. 2.1. Sverige får därför inte taut pensionsanknutna avgifter. Däremot kan övriga avgifter enligt SAL tas ut.

Socialavgifter i... 263

Exempel 8

Förutsättningar: H är medborgare i Turkiet. Hans turkiska arbetsgivare sänder honom till Sverige för att arbeta här för arbetsgivarens räkning i två år. Regler: Eftersom H skall arbeta i Sverige i mer än ett är är han under utsändningstiden försäkrad enligt S0fL. H skall emellertid enligt den bilaterala konventionen med Turkiet art. 8.1 under utsändningstiden förbli underkastad turkisk lagstiftning som om han vore sysselsatt i Turkiet. Möjliga avgiftsuttag: Konventionen med Turkiet är tillämplig på turkisk lagstiftning om social trygghet sjukdom, moderskap, arbetsskador, yrkessjukdomar, invaliditet, ålderdom och dödsfall. Sverige får inte ta ut avgifter som används för finansieringen av förmåner som omfattas av konventionen. I vad mån någon del av de svenska avgifterna enligt SAL och APL kan anses avse förmåner utanför konventionens tillämpningsområde är oklart.

12. 3.5 Slutsatser

Vår bedömning: Socialförsäkringsavgifter kan i överensstämrnelse med gällande praxis tas ut på ersättning för arbete som utges till som någon nationell eller internationell grund personer helt eller delvis omfattas av det svenska arbetsbaserade för- månssystemet. Huvudregel bör därvid enligt lag vara att samtliga socialförsäkringsavgifter tas ut på ersättningen. Från huvudregeln måste dock finnas möjlighet att göra undantag. Grunderna för uttaget avgifter i dessa undantagsfall bör också regleras i lag, av men regeringen bör kunna ges bemyndigande att mera precist fastställa vilka avgifter som då skall tas ut med tillämpning av internationella avtal m.m.

När det skall avgöras om svenska socialförsäkringsavgifter skall tas ut och i så fall vilka avgifter som skall tas ut på en viss inkomst av - arbete gör sig flera intressen gällande. Ett sådant intresse är att avgifter alltid bör tas ut inkomster som ger upphov till förmåner. Likaså ter det sig generellt sett tveksamt att ta ut avgifter på inkomster inte rätt till förmåner, detta i många fall i och för som ger även om sig är möjligt. Här inte uttag av avgifter "över taket", dvs. 7,5 avses x basbeloppet. Som framgått ovan kan det dock, till följd av bestämmelser i olika internationella avtal, ibland vara direkt otillåtet att ta ut

avgifter i Sverige, även om det kan finnas ett svenskt intresse att göra det.

Från administrativ synpunkt är det av intresse att reglerna uttag

om av socialförsäkringsavgifter blir så enhetliga möjligt. Det optimala

som ur den synvinkeln är naturligtvis ett "allt eller intet-system", dvs. att i de fall då avgifter skall tas ut så tas alla avgifter ut. I rent administrativt hänseende är det därför inte rationellt att till varje pris ta ut avgifter där så kan tänkas vara möjligt.

Vid val av lösning är det nödvändigt att göra avvägning mellan

en de angivna intressena. Avgifter bör så långt möjligt detta

tas ut, men får inte medföra ett administrativt svårhanterligt och därigenom

kostsamt system.

Inledningsvis torde det kunna slås fast att svenska socialförsäkringsavgifter inte bör tas ut på arbetsinkomst utges till

en som en person som varken till följd av svensk nationell rätt SofL eller enligt internationell rätt skall helt eller delvis försäkrad för sådana

vara - förmåner som finansieras genom dessa svenska avgifter. Detta gäller även om inkomsttagaren är svensk medborgare och/eller bosatt i Sverige.

Om däremot inkomsttagaren på någon grund helt eller delvis

- omfattas av det svenska arbetsbaserade förrnånssystemet aktualiseras

frågan om uttag av svenska socialförsäkringsavgifter den aktuella

arbetsinkornsten. Huvudregel bör därvid att samtliga socialförsäk-

vara ringsavgifter dvs. socialavgifter och allmän pensionsavgift tas ut på

- inkomsten, oavsett om inkomsten utgivits som ersättning för arbete i Sverige eller i något annat land. Från denna huvudregel bör i vissa fall måste det dock finnas undantag. Dessa undantag kan

vara betingade av tvingande internationella åtaganden också

men av lärnplighetsskäl.

I fall då inkomsttagaren visserligen skulle försäkrad i Sverige

vara med tillämpning av enbart svensk rätt SofL men denne enligt reglerna i förordning 1408/71 skall vara omfattad ett annat lands

av lagstiftning, bör enligt vår bedömning inga avgifter tas ut i Sverige. Att i ett sådant fall ta ut avgifter omfattas förordningen är

som av direkt otillåtet. Som framgått skulle vissa avgifter inte

ovan som omfattas av förordningen eventuellt kunna tas ut, sådan

men en uppdelning skulle försvåra administrationen betydligt, och

avgiftsinkomsterna i sådana fall skulle bli begränsade.

De konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder är olika till sin omfattning. Med undantag för konventionerna med Kanada, USA och Québec omfattar konventionerna emellertid i stort sett samtliga förmåner inom det svenska socialförsäkringssystemet. Av samma skäl som ovan bör därför inga avgifter alls tas ut på ersättning till personer som enligt en konvention skall

Socialavgifter i... 265

omfattas av annat lands lagstiftning om social trygghet. Detta bör dock inte gälla i fråga om konventionerna med Kanada, USA och Québec, eftersom dessa omfattar endast ett begränsat antal förmåner pensioner och, såvitt gäller Quebec, arbetsskadeförmåner och sjukvårdsförmåner. Om en person som omfattas av dessa senare konventioner är försäkrad i Sverige med tillämpning av svensk nationell rätt bör endast de avgifter som omfattas av konventionen undantas från avgiftsuttaget i Sverige när konventionen anger att det andra landets lagstiftning skall tillämpas. En sådan uppdelning sker redan i dag. I fall då förordning 1408/71 eller en konvention anger att svensk lagstiftning skall tillämpas bör, som vi föreslagit ovan, den huvudregeln gälla att samtliga socialförsäkringsavgifter tas ut på inkomsten, oavsett om inkomsten utgivits som ersättning för arbete i Sverige eller i något annat land. Skäl att frångå denna regel kan finnas i vissa fall då den som uppbär inkomsten arbetar endast utomlands jfr exempel 3-5 i avsnitt 12.3.3 och då tillhörigheten till svensk socialförsäkring följer enbart av EG-förordningen eller av en konvention, dvs. denna omfattas inte av SofL. Som vi berört i exempel 3 i avsnitt person 12.3.3 är det t.ex. tveksamt att, även om något uttryckligt hinder inte finns, ta ut andra avgifter än sådana som omfattas av förordning 1408/71 på inkomst som uppbärs av en person som arbetar i en Bryssel och ingår i EG:s hjälppersonal. Likaledes bör det på en inkomst som uppbärs av en person som år utsänd från Sverige till Kanada, USA eller Québec för längre tid än ett år inte tas ut andra avgifter än de som omfattas av respektive konvention. Här nedan följer en uppställning av olika typfall då uttag av avgifter i Sverige aktualiseras och därtill konsekvenserna av de bedömningar vi gjort ovan i fråga om vilka avgifter som faktiskt bör tas ut. som Med utsändning avses i uppställningen utsändning som inte överstiger längsta möjliga utsändningstid enligt respektive bestämmelser.

Arbete bara i Sverige a. huvudregel: alla avgifter b. om personen är utsänd i från EES-land: inga avgifter från konventionsland: i de flesta fall inga avgifter; vid utsändning från USA, Kanada eller Québec tas dock andra avgifter än de som omfattas av konventionerna ut om utsändningen överstiger ett år. iii från icke konventionsland: alla avgifter om ut-

266 Socialavgzfter i...

sändningen överstiger ett år, i annat fall inga avgifter.

Arbete i Sverige + annat svensk lag skall gälla a. om EES-land förordning 1408/71 enligt 1408/71: alla avgifter tillämplig båda inkomsterna b. om det andra landets lag skall gälla enligt 1408/71: inga avgifter.

Arbete bara i annat EES-land vid lokalanställning, dvs. a.

förordning 1408/71 tillämplig utsändning föreligger inte;

i om svensk lag skall gälla enligt 1408/71: uttag av avgifter som omfattas av 1408/71.

om det andra landets lag skall gälla enligt 1408/71: inga avgifter. b. om utsändning: alla avgifter.

Arbete i annat konventions- vid lokalanställning, dvs. a. land inkl. EES-länder om utsändning föreligger inte: inga förordning 1408/71 inte är avgifter tillämplig utsändning: i normalfallet

om alla avgifter; vid utsändning till Kanada, USA eller Québec endast de avgifter som omfattas av respektive konvention om utsändningen överstiger ett år.

Arbete i icke konventions- a. vid lokalanställning, dvs. land utsändning föreligger inte: inga avgifter b. om utsändning enligt SofL: alla avgifter. Enligt SofL är detta arbete i Sverige.

En fråga som uppkommer i detta sammanhang är det differentie-

om rade avgiftsuttaget skall regleras direkt i lag eller om det- i dag

som bör ske med tillämpning enbart av EG-rätten eller något annat internationellt avtal. I nuvarande SAL finns endast det allmänna bemyndigandet 5 kap. 4 § för regeringen att ingå överenskommelser med främmande makt om utsträckt tillämpning lagen eller

av om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Socialavgifter i... 267

Med hänsyn till att uttaget av avgifter i de internationella fallen inte blir enhetligt, ter det sig mindre lämpligt att i respektive lag införa

en detaljerad reglering av avgiftsuttaget i dessa olika situationer. Det skulle tynga lagen ganska mycket, och dessutom skulle lagen eventuellt behöva ändras varje gång ett nytt avtal ingås eller ett gammalt avtal ändras. Det förefaller därför vara mest lämpligt att grunderna för uttaget av avgifter i dessa fall regleras i lag, men att

som alternativ till enbart dagens praxis någon form av bemyndigande

ges regeringen att mera precist fastställa vilka avgifter som skall tas ut i de olika internationella fallen med beaktande av internationella avtal som regeringen själv har ingått. Bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen om lagstiftning angående skatt till staten borde därvid inte utgöra något hinder för en sådan regleringsteknik.

12.4¶Våra lagförslag om uttag av i

socialavgifter

internationella förhållanden

12.4.1¶Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag

Förslag: I socialavgiftslagen NSAL införs bestämmelser om

skyldighet att betala socialavgifter på ersättning för arbete i

utlandet i de fall svensk lagstiftning skall tillämpas enligt vad som

följer av EG-rätten eller av en konvention. Dessa bestämmelser

kompletterar de allmänna bestämmelserna om skyldighet att betala

avgifter ersättning för arbete i Sverige. Regler införs också om

undantag från skyldighet att betala avgifter i Sverige på ersättning

som utges till personer som skall omfattas av ett annat lands

lagstiftning.

Liksom är fallet i fråga om ersättning för arbete i Sverige, skall

det avgörande för om det ersättningen skall betalas arbetsgivar-

avgifter eller egenavgifter normalt vara vilken typ av skattsedel

mottagaren av ersättningen har.

Underlaget för socialavgifter på ersättning för arbete i utlandet

skall i princip beräknas på samma sätt som underlaget för social-

avgifter ersättning för arbete i Sverige.

Vi har redan i kapitel 9 lämnat ett grundläggande förslag om uttag av socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden. Förslaget innebär att socialförsäkringsavgifter skall tas ut inte bara på inkomst av arbete i Sverige, utan även inkomst av arbete utomlands om den som utför arbetet omfattas av svensk socialförsäkring grund av EGrätten eller överenskommelse med Å andra sidan

en en annan stat.

268 Socialavgifter

skall enligt förslaget avgifter inte tas ut inkomst av arbete i Sverige om den som utför arbetet omfattas av ett annat lands socialförsäkring.

Som vi påpekat flera gånger reglerna i förordning 1408/71

ger en viss stat rätt att ta ut socialförsäkringsavgifter det är denna stat

men själv som skall bestämma de närmare villkoren för uttag av sådana avgifter. Motsvarande gäller enligt de konventioner social trygghet

om som Sverige ingått med andra stater. Vi föreslår därför att det i socialavgiftslagen NSAL införs uttryckliga bestämmelser

om skyldighet i huvudsaklig överensstämmelse med gällande praxis

att -

betala socialavgifter på ersättning för arbete i utlandet i de fall svensk lagstiftning skall tillämpas enligt vad följer EG-rätten

som av eller av en konvention. Dessa bestämmelser kompletterar således de allmänna bestämmelserna om skyldighet att betala avgifter på ersättning för arbete i Sverige som vi föreslagit i kapitel 10. Vi föreslår också att uttryckliga regler införs undantag från skyldighet

om att betala avgifter i Sverige ersättning som utges till

personer som skall omfattas av ett annat lands lagstiftning.

Som vi nämnt i inledningen till detta kapitel, gäller förslagen här endast avgifter som regleras i NSAL, dvs. arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Vi återkommer till frågor om uttag av allmän pensionsavgift respektive allmän löneavgift i kapitel 14 och 15.

Det avgörande för om det skall betalas arbetsgivaravgifter eller egenavgifter på en viss inkomst är enligt gällande rätt i praktiken vilken form av skattsedel den som tar emot inkomsten har. Den

som utger ersättning för arbete till en person som t.ex. har A-skattsedel

en eller som saknar skattsedel skall normalt betala arbetsgivaravgifter. Har mottagaren av ersättningen en F-skattsedel är det däremot mottagaren själv som skall betala socialavgifter i form av egenavgifter. Vi föreslår i detta betänkande inga förändringar i sak i NSAL när det gäller valet av avgiftsfonn, men vi föreslår att reglerna görs tydligare se kapitel 10.

Skattsedelsinnehavet har således betydelse endast för vilken form av socialavgifter som skall betalas, dvs. det har inget att göra med den grundläggande frågan om socialavgifter skall betalas eller inte. Något skäl att frångå denna ordning i fråga om avgifter på inkomst arbete

av i utlandet finns inte. Reglerna om vilken typ av avgifter arbetsgivar-

avgifter eller egenavgifter som skall betalas på en viss inkomst av

arbete i utlandet har därför i vårt förslag utformats på samma sätt som motsvarande regler om avgifter på inkomst av arbete i Sverige. På anställningsinkornster i utlandet skall det således nonnalt betalas arbetsgivaravgifter, medan det inkomst av näringsverksamhet i utlandet normalt skall betalas egenavgifter. Det sistnämnda föreslås gälla utan hinder av att verksamheten enligt enbart AFL räknas som passiv på grund av att den bedrivs utomlands och därför enligt AFL

socialavgifter i... 269

inte rätt till vissa förmåner jfr ll kap. 3 § AFL och avsnitt ger 11.3.2. Vi föreslår i övrigt inga särskilda regler beträffande underlaget för avgifter på inkomster arbete i utlandet utan underlaget skall i dessa av fall i princip bestämmas sätt underlaget för avgifter på samma som arbetsinkomster i Sverige. Lagstiftningen kommer dock att kompletteras med regler om förfarandet vid uttag av egenavgifter på inkomster inte taxeras i Sverige. Dagens faktiska begränsning i möjsom ligheterna att ta ut avgifter sådana inkomster försvinner således. Förslagen ett särskilt förfarande för uttag av avgifter i interom nationella förhållanden presenteras i kapitel 16. Som kommer att framgå där, det särskilda förfarandet inte bara socialavgifter utan avser det gäller generellt i fråga uppbörd m.m. av alla socialförsäkom ringsavgifter i internationella förhållanden.

12.4.2¶Avgifterna

Förslag: Bestämmelserna i NSAL utformas så att samtliga socialavgifter huvudregel skall betalas i alla de fall då den som

aktuella ersättningen grundar socialförsäkringsskydd i Sverige,

dvs. oavsett det är fråga ersättning för arbete i Sverige om om eller utomlands. Regeringen bemyndigas att föreskriva undantag från skyldigheten att betala avgifter i vissa fall då tillhörigheten till svensk socialförsäkring grundas på EG-rätten eller på en konvention. Sådana undantag skall göras med hänsyn till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller konventionen omfattar ändamål finansieras med avgifter som omfattas av NSAL. som

Vi har i avsnitt 12.3.5 redovisat våra bedömningar i fråga om när socialavgifter skall betalas i Sverige och vilka avgifter som i så fall skall betalas. Som vi anfört där ter det sig mindre lämpligt att i NSAL införa detaljerad reglering avgiftsuttaget i alla de olika situatioen av då endast ett begränsat uttag avgifter skall ske. Eftersom ner av

socialavgifter i fråga normgivningskompetens räknas som skatt i

om den mening i 8 kap. 3 § regeringsformen gäller emellertid som avses i princip att föreskrifter sådana avgifter skall meddelas genom lag. om Detta utesluter dock inte att regeringen utfärdar verkställlighetsföreskrifter. Sådana föreskrifter kan i viss utsträckning tillåtas fylla ut lagregler även i materiellt hänseende, i vart fall om grunderna för hur sådana utfyllnadsregler skall utformas anges i lag. Mot bakgrund det anförda föreslår vi att bestämmelserna av utformas så att samtliga socialavgifter huvudregel skall betalas i som

270 Socialavgifter i...

alla de fall då den aktuella ersättningen grundar socialförsäkringsskydd i Sverige, dvs. oavsett om det är fråga ersättning för arbeteli

om Sverige eller utomlands. Regeringen föreslås dock ett bemyndigande att föreskriva undantag från skyldigheten betala samtliga avgifter

att i fall då tillhörigheten till svensk socialförsäkring grundas på EGrätten eller en konvention. Vidare att sådana undantag skall

anges

göras med hänsyn till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller

konventionen omfattar ändamål finansieraras

som med avgifter som omfattas av NSAL. Förslaget innebär att föreskrifter undantag får

om meddelas endast då det är fråga tolkning internationellt

om av ett avtal. Undantagen får naturligtvis inte innebära den

att avgiftsskyldige

åläggs att betala andra eller högre avgifter än vad normalt gäller.

som Bemyndigandet ger inte heller rätt att meddela administrativt betingade

eller skönsmässiga undantag.

Vi föreslår också regel att NSAL

en som anger inte skall tillämpas i fråga om ersättning till enligt vad

personer som, som följer av EGrätten eller en konvention, skall omfattas lagstiftningen i

av ett annat land. Det innebär således i enlighet med den bedömning vi gjort

- som i avsnitt 12.3.5 att inga avgifter alls skall tas ut i dessa fall. Något

behov att göra undantag för endast vissa avgifter ñmis således inte.

Vi föreslår dock att denna generella regel inte skall gälla i fråga

om sådana avtal som omfattar endast ett begränsat antal förmånssystem. För närvarande gäller det Sveriges avtal med Kanada, USA och Québec. Det innebär att NSAL i princip är tillämplig även i fall då dessa konventioner att lagstiftningen i Kanada, USA eller

anger Quebec skall tillämpas. Dock utformas bemyndigandet till regeringen att meddela undantag i fråga vilka avgifter skall betalas så,

om som att avgifter som omfattas de angivna konventionerna i sådant fall kan

av undantas från uttaget av avgifter på den aktuella inkomsten.

Några särskilda frågor... 271

13 särskilda om socialav-

Några frågor gifter

13.1¶Inledning

Vi har under vårt arbete med lagstiftningen om socialavgifter funnit ett antal frågor inte är rent lagteknisk natur och som vi anser som av bör behandlas lite utförligt. De kommer att redovisas i detta mera

kapitel.

Utöver de frågor behandlas i detta kapitel har vi under vårt som arbete diskuterat den särskilda regel 2 kap. 4 § första stycket 14 SAL enligt vilken ersättning till idrottsutövare m.fl. från en ideell

förening med huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet skall

undantas från underlaget för arbetsgivaravgifter om den utbetalade ersättningen under året inte överstiger ett halvt basbelopp. Motsvarande regel finns på förmånssidan i 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen 1962:381 allmän försäkring AFL. Reglerna kan vara negativa om för idrottsutövarna inom det framtida pensionssystemet, och de stämmer inte överens med skattereglema. Vi har emellertid funnit att förslag till ändringar av dessa regler skulle kräva särskilda överväganden när det gäller idrottsföreningars ekonomiska situation och eventuella kompenserande stödformer. Våra direktiv kan inte behov av utrymme för sådana överväganden, och vi har därför valt att anses ge länma frågan.

13.2 för sjömän

Arbetsgivaravgifter

13.2.1¶Inledning

Arbetsgivare som sysselsätter sjömän redare betalar f.n. lägre

sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift än andra arbetsgivare.

Samtidigt betalar redarna en särskild sjömanspensionsavgift. Bestämmelser dessa avgifter finns i lagen 1981:691 om socialavom gifter SAL. I samband med vår översyn av SAL har vi funnit

272 Några särskilda frågor...

anledning att, bl.a. mot bakgrund uttalanden i 1995/962227

av prop. Beskattning av sjömän, göra vissa överväganden.

Vi medvetna om att frågan stöd till den svenska

om rederinäringen

är under beredning i regeringskansliet bl.a. 1997/98:1,

se prop utgiftsområde 22, s. 46. Vi givetvis inte att göra någon

avser prövning av det nuvarande systemet med statligt stöd till sjöfarten i form av bidrag till inbetald skatt och socialavgifter. Vad vi har funnit anledning att överväga är om tidigare skäl till att arbetsgivare för

sjömän betalar lägre sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter än

andra arbetsgivare alltjämt föreligger samt dagens särskilda

sjömanspensionsavgift bör avvecklas.

13.2.2¶Bakgrund

Arbetsgivare som sysselsätter sjömän betalar lägre sjukförsäkringsav-

gift och folkpensionsavgift än andra arbetsgivare 2 kap. 2 § andra

stycket SAL. De lägre procentsatserna fastställs årligen Riksför-

av säkringsverket och skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän svenska handelsfartyg. För år 1998 uppgår den fastställda sjukförsäkringsavgiften till 6,57 och

procent folkpensionsavgiften till 5,68 procent. Motsvarande procentsatser för andra arbetsgivare är 7,93 procent respektive 6,83 procent.

Samtidigt betalar redarna särskild sjömanspensionsavgift

en om 1,20 procent på avgiftsunderlaget 2 kap. 2 § första stycket SAL. I lagen 1984:668 om uppbörd socialavgifter från arbetsgivare

av USAL kallades tidigare de arbetsgivaravgifter redarna betalar

som

för redaravgifter. I samband med riksdagens beslut upphäva

att sjömansskattelagen SFS 1996:1330 upphävdes emellertid det

särskilda systemet för uppbörd redaravgifter och begreppet

av redaravgifter utmönstrades ur lagtexten se prop.1995/96:227. I skattebetalningslagen SBL som ersatt USAL förekommer således

- -

inte begreppet redaravgifter. Uppbörden arbetsgivaravgifter för

av sjöinkomst sker numera på sätt i fråga arbetsgivarav-

samma som om gifter på andra inkomster.

De lägre arbetsgivaravgifterna för sjömän har motiverats bl.a. med att en del av besättningen inte är bosatt i Sverige och därför inte heller berättigad till de förmåner som avgifterna är avsedda att täcka. Enligt gällande rätt l kap. 3 § AFL är i utlandet bosatta utländska sjömän

på svenska handelsfartyg endast försäkrade för tilläggspension.

Svenska sjömän som inte är bosatta i Sverige är visserligen försäkrade även för andra förmåner enligt AFL saknar på grund de

men - av att inte är inskrivna hos försäkringskassan rätt till flera förmåner.

Enligt SAL används sjukförsäkringsavgiften för att täcka kostnader

för sjukförsäkringsförmåner enligt AFL och viss annan lagstiftning

4 kap. 1 §. Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt AFL 4 kap. 2 §.

Sjömanspensionsavgiften används för beredande av pension sjömän

som varit påmönstrade svenska handelsfartyg i utrikes fart 4 kap. 11 §. I departementspromemorian Ds 1991:41 Beskattning av sjömän

föreslogs att systemet med lägre sjukförsäkrings- och folkpensionsav-

gift skulle avskaffas. Någon förändring av sjömanspensionsavgiften föreslogs dock inte. I prop. 1995/961227 Beskattning av sjömän konstaterades bl.a. att flera särregler gäller för sjömän på förmånssidan och att en ändring enligt vad som föreslagits i promemorian skulle kunna innebära att redarna får en högre belastning sammantaget än vad som i övrigt gäller för arbetsgivare. Det bedömdes därför att

frågan nivån på avgiftsuttaget måste utredas ytterligare innan

om ställning kan tas till om de nu gällande särreglerna kan slopas. För att vi skall kunna ta ställning till frågan om eventuella förändringar i uttaget av avgifter från arbetsgivare som sysselsätter sjömän är det nödvändigt att klarlägga vad som i dag gäller på förmånssidan. Frågan är det fortfarande är så att utländska sjömän på svenska om fartyg har sämre tillgång till socialförsäkringsförmåner än sina svenska kollegor och om redare generellt har ett längre gående ansvar för sina anställda än andra arbetsgivare.

13.2.3¶Sjukförsäkrings- och folkpensionsförmåner för sjömän

Gällande nationell rätt

Kontantförmâner vid sjukdom

Enligt sjömanslagen 1973:282 gäller särskilda regler för sjömäns rätt till kontantförmåner vid sjukdom. När en sjöman har befattning fartyg utgår lön även om han är arbetsofönnögen på grund av sjukdom eller skada. Har sjöman en sjukdom eller skada när han en lämnar befattning på ett fartyg, utgår lön för sådan tid därefter en under vilken han är arbetsofönnögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår dock under högst 60 dagar från det att han lämnade befattningen denna avsåg utrikes fart och högst 30 dagar om befattningen avsåg inrikes fart. Rätt till lön vid arbetsoförmåga på om grund sjukdom eller skada föreligger även beträffande sådan del av av anställningstiden under vilken sjöman inte har befattning på fartyg en utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes men

274 Några särskilda frågor...

förfogande eller är ledig kompensation för ordinarie arbetstid

som eller övertidsarbete. Även i dessa fall utgår lönen

under högst 60 respektive 30 dagar.

En arbetsgivare för sjömän som har haft kostnader för anställd

en till följd av sjukdom eller skada har enligt förordningen 1982:842

om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän rätt till ersättning från

försäkringskassan. Ersättningen regleras bl.a. så sätt att arbetsgivaren får uppbära den anställdes sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Ersättning skall beräknas den lön arbetsgivaren betalat till den anställde under sjukdomstiden och på de kostnader som arbetsgivaren haft för fri kost och logi för den anställde under denna tid. För de första 14 dagarna sjukperiod lämnas

av en ersättning med 30 procent utgiven lön och kostnader och för tid

av därefter med 90 procent lönen och övriga kostnader.

Arbetsgivaren kan således sägas ha form regressrätt hos

en av sjukförsäkringen i fråga om den anställdes sjukpenning för den tid då denne uppbär sjuklön. Regressrätten omfattar inte sjömän inte är

som sjukpenningförsäkrade. Ersättning till arbetsgivare enligt vad sagts

beslutas av Göteborgs allmänna försäkringskassa.

Vårdförmåner vid sjukdom

I sjömanslagen ges bestämmelser om sjömäns rätt till sjukvård. Där föreskrivs bl.a. att befälhavaren skall sörja för sjuk eller skadad

att en sjöman som har befattning på fartyg får betryggande vård. I vården ingår "underhåll", läkarbehandling och läkemedel. Det är arbetsgivaren som skall betala för vården av en sådan sjöman.

Om en sjöman har en sjukdom eller skada när han lämnar sin

en befattning eller får en sjukdom eller skada under väntan på att tillträda fartygsbefattning, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård

av sjömannen under högst 42 dagar eller, sjömannen vårdas

om i annat land än där han är bosatt, under högst 84 dagar. Skyldigheten att bestrida sådan kostnad upphör, med vissa undantag, vården inte

om har åtnjutits inom sex månader från det att sjömannens behov vård

av inträdde.

För kostnad som en sjömans arbetsgivare haft att betala för öppen hälso- och sjukvård, tandvård, sjukhusvård, läkarvård eller

annan sjukvårdande behandling som nämnts har han rätt till gottgörelse

ovan enligt bestämmelserna i AFL 2 kap. 7 §. Denna rätt omfattar endast kostnader för sjömän är bosatta i Sverige eller till följd

som som av förordning EEG nr 1408/71 har rätt till vårdfönnåner i Sverige vid sjukdom och moderskap.

Några särskilda frågor... 275

Folkpensionsförmåner

Beträffande rätt till folkpension finns inga särskilda regler för sjömän utan för dessa gäller de vanliga reglerna i AFL. Det bör här påpekas att den som tillgodoräknas pensionspoäng tjänar in rätt även till folkpension, och eftersom sjömän är försäkrade för tilläggspension oberoende av bosättning tillgodoräknas de pensionspoäng och därigenom folkpensionsrätt även utan bosättning i Sverige. För utbetalning av sådan folkpension till utländska medborgare krävs dock enligt gällande nationell rätt 5 kap. 1 § AFL bosättning här i landet. Denna begränsning försvinner dock med det förslag till socialförsäkringslag S0fL som vi lagt fram i värt huvudbetänkande. För rätt till andra folkpensionsförmåner pensionstillskott, bostadstillägg, etc. krävs bosättning i Sverige. Dessa förmåner är dock rent skattefinansierade. Folkpensionsavgiften används endast för finansiefolkpensioneringen enligt AFL 4 kap. 2 § SAL. ring av

Förmåner till sjömän enligt förordning 1408/71

Utredningen socialförsäkringen och EG anförde i sitt betänkande om SOU 1993:115 Social trygghet och EES bl.a. följande s.395f:

När det gäller sjömanslagens bestämmelser om kontantförmåner vid sjukdom i art. 4.2 i förordning 1408/71 att förordningen omfattar anges system där en redare ansvarar för förmåner som täcks av förordningen. Förordning 1408/71 synes således i och för sig omfatta de sjukförmåner som utges till sjömän vid sjukdom. Enligt art. 4.3 i förordning 1408/71 gäller dock att förordningens bestämmelser om de olika förmånsslagen inte skall påverka medlemsstaternas författningsbestämmelser om en redares Detta torde innebära att förordningens särskilda bestämmelser om ansvar. de olika förmånsslagen inte är tillämpliga i fråga om förmåner som utges till sjömän enligt sjömanslagen. För de särskilda system som avser sjömän gäller endast förordningens allmänna bestämmelser avdelning I om bl.a. likabehandling och reglerna om tillämplig lagstiftning avdelning ll samt de avslutande avdelningarna i förordningen med administrativa bestämmelser m.m. Sjömän omfattas emellertid av definitionen av begreppet anställda i förordning 1408/71. Det innebär att i den mån sjömän, som i Sverige, omfattas av ett allmänt system för social trygghet, t.ex. sjukpenningförsälcring, är förordningens regler om de olika förmånsslagen tillämpliga även på sjömäns rätt till de förmänema. Sjömän som omfattas svensk lagstiftning kan alltså på grundval av förordningen hävda rätt till av bl.a. svensk sjukpenning. Redaren kommer också att ha möjlighet att för sjömän, skall omfattas av svensk lagstiftning, få tillbaka kostnader för som förmåner vid sjukdom sådana sjömän från försäkringskassan.

276 Några särskilda frågor. ..

Enligt den utredningen bedömning vunnit tillämpning omfattas - vars således sjömän av förordningens personkrets, och sjuklön enligt sjömanslagen är en fönnån som omfattas förordningens sakliga av

tillämpningsområde. Enligt art. 13 c i förordningen omfattas den

som är anställd ombord på ett fartyg för ett medlemslands flagga som av denna stats lagstiftning. Reglerna i avd III i förordningen dock inte är tillämpliga på sjuklön enligt sjömanslagen. Däremot är förordningens

regler fullt ut tillämpliga i fråga förmåner utges till sjömän om som från den allmänna försäkringen. Det innebär att sjömän skall som omfattas av svensk socialförsäkring har rätt till alla svenska förmåner

som omfattas av förordning 1408/71 på villkor gäller för samma som andra som skall vara försäkrade i Sverige. På samma sätt gäller, i fall då svensk lagstiftning skall

tillämpas,

ömanslagens bestämmelser om arbetsgivares för vårdförrnåner ansvar vid sjukdom parallellt med reglerna i förordning 1408/71. Om en sjöman ett svenskt fartyg således blir i behov sjukvård, gäller av i första hand förordningens regler rätt till förmåner för anställda, om men om bestämmelserna i sjömanslagen ålägger redaren för ansvar kostnader för sjukvård därutöver så gäller dessa bestämmelser.

Förmåner till sjömän enligt bilaterala konventioner social om trygghet

I de bilaterala konventioner social trygghet Sverige ingått om som finns särskilda bestämmelser tillämplig lagstiftning för sjömän. om Liksom är fallet enligt EG-rätten omfattas sjömännen enligt konventio-

nerna i regel av lagstiftningen i det land flagga fartyget för. I vars några konventioner har man gjort undantag från denna regel för

personer som arbetar på fartyg som för det landets flagga ena men som avlönas av arbetsgivare i det andra landet.

En sjöman som med tillämpning bestämmelserna i någon av konvention skall omfattas svensk lagstiftning skall enligt konventioav nerna eller protokollen till dessa regelmässigt bosatt i anses som Sverige. Det innebär att sådan sjöman har tillgång till hela det en

svenska socialförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsskyddet för sjömän enligt SofL

Enligt vårt förslag till socialförsäkringslag SofL skall arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg arbete i Sverige. Detta anses som skall gälla även anställning vid s.k. bare-boat charter med svensk

anknytning. En sjöman svenskt handelsfartyg kommer därigenom

Några särskilda jfrågor... 277

oberoende medborgarskap och bosättning att omfattas av hela - av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen och är således försäkrad för bl.a. sjukpenning och ATP-baserad 30-delsberäknad folkpension. Är sjömannen bosatt i Sverige omfattas han också av

bl.a. sjukvårdsförsälcringen.

En utländsk sjöman på ett svenskt handelsfartyg kommer således att, oavsett han bor i Sverige eller i något annat land, kunna få om sjukpenning och tillgodoräknas ATP-grundad 30-delsberäknad folkpension på villkor svenska sjömän. Det torde också samma som innebära att arbetsgivaren kan få ersättning från försäkringskassan enligt den nämnda förordningen 1982:842 om vissa sjukförsäkovan ringsersättningar för sjömän även för lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för en utländsk sjöman.

Vissa statistiska uppgifter

Enligt uppgifter hämtats från sjömansregistret och som redovisa-

som des i betänkandet SOU 1991:103 En ny sjörnanslagstiftning s. 109 samt bilaga 4, det totala antalet aktiva sjömän i den svenska var handelsflottan den l oktober 1991 25 087. Därav var 19 058 svenska och 6 029 utländska sjömän. Av de utländska sjömännen var 330 ickenordiska medborgare inte vara bosatta i Sverige. 257 av dessa som utländska sjömän omfattades helt eller delvis den svenska socialförav säkringen på grund bilaterala konventioner om social trygghet. av

1998 års procentsatser för sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften

för redare har RFV fastställts med ledning av uppgifter om antal av ombordanställda sjömän på svenska handelsfartyg med minst 300 registertons bruttodräktighet under åren 1994-1996. Det sammanlagda antalet sjömän under vart och ett av dessa år var 12 945, 11 087 respektive 9 944. Antalet svenska medborgare bland dessa sjömän var 10 593, 9 072 respektive 8 527. Medeltalet andelen svenskar under av dessa tre år var 0,83.

l3.2.4 Sjömanspensioneringen

Fram t.o.m. år 1989 fanns vid sidan det allmänna pensionssystemet av särskilt pensionssystem för sjömän. Sjömanspension enligt detta ett system kunde erhållas sjömän med lång tjänstgöring till sjöss. En av sjöman uppfyllde vissa kvaliñkationsvillkor hade enligt de regler som gällde år 1989 rätt till sjömanspension från 55 års ålder. Rätten som till pension upphörde den månad då sjömannen fyllde 65 år.

278 Några särskilda frågor...

Efter förslag i prop. 1989/90:4 även bet. 1989/90:TU7

se

beslutade riksdagen att den särskilda

sjömanspensioneringen reglerad

i kungörelsen 1972:412 sjömanspension skulle upphöra om vid utgången av år 1989 SFS 1989:996. En sjöman vid

som utgången av

år 1989 beviljats pension eller då fyllt 55 år har dock till som rätt full pension enligt den upphävda kungörelsen även efter utgången av år 1989. Sjömän som vid utgången år 1989 befarm sig i åldersintervalav let 46 år 8 månader till 55 år och då kvalificerat sig för pension som har rätt till reducerad pension efter utgången av år 1989. Reglerna innebär att den senaste tidpunkt sjömanspensioner som kan nybeviljas infaller nu under april 1998.

Utöver pension enligt 1972 års kungörelse fortfarande utges sjömanspension enligt äldre författningar. Vissa dessa pensioner av är

livsvariga. Den 1juni 1997 utgick sammanlagt 1 034 sjömanspension-

er, varav 799 var temporära och 235 livsvariga. Antalet utgående

sjömanspensioner minskar successivt. I 1995 utgick 1 498 mars pensioner, imars 1996 1 276 pensioner och i mars 1997 1 078 pensioner. Sjömanspensioneringen administrerades t.o.m. år 1994 handelsav flottans pensionsanstalt HPA. Ansvaret för den återstående administrationen av sjömanspensioner togs därefter över av RFV SFS 1994:1274.

Sjömanspensioneringen skall finansieras dels fonderade genom medel jämte avkastning, dels den särskilda

sjömanspensionsavgiften

l ,20 procent som betalas redarna. samband med sjömanspensioav neringens avskaffande konstaterades dock att intäkterna från fondkapi-

talet tillsammans med sjömanspensionsavgiften helt

var otillräckliga

för att finansiera sjömanspensionerna. Fondkapitalet hade successivt minskat och skulle komma att förbrukas under 1991/92.

budgetåret

Riksdagen beslutade därför att den fortsatta finansieringen av pensionsåtagandena, efter det att fondkapitalet förbrukats, skulle ske

genom upplåning i Riksgäldskontoret RGK och sjömanspengenom

sionsavgifter.

Sedan fondmedlen förbrukats har underskottet i finansieringen täckts

genom upplåning inom en av riksdagen beslutad 60 milj. kr. ram om Skulden till RGK minskar och skall enligt beräkningar gjordes nu som av RFV i februari 1996 återbetald år 1999. Därefter kommer vara således med oförändrat avgiftsuttag överskott uppstå. - ett att - Enligt uppgifter från RFV var skulden till RGK i september 1997

8,7 milj kr och den beräknas vid årsskiftet 1998/99 ha minskat till

drygt 1 milj kr. Enligt beräkningar kommer avgiftsintäkterna samma för år 1998 att uppgå till drygt 24 milj kr medan kostnaderna för utbetalda pensioner kommer att uppgå till 21 milj kr. Tillsammans ca med administrationskostnader och räntekostnader beräknas de totala kostnaderna för året uppgå till drygt 22 milj kr. Enligt tidigare

Några särskilda frågor... 279

beräkningar februari 1996 skulle pensionsutgifterna fram t.0.m. år

2000 bli följande:

1996 27 milj kr 1997 22,2 milj kr 1998 14,4 milj kr 1999 9,5 milj kr 2000 6,4 milj kr

13.2.5¶Statligt bidrag till svensk sjöfart

Arbetsgivare sysselsätter sjömän svenska handelsfartyg i

som utrikestrañk kan i enlighet med förordningen 1996:1559 om statligt bidrag till svensk sjöfart erhålla bidrag för inbetald inkomstskatt och för kostnader för socialavgifter. Förordningen trädde i kraft den

1 januari 1997.

Bidrag till sjömansskatt lämnas enligt den nänmda förordningen med belopp motsvarande det skatteavdrag enligt SBL som arbetsgivaren skall göra sjöinkomster och som har betalats in 4 §. Bidrag lämnas dock inte för den del skatteavdraget som avser den av

allmänna pensionsavgiften.

Bidrag till kostnader för socialavgifter länmas med 29 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft 5 §. Beslut i frågor om bidrag fattas av Rederinänmden. Bidrag betalas ut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Sveriges Redareförening inkom i september 1997 med en skrivelse till regeringen den svenska sjöfartspolitiken. Regeringen beslutade om den 6 november 1997 K97/3309/2 att som svar skrivelsen överlämna promemoria där regeringen redovisar sin bedömning av en

de sjöfartspolitiska frågorna och den inriktning det fortsatta arbetet

kommer att Regeringen förklarade där att man avser att snabbt ges. pröva förutsättningarna för att kunna reducera bemanningskostnadema på svenska handelsfartyg. Bl.a. skall man undersöka möjligheten att öka bidraget till den anställdes sociala skydd från dagens 29.000 kr helårsanställd till en högre nivå. per

280 Några särskilda frågor. ..

13.2.6 Våra överväganden och förslag

Förslag: Reduktionen sjukförsäkrings- och folkpensionsavav giften för arbetsgivare sysselsätter sjömän avskaffas. Samsom

tidigt slopas sjömanspensionsavgiften. Återstående sjömanspensio-

ner finansieras statsmedel. genom

Inledning

Vi är medvetna om att frågan statligt stöd till f.n.

om rederinäringen

är under omprövning. Vi inte heller att göra någon prövning avser av det ovan redovisade systemet med statligt stöd till sjöfarten i form av bidrag till inbetald skatt och socialavgifter. Vad vi har funnit anledning att överväga är om tidigare skäl till att arbetsgivare för sjömän

betalar lägre sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter än andra

arbetsgivare alltjämt föreligger samt den särskilda sjömansom pensionsavgiften skall avvecklas. Vi gör här vår bedömning utan hänsyn till rederinäringens behov stöd i konkurrenssituaav en utsatt tion. Sådant stöd kan i stället så nödvändigt i särskild om anses ges -

ordning utanför socialförsäkrings- och socialavgiftssystemen.

Sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifterna

De lägre sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifterna för arbetsgivare

som sysselsätter sjömän har motiverats bl.a med del att en av besättningen inte är bosatt i Sverige och därför inte heller berättigad till de förmåner avgifterna är avsedda täcka. Som torde ha som att framgått av redogörelsen ovan är det emellertid i dag mycket sjömän på svenska handelsfartyg inte omfattas det svenska som av

socialförsäkringssystemet. Även sjöman inte

om en blir försäkrad enbart med tillämpning av AFL omfattas han i de flesta fall ändå av

det svenska socialförsäkringssystemet inklusive sjukförsäkringen och

folkpensioneringen till följd av bestämmelserna i förordning 1408/71 eller i någon konvention som Sverige ingått med det land i vilket sjömannen är medborgare eller bosatt. Redan till följd vad av som nu sagts är det inte längre motiverat att ha lägre sjukförsäkrings- och

folkpensionsavgifter för arbetsgivare som sysselsätter sjömän.

Om vårt förslag till socialförsäkringslag vilket vi måste utgå antas från kommer sjömän svenska handelsfartyg omfattas hela - att av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen oberoende medborav garskap och bosättning. Det ursprungliga motivet för de differentierade avgifterna blir då utan relevans.

Några särskilda frågor... 281

En sjöman som har befattning på fartyg har rätt till full lön även när han är arbetsoförrnögen grund av skada eller sjukdom. När han länmar befattningen utgår full lön under viss tid 30 eller 60 dagar därefter. Arbetsgivare som sysselsätter sjömän betalar således initialt sjuklön på en högre nivå än vad andra arbetsgivare gör, och de har också ett i tiden längre gående ansvar för utbetalning av sjuklön. På grund av bestämmelserna i förordningen 1982:842 om vissa sjukförsälcringsersättningar för sjömän begränsas emellertid ansvaret och skiljer sig inte nämnvärt från det ansvar andra arbetsgivare har. För de första 14 dagarna av en sjukperiod lämnas ersättning med 30 procent kostnaderna för utgiven lön och fri kost och logi. av Arbetsgivaren står således slutligen för 70 procent av kostnaderna under denna period. För tid därefter utgår ersättning med 90 procent av kostnaderna och arbetsgivaren står således då för endast 10 procent av kostnaderna. En arbetsgivare som sysselsätter sjömän måste enligt sjömanslagen bekosta nödvändig sjukvård m.m. för en skadad eller sjuk sjöman som har befattning på fartyget. Är sjömannen bosatt i Sverige eller omfattas han av bestämmelserna i förordning 1408/71 eller någon konvention återbetalar sjukförsäkringen emellertid dessa kostnader till arbetsgivaren 2 kap. 7 § AFL. Av det nu anförda torde framgå att det är svårt att finna nâgra bärande skäl för att arbetsgivare som sysselsätter sjömän i framtiden

skall betala lägre sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter än andra

arbetsgivare. Detta gäller redan och i all synnerhet när SofL träder nu i kraft. Vi föreslår därför att den särskilda reduktionen av sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften avskaffas.

ömanspensionsavgiften

Grunden för bedömningen att redare bör betala lika höga arbetsgivaravgifter andra arbetsgivare är att sjömännen numera har samma som rätt till socialförsäkringsförmåner i Sverige som andra som omfattas svensk lagstiftning på området. Sjömanspension är emellertid en av förmån utöver de förmåner som utgår enligt det allmänna systemet. Frågan är därför hur denna förmån skall finansieras och i viss mån skall betala den under den tid den kommer att finnas kvar. vem som Sjömanspensioneringen är i princip ett fördelningssystem, dvs. utgående pensioner för ett visst år betalas med avgifter som betalas in under år. Några fondmedel finns inte att tillgå. Visserligen samma finns sjömanspensionsfond, eftersom systemet under flera år en men gått med underskott finns i stället en skuld hos riksgälden vilken skuld är del statsskulden. Det innebär att de återstående en av

282 Några särskilda frågor...

pensionerna måste finansieras antingen avgifter eller

genom genom statsmedel.

Av de beräkningar som redovisats i föregående avsnitt framgår att det inom ett par år, med oförändrat uttag sjömanspensionsavgifter,

av kommer att uppstå ett överskott i sjömanspensionssystemet, ett överskott som sedan kan antas växa förhållandevis snabbt. Om

ömanspensionerna även i framtiden skall finansieras genom arbetsgivaravgifter kan man således tänka sig en successiv sänkning

av avgiftssatsen.

Ett annat alternativ som innebär att den totala avgiftsnivån blir lika

hög för redare som för andra arbetsgivare kan att genast slopa

- vara sjömanspensionsavgiften och i stället använda del folkpensions-

en av och sjukförsäkringsavgiften eller någon avgift för sjömans-

- annan pensionerna.

Om man i stället väljer en lösning där de återstående sjömanspensionerna finansieras genom statsmedel, blir det inte arbetsgivarna utan skattebetalarna gemensamt som betalar pensionerna. Ett argument

som kan tala för en sådan lösning och mot en avgiftslösning är att

en avgiftslösning innebär att arbetsgivarna får finansiera förmån

en som inte kommer nu anställda sjömän tillgodo 1998 är det sista år under vilket sjömanspension kommer att kunna nybeviljas. ömanspensionerna är således under avveckling. Fram t.o.m. år 2008 kommer pensioner att kunna utges både enligt 1972 års kungörelse och enligt äldre författningar. Därefter kan endast livsvariga pensioner enligt äldre författningar utges. Det får dock antas att endast ett mycket litet antal sjömän som har rätt till pension enligt äldre regler fortfarande är i livet då.

Vi anser att det är önskvärt med så enhetliga regler som möjligt, dvs. att alla arbetsgivare skall betala lika mycket i arbetsgivaravgifter. Det är också svårt att motivera ett förslag som i realiteten innebär att arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall betala högre avgifter än andra arbetsgivare, särskilt mot bakgrund av att sjömanspension inte kommer att kunna nybeviljas efter år 1998. Vi föreslår därför att

ömanspensionsavgiften avskaffas och att återstående sjömanspensioner finansieras med statsmedel.

Kostnadseffekter

Med ledning av RFV:s beräkningar för år 1998 se ovan kan underlaget för uttag av sjömanspensionsavgifterna antas uppgå till

ca 2 miljarder kr. Intäkterna i form av sjömanspensionsavgift för år 1998 har också beräknats till knappt 25 milj kr. Denna intäkt faller

bort om

sjömanspensionsavgiften försvinner. Om nedsättningen av folkpen-

Några särskilda frågor... 283

sions- och sjukförsäkringsavgiften slopas innebär det emellertid

en budgetförstärkning om ca 40 milj kr per år. Netto ökar således intäkterna med 15 milj kr per år.

13.3¶Utomlands bosatta artister

13.3.1¶Inledning

av beskattningsunderlaget. Någon inkornsttaxering sker således inte i

dessa fall.

Ersättning för vilken det skall betalas skatt enligt LSI skall enligt gällande lagstiftning 2 kap. 4 § första stycket 4 SAL undantas från underlaget för arbetsgivaravgifter. Eftersom sådana ersättningar inte inkomsttaxeras i Sverige, kan inte heller egenavgifter tas ut på ersättningarna 3 kap. 5§ SAL jämfört med 11 kap. 4§ AFL. Frågan är nu, med beaktande framför allt av bestämmelserna i förordning EEG nr 1408/71 om det finns skäl att ändra dessa regler

, så att socialavgifter kan tas ut på ersättningar som beskattas enligt LSI på samma sätt som på andra ersättningar.

13.3.2¶Våra överväganden och förslag

Förslag: Inkomster som beskattas enligt lagen 1991:591 om

utomlands bosatta artister m.fl. skall kunna ingå i underlaget för

arbetsgivaravgifter på samma sätt som andra ersättningar för

arbete i Sverige.

Förordning 1408/71 utgör numera gällande rätt i Sverige och har företräde framför avvikande nationell rätt. Det innebär bl.a. att den personkrets som omfattas av den svenska socialförsäkringen har förändrats. Förordningens lagvalsregler innebär enligt huvudregeln att en medborgare i ett medlemsland skall vara omfattad av lagstiftningen om social trygghet försäkrad endast i det medlemsland där han eller hon har sysselsättning som anställd eller egenföretagare. Från denna princip finns vissa undantag men tillämpningen av förordningen innebär under alla förhållanden att bosättningen endast undantagsvis får betydelse för försäkringstillhörigheten. Det land som en person

284 Några särskilda frågor...

skall vara försäkrad i är ensamt behörigt att ta ut socialförsäkringsavgifter på den försäkrades förvärvsinkomster.

Tillämpningen av EG-rätten men också det förslag till socialför-

säkringslag SofL som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande se avsnitt 7.1 medför att även personer som är begränsat eller inte alls

skattskyldiga i Sverige men som arbetar här som regel skall omfattas

den svenska socialförsäkringen. Ãr de utsända hit arbetsgiav av en vare i utlandet kan de dock kvarstå i det landets socialförsäkring. Om utsändning inte föreligger har den förvärvsarbetande rätt till svenska

socialförsäkringsförmåner samma villkor som gäller för andra som

är försäkrade i Sverige. Det avser även artister och idrottsmän

som beskattas enligt LSI.

Vi har i tidigare kapitel slagit fast att en utgångspunkt för de förslag som vi nu lägger fram är att socialavgifter i största möjliga utsträckning skall kunna tas ut för samtliga personer som har inkomst av förvärvsarbete och som skall vara omfattade av svensk socialförsäkring, oavsett om denna tillhörighet grundas på enbart svensk rätt eller följer av internationell rätt. Om, och i så fall hur, den förvärvsarbetande beskattas i Sverige skall vara utan betydelse. Det bör således råda kongruens mellan försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet.

Ett skäl till varför socialavgifter tidigare inte tagits ut på inkomster som beskattas enligt LSI är att dessa inkomsttagare inte har haft rätt till de flesta svenska förmåner på grund av att de inte är bosatta här i landet. Som framgått ovan är så inte längre fallet. Huvudprincipen enligt EG-rätten är att en förvärvsarbetande skall ha samma rättigheter och skyldigheter enligt lagstiftningen i det land han arbetar som alla andra som förvärvsarbetar i det landet, även om han är bosatt i ett annat land jfr art. 3 i förordning 1408/71. Detsamma kommer att gälla med vårt förslag till socialförsäkringslag SofL.

Om Sverige även fortsättningsvis skall avstå från att ta ut socialavgifter på inkomster som uppbärs av en person som skall vara omfattad av svensk socialförsäkring men som beskattas enligt LSI, innebär det att inkomsttagarna i dessa fall får "gratis" socialförsäkringsförmåner i Sverige. Vi anser inte att detta är en rimlig ordning och föreslår därför att även inkomster som beskattas enligt LSI i fortsättningen skall kunna ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter på samma sätt som andra ersättningar för arbete i Sverige. På samma sätt skall egenavgifter om det blir aktuellt kunna tas ut sådana ersättningar

- under samma förutsättningar som gäller för andra arbetsersättningar.

Det förslag som vi lägger fram här kan i vissa fall medföra att kostnaderna för en arbetsgivare eller annan som anlitar en artist eller en idrottsman blir betydligt högre än vad som nu är fallet. Vi vill dock påpeka att artister och idrottsmän som bor i ett annat EU-land och

som har sin huvudsakliga verksamhet där ofta skall vara omfattade av

Några särskilda frågor... 285

lagstiftningen i bosättningslandet. Enligt art. 14.2 b i förordning 1408/71 skall nämligen den som normalt arbetar i två eller flera medlemsländer inklusive bosättningslandet vara omfattad

- - av lagstiftningen i bosättningslandet.

När det gäller avdrag från avgiftsunderlaget för vissa kostnadsersättningar återkommer vi i avsnitt 13.4. Hur egenavgifter och allmän pensionsavgift skall kunna tas ut av personer inte taxeras i

som Sverige återkommer vi till i kapitel 16.

13.4¶Underlag för för

arbetsgivaravgifter personer

som beskattas SINK

enligt

13 .4.1 Inledning

Utomlands bosatta fysiska personer som arbetar i Sverige betalar som regel skatt enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK. Den skatten är en statlig definitiv källskatt, dvs. något taxeringsförfarande sker inte beträffande sådana inkomster som är skattepliktiga enligt SINK. Skatt tas ut med 25 procent av skattepliktig inkomst 15 procent om det är fråga om sjöinkomst.

Det finns enligt gällande lagstiftning vissa skillnader när det gäller beräkningen av underlaget för arbetsgivaravgifter på inkomster som beskattas enligt SINK jämfört med inkomster som beskattas enligt kommunalskattelagen 1928:370, KL. Vi skall i detta avsnitt beskriva vilka dessa skillnader är och göra en bedömning av frågan om reglerna något sätt kan anses diskriminerande enligt EG-rätten och hindra arbetskraftens fria rörlighet inom EU och EES. Det är därvid nödvändigt att klargöra bl.a. vad som utgör skattepliktig inkomst enligt SINK och vilka skillnader som finns i fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst PGI för en person som beskattas enligt SINK jämfört med en person som beskattas enligt KL.

Även den särskilda inkomstskatt skall betalas enligt lagen

som 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI är en statlig definitiv källskatt. Vi har i föregående avsnitt föreslagit att inkomster som beskattas enligt den lagen i fortsättningen skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. De frågeställningar som behandlas i detta avsnitt har därför relevans även för inkomster som beskattas enligt LSI.

286 Några särskilda frågor...

13.4.2 skattepliktig inkomst

Skattskyldiga enligt SINK är utomlands bosatta fysiska personer

som uppbär sådan inkomst som enligt den lagen är skattepliktig. Lagen omfattar endast intäkter hänförliga till inkomst av tjänst.

Vilka inkomster som är skattepliktiga anges i 5 § SINK. Skattepliktig inkomst är förutom löneinkomster och därmed jämförliga förmåner även pensioner, utbetalningar från pensionsförsäkring, olika former

av ersättning från allmän försäkringskassa t.ex. sjukpenning, m.m. Vidare anges i paragrafen att skattepliktig inkomst enligt SINK är endast sådan inkomst som i och för sig är skattepliktig enligt KL.

Den särskilda inkomstskatten enligt SINK är en statlig definitiv källskatt, vilket medför att avdrag för kostnader hänförliga till ett aktuellt arbete i princip inte medges. Som en konsekvens av detta utgör utbetald traktamentsersättning skattepliktig inkomst och beskattas fullt ut, dvs. något kostnadsavdrag medges inte. Undantag gäller dock för ersättning för kostnad för resa till och från Sverige vid anställningens början respektive slut och för logi medan arbetet utförs i Sverige 6 § andra punkten. Sådan ersättning är inte till någon del skattepliktig enligt SINK.

Som framgår av det ovan sagda skiljer sig underlaget för SINKskatt från underlaget för skatt enligt KL endast det sättet att vissa inkomster som enligt reglerna om kostnadsavdrag i KL undantas från skatt kommer att beskattas enligt SINK. Inkomster som till sin natur inte är skattepliktiga enligt KL beskattas således inte heller enligt SINK.

l3.4.3 Pensionsgrundande inkomst PGI

Med inkomst av anställning avses enligt huvudregeln i 11 kap. 2 § AFL lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Vidare anges bl.a. att med lön skall likställas kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen

1997:483; SBL undantas vid beräkning av skatteavdrag.

Innebörden av det nyss sagda är att ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och andra ersättningar för kostnader i arbetet skall medräknas i den försäkrades PGI endast till den del dessa ersättningar faktiskt beskattas, dvs. till den del de överstiger vissa avdragsgilla belopp. De nämnda bestämmelserna i SBL gäller emellertid inte vid bestämmande av skatt enligt SINK. SBL är nämligen tillämplig endast i fråga om redovisning och betalning av skatt enligt SINK och gäller inte i fråga om bestämmande av skatt

Några särskilda frågor... 287

enligt SINK 1 kap. 1-2 §§ SBL. Konsekvensen detta blir att

av kostnadserättningar som utges till en person som beskattas enligt SINK räknas med i arbetstagarens PGI till sitt fulla belopp under förutsättning att ersättningen inte är skattefri enligt undantagsbestämmelserna i 6 § SINK, i vilket fall ersättningen inte till någon del utgör

pensionsgrundande inkomst.

Det finns i 4 § lagen 1959:551 om beräknande av pensionsgrundande inkomst enligt AFL LBP en bestämmelse tredje stycket

som anger att man vid beräkning av inkomst anställning skall göra

av avdrag för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Enligt vad vi inhämtat, tillämpas emellertid i praktiken inte denna bestämmelse på inkomster

som uppbärs av arbetstagare som beskattas enligt SINK, eftersom kostnadsavdrag inte medges vid beskattning enligt SINK.

Inkomst av anställning, för vilken en försäkrad skall betala skatt enligt SINK, skall enligt 3 § LBP bestämmas med ledning särskild

av uppgift från arbetsgivaren s.k. grön kontrolluppgift. Den enskilde är inte skyldig att lämna någon deklaration eller annan uppgift. Det innebär att det f.n. i praktiken knappast skulle vara möjligt att tillämpa avdragsregeln i 4 § tredje stycket LBP för personer som beskattas enligt SINK.

13.4.4¶Underlaget för arbetsgivaravgifter

Enligt 2 kap. 3 § lagen 1981:691 om socialavgifter SAL utgörs underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter av summan av vad arbetsgivaren under året har utgett i lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL, annan ersättning för utfört arbete. Med lön skall bl.a. likställas kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen 1997:483 undantas vid beräkning av skatteavdrag.

Innebörden av det nyss sagda är att ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och andra ersättningar för kostnader i arbetet skall medräknas i avgiftsunderlaget till den del dessa ersättningar beskattas, dvs. till den del de överstiger vissa avdragsgilla belopp. De nämnda bestämmelserna i SBL gäller emellertid inte vid bestämmande av skatt enligt SINK. SBL är nämligen tillämplig endast i fråga om redovisning och betalning av skatt enligt SINK och gäller inte i fråga om bestämmande av skatt enligt SINK l kap. 1-2 SBL. Kostnadsersättningar som utges till en person som beskattas enligt SINK skall

288 Några särskilda frågor...

alltså enligt 2 kap. 3 § SAL räknas med i underlaget för arbetsgivaravgifter till sitt fulla belopp under förutsättning att ersättningen inte är skattefri enligt undantagsbestämrnelserna i 6 § SINK.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 SAL skall man vid bestämmande av avgiftsunderlag bortse från ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren haft att täcka med ersättningen. Bestämmelsen avser fall då ersättningen för ett visst arbete lönen är bestämd så att den skall täcka kostnader i arbetet och arbetsgivaren således inte ger ut någon särskild kostnadsersättning till den anställde. I andra stycket i samma paragraf anges att bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.

Det har i myndighetspraxis ansetts att bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 6 SAL inte är tillämplig på arbetstagare som beskattas enligt SINK eftersom kostnadsavdrag inte medges vid beskattning enligt SINK. Innebörden av tolkningen är att den ersättning lön som i de aktuella fallen utges till en person som beskattas enligt SINK skall räknas med i underlaget för arbetsgivaravgifter till sitt fulla belopp.

13 .4.5 Våra överväganden

Vår bedömning: Bestämmelserna om beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter på inkomster som beskattas enligt SINK är inte diskriminerande enligt EG-rätten. Något skäl att ändra bestämmelserna finns inte.

Det kan sägas vara en princip inom tilläggspensioneringen att ersättning som betalas ut i ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande och som är skattepliktig också skall ingå i underlaget för inkomsttagarens PGI 11 kap. 2 § AFL; jfr också prop. 1989/90: 110 s. 373 ff. Det innebär i detta sammanhang att en person som beskattas enligt SINK normalt får PGI på en mottagen kostnadsersättning fullt ut, eftersom han också, till skillnad mot vad som gäller för den som betalar skatt enligt KL, fär betala skatt på hela ersättningen. De särskilt angivna kostnadsersättningar ersättning för kostnad för resa till och från Sverige vid anställningens början respektive slut samt logi medan arbetet utförs i Sverige som är

Några särskilda frågor... 289

undantagna från SINK-skatt är enligt vad som framgått ovan å andra sidan inte till någon del pensionsgrundande för mottagaren.

Vad som nyss sagts om utbetalade kostnadsersättningar gäller i princip även i fråga om kostnader i arbetet som en arbetstagare eller uppdragstagare har haft. Om avdrag för kostnaden inte får göras vid beskattningen av ersättningen för arbetet lönen skall således hela ersättningen tas med vid beräkningen av inkomsttagarens PGI.

En annan princip inom tilläggspensioneringen är att det skall råda överensstämmelse mellan förmåner och avgifter så sätt att ersättning som betalas ut i ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande och som skall ingå i mottagarens PGI också skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och allmän pensionsavgift se prop. 1989/90:l10 s. 173ft. Arbetsgivarens kostnader för en viss arbetstagare kan därför bli olika beroende på om arbetstagaren beskattas enligt SINK eller KL och arbetstagaren kan, beroende beskattningsform, få betala olika hög allmän pensionsavgift.

Den fråga som uppkommer är om de angivna reglerna något sätt kan anses diskriminerande och hindra arbetskraftens fria rörlighet inom EU. Att arbetstagarens PGI kan variera uppåt eller neråt beroende på beskattningsforrn kan nog inte anses diskriminerande, eftersom skyldigheten att betala såväl arbetsgivaravgift som allmän pensionsavgift i dessa fall är beroende av om arbetstagaren får PGI på inkomsten. Endast om avgiftsskyldighet hade förelegat i båda fallen men PGI tillgodoräknats i bara ett av dem hade diskriminering kunnat anses föreligga.

Det skulle vidare kunna hävdas att någon form av indirekt diskriminering sker genom att en arbetsgivare i vissa fall skulle

vara mer benägen att anställa en arbetstagare som beskattas enligt KL än

en arbetstagare som beskattas enligt SINK med hänvisning till att kostnaden för den senare blir högre. Eftersom det ofta är utländska medborgare som beskattas enligt SINK skulle diskriminering dessa

av uppstå i förhållande till svenska medborgare, vilka vanligen bor i Sverige och därför beskattas enligt KL.

Vid bedömningen av denna fråga måste det emellertid hållas i minnet att en arbetsgivares kostnader för arbetsgivaravgifter inte generellt är högre för personer som beskattas enligt SINK. Betalas inga kostnadsersättningar ut och det inte heller är aktuellt att tillämpa de särskilda avdragsreglerna i 2 kap. 4 § 6 SAL uppstår naturligtvis ingen diskriminering. I vissa fall kan kostnaden för arbetsgivaren dessutom bli lägre om arbetstagaren beskattas enligt SINK, nämligen om de kostnadsersättningar som betalas ut är sådana som är helt undantagna från SINK-skatt men inte från skatt enligt KL och därigenom också helt undantagna från underlaget för arbetsgivaravgifter.

290 Några särskilda frågor...

Jämförelsen ovan mellan arbetstagare som beskattas enligt SINK respektive KL har gjorts med den utgångspunkten att lönen i de båda fallen är lika. En person som beskattas enligt SINK kan emellertid ha en konkurrensfördel på det sättet att han kan acceptera lägre

en bruttolön än en person som beskattas enligt KL, eftersom skatten enligt SINK är endast 25 Även denna omständighet måste

procent. beaktas i en diskussion om otillåten diskriminering kan förelig-

anses ga.

Sammanfattningsvis ter det sig mycket tveksamt reglerna

om avseende beräkning av PGI och underlag för arbetsgivaravgifter verkligen kan anses diskriminera medborgare i andra länder och därigenom vara otillåtna enligt EG-rätten. Det är uppenbart att reglerna inte generellt sett har någon sådan effekt. Det skulle

nog också vara svårt att hävda att reglerna i ett visst enskilt fall skulle kunna få en sådan negativ effekt för den enskilde att reglerna skulle anses diskriminerande. Situationen för en person beskattas enligt

som SINK respektive en person som beskattas enligt KL är nämligen aldrig helt jämförbar med hänsyn bl.a. till att SINK-skatten är lägre än skatten enligt KL.

Slutsatsen av det anförda måste bli att det inte finns anledning att föreslå någon ändring av reglerna underlaget för arbetsgivarav-

om gifter för personer som beskattas enligt SINK.

13.5 vid utlandsarbete

Lönetillägg

13.5.1¶Inledning

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 8 SAL skall ersättning för arbete som har utförts utomlands till den del den inte räknas som lön enligt

ll kap. 2§ första stycket AFL inte inräknas i underlaget för

arbetsgivaravgifter. Härmed avses lönetillägg som utgår vid arbete utomlands och som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Sådana lönetillägg skall nämligen enligt bestämmelserna i AFL inte tas med vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst PGI. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst SGI skall inte hänsyn tas till lönetillägg såvitt avser personer som är utsända av en statlig arbetsgivare. Detta innebär alltså att medan bestämmelsen i 11 kap. 2 § gäller samtliga utsända, så gäller bestämmelsen i 3 kap. 2 § endast de som är statligt anställda. Det sistnämnda torde innebära att personer utsända av privata arbetsgivare får tillgodoräkna sig lönetilläggen dock inte med

Några särskilda frågor... 291

lönetillägg likställda naturaförmâner vid beräkning SGI, trots

av att några sociala avgifter inte betalas på dem. Vi har under vårt arbete ställt frågan det finns skäl

oss om att behålla undantaget för lönetillägg från underlaget för arbetsgivaravgifter och, i konsekvens därmed, även från underlaget för PGI och SGI. Lönetilläggen är i dag till största delen skattepliktiga och det är en allmän princip inom tilläggspensioneringen att ersättningar är

som skattepliktiga skall ingå i PGI och därmed även ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. De nuvarande reglerna kan också inbjuda till försök att komma förbi avgiftsbestärmnelsema att hänföra

genom egentlig lön för utlandsarbete till avgiftsbefriade lönetillägg.

13 .5.2 Bakgrund

Den aktuella bestämmelsen i 2 kap. 4 § SAL infördes tillsammans

med motsvarande bestämmelse i 11 kap. 2 § AFL att lönetilläggen

om inte skall medräknas i PGI år 1982 SFS 1982:531. I förarbetena

prop. 1981/82:199 s. 18 ff. anfördes bl.a. följande.

I fråga om statens utsända personal har skattereglema betydelse för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. För den statligt anställde är det endast själva lönen enligt löneplan upptas till

som beskattning, dvs. den lön som den anställde i sin tjänstgöring uppbär

vare sig han tjänstgör i Sverige eller i utlandet. Enligt 32 § 3 mom. kommunalskattelagen beskattas däremot inte vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, exempliñerat med utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. I anvisningarna till nämnda föreskrift anges under punkten 7 som med utlandstillägg jämställda förmåner fri bostad med uppvärmning och belysning, bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebidrag, ersättning för hållande bil och

av förflyttningsbidrag. Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ligger endast lön enligt löneplan.

Staten som arbetsgivare skall däremot betala ATP-avgift inte endast på kontantlönen, som beskattas för den anställde, utan också värdet

av exempelvis en fri bostad som tillhandahållits. Avgifterna från staten har emellertid beräknats med tillämpning av schabloner.

För den som är utsänd av annan arbetsgivare än staten beräknas den pensionsgrundande inkomsten pâ hela anställningsinkornsten. I denna inkomst kan ingå ersättning för ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet m.m. Arbetsgivaren betalar likaledes avgifter som beräknas pá den utgivna lönen.

292 Några särskilda frågor...

En arbetsgivare med utsänd personal får således f.n. betala avgifter även

på de delar av den anställdes lön som betingas av ökade levnadskostnader

eller andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.---

Jag förordar ... att vid beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten skall bortses från ersättningar som är avsedda att kompensera

den anställde för ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet m.m.

Nuvarande situation innebär för andra än statligt anställda att två personer,

som skulle ha haft samma inkomst om arbete utförts i Sverige, kan få

olika pensionsförmåner beroende på att utlandstillägget varierar med

hänsyn till levnadskostnadema i olika länder. Även arbetsgivaravgiftemas

storlek är beroende av sådana förhållanden, vilka kan medföra att

kostnaderna för socialförsäkringsskyddet ställer sig orimligt höga. Denna

situation måste betecknas som otillfredsställande. ---

I fråga om bedömningen av vilka lönedelar som skall anses vara

betingade av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet bör de förut återgivna bestämmelserna 32 § 3 mom.

kommunalskattelagen och anvisningarna till denna bestämmelse vara

vägledande.

Bestämmelsen i 3 kap. 2 § AFL om att lönetilläggen inte skall medräknas i SGI för statligt anställda infördes år 1985 i samband med bestämmelser om att statligt anställda skall anses bosatta i Sverige även om utsändningstiden överstiger ett år. Någon förklaring till varför denna regel kom att inskränkas så att den endast gäller statligt anställda gavs inte i förarbetena prop. 1984/85 178. Där angavs endast att lönetillägg inte medräknas i PGI och att motsvarande bör gälla vid beräkning av SGI för statens utsända tjänstemän. En tanke kan möjligen ha varit att statligt anställda, g.a. bestämmelserna om fortsatt bosättning i Sverige även efter ett års utsändning, kom att var försäkrade för sjukpenning enligt AFL under hela sin vistelse utomlands och att de inte borde tillgodoräknas de extra lönetilläggen vid beräkning av SGI. Att notera är även att statligt utsända då inte beskattades för lönetilläggen, vilket däremot privat utsända gjorde.

I och med skattereformen år 1990 kom bestämmelsen i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen att ändras SFS 1990:650 så sätt att särbehandlingen i beskattningshänseende av offentligt anställda upphörde. Utlandstilläggen blev alltså skattepliktiga även för de flesta statligt utsända, med undantag för personal inom utrikesförvaltningen och personal inom biståndsverksamhet. Anvisningspunkten 7 upphörde att gälla, men i förarbetena prop 1989/90:110 s. 651 f uttalades att för personal inom utrikesförvaltningen m.m. gällde fortfarande att med utlandstillägg likställda förmåner bl.a. avsågs fri bostad m.m. alltså motsvarande vad som tidigare angavs i anvisningspunkten 7.

Några särskilda frågor... 293

13.5.3¶Våra överväganden och förslag

Förslag: Lönetillägg vid utlandsarbete skall vara såväl pensionsgrundande som sjukpenninggrundande hos mottagaren och skall

ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Som framgått av föregående avsnitt finns i dag inte den skillnad mellan statligt anställda och övriga i fråga om beskattning lönetill-

av lägg vid utlandsarbete som förelåg när de aktuella bestämmelserna i SAL och AFL infördes. Om undantaget för lönetillägg från underlaget för arbetsgivaravgifter tas bort och i konsekvens därmed även från

underlaget för PGI och SGI skulle det således, vilket var fallet före

skatterefonnen, inte bli någon principiell skillnad vid PGI-beräkningen mellan statligt och privat anställda.

Det problem som redovisades i den ovan nämnda propositionen 1981/82: 199, dvs. att en person med tjänstgöring i ett högkostnadsland kan få tillgodoräkna sig betydligt högre PGI än en person med tjänstgöring i ett lågkostnadsland, trots att deras egentliga lön är densamma, är i praktiken relativt begränsat. En förutsättning för att arbetstagaren under sin utlandstjänstgöring skall tillgodoräknas PGI och för att arbetsgivaravgifter alls skall tas ut, år nämligen att arbetstagaren alltjämt är försäkrad för tilläggspension. Enligt det förslag till socialförsäkringslag SofL som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande kommer försäkringen normalt att bestå för alla om utlandsarbetet avses vara i högst ett år. I de flesta fall då en person sänds ut för ett arbete i högst ett år sker det i form av tjänsteresa och ersättning som då utges för bl.a. logi det faktiska beloppet beskattas inte till följd av s.k. tyst kvittning och skall därför undantas från arbetstagarens pensionsgrundande inkomst av anställning 11 kap. 2 § första stycket AFL jämfört med 8 kap. 19 § skattebetalningslagen, SBL. Arbetsgivaren skall i sådana fall inte heller ta med ersättningen i underlaget för arbetsgivaravgifter 2 kap. 3 § första stycket SAL. Det blir i sådana fall inte aktuellt att tillämpa de särskilda bestämmelserna om lönetillägg i 11 kap. 2 § AFL och i 2 kap. 4 § 8 SAL.

Den som sänds ut av en statlig arbetsgivare för arbete i annat land är enligt gällande rätt försäkrad för tilläggspension under hela utsändningstiden. SofL medför ingen ändring i det hänseendet. Svenska medborgare som tillhör den diplomatiska kåren vid svenska ambassader och konsulat m.m. i andra länder samt deras familjemedlemmar anses skatterättsligt bosatta i Sverige 69 § KL och 17 § SIL. För dessa personer gäller särskilda regler i 32 § 3 mom KL som innebär att kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad, bostadskostnadsersättning, m.m.

294 Några särskilda frågor...

är skattefri. Arbetsgivaren skall i dessa fall inte ta med ersättningen i underlaget för arbetsgivaravgifter. För andra personer som sänts ut av statliga svenska arbetsgivare för arbete i andra länder gäller i princip samma regler som för privat utsända, dvs. att ersättning

som vid tjänsteresa normalt högst två år utges för bl.a. logi inte beskattas till följd av s.k. tyst kvittning och skall undantas från arbetstagarens pensionsgrundande inkomst av anställning. Arbetsgivaren skall i sådana fall inte heller ta med ersättningen i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Det är en genomgående princip inom socialförsäkringssystemet att

lön och andra former av ersättning för arbete är skattepliktiga

som alltid om inte tungt vägande skäl talar emot det skall för-

- - vara månsgrundande för mottagaren av ersättningen och vara föremål för uttag av socialavgifter. Enligt vår uppfattning saknas efter

numera skatterefonnen skäl att därvidlag särbehandla sådana lönetillägg vid

utlandsarbete som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. För att inte diskriminera från utlandet hitsända anställda i fall då svensk socialförsäkring skall gälla enligt exempelvis EG-rätten skulle regeln dessutom behöva utvidgas till alla utsändningsfall i Sverige. Vi föreslår därför att dessa tillägg i framtiden skall vara såväl pensionsgrundande som sjukpenninggrundande hos mottagaren och att de skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter enligt allmänna regler. Därigenom undanröjs också risken att reglerna missbrukas på det sättet att vad som rätteligen är lön betecknas som lönetillägg.

14 Allmän

pensionsavgift

14.1¶Inledning

Förutvarande allmänna egenavgifter har fr.o.m. den 1 januari 1998

omvandlats till en allmän pensionsavgift. Avgiften, som uppgår till 6,95 procent av avgiftsunderlaget, används till finansiering

av försäkringen för tilläggspension. Bestämmelserna om allmän pensionsavgift finns i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL.

Enligt våra ursprungliga direktiv skall vi lämna förslag om åtgärder

som bör vidtas för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter numera allmän pensionsavgift som Sverige har rätt till med stöd av förordning EEG nr 1408/71. Uppdraget omfattar även frågor om avgifter i förhållande till områden utanför EU och EES.

Frågor om skyldighet att betala allmän pensionsavgift i internationella förhållanden kommer att behandlas här. Däremot kommer frågor om uppbörd av avgifter i sådana fall att behandlas först i kapitel 16. I kapitel 12 har behandlats vissa allmänna frågor om socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden.

Utöver de förslag till materiella ändringar i APL som läggs fram här, föreslår vi vissa rent redaktionella ändringar i lagen. Vilka dessa är framgår av den föreslagna lagtexten och av författningskommentaren.

296 Allmän pensionsavgift

14.2¶Våra förslag

14.2.1¶Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag

Förslag: Bestämmelserna i lagen 1994:1744 om allmän pensionsavgift APL ändras så att det framgår att varje person som omfattas av den svenska socialförsäkringen och som fär skattepliktig och försäkringsgrundande ersättning för arbete skall betala allmän pensionsavgift beräknad på den ersättningen. Skyldigheten att betala allmän pensionsavgift skall däremot inte längre vara beroende av om den som får ersättningen är skattskyldig i Sverige för denna.

Förordning 1408/71 utgör numera gällande rätt i Sverige och har företräde framför avvikande nationell rätt. Det innebär bl.a. att den personkrets som omfattas av den svenska socialförsäkringen har förändrats. Förordningens lagvalsregler innebär enligt huvudregeln att en medborgare i ett medlemsland skall vara omfattad av lagstiftningen om social trygghet försäkrad endast i det medlemsland där han har sysselsättning som anställd eller egenföretagare. Det land som en person skall vara försäkrad i är ensamt behörigt att ta ut sådana socialförsäkringsavgifter på den försäkrades förvärvsinkomster som används för finansiering av de förmånssystem som omfattas av förordningen.

Tillämpningen av förordning 1408/71 medför att även personer som inte är skattskyldiga i Sverige i vissa fall skall omfattas av den svenska socialförsäkringen. Även utomlands bosatta beskattas

personer som enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mfl. LSI är ofta försäkrade i Sverige. Som vi tidigare har redovisat i avsnitt 8.4.3 saknas beträffande dessa personkategorier för närvarande möjlighet att debitera allmän pensionsavgift.

Vi har i kapitel 7 lämnat en redogörelse för ett förslag till socialförsäkringslag SofL som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande. Förslaget innebär att socialförsäkringen delas i två delar, varav en skall grundas på bosättning i Sverige, medan den andra skall grundas på arbete här i landet. Tillhörigheten till den arbetsbaserade delen av försäkringen skall enligt förslaget vara oberoende av bosättning eller medborgarskap i Sverige. Även med tillämpning SofL kommer således

av personer som inte beskattas i Sverige eller som beskattas endast enligt SINK eller LSI att omfattas av den svenska socialförsäkringen. Det rör sig vanligen om personer som inte bor i Sverige men som arbetar här

Allmän pensionsavgift 297

under begränsad tid. Även s.k. lokalanställd personal på utländska en ambassader och konsulat i Sverige kommer att omfattas av försäkringen. En utgångspunkt för det förslag till ny socialavgiftslag som läggs fram i detta betänkande är att avgifter i största möjliga utsträckning skall kunna tas ut för samtliga personer som får skattepliktig ersättning för arbete och som omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen jfr avsnitt 9.3. l. Detta skall gälla tillhörigheten oavsett om till försäkringen följer av enbart svensk nationell rätt eller av internationell rätt EG-rätt eller en konvention och oberoende av om den som får ersättningen faktiskt är skyldig att betala skatt i Sverige för ersättningen. Det bör således råda kongruens mellan försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet. Lagvalsreglerna i förordning 1408/71 ger den medlemsstat vars lagstiftning arbetstagaren eller egenföretagaren skall omfattas av den behöriga staten rätt att ta ut avgifter för finansiering av alla de system för social trygghet som förordningen omfattar. Motsvarande gäller enligt de konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder. Någon särskild avgiftsregel eller skyldighet för den stat vars lagstiftning skall tillämpas att ta ut sådana avgifter föreligger emellertid inte, utan det är i den nationella lagstiftningen som de närmare villkoren för avgiftsuttaget skall bestämmas. Det är enligt vår mening tveksamt i vilken utsträckning det är möjligt att ta ut avgifter enbart med hänvisning till att förordning 1408/71 eller en konvention anger att svensk lagstiftning skall tillämpas jfr kapitel 12. Om den nationella lagstiftningen föreskriver att avgifter skall tas ut endast för vissa kategorier av personer och på vissa inkomster, kan det således saknas stöd för att ta ut avgifter i övriga fall. På grund av att förordning 1408/71 blivit tillämplig på den svenska socialförsäkringen har kretsen av försäkrade förändrats betydligt. Detta innebär bl.a. att arbetsinkornster som är obeskattade här eller beskattas enligt SINK eller LSI har blivit förrnånsgrundande i större utsträckning än tidigare. Med hänsyn till att de försäkrade skall behandlas lika bör avgifter betalas på förrnånsgrundande inkomster även i de fall förordning 1408/71 är tillämplig. Detsamma gäller i fråga om tillämpning av ingångna konventioner om social trygghet. Vid sådant förhållande kan möjligheten att ta ut avgifter för en inkomst inte göras beroende av om eller på vilket sätt den beskattas i Sverige. Avgörande för om en person skall betala avgifter bör i stället vara att han omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. I det förslag till ny socialavgiftslag som vi lägger fram i detta betänkande och som har presenterats i kap. 9-11 är den bärande

298 Allmän pensionsavgift

principen att socialavgifter skall betalas på en till sin natur skattepliktig ersättning som en fysisk person får för arbete. Huvudregeln där är att avgifter skall betalas på ersättning för arbete i Sverige. Där finns emellertid också uttryckliga bestämmelser om i vilken utsträckning avgifter skall betalas på ersättning för arbete utomlands, om den som får ersättningen omfattas av svensk socialförsäkring enligt vad som följer av EG-rätten eller av någon konvention.

I APL är såväl skyldigheten att betala allmän pensionsavgift

som avgiftsunderlaget kopplade till bestämmelserna om pensions grundande inkomst PGI för tilläggspension enligt lagen 1962:381 allmän

om försäkring AFL. Således är den avgiftsskyldig som uppbär inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 och 3 §§ AFL. Denna koppling bör enligt vår mening inte minst av

pedagogiska skäl bibehållas.

För att en viss inkomst skall vara pensionsgrundande enligt AFL krävs enligt SofL att den uppburits för arbete i Sverige. Till följd av EG-rätten och vissa konventioner skall emellertid pensionsgrundande inkomst i vissa fall tillgodoräknas även på ersättning arbete i andra

av länder. Detta följer direkt av att någon enligt sådana regler samt

dithörande utsträckande bestämmelser i 1 kap. 4 § SofL och 20 kap. 15 § AFL skall försäkrad för tilläggspension i Sverige. Även

- anses i sådana fall bör allmän pensionsavgift betalas. Sä som APL är uppbyggd behövs där inte tas in någon uttrycklig bestämmelse om avgiftsskyldighet i sådana fall. Inte heller behövs det någon bestämmelse som klargör att allmän pensionsavgift inte skall tas ut på inkomster av arbete i Sverige eller i annat land som uppbärs av

- personer som skall omfattas av ett annat lands socialförsäkring tilläggspension enligt vad som följer av EG-rätten eller en konvention.

Ett ytterligare villkor för att skyldighet att betala allmän pensionsavgift skall föreligga är emellertid f.n. att den som uppbär pensionsgrundande inkomst enligt AFL också är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen 1928:370, KL. Detta innebär, som tidigare nämnts, att allmän pensionsavgift inte kan tas ut pä inkomster som inte beskattas i Sverige eller som beskattas enligt SINK eller LSI. Eftersom ett inte obetydligt antal personer med sådana inkomster också har rätt till svenska socialförsäkringsförrnåner inklusive tilläggspension bör

- denna begränsning i möjligheterna att ta ut allmän pensionsavgift tas bort. Liksom gäller skyldigheten att betala socialavgifter enligt SAL bör den bärande tanken vara att varje person som omfattas av den svenska socialförsäkringen och som får skattepliktig och pensions-

grundande, dvs. försäkringsgrundande, ersättning för arbete också

skall betala allmän pensionsavgift på ersättningen. Vi föreslår därför att bestämmelserna i APL ändras så att skyldigheten att betala allmän

Allmän pensionsavgift 299

pensionsavgift inte längre skall vara beroende den får

av om som en pensionsgrundande inkomst faktiskt är skyldig att betala skatt i Sverige för ersättningen.

Förslaget innebär inte att det administrativa samband finns

som nu mellan uttag av avgifter och inkornsttaxeringen måste överges. Tvärtom talar allt för att uppbörden allmän pensionsavgift

av fortfarande skall samordnas med uppbörden skatt i de fall där

av taxering faktiskt sker. Vad som måste till är kompletterande regler som gör det möjligt att ta ut avgifter även på inkomster inte

som taxeras i Sverige men som grundar socialförsäkringsskydd i Sverige för inkomsttagaren. Vi lägger i kapitel 16 fram förslag till sådan

en ordning.

Som nämnts ovan skall allmän pensionsavgift beräknas på den

avgiftsskyldiges försäkringsgrundande inkomst enligt AFL. Ett

alternativ som vi övervägt är att när det gäller underlaget i stället hänvisa till underlaget för arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter. Detta skulle emellertid innebära vissa ändringar

i sak och det är som vi ser det också en pedagogisk fördel att ha regel innebär

en som att avgiftens storlek är kopplad till den pensionsgrundande inkomsten, dvs. det finns ett direkt samband mellan avgift och förmån. Vi föreslår därför inga ändringar i detta hänseende.

14.2.2 Avdrag för kostnader i arbetet

Förslag: Nuvarande bestämmelse i APL avdrag för kostnader

i arbetet utvidgas och förtydligas. Vid beräkningen underlaget

för allmän pensionsavgift skall som generell regel gälla att avdrag

skall göras för kostnader som den avgiftsskyldige haft i arbetet, i

den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning,

överstiger 1 000 kronor. Avdrag får dock inte göras inkom-

sten beskattas enligt SINK eller LSI.

I 3 § andra stycket APL finns en särskild bestämmelse avdrag för

om vissa kostnader vid beräkning av inkomst anställning. Enligt

av bestämmelsen, som motsvarar 4 § tredje stycket lagen 1959:551

om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL, skall avdrag göras för kostnader som "arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning", i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger l 000 kronor.

I förarbetena till ATP-reformen prop. 1959:100 anfördes att det endast är direkta utgifter i själva arbetet som skall beaktas. Däremot ansågs att t.ex. kostnader för till och från arbetet inte borde

resor

påverka pensionsrätten. Inte heller avdrag för ökade levnadskostnader i anledning av dubbel bosättning och hemresor påverkar den pensionsgrundande inkomsten PGI, eftersom de inte anses utgöra kostnader i innehavd anställning.

Enligt det angivna uttalandet i förarbetena medges således avdrag enbart för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning. Det skulle därför kunna ifrågasättas om avdrag från avgiftsunderlaget över huvud taget kan medges beträffande sådan ersättning för utfört arbete som enligt 3 kap. 2 § andra stycket AFL hänförs till inkomst av anställning oaktat arbetstagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Enligt ordalydelsen kan bestämmelsen vidare tolkas på så sätt att en näringsidkare, som inte har F-skattsedel och som får ersättning för utfört arbete, inte kan få avdrag för kostnader vid beräkning av avgiftsunderlaget. Motsvarande gäller tillfälliga förvärvsinkomster enligt ll kap. 3 § första stycket b AFL. En sådan begränsning i avdragsrätten synes inte motiverad. Det kan därför övervägas om det inte i detta hänseende bör göras ett förtydligande i lagtexten.

Inkomster som en person uppbär på grund av ett anställningsförhållande utgör i vissa fall inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, vilket medför att den anställde förutom allmänna egenavgifter också skall betala egenavgifter. Detta gäller lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en utländsk arbetsgivare, om den försäkrade har sysselsatts här i landet och det föreligger ett s.k. omvänt likställighetsavtal. Av 11 kap. 2 § tredje stycket AFL framgår att sådan inkomst inte räknas som inkomst av anställning. I stället är den att hänföra till sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § första stycket c samma lag, dvs. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner. Bestämmelsen om avdrag för kostnader i 3 § andra stycket

- APL förefaller enligt ordalydelsen i detta fall inte vara tillämplig, eftersom den gäller enbart vid beräkning av inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL.

Som vi ser det finns det inget sakligt skäl att undanta vissa personkategorier eller vissa typer av ersättningar från möjligheten att göra avdrag för kostnader i arbetet. Utgångspunkten bör således vara att den som haft kostnader i arbetet oavsett arbetets art alltid skall

- få göra avdrag för kostnaderna vid beräkning av underlaget för uttag

allmän pensionsavgift. Den som driver näringsverksamhet gör som av regel detta avdrag i rörelsedeklarationen och kostnaderna är därmed beaktade redan då den pensionsgrundande inkomsten enligt 2 § LBP fastställs med ledning av hans taxering. Men för övriga måste möjligheten till avdrag regleras i APL.

Allmän pensionsavgift 301

En möjlighet vore att utforma bestämmelsen med anknytning till innehavet av skattsedel. Med hänsyn till att en näringsidkare inte alltid har en F-skattsedel och till att en innehavare av en sådana skattsedel inte alltid kan hänföra den inkomst från vilken avdrag skall göras till en näringsverksamhet, är detta emellertid mindre lämpligt. Vi föreslår i stället en mera generell utformning där det anges att avdrag för egentliga kostnader i arbetet alltid får göras. Om sådana kostnader redan beaktats vid framräknande av inkomst av annat förvärvsarbete enligt ll kap. 3 § AFL t.ex. för rörelsedrivande egenföretagare

- skall naturligtvis inte kostnaderna dras av en gång till när underlaget för allmän pensionsavgift skall beräknas. Den nu föreslagna bestämmelsen i APL om kostnadsavdrag kommer således att bli kompletterande och medföra att kostnader i arbetet alltid undantas från underlaget för allmän pensionsavgift.

Det är inte en förutsättning för bestämmelsens tillämpning att den avgiftspliktiga inkomsten taxeras till statlig inkomstskatt. När det gäller personer som beskattas enligt SINK eller LSI finns dock särskilda bestämmelser om underlag beträffande respektive särskild skatt och pensionsgrundande inkomst jfr avsnitt 13.4. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst i dessa fall får avdrag inte göras. Motsvarande bör gälla vid beräkning av underlag för allmän pensionsavgift.

Allmän löneavgift 303

15 Allmän

löneavgift

15.1¶Inledning

Allmän löneavgift skall enligt lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift betalas av arbetsgivare och av den som enligt lagen 1981:691 om socialavgifter SAL skall betala egenavgifter. Avgiften beräknas underlaget för folkpensionsavgift enligt SAL. Avgiften används till finansieringen av Sveriges medlemskap i EU prop. 1994/95:122 samt som allmän förstärkning av statens finanser prop. 1995/96:209 s. 39 och 1997/98:1 vol. 1 s. 169.

I förarbetena prop. 1994/95: 122 s. 18 uttalas att lagen om allmän löneavgift till sin utformning ansluter till vad som gäller för uttag av socialavgifter men att avgiften i både rättslig och ekonomisk mening är en skatt. Vi har mot bakgrund av detta tidigare kap. 12 gjort bedömningen att den allmänna löneavgiften inte kan hänföras till tillämpningsområdet för förordning EEG nr 1408/71. Avgiften kan över huvud taget inte anses höra under det EG-rättsliga regelverket om arbetskraftens fria rörlighet och den bör därför inte heller benämnas socialförsäkringsavgift.

Nuvarande lagstiftning innebär att den som skall betala socialavgifter arbetsgivaravgifter eller egenavgifter alltid också skall betala

- allmän löneavgift. I rent nationella förhållanden finns inget hinder mot en sådan koppling. Det är emellertid tveksamt om den kopplingen kan upprätthållas generellt i fall då internationella regler om social trygghet skall tillämpas eller då andra internationella inslag finns.

304 Allmän löneavgift

15.2¶Våra

överväganden

15.2.1 Allmän löneavgift för arbetsgivare

Förslag: Allmän löneavgift skall betalas arbetsgivare är

av som bosatta i Sverige eller har fast driftställe här i landet svenska arbets givare

Eftersom den allmänna löneavgiften måste betraktas skatt,

som en finns inte något stöd i EG-rätten för att ta ut avgiften i internationella förhållanden. Något direkt EG-rättsligt hinder mot detta torde i och för sig inte heller föreligga utan det är i princip fråga för den

en svenske lagstiftaren att med iakttagande av internationella be-

skattningsregler avgöra i vilka fall avgiften skall tas ut.

I dag tas allmän löneavgift ut i alla de fall då arbetsgivaravgifter tas ut. Det innebär att även utländska arbetsgivare kan få betala allmän löneavgift. Bestämmelserna i förordning 1408/71 om att en förvärvsarbetande skall vara omfattad av lagstiftningen i bara ett land innebär också att utländska arbetsgivare ibland skall betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Ett exempel detta uppkommer i Sverige

när en bosatt person samtidigt har ett arbete i Sverige och ett annat i Danmark. I ett sådant fall skall såväl den svenske den danske

som arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Om Sverige också skall ta ut allmän löneavgift av båda dessa arbetsgivare innebär det i realiteten att Sverige beskattar en dansk arbetsgivare grundval

av arbete som utförs i Danmark.

Skyldigheten för utländska rättssubjekt att betala inkomstskatt i Sverige är normalt begränsad. Det betyder att de är skattskyldiga här endast för de inkomster som särskilt räknas upp i skattelagstiftningen. skattskyldighet i Sverige för inkomst av näringsverksamhet föreligger endast om sådan verksamhet bedrivs från fast driftställe i Sverige eller

det utländska rättssubjektet har fastighet här i landet. Även i vissa om andra situationer kan utländska företag etc. beskattas här i landet för sina vinster. Gemensamt för dessa speciella fall är dock att det finns en i Sverige bosatt ägare som kan beskattas.

Det är en fråga i sig vilken typ av skatt den allmänna löneavgiften är, dvs. om det är en inkomstskatt eller någon typ skatt.

annan av Närmast till hands är emellertid att betrakta den inkomstskatt.

som en Enligt OECD:s modell för skatteavtal art. 2 anses löneskatter payroll taxes, dvs. skatter som tas ut det sammanlagda beloppet av en arbetsgivares lönebetalningar, vara inkomstskatter.

Oavsett vilken typ av skatt den allmänna löneavgiften skall

anses vara, kan det ifrågasättas på vilken grund avgiften tas ut utländska

Allmän löneavgift 305

arbetsgivare direkt för verksamhet bedrivs utanför Sverige. Även som i fråga om andra typer av skatter än inkomstskatter krävs att någon form av anknytning till Sverige finns. I sammanhanget kan nämnas att löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster inte tas ut av utländska arbetsgivare som inte bedriver verksamhet i Sverige. Mot bakgrund av vad som nu anförts får det anses vara en tveksam ordning att ålägga utländska rättssubjekt som inte är bosatta i Sverige eller har fast driftställe här skyldighet att betala allmän löneavgift. Vi föreslår därför att bestämmelserna om skyldighet för arbetsgivare att betala allmän löneavgift ändras så att avgift skall betalas av alla svenska arbetsgivare alla arbetsgivare som är bosatta i Sverige eller har fast driftställe här i landet. Allmän löneavgift skall således inte i något fall betalas av en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som saknar fast driftställe i Sverige, även om denne har anställda som arbetar här i landet eller som på annan grund omfattas av svensk socialförsäkring. Uttaget av allmän löneavgift blir på detta sätt närmast att likna vid en beskattning av arbetsgivare i Sverige. Skyldigheten att betala allmän löneavgift frikopplas således från skyldigheten att betala socialförsäkringsavgifter. Däremot behålls kopplingen mellan den allmänna löneavgiften och socialavgifterna på det sättet att underlaget för avgifterna i princip beräknas på samma sätt. Det skulle kunna övervägas att göra vissa ändringar i beräkningen av underlaget, t.ex. på det sättet att även ersättning till anställda som inte omfattas av svensk socialförsäkring skall räknas med i underlaget för allmän löneavgift trots att sådan ersättning inte ingår i underlaget för socialavgifter. Det kan gälla anställda som grund av EG-rätten eller en konvention skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet. Det kan också gälla anställda som av annat skäl fallit den svenska socialförsäkringen, t.ex. grund av att de arbetar i ur ett icke-konventionsland utanför EES under längre tid mer än ett år. Det vore naturligtvis också möjligt att helt släppa kopplingen till uttaget socialavgifter. Den allmänna löneavgiften skulle då t.ex. av kunna beräknas på bokförda löneutbetalningar och tas ut tillsammans med arbetsgivarens egen skatt. Det skulle emellertid föra för långt att i detta sammanhang föreslå sådana ändringar. Vi har inte gjort nödvändiga beräkningar och överväganden rörande administrativa effekter av de olika alternativen. Det är också tveksamt om det kan ingå i vårt uppdrag att föreslå så långtgående förändringar. anses Den allmänna löneavgiften beräknas f.n. på underlaget för folkpensionsavgzft enligt SAL. Denna avgift kommer att försvinna när det reformerade ålderspensionssystemet träder i kraft. Pensionsreformen beredes f.n. inom Regeringskansliet. Det måste i samband därmed övervägas vilken avgift som skall styra uttaget av allmän löneavgift.

15.2.2 Allmän löneavgift för m.fl.

egenföretagare

Förslag: Allmän löneavgift skall betalas egenföretagare är

av som

bosatta i Sverige eller har fast driftställe här i landet.

Förutom av arbetsgivare skall allmän löneavgift enligt gällande lagstiftning betalas av den som enligt SAL är skyldig att betala egenavgifter. Det gäller främst egenföretagare därutöver finns

men några andra fall då egenavgifter skall betalas, även i anställningsförhållanden bl.a. vid s.k. omvänt likställighetsavtal.

Vårt förslag till ny socialavgiftslag innebär egenföretagare

att en som varken är bosatt i Sverige eller har fast driftställe här i landet kan bli skyldig att betala egenavgifter, nämligen han utför arbete i

om Sverige och skall omfattas svensk socialförsäkring. En sådan

av egenföretagare är emellertid inte skattskyldig för arbetsinkomsten enligt kommunalskattelagen 1928:370 eller lagen 1947:576 statlig

om inkomstskatt. Med hänsyn till att allmän löneavgift är skatt, bör

en egenföretagare som varken är bosatta i Sverige eller har fast driftställe här undantas från skyldigheten att betala allmän löneavgift. Vi föreslår därför en begränsning kretsen avgiftsskyldiga med motsvarande

av innebörd som föreslås gälla för arbetsgivare.

Förfarandet vid... 307

16¶Förfarandet vid av i in-

uttag avgifter

ternationella förhållanden

16.1¶Inledning

Förordning EEG nr 1408/71 utgör numera gällande rätt i Sverige och har företräde framför avvikande nationell rätt. Till följd härav har den personkrets som omfattas av den svenska socialförsäkringen förändrats. Enligt förordningen skall den som är medborgare i ett medlemsland normalt omfattas lagstiftningen om social trygghet dvs. av försäkrad endast i det medlemsland där han har sysselsättning vara anställd eller egenföretagare. Från denna princip ñmis vissa som undantag. Men tillämpningen av förordningen innebär under alla förhållanden att den enskildes bosättning endast undantagsvis har betydelse för försäkringstillhörigheten. Endast det land i vilket en person skall vara försäkrad är behörigt att ta ut socialförsäkringsavgifter pâ den försäkrades förvärvsinkomster. Tillämpningen förordning 1408/71 medför bl.a. att även av inte är skattskyldiga i Sverige i vissa fall skall omfattas personer som den svenska socialförsäkringen. Motsvarande gäller utomlands av bosatta beskattas enligt lagen 1991:586 om särskild inpersoner som komstskatt för utomlands bosatta SINK eller lagen 1991:591 om inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI. Även särskild de konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder kan medföra att svensk socialförsäkring skall omfatta personer inte är skattskyldiga här eller som beskattas enligt SINK eller som LSI. I samtliga nu nämnda fall är det fråga om situationer med internationella inslag, t.ex. så sätt att den försäkrade är bosatt utomlands men har förvärvsarbete i Sverige. Vi har i vårt huvudbetänkande SOU 1997:72 En lag om socialförsäkringar föreslagit att socialförsäkringen skall indelas i två huvudbosättningsbaserad och arbetsbaserad. Genomförs det grenar: en en förslaget skall, iden mån inte annat följer av förordning 1408/71 eller

308 Förfarandet vid...

någon konvention om social trygghet, utomlands bosatta

personer som arbetar i Sverige normalt omfattas av den arbetsbaserade

grenen av socialförsäkringen. Detta skulle innebära att framdeles även nationell svensk rätt kan medföra att svensk socialförsäkring skall omfatta personer som inte är skattskyldiga här eller som skall beskattas enligt SINK eller LSI.

En utgångspunkt för ett system enligt vilket socialförsäkringen finansieras med socialförsäkringsavgifter dvs. socialavgifter och allmän pensionsavgift bör vara att sådana avgifter i största möjliga utsträckning skall tas ut för samtliga försäkrade som har inkomst från försäkringsgrundande förvärvsarbete. Det bör enligt vår mening således råda kongruens mellan försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet.

Ett villkor för att socialavgifter och allmän pensionsavgift skall kunna tas ut är att någon är avgiftsskyldig enligt den materiella

avgiftslagstiftningen. Frågor rörande avgiftsskyldighet har vi behandlat i tidigare kapitel. Vi har därvid föreslagit att avgiftsskyldighet skall föreligga bl.a. i sådana internationella fall i vilka en person med tillämpning av förordning 1408/71 eller konvention social

en om trygghet skall omfattas av svensk socialförsäkring jfr kapitel 12. För att ifrågavarande avgifter skall kunna tas ut i det enskilda fallet är det emellertid inte tillräckligt att villkoret om avgiftsskyldighet är uppfyllt. Dessutom krävs att det finns ett förfarande enligt vilket i det

man enskilda fallet kan bestämma avgiftsunderlaget samt bestämma, debitera, redovisa och betala avgifterna uppbördsförfarande. Vi skall

enligt våra direktiv analysera och lämna förslag behövliga åtgärder

om i dessa hänseenden.

16.2¶Förfarandet för

uttag av arbetsgivaravgifter

Vi föreslår inte några ändringar av förfarandet för uttag av arbetsgivaravgifter.

socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter betalas normalt den för-

av säkrades arbetsgivare, som är avgiftsskyldig. Den ersättning för arbete som arbetsgivaren har betalat ut till den försäkrade ingår i underlaget för arbetsgivaravgifterna för närmare redogörelse, se avsnitt 11.2. Förfarandet för att bestämma arbetsgivaravgifterna, vilka närmast kan karakteriseras som ett slags definitiva avgifter, regleras genom skattebetalningslagen 1997:483 SBL. Detta förfarande är användbart

, även om det i underlaget för arbetsgivaravgifterna ingår ersättning till en person som med tillämpning av förordning 1408/71 eller

Förfarandet vid... 309

konvention om social trygghet skall omfattas av svensk socialförsäkring. Det finns således en fungerande ordning för att ta ut arbetsgivaravgifter oavsett på vilken grund den enskilde omfattas av svensk socialförsäkring. Den försäkrades beskattningssituation påverkar heller inte möjligheterna att ta ut arbetsgivaravgifter från dennes arbetsgivare. En anställd som omfattas av svensk socialförsäkring torde vanligen ha en svensk arbetsgivare. Detta gäller även när den anställde skall omfattas svensk socialförsäkring med tillämpning av förordning av 1408/71 eller en konvention om social trygghet. Några särskilda komplikationer med att ta ut arbetsgivaravgifter torde inte uppkomma i dessa fall. Härtill kommer att nuvarande förfarande för att ta ut arbetsgivaravgifter är tillämpligt även på en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person som saknar fast en driftställe här i landet. Detta framgår av 10 kap. 12 § SBL enligt vilken skattemyndigheten får gå med på att en sådan arbetsgivare redovisar arbetsgivaravgifter på annat sätt eller vid annan tidpunkt än som anges i sagda kapitel. Problem rörande internationell indrivning av arbetsgivaravgifter kan inte lösas svensk lagstiftning. Vi anser att åtgärder i stället bör genom vidtas för att inom för EU eller bilaterala handräckningsavtal ramen få till stånd ett internationellt samarbete för indrivning av fordringar på socialavgifter. Ett förberedande arbete pågår f.n. inom EU. Det förhållandet att tillhörigheten till svensk socialförsäkring kan grundas på tillämpning förordning 1408/71 eller en konvention om av social trygghet medför således enligt vår mening inte något behov av att ändra de nationella bestämmelserna om förfarandet för att ta ut arbetsgivaravgifter. Någon sådan ändring påkallas heller inte av att det i underlaget för arbetsgivaravgifterna kan komma att ingå ersättning för arbete till försäkrad som inte är skattskyldig här i landet eller en beskattas enligt SINK eller LSI. Vi lägger därför inte fram något som förslag beträffande förfarandet för att bestämma och ta ut arbets-

givaravgifter.

310 Förfarandet vid...

16.3¶Behovet ett särskilt förfarandet för

av uttag

av egenavgifter och allmän i pensionsavgift

internationella förhållanden

Bedömning: Det bör införas ett särskilt förfarande för

uttag av

allmän pensionsavgift och egenavgifter för de fall i vilka sådana

avgifter inte kan tas ut enligt nuvarande uppbördsförfarande.

Förfarandet för att ta ut allmän pensionsavgift och socialavgifter i form av egenavgifter skiljer sig från vad gäller för arbetsgivarav-

som gifterna. En redogörelse över förfarandet för att ta ut dessa avgifter har lämnats i avsnitt 2.7. Något förenklat innebär detta förfarande i huvudsak följande. Egenavgifter och allmän pensionsavgift betalas preliminärt och fortlöpande under inkornstäret. Avgifterna och underlaget för dessa fastställs slutligt året efter inkomståret, varvid avräkning sker mot vad har erlagts i preliminära avgifter för

som inkomståret. Detta sker i samband med att den försäkrade åsätts taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Till skillnad från vad

som gäller för arbetsgivaravgifter är det inkomsttagaren är

som avgiftsskyldig med avseende på egenavgifter och allmän pensionsavgift. För en försäkrad med svensk arbetsgivare skall emellertid arbetsgivaren svara för inbetalningen av den försäkrades preliminära allmänna pensionsavgift. Detta sker att arbetsgivaren från lönen

genom eller ersättningen till den försäkrade gör skatteavdrag för A-skatt,

som beräknas efter skattetabell. A-skatten skall täcka preliminär inkomstskatt och preliminär allmän pensionsavgift. Det sålunda innehållna beloppet inbetalar arbetsgivaren till Skattemyndigheten, sedan har

som att beakta detta vid den avräkning skall göras i samband med

som att den försäkrades slutliga allmänna pensionsavgift fastställs.

En försäkrad som har inkomst grund vilken han är

av avgiftsskyldig för socialavgifter i form egenavgifter skall själv

av svara för inbetalningen av såväl preliminära egenavgifter preliminär

som allmän pensionsavgift belöper på hans inkomst. Dessa inbetal-

som ningar görs tillsammans med inbetalningen preliminär inkomstskatt

av F-skatt eller särskild A-skatt. Skattemyndigheten debiterar den försäkrade/skattskyldige de preliminära belopp denne skall betala. Egenavgifter betalas främst av egenföretagare.

Förfarandet för att bestämma det slutliga avgiftsunderlaget regleras genom taxeringslagen 1990:324, TL, medan förfarandet för att bestämma de preliminära avgifterna samt redovisa, debitera och betala avgifterna regleras genom SBL. Detta innebär att det inte finns något

Förfarandet vid... 311

tillämpligt förfarande för att fastställa ett slutligt avgiftsunderlag för en försäkrad som inte skall åsättas taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt. Med hänsyn till att de preliminära avgifterna skall motsvara vad som kan beräknas komma att utgöra slutliga avgifter saknas det i sådana fall också möjlighet att ta ut preliminära avgifter enligt SBL. I det föregående har konstaterats att tillämpningen av förordning 1408/71 eller en konvention om social trygghet kan medföra att svensk socialförsäkring skall omfatta personer som inte är skattskyldiga i Sverige eller skall beskattas enligt SINK eller LSI. Även som tillämpning av den av oss föreslagna socialförsäkringslagen SofL kan medföra att personer med nänmda beskattningsförhållanden skall omfattas av den svenska socialförsäkringen. Det finns i dag emellertid inte något förfarande enligt vilket det kan fastställas underlag för egenavgifter och allmän pensionsavgift för dessa grupper av försäkrade. I avsnitt 8.4.2 och 8.4.3 finns exempel på fall där avgifter inte kan tas ut i dag. En utgångspunkt bör, som tidigare närrmts, emellertid vara att egenavgifter och allmän pensionsavgift i största möjliga utsträckning skall kunna tas ut för samtliga personer som omfattas av svensk socialförsäkring, om de har inkomster som är förmånsgrundande inom ramen för socialförsäkringen. Det stora flertalet försäkrade som är avgiftsskyldiga är bosatta i Sverige, och deras avgiftspliktiga inkomster taxeras till såväl kommunal som statlig inkomstskatt. För dessa finns således redan ett väl fungerande förfarande för att bestämma och ta ut avgifter. Detta förfarande har i samband med den nyligen införda SBL genomgått en allmän översyn. Förfarandet måste emellertid kompletteras med ett särskilt förfarande för att bestämma och ta ut egenavgifter och allmän pensionsavgift i de fall där så inte kan ske på grund av att de avgiftspliktiga inkomsterna inte taxeras till statlig eller kommunal inkomstskatt. Till följd av bl.a. lagvalsreglerna i förordning 1408/71 kommer den svenska socialförsäkringen i vissa fall att omfatta personer med anknytning till Sverige tidigare Varit fallet. Vidare svagare än som kommer skattskyldighet och avgiftsskyldighet inte alltid att sammanfalla. Med hänsyn till det anförda är det ofrånkomligt att uttaget av avgifter från nya grupper av personer kommer att medföra en ökad arbetsbelastning för de handläggande myndigheterna. För uttag av avgifter i dessa fall bör därför införas ett förfarande med enkla handläggningsrutiner. Samtidigt måste regelsystemet utformas så att det tillgodoser kraven på rättssäkerhet. Vidare måste en ordning sökas som inte kränker arbetskraftens rätt till rörlighet inom EU. Regler som

312 Förfarandet vid...

är diskriminerande mot andra medlemsstaters medborgare eller

som annars strider mot gemenskapsrätten kan naturligtvis inte godtas.

För att uppnå en administrativt effektiv hantering egenavgifter

av och allmänna pensionsavgifter bör, i den mån så är möjligt, förfarandet vid avgiftsuttaget enhetligt för samtliga kategorier

vara avgiftsskyldiga. Det nuvarande förfarandet fungerar vid avgifter

uttag av från det stora flertalet försäkrade och behöver enligt vår mening inte ändras. I stället är det fråga om att överväga kompletterande eller särskilda förfaranden för de fall i vilka avgifter för närvarande inte kan tas ut. Förhållandena för de försäkrade för vilka avgifter inte kan tas ut skiljer sig visserligen åt. En del inkomstbeskattas inte i Sverige, medan andra beskattas enligt SINK eller LSI. De har dock det gemensamt att de inte taxeras till statlig eller kommunal inkomstskatt. Vidare skall en del av den nänmda personkategorin försäkrad i

vara Sverige enligt SofL, dvs. nationell rätt, medan andra skall

vara försäkrade här med tillämpning förordning 1408/71 eller

av nr en konvention om social trygghet.

Med hänsyn till önskemålet enhetliga administrativa rutiner bör

om enligt vår mening endast ett gemensamt förfarande komma i fråga för samtliga de fall i vilka avgifter inte kan tas ut enligt nuvarande förfarande. Detta särskilda eller kompletterande förfarande bör i möjligaste mån utformas så att det låter sig integrera med dagens taxerings- och uppbördsförfarande.

16.4¶EG-rättens

likabehandlingsprincip

I det föregående har vi konstaterat att det bör inrättas ett särskilt förfarande för uttag av vissa socialförsäkringsavgifter för fall i vilka avgifter inte kan tas ut enligt det nuvarande förfarandet. Ett sådant särskilt förfarande kommer i många fall att tillämpas på

personer som är medborgare i ett medlemsland inom EU/EES. Det finns därför anledning att något beröra EG-rättens krav på likabehandling

av personer som medborgare i ett medlemsland.

Enligt art. 6 i Romfördraget är diskriminering på grund

av nationalitet förbjuden. Denna likabehandlingsprincip kommer till uttryck även i art. 48 i Romfördraget om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, som innebär att arbetstagare från medlemsstaterna inte får diskrimineras vad gäller anställning, lön och övriga arbetsoch anställningsvillkor. Likabehandlingsprincipen gäller även sociala och skattemässiga förmåner för arbetstagaren och hans familjemedlemmar. Bestämmelser om likabehandling finns även i art. 3 i förordning 1408/71. Dessa innebär i huvudsak är bosatta inom

att personer, som en medlernsstats territorium och för vilka förordningen gäller, har

Förfarandet vid... 313

samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som den statens egna medborgare, om inte annat följer bestämmel-

av serna i förordningen.

Diskriminering får alltså inte ske på grund medborgarskap.

av Likabehandlingsprincipen innebär enligt rättspraxis förbud även mot såväl dold som indirekt diskriminering. Enligt EG-domstolen tillämpas diskrimineringsförbudet inte bara särbehandling grund

av nationalitet utan även villkor som kan ge samma resultat, t.ex. bosättningskrav, om samma villkor inte gäller för statens egna medborgare mål 152/73 Sotgiu och 249/83 Hoeckx.

EG-domstolen har i mål 279/93 Schumacker uttalat hur art. 48 i Romfördraget skall tolkas vid beskattning av utomlands bosatta fysiska personer. Enligt domstolen kan art. 48 begränsa en medlemsstats rätt att föreskriva skattepliktsvillkor och beskattningsfonner för inkomster som inom dess territorium uppbärs av medborgare i en annan medlemsstat. I fråga om uppbörd av direkta skatter godtas inte att en medlemsstat behandlar en medborgare i en annan medlemsstat, som i enlighet med rätten till fri rörlighet utövar en verksamhet i den förstnämnda staten, mindre förmånligt än en inhemsk medborgare i samma situation. Vidare medges inte att en medlemsstat arbetslandet

tillämpar föreskrifter som medför en kraftigare beskattning av en arbetstagare som är medborgare och bosatt i en annan medlemsstat hemlandet men som utövar en avlönad verksamhet i arbetslandet, jämfört med en arbetstagare som är bosatt i arbetslandet och där innehar samma ställning. Detta gäller om den utländske medborgarens inkomst helt eller nästan uteslutande kommer från arbetslandet och han inte har så stora inkomster i hemlandet att hans personliga förhållanden och farniljesituation kan beaktas vid beskattning där. Det

är heller inte tillåtet att förfaranden såsom årlig avstämning av källskatteavdrag eller fastställelse av inkomstskatt genom lagstiftningen i ett medlemsland förbehålls i landet bosatta personer.

16.5 Några allmänna utgångspunkter för utforrn-

ningen av ett förfarande för uttag av

avgifter

i internationella förhållanden

Bedömning: Avgiftsärenden enligt det nya förfarandet bör handläggas av den myndighet som redan handhar avgiftsärenden, dvs. skattemyndigheten. Förfarandet bör vara lätt att administrera och i möjligaste mån samordnat med nuvarande förfarande. Vidare bör eftersträvas en effektiv ordning för att få in avgifter till det allmärma. Avgifterna bör därför betalas fortlöpande redan under inkomståret. Förfarandet för avgiftsuttaget får inte

vara diskriminerande gentemot vissa grupper av avgiftsskyldiga.

För de fysiska personer vars arbetsinkomster taxeras till statlig och kommunal inkomstskatt fastställs och betalas i dag allmän pensionsavgift och egenavgifter tillsammans med inkomstskatten enligt SIL och KL. Därigenom uppnås betydande administrativa samordningsvinster.

Däremot behövs ett särskilt förfarande för avgifter går

uttag av som att använda när nuvarande förfarande inte är tillämpligt, dvs. när det i avgiftsunderlaget ingår inkomster som inte skall taxeras till statlig eller kommunal inkomstskatt. Detta särskilda förfarande bör enligt vår mening handhas av samma myndigheter som handlägger avgifter enligt det nuvarande förfarandet. Härför talar inte minst de samordningsvinster som uppnås genom att kompetens i avgiftsfrågor inte behöver byggas upp hos myndigheter som i dag inte handhar sådana frågor. Vidare kommer det även för den avgiftsskyldige praktiskt med

att vara en sådan ordning. I vissa fall kan det nämligen bli aktuellt att tillämpa både det nuvarande och det särskilda förfarandet på avgiftsskyldig.

en Den situationen kan uppstå t.ex. om en person skall

som vara försäkrad i Sverige har arbetsinkomster både här och utomlands

men av någon anledning inte skall beskattas här för utlandsinkomsten.

För att hålla nere administrationskostnaderna bör det särskilda förfarandet vara lätt att administrera. I möjligaste mån bör samordning ske med nuvarande rutiner och regler för uttag av allmän pensionsavgift och socialavgifter i form av egenavgifter. Fråga är om ärenden av masskaraktär, vilka till helt övervägande del handläggs med hjälp

av databehandling.

Vidare skall det nya förfarandet vara effektivt för att få in avgifter. Det särskilda förfarandet torde ofta komma att tillämpas på personer som vistas tillfälligt i Sverige för att arbeta här. På grund härav bör avgifterna betalas fortlöpande under inkomståret. Det är lättare för det allmänna att få in avgifterna medan den avgiftsskyldige ännu vistas i

Förfarandet vid... 315

landet. Även för den avgiftsskyldige

är det lämpligt om avgifter kan betalas efter hand han uppbär inkomsterna. På så sätt kommer

som han normalt inte att behöva betala avgifterna i enda post avseende

en hela ärsinkomsten.

Härtill kommer att uttaget av avgifter skall ske på ett rättssäkert sätt, vilket innebär bl.a. att avgifter skall tas ut från dem är

som avgiftsskyldiga samt beräknas ett korrekt avgiftsunderlag. Förfarandet måste vara förenligt med EG-rätten med hänsyn till att det kommer

att bli tillämpligt på medborgare i medlemsländer inom EU/EES. Bestämmelser som är diskriminerande på grund medborgarskap eller

av bosättning utomlands kan inte godtas.

16.6¶Några alternativ

16.6.1¶Inledning

Vi har under vårt arbete övervägt några olika tänkbara alternativ i fråga om ett särskilt förfarande för att bestämma och ta ut egenavgifter och allmän pensionsavgift i de fall där det nuvarande förfarandet inte kan användas. I det följande lämnas kortfattad redogörelse för

en dessa alternativ.

Gemensamt för de alternativ eller modeller redovisas nedan

- - som är att de är tänkta att tillämpas på alla försäkrade är avgiftsskyldi-

som ga med avseende på allmän pensionsavgift eller egenavgifter

men som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomst ingår i

som av-

giftsunderlaget.

16.6.2 Alternativ I Deklarations- och taxeringsförfarande

Enligt denna modell skall den försäkrade året efter inkomståret redovisa sina faktiska inkomster till Skattemyndigheten, varvid han skall uppge bl.a. från vem han erhållit inkomsterna. Redovisningen eller deklarationen skall avse sådana inkomster inte skall taxeras

som till skatt enligt KL eller SIL. Fråga skall inkomster skall

vara om som ligga till grund enbart för slutlig beräkning egenavgifter eller

allmän pensionsavgift.

Vidare skall den försäkrade i samband med att han påbörjar för-

ett värvsarbete här i landet lämna en preliminär inkomstanmälan till skattemyndigheten. I anmälan skall bl.a. arbetsgivarens

anges namn om det är fråga om inkomst av anställning och beräknad avgiftspliktig inkomst.

316 Förfarandet vid...

Med ledning av inkornstanmälan skall Skattemyndigheten besluta om preliminära egenavgifter eller preliminär allmän pensionsavgift. Är den försäkrade anställd hos en arbetsgivare som har fast driftställe i Sverige, skall denne från den försäkrades lön göra avdrag för preliminär allmän pensionsavgift samt betala det innehållna beloppet till skattemyndigheten. I övriga fall skall den försäkrade själv svara för inbetalning av den preliminära avgiften på motsvarande sätt som när det föreligger s.k. omvänt likställighetsavtal. För betalningen eller den egentliga uppbörden av den preliminära avgiften skall tillämpas samma ordning som enligt SBL gäller för preliminär inkomstskatt.

Året efter inkomståret skall Skattemyndigheten fastställa underlaget för och beräkna de slutliga avgifterna samt göra avstämning för inbetalda preliminära avgifter. Detta skall ske med ledning av dels den avgiftsskyldiges deklaration, dels kontrolluppgift och annan information som kommit till skattemyndighetens kännedom. Fastställelse av avgiftsunderlaget skall ske vid samma tillfälle och på motsvarande sätt

vid åsättande inkomsttaxering enligt TL. Återstående eller som av överskjutande avgiftsbelopp skall krävas in respektive återbetalas.

16.6.3 Alternativ Avgiftsberäkning enligt fastställd sjuk-

penningsgrundande inkomst

Enligt denna modell skall den försäkrade vara skyldig att till försäkringskassan anmäla beräknad arbetsinkomst när han påbörjar sådant arbete som föranleder att han med tillämpning av förordning 1408/71 eller en konvention om social trygghet skall vara försäkrad i Sverige. Den som skall vara försäkrad här enligt SofL skall göra sådan amnälan, om han inte är skattskyldig enligt SIL. Har en sådan anmälan inkommit till försäkringskassan och skall arbetstagaren vara försäkrad i Sverige, skall kassan underrätta skattemyndigheten. Dessutom skall försäkringskassan registrera den försäkrade och fastställa sjukpenninggrundande inkomst SGI för honom.

Utöver registrering och fastställelse av SGI föranleder inkomstanmälan inte något beslut förrän inkomståret löpt ut eller tillhörigheten till den svenska socialförsäkringen dessförinnan upphört. Någon

preliminär avgiftsbetalning kan således inte ske.

Normalt skall avgifterna fastställas genom beslut året efter inkomståret. För de fall då tillhörigheten till socialförsäkringen upphör, kan

överväga möjligheten att besluta om avgift under det löpande man inkomståret. Avgifterna skall beräknas med ledning av den SGI försäkringskassan fastställt, vilken grundas på den försäkrades egna uppgifter om framtida inkomster. Om fastställd SGI uppenbarligen inte motsvarar den försäkrades faktiska inkomster, skall den handläggande

Förfarandet vid... 317

myndigheten kunna beräkna avgiftsunderlaget med ledning andra

av uppgifter om den försäkrades förhållanden kan finnas att tillgå.

som I detta sammanhang kan också övervägas att låta försäkringskassorna fastställa avgifterna eller åtminstone avgiftsunderlaget.

Med hänsyn till att någon preliminär betalning inte är aktuell kan en eventuell arbetsgivare inte göra avdrag på lönen för preliminära avgifter. Den försäkrade skall därför såväl vid inkomst anställning

- av som vid inkomst av annat förvärvsarbete själv för inbetalning

- svara av avgifterna till skattemyndigheten. Detta skall normalt ske vid ett tillfälle per år.

16.6.4 Alternativ III Definitiv källavgift

Enligt denna modell skall en arbetsgivare vid löneutbetalning till

en anställd göra avdrag för allmän pensionsavgift samt inbetala det innehållna beloppet till skattemyndigheten. Avgifterna skall därvid betalas i den ordning som gäller för arbetsgivaravgifter, avdragen preliminär skatt eller för särskild skatt enligt SINK eller LSI. Arbetstagaren skall inte redovisa de avgiftsgrundande inkomsterna, eftersom inbetalda avgifter är definitiva. Något beslut slutlig avgift

om skall följaktligen heller inte meddelas. Ansvarig för betalning

av avgiften är den som skall göra avdrag vid löneutbetalningen, dvs. arbetsgivaren. Är denne hemmahörande i utlandet emellertid

svarar den anställde själv för betalningen. Den som har betalat ersättning för utfört arbete till någon som är skyldig att betala allmän pensionsavgift enligt den angivna ordningen skall vara skyldig att lämna kontrolluppgift.

En försäkrad som skall betala egenavgifter skall motsvarande sätt själv till Skattemyndigheten inbetala såväl egenavgifter och allmän pensionsavgift. Dessa avgifter blir också definitiva grundval

av uppgivna framtida inkomster. Något efterföljande uppgiftslärnnande skall inte förekomma.

En förutsättning för att en arbetsgivare skall göra avdrag för allmän pensionsavgift skall vara att Skattemyndigheten har beslutat att avgifter skall tas ut i denna ordning. För det fall den försäkrade inte fullgör sin skyldighet att överlämna skattemyndighetens beslut allmän

om pensionsavgift kan man tänka sig en bestämmelse om förhöjt avdrag på lönen efter mönster av 10 § andra stycket SINK. När det gäller

en försäkrad som själv skall för inbetalningen allmän pensions-

svara av avgift eller egenavgifter kan man med hänsyn till kontrollsvårigheter tänka sig att skattemyndigheten mera fritt bör få avgöra t.ex. mot

bakgrund av tidigare skötsamhet i skatte- och avgiftshänseende

- om

318 Förfarandet vid...

den enskilde skall få använda sig av denna modell eller om en mera strikt ordning skall tillämpas.

16.6.5 Alternativ IV Avgiftsberäkning enligt fastställd pen-

sionsgrundande inkomst

För flertalet försäkrade bl.a. dem som med tillämpning av för-

ordning 1408/71 eller konvention om social trygghet skall omfattas av svensk socialförsäkring skall det fastställas pensionsgrundande

inkomst PGI. En möjlighet att bestämma avgifter för personer som inte inkomsttaxeras kan därför vara att beräkna avgifterna grundval av fastställd PGI.

PGI fastställs enligt 11 kap. 5 § lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL emellertid endast i den mån summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För personer som skall omfattas av den särskilda ordningen för avgiftsuttag och som under ett inkomstår haft inkomster om högst ett basbelopp kan avgifter inte beräknas med ledning av fastställd PGI utan detta måste ske på annat sätt.

Enligt 3 § lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst LBP skall inkomst av anställning för vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i landet enligt KL bestämmas med ledning av en särskild uppgift från arbetsgivaren. Detsamma gäller en försäkrad som är skattskyldig enligt SINK eller LSI och för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet. I denna särskilda uppgift s.k. gul kontrolluppgift skall anges bl.a.

grön resp. den försäkrades namn samt beloppet av den utbetalda lönen eller ersättningen. Det finns inte något hinder mot att en utländsk arbetsgivare arbetsgivare utan fast driftställe i Sverige lämnar uppgift enligt 3 § LBP för anställda som enligt SofL eller med tillämpning av förordning 1408/71 eller en konvention om social trygghet skall omfattas av svensk socialförsäkring men som inte taxeras här.

Mot bakgrund av det nu redovisade kan ett alternativ vara att skattemyndigheten beräknar allmän pensionsavgift och egenavgifter i samband med att myndigheten fastställer PGI för den försäkrade. Därvid skall bortses från basbeloppsregeln i 11 kap. 5 § AFL. Arbetsgivare skall i samtliga fall lämna särskild kontrolluppgift om utbetald ersättning till arbetstagare. Eftersom avgifterna skall beräknas först i samband med att PGI fastställs, kan någon preliminär avgiftsbetalning inte ske enligt denna modell i renodlad form.

Förfarandet vid... 319

16.7¶Val av modell för ett förfarande för

uttag av

socialförsäkringsav gifter i internationella fall

Förslag: Inom ramen för ett särskilt förfarande för

uttag av

socialförsäkringsavgifter i vissa internationella fall skall preliminä-

ra avgifter betalas under inkomståret. Den avgiftsskyldige skall

lämna preliminär avgiftsdeklaration. Är han anställd hos

svensk arbetsgivare skall i stället denne länma preliminär

inkomstuppgift. Avgiftsdeklarationen eller inkomstuppgiften skall

läggas till grund för beslut uttag preliminära avgifter

om av

preliminär skatt. Normalt skall det frivilligt för den

vara av-

giftsskyldige att året efter inkomstâret lämna slutlig avgifts-

deklaration. Lämnas inte en sådan kommer de preliminära

av-

gifterna i allmänhet att fastställas slutliga i samband med

som att

Skattemyndigheten fattar beslut angående pensionsgrundande

inkomst. I förekommande fall skall den avgiftsskyldiges arbets-

givare svara för inbetalningen de preliminära avgifterna.

När försäkringstillhörighet och skattskyldighet i vissa fall inte längre sammanfaller kan det ligga nära till hands att använda ett förfarande för uttag av avgifter som är helt skilt från skatteadministrationen. Exempelvis skulle avgifterna kunna bestämmas med ledning den

sjukpenninggrundande inkomst som försäkringskassan fastställer. En

inkomstanmälan till försäkringskassan innefattar emellertid till väsentlig del en prognos på förväntade framtida inkomster. Visserligen grundas denna oftast på redan uppburna inkomster, inkomstut-

men fallet är osäkert.

För att SGI skall fastställas försäkringskassan krävs f.n. det

av att arbete som genererar ifrågavarande inkomst har viss varaktighet. Exempelvis fastställs inte SGI för en person som kommer till Sverige för att arbeta under enbart några enstaka månader. Möjligheterna

att kontrollera riktigheten de till försäkringskassan anmälda inkomster-

av na är begränsade. Detta gäller särskilt för egenföretagare eller anställda vars arbetsgivare saknar fast driftställe i Sverige. Vidare har Sjuk- och arbetsskadekommittén i delbetänkandet SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom föreslagit att förhandsregistreringen

av SGI skall slopas. Enligt det förslaget skall sådan inkomstberäkning i stället göras först när sjukersättning skall utges. Ett liknande förslag har också Utredningen för översyn inkomstbegreppet inom bidrags-

av och socialförsäkringssystemen IBIS föreslagit i sitt betänkande SOU 1997:85 Förmån efter inkomst. Efter ändring i 3 kap. 2 § AFL

en prop. 1995/962209 ingår i SGI inte längre andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga kost-

320 Förfarandet vid...

nadsersättningar. Däremot ingår de förmåner som inte längre är sjukpenninggrundande alltjämt i underlaget för socialavgifter. Det föreligger således en diskrepans mellan de inkomster som är förmånsgrundande respektive ingår i underlaget för socialavgifter. Ärenden uttag socialavgifter och allmän pensionsavgift om av handläggs enligt nuvarande ordning av skattemyndigheten. Enligt vår mening bör samtliga avgiftsärenden handläggas av Skattemyndigheten oavsett på vilket underlag de skall beräknas. Fall kan uppkomma i vilka en avgiftsskyldig person har avgiftspliktiga inkomster varav endast del skall taxeras till statlig inkomstskatt. Avgiftsärenden en rörande en och samma person bör handläggas av endast en myndighet. Vidare bör det av kostnadsskäl inte byggas upp handläggningsrutiner för uttag av avgifter hos ytterligare myndigheter. Handläggning av avgiftsärenden bör därför inte i något fall läggas över på försäkringskassan. Mot bakgrund av det anförda anser vi det inte vara någon ändamålsenlig lösning att fastställa avgifterna grundval av den SGI som registrerats av försäkringskassan. Ett annat alternativ som redovisats ovan i avsnitt 16.6.5 skulle kunna att bestämma avgifterna på grundval av den PGI som har vara fastställts för den avgiftsskyldige/försäkrade. Emellertid fastställs PGI inte förrän året efter inkomståret, varför avgifterna med en renodlad sådan lösning inte kan tas ut under inkomståret. Avgifterna skulle med ett sådant förfarande få tas ut i efterhand. Med hänsyn bl.a. till att det i de aktuella fallen ofta är fråga om försäkrade som vistas tillfälligt i Sverige torde en sådan ordning medföra extra kostnader för krav på obetalda avgifter. Vi anser därför att det inte heller är någon lämplig ordning att enbart bestämma avgifterna i efterhand grundval av den PGI som har fastställts för den försäkrade. Med ett deklarations- och taxeringsförfarande av motsvarande slag används vid inkomsttaxeringen enligt taxeringslagen skulle som avgifterna och underlaget för dessa fastställas först efter det att de faktiska inkomsterna är kända och i vederbörlig ordning redovisade. Avgiftsunderlaget skulle bestämmas genom ett taxeringsliknande förfarande och de slutliga avgifterna därefter bestämmas. Vidare skulle avräkning göras för under inkomståret betalda preliminära avgifter. Med en sådan ordning vinns den fördelen att avgiftsunderlaget kan fastställas ett mera tillförlitligt sätt än om man använder sig av fastställd SGI eller PGI. Emellertid kommer åtskilliga av de fall i vilka allmän pensionsavgift eller egenavgifter skall tas ut, dvs. inkomst som inte skall nu taxeras till statlig eller kommunal inkomstskatt, att hänföra sig till endast en kort tids arbete i Sverige. Vid tidpunkten för avlänmande av deklaration, vilken skulle infalla året efter inkomståret, kommer ofta

Förfarandet vid... 321

den försäkrade att för länge sedan ha lämnat landet. I de fall den försäkrades egentliga hemadress utomlands är oklar, uppstår administrativt merarbete med eftersökning och skriftväxling med den

av försäkrade, främmande språk. Deklarationsblanketter skall skickas ut, och i vissa fall blir det aktuellt att anrnana den försäkrade att lämna deklaration. Vidare skall taxeringsbeslut tillställas den försäkrade.

Enligt vår mening bör det eftersträvas att få ett så administrativt enkelt förfarande som är möjligt med hänsyn till kravet på

att avgiftsbesluten skall vara materiellt korrekta. Deklarationsmodellen medför otvivelaktigt en ökad arbetsbelastning för de handläggande myndigheterna. I fallen med korttidsarbete torde det dessutom

vara fråga om att ta ut avgifter med endast mindre belopp. Med hänsyn till det anförda anser vi att ett fullständigt deklarations- och taxeringsförfarande motsvarande det förekommer vid inkomsttaxeringen

som enligt taxeringslagen inte är administrativt motiverat.

Effektivaste sättet att ta ut avgifter att använda ordning med

vore en definitiva avgifter på inkomster inte skall taxeras till statlig eller

som kommunal inkomstskatt. Med ett sådant förfarande kan avdrag inte medges för kostnader i arbetet. Avgifter skulle komma att tas ut på bruttoinkomsten för dem skulle betala definitiva avgifter. Vidare

som uppkommer svårigheter med att beakta det s.k. inkomsttaket för allmän pensionsavgift, t.ex. om den försäkrade har inkomst

av anställning hos fler än en arbetsgivare. Det stora flertalet försäkrade är emellertid skattskyldiga enligt KL och SIL. Deras underlag för slutliga avgifter kommer även framdeles att bestämmas i samband med

inkomsttaxeringen. Därvid kan kontrolleras att allmän pensionsavgift

inte tas ut inkomst till den del den överstiger det s.k. inkomsttaket. Vidare kan avdrag medges för kostnader i arbetet.

Det kan ifrågasättas om inte ordning med definitiva källavgifter,

en som i praktiken kommer att omfatta främst utomlands bosatta personer, skulle kunna anses vara diskriminerande och stå i strid med EG-rätten. En antydan om detta kan utläsas EG-domstolens

ur avgörande i mål 279/93 Schumacker, som gällde arbetskraftens fria rörlighet jfr avsnitt 6.4. Domstolen slog där fast att Romfördragets art. 48 under vissa omständigheter i princip inte tillåter att

en medlemsstat tillämpar föreskrifter som leder till hårdare beskattning

en av arbetstagare som är medborgare och bosatta i medlemsstat

en annan när de utför avlönat arbete i verksamhetsstaten, jämfört med

en arbetstagare som bor i verksamhetsstaten och har position.

som samma

Motsvarande resonemang torde kunna föras även beträffande socialförsäkringsavgifter. Vi anser det därför inte någon lämplig

vara ordning att införa ett system med enbart definitiva avgifter i

som huvudsak kommer att tas ut från utomlands bosatta

personer.

322 Förfarandet vid...

Mot bakgrund av det redovisade förordar vi en slags kombination av modellerna med deklarationer, definitiva avgifter och beräkning

av pensionsgrundande inkomst samt föreslår ett förfarande med följande huvudprinciper. Den avgiftsskyldige skall lämna en preliminär avgiftsdeklaration till Skattemyndigheten. Är den avgiftsskyldige anställd hos en svensk arbetsgivare skall i stället denne lämna en preliminär inkomstuppgift avseende den avgiftsskyldige. I deklarationen eller inkomstuppgiften skall redovisas bl.a. beräknad avgiftspliktig inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. Skattemyndigheten skall

på grundval av dessa uppgifter besluta om preliminär skatt som

motsvarar allmän pensionsavgift och egenavgifter som skall betalas enligt det särskilda förfarandet. Är den avgiftsskyldige anställd

hos en arbetsgivare i Sverige, skall denne efter löneavdrag skatteavdrag enligt SBL, ombesörja inbetalningen av den preliminära allmänna pensionsavgiften A-skatt till skattemyndigheten. I övriga fall skall den avgiftsskyldige efter debitering av Skattemyndigheten älv inbetala de preliminär avgifterna F-skatt eller särskild A-skatt. Det skall normalt vara frivilligt för den avgiftsskyldige att året efter inkomstäret lämna en slutlig avgiftsdeldaration. Lämnas inte någon sådan kommer de slutliga avgifterna normalt att fastställas till samma belopp som de preliminära avgifter som skall tillgodoräknas den försäkrade. De slutliga avgifterna skall fastställas på grundval av den inkomstberäkning som Skattemyndigheten gör för att årligen i efterhand fatta beslut angående den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Normalt kommer denna inkornstberälcning att överensstämma med den inkomst pâ vilken preliminära avgifter har tagits ut genom skatteavdrag Askatt eller enligt särskild debitering F-skatt eller särskild A-skatt.

Förslaget utvecklas närmare i följande avsnitt.

16.8 av det särskilda förfarandet

Utformningen

för av i vissa

uttag socialförsäkringsavgifter

internationella fall

16.8.1¶Lagregleringen

Förslag: Det särskilda förfarandet för uttag av socialförsäkringsavgifter skall regleras i gällande lagar som komplement till det nuvarande uppbördsförfarandet.

I det följande redovisas hur det särskilda förfarandet för att ta ut

socialförsäkringsavgifter bör utformas. socialförsäkringsavgifter kan

Förfarandet

vid... 323

med tillämpning av nuvarande bestämmelser i främst SBL och TL

tas ut från det stora flertalet fysiska är avgiftsskyldiga. Om

personer som det skall vara möjligt att ta ut avgifter för samtliga avgiftsskyldiga, måste det emellertid tillskapas bestämmelser för avgiftsuttag, vilka

nya går att använda när nuvarande förfarande inte är tillämpligt.

Fråga är således om att införa enbart ett kompletterande förfarande för

att ta ut avgifter i vissa internationella fall.

Med begreppet särskilt förfarande vi fortsättningsvis vårt

avser förslag till ett kompletterande förfarande, medan vi med ordinarie förfarande syftar det nuvarande förfarandet.

Det särskilda förfarandet inrymmer speciella lösningar och därmed vissa sakliga skillnader jämfört med det ordinarie förfarandet. Å andra sidan blir vissa regler Vi har övervägt samla alla

gemensamma. att tillkommande bestämmelser det särskilda förfarandet i

om en ny gemensam lag och att där i övrigt hänvisa till be-

gemensamma stämmelser i andra lagar. Det övervägs emellertid i ordning

annan att framdeles göra SBL till en allmän lag för uppbörd skatter och

av avgifter. Vi för därför in våra bestämmelser i gällande lagar,

nya främst SBL. Enligt SBL gäller att socialförsäkringsavgifter

tas ut under inkomståret i form preliminär skatt A-skatt, särskild A-skatt

av eller F-skatt och att de sedermera också ingår i begreppet slutlig skatt. I övrigt är det av oss föreslagna särskilda förfarandet så speciellt att det f.n. bör regleras i lagen 1959:551 om beräkning pensions-

av grundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring

om LBP. När det reformerade pensionssystemet till fullo har beslutats av riksdagen, får de nya bestämmelserna i stället införas i lag

en om inkomstgrundad ålderspension prop. 1997/98:151.

16. 8.2 Tillämpningsområdet

Förslag: Det särskilda förfarandet för uttag socialförsäkrings-

av avgifter skall tillämpas när det i underlaget för allmän pensionsavgift eller socialavgifter i form egenavgifter ingår inkomster

av för vilka den avgiftsskyldige inte skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Utifrån de aspekter vi har att beakta finns, såsom konstaterats i avsnitt 16.2, inte något behov att ändra förfarandet för bestämma och

av att ta ut arbetsgivaravgifter. Möjligheterna att med hjälp det nuvarande

av förfarandet ta ut arbetsgivaravgifter är nämligen inte beroende

av om en försäkrad inkomsttagare åsätts inkomsttaxering enligt taxeringsla-

gen. Vidare saknar det i detta hänseende betydelse om den avgiftsskyldiges arbetsgivare är hemmahörande i Sverige eller utomlands. Det förhåller sig emellertid annorlunda med socialförsåkringsavgifter för vilka den försäkrade är avgiftsskyldig, såsom allmän pensionsavgift och socialavgifter i form av egenavgifter. Om den försäkrade har inkomst av anställning, skall visserligen hans arbetsgivare normalt göra skatteavdrag från lönen och till Skattemyndigheten betala in det sålunda innehållna beloppet. skatteavdraget skall täcka bl.a. den anställdes preliminära allmänna pensionsavgift. Det är emellertid inkomsttagaren som är avgiftsskyldig. Gemensamt för de situationer i vilka det nuvarande förfarandet för avgiftsuttag inte går att tillämpa är att inkomsttagaren är avgiftsskyldig och att de slutliga avgifterna måste beräknas inkomster för vilka denne inte åsätts någon inkomsttaxering enligt taxeringslagen. Fråga inkomster på vilka det inte skall betalas kommunal eller statlig är om inkomstskatt. I detta hänseende saknar det betydelse om inkomsttagaren skall omfattas av svensk socialförsäkring på grund av nationell lagstiftning eller om så skall ske med tillämpning av förordning 1408/71 eller konvention social trygghet. Även en om om inkomsttagaren är avgiftsskyldig och hans inkomster år avgiftspliktiga styrs de faktiska möjligheterna att från honom ta ut avgifter av hans

beskattningssituation.

Mot denna bakgrund bör det särskilda förfarandet användas i alla sådana fall i vilka avgifter inte kan tas ut grund av att inkomster som ingår i avgiftsunderlaget inte omfattas av inkomsttaxering enligt taxeringslagen. Såvitt gäller fysiska personers förvärvsinkomster sammanfaller taxeringen till statlig inkomstskatt med den för kommunal inkomstskatt. Enligt våra förslag rörande den materiella avgiftslagstiftningen skall, enligt huvudreglerna, dels egenavgifterna beräknas med ledning av inkomsttagarens taxering till statlig inkomstskatt 3 kap. 16 § NSAL, dels underlaget för den allmänna pensionsavgiften fastställas av Skattemyndigheten i samband med taxeringen till statlig inkomstskatt 5 § APL. Tillämpligheten av det särskilda förfarandet bör därför avgränsas till sådana avgiftspliktiga inkomster som inte taxeras till statlig inkomstskatt. Med hänsyn till att den statliga och kommunainkomsttaxeringen sammanfaller kommer detta i praktiken att medföra att det särskilda förfarandet heller inte blir tillämpligt på avgiftspliktiga inkomster som taxeras till kommunal inkomstskatt. Avgiftspliktiga inkomster som beskattas enligt SINK eller LSI skall däremot omfattas av det särskilda förfarandet, eftersom de inte taxeras till statlig inkomstskatt. Det särskilda förfarandet skall naturligtvis vara tillämpligt endast på inkomster som är avgiftspliktiga. Bedömningen av om inkomsterna är

Förfarandet vid... 325

avgiftspliktiga och till vilket belopp avgifter skall beräknas skall göras enligt den materiella avgiftslagstiftningen NSAL och APL, är

som tillämplig oavsett om avgifterna skall tas ut enligt det ordinarie eller det särskilda förfarandet.

Det särskilda förfarandet kommer att utgöra ett komplement till det ordinarie förfarandet. Båda förfarandena kan därför inte tillämpas på en och samma inkomst. Däremot kan båda förfarandena komma

att tillämpas samtidigt en och avgiftsskyldiga Detta

samma person. gäller under förutsättning att denne har såväl avgiftspliktiga inkomster som taxeras till statlig inkomstskatt som avgiftspliktiga inkomster

som inte omfattas sådan taxering. I sådant fall kommer olika för-

av faranden för avgiftsuttag att tillämpas på dessa två i skattehänseende olika inkomster.

16.8.3¶Behörig myndighet

Förslag: Beslut som rör en avgiftsskyldig är skattskyldig

som enligt SINK eller LSI skall fattas den skattemyndighet är

av som beskattningsmyndighet enligt dessa lagar. Beslut rör

- som en avgiftsskyldig avgiftspliktiga inkomst inte skall beskattas här

vars i landet skall fattas av den skattemyndighet fattar beslut

som rörande den avgiftsskyldiges arbetsgivare. I övriga fall fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Allmänt

Ärenden angående arbetsgivaravgifter,

egenavgifter och allmän

pensionsavgift handläggs enligt nuvarande förfarande skattemyndig-

av heten. Under senare år har olika reformer gjorts för få förbätt-

att en rad effektivitet genom ökad enhetlighet och samordning hand-

av läggningsrutiner för skatter och avgifter. Uppbördsförfarandet har varit föremål för en allmän översyn i samband med den nyligen införda SBL.

Flera skäl talar för att även de avgiftsärenden framdeles skall

som handläggas enligt det särskilda förfarandet bör handhas skattemyn-

av digheten. Från administrativ synpunkt det olämpligt splittra

vore att upp hanteringen av avgiftsärenden på flera myndigheter. Vidare skulle det vara förenat med ökade kostnader att bygga kompetens

upp beträffande ifrågavarande frågor utanför skattemyndigheten. Härtill kommer att såväl det ordinarie förfarandet det särskilda kan

som komma att användas vid avgiftsuttag från och På

en samma person.

326 Förfarandet vid...

avgiftspliktiga inkomster som taxeras till statlig inkomstskatt skall avgifter tas ut enligt det ordinarie förfarandet, medan avgifter på övriga avgiftspliktiga inkomster skall tas ut enligt det särskilda förfarandet. Handläggningen härav bör ske vid endast en myndighet. De två förfarandena måste samordnas även med hänsyn till att det s.k. inkomsttaket för underlaget den allmänna pensionsavgiften 7,5 x basbeloppet skall beaktas med avseende på den avgiftsskyldiges sammanlagda avgiftspliktiga inkomst.

Lokal behörighet

Åtskilliga av de fall i vilka allmän pensionsavgift skall tas ut enligt det särskilda förfarandet kommer att avse personer som beskattas enligt SINK. Även beskattas enligt LSI kan bli föremål för

personer som avgiftsuttag enligt det särskilda förfarandet. Av praktiska skäl bör i dessa fall den skattemyndighet som är beskattningsmyndighet enligt SINK eller LSI vara behörig att handlägga avgiftsärenden enligt det särskilda förfarandet. I samband med att en beskattningsmyndighet beslutar att skatt skall tas ut enligt SINK eller LSI bör den regelmässigt även ta ställning till om allmän pensionsavgift skall betalas.

Bestämmelserna om beskattningsmyndighet vid beskattning enligt SINK finns i 8 § sagda lag och innebär i huvudsak följande. Skattemyndigheten i Stockholms län är enligt grundregeln beskattningsmyndighet vid beskattning enligt SINK. Beskattningsmyndighet

för en skattskyldig som vid tillfällig vistelse här i landet har inkomst av arbete som utförs här är emellertid Skattemyndigheten i det län där den som betalar ut ersättningen är registrerad som arbetsgivare. Om den sistnärnnde inte är registrerad men bosatt här, är Skattemyndigheten i det län där han är bosatt beskattningsmyndighet. Saknas arbetsgivare här i landet följer av grundregeln att Skattemyndigheten i Stockholms län är beskattningsmyndighet. Skattemyndigheten i Dalarnas län är

alltid beskattningsmyndighet vid beskattning enligt LSI.

Det särskilda förfarandet vid uttag av socialförsäkringsavgifter kommer emellertid att vara tillämpligt även på sådana avgiftsskyldiga personer som inte alls inkomstbeskattas i Sverige. I de flesta fall torde det vara fråga om personer som har inkomst av anställning hos en arbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för sina anställda. Avgiftsärenden enligt det särskilda förfarandet bör i dessa fall handläggas av den Skattemyndigheten som är behörig att fatta beslut rörande arbetsgivaren. Vilken skattemyndighet som är behörig i dessa fall får prövas enligt bestämmelserna i 2 kap. SBL. Finns inte någon behörig myndighet följer av 2 kap. l § fjärde stycket SBL att beslut fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Vidare kan det också bli aktuellt det särskilda förfarandet

att genom ta ut avgifter från en person som taxeras till statlig inkomstskatt,

om denne dessutom har avgiftspliktiga inkomster

som inte skall taxeras. Så kan bli fallet t.ex. för här i landet bosatt gränsgångare, har

en som arbete både i Sverige och Danmark. Därvid kommer avgifter på den

svenska inkomsten, som taxeras till statlig inkomstskatt,

att tas ut enligt det ordinarie förfarandet. Om den danska inkomsten

inte taxeras här, kommer avgifter denna att tas ut enligt det särskilda förfarandet. Behörig myndighet i sådana situationer bör den

vara

skattemyndighet som beslutar om taxeringen och uppbörden i övrigt.

Samtliga avgifts- och skatteärenden rörande en person bör nämligen

handläggas av endast en skattemyndighet. En sådan ordning underlättar för den avgiftsskyldige att ha kontakt med handläggande

myndighet. Det förhållandet att det s.k. inkomsttaket för den allmänna pensionsavgiften skall beaktas ex ofñcio talar också för att avgiftsbe-

räkningen bör göras av endast en myndighet.

Enligt 2 kap. 1 § SBL fattas beslut enligt den lagen, såvitt rör fysiska personer, av skattemyndigheten i det län där skall

personen vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. För den, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet

under någon del av det år då beslutet skall fattas inte skall

men som ha varit folkbokförd här den 1 november året före, fattas beslut

av skattemyndigheten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller stadigvarande vistats. För den skall bosatt här i landet

som anses på grund av väsentlig anknytning hit fattas beslut skattemyndig-

av heten i det län där den kommun ligger till vilken anknytningen varit

starkast under året.

Mot bakgrund av det anförda bör det i 2 kap. 3 § SBL införas

a kompletterande bestämmelser om beslutande myndighet för vissa

av de fall som omfattas av det särskilda förfarandet. I övrigt bör frågan om beslutande myndighet regleras övriga nuvarande be-

genom stämmelser i 2 kap. SBL. Beträffande vilken myndighet

som svarar

för den inkornstberäkning skall utgöra underlag för de slutliga

som avgifterna bör införas motsvarande bestämmelser i 1 § LBP.

16.8.4 Deklarationsförfarandet

Förslag: Den avgiftsskyldige skall utan anmaning lämna preliminär avgiftsdeklaration, om han har eller kommer att få avgiftsplik-

tiga inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. Om den avgiftsskyldige är anställd hos en svensk arbetsgivare, som efter skatteavdrag skall inbetala preliminär allmän pensionsavgift för den anställde, skall i stället arbetsgivaren lämna en preliminär inkomstuppgift för den anställde. Ny preliminär avgiftsdeklaration eller preliminär inkomstuppgift skall länmas, om förhållandena ändras så att det kan antas att den avgiftspliktiga inkomsten kommer att öka med ett inte obetydligt belopp. Preliminär avgiftsdeklaration skall också lämnas efter föreläggande av skattemyndigheten.

Uppkommer skyldigheten att lämna preliminär avgiftsdeklaration

så sent under inkomstâret att sådan deklaration inte kan länmas senast den 30 november, skall den avgiftsskyldige i stället lämna

slutlig avgiftsdeklaration under året efter inkornståret. I övrigt en skall det frivilligt för den avgiftsskyldige att lämna slutlig

vara

avgiftsdeklaration.

Åtskilliga av de fall i vilka avgifter skall tas ut för personer som inte taxeras till statlig inkomstskatt, dvs. fall i vilka avgifter skall tas ut enligt det föreslagna särskilda förfarandet, torde röra personer som vistas tillfälligt i Sverige. Det kan också vara fråga om personer som har inkomst av arbete i flera länder. Vidare kan det i vissa speciella fall bli aktuellt att ta ut avgifter från personer som omfattas av socialförsäkringen i mer än ett land. Det sistnämnda kan vara fallet för den är egenföretagare i ett land samtidigt som han har anställning

som i ett annat land.

Gemensamt för ovannämnda fall är de inforrnationsproblem som kan uppstå i det enskilda fallet. Den myndighet som skall handlägga ett avgiftsärende måste få kännedom om att en fysisk person som skall

försäkrad här har avgiftspliktiga inkomster som inte skall taxeras vara till statlig inkomstskatt. Det är inte ovanligt att försäkringskassan får kännedom om att en person skall vara försäkrad här i landet först i samband med att han anmäler ett försäkringsfall. I många fall är det endast den enskilde eller hans arbetsgivare som har den kännedom om de enskilda förhållandena som behövs för att försäkringstillhörigheten och därmed även avgiftsskyldigheten skall kunna bedömas. Det bör enligt vår mening därför införas en skyldighet för dessa att lämna de uppgifter till Skattemyndigheten som behövs för att myndigheten skall kunna ta ställning till om avgifter skall betalas.

Förfarandet vid... 329

Vid anställning hos svensk arbetsgivare bör enligt vår mening

en denne vara skyldig att lämna en preliminär inkomstuppgift till

skattemyndigheten. Det kan förutsättas att en arbetsgivare, skall

som betala arbetsgivaravgifter, har bättre kännedom det svenska

systemet för socialförsäkringsavgifter än den avgiftsskyldige

som kanske vistas tillfälligt här i landet. Vidare skall det åligga den svenske arbetsgivaren att göra skatteavdrag för preliminär skatt Askatt som skall täcka den preliminära allmänna pensionsavgiften samt inbetala denna till skattemyndigheten. Vi det mot denna

anser

bakgrund vara rimligt att arbetsgivare skall lämna preliminär

en inkomstuppgift för anställda som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. Arbetsgivaren måste normalt ändå förvissa sig den

anställdes beskattningssituation.

Övriga personer som har avgiftspliktiga inkomster inte skall

som taxeras till statlig inkomstskatt bör själva redovisa detta i preliminär

en avgiftsdeklaration. Detta gäller för den är egenföretagare eller

som anställd hos en arbetsgivare som inte skall länmas preliminär inkomstuppgift, dvs. en utländsk arbetsgivare.

I en preliminär avgiftsdeklaration eller inkomstuppgift skall

anges den beräknade avgiftspliktiga inkomsten. Vidare skall uppgift lämnas om inkomsttagarens försäkringstillhörighet. Pâ motsvarande sätt

som gäller för den som skall lämna preliminär självdeklaration enligt 10 kap. SBL bör det föreligga skyldighet att lämna preliminär

en ny avgiftsdeklaration vid ändrade förhållanden. Ändras förhållanden på sådant sätt att den avgiftspliktiga inkomsten kan antas komma att överstiga den som redovisats i en tidigare preliminär avgiftsdeklaration

med ett inte obetydligt belopp i förhållande till den avgiftsskyldiges förhållanden bör det lämnas en ny preliminär avgiftsdeklaration.

- Motsvarande skyldighet att lämna nya uppgifter bör gälla även med avseende på preliminär inkomstuppgift som skall lärrmas

av en

arbetsgivare.

Vidare skall den avgiftsskyldige, om han anser det preliminära

av-

giftsuttaget vara felaktigt, frivilligt kunna lämna en preliminär avgiftsdeklaration för att i denna ange varför han anser avgiftsuttaget

vara oriktigt. Sådan ny avgiftsdeklaration kan länmas bl.a. när den

avgiftsskyldige vill få jämkning av avgiftsuttaget. Detta kan bli aktuellt

för att i vissa fall undvika att det s.k. inkornsttaket för allmän pensionsavgift överskrids. Vidare kan en avgiftsskyldig inte

som beskattas enligt SINK eller LSI t.ex. yrka avdrag för sådana kostnader i arbetet som skall minska avgiftsunderlaget.

Skattemyndigheten bör också på eget initiativ kunna

anmana en arbetsgivare eller en avgiftsskyldig att lämna preliminära uppgifter, t.ex. i samband med ärenden enligt SINK eller LSI.

330 Förfarandet vid...

Framkommer det att en fysisk person är avgiftsskyldig, skall skattemyndigheten besluta att preliminära avgifter dvs. preliminär skatt, se vårt förslag till 4 kap. 1 § andra stycket SBL skall betalas under inkornståret. En förutsättning för att preliminära avgifter skall kunna tas ut är att beslut därom kan meddelas under inkomståret innan årets sista löneutbetalning har gjorts. Om en fysisk person börjar ett arbete så sent under året att preliminära avgifter i praktiken inte kan tas ut, skall han lämna en slutlig avgiftsdeklaration. I sådant fall kommer slutliga avgifter att debiteras honom året efter inkomståret. Kan en preliminär avgiftsdeklaration inte lämnas senast den 30 november inkornståret, skall därför i stället en slutlig avgiftsdeklaration lämnas senast den 31 mars året därefter. Vill den avgiftsskyldige yrka tidigare obeaktade kostnadsavdrag från avgiftsunderlaget, har han möjlighet att göra det genom att året efter inkomståret lämna en slutlig avgiftsdeklaration. Genom att lämna en slutlig avgiftsdeklaration kan han åberopa även andra omständigheter han vill få beaktade. Har en slutlig deklaration lämnats, skall skattemyndigheten fastställa den avgiftspliktiga inkomst som skall ligga till grund för beräkningen av slutliga avgifter samt meddela beslut om de slutliga avgifternas storlek. Lämnas inte någon slutlig avgiftsdeklaration och föreligger heller inte någon skyldighet att lämna sådan, enligt vad som sagts ovan, kommer de slutliga avgifterna normalt att fastställas till samma belopp de preliminära avgifter som skall tillgodoräknas den försäkrade. som Det kommer nämligen vanligen att saknas skäl för att beräkna avgiftsunderlaget till ett högre belopp än som legat till grund för uttaget av preliminära avgifter. Viss möjlighet skall dock finnas för skattemyndigheten att oberoende av slutlig avgiftsdeklaration fastställa ett nytt underlag för slutliga avgifter.

16.8.5¶Beslut om preliminära avgifter

Förslag: Skattemyndigheten skall meddela särskilt beslut om att preliminär skatt som motsvarar allmän pensionsavgift eller preliminära socialavgifter i form av egenavgifter skall betalas på inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Beslut angående preliminära avgifter skall meddelas av skattemyndigheten, det till myndigheten har inkommit en preliminär avgiftsom deklaration eller inkomstuppgift. Sådant beslut skall kunna meddelas även på grundval av andra föreliggande uppgifter, t.ex. uppgifter i SINK- eller LSI-ärenden eller från företagen skatte- eller taxerings-

Förfarandet vid... 331

revision. Skattemyndigheten skall enligt förslaget även ha möjlighet att anmana en person att lämna preliminär avgiftsdeklaration.

Enligt 4 kap. 1 § SBL Skall preliminär skatt så möjligt

nära som motsvara Slutlig skatt, och enligt ll kap. 12 § lag Skall

samma egenavgifter enligt SAL debiteras grundval uppgifter

av om försäkringsförhållanden lärrmas försäkringskassan. Detta bör

som av framdeles gälla även avgifter enligt APL i internationella fall.

I ett beslut om preliminära avgifter skall anges vilka avgifter

som Skall betalas. Av beslutet skall också framgå den avgiftsskyldige

om själv skall inbetala de preliminära avgifterna till Skattemyndigheten eller, i förekommande fall, hans arbetsgivare Skall göra in-

om betalningen A-skatt. I det senare fallet kan det bara bli tal inbe-

om talning som motsvarar preliminär allmän pensionsavgift, eftersom egenavgifter inte skall tas ut.

När en arbetsgivare skall inbetala preliminär allmän pensionsavgift för en anställd, kommer detta att ske efter att han gjort skatteavdrag. Detta avdrag skall göras på sådant sätt att det s.k. inkomsttaket enligt 3 § tredje stycket APL inte överskrids. Avdraget Skall därför beräknas enligt en särskild skattetabell se förslaget till 8 kap. 5 § andra stycket SBL.

I ett beslut rörande en avgiftsskyldig som själv skall för

svara inbetalningen av de preliminära avgifterna, dvs. egenföretagare

en eller en person som träffat s.k. omvänt likställighetsavtal eller

en anställd hos utländsk arbetsgivare, skall Skattemyndigheten den

ange sammanlagda avgiftspliktiga inkomst myndigheten under det

Som ifrågavarande inkomståret kommer att lägga till grund för särskild debitering enligt ll kap. 8 b § SBL.

Lämnar den avgiftsskyldige en ny preliminär avgiftsdeklaration, skall Skattemyndigheten ompröva beslutet preliminära avgifter.

om Framkommer det att den avgiftsskyldige skall tillgodoräknas preliminär allmän pensionsavgift med belopp som överstiger vad får tas

som ut med beaktande av det s.k. inkomsttaket, skall Skattemyndigheten senare förordna om återbetalning av det överskjutande beloppet. Bedömningen av om denna begränsning avgiftsuttaget har över-

av Skridits skall göras med tillämpning den s.k. likafördelnings-

av metoden enligt SBL.

Ett beslut om preliminära avgifter Skall sändas till den avgiftsskyldige. Skall hans arbetsgivare göra skatteavdrag och betala in preliminär allmän pensionsavgift, skall ett exemplar beslutet sändas även till

av denne. Den avgiftsskyldige behöver således inte lämna något avgiftsbeslut till sin arbetsgivare.

16.8.6 Beslut om slutliga avgifter m.m.

Förslag: Inom ramen för det särskilda förfarandet skall slutliga avgifter fastställas året efter inkomståret. Detta skall ske med ledning av den inkomstberäkning som görs i samband med att PGI skall fastställas för den avgiftsskyldige. Har den avgiftsskyldige inte lämnat någon slutlig avgiftsdeklaration skall normalt de slutliga avgifterna beräknas efter den inkomst vilken preliminära avgifter har tagits ut.

Som vi anfört i avsnitt 16.7 skall det särskilda förfarandet bygga på ett system med preliminära och slutliga avgifter. Enligt vårt förslag skall det finns möjlighet, i vissa fall skyldighet, att lämna slutlig avgiftsdeklaration. Vad som redovisas i en sådan deklaration skall kunna prövas när de slutliga avgifterna fastställs. Gemensamt för de inkomster på vilka det skall tas ut avgifter enligt det särskilda förfarandet är att de inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. Däremot kommer det i samtliga nu aktuella fall att göras en inkomstberäkning i samband med beslut om PGI. Enligt vår mening bör denna inkomstberäkning kunna användas, när avgiftsunderlaget skall bestämmas för slutliga avgifter, som omfattas av det särskilda förfarandet. Den inkomstberäkning som föregår en fastställelse av PGI kommer således inom ramen för det särskilda förfarandet att ligga till grund för beslut om slutliga avgifter på motsvarande sätt som taxeringen till statlig inkomstskatt ligger till grund för beslut om slutliga avgifter enligt det ordinarie förfarandet. Därvid skall beräkning av inkomster som inte beskattas i Sverige göras på motsvarande sätt som vid taxering till statlig inkomstskatt. Beräkning av inkomster som beskattas enligt SINK eller LSI skall naturligt ske enligt tillämpliga skattelagar. Vidare kan avdrag medges för kostnader i arbetet under förutsättning att fråga inte är om inkomster som beskattas enligt SINK eller LSI.

Bestämmelser om beslut rörande slutliga avgifter enligt det särskilda förfarandet föreslås införas i 11 kap. 9 § SBL. Tilläggas kan att i SBL

med begreppet skatt även avgift. Med anledning av att den avses inkomstberäkning som görs i fråga om PGI skall användas för beslut

slutliga avgifter föreslår vi att de närmare bestämmelserna införs om i LBP.

Beslut slutlig allmän pensionsavgift och slutliga egenavgifter

om som avviker från preliminära avgifter bör som huvudregel meddelas endast på initiativ av den avgiftsskyldige. Har det inte framkommit nya uppgifter om den avgiftsskyldiges förhållanden, kommer det nämligen normalt att saknas anledning att beräkna de avgiftspliktiga inkomsterna till annat belopp än på vilket preliminära avgifter har

Förfarandet vid... 333

tagits ut. I sammanhanget kan nämnas att det enligt vårt förslag skall

åligga den avgiftsskyldige att länma ny avgiftsdeklaration, den

om avgiftspliktiga inkomsten kan antas komma att överstiga vad

som tidigare uppgetts. Beträffande den som är anställd hos en arbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för sina anställda är det arbetsgivaren som skall lämna uppgift om ändrade förhållanden.

Anser den avgiftsskyldige att det preliminära avgiftsuttaget är

korrekt och därför inte lämnar någon slutlig avgiftsdeklaration, behöver beslut om slutliga avgifter fattas endast genom automatisk databehandling och sättas upp i form av ett elektroniskt dokument enligt 1 a och b LBP. Enligt en uttrycklig bestämmelse, som den avgiftsskyldige redan tidigare skall ha fått kännedom om, skall de preliminära avgifterna fastställas som slutliga avgifter, inte

om Skattemyndigheten före utgången av november månad året efter inkomståret har beslutat något annat. Skattemyndigheten skall emellertid alltid beakta det s.k. inkomsttaket för allmän pensionsavgift 3 § tredje stycket APL.

16.8.7¶Betalning av avgifter till Skattemyndigheten

Förslag: För en avgiftsskyldig som beskattas enligt SINK eller LSI skall socialförsäkringsavgifterna redovisas och betalas på samma sätt och tillsammans med den särskilda inkomstskatten. I

övriga fall skall redovisning och betalning avgifterna ske på

av motsvarande sätt som enligt SBL gäller för inkomstskatt. För

den avgiftsskyldige skall upprättas ett skattekonto enligt SBL.

Avgifter som skall tas ut enligt det särskilda förfarandet bör såvitt

avser uppbörden i mera begränsad mening redovisning och betalning

med tillämpning av SBL hanteras på samma sätt som de preliminära respektive slutliga allmänna pensionsavgifter och socialavgifter i form av egenavgifter som tas ut enligt det ordinarie förfarandet.

Detta innebär att preliminära avgifter betalas enligt den ordning som gäller för preliminär skatt, medan slutliga avgifter hanteras enligt de regler och rutiner som gäller för slutlig skatt. Preliminär avgift preliminär skatt skall betalas genom skatteavdrag A-skatt eller enligt särskild debitering F-skatt eller särskild A-skatt. Redovisning och betalning av de avgifter som tas ut enligt det särskilda förfarandet kommer att ske på samma sätt, som avgifter som tas ut enligt det ordinarie förfarandet. För varje avgiftsskyldig skall upprättas skattekonto, som skall avstämmas enligt bestämmelserna i SBL.

Intäkter och kostnader 335

17¶Intäkter och kostnader

17.1¶Intäkter

17.1.1¶Inledning

Som framgått tidigare i detta betänkande bl.a. kapitel 12 och

se

16 finns i den nuvarande svenska lagstiftningen vissa begränsningar

i fråga om möjligheten att ta ut socialförsäkringsavgifter på inkomster

som inte inkomsttaxeras här i landet. Våra förslag innebär att dessa hinder försvinner. Detta kommer att medföra betydande ökning

en av statens intäkter.

Det är framför allt intäkterna i form av allmän pensionsavgift

som kommer att öka, men även när det gäller arbetsgivaravgifter och egenavgifter kommer en viss ökning att ske. I detta avsnitt lämnas

en redogörelse för den beräknade ökningen.

17. 1.2 Allmän pensionsavgift

Riksskatteverket RSV har på vår begäran tagit fram viss statistik över s.k. gröna respektive gula syftar blankettens färg kontrolluppgifter för inkomståret 1996. Grön kontrolluppgift lämnas den

av som betalat ut ersättning till utomlands bosatta för vilka

personer skattemyndigheten beslutat om särskild inkomstskatt enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK. Gul kontrolluppgift lämnas bl.a. för ersättning som betalats ut till personer som skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL, i fall då ersättningen inte alls beskattas i Sverige eller beskattas endast enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI.

RSV har också tagit fram motsvarande statistik för inkomståret 1994. Eftersom de inhämtade uppgifterna avseende de båda åren är snarlika redovisas emellertid inte statistiken för år 1994 här. Generellt kan sägas att antalet ingivna gröna och gula kontrolluppgifter är mellan 5 och 10 procent högre för inkomstår 1996 jämfört med år

336 Intäkter och kostnader

1994. Några tecken på att antalet kontrolluppgifter skulle sjunka i framtiden finns enligt vår uppfattning inte, varför statistiken för år 1996 får anses utgöra en god grund för beräkning intäktsökningar

av under i vart fall de närmaste åren.

Gröna kontrolluppgifter

SINK-skatt betalas inte bara på lön och andra ersättningar för arbete utan också pension i olika former. Eftersom allmän pensionsavgift inte betalas på pension har sådana gröna kontrolluppgifter

som avser pension inte tagits med i det statistiska materialet. För inkomståret 1996 lämnades in sammanlagt 18 689 gröna kontrolluppgifter

som avsåg lön och andra ersättningar för arbete. Det sammanlagda underlaget för SINK-skatt det året uppgick till 580 milj. kr. Många

av de personer för vilka det lämnats grön kontrolluppgift omfattas redan i dag av svensk socialförsäkring på grund EG-rätten eller

av en konvention om social trygghet. Med vårt förslag till socialförsäkringslag SofL kommer de allra flesta arbetar i Sverige

personer som och som betalar SINK-skatt att omfattas svensk socialförsäkring.

av Vissa sådana personer kommer dock enligt EG-rätten att stanna kvar i sitt hemlands försäkring. Det gäller främst utöver

personer som arbetet i Sverige samtidigt har arbete i bosättningslandet även

men en del personer som av utländska arbetsgivare sänds hit för viss tids arbete.

Det är inte möjligt att exakt avgöra hur många de 18 689

av personer för vilka det lämnats grön kontrolluppgift som med de regler

som vi föreslår hade varit skyldiga att betala allmän pensionsavgift. Om samtliga dessa personer skulle betala allmän pensionsavgift, skulle den årliga intäktsökningen givet den nuvarande avgiftssatsen 6,95 procent

i denna del bli 580 milj. kr x 0,0695 ca 40 milj. kr. En relativt försiktig bedömning är att ca två tredjedelar av de 18 689 personerna verkligen skulle vara omfattade av svensk socialförsäkring och därigenom också avgiftsskyldiga i Sverige. Med hänsyn till att sannolikheten för att en person skall kvar i sitt hemlands

vara socialförsäkring minskar längre tid personen arbetar i Sverige, kan det antas att en något större andel underlaget skall hänföras till

av personer som skall omfattas av svensk socialförsäkring. Om tre fjärdedelar av underlaget inkomster uppbärs

avser som av personer som omfattas av svensk socialförsäkring, ökar intäkterna i denna del med 580 milj. kr x 0,75 x 0,0695 30 milj. kr år.

ca per

Intäkter och kostnader 337

Gula kontrolluppgifter

För inkomståret 1996 lämnades sammanlagt in 6 336 gula kontrolluppgifter. Gul kontrolluppgift skall i en del fall enligt särskilda överenskommelser med andra länder lämnas av en svensk utbetalare då någon anknytning till svensk socialförsäkring inte alls finns. Om dessa fall 677 st räknas bort återstår 5 659 gula kontrolluppgifter. Summan inkomsterna i dessa uppgifter uppgick till 980 milj. kr. Om av samtliga 5 659 personer skulle ha varit skyldiga att betala allmän

pensionsavgift, skulle den årliga intäktsökningen i denna del bli

980 milj. kr x 0,0695 ca 68 milj. kr. Vissa det i dag lämnas gul kontrolluppgift för personer som kommer med de förslag som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande SofL att inte längre vara omfattade av svensk socialförsäkring. Det gäller svenska medborgare som arbetar i ett icke konventionsland utanför EES för icke statlig svensk arbetsgivare som utsänd för en längre tid än ett år eller som lokalt anställd i annat land. Dessa personer finns med i en särskild undergrupp av gula kontrolluppgifter omfattande alla personer som är utsända till icke konventionsländer utanför EES eller inom EES i fall då EG-rätten inte är tillämplig. Sammanlagt lämnades för år 1996 3 054 sådana gula kontrolluppgifter omfattande inkomster om sammanlagt 563 milj. kr. Det är svårt att ha någon uppfattning om hur många av dessa personer som i framtiden fortfarande skall vara omfattade av svensk socialförsäkring och som därigenom också skall betala allmän pensionsavgift. I brist på tillförlitlig bedömningsgrund antar vi här att hälften, dvs. ca 1 500 i den aktuella kategorin, kommer att vara omfattade av personer svensk försäkring. Inkomstsumman för dessa personer kan då beräknas till ca 275 milj. kr. En annan undergrupp av gula kontrolluppgifter avser personer som omfattas s.k. ATP-förbindelse förbindelse som arbetsgivaren av en enligt 11 kap. 2 § eller 20 kap. 15 § AFL har ingått med Riksförsäkringsverket att svara för ATP-avgiften. Vi har i vårt huvudbetänom kande föreslagit att ATP-förbindelsema skall avskaffas. Någon skyldighet att på grund av en sådan förbindelse betala allmän pensionsavgift i framtiden kommer således inte att ñmias. För år 1996 lämnades 230 kontrolluppgifter för personer som omfattas av en ATPförbindelse. Summan inkomsterna i dessa fall uppgick till av

41 milj. kr.

Av det anförda framgår att ökningen av intäkterna i form av nu

allmän pensionsavgift beräknad på gula kontrolluppgifter kan antas

uppgå till 980 563 275 41 x 0,0695 ca 45 milj. kr per år. - - -

338 Intäkter och kostnader

Annat

Enligt SofL skall alla som arbetar i Sverige omfattade svensk

vara av socialförsäkring om inte annat följer av EG-rätten eller

av en konvention. I de fall då svensk försäkring skall gälla skall inkomsttagaren enligt vad vi föreslår i detta betänkande också betala allmän pensionsavgift, oberoende av beskattningsstatus. Det innebär att ytterligare några grupper dvs. utöver för vilka

av personer, personer det lämnas grön eller gul kontrolluppgift, som i dag inte betalar allmän pensionsavgift med våra förslag framdeles kommer att bli skyldiga att betala sådan avgift.

De allra flesta personer som arbetar i Sverige utan att bosatta

vara här betalar i dag SINK-skatt eller omfattas av gula kontrolluppgifter. Några undantag finns dock. Det kan gälla är bosatta i

personer som icke konventionsländer utanför EES och som arbetar som egenföretagare i Sverige utan fast driftställe här eller som av annat skäl, t.ex. ett dubbelbeskattningsavtal, inte är skattskyldiga för sina arbetsinkomster i Sverige. Våra förslag innebär att dessa personer skall betala allmän pensionsavgift i Sverige. Det kan dock antas att det handlar ett

om begränsat antal personer, och vi avstår från att göra någon beräkning av tillkommande avgifter från dessa.

Lokalanställd tjänstepersonal eller administrativ/teknisk personal vid utländska beskickningar och lönade konsulat i Sverige betalar i dag inte skatt sin lön för detta arbete och inte heller allmän pensionsavgift. Enligt SofL skall emellertid arbete som lokalanställd vid utländska arnbassader, etc. i Sverige grunda tillhörighet till den svenska socialförsäkringen samma sätt annat arbete i Sverige,

som och våra förslag i detta betänkande innebär att allmän pensionsavgift skall betalas även på ersättning av sådant arbete. Enligt uppgifter

som vi tidigare fått från UD och som redovisats i avsnitt 13.2 i vårt

huvudbetänkande kan det antas att det fn. finns 600-800

- personer som tillhör dessa kategorier och som inte åtnjuter immunitet på socialförsäkringsområdet, dvs. de är svenska medborgare eller

var stadigvarande bosatta här i landet vid anställningens början. Eftersom lönen är skattebefriad i Sverige är den lägre än motsvarande löner på arbetsmarknaden. Vi antar här att den genomsnittliga årslönen för de aktuella personerna uppgår till i genomsnitt 100 000 kr. Med den utgångspunkten kan tillkommande allmänna pensionsavgifter i denna del beräknas till 100.000 0,0695 700 personer 5 milj. kr

x x ca per ar.

Intäkter och kostnader 339

17. 1.3 Arbetsgivaravgifter

Inkomster som uppbärs av artister och idrottsmän som beskattas enligt LSI är enligt gällande rätt undantagna från underlaget för arbetsgivaravgifter. Vi föreslår att detta undantag skall slopas. Enligt statistik

som vi fått från Skattemyndigheten i Dalarna beskattningsmyndighet

enligt LSI uppgick underlaget för skatt enligt LSI under vart och ett av åren 1994 och 1995 till ca 200 milj. kr. Om man antar att hälften av inkomsterna, dvs. 100 milj. kr, uppburits av fysiska personer och att alla dessa skall vara försäkrade i Sverige ökar intäkterna inklusive allmän löneavgift med 0,33 x 100 milj. 33 milj. kr per år. Vissa av dessa artister stannar emellertid enligt EG-rätten kvar i sitt hemlands försäkring, och avgiftsökningen kan därför kanske beräknas uppgå till 20-25 milj. kr per år.

I avsnitt 13.2 har vi föreslagit att den reduktion av sjukförsäkringsoch folkpensionsavgiften för arbetsgivare som sysselsätter sjömän

som f.n. finns skall avskaffas. Vi har samtidigt föreslagit att den särskilda sjömanspensionsavgiften slopas. Som vi redovisat i avsnitt 13.2.6 kan dessa förslag sammantaget antas öka statens intäkter med ca 15 milj. kr per år.

Som angetts i föregående avsnitt skall arbete som lokalanställd vid utländska ambassader och konsulat i Sverige i framtiden grunda tillhörighet till den svenska socialförsäkringen på samma sätt som annat arbete i Sverige. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren, till skillnad från vad som är fallet i dag, i dessa fall skall betala arbetsgivaravgifter på utbetald lön. Tillkommande arbetsgivaravgifter för dessa fall kan, givet en avgiftssats om 33 procent, beräknas till 100.000 kr x 33 % x 700 personer ca 23 milj. kr per år. Vi vill påpeka att denna ökning räknats med redan i de kostnadsberäkningar som vi gjort i vårt huvudbetänkande avsnitt 13.2.

Ett visst begränsat bortfall av arbetsgivaravgifter på inkomster av arbete i utlandet och på grund av avskaffade ATP-förbindelser kommer att uppstå till följd av våra förslag i huvudbetänkandet SofL. Som vi angett i avsnitt l3.2.2 i det betänkandet motsvaras detta avgiftsbortfall av bortfallande rätt till förmåner, varför någon nettokostnad för socialförsäkringen inte torde uppkomma i de fallen.

17. 1.4 Egenavgifter

Egenföretagare som arbetar i Sverige skall, liksom arbetstagare här i landet, enligt SofL vara omfattade av svensk socialförsäkring och betala svenska socialförsäkringsavgifter. En egenföretagare som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här, är skattskyldig i Sverige för

340 Intäkter och kostnader

sina inkomster endast om han har fast driftställe här i landet. Om så inte är fallet är egenföretagaren f.n. inte heller skyldig att betala

egenavgifter.

Våra förslag innebär emellertid att skyldighet att betala egenavgifter kommer att föreligga även i de angivna fallen. Det är dock svårt

nu att bedöma hur många egenföretagare det handlar Antalet bör

som om. dock vara tämligen begränsat, och vi avstår därför från att göra någon beräkning av ökade avgiftsintäkter.

17. 1.5 Allmän löneavgift

I kapitel 15 har vi föreslagit att kretsen av avgiftsskyldiga arbetsgivare och egenföretagare skall begränsas till dem är bosatta i Sverige

som eller har fast driftställe här i landet. Detta kommer att medföra viss

en minskning av statens intäkter.

Statistiska Centralbyrån SCB har försett med visst underlag för

oss beräkning av avgiftsbortfallet. SCB har ur material fått från

som man Riksskatteverket uppbördsdeklarationer räknat fram löner

summan av som under fyra olika månader år 1997 har betalats ut arbetsgivare

av som betalar arbetsgivaravgifter i Sverige men som varken är bosatta eller har fast driftställe här i landet utländska arbetsgivare. Viss osäkerhet råder om materialet är helt korrekt. Det kan finnas

ytterligare arbetsgivare i den aktuella kategorin som inte kommit med

i materialet och det är möjligt att några av de medräknade arbetsgivarna skall anses ha fast driftställe i Sverige. Av tidsskäl har vi inte kunnat kontrollera materialet närmare. Det får under den fortsatta beredningen av våra förslag övervägas om en sådan kontroll bör goras.

Enligt uppbördsdeklarationer avseende januari månad 1997 betalade 308 utländska arbetsgivare ut lön vilken det skulle betalas arbetsgivaravgifter i Sverige med sammanlagt 39 milj. kr. Motsvarande lönesummor för månaderna september och oktober var 37 milj. kr respektive 34 milj. kr. Enligt deklarationer avseende december 1997 betalade 271 utländska arbetsgivare ut motsvarande löner

om sammanlagt 91 milj. kr. Att lönesumman för december 1997 är så mycket högre än summan för januari torde bero på att många utländska

arbetsgivare har dispens att lämna uppbördsdeklaration endast gång

en om året. I sådana fall registreras hela årets löner som om de betalats ut i december. Med ledning av de redovisade uppgifterna kan den genomsnittliga lönesumman för utländska arbetsgivare beräknas uppgå till 40 milj. kr per månad eller 480 milj. kr per år.

Intäkter och kostnader 341

Med det nyss angivna antagandet och givet den avgiftssats som gäller fr.o.m. den 1 januari 1998 blir avgiftsbortfallet 480 x 4,48 procent ca 20 milj. kr.

17.2¶Kostnader

RSV har vår begäran gjort en beräkning av vilka kostnader som våra förslag kan föranleda. Beräkningen avser kostnader för införande av det särskilda förfarandet för uppbörd m.m. av avgifter i internationella förhållanden se kap. 16. Kostnaden för utbyggnad av ADB-stödet för uttag av egenavgifter och allmän pensionsavgift från utländska näringsidkare egenföretagare har beräknats till 1,2 milj. kr. Övriga kostnader för införande av systemet beräknas uppgå till 125 000 kr. RSV har i sina beräkningar utgått från att uttaget av allmän pensionsavgift på anställningsinkomster kan lösas inom ramen för det befintliga SINK-systemet. Som framgått tidigare skall allmän pensionsavgift emellertid betalas även i en del fall då den aktuella inkomsten inte alls beskattas i Sverige. Vi vill därför reservera oss för att kostnaden kan bli något högre än vad RSV räknat med.

17.3¶Slutsatser

En sammanställning av beräkningarna i avsnitt 17.1 visar att statens intäkter i form av socialavgifter och allmän pensionsavgift med våra förslag sammanlagt kan väntas öka med ca 120 milj. kr per år. En viss reservation får göras med anledning av att beräkningen i avsnitt 17 1 av bortfallet av allmän löneavgift är något osäker. . Engångskostnaderna för införandet av det särskilda förfarandet för uppbörd m.m. av avgifter i internationella förhållanden har enligt vad vi angett i avsnitt 17.2 beräknats till ca 1,3 milj. kr. En årlig kostnad i samma storleksordning kan förväntas uppstå vid handläggningen av dithörande ärenden. Vissa av de inkomster på vilka de tillkommande avgifterna skall tas ut grundar redan i dag rätt till socialförsäkringsförmåner i Sverige, medan andra kommer att bli förmånsgrundande först med SofL. I det förra fallet är det således fråga om att Sverige inte längre skall ge "gratis" socialförsäkringsförmåner, och i det senare fallet rör det sig egentligen om en finansiering av de förslag som vi lagt fram i vårt huvudbetänkande.

342 Intäkter och kostnader

De förslag som vi har lagt fram i vårt huvudbetänkande kan enligt beräkningar som vi gjort där kapitel 13 komma medföra ökning en av utgifterna för socialförsäkringen 45-65 milj. kr år. Den om per största delen av den ökningen är hänförlig till utländska att medborgare i likhet med svenska medborgare generellt rätt till ges export av

ATP-grundad 30-delsberäknad folkpension.

I det reformerade ålderspensionssystemet beräknas träda i kraft som den 1 januari 1999 skall det emellertid inte finnas någon motsvarighet till ATP-grundad folkpension. Grundskyddet, kallat garantipension, i det systemet kommer att endast bosättningsbaserat och icke vara exportabelt, men är också annorlunda konstruerat än folkpensionen. Garantipensionen kommer inte folkpensionen utgöra som att en kompensation för det första basbeloppet räknas bort från den som pensionsgrundande inkomsten i ATP, utan kommer att kunna utgå som en utfyllnad till den inkomstbaserade pensionen i som och för sig kan vara 0 upp till en viss nivå. Den inkomstbaserade pensionen kommer att beräknas från "första kronan" och är fullt exportabel. Kostnaderna för export av pension, inkomstgrundad eller måste därför beräknas efter andra grunder i det pensionssystemet. nya ATP kommer att enligt särskilda övergångsregler finnas kvar under en ganska lång tid efter pensionsreformens ikraftträdande. Folkpensioneringen kommer dock att försvinna genast och omvandlas till garantipension. För personer är födda 1938 och blir som senare garantipensionen enbart bosättningsberäknad. Det är f.n. inte klart hur garantipensionen för dem som är äldre skall beräknas. Av det nu anförda torde framgå att det är osäkert i vilken utsträckning den kostnadsökning vi räknade med i vårt huvudbetänkande som kommer att uppstå. Det får bli fråga för den fortsatta beredningen en av förslagen i huvudbetänkandet i vad mån och på vilket vårt sätt förslag om rätt till export av ATP-grundad folkpension kan in passas i pensionsreformen.

Ikraftträdande och övergångsregler 343

18¶Ikraftträdande och

övergångsregler

18.1¶Ikraftträdande av förslag

utredningens

Förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1januari år 2001.

Våra förslag till ny socialavgiftslag NSAL m.m. bör träda i kraft samtidigt med det förslag till socialförsäkringslag S0fL som vi har lagt fram i vårt huvudbetänkande. Vi föreslog i huvudbetänkandet att SofL skulle träda i kraft den l januari 1999. Med hänsyn till den tid

numera efter reformeringen av ålderspensionssystemet behövs som - för beredning av förslagen och till de administrativa åtgärder som måste vidtas hos olika berörda myndigheter är ett ikraftträdande redan år 1999 inte längre realistiskt. I sitt remissvar över huvudbetänkandet ville Riksförsäkringsverket i november 1997 skjuta upp ikraftträdandet till den 1 januari 2001 för att få mer tid till anpassningen av ADBsystemen Vi föreslår nu att de nya lagarna skall träda i kraft den

m.m. l januari år 2001. Vissa särskilda övergångsregler för första året med SofL, i huvudbetänkandet föreslogs för år 1999, torde inte längre

som behövas.

Vi har i detta betänkande beaktat förslagen i vårt huvudbetänkande, framför allt förslaget till SofL. Som vi angett i avsnitt 9.1 kan emellertid principerna bakom de förslag som vi nu lägger fram gälla även med utgångspunkt i nuvarande lagstiftning. Med vissa justeringar kan därför förslagen i och för sig genomföras oberoende av SofL.

344 Ikraftträdande och övergångsregler

övergångsregler

Förslag: Bestämmelserna arbetsgivaravgifter i den om nya socialavgiftslagen NSAL skall tillämpas i fråga avgiftspliktig om ersättning som betalas ut fr.0.m. ikraftträdandet, dvs. den l januari 2001. Bestämmelserna egenavgifter skall tillämpas på inom komster som uppbärs fr.0.m. lagens ikraftträdande. De nya bestämmelserna i lagen allmän pensionsavgift skall om tillämpas inkomst anställning betalas fr.0.m. ikraftav som ut trädandet den 1 januari 2001 och på inkomst förvärvsav annat arbete som uppbärs fr.0.m. den dagen.

När det gällde SofL och AFL mfl. lagar föreslog vi i vårt huvudbetänkande att äldre bestämmelser tillämpas i fråga förmåner och om beräkning av pensionsgrundande inkomst för tid före ikraftträdandet. En naturlig utgångspunkt bör därför också att de avgiftsbevara nya stämmelserna skall tillämpas i fråga avgifter tid fr.0.m. om som avser ikraftträdandet den l januari 2001 medan äldre bestämmelser tillämpas i fråga om avgifter som avser tid dessförinnan. Vad detta närmare innebär varierar något beroende på vilken typ avgift det är fråga av om. En arbetsgivare verkställer vid varje löneutbetalningstillfälle skatteavdrag. Månaden efter utbetalningen redovisas och betalas skatten in till skattemyndigheten. I samband med detta beräknas och betalas också de arbetsgivaravgifter belöper på lönebeloppet som samt eventuella utgivna förmåner. För arbetsgivaravgifter gäller således kontantprincipen, och vi föreslår att övergångsbestämmelserna i den delen utformas så att bestämmelserna i den socialavgiftslagen nya NSAL skall tillämpas i fråga avgiftspliktig ersättning betalas om som ut fr.0.m. ikraftträdandet, dvs. den l januari 2001. Om ersättningen avser ett arbete har utförts före den dagen, som medför NSALs begrepp "arbete i Sverige", i l kap. 2§ definieras som med en hänvisning till 2 kap. 7-9 §§ SofL, kan fråga sig att man om ersättningen är avgiftspliktig enligt NSAL. Enligt vår mening bör frågan besvaras jakande, om omständigheterna är sådana som anges i de nämnda paragraferna i SofL. Till skillnad från arbetsgivaravgifterna, är definitiva avgifter, som tas socialavgifter i form egenavgifter ut preliminära avgifter av som under inkomståret, medan de slutliga avgifterna bestäms året efter. När i tiden en egenföretagare rent faktiskt får avgiftsgrundande en inkomst kontrolleras normalt inte vid inkomsttaxeringen. Så länge egenföretagaren riktiga som regel bokföringsmässiga grunder hänför inkomsten till ett visst år kommer inkomsten ingå i det att

Ikraftträdande och övergångsregler 345

slutligt taxerade underlaget för egenavgifter för det året. Det avgörande för när skyldigheten att betala egenavgifter på en viss inkomst uppkommer är således i dessa fall till vilket år inkomsten rätteligen skall hänföras. För den som betalar egenavgifter på tjänsteinkomster, t.ex. på grund av ett s.k. omvänt likställighetsavtal, torde dock

kontantprincipen gälla.

De slutliga egenavgifterna även sådana som beräknas på tjänstein- komster fastställs enligt gällande rätt i samband med inkomsttaxe- ringen och beräknas i praktiken på grundval av den taxerade förvärvsinkomsten. Egenavgifter och de inkomster som avgifterna beräknas kan därför enligt gällande regler alltid hänföras till ett visst beskattningsår kalenderåret närmast före taxeringsäret. Våra förslag innebär emellertid att egenavgifter skall kunna tas ut även på inkomster som inte inkomsttaxeras. I sådana fall kan någon koppling till ett visst beskattningsår inte göras. Systematiken i samband med uttaget av egenavgifter på icke taxerade inkomster kommer emellertid att i princip bli densamma som beträffande taxerade inkomster, dvs. de avgifter som tas ut löpande under året är i princip preliminära. Det avgörande för frågan om när skyldigheten att betala egenavgifter en viss inkomst uppkommer blir således även i dessa fall till vilket år inkomsten rätteligen skall hänföras. För att få en enkel och enhetlig regel för samtliga fall då egenavgifter skall betalas har vi i enlighet med vissa lagändringar under senare år SFS 1996:1066 och 1997:938 utformat de Övergångsbestämmelser till NSAL som rör egenavgifter så att den nya lagen i allmänhet skall tillämpas på inkomster som uppbärs fr.o.m. lagens ikraftträdande. Om det i fall då inkomsttaxering skall ske är fråga om ett beskattningsår omfattar tid såväl före som efter utgången av år 2000 som bör, den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsom årets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2000 som mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller svarar under denna tid och hela beskattningsåret.

Även allmän pensionsavgift ut preliminär avgift under

tas som en inkomståret, medan den slutliga avgiften bestäms året efter. Det gäller såväl i fråga avgift tas ut på inkomst av anställning som avgift om som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete. Den slutliga avgiften som fastställs f.n. i samband med inkomsttaxeringen och beräknas i praktiken grundval den taxerade förvärvsinkomsten. Allmän av pensionsavgift och de inkomster avgiften beräknas kan därför som enligt gällande regler alltid hänföras till ett visst beskattningsår. I framtiden skall emellertid även allmän pensionsavgift kunna tas ut på inkomster som inte inkomsttaxeras. För allmän pensionsavgift beräknad på inkomst av anställning gäller kontantprincipen, dvs. skyldigheten att betala avgift i dessa fall

346 Ikraftträdande och övergångsregler

uppkommer i den stund den avgiftsgrundande ersättningen betalas

ut. För allmän pensionsavgift beräknas på inkomst för-

som av annat värvsarbete gäller vad som ovan sagts egenavgifter, dvs. det

om avgörande för frågan om när skyldigheten att betala allmän pensionsavgift på en viss inkomst uppkommer bör när inkomsten uppbärs.

vara Övergångsbestämmelsernatill ändringarna i lagen 1994:1744

om allmän pensionsavgift APL har därför utformats så de

att nya bestämmelserna skall tillämpas på inkomst anställning betalas

av som ut fr.o.m. ikraftträdandet den 1 januari 2001 och på inkomst

av annat förvärvsarbete som uppbärs fr.o.m. den dagen.

Övergångsbestämmelsernatill ändringarna i lagen 1994:1920

om allmän löneavgift har utformats på i princip sätt

samma som motsvarande bestämmelser i APL. När det gäller Övergångsbestämmelser till

övriga lagförslag får hänvisas till författningstexten. Vi vill dock redan här närma att det förfarandet enligt kapitel 16 för uppbörd

nya av socialförsäkringsavgifter i vissa internationella förhållanden bör förses med Övergångsbestämmelser som motsvarar dem gälla för

som avses de allmänna pensionsavgifterna enligt APL.

Övriga frågor 347

19

Övriga frågor

19.1¶Inledning

Vi skall enligt våra direktiv beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124. Det finns emellertid ytterligare generella kommittédirektiv. Till dessa hör direktiven om utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, direktiven att beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och direktiven att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Enligt direktiven om utredningsförslagens inriktning får förslag inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. I direktiven om offentliga åtaganden anges bl.a. att varje kommitté skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar för staten skall finansieras. Vi har i kap. 17 redovisat de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag, varför kostnadsaspekterna inte berörs i detta kapitel.- Våra direktiv anger uttryckligen att vi skall beakta de konsekvenser som en tillämpning av bl.a. förordning EEG nr 1408/71 får för svenskt vidkommande. Vid utarbetandet av våra förslag har vi beaktat konsekvenserna av att Sverige är medlem i EU samt redovisat detta i anslutning till de frågor vi har behandlat. Det saknas därför skäl att dessutom beakta 1988 års direktiv om EGaspekter. I detta kapitel redovisar vi våra ställningstaganden till Övriga angivna generella kommittédirektiv. Sist i detta kapitel berörs några frågor som vi anser ligga utanför vårt uppdrag men som det kan finnas anledning att framdeles låta bli föremål för utredning.

19.2¶Generella kommittédirektiv

19.2.1¶Offentliga åtaganden

Enligt direktiven om offentliga åtaganden skall vi förutsättningslöst pröva i vad mån det offentliga åtagande som är föremål för vårt

348 Övriga frågor

uppdrag bör vara en offentlig angelägenhet. Enligt dessa direktiv skall vi också, om förslagen innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar för staten, visa hur dessa skall finansieras analysera

samt

möjligheter till besparingar och effektiviseringar. Frågor rörande

kostnader och finansiering har vi behandlat i kap. 17.

Flertalet av de frågor som vårt uppdrag innefattar har vi redan behandlat i vårt huvudbetänkande SOU 1997:72. En lag

om socialförsäkringar. Den sålunda tidigare avklarade delen av uppdraget var huvudsakligen att göra en samlad översyn av begreppet försäkrad, att lämna förslag med inriktning att enhetliga villkor skall gälla för likartade förmåner och att pröva hur den skyddade personkretsen skall avgränsas. De frågor som behandlades i huvudbetänkandet hade inte sådan karaktär att de motiverade någon prövning socialförsäk-

av om ringen bör vara en offentlig angelägenhet.

Vi har nu att behandla frågor rörande socialförsäkringsavgifter. Detta innebär att vi skall dels göra en teknisk översyn avgiftslag-

av stiftningen, dels lämna förslag om åtgärder som bör vidtas för att avgifter skall kunna tas ut i internationella fall. Enligt våra ursprungliga direktiv skall vi bl.a. lämna förslag hur det administrativa

om sambandet mellan uppbörden avgifter och inkomstskatter i de

av senare fallen kan ersättas med någon ordning. I våra tilläggs-

annan direktiv anges att mindre skillnaderna är mellan underlagen för beräkning av skatter och socialavgifter, desto enklare och effektivare kan reglerna om beräkning, debitering, redovisning och betalning

av sådana skatter och avgifter göras. Enligt tilläggsdirektiven skall vi beakta intresset av att dessa underlag blir så lika möjligt.

som

Mot denna bakgrund är det inte påkallat med någon särskild prövning av om det offentliga åtagande är föremål för vårt

som uppdrag bör vara en offentlig angelägenhet.

19.2.2 Regionalpolitiska konsekvenser

Enligt direktiven dir. 1992:50 rörande beaktandet regionalpolitis-

av ka konsekvenser bör bl.a. särskilda utredare belysa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag. Därvid skall särskilt beaktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet. Vidare skall beaktas hur planerade förändringar

av taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet. Vid förslag till större omorganisationer eller bildande

av nya myndigheter skall det redovisas överväganden decentralisering

om och lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Övriga frågor 349

I huvudbetänkandet har vi som villkor för att en person skall omfattas av svensk socialförsäkring föreslagit att denne arbetar eller är bosatt i Sverige, dvs. socialförsäkringen skall ha en arbetsbaserad oclh en bosättningsbaserad gren. En förutsättning för att det skall betalas socialavgifter och allmän pensionsavgift föreslås i detta betänkande vara att den enskilde har inkomster från arbete i Sverige eller annan därmed likställd ersättning eller förmån. Detta innebär att en förutsättning för att ta ut avgifter är att inkomsttagaren omfattas av den arbetsbaserade grenen av svensk socialförsäkring.

Varken försäkringstillhörigheten eller avgiftsskyldigheten är

relaterad till var i landet den enskilde har sitt arbete. I lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter finns visserligen föreskrifter om stöd till näringslivet i vissa angivna kommuner genom nedsättning av socialavgifter. Vi föreslår inte några ändringar rörande dessa regionala stödåtgärder. Våra förslag inverkar således inte sysselsättningens fördelning inom landet såvitt gäller inkomsttagare eller avgiftsskyldiga. En annan fråga är om våra förslag påverkar den regionala fördelningen av ärenden hos skattemyndighetema, som handlägger

avgiftsärendena. Såvitt gäller arbetsgivaravgifterna föreslår vi inte

några förändringar som kan påverka fördelningen av ärenden mellan olika skattemyndigheter. Det kan dock tillkomma ett begränsat antal frågor för skattemyndigheter som i dag handlägger ärenden om avgifter för arbetsgivare som anlitar utländsk arbetskraft eller sänder anställda utomlands. Ärenden rörande egenavgifter eller allmän pensionsavgift kommer normalt även framdeles att handläggas av samma myndigheter som i dag. Våra förslag om ett särskilt förfarandet för uttag av sådana avgifter omfattar endast de fall i vilka avgifter för närvarande inte kan Ärenden enligt det särskilda förfarandet skall enligt förslaget tas ut. handläggas av den skattemyndighet hos vilken den avgiftsskyldige redan är aktuell på grund av inkornstbeskattning. Beskattas den avgiftsskyldige inte alls här i landet skall handläggning ske hos skattemyndigheten i det län där den avgiftsskyldiges arbetsgivare är registrerad eller bosatt. Ärenden angående avgiftsskyldig en som varken inkomstbeskattas här i landet eller har någon arbetsgivare här skall handläggas av Skattemyndigheten i Stockholms län. Den sistnämnda ärendegruppen torde närmast avse undantagsfall och har därför inte någon nämnvärd inverkan på fördelningen av ärenden mellan olika regioner. Våra förslag innefattar inte några omorganisationer eller bildande av nya myndigheter. Sammanfattningsvis har våra förslag i praktiken inte några regionalpolitiska konsekvenser som motiverar särskilda överväganden i detta hänseende.

19.2.3¶Jämställdhetspolitiska konsekvenser

Enligt direktiven om jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124 skall framlagda förslag föregås bl.a. analys och

av en innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka, direkt eller indirekt, kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningar för jämställdhet mellan könen.

I huvudbetänkandet lämnade vi förslag bl.a. villkoren för att

om en person skall omfattas av svensk socialförsäkring. Därvid konstaterade vi att de förslagen inte påverkade förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Vårt nuvarande uppdrag år att göra teknisk

- en översyn av bestämmelserna om socialavgifter och allmän pensionsavgift samt att utforma ett förfarande för uttag egenavgifter och

av allmän pensionsavgift i vissa internationella förhållanden. Våra

nu aktuella förslag innebär bl.a. att avgiftslagstiftningen till

anpassas förslagen i huvudbetänkandet.

Liksom hittills skall i avgiftshänseende bestämmelser gälla

samma för såväl män som kvinnor. Detta gäller, framgår avsnitt

som av 9.2.2, även de bestämmelser i vilka det av praktiska skäl förekommer enbart maskulina ordformer. Inte heller när det gäller det föreslagna förfarandet för uttag av avgifter i internationella fall görs någon skillnad mellan kvinnor och män. Våra förslag medför sammantaget inte någrajämställdhetspolitiska konsekvenser såvitt förhållandet

avser mellan kvinnor och män.

19.2.4 Konsekvenserna för brottsligheten och det brottsföre-

byggande arbetet

I direktiven dir. 1996:49 om konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet anges att alla förslag läggs fram

som av kommittéer eller utredare skall föregås analys och innehålla

av en en redovisning av effekterna för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet. Det gäller bl.a. förslag rör den sociala välfärden

som inklusive hälso- och sjukvårdsområdet. Om sådan analys och

en redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd

av utredningsuppdraget eller ämnets karaktär, skall detta och

anges särskilt motiveras.

De förslag vi lägger fram nu syftar dels till att göra avgiftslagstiftningen lättare att tillämpa, dels till att göra det möjligt att ta ut avgifter i vissa fall där så inte kan ske i dag.

Det kan naturligtvis finnas ett intresse att undgå att betala

av avgifter till det allmänna. Våra förslag innebär att fler skall

personer betala avgifter än tidigare, särskilt i internationella fall. Ju fler

Övriga frågor 351

personer som skall betala avgifter, desto fler kan tänkas försöka undslippa avgifter genom att inte ge sig till känna eller genom att lämna oriktiga uppgifter om sina inkomster. Det både finns och föreslås å andra sidan vissa moment i avgiftslagstiftningen

som motverkar risken för sådant undandragande av avgifter.

När det gäller en egenföretagare, som skall betala egenavgifter, tillgodoräknas enligt 11 kap. 6 § första stycket AFL pensionspoäng endast på den del av inkomsten som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgift som har betalats enligt 16 kap. 12 § SBL. Vid beräkning av hur mycket som har betalats enligt SBL tillämpas likafördelningsmetoden. Om det finns ett underskott på den

avgiftsskyldiges skattekonto, fördelas detta proportionellt mellan de skatter och avgifter som påförts under den aktuella perioden. Annorlunda uttryckt innebär detta att en egenföretagare måste ha betalat samtliga skatter och avgifter till fullo, om pensionspoäng skall tillgodoräknas honom på hela den pensionsgrundande inkomsten. Det kan således ligga i egenföretagarens intresse att korrekt redovisa sina inkomster och betala avgifter, armars kommer hans pensionsförrnåner att bli sämre än vad som annars skulle ha blivit fallet.

För en avgiftsskyldig person som har inkomst av anställning skall dennes preliminära allmänna pensionsavgift normalt inbetalas av hans arbetsgivare. Den sistnämnda skall i kontrolluppgift till skattemyndigheten redovisa dels den avgiftspliktiga ersättning har utbetalats

som till den anställde, dels inbetald preliminär allmän pensionsavgift. Det kommer således att finnas kontrollmöjligheter med avseende på anställdas allmänna pensionsavgifter.

Beträffande arbetsgivaravgifter innebär våra förslag strängt taget inte några sakliga ändringar i avgränsningen kretsen avgiftsskyldi-

av ga. Däremot föreslår vi vissa ändringar i underlaget för sådana avgifter. Bl.a kommer inkomster som beskattas enligt LSI samt lönetillägg vid utlandstjänstgöring se avsnitt 13.53 framdeles att ingå i avgiftsunderlaget, om inkomsttagaren omfattas av svensk socialförsäkring. Med hänsyn till att lönetillägg skall ingå i underlaget undanröjs en risk för att avgiftsunderlaget minskas otillbörligt

genom att lön felaktigt rubriceras som "lönetillägg Möjligheterna att undgå avgifter genom att lämna oriktiga uppgifter minskar således. Övriga föreslagna ändringar rörande underlaget för arbetsgivaravgifter kan inte anses påverka brottsligheten i någon riktning. Både arbetsgivarna och de anställda kommer att få en utökad uppgiftsskyldighet i vissa internationella fall, för att bl.a. möjliggöra en löpande avgiftsuppbörd redan under inkomståret.

Det brottsförebyggande arbetet påverkas inte av förslagen.

352 Övriga frågor

19.3 för fortsatt

Frågor utredning

Vi har under vårt arbete uppmärksammat några avgiftsfrâgor som det kan finnas anledning att låta bli föremål för utredning. Dessa frågor får emellertid anses ligga utanför vårt uppdrag. I det följande lämnas en kort redogörelse för sagda frågeställningar.

Beträffande vissa ersättningar för förlorad arbetsförtjänst

som betalas av annan än den försäkrades arbetsgivare t.ex. ett försäkringsbolag är som vi har anfört i avsnitt 11.2 rättsläget inte helt klart

när det gäller skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Det kan

ifrågasättas om sådan ersättning inte bör vara pensionsgrundande. I annat fall riskerar den ersättningsberättigade att inte bli helt kompenserad för framtida inkomstbortfall. Å andra sidan kan

en ersättning för förlorad arbetsförtjänst i sig beräknas på sådant sätt att den skall täcka även framtida pensionsförlust. Om en ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall vara pensionsgrundande, bör den även läggas till grund för uttag av arbetsgivaravgifter. En sådan ordning skulle innebära att arbetsgivaravgifter kan komma att tas ut från nya grupper, och den kräver särskilda överväganden.

Vidare kan det finnas skäl att utreda om åtgärder bör vidtas i syfte att effektivisera betalningen av avgifter som hänför sig till anställningsförhållanden med utländsk arbetsgivare. Ett alternativ kan därvid vara att föreskriva att en person som är anställd hos en utländsk arbetsgivare och som utför arbete i Sverige skall betala egenavgifter, även om det inte har slutits ett sådant s.k. omvänt likställighetsavtal som avses i 3 kap. 2 a § AFL. Fråga är således om att införa en ordning med obligatorisk omvänd likställighet i vissa fall, varvid utländska arbetsgivare alltid skulle slippa betala arbetsgivaravgifter.

Obligatorisk omvänd likställighet skulle eventuellt kunna tillämpas på

t.ex. lokalanställd personal hos utländsk beskickning i Sverige. En sådan växling från arbetsgivaravgifter till egenavgifter torde emellertid förutsätta ändrad lönesättning för berörda persongrupper. Eventuellt bör den nu skisserade ordningen kombineras med möjlighet för

en en arbetstagare och hans utländska arbetsgivare att ingå ett "rättvänt" likställighetsavtal om att den senare skall betala arbetsgivaravgifter.

20

Författningskommentar

20.1¶Förslaget till

socialavgiftslag

l kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om avgifter för finansiering av social-

försäkringen och vissa andra sociala ändamål socialavgifter.

Socialavgiftema utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avgifter-

na betalas på ersättningar och inkomster som fysiska personer får för

arbete.

Paragrafen inleder lagen och antyder i stora drag dess innehåll. Paragrafen är deskriptiv och motsvarar i huvudsak inledningarna av

1 kap. l och 2 lagen 1981:691 om socialavgifter SAL.

I första stycket anges det grundläggande syftet med lagen, nämligen att reglera uttag av avgifter för finansiering av bl.a. socialförsäkringen. Med socialförsäkring avses här den grundläggande definition av begreppet som vi har använt i det förslag till ny socialförsäkringslag SofL som lades fram i vårt huvudbetänkande SOU 1997:72, dvs. social trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem. Utöver socialförsäkringen skall avgifterna dessutom finansiera andra ändamål inom ramen för det sociala området. Hit hör Arbetarskyddsverkets verksamhet arbetarskyddsavgiften och systemet med lönegaranti lönegarantiavgiften. Avslutningsvis anges i första stycket att avgifterna som behandlas i lagen liksom idag benämns socialavgifter.

Paragrafens andra stycke inleds med en upplysning om att socialavgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Det finns liksom idag särskilda avgifter för flera olika ändamål, varav de flesta kan komma att betalas i form av antingen arbetsgivaravgifter eller egenavgifter jfr. 2 kap. 7 § och 3 kap. 12 §. Vissa delavgifter finns dock endast i form av arbetsgivaravgifter.

I andra stycket finns även en upplysning om i vilka fall avgifter kan komma att betalas, nämligen då någon får ersättning för arbete eller annars har inkomst av arbete. De närmare bestämmelserna om uttag

av avgifterna regleras i de olika kapitlen för arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter 2 resp. 3 kap.. Den principiella skillnaden

mellan de två avgiftstyperna är att arbetsgivaravgifter betalas den

av som betalar ut ersättning, medan egenavgifter betalas av den som tar emot ersättning för arbete eller som har inkomst av arbete i

annan form. Pâ en och samma ersättning eller inkomst skall betalas antingen arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Det kan alltså inte förekomma "dubbeluttag" av avgifter.

Definitioner

2 § I denna lag avses med

arbete i Sverige: detsamma som i 2 kap. 7-9 §§ socialförsäkringslagen

0000:000,

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken han enligt 2 kap.

1-6 §§ denna lag är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

arbetstagare: den som tar emot ersättning för vilken någon annan enligt

2 kap. 1-6 §§ är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

egenföretagare: den som har inkomst för vilken han enligt 3 kap. 7 -8 §§

är skyldig att betala egenavgifter,

skattepliktig ersättning: ersättning som till sin natur inte är skattefri enligt kommunalskattelagen 1928:370,

skattepliktig inkomst: inkomst som till sin natur inte är skattefri enligt

kommunalskattelagen,

skattsedel: detsamma som i 4 kap. 6 § skattebetalningslagen 1997:483,

år: kalenderår, om inget annat anges.

I paragrafen definieras, i alfabetisk ordning, vissa centrala begrepp som används i lagen. Paragrafen saknar direkt motsvarighet i SAL men kan till vissa delar jämföras med 1 kap. 2 § i den lagen.

Inledningsvis definieras begreppet arbete i Sverige. En grundläg-

gande tanke bakom socialavgiftslagstiftningen är att avgifter skall tas

ut i de fall, och endast i de fall, då någon omfattas av det svenska sociala trygghetssystem som baseras på förvärvsarbete. Dessa fall regleras i bestämmelserna i SofL om arbetsbaserad försäkring eller i bestämmelser om social trygghet i EG-rätten eller konventioner som Sverige ingått med andra stater. Den vanligaste anledningen till försäkring i Sverige kommer att vara att en person omfattas av SofL:s bestämmelser på grund av att han arbetar i Sverige. Det är därför viktigt att begreppet arbete i Sverige har samma innebörd i NSAL som i SofL. I den senare lagen regleras vad som avses med arbete i Sverige relativt ingående i tre paragrafer, och det är olämpligt att i NSAL uttryckligen upprepa innehållet i samtliga dessa bestämmelser. Vi har därför valt att definiera begreppet i NSAL genom att endast

Författningskommentar 355

hänvisa till de aktuella paragraferna i SofL. Vad främst

som avses med arbete i Sverige är därmed förvärvsarbete i verksamhet här i riket, men begreppet innefattar även arbete på svenskt handelsfartyg. Vidare skall en arbetstagare utföra arbete här i landet han är

anses om utsänd av arbetsgivaren för en tid som kan antas längst ett år.

vara För statligt anställda finns ingen motsvarande begränsning ut-

av sändningstiden. En utförligare redogörelse för vad med

som menas arbete i Sverige återfinns i avsnitt 7.1.

I SofL har inte föreslagits någon definition Sverige landom-

av som råde och vi har inte ansett det befogat att i NSAL särskilt definiera detta begrepp. En sådan definition har dock av Skattelagskommittén föreslagits ingå i inkornstskattelagen se SOU 1997:2 och det kan övervägas om inte en motsvarande bestämmelse bör kunna återfinnas i SofL. I avsaknad härav kan, i den mån behov uppstår att närmare

av precisera vad som avses med Sverige, ledning sökas i skattelagstiftningen.

Vidare definieras arbetsgivare och arbetstagare i lagen. Definitionerna är endast praktiskt betingade och innebär att den, betalar

som ut respektive tar emot ersättning för arbete föranleder att det

som enligt de materiella bestämmelserna därom i kapitel 2 i NSAL

uppstår avgiftsskyldighet för arbetsgivaravgifter, i lagens mening är arbetsgivare respektive arbetstagare. Någon direkt anknytning finns således inte till motsvarande civil- eller arbetsrättsliga begrepp. Även t.ex. uppdragsgivare och uppdragstagare kan gå under benämningen arbetsgivare respektive arbetstagare. Det avgörande uppdrags-

är om givaren skall betala arbetsgivaravgifter på ersättningen som han utger till uppdragstagaren för dennes arbete. En liknande lösning på hur arbetsgivare och arbetstagare skall definieras tillämpas i skattebetalningslagen l997:483, SBL.

I lagen behövs även en gemensam benämning på de

personer som skall betala egenavgifter. Något helt naturligt val begrepp har vi

av inte funnit, men eftersom det stora flertalet dem betalar

av som egenavgifter är egenföretagare, dvs. bedriver näringsverksamhet i någon form, har vi valt att använda detta begrepp. Definitionen är formulerad motsvarande sätt för arbetsgivare och omfattar

som därmed även personer som skall betala egenavgifter enligt bestämmelserna om avgiftsskyldighet i kapitel 3 men som inte är egenföretagare i ordets egentliga bemärkelse. Som exempel kan nämnas att anställda som ingår ett s.k. omvänt likställighetsavtal med sin arbetsgivare, dvs. ett avtal enligt vilket den anställde själv skall betala socialavgifter, går under benämningen egenföretagare vid tillämpning av lagen.

Av väsentlig betydelse i lagen är begreppen skattepliktig ersättning och skattepliktig inkomst. Härmed avses i NSAL att ersättningen eller inkomsten till sin natur skall skattepliktig enligt kommunalskatte-

vara

356 Författningskommentar

lagen 1928:370, KL dvs. inte vara skattefri enligt bl.a. 19 § i den lagen. Det är alltså inte nödvändigt att den som har inkomsten i fråga är skattskyldig i Sverige, utan det är tillräckligt att ersättningen eller inkomsten skulle ha tagits upp som beskattningsbar inkomst om taxering hade skett i Sverige för inkomsten. Detta innebär t.ex. att även ersättning, som uppbärs av en person som är bosatt utomlands och som beskattas enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, kan anses som skattepliktig i den mening som avses i NSAL.

Med skattsedel avses detsamma som i skattebetalningslagen l997:483, SBL. Begreppet har alltså ingen speciell innebörd i NSAL.

Om inget annat anges skall med år avses kalenderår. I de fall då något annat avses anges uttryckligen att det skall vara fråga om t.ex. beskattningsår enligt 3 § KL.

Utländska motsvarigheter till svenska begrepp

3 § Begrepp som används i denna lag omfattar i tillämpliga fall också

motsvarande utländska företeelser, om inget annat anges.

I denna paragraf anges att vissa begrepp som återfinns i lagen i tillämpliga fall även skall omfatta motsvarande utländska företeelser. Detta gäller t.ex. beträffande begrepp i 2 kap. 11 § samt 12 § 4 och 13, när inte själva definitionen uttryckligen hänvisar till svensk lag eller svensk företeelse.

Hänvisningar till andra lagar

4 § Bestämmelser i denna lag tillämpas även när det föreskrivs i lagen

1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och i lagen

1994:1920 om allmän löneavgift.

5 § I lagen 1994: 1744 om allmän pensionsavgift finns bestämmelser om

allmän pensionsavgift för finansiering av försäkringen för tilläggspension

enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. I 19 kap. sistnämnda lag

finns också bestämmelser om försäkringens finansiering.

6 § I lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter finns bestämmelser

om nedsättning av avgifter som regionalpolitiskt stöd.

I dessa paragrafer hänvisas till övriga lagar om socialförsäkringsavgifter samt till anslutande lagar om löneavgifter och löneskatter.

Internationella undantag

7 § Denna lag tillämpas inte i fråga om ersättning till när

personer som

arbetet utförs omfattas av en annan stats lagstiftning om social trygghet

enligt vad som följer av

gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom Europeiska

unionen EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES, eller

2. sådana överenskommelser mellan Sverige och andra stater eller

internationella organ som avses i 1 kap. 4§ andra stycket socialförsäkringslagen 0000:000.

Första stycket 2 gäller inte i fråga om Sveriges överenskommelser

social trygghet med

Amerikas Förenta Stater den 27 maj 1985,

Kanada den 10 april 1985, eller

Québec den 20 september 1986.

Som framgår av 1 § skall socialavgifterna finansiera främst socialförsäkringen. En grundförutsättning för att socialavgifter över huvud taget skall kunna tas ut är därför att en fysisk person som har inkomst av arbete omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet är försäkrad i Sverige. Detta kan vara fallet till följd av bestämmelserna i SofL, dvs. någon är försäkrad grund av svensk nationell rätt, vilket är den vanligaste situationen. En kan emellertid även

person vara försäkrad på grund av bestämmelser i EG-rätten eller till följd

av internationella överenskommelser med andra stater eller internationella organ socialförsäkringskonventioner. Avgiftsskyldigheten i de senare fallen regleras materiellt i 2 kap. 2 § och 3 kap. 6 I gemenskapsrätten regleras tillhörigheten till en viss stats sociala trygghetssystem främst i förordning EEG nr 1408/71 tillämpning systemen för

om av social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Enligt förordningens lagvalsregler skall, med visst undantag, endast ett lands lagstiftning vara tillämplig samtidigt på en person, dvs. personen i fråga kan inte vara försäkrad i två länder samtidigt. Huvudregeln är att personen skall omfattas

av det sociala trygghetssystemet i landet där han arbetar, oavsett han

var är bosatt. Bosättningen kan dock avgörande för

vara en person som samtidigt har arbete i två eller flera länder se avsnitt 8.2.

Om en person enligt EG-rätten skall omfattas ett annat lands

av lagstiftning får Sverige inte ta ut socialavgifter inkomst av arbete som denna person har, även om personen med tillämpning enbart

av SofL skulle vara försäkrad i Sverige. Förordning 1408/71 gäller nämligen framför svensk nationell rätt vid lagkonflikt. Det kan därför tyckas vara onödigt att i svensk nationell rätt föreskriva att NSAL inte skall tillämpas när det förbjuds av EG-rätten. Det är dock önskvärt att svensk avgiftslagstiftning harmoniseras med EG-rätten så att lagkonflikter inte uppstår. Av denna anledning är det av intresse att det i

358 Författningskommentar

NSAL uttryckligen föreskrivs att lagen inte är tillämplig när annat följer av EG-rätten. l paragrafens första stycke anges därför under punkten l att NSAL inte skall tillämpas ersättning till en person som när arbetet utförs omfattas av en annan stats lagstiftning om social trygghet enligt vad som följer av gemenskapsrätten.

Av betydelse är vidare att förordning 1408/71 inte reglerar social trygghet i allmänhet, utan endast vissa i art. 4 angivna grenar se avsnitt l2.3.2. Socialavgifter tas i Sverige ut för att finansiera även ändamål som ligger utanför tillämpningsområdet för förordningen. Detta gäller delpensionsavgiften, arbetarskyddsavgiften och lönegarantiavgiften. Enligt den tolkning vi har gjort av EG-rätten finns det inget hinder för Sverige att ta ut dessa avgifter inkomster som uppbärs av en person som år försäkrad enligt svensk nationell rätt, dvs. SofL, även om denne enligt förordning 1408/71 skall omfattas av lagstiftningen i något annat land. En förutsättning för detta borde dock vara att personen i motsvarande mån får rätt till de förmåner som dessa avgifter skall finansiera. Som vi har redovisat i avsnitt l2.3.5 anser vi emellertid att Sverige i sådana fall inte skall ta ut några socialavgifter alls. Första stycket l har därför utformats så att NSAL inte skall tillämpas om en person enligt EG-rätten är försäkrad i något annat land. Härigenom följer nämligen att Sverige i dessa fall inte kan ta ut några avgifter alls, dvs. inte heller de avgifter som finansierar sociala områden som ligger utanför tillämpningsområdet för förordning 1408/71.

Vad som sagts ovan angående EG-rätten gäller i princip även de internationella avtal som Sverige ingått i fråga om social trygghet. När en person enligt en sådan konvention skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, bör några avgifter därför inte tas ut av Sverige även om personen i fråga skulle ha varit försäkrad här i landet med tillämpning av bestämmelserna i SofL. På samma sätt som gäller för EG-rätten omfattar emellertid inte de internationella konventionerna samtliga ändamål som skall finansieras med socialavgifter. Vi anser dock i princip att socialavgifter inte alls skall tas ut i de fall det följer av en konvention att ett annat lands lagstiftning är tillämplig. I första stycket 2 anges därför att NSAL inte skall tillämpas i sådana fall.

De allra flesta internationella konventioner omfattar, liksom EGrätten, större delen av det svenska socialförsäkringssystemet. Avtalen med USA, Kanada och Quebec utgör emellertid undantag. Vi har i avsnitt l2.3.5 som vår åsikt redovisat att Sverige, i fall då dessa konventioner anger att lagstiftningen i det andra landet skall tillämpas, ändå skall ta ut de socialavgifter som finansierar områden som ligger utanför konventionens tillämpningsområde. En förutsättning för detta är naturligtvis att personen i fråga omfattas av svensk lagstiftning om

social trygghet på annan grund, dvs. att han är försäkrad enligt S0fL. Vi har därför utformat reglerna så att NSAL i princip skall tillämpas i dessa fall. Från huvudregeln i första stycket 2 har därför

genom andra stycket undantag gjorts för konventionerna med USA, Kanada och Quebec. Tanken är emellertid, nämnts, inte att Sverige i

som dessa fall skall ta ut samtliga socialavgifter. Regeringen har därför genom bestämmelser i 2 kap. 8§ och 3 kap. 13§ NSAL getts bemyndigande att beroende på konventionernas omfattning formulera erforderliga undantag från huvudregeln att samtliga socialavgifter skall tas ut.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

Avgiftsskyldigheten

Huvudregel vid arbete i Sverige

1 § Arbetsgivaravgifter skall betalas den för arbete i Sverige

av som

betalar ut skattepliktig ersättning till en fysisk

person som

saknar skattsedel preliminär skatt,

2. har en A-skattsedel, eller

har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9§ skattebetal-

ningslagen 1997:483 och inte skriftligen åberopar skattsedeln.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 3 kap. 1-4 §§.

I paragrafens första stycke återges huvudregeln för skyldighet att betala arbetsgivaravgifter vid arbete i Sverige. Det skall vara fråga

om skattepliktig ersättning för arbete i Sverige som betalas ut till fysisk

en person som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL i fall då denna skattsedel inte skriftligen åberopas eller, vilket i framtiden blir det vanligaste, inte har någon

som skattsedel över huvud taget.

Innebörden av begreppen skattepliktig ersättning, ersättning för arbete samt arbete i Sverige redovisas ingående i avsnitt 102.2. och behandlas därför inte närmare i detta sammanhang. Innebörden

av begreppet ersättning för arbete avhandlas dessutom i kommentaren till 5 Som framgår av 1 kap. 2 § med "arbete i Sverige"

avses detsamma som i 2 kap. 7-9 SofL, vilket innebär att det t.ex. kan vara fråga även om arbete som utsänd från Sverige till annat land.

Att arbetsgivaravgifter endast kommer i fråga då en fysisk

person uppbär ersättning för arbete, hör samman med att endast sådana personer är berättigade till sociala förmåner som skall finansieras av avgifterna. Det innebär att arbetsgivaravgifter aldrig skall betalas för ersättning som betalas ut när mottagaren, dvs. den arbetsavtalet

som har ingåtts med, är en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag eller ett

360 Författningskømmentar

handelsbolag. Har mottagaren en enskild firma, kan avgifter emellertid komma i fråga.

I avsnitt 10.2.3 finns en redogörelse för betydelsen av betalningsmottagarens innehav av skattsedel. Här kan dock nämnas att paragrafen anvisar betalningsskyldighet i det vanligaste fallet då socialavgifter skall betalas, nämligen när någon får lön i ett anställningsförhållande. I dessa fall torde den situationen att betalningsmottagaren inte har någon skattsedel bli vanlig framöver. Till följd av bestämmelserna i SBL skall nämligen en A-skattsedel inte längre utfärdas med automatik. En sådan skattsedel skall dock utfärdas begäran, varför även den situationen att mottagaren har en A-skattsedel kommer att uppstå. Egna företagare som även innehar en anställning har ofta en Fskattsedel, men av 4 kap. 9 § SBL följer att en sådan skattsedel kan förenas med villkor att den endast får åberopas i personens näringsverksamhet. När det gäller dessa personer skall arbetsgivaravgifter betalas endast i de fall innehavaren av skattsedeln får ersättning för arbete i ett arbetsförhållande där han inte skriftligen har åberopat skattsedeln, dvs. normalt i hans anställning. En F-skattsedel med villkor kan även förenas med en A-skattsedel.

I andra stycket anges att huvudregeln inte gäller i de fall som avses i 3 kap. 1-4 §§, dvs. i fall då betalningsmottagaren av olika skäl skall betala egenavgifter. Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § är alltså sekundär i förhållande till skyldigheten att betala egenavgifter enligt de angivna lagrummen i kapitel Det kan alltså, som nämnts i kommentaren till 1 kap. 1 aldrig bli fråga om att både arbetsgivaravgifter och egenavgifter betalas på samma ersättning. De fall som främst avses i det nu aktuella andra stycket är då mottagaren har en F-skattsedel som inte har förenats med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL eller då sådant villkor finns och betalningsmottagaren skriftligen har åberopat F-skattsedeln. För en närmare genomgång av vad som avses i andra stycket hänvisas till kommentaren till 3 kap. 1-4 §§.

Huvudregel vid arbete utomlands

2 § Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som för arbete utomlands

betalar ut skattepliktig ersättning till en fysisk person som avses i 1 §

första stycket och som när arbetet utförs omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet enligt vad som följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet

för personer inom EU eller EES eller av överenskommelser mellan

Sverige och andra stater eller internationella organ.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 3 kap. 1-4 §§ jämförda med

3 kap. 6

Paragrafens första stycke reglerar de fall då någon omfattas av svensk socialförsäkring m.m. annan grund än S0fL. Samtliga de förutsättningar som anges i 1 § första stycket skall vara uppfyllda för att 2 § skall vara tillämplig, med undantag för att det inte skall vara fråga om arbete i Sverige. Det innebär att det nu skall gälla skattepliktig ersättning för arbete utomlands, dvs. arbete i Sverige enligt 2 kap. 7-9 §§ SofL, som betalas ut till en fysisk person med sådan koppling till skattsedel som anges i l § första stycket 1-3. kommer ytterligare en förutsättning, nämligen att betalningsmottagaren, när han utför det arbete som ersättningen avser, omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet är försäkrad i Sverige trots att arbetet utförs utomlands. Detta kan vara fallet av två huvudsakliga orsaker, nämligen på grund av EG-rätten eller grund av en sådan socialförsäkringskonvention som avses i 1 kap. 7 Vi har närmare redogjort för innebörden av detta i avsnitt 12.4.1.

Liksom är fallet i 1 § så görs i andra stycket undantag för situationer då det i stället för arbetsgivaravgifter skall erläggas egenavgifter. Innebörden av denna bestämmelse är densamma som i 1 § andra stycket och gås närmare igenom i kommentaren till 3 kap. 1-4 och 6 §§.

Vissa stipendier m.m.

3 § Arbetsgivaravgifter skall, oavsett betalningsmottagarens innehav av

skattsedel preliminär skatt, betalas av

Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden när det gäller sådant

bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m lagen 1962:381 om

allmän försäkring,

2. svensk semesterkassa när det gäller semesterersättning som betalas

ut därifrån, och

3. den som betalar ut sådant forskarstipendium Marie Curie-

stipendium som avses i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen 1928:370, om denne är en fysisk person bosatt i

Sverige eller en svensk juridisk person.

För vissa typer av utbetalningar på vilka socialavgifter skall betalas kan det liksom i dag aldrig bli fråga om annat än arbetsgivaravgifter. Detta är fallet beträffande vissa bidrag m.m. som utgör inkomst av anställning vid beräkning av pensions grundande inkomst enligt 11 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. I de nu uppräknade fallen saknar det alltså, till skillnad mot vad som gäller enligt 1 och

2 §§, betydelse vad betalningsmottagaren har för skattsedel. En

konstnär som får bidrag från Konstnärsnämnden behöver alltså, liksom torde vara fallet i dag, inte betala egenavgifter på den inkomsten, även om han i egenskap av egenföretagare har en F-skattsedel utan villkor

enligt 4 kap. 9 § SBL. Detsamma gäller den

som tar emot semesterersättning från en svensk semesterkassa.

I fråga om Marie Curie-stipendium dessa stipendier utges direkt eller indirekt av EU gäller att det avgörande för arbetsgivarav-

om gifter skall betalas är vem som betalar ut ersättningen. Detta kan ske via en svensk juridisk person eller en fysisk person bosatt i Sverige, men det kan också ske via t.ex. ett utländskt I de fall då

organ. utbetalaren har sådan direkt svensk anknytning har nämnts

som nyss skall denne betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. I övriga fall skall mottagaren betala egenavgifter, något som regleras i 3 kap. 7 I fråga om Marie Curie-stipendier föreligger alltså den skillnaden gentemot bidrag enligt punkten l eller semesterersättning enligt punkten att det i vissa fall kan bli fråga egenavgifter. Det är

om emellertid inte skattsedelsinnehavet som är avgörande. Under de i punkten 3 uppräknade förutsättningarna kan det aldrig bli fråga

om annat än arbetsgivaravgifter.

För samtliga i lagrummet uppräknade fall gäller naturligtvis att mottagaren skall vara en fysisk omfattas det svenska

person som av trygghetssystemet. Liksom i de fall som avses i huvudregeln kan detta ske med tillämpning av SofL eller, även om det inte uttryckligen sägs, med tillämpning av EG-rätten eller en internationell konvention. Det avgörande för om avgiftsskyldighet föreligger i detta hänseende är alltså inte var det arbete utförs som bidraget, ersättningen eller stipendiet avser, utan i vilket land mottagaren är försäkrad.

Kundrabatter m.m.

4 § I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller

arman förmån som ges på grund av kundtrohet eller liknande skall vid

tillämpning av denna lag den som slutligt har stått för de kostnader

som

ligger till grund för förmånen anses ha utgett denna.

Denna bestämmelse har sin motsvarighet i 1 kap. 2 § andra stycket SAL, och de skillnader som finns i utforrrmingen lagtexten är

av föranledda av lagtekniska skäl. Någon saklig skillnad är inte avsedd, utan innebörden är att om en anställd på grund av t.ex. regelbundna flygresor i tjänsten erhåller rabatter av flygbolaget frequent flyerrabatt, så skall den egentlige arbetsgivaren, alltså inte flygbolaget, betala arbetsgivaravgifter på värdet av förmånen. Därför att den

anges som slutligt stått för kostnaden, dvs. arbetsgivaren, skall anses ha gett rabatten i stället för flygbolaget som faktiskt har tillhandahållit den. Därmed kommer arbetsgivaren att bli avgiftsskyldig med tillämpning av reglerna i l eller 2 Eftersom en förutsättning för lagrummets

Fötfattningskommentar 363

tillämpning är att det rör sig om rabatter utgör intäkt m.m. som av tjänst enligt KL, så lär det inte kunna komma i fråga att den som får rabatten m.m. har en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § SBL. Även det lagteknisk synvinkel är möjligt, så torde alltså om ur rent den situationen inte uppstå att egenavgifter skall betalas på värdet av exempelvis rabattförmåner.

Definition av ersättning för arbete, m.m.

5 § Med ersättning för arbete avses i detta kapitel lön eller annan ersättning i pengar för arbete, 2. förmåner som utges på grund av arbete, kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen 1997:483 skall undantas vid beräkning av skatteavdrag, 4. garantibelopp enligt lönegarantilagen 1992:497, 5. annat som utges med anledning av ett arbetsavtal, dock inte pension, och ersättning som utges till en allmän försäkringskassa enligt 24 § första stycket lagen 1991:1047 om sjuklön, varvid ersättningen skall anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser.

I SAL ges behövlig specifikation av vilka slags ersättningar för arbete som grundar avgiftsskyldighet först i samband med regleringen av hur avgiftsunderlaget skall bestämmas 2 kap. 3 § SAL. Ofta måste bestämmelserna om avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag i SAL läsas parallellt för att full förståelse skall kunna erhållas om bestämmelsernas innebörd. NSAL är uppbyggd ett annat sätt. Genom en klar definition av vem som är avgiftsskyldig och för vilka ersättningar kan numera direkt utläsas vem som skall betala avgifter. Någon jämförelse med vad som senare anges i bestämmelserna om avgiftsunderlag skall inte behövas när det gäller huvudreglerna se avsnitt 10.2.2 och 11.2. I lagrummet räknas upp de olika typer av ersättningar som kan grunda avgiftsskyldighet. Bestämmelsen är alltså närmast en klargörande hjälpregel till 1 och 2 §§. Uppräkningen motsvarar i sak de ersättningsformer som anges i 2 kap. 3 § SAL. Ett grundläggande krav är att ersättningen år skattepliktig, vilket framgår redan l av och 2 §§ och därför inte behöver upprepas. Vad som avses med lön i pengar torde i allmänhet inte vålla några bekymmer. Härmed avses förutom tidlön bl.a. arvoden, gratifikationer, tantiem, m.m. Annan ersättning för utfört arbete kan t.ex. vara ersättning då något anställningsförhållande inte föreligger i uppdragsförhållande m.m. eller då något direkt förvärvssyfte inte finns hos mottagaren priser i slogantävlingar o.d..

364 Författningskommentar

Med förmåner som utges på grund av arbete avses i princip sådana naturaförrnåner m.m. som är skattepliktiga enligt kommunalskattelagen t.ex. förrnånsbil, prisbilliga utköp m.m..

Att kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § SBL undantas vid beräkning av skatteavdrag skall medräknas innebär att kostnadsersättning till den del den överstiger avdragsgilla schablonbelopp kan anses utgöra ersättning för arbete. Detta innebär indirekt att kostnadsersättning som enligt bestämmelserna i SBL skall undantas vid beräkning av skatteavdrag per definition inte utgör ersättning för arbete. Arbetsgivaravgifter skall alltså inte betalas för sådan ersättning.

Garantibelopp som utges vid arbetsgivarens konkurs är ersättning för arbete. I dessa fall blir länsstyrelsen avgiftsskyldig, eftersom det är den som utger ersättningen.

Med annat som utges med anledning av ett arbetsavtal avses i första hand avgångsvederlag från arbetsgivaren utan samband med försäkring. Genom att ersättningen skall utges med anledning av ett arbetsavtal markeras att exempelvis vederlaget inte utgår direkt på grund av något utfört arbete utan har sin grund i det bakomliggande avtalet, t.ex. anställningsavtalet; jfr uttrycket ersättning som utgår med anledning av tjänsten i 2 kap. 3 § SAL. Frågan har behandlats i avsnitt 11.2. Pension skall uttryckligen inte anses som ersättning för arbete.

Vidare skall ersättning som arbetsgivare utger till en försäkringskassa vid tvist om sjuklön utgöra ersättning för arbete. Den ersättningen skall anses ha utbetalats till den person som sjuklönen avser. Det är alltså inte i detta fall den egentlige mottagaren försäkringskassan som per definition är arbetstagare se 1 kap. 2 § utan det är den egentlige arbetstagaren, dvs den som sjuklönen avser. Detta har betydelse vid tillämpning av 12 och 13 §§.

6 § Med ersättning för arbete skall likställas

ersättningar eller förmåner som utges i samband med sådan

utbildning eller verksamhet som avses i 11 kap. 2 § lagen 1962:381 om

allmän försäkring, och

2. sociala förmåner som anges i nämnda paragraf.

Som framgår av 1 kap. 2 § så definieras arbete i Sverige genom en hänvisning till motsvarande bestämmelser i SofL. I 2 kap. 10 § SofL anges emellertid att, när det föreskrivs i enskilda författningar om socialförsäkringsförmåner, skall utbildning och vissa andra verksamheter likställas med förvärvsarbete vid tillämpning av respektive författning. Vidare kan enligt författningarna vissa sociala förmåner likställas med inkomst av förvärvsarbete. Detta innebär att ersättningar

Författningskommentar 365

som inte utges för arbete i Sverige i begreppets egentliga betydelse ändå kan vara fönnånsgrundande inom socialförsäkringen. Eftersom den grundläggande tanken i avgiftssystemet är att socialavgifter skall tas ut på ersättningar m.m. som är förmånsgrundande, så bör avgifter i princip kunna tas ut även i fall då det inte egentligen är fråga om arbete i Sverige, men där t.ex. verksamheten i fråga likställs med sådant arbete enligt SofL. Eftersom det nu kan bli fråga om uttag av alla socialavgifter, bör dock krävas att förmånerna bl.a. grundar rätt till ATP. Dessa förmåner kan då också lätt överblickas i reglerna om ATP-grundande inkomst. Därför anges i lagrummet att ersättningar och sociala förmåner som avses i 11 kap. 2 § AFL skall likställas med ersättning för arbete vid bedömningen av om arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättningen eller förmånen.

Den tidigare nämnda bestämmelsen i SofL innebär att den som exempelvis får timersättning vid kommunala vuxenstudier, t.ex. särvux, är försäkrad för tilläggspension enligt 11 kap. 2 § första stycket k AFL. På grund av bestämmelsen i NSAL följer då att timersättningen i princip är avgiftspliktig, dvs. den som betalar ut ersättningen skall enligt 2 kap. 1 § betala arbetsgivaravgifter om mottagaren den studerande har en A-skattsedel osv. Har mottagaren en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § SBL, skall han i stället betala egenavgifter jfr 3 kap. 8 § 2 NSAL. Detsamma gäller sådana sociala förmåner som avses i bestämmelsen i SofL, t.ex. sjukpenning och föräldrapenning som är fönnånsgrundande enligt 11 kap. 2 § första stycket a och b AFL.

Även den grundläggande principen är att socialavgifter skall tas

om ut på alla typer av ersättningar som är förmånsgrundande, skall av olika skäl avgifter emellertid liksom för närvarande inte tas ut på flertalet av de ersättningar och förmåner som avses i ll kap. 2 § AFL. De undantas därför uttryckligen vid bestämmandet av avgiftsunderlaget se t.ex. 2 kap. 13 § NSAL. Regleringen av avgiftsskyldigheten i hithörande fall är en stor fråga som bör övervägas ytterligare i samband med en ny ñnansieringsordning inom pågående reformering av det allmärma pensionssystemet

Avgifterna

Huvudregel

7 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 10-13 §§ för

varje år betala

sjukförsäkringsavgift med 7,90 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,83 procent,

tilläggspensionsavgift med 6,40 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

366 Fötfatmingskommentar

arbetsskadeavgift med 1,38 procent, arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent, arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, och lönegarantiavgift med 0,25 procent.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § första stycket SAL. Här redovisas de olika arbetsgivaravgifterna och procentsatserna efter vilka de skall betalas.

Vissa internationella fall

8 § För fall då frågan om en arbetstagare omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet skall avgöras med tillämpning av gemenskapsrätt

fri rörlighet för personer inom EU eller EES eller sådan överens-

av en

kommelse som anges i l kap. 7 § andra stycket, får regeringen föreskriva

undantag från 7 § detta kapitel. Sådana undantag skall göras med hänsyn

till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller överenskommelsen omfattar sådana sociala ändamål som avses i den paragrafen.

Som redovisats i kommentaren till 1 kap. 7 § kan i vissa fall den situationen uppkomma att en person, på grund bestämmelser i

av en internationell konvention social trygghet, omfattas svensk

om av socialförsäkring endast i fråga om vissa grenar av det sociala trygghetssystemet. Detta gäller f.n. vid tillämpning konventionerna

av med USA, Kanada och Québec.

I fall då en person i och för sig är försäkrad enligt SofL på

men grund av någon av dessa konventioner skall vara försäkrad för vissa förmåner i det andra avtalsslutande landet t.ex. för pension i USA, så skall NSAL i princip tillämplig. Detta innebär att Sverige

vara enligt bestämmelserna avgiftsskyldighet i NSAL kan

om ta ut arbetsgivaravgifter på ersättning som utges för det arbete den

som försäkrade utför. Vi har emellertid i avsnitt 12.3.5 vår åsikt

som redovisat att Sverige i dessa fall inte bör ta ut samtliga avgifter, utan endast de som finansierar ändamål den enskilde faktiskt omfattas

som av i Sverige. För den som enligt konventionen med USA skall omfattas av amerikansk lagstiftning gäller t.ex. att samtliga avgifter utom de pensionsanknutna skall tas ut, eftersom i fråga är

personen försäkrad för pension i USA i övrigt omfattas svensk

men av socialförsäkring.

Förhållandet kan också vara omvänt, dvs. någon omfattas t.ex. inte av SofL under en längre utsändning till USA är ändå enligt

men konventionen fortsatt försäkrad för svensk pension. I ett sådant fall bör givetvis endast pensionsavgiften tas ut i Sverige.

Med hänsyn till det varierande innehållet i de konventioner som Sverige till dags dato har ingått på det sociala trygghetsomrâdet och då det är möjligt att fler begränsade konventioner kommer till framdeles, har vi ansett det olämpligt att i lagen detaljreglera vilka avgifter som skall tas ut i respektive fall. I stället överlåts regeringen att förordna om detta. Regeringen är emellertid bunden av NSAL så tillvida att hänsyn måste tas till hur konventionen påverkar utgifterna för den svenska socialförsäkringen. Begränsningen innebär även att regeringen inte kan förordna att andra eller högre avgifter än de som anges i 7 § skall tas ut. Lagmmmets närmare innebörd behandlas i avsnitt 12.4.2. Lagrummet gäller även vid tillämpning av EG-förordning 1408/71. I ett sådant fall bör regeringen t.ex. kunna förordna att vissa avgifter som ligger utanför den förordningen inte skall tas ut i vissa situationer jfr. avsnitt 12.3.5.

Konstnärsbidrag m.m.

9 § Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden skall i fråga om bidrag

som avses i 3 § 1 betala endast tilläggspensionsavgift.

Paragrafen motsvarar del av 2 kap. l § andra stycket SAL.

Avgiftsunderlaget

Huvudregel

10 § Underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter skall vara summan

av sådana ersättningar som avses i l-6 §§.

I paragrafen återfinns huvudregeln för bestämmande av underlaget för arbetsgivaravgifter, dvs. det underlag på vilket de i 7 § angivna avgifterna skall beräknas. I detta underlag skall ingå all sådan ersättning som avses i 1-6 §§, dvs. summan av all avgiftspliktig ersättning som en arbetsgivare har betalat ut till olika arbetstagare eller uppdragstagare för arbete i Sverige och, under vissa förutsättningar, utomlands. Hänvisningen till 1-6 innebär att fullständig kongruens råder mellan vilka ersättningar som medför avgiftsskyldighet och vilka ersättningar som enligt huvudregeln skall ingå i avgiftsunderlaget. I 12 och 13 finns emellertid undantag för vissa typer av ersättningar som inte skall ingå i avgiftsunderlaget trots att deras utbetalning i

princip medför avgiftsskyldighet. I avsnitt 11.2 har utförligt redogj orts

för innebörden av 10 Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 3 § SAL, men NSAL är uppbyggd ett annat sätt än SAL i det avseendet. Bestämmelserna i SAL ger vidare ett oriktigt intryck om att avgifterna

368 Författningskommentar

bestäms slutligt vid en årlig avräkning. Jämför 2 kap. 14 §

numera NSAL.

Fåmansföretag

11 § I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928:370 om fördelning av ersättning mellan företagsledare och make eller barn tillämpas när avgiftsunderlaget bestäms.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § fjärde stycket SAL.

Undantag

12 § När avgiftsunderlaget bestäms skall bortses från följande ersättningar:

Ersättning till en och samma arbetstagare om den under året inte har uppgått till 1 000 kr.

2. Ersättning till arbetstagare som vid årets ingång har fyllt 65 år.

Ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av bam eller med anledning av bams födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 4 kap. 18 § eller 22 kap". 12 § lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren har haft att täcka med ersättningen. Detta gäller emellertid endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under året. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagarens kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Denna punkt gäller inte ersättning som beskattas enligt lagar som anges i punkterna 6 och 7.

6. Ersättning som, enligt 6 § 2 och 3 lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, undantas från skatteplikt.

7. Ersättning som, enligt 8 § första stycket 5 och 6 lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.f1., undantas från skatteplikt.

Ersättning som, enligt 5 § lagen 1984:947 om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige, inte utgör skattepliktig intäkt.

Ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet. 10. Intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen i form av utdelning aktier i fåmansföretag, vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag eller andelar i handelsbolag, förmåner och ersättningar m.m. från fåmansföretag eller otillåtna penninglån. Detta gäller även beträffande utländska arbetsgivare. 11. Ersättningar från avtalsförsäkringar m.m. som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. 12. Ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening avses i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt som och har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om som ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. 13. Sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en arman juridisk med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meperson ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. 14. Ersättning för arbetsskada som har inträffat före utgången av juni 1993 ersättningen avser tid därefter samt ersättning för arbetsskada om inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän som försäkringskassa efter utgången av juni 1993, allt under förutsättning att ersättningen utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken medddelas enligt grunder fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens som huvudorganisationer. Detta gäller emellertid endast ersättning som inte de första 180 dagarna efter skadetillfállet och som för en och samma avser arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 1-3, 10, 12-14 och 16-18 SAL samt andra och tredje styckena. Vissa ersättningar som i dag undantas enligt bestämmelserna i SAL skall dock ingå i avgiftsunderlaget enligt NSAL. Detta gäller ersättning som avhandlas i punkterna 4 och 8 i SAL, dvs. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. respektive utlandstillägg på löner. Orsakerna härtill redovisas i avsnitt 13.3 och 13.5. Härutöver har från bestämmelsen i SAL punkten 7 gallrats bort då den redan har upphört att gälla och punkten 15 då den inte längre är relevant. Den sistnänmda punkten reglerade vissa ersättningar som betalats ut från vinstandelsstiftelser före utgången av år 1992. Motsvarigheten till punkten 11 i SAL hänvisar till all ersättning som avses i 3 kap. 2 a § AFL, som behandlas under 3 kap. 1-4 §§ NSAL. Motsvarigheten till punkten 19 i SAL återfimis i 2 kap. 13 § NSAL. Punkterna 6 och 7 i NSAL om kostnadsersättningar m.m. till beskattas enligt SINK eller LSI är nya, men kan personer som

370 Författningskommentar

jämföras med punkten 8 gäller redan i dag. De nämnda

som nyss personerna kan vara försäkrade enligt S0fL. För vanliga arbetsgivare och arbetstagare regleras liknande frågor redan i 2 kap. 5 § Som framgått av avsnitt 13.4 är enligt praxis bestämmelsen i 2 kap. 4 § 6 SAL om avdrag för vissa typer kostnader inte tillämplig på

av inkomster som beskattas enligt SINK. I punkten 5 i förevarande paragraf anges uttryckligen att dessa regler inte skall tillämpas på ersättning som beskattas enligt SINK eller LSI.

13 § När avgiftsunderlaget bestäms skall även bortses från sådana

sociala ersättningar och förmåner i 11 kap. 2 § första stycket

som anges

a-d, f-l, n, p och r lagen 1962:381 allmän försäkring.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 19 SAL. Här regleras undantag för vissa sociala ersättningar och förmåner på vilka arbetsgivaravgifter för närvarande inte skall tas ut. Det gäller ersättningar och förmåner vilka enligt 11 kap. 2 § AFL utgör inkomst

av an-

ställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, sjuk-

t.ex.

penning och föräldrapenning. Utbetalningen ersättningarna och

av förmånerna medför i princip avgiftsskyldighet på grund bestämmel-

av sen i 2 kap. 6 § NSAL, men skall alltså f.n. inte räknas in i underlaget jfr kommentaren till det lagrummet.

Beräkning av avgifter

14§ I skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser

om att

arbetsgivaravgifter i regel skall beräknas särskilt för varje månad

fortlöpande under året.

Bestämmelsen syftar till att klargöra att arbetsgivaravgifter i princip är definitiva för varje månad, och bestämmelsen utgör upplysande

en inledning till följande bestämmelser särskilt avdrag vid avgiftsbe-

om räkningen.

Författningskommentar 371

Särskilt avdrag vid avgiftsberäkningen

Månatligt avdrag

15 § Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgiftema varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor.

Avdrag inom koncern

16 § Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätten enligt 15 § anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

Ärligt avdrag

17 § Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 § skattebetalningslagen 1997:483 har medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgiftema varje månad, får han, i stället för vad som föreskrivs i 15 från arbetsgivaravgiftema varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits.

Paragraferna motsvarar 2 kap. 5 a § SAL och reglerar en särskild rätt till avdrag vid avgiftsberäkningen. Avdragets storlek räknas fram med utgångspunkt i avgiftsunderlaget, medan det sålunda framräknade beloppet skall dras av från avgiftssumman.

Fördelning av redovisade avgifter

18 § Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisningar eller avvikande beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen 1997:483. Avdrag som görs enligt 15-17 skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också avgifts- och räntebelopp som betalas ut till arbetsgivare. Föreskrifter fördelningen får meddelas av regeringen eller, efter om regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 6 § SAL och behandlar i huvudsak frågan om hur inbetalda avgifter skall fördelade mellan de

anses vara olika avgiftsändamälen.

3 kap. Egenavgifter

Avgiftsskyldigheten

Huvudregel vid arbete i Sverige

1 § Egenavgifter skall betalas fysisk skatte-

av en person som tar emot

pliktig ersättning för arbete i Sverige,

om han när ersättningen bestäms eller när den betalas ut har en F-

skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen 1997:483, eller

2. om han när ersättningen bestäms eller när den betalas har F-

ut en

skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen och

skriftligen åberopar skattsedeln.

I fall som avses i första stycket skall bestämmelserna i 20 kap. 2 §

sjätte stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring tillämpas angående

uppgift om innehav av F-skattsedel.

Paragrafen anger huvudregeln för när egenavgifter skall betalas. Liksom i fråga om arbetsgivaravgifter skall det fråga

vara om att skattepliktig ersättning betalas ut till fysisk för arbete i

en person Sverige. Förslaget om detta har vi ingående redovisat i avsnitt lO.3.2.

I första stycket jfr. avsnitt l0.3.3 regleras i punkten l det sannolikt vanligaste fallet då egenavgifter skall betalas. Det gäller fall då ersättning för arbete tas emot någon när ersättningen

av som bestäms eller betalas ut har F-skattsedel villkor enligt 4 kap.

en utan 9 § SBL, dvs. sannolikt de flesta egenföretagare. I dessa fall kan det aldrig bli fråga om arbetsgivaravgifter, med undantag för utbetalning av sådana stipendier m.m. i 2 kap. 3 § NSAL. En

som avses kombination av detta stycket och 2 kap. l § andra stycket, kan sägas motsvara vissa gällande regler i l kap. 2 § första stycket och 2 kap. 4 § första stycket 11 SAL samt 3 kap. 2 § tredje stycket 1 AFL.

I andra punkten regleras det fallet att den utför arbete har

som en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § SBL. Detta torde

vara vanligt förekommande i de fall då egenföretagare, förutom han

en att bedriver näringsverksamhet, även innehar anställning. Att F-

en skattsedeln är villkorad innebär att den endast får åberopas i innehavarens näringsverksamhet. Egenavgifter skall betalas den

om som utför arbetet skriftligen har åberopat skattsedeln i arbetsförhållandet, dvs. när han utför arbete i sin näringsverksamhet. Har skattsedeln inte

äberopats skall utbetalaren med vissa undantag i stället betala arbetsgivaravgifter, vilket följer av 2 kap 1 § första stycket NSAL. Det innebär att egenföretagaren inte skall betala egenavgifter för ersättning

som han uppbär i sitt anställningsförhållande.

I andra stycket hänvisas till en bestämmelse i AFL, som närmare reglerar under vilka förutsättningar en skattsedel skall anses vara åberopad korrekt sätt i de fall som avses i första stycket.

Vissa mindre ersättningar

2 § Egenavgifter skall betalas av en fysisk person som tar emot skattepliktig ersättning för arbete i Sverige, om ersättningen från och samma utbetalare under året kan antas - en komma att understiga 10 000 kronor, utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, och ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven närings- verksamhet.

Denna paragraf tar upp det särskilda fall då egenavgifter skall betalas på grund att ersättningen understiger 10 000 kr. Det är emellertid av inte tillräckligt att ersättningen understiger 10 000 kr vid det enskilda arbetstillfället, utan det är de sammanlagda utbetalda ersättningarna från till mottagaren under året som skall understiga samma person detta belopp. Det krävs dessutom att det är en fysisk person eller ett dödsbo betalar ut ersättningen och att den utbetalda ersättningen som inte utgör utgift i näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren. en I de angivna fallen saknar det betydelse vad mottagaren har för nu skattsedel, eller han alls har någon. I sak motsvarar bestämmelsen, om liksom föregående l § första stycket, vissa gällande bestämmelser i SAL och AFL. När det gäller AFL är det nu 3 kap. 2 a § tredje stycket 2 En närmare genomgång av innebörden av besom avses. stämmelserna finns i avsnitt 10.3.3.

Delägare i handelsbolag mjl.

3 § Egenavgifter skall betalas fysisk person som tar emot skatteplikav en tig ersättning för arbete i Sverige, han är delägare i ett handelsbolag och ersättningen betalas ut om av bolaget, eller 2. han är medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering om en och ersättningen betalas ut av grupperingen.

Paragrafen tar liksom föregående paragraf upp vissa fall då egenavgifter skall betalas, oavsett vad betalningsmottagaren har för skattse-

374 Författningskømmentar

del. De aktuella fallen i dag i 3 kap. 2 nu anges a § tredje stycket 3 och 4 AFL. Det avgörande för bestämmelsernas tillämpning är att den som tar emot ersättning för arbete är delägare i det handelsbolag eller den gruppering som betalar ut den. En redogörelse för bestämmelserna finns även i avsnitt 10.3.3.

Ersättningar från utlandet

4 § Egenavgifter skall betalas fysisk skatteplikav en person som tar emot tig ersättning för arbete i Sverige, om ersättningen, i ett anställningsförhållande, betalas ut av en fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk eller av en person ett annat utländskt organ och parterna har träffat överenskommelse en om att ersättningen vid tillämpning av lagen 1962:381 allmän försäkring om skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, eller 2. om ersättningen, utan att ett anställningsförhållande föreligger, betalas ut av en fysisk person bosatt utomlands eller utländsk av en juridisk person eller ett annat utländskt och ersättningen organ utgör inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen 1928:370.

Paragrafen reglerar vissa fall då ersättning betalas ut från utlandet. Även i dessa fall saknar

betalningsmottagarens skattsedel betydelse,

liksom i föregående paragrafer. De aktuella fallen nu anges i dag i 3 kap. 2 a § första och andra styckena AFL. Jfr även 11 kap. 2 § tredje stycket och 11 kap. 3 § första stycket AFL. Punkten 1 avser vissa fall då någon är anställd utländsk av en juridisk person eller av en fysisk bosatt utomlands. Med person annat utländskt organ, är ett föreslaget tillägg, främst s.k. som av oss avses truster, dvs. en slags stiftelser som förekommer i de anglosaxiska rättssystemen. För att bestämmelsen skall tillämplig krävs vara att

arbetstagaren och arbetsgivaren har ingått ett omvänt likställighetsav-

tal, dvs. ett avtal enligt 3 kap. 2 § AFL innebär inkomsten som a att skall hänföras till inkomst annat förvärvsarbete än anställning vid av beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Ett sådant avtal innebär alltså att den anställde tar över ansvaret för betalning socialavgifter. av I punkten 2 regleras det fallet att ersättning utgår från utländsk en

utbetalare när något anställningsförhållande inte mellan föreligger

denne och den som tar emot ersättningen. Vad närmast som avses är de fall då en är anställd ett företag i Sverige, erhåller person av men någon form av förmån från ett arbetsgivaren närstående utländskt bolag, t.ex. ett dotterbolag. Sådana förmåner skall i Sverige normalt

beskattas i inkomstslaget tjänst såsom härrörande från anställningen i

det svenska bolaget.

Andra inkomster av arbete i Sverige

5 § Egenavgifter skall även betalas av en fysisk person som har annan skattepliktig inkomst av arbete i Sverige än som avses i 1-4 §§. Detta gäller emellertid endast om inkomsten inte utgörs av ersättning för arbete för vilken någon annan är skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap.

l denna paragraf behandlas vissa inkomster som inte faller in under bestämmelserna i 1-4 §§ ersättningar. Det är alltså närmast fråga om uppsamlingsparagraf, som har viss motsvarighet i ll kap. 3 § om en AFL jämförd med l kap. 2 § första stycket SAL. Till den nu aktuella paragrafen tillämpningsområde hör inkomster som en egenföretagare har av exempelvis ren försäljning, dvs. inkomst som inte utgörs av ersättning för arbete se avsnitt 10.3.2. Vidare kan en egenföretagare redovisa nettovinst av sin verksamhet, utan att det är möjligt att en peka ut till vilken del denna utgörs av ersättningar. Dessutom gäller det inkomster någon påförs vid skönstaxering i fall då det inte som kan påvisas vad inkomsten har för ursprung. Det är i dessa fall inte möjligt att ålägga någon att betala arbetsgivaravgifter och därför återstår endast att ålägga den enskilde skyldighet att betala socialavgifterna i form av egenavgifter. En förutsättning för uttag av egenavgifter är därvid att den skönstaxerade inkomsten anses härröra från arbete. Paragrafen är uppbyggd så att den enligt första meningen omfattar alla inkomster inte regleras i 1-4 §§, dvs. även ersättning för som arbete i fall då mottagaren har t.ex. en A-skattsedel och utbetalaren alltså skall erlägga arbetsgivaravgifter. Dessa fall undantas emellertid genom vad som föreskrivs i andra meningen. Medan bestämmelserna

i 2 kap. 1 och 2 om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter är

sekundära till reglerna egenavgifter i 3 kap. 1-4 §§, så är om förevarande lagrum således sekundärt till såväl bestämmelserna i 3 kap. 1-4 om egenavgifter som bestämmelserna i 2 kap. om

arbetsgivaravgifter.

Arbete utomlands

6 § Egenavgifter skall betalas av en fysisk person som har skattepliktig inkomst arbete utomlands i fall som i övrigt avses i 1-5 §§, om han när av arbetet utförs omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet enligt vad följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom EU eller som EES eller av överenskommelser mellan Sverige och andra stater eller internationella organ.

Paragrafen motsvarar vissa bestämmelser arbetsgivaravgifter i om 2 kap. 2 Den innebär att vad som sägs i 3 kap. 1-5 gäller även om arbetet inte utförs i Sverige, dock under den förutsättningen det att följer av antingen EG-rätten eller sådana konventioner social av om trygghet som avses i 1 kap. 7 § första stycket 2. Det avgörande för avgiftsskyldighet enligt denna paragraf är alltså att den person som tar emot ersättning för arbete eller uppbär inkomst arbete är annan av försäkrad i Sverige när arbetet utförs. En utförligare genomgång av bestårmnelsens innebörd ñmis i avsnitt 12.4.1.

Vissa stipendier m.m.

7 § Egenavgifter skall, oavsett innehav av skattsedel på preliminär skatt, betalas av en fysisk person som tar emot sådant forskarstipendium Marie Curie-stipendium som avses i punkt 12 sjunde stycket anvisningarna av till 32 § kommunalskattelagen 1928:370, utbetalaren är någon om annan än en fysisk person bosatt i Sverige eller en svensk juridisk person. Av 2 kap. 3 § följer att egenavgifter inte skall betalas den av som tar emot Marie Curie-stipendium eller annan ersättning i fall där. som avses

Av första stycket denna paragraf framgår att det i fråga utbetalning om av Marie Curie-stipendier alltid skall betalas egenavgifter, om utbetalaren inte är en svensk juridisk eller fysisk person en person bosatt i Sverige jfr kommentaren till 2 kap. 3 §. I andra stycket har lagts in en upplysning dels att utbetalning om av Marie Curie-stipendier ibland kan föranleda att utbetalaren skall betala arbetsgivaravgifter, dels om att det i 2 kap. 3 § finns bestämmelser om vissa andra ersättningar på vilka egenavgifter aldrig skall betalas.

Förmåner m.m. som likställs med inkomst arbete av

8 § Med ersättning för eller inkomst av arbete enligt 1-7 skall likställas 1.andra förmåner grund av arbete än pengar, 2. ersättningar eller förmåner som utges i samband med sådan utbildning eller verksamhet som avses i 11 kap. 2 eller 3 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, och sociala förmåner som anges i sistnämnda paragrafer.

Paragrafen reglerar vissa slag ersättningar eller förmåner vid av som tillämpning av kapitel 3 skall likställas med ersättning för eller inkomst av arbete. Genom punkten motsvarar bestämmelse som en i 1 kap. 2 § första stycket SAL, slås fast att inte endast ersättning i pengar utan även andra förmåner som egenföretagare m.fl. erhåller till

Författningskommentar 377

följd arbete skall vara föremål för uttag av egenavgifter, om av förmånerna är skattepliktiga som följer av 1-7 §§. Här avses även löneförrnåner som en anställd erhåller då han ingått ett omvänt likställighetsavtal enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL, dvs. ett avtal a mellan en arbetsgivare och en anställd om att den anställde själv skall betala socialavgifterna. Innebörden av punkterna 2 och 3 är densamma som i 2 kap. 6 § NSAL och har behandlats i kommentaren till det lagrummet. Liksom är fallet för arbetsgivaravgifter undantas flera av de ersättningar m.m. omfattas bestämmelsen från avgiftsuttag genom att de inte som av skall medräknas i avgiftsunderlaget. Detta framgår av 3 kap. 19

Undantag från avgiftsskyldigheten

Älderspensionering m.m.

9 § Egenavgifter skall inte betalas för år efter det då egenföretagaren har fyllt 65 år, 2. för år då egenföretagaren för hela året har uppburit hel ålderspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, eller för det år då egenföretagaren har avlidit.

Förtidspensionering

10 § Andra avgifter än tilläggspensionsavgift enligt 12 § 3 skall inte betalas för år då egenföretagaren för någon del av året har uppburit hel förtidspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Lägsta avgiftsunderlag

11 § Egenavgifter skall inte betalas för år då det avgiftsunderlag som anges i 15-19 §§ understiger 1 000 kronor.

Paragraferna motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 3 § SAL. Genom införandet SofL försvinner emellertid försäkringsvillkoret inav skrivning hos allmän försäkringskassa, vilket nämns i det lagrummet. Detta får till följd att bestämmelsen i SAL om att andra avgifter än tilläggspensionsavgiften inte skall betalas av den som vid årets utgång inte inskriven hos försäkringskassa ersätts av en bestämmelse i 9 § var att dessa avgifter inte skall betalas för det år då egenföretagaovan om har avlidit. Det sistnänmda, vilket i SAL uttryckligen anges gälla ren

för tilläggspensionsavgiften inte för övriga avgifter, är i dag en

men

378 Författningskommentar

följd av inskrivningsbestämmelsen, eftersom den avlider skall

som upphöra att vara inskriven i försäkringskassa. Samtliga tre paragrafer reglerar de fall då helt fritas från

en person

avgiftsskyldighet. Det är alltså inte fråga undantag vid beräkning

av avgiftsunderlaget, utan om undantag från avgiftsskyldigheten. I fall

som avses i 9 § skall egenföretagaren dödsboet i fall enligt punkten 3 i stället för egenavgifter betala särskild löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster.

Avgifterna

Huvudregel

12 § En egenföretagare skall det avgiftsunderlag som anges i 15-19 för varje år betala

sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent, folkpensionsavgift med 6,83 procent, tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, delpensionsavgift med 0,20 procent, arbetsskadeavgift med 1,38 procent, och arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

Paragrafen motsvarar 3 kap. l § SAL. Här redovisas de olika egenavgifterna och procentsatserna efter vilka de skall betalas.

Vissa internationella fall

13§ För fall då frågan om en egenföretagare omfattas svensk

av lagstiftning om social trygghet skall avgöras med tillämpning

av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom EU eller EES eller

av en sådan överenskommelse som anges i 1 kap. 7 § andra stycket får regeringen föreskriva undantag från 12 Sådana undantag skall göras med hänsyn till i vilken utsträckning gemenskapsrätten eller överenskommelsen omfattar sådana sociala ändamål som avses i 12

Innebörden av detta lagrum är densamma för 2 kap. 8 § NSAL

som och har utförligt kommenterats i anslutning till den paragrafen.

Fall med karenstid för sjukpenning

14 § En egenföretagare för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen 1962:381 om allmän försäkring gäller med karenstid skall betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats regeringen eller,

som

efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäkringens utgifter.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § SAL.

Avgiftsunderlaget

Huvudregel

15 § Underlag för beräkning av egenavgifter skall vara sådan inkomst som avses i 1-8 §§.

I paragrafen, som innebär en förenkling av 3 kap. 4 § SAL, regleras huvudregeln för bestämmande av underlaget för egenavgifter. I detta underlag skall ingå all sådan inkomst som avses i 1-8 §§. Det är alltså egenföretagarens samlade inkomster som utgör grunden för avgiftsuttaget. Att det är all inkomst, inte all ersättning, som skall ingå i underlaget innebär att det är nettointäkten, dvs. intäkter i egenföretagarens verksamhet efter avdrag för kostnader i densamma, som skall beräknas. För anställda som ingått ett omvänt likställighetsavtal se 3 § l innebär detta att underlaget utgörs av lönen och andra skattepliktiga förmåner minskat med kostnader för inkomsternas förvärvande. Innebörden av bestämmelsen har utförligt redovisats i avsnitt 11.3.1 och 11.3.2 ang. numera gemensamt avgiftsunderlag.

Taxerad inkomst

16 § När avgiftsunderlaget bestäms skall till grund för beräkning av inkomsten under ett visst år läggas egenföretagarens taxering till statlig inkomstskatt avseende det året. Avser taxeringen beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret hänföras till det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Vid tillämpning av första stycket gäller även 4 § tredje och femte styckena lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § tredje stycket SAL. Bestämmelsen i SAL innebär att det i dag krävs att den avgiftsskyldige taxeras till statlig inkomstskatt i Sverige för viss inkomst, för att egenavgifter skall kunna tas ut på den inkomsten. Vi har i avsnitt 8.4.2 redovisat problem som kan uppstå grund av detta. Se vidare kommentaren till 17 Enligt andra stycket gäller även bestämmelserna i 4 § tredje och femte styckena LBP. Detta är ett förtydligande av nuvarande hän-

visningar i 3 kap. 5 § tredje stycket SAL jämfört med 11 kap. 4 § andra stycket AFL, vilka innebär att det gäller närmare bestämmelser rörande beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete, varmed

avses bestämmelser i LBP. Någon materiell ändring således inte.

avses

Andra inkomster

17 § I fråga om inkomster för vilka taxering till statlig inkomstskatt inte

skall ske tillämpas 11 kap. 9 § första stycket andra meningen skattebetalningslagen 1997:483.

Som vi har redovisat i kommentaren till 6 § skall egenavgifter

tas ut även för arbete utomlands i vissa fall. Eftersom frågan

om egenavgifter skall tas ut i dessa fall styrs försäkringstillhörigheten, kan

av den situationen uppstå att den försäkrade, alltså skall betala

som egenavgifter, inte skall beskattas i Sverige. I dessa fall sker då ingen taxering till statlig inkomstskatt i Sverige, vilket innebär att 16 § inte kan tillämpas. Detsamma gäller i fråga om arbete i Sverige när den försäkrade beskattas enligt t.ex. lagen 1991:586 särskild

om inkomstskatt för utomlands bosatta. Vi har därför tillskapat ett särskilt förfarande för sådana fall, och i denna paragraf hänvisas till de särskilda bestämmelserna om detta jfr avsnitt 16.8.

Undantag

18 § När avgiftsunderlaget bestäms skall bortses från

ersättning från en och samma utbetalare, om den under året inte

har uppgått till 1 000 kr och inte anses som inkomst av näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen 1928:370, och

2. inkomst av näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskat-

telagen och som inte utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 §

första stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring.

I fall som avses i 6 § skall vid tillämpning första stycket 2 inte

av bortses frän inkomst enbart på grund av att näringsverksamheten bedrivs i utlandet.

I paragrafen regleras två fall då undantag skall göras från huvudregeln att avgiftsunderlaget utgörs av all inkomst enligt 1-8 §§.

I första stycket 1 regleras det fallet att ersättning från och

en samma utbetalare under året inte har uppgått till 1 000 kr. Under förutsättning att ersättningen inte utgör inkomst näringsverksamhet så skall den

av inte medräknas i avgiftsunderlaget. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § första stycket SAL. I det sistnämnda lagrummet uppställs

Författningskommentar 381

emellertid som krav att det skall vara fråga om ersättning för arbete för någon annans räkning. Den formuleringen innebär att det i dag, om fråga är om inkomster som inte utgör ersättning för arbete för någon annans räkning på grund av att det inte föreligger ett

anställnings- eller uppdragsavtal eller motsvarande, skall tas ut egenavgifter även på ersättning som från samma utbetalare understiger 1 000 kr. Till följd härav kan t.ex. en anställd erhåller 500 kr

som från sin arbetsgivares dotterbolag i utlandet få betala egenavgifter jfr. 3 kap. 4 § 2 NSAL. Det kan vidare i praktiken innebära att om en person, som har en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § SBL och alltså enligt huvudregeln skall betala egenavgifter, t.ex. vinner 500 kr i en fisketävling, så skall han i dag betala egenavgifter på detta belopp. Vinsten utgör nämligen ersättning för arbete, om än utan förvärvssyfte, men arbetet utförs inte för någon annans räkning och undantas alltså inte. Om det däremot är fråga om en annan person med sådan F-skattsedel som utför ett mindre uppdrag någon, dvs. utför arbete för någon annans räkning, och för detta erhåller 500 kr, så skall han enligt dagens bestämmelser inte betala egenavgifter, under förutsättning att ersättningen inte utgör inkomst av näringsverksamhet för honom. Vi har inte funnit dessa åtskillnader vara sakligt motiverade. Hithörande småinkomster bör inte vara föremål för uttag av egenavgifter, oavsett om arbetet utförs för någon annans räkning eller inte, om inkomsterna inte utgör inkomst av näringsverksamhet. Denna förändring av det materiella innehållet i avgiftslagstiftningen föranleder även motsvarande ändring i 3 kap. 2 § andra stycket femte meningen AFL. Således skall småinkomster som utgår utan att fråga är om arbete för någon annans räkning inte heller vara förrnånsgrundande i den mån de understiger l 000 kr och inte utgör inkomst av näringsverksamhet

Av punkten 2 framgår att egenavgifter inte skall tas ut på inkomster av passiv näringsverksamhet såsom sådan indirekt definieras i 11 kap. 3 § AFL. Där anges i dag att med aktiv näringsverksamhet avses näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning. Vi har i vårt huvudbetänkande, med anledning av SofL, föreslagit redaktionella ändringar i 11 kap. 3 § AFL på så sätt att uttrycket här i landet stryks. Någon materiell förändring är dock inte avsedd, eftersom det enligt SofL jfr även tidigare förslag ang. ll kap. l § AFL är ett direkt krav för att pensionsgrundande inkomst enligt ll kap. 3 § AFL skall kunna beräknas, att det är fråga om arbete i Sverige. Innebörden av punkten 2 är alltså att i den mån näringsverksamhet bedrivs utomlands eller näringsidkaren endast i oväsentlig omfattning arbetar i verksamheten, så skall inkomsten inte medräknas i avgiftsunderlaget. Jfr vidare 2 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

I andra stycket finns ett i sak nytt undantag från vad stadgas i

som första stycket 2. I de fall en person är försäkrad i Sverige på grund

av EG-rätten eller en internationell konvention, skall han enligt 6 § betala egenavgifter även för inkomst av arbete utomlands. Begränsningen till näringsverksamhet i Sverige kan då inte vidhållas. I punkten 2 görs därför undantag för denna situation, och inkomst näringsverksam-

av het skall i dessa fall undantas endast verksamheten bedöms

om vara passiv på grund av att näringsidkarens arbetsinsats i verksamheten är av oväsentlig omfattning.

19 § När avgiftsunderlaget bestäms skall även bortses från

sådan sjukpenning eller rehabiliteringspenning som anges i 11 kap.

3 § första stycket d lagen 1962:381 om allmän försäkring, och

2. sådana sociala ersättningar och förmåner som anges i 11 kap. 2 §

första stycket b-d, f-l, n och p lagen om allmän försäkring.

I paragrafen stadgas ytterligare undantag vid bestämmande avgifts-

av underlaget. Det handlar vissa sociala ersättningar och förmåner

om vars utbetalning föranleder avgiftsskyldighet enligt 3 kap. 8 § 2 och 3 NSAL. Motsvarande bestämmelser för arbetsgivaravgifter finns i 2 kap. 6 och 13 §§. Innebörden av bestämmelserna har redovisats i kommentarerna till nämnda lagrum.

Särskilt avdrag vid avgiftsberäkningen

Ärligt avdrag

20 § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av

avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor år. Om egenföretaga-

per

ren under året även har betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare

och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgiftema enligt 2 kap.

15-17 §§, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så

stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och

arbetsgivaravgiftema inte överstiger 42 600 kronor per år.

Delägare i handelsbolag

21§ Om egenföretagaren är delägare i ett handelsbolag, får det

sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till

handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte

överstiga 42 600 kronor per år.

Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion till hur den

skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget

fördelas mellan dem. Kan en

Författningskommentar 383

eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget, får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt.

Om handelsbolaget under âret även har betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 15-17 §§, skall delägarna medges avdrag från egenavgiftema högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.

Fördelning av avdrag

22 § Avdrag enligt 20 § skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.

Paragraferna motsvarar 3 kap. 5 a § SAL. Med år avses genom vår definition i 1 kap. 2 § NSAL kalenderår.

Omföring av debiterade avgifter

23 § Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar de

summan av under nästföregående år debiterade egenavgiftema minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen 1997:483 som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som har debiterats fysiska personer före den l februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den l februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmânadersperiod som anges i andra stycket har tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket, skall skillnaden regleras genom avräkning belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § SAL.

384 Författningskommentar

4 kap. Fördelning av influtna socialavgifter

.Sjukförsäkringsavgmer

l § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av

kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring samt pensionstillskott till förtidspension enligt lagen 1969:205 om pensionstillskott,

2. kostnader enligt lagen 1974:525 om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

3. kostnader för förmåner enligt lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,

4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen 1973:349 inte skall återbetalas,

5. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader,

6. kostnader enligt lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närstâendevård, och

7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen 1991:1047 om sjuklön.

Folkpensionsavgijier

2 § Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Tilläggspensionsavgijier

3 § Av influtna tilläggspensionsavgifter förs 7 procent till staten och placeras 22,4 på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till

procent en fond, Allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Delpensionsavgifter

4 § Delpensionsavgifter förs till en fond, Delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Författningskommentar 385

Arbetsskadeavgifter

5 § Arbetsskadeavgifter förs till en fond, Arbetsskadefonden, med

vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt förvaltningskostnader skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder

som riksdagen fastställer särskilt.

Arbetsmarknadsavgifter

6 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av

arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring,

2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassorna utbetalning

av arbetslöshetsersättning enligt lagen 1997:239 om arbetslöshetskassor, och

3. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen 1987:406 om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering enligt förordningen 1987:405 om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Arbetarskyddsavgifter

7 § Arbetarskyddsavgifter förs till staten för finansiering Arbetar-

av skyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet.

Lönegarantiavgijier

8 § Lönegarantiavgifter förs till staten för finansiering kostnader enligt

av lönegarantilagen 1992:497.

Fondförvaltning

9 § Fonder som avses i detta kapitel skall, i den mån annat inte föreskrivs, förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Kapitlet överensstämmer med motsvarande bestämmelser i kapitel 4 i SAL.

386 Födattningskommentar

5 kap. Övriga bestämmelser

Befrielse från betalningsskyldighet

1 § I 13 kap. skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser om

befrielse i vissa fall från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.

Uppbörd m.m.

2 § I skattebetalningslagen 1997:483 finns bestämmelser om bestämman-

de, debitering, redovisning och betalning av avgifter enligt denna lag.

Skattebrott m.m.

3 § Vad som föreskrivs i skattebrottslagen 1971 :69 om skatt gäller även

i fråga om avgift enligt denna lag.

Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen 1971:1072 om för-

månsberättigade skattefordringar m.m. och lagen 1978:880 om betal-

ningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Internationella överenskommelser

4 § Regeringen får träffa överenskommelse med andra stater eller inter-

nationella organ om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag

i vissa fall från lagens bestämmelser.

Kapitlet motsvarar kapitel 5 i SAL. Ikraftträdande och övergångsbestärnrnelser har behandlats i kapitel 18.

20.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen

1959:551 om beräkning av pensionsgrundande

inkomst lagen 1962:381 om allmän försäk-

enligt ring

Ändringarna i denna lag, vilken den 1 januari 1999 sannolikt kommer att ersättas av bestämmelser i en helt ny lag om inkomstgrundad ålderspension, görs här endast provisoriskt för att visa vilka bestämmelser som behövs med anledning av våra förslag i kapitel 16.

l §

I andra stycket införs en kompletterande föreskrift om vilken skattemyndighet som är behörig att bestämma pensionsgnmdande inkomst för en sådan försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket SBL. Fråga är om ärenden rörande en avgiftsskyldig person som omfattas av det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag allmän

av pensionsavgift och egenavgifter i vissa internationella fall.

Behörighet myndighet i dessa fall är den myndighet i

som anges 2 kap. 3 a § nänmda lag. Om i ett enskilt ärende inte någon myndighet är behörig enligt bestämmelserna i den paragrafen, skall den

pensionsgrundande inkomsten bestämmas av Skattemyndighetens i

Stockholms län. Det sistnämnda kan bli fallet för en avgiftsskyldig som omfattas av det särskilda förfarandet, om hans inkomst inte är skattepliktig i Sverige och det heller inte finns någon arbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för honom.

3§

Bestämmelserna i första stycket ändras i två hänseenden. Den personkrets för vilken särskild inkomstuppgift gul eller grön kontrolluppgift skall lämnas utvidgas. Ang. förslaget i denna del hänvisas till vårt huvudbetänkande SOU 1997:72 s. 456.

Den särskilda kontrolluppgiften skall läggas till grund för beräkning dels av pensionsgrundande inkomst och underlag för allmän pensionsavgift, dels av erlagd preliminär allmän pensionsavgift. Det införs därför ett tillägg i första stycket om att kontrolluppgiften i förekommande fall skall ange med vilket belopp skatteavdrag har gjorts. Som anges i avsnitt 16.8.7 skall en arbetsgivare göra skatteavdrag från avgiftspliktig löntill anställd även ifrågavarande inkomst inte

en om skall beskattas i Sverige. Mot bakgrund härav skall skatteavdraget redovisas i kontrolluppgift. Sålunda redovisat skatteavdrag skall användas för att bedöma vad som skall tillgodoräknas den avgiftsskyldige i erlagd preliminär allmän pensionsavgift.

3a§

I denna paragraf, som är ny, införs bestämmelser om när slutlig avgiftsdeklaration skall lämnas enligt det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av allmän pensionsavgift och egenavgifter i vissa internationella fall. Deklararationsförfarandet har beskrivits i såväl avsnitt l6.8.4 som författningskommentaren till 10 kap. 8 a-f §§ SBL.

388 Författningskommentar

En slutlig avgiftsdeklaration kan användas för beräkning såväl

av pensionsgrundande inkomst som underlag för avgifter.

3b§

I denna paragraf, som är ny, införs bestämmelser om till vilken skattemyndighet en slutlig avgiftsdeklaration skall lämnas och de uppgifter som skall redovisas i en sådan avgiftsdeklaration.

3c§

Genom denna nya paragraf införs bestämmelser om att skattemyndigheten före utgången av november månad året efter inkornståret skall besluta om pensionsgrundande inkomst när det gäller en sådan försäkrad som har försäkringsgrundande inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt. I andra fall skall den pensionsgrundande inkomsten anges på skattsedel enligt 8 § andra stycket

Enligt tredje stycket skall inkomstberäkningen göras på motsvarande sätt som för en försäkrad vars avgiftspliktiga inkomst taxeras till statlig inkomstskatt, om det inte finns några speciella regler som gäller för vederbörandes beskattning. Den inkomst som konstateras vid en fiktiv inkomsttaxering skall justeras efter de bestämmelser vilka tillämpas på avgiftsunderlag som består av inkomster som taxeras till statlig inkomstskatt. Den som beskattas enligt SINK eller LSI skall däremot få sin inkomst beräknad enligt de lagarna och på motsvarande

sätt som tillämpas i dag vid beräkning av PGI.

3d§

Bestämmelserna i denna nya paragraf innebär att beslut om pensionsgrundande inkomst skall meddelas på grundval av vissa länmade uppgifter. Föreligger inte skyldighet att lämna slutlig avgiftsdeklaration kan pensionsgrundande inkomst normalt bestämmas med ledning av preliminära uppgifter för avgifter och grön eller gul kontrolluppgift jfr avsnitt l6.8.6.

Som framgår av l a och b denna lag kan beslut fattas genom automatisk databehandling och får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument. Enligt en av oss tidigare föreslagen ändring i 8 § SOU 1997:72 skall underrättelse om pensionsgrundande inkomst som inte anges på skattsedel på slutlig skatt, sändas till den försäkrade endast om hans adress är känd.

3 e §

Genom bestämmelserna i denna nya paragraf ges möjlighet till skönsmässig beräkning av såväl pensionsgrundande avgiftspliktig

som inkomst. Bestämmelsen är tillämplig endast när avgifter skall tas ut inom ramen för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall. Bestämmelsen motsvarar skönstaxering enligt 4 kap. 3 § TL. Den bestämmelsen är emellertid inte tillämplig inom ramen för det särskilda förfarandet, eftersom fråga är om inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Inkomstberäkning enligt denna paragraf kan bli aktuellt bl.a. om skyldigheten att lämna preliminär eller slutlig avgiftsdeklaration eller

preliminär inkomst inkomstuppgift inte har iakttagits. Bestämmelser

om skyldighet att lämna sådana handlingar och vad dessa skall innehålla finns i 10 kap 8 a-f SBL samt 3 a § denna lag.

Vidare kan skönsmässig inkomstberäkning ske det föreligger

om brister i dessa handlingar eller i underlaget för dem. Detta gäller även i det fall att brister föreligger i en frivilligt lämnad preliminär eller slutlig avgiftsdeklaration enligt 10 kap. 8 b tredje stycket SBL resp. 3 a § tredje stycket denna lag och inkomsten grund därav inte kan beräknas tillförlitligt.

4 §

Ändringen i tredje stycket första meningen motsvarar en ändring i 3 § andra stycket APL se författningskommentaren till den bestämrnelsen. Tillägg har gjorts med en andra mening som kodifierar gällande myndighetspraxis se avsnitt l3.4.5 och l4.2.2.

8§

Angående ändringarna i denna paragraf, se SOU 1997:72.

20.3 till lag om i lagen

Förslaget ändring

1962:381 om allmän

försäkring

3 kap. 2 §

I första stycket som anger vad som skall ingå i den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst har nuvarande undantag för lönetill-

lägg som utgår vid arbete utomlands och som betingas av ökade

390 Fötfattningskommentar

levnadskostnader m.m. i sysselsättningslandet tagits bort. Förslaget har motiverats i avsnitt 13.5.

I andra stycket har en mindre ändring rörande småinkomster gjorts. Den nya utformningen har sin förklaring i lydelsen av 3 kap. 18 § NSAL, varför det hänvisas till författningskommentaren till den bestämmelsen.

11 kap. 2 §

I paragrafen som anger vad som skall avses med inkomst av an-

ställning har nuvarande undantag i första stycket för lönetillägg, som

utgår vid arbete utomlands och som betingas av ökade levnadskostnader m.m. i sysselsättningslandet, tagits bort. Förslaget har motiverats i avsnitt 13.5.

20.4 till om i

Förslaget lag ändring lagen

1990:325 om och kontroll-

självdeklaration uppgifter

2 kap. 25 §

Bestämmelserna i första stycket ändras så sätt att hänvisningen till 2 kap 5 a § SAL ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i 2 kap. 15-17 §§ NSAL. Ändringen är föranledd av att SAL föreslås ersatt av NSAL.

3 kap. 9 §

Som en följd av att SAL föreslås ersatt av NSAL ändras en hänvisning i första stycket.

3kap.60§

Hänvisningen i första stycket till 2 kap. § första stycket 6 SAL ändras till att avse 2 kap. 12 § 5 NSAL. Andringen är föranledd av att SAL föreslås ersätta NSAL.

Författningskommentar 391

20.5¶Förslaget till i

lag om ändring lagen

1990:659 om särskild löneskatt vissa

på

förvärvsinkomster

1 0ch2 §§

Paragraferna har ändrats på det sättet att kretsen avgiftsskyldiga

av arbetsgivare och egenföretagare, definierade på sätt i

samma som NSAL, har begränsats till dem som är bosatta i Sverige eller har

som fast driftställe här i landet. Med fast driftställe detsamma

avses som i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen 1928:370. Motivet till ändringen är detsamma som till ändringen i l och 2 lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift, nämligen att löneskatter inte bör tas ut av utländska rättssubjekt se avsnitt 15.2.

I övrigt har hänvisningarna till SAL ersatts med hänvisningar till NSAL.

3§

Hänvisningen till SAL har ersatts med en hänvisning till NSAL. Några andra ändringar än sådana som följer att underlaget för

av egenavgifter enligt NSAL ändrats något är inte avsedda.

20.6 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter

Hänvisningarna till SAL har genomgående ersatts med hänvisningar till NSAL. Dessutom har begreppet försäkrad syftar på

en - som en person som enligt SAL skall betala egenavgifter ersatts med

- en egenföretagare. Detta har sin förklaring i att den enligt NSAL

som skall betala egenavgifter genomgående kallas egenföretagare se avsnitt l0.3.1. Begreppet en försäkrad finns inte i NSAL.

392 Författningskommentar

20.7 till i

Förslaget lag om ändring lagen

1991:586 om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta

5§

Bestämmelsen ändras endast det sättet att första stycket 12 skall avse återfört avdrag för egenavgifter enligt 3 kap. NSAL mot hittills 3 kap. SAL. Andringen är föranledd av att SAL föreslås ersatt

av NSAL.

14a§

I denna paragraf, som är ny, införs en upplysande bestämmelse att

om skatteavdrag i vissa fall skall göras även för betalning allmän

av pensionsavgift enligt bestämmelser i SBL. Om inkomster

som beskattas enligt denna lag är avgiftspliktiga enligt APL skall allmän pensionsavgift betalas inom ramen för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall. I författningskommentaren till 1 kap. 1 § andra stycket SBL finns en förteckning över vissa bestämmelser som gäller endast när avgifter skall betalas på inkomster som inte taxeras till statlig inkomstskatt.

Föreligger ett s.k. omvänt likställighetsavtal enligt 3 kap. 4 § l NSAL skall även egenavgifter betalas inkomster som beskattas enligt SINK. I sådant fall kan skatteavdrag inte komma i fråga utan det åligger den avgiftsskyldige att själv betala in såväl avgifter som skatt.

20.8 till om i

Förslaget lag ändring lagen

1991:591 om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister m.fl.

l3§

I denna paragraf, som är ny, införs en upplysande bestämmelse om att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för betalning av allmän pensionsavgift enligt bestämmelser i SBL. Om inkomster som beskattas enligt denna lag är avgiftspliktiga enligt APL, skall allmän pensionsavgift betalas inom ramen för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall.

Författningskommentar 393

I författningskommentaren till 1 kap. 1 § andra stycket SBL fimis

en förteckning över vissa bestämmelser som gäller endast när avgifter skall betalas på inkomster som inte taxeras till statlig inkomstskatt.

Även egenavgifter enligt 3 kap. NSAL kan komma

att tas ut på inkomster som beskattas enligt denna lag. Detta kan bli fallet bl.a. om

det föreligger ett s.k. omvänt likställighetsavtal enligt 3 kap. 4 § 1

NSAL.

20.9¶Förslaget till om i

lag ändring lagen

1994: 1744 om allmän

pensionsavgift

1§

Första stycket är oförändrat. Innehållet i andra stycket har utan

ändring flyttats hit från nuvarande 6 På så sätt lämnas redan i

denna första paragraf besked om vad den allmänna pensionsavgiften används till.

3§

I första stycket klargörs att allmän pensionsavgift skall beräknas på försäkringsgrundande inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete enligt AFL, dvs. för den som är försäkrad för tilläggspension när arbetet utförs. Liksom i dag skall något basbeloppsavdrag enligt 11 kap. 5 § AFL inte göras när avgiften beräknas. Det nuvarande villkoret att den enskilde skall vara skattskyldig för inkomsten enligt KL har däremot tagits bort. Den ändringen har gjorts för att pensionsavgift skall kunna tas ut på samtliga inkomster som grundar rätt till tilläggspension i Sverige. Förslaget har motiverats i avsnitt 14.2.1.

Andra stycket har fått en mera generell utformning än vad som är fallet enligt nuvarande lydelse. Som framgått av en utförlig motivering i avsnitt 14.2.2 är syftet med ändringen främst att klargöra bestämmelsens omfattning beträffande olika inkomstförhållanden. Enligt den nya lydelsen skall vid beräkningen av underlaget för allmän pensionsavgift som generell regel avdrag göras för kostnader som den avgiftsskyldige har haft att täcka i arbetet, i den män kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kronor. Det är liksom i dag endast direkta utgifter i själva arbetet som skall beaktas. T.ex. skall avdrag inte göras för kostnader för resor till och från arbetet och inte heller för ökade levnadskostnader i anledning av dubbel bosättning. För den som är egenföretagare och driver rörelse har kostnader i arbetet normalt redan beaktats vid framräkningen av

394 Färfattningskommentar

den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete enligt ll kap. 3 § AFL. Inkomst av näringsverksamhet utgörs nämligen enligt 25 § KL av vad som återstår av intäkterna av verksamheten sedan avdrag gjorts. I sådana fall skall naturligtvis kostnaderna inte dras av på nytt när underlaget för allmän pensionsavgift räknas fram.

Angående fall med beskattning enligt SINK eller LSI kan hänvisas till avsnitt 13.4.5.

5§

Enligt ll kap. 4 § AFL skall till grund för beräkning inkomst

av av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. I nuvarande lydelse av förevarande paragraf anges att underlaget för allmän pensionsavgift skall fastställas i samband med taxeringen. Någon saklig skillnad torde inte

vara avsedd. För att undanröja risken för oklarhet vad i

om som avgiftshänseende gäller för vissa grupper, t.ex. utländska forskare, som på grund av särskilda regler inte skall taxeras för del sin inkomst

av och som därigenom inte tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst på den skattefria delen av inkomsten skall enligt den nya lydelsen i

första stycket avgiftsunderlaget bestämmas med ledning av taxeringen. På det sättet undanröjs risken för att en person i dessa fall skall bli skyldig att betala avgift på inkomster eller inkomstdelar som inte ger rätt till förmån eller tvärtom. I stycket har också gjorts mindre

en redaktionell ändring. Eftersom taxeringen till statlig respektive kommunal inkomstskatt sker samtidigt och den som taxeras till statlig inkomstskatt alltid kan taxeras även till kommunal inkomstskatt, är det tillräckligt att ange att underlaget för allmän pensionsavgift skall fastställas i samband med taxeringen till statlig inkomstskatt jfr 11 kap. 4 § AFL.

Allmän pensionsavgift skall enligt lagens nya lydelse 3 § tas ut även på inkomster för vilka den avgiftsskyldige inte är skattskyldig enligt KL. I sådana fall kan underlaget för allmän pensionsavgift inte beräknas med ledning av taxeringen. I stället skall vilket anges i

förevarande paragrafs andra stycke avgiftsunderlaget fastställas i

enlighet med särskilda bestämmelser jfr kapitel 16.

6§

Innehållet i paragrafen motsvarar innehållet i nuvarande 7 § och innebär att de förfaranderegler som finns i taxeringslagen och skattebetalningslagen skall gälla vid uttag av allmän pensionsavgift.

7 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 8

20.10 till i

Förslaget lag om ändring lagen

1994: 1920 om allmän

löneavgift

1 0ch2 §§

Paragraferna har ändrats på det sättet att kretsen av avgiftsskyldiga arbetsgivare och egenföretagare, definierade på sätt i

samma som NSAL, har begränsats till dem som är bosatta i Sverige eller som har fast driftställe här i landet. Med fast driftställe avses detsamma

som i anvisningarna till 53 §kommunalskattelagen 1928:370. Motivet till ändringarna finns i avsnitt 15.2 jfr. även avsnitt 20.6 angående begreppet egenföretagare.

4§

Hänvisningarna till SAL har ersatts med hänvisning till NSAL.

20.11 Förslaget till lag om i skattebetal-

ändring ningslagen 1997:483

1 kap. 1§

Bestämmelserna i första stycket ändras pâ så sätt att hänvisningen i andra punkten kommer att avse avgifter enligt socialavgiftslagen 0000:000 mot tidigare avgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter.

I andra stycket införs nya bestämmelser. De tidigare bestämmelserna i detta stycke överförs utan ändring till tredje stycket. Genom de nya bestämmelserna i andra stycket anges tillämpningsområdet för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarande för uttag av avgifter i vissa internationella fall. Ytterligare bestämmelser detta särskilda

om förfarande finns främst i 2 kap. 3 4 kap. l § andra stycket,

a 6 kap. 4 a 8 kap. 5 § andra stycket och 10 10 kap. 8 a-f §§

a samt 11 kap. 8 a-c och 9 denna lag. Bestämmelser om detta förfarande finns även i 3 a-e §§ lagen 1959:551 beräkning

om av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän

396 Författningskommentar

försäkring. Inom ramen för det särskilda förfarandet vid uttag

av avgifter gäller i övrigt de bestämmelser i skattebetalningslagen

som tillämpas när allmän pensionsavgift eller egenavgifter skall betalas på inkomst som skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Gemensamt för de särskilda bestämmelserna är att de skall tillämpas endast när allmän pensionsavgift eller egenavgifter skall tas ut från

en sådan avgiftsskyldig person som har avgiftspliktig inkomst inte

som skall taxeras till statlig inkomstskatt. Arbetsgivaravgifter omfattas således inte av det särskilda förfarandet. Till inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt hör dels inkomster beskattas enligt

som SINK eller LSI, dels inkomster som inte alls skall beskattas här i landet. Avgiftspliktiga inkomster som skall beskattas enligt KL omfattas däremot inte av det särskilda förfarandet, eftersom dessa inkomster alltid också skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Om en person har avgiftspliktiga inkomster endast del

varav en skall taxeras till statlig inkomstskatt, skall avgift på dessa inkomster tas ut enligt det ordinarie förfarandet, medan avgifter på övriga avgiftspliktiga inkomster skall tas ut inom ramen för det särskilda förfarandet. En avgiftsskyldig person kan således omfattas av både det ordinarie och det särskilda förfarandet för avgifter. Däremot

uttag av kan en viss avgiftspliktig inkomst omfattas endast ett förfarande.

av Den avgiftspliktiga inkomstens beskattningsstatus är avgörande för vilket förfarande för uttag av avgifter som skall tillämpas inkomsten.

2kap.3a§

Genom denna paragraf, som är ny, införs bestämmelser om vilken myndighet som är behörig att fatta beslut om uttag av avgifter i fall som avses 1 kap. 1 § andra stycket, dvs. vilken myndighet som är behörig att handlägga ett ärende enligt det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall. Är i ett enskilt fall inte någon skattemyndighet behörig enligt denna bestämmelse, prövas frågan om behörighet enligt övriga bestämmelser i 2 kap. denna lag.

Såvitt gäller avgiftsskyldiga personer som är skattskyldiga enligt SINK eller LSI skall enligt första stycket beslut om avgifter fattas av beskattningsmyndigheten. Vilken skattemyndighet är beskattnings-

som myndighet anges i 8 § SINK respektive 10 § LSI. När en beskattningsmyndighet fattar beslut om särskild inkomstskatt enligt nämnda lagar, bör den samtidigt ta ställning till om avgifter skall tas ut enligt det särskilda förfarandet. Om avgifter skall tas ut, bör avgiftsärendet handläggas tillsammans med beskattningsärendet.

Bestämmelserna i andra stycket tar sikte på det fallet att en person har enbart sådana avgiftspliktiga inkomster som avses i 1 kap. l § andra stycket, dvs. det förekommer i det enskilda fallet enbart avgiftspliktiga inkomster som inte skall beskattas alls. I sådant fall skall beslut om allmän pensionsavgift och egenavgifter fattas den

av skattemyndighet som fattar beslut rörande den betalar ut

som ersättning för arbete till den avgiftsskyldige, dvs. den myndighet

som är behörig att fatta beslut som rör den avgiftsskyldiges arbetsgivare.

Har en person som avses i l kap. 1 § andra stycket både icke skattepliktiga men avgiftspliktiga inkomster och avgiftspliktiga inkomster som skall taxeras till statlig inkomstskatt, skall beslut

om avgifter enligt det särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall fattas av samma skattemyndighet som beslutar

om slutlig skatt enligt den årliga taxeringen. Vilken myndighet som är behörig att fatta beslut i ett sådant fall avgörs således enligt övriga bestämmelser i 2 kap. denna lag.

Saknas behörig myndighet, vilket kan bli fallet beträffande

en avgiftsskyldig som inte har någon arbetsgivare, gäller enligt 2 kap. l § fjärde stycke andra meningen att beslut fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län.

4 kap. l §

Med skatt avses enligt 1 kap. 4 § i SBL även avgift. Preliminär skatt skall enligt nuvarande bestämmelser betalas med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatt skall beräknas

som på grundval av den årliga inkomsttaxeringen. I slutlig skatt ingår bl.a. allmän pensionsavgift och egenavgifter 11 kap. 10 §. Detta innebär att begreppet preliminär skatt i skattebetalningslagens mening avser inte enbart preliminär inkomstskatt utan även vissa avgifter. Någon ändring behövs därför inte.

Preliminär skatt skall som nyss sagts betalas med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. Beträffande de avgifter som kommer att tas ut enligt det särskilda förfarandet kommer någon årlig taxering inte att äsättas. Däremot skall underlaget för allmän pensionsavgift som skall betalas på inkomster som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt istället bestämmas med ledning av den inkomstberäkning som görs för beslut om pensionsgrundande inkomst enligt LBP. I andra stycket införs därför en kompletterande bestämmelse. I de fall preliminär skatt avser att täcka preliminära avgifter i fall som avses i 1 kap. 1 § andra stycket, skall den preliminära skatten dvs. egentligen den preliminära avgiften betalas med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara vad som skall betalas enligt beslut om

398 Författningskommentar

slutlig skatt, vari enligt ll kap. 9 § första stycket inbegrips slutlig avgift.

5kap.4§

Bestämmelserna i första stycket 2 om att skatteavdrag inte skall göras från ersättning som utbetalas till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige begränsas på så sätt att en förutsättning för att underlåta skatteavdrag skall vara att inkomsttagaren inte skall betala allmän pensionsavgift. Ändringen är föranledd av att allmän pensionsavgift i vissa fall skall betalas genom skatteavdrag inom för det

ramen särskilda förfarandet för uttag av allmän pensionsavgift i vissa internationella fall.

6kap.4a§

Genom denna paragraf, som är ny, införs särskilda bestämmelser om beräkning av F-skatt i de fall egenavgifter och allmän pensionsavgift skall tas ut inom ramen för det särskilda förfarandet för uttag av sådana avgifter i vissa internationella fall. Genom hänvisningen till 4 kap. 1 § andra stycket framgår att fråga är om att betala preliminär skatt i fall som avses i 1 kap. 1 § andra stycket. Detta innebär att preliminär skatt skall betalas på inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt och att den preliminära skatten skall beräknas på sådant sätt att den kan antas motsvara vad som skall betalas i egenavgifter och allmän pensionsavgift.

När uttag av egenavgifter och allmän pensionsavgift skall ske enligt det särskilda förfarandet och därvid betalas som F-skatt, skall denna inte beräknas enligt bestämmelserna i 6 kap. 1-4 §§. Beräkning av Fskatt skall således i detta fall inte ske vare sig enligt schablon eller enligt preliminär taxering. Till skillnad från nämnda beräkningsmetoder skall F-skatten beräknas med ledning av en preliminär avgiftsdeklaration, som skall lämnas av den avgiftsskyldige se 10 kap. 8 a-e §§, och andra tillgängliga handlingar. Normalt är det i första hand den preliminära avgiftsdeklarationen som skall läggas till grund för beräkning av den F-skatt som skall debiteras den avgiftsskyldige. Andra tillgängliga uppgifter, t.ex. från företagen revision, får naturligtvis också beaktas.

Beräkningen av F-skatt kommer i dessa fall att ske på motsvarande sätt som vid en preliminär taxering, vilket innebär att bl.a. bestämmelserna i 11 kap. 10-12 om slutlig skatt skall tillämpas vid beräkning av F-skatten. Enligt 11 kap. 10 § 1 och 2 innefattar

begreppet slutlig skatt även bl.a allmän pensionsavgift

och egenavgifter.

I övrigt skall bl.a. bestämmelserna i 6 kap. 5 och 6 tillämpas även vid beräkning av F-skatt inom ramen för det särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall.

8kap.5§

I andra stycket införs en bestämmelse om särskild skattetabell för sådana fall i vilka skatteavdrag enligt denna lag skall göras enbart för att täcka allmän pensionsavgift. Ifrågavarande tabell skall tillämpas vid beräkning av skatteavdrag som skall göras i fall som avses i 4 kap. l § andra stycket. Tabellen är således tillämplig skatteavdrag skall

om göras inom ramen för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av bl.a. allmän pensionsavgift i vissa internationella fall.

För personer som beskattas enligt SINK eller LSI skall utöver avdrag enligt denna tabell från den såväl avgiftspliktiga som skattepliktiga inkomsten samtidigt göras sedvanligt avdrag enligt vad

som tillämpas vid sådan beskattning.

Tabellen skall utformas på det sättet att den skatteavdragets

anger storlek för olika inkomstbelopp, som beräknats för en månad eller kortare tid. Vidare skall tabellen grundas på att inkomsten är oförändrad under inkomståret. Detta innebär att skatteavdraget normalt kommer att fördelas hela inkomstperioden även om årsinkomsten kommer att överstiga det s.k. inkomsttaket för allmän pensionsavgift enligt 3 § tredje stycket APL.

8kap.9a§

Genom denna paragraf införs ett förtydligande om att bestämmelserna i 8 kap. 8 § om skatteavdrag enligt en bestämd procentsats från ersättning för arbete inte skall tillämpas på inkomster som omfattas

av det särskilda förfarandet för uttag av avgifter i vissa internationella fall. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § är inte tillämpliga vid sådant skatteavdrag som skall täcka sådan allmän pensionsavgift som skall tas ut på inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Vidare förtydligas att inte heller bestämmelserna i 8 kap. 9 § skall tillämpas på inkomster som omfattas av det särskilda förfarandet. Enligt dessa bestämmelser skall skatteavdrag från pension och sjukpenning m.m. göras enligt en bestämd procentsats, om mottagaren har F-skattsedel. Med hänsyn till att de bestämmelserna omfattar bl.a. vissa ersättningar som skall likställs med ersättning för arbete förtydligas att 8 kap. 9 § inte är tillämplig vid uttag av allmän

400 Författningskommentar

pensionsavgift på inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomstskatt.

8 kap. ll §

Bestämmelserna i andra stycket kompletteras med att beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund skall ske med ledning av uppgifter även i preliminär avgiftsdeklaration och preliminär inkornstuppgift. Särskild beräkningsgrund kan bli aktuell att tillämpa bl.a. när skatteavdrag skall göras för allmän pensionsavgift i fall som avses i 1 kap. l § andra stycket, om den avgiftsskyldige får

avgiftspliktiga inkomster från flera arbetsgivare samtidigt och inkomsterna bedöms komma att överskrida det s.k. inkomsttaket enligt 3 § tredje stycket APL. Särskild beräkningsgrund kan komma i fråga inom det särskilda förfarandet också om den avgiftsskyldige yrkar avdrag för kostnader i arbetet.

Begäran om särskild beräkning kan göras i en preliminär avgiftsdeklaration enligt 10 kap. 8 b § andra stycket.

8kap.20§

l denna paragraf finns bestämmelser om i vilken utsträckning skatteavdrag skall beräknas på kostnadsersättning som avser annat än ökade levnadskostnader vid tjänsteresa. Skatteavdrag skall enligt nuvarande bestämmelser göras på ifrågavarande ersättning i den män de kostnader den avser att täcka inte får dras av vid inkomsttagarens inkornsttaxering.

Bestämmelserna kompletteras så sätt att motsvarande skall gälla också när en sådan person som avses i l kap. 1 § andra stycket inte får göra avdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst i vissa fall enligt 3 c § LBP. Fastställelse av slutlig skatt utgörande allmän pensionsavgift som tas ut inkomst vilken inte taxeras till statlig inkomstskatt skall nämligen ske på grundval av den inkomstberäkning som görs i fråga om pensionsgrundande inkomst se 11 kap. 9 § denna lag. Frågan om kostnadsavdrag kommer i dessa fall att prövas i anslutningen till beräkning av pensionsgrundande inkomster, eftersom ifrågavarande inkomster inte är föremål för någon inkornsttaxering.

Författningskommentar 401

8 kap. 22 §

Vid beräkning av skatteavdrag får enligt bestämmelserna i första stycket avräkning göras för andra kostnader i arbetet i än som avses 21 § under förutsättning bl.a. att arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnader vid inkomsttaxeringen. Bestämmelsen kompletteras på så sätt att nämnda förutsättning för reducering av skatteavdraget skall tillämpas på motsvarande sätt vid uttag av allmän pensionsavgift som skall betalas på inkomst inte som taxeras till statlig inkomstskatt. Kompletteringen tar, liksom den i 20 sikte på det förhållandet att sådan preliminär allmän pensionsavgift som tas ut enligt det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet vanligen kommer att betalas genom skatteavdrag. I dessa fall kommer avgiftsunderlaget emellertid inte att fastställas vid den årliga taxeringen inkomsttaxeringen enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen. Beräkningen av den slutliga avgiften kommer i stället att göras på grundval den av inkomstberäkning som görs i fråga pensionsgrundande inkomst. om I andra stycket görs en konsekvensändring med anledning att av SAL föreslås ersatt av NSAL. Detta innebär emellertid inte någon materiell ändring rörande den fråga som regleras i andra stycket.

9kap.l§

Bestämmelserna i denna paragraf ändras så att arbetsgivaravgifter framdeles skall beräknas efter de procentsatser och på det underlag som anges i 2 kap. NSAL i stället SAL. Beträffande innehållet i bestämmelserna om procentsatser och avgiftsunderlag hänvisas till författningskommentaren till NSAL.

9kap.3§

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får arbetsgivare göra avdrag en för kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 SAL, dvs. kostnader för ersättning till den del denna motsvarar kostnader arbetstagaren haft att täcka med ersättningen. Hänvisningen till SAL ersätts med motsvarande hänvisning till 2 kap. 12 § 5 NSAL. Beträffande begreppet beskattningsår kan följande nämnas. Enligt l kap. 6 § avses med beskattningsår i fråga om skatt inte som avses i KL, SIL eller mervärdesskattelagen kalenderåret för vilket skatten skall betalas. Vidare föreskrivs i 1 kap. 4 § SBL att vad som i denna lag sägs om skatt gäller även avgift. Bestämmelserna iden aktuella nu paragrafen motsvarar äldre bestämmelser i 6 § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. I dessa äldre bestämmelser

402 Författningskommentar

användes begreppet utgiftsåret, varmed avsågs det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas. Med beskattningsår avses i detta sammanhang således inte det år för vilken arbetstagaren beskattas 3 § KL utan det kalenderår för vilket arbetsgivaren skall betala

arbetsgivaravgifter.

10 kap. 8 a-f §§

Genom dessa paragrafer, som är nya, införs bestämmelser om skyldighet att lärr1na preliminär avgiftsdeklaration eller preliminär inkomstuppgift inom ramen för det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet för uttag av allmän pensionsavgift eller egenavgifter i vissa internationella fall. Bestämmelser om slutlig avgiftsdeklaration införs i 3 a och b §§ LBP. Deklarationsförfarandet har beskrivits i avsnitt 16.8.4.

Enligt 8 a § skall en sådan person som avses i 1 kap. 1 § andra stycket denna lag utan anmaning lämna preliminär avgiftsdeklaration. Genom hänvisningen till l kap. 1 § andra stycket framgår att skyldighet att lämna preliminär avgiftsdeklaration kan bli aktuellt endast för den som har inkomster vilka inte skall taxeras till statlig inkomstskatt men väl läggas till grund för uttag av allmän pensionsavgift. Motsvarande gäller också i de fall egenavgifter skall betalas på sådana inkomster.

Detta innebär att preliminär avgiftsdeklaration skall lämnas om en inkomsttagare har avgiftspliktiga inkomster som inte skall inkomstbeskattas i Sverige eller som skall beskattas enligt SINK eller LSI. Deklarationsskyldighet enligt denna bestämmelse kan uppkomma även för den som har avgiftspliktiga inkomster, varav en del skall taxeras till statlig inkomstskatt. Detta kan bli fallet t.ex. för s.k. gränsgångare som har arbete både i Sverige och ett annat nordiskt land.

Undantag från deklarationsskyldigheten enligt 8 a § gäller för en inkomsttagare som har inkomst av anställning, om hans arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag för sina anställda. Som framgår av 10 kap. 8 f § skall i sådant fall i stället arbetsgivaren lämna en preliminär inkomstuppgift med motsvarande uppgifter som i en preliminär avgiftsdeklaration.

Enligt 6 kap. 4 a § skall preliminär skatt som skall motsvara avgifter som skall tas ut enligt det särskilda förfarandet betalas genom skatteavdrag eller enligt särskild debitering. Vid beslut enligt 11 kap. 8 b § att avgifter skall tas ut enligt det särskilda förfarandet skall Skattemyndigheten bestämma om de preliminära avgifterna skall betalas genom skatteavdrag A-skatt eller enligt särskild debitering Fskatt eller särskild A-skatt.

Bestämmelser om vem som är skyldig att göra skatteavdrag finns i 5 kap. SBL. Enligt 10 kap. 12 § får Skattemyndigheten gå med på att en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk

en juridisk person som saknar fast driftställe här i landet redovisar arbetsgivaravgifter annat sätt eller vid annan tidpunkt än

som anges i nämnda kapitel. I författningskommentaren till den bestämmelsen prop. 1996/97: 100 s. 568 uttalas att några motsvarande bestämmelser inte ñms i fråga om skatteavdrag skall göras enligt SBL och

som att det beror att här aktuella arbetsgivare inte är skyldiga att göra sådant avdrag.

Det anförda innebär att skyldighet att lämna preliminär avgifts-

deklaration inte föreligger för avgiftsskyldig avgiftspliktiga

en vars inkomst inte skall inkomstbeskattas i Sverige, inkomsten utbetalas

om av en arbetsgivare som inte avses i 10 kap. 12 dvs. utbetalning görs av en arbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för sina anställda.

Bestämmelser som vem skall göra skatteavdrag för betalning

av särskild inkomstskatt enligt SINK finns i 9 § SINK. Ansvarig för betalning av den skatten är den som enligt 9 § har att göra skatteavdrag. Är denne hemmahörande i utlandet enligt 4 § den

svarar skattskyldige själv för betalningen. Med hemmahörande i utlandet avses i SINK: om en fysisk person att denne inte är bosatt här i landet och om en juridisk person att denne inte är registerad här i riket och inte heller har fast driftställe här. Vad gäller den avgiftpliktiga

vars inkomst beskattas enligt SINK innebär således bestämmelserna i 8 §

a SBL att skyldighet att lämna preliminär avgiftsdeklaration föreligger

endast om den skattskyldige/avgiftsskyldige själv skall för

svara inbetalning av skatten och avgiften.

Beträffande särskild inkomstskatt enligt LSI finns motsvarande bestämmelser om skatteavdrag i 12 § LSI. Enligt förarbetena till den lagen prop. 1990/91:159 s. 39 talade övervägande skäl för att i de fall då en utländsk arrangör engagerar en utländsk artist för ett framträdande i Sverige, arrangören borde den blir ansvarig

vara som för att skatt dras av och redovisas.

Som huvudregel skall den preliminära avgiftsdeklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret. Har skyldigheten att länma deklaration inte inträtt vid den tidpunkten skall deklarationen i stället lämnas senast 14 dagar efter det att sådan skyldighet uppkom. I åtskilliga fall torde uttag av avgifter enligt det särskilda förfarandet komma att avse personer som har tillfälligt arbete här i landet. En vanlig situation torde bli att preliminär avgiftsdeklaration skall lämnas senast 14 dagar efter det att sådant förhållande uppkom som medför

att någon kommer att få avgiftspliktig inkomst, inte arbetsgiva-

om en re skall länma preliminär inkomstuppgift.

404 Författningskommentar

Genom 8 b § införs bestämmelser om att ny preliminär avgiftsdeklaration skall lämnas, om de förhållanden som har redovisats i en deklaration har ändrats på sådant sätt att det kan antas att den avgiftspliktiga inkomsten kommer att överstiga vad som tidigare redovisats. Det skall vara fråga om en inte obetydlig ökning av inkomsten för att skyldighet att lämna ny deklaration skall uppkomma. Vad som utgör en inte obetydlig ökning får bedömas med hänsyn till den avgiftsskyldiges förhållanden. Som riktlinje för bedömningen bör gälla att en ökning av inkomsten med 30 procent eller mer medför skyldighet att lämna ny deklaration.

Enligt 8 b § andra stycket får preliminär avgiftsdeklaration lämnas även om det inte föreligger någon skyldig att lämna sådan. En avgiftsskyldig kan ha anledning att lämna en preliminär avgiftsdeklaration, om han vill att skatteavdrag skall göras efter särskild beräkningsgrund. Detta kan bli fallet om han yrkar avdrag för kostnader i arbetet eller har inkomst från mer än en arbetsgivare som gör skatteavdrag för allmän pensionsavgift.

Normalt skall det vara frivilligt att lämna slutlig avgiftsdeklaration. Skyldighet att lämna slutlig avgiftsdeklaration kan emellertid uppkomma enligt 8 c Detta är fallet om det har uppkommit skyldighet att lämna en preliminär avgiftsdeklaration och sådan inte kan lämnas senast den 30 november inkomståret. Om en avgiftsskyldig person påbörjar ett arbete som medför att han blir avgiftsskyldig sent under ett är, saknas det möjlighet att besluta om preliminära avgifter under inkomståret. I sådant fall skall slutlig deklaration lärrmas och slutliga avgifter betalas året efter inkomståret. Samma gäller om preliminär inkomstuppgift inte kan lärrmas inom sagda tid.

Oavsett om deklarationsskyldighet föreligger enligt 8 a eller b § skall enligt 8 d § en person lämna preliminär avgiftsdeklaration, om Skattemyndigheten har förelagt honom att göra så. Sådant föreläggande kan bli aktuellt bl.a. om det framkommer att en arbetsgivare underlåter att lämna preliminär inkomstuppgift enligt 8 f

Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en preliminär avgiftsdeklaration finns i 8 e Som framgår av 8 f § skall en preliminär inkomstuppgift innehålla motsvarande uppgifter som skall redovisas i en preliminär avgiftsdeklaration.

Preliminär inkomstuppgift skall lämnas av den avgiftsskyldiges arbetsgivare, om denne är skyldig att för sina anställda göra skatteavdrag. Enligt det särskilda förfarandet skall som huvudregel lärrmas antingen preliminär avgiftsdeklaration eller preliminär inkomstuppgift.

Författningskommentar 405

10 kap. 25 och 27 §§

Bestämmelserna kompletteras på det sätt att även preliminära avgiftsdeklarationer och preliminära inkomstuppgifter skall lämnas enligt fastställda formulär. Vidare utvidgas möjligheterna att förelägga enligt 27 § till att omfatta även preliminär avgiftsdeklaration och preliminär inkomstuppgift. Med uppgiftsskyldig avses den som är deklarationsskyldig eller skyldig att lämna preliminär inkomstuppgift.

ll kap. 8a§

I denna paragraf,som är ny, införs en bestämmelse om att skattemyndigheten skall meddela beslut om preliminära avgifter skall tas ut i fall som avses i 4 kap. l § andra stycket. Ett sådant beslut om uttag

av preliminära avgifter innebär att myndigheten tar ställning till om avgifter i ett enskilt fall skall tas ut inom ramen för det särskilda förfarande som har beskrivits i kapitel 16. Beslutet kan sägas motsvara utfärdandet av en skattsedel på preliminär skatt för dem som skall beskattas enligt KL och SIL. För avgiftsskyldiga som skall beskattas enligt SINK eller LSI bör beslut enligt denna paragraf meddelas samtidigt med att Skattemyndigheten beslutar om beskattning enligt SINK eller LSI.

11kap.8b§

I denna paragraf finns bestämmelser om vilka uppgifter som skall finnas i ett beslut om att preliminära avgifter skall betalas enligt det särskilda förfarandet. I ett sådant beslut skall anges vilka slags avgifter som skall betalas, dvs. allmän pensionsavgift och i vissa fall även egenavgifter. Om egenavgifter skall betalas, skall dessutom anges vilka delavgifter som omfattas av beslutet jfr 3 kap. 13 § NSAL.

Vidare skall i beslutet anges den beräknade avgiftspliktiga inkomst som ligger till grund för beslutet. I de fall avgifter skall betalas efter debitering av Skattemyndigheten skall nämligen den avgiftsskyldige känna till den uppskattade avgiftspliktiga inkomst som skattemyndigheten har utgått från, eftersom han enligt 10 kap. 8 b § är skyldig att lämna ny preliminär avgiftsdeklaration om inkomsterna ändras så att de kommer att överstiga de beräknade med ett inte obetydligt belopp.

406 Författningskommentar

11 kap. 8c§

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall ett beslut preliminära

om avgifter enligt det särskild förfarandet skickas såväl till den

avgiftsskyldige som till den som skall göra skatteavdrag. I samband

därmed skall den avgiftsskyldige erhålla skriftlig upplysning

om bestämmelserna att lämna slutlig avgiftsdeklaration. Av underrättelsen skall framgå när skyldighet att lämna sådan deklaration kan

uppkomma. Vidare skall anges att det finns möjlighet att frivilligt lämna slutlig avgiftsdeklaration.

Dessutom skall såväl den avgiftsskyldige den skall göra

som som skatteavdrag erinras om bestämmelserna om preliminär avgiftsdeklaration och preliminär inkomstuppgift. Bl.a. skall de underrättas om skyldigheten att vid ändrade förhållanden lämna ny preliminär avgiftsdeklaration respektive ny preliminär inkomstuppgift.

Av upplysningarna skall också framgå att de preliminära avgifter som efter inkomstårets slut skall tillgodoräknas den avgiftsskyldige kan komma att anses som slutliga, om inte slutlig avgiftsdeklaration länmas.

11 kap. 9 §

I denna paragraf finns bestämmelser om beskattningsbeslut rörande slutlig skatt. Skattemyndigheten fattar varje år beslut skattens

om storlek enligt den årliga taxeringen. Som framgår av 11 kap. 10 § ingår i begreppet slutlig skatt även allmän pensionsavgift och egenavgifter.

Bestämmelserna i förevarande paragraf har kompletterats på så sätt att sådant beslut skall fattas också beträffande storleken av de avgifter som skall tas ut enligt det särskilda förfarandet. Fråga är att ta ut

om avgifter som skall beräknas på inkomster inte skall taxeras till

som statlig inkomstskatt, vilket innebär att inkomsterna inte omfattas

av den årliga taxeringen.

I stället skall avgifternas storlek fastställas med ledning den

av inkomstberäkning som görs i fråga om pensionsgrundande inkomst för den avgiftsskyldige. Denna inkomstberäkning, omfattar den

som avgiftsskyldiges försäkringsgrundande årsinkomst, utgör således underlag för avgiftsberäkningen. Något basbeloppsavdrag enligt 11 kap. 5 § AFL skall inte göras när avgiftsunderlaget fastställs.

Särskilda bestämmelser om beräkning PGI i vissa fall och

av underlaget för sådan beräkning införs i 3 a-e §§ LBP.

ll kap. 10 och 12 §§

Ändringarna i dessa paragrafer är bl.a. föranledda av att SAL föreslås ersatt av NSAL.

Vidare kompletteras bestämmelserna i 12 § 2 på så sätt att allmän pensionsavgift i vissa fall skall debiteras grundval uppgifter

av om försäkringsförhållanden som lämnas av försäkringskassan. Så skall ske vid bestämmande av slutlig skatt avgift, om avgiften skall betalas av någon som har avgiftspliktig inkomst som inte skall taxeras till statlig inkomst. Detta gäller således bara när allmän pensionsavgift skall tas ut enligt det i kapitel 16 beskrivna särskilda förfarandet. Jfr. även 4 kap. 1 § och 11 kap. 8 a

20.12 Övriga under 2-3,

lagförslag förslagen

6-10, 16-18, 20 samt 22

I dessa författningar har ändringar gjorts endast på det sättet att hänvisningar till SAL genomgående har ersatts med hänvisningar till NSAL. Några andra sakliga ändringar än sådana som direkt följer av skillnader som finns mellan SAL och NSAL är inte avsedda.

Bilaga 1 s. 412

Bilaga 1 409

Paragrafregister till den förslagna socialavgifts-

lagen

Bilaga 1 s. 412

l kap. Inledande bestämmelser

1 § Lagens tillämpningsområde De två avgiftsslagen

Bilaga 1 s. 412

Definitioner Utländska företeelser Tillämpning enligt andra lagar

Hänvisning till annan avgiftslagstiftning

Nedsättning av avgifter enligt arman lag Internationella undantag från lagens tillämpningsområde

2 kap. Arbetsgivaravgifter

Bilaga 1 s. 412

Avgiftsskyldigheten

1 § Huvudregeln om avgiftsskyldighet vid arbete i Sverige Vissa undantag N § Huvudregeln om avgiftsskyldighet vid arbete utomlands Vissa undantag 3 § Avgiftsskyldighet för vissa stipendier m.m. 4 § Avgiftsskyldighet för kundrabatter 5 § Definition av ersättning för arbete 6 § Sociala förmåner m.m. som ersättning

Avgifterna

7 § Avgifterna och procentsatserna 8 § Undantag för vissa internationella fall 9 § Endast tilläggspensionsavgift för konstnärsbidrag

Bilaga 1 s. 413

410 Bilaga 1

Avgiftsunderlaget

10 § Huvudregeln 11 § Inkomst från fâmansföretag 12 § Undantag för vissa ersättningar 13 § Undantag för vissa social förmåner

m.m.

Beräkning av avgifter

14 § Fortlöpande beräkning

Särskilt avdrag vid avgiftsberäkning

15 § "Stimulansavdrag" från avgifterna

16 § "Stimulansavdrag" inom koncerner

Bilaga 1 s. 413

17 § "Stimulansavdrag" vid årlig redovisning

Fördelning av redovisade avgifter

18 § Fördelningen mellan avgiftsändamålen

Fördelning av återbetalade belopp Bemyndigande om föreskrifter

3 kap. Egenavgifter

Bilaga 1 s. 413

Avgiftsskyldigheten

1 § Huvudregeln om avgiftsskyldighet vid arbete i Sverige

Uppgift om innehav av F-skattsedel

Avgiftsskyldighet för vissa mindre ersättningar

Avgiftsskyldighet för delägare i handelsbolag mil.

Avgiftsskyldighet för ersättning från utländska utbetalare

Avgiftsskyldighet för andra inkomster av arbete i Sverige

Avgiftsskyldighet vid arbete utomlands

Avgiftsskyldighet för vissa stipendier m.m.

Vissa förmåner m.m. som likställs med inkomst arbete

Bilaga I 411

Undantag från avgiftsskyldigheten

9 § Generella undantag vid ålderspensionering m.m.

10 § Undantag vid förtidspensionering

11 § Lägsta avgiftsunderlag

Avgifterna

12 § Avgifterna och procentsatserna 13 § Undantag för vissa internationella fall 14 § Fall med karenstid för sjukpenning

Avgiftsunderlaget

15 § Huvudregeln 16 § Beräkning av avgiftsunderlag för taxerade inkomster 17 § Beräkning av avgiftsunderlag för andra inkomster 18 § Undantag för vissa inkomster 19 § Undantag för vissa sociala förmåner m.m.

Särskilt avdrag vid avgiftsberäkningen

20 § "Stimulansavdrag" från avgifterna 21 § "Stimulansavdrag" för delägare i handelsbolag 22 § Fördelning av särskilt avdrag

Omföring av debiterade avgifter

23 § Tillgodoförande för Riksförsäkringsverket

Tillgodoförande i förskott

Reglering av förskott

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

Sjukförsäkringsavgifter

Folkpensionsavgifter

Tilläggspensionsavgifter och Allmänna pensionsfonden

Delpensionsavgifter och Delpensionsfonden Arbetsskadeavgifter och Arbetsskadefonden

412 Bilaga 1

6 § Arbetsmarknadsavgifter

7 § Arbetarskyddsavgifter 8 § Lönegarantiavgifter 9 § Fondförvaltning

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Befrielse från betalning arbetsgivaravgifter

2 § Hänvisning till skattebetalningslagen

3 § Hänvisning till skattebrottslagen

Hänvisning till lagar om förmånsrätt och betalningssäkring 4 § Internationella överenskommelser

Bilaga 2 s. 416

Bilaga 2 413

Lagrumsnyckel till gällande lag om socialavgifter

SAL

I denna bilaga redovisas vilka bestämmelser i lagen 1981:691 om socialavgifter SAL som har fått en motsvarighet om än med vissa större eller mindre ändringar i förslaget till socialavgiftslag NSAL samt, på motsatt sätt, vilka bestämmelser i NSAL som har sin motsvarighet i SAL.

Bestämmelser som saknar direkt motsvarighet markeras med streck. I vissa fall föreslås en eller flera äldre bestämmelser bli ersatta av en eller flera nya som i sak motsvarar de äldre, men där det av de nya bestämmelserna inte direkt kan utläsas att de faktiskt motsvarar de äldre. l sådana fall har av tydlighetsskäl de äldre eller nya

- bestämmelser avses angetts med kursiverad stil inom hakparentes

som efter streckningen.

Förutom angivande av kapitel, paragraf och stycke har uppdelning när det ansetts ändamålsenligt skett på så sätt att även relevanta punkter eller meningar och delar av meningar angetts.

Lagen 1981:691 om Förslaget till s0cialavgifrsla2 socialavgifzer

1 kap. 1§1st. lkap.l§lst. l§2st. 1kap.4§ 1§3st.1men. lkap.6§ l §3 st. 2 men.

2 § 1 st. 1 men. 1 kap. 1 §2 st. 1 men. 2 § l st. 2 men. 1 led. 1 kap 2 § 2 led och 2kap. 1 §

-- 2 § l st. 2 men. 2 led. 1 kap. 2 § 4 led och 3 kap. 1-

5 §§ 2§1st.3men. 3kap.8§1 2§2st.1men. 2kap.1§0ch3§J

-- 2§2st.2men. --2kap.5§20ch4 2§2st.3men. 2kap.4§

Bilaga 2 s. 417

414 Bilaga 2

2 kap. 7§

2 kap. 9§

2 kap. 10 § närmare i 5 §

4§1st. 2 kap. 12§1 4§1 2 kap. 12§2 4§1st. 2 kap. l2§3 4§1st. 4§1st. 2 kap. 12§4 4§1st. 2 kap. 12§5 4§1st. 4§1st. 4§1st. 2 kap .12§9 4§1st.1O 2 kap .12§8 4§1st.11 2 kap. 1 §2st. 0ch2§2st. 4§1st.12 2 kap. 12§10 4§1st.13 2 kap. 12§11 4§1st.l4 2 kap. 12§12 4§1st.15 4§1st.16 2 kap. 12§13 4§1st. 17-18 2 kap. 12§14 4§1st.19 2 kap. 13§ 4§2st. 2 kap. 12§5 4§3st. 2 kap. 12§14 4§4st. 2 kap. 11§

5§ 5a§1st. 2 kap. 5a§2st. 2 kap. 16 § 5a§3st. 2 kap.

6§ 2 kap.

3 kap. 1 § 3 kap. 12§

2§ 3 kap. 14§

3§1st. 3 kap. 9§1 3§2st.1men.

Bilaga 2 s. 418

Bilaga 2 415 3§2st.2men.11ed. 3 kap. 10§ 3 §2st.2men. 2led. 3 kap. 9§2 3§3st.1men. 3 kap. 9§3 3§3st.2men. 3 kap. 9§2 3§4st. 3 kap. 11§ 4§ 3 kap. 15§ 5§1st. 3 kap. 18§§st.1 5§2st. 3 kap. 19§1 5§3st. 3 kap. 16§ 5a§1st. 3 kap. 20§ 5a§2st. 3 kap. 21§ 5a§3st. 3 kap. 22§ 6§ 3 kap. 23§ 4kap. 1§1 .1§ 2§ .2§ 3§ .3§ 4§ .4§ 5§ 6§ .5§ 7§ .6§ 8§ .7§ 9§

10§ .8§ 11§ 12§ .9§

Bilaga 2 s. 419

416 Bilaga 2 5 kap. 1 § 5kap.1§ 2 §

3 § 5kap.2§

4 § 5kap.4§

5 § 5kap.3§

Bilaga 2 s. 420

Bilaga 2 417

Förslaget till socialavgiftslag lagen 1981:691 om socialavgiñer

1 kap. 1 § 1 st. 1 kap. 1 § 1 st. 1§2st.1men. 1 kap. 2 § l st. 1 men. 1 §2 st. 2men.

2§ Jfr 1 kap. 2

3§

4§ 1 kap. 1 §2st.

5§

6§ 1 kap. 1 §3 st. 1 men.

7§ Jfr 5 kap. 4 §

2kap. 1§ 1 kap. 2 § I st. 2 men. samt

-- 2 st. I men.

2§ 1 kap. 2 § J st. 2 men. samt 2

st I men. och Jfr 5 kap. 4 §

1 kap. 2 §2 st. 1 men.

1 kap. 2 § 2 st. 1 men.

1 kap. 2 §2 st. 3 men.

1 kap. 2 § 2 st. I och 2 men.

samt 2 kap. 3 § 1 st. 1 men

1 kap. 2 § 2 st. 2 men. 2 och 2

kap. 3 § J st. 4 men

2 kap. 3 § J st. 3 men.

2 kap. 3 § 2 och 3 st.

2kap. 1 § 1st.

Jfr 5 kap. 4 §

Bilaga 2 s. 421

418 Bilaga 2

9 § 2kap. 1 §2 st.

10§ 2 kap. 3 §

11§ 2kap. 4 §4 st.

12§1 2kap.4§1st.1

12§2 2kap.4§1st.2

12§3 2kap.4§1st.3 l2§4 2kap.4§1st.5 12§5 2kap.4§1st.6 samt 2 st. 12§6 12§7 12§8 2 kap. 4 § 1 st. 10 12§9 2kap.4§1st.9 12§1O 2 kap. 4 § 1 st. 12 12§1l 2 kap. 4 § 1 st. 13 12§12 2 kap. 4 § 1 st. 14 12§13 2 kap. 4 § 1 st. 16 12§14 2 kap. 4 § 1 st. 17 och 18 samt 3

St.

13§ 2kap. 4 § 1 st. 19

14§

15§ 2kap.5a§1st.

16§ 2kap.5a§2st.

17§ 2kap.5a§3st.

18§ 2kap. 6§

3 kap. 1-5 §§ 1 kap. 2 § 1 st. 2 men.

6§ 1 kap. 2 § 1 st. 2 men och jfr

5 kap. 4 §

7§ 1 kap. 2 § 1 st. 2 men.

8§1 1 kap. 2 § 1 st. 3 men. och 3 kap.

4 § 1 st. 2 men.

Bilaga 2 s. 422

Bilaga 2 419 8§2-3

3 kap. 3 § 1 st.

3 kap. 3 § 2 st. 2 men. samt

3 st. 2 men.

3 kap. 3 st. 1 men. och 2 st. 1

men. 10§ 3 kap. 3 §2 st. 2

men. 1l§ 3 kap. 3 §4 st. 12§ 3 kap. 1 § 13§ Jfr 5 kap. 4 §

-- 14§ 3 kap. 2 § 15§ 3 kap. 4 § 16§ 3 kap. 5 § 3 st. 17§ 18§1st.1 3 kap. 5 § 1 st. 18§1st.2 3 kap. 4§2 st. 18§2st. 19§1 3 kap. 5 § 2st. 19§2 20§ 3kap.5a§1st. 21§ 3kap.5a§2st. 22§ 3kap.5a§3st.

23§ 3kap.6§

Bilaga 2 s. 423

4kap-

1§ 4kap-1§

2§ 4kap.2§ 3§ 4kap.3§ 4§ 4kap.4§ 5§ 4kap.6§ 6§ 4kap.7§ 7§ 4kap.8§ 8§ 4kap.lO§ 9§ 4kap.12§ 5kap. 1§ 5kap.1§ 2§ 5kap.3§ 3§ 5kap.5§ 4§ 51çap.4§

BUo%

Statens 1.998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagom immunitetochprivilegier i vissa . Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

nytt ersättningssystemför vuxentandvård. 30. Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31. Det gällerlivet. Stödoch vårdtill barnoch . Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspecifilca ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ . processermedexempelfrån handeln.A. 32. Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid

Vårt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård.S. . maktdiskurser.A. 33. Historia,ekonomioch forskning.

Ty makten dinär Mytenomdet rationella Femrapporteromidrott. In. . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A. 34. Företagaremedrestarbetsförmåga.S.

Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35. Förordningartill miljöbalken. Bilagor. M. . + försäkringar.Fi 36. Identifiering och identitet i digitala miljöer

Alkoholreklarn.Marknadsföringavalkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997. . och Systembolagetsprodukturval.S. IT-kommissionensrapport4/98.K.

Integritet Effektivitet skattebrott.Fi.- 37 Den framtidaarbetsskadeförsälcringen.S. . . 10.Campusför konst.U.

38. Vad får vi för pengarna Resultatstymingav-

Friståendeutbildningarmedstatlig tillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala . inom olika områden.U. området.

N Självdeklarationoch kontrolluppgiñer 39. Det fmsk-svenskagränsälvssamarbetet.M. . - förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER.

Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi.- 41. Läkemedelsinformationför alla.

Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskt 42 Försvarsmaktsgemensamutbildning för . - . hållbartsamhälle.M. framtidakrav. Fö.

9 När åsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43. Hur skall Sverigemå bättre

bemötandeavpersonermedfunktionshinder. förstastegetmotnationellafolkhälsomål.S.

- .H Samordning digital marksändTV. Ku.av 44. En samladvapenlagstiñning.Ju.

Engräns enmyndighet Fi. 45 Sotningi framtiden.Fö.

- . IT ochregionalutveckling. 46.Om buggningoch andrahemligatvångsmedel.Ju.

120exempelfrån Sverigeslän.K. 47. Bulvanerochannat.Ju.

O IT-kommisionenshearingominfrastrukturen 48 Kontrolleradoch ifrågasatt . . för digitala medier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.

- Riksdagen1997-10-24.K. 49. Konsekvenseravatttaxfreeförsäljningenavvecklas

Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiftet. inom EU.K. . HearinganordnadavIT kommissioneni 50. De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder

samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

1997-11-14.K. Läkemedeli vård ochhandel,SOU 1998:28.S.

22.Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildningoch livslångt lärande.

. Ett garantisystemfor försäkringsersättningar.Fi. Situationeninfor och underförstaåretmed

23 Statenoch exportfmansieringen.N. kunskapslyñet.U. . 24. Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. 52.Utstationeringavarbetstagare.A.

Översyn fiskeriadministrationen Jo. 53. Ta påmöjligheternai Östersjöregionen.N.

av m.m. vara 25. Trestäder.Enstorstadspolitikför hela landet. 54. Hur offensivIT-användningkan skapatillväxt

+ 4stbilagor. för mindreföretag.Ett rådslaganordnatav

26. Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionenpå uppdrag Kommunikations-

faktaomungdomarochsvartsprit. departementet,Närings- och handelsdepartementet - 27.Nya ledningsreglerfor bankaktiebolagoch och Industriförbundet.

försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-1l-l8.K.

28.Läkemedel vårdi ochhandel.Omensäker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd. Dokumentationfrån ett

och samordnadläkemedelsförsörjning.S. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

56. Avdrag för ökadefevnadskostnadervid tjänsteresa

och tillfälligt arbete.Fi

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

57.DUKOM Distansutbildningskommittén.

Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed

IT-stöd.U. 58. IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier.

IT-kommissionensrapport6/98.K. 59.Räddningstjänsteni Sverige

RäddaochSkydda.Fö.

- 60.Kring Hallandsåsen.M. 61.Livsmedelstillsyni Sverige.Jo. 62.Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om

kämavfallsomrösmingeniMalå kommun1997.M. 63.Engod affär i Motala.

Demokratiutredningensskriftserie.SB. 64.Bättreochmertillgänglig information.

Småföretagsdelegationensrapport N. 65.Nyatider,nyaförutsättningar...

IT-kommissionensrapport8/98.K. 66.FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.U.

- 67.Socialavgiñslagen.S.

Statens offentliga 119.98 utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Hur skallSverigemåbättre

förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43 Demokratinsräckvidd.Dokumentationñån ett seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.55 Kontrolleradoch ifrågasatt

En god affär i Motala. intervjuermedpersonermed funktionshinder.48

De 39stegen.Låkemedelsutrednixigarunder Demokratiutredningensskriftserie.63

1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

Justitiedepartementet Läkemedel ochhandel,SOU 1998:28.50

BROTTSOFFER. Socialavgiñslagen.67

Vad har gjorts Vad bör göras 40

Kommunikationsdepartementet

En samladvapenlagstiñning.44

buggning IT ochregionalutveckling. Om ochandrahemligatvångsmedel.46 Bulvanerochannat.47 120exempelfrån Sverigeslän. 19

IT-kommisionenshearingom infrastrukturen

Utrikesdepartementet för digitalamedier.Andrakammarsalen,

1976års lag Riksdagen1997-10-24.20

om immunitetochprivilegier i vissafall

Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet.

enöversyn.29 - Hearinganordnad IT kommissionen

av i Försvarsdepartementet samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret

1997-11-14.21 Säkrarekemikaliehantering.13 Utlandsstyrkan.30 Identifiering och identiteti digitala miljöer.

Försvarsmaktsgemensamutbildning för Referatfrånenhearingden 12november1997.

framtidakrav. 42 IT-kommissionensrapport4/98. 36

Sotningi framtiden.45 Konsekvenseravatttaxñeeförsäljningenavvecklas

Räddningstjänsteni Sverige inom EU. 49

RäddaochSkydda.59 Hur offensiv IT-användningkan skapatillväxt -

för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

Socialdepartementet IT-kommissionenpåuppdragavKommunikations-

departementet,Närings-och handelsdepartementet Tänderhelalivet

nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 och Industriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11-18. - 54 Alkoholreklam. Marknadsföringavalkoholdryckeroch

IT och nationalstaten.Fyra framtidsscenarier. Systembolagetsprodukturval.8 Näråsikter IT-kommissionensrapport6/98.58

blir handling.Enkunskapsöversilctom bemötande Nya tider,nyaförutsättningar...

av personermedñuiktionshinder.16 Trestäder. lT-kommissionensrapport8/98.65

En storstadspolitikför hela landet.

+ st4 bilagor. 25

Finansdepartementet

Frånhembränttill Mariakliniken.

fakta ungdomarochsvartsprit.26 Omstruktureringarochbeskattning.l - om

Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva Läkemedelivård ochhandel.Omensäker,flexibel av ochsamordnadläkemedelstörsörjning.28 försäkringar.7

Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch Integritet Effektivitet skattebrott.9

- -

Självdeklarationoch kontrolluppgiñer ungdomarmed psykiskaproblem. Bilaga.31+ Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid förenkladeförfaranden.12

psykiatrisk tvångsvård.32 E-pengar näringsråttsligañágor. 14-

Engräns enmyndighet 18 Företagaremed restarbetstönnåga.34 - Denframtida Försäkringsgaranti.

arbetsskadeförsälcringen.37 Vadfår Ett garantisystemför törsåkringsersättningar.22

vi för pengarna Resultatstymingav-

Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala området.38 försäkringsbolag.27

Avdrag for ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Läkemedelsinformationför alla 41

ochtillfälligt arbete.56

Statens 19598

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Campusför konst10 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn inomolikaområden.1 l Vuxenutbildning och livslångtlärande. Situationeninför ochunderförstaåretmed kunskapslyñet.51 DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärderingav distansutbildningsprojektmed IT-stöd.57 FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66

- Jordbruksdepartementet Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. Översynavñskeriadministrationenm.m.24 Livsmedelstillsyni Sverige.61

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdensgenusansikte.3 Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty maktenärdin Mytenomdetrationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6 Utstationeringav arbetstagare.52

Kulturdepartementet Samordningavdigital marksändTV. 17

Närings- och handelsdepartementet Statenoch exportfmansieringen.23 Ta varapå möjligheternai Östersjöregionen.53 Bättreoch mertillgänglig information. Småföretagsdelegationensrapport 64

Inrikesdepartementet Historia,ekonomiochforskning. Femrapporteromidrott.33

Miljödepartementet Grönanyckeltal- Indikatorerför ettekologiskthållbart samhälle.15 Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor. 35 Detfmsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 Kring Hallandsåsen.60 Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om kämavfallsomröstningeni Malå kommun1997.62

FRITZES

OFFENTLIGA PUBLIKATIONER

Å Posnåbiçsásüålâgátasrocmøzm

FAX:o8-69oL9i9i,T12u-:10N:08-690 91.90 E-nosr:order@iibex.se . INTERNET; i