En ny sjömanslagstiftning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

EN NY

o

SJOMANSLAGSTIFTNING

E 0

Ö Betänkande 1990 års

av sjömanslagsutredning

Statens offentliga utredningar

få Kommunikationsdepartementet

En ny

sjömanslagstiftning

Betänkande års sjömanslagsutredning

av L920

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, också uppdrag regeringskansliets

som av förvaltningskontor ombesörjer nemissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08039 96 30

Telefax 08739 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-10929-8 GraphicSystemsAB.Göteborg1991 ISSN 0375-250X

SOU 1991103

Till statsrådet och chefen för

kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 30 november 1989 bemyndigade regeringen chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över sjömanslagen 1973282 och anslutande lagstiftning och att lägga fram ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ett svenskt tillträde till ILO-konventionerna nr 165 och 166 om social trygghet för sjömän resp. om sjömäns hemresa. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 12 februari 1990 som särskild utredare fr.0.m. den 1 februari 1990 regeringsrådet Bertil Voss.

Till experter förordnades samtidigt direktören i Sveriges Redare-

. förening Billy Fransson, direktören i Sveriges Fartygsbefálsförening Christer Lindvall, ombudsmannen i Svenska Sjöfolksförbundet Roger Sjöstrand, verkställande direktören i Svenska Maskinbefálstörbundet Christer Themnér och avdelningsdirektören i Sjöfartsverket Lars Tygesen.

Till sekreterare i utredningen fr.0.m. den l februari 1990 förordnades den 8 januari hovrättsassessorn Ove Lindström.

Utredningen har antagit namnet 1990 års sjömanslagsutredning.

Regeringen beslutade den 2 maj 1991 att uppdra utredningen att överväga om sjömän längre skall ha full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom, när andra försäkrade fått vidkärmas en ökad

självrisk inom den allmänna sjukpenningtörsälcringen.

Utredningen har efter remiss avgett yttrande till Socialdepartementet över riksförsäkringsverkets rapport den 31 maj 1990 om möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmánssystem samt till justitiedepartementet över dels departementspromemorian Ds 199154 Sveriges tillträde till Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av

SOU 1991103

domar på privaträttens omrâde, dels departementspromemorian Ds 199170 angående Sveriges tillträde till 1952 års konvention om kvarstad och liknande säkerhetsätgärder på havsgâende fartyg arrestkonventionen. Utredningen fär härmed överlämna sitt betänkande SOU 1991103 En sjömanslagstiftning. Utredaren och experterna är överens om

ny att särskilda yttranden till betänkandet inte skall medges. Utredningens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm i december 1991 Bertil Voss

Ove Lindström

sou 1991103 Innehåll

Innehåll

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lagförslag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till sjömanslag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i sjölagen 189135 s.l 48 . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1962381 om

allmän försäkring 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Förslag till lag om ändring i lagen 1973137 om

ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i

utlandet 53 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. Förslag till lag om ändring i lagen 1977267 om

krigsskadeersättning till sjömän 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag ändring i arbetstidslagen 1982673 56 om . . 7. Förslag till lag om ändring i lagen 1987813 om

homosexuella sambor 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

198849 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Inledning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 63 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmänna överväganden om utformningen av en ny

sjömanslagstiftning 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Kort tillbakablick 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Svensk sjöfart 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Sjömansyrket 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Grunderna för en modern sjömanslagstiftning 71 . . . . . . . .

3 Avmönstring vid krigsrisk 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Sammanfattning 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Gällande rätt 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Den rättsliga regleringen rörande krigsskadeersättning 76 . . 3.4 Den avtalsmässiga regleringen rörande krigsrisktillägg

och krigsolycksfallsförsäkring 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1991103

3.5 Reformkrav 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6 överväganden 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Krigsrisk 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Smittfara 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.3 Allvarlig fara för de ombordvarande på grund

av fartygets fel och brister 81 . . . . . . . . . . . . . . . .

4¶Minimidlder för fartygsarbete 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1¶Sammanfattning 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Gällande rätt och dess bakgrund 83 . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 överväganden 87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 ILO-konventionen nr 165 om social trygghet för

.sjömän samt ILO-konventionen nr 166 och ILO-

rekommendationen nr l 74 sjömäns hemresa 91 om . . . . . .

5.1¶Sammanfattning 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Bakgrund 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 ILO-konventionen nr 165 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Konventionens huvudsakliga innehåll 94 . . . . . . . . . 5.3.2 ILO-kommitténs handläggning rörande

konventionen 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 ILO-konventionen 166 och ILO-rekommendationen nr nr 174 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Konventionens huvudsakliga innehåll 98 . . . . . . . . . 5.4.2 Rekommendationens huvudsakliga innehåll 100 . . . . . 5.4.3 ILO-kommitténs handläggning rörande

konventionen nr 166 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.4 ILO-kommitténs handläggning rörande

rekommendationen nr 174 103 . . . . . . . . . . . . . . .

5.5¶Överväganden 104

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Allmänna synpunkter 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Artikel 18 i ILO-konventionen nr 165 106 . . . . . . . . 5.5.3 ILO-rekommendationen nr 174 113 . . . . . . . . . . . . 5.5.4 Sjömäns sjuklön 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 .Sjömanslagstijlningens tillämplighet pd ofentliganställda sjömän 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1¶Sammanfattning 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Inledning 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3¶LOA-utredningen 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Gällande rätt 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5 överväganden 126

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1991103 Innehåll

7 Handläggningen .vjömansärendenvid de svenska av utlandsmyndigheterna 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Sammanfattning 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 överväganden 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Vissa ändringar i sjömanslagen som har alaualiserats

under utredningsarbete 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Sammanfattning 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Väntetid 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Välfårdspermission 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Skiljande sjöman från hans befattning på fartyget 155 av . . .

8.5¶Fartygsnänmd 156

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6¶Lydnadsplikt 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Konflikträtt 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Förbud mot att dra en tvist om en sjömans

anställningsförhållande inför utländsk myndighet 160

en . . . 8.8.1 Gällande rätt 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8.2 Lagstiftningen i övriga nordiska länder 161 . . . . . . .

8.8.3¶Luganokonventionen den 16 september 1988 om

domstols behörighet och om verkställighet av

domar på privaträttens område 161 . . . . . . . . . . . .

8.8.4 överväganden 162

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9¶EG-aspelcter 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10¶Specialmotivering 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Nya sjömanslagen 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 kap. Inledande bestämmelser 167 . . . . . . . . . . . . . . . 2 kap. Anställning 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 kap. Befattning på fartyg 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 kap. Fartygsarbete 180

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 kap. Arbetstid 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 kap. Fri sjuklön, sjukvård m.m. 189

resa, . . . . . . . . . .

7 kap. Fartygsnämnd 208

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 kap. Ansvarsbestämmelser 211 . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 kap. Överklagande 214

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 kap. Särskilda bestämmelser 215 . . . . . . . . . . . . . . .

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser 219

. . . . . . . . 10.2 Lagen ändring i sjölagen 189135 s.1 219 om . . . . . . . . 10.3 Lagen om ändring i lagen 1962381 om allmän

försäkring 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Lagen ändring i lagen 1973137 om ekonomiskt om bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 221 . . . . .

Innehåll sou 1991103

10.5 Lagen om ändring i lagen 1977267 om

krigsskadeersättning till sjömän 221

. . . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Lagen om ändring i arbetstidslagen 1982673 221 . . . . . . 10.7 Lagen ändring i lagen 1987813 om om homosexuella sambor 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Lagen om ändring i fartygssäkerhetslagen 198849 222 . . .

Bilagor Bilaga l Översikter över motsvarigheter mellan förslaget

och gällande lagstiftning 225 . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Lagstiftning i Danmark, Finland och Norge 235 . . . . 21 Avmönstring vid krigsrisk o.d. avsnitt 3 235 . . . 22 Vissa frågor som har aktualiserats under

utredningsarbetet avsnitt 8 249 . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Utdrag riksförsäkringsverkets förslag till ur författningsändringar i rapporten den 31 maj 1990 om möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmânssystem 257 . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 Utdrag ur sjömansregistret angående antalet aktiva

sjömän med icke-nordisk nationalitet är som folkbokförda i Sverige 267 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 5 En ekonomisk beräkning angående redarnas

ökade kostnader vid en eventuell höjning av socialavgifterna 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1991103

Förkortningar

AF Anställningsförordningen 1965601 AFL Lagen 1962381 om allmän försäkring AFS Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFUR-S Allmänna föreskrifter för utrikesrepresentationen om

handläggning av sjöfartsärenden ASO Arbeidsforeningen for skip og offshorefartøyer Ds Publikation i departementsserien DSO De samarbeidende organisasjoner Det norske

maskinistforbund, Norsk styrmandsforening Dwt Dödviktston FsFo Fartygssäkerhetsförordningen 1988594 FsL Fartygssäkerhetslagen 198849 IF UR-S Förordningen 1976785 med instruktion om

handläggning av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen

ILO Internationella arbetstagarorganisationen

LAS Lagen l98280 om anställningsskydd

LOA Lagen 1976600 om offentlig anställning MF0 Förordningen 1984831 om mönstring av sjömän ML Mönstringslagen 1983929 RF Regeringsformen RFF S Riksförsäkringsverkets författningssamling SaL Sjöarbetstidslagen 1970 105 SALF Sveriges Arbetsledareförbund SFL Lagen l9471 om allmän sjukförsäkring SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkrlngsutskottet SJÖFS Sjöfartsverkets författningssamling SmL Sjömanslagen 1973282, om inte annat anges

sou 1991 103 Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

I betänkandet föreslås att bestämmelserna i sjömanslagen l973282, SmL, mönstringslagen l983929, ML och sjöarbetstidslagen l970105, SaL samt enstaka bestämmelser i fartygssäkerhetslagen l98849, FsL sammanförs till lag som även i fortsättningen

en ny bör benämnas sjömanslagen. Huvuddelen av fartygssäkerhetslagens bestämmelser bör kvarstå oförändrade. Sjömanslagstiftningen samlas härigenom i två lagar, främst berör fartygsarbete och sjömäns

en som sociala förhållanden samt en som berör fartygssäkerhet och arbets-

miljön på fartygen.

Förslaget innebär ändringar i fråga rätten till avmönstring vid

om krigsrisk och en utvidgad tillämpning av sjömanslagen för de offentliganställda. Förslaget har i åtskilliga delar utformats så att det inte längre skall finnas något hinder för svensk ratifikation av ILOkonventionerna nr 165 och 166 om social trygghet för sjömän resp. sjömäns hemresa. Det har medfört förslag utvidgad rätt till fri

om hemresa samt förslag om förlängd sjuklöneperiod och fri sjukvård utomlands utan tidsbegränsning för sjömän i utrikes fart. Vidare föreslås att alla utländska sjömän på svenska fartyg skall likabehandlas i socialförsäkringshänseende. Förslaget innehåller även modernisering-

beträffande de svenska utlandsmyndigheternas handläggning av ar sjöfartsärenden. Översynen har skett med utgångspunkt från lagstiftningen i Danmark, Finland och Norge. Ett synligt resultat av detta är att motsvarighet till den norska s.k. välfárdspermissionen för

en sjömän införs. För övrigt poängteras sjösäkerhetsaspekterna tydligare än tidigare. Arbetsgivarens ansvar för sjömän som insjuknar under väntetid modifieras. Den ökade självrisken inom den allmänna

sjukpenningförsäkringen föreslås genomslagskraft också för

sjömännen. Deras sjuklöneförmåner blir sålunda i huvudsak jämställda med övriga svenska arbetstagares.

Det råder inte någon gemensam ordning inom EG i fråga om

sjömanslagstiftningen. Följaktligen finns det för närvarande inga EG-

regler att ta hänsyn till vid utformningen av en ny svensk sjömanslagstiftning.

Sammanfattning sou 1991 103

I det följande redogör jag kortfattat för de olika ändringsförslagen.

Avmönstring vid krigsrisk m.m.

Jag föreslår att en sjöman på ett fartyg som är destinerat till ett krigsriskområde eller till en hamn där smittsam sjukdom vunnit

en utbredning skall ha rätt att frånträda sin befattning på fartyget innan fartyget kommer fram till riskområdet. Han skall alltså inte behöva välja mellan att mista anställningen eller mot sin vilja följa med in i krigsriskområdet.

Rätten att frånträda befattningen är ovillkorlig om sjömannen inte kände till faran när resan påbörjades. Om sjömannen kände till att fara förelåg, men faran därefter ökat väsentligt, har sjömannen dock inte någon ovillkorlig rätt att komma bort från fartyget innan det anländer till riskområdet. Arbetsgivaren har i de angivna situationerna rätt att omplacera sjömannen till en befattning på ett annat sina fartyg.

av

Minimidlderförfartygsarbete

Jag anser inte att det finns behov av en undantagsregel från minimiålderskravet på 16 år när det gäller lätt fartygsarbete utförs

som av minderåriga arbetstagare som har fyllt 13 år. Det finns alltså skäl att göra skillnad mellan anställda och icke anställda sjömän i detta avseende.

.sjömanslagen tillämplighet pá ojfentliganställda

Jag föreslår att sjömanslagen i allt väsentligt skall äga tillämpning också på offentliganställda sjömän. Undantag bör göras endast beträffande konflikträtten för de arbetstagare arbete innefattar

vars

myndighetsutövning eller är oundgängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning.

ILO-konventionerna nr 165 och 166

För att undanröja de hinder som finns för att Sverige skall kunna tillträda konventionerna föreslår jag ett flertal ändringar i sjömanslagen, lagen 1962381 om allmän försäkring och lagen 1973137

1991 103 Sammanfattning sou

ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Om om de föreslagna ändringarna genomförs bör Sverige utan förbehåll kunna ratificera konventionerna.

I samband med ratificering bör Sverige Förklara att åtagandet enligt

en artikel 3 i ILO-konventionen 165 omfattar samtliga nio grenar av

nr social trygghet.

Beträffande följande social trygghet a sjukvård, b sjuk-

grenar av penning, d förmån vid ålderdom, förmån vid arbetsskada,

e

förmån vid invaliditet och i förmån till efterkommande, bör

h

Sverige åta sig att tillämpa de strängare normer som anges i artikel ll. Sverige har nämligen ratificerat de konventioner som enligt artikel 11 reglerar dessa grenar.

Beträffande de återstående förmån vid arbetslöshet,

grenarna c f familjeförmån och g förmån vid barns födelse, bör Sverige åta sig att tillämpa de i artikel 9 angivna miniminormerna. Sverige har ratificerat 1952 års ILO-konvention nr 102 om minimistandard för social trygghet såvitt gäller dessa grenar.

När det gäller ändringar i enskilda frågor som föranleds av ILOkonventionerna nr 165 och 166 föreslår jag bl.a. följande

Fri resa

Beträffande rätten till fri hemresa efter nio månaders anställning

ändras kvalifikationstiden till fem månader; ändringen är dock

i och för sig inte föranledd av ILO-konventionerna.

Rätten till fri hemresa gäller för närvarande i allmänhet

sjömannens hemort. Det föreslås att den i stället skall avse

sjömannens destinationsort för hemresa. Bestämmelsen härom

tillåter i överensstämmelse med artikel 3 i ILO-konventionen nr

166 flera alternativa destinationsorter. Om flera orter har

bestämts har sjömannen rätt att välja bland dem.

Rätten till fri hemresa utvidgas något.

En sjöman kan inte längre förlora sin rätt till fri hemresa på

grund sitt personliga uppträdande. I stället har arbetsgivaren

av

B13

Sammanfattning SOU 1991103

i vissa sådana situationer rätt att återkräva kostnaden för sjömännens fria resa.

uklön

Sjuklöneperioden vid utrikes fart förlängs från 60 dagar till 84 dagar.

Kompensationsnivån för sjömän med befattning i inrikes fart sänks från nuvarande 100 % till 75 % för de tre första sjukdagarna och 90 % för resterande sjukdagar i varje sjukperiod. Dessa ändringar ligger i linje med såväl den nyligen genom-

förda ändringen sjukpenningförmånerna enligt lagen

av om allmän försäkring som utformningen av lagen 1991 1047 om sjuklön som träder i kraft den 1 januari 1992. För sjömän som har eller senast har haft befattning i utrikes fart föreslås med hänsyn till ILO-konventionen nr 165, artiklarna 14 och 15 att kompensationsnivån oförändrat blir 100 % under den inledande 14-dagarsperiod då sjömännens arbetsgivare inte kommer att ha någon regressrätt från den allmänna försäkringen för utbetald sjuklön. För tiden därefter föreslås samma anpassning till den allmänna sjukersättningsnivån som för sjömän i inrikes fart.

Bestämmelsen att en sjöman under vissa förutsättningar är som hänförliga till hans eget uppträdande kan förlora sin rätt till sjuklön avskaffas.

Sjukvård

Sjömannens rätt till kostnadsfri sjukvård utomlands ändras från att ha gällt i maximalt 84 dagar till att gälla utan tidsbegränsning. För tiden efter 84 dagar övertar staten kostnadsansvaret från arbetsgivaren.

Inte heller rätten till fri sjukvård skall kunna fråntas sjömannen på grund av hans personliga uppträdande. Så länge han har befattning på ett fartyg gäller denna rätt utan inskränkning. För tid därefter och under väntetid kan han dock bli återbetalningsskyldig för sjukvårdskostnaderna.

SOU 1991103 Sammanfattning

Ekonomiskt bistånd utomlands

En utländsk sjöman som är eller har varit anställd ombord på ett svenskt fartyg skall liksom en svensk medborgare kunna få tillfälligt ekonomiskt bistånd av en svensk utlandsmyndighet enligt lagen ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i

om utlandet m.m.

Om redaren varit ansvarig för de kostnader som täckts av biståndet skall denne återbetala biståndsbeloppet till staten.

Socialförsäkringsförmåner

l En utländsk sjöman som förvärvsarbetar på ett svenskt handelsfartyg, utan att vara bosatt i Sverige, får genom en ändring i lagen om allmän försäkring rätt till socialförsäkringsförmåner under den tid som arbetet utförs. Kravet i artikel 18 i ILO-

konventionen nr 165 på likabehandling i socialförsäkringshänse-

ende av alla sjömän i ett lands handelsflotta, oavsett var de är medborgare eller har sitt hemvist, uppfylls därmed. Det ratifikationshinder som annars finns i artikel 18 bortfaller sålunda.

De svenska utlandsmyndigheternas handläggning av .göfartsärenden

Jag har samrått med utrikesdepartementet i denna fråga och därvid diskuterat i vilken omfattning de bestämmelser som förutsätter medverkan av en svensk utlandsmyndighet kan undvaras. Mot denna bakgrund föreslås följande ändringar

Bestämmelsen att befälhavare skall överlämna en brottsling

en till svensk utlandsmyndighet är föråldrad och kan inte

en tillämpas i praktiken. En svensk konsul i utlandet har ingen möjlighet eller rättighet att tvångsvis omhänderta en brottsling. Jag föreslår sådan brottsling under förutsättning att han

att en inte kan överlämnas till en svensk polismyndighet i stället skall

kunna överlämnas till en utländsk myndighet som anvisats av en

svensk utlandsmyndighet.

Möjligheten att med hänsyn till sjömannens välfärd tillställa en svensk utlandsmyndighet dennes lön återspeglar ett föråldrat

Sammanfattning SOU 1991103

förmyndaraktigt synsätt. Jag föreslår därför att 57 § SmL upphävs.

Övriga ändringar

Under utredningsarbetets gång har vissa ändringar ifrågasätts vilka lett till följande förslag

En motsvarighet till den norska s.k. välfärdspermissionen för sjömän införs. En sjöman får därigenom rätt att vid nära

en anhörigs bortgång eller sjukdom frånträda sin befattning på fartyget utan att anställningen upphör.

Förbudet i 14 § SmL mot att dra tvister om sjömäns anställningsförhållanden inför utländsk myndighet upphävs.

en

Förutsättningarna för att skilja en sjöman från hans befattning på fartyget på grund av hans eget uppträdande modifieras. Ett skiljande förutsätter att sjömannen äventyrar sjösäkerheten.

Fartygsnämndens möjlighet att med stöd 25 § SmL tilldela

av en sjöman en erinran avskaffas.

Arbetsgivarens vård- och kostnadsansvar gentemot sjöman

en som insjuknar under sådan väntetid då sjömannen i form

av fritid åtnjuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete med andra ord sådan väntetid i

- som praktiken är jämställd med semester inskränks.

-

Lydnadsplikten behålls i huvudsak oförändrad, men dess samband med sjösäkerheten betonas uttryckligt.

Förutsättningarna för stridsåtgärder förenklas och vidgas något. Dessutom föreslås stridsåtgärder bli tillåtna också på off-

shorefartyg.

sou 1991103 Lagförslag

Lagförslag

Förslag till Sjömanslag 0000000

Härigenom föreskrivs följande.

l Kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i det följande, en sjöman är anställd för att tjänstgöra ombord på ett svenskt fartyg.

som

I fråga anlitas till eller utför fartygsarbete och sådan

om annan som sjöman i 367 § sjölagen l89135 s. 1 gäller i tillämpliga

som aves delar l kap. 3 -4 §§, 3 kap. l -3 §§ och 11 15 §§, 4kap.1§, 4 §

och 6 9 §§, 6 kap. 13 § första stycket, 19 27 §§ och 30 7 kap.

- - 7 10 §§, 8kap. 1 -2§§,3 § l -3och5samt5§och 10kap.

l -7 §§och 14 §.

2 § Bestämmelsen i 4 kap. 4 § gäller inte i fråga arbetstagare för

om vilken 3 kap. 1 § lagen 1976600 om offentlig anställning är tillämplig.

3 § Har redaren eller ägaren ett svenskt fartyg helt eller delvis

av upplåtit driften fartyget till utlänning, fär regeringen eller den

av en myndighet regeringen bestämmer efter ansökan av redaren eller,

som

denne är utlänning, ägaren medge att denna lag helt eller delvis om inte skall gälla i fråga fartyget. Ett medgivande skall begränsas till

om viss tid och förenas med de villkor som behövs.

Ett medgivande enligt första stycket får lämnas endast om det finns särskilda skäl och undantaget är förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Vidare krävs att sökanden visar att arbetstagarna på fartyget utländsk lagstiftning eller annat sätt i rimlig

genom utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och i kollektivavtal, upptar frågor den art som behandlas

som av i eller har nära samband med denna lag och som på arbetstagarsidan

Lagförslag sou 1991 103

har slutits eller godkänts av en organisation, vilken är att

anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976580 medbe-

om stämmande i arbetslivet.

Ändras de förutsättningar ligger till grund för

som ett medgivande enligt första stycket, skall den fått medgivande eller fartygets

som befälhavare utan dröjsmål underrätta den myndighet lämnat

som medgivandet om ändringen. I ett sådant fall får andra villkor för medgivandet föreskrivas eller, ändringen innebär risk för

om arbetstagarnas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkallas, om villkoren i det inte iakktas.

4 § Regeringen får förordna att denna lag helt eller delvis skall gälla även sjöman utländskt fartyg.

Definitioner

5 § I denna lag avses med

sjöman den som är anställd för fartygsarbete och under tjänstgöringen ombord har en befattning med huvudsaklig uppgift att utföra fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål,

fartygsarbete arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med fartyget,

väntetid den del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyget, men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller i form

av fritid åtnjuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertid.

2 kap. Anställning

l § Ett anställningsavtal med en sjöman skall vara skriftligt.

2 § Ett anställningsavtal upphör och får frånträdas

om det avser en bestämd resa, när fartyget kommer till den hamn där resan slutar,

sou 1991103 Lagförslag

om det avser en bestämd tid och den tiden utgår medan fartyget befinner sig till sjöss, när fartyget kommer till en hamn i det land där sjömannen har sitt hemvist eller till en annan hamn som fartyget anlöper av annat skäl än för bunkring eller av hänsyn till säkerheten eller liknande skäl.

Om överenskommelse annars inte har träffats om var avtalet skall frånträdas efter uppsägning, får det frånträdas endast i en hanm, som är belägen i det land där sjömannen har sitt hemvist, eller på den ort där avtalet ingicks. Säger sjömannen upp avtalet gäller vad nu sagts endast när han har befattning på fartyget eller under väntetid.

3 § En sjöman, som har varit anställd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg under nio månader, har rätt att bli fri från anställningen efter gällande uppsägningstid, även annat följer avtalet. Har

om av sjömannen befattning på ett fartyg, får han dock frånträda avtalet först när fartyget har anlöpt en hamn för lossning, lastning eller uppläggning.

Första stycket gäller inte, om sjömannen skriftligen samtycker till att

avtalet förlängs. Sådant samtycke får inte lämnas tidigare än en månad före utgången av en anställningsperiod om nio månader och får inte avse längre tid än nio månader.

4 § Visar en sjöman att han kan få befattning av högre grad på ett fartyg än den han innehar eller en arman anställning, vars antagande är av väsentlig betydelse for honom, har han rätt att omedelbart bli fri

från anställningen.

Första stycket gäller under förutsättning att en arman lämplig sjöman kan sättas i sjömannens ställe utan ökad kostnad för arbetsgivaren.

Villkoret att arbetsgivaren inte får orsakas ökad kostnad skall jämkas om det är skäligt med hänsyn till den tid sjömannen varit anställd hos arbetsgivaren och övriga förhållanden.

5 § Är sjöman anställd för bestämd och ändras denna

en en resa väsentligt, har han rätt att bli fri från anställningen, om han säger upp avtalet utan dröjsmål efter det att han har fått veta ändringen. Därefter upphör avtalet omedelbart, om fartyget befinner sig i hamn, och i annat fall i första hamn som fartyget anlöper.

Lagförslag sou 1991103

6 § Om en myndighet på den ort där anställningsavtalet skall frånträdas inte tillåter att sjömannen kommer in i landet eller för att ge tillstånd härtill kräver en säkerhet som sjömannen inte kan ställa, gäller avtalet till dess att fartyget kommer till en ort där sådant hinder mot framträdandet inte föreligger. Avtalet förlängs dock inte, om det innebär avsevärd olägenhet för arbetsgivaren eller sjömannen.

7 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.

3 kap. Befattning på fartyg

Allmänna bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 11, 12, 13, 14 och 15 §§ i detta kapitel gäller endast befattning på fartyg som används till handelssjöfart eller transport av passagerare eller till annat ändamål som hör ihop med handelssjöfarten, såsom bogsering, isbrytning, bärgning och dykning

handelsfartyg.

De i första stycket nämnda bestämmelserna gäller dock inte i fråga om fartyg med mindre bruttodräktighet än 20 och fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare.

Befattningens tillträdande

2 § För att få tillträda en befattning ombord skall sjömannen

ha en giltig sjöfartsbok, om annat inte följer av 3

med ett sådant läkarintyg som avses i 6 kap. 22 § visa att han inte på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för befattningen eller

sjömansyrket,

ha föreskriven behörighet för befattningen,

sou 1991 103 Lagförslag

4. han är under 18 år, visa att hans vårdnadshavare har lämnat

om sitt tillstånd till att han tjänstgör till sjöss samt

5. uppfylla de villkor i övrigt för att inneha befattning ombord, som kan ha föreskrivits i andra författningar.

3 § Den tillhör intendenturpersonalen på passagerarfartyg som går

som i regelbunden färjetrafik i lokalfart eller närfart behöver inte ha sjöfartsbok, om han har pass eller annan likvärdig identitetshandling.

Befattningensfiânträdande

4 § Redaren får helst skilja befälhavaren från hans befattning

när som på fartyget. Därvid gäller inte bestämmelserna i 7 kap. 4 5 §§.

-

5 § Befälhavaren får skilja en annan sjöman från hans befattning på

fartyget, sjömannen har en sjukdom som medför fara för de

om ombordvarande eller om han på grund av sjukdom eller skada inte kan fullgöra sitt arbete på fartyget under en längre tid. Med sjukdom jämställs havandeskap som utgör hinder för att utöva befattningen.

6 § Befälhavaren får skilja en sjöman från hans befattning på fartyget

sjömannen äventyrar de ombordvarandes, fartygets eller lastens om säkerhet.

7 § En sjöman vars make, sambo, barn eller förälder har avlidit eller är allvarligt sjuk har rätt att frånträda sin befattning på fartyget.

En sjöman har även rätt att frånträda sin befattning på fartyget när det inträffar andra omständigheter som gör frånträdandet till en välfärdsfråga för sjömannen.

Andra stycket gäller under förutsättning att en annan lämplig sjöman

kan sättas i sjömannens ställe utan ökad kostnad för arbetsgivaren.

Villkoret att arbetsgivaren inte får orsakas ökad kostnad skall jämkas om det är skäligt med hänsyn till den tid sjömannen varit anställd hos arbetsgivaren och övriga förhållanden.

8 § Anställningsavtalet upphör inte genom att sjömannen skiljs från befattning på fartyget. Innan befälhavaren enligt 5 eller 6 § skiljer sjömannen från hans befattning skall han, om det inte skall finnas en

Lagförslag sou 1991 103

fartygsnämnd på fartyget, först samråda med Övriga befattningshavare

ombord. Anteckning om samrådet skall göras i skeppsdagboken. Befälhavaren skall också underrätta redaren och, fartyget befinner om sig utomlands, närmaste svenska utlandsmyndighet. Befälhavaren skall se till att det efter omständigheterna är sörjt för sjömarmens uppehälle i land.

9 § En sjöman har rätt att frånträda sin befattning på fartyget

om det är fara för att fartyget skall uppbringas av krigförande, utsättas för krigsskada eller råka ut för en annan händelse jämav förbart slag,

2. om en sjukdom som avses i 1.1 eller 1.2 bilagan till smittskyddslagen 19841470 har vunnit utbredning i hamn, till vilken fartyget är bestämt eller

om faran för ett sådant förhållande som avses i l eller 2 ökar avsevärt.

Rätten att frånträda befattningen föreligger dock inte om sjömannen har godtagit att följa med fartyget under de angivna förhållandena.

Vill en sjöman frånträda sin befattning på fartyget på grund av förhållande som avses i första stycket skall han underrätta arbetsgivaren utan dröjsmål efter det att han fått kunskap om förhållandet. Sjömannen har rätt att därefter frånträda befattningen i fall som avses i första stycket l eller 2 innan fartyget anländer till det område där förhållandet råder och i fall som avses i första stycket 3 så snart fartyget kommer i förbindelse med land.

En sjöman som frånträder sin befattning på fartyget på grund av förhållanden som avses i första stycket kan av arbetsgivaren om-

placeras till ett annat fartyg där denne är arbetsgivare.

10 § En sjöman har rätt att frånträda sin befattning på fartyget, om

fartyget

inte är sjövärdigt för i avsedd fart, resa

inte är behörigen lastat eller barlastat,

medför passagerare utöver högsta tillåtna antalet eller

sou 1991103 Lagförslag

4. inte är bemannat på betryggande sätt,

allt under förutsättning att de ombordvarande på grund av felet eller bristen kan antas bli utsatta för allvarlig fara under resan och felet eller bristen inte undanröjs.

En sjöman har rätt att frånträda sin befattning på fartyget även när fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall och rättelse inte sker.

Vill en sjöman frånträda sin befattning på fartyget på grund av förhållande som avses i första eller andra stycket skall han underrätta arbetsgivaren utan dröjsmål efter det att han fått kunskap om forhållandet. Sjömannen har rätt att därefter frånträda befattningen innan resan påbörjas om fartyget befinner sig i hamn, och i annat fall så snart fartyget har möjlighet att komma i förbindelse med land.

I fall som avses i första eller andra stycket äger 9 § fjärde stycket motsvarande tillämpning.

Skyldighererför redaren och befälhavaren

11 § I samband med att en sjöman tillträder en befattning ombord skall redaren och befälhavaren förvissa sig om att sjömannen uppfyller kraven i 2 3 §§.

-

12 § När en sjöman tillträder en befattning på fartyget, skall arbetsgivaren eller befälhavaren ge honom ett tjänstgöringsbesked med

uppgift om befattningen och villkoren för tjänstgöringen.

13 § När en sjöman tillträder eller frånträder en befattning på fartyget skall redaren eller befälhavaren omedelbart anmäla detta till sjömansregistret.

För sådan intendenturpersonal som avses i 3 § behöver rapporteringen inte ske annat än när sjömannen börjar och slutar sin anställning.

14 § På fartyget skall finnas en sjömansrulla med kopior av sjömännens tjänstgöringsbesked. Befälhavaren skall se till att rullan är ordnad så att den aktuella bemanningen ombord lätt kan utläsas.

Lagförslag sou 1991103

15 § Redaren skall se till att anteckningar om tjänstgöringen ombord förs in i sjömannens sjöfartsbok.

16 § Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla

sjömansrulla och andra handlingar rörande bemanningen ombord

tillgängliga för sjöfartsverket, annan tillsynsmyndighet som förordnats med stöd av fartygssäkerhetslagen 198849 och för företrädare för

sjömän på fartyget.

Bemyndiganden

17 § Regeringen får förordna att bestämmelserna i l § första stycket

skall tillämpas även i fråga om andra fartyg än handelsfartyg.

18 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för fartyg med särskild Verksamhetsinriktning föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från de i l § första stycket nämnda bestämmelserna.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från kravet på innehav av sjömansbok än vad som sägs i 3

20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om det sätt på vilket rapportering enligt 13 § skall ske.

21 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får, om det behövs av särskilda skäl, föreskriva eller i enskilda fall medge att sjömansrulla förs och förvaras i land. I sådant fall svarar redaren för att den aktuella bemanningen lätt kan utläsas.

4 kap. Fartygsarbete

Minimiálderförfartygsarbete

1 § En minderårig får inte som arbetstagare anlitas till fartygsarbete och inte heller på annat sätt anlitas till eller utföra fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte heller, om det inte sker som ett led i skolutbildningen, innan han har fullgjort sin skolplikt.

sou 1991103 Lagförslag

Utan hinder första stycket får en minderårig som har fyllt tretton av år och inte är arbetstagare anlitas till eller utföra lätt fartygsarbete som inte är sådant slag att det kan inverka skadligt på den som av minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om som sådant arbete.

Den är under 18 år får användas i fartygsarbete som eldare som endast om Sjöfartsverket medger det.

Utförande av fartygsarbete

2 § Bestämmelser om arbetsmiljön finns i fartygssäkerhetslagen 198849.

3 § En sjöman är, utöver vad som framgår av anställningsavtalet, skyldig att utföra sådant arbete som är nödvändigt med hänsyn till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet.

Arbetstagare, som avses i l kap. l § andra stycket, är skyldig att utföra sådant arbete befälhavaren finner nödvändigt att ålägga som honom med hänsyn till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet.

4 § En sjöman är inte skyldig att utföra arbete, som är föremål för lockout eller för tillåten strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, fartyget ligger i hanm. om

En sjöman har befattning på ett fartyg som används vid som utvinning naturtillgångar på eller under havsbottnen är inte skyldig av att utföra arbete, är föremål för i första stycket angiven stridsåtsom gärd. Han är dock skyldig att utföra skyddsarbete när fartyget befinner sig till sjöss. v

En sjöman står utanför arbetskonflikt skall fullgöra sina vanliga som arbetsåligganden. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till skyddsarbete hänföres arbete, vid ett konfliktutbrott fordras som för avveckling verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till av förebyggande av fara för människor eller skada på fartyget, lasten eller egendom. Som skyddsarbete anses också arbete, som arman någon är skyldig att utföra på grund särskild föreskrift i svensk lag. av

SOU 1991103

Ordningsföreskriffer och tvångsmedel

5 § När fartyget befinner sig i hamn eller på säker ankarplats arman är en sjöman skyldig att stanna ombord under sin fritid endast det om behövs med hänsyn till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet eller till fartygets förestående eller förhalning. avresa

6 § En sjöman får inte ta med ombord något som kan medföra fara för de ombordvarande, fartyget eller lasten eller för ordningen ombord.

Om en sjöman utan redarens samtycke tar med handelsvaror för egen eller annans räkning, skall han betala fraktkostnaden för varorna.

7 § Om det kan antas att något har tagits ombord olovligen, får befälhavaren i vittnens närvaro låta undersöka de övriga sjömännens utrymmen. Det som olovligen har tagits ombord får befälhavaren ta i förvar, låta föra i land eller, det är nödvändigt, förstöra. om

8 § Om det behövs för att upprätthålla ordningen ombord, får befälhavaren bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller den som i en sådan situation hjälper befälhavaren.

9 § Begår en sjöman brott, för vilket kan antas följa fängelse i minst ett år, och upptäcks brottet när fartyget inte befinner sig i en svensk hamn, skall befälhavaren till att sjömannen inte lämnar fartyget. se Om befälhavaren finner det nödvändigt, får han hålla sjömannen i förvar ombord tills denne kan överlämnas till utländsk myndighet en som anvisats av en svensk utlandsmyndighet eller till en polismyndig-

het i Sverige.

5 kap. Arbetstid

Allmänna bestämmelser

1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas förutom på sjömän även på annan anställd som utför fartygsarbete hans arbete beräknas om pågå under längre tid än en vecka.

Från tillämpning av bestämmelserna undantas fartygsarbete som utförs av

sou 1991103 Lagförslag

befälhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på

fartyget,

maskinchef, om hans fartygsarbete inte är indelat i vakter och han inte är ensamt maskinbefäl ombord,

främste styrman, om hans fartygsarbete inte är indelat i vakter och han inte är ensam styrman ombord,

föreståndare för intendenturavdelning, om utom denne minst sex personer är anställda inom avdelningen,

läkare, musiker, den som är anställd uteslutande för att meddela undervisning, medlem av redarens familj, om fartygets bruttodräktighet understiger

500.

Från tillämpning av bestämmelserna undantas även fartygsarbete på

fiskefartyg när det används som sådant och fartyg som används till verksamhet som är omedelbart förbunden med fiske,

räddningsfartyg, när det används som sådant,

fritidsfartyg.

2 § Ett fartyg anses under en resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan omfattar. Därvid tas dock inte hänsyn till sådan oförutsedd utsträckning av resan som föranleds av väderförhållandena, sjöskada eller arman nödsituation.

3 § Förordnande enligt l kap. 9 § andra meningen fartygssäkerhetslagen l98849 gäller även vid tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel i den mån förordnandet har betydelse för tillämpningen. 4 § Vid beräkningen av arbetstid undantas, utom i fall som avses i 7 dels måltidsrast, dels annat uppehåll i fartygsarbetet, om den anställde enligt förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar minst en timme.

Lagförslag sou 1991103

5 § För ett fartyg skall föras anteckningar om arbetstid enligt

föreskrifter av tillsynsmyndigheten.

En anställd har rätt att själv eller genom annan ta del av anteckningarna. Samma rätt har en facklig organisation som företräder den anställde.

Ordinarie arbetstid i lokal fart

6 § Med lokalfart avses en resa till eller från en svensk hamn med ett fartyg, vars bruttodräktighet understiger 500 och som under vanliga förhållanden inte kräver mer än 12 timmars oavbruten gång.

Med oavbruten gång avses att fartyget inte anlöper hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än två timmar vid något tillfälle.

7 § I lokalfart inom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 9 timmar om dygnet och 40 timmar i veckan. Raster inräknas inte. Med dygn avses tiden från klockan 0 till klockan 24 och med vecka avses en fast period av sju på varandra följande dygn.

När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får annan ordinarie arbetstid tillämpas, om tiden under en fast period av högst fyra veckor inte överstiger 40 timmar i veckan i genomsnitt.

8 § I lokalfart utom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 10 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan.

Ordinarie arbetstid i närfart och oceanfart

9 § Med närfart avses annan fart än lokalfart inom Sveriges sjöterritorium eller annars i Östersjön eller i farvatten som har sjöfartsförbindelse med Östersjön och befinner sig innanför linjen Trondheimsfjorden Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11° västlig longitud,

därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest.

Med oceanfart avses fart bortom den för närfart angivna linjen.

1991103 Lagförslag sou

10 § I närfart och oceanfart får den ordinarie arbetstiden for en anställd, fartygsarbete inte är indelat i vakter och som inte tillhör vars radio- eller intendenturpersonalen dagman uppgå till högst 8 timmar dygnet och 40 timmar i veckan. Vad som avses med dygn och om vecka anges i 7

11 § För vaktindelad sjöman som inte tillhör intendenturpersonalen en och för sjöman tillhör radiopersonalen får den ordinarie en som arbetstiden i närfart uppgå till högst 8 timmar om dygnet, om annat inte följer 12 Under fartygets uppehåll i hamn får den ordinarie av arbetstiden inte heller överstiga 40 timmar i veckan, varvid dygn under vilket fartyget går från eller kommer till hamn inte medräknas.

fartyg bruttodräktighet understiger 500 får i närfart 12 § På ett vars den ordinarie arbetstiden för sjöman som avses i 11 § uppgå till en högst 24 timmar under två dygn i följd när fartyget är till sjöss.

Under dygn då fartyget går från eller kommer till hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 8 timmar, fartyget ligger i om hamn minst halva dygnet. Är fartyget till sjöss eller under gång annars större delen av ett sådant dygn, får den arbetstid tillämpas som motsvarar arbetstiden enligt första stycket med den begränsningen att den tid återstår när från 9 timmar dras den ordinarie arbetstid som som sjömannen redan har fullgjort under dygnet.

För sjöman, i första och andra styckena, får den en som avses ordinarie arbetstiden under fast period av två veckor inte överstiga en 112 timmar.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte sjöman som tillhör maskinpersonalen, fartygets maskinstyrka överstiger 404,53 om kilowatt.

13 § För anställd tillhör intendenturpersonalen får den en som ordinarie arbetstiden i närfart och oceanfart uppgå till högst 9 timmar dygnet och 56 timmar i veckan på ett passagerarfartyg och högst om 8 timmar om dygnet på ett annat fartyg.

Vederlag, övertid m.m.

14 § Om den ordinarie arbetstiden överstiger 40 timmar i veckan i fall i 11 eller 13 § eller 80 timmar under en fast period av som avses

Lagförslag sou 1991103

två veckor i fall som avses i 12 utgår för överskjutande tid vederlag i form av fritid eller på annat sätt.

15 § Utöver fartygsarbete under den ordinarie arbetstid är som medgiven enligt 7 8 §§ och 10 13 §§ eller under den längre tid - som är medgiven enligt 18 § andra stycket b får fartygsarbete på övertid åläggas under högst 13 timmar i veckan.

Övertidsarbete bör inte förekomma regelbundet.

16 § Fartygsarbete på övertid får ske utan begränsning i tiden, det om är nödvändigt för

a att avvärja hotande fara för liv, fartyg eller last,

b att lämna hjälp enligt 62 § andra stycket, 222 eller 223 § sjölagen 189135 s. 1,

c att delta i författningsenlig övning med säkerhetsanordningar,

d vakttjänst i hamn,

e åtgärd som påkallas av myndighet i hamn,

f åtgärd som föranleds av att besättningen har minskat under resan,

g annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte kunnat planeras att utföras på annan tid.

17 § Fartygsarbete får åläggas under högst 16 timmar under period en om 24 timmar i följd.

En anställd som är under 16 år skall varje dygn under tiden mellan kl. 20.00 och kl. 08.00 beredas tillfälle att vila under sammanhänen gande tid av minst 9 timmar. Annan anställd skall under 24 timmar i följd beredas tillfälle att vila under sammanhängande tid en av

tillräcklig längd.

Den som ålägger en anställd arbetstid i fartygsarbete skall ta skälig hänsyn till arbetstid i annat arbete den anställde utför som samma

arbetsgivare.

sou 1991103 Lagförslag

Fartygsarbete som avses i 16 § a c får åläggas utan hinder av vad

som sägs i första tredje styckena.

-

Kollektivavtal

18 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på fartygsarbete som utförs av sådan anställd eller på sådant fartyg som har undantagits genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976580 om medbestämmande i arbetslivet.

Genom sådant kollektivavtal får

a fastställas hur vederlag enligt 14 § skall utgå,

b överenskommas om längre ordinarie arbetstid än vad som sägs i 7 -8 §§ och 10 13 §§,

-

c överenskommas om övertid under ytterligare 5 timmar utöver vad som medges enligt 15 § första stycket,

d avsteg göras från de begränsningar som anges i 7 8 §§ och

- 10 13 §§.

-

19 § En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal som avses i 18 § får tillämpa avtalet på en anställd som sysselsätts i arbete som avses i avtalet, även om denne inte är medlem i den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan. Detta gäller dock inte en anställd som omfattas av ett annat tillämpligt kollektivavtal.

Bemyndigande

20 § Regeringen får förordna att bestämmelserna i detta kapitel inte skall gälla på ett fartyg som tillhör staten. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från tillämpningen av dessa bestämmelser.

Lagförslag sou 1991103

6 kap. Fri resa, sjuklön, sjukvård m.m.

Fri resa

1 § En sjöman, som har varit anställd i utrikes fart under fem månader i följd hos samma arbetsgivare eller på samma fartyg, har rätt till fri resa med underhåll till sin destinationsort för hemresa enligt 8 om han i ett annat land än det där han är bosatt får semester eller arman ledighet eller frånträder sitt anställningsavtal.

När sjömannen utnyttjat sin rätt till fri resa enligt första stycket, har han rätt till ny fri resa först fem månader efter det att han trätt i tjänst efter den föregående ledigheten.

Rätt till fri resa föreligger inte om en sjöman, som får semester eller annan ledighet eller som framträder anställningsavtalet, haft tillfälle att under de senaste 30 dagarna ta ut semestern eller ledigheten eller lämna anställningen i det land där han är bosatt.

2 § Om rätt till fri resa enligt l § inträder medan sjömannen har befattning på ett fartyg, som inom 30 dagar beräknas nå en hamn från vilken resan kan ske till avsevärt mindre kostnad, gäller rätten endast om sjömannen stannar kvar i sin befattning till dess fartyget når den hamnen.

Den i första stycket nämnda tiden kan genom sådant kollektivavtal som avses i 5 kap. 18 § förlängas till högst 90 dagar, om det är fråga om en sjöman som har befattning på ett fartyg i regelbunden linjefart på Sverige och om det finns särskilda skäl till förlängning.

3 § Om en sjöman vill utnyttja sin rätt till fri resa enligt l eller 2 skall han begära det inom skälig tid.

4 § En sjöman har rätt till fri resa med underhåll till sin destinationsort för hemresa enligt 8

om han har skilts från sin befattning på fartyget på grund av en sådan sjukdom eller skada som avses i 3 kap. 5 § första meningen,

om han har frånträtt anställningsavtalet av annan orsak men sådan sjukdom eller skada förelåg när anställningen upphörde.

sou 1991103 Lagörslag

Sjömannen har dock inte rätt till fri resa enligt första stycket om det skäligen kan fordras att han avvaktar sitt återinträde i en befattning hos arbetsgivaren i ett annat land än det där han är bosatt.

Arbetsgivaren får av sjömarmen återkräva kostnaden för resa enligt första stycket, om sjömannen förteg sjukdomen eller skadan när han anställdes eller om han, utom i fråga om könssjukdom, därefter har ådragit sig den uppsåtligen eller genom grovt vållande.

5 § En kvinnlig sjöman har rätt till fri resa med underhåll till sin destinationsort för hemresa enligt 8

om hon har skilts från sin befattning på fartyget på grund av sådant havandeskap som avses i 3 kap. 5 § andra meningen,

2. om hon har frånträtt anställningsavtalet av annan orsak men sådant havandeskap förelåg när anställningen upphörde.

Arbetsgivaren får av sjömannen återkräva kostnaden för resa enligt första stycket, om hon förteg sitt tillstånd när hon anställdes.

6 § En sjöman har rätt till fri resa med underhåll till sin destinationsort för hemresa enligt 8

om han blir fri från sin anställning enligt 2 kap. 5

om han utomlands blir fri från anställning för bestämd tid eller för bestämd resa,

om han frånträder sin befattning på fartyget enligt 3 kap. 9 eller 10

4. vid skeppsbrott.

5. sjömannens arbetsgivare inte kan fortsätta att uppfylla sina

om förpliktelser mot sjömannen enligt lag eller avtal, på grund av

konkurs, försäljning fartyget, ändrad registrering av fartyget eller

av någon annan liknande orsak,

om anställningen upphör eller avbryts i enlighet med ett avgörande i en arbetstvist eller ett kollektivavtal eller om anställningen upphör av någon annan liknande orsak.

Lagförslag sou 1991103

Arbetsgivaren får av sjömannen återkräva kostnaden för resa enligt första stycket om anställningen upphört på grund av att sjömannen grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Om en sjöman vill utnyttja sin rätt till fri resa enligt första stycket skall han begära det inom skälig tid.

7 5 När en sjöman skall företa en resa till sin destinationsort för hemresa enligt 8 har han rätt att få ut sitt pass och andra identitetshandlingar som förvaras ombord.

8 § När en sjöman har rätt till fri resa, skall destinationsorten vara

den ort där han har samtyckt till att ingå anställningsavtalet,

en ort som bestämts genom sådant kollektivavtal som avses i

5 kap. 18

en annan ort som har överenskommits när han anställdes, eller

4. sjömarmens hemort, om den inte därefter har ändrats och det därför är oskäligt att resan sker till hemorten.

Om flera destinationsorter har fastställts, har sjömannen rätt att när han anställs välja vilken ort som skall gälla.

9 § Arbetsgivaren eller, om han inte har möjlighet till det, svensk utlandsmyndighet skall vidta åtgärder som behövs för att en resa enligt detta kapitel skall kunna ske.

.Sjuklön

10 § När en sjöman har en befattning på fartyg utgår lön, även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada.

Om en sjöman är sjuk eller skadad när han lämnar befattningen på ett fartyg, utgår lön för sådan tid därefter då han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen under högst 84 dagar, om befattningen avsåg utrikes fart, och annars under högst 30 dagar.

sou 1991103 Lagförslag

Om en sjöman under väntetid blir arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, utgår lön under den tid då han är arbetsoförmögen. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under högst 84 dagar, om han under anställningstiden senast haft befattning på fartyg i utrikes fart, och armars under högst 30 dagar.

11 § Sjuklön enligt 10 § utgör följande andel den lön och andra av anställningsförmåner som sjömannen gått miste till följd om av nedsättningen i arbetsförmågan, nämligen

a när det är fråga om en befattning i utrikes fart

100 procent för de första 14 dagarna med sjuklön i varje sjukperiod, och

90 procent för tid därefter;

b i annat fall

75 procent för de första tre dagarna med sjuklön i varje sjukperiod, dock med undantag motsvarande vad som anges i 15 § lagen 19911047 om sjuklön, och

90 procent för tid därefter.

Bestämmelserna i 13 16 §§ lagen om sjuklön skall gälla även arbetstagare som omfattas av denna lag.

12 § En sjöman har inte rätt till lön enligt 10 § andra eller tredje stycket under tid när han får lön från en annan arbetsgivare.

Sjukvård

13 § Om en sjöman har befattning på fartyget blir sjuk eller som skadas, skall befálhavaren till att sjömannen ombord eller i land får se den vård som behövs. Vården omfattar också underhåll, läkarbehandling och läkemedel.

Arbetsgivaren skall stå för kostnaden för vården.

14 § Om en sjöman blir sjuk eller skadas under väntetid, skall arbetsgivaren se till att sjömannen får sådan vård i 13 som avses

Lagförslag sou 1991103

Arbetsgivaren skall stå for kostnaden för vården under högst 42 dagar eller, sjömannen vårdas i ett annat land än det där han är om bosatt, under högst 84 dagar.

Om sjömannen i form fritid åtnjuter vederlag for ordinarie av arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete och inte samtidigt står till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete, gäller arbetsgivarens skyldigheter enligt första och andra styckena endast när sjömannen befinner sig i det land där han är bosatt eller på sin destinationsort enligt 8

15 § Bestämmelserna i 14 § första och andra styckena äger motsvarande tillämpning sjöman är sjuk eller skadad när han lämnar om en befattningen på fartyget.

16 § När arbetsgivarens kostnadsansvar enligt 14 eller 15 § upphör, skall i fråga sjöman som vårdas i ett annat land än det där han om en är bosatt staten för kostnaden för den ytterligare vård som svara behövs.

17 § Arbetsgivarens skyldighet att stå för vårdkostnad enligt 14 och 15 §§ gäller under månader från den dag då vårdbehovet uppkom sex eller, sjömannen haft befattning fartyg, sex månader från den om dag då han senast lämnade sådan befattning.

Om sjömarmen visar att han på grund omständighet som han inte av råder över har saknat möjlighet att få vård inom den tid som anges i första stycket, förlängs arbetsgivarens skyldighet att stå för sjukhusvård och kostnader som sammanhänger därmed till ett år.

18 § Arbetsgivaren får sjöman återkräva kostnaden för vård av en enligt 14 och 15 §§, om sjömannen förteg sjukdomen eller skadan när han anställdes eller han, utom i fråga om könssjukdom, därefter om ådragit sig den uppsåtligen eller genom grovt vållande.

19 § Om sjöman har könssjukdom i smittsamt skede när han en lämnar befattning på fartyg, ersätter staten arbetsgivaren kostnad en för sjukhusvård, läkarbehandling och läkemedel enligt 14 och 15 §§, vården skett i ett annat land än det där sjömannen är bosatt. om

20 § Kan det antas att en sjöman har en sjukdom som medför fara för dem är ombord, skall befälhavaren låta föra honom i land, om som inte åtgärder som undanröjer faran kan vidtas ombord.

sou 1991103 Lagförslag

21 § Har arbetsgivare haft kostnader enligt detta kapitel för vård

en

svensk eller i Sverige bosatt utländsk sjöman men är han av en en enligt lagen inte skyldig att stå för kostnaden, ersätter staten denna. Bestämmelserna i 14, 15 och 17 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar äger motsvarande tillämpning på staten.

läkarundersökning

22 § En sjöman, som har sådan befattning som avses i 3 kap. 1 skall med läkarintyg kunna visa att han inte på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för sin befattning eller för sjömansyrket.

För sjöman med befattning på fartyg som uteslutande går i inre

en fart behöver läkarintyget avse endast syn- och hörselförmågan.

23 § Ett läkarintyg som avses i 22 § gäller i högst två år eller, om sjömannen vid läkarundersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg endast syn- och hörselförmåga gäller dock i fyra

som avser år.

24 § En sjöman är skyldig att på begäran av redaren eller befälhavaren

Sjöfartsverket genomgå läkarundersökning, när det eller efter beslut av finns särskilda skäl till det, såsom att hans hälsotillstånd påtagligt försämrats.

Om Sjöfartsverket har beslutat om läkarundersökning och den visar

att sjömannen är olämplig för sin befattning eller för sjömansyrket, får Sjöfartsverket efter samråd med socialstyrelsen förklara att ett redan utfärdat läkarintyg inte skall gälla vid tillämpningen av 3 kap. 2 § 2. Sjöfartsverket får också meddela sådan förklaring, om sjömannen vägrar att genomgå beslutad läkarundersökning.

25 § Kan det antas att en sjöman är sjuk eller skadad, skall befälhavaren låta honom genomgå en läkarundersökning, om det är möjligt

och inte uppenbarligen opåkallat.

26 § En läkarundersökning som sker enligt 24 § på begäran av redaren eller befälhavaren eller som sker enligt 25 § skall bekostas av arbetsgivaren.

Sjöfartsverket skall bekosta en läkarundersökning som enligt 24 § sker efter dess beslut.

Lagförslag sou 1991 103

Dödsfall

27 § Om en sjöman avlider när han har befattning på fartyg, skall en befälhavaren se till att sjömannens närmaste anhöriga underrättas om dödsfallet och svara för att begravning sker. Vid eldbegängelse svarar arbetsgivaren för sänds hem. att urnan

28 § Arbetsgivaren skall stå för kostnaden för sjömans begravning en och kostnad som föranleds av eldbegängelse, dödsfallet inträffar om medan sjömannen har en befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad.

29 § Om en sjöman avlider under väntetid, arbetsgivaren för svarar de åtgärder som avses i 27 § och de kostnader i 28 som avses

Om sjömannen i form fritid åtnjuter vederlag för ordinarie av arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete och inte samtidigt står till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete, gäller arbetsgivarens skyldigheter enligt första stycket endast när sjömannen befinner sig på en annan destinationsort enligt 8 § än sin hemort.

Bemyndigande

30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om läkarundersökning sjömän och av

om läkarintyg.

7 Kap. Fartygsnämnd

1 § På ett fartyg, vars besättning uppgår till minst sex personer, skall

det finnas en fartygsnämnd.

2 § Fartygsnämnden består av

befälhavaren, som också är ordförande,

maskinchefen, överstyrmannen och föreståndaren för intendenturavdelningen eller, om någon av dessa befattningar inte finns på fartyget, arman som tillhör befälet och har motsvarande befattning,

sou 1991 103 Lagförslag

två ledamöter som tillhör övriga sjömän på fartyget och som om möjligt är av dem utsedda förtroendemän.

3 § Befälhavaren skall se till att fartygsnämnden tillsätts och sammankallar den när det behövs.

I sammanträde med nämnden deltar den befälsledamot, vars ansvarsområde närmast berörs av ärendet. Annan befälsledamot får inte delta.

En ledamot som är part i eller armars direkt berörs av ett ärende som skall behandlas nämnden får inte delta i behandlingen av det

av ärendet. En ersättare för ledamoten skall utses att för det ärendet ingå i nämnden.

Som nämndens beslut gäller den mening om vilken de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

4 § Fartygsnärnnden skall undersöka de omständigheter som åberopas till stöd för att enligt 3 kap. 6 § skilja en sjöman från hans befattning

på fartyget.

Innan undersökningen har avslutats, får sjömarmen inte skiljas från

sin befattning.

5 § En sjöman som har befattning fartyget får, innan han lämnar

fartyget, hos fartygsnämnden begära samråd eller undersökning i fråga

om de omständigheter som åberopas till stöd för att i annat fall än som

avses i 4 § skilja honom från befattningen.

6 § Om en sjöman inte har inställt sig ombord vid tiden för fartygets avgång, skall fartygsnämnden snarast undersöka anledningen till att han har uteblivit.

7 § Om det anmäls till fartygsnämnden att en sjöman har försummat sig i tjänsten, brutit mot ordningen ombord eller där begått eller misstänks ha begått ett brott, skall nämnden snarast undersöka saken, såvida det inte är uppenbart att en undersökning inte behövs därför att saken kommer att utredas av en svensk myndighet eller vid en sjöförklaring.

8 § Vid undersökning enligt 4 7 skall fartygsnämnden, om det

en är möjligt, höra den sjöman som saken rör och de andra personer som

lagförslag sou 1991 103

antas kunna lämna upplysningar i saken. Sjömannen får ställa frågor om sådant som kan bidra till att saken utreds.

9 § Fartygsnämnden avger utlåtande över det som kommit fram vid en undersökning. Utlåtandet och de utsagor som har avgetts vid undersökningen skall föras i skeppsdagboken eller fogas till den. Skiljaktig mening i nämnden skall också antecknas. Samtliga ledamöter skall med sina underskrifter bestyrka riktigheten det

av som antecknats.

Om samråd sker med nämnden, skall det antecknas i skeppsdagboken.

10 § Om fartygsnämnden efter undersökning i 7 § finner

en som avses anledning att anta att ett brott har begåtts och att brottet inte är ringa, skall fartygsnämnden snarast anmäla vad har framkommit vid

som undersökningen till svensk åklagare eller polismynd ighet. Om fartygets närmaste bestämmelsehamn inte är svensk, skall anmälan i stället göras till närmaste svenska utlandsmyndighet.

11 § En ledamot i fartygsnämnden har tystnadsplikt angående sådant som han har fått veta i den egenskapen.

12 § Ytterligare föreskrifter om fartygsnämnd meddelas av sjöfartsverket efter samråd med riksåklagaren.

8 kap. Ansvarsbestämmelser

1 § Till fängelse i högst sex år döms den har anstiftat och den

som som har anfört myteri där deltagarna gemensamt har brukat våld mot person eller egendom.

2 § Till fängelse i högst två år döms

annan deltagare i sådant myteri som avses i l

2.den som har anstiftat och den som har anfört myteri där deltagarna gemensamt hotat att med våld sätta sig upp mot befälhavaren,

den som med våld eller hot om våld förgriper sig mot befälhavaren eller en annan förman på fartyget i dennes tjänsteutövning

sou 1991 103 Lagförslag

eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller för att hämnas for sådan åtgärd, såvida inte brottet är ringa.

3 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

annan deltagare i sådant myteri som avses i 2 §

den som gjort sig skyldig till brott som avses i 2 § om brottet

är ringa,

den som bryter mot 4 kap. 6 § första stycket,

4. den som missbrukar rätten att bruka våld enligt 4 kap. 8 § eller att ta någon i förvar enligt 4 kap. 9

den som bryter mot 4 kap. 3

4 § Till penningböter döms

den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 11 eller 13 16 §§ eller 10 kap. 6

-

befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 4 kap. 1 6 kap. 13 § första stycket, 6 kap. 20 7 kap. 3 § första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av

4 kap. 1 § andra stycket,

arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § eller 6 kap. 14 § första stycket eller som känt till eller bort känna till att befálhavaren brutit mot 3 kap. 12 § eller 4 kap. 1 § och inte visar att han gjort vad som skäligen fordrats för att hindra förseelsen,

4. redaren, om förseelse skett mot 3 kap. 12 4 kap. 1 § eller 6 kap. 13 § första stycket eller 20 § i fråga om arbetstagare som är anställd av annan än redaren, om han inte visar att han gjort vad som skäligen fordrats för att hindra törseelsen,

vårdnadshavare som har känt till en förseelse mot 4 kap. l

den som fått ett medgivande enligt l kap. 3 § eller befälhavaren på det fartyg som medgivandet avser, om föreskriven underrättelse-

Lagförslag sou 1991 103

;

skyldighet eller något villkor i medgivandet har åsidosatts uppsåtligen eller av oaktsamhet,

den som bryter mot 5 kap. 5 § första stycket eller 10 kap. 12

den som bryter mot 5 kap. 5 § andra stycket genom att vägra någon att ta del av anteckningarna,

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om arbetstid,

10. befälhavaren eller annan som på grund av arbetsförhållandena har den arbetsledande ställning som annars tillkommer befálhavaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till fartygsarbete i strid mot 5 kap. eller föreskrift för tillämpningen av det kapitlet,

ll. redaren eller arman som i redarens ställe har haft befattning med fartyget och som känt till eller bort känna till förseelse som avses i 10.

5 § För förberedelse eller stämpling till brott som avses i l § eller 2 § 1 eller 2 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detsamma gäller försök eller förberedelse till brott som avses i 2 § om inte brottet skulle ha ansetts som ringa om det hade fullbordats.

6 § Om flera har medverkat till gärning som avses i 4 § 10 eller 11 tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

7 § Har någon i fall som avses i 4 kap. 8 § gjort större våld eller svårare skada än som är medgivet, skall han likväl inte dömas till ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Om hans gärning bedöms som brottslig får han dömas till lindrigare straff än som annars är bestämt för brottet.

8 § Ansvar enligt 4 § 10 eller 11 ådöms inte den som visar att brist uppkommit i bemanningen under en pågående resa och att det inte varit möjligt att i den senast besökta hamnen fylla den bristen så att fartygsarbetet kunnat anordnas enligt 5 kap.

9 § Allmänt åtal för brott som avses i 3 § 5 får väckas endast om redaren, befälhavaren eller målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

sou 1991103 Lagförslag

10 § Vad som sägs i detta kapitel om befälhavare gäller även den

som trätt i befálhavarens ställe.

11 § Till straff enligt denna lag skall inte dömas, gärningen är

om belagd med straff i annan lag.

9 kap. Överklagande m.m.

1 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas

hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats myndighet

av en

som inte är en central förvaltningsmyndighet,

hos regeringen, om beslutet avser ett medgivande enligt 2 kap. 7 § andra stycket och har meddelats av en central förvaltningsmyndighet,

hos kammarrätten i andra fall än i l och

som avses

2 § Om behörighet för tingsrätt att ta upp tvistemål enligt denna lag gäller, utöver bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, att talan får väckas vid tingsrätten för den ort där fartyget finns eller där det har sin hemort.

Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort

anses som rederiets hemort.

3 § Mål om ansvar for brott i denna lag får tas

som avses upp av Göteborgs tingsrätt, om behörig domstol inte finns enligt 19 kap. rättegångsbalken.

4 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, det inte

om bestäms något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet

som skall pröva ett överklagande förordnar annat.

Lagörslag sou 1991103

10 kap. Särskilda bestämmelser

sjöfartsbok

1 § En sjöfartsbok skall utfärdas för en sjöman som visar att han skall tjänstgöra i befattning ombord på ett fartyg. Sjömannen skall vara

en personligen närvarande när sjöfartsboken utfärdas för eller utlämnas till honom.

2 § l sjöfartsboken skall finnas identifieringsuppgiñer för sjömannen och uppgifter hans behörighet. Där skall också fortlöpande

om antecknas sjömannens tjänstgöring på olika fartyg.

3 § En sjöfartsbok utfärdas av den myndighet som regeringen bestäm-

mer.Den är giltig i tio är efter utfärdandet.

.Sjömansregistret

4 § Sjöfartsverket skall med hjälp automatisk databehandling föra

av ett register över sjömän och handelsfartyg där sjömän tjänstgör Sjömansregistret.

5 § Sjömansregistret skall innehålla uppgifter om varje sjömans identitet och kvalifikationer samt om fartygen. Sjömannens tidigare

och pågående tjänstgöring på fartyg skall kunna utläsas.

Kontroll fartygets bemanning skall kunna göras med hjälp av

av uppgifterna i sjömansregistret.

6 § Utöver vad är föreskrivet om skyldighet att lämna

som annars uppgifter till sjömansregistret skall redaren och befälhavaren på begäran av Sjöfartsverket lämna sådana uppgifter som är av betydelse

för registreringen.

7 § En sjöman skrivs i Sjömansregistret när sjöfartsbok utfärdas för

honom eller när tjänstgöringsbesked för honom första gången kommer in till registret.

103 Lagförslag

sou 1991

Tillsyn

8 § Tillsyn över efterlevnaden denna lag och av Föreskrifter för av tillämpningen lagen utövas Sjöfartsverket och, utanför Sverige, av av även svensk utlandsmyndighet som regeringen har förordnat att av utöva sådan tillsyn.

9 § Tillsynen utövas vid tillsynsförrättningar, när tillsynsmyndigheten

finner det motiverat.

10 § Den verkställer tillsynsförrättning eller biträder vid som en förrättningen skall lämnas tillträde till fartyget.

Vid förrättningen skall såvitt det är möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer.

11 § Polismyndigheter, tullmyndigheter, kustbevakningen och läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de

upplysningar de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller som enligt föreskrifter har utfärdats med stöd av lagen. som

När kustbevakningen på begäran enligt första stycket medverkar en vid tillsyn, har tjänstemän vid kustbevakningen de befogenheter att vidta åtgärder i 2 och 4 §§ lagen 1982395 om kustbesom anges vakningens medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifterna i 8 och 9 §§ nämnda lag.

12 § Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna

tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid en tillsynsförrättning

och lämna de upplysningar den begär vid förrättningen.

Närvaro vid undersökning av sjöolycka

13 § Om sjömans närvaro behövs vid en sjöförklaring eller vid en en undersökning enligt lagen 1990712 om undersökning av olyckor är han, tills förrättningen avslutats, skyldig att stanna kvar på orten eller i sådan närhet att han på kallelse kan infinna sig till förrättningen utan

dröjsmål. Även anställningsavtalet upphört skall arbetsgivaren

om betala lön och underhåll för den tid sjömannen stannar kvar för som ändamålet.

Lagförslag sou 1991103

Övriga bestämmelser

14 § En sjöman får utan kostnad anlita svensk utlandsmyndighet för en att sända lönemedel från utlandet till Sverige.

15 § En sjöman kan fordra att hans lön efter en dragsedel helt eller delvis varje månad betalas ut till bestämd här i landet eller för person sjömannens räkning sätts i svensk bank. en

Avdrag i dragsedelsbeloppet får utan sjömannens samtycke göras endast i den mån den övriga lönen inte förslår till att betala belopp, för vilket sjömannen enligt lag eller författning är skyldig att annan vidkännas avdrag i lön, eller till kvittning enligt lagen 1970215 om

arbetsgivares kvittningsrätt.

16 § Om en sjöman i sin anställning har arbetsgivare än en annan redaren, svarar redaren tillsammans med arbetsgivaren för de

skyldigheter som en arbetsgivare har mot sjömannen enligt denna lag.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda bestämmelser för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Föreskrifter förhållandet mellan enskilda eller som avser som annars måste meddelas med stöd av lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.

18 § Befälhavaren skall till att det på fartyget finns tillgängliga se exemplar av

denna lag,

semesterlagen 1977480,

fartygssäkerhetslagen 198849 och de föreskrifter som regering-

en har meddelat i anslutning till den lagen,

Internationella arbetsorganisationens ILO konvention 166

nr

om sjömäns hemresa och

5. tillämpliga kollektivavtal.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som medge undantag från första stycket.

sou 1991103 Lagförslag

Denna lag träder i kraft den

Genom den nya lagen upphävs sjöarbetstidslagen 1970105, sjömanslagen 1973282 och mönstringslagen 1983929 med de begränsningar som följer nedan.

Bestämmelserna i 6 kap. 10 § andra och tredje styckena om sjuklön under högst 84 dagar i utrikes fart och i 6 kap. 11 § om sjuklön tillämpas i fråga om sjukdoms- eller skadefall som inträffar efter ikraftträdandet. För en sjöman som insjuknat eller skadats dessförinnan gäller motsvarande äldre bestämmelser i 34 § sjömanslagen.

En föreskrift som har meddelats med stöd av de upphävda lagarna och som gäller vid ikraftträdandet av den nya lagen skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna.

Om det i lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

Lagförslag SOU 1991103

Förslag till Lag om ändring i sjölagen 189l35 s.l

Härigenom föreskrivs att 178 och 367 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Passageraren är skyldig att iaktta föreskrifter om ordning och säkerhet under resan.

Bestämmelserna i 24, 53 och Bestämmelserna i 4 kap. 54 §§ sjömanslagen 1973282 8-9§§ och 7kap. 7§sjö-

om undersökning med anled- manslagen 0000000 om

ning av brott ombord och tvångsmedel mot besättningstvångsmedel mot besattnings- medlem och om undersökning medlem skall även tillämpas i med anledning av brott ombord fråga om passagerare. skall även tillämpas i fråga

om

passagerare.

På svenskt fartyg skall, till På ett svenskt fartyg skall, det antal och mot den ersätt- till det antal och mot den ning som regeringen faststäl- ersättning som regeringen ler, medtagas sjöman, som har fastställer, .vömam har

som rätt till fri resa enligt 29, 31 rätt till fri resa enligt 6 kap. eller 32 § sjömanslagen 1 2 och 4 6 §§ sjömansla-

- - 1973282 eller vars resa till gen 0000x000 eller

vars resa hemorten det eljest kan âligga till hemorten det annars kan konsul att besörja, till bestäm- åligga en svensk utlandsmynmelseorten eller annan hamn, dighet att besörja, medtagas som fartyget skall anlöpa under till bestämmelseorten eller resan. Utan betalning skall annan hamn, som fartyget skall medtagas urna innehållande anlöpa under resan. Utan beaskan efter avliden svensk talning skall medtagas

urna befälhavare eller sjöman innehållande askan efter

av-

SOU 1991103 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt, såvitt det kan ske utan liden svensk befälhavare eller olägenhet, hans efterlämnade sjöman samt, om det kan ske effekter. Fartygets befälhavare utan olägenhet, hans efterlämär ansvarig för att dessa skyd- nade effekter. Fartygets befälligheter iakttagas. havare är ansvarig för att dessa

skyldigheter iakttagas.

Regeringen äger förordna, att bestämmelserna i första stycket om medtagande av avliden befälhavares eller sjömans aska eller efterlämnnade effekter skola gälla även i fråga om avliden befälhavare eller sjöman från annat land.

Denna lag träder i kraft den

Lagfbrslag sou 1991103

Förslag till Lag om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 2 kap. 7 och 9 §§ samt 20 kap 1 § skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett är.

Utländsk sjöman på svenskt En utländsk sjöman på ett handelsfartyg är försäkrad för svenskt handelsfartyg är för-

tilldggspension, även om han säkrad enligt denna lag även

är bosatt i riket. om han inte är bosatt i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

Om regeringen inte föreskriver annat, skall den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara lägre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

SOU 1991103 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7§

Har arbetsgivare för sjöman Har arbetsgivare för sjöman

jämlikt sjömanslagen jämlikt sjömanslagen

1973282 haft att vid sjömans 0000000 haft att vid sjömans sjukdom vidkärmas kostnad sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2 5 §§, äger han som avses i 2 5 §§, äger han

- -

hos allmän försäkringskassa hos allmän försäkringskassa

erhålla gottgörelse för kost- erhålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i naden enligt bestämmelserna i denna lag. denna lag.

9§

Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning regeringen föreskriver.

Har arbetsgivare för sjöman Har arbetsgivare för sjöman

jämlikt sjömanslagen jämlikt sjömanslagen

1973282 haft att för sjömans 0000000 haft att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas kostnad, omfattas

av som av föreskrifter meddelade med föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han stöd av första stycket, äger han

från allmän försäkringskassa i från allmän försäkringskassa i

den ordning regeringen be- den ordning regeringen bestämmer erhålla gottgörelse för stämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt nämnda före- kostnaden enligt nämnda föreskrifter. skrifter.

Har genom utrikesförvaltningens försorg försäkrad lämnats ekonomiskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i andra stycket sägs.

Lagförslag sou 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

I denna lag avses, där annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad.

Med sjöman avses, där Med sjöman avses, där annat framgår, arbetstagare annat framgår, arbetstagare som enligt sjömanslagen som enligt sjömanslagen 1973282 anses som sjöman. 0000000 anses som sjöman.

Med anställning på svenskt handelsfartyg likställes anställning på utländskt handelsfartyg svensk redare förhyr i huvudsak obe-

som mannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemarmat, äga bestämmelserna i denna lag tillämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad

arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § andra stycket äga icke tillämpning i fall då lagen 1958295 sjömansskatt enligt beslut jämlikt 36 a §

om nämnda lag icke skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1991103 Lagförslag

Förslag till Lag i lagen 1973 137 ekonomiskt bistånd

om ändring om

till svenska medborgare i utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Svensk medborgare, som En svensk medborgare, som råkat i nöd eller annan svårig- råkat i nöd eller arman svårighet i utlandet, kan erhålla het i utlandet, kan erhålla tillfälligt ekonomiskt bistånd av tillfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eller konsulat beskickning eller konsulat enligt de närmare föreskrifter enligt de närmare föreskrifter

meddelas av regeringen som meddelas av regeringen som eller myndighet som regering- eller myndighet som regeringen bestämmer. en bestämmer.

Första stycket skall ha mot-

svarande tillämpning i fråga

om en utländsk sjöman som är

eller har varit anställd ombord

pd ett svenskt fartyg.

Svensk medborgare som är En svensk medborgare som bosatt i utlandet och som på är bosatt i utlandet och som grund av ålder, sjukdom eller grund av ålder, sjukdom eller annan omständighet är ur stånd annan omständighet är ur stånd att försörja sig, kan erhålla att försörja sig, kan erhålla varaktigt ekonomiskt bistånd varaktigt ekonomiskt bistånd

av utrikesdepartementet enligt av utrikesdepartementet enligt

de närmare föreskrifter som de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer. bestämmer.

Lagförslag 1991103

sou

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som har fått bistånd enligt 1 § skall återbetala det mottagna beloppet till staten. I samband med återbetalning av bistånd enligt 1 § första stycket skall också en avgift för biståndet betalas. Närmare föreskrifter om avgiften meddelas regeringen eller den myndighet

av av som regeringen bestämmer. Om bistånd har lämnats till ett barn under 18 år är även barnets vårdnadshavare skyldig att återbetala biståndsbeloppet och erlägga avgiften till staten.

Om en sjöman eller någon Om sjöman eller någon

en arman som är eller har varit annan som är eller har varit anställd ombord på ett svenskt anställd ombord på ett svenskt fartyg har fått bistånd enligt fartyg har fått bistånd enligt 1 § för att täcka kostnader 1 § för att täcka kostnader

som som fartygets redare är ansvarig för fartygets redare är ansvarig för enligt författning eller avtal, är enligt författning eller avtal, även redaren skyldig att återbe- skall redaren återbetala bi-

tala biståndsbeloppet och erläg- ståndsbeloppet och erlägga

ga avgiften till staten. avgiften till staten.

Betalningsskyldighet enligt första stycket får jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn till den betalningsskyldiges

ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1991103 Lagförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 1977267 om

krigsskadeersätming till sjömän

Härigenom föreskrivs att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Lagen tillämpas på den som Lagen tillämpas på den som är försäkrad enligt lagen är försäkrad enligt lagen 1976380 om arbetsskadeför- 1976380 om arbetsskadeförsäkring och som anses som säkring och som anses som sjöman enligt sjömanslagen sjöman enligt sjömanslagen 1973282 eller ändå följer 0000000 eller ändå följer med fartyget och utför arbete med fartyget och utför arbete för fartygets räkning. för fartygets räkning.

Lagen gäller den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

Denna lag träder i kraft den

Lagförslag SOU 1991103

Förslag till Lag om ändring i arbetstidslagen 1982673

Härigenom föreskrivs att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagen gäller inte

arbete som utförs i arbetstagarens hem eller under sådana annars förhållanden att det inte kan arbetsgivarens uppgift vaka anses vara att över hur arbetet är ordnat,

arbete som utförs av arbetstagare med hänsyn till arbetsuppsom gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller av arbetstagare med hänsyn till sina som arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,

arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

skeppstjänst. 4. fartygsarbete.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den myndig-

het som regeringen bestämmer het regeringen bestämmer som får föreskriva att lagen skall får föreskriva att lagen skall tillämpas på skeppstjänst tillämpas på fartygsarbete som som har undantagits från .vöarbets- har undantagits från tillämptidslagen 1970105. ning bestämmelserna av om arbetstid i sjömanslagen 0000000.

Denna lag träder i kraft den

sou 1991 103 Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1987813 om homosexuella

sambor

Härigenom föreskrivs att lagen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna

lagen 1987232 om sambors gemensamma hem,

ärvdabalken,

jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 31 § och punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928370,

7. lagen 1941416 om arvsskatt och gåvoskatt,

6 § lagen 1946807 om handläggning av domstolsärenden,

bostadsrättslagen 1971479,

10. 9 § rättshjälpslagen 1971429,

11. lagen 1981131 om kal- 11. lagen 1981131 om kallelse på okända borgenärer, lelse på okända borgenärer, samt

12. 5 kap. 18 § tredje 12. Skap. 18§ tredje stycket fastighetsbildnings- stycket fastighetsbildningslagen 1970988. lagen 1970988, samt

Lagförslag sou 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13. 3 kap. 7 § sjömanslagen

0000000.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samboma.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1991103 Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen 198849

Härigenom föreskrivs

dels att 5 kap. 12 6 kap. 10 a § och 12 kap. 3 §5 a skall upphöra

att gälla,

dels att 5 kap. 4 6 kap. 10 och 11 §§, 9 kap. 14 § och 13 kap.

3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Fartygs bemanning

Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel som hans uppgifter kräver.

Bestämmelser om hälsoun- Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i dersökning av sjömän finns i

18 21 mänstringslagen 6kap. 22 24 §§ och 30 §

- - 1983929. .Vömanslagen 0000000.

6 kap. Arbetsmiljön

Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen 1970105.

Bestämmelser om minimiål- Bestämmelser om arbetstiden der for fartygsarbete som ombord och om minimiâlder utförs av arbetstagare finns i for fartygsarbete finns i sjösjömanslagen 1973282. manslagen 0000000.

Lagförslag sou 1991 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Bestämmelserna i 3 9 §§ Bestämmelserna i 3 9 §§

- och JO a § gäller inte utländ- gäller inte utländska fartyg i ska fartyg i vidare mån än vidare mån än regeringen regeringen föreskriver det. föreskriver det.

9 kap. Skyddsverksamhet

14 §

En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i strid mot vad som sägs i 12 § är ogiltig.

Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att upp-

sägningen är ogiltig enligt första stycket, får domstol yrkande

förordna att skyddsombudet skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut eller en dom i frågan har vunnit laga kraft. För den tid förordandet gäller har skyddsombudet rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befattning.

Vad som sägs i denna para- Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i graf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå i arbetet befattning eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 utesluter inte tillämpning av eller 18 § sjömanslagen 3 kap. 5 eller 6 § .vjömansla- 1973282. gen 0000000.

sou 1991 103 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13. kap. Övriga bestämmelser

3§

Ett beslut enligt denna lag-som inte skall underställas någon får överklagas

hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet

som inte är central törvaltningsmyndighet,

2. hos regeringen, om be- hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs beman- slutet avser bemanningsförening eller ett medgivande skrijier enligt 5 kap. 13 § och enligt5 kap. 12 § andra styck- har meddelats av en central

et och har meddelats av en förvaltningsmyndighet, central förvaltningsmyndighet,

hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den

Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

sou 1991103 Inledning

1 Inledning

1.1¶Utredningens direktiv

m.m.

Enligt direktiven dir. 198960 skall översynen ha till syfte att ge underlag för en modernisering av bestämmelserna i lagen med hänsyn till den utveckling som sjöfarten och den arbetsrättsliga lagstiftningen har undergått. Därvid bör utredaren överväga inte bara innehållet i bestämmelserna, utan också frågan om det skulle vara ändamålsenligt att i en enda lag sammanföra sådana bestämmelser som rör sjömäns tjänstgöringstörhållanden ombord och som nu är upptagna i olika

lagar, såsom sjömanslagen, mönstringslagen och fartygssäkerhetsla-

gen.

Utredaren har fått i uppdrag att särskilt överväga följande frågor

Den rättsliga regleringen i fråga om sjömäns anställningsförhållanden i fall då fartyget är destinerat till en krigsriskzon.

Om det inom sjöfarten finns behov också i anställningsför-

hållanden av en undantagsregel från minimiålderskravet i fråga

om lätt arbete som utförs av minderåriga som har fyllt 13 år.

I vilken utsträckning de regler som föreslås bör bli tillämpliga

på ofentliganstallda sjömän.

Frågan om överklagande av en myndighets beslut på det område som avses med översynen.

Frågan om Sverige bör tillträda ILO-konventionerna nr 165 om social trygghet för .sjöman och nr 166 om sjömäns hemresa. I detta sammanhang bör samtliga ratiñkationshinder och frågor övervägas som hänför sig till dessa konventioner,

liksom också innehållet i ILO-rekommendationen nr 174 om

sjömäns hemresa.

De svenska utlandsmyndigheternashandläggning av sjöfartsären-

den.

Inledning sou 1991103

Övriga ändringar i lagstiftningen om sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord som anses kunna tjäna ändamålet att modernisera och förenkla reglerna.

En utgångspunkt för utredarens arbete bör också vara innehållet i den lagstiftning på förevarande område som finns i Danmark, Finland och Norge. A Utredaren skall dessutom undersöka om det råder någon gemensam ordning inom EG i fråga om sjömanslagstiftningen.

Vidare har regeringen den 2 maj 1991 uppdragit utredaren att, utöver vad som framgår av utredningens direktiv, överväga om sjömän längre skall ha full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom. Detta uppdrag skall ses mot bakgrund av att kompensationsnivån enligt den allmänna sjukförsäkringen har sänkts fr.0.m. den l mars 1991 och att i samband därmed för andra arbetstagare reglerna om arbetsgivarinträde ändrats så att 100 procents lön vid sjukdom inte längre skall kunna förekomma.

1.2¶Arbetets uppläggning

Utredningen har bedrivits i huvudsak så att jag och sekreteraren utarbetat lagförslag och motiv i de olika frågorna och successivt lagt fram dem för experterna. De har därefter bearbetats med hänsyn till de synpunkter som framförts.

Utredningen har i sin helhet gjort ett studiebesök ombord på passage-

rarfartyget SilviaRegina under resa Stockholm-Helsingfors-Stockholm.

Under resan anordnades en sammankomst där synpunkter inhämtades från företrädare för olika personalkategorier ombord. Jag har tillsammans med sekreteraren dessutom gjort ett studiebesök ombord på det svenska handelsfartyget Tor Bel gia under resa mellan Göteborg och Gent i Belgien. Även under den inhämtades synpunkter från

resan såväl befälen som övriga sjömän ombord. Dessutom gavs tillfälle till att studera arbetsförhållandena ombord och att en inblick i hur ett

containerfartyg fungerar.

Utredningen har samrått med regeringskanslierna i Danmark, Finland och Norge i frågor angående sjömanslagstiftningen. Jag och sekreteraren har därvid besökt det danska industriministerieti Köpenhamn och

sou 1991103 Inledning

det norska utrikesdepartementet i Oslo. Skriftligt samråd

har ägt rum med det finska arbetsministeriet.

Samråd har skett med den särskilde utredare som har tillkallats for att göra en översyn av lagstiftningen om offentlig anställning LOA-

-

utredningen C 198907. Sekreterarna i de båda utredningarna har

därvid sammanträffat och har dessutom haft fortsatta underhandskontakter.

Utredningen har från utrikesdepartementet inhämtat synpunkter på

bestämmelserna om handläggningen av sjöfartsärenden vid utrikes-

representationen.

Sekreteraren har hatt fortlöpande underhandskontakter med ILOkommitténs sekretariat.

Utredningen har från riksförsäkringsverket inhämtat ekonomisk

en beräkning angående redarnas ökade kostnader vid en eventuell höjning

av socialavgiftema.

Sjöfartsverket har länmat upplysningar och synpunkter i olika frågor samt har biträtt utredningen med framtagande av statistiska uppgifter ur sjömansregistret.

Upplysningar har dessutom inhämtats från ett flertal andra myndig-

heter, bl.a. marinstaben, kustbevakningen, fiskeristyrelsen och

vägverket.

Samråd har skett med bl.a. EG-delegationen i Stockholm och med det danska industriministeriet angående frågan om det råder någon gemensam ordning inom EG i fråga om sjömanslagstiftningen.

Utredningen har efter remiss avgett yttrande till socialdepartementet över riksförsäkringsverkets rapport den 31 maj 1990 om möjligheterna

att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna for-

säkringen och anslutande förmånssystem samt till justitiedepartementet över dels departementspromemorian Ds 199154 Sveriges tillträde till Luganokonventionen om domstols behörighet och omgverkställighetav domar på privaträttens område, dels departementspromemorian Ds 199170 angående Sveriges tillträde till 1952 års konvention om kvarstad och liknande säkerhetsåtgärder på havsgående fartyg arrestkonventionen.

Inledning sou 1991103

Utredningsarbetet har bedrivits med målsättningen att uppnå enighet mellan mig och experterna i de olika frågorna. Bland experterna har dock framkommit meningsskiljaktigheter i vissa frågor. Jag lägger därför fram betänkandet i eget namn. Vi är överens om att särskilda yttranden till betänkandet inte skall avges.

sou 1991103 Allmänna övervagenden

2¶Allmänna

överväganden om utformningen av en

ny sjömanslagstiftning

2.1¶Kort tillbakablick

Den nuvarande sjömanslagen tillkom efter förslag av 1964 års sjömanslagskommitté kommittén. I dess betänkande Ny sjömanslag SOU 19716 ges en historik över sjömanslagstiftningens framväxt och förändringar. I kommitténs direktiv uttalades att utvecklingen i allt högre grad inneburit ett närmande av arbetsvillkoren till sjöss till dem som gäller vid anställning i land. Översynen då gällande 1952 ars

av

sjömanslag skulle syfta till att nå samklang med utvecklingen.

De väsentligaste nyheterna i 1973 års sjömanslag följande. Den

var s.k. rederianställningen, som införts i kollektivavtal år 1964, lades till grund för regleringen av anställningsförhållandena. Liksom vid landanställning står arbetsgivaren och den anställde i ett omedelbart avtalsförhållande till varandra och anvisningen av arbetsplatsfartyg är endast ett led i fullgörandet av anställningsvillkoren. Bestämmelserna

utesluter dock inte att fartygsanställning, dvs. anställning med

befattning på bestämt fartyg tills vidare, kan förekomma. Sådana lagtöreskrifter som täcktes av kollektivavtal, t.ex. regler om uppsägningstider, löneberäkning och landgängsvillkor, utmönstrades. De detaljerade reglerna om arbetsledning ombord avskaffades, liksom den

disciplinära bestraffningsrätten. Sjömäns strejkrätt vid lovliga

arbetskonflikter reglerades.

De viktigaste sakliga ändringarna i sjömanslagen efter år 1973 är följande. Genom SFS 1975 1338 upphävdes det generella förbudet för kvinnor under 18 år att utföra fartygsarbete. Vissa begränsningar gällde dock fortfarande, men de togs bort genom SFS 1982199 som också ändrade 45 § så att Skolungdomar som inte fullgjort sin skolplikt

får sysselsättas i fartygsarbete i form av praktisk yrkesorientering.

Vissa ändringar beträffande fartygsnämnderna genomfördes genom SFS 1982342. Andra ändringar i sjömanslagen har föranletts av ny lagstiftning på närbesläktade områden; SFS 1976591 föranleddes av lagen 1976580 om medbestämmande i arbetslivet, SFS 1983932 av

mönstringslagen 1983929, SFS 198852 av fartygssäkerhetslagen

Allmänna överväganden sou 1991103

198849 och SFS 1989992 av lagen 1989990 om tillstånd till överlåtelse av skepp m.m.

Sjöfolkets arbetsförhållanden regleras inte endast i sjömanslagen. Framför allt tre författningskomplex måste uppmärksammas; mönstringslagen med förordningen 1984831 om mönstring av sjömän,

sjöarbetstidslagen med sjöarbetstidskungörelsen 1970550 samt fartygssäkerhetslagen med fartygssäkerhetsförordningen 1988594.

Genom mönstringslagen upphörde den tidigare gällande formen för mönstring utförd av statliga mönstringsförrättare. Vissa av de kontrollåtgärder som mönstringsförrättarna utfört avskaffades medan andra överfördes på rederierna och befälhavarna. Huvudmarmaskapet för sjömansregistret övergick från arbetsmarknadsstyrelsen till sjöfartsverket. Påmönstringsförbudet och sjömansnämnden avskaffades. Anställnings- och tjänstgöringsfrågor överlämnades till arbetsmarknadens parter. Vissa följdändringar på grund av annan lagstiftning har skett genom SFS 198855 och 1989993.

Sjöarbetstidslagen innebar att 40 timmars arbetsvecka i princip infördes. Gällande regler om ordinarie arbetstid behölls dock för bl.a. vaktindelad personal. Frågor om den ordinarie arbetstidens förläggning överlämnades till arbetsmarknadens parter. Möjligheterna till totaluttag av arbetstid under 24 timmar i följd minskades och en regel infördes om sammanhängande tid för vila. Friheten att genom kollektivavtal avvika från lagens regler vidgades. Konsekvensändringar till följd av annan lagstiftning har skett genom SFS 1973285, 1976586, 1980207, 1982257, 198850 och 1989991.

Fartygssäkerhetslagen bygger på den tidigare gällande lagen om säkerhet på fartyg. Bestämmelser om arbetsmiljön infördes, vilka anpassades till arbetsmiljölagens regler och gjordes tillämpliga alla som utför fartygsarbete, såväl ombordanställda som andra. Som en följd av att Sverige ratificerat ILO-konventionen nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete gjordes vissa ändringar i fartygssäkerhetslagen genom SFS 1990723.

2.2¶Svensk sjöfart

I sina allmänna synpunkter på en ny sjömanslag lämnade kommittén SOU 19716 s. 65 f. en redovisning för den ekonomiska och tekniska utvecklingen på sjöfartsområdet. Kommittén underströk

sou 1991103 Allmänna övervagenden

tendensen till koncentration av rederierna till större enheter, administration från land av bl.a. personalfrågor, utvecklingen mot större

fartygsenheter och specialiserade fartygstyper samt den stigande användningen av tekniska hjälpmedel vid fartygsdriften.

Mot denna bakgrund kan en kortfattad beskrivning av 1990-talets svenska sjöfart innehålla följande.

Av Sveriges utrikeshandel transporteras ca 93 % med fartyg. 40 miljoner enkelpassagerare befordras varje år med färja mellan Sverige och utlandet. I våra hamnar hanteras mer än 100 miljoner ton utrikesgods. Under år 1990 beräknades att det svenskkontrollerade tonnaget till närmare 4 miljoner dwt fanns under svensk flagg. Sjöfartsnettot kan beräknas till 10 miljarder kronor. Minst 25 000

ca människor kan sägas ha sin utkomst från sjöfarten, varav ca 12 000 som ombordanställda på svenskflaggade fartyg.

Redan en sådan summarisk sifferredovisning ger en bild av sjöfartens betydelse för det svenska samhället. Utvecklingen av vår sjöfart är en angelägenhet får konsekvenser inom många olika samhällssek-

som torer. Det är därför stor vikt att den nedgång som skedde under

av 1980-talet nu har brutits och ersatts med en viss uppgång. Det betyder dock inte att den svenska flaggan syns i så mycket större utsträckning på världshaven. Merparten av de fartyg som seglar under svensk ägarekontroll är registrerad utomlands. I prop. 199l9264 föreslås att lagen 1989990 tillstånd till överlåtelse av skepp, den s.k.

om flagglagen, upphävs. Enligt den lagen krävs tillstånd för att överlåta ett skepp, om det därigenom upphör att vara svenskt. Tillstånd har kunnat medges bl.a. redaren åtagit sig att flagga in ett likvärdigt

om skepp. På vilket sätt ett upphävande av flagglagen kan komma att påverka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan torde inte kunna bedömas förrän övriga i propositionen aviserade förslag har konkretiserats; avveckling av rederistödet och eventuella andra åtgärder för att bevara handelsflotta under svensk flagg med

en

i möjligaste mån svensk bemanning.

De fartyg som ingick i den svenska handelsflottan under dess storhetstid på 1960- och 1970-talen karaktäriserades av en utveckling mot en koncentration till stora och specialiserade fartyg med hög

Redovisningen huvudsakligen hämtad från Sjöfartens bok 1991, Svensk Sjöfartstidning 199050.

Allmänna överväganden sou 1991103

teknisk standard. Den fortsatta utvecklingen har lett till att de moderna

fartygen blivit alltmer inordnade i datoriseringsprocessen.

Andra karaktäristika för dagens handelsflotta är att den i ökad grad inriktats på arman verksamhet än renodlade transporter

av passagerare och gods. Färjetrafikens utveckling har medfört att den hotell- och restaurangrörelse som drivs ombord inte i något mer väsentligt avseende skiljer sig från motsvarande verksamheter i land. Ett liknande fenomen utgör de fartyg som fungerar som flytande

lagerutrymmen.

Även rederiverksamheten har undergått förändringar alltmer

som utplånar dess särart i förhållande till annan näringsverksamhet. Ägande å ena sidan samt bemanning och teknisk service å andra sidan ligger ofta på olika händer men det förekommer också att fartygen drivs som självständiga enheter.

2.3¶Sjömansyrket

Redan kommittén konstaterade att det sedan länge förelåg svårigheter att få tag på kvalificerat folk på såväl befals- som manskapssidan. Situationen har inte nämnvärt förbättrats sedan dess. Datoriseringen, den ökade inriktningen på säkerhets- och miljöaspekter och

en minskning av de speciella attraktionsvärden som skulle kunna göra

sjömansyrket konkurrenskraftigt mot andra yrken sådana omständig-

heter skapar rekryteringsproblem samtidigt som det är vital

av betydelse för svensk sjöfart att ha tillgång till väl utbildat och kompetent sjöfolk i första hand svenskar.

-

Det är inte osarmolikt att sjömansyrket i allmänhetens ögon fortfarande är omstrålat av en romantisk nimbus som härstammar från segelfartygens dagar och den tid då Sjövägen var det helt övervägande medlet för handelsutbyte och människors möjligheter att besöka fjärran länder. Den bilden har naturligtvis mycket litet om ens något att göra med den verklighet som dagens sjöman upplever i sitt arbete. Den utveckling som sjöfarten genomgått under de senaste 20 30 åren har

otvivelaktigt medfört att sjömannens arbetsförhållanden i minskande grad kommit att skilja sig från de landanställdas. Inte minst inom

färjesjöfarten är detta tydligt.

1991103 Allmänna övervdgenden sou

Det talas emellertid fortfarande om sjömansyrkets särart. Och visst finns det förhållanden som gör att sjömarmens arbete inte fullt ut kan jämställas med arbete i land. Trots avlösningssystemet, som medger förhållandevis långvarig vistelse i hemmet, är dock bortovaron från hemmet, särskilt för dem som arbetar i fjärrfart, ett väsentligt inslag i sjömansyrket. Visserligen kan också landanställda, t.ex. långtradarchaufförer, flygpersonal och vissa anställda inom byggnadsbranschen, räkna med eller mindre långa perioder av bortovaro från hemmet

mer

bortovaron ingår inte på samma sätt som ett naturligt led i men arbetet. En än markant skillnad ligger däri att sjömannen under

mer sin fritid ombord är bunden vid sin arbetsplats där möjligheterna att utnyttja fritiden på ett differentierat sätt är ytterst begränsade. Hamnuppehållen är ofta så korta att möjligheten att disponera den lediga tiden i hamn är försumbar. På ett modernt fartyg är riskerna för arbetsskador väl inte i sig större än i t.ex. en modern fabrik men om

skada inträffar ombord när fartyget är till sjöss kan svårigheten att en snabbt få adekvat läkarvård innebära en allvarlig risk för sjömannen. Även med högt utvecklad Sjösäkerhet får inte heller risken för

en sjöolyckor underskattas.

2.4¶Grunderna för en modern sjömanslagstiftning

En huvudtanke bakom 1973 års sjömanslag är att den författningsmässiga regleringen av fartygsarbete skall svara mot utvecklingen inom sjöfarten och arbetsrätten. De ombordanställdas arbetsvillkor skall till de landanställdas så långt det är möjligt med hänsyn

anpassas till de speciella förhållanden som fortfarande präglar sjömansyrket. Detaljregler skall undvikas på områden regleras av kollektivavtal.

som Lagstiftningen bör som ett socialt grundskydd. I prop 197340

ses

110 uttalades att sjömansyrket måste göras konkurrensdugligt i förhållande till landyrkena. Föråldrade bestämmelser borde rensas ut och lagstiftningen borde lämna vägen fri för den utveckling som siktar till anställningstrygghet för sjömän som för landanställda.

samma

Någon anledning att revidera dessa grundläggande tankar finns inte. Vad det blir fråga lagstiftningen till den fortsatta

nu om är att anpassa utvecklingen. Därvid måste givetvis också vägas in de internationella åtaganden Sverige har gjort i fråga om sjömännens arbetsvillkor

som och sociala förhållanden.

Lagregleringen bör inte omfatta än vad är nödvändigt för att

mer som möta kravet på att ett socialt grundskydd, framför allt på de

ge

Allmänna överväganden 1991103 sou

områden som inte är avtalsreglerade. Lagstiftningen måste dock utformas med beaktande av att arbetsförhållandena kan variera avsevärt mellan olika grupper av ombordanställda och andra utför som fartygsarbete liksom mellan olika typer fartyg och trafik. Det måste av således finnas regler som är anpassade till de olika förhållanden och förutsättningar som kan råda för befäl och manskap, däcks-, maskin-

och intendenturpersonal, svenskar och utlärmingar, anställda i närfart

och fjärrfart och anställda i tank-, torrlast- och färjefart.

En strävan efter en modernare och enklare lagtext får inte leda till att den blir utarmad och kryptisk eller inte täcker olika behov, även sådana som kanske mera sällan aktualiseras. En bestämmelse kan som synas vara av ringa praktisk betydelse kan likväl behöva behållas. En klar regel kan ofta underlätta beslutsfattandet ombord.

Ett grundläggande krav på en modern svensk sjömanslagstiftning måste vara att sjösäkerhetens intressen kommer till klart uttryck.

Sjömanslagstiftningen består i dag framför allt sjömanslagen,

av

mönstringslagen och sjöarbetstidslagen. Jag och utredningens experter

är eniga om att dessa bestämmelser om sjömäns arbetsförhållanden lämpligen bör samlas i en lag. För de ombordanställda finns det då två

huvudsakliga författningskomplex som reglerar deras arbetsförhållanden; sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen. I den fimis i

senare 6 8 kap. bestämmelser om arbetsmiljön egentligen borde höra - som

hemma i sjömanslagen. Med hänsyn till att fartygssäkerhetslagen är

en relativt ny lag med en väl genomtänkt disposition bör dock göras så

små ingrepp som möjligt i den.

Under senare år har i Sverige framförts önskemål att inrätta om ett internationellt fartygsregister för svenskflaggade fartyg skulle som ge rederierna rätt att anställa utländsk arbetskraft enligt avtal i den anställdes hemland. Syftet med ett sådant arrangemang skulle att vara nedbringa bemanningskostnaderna och därmed förbättra den svenska handelsflottans konkurrenskraft gentemot handelsflottor i lågkostnadsländer. Register av detta slag finns i t.ex. Danmark och Norge och är på väg införas i Finland. Även inom EG arbetas med att att upprätta ett liknande register.

Om ett svenskt internationellt register skulle införas, kan det komma att påverka sjömanslagstiftningen. Jag har emellertid inte ansett det ingå i utredningsuppdraget att överväga vilka konsekvenser ett sådant register skulle för den lagstiftningen.

sou 1991103 Avmønstring vid krigsrisk

3 vid m.m.

Avmönstring krigsrisk

1 Sammanfattning

Sjömän på fartyg som är destinerade till ett krigsriskomräde eller till en hamn där en smittsam sjukdom vunnit utbredning får rätt att frånträda sin befattning på fartyget utan att mista sin anställning. Denna rätt utvidgas samtidigt till att avse även farliga situationer

som kan jämställas med krigsfara. Sjömannen skall inte mot sin vilja kunna föras till ett riskområde. Om sjömarmen kände till att fara förelåg, men faran därefter ökat väsentligt, har sjömarmen dock inte någon ovillkorlig rätt att komma bort från fartyget innan det anländer till riskomrádet. Rederiet har i de angivna situationerna rätt att omplacera sjömannen till en befattning på ett annat av rederiets fartyg.

Sjömannen fär även rätt att frånträda sin befattning utan att mista anställningen när fartyget inte är sjövärdigt eller i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall.

3.2 Gällande rätt

I 9 § första stycket SmL sägs att en sjöman har rätt att bli fri från sin anställning om det föreligger fara för att fartyget skall uppbringas av krigförande eller utsättas för krigsskada eller om faran härför ökar väsentligt. Detta under förutsättning att han inte godtagit att följa med fartyget under de angivna förhållandena. I andra stycket sägs att detsamma gäller även när vissa smittsamma sjukdomar, dvs. de som anges i bilaga 1.1 och 1.2 till smittskyddslagen 19881472, har vunnit utbredning i en hamn som fartyget är destinerat till. Sjömannen skall i dessa fall säga upp avtalet utan dröjsmål efter det att han fått kunskap om förhållandet.

En sjöman som inte vill följa med fartyget till ett krigsriskomráde har alltså inte rätt att mönstra utan att samtidigt mista sin anställning.

av

Enligt 11 § första stycket SmL har en sjöman under vissa förutsättningar även rätt att bli fri från anställningen om fartyget inte är sjövärdigt för resa i avsedd fart, inte är behörigen lastat eller barlastat,

Avmönstring vid krigsrisk sou 1991103

medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet eller inte är bemannat på betryggande sätt.

En sjöman har enligt andra stycket samma paragraf också rätt att bli fri från anställningen när fartyget i väsentligt avseende brister i fråga

skyddet ohälsa och olycksfall och rättelse sker. Även i om mot dessa fall skall sjömannen säga upp avtalet utan dröjsmål efter det att han fått kunskap om förhållandet. I likhet med vad som gäller enligt 9 § har sjömannen alltså inte någon rätt att tillfälligt lämna fartyget, utan att samtidigt förlora sin anställning.

9 § SmL överensstämmer ihuvudsak med 36 § i 1952 års sjömanslag. Med bestämmelsen avses i första hand sjömän som har befattning på fartyget. Rätten att frånträda anställningsavtalet omfattar emellertid också den sjöman som anställts, men ännu inte har tillträtt någon befattning på det riskhotade fartyget. Samma möjlighet har den som arbetsgivaren beordrat att följa med fartyget utan att där inneha någon befattning. Avsikten kan t.ex. vara att föra sjömannen till en hamn där han skall tillträda en befattning på ett annat fartyg. En förutsättning för att sjömannen skall ha rätt att frånträda avtalet är att han inte tidigare godtagit att följa med fartyget under de krigs- eller smittrisker som föreligger i det särskilda fallet. En sådan accept kan bara gälla en bestämd resa. Generella åtaganden från sjömannens sida att fullgöra resor under angivna risker kan inte betraktas som sådant godtagande som betar sjömannen rätten att häva avtalet enligt denna paragraf. I motsats till äldre lag gäller stadgandet också befälhavaren. Om fartygets destinationsort ändras under resans gång och denna ort är belägen i ett krigsriskområde bör redaren om möjligt bereda de sjömän som vill lämna anställningen tillfälle härtill innan fartyget anländer till krigsriskområdet.

Den nuvarande hänvisningen i 9 § andra stycket till sjukdomar som anges i bilagorna 1.1 och 1.2 till smittskyddslagen anses enligt prop. 1988892123 s. 51 utgöra en redaktionell ändring till följd av den nya smittskyddslagen som trädde i kraft den l juli 1989. Den nya smittskyddslagen har dock en annan indelning av de smittsamma sjukdomarna och en delvis annan terminologi än den gamla smittskyddslagen. Detta har lett till att vissa sjukdomar, t.ex. syfilis och papegojsjuka inte längre omfattas av 9 § andra stycket.

En sjöman som blir fri från sin anställning, enligt 9 § har, enligt 32 § SmL, rätt till fri resa med underhåll till närmaste ort där avtalet skulle frånträdas efter uppsägning från arbetsgivarens sida. Här gäller som

sou 1991103 Avmönstring vid krigsrisk

regel den ort som anges i kollektivavtalet. Skulle uppsägningsorten inte vara fastlagd i avtal träder 6 § SmL i tillämpning. Avtalet får då frånträdas endast i hamn belägen i det land där sjömannen har sin hemort eller på orten där han ingick anställningsavatalet. En sjöman får anses ha sin hemort i det land där han har stadigvarande bostad.

9 § tredje stycket innehåller bestämmelser om uppsägningstid i de fall som regleras i paragrafen. Sjömannen behöver inte iaktta normal uppsägningstid. Ligger fartyget i hamn leder uppsägningen till att anställningsavtalet omedelbart upphör att gälla. I annat fall blir sjömannen efter uppsägningen fri från anställningen i första hamn som fartyget anlöper. Det har ingen betydelse om denna hamn endast anlöps tillfälligt, t.ex. för bunkring.

11 § SmL motsvarar 38 § i 1952 års sjömanslag, men har anpassats . redaktionellt till bestämmelserna om nyttjandeförbud i 8 kap. l § sjösäkerhetslagen numera ll kap. 1 § FsL. För att förekommande fel eller brister skulle medföra rätt att bli fri från anställningen förutsatte äldre bestämmelser att livsfara för de ombordvarande kunde antas uppkomma under resan. Enligt nu gällande lag är det tillräckligt om de ombordvarande på grund av fartygets fel eller brister kan antas bli utsatta för allvarlig fara under resan för att rätt till entledigande skall uppkomma. Ett åsidosättande av gällande instruktioner beträffande lastning och barlastning kan följaktligen inte i och för sig medföra rätt att bli fri från anställningen. Det måste fordras att underlåtenheten kan antas allvarligt inverka på fartygets sjövärdighet. Likaså kan ett överskridande av maximiantalet passagerare eller försummelse att iaktta givna föreskrifter om minimibesättning åberopas om felet antas medföra allvarlig fara för de ombordvarande. Rätt till entledigande skall inte föreligga om felet eller bristen undanröjs, och detta gäller, oavsett genom vems åtgärd som rättelse sker.

Rätten att bli fri från anställningen enligt 11 § andra stycket förutsätter att det är fråga om sådana missförhållanden att de ombordvarande kan sägas vara utsatta för onödiga risker för ohälsa och olycksfall. I princip tar bestämmelsen sikte på såväl bostäder som samtliga inrättningar och anordningar ombord. Det kan vara fråga om hälsovådliga bostäder eller om bristfälliga skyddsanordningar vid arbetsplatsen ombord.

En sjöman som frånträder anställningsavtalet enligt denna paragraf har på samma sätt som när det gäller 9 § rätt till fri hemresa enligt 32

Avmönstring vid Icrigsrisk sou 1991103

Även i fråga uppsägningstid och uppsägningsort gäller

om samma regler som i 9 § tredje stycket.

3.3 Den rättsliga rörande

regleringen lcrigsskadeersättrning

Enligt 1 § lagen 1977267 om krigsskadeersättning till sjömän ger staten ersättning vid personskada som sjöman ådrar sig utomlands till följd av olycksfall på grund av krigshändelse när han är på resa till ort där han skall tillträda tjänstgöring på ett svenskt fartyg, under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på ort där fartyget ligger, efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på hemresa eller efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg är på hemresa.

I 2 § samma lag sägs att lagen tillämpas på den som är försäkrad enligt lagen 1976380 om arbetsskadeförsäkring och som anses som sjöman enligt sjömanslagen eller ändå följer med fartyget eller utför arbete för fartygets räkning. Lagen gäller inte den som har rätt till

ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller tjänstgör på

krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

Av 3 § framgår att ersättning utgår med tillämpning bestämmelser-

av na i lagen om arbetsskadeförsäkring.

Av förarbetena till lagen prop. 19767764 s. 91 och 133 framgår

Lagen avser endast skydd utom arbetet i utlandet, nämligen vid

vistelse i land på fritid och vid alla utresor och hemresor i samband

med tjänstgöring på svenskt fartyg. Skyddet avser vidare väntan på

första möjlighet till hemresa. Vid skada till följd av krigshändelse i arbetet ombord gäller i stället såsom vid arbetsskador i allmän-

-

het lagen 1976380 om arbetsskadeförsäkring. Motivet för lagen

-

är framför allt samhällets intresse av att samfärdseln till sjöss

uppehålls, trots risk för krigsskador. Ersättningen bör därför utgå

av statsmedel.

sou 1991103 Avmönstring vid krigsrisk

3.4¶Den avtalsmässiga regleringen rörande krigsrisktillägg och lcrigsolycksfallsförsälqing

Sjöarbetsmarknadens parter har genom kollektivavtal reglerat de ekonomiska frågorna vid tjänstgöring i krigsriskområden. Ett särskilt avtal för varje riskområde träffas mellan de fackliga organisationerna. Sveriges Redareförening får ingå bindande avtal för sina redare, och de ombordanställdas organisationer brukar representeras av Sveriges

Fartygsbefälsförening.

Sveriges Redareförening och de ombordanställdas organisationer har träffat överenskommelse rörande riktlinjer för avtal om krigsrisktillägg och krigsolycksfallsförsälcring. Överenskommelsen är daterad den

som 22 maj 1984 innehåller bl.a. följande

Vid trafik inom område där det pågår krigshandlingar eller där det

föreligger risk för krigshandlingar skall krigsrisktillägg utbetalas

till de ombordanställda och krigsolycksfallsförsäkring tecknas. Vid

fastställande om det föreligger risk för krigshandlingar inom visst

område, skall hänsyn tas till bl.a. utrikesdepartementets bedöm-

ningar samt försäkringsbolagen höjt sina premier på grund av

om

krigsfara. Krigsrisktilläggets storlek skall fastställas med ut-

gångspunkt från den riskbedömning man gör i den aktuella situationen. Det skall inte medräknas vid fastställande av övertidsersättning eller annan ersättning som är baserad på lönen.

Krigsolycksfallsförsäkringen omfattar dödsfall och olycksfall, som

inträffar till följd av krigshandling i samband med resa till eller

från resp. uppehåll i hamn inom område, som skall anses som

krigsriskzon. Vid dödsfall utgår som grundbelopp 20 basbelopp

med tillägg av 6 basbelopp för varje arvsberättigat barn under 18

år. Vid invaliditet utgår 20 basbelopp. Det åligger rederiet att

teckna krigsolycksfallsförsälcring samt vidmakthålla den.

I kollektivavtal finns dessutom en bestämmelse om krigsför-

resp. lisningstillägg som för närvarande uppgår till 10 000 kr och utgår till arbetstagare på fartyg som förlist till följd av krigshändelse.

Avmönstring vid krigsrisk sou 1991 103

3.5¶Reformkrav

Svenska maskinbefälsförbundet samt Nordisk fartygsbefälskongress och Nordiska maskinbefälsfederationen har i två framställningar krävt att 9 § SmL ändras så att en sjöman i en krigsrisksituation får rätt att mönstra av fartyget utan att mista sin anställning.

I skrivelse till regeringen den 18 juni 1984 anförde Svenska maskinbefålsförbundet bl.a.

Ett rederi kan med stöd av sjömanslagen tvinga en sjöman,

som inte vill medfölja fartyget i ett krigsområde, att säga sin

upp anställning med arbetslöshet som trolig följd. Ibland accepterar rederier avmönstring utan att kräva uppsägning mot-

egen som prestation från sjömannens sida. Tyvärr förekommer det dock att vissa rederier utnyttjar sjömanslagens bestämmelse för att tvinga kvar sjömän ombord mot deras egen vilja.

Maskinbefälsförbundet anser att sjömanslagens bestämmelse

om rätt att bli fri från anställningen vid krigsfara är förlegad och helt oacceptabel. Maskinbefälsförbundet kräver att sjömanslagen snarast revideras på denna punkt, så att sjömän på fartyg är desti-

som nerade till ett krigsriskområde har rätt att avmönstra fartyget utan att samtidigt mista sin anställning i rederiet.

Nordisk fartygsbefälskongress och Nordiska maskinbefälsfederationen anförde i skrivelse den 15 juni 1984 till de nordiska regeringarna i huvudsak samma synpunkter.

3.6 överväganden

3.6.1¶Krigsrisk

De nu gällande reglerna om sjömäns anställningsförhållanden fall då fartyget är destinerat till en krigsriskzon tillkom under en tid då det rådde andra förhållanden på sjöarbetsmarknaden än i dag. När sjömännen var fartygsanställda låg det närmare till hands att sjöman

en vid avmönstring på grund krigsrisk också lämnade sin anställning

av på fartyget. Fanns det dessutom gott arbetstillfällen för sjöfolk

om mötte det inga praktiska problem att snabbt byta till ett annat fartyg,

sou 1991103 Avmönstring vid krigsrisk

eventuellt hos samma rederi. När rederianställning numera blivit regel och i sådana situationer när det är brist på arbetstillfällen för sjöfolk medför det helt andra konsekvenser för en sjöman som lämnar sin anställning. Risken är i sådana fall stor för att sjömannen tvingas välja mellan att bli arbetslös eller att riskera sitt liv och sin hälsa genom att följa med fartyget in i en krigszon. Bestämmelsen i 9 § SmL framstår därför föråldrad och oskälig mot sjömännen. Jag förslår att den

som ändras så att sjömännen får en förbättrad anställningstrygghet i krigsrisksituationer och förhållanden som är jämförbara.

Våra nordiska grannländer har på delvis olika sätt redan gjort sådana ändringar i sina sjömanslagar se bilaga 21. I Danmark, Finland och Norge kan sjömärmen numera mönstra av ett fartyg vid krigsrisk utan att samtidigt förlora sin anställning. I Finland har sjömännen dock bara rätt att bli perrnitterade utan lön om de inte vill säga upp sitt anställningsavtal. I Danmark och Norge behåller sjömännen däremot sina anställningsförmåner under avmönstringstiden. De norska bestämmelserna ger, till skillnad från de danska och de finska, inte sjömännen någon ovillkorlig rätt att slippa bli förda till ett krigsriskområde mot sin vilja. De danska reglerna förefaller vara de enda som stadgar att avmönstring vid krigsrisk skall utgöra saklig grund för uppsägning. Det i övrigt långt gående skyddet för de danska sjömännen modifieras därigenom.

För svensk del bör de danska och norska bestämmelserna kunna tjäna som förebild. Det bör dock inte komma i fråga att betrakta avmönstring som saklig grund för uppsägning. Permittering utan lön enligt den finska modellen är främmande för moderna svenska arbetsrättsliga förhållanden och kan inte heller komma i fråga för svensk del. Det skulle dessutom urholka sjömannens rätt att inte behöva tvingas i en krigsriskzon. Har sjömannen tidigare inte känt till att det förekom någon krigsfara bör han ha en ovillkorlig rätt att få lämna fartyget innan det kommer fram till krigsriskområdet. En annan ordning skulle innebära att ekonomiska intressen i vissa situationer får prioriteras framför skyddet för den enskildes liv och hälsa, vilket jag inte kan finna godtagbart. Sjömannen bör dock vara skyldig att kvarstå i sin befattning tills fartyget anlöper den sista hamnen som enligt dess rutt ligger utanför krigsriskområdet. Därvid bör hänsyn även tas till att det är en i övrigt lämplig hamn att landsätta sjömannen

Givetvis kan det uppstå praktiska problem i samband med att sjömannen skall lämna fartyget. Det kan t.ex. förekomma att

Avmönstring vid krigsrisk sou 1991 103

sjömannen vägras inresa i det land där man försöker sätta i land honom eller att fartyget måste ligga och vänta på att sjömannen skall få inresevisum. Sådana praktiska problem får dock inte hindra att sjömannen får länma fartyget. Om det råder oroliga förhållanden eller allmän laglöshet i den tilltänkta avmönstringshanmen får man i det enskilda fallet pröva om det även där är fråga om en farlig situation som kan jämställas med krigsfara. Om så inte är fallet föreligger inget hinder låta sjömannen gå i land. Är förhållandena sådana

att att sjömannen inte utan fara kan gå i land eller om myndigheterna i avmönstringsharrmen av någon anledning vägrar honom att resa in, torde det inte återstå annat än att söka en ny avmönstringshamn.

Det kan också uppkomma problem beträffande kravet på minimibesättning. Möjligheterna för ett fartygs befälhavare att göra undantag från fastställd minimibesättning regleras i 5 kap. 10 § FsL. Undantag får ske i vissa angivna situationer samt vid annan oförutsedd händelse. Av förarbetena till paragrafen prop. 1987883 s. 71 och prop. 197879 s. 53 och 92 framgår inte om en plötsligt inträffad krigsrisk skall anses som en sådan oförutsedd händelse. Det bör dock inte råda någon tvekan om att undantagsmöjligheten föreligger om det vid fartygets avgång inte fanns någon som helst anledning att befara krigshändelser på destinationsorten men det likväl under resans gång inträffar något som gör att destinationsorten kommer att ligga i en krigszon. Om avmönstringsrätten i en sådan situation utnyttjas så att kravet på minimibesättning inte längre uppfylls, bör befälhavaren med stöd av 5 kap. 10 § FsL kunna besluta att fartyget trots detta skall framföras i krigsriskzonen, om övriga förutsättningar i paragrafen är

uppfyllda.

Inte heller bör det råda någon tvekan om att undantagsmöjligheten inte föreligger om fartyget efter avgång omdestineras till en krigsriskzon.

Om en sjöman kände till att en viss krigsrisk förelåg i destinationsorten och ändå accepterade att följa med fartyget bör han lämna sin befattning om risken under resan ökat väsentligt. Denna rätt bör dock vara Villkorlig på så sätt att det förutsätts att det av annat skäl uppnås förbindelse med land. Sådan förbindelse kräver inte att fartyget går in i en hamn; den kan uppstå i samband med avlösning av besättning, landsättning av sjuka, transport av proviant e.d. En ekonomisk avvägning får således anses rimlig i denna situation där förekomsten av viss krigsfara varit känd tidigare.

sou 1991103 Avmönstring vid krigsrisk

För närvarande ger lagen inte något uttryckligt skydd mot sjöröveri. Det är oklart om 9 § skulle kunna åberopas vid angrepp av sjörövare. I Danmark har motsvarande paragraf i dess tidigare lydelse i den

- danska sjömanslagen i rättspraxis tolkats så att överfall som är av särskilt farlig karaktär kan jämställas med ett angrepp av krigförande. För sjömännens säkerhet kan naturligtvis uppbringande av sjörövare

vara lika farligt som uppbringande av krigförande. Det är därför

rimligt att, i likhet med danska sjömanslagen, i lagtexten att

ange avmönstringsrätten skall tillämpas även i en farlig situation som kan jämställas med krigsrisksituationer. För närvarande torde inte annat än sjöröveri komma i fråga.

3.6.2 Smittfara

Sjömanslagen har inte någon självständig definition smittsamma

av sjukdomar. Bedömningen av de smittsamma sjukdomarna görs i överensstämmelse med smittskyddslagen. Det förhållandet att det i sjömanslagen krävs att det är fråga om en smittsam sjukdom som har vunnit utbredning i en hamn svarar väl mot de samhällsfarliga sjukdomarnas främsta egenskap, nämligen att de kan utgöra ett allvarligt hot mot befolkningens hälsotillstånd. Någon anledning att bryta denna koppling har inte framkommit. Det har inte påtalats några nackdelar med att t.ex. papegojsjukan inte längre hänförs till de smittsamma sjukdomar som omfattas av 9 § andra stycket SmL. Det finns således inte något skäl för att göra ändringar i smittskyddslagens

indelning av vilka sjukdomar som är samhällsfarliga. I övrigt har

bestämmelserna om krigsfara motsvarande tillämpning.

3.6.3 Allvarlig fara för de ombordvarande på grund

av fartygets fel och brister

De situationer som behandlas i 9 § SmL är generellt sett av allvarligare natur än de situationer som behandlas i ll Emellertid förutsätter tillämpningen av 11 § första stycket att de ombordvarande på grund av felet eller bristen kan antas bli utsatta för allvarlig fara under resan och andra stycket att fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall, under det att 9 § förutsätter endast fara för krigsskada e.d. De skäl som anförts för att reformera 9 § har därför giltighet även i fråga om ll § SmL. Följaktligen bör en sjöman även i de situationerna ha rätt att mönstra

Avmönstring vid krigsrisk sou 1991103

av fartyget utan att mista sin anställning. Han skall också kunna omplaceras på samma sätt som vid krigsfara.

I fråga om vid vilken tidpunkt sjömannen skall ha rätt att frånträda sin befattning är bestämmelserna i 9 § inte direkt tillämpliga på de förhållanden som avses i ll Om det föreligger sådan allvarlig fara eller väsentlig brist som avses i 11 § bör sjömarmen ha rätt att frånträda befattningen så snart han fått kunskap om förhållandet och underrättat arbetsgivaren. Om fartyget befinner sig i hamn bör sjömannen således lämna befattningen innan resan påbörjas och i annat fall så snart fartyget har möjlighet att komma i förbindelse med land. Om sådan möjlighet finns eller får i varje enskilt fall avgöras med hänsyn till i första hand sjömannens rätt till skydd för liv och hälsa samt med beaktande av de ekonomiska konsekvenser som förväntas uppstå när fartyget skall komma i förbindelse med land. Även i dessa fall är det rimligt tillåta viss ekonomisk avvägning.

att en

sou 1991 103 Minimidlderförfartygsarbete

4¶Minimiålder för

fartygsarbete

l Sammanfattning

Minimiåldersreglerna inom sjöfarten sammanförs i sjömanslagen

som därmed kommer att innehålla åldersregler för såväl anställda icke

som anställda. Inom sjöfarten finns det inte behov undantagsregel för

av en lätt arbete som utförs anställda minderåriga har fyllt 13 år.

av som Undantagsregeln skall alltså även i fortsättningen gälla endast icke anställda.

4.2 Gällande rätt och dess

bakgrund

I 45 § första stycket SmL sägs arbetstagare får sysselsättas i

att en fartygsarbete före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och heller, om det inte sker som ett led i skolutbildningen, innan han har fullgjort sin skolplikt. I andra stycket sägs att den som är under 18 år

får användas i fartygsarbete eldare endast sjöfartsverket

som om medger det. Dessa minimiåldersbestännnelser gäller endast

i an-

ställningsförhållanden.

Sedan Sverige år 1990 ratiñcerat ILO-konventionen 138

nr om

minimiålder för tillträde till arbete har 5 kap. 2 § arbetsmiljölagen

19771160 fått följande lydelse

En minderårig får inte som arbetstagare eller på annat sätt anlitas till eller utföra arbete före det kalenderår under vilket den minder-

årige fyller 16 år och inte heller innan den minderårige har

fullgjort sin skolplikt.

Utan hinder av första stycket får en minderårig som har fyllt 13 år

anlitas till eller utföra lätt arbete som inte är av sådant slag att det

kan inverka skadligt på den minderåriges hälsa, utveckling eller

skolgång.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för anlitande av en minderårig som inte har fyllt 13 år. Sådant

undantag får endast avse mycket lätt arbete sådant slag att

av

Minimiálderförfartygsarbete sou 1991 103

speciella och betydande tillämpningsproblem skulle uppstå, om inte

undantag meddelades.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen meddelar föreskrifter i fråga arbete som avses i andra om

och tredje styckena.

Efter nyligen gjord ändring i fartygssäkerhetslagen har samma

en minimiåldersregel i sjömanslagen gjorts tillämplig på arbete i som yrkesmässig verksamhet som utförs av minderåriga utan att det föreligger ett anställningsförhållande. Bestämmelsen har införts i 6 kap. 10 § första stycket FsL som fått följande lydelse a

Befälhavaren skall till att annan än arbetstagare inte anlitas till se eller utför fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte heller innan han har fullgjort sin skolplikt.

Dessutom har i 6 kap. 10 a § andra stycket FsL införts en undantagsbestämmelse motsvarande den som införts i 5 kap. 2 § andra stycket

arbetsmiljölagen. Undantagsbestämmelsen har följande lydelse

Utan hinder första stycket får en minderårig som har fyllt 13 år av anlitas till eller utföra lätt fartygsarbete som inte är av sådant slag att det kan inverka skadligt på den underåriges hälsa, utveckling

eller skolgång. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om sådant arbete.

Genom ändringen 5 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen har av tillämpningsområdet för den bestämmelsen vidgats. Den angivna åldersgränsen gäller inte bara i anställningsförhållanden, utan även då minderårig anlitas för arbete på annat sätt, t.ex. som uppdragstagaen eller inom för ett företag där den minderårige är ägare eller re ramen delägare. Åldersgränsenskall gälla även för arbete som en minderårig utför på eget initiativ. Det är endast yrkesmässigt arbete som avses;

inte föreningsverksamhet, idrott eller fritidssysselsättningar av annat

slag. Andra stycket innehåller en undantagsbestämmelse. Den som är än 16 år får under vissa omständigheter utföra lätt arbete. En yngre nyhet i den här bestämmelsen är att den minderårige i sådant fall måste ha fyllt 13 år. Detta tillägg var nödvändigt för att Sverige skulle kunna ratificera ILO-konventionen 138. Arbetet skall vara enkelt nr och ofarligt.

sou 1991 103 Minimiálderförfanygsarbete

Genom det helt nya tredje stycket i paragrafen har införts ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen att meddela undantag från den nya 13-årsregeln för vissa typer av arbete. Enligt motiven för ändringen av arbetsmiljölagen prop. 19899060 s. 26 skall det vara fråga om mycket lätt arbete av sådant slag att speciella och betydande tillämpningsproblem skulle uppstå om inte undantag meddelades. Denna undantagsmöjlighet skall vara hårt kringskuren. De arbetsuppgifter som skall kunna tillåtas enligt föreskrifterna skall inte alltför mycket skilja sig från sådana småsysslor som inte räknas som arbete i arbetsmiljölagens mening. Arbetstidsuttaget skall också vara starkt begränsat. Endast vid enstaka tillfällen under ett år bör arbete för en minderårig under 13 år få förekomma.

I betänkandet Ds 1989 1 Minderårigas tillträde till arbetslivet återges uppgifter från yrkesinspektionen om vilka arbeten som i dag utförs av barn under 13 år. Följande arbeten är sådana som förekommer i denna åldersgrupp

enklare försäljningsarbete, t.ex. försäljning av kakor eller jultid- -

ningar,

utbärning av direktreklam och tidningar,

-

enklare trädgårdsarbete, t.ex. bärplockning, -

olika slag av artistframträdanden, -

hjälp i familjejordbruk, -

hjälp i andra familjeföretag, t.ex. mindre restauranger. -

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har i prop. 19899060 s. 15 betonat att smärre tjänster som barn utför ofta över huvud taget inte är att betrakta som arbete i arbetsmiljölagens eller konventionens mening. Barn som hjälper anhöriga eller bekanta med småsysslor av olika slag omfattas inte av bestämmelserna. De lätta arbetsuppgifter som enligt departementschefens uppfattning bör kunna undantas från en ny 13-årsgräns bör vara sådana som ligger ganska nära den här typen av tillåtna uppgifter. De bör också avse områden där det på grund av kontrollsvårigheter eller andra skäl skulle uppstå problem med konventionens tillämpning.

Minimiálderförfartygsarbete sou 1991 103

I Sverige skulle en sänkning av minimiåldem i sjömanslagen delvis innebära en återgång till äldre förhållanden. När bestämmelser

om minimiålder för sjömän infördes i 1922 års sjömanslag var åldern 14 år i vanlig tjänst och 16 år i eldartjänst. Åldersgränserna har sedan höjts successivt. I 1952 års sjömanslag var minimiåldem 15 år för pojkar och 18 år för flickor. När den nuvarande sjömanslagen infördes år 1973 hade åldersgränsen för pojkar höjts till 16 år. Det berodde på att skolplikten då hade förlängts till och med vårterminen det kalenderår när barnet fyller 16 år. IS-årsgränsen för flickor dock

var oförändrad. Denna särskilda åldersgräns för kvinnliga arbetstagare avskaffades först år 1982. Sedan dess är minimiåldem 16 år för båda könen.

Ändringarna i fartygssäkerhetslagen har inneburit att den tidigare

skillnaden beträffande minimiåldem mellan anställda och icke anställda i fartygsarbete avskaffats. Den gemensamma minimiåldem är nu 16 år. När det gäller arbete inom sjöfarten före det kalenderår under vilket den minderårige fyller 16 år samt före den tidpunkt då han fullgjort sin skolplikt finns det emellertid fortfarande en skillnad. För arbetstagare råder ett totalt förbud att arbeta fore 16 års ålder. I sjömanslagen finns inte någon regel som motsvarar undantagsbestämmelsen i arbetsmiljölagen om att yngre personer under vissa betingelser får utföra lätt arbete. En sådan undantagsregel finns däremot i 6 kap. 10 a § andra stycket FsL för andra än arbetstagare inom sjöfarten. Med hänsyn till bl.a. förhållandena inom yrkesfisket har det ansetts rimligt att för denna företagargrupp utforma minderårigregeln med arbetsmiljölagen som förebild. För denna kategori är det alltså tillåtet med lätt arbete under betryggande former även i de yngre tonåren. En trettonårsgräns under vilken även lätt arbete skall vara förbjudet har ansetts lämplig för att inte alltför unga personer skall involveras. När det gäller fartygsarbete har det för övrigt inte ansetts behövligt att ge någon kategori av barn under 13 år möjlighet att pröva mycket lätt arbete ens i starkt begränsad utsträckning jfr prop. 19899060 s. 24.

I fråga om minimiålder för fartygsarbete är bestämmelserna i Danmark, Finland, Norge och Sverige inte överensstämmande. Minimiåldrarna varierar något; det är t.ex. skillnad mellan kvinnor och män eller mellan utrikes och inrikes fart. Enligt sjömanslagarna i Danmark, Finland och Norge gäller bestämmelserna i princip bara för anställda. I Norge omfattar de dock även fiskares familjemedlemmar samt arbete som utförs som led i skolgång eller praktisk yrkes-

orientering.

sou 1991103 Minimidlderförfartygsarbete

4.3 överväganden

Till början kan ifrågasättas om det är befogat att ha speciella

en minimiåldersregler för anställda inom sjöfarten. Med hänsyn till den obligatoriska skolplikten kan det under alla förhållanden bara bli fråga ferieanställning eller fritidsarbete inom lokal sjöfart, t.ex.

om färjetrafik.

Sjömansyrket måste emellertid även nu för tiden anses innehålla arbetsuppgifter är så fysiskt ansträngande och i övrigt krävande

som att de i princip inte bör utövas av ungdomar som inte har skolgången bakom sig. Fartygsarbete lätt slag får dock numera utföras av icke

av anställda underåriga mellan 13 och 16 år. Undantaget skall ses mot bakgrund av förhållandena inom i första hand yrkesfisket. Där är det vanligt att hela familjen är delägare i fiskebåten och det förekommer knappast några anställningsförhållanden. De speciella förhållandena inom yrkesfisket utgör dock inget bärkraftigt skäl för att låta skolungdomar få ta anställning inom sjöfarten. Lagändringarna i fartygssäkerhetslagen och arbetsmiljölagen har inte tillkommit för att utvidga barn-

och ungdomsarbetets omfattning, tvärtom har de syftat till begräns-

ningar i enlighet med ILO-konventionen nr 138.

Inom sjöfarten är det sannolikt i praktiken särskilt svårt att dra en gräns mellan lätt arbete och annat arbete. Om man skulle tillåta att ungdomar i åldrarna 13 16 år får anställas i fartygsarbete är risken

stor att arbetet i själva verket inte skulle bli begränsat till enbart lätt arbete. När det gäller landanställda, vilkas förhållanden regleras i arbetsmiljölagen, kan det bli fråga om en sådan mångfald av skiftande arbetsuppgifter att det inte uppstår några svårigheter att definiera vad

är lätt arbete. I arbetarskyddsstyrelsens kommentar till kungörelsom

anlitande minderåriga i arbetslivet AFS 198013 lämnar sen om av

arbetarskyddsstyrelsen vägledning vad som är lätt arbete inom

en om 21 olika arbetsområden.

Det är bara ett fåtal av dessa lätta arbetsuppgifter, såsom restaurangarbete och städningsarbete, som kan bli aktuella inom sjöfarten. Men med hänsyn till att arbetet då skulle utföras ombord på fartyg är det inte självklart att arbetsuppgifterna också i den situationen bör betecknas som lätta.

Jag har även övervägt hur en sänkning av minimiåldersgränsen skulle förhålla sig till de säkerhetsföreskrifter som finns fartyg. När det gäller vissa arbetsuppgifter är frågan åldersgräns en säkerhetsfråga

om

Minimidlderförfartygsarbete sou 1991 103

som har betydelse för fördelningen av arbetsuppgifterna ombord. Fråga kan uppkomma om den som anställts för endast lätt arbete skall anses kunna ingå i minimibesättningen. Enligt 5 kap. 5 § första stycket FsL skall för vissa fartyg fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från Sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller att användas

avses

Av 5 kap. 5 § första stycket FsFo framgår bl.a. att det vid fastställande av ett fartygs minimibesättning särskilt skall beaktas hur arbetet på fartyget är organiserat och vad som enligt lag eller avtal gäller om personalens ordinarie arbetstid. I 5 kap. 6 § samma förordning sägs att en minimibesättning skall ha en sådan storlek och

sammansättning att fartyget får tillräcklig personal för manövrering

och navigering, ñr drift och övervakning av maskineriet, för sådant nödvändigt underhåll av fartyget och dess utrustning som har betydelse för säkerheten, ñr brandskydds- och livräddningstjänsten, för radiotjänsten samt för intendenturtjänsten. Vidare sägs i 5 kap. 7 § FsFo att för varje befattning som ingår i minimibesättningen skall den behörighet och specialbehörighet anges som fordras för att utöva befattningen. Om behörigheter och specialbehörigheter finns föreskrifter i förordningen 1982892 om behörighet för sjöpersonal. Om det finns särskilda skäl, får andra krav ställas än som sägs där.

Det är enligt min mening uteslutet att sådana unga sjömän som inte får utföra annat än lätt arbete skulle inräknas i minimibesättningen. Frågan om kravet på minimibesättning har uppfyllts i det enskilda fallet bör således inte påverkas av om minderåriga sjömän finns i besättningen.

I 7 kap. 3 § FsL åläggs befälhavaren att särskilt se till att minderåriga, dvs. de som inte har fyllt 18 år, inte anlitas till eller utför farliga arbeten. Detta särskilda säkerhetsansvar skulle fördjupas om inte bara 16-åringar, utan även l3-åringar fick anställas ombord. Gränsdragningen när det gäller risken för t.ex. överansträngning är snävare och mer grannlaga när det gäller en 13-åring. Detsamma gäller risken för skadlig inverkan på den minderåriges utveckling. Befälhavarens fördjupade ansvar i detta avseende begränsas för närvarande till de speciella fall där minderåriga under 16 år anlitas till eller utför fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet utan att vara anställda.

Om man skulle tillåta att ungdomar under 16 år fick anställas för lätt fartygsarbete kunde det bli nödvändigt att komplettera bestämmelserna om förbud för vissa arbetstagare att utföra visst slag av arbete. I 8 kap. 6 § andra stycket FsL sägs att om visst slag av fartygsarbete

sou 1991103 Minimiálderförfanygsarbete

medför påtaglig risk för minderåriga arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon arman skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till sådant arbete. Enligt 6 kap. 13 § första stycket 1 FsFo får sjöfartsverket meddela dessa föreskrifter.

Sjöfartsverket har utfärdat föreskrifter dels genom kungörelsen 1973A13 om förbud att använda minderårig till vissa arbeten på fartyg och dels kungörelsen SJÖFS 19888 med föreskrifter

genom om ändring i den först nämnda kungörelsen. Frånsett ändringarna är således kungörelsen 1973A13 som meddelats före fartygssäkerhetslagens tillkomst fortfarande gällande. Föreskrifterna innehåller en rad arbetsuppgifter som är förbjudna för personer under 18 år. Som exempel kan nämnas arbete med färg eller lösningsmedel som innehåller giftigt ämne och arbete som förare eller skötare av hiss, kran, travers eller annan liknande anordning. I föreskrifterna anges att om minsta tillåtna ålder för arbetstagare i fartygsarbete föreskrivs i 45 § SmL. Det innebär att de förbjudna arbetsuppgifterna valts ut med hänsyn till vad personer i åldergruppen 16 18 år kan behöva

undantas ifrån. Med beaktande av den avsevärda skillnad i mognad och utbildning som råder mellan personer som är 13 år och de som är

16 år skulle en sänkning av minimiåldersgränsen och en begränsning

till enbart lätt arbete medföra behov av tillägg till förbudsbestämmelserna.

Utredningens experter är överens om att det inte finns något behov av att utvidga möjligheterna för personer under 16 år att utföra arbete inom sjöfarten. Detta förhållande sammantaget med de nämnda gränsdragningsproblemen och de förväntade svårigheterna i den praktiska tillämpningen gör att jag anser det olämpligt att sänka minimiåldern för anställda sjömän.

I detta sammanhang bör dock uppmärksammas att bestämmelserna i sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen omfattar även artistuppträdanden. Dessa lagars minimiåldersgränser gäller följaktligen för artister. Detta förhållande skulle möjligen kunna föranleda en annan syn frågan om behovet av en undantagsregel även för sjöanställda. Man kan fråga sig om det finns något skäl för att genom dispens kunna tillåta att personer under 16 år uppträder i t.ex. folkparker men inte ombord på färjor som dagligen anlöper svensk hamn. De skäl jag anfört mot att anställa ungdomar under 16 år inom sjöfarten får emellertid anses vara tillämpliga även i fråga om unga artister. För

x

Minimiálderjörfartygsarbete sou 1991103

annan än arbetstagare finns undantagsbestämmelser beträffande lätt arbete. Därigenom torde det vara möjligt att med restriktiv tillämpning tillåta barnartister att uppträda ombord fartyg som uppdragstagare. Någon undantagsbestämmelse från förbudet mot att anställa barn under 16 år inom sjöfarten är således inte motiverad av det skälet.

Förbudet mot att anställa barn under 16 år bör emellertid inte hindra att de ges tillfälle att bekanta sig med sjömansyrket. Det bör även i fortsättningen kunna ske i form av praktisk arbetslivsorientering PRAO. ILO-konventionen är inte tillämplig på arbete som utförs av personer som fyllt 14 år inom företag om arbetet ingår som en del av

ett undervisnings- eller utbildningsprogram. PRAO förekommer dock

i Sverige i viss utsträckning även för barn som är yngre än 14 år. PRAO innebär då att en skolelev besöker en arbetsplats och kanske även under handledning prövar på att utföra vissa arbetsmoment. Något arbete i konventionens mening ingår dock inte i arbetslivsorienteringen för barn under 14 år. Konventionen utgör således inte något hinder mot att barn genomgår PRAO ombord fartyg.

Den nya mimimiåldersregeln för icke anställda bör föras över till sjömanslagen.

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

5¶ILO-konventionen 165 om

nr

social för samt

trygghet sjömän

ILO-konventionen 166 och

nr

ILO-rekommendationen 174

nr

om sjömäns hemresa

5. 1 Sammanfattning

Genom de lagändringar som föreslås i detta avsnitt undanröjs de nuvarande hindren för att Sverige skall kunna ratificera ILO-konventionerna nr 165 om social trygghet för sjömän och nr 166 om sjömäns hemresa. Sjömän får rätt till fri hemresa vid sjukdom 0.d. även om inte anställningen upphör. Rätten till fri hemresa, sjuklön och fri sjukvård skall inte kunna gå förlorad på grund av sjömannens eget uppträdande. Sjömän som vårdas i ett annat land än det där de är bosatta får rätt till fri sjukvård utan tidsbegränsning. Sjuklöneperioden för sjömän i utrikes fart förlängs från 60 till 84 dagar. Utländska sjömän bosatta utomlands men anställda på svenska fartyg får rätt till samma socialförsäkringsförmåner och samma möjligheter till ekonomiskt bistånd i utlandet som svenska sjömän. Kvalifikationstiden för fri hemresa sänks till fem månader. Sjömän får rätt till fri hemresa utan krav på viss kvalifikationstid vid bl.a. skeppsbrott, krigsrisk, bristande sjövärdighet hos fartyget, arbetsgivarens konkurs,

fartygets försäljning och anställningens upphörande på grund av en

dom i en arbetstvist. Sjömännens sjuklöneförmåner anpassas i största

möjliga utsträckning till vad som gäller övriga arbetstagare på den

svenska arbetsmarknaden. Kompensationsnivån sänks följaktligen till 75 % för de första tre dagarna i en sjukperiod och till 90 % för resterande dagar. För sjömän i utrikes fart blir dock, av hänsyn till ILO-konventionen nr 165, kompensationen oförändrat 100 % de första 14 dagarna i en sjukperiod.

5.2¶Bakgrund

Internationella arbetsorganisationen ILO, där Sverige varit medlem sedan sin anslutning till Nationernas förbund år 1920, är numera knutet till Förenta nationerna FN som ett av dess fackorgan. ILOs ändamål är att främja social rättvisa, förbättra arbetsförhållanden och

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

levnadsstandard och främja ekonomisk och social stabilitet

genom internationella åtgärder.

Beträffande varje konvention, som en stat har ratificerat, åligger det staten att lämna ILOs styrelse rapport om det sätt varpå staten genomfört sina förpliktelser enligt konventionen. Om konventioner som inte blivit ratificerade men som i enlighet med ILOs konstitution

skall ha framlagts för den nationella lagstiftande myndigheten skall

på begäran av ILO rapporter avges i vilka medlemsstaten skall ange bl.a. i vad mån dess lagstiftning överensstämmer med konventionens krav.

Internationella arbetskonferensen ILOs högsta organ antog år 1936

- en konvention nr 56 om sjukförsäkring för sjömän och år 1946 en konvention nr 70 om social trygghet för sjömän, kompletterad med en rekommendation nr 75 i samma ämne. Sverige har inte ratificerat någondera konventionen. Den senare har inte ens erhållit tillräckligt många ratifikationer för att träda i kraft. Internationella arbetskonferensen antog år 1976 vid sin nionde sjöfartssession en resolution, vari begärdes att en översyn skulle göras av den sociala tryggheten för sjömän, vilka tjänstgör på fartyg under annan än hemlandets flagg. Den paritetiska sjöfartskommissionen antog därefter en resolution som uppmanade ILOs styrelse att dagordningen för den kommande tekniska sjöfartskonferensen år 1986 och den tionde sjöfartssessionen år 1987 ta upp frågan om social trygghet för sjömän, inbegripet sjömän som tjänstgör på fartyg under annan än hemlandets flagg. ILOs styrelse beslöt i november 1984 i enlighet därmed. På grundval av information som införskaffats inför den paritetiska sjöfartskommissionens möten lade arbetsbyrån som underlag för diskussionerna vid den förberedande konferensen år 1986 fram en rapport med förslag till en ny, reviderad konvention. Flera avsnitt i det föreslagna instrumentet ledde till omfattande diskussioner i den tekniska sjöfartskonferensens socialförsäkringskommitté. Stora meningsmotsättningar beträffande redarens ansvar i fråga om sjukvård och sjuklön och vissa andra förmåner som ligger socialförsäkringen nära fick kommittén att uppskjuta ett ställningstagande till 1987 års sjöfartssession. Kommittén kunde inte heller enas i frågan om vilket lands lagstiftning som skall tillämpas beträffande sjömän som tjänstgör på fartyg under annan flagg än hemlandets. Arbetsbyrån utarbetade en rapport med nytt förslag till konvention inför frågans behandling vid sjöfartssessionen år 1987. Efter en omfattande debatt antogs vid sessionen konventionen nr 165 om social trygghet för sjömän. Av de svenska ombuden röstade såväl regerings-, som arbetsgivar- och arbetstagarombuden för

1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166 SOU

konventionen. ILO-kommittén, har avgett yttrande över konsom ventionen, sig för närvarande inte kunna förorda en svensk anser ratificering.

År Internationella arbetskonferensen konvention nr 23 1926 antog en och rekommendation 27 hemsändning av sjömän. 1926 års en nr om konvention föreskriver att frågan om hemtransport av sjömän skall regleras nationell lagstiftning, kollektivavtal eller individuella genom anställningskontrakt. Konventionen anmäldes för riksdagen genom prop. 1927152. Föredraganden ansåg sig inte kunna tillstyrka en ratifikation. Som skäl till detta anfördes att ett genomförande av konventionens krav skulle medföra betydande kostnader för statsverket. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Konventionen har inte heller ratificerats av Sverige. Sjöfarten har, under de drygt senare 60 år förflutit sedan konventionen antogs, genomgått stora försom

ändringar. En mängd praktiska problem har uppstått vid tillämpningen

1926 års konvention, bl.a. med hänsyn till att besättningen på av många fartyg blivit alltmer multinationell till sin sammansättning. Bl.a. mot bakgrund denna utveckling beslöt ILOs styrelse i mars av 1983 att frågan revidering konventionen nr 23 och rekomom en av mendationen 27 skulle föras på dagordningen för mötet med nr upp den paritetiska sjöfartskommissionen år 1984. Internationella arbetsbyrån hade utarbetat rapport inför behandlingen av ämnet. ILOs en styrelse beslöt i november 1984 att vid den förberedande tekniska

sjöfartskonferensen år 1986 och sjöfartssessionen år 1987 ta upp

frågan revidering. På grundval av material från medlemsstaterom en lade arbetsbyrån fram en rapport, som bildade underlag för na diskussionerna vid sjöfartskonferensen. Rapporten innehöll ett förslag till reviderade konventions- och rekommendationstexter. Under den tekniska sjöfartskonferensen år 1986 framkom starka motsättningar mellan redarna och de ombordanställda. Motsättningarna gällde bl.a. frågan redarens i samband med hemtransporter. Konom ansvar ferensen antog dock enhälligt de förslag till konvention och rekommendation konferenskommittén för sjömäns hemresa enats om. som Motsättningarna mellan redarna och de ombordanställda mildrades under sjöfartssessionen år 1987 och konventionen nr 166 och rekommendationen 174 om sjömäns hemresa antogs. Av de

nr

svenska ombuden röstade såväl regerings-, som arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna för både konventionen och rekommendationen. ILO-kommittén, har avgett yttrande över konventionen som och rekommendationen, tillstyrker ratifikation av konventionen sedan rad ratifikationshinder undanröjts genom författningsändringar. en

ILO-konventionerna 165 och 166

nr sou 1991103

5.3 ILO-konventionen 165

nr

5.3.1 Konventionens huvudsakliga innehåll

Konventionen nr 165 om social trygghet för sjömän alla

avser sjömän, deras anhöriga och efterlevande. Konventionens del I innehåller allmänna bestämmelser. I den omfattning det bedöms praktiskt möjligt skall konventionens bestämmelser även tillämpas på yrkesfiske till havs artikel 2.

En medlemsstat som ratificerar konventionen åtar sig enligt artikel 3 att tillämpa de miniminormer som anges i konventionens artikel 9 eller de strängare normer som anges i artikel 11 i fråga om minst tre av nio angivna social trygghet. Åtminstone

grenar av en av grenarna avseende förmån vid arbetslöshet, ålderdom, arbetsskada, invaliditet eller till efterlevande måste omfattas av åtagandet artikel 3.

Medlemsstaten skall i sin ratifrkation beträffande vilka den

ange grenar åtar sig att tillämpa antingen miniminormerna i artikel 9 eller de strängare normerna i artikel 11 artikel 4

Konventionens del innehåller regler om det försäkringsskydd

som skall garanteras av en medlemsstat ratificerar konventionen.

som

Sjömän skall ges ett socialförsäkringsskydd inte är mindre

som fördelaktigt än det som landanställda åtnjuter artikel 7.

Miniminormerna enligt artikel 9 skall motsvara minst de miniminormer som fastställts i 1952 års ILO-konvention 102 mini-

nr om

mistandard för social trygghet och de strängare normerna enligt artikel 11 skall motsvara de normer som fastställts i 1969 års ILO-konvention nr 130 om läkarvård och kontanta sjukförmåner sjukvård och sjukpenning, 1967 års ILO-konvention nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner förmån vid ålderdom och invaliditet och till efterlevande, 1964 års ILO-konvention 121 förmåner

nr om

vid yrkesskada förmån vid arbetsskada, 1952 års ILO-konvention nr 103 om skydd vid havandeskap och barnsbörd förmån vid barns

födelse och en framtida allmän socialförsäkringskonvention i fråga

om arbetslöshetsersättning och familjestöd, förutsatt att arbetskonferensen efter det att den nya konventionen trätt i kraft antar ett särskilt protokoll om dess tillämplighet inom ramen för konventionen nr 165. Sverige har ratificerat konventionen nr 102 med vissa

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

förbehåll. Sverige har även ratificerat konventionerna nr 130, nr 128 och nr 121, men inte konventionen nr 103.

Konventionens del III behandlar redarens ansvar.

I artikel 13 åläggs redaren att se till att sjömän, vilkas tillstånd fordrar sjukvård när de är ombord eller som lämnats kvar till följd av sitt hälsotillstånd inom annan stats territorium, får lämplig och tillräcklig sjukvård tills de tillfrisknar eller sänds hem, kost och logi tills de kan erhålla en lämplig anställning eller sänds hem samt hemresa.

Konventionens artiklar 14 och 15 handlar om lön till sjömannen i samband med sjukdom.

Konventionens del IV handlar om skydd för utländska eller migreran-

de sjömän.

Frågan om tillämplig lagstiftning skall avgöras av de berörda medlemsländerna. Den tillämpliga lagstiftningen skall vara flagglandets lagstiftning eller lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium sjömannen är bosatt. Överenskommelse andra regler

om rörande dessa frågor är dock tillåtet artikel 17 .

Utländska sjömän, som är medborgare i en annan medlemsstateller är flyktingar eller statslösa personer som är bosatta inom en medlemsstats territorium, skall likabehandlas i flagglandet artikel 18 .

I artikel 19 finns bestämmelser om vilka väntetider som får krävas för rätt till bl.a. pensionsförmåner som inte är förvärvsanknuta.

Varje medlemsstats lagar och föreskrifter angående redarens ansvar som avses i artiklarna 13 15 skall garantera likabehandling av

sjömän, oavsett bosättningsort artikel 20.

I artiklarna 21 29 finns regler för de principer som ratificerande

-

stater skall tillämpa vid internationell samordning av socialförsäkrings-

förmåner för sjömän som berörs av flera länders system.

Konventionens del V handlar om garantier för att förmånstagarna skall få sina anspråk prövade på ett korrekt sätt.

Del VI innehåller slutbestämmelser om ratifikation m.m.

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

Konventionen finns i engelsk originaltext och svensk översättning intagen i prop. 1988891122.

5.3.2 ILO-kommitténs handläggning rörande konventionen

Ratifikationshindren kan enligt ILO-kommittén främst hänföras till den del av konventionen som behandlar redarens ansvar. Närmare bestämt har ILO-kommittén funnit att artiklarna 13 15 och 18 utgör ratifika-

tionshinder. Artikel 13 reglerar redarens ansvar för sjuka sjömäns sjukvård och hemtransport och artiklarna 14 15 reglerar lönefrågan

vid sjukdom. Artikel 18 återfinns i den del av konventionen som behandlar skyddet för utländska eller migrerande sjömän och reglerar frågan om denna kategoris likabehandling i fiagglandet.

De i artikel 13 aktuella frågorna behandlas i 31 och 37 41 samt

- 44 §§ SmL.

I 31 § SmL regleras rätten till fri hemresa vid sjukdom, skada eller sådana havandeskap som utgör hinder för befattningens utövande. Förutsättningen är dock att anställningen upphör. Under vissa omständigheter, som hänför sig till sjömannens eget uppträdande, går rätten till fri hemresa förlorad.

37 § SmL innehåller bestämmelser om betryggande vård ombord eller i land av en sjuk eller skadad sjöman, inklusive underhåll, läkarbehandling och läkemedel. Skyldigheten att sörja för denna vård åvilar befálhavaren eller i vissa situationer arbetsgivaren. Skyldigheten enligt lagen gäller dels när sjömannen har befattning ombord, dels under s.k. väntetid.

38 41 och 44 §§ SmL reglerar vem som skall betala kostnaden för

den vård som befälhavaren eller arbetsgivaren skall ombesörja enligt 37 Enligt 38 § skall arbetsgivaren bekosta vården såväl ombord, som när en sjöman har lämnat sin befattning på fartyget eller under väntetid. I dessa senare fall upphör dock skyldigheten efter 42 dagar om sjömannen vårdas i hemlandet och efter 84 dagar om han vårdas i annat land. I 39 § sägs att arbetsgivarens kostnadsansvar upphör om vården åtnjutits inom sex månader från det behovet av vård inträdde, alternativt sjömannen senast hade befattning på fartyg. Enligt 40 § har sjömannen inte rätt till fri sjukvård för sjukdom eller skada som han förteg vid anställningsavtalets ingående eller, utom såvitt

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

angår könssjukdom, därefter ådragit sig uppsåtligen eller genom grovt vållande.

Konventionen innehåller inga sådana tidsbegränsningar av redarens skyldigheter och inte heller några förbehåll med hänsyn till sjömannens eget uppträdande. ILO-kommittén har därför funnit att artikel 13 utgör ett ratiñkationshinder.

Frågan om lön till sjömannen i samband med sjukdom behandlas i 34 och 35 §§ SmL.

Enligt 34 § utgår lön till den sjuke eller skadade sjömannen under högst 60 dagar från dagen efter den då han lämnade befattningen på fartyget. Härutöver förekommer i kollektivavtal bestämmelser om sjuklön under en längre tid, men endast för personer med viss minsta anställningstid. Konventionen går längre då den anger att redarens skyldighet att betala sjuklön inte får avse kortare tid än tolv veckor. 35 § innehåller regler om undantag från arbetsgivarens skyldighet att betala sjuklön. Det gäller bl.a. fall då sjömannen förtigit en sjukdom eller skada vid anställningsavtalets ingående eller då sjömannen därefter, utom såvitt angår könssjukdom, har ådragit sig en sjukdom eller skada uppsåtligen eller genom grovt vållande. Motsvarande undantag finns inte i konventionen. ILO-kommittén anser därför att artiklarna 14 och 15 för närvarande utgör ratifikationshinder.

Beträffande utländska och migrerande sjömän gäller att i Sverige bosatta svenska och utländska sjömän som är anställda på svenska

handelsfartyg åtnjuter fulla socialförsäkringsüirmåner under an-

ställningen. Vid bosättning utomlands föreligger däremot en väsentlig skillnad mellan svenska och utländska sjömän. Svenska sjömän anses alltid som bosatta i Sverige i socialförsäkringshänseende vid tilllämpningen av lagen 1962381 om allmän försäkring AFL. Utländska sjömän bosatta utomlands och anställda på svenska handelsfartyg omfattas under anställningen endast av tilläggspensioneringen enligt särskild regel i AFL. De omfattas också av arbets-

en skadeförsäkringen samma sätt som svenska sjömän. I bilaterala

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

avtal med andra länder har Sverige överenskommit att utländska sjömän hemmahörande i det andra landet vid anställning på svenskt handelsfartyg skall anses som bosatta i Sverige i socialförsäkringshänseende. Därigenom åtnjuter dessa utländska sjömän samma socialförsäkringsförmäner som svenska sjömän. Det krav som ställs upp i artikel 18 med avseende övriga utländska sjömän bosatta utomlands utgör enligt riksförsälcringsverket ett ratifikationshinder. ILO-k0mmittén har i detta sammanhang framhållit att det utvidgade åtagande som en tillämpning av artikel 18 skulle innebära i dag torde vara ringa. Sjömansregistret visar nämligen att det antal sjömän som kan beröras är mycket litet.

5.4 ILO-konventionen 166 och ILO-

nr

rekommendationen nr 174

5.4.1 Konventionens huvudsakliga innehåll

Konventionen nr 166 om sjömäns hemresa skall gälla för privatägda och samhällsägda handelsfartyg. I den män det bedöms praktiskt möjligt skall konventionens bestämmelser även tillämpas på yrkesfiske till havs artikel 1.

I artikel 2 i konventionen anges de fall och de omständigheter då en sjöman skall vara berättigad till fri hemresa. Enligt artikel 2 punkt 1 a har en sjöman rätt till fri hemresa om anställning för bestämd tid eller

Avtalen âr regel tillämpliga påden svenskalagstiftningen sjukförsäkring

som om med föräldraförsäkring, folkpension, tilläggspension, arbetsskadeförsåkrin g,allmänna barnbidrag samt arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Avtal har ingåtts dels med Danmark, Finland, Island och Norge genom en nordisk konvention om social trygghet, dels genom bilaterala konventioner med Frankrike, Grekland, Israel, Italien, Jugoslavien gäller arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, Kap Verde, Luxemburg, Marocko, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Turkiet gäller arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, Förbundsrepubliken Tyskland gäller allmänt barnbidrag samt arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd och Österrike. Avtal har dessutom ingåtts ännu ratificerats med Belgien.

- men - Tilläggsavtal beträffande bl.a. allmänt barnbidrag och bidragsförskott har ingåtts

men ännu ratificerats med Förbundsrepubliken Tyskland. Med Amerikas Förenta

- Stater och Canada frånsett Quebec har Sverige slutit bilaterala avtal avseende folkpension och tilläggspension. En separat överenskommelse omfattande tillläggspension, arbetsskadeförsäkringoch sjukvårdsförmånerinom sjukförsäkringen har träffats med Quebec.

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

för bestämd resa upphör utomlands, enligt punkt l b har sjömannen rätt till fri hemresa vid utgången av den varseltid gäller enligt

som kollektivavtal eller hans anställningsavtal och enligt punkt har

l c sjömannen rätt till fri hemresa vid sjukdom, skada eller annat hälsotillstånd som kräver att han skickas hem. I punkt l d föreskrivs att en sjöman skall vara berättigad till fri hemresa i händelse

av skeppsbrott. Enligt punkt l har sjömannen rätt till fri hemresa i

e händelse av att redaren inte kan fortsätta att uppfylla sina förpliktelser enligt lag eller avtal sjömannens arbetsgivare, på grund

som av konkurs, försäljning av fartyget, ändrad registrering av fartyget eller någon annan liknande orsak. Sjömannen har enligt punkt 1 f även rätt till fri hemresa om fartyget destineras till krigszon dit han inte

en samtycker att resa. Slutligen är sjömannen berättigad till fri hemresa enligt punkt 1 g om anställningen upphör eller avbryts i enlighet med ett avgörande i en arbetstvist eller ett kollektivavtal eller att

anställningen upphör av någon annan liknande orsak. Artikel 2 punkt 2 ger sjömannen rätt till hemresa efter tjänstgöringsperiod kvalifika-

en tionstid som skall vara mindre än tolv månader. Varje ratiñcerande stat skall eftersträva att förkorta denna period med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

I artikel 3 punkt 1 sägs att staterna i lagar eller föreskrifter skall bestämma de destinationsorter till vilka sjömännen får sändas hem. Bland de destinationsorter som bestäms skall enligt artikel 3 punkt 2 ingå den ort där sjömannen samtyckt till att ingå anställningsavtalet, en ort som bestäms genom kollektivavtal, sjömannens bosättningsland eller annan ort, varom överenskommelse träffats vid tiden för anställningsavtalet. Sjömannen skall ha rätt att välja, om alternativa destinationsorter har bestämts.

Enligt artikel 4 skall det vara redarens ansvar att ordna hemresan ett lämpligt och snabbt sätt. Flyg skall vara det normala transportsättet punkt 1. Kostnaden skall bäras av redaren punkt 2. I punkt 4 preciseras vad redarens kostnadsansvar skall omfatta. Däri ingår resa,

kost och logi, lön, transport 30 sjömannens personliga

av av bagage samt läkarvård, allt till dess sjömannen när destinationsorten för hemresan. Artikel 4 punkt 3 medger att sjömannen kan få betala tillbaka hemresekostnaden i fall då han allvarligt försummat sina förpliktelser i anställningen. Konventionen föreskriver i artikel 4 punkt 5 att redaren inte vid början av sjömannens anställning får kräva

förskottsbetalning för hemresan.

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

I artikel 5 fastställs att behörig myndighet i fartygets registreringsland skall träda och hjälpa till med sjömannens hemresa om redaren brister i sina skyldigheter. Staten får regressrätt gentemot redaren. Däremot får återbetalningskrav i allmänhet inte riktas mot sjömannen.

Enligt artikel 6 skall sjömän skall sändas hem ha rätt att erhålla

som pass och identitetshandlingar för hemresan.

En sjöman skall ha blivit hemtransporterad när han har anlänt

anses till destinationsort som är föreskriven i artikel 3 eller när sjöman-

en

inte gör anspråk på sin rätt till hemresa inom en skälig tidsperiod nen

artikel 8.

Bestämmelserna i konventionen skall verkan genom nationell

ges lagstiftning eller genom kollektivavtal artikel 9.

Konventionstexten finns i engelsk originaltext och svensk översättning intagen i prop. 1988892122.

5.4.2 Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Rekommendationen sjömäns hemresa innehåller regler för

nr 174 om det fall att både redaren och fartygets registreringsland underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen att ombesörja och erlägga kostnaden för sjömans hemresa. I ett sådant fall bör

en antingen den stat från vilken sjömannen skall hemsändas eller den stat där sjömannen är medborgare ombesörja hemresan och âterkräva kostnaden från fartygets registreringsland enligt artikel 5 punkt a i konventionen.

Rekommendationen finns i engelsk originaltext och svensk översättning intagen i prop. 198889 122.

5.4.3 ILO-kommitténs handläggning rörande konventionen

nr 166

Ett ratiñkationshinder är enligt ILO-kommittén att den svenska

sjömanslagen kräver att sjömannen fullgjort viss tjänstgöringsperiod

innan han får rätt till fri hemresa och att sjömanslagen i vissa oförutsett uppkomna situationer, t.ex. sjukdom, kräver att anställningen upphör för att sjömannen skall vara berättigad till fri hemresa.

sou 1991103 ILO-konventionerna nr J65 och 166

Ett annat hinder är att rätten till fri hemresa enligt sjömanslagen kan gå förlorad i vissa fall, medan konventionen i motsvarande fall endast tillåter att Sjömannen åläggs återbetalningsskyldighet för hemresekostnaderna. Slutligen framhålls att redarens ansvar för en sjömans sjukvård i utlandet enligt sjömanslagen är begränsad till 84 dagar. Någon sådan begränsning förekommer inte i konventionen.

De i artikel 2 upptagna reglerna om rätten till hemresa motsvaras av 29 33 §§ SmL.

-

Enligt 29 § SmL har en sjöman rätt till fri hemresa från utlandet i samband med semester och annan ledighet eller då han slutar sin anställning, om han varit anställd i utrikes fart under nio månader i följd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg. Om en sjömans anställning för bestämd tid eller för bestämd resa upphör utomlands måste han således ha tjänstgjort i nio månader för att enligt 29 § vara berättigad till fri hemresa. Artikel 2 punkt 1 a i konventionen innebär därför ett ratifikationshinder.

Vid sjukdom, skada eller havandeskap som utgör hinder för befattningens utövande är en sjöman enligt 31 § SmL berättigad till fri hemresa, dock under förutsättning att anställningsavtalet upphör på grund därav. Sjömannen kan dessutom förlora rätten till fri hemresa bl.a. om han förteg sjukdomen eller skadan när han ingick anställningsavtalet eller ådragit sig den uppsåtligen eller genom grovt vållande. Konventionen innehåller inga sådana begränsningar. I artikel 4 punkt 3 sägs dock att när en hemresa har ägt rum till följd av att en sjöman på allvarligt sätt har försummat sina förpliktelser i anställningen kan sjömannen få återbetala hemresekostnaderna.

I 32 § SmL sägs att en sjöman som slutar sin anställning på grund av krigsfara, väsentligt ändrad resrutt, bristande sjövärdighet e.d. och som inte har fullgjort sådan kvalifikationstid som berättigar honom till resa enligt 29 har rätt till fri resa till närmaste ort, där anställningen skulle frånträdas efter uppsägning från arbetsgivarens sida. Av 6 § SmL framgår att om Överenskommelse därom saknas får anställningsavtalet frånträdas endast i en hamn som är belägen i det land där sjömannen har sin hemort, eller orten där han ingick anställningsavtalet. Konventionen ger i artikel 2 punkt 1 d rätt till hemresa även vid skeppsbrott, vilket saknar motsvarighet i sjömanslagen. Vid krigsfara skiljer sig konventionen och sjömanslagen att

genom sjömanslagen förutsätter att anställningen upphör för att sjömannen

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

skall ha rätt till fri hemresa. Dessa skillnader utgör enligt ILOkommittén hinder för ratifikation.

33 § SmL stadgar att de fria hemresorna skall ordnas av arbetsgivaren, eller i andra hand av en svensk utlandsmyndighet. Artikel 4 punkt 2 i konventionen säger att kostnaden för hemresan skall bäras av redaren och av artikel 5 framgår att om redaren inte ordnar eller betalar hemresan en sjöman som är berättigad till hemresa skall staten i fartygets registreringsland fullgöra redarens skyldigheter. I sista hand får den stat från vilken sjömannen skall sändas hem eller den stat där sjömannen är medborgare ombesörja resan och återkräva kostnaden från registreringslandet. Registreringslandet kan återkräva hemresekostnaderna från redaren. Statens ansvar enligt konventionen innebär nyheter i tre avseenden i förhållande till den i Sverige gällande ordningen som grundas på lagen 1973137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Dels skall ansvaret även omfatta utländska sjömäns hemresa, dels skall det avse alla kostnader som avses i artikel 4 punkt och dels får återbetalningskrav i allmänhet inte riktas mot sjömannen. Sjöfartsverket har i detta sammanhang framhållit att de kostnadsmässiga konsekvenserna av den i konventionen angivna ordningen inte torde få någon större betydelse för staten, när det gäller svenska redare, men blir svårare att överblicka i de fall då ett svenskt fartyg har uthyrts på bare-boat basis till utländsk redare och denne inte fullgör sina förpliktelser i fråga om personalens hemresa.

Bestämmelser om destinationsorter till vilka sjömannen får hemsändas finns i 29, 31 och 32 §§ SmL.

Förutom de ovan nämnda reglerna i 6 § sägs i 29 och 31 att det är hemorten som är destinationsort. I 32 § anges att det är närmaste ort där avtalet skulle frånträdas efter uppsägning från arbetsgivarens sida som gäller. De i sjömanslagen angivna destinationorterna får enligt ILO-kommittén anses vara förenliga med konventionens krav. Däremot är sjömannens rätt att välja destinationsort i de fall då alternativa destinationsorter förekommer inte inskriven i sjömanslagen.

Vad gäller reglerna om redarens kostnadsansvar i artikel 4 anser ILOkommittén att dessa är förenliga med den ordning som gäller i Sverige enligt lagstiftning och kollektivavtal utom en punkt. I punkt 4 e föreskrivs att de kostnader för hemresa som skall bäras av redaren skall inkludera läkarvård, där så erfordras, till dess sjömannen kan resa till destinationsorten för hemresan. Enligt 38 § SmL är arbets-

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

givarens sjukvårdsansvar dock begränsat till 84 dagar. Konventionens bestämmelser täcks alltså bara delvis av svensk lag. Undantagsvis kan sjömannen behöva vårdas längre tid än 84 dagar utomlands, innan hans hälsotillstånd medger att han skickas hem.

Enligt artikel 6 skall en sjöman som skall hemsändas ha rätt att få sina pass och identitetshandlingar för hemresan. En uttrycklig bestämmelse härom saknas i svensk lagstiftning.

I artikel 12 föreskrivs att texten till konventionen skall vara tillgänglig för besättningsmedlemmarna på fartyget ett alltefter omständigheterna lämpligt språk. 58 § SmL innehåller bestämmelser om att sjömanslagen och vissa andra lagar och föreskrifter samt tillämpliga kollektivatal skall finnas tillgängliga på fartygen. I 58 § sägs emellertid inte något om internationella konventioner.

5.4.4 ILO-kommitténs handläggning rörande

rekommendationen nr 174

ILO-kommittén har i sitt yttrande framhållit att rekommendationer inte är avsedda att ratificeras av medlemsländerna och inte är bindande på samma sätt som konventioner jfr art. 19 p 6 i ILOs stadga.

Rekommendationen nr 174 handlar om situationer där varken redaren eller fartygets registreringsland fullgör sina konventionsförpliktelser i fråga om en sjömans hemresa.

Registreringslandets förpliktelser är enligt artikel 5 i konventionen nr 166 ett statens åtagande att fullgöra redarens förpliktelser, om denne inte fullgör dem själv. Enligt ILO-kommittén måste detta för Sveriges del täcka svenskregistrerade fartyg. Rekommendationen får därmed ingen aktualitet i fråga om sjömän på svenskregistrerade fartyg. Rekommendationen blir aktuell för Sverige beträffande sjömän på utländska icke svenskregistrerade fartyg om hemresan skall företas från Sverige, eller om sjömannen är svensk.

Vid bedömning av lämplig ambitionsnivå i dessa fall anser ILOkommittén, att svenska åtgärder enligt rekommendationen bör begränsas till situationer där en sjöman är svensk, eller eventuellt även där han är utlänning men bosatt i Sverige. Om åtagandet begränsas till svenska medborgare på utländska fartyg, torde enligt ILO-kommittén

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

någon åtgärd från statsmakternas sida i lagstiftningen om ekonomiskt bistånd inte påkallas utöver vad som motiveras av konventionen.

5.5 överväganden

5.5.1 Allmänna synpunkter

Av prop. 198889122 och ILO-kommitténs däri och ovan redovisade synpunkter framgår att ILO-konventionerna nr 165 och 166 inte kan ratificeras av Sverige utan omfattande ändringar i vår lagstiftning om social trygghet för sjömän resp. sjömäns hemresa. I utredningsuppdraget ingår att ta fram ett fullständigt underlag för att ta ställning i frågan om Sverige bör tillträda konventionerna. Jag har gått igenom de ratificeringshinder som anges i prop. 198889122 och redovisar i

det följande de författningsändringar som behövs för att svensk

ratificering skall kunna ske.

Sverige deltog aktivt i ILO-arbetet beträffande social trygghet för sjömän och sjömäns hemresa. Alla de tre svenska delegationerna röstade för konventionerna. Det ingår i svensk tradition i internationellt arbete att så långt det är möjligt och rimligt efterleva de internationella åtaganden som gjorts, t.ex. genom att rösta för en konvention, och därför anpassa de nationella reglerna till dem som överenskommits internationellt.

Mot den bakgrunden är det en naturlig utgångspunkt att Sverige bör anpassa sina regler om social trygghet för sjömän och om sjömäns hemresa så att konventionerna kan ratificeras, även om endast en av de traditionella sjöfartsnationerna har tillträtt dem och någon dansk, finsk eller norsk ratificering inte är förestående

I flera avseenden kan en sådan anpassning inte anses medföra alltför vittgående ekonomiska eller andra konsekvenser. Det finns emellertid

vissa för ratificering nödvändiga författningsändringar som kan sägas

gå längre än vad som enligt svensk tradition behövs för att upprätthålla en hög social trygghet för sjömän. Ett exempel härpå är att

2 ILO-konventionen nr 165 har hittills november 1991 ratiñcerats av Spanien och Ungern. Den kommer att träda i kraft i juli 1992. ILO-konventionen nr 166 har hittills november 1991 ratiñcerats av Luxemburg, Mexico, Spanien och Ungern. Denna konvention har trätt i kraft i juli 1991.

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

sjöman vid ett konventionstillträde måste ges rätt till full lön, en sjukvård och hemresa vid sjukdom eller skada, även om han ådragit sig sjukdomen eller skadan uppsåt eller grovt vållande. Ett

genom annat exempel är att sjukersättningsreglerna för en sjöman vid en ratificering inte kan helt anpassas till vad som gäller för andra arbetstagare enligt de ändringar gjorts fr.0.m. den 1 mars 1991

som

i kompensationsnivån för den allmänna sjukförsäkringen.

Jag har inte ansett det ingå i utredningsuppdraget att ta ställning i frågan svensk ratificering av ILO-konventionerna nr 165 och 166

om är så angelägen att de nödvändiga författningsändringarna bör ske oavsett vilka ekonomiska eller andra konsekvenser de kan få. Mina förslag till författningsändringar är emellertid avsedda att undanröja ratificeringshindren.

Ratifikation bör ske utan förbehåll. Av kommunikationsdepartementets ärende IS 112070 framgår att förbehåll vid ratificering av en ILOkonvention kan godtas av ILO. ILO upprätthåller med konsekvens och bestämdhet principen att ratifikationsinstrumentet inte får innehålla andra förbehåll än de uttryckligen tillåts enligt konventionstexten.

som I det angivna ärendet ledde detta till att Kungl. Majt ändrade det beslut ratifikation konventionen 108 angående nationella

om av nr identitetshandlingar för sjömän som innehöll visst förbehåll och ratificerade konventionen nytt utan förbehåll.

l samband med ratificering bör Sverige förklara att åtagandet enligt artikel 3 i ILO-konventionen nr 165 omfattar samtliga nio grenar av

social trygghet.

Beträffande sjukvård, sjukpenning, förmån vid ålderdom, förmån vid arbetsskada, förmån vid invaliditet och förmån till efterkommande, bör Sverige åta sig att tillämpa de strängare normer som anges i artikel 11. Sverige har nämligen ratificerat de konventioner som enligt artikel 11 reglerar dessa grenar av social trygghet.

Beträffande de återstående förmån vid arbetslöshet, familje-

grenarna förmån och förmån vid barns födelse, bör Sverige åta sig att tillämpa de i artikel 9 angivna miniminormerna. Sverige har ratificerat 1952 års konvention 102 minimistandard för social trygghet såvitt

nr om

gäller dessa grenar.

Förslagen till författningsändringar redovisas huvudsakligen i specialmotiveringen. Två frågor kräver emellertid en mer ingående

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

motivering, nämligen dels kravet i artikel 18 i konventionen nr 165 om lika behandling av sjömän oberoende av nationalitet och dess konsekvenser för den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen, dels sjömäns sjuklön.

5.5.2 Artikel 18 i ILO-konventionen nr 165

Riksförsäkringsverkets rapport om möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutandeförmdnssystem

Riksförsäkringsverket har regeringens uppdrag utrett möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem. Uppdraget har resulterat i en rapport från riksförsäkringsverket den 31 maj 1990. Om förslagen i rapporten genomförs bortfaller ratifikationshindret i artikel 18. I korthet innebär förslaget nämligen att personer som förvärvsarbetar i Sverige eller på ett svenskt handelsfartyg, utan att vara bosatta här, får rätt till förmåner enligt AFL under den tid som arbetet utförs.

Riksförsäkringsverkets förslag till dessa författningsändringar har remissbehandlats inom socialdepartementet. Regeringen har därefter funnit att frågan behöver övervägas ytterligare. Rapporten har därför överlämnats till utredningen om utformning av lagstiftningen angående folkpension m.m. enligt lagen 1962381 om allmän försäkring vid ett vidgat europeiskt samarbete S 199103. Enligt direktiven dir. 19912 bör utredaren mot bakgrund av innehållet i rapporten och de inkomna remissynpunkterna bearbeta förslagen i rapporten och samordna förslagen med de förslag beträffande folkpensioneringen som blir ett resultat av utredarens huvudsakliga uppdrag. Ett betänkande i denna fråga kan förväntas under år 1992.

Om riksförsäkringsverkets förslag genomförs såvitt gäller utländska sjömän som inte är bosatta i Sverige utgör artikel 18 inte längre något hinder för ratifikation. Alla sjömän i den svenska handelsflottan kommer då att likabehandlas i socialförsäkringshänseende. Under sådant förhållande skulle det inte finnas något skäl att närmare överväga hur detta ratifikationshinder skall undanröjas. Med hänsyn till att frågan är föremål för ytterligare utredning anser jag mig dock böra redogöra för olika tänkbara sätt för att undanröja ratifikationshindret. Till en början vill jag likväl något beröra riksförsäkringsverkets förslag i relation till sjömännens förhållanden.

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och J66

Riksförsäkringsverket har i rapporten nämnt vissa förmåner som kommer att beröras av de föreslagna ändringarna. Bland dessa märks särskilt sjukvård, sjukpenning, föräldrapenning och havandeskapspenning.

Ersättning för sjukvård i Sverige utges till den som är bosatt i Sverige. För sjukvård utomlands utgår ersättning endast i den utsträckning regeringen föreskriver jfr 2 kap. 8 9 §§ AFL. För närvarande

utgår sådan ersättning endast enligt gränssjukvårdsförordningen 1962390, som dock inte berör sjömän. För den som arbetar här i landet eller ombord på ett svenskt handelsfartyg innebär utvidgningen i AFL att han får rätt till sjukvårdsförmåner enligt AFLs regler, dvs. ersättning för sjukvård i Sverige 2 kap. 8 § AFL och 3 § hälso- och

. sjukvårdslagen 1982763 föreslås ändrade se bilaga 3.

Enligt min mening kan det ifrågasättas om inte sjömännen borde ges rätt till ersättning för sjukvård även utomlands. De speciella förhållanden som sjömännen arbetar under och som kan innebära att de sällan eller aldrig anlöper svensk hamn gör att socialförsäkringen i praktiken inte tillförsäkrar dem samma skydd i fråga om sjukvårdskostnader som andra anställda. En annan sak är att sjömannen ändå har rätt till fri sjukvård arbetsgivarens bekostnad enligt bestämmelser i sjömanslagen. Avsaknaden enligt AFL av rätt till ersättning för sjukvård utomlands innebär emellertid att redarna inte har regressrätt gentemot den allmänna försäkringskassan beträffande kostnaden för

en sjömans sjukvård utanför Sverige.

Sjömän har dessutom ett kompletterande skydd enligt 14 § förordningen 1976785 med instruktion om handläggning av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen IFUR-S. Enligt denna paragraf gäller att om en sjöman, som är inskriven hos allmän försäkringskassa enligt AFL, till följd av sjukdom eller skada blir i behov av sjukvård och underhåll och det inte föreligger sådana omständigheter att kostnaden skall betalas av staten jfr 41 § SmL eller arbetsgivaren, skall utlandsmyndigheten förskottera kostnaden härför med skäligt belopp.

Av 15 § Allmänna föreskrifter för utrikesrepresentationen om handläggning av sjöfartsärenden AFUR-S framgår att regeln i 14 § IFUR-S är ett komplement till bestämmelserna om sjukhjälp, utom Sverige, för sjömän tillhörande allmän försäkringskassa. Detta komplement innebär en väsentlig utbyggnad det ekonomiska

av biståndet dessa sjömän vid sjukdom utomlands. Av 15 § AFUR-S

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

framgår vidare att i motsats till vad som gäller andra sjukförsäkrade personer, som behöver anlita sjukvård utomlands, har en sjukförsäkrad svensk sjöman följaktligen, även om han vid tillfället inte skulle vara nödställd, rätt att vid sjukdom alla skäliga utgifter för sjukvård och underhåll, som inte skall täckas från annat håll, betalda av utlandsmyndighet. Den förmån i sjukvårdshänseende som tillkommer en svensk sjöman på grund av stadgandet i 14 § IFUR-S, är härledd ur AFL. I konsekvens härmed är enligt 15 § AFUR-S den vårdbehövande inte pliktig att återbetala dessa utlägg. Särregleringen för sjömän innebär att den del av utlandsmyndighetens utgifter, som vid den slutliga regleringen i Sverige inte kommer att täckas av bidrag från den allmänna försäkringskassan stannar på statsverket. I 15 § AFUR-S framhålls att vistelsen i utlandet skall vara en följd av vederbörandes yrkesutövning. Skyddad enligt dessa regler blir därför t.ex. inte en sjöman som efter avmönstring i Sverige avreser till utlandet för en privat utlandsvistelse eller en svensk sjöman som föredrar att tillbringa en längre tids ledighet i utlandet. Om en ur Sverige utflyttad svensk sjöman blir i behov av sjukvård utom Sverige, men saknar egna medel att bekosta vården och inte heller kan påräkna bistånd av lokala myndigheter äger reglerna om ekonomiskt bistånd nödställd svensk medborgare tillämpning.

En utländsk sjöman som är bosatt i Sverige är tillförsäkrad samma sjukvårdsförmåner utomlands som en svensk sjöman. Utlandsmyndigheterna är alltså bemyndigade att bekosta en sådan sjömans sjukvård och underhåll, även om sjömannen inte skulle vara i behov av ekonomiskt bistånd.

IFUR-S har varit föremål för Översyn inom UD, vilket resulterat i att regeringen utfärdat en ny förordning i ämnet. Den l januari 1992 träder således förordningen 19911379 om handläggning av sjöfartsärenden vidutlandsmyndigheterna i kraft. Samtidigt skall IFUR-S upphöra att gälla. 14 § IFUR-S motsvaras dock utan saklig ändring av 21 § i den nya förordningen.

För att vara berättigad till .sjukpenning enligt 3 kap. 1 § och 2 §§ AFL krävs att man är inskriven hos allmän försäkringskassa och att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till minst 6 000 kr. Villkoret

inskrivning och försäkringstillhörighet uppfylls genom ett tillägg om i l kap. 3 § samt 4 a § AFL se bilaga 3.

För sjömännens del innebär ändringen i praktiken en utvidgning endast för utländska sjömän bosatta utomlands och som inte omfattas av

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

något bilateralt avtal social trygghet. Övriga sjömän i den svenska

om handelsflottan är redan berättigade till sjukpenning även om de har insjuknat utomlands.

Föräldrapenning utgår enligt 4 kap. 1 § AFL till en försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa. Genom det föreslagna tillägget i 1 kap. 3 och 4 §§ AFL se bilaga 3 blir en förälder som arbetar

a här berättigad till föräldrapenning. En annan förutsättning för att föräldrapenning skall kunna utges är att barnet är bosatt i Sverige. Ett tillägg i 4 kap. 1 § AFL krävs därför för att föräldrapenning skall kunna utges för barn vistas här tillsammans med en förvärvs-

som arbetande förälder utan att vara bosatt här.

Fråga uppkommer ett barn omfattas ändringen när det vistas

om av ombord på ett svenskt handelsfartyg tillsammans med en förvärvsarbetande förälder. Enligt förslaget i 4 kap. 1 § andra stycket AFL

omfattas detta barn inte föräldrapenningen; hänvisning görs endast

av till andra stycket i l kap. 3 § AFL men till tredje stycket.

Havandeskapspenning utges till en kvinna som är inskriven hos försäkringskassan sjukpenninggrundande inkomst enligt de

och har en förutsättningar som i övrigt gäller för rätt till ersättningen.

När det gäller socialavgifter har riksförsäkringsverket konstaterat att sådana avgifter erläggs av arbetsgivaren för den som arbetar här oavsett bosättning. En utvidgning enligt förslaget skulle därför innebära bättre koppling mellan arbetsgivarens socialavgifter och

en arbetstagarens försäkringsskydd. Detta gäller dock inte sjöarbetsmarknaden eftersom sjömännens arbetsgivare betalar lägre socialav-

gifter än andra arbetsgivare. Sjukförsäkringsavgiften, folkpensionsav-

giften och den allmänna löneavgiften är reducerade med hänsyn till förhållandet mellan det totala antalet sjömän och antalet svenska sjömän i handelsflottan. Vid beräkningen tas alltså inte hänsyn till de utländska sjömän omfattas den svenska socialförsäkringen på

som av grund konventioner social trygghet. Enligt uppgift från

av om sjömansregistret den 1 oktober 1991 är det totala antalet aktiva sjömän i den svenska handelsflottan 25 087. Därav är 19 058 svenska och 6 029 utländska sjömän. Av de utländska sjömännen är 330 ickenordiska medborgare är bosatta i Sverige. 226 av dessa

som utländska sjömän omfattas av den svenska socialförsäkringen på grund

bilaterala konventioner social trygghet. Ytterligare 31 sjömän av om omfattas delvis på grund partiella bilaterala socialkonventioner

av jämför bilaga 4.

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

Riksförsäkringsverket har beräknat att kostnaderna för en utvidgning av AFLzs regler enligt förslaget skulle uppgå till ca 44 milj. kr år.

per Vid beräkningen har antagits att antalet personer med arbetstillstånd för kortare tid än ett år ökar till 20 000 och att medelinkomsten är 200 000 krår samt att arbetet varar i genomsnitt i sju månader.

Alternativa möjligheter att undanröja ratifikationshindreti artikel 18

Jag övergår nu till möjligheterna att, om riksförsäkringsverkets förslag inte genomförs, undanröja ratiñkationshindreti artikel 18.

Man bör därvid uppmärksamma artikel 29 i konventionen. Enligt den artikeln kan Sverige underlåta att tillämpa bestämmelsen i artikel 18 genom att göra särskilda arrangemang inom ramen för bilaterala eller multilaterala instrument som har upprättats mellan två eller flera

av konventionens medlemsstater, under förutsättning att dessa inte påverkar andra medlemsstaters rättigheter och förpliktelser och tillhandahåller utländska och migrerande sjömän skydd i ärenden

om social trygghet enligt regler som sammantaget är minst lika fördelaktiga som de som föreskrivs i artikel 18. Artikel 29 bör jämföras med 20 kap. 15 § AFL, som säger att regeringen får träffa överenskommelser med främmande makt angående utsträckt tillämpning

av AFL eller om undantag i vissa fall från vad är stadgat i lagen.

som

Med stöd av 20 kap. 15 § AFL och artikel 29 i ILO-konventionen nr 165 skulle artikel 18 i ILO-konventionen nr 165 kunna göras till svensk lag genom inkorporering eller transformation. Samtidigt skulle man i svensk författningssamling SFS kungöra vilka andra stater

som ratificerat konventionen. Varje ratifikation skulle sedan kungöras

ny i SFS. ILO-konventionen skulle därigenom bli direkt tillämplig framför den interna svenska lagstiftningen. I de fall Sverige har slutit en bilateral konvention om social trygghet med en stat som har ratificerat ILO-konventionen nr 165 gäller dock den bilaterala konventionen.

I detta sammanhang bör framhållas att Sverige har ratificerat såväl delar av ILO-konventionen nr 118 angående utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet hela

som ILO-konventionen nr 157 om bibehållande av socialförsäkringsrättigheter. I artikel 26 i ILO-konventionen nr 165 hänvisas till dessa konventioner. Grundtanken i konventionen 118 är enligt ILO-

nr kommittén prop. 196329 s. 12 att migranten skall åtnjuta ett fullt

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

effektivt socialt skydd när det gäller förmåner vid vanlig sjukdom, vid yrkesskada, vid havandeskap och barnsbörd, vid invaliditet och i händelse av familjeförsörjarens död. Sveriges ratiñkation omfattade förmånerna hälso- och sjukvård, kontantförmåner vid sjukdom samt förmåner vid havandeskap och barnsbörd, vid yrkesskada och vid arbetslöshet. Konventionen nr 157 är ett samordningsinstrument för ILOs medlemsstater avsedd att leda till att ett större antal länder än tidigare ges möjlighet att samordna sina socialförsäkringssystem. Det

grundläggande syftet är att i så stor utsträckning som möjligt ge flyttande arbetare och deras familjer ett kontinuerligt skydd genom de

olika staternas trygghetssystem såväl under aktivt förvärvsarbete som efter uppnådd pensionsålder jfr prop. 19838481 s. 3 7.

-

Dessa ILO-konventioner och de bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått har inte ansetts strida mot varandra. En bilateral konvention som säger att sjömän hemmahörande i den andra staten vid anställning ombord på ett svenskt handelsfartyg skall anses som bosatta i Sverige i socialforsäkringshänseende, bör således uppfylla kravet på likabehandling i artikel 18. Dessa avtal får anses vara minst lika fördelaktiga för sjömännen som ILO-konventionen nr 165. Med detta tillvägagångssätt skulle det inte behövas vare sig någon ändring i AFL eller några nya bilaterala konventioner om social trygghet för att Sverige skall uppfylla kravet i artikel 18.

En annan metod skulle vara att, fortfarande med stöd av 20 kap. 15 § AFL och artikel 29 i ILO-konventionen nr 165, ingå nya bilaterala avtal om social trygghet med de stater som ratificerar ILO-konventionen nr 165 och som inte redan har ett bilateralt avtal om social trygghet med Sverige. Åtagandet blir, liksom enligt den ovan nämnda metoden, begränsat till de stater som tillträtt konventionen. Nackdelen är att Sverige, som en direkt följd av att en annan stat har ratiñcerat konventionen, kan behöva förhandla med denna stat om ett bilateralt avtal om social trygghet. Det blir nödvändigt även om det bara är någon enstaka sjöman som berörs av problemet. Enligt sjömansregistret förekommer det nämligen flera fall där det från en viss stat bara tjänstgör en enda sjöman i den svenska handelsflottan jfr utdrag ur sjömansregistret, bilaga 4. Denna metod används redan i dag när man med generell omfattning vill uppnå likabehandling gentemot en annan stat. Inte heller denna metod kräver någon lagändring.

Om man i stället väljer att direkt tillämpa bestämmelsen i artikel 18 kan ratiñkationshindret undanröjas genom en ändring i 1 kap. 3 § AFL.

lll

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

En lagändring kan antingen, i likhet med riksförsäkringsverkets förslag, utformas med generell giltighet så att en utländsk sjöman ett svenskt handelsfartyg liksom svenska sjömän blir försäkrad

- enligt AFL, även om han inte är bosatt i Sverige, eller med begränsad giltighet så att den endast omfattar en utländsk sjöman som är medborgare i en stat som tillträtt ILO-konventionen nr 165 om social trygghet för sjömän, om sjömannen har befattning på ett svenskt handelsfartyg. Det första alternativet innebär att alla utländska sjömän på svenska fartyg blir försäkrade enligt AFL. Detta alternativ innebär de största kostnadsökningarna, även om det inte är fler än 50 100

sjömän som i praktiken berörs jfr kostnadsberäkning i bilaga 5. Om man väljer det andra alternativet blir det bara fråga om en utvidgning till sjömän från länder som är bundna av ILO-konventionen nr 165 och med vilka Sverige inte redan har slutit bilaterala avtal om

likabehandling av resp. stats medborgare i socialförsäkringshänseende.

Denna lagstiftningsteknik skulle innebära att Sverige på grund av denna ILO-konvention inte skulle behöva ingå ytterligare bilaterala avtal. Lagens tillämpningsområde blir i stället beroende av vilka länder som har ratificerat konventionen. En nackdel med denna metod är att det vid den praktiska tillämpningen kan uppstå problem med att få klarhet i vilka staters medborgare som verkligen omfattas av bestämmelsen. Omfattningen beror av omständigheter som Sverige inte har kontroll över. Metoden förutsätter att en aktuell förteckning över vilka stater som har ratificerat konventionen finns tillgänglig. Avgörande tidpunkt torde få bli kungörandet om nya ratifikationer i SFS.

Kostnaderna för att i socialforsäkringshänseende likabehandla fler utländska sjömän framgår av riksförsäkringsverkets beräkning enligt bilaga

Vid övervägande av dessa alternativa möjligheter förordar jag en lagändring med generell giltighet. En sådan bestämmelse är enkel att tillämpa och ligger i linje med riksförsäkringsverkets förslag till EGanpassning av det svenska socialförsäkringssystemet. Dessutom undviks att en minoritet nämligen sjömän från länder som varken ;ir

anslutna till EES-avtalet eller till ILO-konventionen nr 165 eller som inte har ingått ett bilateralt avtal om social trygghet med Sverige

inom den svenska handelsflottan diskrimineras i socialförsäkringshänseende. Den beräknade kostnadsökningen drygt 1 milj. kr. vid en

- sådan reform är så marginell betydelse att den inte bör inverka

av bedömningen av vilket alternativ som är lämpligast.

sou 1991103 ILO-konventionema nr 165 och 166

För att även villkoret i 3 kap. l § AFL om inskrivning skall uppfyllas bör denna ändring i sin tur leda till en följdändring i 7 § riksförsäkringsverkets kungörelse RFFS 198516 med föreskrifter

om inskrivning och avregistrering enligt AFL. I 7 § första stycket bör ordet svensk strykas. Därigenom skulle även en utländsk sjöman omfattas av bestämmelsen på samma sätt som svensk sjöman.

en Enligt andra stycket likställs han därmed med försäkrad är

en som

inskriven hos försäkringskassan även inskrivning inte skett.

om

5.5.3 ILO-rekommendationen nr 174

På grund av artikel 5 i ILO-konventionen 166 föreslår jag

nr en ändring i l § lagen 1973137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. som innebär att även utländska sjömän på svenska fartyg kan tillfälligt ekonomiskt bistånd svensk

av en utlandsmyndighet. Jag har därigenom likställt samtliga sjömän i den svenska handelsflottan när det gäller möjligheten att få hem

resa genom statens försorg. Genom den lagen ges redan nu även svenska sjömän på utländska fartyg samma möjlighet till tillfälligt ekonomiskt bistånd som gäller för svenska medborgare i allmänhet.

Enligt min uppfattning är ILO-kommitténs ovan i avnsitt 5.4.4 redovisade ståndpunkt i fråga om lämplig ambitionsnivå väl awägd. Svenska biståndsåtgärder detta slag bör begränsas till svenska

av sjömän. Med stöd av 8 § lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. bör åtgärderna dock omfatta även flyktingar eller statslösa personer som är bosatta i Sverige. För utländska sjömän som är bosatta i Sverige arbetar på utländska

men fartyg är anknytningen till Sverige förhållandevis svag. Om redaren eller fartygets registreringsland brister i sina hemreseförpliktelser är det därför rimligt att dessa sjömän är hänvisade till att begära hjälp från den stat där de är medborgare. Enligt 9 § i nämnda lag skall bistånd enligt lagen inte utgå i den mån sådant bistånd kan erhållas från annan stat enligt författning som gäller i den staten eller enligt internationell överenskommelse. Det får förutsättas att de utländska sjömännen enligt gällande författningar i sina hemländer kan bistånd från hemlandet. De skulle då enligt 9 § inte samtidigt vara berättigade till svenskt ekonomiskt bistånd.

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

I förarbetena till lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet uttalade dock departementschefen följande prop.

m.m. 1972132 s. 202

Den omständigheten att här bosatta utländska medborgare inte blir berättigade till bistånd bör emellertid inte innebära något absolut hinder för utrikesforvaltningen att liksom för närvarande undan-

tagsvis, när starka skäl motiverar det, tillfälligt bistå sådan

utlärming i samband med hemresa.

Det är således inte uteslutet att utländsk sjöman som är bosatt i

en Sverige arbetar på ett utländskt fartyg kan få tillfälligt ekonomiskt

men bistånd av en svensk utlandsmyndighet.

Behovet av att utvidga statens skyldigheter till utländska sjömän på utländska fartyg förefaller följaktligen vara litet. Såsom ILO-kommittén anfört behövs därför inga lagändringar i Sverige med anledning av rekommendationen.

5.5.4 Sjömäns sjuklön

Bestämmelserna i 34 § SmL om den tid 60 dagar under vilken lön

- utgår till en sjuk eller skadad sjöman som lämnat en befattning på ett fartyg i utrikes fart motsvarar inte det krav som ställs i ILO-k0nventionen 165 social trygghet för sjömän, artiklarna 14 och

nr om

15. Enligt dessa artiklar skall redaren vara skyldig att betala lön i högst tolv veckor dvs. 84 dagar till en sjuk sjöman som antingen

- lämnats kvar inom stats territorium eller transporterats hem

en annan eller landsatts i sin hemstat och inte tillfrisknat eller erbjudits lämplig anställning. Det förekommer visserligen att längre sjuklöneperioder än 60 dagar fastställs genom kollektivavtal. Sådan sjuklön betalas dock endast till personer med viss minsta anställningstid. I syfte att anpassa de svenska reglerna till konventionskravet föreslår jag därför att en sjöman under angivna förhållanden lämnar en befattning i utrikes

som fart skall ha rätt till lön under högst 84 dagar. Till följd därav föreslås även ändring beträffande sjuklönetiden för en sjöman som under väntetid blir arbetsoförmögen grund av sjukdom eller skada och senast haft befattning i utrikes fart.

För att få uppfattning vad förslaget innebär kostnadsmässigt,

en om bör uppmärksamma vad som gäller om sjömäns rätt till sjuk-

man penning. Enligt 3 kap. 15 § AFL utgår sjukpenning för tid då en

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

försäkrad person vistas utomlands, om han insjuknar medan han utför arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg. I 1 kap. 3 § AFL

anges att försäkrade enligt lagen är dels svenska medborgare, dels

personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En utländsk sjöman på ett svenskt handelsfartyg är dock försäkrad för tilläggspension, även om han inte är bosatt i riket. Enligt 3 kap. l § första stycket AFL har en hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad

rätt till sjukpenning enligt 3 kap. om hans sjukpenninggrundade

inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Av 7 § riksförsäkringsverkets kungörelse RFFS 198516 med föreskrifter inskrivning och

om avregistrering enligt AFL framgår att en svensk sjöman skall, under anställning på svenskt handelsfartyg eller på utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare, bosatt

anses som i Sverige, även om han inte har sitt egentliga hemvist här i landet. En sådan sjöman likställs med försäkrad är inskriven hos

en som försäkringskassan, även om inskrivning inte skett. Detsamma gäller

en utländsk sjöman som skall anses som bosatt i Sverige enligt bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder.

För en sjöman som är svensk medborgare, utländsk medborgare

en bosatt i Sverige eller utländsk medborgare skall

en som anses som bosatt i Sverige enligt en konvention om social trygghet mellan Sverige och den stat sjömannen är medborgare i gäller följaktligen att de är berättigade till sjukpenning, de insjuknat utomlands.

även om

Kompensationsgraden för sjukpenning enligt AFL sänktes fr.o.m. den 1 mars 1991 från 90 % till 65 % för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80 % för tid därefter till och med den nittionde dagen i sjukperioden samt till 90 % för tid därefter SFS 19901516.

I förordningen 1982842 om vissa sjukförsäkringsersättningar för

sjömän sägs i 1 § att om en arbetsgivare för sjömän har haft kostnader

enligt sjömanslagen för en anställd till följd av sjukdom eller skada,

skall den allmänna försäkringskassan lämna ersättning till arbetsgivaren enligt 3 kap. 16 § AFL. Där stadgas bl.a. att om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalade lönen. I samband med sänkningen av kompensationsnivån enligt den allmänna försäkringen sänktes även rätten till ersättning i 3 kap. 16 § AFL. Genom ett tillägg i förordningen undantogs emellertid sjömännens arbetsgivare från den

ILO-konventionerna nr J65 och 166 sou 1991103

sänkningen. I 1 § förordningen sägs numera SFS 199143 att ersättning för kostnad för utgiven lön skall utan hinder av bl.a. föreskrifterna i 3 kap. 16 § sjätte stycket AFL beräknas med utgångspunkt i att hel sjukpenning för dag utgör 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Arbetsgivaren har sålunda regressrätt hos den allmänna försäkringskas-

ifråga den anställdes sjukpenning för den tid då denne uppbär san om sjuklön.

Detta innebär att arbetsgivaren skulle tillbaka 90 % av den utgivna sjuklönen. Det torde emellertid vara normalt att arbetsgivaren utger även kostersättning till sjuk sjöman. Den kostnaden täcks inte till

en fullo regressrätten. Arbetsgivaren skulle i så fall få ersättning

genom med endast ca 75 % av sjuklönekostnaden.

När det gäller utländska sjömän bosatta utomlands och som inte omfattas någon social konvention får arbetsgivaren dock stå för

av hela kostnaden. För den kategorin blir därför utvidgningen till 84 dagar en beaktansvärd kostnadsökning. Enligt uppgift från sjömansregistret i oktober 1991 uppgår denna kategori till drygt 60 sjömän jfr bilaga 4. Kostnadsökningen uppstår dock endast iden mån dessa sjömän är sjuka under längre tid än 60 dagar och de inte redan nu på grund av kollektivavtal är berättigade till sjuklön efter 60 dagars sjukdom.

Med hänsyn till att flertalet sjömän i den svenska handelsflottan är berättigade till sjukpenning även utomlands torde för deras vidkommande artiklarna 14 och 15 i ILO-konventionen nr 165 inte ha någon praktisk betydelse. I båda artiklarna sägs att redarens skyldighet att betala ut lön upphör då sjömannen blir berättigad till kontantförmåner enligt den behöriga medlemmens lagstiftning. Eftersom de sjömän som är försäkrade enligt AFL blir berättigade till sjukpenning enligt den lagen redan från första sjukdagen kan de inte på grund av konventionen kräva någon sjuklön. En annan sak är att sjömanslagen

sjömännen rätt till sjuklön och därigenom kompletterar AFL. ger

Konventionen får följaktligen praktisk betydelse endast för vissa utländska sjömän. Lagen 19911047 om sjuklön, som träder i kraft den l januari 1992, kommer dock att innebära en förändring. Rätten till sjukpenning enligt AFL avskaffas i princip för de första 14 dagarna i en sjukperiod och ersätts med sjuklön enligt lagen om sjuklön. Eftersom svenska sjömän följaktligen inte kommer att vara

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

berättigade till kontantförmånen sjukpenning under dessa 14 dagar kan de i stället kräva sjuklön som uppfyller kraven enligt ILOkonventionen nr 165.

Rätten till sjukpenning enligt AFL för tiden efter sjuklöneperioden enligt lagen om sjuklön skulle kunna leda till att Sverige inte behöver förlänga sjuklöneperioden enligt sjömanslagen från 60 till 84 dagar. Om behov finns utgår kontantförmånen sjukpenning under motsvarande period. Eftersom Sverige enligt artikel 18 i ILOkonventionen nr 165 inte får särbehandla utländska sjömän måste även de omfattas av rätten till sjukpenning. Sjuldöneperioden enligt sjömanslagen skulle alltså i och för sig kunna kvarstå vid 60 dagar. Om man emellertid beaktar att sjuklön enligt kollektivavtal redan nu utgår till flertalet sjömän under längre period än 60 dagar förefaller en ändring till 84 dagar få en begränsad betydelse för redarna ur kostnadssynpunkt. övervägande skäl talar också för att genom en ändring av sjuklöneperioden tydligt anpassa sjömanslagen till konventionens krav i stället för att låta detta indirekt framgå av bestämmelserna om kontantförmånen sjukpenning i AFL. l detta sammanhang bör uppmärksammas att lagen om sjuklön inte inskränker den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag. Sjömännens rätt till sjuklön regleras således alltjämt i sjömanslagen.

Konventionen behandlar inte frågan om sjuklön till sjömän i inrikes fart. Det har i detta sammanhang inte i övrigt framkommit något som föranleder förslag till ändring för deras vidkommande.

Frågan om sjuklön har kommit i ett nytt läge i och med att kompensationsnivån enligt den allmänna försäkringen sänkts fr.o.m.

den 1 mars 1991. Det ingår i mitt utredningsuppdrag att överväga om sjömän fortfarande skall ha full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom, när andra försäkrade får vidkännas en ökad självrisk inom sjukpenningförsäkringen. När riksdagen införde det ovan redovisade undantaget beträffande sjömännen gavs regeringen samtidigt i uppdrag att överväga denna fråga.

Historiskt sett finns det inte ett sådant samband mellan sjömanslagen

och sjukförsäkringslagstiftningen att en inskränkning i AFLs förmåner i sig behöver leda till inskränkningar i sjömanslagens sjuklöneregler.

Vid sjömanslagens tillkomst var skillnaden i förhållande till övriga arbetstagares sjukförmåner avsevärt större än i dag. Detsamma gällde följaktligen belastningen på redarna i förhållande till andra arbetsgivare. För denna ståndpunkt talar även att lagen 1947 1 om allmän

ILO-konventionerna nr 165 och 166 sou 1991103

sjukförsäkring SFL och AFL vid deras tillkomst inte avsåg att inkräkta på sjömanslagens förmåner, utan i stället utgöra komplement till sjömanslagens grundskydd.

Det ursprungliga oberoendet har dock rubbats genom att redarna fått regressrätt gentemot den allmänna försäkringen för bl.a. utgiven sjuklön. Redarna har dessutom, liksom andra arbetsgivare, ålagts gradvis ökade sociala avgifter. En samordning mellan sjömanslagen och AFL har genom denna successiva utveckling kommit till stånd. För övrigt har skillnaden mellan sjömännens arbetsförhållanden även

i utrikes fart och andra arbetstagares förhållanden minskat.

-

Om sjömanslagens sjukförmåner skulle anses vara helt oberoende av utformningen av AFLs ersättningssystem skulle regressreglerna enligt AFL kunna medföra antingen att redarna får vidkännas ökade sjuklönekostnader genom att de får sänkt kompensationsnivå från den allmänna försäkringen eller att de såsom tills vidare är fallet hålls

- skadeslösa genom oförändrat åtagande från den allmänna försäkringen. Ett sådant bestående undantag för sjömännens del står emellertid i strid med motivet för ändringen i de allmänna sjuklönereglerna. Motivet var att sänka kostnadsnivån i det allmänna sjuklönesystemet. Dessutom ansågs att en av grundförutsättningarna för att göra detta var att alla arbetstagare behandlades lika. Man har således infört regler som skall hindra att arbetstagarna får mer än 75 procents resp. 90 procents kompensation för inkomstbortfallet vid sjukdom. Om en arbetsgivare betalar ut 100 procents sjuklön sänks följaktligen arbetstagarens ersättning från försäkringskassan i motsvarande grad. Om arbetsgivarinträde gäller sänks i stället arbetsgivarens ersättning från försäkringskassan i samma mån.

Ett bestående undantag beträffande sjömännen bekostat av den allmänna sjukförsäkringen framstår mot denna bakgrund som oskäligt. Det får likaså anses oskäligt att i nuvarande situation belasta redarna med dessa ökade kostnader. En differentierad sänkning av arbetsgivaravgiften på så sätt att redarna får en större avgiftssänkning än som planeras för övriga arbetsgivare när sjuklönelagen träder i kraft är knappast något lämpligt sätt att begränsa redarnas belastning eftersom det skulle strida mot likabehandlingsprincipen. Följden blir sålunda att även sjömännen bör vidkännas samma sänkning av sina sjuklöneförmåner som andra arbetstagare. Det kan inte sägas stå i strid med tanken att redarna på grund av sjömansyrkets särart har ett speciellt ansvar för sina anställdas sjukkostnader. Dels är det bara fråga om en begränsad sänkning av kompensationsgraden beträffande

sou 1991103 ILO-konventionerna nr 165 och 166

sjukförmånerna, nämligen sjuklönen, dels kvarstår redarnas en av skyldighet att svara för sjömännens sjukvård och underhåll i samband därmed. De sistnämnda förmånerna torde vara de väsentligaste när det gäller att ge sjömännen den trygghet som sjöarbetsmarknadens särart motiverar.

Frågan är dock kravet på full sjuklön enligt ILO-konventionen nr

om 165 skall anses innebära att en eventuell ändring av kompensationsgraden vid sjukdom enligt sjömanslagen utgör ett hinder för att ratificera konventionen.

I ILO-konventionen nr 165 ställs inga krav på kontantförmånens storlek. Sådana bestämmelser finns däremot i dels 1952 års ILOkonvention 102 minimistandard för social trygghet, dels 1969

nr om

års ILO-konvention nr 130 om läkarvård och kontanta sjukförmåner och dessutom i 1964 års ILO-konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Kravet på minimistorlek kontantförmånen blir följaktligen beroende av om Sverige i samband med ratificering av ILO-konventionen nr 165 väljer att i fråga om sjukpenning tillämpa reglerna om minimistandard i artikel 9 eller reglerna om högre standard i artikel 11. Med hänsyn till att Sverige har ratificerat såväl ILO-konventionen 102 ILO-konventionen nr 130 bör Sverige

nr som

som jag tidigare framfört i samband med ratificeringsfrågan - -

förklara att åtagandet beträffande sjukpenning avser tillämpning av de

strängare i artikel 11. Kontantförmånens mini-

normer som anges mistorlek bestäms följaktligen av ILO-konventionen nr 130.

Kontantförmånerna enligt ILO-konventionen nr 130 skall i normalfallet utgöras periodiskt utgivna belopp som bestäms med utgångspunkt

av från vad lägst skall utges för en man med hustru och två barn.

som För en sådan standardförmånstagare skall den kontanta sjukförmånen jämte familjebidrag i princip uppgå till minst 60 % enligt 1952 års konvention minst 45 % det sammanlagda beloppet av förmånstaga-

av

tidigare förvärvsinkomst jämte familjebidrag jfr prop. 197021 rens s. 12.

Frågan om kontantförmånens storlek med hänsyn till ILO-konventionen 121 har samma miniminivå som ILO-konventionen

nr som

130 har berörts av socialförsäkringsutskottet i samband med att nr riksdagen behandlade frågan sänkt kompensationsnivå inom

om en

ILO-konventionerna nr 165 och 166 SOU 1991103

sjukpenningförsäkringen. I socialförsäkringsutskottets betänkande 199091SfU9 s. 15 sägs sålunda

Förslagen om självrisk i form av karensdagar eller sänkt kompen-

sationsnivå till 50 % under några dagar av ett sjukdomsfall är inte

förenliga med den av Sverige undertecknade ILO-konventionen nr 121, vilket däremot är fallet med det av utskottet biträdda

förslaget om en nivåsänkning till 65 % för de första tre sjuk-

penningdagarna.

En sänkning av kompensationsgraden vid sjukdom enligt sjömanslagen till en nivå som motsvarar de högsta tillåtna kompensationsnivåerna enligt AFL 75 resp. 90 % utgör följaktligen inte något hinder för

- - Sverige att ratificera ILO-konventionen nr 165.

Enligt lagen om sjuklön ges arbetstagare en lagstadgad rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall sjuklöneperioden behålla viss del av den lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha fått om han fullgjort sina arbetsuppgifter. Andelen skall 75 % de

vara första tre dagarna med sjuklön och 90 % de återstående dagarna av sjuklöneperioden. När lagen införs medför det att rätten till kontantförmåner från den allmänna sjukförsäkringen avskaffas under de första 14 sjukdagarna. Följaktligen upphör även redarnas regressrätt för

sjömännens sjuklön under denna allmänna sjuklöneperiod. Samord-

ningen mellan Sjömanslagens förmåner och AFL bryts därigenom i viss mån.

Slutsatsen blir att en sänkning av kompensationsgraden för sjömännens inkomstbortfall vid sjukdom och skada kommer att strida mot ILOkonventionen nr 165 såvitt gäller de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall för en sjöman med befattning i utrikes fart. Om Sverige skall kunna ratificera konventionen även efter det att sjuklönelagen trätt i kraft krävs det följaktligen att sjömännen i utrikes fart ges full kompensation för inkomstbortfallet under dessa 14 dagar. För tiden därefter när sjömännen är berättigade till kontantförmåner enligt AFL och redarna följaktligen har regressrätt för utgiven sjuklön torde konventionen, i enlighet med vad som anförts ovan, inte utgöra hinder för en sänkt kompensationsgrad.

Sjömanslagens bestämmelser om sjuklön bör därför ändras med hänsyn såväl till de ändringar som gjorts i AFL och vad som införs genom sjuklönelagen som till ILO-konventionens krav.

sou 1991103 Ofentliganställda sjöman

6¶Sjömanslagstiftningens tillämplighet på offentliganställda sjömän

1 Sammanfattning

Sjömanslagen skall också fortsättningsvis vara tillämplig på de offentliganställda sjömännen. Anpassningen till den särskilda fartygsverksamheten och allmänna regler på sjöarbetsmarknaden samt utmönstringen av detaljregler och andra regler som inte är grundläggande för arbetstagarnas rättsställning leder dessutom till att de allra flesta undantagsbestämmelserna rörande de offentliganställda bör avskaffas. I vart fall ett av undantagen bör dock finnas kvar. Det gäller sjömännens rätt till stridsåtgärder enligt 48 § SmL. Detta undantag är motiverat för offentliga arbetstagare vars tjänst innefattar myndighetsutövning. Deras konflikträtt regleras i 3 kap. LOA.

Specialregleringen i sjömanslagen är motiverad av hänsyn till

sjösäkerheten under det att den särskilda regleringen för myndighetsutövare är motiverad av hänsyn till de särskilda villkoren för verksamheten inom den offentliga sektorn samhällsservicen skall inte

få störas av fackliga stridsåtgärder.

6.2¶Inledning

1973 års sjömanslag är i princip tillämplig på offentligt anställda.

Vid tillkomsten av lagen fanns arbetsrättslig särlagstiftning för offentligt anställda tjänstemän, nämligen statstjänstemannalagen 1965274 och kommunaltjänstemannalagen 1965275. Det ansågs att dessa lagar borde inverka på sjömanslagens tillämplighet på statsoch kommunaltjänstemärmen. För att inte tjänstemän i offentlig anställning skulle uteslutas från sjömanslagens regler om skydd, rättigheter och skyldigheter ansågs det dock lämpligast att sjömanslagen i princip blev tillämplig också på dessa tjänstemän när de utför fartygsarbete. Härigenom uppnåddes även likställdhet med offentligt anställda sjömän, som inte är tjänstemän. För att undvika dubbelreglering undantogs emellertid sådana regler i sjömanslagen som hade motsvarighet i andra författningsbestärrunelser eller kollektivavtal för offentliga tjänstemän. Vissa undantag gjordes också för sådan arbetstagare hos kommunerna som inte är tjänstemän. Undantagen

Ojfentliganställda sjöman sou 1991103

gäller inte arbetstagare som är anställda i statliga eller kommunala bolag som driver sjöfart.

Stats- och kommunaltjänstemarmalagarna har senare ersatts av lagen 1976600 om offentlig anställning LOA. Den lagen är tillämplig även på arbetstagare som inte är tjänstemän. I Övergångsbestämmelserna till LOA sägs att om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i den nya lagen, tillämpas i stället den nya Föreskriften.

Staten är numera den dominerande offentliga arbetsgivaren inom sjöfarten. Kommunalt anställda sjömän förekommer bara i begränsad

omfattning. Offentligt anställda som sysselsätts på fartyg är följakt-

ligen i de flesta fall statsanställda. Det rör sig för närvarande om drygt 3 000 personer. Av dessa är 764 anställda av sjöfartsverket, 400 av kustbevakningen, 18 av fiskeristyrelsen, 350 av vägverket och l 500 av marinen. Marinen har totalt 3 000 officerare anställda, av dessa tjänstgör sålunda hälften ombord på fartyg.

SJ hade tidigare cirka 250 sjömän anställda. SJs färjeverksamhet har dock överlåtits till ett privat bolag, följaktligen har de SJ-anställda sjömännen blivit privatanställda.

Inom polis- och tullväsendena förekommer ingen fartygsanställd personal. Omkring 40 polismän har emellertid genomgått s.k.

sjöpolisutbildning och vissa av dem tjänstgör periodvis polisens patrullbåtar.

6.3¶LOA-utredningen

Regeringen beslutade den 12 oktober 1989 att tillkalla en särskild

utredare för att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Utredningen har antagit namnet LOA-utredningen C 198907.

Enligt direktiven for LOA-utredningen dir. 198950 skall översynen av lagstiftningen om offentlig anställning ha tre huvudsyften

Lagstiftningen skall utformas så, att den skapar bättre förut-

sättningar för förnyelsen av den offentliga sektorn i linje med den

förändrade synen på offentlig anställning och offentlig personal-

politik. Lagstiftningen skall så långt det är möjligt med hänsyn

-

sou 1991103 Ofentliganställda .vjömän

främst till demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet stämma

överens med vad som tillämpas inom arbetsmarknaden i stort.

Sådana regler som inte kan anses grundläggande för arbetstagarnas rättsställning skall utmönstras ur lagstiftningen.

Lagstiftningen skall göras enklare att förstå, överblicka och

tillämpa.

Utredaren bör pröva hur en grundläggande rättslig reglering

av offentlig anställning samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentrali-

sering, verksamhetsanpassning och anpassning till den reglering

som gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt medborgerliga

om krav på demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett riktigt sätt.

Utredningen bör leda till förslag som

skapar bättre förutsättningar att genom personalpolitiska åtgärder

förnya den offentliga sektorn i linje med den förändrade synen på

offentlig anställning och personalpolitik samt

medför en reglering som bättre svarar mot olika verksamheters speciella villkor eller konkurrenssituation.

6.4 Gällande rätt

I 2 § SmL räknas upp de bestämmelser i lagen som inte gäller offentligt anställda arbetstagare som utför fartygsarbete. Undantagna är

4 § anställningsavtalets form,

6 § frånträdandeort vid uppsägning, 7 § rätt för sjömannen att bli fri från anställningen efter nio månaders anställning,

15-19 §§ befattning på fartyg, 20-28 §§ fartygsnämnd,

29 § fri hemresa efter nio månaders utrikes anställning, 34-35 §§ sjuklön, 36 § 1 och 3 st sjömannens skyldighet att låta sig läkarundersökas på arbetsgivarens bekostnad, 43 § arbetsgivarens skyldighet att bekosta sjömannens begravning,

Ofentliganstallda sjömän sou 1991103

55 § hemsändande av lönemedel genom utlandsmyndighet, 56 § dragsedel och 62 § 3 st. ansvarsbestämmelse jfr 15 §.

För statstjänstemän gäller inte heller bestämmelserna i

38-40 §§ sjukvård,

47 § lydnadsplikt,

70 § ansvar vid brott mot lydnadsplikten och 72 § åtalsregel för brott enligt 70

För stats- och kommunaltjänstemän gäller dessutom inte bestämmelsen i

48 § sjömannens rätt till stridsåtgärder.

I förarbetena till 1973 års sjömanslag anförde departemenstchefen bl.a. följande i fråga om lagens tillämplighet för offentligt anställda prop. 197340 s. 119 ff

När det gäller sjömanslagens tillämplighet på offentligt anställda är

att märka att den sjöfart som i allmänhet bedrivs av statliga

myndigheter eller kommuner är av annat slag än handelssjöfart.

Det är fråga om icke-kommersiell sjöfart såsom t.ex. den verksam-

het som bedrivs av polisväsendet, marinen, statens vägverk,

Sjöfartsverket eller tullverket. Statens järnvägar däremot driver

färjtrafik, som är av kommersiell natur. En mellanställning intar

fiskeristyrelsens verksamhet med fiskeriundersökningsfartygen.

Kommunerna driver sjöfart, som i allmänhet består i bogserings-

och färjtrafik inom hamnområden.

I kungörelsen om tjänstemannanställning för arbetstagare hos staten

definieras begreppet statlig tjänsteman. Där föreskrivs sålunda att

arbetstagare hos staten skall anställas som tjänsteman. I kungörel-

sen undantas några få grupper, bl.a. vissa arbetstagare på statens

fiskeriundersökningsfartyg.

På det kommunala området förekommer arbetaranställning för stora

grupper. I kommunaltjänstemannalagen definieras inte begreppet

kommunal tjänsteman. Det ankommer på kommunerna att själva

bestämma vilka arbetstagare som skall inta ställning som tjänste-

man. En viss praxis har utbildats under medverkan av de anställdas

sou 1991103 Ofentliganställda .sjömän

organisationer. Av tjänsteföretckning och anställningsform framgår

regel vilka arbetstagare som är tjänstemän. som

Den art sjöfart stat eller kommun f.n. driver berörs endast

av som delvis av bestämmelserna i nuvarande sjömanslagen. Reglerna är uppenbarligen anpassade till förhållanden som präglar handelssjöfarten. En inte obetydlig del författningskomplexet kan dock få

av betydelse för statens och kommunernas sjöfart. Detta gäller för sjömännens sociala skydd väsentliga regler, som i lagen har fått en

utformning än vad är vanligt vid landanställning. I viss annan som utsräckning innehåller lagen också regler som helt saknar motsvarighet för landanställda, t.ex. om frånträdandeort av avtal, frånträdandegrunder och närvaro vid sjötörklaringJ ag anser inte att tjänstemän i offentlig anställning skall uteslutas från sjömanslagens

skydd, rättigheter och skyldigheter. Frågan är emellertid regler om

bestämmelserna härom bör tas in. En komplettering av lagstiftvar ningen för de offentligt anställda tjänstemännen i dessa avseenden skulle leda till att helt nya och för andra offentliga tjänstemän ovidkommande frågor kom att belasta denna lagstiftning. Jag finner

det därför lämpligare att att den sjömanslagen i princip blir

nya tillämplig också på de offentligt anställda tjänstemännen när de utför fartygsarbete. Härigenom uppnås också likställdhet med offentligt anställda sjömän, inte är tjänstemän. Som jag

som tidigare nämnt kommer flera bestämmelser i den nya sjömanslagen inte att f.n. ha någon praktisk betydelse för huvudparten av de offentliga tjänstemännen i fartygsarbete på grund av den användning fartygen har, men det saknas enligt min uppfattning

som tillräckliga skäl för att göra särskilt undantag för dessa anställda. Någon möjlighet att göra uppdelning mellan olika offentligt

en

nyttjade fartyg efter deras användningsområde finner jag inte heller

föreligga. Med hänsyn till utvecklingen kan befaras att en sådan gräns snart blir föråldrad. Emellertid bör enligt min uppfattning sådana regler i sjömanslagen som har motsvarighet i andra

nya författningsbestämmelser för offentliga tjänstemän undantas. Som exempel härpå vill jag peka på regler om anställningsavtalets form och regler arbetskonflikter. Denna uppfattning har under

om överläggningarna delats av företrädarna för arbetsgivare och anställda inom den offentliga sektorn. När det gäller offentligt anställda tjänstemäns förhållanden är emellertid också att märka att endast vissa frågor förbehållits lagstiftningen. I övrigt har parterna rätt att kollektivavtalsvägen bestämma anställnings- eller arbetsvillkor. Som följd härav har flera de frågor som regleras i

av förslaget till sjömanslag fått sin lösning i avtalen för offentliga

ny

Ofentliganställda sjömän 1991103

sou

tjänstemäns del. Vid överläggningarna med kollektivavtalsparterna om principer för den nya sjömanslagens tillämplighet har förordats

att hänsyn också skall tas till dessa regler i kollektivavtalen Jag

instämmer häri. Vissa undantag bör enligt avtalsparterna också

göras för sådana arbetstagare hos kommun som inte är tjänstemän. Jag delar också denna bedömning.

Överväganden

Frågan om sjömanslagstiftningens tillämplighet på offentligt anställda bör bedömas mot bakgrund av att översynen av sjömanslagstiftningen skall ha till syfte underlag för modernisering bestämmel-

att ge en av serna med hänsyn till den utveckling som sjöfarten och den arbetsrättsliga lagstiftningen har undergått. Bedömningen bör också ske mot bakgund av LOA-utredningens direktiv, nämligen att tillgodose kraven på decentralisering, verksamhetsanpassning och anpassning till den reglering som gäller arbetsmarknaden i stort samtidigt som den skall

värna medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och

rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett riktigt sätt. Dubbelreglering bör undvikas. Med hänsyn till att resultatet LOA-

av utredningens pågående arbete ännu inte kan överblickas är förekomsten av dubbelreglering i framtiden dock svår att bedöma.

Jag redovisar i det följande de nuvarande undantagen i sjömanslagen för offentligt anställda sjömän och mina överväganden beträffande behovet av att ha kvar dem. Jag föreslår att den nya sjömanslagen blir tillämplig även på offentligt anställda sjömän utom i ett avseende. En sådan sjöman bör inte ha samma rätt som andra sjömän att vidta

stridsåtgärder, om hans tjänst innefattar myndighetsutövning.

4 § SmL anställningsavtalets form 2 kap. 1 § nya SmL

En arbetsgivare skall sörja för att ett anställningsavtal med sjöman

en om fartygsarbete upprättas skriftligt.

För offentligt anställda sjömän finns särbestämmelser anställnings-

om

bevis i 17 § anställningsförordningen l96560l, AF

sou 1991103 Ofentliganställda sjömän

17§AF

En arbetstagare skall erhålla ett skriftligt bevis om anställningen.

I anställningsbeviset anges huruvida anställningen grundas på

fullmakt eller förordnande, liksom den tid som ett förordnande gäller. Om förordnandet avser tillfällig anställning, som inte utgör provanställning enligt 6 § lagen 198280 om anställningsskydd,

utfärdas anställningsbevis dock endast när arbetstagaren begär det.

Om förordnadet provanställning, anges detta och prövotiden

avser

i beviset. Går provanställningen över i fast anställning, utfärdas ett

nytt anställningsbevis.

Av anställningsbeviset för arbetstagare hos sådana arbetsgivare som

i l kap. 1 § 2 eller 3 lagen 1976600 om offentlig an-

avses ställning skall framgå att arbetstagaren omfattas av den lagen.

4 § SmL fyller motsvarande funktion som 17 § AF, nämligen att tillförsäkra arbetstagaren skriftlig handling som styrker anställ-

en ningen och dess villkor. 17 § första stycket AF står inte i strid med bestämmelsen i 4 § SmL. Det torde inte förekomma att en offentligt anställd sjömans anställning grundas en fullmakt. 17 § andra stycket AF innebär inskränkning i förhållande till såväl första

en stycket 4 § SmL. Om anställningen är en provanställning bör det

som självklart framgå anställningsavtalet.Bestämmelsen i 17 § fjärde

av stycket AF att det i anställningsbeviset för arbetstagare hos

om kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar, kyrkliga samfálligheter eller allmänna försäkringskassor samt hos andra arbetsgivare, anställningen är statligt reglerad, skall framgå

om att arbetstagaren omfattas av LOA har dock inte något stöd i 4 § SmL. Bland de uppräknade arbetsgivarna är det emellertid endast hos kommunerna som det förekommer några anställda sjömän. I den mån det kan praktiskt värde att i anställnigsbeviset erinra om

anses vara av att LOA är tillämplig bör det kunna ske utan ett uttryckligt lagstadgande därom.

Undantaget från 4 § SmL bör följaktligen kunna avskaffas.

6 § SmL fânträdandeort vid uppsägning 2 kap. 2 § nya SmL

l paragrafen sägs att anställningsavtalet, om annat avtalats, får frånträdas endast i sjömannens hemland eller på orten där han ingick anställningsavtalet.

Ojfentliganstallda sjömän sou 1991103

Bestämmelsen får anses vara en skyddsregel utan praktisk betydelse för offentligt anställda sjömän. Det finns dock ingen anledning att göra undantag för de offentliganställda. Bestämmelsen kan i princip gälla också dem, även om den saknar praktisk betydelse för deras del.

7 § SmL rätt för .gömannen att bli fi-i från anställningen efter nio månaders anställning 2 kap. 3 § nya SmL

En sjöman har rätt att, med iakttagande av gällande uppsägningstid, bli fri från anställningen efter nio månaders anställning, även om annat avtalats.

Även 7 § SmL får praktisk betydelse

anses vara en skyddsregel utan for offentligt anställda sjömän. Det finns emellertid inte något allmänintresse av att undanta de offentliganställda från paragrafens tillämpning. Målsättningen att anpassa lagstiftningen till vad

som gäller arbetsmarknaden i stort talar tvärtom mot undantagsreg-

en lering. Bestämmelsen bör således gälla också de offentliganställda.

15 19 §§ SmL Befattning på fartyg 3 kap. nya SmL

- 15 § SmL tjänstgöringsbesked 3 kap. 12 § nya SmL

I denna paragraf sägs bl.a. att när en sjöman tillträder befattning

en på ett fartyg, skall arbetsgivaren eller befälhavaren förse honom med ett tjänstgöringsbesked. Beskedet skall innehålla uppgifter om sjömannens befattning och tjänstevillkor ombord.

Som förut påpekats finns det särbestämmelser för offentliganställda om

anställningsbevis i 17 § AF.

15 § SmL kan enligt tredje stycket redan i dag tillämpas på offentliga

arbetstagare. Denna paragraf reglerar egentligen samma sak som 17 §

AF. Särregleringen i LOA och AF bör inte gälla fler personer än

nödvändigt. I mesta möjliga mån bör den begränsas till myndig-

hetsutövare. Arbetsuppgifterna för sjömän är i stort sett likartade oavsett om de är privat eller offentligt anställda. I detta fall finns inget sakligt behov av en särreglering.

Undantaget från 15 § SmL bör därför kunna avskaffas.

sou 1991 103 Ofentliganställda sjömän

16 § SmL befälhavarens skiljande från befattningen 3 kap.

4 § nya

SmL

Bestämmelsen ger redaren rätt att när helst skilja befälhavaren

som

från hans befattning på fartyget.

För offentligt anställda befälhavare finns särbestämmelser

om anställnings upphörande på annat sätt än avskedande i 7 kap.

genom LOA, om avskedande i 11 kap. LOA samt avstängning och

om

läkarundersökning i 13 kap. LOA.

Enligt 7 kap. 2 § LOA får en arbetstagare är anställd tills vidare

som sägas upp enligt lagen 198280 anställningsskydd LAS.

om

I 7 kap. 8 § LOA sägs att statlig arbetstagare är anställd med

en som fullmakt fär förflyttas till statlig tjänst tillsätts med

en annan som fullmakt. Inom försvarsmakten får dessutom arbetstagare, har

en som en militär tjänst och som är anställd med förordnade tills vidare, förflyttas till en arman militär tjänst enligt de närmare föreskrifter

som

regeringen meddelar.

I 11 kap. 1 § LOA sägs arbetstagare fär avskedas han har

att en om begått ett brott som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha

sin anställning. Om arbetstagare gärning än brott har

en genom arman begått en grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är

olämplig att inneha sin anställning, får han enligt 11 kap. 2 § LOA

avskedas i stället för att disciplinpaföljd ålägges honom. Om det i annan lag än LAS eller i annan författning har meddelats någon bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda arbetstagare i förhållande till vad föreskrivs i 1 eller 2 gäller enligt ll kap.

som 4 § LOA i stället den bestämmelsen.

Enligt 13 kap. 1 § LOA får en arbetstagare avstängas från arbetet

om det inleds ett förfarande enligt den lagen som syftar till att avskeda honom. En arbetstagare fär enligt 11 kap. 2 § LOA också avstängas från arbetet om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och den bristande tjänstdugligheten beror sjukdom eller därmed

av jämförligt förhållande.

Sårbestämmelserna i LOA innebär inskränkningar i arbetsgivarens rätt enligt 16 § SmL att när helst skilja befälhavare från hans

som en

befattning. Avstängningsmöjligheternai 13 kap. LOA är betydligt mer

Ofentliganställda sjömän sou 1991103

begränsade. Frågan denna begränsning är motiverad när det är om gäller befälhavare på fartyg som tillhör offentliga arbetsgivare.

Vid tillkomsten den nuvarande 16 § SmL anförde departementsav chefen bl.a. följande prop. 197340 s. 153

Den föreslagna bestämmelsen tar, i enlighet med de grundprinciper jag redogjort för tidigare, inte sikte på befälhavarens ansom ställning hos redaren utan på hans tjänstgöring på det enskilda fartyget. Det kan, t.ex. säkerhetsskäl, ligga i redarens intresse, av att befälhavaren blir skild från befälet det fartyg som anförtrotts honom. Arbetsgivarens rätt att, när skäl föranleder därtill, skilja en anställd från tilldelade arbetsuppgifter torde i allmänhet inte kräva särskilt stöd i lag utan kan tas till bedömande efter sedvanliga upp arbetsrättsliga grundsatser och praxis inom yrket. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning, att befálhavarens ställning med dess offentligrättsliga inslag och hans funktioner som företrädare för lastägarna motiverar ett uttryckligt stadgande, som klargör redarens rätt.

Sjömanslagen reglerar inte frågor om uppsägning och avskedande. 16 § SmL skall närmastjämföras med 13 kap. l 2 §§ LOA. De skäl, i första hand säkerhetsskäl, även det speciella förtroende som är men förenat med befattningen, talar för att en privat redare när som som helst skall få skilja befälhavare på ett av sina fartyg från dennes en befattning får ha giltighet också beträffande en offentlig anses arbetsgivare. Verksamheterna inom den offentliga sjöfarten kan inte sägas skilja sig från dem inom den privata sjöfarten på sådant sätt att det motiverar undantagsbestämmelse. Tvärtom talar den uttalade en strävan reglerna för de offentligt anställda till arbetsatt anpassa marknaden i stort för att regler bör gälla över hela sjöarbetssamma marknaden.

Undantaget från bestämmelsen i 16 § SmL bör följaktligen avskaffas.

17 § SmL skiljande från befattning pá grund sjukdom 3 kap. 5 § av

nya SmL

En sjöman kan enligt 17 § SmL skiljas från sin befattning på fartyget han har sjukdom medför antingen fara för de ombordom en som varande eller han kan fullgöra sitt arbete under längre tid. att

sou 1991 103 Ojfentliganstallda sjöman

För de offentligt anställda finns en motsvarande bestämmelse i 13 kap. 2 § LOA

Fullgör arbetstagare sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får han avstängas från arbetet, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom eller därmed jämtörligt förhållande. Saknas i fall som avses i första stycket tillräcklig utredning att

om den bristande tjänstdugligheten beror av förhållande sägs där

som men framstår detta ändå som sannolikt, får arbetstagaren åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Efterkommer arbetstagaren åläggande enligt andra stycket, får han avstängas från arbetet.

I 21 26 §§ AF finns bestämmelser om läkarundersökning

- som avses i LOA. Bl.a. sägs i 22 § AF att myndigheten innan den beslutar

om läkarundersökning skall inhämta utlåtande från läkare, huruvida

arbetstagaren bör undergå läkarundersökning. Om det inte är

uppenbart att anledning därtill saknas, skall myndigheten därefter

inhämta utlåtande i frågan från socialstyrelsen.

Vid en jämförelse mellan de olika bestämmelserna bör man lägga märke till att LOA till skillnad från sjömanslagen enbart åsyftar bristande tjänstduglighet. Enligt uppgift från LOA-utredningen har 13 kap. 2 § LOA varit komplicerad att tillämpa i praktiken.

Jag anser inte att särskilda regler för offentligt anställda sjömän är motiverade i denna fråga. Faran för de ombordvarande är t.ex. inte större på ett privat ägt fartyg än på ett offentligt ägt fartyg.

Även detta bör avskaffas.

undantag

18 § SmL skiljande från befattning pd grund av sjömannens uppträdande 3 kap. 6 § nya SmL

Enligt 18 § SmL får befälhavaren skilja en sjöman från hans befattning

på fartyget på grund av sjömannens eget uppträdande i vissa i

paragrafen uppräknade fall. Bland dessa fall kan nämnas oduglighet

för befattningen, upprepad ordervägran eller svårare brottslighet.

Jag kommer senare att föreslå att bestämmelsen ändras så att det klart framgår att befälhavaren får skilja en sjöman från hans befattning

Ofentliganställda sjömän sou 1991103

endast om sjömannen äventyrar säkerheten för de ombordvarande, fartyget eller lasten.

För offentligt anställda sjömän finns särregler i 7 kap. 2 § LOA om möjligheten för arbetsgivare att säga upp en arbetstagare enligt

en LAS. Dessutom finns bestämmelser avskedande i 11 kap. 1 2 §§

om - LOA. Bl.a. sägs att en arbetstagare som genom arman gärning än brott begått grov tjänstetörseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning får avskedas. Vidare sägs i 13 kap. 1 § LOA att om ett förfarande enligt LOA inleds som syftar till att avskeda arbetstagare, får han avstängas från arbetet.

en

3 kap. 6 § i mitt förslag till sjömanslag reglerar frågan om

ny avstängning från arbetet.

De säkerhetshänsyn som redan nu och enligt förslaget än mer uttalat ligger till grund för befälhavarens avstängningsmöjlighet har samma relevans beträffande såväl privat som offentligt anställda sjömän. Det finns därför inga skäl för att ha olika regler för dessa skilda kategorier

sjömän. Undantaget bör följaktligen avskaffas. av

19 § SmL anställningsavtalet upphör genom skiljande från befattning 3 kap. 8 § nya SmL

I paragrafen sägs uttryckligen att sjömannens anställningsavtal inte upphör genom att han skiljs från sin befattning. På motsvarande sätt innebär en avstängning enligt LOA inte att den offentliga anställningen upphör genom avstängningen. En annan sak är att en sådan avstängning normalt torde vara en förberedande åtgärd inför ett avskedande eller en uppsägning.

Paragrafen har ett nära samband med 16 18 SmL och föranleder

inte någon ytterligare kommentar i detta sammanhang.

20-28 §§ SmL Fanygsnämnd 7 kap. nya SmL

Jag kommer att föreslå att den sjömanslagen skall innehålla

nya bestämmelser fartygsnämnd som i huvudsak motsvarar 20-28 §§

om SmL, dock med undantag för fartygsnämndens nuvarande rätt enligt 25 § att tilldela en sjöman erinran.

sou 1991103 Ofentliganställda sjömän

För offentligt anställda finns särbestämrnelser i 12 och 14 kap. LOA om handläggningen av frågor om anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande, disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan samt avstängning och läkarundersökning.

Vid bedömningen av om det är motiverat att ha en särreglering beträffande handläggningen av de aktuella frågorna när det gäller offentligt anställda sjömän bör man särskilt uppmärksamma rättssäkerhetsaspekter och kravet på insyn i handläggningen. Fartygsnämndernas sammansättning och reglerna för hur de skall handlägga sina ärenden utgör emellertid tillräcklig garanti för rättssäkerheten och tillgodoser rimliga krav på insyn. Fartygsnämnderna förefaller därför väl lämpade att fullgöra sina uppgifter även på offentligt ägda fartyg.

När det gäller skyldigheten att anmäla brott till en myndighet finns inga skäl att göra skillnad mellan offentligt och privat ägda fartyg.

Undantaget rörande bestämmelserna om fartygsnänmd bör följaktligen avskaffas.

29 § SmL fri hemresa efter nio månaders utrikes anställning 6 kap. 1-2 §§ nya SmL

Enligt denna paragraf har en sjöman rätt till fri hemresa från utlandet i samband med semester och annan ledighet eller då han slutar sin anställning, om han har varit anställd i utrikes fart under nio månader i följd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg.

Jag har föreslagit att kvalifikationstiden sänks till fem månader.

Paragrafen är en skyddsregel av minimikaraktär för sjömän som arbetar i utrikes fart. För offentligt anställda sjömän torde den inte ha något praktiskt intresse. Det förhållandet utgör emellertid inte något skäl för att göra ett uttryckligt undantag för de offentligt anställda sjömännen. Undantaget bör följaktligen avskaffas.

Ofentliganställda sjömän sou 1991103

34 § SmL sjuklön 6 kap. 10-11 §§ nya SmL och 35 § SmL förlust av sjuklön 6 kap. 12 § nya SmL

Mina förslag beträffande sjuklön har redovisats i avsnitt 5.5.4.

Det finns enligt min mening inte några sakliga skäl för att sjömän skall ha olika lagstadgade rättigheter till sjuklön beroende på de är

om privat eller offentligt anställda. Undantagen beträffande 34 och 35 §§ SmL kan således avskaffas.

36 § första och tredje stycket SmL läkarundersökning 6 kap. 24 §

första stycket och 26 § SmL

nya

Enligt 36 § första stycket SmL är en sjöman skyldig att underkasta sig läkarundersökning när befälhavaren begär det. Läkarundersökningen skall enligt tredje stycket bekostas av arbetsgivaren.

För offentligt anställda sjömän finns bestämmelser läkarundersök-

om ning i 13 kap. 2 § LOA.

Vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser bör uppmärksamma

man att en läkarundersökning enligt 13 kap. 2 § LOA förutsätter att

arbetstagaren inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och att

den bristande tjänstdugligheten beror sjukdom eller därmed

av jämförligt förhållande. Detta till skillnad från 36 § SmL som ålägger sjömarmen att genomgå läkarundersökning när befälhavaren begär det. I 6 kap. 23 § föreslår jag emellertid att läkarundersökning skall få föreläggas en sjöman endast när det finns särskilda skäl.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att LOA-utredningen

föreslagit nya allmänna lagregler om periodiska hälsoundersökningar

för vissa offentligt anställda. LOA-utredningen har sålunda i enlighet med sina direktiv avgett ett delbetänkande Periodiska hälsoundersökningar i vissa staliga, kommunala och landstingskommunala

anställningar SOU 199129. Enligt det förslag till lag i frågan

som framläggs i betänkandet skall en offentligt anställd arbetstagare i typiskt sett riskfyllda verksamheter, där brister i hälsotillståndet kan äventyra vissa angivna skyddsintressen vara skyldig att efter

upp-

maning av arbetsgivaren genomgå läkarundersökningar eller andra

hälsoundersökningar. Undersökningen skall bara avse hälsorisker som står i direkt relation till arbetsuppgifterna i den riskfyllda verksamheten.

sou 1991103 Ofentliganstallda sjöman

Enligt min mening får hälsoförhållandena anses ha samma betydelse på alla fartyg, oavsett de är i offentlig eller privat ägo. Det finns

om därför inget skäl till skilda regler. Undantaget bör följaktligen avskaffas.

38 och 39 §§ SmL sjukvård 6 kap. 13 § andra stycket, 14 § andra stycket, 15 § resp.17 § nya SmL

Arbetsgivaren bekostar enligt 38 § SmL en sjömans sjukvård så länge sjömannen har befattning på fartyget. När en sjöman har lämnat sin befattning ombord eller under väntetid bekostar arbetsgivaren sjömannens sjukvård under 42 dagar i Sverige och under 84 dagar i utlandet. Enligt 39 § SmL upphör i princip arbetsgivarens skyldighet att bekosta sjukvården vården åtnjutits inom sex månader från

om vårdbehovets uppkomst.

Enligt mitt förslag får sjömännen rätt till sjukvård under obegränsad tid utomlands. När arbetsgivarens kostnadsansvar upphör efter 84 dagars vård föreslås att staten övertar kostnadsansvaret. För övrigt föreslås viss modifiering i rätten till sjukvård under väntetid.

en

Inte heller i fråga om sjukvård finns det några sakliga skäl för olika lagstadgade rättigheter för offentligt och privat anställda sjömän. Följaktligen bör också dessa undantag avskaffas.

40 § SmL förlust rätten till fri sjukvård 6 kap. 18 § nya SmL

av

En sjöman har inte rätt till fri sjukvård för en sjukdom som han förteg vid anställningstillfallet eller han därefter ådragit sig uppsåtligen

som eller genom grovt vållande.

Jag föreslår den ändringen att inskränkningen i 40 § för en sjöman

har befattning på ett fartyg upphävs. För en sjöman som lämnat som sin befattning föreslås att han under angivna förhållanden kan bli

återbetalningsskyldig för vårdkostnaderna.

Denna paragraf är liksom 39 § avhängig av 38 Följaktligen bör inte 40 § undantas från tillämpningen beträffande de offentligt anställda sjömännen.

Ofentliganstdllda gamar

sou 1991103

43 § SmL kostnaden för en .vjämans begravning 6 kap. 28-29 §§ nya

SmL

Arbetsgivaren skall bekosta sjömans begravning dödsfallet en om inträffar medan sjömarmen har befattning på ett fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

Det praktiska värdet för sjömärmen denna bestämmelse förefaller av vara störst för sjömän som arbetar i utrikes fart. Med hänsyn till att sjömän som är anställda hos offentliga arbetsgivare i allmänhet fullgör sitt arbete i svenska farvatten eller dess närhet är det knappast särskilt angeläget att låta också dem omfattas bestämmelsen. Att i just av denna fråga ha en särreglering för offentligt anställda finner jag dock inte motiverat. Undantaget bör avskaffas.

47 § SmL sjömannens lydnadsplikt 4 kap. 3 § SmL nya

Enligt denna paragraf skall sjöman lyda förmans order angående en en tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

Jag föreslår att bestämmelsen ändras så att det tydligare framgår att den lagstadgade lydnadsplikten för sjömän motiveras sjösäkerav

hetshänsyn.

För offentligt anställda finns inte någon direkt motsvarande bestämmelse.

En jämförelse kan dock göras med 10 kap. 1 § LOA

Sätter arbetstagare uppsåtligen eller oaktsamhet åsido vad av som åligger honom i hans anställning och är felet ringa, får disciplinpåföljd åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd enligt första stycket får dock i något fall åläggas arbetstagare därför att han har deltagit i strejk eller därmed

jämförlig stridsåtgärd.

47 § SmL innebär dels en erinran den i och för sig på arbetsom marknaden vedertagna principen arbetstagare skall fullgöra sin att en

avtalsförpliktelse enligt anställningsavtalet, dels skyldighet att utföra

en sådant arbete som är nödvändigt med hänsyn till fartygets eller de ombordvarandes säkerhet. Behovet lagfäst lydnadsplikt är inte av en

sou 1991 103 Ojfentliganstallda sjömän

på något vis knutet till anställningsförhållandet eller någon särskild arbetsgivare. Det finns därför inget skäl för särreglering i fråga

en om offentligt anställda sjömän. Undantaget bör följaktligen avskaffas.

48 § SmL konfliktrdtt 4 kap. 4 § SmL

nya

En sjöman är inte skyldig att utföra arbete, är föremål för lockout

som eller för tillåten strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig

stridsåtgärd, om fartyget ligger i svensk hamn eller i utländsk

lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn. Mitt förslag innebär att stridsåtgärder blir tillåtna så snart fartyget ligger i hamn. Den nuvarande skillnaden mellan svensk och utländsk hamn avskaffas därmed. Jag föreslår dessutom att reglerna arbetskonflikt skall bli

om tillämpliga också på fartyg som används vid utvinning naturtill-

av gångar på eller under havsbottnen, s.k. off shore-fartyg, även

om fartyget inte ligger i hamn.

För offentligt anställda finns särbestämmelser i 3 kap. LOA

om arbetskonflikter och skadestånd samt 39 § AF neutralitet och

om skyddsarbete vid arbetskonflikt.

3 Kap. 1 §LOA

I arbete, som består i myndighetsutövning eller är ound-

som

gängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning, får

stridsåtgärd vidtagas endast i form av lockout, strejk, vägran att

arbeta på övertid eller nyanställningsblockad. I sådant arbete får

stridsåtgärd vidtagas på grund av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och sådan arbetstagare som omfattas av denna lag.

Även i arbete än sägs i första

annat som stycket är stridsåtgärd med

syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten inom

lagens tillämpningsområde.

39§AF

Arbetstagare är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för

lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig blockad. Den som står utanför arbetskonflikt skall

dock fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Ofentliganstallda sjömän sou 1991103

Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag.

48 § SmL motsvaras sålunda närmast av 39 § AF.

En effekt av att stats- och kommunaltjärtstemännen undantagits från tillämpningen av 48 § SmL är att de har samma konflikträtt som svenska arbetstagare i allmänhet såvida de inte har ett arbete som

innefattar myndighetsutövning.

Vid LOAs tillkomst anförde departementschefen prop. 197576 105 bilaga 2 s. 194 f

Det ter sig främmande för den offentliga verksamheten att sättet för

genomförande de myndighetsutövande arbetsuppgifterna skall

av kunna röna påverkan av fackliga stridsåtgärder. Partiell arbetsvägran torde i regel leda till att myndighetsutövningen av allmänheten uppfattas som godtycklig. stridsåtgärder av denna typ bör därför i princip inte vara tillåtna inom arbete som består i myndighetsutövning. Detsamma måste, för att en sådan ordning skall få avsedd verkan, gälla även i fråga om arbete som är oundgängligen nödvändigt för att myndighetsutövningen skall kunna fungera.

Departementschefen ansåg att, i samband med myndighetsutövning,

stridsmedlen lockout samt strejk och nyanställningsblockad borde utökas med övertidsvägran och att dessa men endast dessa

- konfliktvapen förklarades som lovliga i arbete som består i myndighetsutövning eller är absolut nödvändigt för dennas genomföran-

som

de. Departementschefen anförde vidare

Några tillämpningssvårigheter synes mig knappast behöva befaras vid en sådan gränsdragning, eftersom myndighetsutövning utövning befogenhet att bestämma om de i 3 § förvaltningslagen

av angivna ämnena finns beskriven i lag och alltså har en bestämd innebörd. När det gäller de delar av den offentliga verksamheten

-

bl.a. den offentliga näringsverksamheten inom vilka arbetet inte - består i myndighetsutövning eller är oundgängligen nödvändigt för genomförade myndighetsutövning, är förhållandena i väsentlig

av mån jämförbara med dem som råder på den privata arbetsmarknaden. Inom de delarna av den offentliga verksamheten bör

sou 1991103 Ojfentliganställda sjöman

tillgången på stridsmedel svara mot vad som skall gälla på den

privata sektorn.

Konflikträtten inom offentlig verksamhet är således beroende på om arbetstagaren har myndighetsutövande arbetsuppgifter. De skäl som departementschefen anförde för en begränsning av konflikträtten for den kategorin är givetvis giltiga även i fråga om offentligt anställda sjömän som utövar myndighetsfunktioner. De bör således inte ha rätt att vidta stridsåtgärder i vidare mån än som följer av 3 kap. 1 § LOA. Sjömanslagens bestämmelser om konflikträtt, som ger en obetingad rätt till stridsåtgärder när fartyget ligger i hamn, kan därför inte göras

tillämpliga på sjömän med myndighetsutövande arbetsuppgifter.

Visserligen medför det att de då har rätt till konflikt som är tillåten enligt 3 kap. l § LOA även om fartyget är till sjöss. Med den typ av fartyg och arbetstagare som det här är fråga om torde dock inte några invändningar från sjösäkerhetssynpunkt kunna göras mot en sådan ordning.

Offentligt anställda sjömän, som inte har myndighetsutövande arbetsuppgifter, bör i enlighet med vad som uttalades i förarbetena till LOA ha tillgång till stridsmedel som svarar mot vad som gäller i den privata sektorn. Skulle de fortfarande vara undantagna från tillämpning av sjömanslagens regler om konflikträtt skulle de alltså, i motsats till privatanställda sjömän, kunna vidta stridsåtgärder när fartyget är till sjöss. Jag kan inte finna något hållbart skäl för att bibehålla den skillnaden. Tvärtom måste sjösäkerheten i detta fall anses kräva en likabehandling av offentligt och privat anställda sjömän.

Sjömanslagens regler om konflikträtt bör således inte vara tillämpliga på sjömän som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 1 § LOA men däremot på andra offentligt anställda sjömän.

55 § SmL hemsändande av lönemedel genom utlandsmyndighet 10 kap. 14 § nya SmL

En sjöman får utan kostnad anlita en svensk utlandsmyndighet för att

på sända lönemedel från utlandet till Sverige.

statens ansvar -

Paragrafen kan knappast ha något praktiskt värde för offentligt anställda sjömän. Det utgör dock inget skäl att göra undantag för de offentligt anställda sjömännen.

Ofentliganställda sjöman sou 1991103

56 § SmL dragsedel 10 kap. 15 § nya SmL

En sjöman kan fordra att hans lön, helt eller delvis, efter en dragsedel varje månad betalas ut till en bestämd person här i landet eller för hans räkning sätts in i en svensk bank.

Inte heller i fråga om denna bestämmelse finns det någon anledning till särreglering.

62 § tredje stycket SmL ansvarsbestänzmelse, jämför 15 § SmL 8 kap. 4 § 3 nya SmL, 64 § SmL ansvarsbestänvnelse för en ledamot av fartygsndmnd 7 kap. I] § nya SmL, 70 § SmL ansvarsbestämmelse vid brott mot Iydnadsplikten enligt 47 § SmL 8 kap. 3 § 5 nya SmL och 72 § SmL dtalsregel för brott enligt 70 § SmL 8 kap.

9 § nya

SmL

Samtliga dessa bestämmelser har samband med paragrafer som har berörts ovan. Om de grundläggande bestämmelserna skall vara tillämpliga på offentligt anställda sjömän, bör också dessa páföljdsregler vara det.

sou 1991 103 Utlandsmyndigheterna

7 av

Handläggningen sjömansärenden vid de svenska utlandsmyndigheterna

l Sammanfattning

Bestämmelsen att befälhavaren, på ett fartyg som befinner sig utomlands, skall underrätta närmaste svenska utlandsmyndighet innan han på grund av sjömannens hälsotillstånd eller uppträdande skiljer sjömannen från dennes befattning på fartyget behålls oförändrad. Detsamma gäller fartygsnämndens skyldighet att underrätta närmaste svenska utlandsmyndighet om en gjord brottsutredning samt utlandsmyndigheternas skyldighet att under vissa förhållanden ordna en sjömans fria hemresa. Även bestämmelsen sjöman kostnadsfritt

att en får anlita en svensk utlandsmyndighet för att sända lönemedel från utlandet till Sverige behålls oförändrad. Däremot forslas en ändring i bestämmelsen om svenska utlandsmyndigheters befattning med brottsliga sjömän. Befalhavaren skall tillåtas överlämna sådana sjömän till en utländsk myndighet som anvisats av en svensk utlandsmyndighet och inte som nu direkt till en svensk utlandsmyndighet. Bestämmelsen att lönebelopp, som tillkommer en sjöman som utomlands skilts från eller lämnat sin befattning, i vissa fall får tillställas en svensk utlandsmyndighet föreslås bli upphävd.

7.2¶Överväganden

Föreskrifter om utlandsmyndigheternas handläggning av sjöfartsärenden ñnns huvudsakligen i sjömanslagen och i en förordning om handläggning av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen IFUR-S. Den förordningen är för närvarande föremål för en översyn och omarbetning inom utrikesdepartementet. I anslutning till IFUR-S har chefen for utrikesdepartementet utfärdat allmänna föreskrifter for

utrikesrepresentationen om handläggning av sjöfartsärenden

AFUR-S.

Det kan allmänt konstateras att de svenska utlandsmyndigheternas befattning med sjömansärenden successivt minskat under senare år. De tar t.ex. numera inte del i frågor rörande mönstring och arbetsförmedling.

Utlandsmyndigheterna sou 1991 103

De flesta sjöfartskonsulära ärenden handläggs vid ambassader och karriärkonsulat. I många fall sker handläggningen endast vid utlandsmyndigheter som särskilt förordnats att handlägga sådana ärenden. Vissa uppgifter handläggs dock fortfarande honorärkonsulaten.

av

Jag redovisar i det följande mina förslag beträffande de bestämmelser i sjömanslagen som rör utlandsmyndigheternas verksamhet. Samråd har därvid skett med utrikesdepartementet. Utöver den befattning med sjömansärenden som följer sjömanslagen har utlandsmyndigheterna

av också vissa uppgifter av närmast administrativ art i mönstrings- och sjöarbetstidsfrågor. Av dessa har jag funnit anledning att beröra endast bestämmelsen om utfärdande sjömansbok i 9 § förordningen

av 1984831 om mönstring sjömän MFo.

av

De bestämmelser om tillsyn som ankommer på utlandsmyndigheterna enligt mönstringslagen och sjöarbetstidslagen har jag tagit med i mitt förslag till ny sjömanslag.

19 § SmL 3 kap. 8 § nya SmL

I denna paragraf sägs att om fartyget befinner sig utom riket skall befälhavaren underrätta närmaste svenska utlandsmyndighet innan han enligt 17 eller 18 § skiljer en sjöman från hans befattning på fartyget.

UD anser att underrättelseskyldigheten är motiverad främst

ur säkerhetssynpunkt. Underrättelsens praktiska värde varierar beroende på vilket främmande land det är fråga om. I t.ex. västeuropeiska länder påkallas i allmänhet ingen åtgärd från utlandsmyndighetens sida. I vissa andra länder kan det ytterst angeläget att den svenska

vara utlandsmyndigheten tar personlig kontakt med en svensk patient som vårdas på ett sjukhus eller med sjukhusets personal. När någon åtgärd från utlandsmyndighetens sida behövs brukar emellertid myndigheten

oavsett underrättelseskyldigheten få vetskap om behovet via t.ex.

sjukhuset eller den lokala polismyndigheten.

Underrättelseskyldigheten underlättar således de svenska utlandsmyndigheternas möjligheter att få kännedom och bistå svenska

om medborgare som i utlandet är utsatta för fara eller på annat sätt är i behov av utlandsmyndighetens bistånd. Bestämmelsen innnebär därigenom också en trygghet för den enskilde sjömannen. Den bör behållas oförändrad.

sou 1991103 Utlandsmyndigheterna

26 § SmL 7 kap. 10 § nya SmL

Om det efter en undersökning av fartygsnämnden finns anledning att misstänka att ett brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord, och är närmaste bestämmelsehamn svensk, skall fartygsnämnden enligt denna bestämmelse underrätta närmaste svenska

utlandsmyndighet om utredningen.

När svensk utlandsmyndighet får ta emot en brottsutredning av

en detta slag skall myndigheten skyndsamt avge rapport till utrikesdepartementet, rapporterar vidare till vederbörande åklagare i

som Sverige. Utlandsmyndigheten får sedan avvakta vidare instruktioner. Utlandsmyndigheten har inga möjligheter att ta till tvångsåtgärder. UD har ingen erinran mot denna föreskrift om underrättelse.

Den utredning fartygsnämnden gör har stor betydelse för den

som fortsatta bedömningen vilka rättsliga åtgärder som skall vidtas i

av saken. De svenska rättsvårdande myndigheterna behöver därför fortast möjligt få kännedom om utredningsmaterialet. Det är följaktligen viktigt att underrättelse om brottet eller brottsmisstanken i den

en aktuella situationen tillställs en svensk utlandsmyndighet. Bestämmelsen bör därför inte ändras.

33 § SmL 6 kap. 9 § nya SmL

I denna paragraf stadgas att om arbetsgivaren inte kan ordna en sjömans fria hemresa skall den ordnas av en svensk utlandsmyndighet.

Det är numera ytterst sällsynt att en svensk utlandsmyndighet behöver ordna sjömans hemresa. Det finns enligt UD knappast något behov

en

denna bestämmelse. UD uppfattar uttrycket ordna på så sätt att av därmed att UD skall ombesörja de praktiska arrangemangen för

avses hemresan, däremot inte att UD skall stå för resekostnaderna. Om

men redaren inte skulle betala får frågan behandlas som ett biståndsä-

resan rende enligt lagen 1973 137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Vid många utlandsmyndigheter tjänstgör endast eller två utsända tjänstemän. Man bör undvika att dessa,

en t.ex. en ambassadör, tas i anspråk för dylika resebyråuppgifter.

Det kan sägas vara självklart att en sjöman vars arbetsgivare inte ordnar hans fria hemresa i stället kan hänvända sig till en svensk

utlandsmyndighet och begära hjälp. Sjöarbetsmarknadens parter anser

Utlandsmyndigheterna sou 1991 103

emellertid att det är värdefullt för sjömärmen denna rättighet är om uttryckligt angiven i lagen. Med hänsyn till att bestämmelsen i praktiken inte tycks komma till användnning förefaller risken för missbruk vara närmast obefintlig. Resorna ordnas regelmässigt av antingen redaren eller dennes agent. Bestämmelsen bör behållas och tillämpas i enlighet med UDs tolkning.

54 § SmL 4 kap. 9 § nya SmL

Om en sjöman begår ett brott för vilket kan följa fängelse i minst ett år och detta upptäcks när fartyget inte befinner sig i en svensk hamn, skall befälhavaren enligt 54 § till att sjömannen inte lämnar se fartyget. Om befälhavaren anser det vara nödvändigt får han hålla sjömannen i förvar ombord tills denne kan överlämnas till svensk en

utlandsmyndighet eller till en polismyndighet i Sverige.

Bestämmelsen befälhavare skall överlämna brottsling till att en en en svensk utlandsmyndighet är enligt UD föråldrad och saknar verklighetsanknytning. Befälhavaren kan inte tvångsvis föra brottsling till en den lokala svenska utlandsmyndigheten och svensk konsul i utlandet en har ingen möjlighet eller rättighet att tvångsvis omhänderta en brottsling. Ett sådant förfarande skulle kunna komma i strid med såväl lokala lagar och förordningar internationell rätt. Bestämmelsen som

kan följaktligen inte tillämpas i praktiken.

l 42 § förordningen l96783 med instruktion för utrikesrepresen-

tationen lFUR sägs

Om ett brott som hör under allmänt åtal har förövats ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller misstanke ett om om sådant brott föreligger, skall berörda beskickning eller konsulat genast inhämta instruktioner från utrikesdepartementet.

I 47 § allmänna föreskrifter för utrikesrepresentationen AFUR fastställda den 2 maj 1967 ministern för utrikes ärendena återges av 42 § IFUR utan någon kommentar.

Enligt uppgift från UD överväger att flytta bestämmelsen i 42 § man IFUR till IFUR-S. 21 § IFUR-S skulle då få följande lydelse

Om en befälhavare enligt 54 § sjömanslagen 1973282 och 178 § sjölagen 189l35 s.1 till en utlandsmyndighet överläm-

sou 1991 103 Utlandsmyndigheterna

nar en sjöman eller en passagerare, begått brott för vilket

som

kan följa fängelse i minst ett år, skall utlandsmyndigheten genast

inhämta instruktioner från utrikesdepartementet.

Det är uppenbart att 54 § SmL numera inte kan tillämpas enligt sin

ordalydelse. Samtidigt kvarstår problemet för befälhavare har

en som en brottsling ombord. Frågan hur befälhavaren skall förfara kan inte

lämnas oreglerad i sjömanslagen. Vid en jämförelse med förordningen

1982306 med vissa bestämmelser utlämning för brott till Sverige

om framgår att det däri förutsätts fråga häktningsgrundande brott.

vara om Det överenstämmer väl med 54 § SmL, eftersom det i båda fallen är fråga om brott för vilket är föreskrivet fängelse i minst år. Om det

ett blir fråga om att tillämpa 54 § SmL finns det följaktligen också förutsättningar för att tillämpa förordningen om utlämning. Om det inte finns skäl för häktning finns det rimligen inte heller anledning att

annat än tillfälligtvis hålla brottslingen i förvar ombord eller att - tvångsvis överlämna honom till någon myndighet. Brottsutredningen skall fortsätta oavsett den misstänkte är frihetsberövad eller

om

En praktiskt genomförbar lösning på det aktuella problemet förefaller vara att befälhavaren ges möjlighet att överlämna brottslingen till

en utländsk myndighet som anvisats svensk utlandsmyndighet.

av en Närmast till hands ligger att det blir fråga polismyndigheten i det

om främmande landet. Därefter får frågan utlämning till Sverige

om handläggas enligt ovan nämnda förordning. Jag föreslår att bestämmelsen i 54 § SmL ändras i enlighet härmed.

55 § SmL 10 kap. 14 § nya SmL

Enligt denna paragraf får sjöman kostnadsfritt anlita svensk

en en utlandsmyndighet för att sända lönemedel från utlandet till Sverige.

Regeln har kompletterats med kungörelsen 1973519 utlands-

om myndighets medverkan vid översändande av sjömans och vissa andra arbetstagares lönemedel från utlandet till Sverige.

Dessa bestämmelser innebär svensk eller utländsk sjöman

att en som är bosatt i Sverige får anlita en svensk utlandsmyndighet för att sända sina lönemedel till Sverige. En sådan överföring är kostnadsfri. Utlandsmyndigheten ansvarar för att pengarna kommer till Sverige. Överföringar görs i de flesta fall till ett sjömanskonto hos Nordbanken i Stockholm.

Utlandsmyndigheterna sou 1991 103z

Utlandsmyndigheten skall skriftligen bekräfta det mottagna beloppet. Sjömannen skall uppge sitt personnummer eller födelsedatum, namn och adress samt den slutlige mottagarens namn och adress.

Någon begränsning beloppets storlek finns inte. Överföringen får

av dock endast gälla lönemedel, som sjömannen intjänat genom tjänstgöring på ett svenskt fartyg. Sjömannen kan uppmanas att styrka detta.

Samma rätt sjömän på svenska fartyg har att kostnadsfritt sända

som lönemedel till Sverige gäller även för svenska sjömän på utländska fartyg. Även vissa andra arbetstagare på svenska eller utländska fartyg har denna rättighet.

Numera förekommer det enligt UD inte att sjömän anlitar en svensk utlandsmyndighet för att sända lönemedel till Sverige. Lönen utbetalas inte kontant ombord på fartyget. Det var annorlunda när sjömännen

fartygsanställda. Bestämmelsen är knappast inte heller behövlig för var svenska sjömän är anställda på utländska fartyg. För övrigt godtar

som utlandsmyndigheterna inte att sända icke-konvertibla valutor. Enligt UD fyller paragrafen följaktligen inte någon praktisk funktion.

Från arbetstagarorganisationerna har det dock gjorts gällande att bestämmelsen fortfarande tillämpas och har praktisk betydelse. Det råder således delade meningar om bestämmelsens praktiska nytta.

I ILO-rekommendationen 173 om sjömäns välfärd till sjöss och

nr

i hamn finns bestämmelser i avsnitt IV om Besparingar och överföring av lön. I punkt 28 a sägs

För att hjälpa sjömän att och att överföra sina besparingar

spara till sina familjer bör ett enkelt, snabbt och säkert system införas, administrerat med hjälp av konsuler eller andra behöriga myndigheter, befälhavare, skeppsmäklare eller pålitliga finansin-

stitut, för att göra det möjligt för sjömän, i synnerhet dem som

är utomlands eller tjänstgör på ett fartyg som är registrerat i ett

annat land än deras eget, att deponera eller överföra hela sin lön

eller del därav.

I samband med att Sverige ratificerade ILO-konventionen 163 om

nr

sjömäns välfärd till sjöss och i hamn uttalade departementschefen prop. 198889122 9 att rekommendationens anvisningar i olika

s. hänseenden inte föranleder några särskilda åtgärder från Sveriges sida. Han anförde vidare att anvisningarna uppfylls, förutom av de åtgärder

sou 1991103 Utlandsmyndigheterna

som handelsflottans kultur- och fritidsråd svarar för i fråga om kulturoch fritidsverksarnheten för sjöfolk, av andra myndigheter och organisationer, bl.a. enligt den praxis som etablerats av sjöarbetsmarknadens parter.

Bestämmelsen i 55 § SmL innebär att Sverige uppfyller anvisningarna i ILO-rekommendationen nr 173 punkt 28 a. Det är inte helt klart att den saknar praktisk betydelse. Den bör därför behållas oförändrad.

57§SmL

Lönebelopp som tillkommer en sjöman vilken utomlands skilts från eller lämnat sin befattning och är förfallet till betalning, får tillställas en svensk utlandsmyndighet när det behövs med hänsyn till sjömannens välfärd. I den mån beloppet inte behövs för att täcka utgifter för sjömannens räkning, överlänmar myndigheten beloppet till sjömaxmen, om denne inte är oförmögen att handha sina angelägenheter.

Det är enligt UD mycket ovanligt att denna paragraf tillämpas i praktiken. Bestämmelsen grundas sannolikt på fartygsanställningarna.

Det är svårt att tänka sig en praktisk situation. Paragrafen återspeglar ett föråldrat förmyndaraktigt synsätt. De svenska utlandsmyndig-

heterna kan naturligtvis ge hjälp om behov finns, men det bör göras enligt regler gäller för övriga svenska medborgare i

samma som utlandet. Deposition av annat än lönemedel förekommer hos

utlandsmyndigheterna, t.ex. av testamenten. UD vill dock helst slippa ta ansvar för sådana deponerade handlingar.

Beträffande förutsättningarna för 57 §s tillämpning har följande anförts i prop. 197340 s. 174

Här avses i första hand de fall där sjömannen kvarlämnats

utomlands och han är sjuk eller skadad. Det kan gälla fall där

han skilts från befattningen, t.ex. enligt 17 § på grund av

sjukdom eller skada eller där han på egen begäran lämnat sin

befattning. Även sjukdom eller skada inte föreligger, kan

om sjöman skils enligt 18 § lagförslaget på grund av oduglighet

som eller indisciplinärt beteende vara i sådan situation att bestämmelsen i denna paragraf bör vara tillämplig.

En förutsättning för att lönen inte skall betalas i vanlig ordning direkt till sjömannen bör vidare vara, att sådan betalning strider

Utlandsmyndigheterna sou 1991 103

mot sjömarmens eget intresse. I här åsyftade fall behöver sjömarmen inte sällan hjälp med att ordna sina ekonomiska angelägenheter. Främst skall beaktas de risker som ibland finns

för att en utbetalning till sjömannen inte kommer denne

tillhanda på vederbörligt sätt, t.ex. om sjömarmen blivit omhändertagen av utländsk myndighet. I sådana situationer

ligger det i sjömarmens intresse, att hans lön betalas ut till

utlandsmyndigheten, som vidarebefordrar den till sjömarmen i

den ordning som är lämplig med hänsyn till omständigheterna.

Är sjömarmen oförmögen sköta sina på

att angelägenheter, t.ex.

grund av sjukdom, skall myndigheten t.v. innehålla beloppet

och endast göra de utbetalningar för sjömannen som finns vara

oundgängliga.

Bestämmelsen förefaller vara en kvarleva från den tid då befälhavaren hade skyldighet att överlämna en sjuk eller skadad sjöman,

som kvarlämnats i utlandet, en konsuls försorg. Det förutsätts visserligen

att en vanlig löneutbetalning till sjömannen strider mot dennes eget

intresse. Det sägs emellertid inte något om att det är sjömannen själv som får avgöra hur han skall få sin lön utbetalad. Den bedömningen

överlåts på arbetsgivaren och utlandsmyndigheten. Detta resonemang

ger intryck av att återspegla ett föråldrat patriarkaliskt synsätt som är främmande för modern svensk arbetsrätt. Om en sjöman på grund av att han är sjuk eller blivit omhändertagen av en utländsk myndighet eller annan liknande belägenhet vill att en svensk utlandsmyndighet skall hjälpa honom med att förvalta hans lön bör utlandsmyndigheten kunna bistå honom därmed utan särskild reglering i sjömanslagen. I praktiken torde sjömännen numera inte få sin lön utbetald kontant.

Utlandsmyndighetens biståndsåtgärd i ett sådant här fall torde därför

inskränka sig till sjömannen hjälp med nödvändiga banktrans-

att ge aktioner. I sällsynta undantagsfall kan det givetvis tänkas att sjömannens uppfattning om hur hans lön skall utbetalas inte kan inhämtas. Sjömannen kan oförmögen sköta sina angelägenheter. Även

vara att i det fallet bör utlandsmyndigheten kunna bistå honom utan uttrycklig

reglering i sjömanslagen.

Jag föreslår att bestämmelsen inte tas med i den nya sjömanslagen.

9§MFO

I paragrafen sägs att en sjöfartsbok utfärdas av sjöfartsverket, att

men den också kan utfärdas av en svensk utlandsmyndighet som regeringen

sou 1991103 Utlandsmyndigheterna

förordnat därtill. Vidare sägs att en sjöfartsbok utlämnas antingen

av

den utfärdande myndigheten, en passmyndighet eller

en arman myndighet som Sjöfartsverket bestämmer.

Ett mindre antal svenska utlandsmyndigheter är bemyndigade att

utfärda sjöfartsböcker. Om sjöfartsbok behöver utlämnas

en genom någon arman svensk utlandsmyndighet, t.ex. ett honorärkonsulat, skall

Sjöfartsverkets medgivande inhämtas. Det skulle enligt UD vara mer

praktiskt om t.ex. en svensk ambassad inte behövde inhämta sjöfartsverkets tillstånd för att låta en honorärkonsul lämna ut sjöfartsbok

en som utfärdats av ambassaden eller behörig svensk utlands-

en annan

myndighet.

Bestämmelsen att det behövs Sjöfartsverkets tillstånd för arman

att en myndighet enligt 9 § c skall få lämna ut en sjöfartsbok förefaller

onödigt krånglig. Det får anses tillräckligt tillförlitligt att svensk

en utlandsmyndighet som förordnats att utomlands utfärda en sjöfartsbok också får bestämma vilken myndighet får lämna ut boken.

som

1991103 Övriga ändringar sou

8¶Vissa ändringar i sjömanslagen

som har aktualiserats under

utredningsarbetet

8.1¶Sammanfattning

Genom förslaget införs motsvarighet till den norska välfärdsper-

en missionen för sjömän. Vidare begränsas förutsättningarna för att skilja

sjöman från hans befattning på fartyget samt inskränks arbetsen givarens vård- och kostnadsansvar gentemot en sjöman som insjuknar under sådan väntetid i praktiken är jämställd med semester.

som Lydnadsplikten behålls i huvudsak oñrändrad, men dess samband med

sjösäkerheten betonas uttryckligt. Förutsättningarna för stridsåtgärder

förenklas och vidgas något. Sjömanslagens bestämmelser om konflikträtt föreslås bli ändrade så att de även blir tillämpliga på offshorefartyg. Dessutom upphävs fartygsnämndens möjlighet att ge en sjöman erinran. Slutligen upphävs förbudet mot att dra tvister om

sjömäns anställningsförhållanden inför en utländsk myndighet.

8.2 Väntetid

I sjömanslagen med väntetid enligt 3 § sådan del av anställ-

avses ningstiden under vilken sjöman har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för

utföra arbete eller i form fritid åtnjuter vederlag för ordinarie att av arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete.

De materiella bestämmelserna beträffande väntetid finns i 34, 37, 38, 42 och 43 §§ SmL. Syftet med dessa är att redarens sociala ansvar för sjömannen skall gälla under sådana perioder av anställningstiden som kan betraktas likvärdiga med tid när sjömannen har befattning

som ombord. För att detta skall fallet krävs att sjömannen är kvar i

vara redarens tjänst och väntar på att tillträda ny befattning på redarens fartyg eller att anställningsavtalet uppsagts och den tid som återstår av anställningstiden efter det att sjömannen lämnat befattningen ombord endast motsvarar uppsägningstid. För att väntetid skall jämställas med tid i befattning fordras vidare, att sjömannen under tiden utför arbete

redaren eller står till dennes förfogande för detta ändamål. Det är rimligt att med sådan tid också likställa fritid, som är vederlag för

Övriga ändringar sou 1991103

ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete. I väntetid ingår

också tid från anställningens början tills sjömannen tillträder befattning

på fartyg. Häri ingår dock inte tid när sjömannen åtnjuter semester

eller har tjänstledigt.

Från arbetsgivarhåll har påpekats att bestämmelserna väntetid om medför att arbetsgivarens vård- och kostnadsansvar enligt 37 och 38 §§ SmL gäller också under sådan väntetid i praktiken som är jämställd med semester. Vad närmast åsyftas är sådan tid då som sjömarmen under fritid, är vederlag för ordinarie arbetstid eller som gottgörelse för övertidsarbete, befinner sig på privat utlandsvistelse. en Det anses inte rimligt att betrakta sådan tid likvärdig med tid när som

sjömannen har befattning ombord. Jag delar den uppfattningen och

föreslår att arbetsgivarens vård- och kostnadsansvar begränsas i dessa situationer.

Det kan dock förekomma att arbetsgivaren bestämmer sjöman att en skall tillbringa väntetid på utländsk än sjömannens en annan ort destinationsort för hemresa. Orsaken kan t.ex. att arbetsgivaren vara vill att sjömannen skall invänta ett fartyg där sjömarmen skall tillräda en befattning. Det är alltså inte fråga om en privat utlandsvistelse utan sjömannen står till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete. Trots detta förhållande kan sjömannen enligt gällande praxis på sjöarbetsmarknaden bli skyldig att under väntetiden ta ut ledighet som utgör vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete. Under sådana förhållanden är det inte fråga väntetid om somipraktiken är jämställd med semester. Väntetiden bör därför oavsett att sjömannen samtidigt åtnjuter kompensationsledighet - anses som likvärdig med tid när sjömannen har befattning ombord.

I de fall sjömannen i form fritid åtnjuter vederlag för ordinarie av arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete och tillbringar denna kompensationsledighet i sitt hemland eller på den destinationsort för hemresa som han valt, finns det emellertid inget skäl för att inskränka omfattningen av sjömanslagens sociala regler. Om sjömannen inte samtidigt står till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete har

ledigheten visserligen karaktär av semester, arbetsgivarens

men vårdansvar bör i dessa fall vara detsamma när sjömannen har som

befattning på ett fartyg.

sou 1991103 Övriga ändringar

Välfardspermission

Enligt 8 § andra stycket SmL gäller att när sådan omständighet inträffar som gör det till en välfärdsfråga för sjömannen att bli fri från anställningen, har han rätt att omedelbart bli fri, om en duglig

man kan sättas i hans ställe utan ökad utgift för arbetsgivaren.

Uttrycket välfárdsfråga tar enligt förarbetena prop. 197340 s. 149 närmast sikte på fall, då andra än ekonomiska grunder skall beaktas. Som exempel nämns att dödsfall eller svår sjukdom inträffat inom den

trängre familjekretsen. Kräver omständigheterna i dessa fall att

sjömannen omedelbart lämnar anställningen, kan det bli förenat med oöverstigliga ekonomiska hinder för honom att bekosta ersättare. Paragrafen innehåller därför en regel som innebär att villkoret om sjömannens kostnadsansvar kan jämkas. Hänsyn skall härvid tas till den tid sjömarmen varit anställd hos arbetsgivaren och till övriga förhållanden, t.ex. de omständigheter som föranleder att sjömannen slutar anställningen, hans ekonomiska förhållanden och storleken av de kostnader som är förenade med att skaffa ersättare.

Från arbetstagarhåll har framförts önskemål om att den svenska sjömanslagen efter norsk förebild borde ge sjömännen rätt till s.k. välfärdspermission. Det skulle innebära att en sjöman har rätt att mönstra av fartyget om någon av sjömannens nära anhöriga avlidit eller blivit svårt sjuk. Sjömarmen skulle då ha rätt att vara tjänstledig under skälig tid. I en sådan situation skulle sjömarmen alltså ha kvar sin anställning och inte heller ha något ansvar för att annan sätts i hans ställe. Det har även framförts önskemål om fri hemresa i samband

med välfärdspermission.

Enligt min mening är det i moderna arbetsförhållanden närmast självklart att en arbetstagare skall kunna få ledigt för personliga angelägenheter av så allvarligt slag som det här är fråga om. Jag föreslår därför att bestämmelserna i 8 § SmL ändras så att sjömannen kan sådan ledighet utan att förlora sin anställning.

Däremot anser jag det inte rimligt att sjömannen skulle ha rätt till fri hemresa för sådan välfárdsledighet. Jag vill erinra om att ILOkonventionen nr 166 inte ger någon rätt till fri hemresa vid nära

anhörigs död eller allvarliga sjukdom.

En sjöman kan emellertid i en sådan situation ändå vara berättigad till fri hemresa på grund av t.ex. fullgjord kvalifikationstid enligt 29 §

Övriga ändringar sou 1991103

SmL eller enligt avtal. Fråga kan tänkas uppkomma om en sjöman som, visserligen inte till fullo men till väsentlig del, fullgjort sådan kvalifikationstid, kan få en eventuellt jämkad rätt till fri hemresa om han behöver utnyttja sin rätt att enligt 8 § frånträda sin befattning. Denna fråga är dock inte lämpad för en reglering i sjömanslagen. Den bör i stället överlåtas till arbetsmarknadens parter att lösa med hänsyn till rådande praxis. Detsamma gäller frågan om lön under välfärdsledighet.

Praktiska problem beträffande sjösäkerheten kan tänkas uppkomma i samband med att en sjöman oförutsett frånträder sin befattning på ett fartyg. Detta gäller särskilt kravet på minimibesättning i 5 kap. 5 § FsL. I 5 kap. 10 § samma lag regleras dock möjligheterna för ett fartygs befälhavare att göra undantag från fastställd minimibesättning. Han kan göra det under förutsättning att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse och att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång samt att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt. I förarbetena till denna bestämmelse prop. 1987883 s. 72 vari hänvisas till prop. 1978792117 s. 92 sägs bl.a.

Det bör understrykas att den ventil som paragrafen innehåller endast får utnyttjas när bristsituationen beror på en oförutsedd händelse. Det skall alltså vara fråga om en plötsligt uppträdande situation, vilket innebär att det inte finns tid att inhämta tillstånd till en avvikelse från sjöfartsverket. Vidare förutsätts för rätt till befälhavarbeslut enligt paragrafen, att bristen inte har kunnat avhjälpas

före fartygets planerade avgång från den hamn där det befann sig

när bristen uppkom. Befälhavarbeslut gäller högst en vecka eller om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för att nå denna hamn.

När en sjöman med stöd av 3 kap. 7 § nya SmL plötsligt frånträder sin befattning på fartyget är det enligt min mening fråga om någon arman oförutsedd händelse av det slag som regleras i 5 kap. lO § FsL. Befälhavaren kan följaktligen under de i paragrafen angivna

övriga förutsättningarna besluta att fartyget skall framföras, trots att

besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning. Dessutom har Sjöfartsverket möjlighet att med stöd av 5 kap. 8 § tredje stycket FsL meddela provisoriska beslut om minimibesättning.

sou 1991103 Övriga ändringar

Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägenhet.

8.4 sjöman från hans befattning på

Skiljande av fartyget

Befälhavaren får enligt 18 § SmL skilja sjöman från hans befattning en

på fartyget, om sjömarmen

är oduglig för befattningen,

2. infinner sig ombord i rätt tid och fartyget skall avgå eller annan måste antagas i hans ställe,

gör sig skyldig till svårare tjänsteförseelse, såsom upprepad vägran

att åtlyda förmans order, våld mot överordnad eller misshandel av andra ombordvarande,

4. i tjänsten vid upprepade tillfällen uppträder påverkad av alkohol-

haltiga drycker eller annat berusningsmedel,

5. gör sig skyldig till stöld eller annat svårare brott, döljer obehörig ombord under omständigheter, kan utsätta fartyget för person som äventyr, eller ombord döljer gods, som är tullpliktigt eller förbjudet till utförsel på avgångsorten eller införsel på bestämmelseorten, eller

6. drar tvist anställningsförhållandet inför utländsk myndighet.

om

Enligt förarbetena prop. 197340 155 är uppräkningen i punkterna s. 1 6 inte avsedd att vara uttömmande. En utvidgning av paragrafens tillämplighet till att avse t.ex. fall där sjömannen mönstras på mot direkt förbud ansåg departementschefen emellertid inte möjlig, eftersom det i den situationen skulle åberopas grund för annan skiljandet än vad är avsikten i denna paragraf. Institutet bör som användas med stor försiktighet. Beslut bör inte komma som en överraskning för sjömannen utan han bör tidigare ha varnats av en förman ombord. Åtgärden skall vidare ha föregåtts av en undersökning inom fartygsnämnden i de fall där sådan finns ombord.

Övriga ändringar

sou 1991103

Det oundgängliga kravet på fullgod säkerhet till sjöss gör det nödvändigt att ha bestämmelser om att en arbetstagare ombord kan avstängas från arbetet om han uppträder på sådant sätt att säkerheten äventyras. Det väsentliga skälet till gällande bestämmelser om befälhavarens befogenhet att skilja sjöman från hans befattning är en också hänsynen till säkerheten ombord. De situationer i 18 som anges § första stycket SmL är emellertid utformade så att de i vissa fall skulle kunna utgöra grund för att skilja en sjöman från hans befattning, även om säkerheten ombord inte kan anses ha blivit äventyrad. Det finns visserligen ingen anledning att anta att reglerna skulle missbrukas annat än rent undantagsvis, det är enligt min mening men likväl angeläget att uttryckligen slå fast att endast säkerhetsskäl får leda till sjöman skiljs från sin befattning ombord. Därmed att en uppnås också bättre överensstämmelse med vad gäller för andra som arbetstagare. LAS är mycket restriktiv när det gäller möjligheten att avstänga någon från arbetet.

Jag föreslår således att befälhavaren skall ha rätt att skilja sjöman en från hans befattning på fartyget, om sjömannen äventyrar de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet. I lagtexten bör inte anges några exempel på sådana situationer, men givetvis kan många av de förhållanden som nämns i 18 § första stycket SmL innebära att säkerheten äventyras. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen.

8.5 F

artygsnämnd

Enligt 20 § SmL skall det för samråd eller undersökning i fråga som avses i 22 24 §§ finnas en fartygsnämnd på fartyg, har - som en besättning om minst sex personer. Befälhavaren föranstaltar att om nämnden tillsätts.

Fartygsnämnden får enligt 25 § SmL tilldela en sjöman erinran en om

en undersökning enligt 24 § ger anledning till det.

Fartygsnämnden fungerar som ett komplement till varsel- och överläggningssystemet i LAS. Frågor om en sjömans indisciplinära beteende bör utredas snarast möjligt. Det görs i allmänhet bäst på fartyget. Det råder stor enighet om att fartygsnämnden har viktig en funktion att fylla och därför bör bibehållas. En viss tvekan kan föreligga om behovet av fartygsnämnd inom den färjetrafik som dagligen trafikerar svenska hamnar. De frågor ankommer på som

sou 1991103 Övriga ändringar

nämnden skulle ofta kunna utredas lika bra på rederikontoret. Det är emellertid vanskligt att göra undantag för en viss form av sjöfart. Även andra fartyg trafikerar ofta och regelbundet svenska hamnar. Det torde vara en fördel för både befälhavaren och sjömannen att få saken diskuterad inom nämnden innan den eventuellt hänskjuts till partsorganisationema eller en domstols prövning. Genom att införa ett undantag skulle sjömännen på färjorna betas denna möjlighet. Färjetrafiken bör därför inte undantas från bestämmelserna om fartygsnämnd. Jag föreslår att bestämmelserna om fartygsnämnd behålls i huvudsak sakligt oförändrade men i vissa avseenden, som redovisas i specialmotiveringen, moderniseras och förtydligas.

På en punkt föreslår jag emellertid också en mer väsentlig saklig ändring, nämligen när det gäller fartygsnärrmdens rätt enligt 25 § SmL att ge en erinran. Enligt uppgift från såväl arbetsmarknadens parter som Sjöfartsverket fyller bestämmelsen ingen praktisk funktion. Fartygsnämndens åsikt framgår av dess protokoll. En erinran säger inget utöver vad som kan utläsas av protokollet. Den utgör inte heller en disciplinär bestraffning som kan överklagas. Den moralbildande effekten av en erinran förefaller försumbar. Möjligheten att genom en dylik reprimand hos en felande anställd inskärpa det allvarliga i vad han har låtit komma sig till last är otidsenlig och inte i linje med modern svensk arbetsrätt. Jag föreslår därför att fartygsnämndens rätt att ge erinran avskaffas.

Fartygsnämnden kommer då att endast rent utredande funktioner. Det kan då inte vara rimligt att behålla bestämmelsen i 64 § första stycket SmL om ansvar för ledamot av fartygsnämnd. Jag föreslår att den bestämmelsen slopas.

8.6¶Lydnadsplikt

Enligt 47 § SmL skall en sjöman efterkomma förmans order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

I paragrafens andra stycke sägs att en arbetsgivare som utför fartygsarbete på ett svenskt fartyg, men inte har befattning ombord och en sjöman som medtas ombord på ett svenskt fartyg för fri resa enligt sjölagens bestämmelser, är skyldig att utföra sådant arbete som befälhavaren finner nödvändigt att ålägga honom med hänsyn till säkerheten ombord.

Övriga ändringar sou 1991103

1964 års sjömanslagskommitté övervägde att slopa den enligt 50 § 1952 års sjömanslag gällande lydnadsregeln, eftersom det syntes överflödigt att i lag uttrycka en inom arbetsrätten vedertagen princip. Kommittén ansåg emellertid att lydnadsplikten ombord på fartyg har

delvis innebörd än den man lägger in i lydnadsförhållandet en annan vid vanliga anställningsavtal. Kommittén anförde vidare SOU 19716 s. 149

Detta sammanhänger med de särskilda krav som måste uppställas

från säkerhetssynpunkt. För att inte fartyg, ombordvarande och last

skall utsättas för fara krävs att givna order följs snabbt och

ovillkorligt. Sjötjänsten förutsätter också i motsats till vad som

vanligen är regeln inom det övriga arbetslivet att arbetstagaren,

när säkerheten ombord kräver särskilda insatser, påtar sig arbetsuppgifter, som utsätter honom för fara till liv och hälsa. Mycket har otvivelaktigt gjorts för att minska riskerna inom sjömansyrket.

Trots detta återkommer ständigt situationer ombord, t.ex. vid hårt

väder, när en befattningshavare måste kunna beordras till en

riskfylld arbetsuppgift för att förebygga allvarligare fara. Med hänsyn till det anförda principiella och praktiska skäl tala

nu synes

för att lydnadsplikten får stöd i en uttrycklig lagregel. Kommittén

föreslår följaktligen att den nuvarande bestämmelsen om skyldighet att efterkomma order angående tjänsten behålls.

De skäl som kommittén anförde för att behålla en lagfäst lydnadsplikt kan fortfarande åberopas. Det är alltså sjösäkerheten som motiverar att lydnadsplikten slås fast på detta sätt. I övrigt bör en sjömans lydnadsplikt inte skilja sig från den som åligger landanställda. Han bör t.ex. inte vara skyldig att följa en förmans order att utföra ett visst

arbete på ett kollektivavtalsstridigt sätt, om inte sjösäkerheten kräver

det.

8.7 Konflikträtt

En sjöman är enligt 48 § SmL inte skyldig att utföra arbete, som är föremål för lockout eller för tillåten strejk, blockad, bojkott eller

därmed jämförlig stridsåtgärd, om fartyget ligger i en svensk annan hamn eller i utländsk lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn. En sjöman står utanför arbetskonflikt skall fullgöra sina vanliga

som arbetsåliggande. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete. Därmed

arbete som vid ett konfliktutbrott fordras för avveckling av avses verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av

1991103 Övriga ändringar sou

fara för människor eller skada på fartyget, lasten eller arman egendom. Lika med skyddsarbete arbete, som någon är skyldig att utföra

anses på grund särskild föreskrift i svensk lag.

av

I förarbetena till sjömanslagen har departementschefen bl.a. anfört

följande i denna fråga prop. 197340 s. 169 f

En regel rätt att vägra utföra arbete kan av hänsyn till sjö-

om

säkerheten inte ges obegränsad tillämpning. Det är självklart att

strejk ombord inte får bryta ut medan fartyget befinner sig till sjöss. Detta bör också gälla sådan personal, t.ex. intendenturbiträden, har befattning på fartyget men vars arbetsuppgifter

som i vanlig mening kan sägas sakna betydelse för säkerheten ombord. Nedläggs arbetet inom sådana servicefunktioner kan det menligt inverka på rutinerna ombord och bör därför inte få förekomma så länge fartyget inte är i hamn. I enlighet med kommittéförslaget föreslås därför att stridsåtgärd får vidtas endast när fartyget uppehåller sig i hamn. För att utesluta tillfälliga harnnanlöp utomlands, för bunkring, mindre reparation 0.d., bör regeln

som uttryckligen gälla förutom svensk hamn endast utländsk

- lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn. Under väntetid gäller vanliga regler för arbetskonflikt. Bestämmelsen bör avse samtliga sjömän och omfatta både det fallet att konflikt brutit ut inom det fack sjömannen tillhör och det att konflikten avser andra arbetstagare, i förhållande till vilka sjömannen vill stå neutral. Han skall sålunda med vissa begränsningar inte vara skyldig att överta

- konfliktdrabbat arbete, normalt utförs av annan arbetstagar-

som kategori. Häri såväl sådant arbete som utförs av andra

ryms kategorier ombord sådant utförs landbaserade arbets-

som som av tagare.

De skäl departementschefen åberopade för en begränsning av

som konflikträtten är fortfarande giltiga. Det är alltså säkerheten till sjöss

motiverar begränsningen. Ligger fartyget i hamn finns ingen som anledning att förbjuda arbetsrättsliga stridsåtgärder. Detta bör dock gälla både svensk och utländsk hamn. Det råder inte någon Sjösäkerhetsmässig skillnad mellan utländsk hamn som anlöps för t.ex.

en bunkring eller mindre reparation och en utländsk lossnings-

en lastnings- eller uppläggningshamn. En sak är att de ekonomiska

annan skadorna stridsåtgärd kan tänkas bli mer omfattande om

av en konflikten utbryter i bunkringshamn än i t.ex. en uppläggnings-

en hamn.

Övriga ändringar 1991103

sou

Bestämmelserna i 48 § SmL gäller också en sjöman som har befattning

på ett fartyg som används vid utvinning av naturtillgångar på eller

under havsbottnen, dvs. vissa oljeplattformar och liknande anordningar som till följd av sin konstruktion är att anse som skepp jfr

prop. 19899022 s. 16. Sådana fartyg anlöper normalt inte hamn. Rätten till stridsåtgärder skulle därför bli illusorisk den begränsades till

om de tillfällen då fartyget ligger i hamn och bör följaktligen utvidgas till att gälla även till sjöss. Det måste emellertid beaktas att 48 § SmL inte medger att en sjöman som själv är indragen i konflikten åläggs skyddsarbete. En sådan ordning kan med hänsyn till sjösäkerheten inte godtas beträffande sjömän på oljeplattformar och liknande anordningar, när dessa befinner sig till sjöss. För att kunna tillåta

en sjöman på en oljeplattform eller liknande anordning att vägra utföra konfliktdrabbat arbete till sjöss krävs därför att undantag görs för skyddsarbete. Däremot bör sådan sjöman givetvis inte särbehandlas

en i förhållande till andra sjömän när anordningen ligger i hamn.

I en sådan situation skall han inte kunna åläggas skyddsarbete han är

om indragen i konflikten.

Jag föreslår att de gällande reglerna begränsning i sjömans

om en konflikträtt ändras i enlighet med vad jag anfört.

8.8 Förbud mot att dra tvist

en om en sjömans anställningsförhållande inför utländsk

en

myndighet

8.8.1 Gällande rätt

I 14 § SmL sägs att tvist om en sjömans anställningsförhållande inte får dras inför en utländsk myndighet.

Förbudet går tillbaka till 1891 års sjölag. En uttrycklig bestämmelse därom infördes dock först 1952 års sjömanslag. Avsikten har

genom varit att förhindra att svenska fartyg blir underkastade främmande

en stats lagstiftning och domsrätt. Man har särskilt tänkt på de allvarliga ekonomiska konsekvenser skulle kunna drabba arbetsgivaren.

som Fartyget skulle t.ex. kunna beläggas med kvarstad eller redaren skulle kunna bli tvingad att ställa borgen för att fartyget skall få lämna landet.

sou 1991103 Övriga ändringar

Om en sjöman överträder förbudet kan befälhavaren enligt 18 § 6 SmL skilja honom från hans befattning på fartyget. Avsikten med denna föreskrift är att avhålla sjöman har befattning på ett

en som fartyg från att anhängiggöra en tvist hos en utländsk myndighet.

8.8.2 Lagstiftningen i övriga nordiska länder

I Danmark och Norge finns motsvarande bestämmelser. Förbud mot att dra tvist om axiställningsförhållandet inför utländsk myndighet regleras i 64 § stk. 2 iden danska sjömanslagen 1985-12-04 nr 519 och i 50 § första stycket i den norska sjömanslagen 30. mai 1975 nr. 18.. Enligt båda dessa sjömanslagar kan en sjöman avskedas om han Överträder förbudet 17 § stk l nr 7 danska sjömanslagen 15 §

resp. 1.f norska sjömanslagen. Den finska sjömanslagen innehåller däremot inte några sådana bestämmelser.

8.8.3 Luganokonventionen den 16 september 1988 om

domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område

Luganokonventionen är parallell till 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och erkännande och verkställighet domar

om av på privaträttens område.

Brysselkonventionen är öppen endast för EGs medlemsstater. Den innehåller såväl regler om erkännande och verkställighet av utländska domar som regler om domstolars behörighet, dvs. bestämmelser som anger när domstol i en konventionsstat är behörig att pröva ett mål som har internationell anknytning.

Luganokonventionen överensstämmer i sina väsentligaste delar helt med Brysselkonventionen. Vissa särbestämmelser finns dock, bl.a. med hänsyn till att avgörande av EGs institutioner inte binder stater utanför EG. I konventionen regleras såväl domstolarnas behörighet som frågan om ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar. Huvudregeln i konventionen är att domstolen, där svaranden har sitt hemvist, är behörig.

Avsikten är att Luganokonventionen i första hand skall kunna tillträdas av EGs och EFTAs medlemsstater. Härigenom kan man få till stånd

Övriga ändringar sou 1991103

en ordning som innebär att enhetliga regler kommer att tillämpas inom

hela EG-EFTA-området.

Bestämmelsen i 14 § SmL är inte förenlig med Luganokonventionen. Vid ett svenskt tillträde till konventionen måste 14 § upphävas eller ändras så att den inte kommer att gälla mellan de stater som har tillträtt konventionen.

8.8.4 överväganden

Frågan om Sverige skall ratificera Luganokonventionen handläggs i justitiedepartementet. I departementspromemorian Ds 199154 Sveriges tillträde till Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område föreslås att Sverige tillträder Luganokonventionen. Beträffande 14 § SmL innebär förslaget att paragrafen anpassas till Luganokonventionen på så sätt att bestämmelsen inte kommer att gälla mellan de stater som tillträtt konventionen. Någon mer genomgripande förändring behövs inte för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

I en promemoria från kommunikationsdepartementet den 31 augusti 1988 har sagts att övervägande skäl talar för att bestämmelsen helt upphävs. Inom justitiedepartementet anser man sig dock inte ha anledning att föreslå mer ingripande ändringar än som är nödvändiga för att Sverige skall kunna ratificera Luganokonventionen.

Såsom framhållits i kommunikationsdepartementets promemoria är det inte tillfredsställande att en arbetsgivare vill till stånd en

som verkställbar dom mot en anställd som är bosatt utomlands förhindras därtill av bestämmelsen i 14

14 § får i första hand betraktas som en skyddsregel för arbetsgivaren. Om det är fråga om en utländsk arbetsgivare finns det knappast någon anledning att hindra sjömannen från att väcka talan mot arbetsgivaren vid dennes hemvistforum. Är det däremot fråga svensk

om en arbetsgivare blir situationen en annan.

Det är i och för sig inte troligt att en sjöman skulle välja att väcka talan vid en utländsk domstol mot en svensk arbetsgivare. Det är osäkert om domen kan verkställas mot arbetsgivaren, eftersom detta förutsätter att han har tillgångar i det främmande landet eller att domen erkänns i Sverige. Skulle en sjöman trots allt välja att med stöd

sou 1991103 Övriga ändringar

av ett främmande lands rättsordning väcka talan mot sin svenska arbetsgivare i utlandet har skyddsregeln i 14 § viss betydelse. Arbetsgivaren kan t.ex. riskera att bli utsatt för kvarstadsåtgärd i en det främmande landet eller att fartyget försäljs exekutivt jfr 244 § sjölagen och 1967 års internationella konvention sjöpanträtt och om fartygshypotek; prop. 197342. Vill man i möjligaste mån förhindra detta bör man undvika att göra större ändringar i 14 § än är som nödvändigt med hänsyn till Luganokonventionen. Betydelsen 14 § av beror emellertid på i vilken utsträckning den utländska domstolen väljer att respektera denna bestämmelse.

Vid förbudsregelns tillkomst i 1952 års sjömanslag det endast var en remissinstans som berörde denna fråga, nämligen generalkonsulatet i New York. Generalkonsulatet anförde följande prop. 1952170 s. 139 f.

Vad denna stad beträffar har inblandning från amerikanska myndigheter sällan förekommit i fråga om tjänsteförhållandena på svenska fartyg. Ännu har generalkonsulatet veterligt utslag i tvist mellan befälhavare och besättning icke meddelats amerikansk domstol. av Risken för att i framtiden tvist kommer att dras inför sådan domstol är dock stor. Advokater med tvivelaktiga metoder hotar ideligen redarna och deras agenter med stämningar till domstol. Hittills har dock domstolarna i New York vägrat att uppta tvister såvitt angår svenska fartyg. Enligt vad generalkonsulatet erfarit har emellertid flera norska redare blivit av amerikansk domstol ålagda att utbetala avsevärda summor till sjömän.

Vid översynen av 1952 års sjömanslag inför tillkomsten 1973 års av sjömanslag ansågs utan närmare motivering att förbudet borde finnas kvar.

Sannolikheten för att en tvist dras inför utländsk domstol i någon av de situationer där svaranden är en i utlandet bosatt sjöman eller en utländsk arbetsgivare förefaller vara större än att sjöman stämmer en sin svenska arbetsgivare inför en utländsk domstol och till följd därav orsakar denne ekonomisk skada.

På grund av Sveriges planerade tillträde till Luganokonventionen kommer förbudets tillämpningsområde att minska väsentligt. Förbudet tycks ha haft ringa praktisk betydelse. l den mån det haft betydelse förefaller det ha utgjort ett mindre motiverat hinder mot att få snarare en verkställbar dom, än ett befogat skydd för de inblandade parterna.

Övriga ändringar sou 1991103

Jag ansluter mig därför till kommunikationsdepartementets uppfattning att övervägande skäl talar för att bestämmelsen helt upphävs. Som en följd därav föreslår jag att även bestämmelsen i 18 § 6 SmL, om att befálhavaren kan skilja en sjöman från hans befattning om han bryter mot förbudet 14 upphävs.

1991103 EG-aspelcter sou

9¶EG-aspekter

Enligt regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare dir. 198843 skall dessa beakta EG-aspekter i sin utredningsverksarnhet. De har till uppgift att lämna förslag som

som berör den fria rörligheten för tjänster, människor och kapital

varor,

eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet, bör

undersöka hur de lämnade förslagen överensstämmer med eventuella EG-regler samt hur en anpassning skall ske till sådana regler.

I frågan det råder någon gemensam ordning inom EG när det

om gäller sjömanslagstiftningen har jag bl.a. samrått med danska industriministeriet och med EG-delegationen i Stockholm. Danska industriministeriet, handlägger sjömanslagsfrågor i det danska

som regeringskansliet, har mot bakgrund av att Danmark är EG-medlem

- uppgett att det för närvarande inte råder några gemensamma be-

stämmelser på sjömanslagstiftningens område inom EG. Sjöfartssociala

särskilt inom EG. År 1989 frågor har hittills inte uppmärksammats antogs EGs sociala stadga, Den Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Den är att betrakta

ett politiskt instrument med moraliska förpliktelser för som medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter

stadgan behandlar garanteras i resepektive land jfr Sverige och som den västeuropeiska integrationen, Konsekvenser av ett svenskt EGmedlemskap, Maj 1991, Utrikesdepartementets Handelsavdelning,

292. Arbetet med EGs sociala program kan eventuellt i framtiden s. leda till regler berör sjömännen. Det finns t.ex. planer på att

som generellt förbjuda nattarbete. Enligt dansk uppfattning är ett sådant förbud dock orealistiskt inom sjöfarten. Det föreligger inte några slutliga förslag i dessa frågor och enligt dansk uppfattning kan det inte heller förväntas under de närmaste åren.

Några sjömansrättsliga EG-regler har inte heller

gemensamma framkommit vid kontakterna med EG-delegationen i Stockholm.

avseenden har utredningen dock kommit i beröring med EGs I ett par regelverk, nämligen dels i frågan sjömännens socialförsäk-

om ringsförmåner, dels beträffande förbudet mot att dra en tvist om en sjömans anställningsförhållande inför en utländsk myndighet.

EG-aspelder

sou 1991103

Jag har tidigare i avsnitt 5.5.2 närmare redogjort för frågan om

sjömännens socialförsäkringsförmåner. Som framgår den

av redogörelsen är frågan om en anpassning det svenska socialförsäkav

ringssystemet till EGs samordningssystem för social trygghet föremål

för vidare övervägande särskild utredningsman under socialdeav en partementet. För sjömanslagstiftningen har frågan socialförsäkom ringsförmåner emellertid i första hand aktualiserats på grund kravet av i artikel 18 i ILO-konventionen 165 lika behandling sjömän nr om av oberoende av nationalitet. För min del är det således fråga om att snarare beakta ILO-aspekter än EG-aspekter.

När det gäller förbudet i 14 § SmL mot att dra tvist sjömans en om en

anställningsförhållande inför en utländsk myndighet har jag redovisat

mina synpunkter i avsnitt 8.8. Förbudet har aktualiserats i samband

med frågan om Sverige skall ratificera Luganokonventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet och erkännande och om verkställighet av domar på privaträttens område. I departementspro-

memorian Ds 199154 Sveriges tillträde till Luganokonventionen om domstols behörighet och verkställighet domar på privaträttens om av område föreslås att 14 § SmL ändras med hänsyn till Luganokonventionens krav. Frågan att, jag föreslagit, upphäva 14 § om som SmL påverkas inte av Luganokonventionen.

Såvitt jag har kunnat finna råder det inte någon gemensam ordning

inom EG i fråga sjömanslagstiftningen.

om

1991 103 Specialmotivering sou

10¶Specialmotivering

10.1¶Förslag till sjömanslag 0000000

1 kap. Inledande bestämmelser

Jag har övervägt att kalla lagen fartygsarbetslagen som en parallell till fartygssäkerhetslagen. Den har dock bestämmelser också om annat än fartygsarbete. Eventuellt skulle den kunna heta lagen om ombordanställda; begreppet sjöman passar egentligen inte för intendenturpersonal etc. Fartygssäkerhetslagen talar om ombordanställd, inte om sjöman. Att helt utmönstra sjömansbegreppet, vilket man antagligen måste göra skall införa begreppet ombordanställda, skulle om man dock framstå ett onödigt brott mot traditionen. som

Lagens tillämpningsområde

1 §

Paragrafens första stycke motsvarar 1 § första stycket SmL.

Nuvarande bestämmelser tillämpningsområdet dubblerar i viss mån om vad sägs i definitionerna. Genom den föreslagna lydelsen undviks som detta. Deñnitionerna finns i 5 Det kan vara en fördel att i den inledande paragrafen nämna begreppet sjöman. Uttrycket anställd för att tjänstgöra ombord täcker både rederi- och fartygsanställda samt intendenturpersonal etc. Att sjöman skall ha befattning ombord en följer av sjömansdeñnitionen i 5

Enligt l § första stycket ML gäller den lagen även i fråga om bareboat chartrade utländska fartyg. I förarbetena prop. 1983841 s. 70 har skäl angetts endast att det är önskvärt att kunna tillämpa som svenska mönstringsbestämmelser också i fråga om dem som tjänstgör på inhyrt fartyg. I den mån det fortfarande skulle anses behövligt ett att ha denna möjlighet att låta mönstringsreglerna som i detta förslag tagits in i 3 kap. gälla även sådana fartyg kan regeringen förordna härom enligt 4 § i detta kapitel. Någon särskild bestämmelse rörande dessa utländska fartyg behövs därför inte.

Specialmotivering sou 1991133

Andra stycket motsvarar i sak 1 § andra och tredje styckena SmL samt de bestämmelser i mönstringslagen för närvarande gäller de som som jämställs med en sjöman enligt 3 § första stycket andra meningen ML.

Genom definitionen av fartygsarbete i 5 § kan sådant arbete i förslagets mening utföras även någon inte är anställd. Andra av som stycket omfattar följaktligen, förutom anställda, t.ex. seglande en delägare i fartyget eller närmast får arbetsannan som anses som givare. Samtliga de bestämmelser i andra stycket har inte som anges relevans för alla de kategorier där. Bestämmelserna blir som avses aktuella endast i tillämpliga delar. En seglande delägare omfattas i dag inte alls av sjömanslagens bestämmelser. Förslaget innebär därför i vissa delar en utvidgning i förhållande till gällande rätt. Det får dock anses uppenbart att t.ex. bestämmelserna i 4 kap. 6 9 §§ samt 6 kap. - 13 § första stycket och 20 § bör gälla också för seglande delägare. Av 4 kap. l § och de bestämmelser i 8 kap. angetts i andra stycket som framgår av ordalydelsen att de kan gälla även för seglande delägare. Vissa andra bestämmelser motsvarigheter nämns i l § andra vars stycket SmL 8 kap. 10 § och 9 kap. 2 3 §§ har jag inte i - - - angett förslaget eftersom de enligt sitt innehåll ändå gäller för såväl sjömän som de kategorier som omfattas andra stycket. av

2 §

Paragrafen motsvarar 2 § SmL.

Såsom framhållits i den allmärma motiveringen avnsitt 6.5 bör

sjömanslagen också fortsättningsvis tillämplig på de offent-

vara liganställda sjömärmen. Dessutom bör de flesta undantagsbestämmelserna rörande de offentliganställda avskaffas. Ett undantag bör dock finnas kvar. Det gäller sjömännens rätt till stridsåtgärder enligt 48 § SmL, som i detta förslag motsvaras 4 kap. 4 Detta av undantag är motiverat för offentliga arbetstagare tjänst innefattar vars myndighetsutövning. Deras konflikträtt regleras i 3 kap. LOA.

Beträffande övriga offentligt anställda sjömän bör undantaget dock

avskaffas.

sou 1991103 Specialmotivering

3§

Paragrafen motsvarar 59 § SmL, 4 § ML och 2 § fjärde och femte

styckena SaL.

Någon ändring i sak i dessa bestämmelser bör inte övervägas i detta sammanhang.

4 §

Paragrafen motsvarar 60 § SmL.

Genom bestämmelsen kan lagen helt eller delvis göras tillämplig t.ex. på den som utför fartygsarbete på ett utländskt fartyg som bare-boat chartras av en svensk redare. Särskilt viktiga arbetarskyddsbestämmelser, t.ex. reglerna om minimiâlder kan också göras tillämpliga på utländska fartyg.

Definitioner

5 §

Paragrafen motsvarar 3 § SmL.

En sjöman definieras på samma sätt som en ombordanställd i

fartygssäkerhetslagen men med tillägg beträffande befattning. Det

behövs då inte någon särskild definition av befattning på fartyg.

Fartygsarbetesdefinitionen är hämtad från 1 kap. 3 § andra stycket

FsL. Fartygsarbete enligt sjömanslagen kommer därmed att

nya liksom enligt fartygssäkerhetslagen avse även arbete som utförs av någon som inte är att anse som anställd, t.ex. en seglande delägare i fartyget eller annan som närmast får anses som arbetsgivare jfr

prop. 1987883 s. 56.

Den föreslagna definitionen väntetid innebär ingen ändring i sak.

av

En inskränkning i tillämpningen följer dock av bestämmelserna om

sjukvård och dödsfall i 6 kap. 14 § tredje stycket och 29 § andra stycket.

Specialmotivering sou 1991 103

2 kap. Anställning

1 §

Paragrafen motsvarar 4 § SmL.

Genom den föreslagna lydelsen förtydligas kravet på att sjömannens anställningsavtal skall vara skriftligt. Det innebär dock inte att ett muntligt avtal är ogiltigt.

2 §

Paragrafen motsvarar 5 och 6 §§ SmL.

Dessa paragrafer kan lämpligen slås ihop. Det kan ifrågasättas om det numera behövs bestämmelser om bestämd tid. Sådana anställningsavtal förekommer dock fortfarande. Bestämmelsen bör därför kvarstå. För fullständighetens skull bör man följaktligen också ta med vad som sägs om bestämd resa, även om det följer av sig själv. Punkt 2 om bestämd tid innehåller i sak detsamma som 5 § SmL. En utländsk sjöman bör dock få frånträda i sitt hemland, även om anlöpet sker för bunkring etc. Det föreslås därför att denna typ av avtal alltid får frånträdas när fartyget kommer till en hamn i ett land där sjömannen har sitt hemvist.

Andra stycket innebär att 6 § första och andra styckena SmL sammanförs till ett stycke.

Uttalandet i förarbetena till den nuvarande sjömanslagen prop. 197340 s. 148 att arbetsgivaren har möjlighet att säga upp sjömannen oavsett var fartyget befinner sig, om han bekostar sjömannens resa till en uppsägningshamn har giltighet även i fortsättningen.

3 §

Paragrafen motsvarar 7 § SmL.

Andra stycket föreslås ändrat så att det klart framgår att upprepade

samtycken kan ske.

sou 1991103 Specialmotivering

4 §

Paragrafen motsvarar 8 § första stycket SmL.

Frågan om s.k. välfárdspermission har behandlats i avsnitt 8.3. Bestämmelser härom har tagits in i 3 kap. 7

Det nuvarande villkoret att en kvalificerad ersättare skall kunna ordnas utan ökad utgift för arbetsgivaren bör gälla även i fortsättningen,

men bestämmelsen därom flyttas till ett nytt andra stycke. I det föreslagna nya tredje stycket sägs dock att kostnadsvillkoret skall jämkas det

om är skäligt med hänsyn till den tid sjömannen varit anställd hos arbetsgivaren och övriga förhållanden. Förslaget innebär att det i lagen införs en jämkningsmöjlighet även när sjöman blir fri från sin

en anställning för att tillträda en högre befattning på ett fartyg än den han innehar eller en annan anställning vars antagande är väsentlig

av betydelse för honom. Bakgrunden till denna ändring är att enligt uppgift från sjöarbetsmarknadens parter har den nuvarande 8 § SmL i praktiken redan tolkats så att jämkning är möjlig också i sådana fall. Det kan t.ex. vara fråga om att en sjöman har blivit uppsagd från sin anställning och därför måste söka sig en ny anställning. Det får i den situationen anses uppenbart att det är av väsentlig betydelse för sjömannen att anta den nya anställningen. Samtidigt förefaller det rimligt att av skälighetshänsyn jämka sjömannens kostnadsansvar för att skaffa en ersättare. Beror uppsägningen på förhållanden som hänför sig till sjömannen personligen kan å andra sidan jämkning framstå

som mindre skälig.

5§

Paragrafen motsvarar 10 § och dess hänvisning till 9 § tredje stycket SmL.

De föreslagna ändringarna är språkliga.

6 §

Paragrafen motsvarar 12 § SmL.

Specialmotivering sou 1991103

7 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 12 § FsL.

Bestämmelsen innehåller i första hand arbetsrättsliga regler om vem som skall anställa viss minimibesättning. Bestämmelsen har närmare samband med de fartygsarbetsfrågor som regleras i förslaget till ny

sjömanslag än de fartygssäkerhets- och arbetsmiljöfrågor som regleras

i fartygssäkerhetslagen. Jag föreslår därför att bestämmelsen flyttas till detta kapitel.

3 kap. Befattning på fartyg

Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafens första stycke motsvarar 1 § första stycket och 3 § andra stycket ML. Andra stycket motsvarar 2 § första stycket ML. De bemyndiganden i 1 och 2 §§ ML har tagits in som 17 § resp.

som ges 18 § i detta kapitel.

Förslaget i första stycket innebär att tillärnpningsbestämmelsen i l § första stycket ML sammanförs med definitionen av handelsfartyg i 3 § andra stycket ML. Det innebär följaktligen ingen ändring i sak. Utom i titeln förekommer begreppet mönstring inte i mönstringslagen. Någon anledning att nu föra in det finns inte. Om det i andra författningar görs hänvisning till på- eller avmönstring, kan dessa hänvisningar ändras till tillträde resp. frånträde av befattning ombord. Angående diskussionen om mönstringsbegreppet se prop. 198384l s. 15, 70, 80 och 85.

Mönstringsreglerna sågs över i samband med mönstringslagens 1983929 tillkomst. För närvarande finns inga skäl att i sak ändra eller utvidga dem.

sou 1991 103 Specialmotivering

Befattningens tilltradande 2 § Paragrafen motsvarar 7 och 8 §§ ML. Förslaget innebär ingen saklig ändring. 3 § Paragrafen motsvarar 6 § första meningen ML. Andra meningen kommer i 3 kap. 19 § under Bemyndiganden. Fartområdena inre fart, stor kustfart och nordsjöfart är numera inte definierade i lag utan i 1 kap. 7 § FsFo. Det är därför lämpligare att i förevarande paragraf i stället använda begreppen lokalfart och närfart

definieras i 5 kap. 6 och 9 §§. Närfart har sammma omfattning som som nordsjöfart. Det är således inte fråga om någon utvidgning av undantaget från kravet på sjöfartsbok.

Befattningensfránträdande

4 § Paragrafen motsvarar 16 § SmL. Nuvarande hänvisning till 22 och 23 §§ SmL ersätts med hänvisning

till motsvarande paragrafer i kapitlet om Fartygsnämnd, nämligen

7 kap. 4 6 §§.

- 5 § Paragrafen motsvarar 17 § SmL. De föreslagna ändringarna är språkliga. För att understryka att befälhavaren jfr 4 § också är sjöman föreslås att uttrycket annan sjöman används i denna paragraf.

Specialmotivering sou 1991103

6 §

Paragrafen motsvarar 18 § SmL.

Paragrafen föreslås en ändrad och förkortad lydelse. Skiljande av en sjöman från hans befattning på ett fartyg skall kunna göras endast under förutsättning att sjömannen äventyrar sjösäkerheten. Så kan förväntas vara fallet i flera de situationer i 18 § första av som anges stycket SmL utom beträffande punkt De bör därför fortfarande kunna tjäna som vägledning vid bedömningen det föreligger skäl om att skilja en sjöman från hans befattning. Följande bör dock beaktas.

Av hänsyn till sjösäkerheten är det motiverat att befälhavaren efter hörande av fartygsnämnden har befogenhet att skilja sjöman från - en hans befattning om sjömannen saknar nödvändiga kunskaper och erfarenheter för att sköta de sysslor är förenade med befattningen. som Förutsättningen bör vara att sjömannen brister i lämplighet på sådant sätt att de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet äventyras.

Vid skiljande från befattning på grund för ankomst bör det av sen förutsättas dels att fartyget skall avgå, dels att måste antas iden annan uteblivnes ställe. Det kan visserligen inte uteslutas att en ny man av säkerhetsskäl måste sättas i den frånvarandes ställe fartyget även om inte avgår. Den olägenhet som därigenom uppkommer skiljer sig dock inte från vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt och där finns ingen motsvarande avstängningsmöjlighet. I 34 § LAS sägs i andra stycket att om tvist uppkommer om en uppsägnings giltighet, upphör anställningen till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren får inte heller avstängas från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än det om finns särskilda skäl. LAS tar i och för sig inte ställning till frågan i vad mån en avstängning annars får ske, t.ex. i samband med ett disciplinärt förfarande. Praxis är dock restriktiv. I den mån sjömanslagen inte innehåller awikande bestämmelser gäller LAS även sjömän. Särregleringen för sjömän bör följaktligen begränsas till de fall då fartyget avgår och det av säkerhetsskäl varit nödvändigt att anta en annan sjöman.

Om en sjöman i tjänsten uppträder berusad alkohol eller annat kan av det ofta innebära att sjösäkerheten sätts i fara även det är ett om enstaka berusningstillfälle.

sou 1991 103 Specialmotivering

Eftersom det är säkerhetshänsyn som motiverar möjligheten att avstänga en sjöman från arbete är det inte befogat att särbehandla brottet stöld. En stöld innebär typiskt sett inte någon större säkerhetsrisk än andra brott. På arbetsmarknaden i övrigt åtnjuter stöldbrottet inte någon motsvarande särställning.

När en sjöman ombord döljer gods som är tullpliktigt eller förbjudet till utförsel på avgångsorten eller införsel på bestämmelseorten kan det innebära att sjösäkerheten äventyras. Om så inte är fallet utgör förfarandet i sig dock inte grund för att skilja sjömannen från hans befattning. Detta skall naturligtvis inte tolkas som att det är tillåtet att dölja sådant gods så snart sjösäkerheten inte äventyras. I 4 kap. 6 § som motsvarar 51 § första andra styckena SmL finns ett förbud för

sjömannen att ta med något ombord som kan medföra fara för de ombordvarande, fartyget eller lasten eller för ordningen ombord jfr specialmotiven till den paragrafen. Bestämmelsen är straffsanktionerad i 8 kap. 3 §3.

Jag har i den allmänna motiveringen avsnitt 8.8.4 föreslagit att möjligheten enligt 18 § 6 SmL att skilja en sjöman från hans be-

fattning upphör.

7 §

Paragrafen motsvarar delvis 8 § andra stycket SmL.

I första stycket anges uttryckligt vilka personer som är att hänföra till den aktuella trängre familjekretsen. Med hänsyn till att lagstiftningen numera i väsentliga avseenden jämställer samboförhållanden med äktenskap, bör såväl make som sambo hänföras till denna krets. Det är härvid att märka att som sambor räknas även homosexuella sambor; jämför lagen 1987813 om homosexuella sambor, som samtidigt föreslås ändrad. Dessutom bör föräldrar och barn räknas till den trängre familjekretsen.

I fråga om anhöriga utanför den uppräknade kretsen kan det nya andra stycket komma att tillämpas eftersom ledighet vid en sådan persons sjukdom eller död kan utgöra en välfärdsfråga för sjömannen. Med välfardsfråga bör liksom för närvarande avses närmast fall där det är fråga andra än ekonomiska omständigheter som skall beaktas jfr

om prop. 197340 s. 149.

Specialmotivering sou 19911013

I tredje stycket föreslås att villkoret jfr 2 kap. 4 § andra stycket, attt en kvalificerad ersättare skall kunna ordnas utan ökad utgift fö-r arbetsgivaren, skall gälla om en sjöman med stöd av det nya andra stycket frånträder sin befattning på grund av en välfärdsfråga. I det föreslagna nya fjärde stycket sägs dock att villkoret skall jämkas om det är skäligt med hänsyn till den tid sjömarmen varit anställd hos arbetsgivaren och övriga förhållanden.

Den väsentliga nyheten i paragrafen är att sjömannen i de situationer som anges i första och andra styckena har rätt att frånträda sin befattning på fartyget utan att anställningen upphör.

För tillämpning av första stycket krävs inte att sjömannen ersätter arbetsgivaren dennes kostnader för att skaffa en ersättare. Redan nu förutsätts inte att det är den framträdande som skaffar efterträdaren. Härvidlag föreslås ingen ändring. Arbetsgivaren kan i regel antas ha större förutsättningar att skaffa ersättare jfr prop. 197340 s. 149.

Rätten att frånträda befattningen på grund av en nära anhörigs allvarliga sjukdom eller bortgång innebär inte någon rätt till obegränsad eller ens långvarig ledighet. Ledighetens längd får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

8 §

Paragrafen motsvarar 19 § SmL.

De föreslagna ändringarna är språkliga.

Frågan om befälhavarens skyldighet att underrätta svenska utlandsmyndigheter har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2.

9 §

Paragrafen motsvarar 9 § SmL.

Skälen för de föreslagna ändringarna har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.6.1 och Dessutom kan följande anföras.

Till skillnad från 11 § innehåller 9 § SmL för närvarande en ganska omständlig uppräkning av vilka sjömän som får utnyttja rätten att bli fri från anställningen. Enligt l kap. 5 § avses i detta förslag med sjöman den som är anställd för fartygsarbete och under tjänst-

sou 1991 103 Specialmotivering

göringen ombord har befattning med huvudsaklig uppgift utföra en att fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål. I likhet med övriga nordiska länder bör lagtexten förenklas så att rätten avser en sjömans rätt att lämna sin befattning. Därav följer sjöman inte att en mot sin vilja kan tilldelas befattning på ett fartyg är för som utsatt

krigsfara.

Liksom enligt gällande lag bör det åligga sjömannen att reagera utan dröjsmål efter det att han fått kunskap förhållandet. Med termen om arbetsgivare avses att sjömannen i första hand skall underrätta dennes ställföreträdare på fartyget, dvs. befälhavaren, situationer kan men tänkas förekomma då det ligger närmare till hands att direkt underrätta rederiet.

Möjligheten till omplacering följer i och för sig de allmänt av

förekomande rederianställningarna, för tydlighetens skull är det

men lämpligt att denna möjlighet uttyckligt anges. Det innebär för både

arbetsgivaren och sjömannen såväl rättighet skyldighet.

en som en Formuleringen av slutet på fjärde stycket har valts för att möjliggöra omplacering till såväl ett fartyg som ägs av rederiet till ett fartyg som som rederiet har under s.k. management.

Beträffande frågan om fara för krigshandlingar föreligger bör hänsyn tas till de bedömningar görs utrikesdepartementetet samt till som av om försäkringsbolagen höjt sina premier och om certepartier sagts upp. Även det förhållandet att arbetsmarknadens parter ingått avtal om

krigsrisktillägg kan betydelse. Någon på förhand fastlagd definition

kan knappast vara till fördel för någon berörda parter. Att även av inbördeskrig, revolutioner och andra upprorsrörelser innefattas i begreppet krigförande bör dock klart. anses

Fara för krigsskada bör i vart fall föreligga fartyget skall anses om trafikera minerade farvatten eller områden där sjöslag kan tänkas äga rum. Detsamma bör gälla om det kan bli fråga om beskjutning från land eller luften.

10 §

Paragrafen motsvarar 11 § SmL.

Skälen för de föreslagna ändringarna har redovisats i den allmänna

motiveringen, avsnitt 3.6.3.

Specialmotivering sou 1991 103

Skyldigheterför redaren och befälhavaren

11 §

Paragrafen motsvarar 9 § ML.

Mönstringsåtgärderna finns nu reglerade i 9 11 §§ ML. Att redare

och befälhavare har ansvar för att kraven för tillträde till en befattning är uppfyllda följer redan av l § i detta kapitel. Det är därför inte nödvändigt med en motsvarighet till 9 § ML. Bestämmelsen är emellertid grundläggande för det nuvarande mönstringssystemet. Redarens och befälhavarens skyldighet att förvissa sig om att sjömannen uppfyller kraven för en befattnings tillträdande ansågs vara en förutsättning för att avskaffa de statliga mönstringsförrättarna i samband med införandet av mönstringslagen 1983929; jfr prop. 19818274 s. 9 och 1983841 s. 15 samt mönstringsutredningens principbetänkande Ds K 198013 Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän s. 46 ff.

12 §

Paragrafen motsvarar 15 § första stycket SmL.

Bestämmelserna i 15 § andra fjärde styckena om att det skall anges

i tjänstgöringsbeskedet när en sjöman länmar befattningen ombord och att tjänstgöringsbeskedet skall upprättas enligt visst formulär behöver inte tas med i lagen. De bör i stället placeras i den förordning som behövs som komplement till den nya sjömanslagen.

13§

Paragrafens första stycke motsvarar 10 § ML och andra stycket motsvarar 11 § ML.

Rapporteringsskyldigheten bör finnas kvar men behöver inte göras så detaljerad i lagen. Skyldigheten åläggs i 10 § ML endast redaren. Av motiven till mönstringslagen prop. 1983841 s. 73 framgår dock att

redaren kan delegera rapporteringsskyldigheten till befälhavaren.

Därmed befrias inte redaren utan vidare från sitt ansvar. Det framhålls att vid försummelse kan allt efter omständigheterna påföljd ådömas såväl redaren som befälhavaren.

sou 1991 103z Specialmotivering

Beträffande t.ex. intendenturpersonal som inte är anställd hos redaren förefaller det emellertid lämpligt att rapporteringsskyldigheten uttryckligen åläggs befälhavaren. Dessutom bör redaren även fortsättningsvis kunna delegera sin skyldighet till befälhavaren. 14 § Paragrafen motsvarar 12 § första stycket ML. 15 § Paragrafen motsvarar helt 13 § ML. 16 § Paragrafen motsvarar 14 § ML. Bemyndiganden 17 § Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket ML. Regeringen bör också i fortsättningen kunna besluta att de nuvarande bestämmelserna i mönstringslagen skall tillämpas på andra fartyg än

svenska handelsfartyg.

18 § Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket ML. Dispens på grund av fartygets särskilda verksamhet kan ges exempelvis vid s.k. off-shoreverksamhet. Dispensen kan begränsas till viss del av personalen. Dispens for ett inhyrt utländskt fartyg kan ges med stöd av 1 kap. 4 De fall som kan bli aktuella är sådana där tillämpning av nya sjömanslagen skulle komma i konflikt med utländsk lagstiftning och den utländska lagstiftningen därvid gör det omöjligt att tillämpa svenska bestämmelser ifr prop. 1983841 s. 70 och mönstringsutredningens slutbetänkande [Ds K 198110] Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän s. 107 f.

Specialmotivering sou 1991103

19 § Paragrafen motsvarar 6 § andra meningen ML. 20 § Paragrafen motsvarar 10 § ML. 21 § Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket ML..

4 kap. Fartygsarbete

Minimidlderförfanygsavrbete

l § Paragrafen motsvarar 45 § SmL och 6 kap. 10 a § FsL. Paragrafen innehåller föreskrifter om minimiålder för fartygsarbete. I den allmänna motiveringen avsnitt 4 har redogjorts för det nuvarande rättsläget och de överväganden som ligger till grund för ändringsförslaget. Texten i första stycket har utformats så att den innehållsmässigt skall motsvara förbudet mot arbete för minderåriga arbetstagare i nuvarande 45 § första stycket SmL och förbudet mot arbete för andra minderåriga än arbetstagare i 6 kap. 10 a § första stycket FsL. Genom en undantagsregel i andra stycket tillåts lätt fartygsarbete i begränsad utsträckning för minderåriga som är över 13 år och inte är arbetstagare. Texten har utformats så att den innehållsmässigt skall motsvara nuvarande 6 kap. 10 a § andra stycket FsL, vilken i sin tur är utformad så att den motsvarar 5 kap. 2 § arbetsmiljölagen. Minimiåldern för fartygsarbete är 16 år både för anställda och icke anställda. När det gäller arbete som utförs av minderåriga, utan att det föreligger ett anställningsförhållande, förutsätts att det rör sig om yrkesmässig verksamhet. Sjöfart med fritidsbåtar omfattas alltså inte av bestämmelsen. Det är inte lämpligt att i sjömanslagen reglera i vilken omfattning barn och ungdomar skall ta del i sjöfart som 180

SOU 1991 103 Specialmotivering

fritidssysselsättning. I likhet med vad som gäller i fråga om andra sport- och fritidsaktiviteter åligger det i första hand vårdnadshavarna att inom ramen för deras tillsynsplikt se till att inga missförhållanden förekommer i samband med att ungdomar under 16 år sysselsätts ombord på fritidsbåtar utan att vara anställda. Om en fritidsbåt

emellertid används yrkesmässigt får minderåriga i åldersgruppen

13 16 år endast göra lätt arbete. Är det fråga anställd i den

- om en åldersgruppen får han över huvud taget inte anlitas till fartygsarbete, oavsett om det är ombord på en fritidsbåt eller

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 6 kap. 10 a § FsL föreslås inte någon möjlighet till undantag beträffande minderåriga som inte fyllt 13 år.

Utförande av fartygsarbete

2 §

Paragrafen ersätter 46 § SmL.

Arbetsmiljöfrågor på fartyg regleras i fartygssäkerhetslagen. Det finns därför numera inget behov av särskild reglering i denna arbetsmiljöfråga i sjömanslagen. Frågor om arbetsmiljön och säkerheten på

fartyg bör vara koncentrerade till fartygssäkerhetslagen.

3 §

Paragrafen motsvarar 47 § SmL.

Paragrafens första stycke föreslås ändrat så att det tydligare framgår att den lagstadgade lydnadsplikten för sjömän motiveras av sjö-

säkerhetshänsyn. Lydnadsplikten i ett anställningsförhållande torde i

övrigt vara en inom arbetsrätten vedertagen princip, som inte kräver

något uttryckligt lagstadgande. En sjömans lydnadsplikt omfattar

således dels vad som framgår av hans anställningsavtal, dels sådant arbete som enligt en förmans order eller givna föreskrifter är nödvändigt med hänsyn till de ombordvarandes, fartygets eller lastens säkerhet. Med ombordvarande avses också personer som visserligen för tillfället inte är ombord, men uppehåller sig i fartygets omedelbara närhet. Förslaget avser inte att inskränka skyldigheten att assistera människor eller fartyg i sjönöd, jfr 62 § andra stycket, 222, 223, 327 och 332 §§ sjölagen l89135 s. 1. I övrigt har 1964 års sjö-

Specialmotivering sou 1991 103

manslagskommittés synpunkter fortfarande relevans jfr SOU 19716 s. 149.

Andra stycket föreslås ändrat så att ordalydelsen anpassas i enlighet med vad som föreslås i såväl första stycket som i 3 kap. 6

4 §

Paragrafen motsvarar 48 § SmL.

I första stycket föreslås att stridsåtgärder blir tillåtna så snart fartyget ligger i hamn. Den nuvarande skillanden mellan svensk och utländsk hamn skulle därmed avskaffas. Begränsningen i rätten att vägra utföra arbete motiveras av hänsyn till sjösäkerheten. Det råder dock inte någon sjösäkerhetsmässig skillnad mellan en utländsk hanm som anlöps för t.ex. bunkring eller en mindre reparation och en utländsk lossnings-, lastnings- eller uppläggningshamn jfr avsnitt 8.7.

Genom tillägget i andra stycket beträffande en sjöman har

som befattning på ett fartyg som används vid utvinning naturtillgångar

av på eller under havsbottnen blir reglerna om arbetskonflikt tillämpliga också på sådana fartyg jfr avsnitt 8.7. Den närmare innebörden av skyddsarbete bör även i fortsättningen regleras av sjöarbetsmarknadens parter genom kollektivavtal.

Ordningsföreskrijier och tvångsmedel

5 §

Paragrafen motsvarar 49 § SmL.

Beträffande innebörden av säkerhetshänsynen hänvisas till vad som anförts ovan under 3

50 § SmL saknar motsvarighet i nya sjömanslagen. Liknande

situationer kan uppkomma även på andra arbetsplatser än fartyg. Jag anser inte att det i en modern sjömanslagstiftning finns behov

av särreglering i denna fråga.

sou 1991 103 Specialmotivering

6 §

Paragrafen motsvarar 51 § första och andra styckena SmL.

Liksom motsvarande bestämmelse i 1973 års sjömanslag innehåller paragrafen ett förbud för sjömannen att ta med något ombord som kan medföra fara for de ombordvarande, fartyget eller lasten eller för ordningen ombord. Även i sjömanslagen åsyftas härmed bl.a.

nya farligt gods, såsom sprängämnen, vapen eller ammunition. Dessutom

narkotika och annat gods t.ex. pornografi, som även om de avses inte kommer till farlig användning ombord kan orsaka ingripande från hanm- och tullmyndigheter. Även vissa djur får så olämpliga

anses ombord att de faller under bestämmelsen.

Skadeståndsansvaret som för närvarande regleras i 51 § andra stycket

- SmL behöver inte nämnas särskilt. Det torde följa av allmärma

skadeståndsregler.

7 §

Paragrafen motsvarar 51 § tredje stycket SmL.

Förslaget innebär ingen saklig ändring.

I den sjömanslagen finns ingen motsvarighet till 52 § SmL.

nya Bestämmelserna i sjölagen om befálhavares ansvarighet för skada och i skadeståndslagen 1972207 arbetstagares skadeståndsansvar

om gäller även utan att hänvisningar till dessa bestämmelser görs i sjömanslagen.

8 §

Paragrafen motsvarar 53 § första stycket SmL.

Förslaget innebär endast språkliga ändringar. Motsvarande allmänna straffrättsliga regler finns i 24 kap. 2 § brottsbalken. Dessa är dock inte tillämpliga inom specialstraffrätten. Det är rimligt att möjligheten till straffrihet eller straffnedsättning finns också för överskottsvåld som sker ombord.

Motsvarighet till 53 § andra stycket SmL har tagits in i 8 kap. 7

Specialmotivering sou 1991;103

9§

Paragrafen motsvarar 54 § SmL, har utformats i överensstäm-

men melse med vad jag föreslagit i den allmänna motiveringen

avsnitt

7.2. I stället för att som för närvarande överlämna sjömarmen till

en svensk utlandsmyndighet skall denne överlämnas till utländsk

en

myndighet som anvisats av en svensk utlandsmyndighet.

Det kan för befälhavaren inte alltid lätt att avgöra ett brott är

vara om sådant att påföljden kan fängelse i minst ett år. Det måste räcka

vara att han har anledning att anta att så är fallet.

Bestämmelsen i 54 § sista meningen SmL att befälhavaren är ansvarig för att den brottslige inte behandlas strängare än nödvändigt

får anses vara så självklar att den inte behöver komma till uttryck i lagtexten.

s kap. Arbetstid

Utredningsuppdraget har inte omfattat uppgiften att föreslå sakliga ändringar i sjöarbetstidslagen 1970105. Utredaren är enligt

direktiven dir. 198960 dock oförhindrad att föreslå alla de ändringar

i lagstiftningen om sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord

som anses kunna tjäna ändamålet att modernisera och förenkla reglerna. Jag har därför fört över sjöarbetstidslagens regler till detta kapitel i den nya sjömanslagen med språkliga och redaktionella ändringar. I vissa fall har jag gått något längre för att uppnå moderniserings- och

förenklingssyftet.

Bestämmelserna i 16 20 §§ sjöarbetstidslagen har inte tagits med i

detta kapitel utan kommer i kapitel.

senare

Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar 1 § och 2 § första och andra styckena SaL.

Lagen gäller nu skeppstjänst, ett begrepp inte finns i andra lagar

som på området i 2 § arbetstidslagen [1982673] undantas dock skepps-

tjänst. Sjöarbetstidsutredningen tog över begreppet från då gällande lag. När arbetstidsreglerna nu skall tas i sjömanslagen bör skepps-

sou 1991103 Specialmotivering

tjänst bytas mot fartygsarbete, som definieras i 1 kap. 5 Sjöarbetstidslagen gäller dock endast för anställda, varför det inte går att hänvisa endast till fartygsarbete, som kan utföras också än

av annan anställd. Enligt definitionen i sjöarbetstidslagen är skeppstjänst arbete som utförs för fartygets räkning eller på grund förmans uppdrag.

av Vad som skall förstås med det är oklart. Förarbetena tar frågan

upp om tillfälligt arbete men är inte särskilt vägledande. Hänvisningen till förmans uppdrag bör utgå.

För en arbetstagare med tillfällig och avgränsad arbetsuppgift ombord,

t.ex. leveransservice eller maskinreparation, bör en förutsättning för sjöarbetstidsbestännnelsernas tillämpning vara att fartygsarbetet beräknas pågå under längre tid än vecka ifr 197029 40.

en prop. s.

Jag har övervägt att ur lagen ta bort undantagen i 2 § SaL och låta dem bestämmas helt av regeringen eller genom kollektivavtal. En del av undantagen är dock sådana att de måste meddelas i lag rör förhållanden mellan enskilda, jfr 8 kap. 2 § RF. Jag föreslår därför att undantagen behålls som ett andra stycke i 1 I fråga

om maskinchef och främste styrman bör det i förtydligande syfte utan

men ändring i vad som torde tillämpas sägas ut, att undantaget inte skall gälla om de, förutom att de är vaktfria, är ensamt maskinbefäl eller ensam styrman ombord. Om det finns flera maskinbefäl eller styrmän ombord skall maskinchefen eller främste styrmannen undantas från sjöarbetstidsbestämmelserna även om han är vaktfri.

Bestämmelserna i 2 § SaL om kollektivavtal har jag flyttat till 18 § under rubriken Kollektivavtal. Bemyndigandet för regeringen kommer i 20 § under rubriken Bemyndiganden.

2 §

Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket SaL.

Definitionerna 3 § SaL är i vissa delar onödiga. Sjömansdefinitionen finns i 1 kap. 5 Ekonomipersonal behöver knappast definieras jag

kallar det i fortsättningen intendenturpersonal, jfr 3 kap. 3 §.

Passagerarfartyg finns definierat i 4 kap. 1 § FsL och behöver knappast upprepas här. I övrigt har jag tagit in definitionerna i deras

sakliga sammanhang.

Specialmotivering sou 1991 103

3 § Paragrafen motsvarar 3 § tredje stycket SaL. Hänvisningen i 3 § tredje stycket SaL till 1 kap. 8 § andra meningen FsL måste dock vara fel. Skall vara 9 4 § Paragrafen motsvarar 3 § fjärde stycket SaL. 5 § Paragrafen motsvarar 15 § SaL. Att Sjöfartsverket och i vissa fall

utlandsmyndighet är tillsynsmyndighet framgår av 10 kap. 8

Ordinarie arbetstid i lokal fart 6 § Paragrafen motsvarar definitionerna av lokalfart och oavbruten gång i 3 § SaL. Det förefaller mest logiskt att behandla lokalfart före närfart och oceanfart. 7 § Paragrafen motsvarar 8 § SaL och definitionerna av dygn och vecka i 3 § SaL. Det skulle kunna ifrågasättas om dessa definitioner är nödvändiga. Arbetsmarknadens parter är dock ense om att de har ett praktiskt värde för att undvika tolkningsproblem. De bör därför finnas kvar. 8§ Paragrafen motsvarar 9 § SaL.

sou 1991 103 Specialmotivering

Ordinarie arbetstid i ndzfart och oceanfan 9 § Paragrafen motsvarar definitionerna av närfart och oceanfart i 3 § SaL. 10 § Paragrafen motsvarar 4 § SaL och definitionen dagman i 3 § SaL.

av Närfart nämns dock före oceanfart. 11 § Paragrafen motsvarar 5 § SaL. 12 § Paragrafen motsvarar 6 § SaL. Uttrycket effektiva hästkrafter har ersatts med kilowatt. En hästkraft motsvaras av 735,5 watt. En exakt omräkning 550

av hästkrafter till kilowatt blir följaktligen 404,53 kilowatt. 13 § Paragrafen motsvarar 7 § SaL. Vederlag, övertid m m 14 § Paragrafen motsvarar 10 § SaL. Hänvisningeni 10 § SaL tili kollektivavtal tas i stället in i 18 § andra

stycket.

15 § Paragrafen motsvarar 11 § första och andra styckena SaL. Beträffande kollektivavtal se 18 § andra stycket.

Specialmotivering SOU 1991 103

16 § Paragrafen motsvarar 11 § tredje stycket SaL. I 16 § a föreslås en redaktionell ändring så att liv nämns f-öre fartyg och gods ersätts med det modernare uttrycket last. l7§ Paragrafen motsvarar 12 § SaL.

Kollektivavtal 18 § Paragrafens första stycke motsvarar 2 § tredje stycket SaL. Andra stycket har hämtats från 10, 11 och 13 §§ SaL. 19§ Paragrafen motsvarar 14 § SaL.

Bemyndigande 20 § Paragrafen motsvarar 2 § sjätte stycket SaL. Möjligheterna att medela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel framgår av 10 kap. 17

sou 1991 103 Specialmotivering

6 kap. Fri resa, sjuklön, sjukvård m.m.

Fri resa

1 §

Paragrafen motsvarar 29 § första stycket SmL.

Paragrafen föreslås ändrad i fråga om kvalifikationstidens längd. Ändringen är inte föranledd av ILO-konventionen nr 166 eftersom den nu gällande kvalifikationstiden om nio månader inte står i strid med konventionens krav i artikel 2 punkt 2 på att tjänstgöringsperioden skall vara mindre än tolv månader. Konventionen uttalar dock att de anslutna staterna skall sträva efter att förkorta dessa perioder. Vid en jämförelse med gällande kollektivavtal framgår att de rederianställda sjömännens tjänstgöringsperioder i praktiken inte överstiger fem månader. För fartygsanställda sjömän tillämpas dock sjömanslagens hemresebestämmelser. Niomånadersregeln framstår numera som föråldrad. Redan vid tillkomsten av 1973 års sjömanslag påtalades prop. 197340 s. 140 ff att niomånadersregeln endast skulle få begränsad användning eftersom kollektivavtalen gav sjömännen bättre anställningsvillkor. Då ansågs emellertid att kvalifikationstiden om nio månader utgjorde ett grundskydd. Detta motiverades av att en ytterligare sänkning av kravet kvalifikationstid, som i 1952 års sjömanslag var 18 månader, skulle kunna behöva förbindas med skyldighet för sjömännen att återvända till tjänstgöring på fartyget. Ett liknande system fanns i kollektivavtalen. Enligt departementschefens mening var dessa problem så nära förknippade med anställningsfrågor att de lämpligen borde avgöras av kollektivavtalsparterna, medan man i en ny sjömanslag borde inskränka sig till en regel som gav sjömännen det behövliga grundskyddet. Detta synsätt är fortfarande motiverat, men med hänsyn till de kontinuerligt förbättrade villkor som sjömännen med tiden fått genom bl.a. kollektivavtalen samt konventionsuttalandet om att man skall eftersträva att förkorta kvalifikationstiden, kan en tjänstgöringsperiod om nio månader inte anses innebära ett godtagbart grundskydd för sjömännen. Sjömanslagens minimitid bör därför närma sig minimitiderna i kollektivavtalen.

Därigenom förbättras sjömännens grundskydd och sjömanslagen

anpassas till ILO-konventionens intentioner samtidigt som det innebär ett närmande till de verkliga avtalsreglerade förhållandena.

- - Kostnaderna för arbetsgivarna kan inte förväntas öka annat än i marginell omfattning. Det är endast de fåtaliga fartygsanställda sjömännen som i realiteten berörs av lagändringen.

Specialmotivering sou 1991 103

När det gäller att bestämma kvaliñkationstidens längd bör man göra en jämförelse med kollektivavtalen. Enligt 18 § i det aktuella avtalet

mellan Sveriges Redareförening och Svenska Sjöfolksförbundet,

gällande fr.0.m. den 1 maj 1989, har arbetsgivaren skyldighet att ordna avlösning och hemresa för den är rederianställd enligt i

som

första hand ett avlösningssystem. Avlösningssystemet innebär att på

fartyg som sysselsätts i närtrafik samtliga europeiska och vissa andra närliggande hamnar och regelbundet anlöper nordeuropeisk hamn skall avlösning ske i sådan hamn senast under fjärde tjänstgöringsmånaden. Motsvarande gäller fartyg anlöper hamn inom

som annan närtrafikområdet. På övriga fartyg skall avlösning ske senast under femte tjänstgöringsmånaden. I speciella fall kan ett uppskov med avlösning om 14 dagar godtas.

I kollektivavtalen varierar kval sålunda mellan högst fyra eller fem månader beroende på om fartyget trafikerar Europa och dess närhet eller mer fjärran länder. Någon sådan skillnad är inte motiverad när det gäller att i sjömanslagen fastställa en minimitid som har karaktären av grundskydd. Kvalifikationstiden bör därför ändras från nio till fem månader.

Kvalifikationstiden kan för närvarande förlängas om sjömannen under de senaste 60 dagarna före det hemresan blir aktuell har varit i det land där han är bosatt och då haft tillfälle att ta semester eller säga upp anställningen men underlåtit det. Med hänsyn till att kvalifikationstiden föreslås bli förkortad till fem månader framstår spärrtid

en om 60 dagar som förhållandevis för lång. Det förefaller skäligt att till följd av kvalifikationstidens förkortning sänka spärrtiden till 30 dagar.

Rätten till fri hemresa enligt denna paragraf bör inte påverkas

av om sjömannen varit allvarligt försumlig i anställningen. Om han har fullgjort den angivna tjänstgöringsperioden skall han således inte kunna bli skyldig att återbetala hemresekostnaden.

2 §

Paragrafen motsvarar 29 § andra stycket SmL.

En sjöman är skyldig att dröja med sin hemresa i 30 dagar om fartyget under den tiden hinner nå en hamn varifrån hemresan kan ske avsevärt billigare. Det finns för närvarande inget skäl att förkorta den tiden. Det finns inte heller någon anledning att ändra den förlängningstid

om 90 dagar som parterna i vissa fall kan överenskomma genom kollek-

sou 1991103 Specialmotivering

tivavtal. Om kvaliñkationstiden ändras till fem månader finns det inte någon risk för att genom 90 dagars förlängning tangerar

man konventionens krav på tjänstgöringsperiod som är mindre än tolv

en månader.

3 §

Paragrafen motsvarar 30 § SmL.

Den nuvarande föreskriften att framställning om fri resa skall

om en göras skriftligt i samband med att sjömannen begär semester eller

ledighet eller säger sitt anställningsavtal är onödigt annan upp detaljerad och formell. Det är inte rimligt att en sjöman som försummar att uppfylla kravet på skriftlighet därigenom skulle förlora sin hemreserätt. För arbetsgivaren torde den naturliga utgångspunkten vara att en sjöman som begär semester eller annan ledighet eller säger

sitt anställningsavtal också vill utnyttja rätten till fri hemresa om upp han är berättigad därtill. Föreskriften bör därför begränsas till att framställningen skall göras i skälig tid. Den kan alltså göras antingen skriftligt eller muntligt.

4§

Paragrafen motsvarar 31 § första och andra styckena SmL som förutsätter att anställningen upphör. Det får dock anses uteslutet att en sjöman numera skulle bli uppsagd i främmande hamn eller när fartyget befinner sig ute på havet.

Paragrafen innebär dessutom en begränsning som inte står i överensstämmelse med artikel 2 punkt l c i ILO-konventionen nr 166 om sjömäns hemresa. Där sägs nämligen att en sjöman oavsett om hans

anställning upphör eller skall ha rätt till hemresa i händelse av

sjukdom, skada eller annat hälsotillstånd som kräver att sjömannen skickas hem, när han eller hon från medicinsk synpunkt anses vara tillräckligt frisk för att resa. Genom den föreslagna ändringen får sjömannen under pågående anställning rätt till fri hemresa vid sådan sjukdom eller skada som avses i 3 kap. 5 § första meningen. Enligt andra stycket gäller denna rätt dock under förutsättning att det inte skäligen kan fordras att han utomlands avvaktar sitt återinträde i tjänst. Hemorten som destinationsort föreslås bli utbytt mot sjömannens destinationsort för hemresa enligt 6 kap. 8 Detta är i linje med den allmänna strävan att harmonisera sjömanslagens bestämmelser med

Specialmotivering sou 1991103

ILO-konventionernas regler. Beträffande den närmare motiveringen, se under 6 kap. 8 §.

I tredje stycket, som motsvarar 31 § andra stycket, föreslås en ändring beroende på att regeln sjöman under vissa omständigheter kan

att en förlora rätten till fri hemresa står i strid med konventionen, inte

som innehåller några sådana begränsningar i hemreserätten. I artikel 4 punkt 3 i konventionen sägs dock att när en hemresa har ägt till

rum följd av att en sjöman har befunnits, i enlighet med nationella lagar eller föreskrifter eller kollektivavtal, på allvarligt sätt ha försummat sina förpliktelser i anställningen, skall ingenting i konventionen påverka rätten att återkräva hemresekostnaderna eller del därav från sjömannen i enlighet med nationella lagar, föreskrifter eller kollektiv-

avtal. Svikligt förtigande och uppsåtligt eller grovt vållande

av en sjukdom e.d. torde kunna hänföras till allvarlig försummelse

av

förpliktelse i anställningen. Genom ändringen får sjömannen därför

rätt till hemresa även i sådana fall, men kan slutligen få bära kostnaden på grund av att han blivit återbetalningsskyldig. Den nackdel

som ändringen innebär för arbetsgivaren modifieras därmed i viss mån.

5 §

Paragrafen motsvarar 31 § tredje stycket SmL.

I denna paragraf, som rör havandeskap, föreslås redaktionella ändringar som en följd av ändringarna i 4 Genom den föreslagna ändringen i första stycket l får sjömannen under pågående anställning rätt till fri hemresa vid sådant havandeskap som avses i 3 kap. 5 § andra meningen. En arbetsgivare kan för övrigt inte

säga upp en kvinna på grund av havandeskap.

6 §

Paragrafen motsvarar 32 § SmL.

I första stycket föreslås dels vissa ändringar följd de

som en av ändringar som föreslås i 3 kap. 9 och 10 §§, dels ändringar med hänsyn till artikel 2 punkt 1 e och g i ILO-konventionen 166

nr

om sjömäns hemresa.

I första stycket föreslås även att destinationsorten för ändras till

resan sjömannens destinationsort för hemresa enligt 6 kap. 8 Den nuvarande regeln att destinationsorten är närmaste ort, där avtalet

sou 1991 103 Specialmotivering

skulle frånträdas efter uppsägning från arbetsgivarens sida innebär att det antingen är en överenskommen ort eller att det enligt 6 § SmL är endera en hamn som är belägen i det land där sjömannen har sin hemort eller på orten där han ingick anställningsavtalet. I det sistnänmda fallet kan det bli en ort fjärran från sjömannens hemort. I förslagen till 6 kap. l och 4 5 §§ anges sjömarmens destinationsort

för hemresa enligt 6 kap. 8 § som destinationsort. Med hänsyn därtill och till att det torde vara mest förenligt med konventionens syfte att förbättra sjömärmens hemresevillkor, om sjömannen enligt 6 kap. 8 § ges möjlighet att välja mellan de destinationsorter som anges i artikel 3 i ILO-konventionen nr 166, bör den föreslagna ändringen genomföras. Vid anställning för bestämd resa torde det dock ligga i sakens natur att resans slutmål enligt en överenskommelse i anställningsavtalet också blir destinationsort enligt 6 kap. 8 Möjligheten att kollektivavtalsvägen avtala en destinationsort behandlas i förslaget till 6 kap. 8

Första stycket l motsvarar 32 § första stycket SmL vad beträffar en sjöman som blir fri från sin anställning enligt 10 § SmL.

I artikel 2 punkt l a i ILO-konventionen nr 166 sägs att en sjöman har rätt till fri hemresa om anställning för bestämd tid eller för bestämd

upphör utomlands. För närvarande har en sjöman i de fallen inte resa annan rätt till hemresa enligt sjömanslagen än efter nio månaders kvalifikationstid med stöd 29 § SmL. Rätten till fri hemresa i dessa

av fall bör ses som ett socialt grundskydd och bör därför lagfästas genom den föreslagna ändringen i första stycket

Genom förslaget ändring beträffande sjömannens rätt att inte

om

behöva följa med fartyget till krigszoner, vid bristande sjövärdighet

o.d. får sjömannen rätt att i sådana situationer frånträda sin befattning på fartyget i stället för att mista anställningen. Till följd av de ändringarna bör rätten till fri resa i de fall som avses i 3 kap. 9 och 10 §§ inte förutsätta att sjömannen blir fri från sin anställning utan att han frånträder sin befattning på fartyget första stycket 3.

Förslagen i första stycket 4 6 grundar sig på bestämmelserna i artikel

- 2 punkt 1 e och g om rätt till fri hemresa i händelse av skeppsbrott, i händelse att redaren inte kan fortsätta att uppfylla sina för-

av pliktelser enligt lag eller avtal som sjömannens arbetsgivare, på grund

av konkurs, försäljning av fartyget, ändrad registrering av fartyget

eller någon annan liknande orsak samt i händelse av att anställningen upphör eller avbryts i enlighet med ett avgörande i en arbetstvist eller

Specialmotivering sou 1991;103

ett kollektivavtal eller att anställningen upphör av någon annan liknande orsak. För närvarande finns inga motsvarigheter till dessa konventionsbestämmelser i sjömanslagen. Om det inte har träffats någon överenskommelse om var anställningsavtalet skall frånträdas kan 6 § SmL dock vara tillämplig. I sådant fall kan konventionskravet på fri hemresa sägas vara uppfyllt genom att arbetsgivaren kan säga upp avtalet endast på vissa angivna orter eller åtminstone betala sjömannens resa till en sådan ort. En sådan subsidiär tillämpning innebär emellertid att bestämmelsens innebörd blir svårtillgänglig och brister i tydlighet på ett sådant sätt att övervägande skäl talar för att även punkterna 4 6 införs i första stycket. Artikel 2 punkt 1 e och

g utgör då inte längre hinder för ratifikation.

Det nya andra stycket skall ses mot bakgrund av artikel 4 punkt 3 i konventionen som i sådant fall medger att sjömannen kan betala tillbaka hemresekostnaden jfr vad som sagts ovan under 4 §.

Återbetalningsskyldigheten bör emellertid begränsas till rena avskedandesituationer. Enligt 18 § lagen l98280 om anställningsskydd får avskedande ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. I artikel 4 punkt 3 i konventionen sägs att när en hemresa har ägt rum till följd av att en sjöman enligt nationella lagar, föreskrifter eller kollektivavtal, på allvarligt sätt har försummat sina förpliktelser i anställningen, skall ingenting i konventionen påverka rätten att återkräva hemresekostnaderna från sjömannen i enlighet med nationella lagar, föreskrifter eller kollektivavtal. En begränsning till avskedandesituationer i den svenska lagstiftningen förefaller alltså innebära en mer inskränkt tillämpning av återkravsrätten än konventionen ger möjlighet till. I andra stycket i förslaget till den nu aktuella paragrafen anges att arbetsgivaren har rätt att återkräva hemresekostnaderna om anställningsavtalet har sagts upp på grund av att sjömannen grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Med denna ordalydelse avses att återkravsmöjligheten enligt artikel 4 punkt 3 i konventionen får användas när det enligt lagen om anställningsskydd föreligger förutsättningar att avskeda sjömannen, även om han inte blivit avskedad.

I den engelska originaltexten till konventionen används uttrycket serious i fråga om försummelsen. I den svenska konventionstexten har serious översatts med allvarligt. I avsikt att anknyta till terminologin i lagen om anställningsskydd föreslår jag i stället att uttrycket grovt används i denna paragraf.

sou 1991 103 Specialmotivering

Sjömanslagen bör inte heller i framtiden innehålla regler om sjömäns avskedande. Sådana bestämmelser togs bort sjömanslagen i

ur samband med tillkomsten av 1973 års sjömanslag.

Beträffande det föreslagna tredje stycket hänvisas till vad som anförts under 6 kap. 3

7 §

Paragrafen är ny.

Den föreslagna föreskriften är en direkt motsvarighet till artikel 6 i ILO-konventionen nr 166 och kan sägas vara närmast självklar för svenska förhållanden. I samband med att sjömanslagens bestämmelser harmoniseras med ILO-konventionenernas föreslås dock att den i klarhetens intresse införs i lagen. En förutsättning för paragrafens tillämpning är givetvis att befälhavaren har faktisk möjlighet att lämna ut handlingarna. Så är t.ex. inte fallet om sjömannen genom eget vållande blivit kvar i en hamn efter det att fartyget lämnat hamnen.

8 §

Paragrafen är ny.

Enligt artikel 3 punkt 1 i ILO-konventionen nr 166 skall de destinationsorter till vilka sjömännen får hemsändas bestämmas i lagar eller föreskrifter. I artikel 3 punkt 2 sägs att de sålunda bestämda destinationsorterna skall inbegripa den ort där sjömannen samtyckte till att ingå anställningsavtalet, en ort som bestäms genom kollektivavtal, sjömannens bosättningsland eller sådan annan ort som kan ömsesidigt överenskommas vid tiden för anställningsavtalet. Det kan alltså vara fråga om en destinationsort eller flera alternativa orter.

Vid bedömning av hur konventionen överensstämmer med svenska lagar och avtal kan först konstateras att bestämmelserna i sjömanslagen, närmare bestämt 29, 31 och 32 §§, står i god överensstämmelse med konventionen. När det gäller kollektivavtalen får man ta hänsyn till såväl regler om hemresans destinationsort under pågående anställning regler hemresans destinationsort vid anställningens

som om slut, dvs. orten där anställningsavtalet kan upphöra. Kollektivavtalen skiljer mellan fartygsanställd och rederianställd personal. För rederianställda sjömän kan rätten enligt 29 § SmL till fri resa till hemorten ersättas med en mellan arbetsgivaren och arbetstagaren

Specialmotivering sou 1991103

överenskommen särskild basort där avlösning bör ske. Sker avlösning på ort än den överenskomna basorten är arbetstagaren berättigad

annan till fri till basorten i samband med avmönstring efter fullgjord

resa tjänstgöringsperiod. För rederianställd personal kan enligt kollektivavtal även anställningen frånträdas bl.a. på den överenskomna basorten. Möjligheten att vid sidan sjömanslagens destinationsorter

av för hemresa överenskomma basort med stöd av kollektivavtal

om en

nämns inte i sjömanslagen.

För att uppfylla kravet i artikel 3 föreslås att de destinationsorter till vilka sjömännen får hemsändas i lagen. Samtliga de alternativa

anges orter i artikel 3 bör vara tillåtna enligt lagen. Härigenom

som anges lagfästs bl.a. möjligheten att genom kollektivavtal överenskomma om

särskild basort. Enligt konventionen är det tillräckligt att fastställa en

de alternativa orterna. Det bör därför inte strida mot konen av ventionen i sjömanslagen dels anger samtliga de alternativa

om man orter nämns i artikel dels förknippar rätten till fri resa till en

som

dessa alternativa orter med visst skälighetsvillkor. När det gäller av

till sjömannens hemort bör den rätten sålunda inte gälla om resa hemorten, sedan anställningsavtalet ingicks, ändrats till en sådan avlägsen ort att det framstår som oskäligt att ålägga arbetsgivaren ansvaret för resekostnaderna. I anslutning till vad som sägs i kollektivavtal, t.ex. § 10 m0m.21 i maskinbefälsavtalet Avtal mellan Sveriges Redareförening och SALFSvenska Maskinbefälsförbundet angående löner och allmänna anställningsvillkor för maskinbefäl gällande fr.o.m. den l juli 1989, bör det aldrig anses oskäligt att företa fri resa till en hemort inom Norden.

I enlighet med vad sägs i 6 kap. 2 § andra stycket ges i första

som stycket 2 jämförd med 5 kap. 18 § första stycket en föreskrift om vilka arbetstagarorganisationer får sluta sådant kollektivavtal.

som

Den regel föreslås bli införd i andra stycket har sitt ursprung

nya som i artikel 3 punkt 2 där det sägs att sjömannen skall ha rätt att välja destinationsort för hemresan bland de bestämda destinationsorterna. I konventionen sägs ingenting vid vilken tidpunkt sjömannen skall

om ha denna valrätt. Av protokoll Provisional Record 15 s. 155 6 från

- ILOs 74e Internationella arbetskonferens sjöfartskonferens i Geneve år 1987 framgår att vid utarbetandet av konventionen diskuterades olika förslag till bestämmelsens lydelse. Beträffande den aktuella tidpunkten framlade arbetstagarrepresentanterna i kommittén för sjömäns hemresa ett tilläggsförslag i samband med att desinationsorter-

diskuterades. I det förslaget sades att sjömannen skulle ha rätt att na

sou 1991 103 Specialmotivering

välja destinationsort vid tiden för anställningens ingående. Det finns i protokollet ingen kommentar till förslaget såvitt gäller denna fråga. Förslaget blev för övrigt inte antaget.

När det är fråga destinationsorter som bestämts på förhand är det om rimligt att kräva att sjömannen vid anställningsavtalets ingående gör sitt val destinationsort. Detta särskilt med hänsyn till arbetsgivaren av i annat fall skulle orimligt svårt att planera de åtgärder som som behövs för att ordna de anställdas hemresor.

9§

Paragrafen motsvarar 33 § SmL och har endast ändrats språkligt.

.Sjuklön

10 §

Paragrafen motsvarar 34 § SmL.

I paragrafen föreslås ändring av den tid under vilken lön utgår till en sjuk eller skadad sjöman som lämnat en befattning på ett fartyg i utrikes fart. Den nuvarande tidsgränsen om 60 dagar motsvarar inte det krav ställs i ILO-konventionen nr 165 om social trygghet för som sjömän, artiklarna 14 och 15. Sjuklönetiden i sådant fall föreslås därför förlängd till 84 dagar vilket motsvarar konventionskravet på en

sjuklöneperiod om tolv veckor.

Bestämmelsen om rätt till sjuklön under väntetid föreslås bli flyttad till ett särskilt tredje stycke.

11§

Det föreslås att helt bestämmelse om sjuklönens storlek skall en ny införas i särskild paragraf. Genom förslaget anpassas sjömännens en sjuklön i mesta möjliga omfattning till den nivå som fr.0.m. den 1991 gäller för övriga arbetstagare. Med hänsyn till artiklarna l mars 14 och 15 i ILO-konventionen nr 165 om social trygghet för sjömän är det emellertid endast sjömän med befattning i inrikes fart som helt omfattas av denna anpassning. För sjömän med befattning i utrikes fart föreslås ett undantag beträffande de första 14 dagarna i varje

sjukperiod. Det innebär att kompensationsnivån för sjömän med

Specialmotivering sou 1991103

befattning i inrikes fart sänks från nuvarande 100 % till 75 % för de tre första sjukdagarna och 90 % för resterande sjukdagar i varje

sjukperiod. Ändringarna ligger i linje med såväl den nyligen genom-

förda ändringen av sjukpenningförmånerna enligt AFL den

som nya lagen 19911047 om sjuklön; jfr prop. 1990912181. För sjömän som har eller senast har haft befattning i utrikes fart föreslås att kompensationsnivån oförändrat blir 100 % under den 14-dagarsperiod då sjömännens arbetsgivare inte kommer att ha någon regressrätt från den allmänna försäkringen för utbetald sjuklön. För tiden därefter föreslås samma anpassning till den allmänna sjukersättningnivån

som för sjömän i inrikes fart.

Den språkliga utformningen överensstämmer med 6 § första stycket lagen om sjuklön.

Genom den föreslagna ändringen behandlas samtliga arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden så lika som möjligt i sjukpenninghänseende. Undantaget för sjömän i utrikes fart föreslås enbart i syfte att inte försvåra Sveriges möjligheter att ratificera ILO-konventionen

nr 165.

Det speciella ansvar som sjömännens arbetsgivare med hänsyn till

sjömansyrkets särart får anses ha för sjömännens sjukkostnader

kommer även fortsättningsvis till uttryck bl.a. i den längre sjuklöneperiod som gäller för sjömännen samt arbetgivarnas kostnadsansvar för sjukvård, uppehälle och hemtranport.

I övrigt framgår skälen för den föreslagna ändringen av den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.4.

Andra stycket föreslås bli infört för sjömän med befattning i

att ge inrikes fart och med omfattande korttidsfrånvaro möjlighet till 90 procents sjuklön även för de första tre dagarna av en sjukperiod. Bestämmelsen behövs som en följd av den sänkta differentierade kompensationsgraden för inkomstbortfall vid sjukdom och skada. Jämför för Övrigt med specialmotiveringen till lagen om sjuklön prop. l9909l18l s. 78 ff.

sou 1991 103 Specialmotivering

12 §

Paragrafen motsvarar 35 § tredje stycket SmL.

Ändringen är endast språklig. Bestämmelserna i 35 § första och andra

styckena SmL om undantag från arbetsgivarens skyldighet att betala

sjuklön är inte förenliga med bestämmelserna i ILO-konventionen nr 165, artiklarna 14 och 15. I konventionen görs inga undantag som är hänförliga till sjömannens personliga uppträdande. I syfte att undanröja föreliggande hinder för att Sverige skall kunna ratificera konventionen föreslås därför inte någon motsvarighet till första och andra styckena i 35

Sjukvård

13 §

Paragrafens första stycke motsvarar 37 § första stycket SmL. Andra stycket motsvarar 38 § första stycket SmL. De förslagna ändringarna är språkliga.

14§

Paragrafens första stycke motsvarar 37 § tredje stycket första meningen SmL. Den föreslagna ändringen är språklig.

Andra stycket motsvarar vad som sägs om väntetid i 38 § andra stycket första meningen SmL. Den föreslagna ändringen är språklig.

Tredje stycket är nytt och har ingen motsvarighet i 37 eller 38 § SmL.

Den föreslagna bestämmelsen syftar till att begränsa arbetsgivarens vård- och kostnadsansvar under sådan väntetid som i praktiken är jämställd med semester. Vad som närmast åsyftas är sådan tid då sjömannen under fritid, är vederlag för ordinarie arbetstid eller

som gottgörelse för övertidsarbete, befinner sig en privat utlandsvistelse. Det är inte rimligt att betrakta sådan tid som likvärdig med tid när sjömannen har befattning ombord. De närmare skälen för förslaget har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.2.

Specialmotivering sou 1991 103

15§

Paragrafen motsvarar vad som sägs i 38 § andra stycket första meningen SmL om en sjöman som har sjukdom eller skada när han lämnar en befattning på ett fartyg. Förslaget innebär ingen saklig

ändring.

16 §

Paragrafen är ny.

Genom denna nya bestämmelse föreslås att sjömännens rätt till kostnadsfri sjukvård i utlandet skall gälla utan tidsbegränsning. När arbetsgivarens kostnadsansvar upphör föreslås att staten ta över detta ansvar.

I 2 kap. 7 § AFL sägs att en arbetsgivare som enligt sjömanslagen haft utgifter för en sjömans sjukvård i Sverige, kan få ersättning för kostnaden hos den allmänna försäkringskassan enligt bestämmelser i

AFL. En förutsättning för att arbetsgivaren skall få gottgörelse är dock att sjömannen omfattas av sjukförsäkringen.

Ersättning för sjukvård utomlands utgår numera endast enligt gränssjukvårdskungörelsen 1962390. Från år 1982 har ersättningsrätten från den allmänna försäkringen för utgifter för vård utomlands i övrigt slopats. Det gäller även ombordanställda. I konventioner med andra länder försöker man numera tillförsäkra de svenskar som vistas utomlands ett grundläggande skydd vad avser läkar- och sjukhusvård genom direkta bestämmelser och utan ersättningar mellan länderna.

I artikel 13 punkt a och b i ILO-konventionen nr 165 anges att det åligger redaren att se till att sjömän, vilkas tillstånd kräver sjukvård medan de är ombord eller som till följd av sitt hälsotillstånd har lärrmats kvar inom annan stats territorium än den behöriga medlemsstatens, erhåller lämplig och tillräcklig sjukvård tills de antingen tillfrisknar eller transporteras hem, alltefter vilket som inträffar först, och mat och husrum tills de antingen kan erhålla lämplig anställning eller transporteras hem, alltefter vilket som inträffar först.

Konventionsbestämmelsen innehåller sålunda ingen motsvarighet till

den tidsgräns 84 dagar gäller för arbetsgivarens kostnadsan-

om som svar för en sjöman som vårdas i ett annat land än där han är bosatt.

sou 1991 103 Specialmotivering

Det strider alltså mot konventionen att göra undantag för de sällsynta fall då en sjöman inte har tillfrisknat och inte heller har sänts hem innan han vårdats i 84 dagar.

I detta sammanhang bör man uppmärksamma de särskilda bestämmelser om fri sjukvård för sjömän som finns i 14 § förordningen 1976785 med instruktion om handläggning av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen IFUR-S. Jag har tidigare i avsnitt 5.5.2 redogjort för den närmare innebörden av dessa bestämmelser.

Vid övervägande av denna fråga framstår det som mindre skäligt gentemot arbetsgivarna att ålägga dem en i tiden obegränsad skyldighet att ansvara för dessa vårdkostnader. En undantagsregel är emellertid inte möjlig om Sverige skall kunna ratificera konventionen. Enligt ILOs praxis tillåts inga andra ratifikationsförbehåll än de som uttryckligt framgår av konventionstexten. Den rimligaste lösningen på problemet förefaller vara att staten, som har det övergripande ansvaret för enskildas sjukvård, övertar kostnadsansvaret när arbetsgivarens ansvar upphör. Man bör därvid uppmärksamma att ansvaret dels kan upphöra efter 84 dagar enligt andra stycket, dels på grund av

hänvisningen i 39 § till 38 § andra stycket- om vården har åtnjutits inom sex månader från det sjömannens behov av vård inträdde, dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sin befattning på fartyget. Såvitt gäller de sjömän som omfattas av AFL är det med hänsyn till 14 § IFUR-S egentligen inte fråga om något utvidgat statligt ansvar. Redan nu skall staten genom utlandsmyndigheterna svara för sådana sjömäns vård- och underhållskostnader utomlands när ansvaret inte åligger arbetsgivaren eller staten enligt

specialbestämmelser. Kostnadsökningen blir även i detta avseende

begränsad till de utländska sjömän som nu måste inkluderas i vårt

socialförsäkringssystem.

Om den svenska staten, utan att vara förpliktad därtill enligt konventionen, väljer att i dessa speciella fall påta sig kostnadsansvaret kan det inte anses strida mot konventionen Sverige fullgör ändå sitt

konventionsåtagande. Med hänsyn till att det är fråga om sällsynta fall kan statens ökade kostnader till följd av åtagandet förväntas bli marginella.

Specialmotivering sou 1991 103

17 §

Paragrafen motsvarar 39 § SmL.

Ändringen är endast språklig. Omskrivningen beror på att ordet åtnjutits inte är helt tydligt. Det kan uppstå tvekan om det är den dag då vården börjar eller då den slutar som åsyftas. Av motiven till 39 § framgår dock att det är slutdagen som avses. I prop. 197340 s. 164 sägs att den i 38 § angivna tiden för fri vård 42 dagar resp.

- 84 dagar skall falla inom de i 39 § angivna tidrymderna, sex

månader eller ett år. Vidare sägs att om vården påbörjas så sent att viss del faller utanför sexmånaders- eller ettårsgränsen, bortfaller arbetsgivarens ansvar för den delen. Denna tveksamhet undviks dock

genom den föreslagna lydelsen.

18 §

Paragrafen motsvarar 40 § SmL.

ILO-konventionen nr 165 medger inte att sjömannen förlorar sin rätt till fri sjukvård på grund av sitt personliga uppträdande. Bestämmelserna i 38 § SmL om att en sjöman under vissa förhållanden inte skall ha rätt till fri sjukvård strider, åtminstone såvitt gäller 38 § första stycket vilket rör sig om sjömän som är kvar i sin befattning på ett

fartyg mot konventionen. Vad beträffar 38 § andra stycket är

situationen något annorlunda så till vida som en sjöman enligt ILOkonventionen 166, artikel 4 punkt kan bli återbetalningsskyldig

nr för hemresekostnaderna. Enligt artikel 4 punkt 2 i samma konvention skall kostnaden för hemresan bäras av redaren. Dessa kostnader skall enligt artikel 4 punkt 4 b och e omfatta kost och logi från den tidpunkt, då sjömannen lämnar fartyget till dess han når destinationsorten för hemresan samt läkarvård, då så är nödvändigt, till dess sjömannen med hänsyn till sin hälsa är i stånd att resa till destinationsorten för hemresan.

Sjukvårdskostnader som uppkommer i samband med en hemresa kan sjömannen således bli skyldig att betala tillbaka. Detta framgår inte av konventionen nr 165 utan först vid en jämförelse med de närmare bestämmelser som reglerar villkoren för sjömannens hemresa i konventionen nr 166. Dessa båda konventioner har utarbetats och antagits av ILO i ett sammanhang. I detta fall behandlar konventionen nr 165 i artikel 13 förutom sociala trygghetsfrågor även hemresefrå-

Dessa frågor behandlas dock inte uttömmande, varför man i gor.

sou 1991103 Specialmotivering

avsaknad av närmare besked i den konventionen är hänvisad till de mera uttömmande bestämmelser om sjömäns hemresa som ILO samtidigt har beslutat i konventionen nr 166. Vid övervägande

av denna konkurrensfråga förefaller det inte rimligt att tolka artikel 13 i konventionen nr 165 och artikel 4 i konventionen 166

nr som avsiktligt stridande mot varandra. Det naturliga betraktelsesättet är i stället att de kompletterar varandra. Med hänsyn härtill föreslås att bestämmelsen i 40 § SmL upphävs. I stället bör en bestämmelse

om återbetalningsskyldighet för sjömarmen införas för de fall då sjömannen erhållit sjukvård i samband med hemresa från utlandet.

ILO-konventionerna behandlar inte frågan sjukvård sjömän i

om inrikes fart. Artikel 13 i ILO-konventionen nr 165 omfattar redares åligganden gentemot sjömän, vilkas tillstånd kräver sjukvård medan de är ombord eller som till följd av sitt hälsotillstånd har lämnats kvar inom en annan stats territorium än den behöriga medlemmens. Konventionerna utgör följaktligen inte något hinder mot att sjömän i inrikes fart under angivna förhållanden kan bli återbetalningsskyldiga för vårdkostnaderna.

Förslaget innebär att arbetsgivarens kostnadsansvar utökas. Detta är oundvikligt om Sverige skall kunna ratificera de aktuella ILOkonventionerna. Med beaktande de krav ställts för att

av som en sjöman enligt 40 § SmL skall förlora sin rätt till fri sjukvård torde det dock i praktiken ha varit sällsynt att paragrafen kommit tilll använding

jfr SOU 19716 s. 137. Genom den samtidigt föreslagna ändringen

i 6 kap. 16 § om att staten efter viss tid övertar kostnadsansvaret begränsas dessutom belastningen på arbetsgivaren.

19 §

Paragrafen motsvarar 41 § SmL.

Enligt denna paragraf har arbetsgivaren regressrätt gentemot staten för sin kostnad för sjukhusvård, läkarbehandling och läkemedel. Detta innebär en viss begränsning i arbetsgivarens regressrätt eftersom arbetsgivarens kostnadsansvar enligt 15 § förutom sjömannens vård omfattar underhåll, läkarundersökning och läkemedel. Vård

får anses vara ett vidsträcktare begrepp än sjukhusvård och innefatta såväl underhåll som sjukvård i egentlig mening, dvs. läkarvård jämte läkemedel oavsett om det är fråga om sjukhusvård eller Sjukhusvård förutsätter att det är fråga sjukvård på ett sjukhus. Denna

om begränsning har funnits i motsvarande bestämmelse i tidigare

Specialmotivering sou 1991103

sjömanslagar jfr 192213 94 och 123. Det finns inget skäl

prop. s. att utvidga statens kostnadsansvar.

I förhållande till 17 § andra stycket där det talas om arbetsgivarens skyldighet att stå för sjukhusvård och kostnader som sammanhänger därmed har regressrätten i denna paragraf dock en vidare omfattning. I 17 § andra stycket begränsas ansvaret uttryckligen till sjukhusvård jämte därmed sammanhängande kostnader. Det skall ses mot bakgrund

det är just sjukhusvård grund av t.ex. platsbrist vid

av att som sjukhus eller väntetid hos specialläkare vid sjukhus kan förväntas vara omöjlig att få inom sexmånadersperioden jfr prop. 197340 s. 164. Regressrätten enligt 19 § omfattar däremot även läkarbehandling som ges utanför sjukhus.

Några skäl att ta bort dessa skillnader har inte framkommit.

20 §

Paragrafen motsvarar 37 § andra stycket SmL.

De föreslagna ändringarna är språkliga.

21 §

Paragrafen motsvarar 44 § SmL.

De föreslagna ändringarna är språkliga och redaktionella.

Ldkarundersökning

22 §

Paragrafen motsvarar 18 § ML.

Bestämmelserna i 18 § ML hälsoundersökning gäller endast dern

om

på vilka lagen är tillämplig. Mönstringsbestämmelserna har nu tagits

in i 3 kap. och i dess l § tillämpningsområdet. Därför föreslås

anges hänvisningen till den paragrafen. I 18 § ML talas det om regelbundna läkarundersökningar. Detta uttryck är inte särskilt precist. Kravet regelbundenhet nämns därför inte uttryckligt i förslaget. Det väsentliga

sjömannen kan visa läkarintyg och för att få ett sådant måste han är att genomgå läkarundersökning vilket inte behöver sägas ut.

sou 1991103 Specialmotivering

I detta sammanhang bör uppmärksammas att det för närvarande inom arbetsrättslig lagstiftning pågår arbete med utvidgade lagstadannan gade möjligheter till periodiska hälsoundersökningar. LOAutredningen C 198907 har i enlighet med sina direktiv dir. 198950 avgett ett delbetänkande Periodiskahälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar SOU 199129. I LOA-utredningens förslag till lag i frågan sägs i 2 § första stycket Efter uppmaning arbetsgivaren är arbetstagaren av skyldig att regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra

hälsoundersökningar. I 3 § lagförslag sägs Om en annan lag

samma innehåller någon bestämmelse avviker från denna lag, gäller den som bestämmelsen. Undantagsregeln i 3 § avser bl.a. fartygssäkerhetslagen 198849; jfr betänkandet 13 och 41. I 5 kap. 4 § andra s. stycket fartygssäkerhetslagen sägs Bestämmelser om hälsoundersökning sjömän finns i 18 21 mönstringslagen l983929. av -

I konsekvens därmed bör regelbundenheten i sjömäns hälsoundersökningar komma till uttryck också i den nya sjömanslagen. Kravet på regelbundenhet i fråga sjömäns hälsoundersökningar uppfylls dock om bestämmelsen i 23 § att ett läkarintyg som avses i 22 § genom om gäller i högst två år.

Såsom sagts under 3 kap. 3 § är fartområdet inre fart numera inte definierat i 1 kap. 7 § FsFo. En motsvarande definition bör i lag utan införas i kommande sjömansförordning. I ILO-konventionen en 73 angående läkarundersökning av sjömän, som Sverige har

nr

ratiñcerat, finns bestämmelser om läkarundersökning av sjömän på sjögående fartyg. Undantaget från kravet på läkarintyg får därför inte omfatta sjögående fartyg. Fartyg i inre fart enligt definitionen i

fartygssäkerhetsforordningen har enligt praxis inte ansetts vara

sjögående.

23 §

Paragrafen motsvarar 19 § första stycket ML.

Det torde inte behövas uttrycklig lagbestämmelse för att befälen havaren skall till att en sjöman får ett ogiltigt läkarintyg ersatt. se Bestämmelsen i 19 § andra stycket ML bör i stället införas i en kommande förordning utfärdas i anslutning till den nya sjösom manslagen.

Specialmotivering sou 1991 103

24§

Paragrafens första stycke motsvarar dels 36 § första stycket SmL, dels 20 § första stycket ML. Andra stycket motsvarar 20 § andra stycket ML.

Enligt 36 § första stycket SmL är en sjöman skyldig att underkasta sig läkarundersökning när befälhavaren begär det. För offentligt anställda sjömän finns motsvarande bestämmelser i 13 kap. 2 § LOA.

Vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser bör uppmärksamma

man att en läkarundersökning enligt 13 kap. 2 § LOA förutsätter att arbetstagaren inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och att den bristande tjänstdugligheten beror sjukdom eller därmed

av jämförligt förhållande. Detta till skillnad från 36 § SmL ålägger

som sjömannen att genomgå läkarundersökning när befälhavaren begär det. Motivet för denna vidsträckta befogenhet för befälhavaren är hälsoförhållandenas betydelse ombord på ett fartyg, främst hänsynen till den som drabbas av sjukdom eller skada och till övriga ombordvarande.

Hälsoförhållandena får anses ha samma stora betydelse på alla fartyg, oavsett om de är i offentlig eller privat ägo. Det finns därför inget skäl till skilda regler.

Det verkar emellertid inte rimligt att befälhavaren utan något godtagbart skäl skall kunna ålägga läkarundersökning, vilket 36 § kan innebära. Jag föreslår därför att det skall föreligga särskilda skäl för ett beslut om läkarundersökning. Vid bedömningen särskilda

av om skäl föreligger bör sjömannens försämrade hälsotillstånd ställas i relation till i vilken utsträckning han har arbetsuppgifter där brister i hans hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö och egendom. Härigenom närmar man sig förutsättningarna för tillämpligheten

av

den föreslagna lagen om periodiska hälsoundersökningar i vissa

statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar jfr 1 § lagförslaget, SOU 199129 samt ovan avsnitt 6.5.

Förslaget i första stycket torde i sak täcka vad som sägs i 20 § första stycket ML.

Sjöfartsverkets beslutsrätt kommer att gälla också andra sjömän än dem som nu omfattas av mönstringslagen men det kan knappast vålla några problem.

sou 1991103 Specialmotivering

25§

Paragrafen motsvarar 36 § andra stycket SmL. De föreslagna ändringarna är språkliga.

26§

Paragrafen motsvarar 36 § tredje stycket SmL såvitt avser läkarundersökning enligt 24 eller 25 § nya SmL.

Enligt uppgift från Sjöfartsverket förekommer det att en läkarundersökning som Sjöfartsverket beslutat enligt 24 § avser en arbetssökande. I praxis har då Sjöfartsverket bekostat läkarundersökningen. Paragrafen är utformad på så sätt att denna praxis kodifieras.

Dödsfall

27 §

Paragrafen motsvarar 42 § första stycket SmL.

Enligt förslaget skall i första hand befälhavaren se till att en avliden sjömans närmaste anhöriga underrättas. Därigenom undviker man att dödsbudet fördröjs i onödan. Befälhavaren kan t.ex. ha svårt att få kontakt med arbetsgivaren e.d. Det praktiska tillvägagångssättet kan naturligtvis variera från fall till fall. Om befälhavaren underrättar arbetsgivaren tar denne över ansvaret och befälhavaren får anses ha fullgjort sitt åliggande härvidlag. Arbetsgivaren kan liksom befäl-

havaren om denne inte går via arbetsgivaren sedan låta t.ex. en präst

lämna underrättelsen till de anhöriga.

Hemsändandet av urnan är inte av samma brådskande karaktär som underrättelsen om dödsfallet. Ansvaret bör därför åvila arbetsgivaren

givetvis kan delegera uppgiften till befälhavaren eller annan som person.

42 § andra stycket SmL, som handlar om det praktiska omhändertagandet av en avliden sjömans kvarlåtenskap, uttrycker närmast självklara uppgifter för befälhavaren. Det är dock otidsenligt att låta sådana praktiska detaljregler stå i en lag. De bör i stället tas in i en kommande sjömansförordning om de överhuvud skall behöva regleras i en författning.

Specialmotivering sou 1991103

28§

Paragrafen motsvarar i huvudsak 43 § SmL. Kostnadsansvaret under väntetid regleras i 29 För övrigt är det endast en språklig ändring som föreslås.

29§

Paragrafens första stycke motsvarar 42 § tredje stycket och vad som sägs om väntetid i 43 § SmL.

Andra stycket har utformats efter samma modell som 14 § tredje stycket i detta kapitel men har begränsats till det fallet att sjömannen befinner sig på sin destinationsort enligt 8 § under förutsättning att denna ort inte är hans hemort. Det kan inte anses rimligt att arbetsgivaren skall vara skyldig att underrätta sjömannens anhöriga om att denne avlidit om han vid dödsfallet befann sig på sin hemort. Det naturliga i den situationen är att de närmast anhöriga i stället underrättar arbetsgivaren. I ett sådant fall finns inte heller något skäl för att arbetsgivaren skall stå för begravningskostnaderna. Omständigheterna kring sjömannens dödsfall skiljer sig i den situationen inte från omständigheterna vid en landanställds bortgång.

Bemyndigalzde

30 §

Paragrafen motsvarar helt 21 § ML.

7 kap. Fartygsnämnd

1 §

Paragrafen motsvarar 20 § första stycket SmL.

Syftet med nämnden anges inte uttryckligt utan följer av 4 7 §§.

- Befälhavarens ansvar framgår av 3 § första stycket.

sou 1991 103 Specialmotivering

2 §

Paragrafen motsvarar 20 § andra stycket SmL.

Gällande bestämmelser torde innebära att det alltid skall utses tre befálsledamöter men att endast en av dem får tjänstgöra, beroende vems ansvarsområde saken närmast rör. Enligt förslaget kommer det till klart uttryck att dessa befäl är ledamöter i fartygsnänmden, även om de tjänstgör endast en gången.

3 §

Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 20 och 21 §§ SmL utom tredje stycket saknar motsvarighet i SmL. Jävs- och ersättarfrågorna är

som emellertid av sådan betydelse att de bör regleras i lagtexten.

4 och 5 §§

Paragraferna motsvarar 22 § SmL.

Enligt 3 kap. 8 § upphör inte anställningen genom att en sjöman skiljs från sin befattning. 4 och 5 §§ har utformats med beaktande av detta.

6 §

Paragrafen motsvarar 23 § SmL.

7 §

Paragrafen motsvarar 24 § SmL.

Uttrycket ordning och skick har ersatts med endast ordning. Brott mot skick verkar närmast vara något slags etikettsbrott som det inte rimligen bör ankomma på fartygsnämnden att undersöka.

Det bör inte krävas att nämnden skall avgöra om ett brott hör under allmänt åtal. Det förutsätter en juridisk kompetens som ledamöterna av en fartygsnämnd normalt inte har.

Beträffande befrielse från undersökningsplikten bl.a då saken kommer att utredas svensk myndighet bör beaktas att om brottet har

av en medfört sjöolycka utredning normalt kommer att ske vid en

en undersökning enligt lagen 1990712 om undersökning av olyckor,

Specialmotivering sou 1991 103

dvs. av statens haverikommission jfr 2 § förordningen [l990717] om undersökning av olyckor. 8 § Paragrafen motsvarar 27 § första stycket SmL. 9 § Paragrafen motsvarar 27 § andra stycket SmL. Befälhavarens ansvar enligt 27 § tredje stycket SmL är närmast en ordningsregel som passar bättre i en sjömansförordning. 10 § Paragrafen motsvarar 26 § SmL. I anslutning till vad jag anfört under 7 § beträffande bedömningen av om ett brott hör under allmänt åtal, kan det ifrågasättas om det skall krävas av en fartygsnämnd att avgöra om ett brott är ringa i straffrättslig mening. Någon form av begränsning av nämndens anmälningsplikt behövs emellertid. I annat fall riskerar anmälningsplikten att bli alltför omfattande. Anmälan bör kunna underlåtas om fartygsnämnden finner anledning att anta att brottet är ringa. Rena bagatellförseelser bör därmed inte behöva föranleda anmälning. Befälhavarens ansvar för anmälningen enligt 26 § andra stycket SmL bör inte stå med i lagtexten utan överföras till en förordning. 1l§ Paragrafen motsvarar 64 § andra stycket SmL. Den föreslagna ändringen är språklig. 12§ Paragrafen motsvarar 28 § SmL.

sou 1991 103 Specialmotivering

8 Kap. Ansvarsbestämmelser

l §

Paragrafen motsvarar 68 § andra stycket SmL. Jfr 16 kap. 16 § brottsbalken.

Genom den föreslagna ändringen kommer paragrafen med den strängaste strafflatituden först.

2§

Punkt 1 i paragrafen motsvarar sista delen av 68 § andra stycket SmL. Punkt 2 motsvarar första delen av 68 § första stycket SmL.

Punkt 3 motsvarar 67 § SmL. Gärningsmannen kan normalt dömas för misshandel eller olaga hot, men för dessa myteriliknande brott kan det vara befogat med särskild sanktion.

3§

Punkt 1 i paragrafen motsvarar sista delen av 68 § första stycket SmL. Punkt 2 motsvarar 67 § andra stycket SmL. Punkt 3 motsvarar 65 § SmL. Punkt 4 motsvarar 66 § SmL. Punkt 5 motsvarar 70 § SmL.

Beträffande gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter har fángelsestraffkommittén funnit att dagsböter bör reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas för brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Departementschefen anförde att gränsen mellan penningböter och dagsböter bör läggas vid en nivå som motsvarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som dessutom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår som mer bagatellartad bestraffas med penningböter. Hon anförde vidare att hon anser det naturligt att brott som för närvarande förskyller 20 dagsböter eller mer i princip även i fortsättningen bör bestraffas med dagsböter medan brott med ett lägre staffvärde bör kunna bestraffas med penningböter prop. l9909168 s. 104 och 110.

Brotten i denna paragraf är av den arten att de förutsätter en brottslig vilja. Ett bötesstraff bör därför utgå i form av dagsböter.

Specialmotivering sou 1991 103

4 §

Punkt 1 motsvarar 29 § ML.

Punkt 2 62 § första stycket SmL såvitt gäller brott av motsvarar befalhavaren 3 kap. 12 6 kap. 13 § första stycket, 6 kap. 20 mot § och 7 kap. 3 § första stycket SmL. Vidare motsvarar denna nya punkt 62 § andra stycket SmL och 12 kap. 3 § 5 a FsL såvitt gäller brott mot 4 kap. l § nya SmL.

Punkt 3 62 § första stycket SmL såvitt gäller brott av motsvarar arbetsgivaren mot 3 kap. 12 § och 6 kap. 14 § första stycket nya SmL, 62 § tredje stycket SmL såvitt gäller ansvarsfrihet för arbetsgivare vid brott mot 3 kap. 12 § nya SmL samt 63 § första stycket SmL såvitt gäller ansvarsfrihet för arbetsgivare vid brott mot 4 kap. 1 § nya SmL.

Punkt 4 motsvarar 63 § andra stycket SmL.

Punkt 5 motsvarar 63 § tredje stycket SmL.

Punkterna 2 5 har delats efter ansvarsbestämmelserna För resp. - upp gärningsman. Befálhavarens och arbetsgivarens primäransvar inträder for närvarande oberoende uppsåt eller oaktsamhet. Det förefaller av

dock rimligt att införa sådana begränsningar.

Punkt 6 71 § SmL, 28 § ML och 20 § andra stycket SaL. motsvarar

I 20 § andra stycket SaL krävs oaktsamhet i motsats till grov sjömanslagen och mönstringslagen. Det finns ingen anledning att behålla den skillnaden och det bör inte krävas grov oaktsamhet för ansvar.

Punkt 7 motsvarar 20 § första stycket 1 SaL.

Punkt 8 motsvarar 20 § första stycket 2 SaL.

Punkt 9 motsvarar 20 § första stycket 3 SaL.

Punkt 10 motsvarar 18 § första stycket SaL.

Punkt 11 motsvarar 18 § andra stycket SaL.

sou 1991103 Specialmotivering

Brotten anges i denna bestämmelse får anses vara av ordningssom och förseelsekaraktär. I enlighet med vad som anförts ovan under 3 § bör de därför bestraffas med penningböter. 5 § Paragrafen motsvarar 69 § SmL. 6 § Paragrafen motsvarar 19 § andra stycket SaL. 7 § Paragrafen motsvarar 53 § andra stycket SmL. Motsvarande allmänna straffrättsliga regel finns i 24 kap. 5 § brottsbalken. I övrigt hänvisas till vad jag anfört i specialmotiveringen till 4 kap. 8 8 § Paragrafen motsvarar 19 § första stycket SaL. 9 § Paragrafen motsvarar 72 § SmL. I enlighet med vad som anförts i prop. 197340 s. 179 kan dessa lydnadsbrott också anses rikta sig mot ett offentligt intresse. Inskränkningarna i åtalsrätten skall inte heller i fortsättningen gälla i fall där åtal är påkallat från allmän synpunkt. 10 § Paragrafen motsvarar 73 § SmL. ll§ Paragrafen motsvarar 74 § SmL.

Specialmotivering sou 1991 103

9 kap. Överklagande m.m.

1 §

Paragrafen motsvarar dels 27 § första stycket ML dels 13 kap. 3 § 2 FsL i vad avser beslut enligt 5 kap. 12 § andra stycket FsL. Att den besvärsregeln flyttas hit hänger samman med mitt tidigare förslag att bestämmelsen i 5 kap. 12 § FsL skall tas som 2 kap. 7 § i nya SmL.

Enligt prop. 198384120 bör regeringen inte vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. En sådan styrning är knappast behövlig i de frågor som kan bli föremål för

Sjöfartsverkets eller annan myndighets prövning enligt nya sjö-

manslagen. Frågorna rör väsentligen säkerhet och anställningstrygghet

och lämpar sig bättre för domstolsprövning än politisk prövning. Det enda undantaget utgör dispensfrågor enligt 2 kap. 7

2 och 3 §§

Paragraferna motsvarar 75 § resp. 76 § SmL.

30 § ML hänvisar till bestämmelserna om laga domstol i brottmål i 336 och 338 §§ sjölagen. Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om sjörättsdomstol. Någon anledning att brott enligt 3 kap. nya SmL skall prövas av sjörättsdomstol men inte andra brott enligt den lagen kan inte anses föreligga. Någon motsvarighet till 30 § ML har därför inte tagits med.

4 §

Paragrafen motsvarar 27 § andra stycket ML. Jfr 13 kap. 1 § FsL.

Bestämmelsen bör kunna gälla även för andra beslut enligt den nya

sjömanslagen än sådana som tidigare gavs med stöd av mönstrings-

lagen.

sou 1991103 Specialmotivering

10 kap. Särskilda bestämmelser .Sjöfartsbok 1 § Paragrafen motsvarar 15 § andra stycket ML. 2 § Paragrafen motsvarar 16 § ML. 3 § Första stycket i paragrafen motsvarar 15 § första stycket ML. Andra stycket motsvarar 17 § ML. .Sjiömansregistret 4 § Paragrafen motsvarar 22 § ML. 5 § Paragrafen motsvarar 23 § ML. 6 § Paragrafen motsvarar 24 § ML. 7 § Paragrafen motsvarar 25 § ML.

Specialmotivering sou 1991103

Tillsyn

8 §

Motsvarar 26 § ML och 12 § MFo samt 17 § SaL och 3 § SaFo.

I sjömanslagen finns inga bestämmelser om tillsyn. Fartygssäkerhetslagen anger direkt i 10 kap. 1 3 §§ vem som är tillsynsmyn-

digheLDär ges alltså inget bemyndigande för regeringen att bestämma om det. Den modellen bör väljas även för nya sjömanslagen.

I 17 § SaL hänvisas till tillsynsbestämmelserna i fartygsssäkerhetslagen

som skall äga motsvarande tillämpning. Detsamma gäller 13 kap. 1 2 §§ FsL om överklagande. Eftersom nya sjömanslagen har ett

kapitel om överklagande behövs inte den hänvisningen till fartygssäkerhetslagen. Tillsynskapitlet i fartygssäkerhetslagen innehåller en mängd bestämmelser som aldrig kan bli aktuella vid tillsyn enligt sjömanslagen. I stället för en hänvisning dit har jag valt ut de bestämmelser som kan bli relevanta också för sjömanslagen och direkt angett dem i följande paragrafer.

9 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § FsL.

Uppdelningen i 10 kap. 5 § FsL i planmässig besiktning och inspektion behövs dock inte för tillsyn av bestämmelserna i sjömanslagen.

10 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 10 § FsL i tillämpliga delar.

ll §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 11 § FsL.

Miljö- och hälsoskyddsnämnder berörs inte av bestämmelserna i sjömanslagen, mönstringslagen eller sjöarbetstidslagen och kommer inte heller att beröras av nya sjömanslagen. Dessa nämnder behöver därför inte nämnas i denna paragraf.

sou 1991 103 Specialmotivering

l2§

Paragrafen motsvarar 10 kap. 12 § andra stycket FsL. Den täcker också vad som sägs i 17 § andra stycket SaL om att anteckningar om

arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning.

Bestämmelsen i 10 kap. 12 § första stycket FsL förefaller närmast ta sikte på planmässiga besiktningar och behövs inte här.

Närvaro vid undersökning av sjöolycka

13 §

Paragrafen motsvarar 13 § SmL.

Med hänsyn till att det får anses vara av största betydelse att alla som kan lämna upplysning i saken finns tillgängliga vid en sjöförklaring eller annan undersökning av en sjöolycka bör bestämmelsen i 13 § SmL om att sjömannen måste hålla sig i närheten förrättningsorten

av behållas. Om bestämmelsen avskaffas riskerar man att utredningsunderlaget försämras och att oskäliga kostnader uppstår. Bestämmelsen måste dock kompletteras så att den gäller också vid en undersökning enligt lagen 1990712 om undersökning av olyckor. Det är fortfarande motiverat att ha en särskild gemensam bestämmelse om närvaroskyldighet och löneförmåner i sjömanslagen eftersom undersökningar av sjöolyckor kan hållas inför olika myndigheter en

sjöförklaring kan hållas både inför domstol och av utlandsmyndigheter

och en undersökning enligt lagen om undersökning av olyckor skall

göras av den myndighet som regeringen bestämmer statens haverikommission. Lönebestämmelsen är motiverad särskilt med hänsyn till att sjömännen på det aktuella fartyget inte är berättigade till ersättning enligt sjölagen för sin inställelse vid en sjöförklaring. Eftersom 10 § lagen om undersökning av olyckor inte innehåller någon hänvisning till bestämmelserna om sjöförklaring torde en sjöman som hörs som vittne eller sakkunnig vid en sådan undersökning dock vara berättigad

till ersättning, såsom vid en bevisupptagning utom huvudförhandling,

för sin inställelse till undersökningen.

Specialmotivering sou 1991 103

Övriga bestämmelser 14 § Paragrafen motsvarar 55 § SmL. Jag har tidigare i avsnitt 7.2 redogjort för skälen till att bestämmelsen bör behållas oförändrad. 15 § Paragrafen motsvarar 56 § SmL. Bestämmelsen motsvarar anvisningarna i ILO-rekommendationen nr 173 om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn punkt 28 b d.

-

Enligt uppgift från arbetstagarorganisationerna fyller den dessutom

fortfarande ett praktiskt behov. Bestämmelsen bör därför behållas i sak oförändrad. 16 § Paragrafen motsvarar 61 § SmL. Motiven för bestämmelsen har redovisats i prop. 197340 s. 115 Redarens och arbetsgivarens solidariska ansvar får även gälla de bestämmelser som har forts över till nya SmL från andra lagar, t.ex. bestämmelserna i 3 kap. 13, 15 och 16 §§. 17 § Paragrafen motsvarar 21 § SaL. Bestämmelsen har för närvarande motsvarighet endast i sjöarbetstidslagen men bör kunna gälla hela nya sjömanslagen. Motiven för bestämmelsen har redovisats i prop. 1987883 s. 127 ff. 18 § Paragrafen motsvarar 58 § SmL och 16 § SaL. 16 § SaL är dock inte tillämplig på fartyg med enbruttodräktighet under 25. Den begränsningen kan inte rimligen behållas enbart för 5 kap. i nya sjömanslagen. Genom andra stycket ges dock möjlighet 218

sou 1991103 Specialmotivering

att göra undantag från bestämmelsen, t.ex. beträffande sådana mindre fartyg.

Tillägget beträffande konventionstexten föreslås med hänsyn till artikel 12 i ILO-konventionen nr 166 om sjömäns hemresa. Däri sägs nämligen att konventionen skall finnas tillgänglig på ett lämpligt språk för besättningsmedlemmarna på fartyg. Undantagsmöjligheten enligt andra stycket bör därför inte utnyttjas i fråga ILO-konventionen.

om

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Den föreslagna nya sjömanslagen är avsedd att ersätta den nu gällande sjömanslagen, mönstringslagen och sjöarbetstidslagen.

I andra stycket sägs därför att dessa lagar i princip skall upphöra att gälla när den nya sjömanslagen träder i kraft. Den nya lagen blir följaktligen tiilämplig även i fråga om sjömän som anställts enligt avtal som ingåtts medan de gamla lagarna var i kraft.

De bestämmelser i den nya lagen som innebär sakliga ändringar i förhållande till gällande rätt är i huvudsak sådana att de bör tillämpas när lagen träder i kraft. Ett undantag utgör dock bestämmelserna

om sjuklön.

I tredje stycket föreslår jag därför att dessa bestämmelserna i likhet

med vad som gäller enligt lagen om sjuklön endast skall gälla när

sjukdoms- eller skadefallet inträffar efter ikraftträdandet. I annat fall bör äldre bestämmelser gälla.

10.2 till lag i

Förslag om ändring sjölagen

189135 s.l

178 § De nuvarande hänvisningarna i andra stycket till 1973 års sjömanslag bör ändras till att avse nya sjömanslagen.

367 § Även i denna paragraf föreslås hänvisningarna till 1973 års

att sjömanslag ändras till att avse nya sjömanslagen. Dessutom föreslås i konsekvens med terminologin i sjömanslagen att ordet konsul

nya

Specialmotivering sou 1991 103

ersätts med orden svensk utlandsmyndighet. Detta innebär dock ingen saklig ändring.

10.3¶Förslag till lag om ändring i lagen 1962381

om allmän försäkring

1 kap. Försäkringens omfattning m.m.

3 § Jag har tidigare i avsnitt 5.5.2 närmare redovisat alternativa tillvägagångssätt för att uppfylla kraven i artikel 18 i ILO-konventionen 165 att alla sjömän i ett anslutet lands handelsflotta

nr om skall behandlas lika i socialförsäkringshänseende oberoende av nationalitet. Ett alternativen ändring i AFL så att en utländsk

av avser sjöman pä ett svenskt handelsfartyg, i linje med vad riksförsäkringsverket föreslagit, skall generellt försäkrad även om han inte är

vara bosatt i Sverige.

2 kap. Om sjukvârdsersättning

7 § Den nuvarande hänvisningen till 1973 års sjömanslag ändras till

att avse nya sjömanslagen.

9 § Även i denna paragraf föreslås att hänvisningen till 1973 års sjömanslag ändras till att avse nya sjömanslagen.

20 kap. Övriga bestämmelser

1 § Den nuvarande hänvisningen i andra stycket till 1973 års sjömanslag angående definitionen sjöman ändras till att avse nya

av sjömanslagen.

sou 1991103 Specialmotivering

10.4¶Förslag till lag om ändring i lagen 1973137

ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

om i utlandet m.m.

1 § Paragrafen svenska medborgare i utlandet möjlighet till ger tillfälligt ekonomiskt bistånd. Enligt artikel 5 i ILO-konventionen 166 sjömäns hemresa skall behörig myndighet i fartygets

nr om

registreringsland träda och hjälpa till med en sjömans hemresa om redaren brister i sina skyldigheter. Staten får regressrätt gentemot redaren. Konventionsbestämmelsen innebär en principiell nyhet eftersom ansvaret skall omfatta också utländska sjömäns hemresa. Paragrafens begränsning till svenska medborgare står följaktligen inte i överensstämmelse med konventionen. Genom införandet av ett nytt andra stycke föreslås därför personkretsen som kan få hjälp med till hemresan bli vidgad till att omfatta även utländska sjömän pengar är eller har varit anställda ombord på svenska fartyg. I det som sistnämnda fallet skall behovet det tillfälliga ekonomiska biståndet av ha uppstått i anslutning till att anställningen upphört. Avsikten är tillförsäkra även utländsk sjöman hemtransport från svenska att en

fartyg.

2 § I andra stycket föreslås ändring innebär att staten skall en som rikta kravet återbetalning mot redaren i stället för mot sjömannen. Även denna ändring föreslås i avsikt att uppnå överensstämmelse med artikel 5 i ILO-konventionen nr 166.

10.5¶Förslag till lag om ändring i lagen 1977267

om krigsskadeersättning till sjömän

2 § I första stycket föreslås att hänvisningen till 1973 års sjömanslag ändras till att avse nya sjömanslagen.

10.6¶Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen 1982673

2 § I samband med att sjöarbetstidslagens bestämmelser flyttas till nya sjömanslagen ersätts i den lagen uttrycket skeppstjänst med fartygsarbete. Följaktligen bör motsvarande ändring göras i första stycket 4.

Specialmotivering sou 1991 103

Dessutom bör hänvisningen till sjöarbetstidslagen i andra stycket ändras till att avse nya sjömanslagen.

10.7¶Förslag till lag ändring i lagen

om

1987813 om homosexuella sambor

Jag föreslår att en ny punkt punkt 13 skall införas i lagen. Förslaget är en konsekvens av att sambobegreppet fatt särskild betydelse för tillämpningen av den nya bestämmelsen i 3 kap. 7 § nya SmL.

10.8¶Förslag till lag ändring i

om

fartygssäkerhetslagen l98849

5 kap. Fartygs bemanning

4 § I andra stycket ändras hänvisningarna till följd av att bestämmelserna om hälsoundersökning av sjömän flyttas från mönstringslagen till

nya sjömanslagen.

12 § Bestämmelsen flyttas till 2 kap. 7 § nya SmL.

6 kap. Arbetsmiljön

10 § Jag föreslår att första och andra styckena sammanförs till ett stycke eftersom såväl bestämmelserna om arbetstid som bestämmelserna om minimiâlder enligt förslaget finns i nya sjömanslagen. Genom en föreslagen ändring i andra stycket markeras att bestämmelserna

om minimiälder för fartygsarbete i sjömanslagen nu gäller inte bara arbetstagare utan även minderåriga som utför arbete utan att

vara anställda.

10 a § Bestämmelsen flyttas till 4 kap. l § nya SmL.

11 § Ändringen föranleds av att 10 a § upphävs.

9 kap. Skyddsverksamhet

14 § Fjärde stycket ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i nya sjömanslagen.

sou 1991 103 Specialmotivering

12 kap. Ansvarsbestämmelser

3 § 5 a Bestämmelsen flyttas till 8 kap. 4 § 2 nya SmL.

13 kap. Övriga bestämmelser

3 § 2 Regeringen är besvärsinstans i fråga om beslut som rör bemanningen och dispenser enligt 5 kap. 12 § andra stycket. Dessa dipsensfrågor flyttas till 2 kap. 7 § nya SmL. Som jag anfört i specialmotiveringen till 9 kap. l § nya SmL bör regeringen fortfarande vara besvärsinstans i dessa frågor.

Beträffande bemanningsfrågorna, som står kvar i fartygssäkerhetslagen, har i förarbetena till fartygssäkerhetslagen inte getts något skäl varför regeringen skall vara besvärsinstans prop. 1987883 s. 48 49. Det är svårt att på saklig grund göra gällande att dessa

frågor passar bättre för politisk prövning än domstolsprövning. Det kan och får inte råda någon tvekan om att bedömningen av hur ett fartyg skall bemannas måste utgå ifrån vad sjösäkerheten och anställningstryggheten kräver. Kammarrätten är därför enligt min mening tveklöst den rätta besvärsinstansen i fråga om beslut som rör minimibesättning, dvs. bestämmelserna i 5 kap. 5 11 §§. Be-

manningsföreskrifter som meddelas enligt 5 kap. 13 § skall visserligen också fastställas med hänsyn till vad sjösäkerheten kräver. Det rör sig emellertid här om mindre fartyg som inte transporterar passagerare eller gods. I 13 § ges regeringen ett direkt bemyndigande att besluta om bemanningen på sådana fartyg. Något skäl att ändra den bestämmelsen finns inte. Regeringen bör då fortsatt vara besvärsinstans, om beslutet efter dess bestämmande har meddelats av annan myndighet.

SOU 1991103 Bilaga 1

Översikter över motsvarigheter mellan förslaget till ny sjömanslag och den nuvarande sjömanslagen SmL, mönstringslagen ML, sjöarbetstidslagen SaL samt fartygssäkerhetslagen FsL

FÖRSLAGET TILL NY SJÖMANSLAG SmL ML SaL FsL

1 kap. 1 § första stycket 1 § första stycket l § andra stycket l § andra och jfr 3 § första stycket tredje styckena andra meningen 2§ 2 § 3§ 59 5 4 § 2 § fjärde och femte styckena 60§ 3§

4 § 5 och 6 §5 7 § 8 § första stycket 10 § även 9 § tredje stycket 12 § 5 kap. 12 §

3 kap. 1 § första stycket l § första stycket och 3 § andra stycket 1 § andra stycket 2 § första stycket 2§ 7 och 8 §§ 3§ 6 § första meningen 4§ 55

andra stycket

95 15 § första stycket första stycket 10 § andra stycket 11 § 12 § första stycket 13 § 14 § 1 § andra stycket 2 § andra stycket 6 § andra meningen 10 § 12 § andra stycket

Bilaga J sou 1991103

FÖRSLAGET TILL SJÖMANSLAG SmL ML SaL FsL NY

4kap. l § 45§ 6 kap. 10 a 2 § 46 § 3 § 47 § 4 § 48 § 5 § 49 § 6 § 51 5 första och

andra styckena 7 § 51 § tredje stycket 8 § 53 § första stycket 9 § 54 §

5kap.1§ l§och2§första

och andra styckena 2 § 3 § andra stycket 3 § 3 § tredje stycket 4 § 3 § fjärde stycket 5 § 15 § 6 § delvis 3 § 7§ 8§0chdelvis3§ 3 § 9 § 9 § delvis 3 § 10 § 4 § och delvis 3 § 11 § 5 § 12 § 6 § 13 § 7 § 14 § 10 § 15 § ll § första och andra

styckena 16 § 11 § tredje stycket 17 § 12 § 18 § första stycket 2 § tredje stycket 18 § andra stycket jfr 10, 11 och 13 §§ 19 § 14 § 20 § 2 § sjätte stycket

6 kap. 1 § 29 § första stycket 2 § 29 § andra stycket 3 § 30 § 4 § 31 § första och

andra styckena 5 § 31 § tredje stycket 6 § 32 § 7 §

- 8 §

- 9 § 33 § 10 § 34 § ll §

- 12 § 35 § tredje stycket

SOU 1991 103 Bilaga 1

FÖRSLAGET TILL NY SJÖMANSLAG

SmL ML sax FSL

13 § första stycket 37 § första stycket 13 § andra stycket 38 § första stycket 14 § första stycket 37 § tredje stycket

första meningen 14 § andra stycket delvis 38 § andra stycket

första meningen 14 § tredje stycket 15 § delvis 38 § andra

stycket

första meningen

39 §

40 §

41 §

37 § andra stycket

44 §

18 §

19 § första stycket

första stycket 36 § första stycket 20 § första stycket

andra stycket 20 § andra stycket

36 § andra stycket O delvis 36 § tredje

stycket Ns 42 § första stycket 28 § 43 § 29 § första stycket 42 § tredje stycket

och delvis 43 § 29 § andra stycket 30 § 21§

7kap.1§ 20 § första stycket 2 § 20 § andra stycket 3 § första stycket 20 § första stycket

andra meningen

och 21 § 3 § andra stycket 20 § andra stycket

tredje meningen 3 § tredje stycket 3 § fjärde stycket 21 § andra stycket 4 § 22 § första stycket 5 § 22 § andra stycket 6 § 23 § 7 § 24 § 8 § 27 § första stycket 9 § 27 § andra stycket 10 § 26 § n § 64 § andra stycket 12 § 28 §

Bilaga 1 sou 1991103

FÖRSLAGET TILL NY SJÖMANSLAG SmL ML SaL FsL

8 kap. 1 § 68 § andra stycket 2 § l sista delen av 68 § andra stycket 2 § 2 första delen av 68 § första stycket 2 § 3 57 g 3 § l sista delen av 68 § första stycket 3 § 2 67 § andra stycket 3 § 3 65 5 3 § 4 66 g 3 § 5 70 § 4 § 1 29 § 4 § 2 delvis 62 § första stycket och delvis 62 § andra stycket 12 kap. 3 § 5 4 § 3 delvis 62 § första stycket och delvis 62 § tredje stycket samtdelvis 63 § första stycket 63 § andra stycket 63 § tredje stycket 71 § 28 § 20 § andra stycket 20 § första stycket 1 20 § första stycket 2 20 § första stycket 3 8 18 § första stycket 18 § andra stycket 69 § 19 § andra stycket 53 § andra stycket 19 § första stycket 72 § 73 § 11 74 §

9 kap. 1 § 1 27 § första stycket första meningen I l§2 1i3kap.3§2T 1 § 3 27 § första stycket i andra meningen 2 § 75 § 3 § 76 § jfr 30 § 4 § 27 § andra stycket

10 kap. l § 15 § andra stycket 2 § 16 § 3 § första stycket 15 § första stycket 3 § andra stycket 17 §

SOU 1991103 Bilaga 1

ÖRSLAGET TILL SJÖMANSLAG SmL ML FsL

4 5 22 5 s 5 23 5 6 5 245 7 § 25 § s 5 26 5 17 9 § 10 kap. 5 § 10 5 delvis 10 kap. lO § 11 5 10 kap. 11 § 12 5 jfr 17 § andra 10 kap. 12 §

stycket andra stycket 13 5 13 5 14 5 ss 5 15 5 se 5 16 5 51 5 17 5 1a 5 ss 5 165

l Även 12 § mönstringsförordningen.

2 Även 3 § sjöarbetstidsförordningen.

Bilaga I

SOU 1991103

Sjömanslagen Förslaget till 1973282 ny sjömanslag

lknp. l §

1 kap. 2 §

l kap. 5 §

2 kap. 1 §

2 kap. 2 §

2 kap. 2 §

2 kap. 3 § 8 § första stycket 2 kap. 4 § 8 § andra stycket 3 kap. 7 § 9 § 3 kap. 9 § 9 § tredje stycket 2 kap. 5 § 10 § 2 kap. 5 § 11 § 3 kap. 10 § 12 § 2 kap. 6 § 13 § 10 kap. 13 § 14 § 15 § första stycket 3 kap. 12 § 15 § andra-ijärde styckena 16§ 3 kap. 4 § § 3 kap. 5 § § 3 kap. 6 § § 3 kap. 8 § § första stycket 7 kap. 1 § och 3 § första stycket § andra stycket 7 kap. 2 § och 3 §andra stycket § 7 kap. 3 § första stycket N § andra stycket 7 kap. 3 § 1jårdestycket § första stycket 7 kap. 4 § § andra stycket 7 kap. 5 § § 7 kap. 6 § § 7 kap. 7 § § § 7 kap. 10 § § första stycket 7 kap. 8 § 27 § andra stycket 7 kap. 9 § 27 § tredje stycket 28 § 7 kap. 12 § 29 § första stycket 6 kap. 1 § 29 § andra stycket 6 kap. 2 § 30 § 6 kap. 3 § 31 § första-andra styckena 6 kap. 4 § 31 § tredje stycket 6 kap. 5 § 32 § 6 kap. 6 § 33 § 6 kap. 9 § 34 § 6 kap. 10 och 11 §§ 35 § första-andra styckena 35 § tredje stycket 6 kap. 12 § 36 § första stycket 6 kap. 24 § första stycket 36 § andra stycket 6 kap. 25 § 36 § tredje stycket 6 kap. 26 § 37 § första stycket 6 kap. 13 § första stycket 37 § andra stycket 6 kap. 20 §

SOU 1991103 Bilaga 1

Sjömanslagen Förslaget till 1973282 sjömanslag

ny

37 § tredje stycket 6 kap. 14 § första stycket 38 § första stycket 6 kap. 13 § andra stycket 38 § andra stycket 6 kap. 14 § andra stycket och 15 § 39 § 6 kap. 17 § 40 § 6 kap. 18 § 41 § 6 kap. 19 § 42 § första stycket 6 kap. 27 § 42 § andra stycket 42 § tredje stycket 6 kap. 29 § första stycket 43 § 6 kap. 28 § och 29 § första stycket 44 § 6 kap. 21 g 45 § 4 kap. 46 § 4 kap. 47 § 4 kap. 48 § 4 kap. 49 § 4 kap. 50 § 51 § första-andra styckena 4 kap. 51 § tredje stycket 4 kap. 52 § 53 § 4 kap. S4 § 4 kap. S5 § 10 kap. 56 § 10 kap. 57 § 58 § 10 kap. 59 § 1kap. 3§ 60 § l kap. 4§ 61 § 10 kap. 16§ 62 § första stycket 8 kap. 4§2oc113 62 § andra stycket 8 kap. 452 62 § tredje stycket 8 kap. 453 63 § första stycket 8 kap. 453 63 § andra stycket 8 kap. 454 63 § tredje stycket 8 kap. 4§5 64 § Förstastycket 64 § andra stycket 7 kap. 11§ 65 § 8 kap. §3 66 § 8 kap. 354 67 § 8 kap. 2§A3 67 § andra stycket 8 kap. 3§2 68 § första stycket 8 kap. 2§2samt3§1 68 § andra stycket 8 kap. 1§0ch2§1 69 § 8 kap. 5§ 70 § 8 kap. 3§5 71 § 8 kap. 4§6 72 § 8 kap. 9§ 73 § 8 kap. 105 74 § 8 kap. 11§ 75 § 9 kap. 2§ 76 § 9 kap. 3§

Bilaga 1

SOU 1991103

Mönstringslagen Förslaget till 1983929 ny sjömanslag

1 § första stycket 3 kap. 1 § första stycket 1 § andra stycket 3 kap. 17 § 2 § första stycket 3 kap. 1 § andra stycket 2 § andra stycket 3 kap. 18 § 3 § första stycket första jfr 1 kap. 5 § meningen 3 § första stycket andra jfr l kap. 1 §andn stycket meningen 3 § andra stycket 3 kap. l § första stycket 4 § 1 kap. 3 § 5 § 3 kap. 2 § 6 § första meningen 3 kap. 3 § 6 § andra meningen 3 kap. 19 § 7§ 3 kap. 2 @Z 3 kap. 2

3 kap. ll

3 kap. 13 första stycket och 20 §

3 kap. 13 andra stycket

första stycket 3 kap. 14

andra stycket 3 kap. 21

3 kap. 15

3 kap. 16

första stycket 10 kap. 3 första stycket

andra stycket 10 kap. 1

10 kap. 2

10 kap. 3 andra stycket

6 kap. 22 §

§ första stycket 6 kap. 23 19 § andra stycket 20 § Förstastycket 6 kap. 24 § första stycket 20 § andra stycket 6 kap. 24 § andra stycket 21 § 6 kap. 30 § 22 § 10 kap. 23 § 10 kap. 24 § 25 § 26 § 27 § första stycket 27 § andra stycket 28 § 29 § 30 §

sou 1991103 Bilaga 1

Sjöarbetstidslagen Förslaget till 1970105 ny sjömanslag

1 § 5 kap. 1 § 2 § första stycket 5 kap. 1 § 2 § andra stycket 5 kap. 1 § 2 § tredje stycket 5 kap. 18 § första stycket 2 § fjärde stycket 1 knp. 3 § första stycket 2 § femte stycket 1 kap. 3 § andra och tredje stycket 2 § sjätte stycket 5 kap. 20 § 3§ 5knp.6,7,9och10§§ 3 § andra stycket 5 kap. 2 § 3 § tredje stycket 5 kap. 3 § 3 § fjärde stycket 5 kap. 4 § 4 § 5 kap. 10 § 5 § 5 kap. 11 § 5 § s kap. 12 § 7 § 5 kap. 13 § 8 § 5 kap. 7 § 9 § 5 kap. 8 § 10 § 5 kap. 14 § och 18 § andra stycket 11 § första-andra stycket S kap. 15 § och 18 § andra stycket 11 § tredje stycket 5 kap. 16 § 12 § 5 kap. 17 § 13 § 5 kap. 18 § andra stycket 14 § 5 kap. 19 § 15 § 5 kap. 5 § 16 § 10 kap. 18 § 17 § 10 kap. 8 § 18 § första stycket 8 kap. 4 § 10 18 § andra stycket 8 kap. 4 § 11 19 § första stycket 8 kap. 8 § 19 § andra stycket 8 kap. 6 § 20 § första stycket l 8 kap. 4 § 7 20 § första stycket 2 8 kap. 4 § 8 20 § första stycket 3 8 kap. 4 § 9 20 § andra stycket 8 kap. 4 § 6 21 § 10 kap. 17 §

Bilaga 1 SOU 1991103

Fartygssäkerhetslagen Förslaget till 1988249 ny sjömanslag

vissa aktuella paragrafer

5 kap. 12 § Zlmp. 7§ 6 kap. 10 a § 4kap.1§ 10 kap. 5 § 10 kap. 9§ 10 kap. 10 § delvis 10 kap. 10 § 10 kap. 11 § 10 kap. 11§ 10 kap. 12 § andra stycket 10 kap. 12§ 12 kap. 3 § 5 a 8kap. 4§2 13 kap. 3 § 2 9kap. 1 §2

sou 1991103 Bilaga 21

Lagstiftning i Danmark, Finland och Norge

Avmönstring vid krigsrisk o.d. avsnitt 3

Danmark

I den danska sjömanslagen Sømandsl0v 1985-12-04 nr 519 finns i §§ 18 a och b bestämmelser om sjömäns rätt att frånträda tjänsten vid krigsfara m.m. I § 12 regleras sjömäns rätt att omedelbart bli fria från anställningen vid svårartad epidemi och i § 11 finns bestämmelser om samma rätt bl.a. när fartyget inte är sjövärdigt. Dessa paragrafer motsvaras i den svenska sjömanslagen av 9 och 11 §§.

De aktuella paragraferna har följande lydelse

§ 11. Sømanden har ret til at krave afsked, hvis

1 skibet er usødygtigt, eller mandskabets opholdsrum

er

sundhedsfarlige og skibsføreren ikke sørger for, at manglerne afhjaelpes.

2 skibsføreren i strid med § 56 undlader at lade skibet syne,

eller

3 sømanden har vzeret udsat for mishandling om bord på

skibet, uden at skibsføreren trods kendskab hertil har ydet ham

beskyttelse.

Stk En sømand, der fratrzeder efter stk har ret til erstat-

ning, og fri rejse med underhold efter § 18, stk 1 og

§ 12. Sømanden har ret til at krzeve afsked, hvis det efter

forhyringen viser sig, at der hersker ondartet epidemi i en havn,

som skibet skal anløbe.

Stk Det påhviler skibsføreren ved opslag eller på anden måde

at gøre mandskabet bekendt med skibets rejseplan og med

andringer heri.

Bilaga 21 SOU 1991103

Stk Krav om afsked skal fremsaattes snarest etter, at

sømanden har fået kundskab om forholdet. Hvis rejsen ikke påbe-

er gyndt, har sømanden ret til at fratratde straks ellers i den

og første havn eller red, skibet anløber. Skal skibet ikke anløbe nogen havn eller red, forinden det må forventes at

passere områder, hvor der hersker tilstande nzevnt i stk skal

som skibsføreren efter sømandens anmodning give denne adgang til at fratrzede, såfremt der opstår mulighed for at landsaztte den pågzeldende.

Stk Fratrazder sømanden, betaler rederen tre fjerdedele

og sømanden en fjerdedel af udgifterne til rejse med underhold til hjemstedet eller efter rederens bestemmelse til forhyrningsstedet. Staten refunderer en tredjedel af det beløb, rederen

som har betalt til sømandens udgifter til rejse med underhold til hjemstedet eller til forhyringsstedet.

Stk Stk 4 ñnder ikke anvendelse, hvis der kan skaffes sømanden tilsvarende stilling på andet dansk skib på fratraadelsesstedet.

3a. Sømandens ret til at fratrzcde tjenesten ved krigsfare

mv

18 § a. Sømanden har ret til at fratrzede tjenesten bordstraks

om og ellers i første havn eller red, skibet anløber, hvis skibet inden afgang fra havn får ordre til at sejle til et område, hvor 1 der er fare for, at skibet vil blive opbragt af krigsførende, udsat for krigsskade eller en faretruende situation, der kan ligestilles hermed, eller 2 sådan fare er blevet väsentlig forøget.

Stk Hvis skibet efter afgang fra havn får ordre til at sejle til et område som naevnt i stk nr har sømanden altid ret til at fratrade tjenesten om bord.

Stk Hvis der efter skibets afgang fra sidste havn opstår

en situation som nzevnt i stk nr har sømanden ret til at fratraede tjenesten om bord, såfremt der af anden grund etableres forbindelse med land.

sou 1991103 Bilaga 21

Stk 4. Det påhviler skibsføreren ved opslag eller på anden måde

at gøre besaatningen bekendt med skibets rejseplan og med

atndringer heri.

Stk 5. Krav om at fratraade tjenesten bord skal fremsazttes

om snarest efter, at sømanden har fået kundskab om forholdet.

§ 18 b. Fratrasder sømanden efter bestemmelserne i § 18 kan

hver af parterne, uanset hvad der er bestemt i § 6 om fratrat-

delseshavn, opsige tjenesteforholdet med det aftalte eller det i

§ 5 eller § 37 nazvnte opsigelsevarsel.

Stk Opsiges tjenesteforholdet i medfør af stk betaler

redern 65 pct, staten 25 pct og sømanden 10 pct af udgifterne

till rejse med underhold til hjemstedet eller efter rederens

bestemmelse til forhyringsstedet. Rederen udlaegger statens

andel, der refunderes av Søfartsstyrelsen.

Stk Stk 2 ñnder ikke anvendelse, hvis der kan skaffes

sømanden tilsvarende stilling på et andet dansk skib på fratr-

zedelsesstedet.

Stk Under ophold på fratraedelsesstedet betaler rederen

udgifterne til sømandens underhold.

Stk Så lange tjenesteforholdet består, finder § 35 tilsvarende anvendelse for skibsansatte.

Av kommentaren i Karnovs lovsamling 1988, band s. 6239 7059,

- 11e utgåvan, 1989 framgår att uttrycket svårartad epidemi i § 12 särskilt åsyftar karantänssjukdomar, såsom pest, kolera, koppor, fläcktyfus och återfallsfeber.

Genom stadgandet i § 12 stk 3 har sjömannens rätt att frånträda genast eller i första hamn kompletterats med en rätt att frånträda fartyget

om anlöper en redd. Härutöver är det en plikt för befálhavaren att låta sjömannen frånträda om det uppstår en möjlighet att sätta i land honom. Sådan möjlighet kan föreligga om det av annat skäl etableras förbindelse med land, t.ex. i samband med landsättning av sjuk eller transport av leveranser, reservdelar, reparatörer, avlösningsmanskap eller liknande.

Bilaga 2.-1 sou 1991103

Enligt lagkommentaren till §§ 18 och b fanns avsnittet 3 a a om sjömannens rätt att frånträda vid krigsfara tidigare i § 12. m.m. Tillspetsningen av situationen i Persiska viken under år har senare nödvändiggjort att sjömannens möjligheter att utnyttja sin rätt att mönstra av fartyget förbättrats jämfört med vad gällde enligt den som tidigare bestämmelsen i § 12 och fortfarande gäller beträffande - som svårartad epidemi. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 30 mars 1988.

Sjömannen skall nu alltid har rätt att frånträda tjänsten ombord det om efter avgång från den senaste hamnen visar sig att fartyget skall till ett riskornråde. Bestämmelsen tar sikte på att undvika att sjöman mot en sin vilja förs till ett riskområde. Om sjömannen vid anställningsavtalets ingående visste att fartyget skulle till ett riskområde, ändå men tog anställning, kan han inte åberopa § 18 a stk

Tidigare kunde sjömannen endast bli fri från tjänsten ombord genom att begära att omedelbart bli fri också från anställningen. Med hänsyn till sjömannens anställningstrygghet har ansett det riktigare man att sjömannen endast frånträder tjänsten ombord på fartyget, utan att anställningsförhållandet utan vidare upphör. Detta gäller såväl rederianställda som fartygsanställda. Om parterna Önskar att en av anställningsförhållandet skall upphöra kan det ske uppsägning genom med den uppsägningstid som anges i lagen eller är avtalad. som

Det är för nordiska förhållanden unikt att en sjöman enligt den danska sjömanslagen har rätt att frånträda inte bara när det är fara för att fartyget skall bli uppbringat av krigförande eller utsatt för krigsskada, utan också när det föreligger fara för att fartyget skall bli utsatt för en farlig faretruende situation kan likställas med krigsskada. Enligt som förarbetena till lagen var denna utvidgning rätten att frånträda av ett lagfästande av rättspraxis, eftersom det dom har fastslagits genom en att överfall av rövare som är av särskilt farlig karaktär kan jämställas med i dåvarande § 12 beskrivna fall.

Domen som avkunnades handelsretten i Köpenhamn den av sø- og december 1978 innehåller bl.a. att det före den 21 november 1977 under längre tid har varit förenat med viss icke helt obetydlig risk en för överfall av rövare vid trañkering och uppehåll på redden i Lagos, Nigeria, men att denna risk, såsom också kärandena i detta mål kände till, inte var av sådan omfattning att den kunde berättiga de sjöfarande att omedelbart bli fria från sina anställningar enligt sjömanslagens § 12, denna bestämmelses analogi eller allmänna rättsgrundsatser.

sou 1991103 Bilaga 21

Överfallet med dödlig utgång till den 21 november 1977 på

natten Lindinger Ivory kunde vid dåvarande tidpunkt uppfattas som tecken på en väsentlig ökning av den dittills bestående risken, som var jämställd med de i sjömanslagens § 12 beskrivna fallen.

I förarbetena framhålls att det inte varit avsikten att med detta tillägg

utvidga tillämpningsområdet av § 12 stk 1 andra punkter. För

bedömningen av om de övriga förutsättningarna i § 18 a stk nr 1 är uppfyllda har dansk rättspraxis angett några riktlinjer för när krigsfara anses föreligga. Som exempel kan nämnas att det krävs särskild försäkringspremie för krigsrisk på fartyg, att certepartier blivit uppsagda under åberopande av krigsklausuler och att det har ingåtts avtal om krigsrisktillägg. Fara för att fartyget kan bli utsatt för krigsskada kan t.ex. föreligga vid trafik i områden där det är utlagt minor eller där sjöslag kan förväntas äga rum.

Beträffande tillämpningen av § 18 a stk nr 2 hänvisar lagkommentaren till ett antal rättsfall. Förutom det nämnda rättsfallet

ovan från sø-og handelretten nämns bl.a. ett fall från år 1940 enligt vilket avmönstring ansetts berättigad när ett fartyg uppbringats den 1 december 1939 i Östersjön av ett tyskt minfartyg och blivit fört till Hamburg. Det hänvisas även till två andra rättsfall från år 1940. Det ena gällde seglats på England i november 1939 och det andra gällde förhållanden i samband med spanska inbördeskriget. Det krävs inte nödvändigtvis att den krigförande parten skall vara en suverän stat. Upprorsrörelser och liknande kan också anses som krigförande.

Den ovillkorliga rätten för sjömannen enligt 18 § stk 2 gäller utan hänsyn till vilka omkostnader som därvid åsamkas fartyget genom avvikelse från den planerade rutten eller andra åtgärder som kan sättas i verket för att möjliggöra sjömannens faktiska frånträdande.

Om sjömannen är medveten om att fartyget är destinerat till ett riskområde, men faran härför ökat väsentligt, kan enligt § 18 a stk 3 frånträdande bara ske om det av annat skäl uppnås förbindelse med land, t.ex. i samband med landsättning av sjuka eller transport av leveranser, reservdelar, reparatörer, avlösningsmanskap eller liknande.

I kommentaren till § 18 b erinras om att anställningsavtalet för

en sjöman som har bostad i Danmark och som ingått anställningsavtalet i Danmark enligt § 6 bara kan sägas upp till frånträdande i dansk hamn som fartyget anlöper. Då många danska fartyg endast sällan anlöper dansk hamn innebär det att rederiet i situation där det inte

en

Bilaga 21

sou 1991103

kan erbjuda sjömarmen annat arbete inte har någon möjlighet att säga upp anställningsavtalet. Detta har inte ansetts rimligt, bestämmelsen öppnar därför möjlighet till att anställningsavtalet kan upphöra efter

avtalad eller lagstadgad uppsägningstid.

Bestämmelserna i § 18 b stk 2 ändrades under folketingsbehandlingen. Enligt den tidigare fördelningen hemresekostnadema betalade

av redaren 50 procent, staten 25 procent och sjömannen 25 procent

av hemresekostnadema. Genom ändringen nedsattes sjömarmens andel till 10 procent. Redarens andel höjdes till 65 procent under det att statens andel kvarstod med 25 procent. Redarens plikt att förskottera statens andel kvarstod. Den sjöfarandes andel ett flygbiljettpris på 10 000

av kr från de mest avlägsna destinationerna skall utgöra l 000 kr.

ca Härtill kommer 10 procent av eventuella omkostnader i samband med underhåll under resan.

Bestämmelsen i § 18 b stk 4 fastslår att sjömannen, så länge han uppehåller sig på frånträdandeorten, får utgifterna för underhåll betalda, dvs. kost och logi, varigenom han blir försatt

i samma situation som om han hade blivit kvar på fartyget.

Ändamålet med § 18 b stk 5 är danska

att göra sjömanslagens §§ 29,

30, 33 och 34 angående sjömannens rättsställning vid sjukdom och

död tillämpliga också på fartygsanställda så länge anställningsför-

hållandet består. Enligt tidigare regler omfattades endast rederianställda.

Den danska lagstiftningen har sålunda moderniserats och sjömärmen har vid krigsfara och liknande situationer fått rätt att mönstra utan

av att mista sin anställning. När det gäller svårartad epidemi och när

fartyget inte är sjövärdigt har dock sjömännen fortfarande

bara rätt att

bli fria från sina anställningar. De danska lagbestämmelserna är

förhållandevis detaljerade. Vid krigsfara har sjömännen i princip

en ovillkorlig rätt att inte mot sin vilja komma in i en krigsriskzon. Anställningstryggheten urholkas dock av att frånträdande från tjänsten ombord ger var och en av parterna rätt att säga anställningsavtalet

upp med sedvanlig uppsägningstid. Den danska sjömanslagen gäller

som såväl rederi- som fartygsanställda innehåller inte någon bestämmelse om att rederiet kan omplacera en avmönstrad sjöman till ett annat

av rederiets fartyg. Frågan berörs dock indirekt i § 18 b stk 3 enligt

vilket kostnadsfördelningsregeln för då anställningsavtalet

resor sagts upp på grund av avmönstringen inte skall tillämpas om sjömannen kan omplaceras till annat danskt fartyg på frånträdandeorten. I kommenta-

sou 1991 103 Bilaga 21

ren till § 18 b stk 1 sägs att det inte är rimligt att rederiet i vissa fall inte kan säga upp anställningsavtalet, trots att det inte kan erbjuda sjömannen annat arbete. Det förefaller underförstått att arbetsgivaren skall försöka omplacera sjömarmen till ett annat av sina fartyg. Kommentaren ger ett intryck av att rederiets uppsägningsrätt är tänkt som en undantagsregel att användas med försiktighet, något klart besked ges dock inte. Lagtexten i sig är formulerad så att sjömannens avmönstringsrätt framstår som närmast illusorisk.

Finland

I den finska sjömanslagen 7.6.1978423 finns i 46 § bestämmelser om arbetstagares särskilda uppsägningsrätt. Paragrafen motsvarar 9 § i den svenska sjömanslagen. Dessutom finns ytterligare bestämmelser rörande krigsfara i 46 a 48 § och 53

De aktuella paragraferna har följande lydelse

46 § Arbetstagares särskilda uppsägningssdtt. Oberoende av

överenskommen arbetsperiod eller av uppsägningstid, som eljest

skall iakttagas i arbetsförhållandet, äger arbetstagare rätt att

uppsäga sitt arbetsavtal att upphöra omedelbart

1 då han fått veta att i fartygets destinationshanm förekommer farlig smittosam sjukdom, som skulle kunna äventyra hans hälsa;

2 då det fartyg, vilket han arbetar, löper risk att upp-

bringas av krigförande eller att bli utsatt för krigsskada

samt även då sådan risk väsentligt har ökat;

3 då någondera av hans föräldrar, hans make eller barn är

allvarligt sjuk eller har avlidit, såframt erforderlig

ledighet från arbetet kan ordnas för honom på annat sätt;

samt

4 då han efter att ha ingått arbetsavtalet fått veta att han

blivit godkänd till någon läroanstalt eller att han får en

anställning, vars mottagande är viktigt för honom, eller

då i hans förhållanden eljest inträffat sådana väsentliga förändringar som medför att arbetsförhållandets upphörande bör anses som nödvändigt.

Bilaga 21 SOU 1991103

Har arbetstagare, sedan han fått kärmedom om sådana omständigheter som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten, samtyckt till att arbeta under sagda förhållanden, äger han icke i denna

paragraf avsedd uppsägningsrätt.

Har arbetstagare rätt att säga upp sitt arbetsavtal med stöd av 1 mom. 2 punkten, är arbetsgivaren skyldig att på arbetstagarens begäran omedelbart permittera honom till dess att arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren ett arbete som motsvarar hans tidigare arbete, men inte är förbundet med sådana omständigheter som utgjort grund för permitteringen.

Arbetstagare äger icke rätt att uppsäga sitt arbetsavtal med stöd av 1 mom. 4 punkten, om fartyget på grund därav skulle bli sjöodugligt, såframt icke i hans ställe kan anskaffas lämplig arbetstagare. Arbetstagare är skyldig att ersätta arbetsgivaren för kostnaderna för anskaffande av ny arbetstagare. Ersättningen kan nedsättas eller ersättningsskyldigheten helt slopas med beaktande av den tid arbetsförhållandet fortgått samt övriga på sakeninverkande omständigheter.

46 a § Rätt att áterupptaga arbetet för den som permitterats på

grund av krigsfara. Har arbetstagare permitterats med stöd av

46 § 3 mom., har han rätt att återvända i första hand till det

fartyg, från vilket han permitterades.

48 § Orten för arbetsavtalets upphörande i särskilda fall. Arbetstagare kan i fall som avses i 3 § 2 mom. uppsäga sitt arbetsavtal att upphöra i vilken hamn som helst, vilken fartyget

anlöper för lossning, lastning eller uppläggning.

Arbetstagare kan i fall som avses i 43 § uppsäga sitt arbetsavtal att upphöra i första hamn som fartyget anlöper efter upp-

sägningstidens utgång.

I fall som avses i 44 § och 46 § 1 och 3 mom. upphör arbetsavtalet eller begynner permitteringen i den första hamn

som fartyget anlöper. Har arbetstagaren sagt upp sitt arbetsavtal med stöd av 46 § 1 mom. 2 punkten eller har han permitterats med stöd av 46 § 3 mom., skall han dock, innan fartyget anländer till det område där krigsfara råder, föras till en hamn eller en ort från vilken i 53 § nämnd resa kan ordnas. I detta fall upphör

sou 1991103 Bilaga 21

arbetsavtalet eller begynner permitteringen i den nämnda

hamnen eller på den nämnda orten.

Skulle arbetsavtal i fall i 47 § eller i 1 3

som avses - mom.

upphöra i land, vars myndigheter icke tillåter arbetstagare att

komma in i landet, eller där arbetstagaren avkräves säkerhet

som han kan ställa, fortfar arbetsavtalet att gälla till dess

fartyget anländer till en ort, där nämnda hinder icke föreligger.

53 § Fri resa med anledning av smittosam sjukdom eller

krigsfara. Arbetstagare som har sagt upp sitt arbetsavtal med

stöd av 46 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller har permit-

som

terats med stöd av 46 § 3 mom. har rätt till fri resa jämte

uppehälle till närmaste ort, där arbetsavtalet hade kunnat

upphöra efter uppsägning från arbetsgivarens sida, om han inte

har rätt till fri hemresa enligt 52

Arbetstagare som säger upp sitt arbetsavtal eller anhåller om

permittering skall samtidigt begära fri hemresa.

Om arbetstagaren är bosatt i Finland eller är finsk medborgare,

betalas kostnaderna för den i denna paragraf nämnda fria resan

samt resan för sådan arbetstagare som i hans ställe sänds från

Finland till fartyget, till hälften av statens och till hälften av

arbetsgivarens medel. Kostnaderna för annan än ovan nämnd

arbetstagares resa betalas av arbetsgivarens medel.

Av motiven till bestämmelserna framgår bl.a. följande jfr Finlands regerings proposition nr. 551986.

Den finska sjömanslagen har för några år sedan ändrats så att en arbetstagare har rätt att alternativt bli permitterad under samma förutsättningar som han enligt 46 § l mom har rätt att säga upp sitt arbetsavtal, om han uttryckligen ber om detta.

Sådan permittering i enlighet med 46 § 3 mom. sker på arbetstagarens

begäran. Om de i lagen stadgade förutsättningarna uppfylls är

arbetsgivaren skyldig att permittera arbetstagaren. Permittering på arbetstagarens egen begäran kommer i fråga bara i händelse av

krigsfara i enlighet med 46 § l mom. punkt Enligt uppgift från

delegationen för sjömansärenden i Helsingfors utgår det inte någon lön till arbetstagaren under permitteringen.

Bilaga 21 sou 1991103

146 § 2 mom. stadgas om när en arbetstagare förlorar sin rätt att säga upp sitt arbetsavtal på grund av krigsfara. Enligt propositionen har en arbetstagare inte heller rätt att bli permitterad, om han, då han fått veta om krigsfaran, har samtyckt till att arbeta under nämnda förhållanden.

Av ekonomiska skäl och produktionsskäl måste en permitterad ofta

av vänta en obestämd tid på att få återgå till arbetet. En permittering i enlighet med 46 § 3 mom. på grund av krigsfara gäller vanligen för viss tid så att permitteringen så länge fartyget trafikerar på en

varar rutt som går genom ett område med krigsfara. Enligt 46 a § har en arbetstagare rätt att återvända i första hand till det fartyg från vilket han permitterats. Om dock fartyget en längre tid fortsätter att trafikera

rutt går genom område med krigsfara, har arbetstagaren en som samma rätt att återgå till arbetet som den som har permitterats av

anledning. Permitteringstidens längd skulle i detta fall bero på arman vilka möjligheter rederiet har att erbjuda annat arbete och därpå, huruvida det utöver den som har permitterats på grund av krigsfara finns arbetstagare, som varit permitterade längre.

Då i nämnda situation permitteringen av en arbetstagare som har

ovan permitterats på grund av krigsfara till sin natur är en permittering som gäller för viss tid, borde enligt propositionen också arbetsförhållandet för arbetstagare har anställts i hans ställe vara bundet till en

en som viss tid.

Då arbetstagaren har sagt upp sitt arbetsavtal grund av krigsfara skall arbetsavtalet enligt 48 § 3 mom. upphöra att gälla i den första hamnen fartyget anlöper. Detta gäller också beträffande den

som

tidpunkt då permitteringen börjar. Arbetsgivarens ansvar i situationer

med krigsfara innebär att han är skyldig att se till att arbetstagaren kommer bort från fartyget innan fartyget anländer till området med krigsfara. En arbetstagare som på grund av krigsfaran har sagt upp sitt arbetsavtal eller på begäran har permitterats, skall innan

som egen fartyget kommer till området med krigsfara föras till en hamn eller en ort därifrån hemresan i enlighet med 53 § kan ordnas. I detta fall upphör arbetsavtalet att gälla eller börjar permitteringen på en sådan ort. Enligt propositionen kan naturligtvis arbetsförhållandet upphöra

att gälla eller permitteringen börja på grund av krigsfara redan innan

fartyget har avgått till området med krigsfara.

I 52 § ingår ett allmänt stadgande om fri hemresa. Enligt stadgandet skall for en arbetstagare, vars arbetsförhållande har upphört på annan

sou 1991103 Bilaga 21

ort än i hans hemland, och för arbetstagare som i hans ställe kommer från Finland till fartyget, resekostnaderna erläggas till hälften av statens och till hälften av arbetsgivarens medel, om vissa i paragrafen

nämnda förutsättningar är uppfyllda. 153 § ingår ett specialstadgande

om fri resa, som arbetstagaren har rätt till med anledning av smittosam sjukdom eller krigsfara, om han inte har rätt till fri resa enligt det allmärma stadgandet. Tidigare svarade härvid arbetsgivaren for alla de kostnader som arbetstagarens resor medförde. Eftersom arbetstagarens möjligheter att undvika förhållanden som medför krigsfara numera förbättrats och eftersom staten i regel ansvarar för sina i utlandet arbetande medborgares säkerhet ankommer ansvaret för resekostnaderna på grund av krigsfara nu till hälften på staten och till hälften på arbetsgivaren, när det är fråga om att bekosta resan för en i Finland bosatt arbetstagare eller en finsk medborgare som kommer i stället för den som lämnat fartyget. Resekostnadema för en utländsk arbetstagare som inte är bosatt i Finland skall fortfarande ersättas av arbetsgivaren. Bestämmelserna gäller också när en arbetstagare har sagt upp sitt arbetsavtal i en sådan situation med fara för smittosam sjukdom som avses i 46 § 1 mom. punkt

Finland har sålunda i likhet med Danmark och Norge jfr nedan gjort ändringar i de bestämmelser som rör krigsrisksituationer. Den finska sjömanslagen ger dock inte sjömannen någon rätt att med bibehållna anställningsformåner mönstra av fartyget. I stället ger den sjömannen rätt att i en krigsrisksituation begära att omedelbart bli permitterad. Han får då ingen lön under permitteringstiden, men arbetsgivaren har skyldighet att försöka omplacera honom till ett annat fartyg. Sjömannen har dessutom rätt att i första hand återvända till det fartyg som han permitterades ifrån. Liksom enligt dansk rätt är arbetsgivaren skyldig att se till att arbetstagaren kommer bort från fartyget innan krigsfaran uppstår. Bestämmelsen gäller endast vid krigsrisk, och inte såsom de norska reglerna, vid smittfara, bristande sjövärdighet och liknande fall.

Norge

I den norska sjömanslagen Sjømannslov 30. Mai 1975 nr. 18 finns i § 12 bestämmelser om sjömäns rätt att frånträda tjänsten ombord på grund av särskilda skäl. Denna paragraf motsvaras i den svenska sjömanslagen av 9 11 §§.

-

Bilaga 21 sou 1991103

Paragrafen har följande lydelse

§ 12. Sjømanns rett til á jiwre tjenesten bord saarlige

om av grunner. Sjømarm kan også fratre tjenesten om bord dersom a skipet ikke er i sjødyktig stand til reisen, eller

mannskapets oppholdsrom er helsefarlige og skips-

føreren ikke sørger for avhjelp av manglene, b skipsføreren unnlater á etterkomme krav

om

sjødyktighetssyn fremsatt i henhold til § 42, c han har vart utsatt för mishandling om bord uten at

skipsføreren etter oppfordring har vernet ham,

d skipet mister retten til å føre norsk flagg, e opphovet ved lov 31. maj 1985, t han er ansatt for en bestemt reise, og reisen blir

vesentlig endret,

g det etter tilredelse om bord viser at det fare

seg er for at skipet kan blir oppbrakt av en krigførende makt eller utsatt for krigsskade, eller at slik fare

er

blitt vesentlig forøket, h det etter tiltredelse om bord viser at det i den

seg

havn skipet er bestemt til, hersker en ondartet

farsott.

I de tilfelle som er nevnt i første ledd bokstavene f kan sjømarmen straks fratre hvis reisen ennå ikke

er begynt, men ellers i den første havn skipet anløper etter at han har fått kjennskap til forholdet. Sjømarm som fratrer tjenesten om bord etter nr. l første ledd, kan av rederiet omplasseres til tjeneste på et annet av rederiets skip. Dersom omplassering ikke finner sted, har han rett til fri reise med underhold til bostedet.

Er sjømannen ansatt for en bestemt reise, har han ved fratredelse før reisen er begynt rett til fri reise med underhold til det sted hvor han oppholdt seg ved inngáelse av ansettelsesavtalen, men ellers til det avtalte fratredelsessted. Er fratredelsessted ikke avtalt, gjelder § 6 annet og tredje ledd.

Enligt lagkommentaren utgiven av Direktoratet for sjømenn den 3 februari 1986 framgår det av paragrafen att sjömannen har rätt att lämna tjänsten ombord av sådana skäl som bestämmelserna anger, utan att detta får betydelse för avtalet om anställning i rederiet. Rederianställning är numera den enda anställningsformen enligt den norska

sou 1991103 Bilaga 21

sjömanslagen. Den tidigare § 12 gav under motsvarande förutsättningar endast sjömannen rätt att säga upp anställningsavtalet. Bestämmelsen gäller alltså sjömannens rätt att lämna tjänsten ombord på det fartyg där han för tillfället tjänstgör.

Rederianställning är grunden för bestämmelsen i nr 2 om sjömarmens plikt att låta sig omplaceras till tjänst på ett annat av rederiets fartyg om han använder sig av rätten att mönstra av enligt nr En sådan omplacering kan ta tid. Rätten till fri hemresa kan därför göras gällande först efter det att rederiet har fått anledning att undersöka möjligheterna till omplacering.

Utnyttjar sjömannen rätten att mönstra av vid krigsfara enligt nr l g kan det inte uteslutas att det mest praktiska blir att han återinträder i tjänst på samma fartyg när farosituationen är över. Det kan vara ändamålsenligt att sjömannen sätts i land, medan fartyget är inne i det utsatta farvattnet för att därefter tas ombord igen när fartyget kommer ut. Det kommer bl.a. att bero på förhållandena på den aktuella platsen och avståndet till hemorten hur lång tid som kan gå innan fri hemresa under sådana omständigheter kan krävas. Det anses enligt lagkommentaren inte vara möjligt att ange något bestämt antal dagar för var gränsen skall gå. Det förutsätts att rederiet betalar utgifterna för kost, logi och resa m.m. i samband med omplacering eller under väntetiden tills återinträde i tjänsten kan äga rum.

Den norska lagstiftningen har alltså redan moderniserats och sjömän har rätt att i de angivna situationerna mönstra av utan att mista sin anställning. Denna rätt har sjömännen inte bara vid krigsrisk och smittfara, utan även i sådana fall som i den svenska sjömanslagen regleras i 10 och ll §§, t.ex. när en sjöman är anställd för bestämd

och denna ändras väsentligt. En sjöman som utnyttjar denna resa rättighet behåller både sin anställning och sin lön under den tid han är avmönstrad. Det bör emellertid observeras att dessa liberala bestämmelser inte gäller sjömän med befattning ombord på fartyg som är registrerade i det norska internationalla registret NIS.

v

j é Larxggüaüfwii .Laagxlânümâåâg

å v ns ;sk-z mäns

ma; xsguimzäz

l .

1 zauägtssfüiümüâå mrhâb gzimáâmb åt;

A å vän efåütñéáagerâva

t 945141

,

iêäaväaäm -A

A

a;%zg§wma

mni

1 v W

sou 1991103 Bilaga 22

Lagstiftning i Danmark, Finland och Norge

Vissa frågor som har aktualiserats under utredningsarbetet

avsnitt 8

Danmark

Sjömannens rätt att kraeve afsked

I den danska sjömanslagen Sømandslov 1985-12-04 519 sägs i

nr 10 § följande i denna fråga

10 § Får en sømand efter forhyringen underretning at hans

om,

atgtefalle eller barn er afgået ved døden eller er alvorligt syg,

kan han kratve afsked.

Stk 2. En sømand kan også krave afsked, hvis han efter

forhyringen får underretning om, at han på andet skib kan få

stilling af højere grad end den, han har, eller anden stilling af

vaasentlig betydning for ham eller om andre omstaandigheder, som gør det til en velfaerdssag for ham at kunne fratrzede. Bliver skibet derved usødygtigt, kan sømanden dog kun kraeve afsked efter pkt. hvis en kvaliñceret mand kan skaffes i hans sted.

Stk 3. Sømanden skal erstatte rederen udgifterne ved at skaffe en

ny mand efter stk. Erstatningen kan nedszettes eller bortfalde under hensyn til sømandens resterende tjenestetid og omstaandighederne i øvrigt.

Av kommentaren i Karnovs lovsantling 1988, band s. 6239 -7059, 11e utgåvan, 1989 framgår att rätten till avsked enligt första stycket inte är beroende av om sjömannen ersätter redaren för utgiften att skaffa en arman man. För att i största möjliga omfattning få en klar avgränsning av bestämmelsens tillämpningsområde är den omständighet som berättigar till avsked begränsad till personkretsen make och barn. Däremot är andra familjemedlemmars sjukdom eller död, oavsett släktskapets närhet eller den personliga anknytningen till sjömannen i övrigt, t.ex. gemensam bostad, inte tillräckligt för att berättiga

1 249

Bilaga 22 sou 1991103

sjömannen att kräva avsked enligt första stycket, men eventuellt enligt andra stycket. Med allvarlig sjukdom åsyftas de fall där den sjukes liv kan antas vara i fara. Vid behov bör sjömannen styrka förhållandet genom ett läkarintyg eller liknande.

Uttrycket välfärdssak i andra stycket anger att det skall vara fråga om något allvarligt, något som kan vidsträckta konsekvenser för sjömannens framtid. Bestämmelsen skall t.ex. kunna användas vid dödsfall och allvarlig sjukdom inom den del av den närmaste familjen som inte omfattas av första stycket.

I anslutning till tredje stycket sägs att vid fastställande av ersättningen kan hänsyn bl.a. tas till om frånträdandet sker en kortare tid före den tidpunkt då sjömannen skulle ha uppnått rätt till fri hemresa. Bland övriga bestämmelser som kan beaktas kan nämnas karaktären av det förhållandet som ligger till grund för rätten till avsked, sjömannens ekonomiska förhållanden och utgiftens storlek.

Befälhavarens rätt att avskeda en sjöman

Enligt 17 § kan befälhavaren avskeda en sjöman på samma grunder som en svensk befälhavare enligt 18 § svenska sjömanslagen kan skilja sjömannen från hans befattning på fartyget.

Lydnadsplikt

I 53 § stadgas att en sjöman skall efterkomma order som han mottar i tjänsten och att han med tydligt svar skall tillkännage om han har förstått dessa. Han skall vidare följa de föreskrifter som ges för ordningen ombord.

Finland

Arbetstagarens särskilda uppsägningsrätt

Den finska sjömanslagen 7.6.l978423 innehåller i 46 § 1 mom. 3 punkten följande om en arbetstagares särskilda uppsägningsrätt. Oberoende av överenskommen arbetsperiod eller av uppsägningstid, som annars skall iakttas i anställningsförhållandet, äger en

sou 1991103 Bilaga 22

arbetstagare rätt att säga upp sitt arbetsavtal att upphöra omedelbart då någon av hans föräldrar, make eller barn är allvarligt sjuk eller har avlidit, om inte erforderlig ledighet från arbetet kan ordnas för honom på annat sätt.

Arbetsgivarens rätt att häva arbetsavtalet

Enligt 49 § kan ett arbetsavtal omedelbart hävas, oberoende

av

överenskommen arbetsperiod och uppsägningstid, vägande skäl

om påkallar det.

Arbetsgivaren kan, om inte omständigheterna ger anledning till annan bedömning, häva avtalet i synnerhet i följande fall l då arbetstagaren vid avtalets ingående i något väsentligt hänseende vilselett arbetsgivaren; 2 då arbetstagaren genom likgiltighet äventyrar arbetstryggheten på arbetsplatsen eller trots varning upprepat är berusad i tjänsten; 3 då arbetstagaren uppsåtligen eller av vårdslöshet underlåter att fullgöra skyldighet i arbetet och trots varning fortfar med underlåtelserna; 4 då arbetstagaren av fortgående orsak är oförmögen till sitt arbete; 5 då arbetstagaren begår grov ärekränkning mot arbetsgivaren, dennes ställföreträdare, någon av sina arbetskamrater eller eljest ombordvarande person eller våldför sig på dem; 6 då arbetstagaren på grovt sätt överträder förbud mot konkurrerande arbetsavtal eller röjande av affärs- och yrkeshemligheter eller mot tagande av muta; 7 då arbetstagaren ombord på fartyget döljer obehörig eller

person sådant gods som är tullpliktigt eller förbjudet att utföra från avgångsorten eller att införa till destinationsorten, under sådana förhållanden, att arbetsgivaren därigenom i väsentlig mån utsätts för fara; samt 8 då arbetstagaren i annan än inrikes trafik infinner sig på fartyget på överenskommen tid och i hans ställe måste anställas en annan person.

Enligt den finska sjömanslagen kan sjömannen således avskedas i dessa fall. Begreppet skiljande från befattning på fartyg förekommer inte i den finska sjömanslagen.

Bilaga 22 sou 1991103

Fartygskommission

I 6 kap. finns bestämmelser om fartygskommission som motsvarar bestämmelserna om fartygsnämnd i den svenska sjömanslagen.

Lydnadsplikt

8 § innehåller ett allmänt stadgande om arbetstagarens skyldigheter.

Där sägs att arbetstagaren skall utföra honom tilldelat arbete omsorgs-

fullt med iakttagande av de föreskrifter arbetsgivaren i enlighet med

sina befogenheter meddelar angående sättet för arbetets utförande, arbetets art och omfattning samt tiden och platsen för dess utförande. Han skall undvika allt som står i strid med vad som skäligen bör fordras av en arbetstagare i hans ställning och som vore ägnat att

åsamka arbetsgivaren skada.

Konflikträtt

Arbetsgivaren får enligt 39 § inte utan synnerligen vägande skäl säga

en arbetstagare, vars arbetsförhållande utan avbrott fortgått minst upp tre månader. Såsom dylikt skäl kan i ingen händelse anses bl.a. arbetstagarens deltagande i strejk eller annan arbetsstrid, förutom då arbetsgivaren på grund härav skulle äga rätt att i stället för att säga

avtalet häva detsamma med stöd av 49 upp

Norge

Välfárdspermission

I 11 § norska sjömanslagen Sjømannslov 30. Mai 1975 nr. 18 finns

bestämmelser om en sjömans rätt till välfärdspermission.

§ ll .Sjømanns rett til velferdspennisjon

Sjømann får underretning at hans foreldre, ektefelle

som om

eller barn avgått ved døden eller er alvorlig syk, kan kreve

er

permisjon. Permisjonsretten gielder ikke under avvikling av

ferie- og fridager.

sou 1991103 Bilaga 22

Det gjelder dersom det er inntruffet andre omstendig-

samme

heter gjør det til en velferdssak for han å få permisjon.

som

Blir skibet sjøudyktig gjelder som vilkår etter dette ledd at det

kan skaffes kvaliñsert avløser.

Fratrer sjømarmen av grunnder som nevnt i annet ledd, plikter

han å erstatte utgiftene ved å skaffe avløser. Erstatningen kan

nedsettes eller bortfalle idet omsyn tas til lengden av sjø-

mannens gjenstående tjenestetid om bord og omstendighetene for øvrig.

Av kommentaren utgiven av Direktoratet for sjømenn den 3 februari 1986 till lagen framgår att 11 § ändrats som en följd av att det för norska sjömän numera endast förekommer rederianställning. Paragra-

fen sjömarmen rätt till välfärdspermission under existerande

ger anställningsförhållanden stället för att tidigare ha gett sjömannen rätt att i motsvarande fall avsluta anställningsförhållandet. Permissionsrätten är begränsad till den tid sjömannen skulle ha varit i tjänst ombord och gäller inte under semester och fridagar.

Ett villkor för permission enligt andra stycket är att det kan skaffas avlösare om fartyget blir sjöodugligt till följd av permissionen. Avgörande för den frågan blir om fartyget uppfyller kravet på tillåten minimibesättning. Enligt praxis är det rederiet eller befälhavaren som ordnar med ersättare.

Arbetsgivarens rätt att avskeda en sjöman

Enligt 15 § kan en sjöman avskedas på de grunder som enligt 18 § svenska sjömanslagen befälhavaren rätt att skilja en sjöman från

ger hans befattning. Den norska sjömanslagen anger dock som särskild grund for avskedande att sjömannen tagit ombord narkotika eller andra

farliga gifter.

Av kommentaren framgår att det efter övergången till rederianställning inte längre anses naturligt att upprätthålla någon lagbestämd obetingad rätt för befälhavaren att avskeda en sjöman. Såväl anställnings- som

avskedandekompetensen tillkommer nu rederiet.

Befälhavaren kommer likväl, på grund av andra lagbestämmelser och

sin ställning som ytterst ansvarig ombord, att ha möjlighet att avbryta

tjänsten ombord för de enskilda besättningsmedlemmarna med

Bilaga 22 sou 1991103

omedelbar verkan utan att anställningsavtalet mellan den enskilde sjömarmen och rederiet därmed upphör.

På grund av införandet av rederianställning ställs det ett krav

nu upp på skuld för att avskeda sjöman inte har kommit ombord i rätt

en som tid. Det har ansetts orimligt att en oförskylld utevaro skulle medföra att sjömannen miste sin anställning i rederiet.

Om döljande av tullpliktigt gods skall kunna åberopas grund för

som avskedande krävs numera att det skall ha medfört väsentliga ekonomiska omkostnader eller andra praktiska svårigheter för rederiet.

Lydnadsplikt

I 39 § första stycket finns följande bestämmelse lydnadsplikt

om

§ 39 Plikten til d rette etter ordrer, mannskapets erstatningsan-

seg

svar m. v.

En sjømarm skal rette seg etter de ordrer som han mottar i

tjenesten, og ved tydelig svar vise at han har forsått disse. Han

skal vise omsorg for skip last i det hele utføre sin tjeneste

og og

påpasselig.

Konflikträtt

Den norska sjömanslagen innehåller inte någon bestämmelse

om konflikträtt. Frågan finns däremot reglerad i kollektivavtal.

I huvudavtalet den 16 mars 1984 med senare ändringar mellan

Arbeidsgiverforeningen for skip og offshorefartøyer ASO och De

samarbeidende organisasjoner DSO Det norske maskinistforbund,

Norsk Styrmandsforening behandlas frågor kollektive oppsigel-

om ser, sympatiaktioner och arbete i samband med konflikt.

Kollektiva uppsägningar såsom plassoppsigelse är motsvarighet till

en strejk. I § 17 i huvudavtalet finns bestämmelser plassoppsigelse

om och varsel i samband därmed. Bl.a. sägs att plassoppsigelse inte kan göras för fartyg som befinner sig utanför nordeuropeiska farvatten. Den som omfattas av plassoppsigelsen och befinner sig ombord

som har rätt att komma i land så snart det kan ske utan extra transportut-

sou 1991103 Bilaga 22

gifter, dock senast vid tjänstgöringsperiodens slut. I princip utbetalas inte lön under den tid som arbetsinställelsen varar. Enligt § 18 tillåts sympatiâtgärder för att stödja andra tillåtna konflikter. I § 19 finns bestämmelser om arbete i samband med konflikt. Om arbetskonflikten innebär att driften inte kan fortsätta skall denna avslutas successivt på

säkerhetssynpunkt försvarligt sätt. När det gäller off-shorefartyg

ett ur skall, på arbetsgivarens begäran, förbindelsen mellan borrhålet och borrningsfartyget avlägsnas så att fartyget kan lämna platsen om det skulle bli nödvändigt. På en bostadsplattform skall samtliga som är inlogerade sättas i land snarast möjligt. Fram till avresan skall de åtnjuta oförändrade kostförmåner. Under denna säkerhetsmässiga avvecklingsperiod har de ombordvarande rätt till lön. Det sägs även att såväl rederiet som de anställda är skyldiga att iaktta bestämmelser om minimibesättning vid arbetskonflikt. Minimibesättningen skall bl.a. utföra arbete som är nödvändigt för att avvärja fara för människoliv eller betydande materiell skada, med andra 0rd skyddsarbete.

Bilaga 3 sou 1991103

ur riksförsäkringsverkets förslag till Utdrag

i den 31

författningsändringar rapporten maj

1990 om möjligheterna att utvidga den skyd-

den allmänna för-

dade personkretsen enligt

säkringen och anslutande förmänssystem

till ändring i lagen 1962381 allmän Förslag lag om om

försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1962381 om allmän

försäkring dels 1 kap. 3 § 2 kap. 8 och 10 §§, 3 kap. 5 och 13 §§, att , 4 kap. l 11 kap. 1 samt 20 kap. 1 § skall ha följande lydelse, p dels att det i lagen skall införas paragraf, 1 kap. 4 a § av en ny

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3 § Försäkrade enligt denna lag Försäkrad enligt denna lag är är dels svenska medborgare, en person som är bosatt i dels att riket. En försäkrad som lämnar personer som utan svenska medborgare är Sverige skall fortfarande anses vara bosatta i riket. En försäkrad bosatt i riket, om utlandsvara lämnar Sverige skall vistelsen är avsedd att vara som fortfarande bosatt i längst ett år. anses vara riket, om utlandsvistelsen är avsedd längst ett är. Försäkrad är också den som att vara utan att vara bosatt i riket

utför förvärvsarbete här som

anställd.

Bilaga 3 SOU 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utländsk sjöman på svenskt En sjöman som utan att vara handelsfartyg är försäkrad för bosatt i riket är anställd pá ett

tilläggspension även om han svenskt handelsfartyg är också

är bosatt i riket. försäkrad enligt denna lag.

En svensk medborgare är försäkrad för allmän tilläggspension pd grund av förvärvsarbete utom riket även om han inte uppjjzller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

Om regeringen inte föreskriver annat, skall den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte har fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

4a§

Den som är försäkrad enligt I kap. 3 § andra eller tredje stycket skall vid tillämpning av denna lag jämställas med en person som är inskriven hos allmän försäkringskassa.

SOU 1991103 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

8§

Ersättning enligt detta kapitel Ersättning enligt detta kapitel utges inte För annan försäkrad utges inte för annan försäkrad än den som är bosatt i Sverige. än den som är bosatt i Sverige.

Med bosatt jämställs den som

är försäkrad enligt 1 kap. 3 §

andra eller tredje stycket den-

na lag.

10§

Frågor om sjukvårdsersätt- Frågor om sjukvárdsersätt-

ning prövas i andra fall än som ning prövas i andra fall än

som avses i andra stycket av den avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är in- vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit skriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 åldersvillkoret i l kap. 4 Denna försökringskassa får För den som utan att vara dock uppdra en annan för- bosatt i riket är försäkrad säkringskassa att pröva sådana enligt 1 kap. 3 § andra stycket frågor. denna lag skall försäkrings-

kassan pá sysselsöttningsorten

vara behörig att pröva frågor

enligt detta kapitel. Om det

inte kan avgöras vilken denna

kassa är skall försäkringskas-

san pá den ort där arbetsgiva-

ren har sitt säte vara behörig.

Den behöriga försäkringskas-

san fár dock uppdra en

annan försäkringskassa att

pröva sådana fragor.

Frågor om sjukvârdsersättning enligt 3 och 5 §§ samt ersättning enligt 4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas den

av

Bilaga 3 sou 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringskassa inom verksamhetsområde vårdgivaren bedriver

vars sin verksamhet. Detsamma gäller sjukvårdsersättning i övrigt i de fall där den försäkrade inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor avgift för sjukhusvård enligt 12 och 12 a §§ prövas av

om den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven.

3 kap.

5 §

första stycket

Den allmänna försäkringskas- Den allmänna försäkringskas-

skall i samband med in- san skall i samband med insan skrivning försäkrad skrivning av en försäkrad

av en besluta den försäkrades besluta om den försäkrades

om tillhörighet till sjukpenning- tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga försäkringen. I fråga om en

om en försäkrad i 1§ försäkrad som avses i 1§

som avses första stycket skall kassan första stycket skall kassan samtidigt fastställa den för- samtidigt fastställa den för-

säkradessjukpenninggrundande säkradessjukpenninggrundande

inkomst och, inkomsten inkomst och, om inkomsten

om helt eller delvis är att hänföra helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes års- till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse arbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad skall också ske för försäkrad

i 1 § andra stycket som avses i 1 § andra stycket som avses så snart anmälan hans så snart anmälan om hans

om inkomstförhållanden gjorts hos inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall fram- kassan. För den som avses i J

i vad mån den sjukpenning- kap. 4 a § fastställs sjukpen-

grundande inkomsten är att ninggrundande inkomst och hänföra till anställning eller till drsarbetstid i samband med

förvärvsarbete. Sjuk- sjukanmälan till försäkringsannat penningförsäkringen skall kassan. Av beslutet skall framomprövas... gå i vad mån den sjukpenning-

grundande inkomsten är att

hänföra till anställning

SOU 1991103 Bilaga 3

Föreslagen lydelse Föreslagen lydelse

eller till annat förvärvsarbete.

Sjukpenningförsäkringen skall

13§

första stycket

Frågor om förmåner enligt Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa hos allmänna försäkringskassa hos vilken den försäkrade är in- vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit skriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i l kap. 4 åldersvillkoret i 1 kap. 4 § Denna försäkringskassa får denna lag. För den som utan dock uppdra en annan för- att vara bosatt i riket är jörsäkringskassa att pröva sådana säkrad enligt l kap. 3 § andra frågor med undantag av frågor stycket skall försäkringskassan som avses i 5 pá sysselsättningsonen vara

behörig att pröva frågor om

förmåner enligt detta kapitel.

Om det inte kan anges vilken

denna kassa är skall försäk-

ringskassan pd den ort där

arbetsgivaren har sitt säte vara

behörig. Den behöriga för-

säkringskassan får dock uppdra

en annan försäkringskassa

att-pröva sådana frågor med

undantag av frågor som avses

i 5

4 kap.

1 §

En försäkrad förälder som är En försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäk- inskriven hos allmän försäkringskassa har rätt till föräldra- ringskassa har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldra- penning och tillfällig föräldrapenning föräldra- penning föräldra-

Bilaga 3 SOU 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

penningförmåner enligt detta penningförmåner enligt detta kapitel. kapitel.

Föräldrapenningförmåner Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast utges för vård av barn om om barnet är bosatt här i riket. barnet är bosatt här i riket.

Förmåner kan även utges för

barn som vistas i riket till-

sammans med en förälder som

är försäkrad enligt 1 kap. 3 § andra stycket denna lag.

Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.

ll kap.

l §

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt l kap. varit försäkrad enligt l kap. 3 § första eller andra stycket, 3 § denna lag, skall för honom skall för honom enligt vad enligt vad nedan sägs beräknas

nedan sägs beräknas pensions- pensionsgrundande inkomst på

grundande inkomst på grund- grundval av hans inkomst av val av hans inkomst av an- anställning och inkomst av ställning och inkomst av annat annat förvärvsarbete under förvärvsarbete under året. året. Sådan beräkning skall Sådan beräkning skall icke inte göras för år före det då göras för år före det då den den försäkrade uppnår sexton försäkrade uppnår sexton års års ålder, inte heller för år då ålder, heller för år då den den försäkrade har avlidit eller försäkrade avlidit eller för år för år efter det då han fyllt efter det då han fyllt sextiofyra sextiofyra år eller för tidigare år eller för tidigare år, var- år, varunder han för hela året under han för hela året åtnjutit åtnjutit hel ålderspension enligt

hel ålderspension enligt denna denna lag.

lag.

sou 1991103 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

I denna lag avses, där I denna lag där inte

avses, annat framgår, med år kalen- annat framgår, med år kalenderår och med månad kalen- derår och med månad kalendermånad. dermånad.

Med sjöman avses, där Med sjöman där inte

avses, annat framgår, arbetstagare annat framgår, arbetstagare

som enligt sjömanslagen enligt sjömanslagen

som 1973282 anses som sjöman. 1973282 sjöman.

anses som

Med anställning på svenskt Med anställning på svenskt handelsfartyg likställes anställ- handelsfartyg jämställs

anning på utländskt handelsfartyg ställning på utländskt handelssom svensk redare förhyr i fartyg svensk redare

som huvudsak obemannat, förhyr i huvudsak obemannat,

om

anställningen sker hos denne om anställningen sker hos

eller någon av honom anlitad denne eller någon honom

av arbetsgivare. Uthyres svenskt anlitad arbetsgivare. Uthyres

handelsfartyg till utländsk svenskt handelsfartyg till ut-

redare i huvudsak obemannat, ländsk redare i huvudsak obeäga bestämmelserna i denna mannat, äger bestämmelserna lag tillämpning om anställ- i denna lag tillämpning

om ningen sker hos fartygets ägare anställningen sker hos fartygets eller någon av denne anlitad ägare eller någon denne

av arbetsgivare. anlitad arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § Bestämmelserna i 1 kap. 3 § andra stycket äga icke till- tredje stycket äger inte tilllämpning i fall då lagen lämpning i fall då lagen 1958295 om sjömansskatt 1958295 sjömansskatt

om enligt beslut jämlikt 36a§ enligt beslut jämlikt 36a§ nämnda lag icke skall tilläm- nämnda lag inte skall tillämpas. pas.

Bilaga 3 SOU 1991103

till lag ändring i hälso- Förslag om

och sjukvårdslagen 1982763

Härigenom föreskrivs att 3 § hälso- och sjukvårdslagen 1982763 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Varje landstingskommun Varje landstingskommun skall erbjuda god hälso- och skall erbjuda en god hälso- och

en sjukvård dem är bosatta sjukvård dem som är bosatta

som inom landstingskommunen. inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstings- Sådan vård skall också erbjukommunen verka för god das den som enligt 1 kap. 3 §

en hälsa hos hela befolkningen. lagen 1962381 om allmän Vad i denna lag sägs om försäkring är försäkrad utan

som

bosatt i riket. Även i landstingskommuner gäller att vara också kommuner inte övrigt skall landstingskommu-

som ingår i landstingskommun. verka för en god hälsa hos

en nen Bestämmelser förvaltnings- hela befolkningen. Vad som i

om utskott skall därvid kom- denna lag sägs om landstings-

avse munstyrelsen. Vad här sagts kommuner gäller också komutgör inte hinder för att inte ingår i en

annan muner som bedriva hälso- och sjukvård. landstingskommun. Bestäm-

melser om förvaltningsutskott

skall därvid avse kommunsty-

relsen. Vad här sagts utgör

inte hinder för annan att be-

driva hälso- och sjukvård.

SOU 1991103 Bilaga 3

Förslag till föreskrifter ändring i RFVs föreskrifter

om

RFFS 198516 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962381 om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

En svensk sjöman skall under anställning pá svenskt handelsfartyg eller pä utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare anses som bosatt i Sverige även om han inte uppfyller de i 3§ angivna villkoren för bosättning.

En sjöman som enligt första stycket skall anses som bosatt i Sverige likställs med en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassan, även om inskrivning inte skett. Detsamma gäller en utländsk sjöman som skall anses som bosatt i Sverige enligt bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder.

Frågor förmåner enligt Frågor om förmåner enligt

om lagen 1962381 om allmän lagen 1962381 om allmän försäkring till sjöman, försäkring till en sjöman, som

en som enligt första och andra stycket inte är inskriven hos försäkinte är inskriven hos försäk- ringskassan, prövas av Göteringskassan, prövas av Göte- borgs allmänna försäkringskasborgs allmänna försäkrings- sa. Frågan om pension till

Bilaga 3

SOU 1991103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kassa. Frågan om pension till sådan sjöman är svensk

en som en sådan sjöman som är svensk medborgare prövas dock

av medborgare prövas Stockholms läns allmänna dock av Stockholms läns all- försäkringskassa.

märma törsäkringskassa.

sou 1991103 Bilaga 4

1991-10-02 Sjömansregistret

Rçgisterutdrag jämte vissa tjlläggsuppgjfte;

Antal aktiva sjömän i sjömansregistret med icke-nordisk nationalitet och är folkbokförda

som i Sverige.

Med aktiv avses den som tjänstgjort på mönstringspliktigt fartyg under 1990 eller 1991.

Denna tabell Visa; Fgrgçlnigg på nanonaljtçj;

Stater m. Stater Stater

m. m.

bilate- partiellt ratif.

ralt bilateralt bilateralt Medborgare i Antal avtal avtal avtal

Australien Belgien ratif. Brasilien Storbritannien Avtal N 26 Chile Cuba Egypten Estland Filippinerna Frankrike Avtal Ghana Grekland Avtal h Indien Italien Avtal Jugoslavien Avtal F Kap Verde ratif. Marocko Avtal Nederländerna Avtal Nya Zeeland Okänt medborgarskap NwJ Portugal Avtal 26 Polen Schweiz Avtal - Sierra Leone Singapore Statslös

Bilaga 4 SOU 1991103

Spanien Avtal 116 16 1 Sydafrika 2

Tjeckoslovakien l

Turkiet Avtal 4 4 Tyskland Avtal 31 31

gngem 1

Osterrike Avtal 13 13

Summa 330 231 31 8

Totala antalet icke-nordiska sjömän bosatta utomlands 330 Sjömän från stater med bilaterala avtal om social trygghet 231 - . 99 Sjömän från stater med partiella bilaterala avtalV om social trygghet ;31

68 Sjömän från stater med icke ratiñcerade bilaterala avtal om social trygghet ;53 Antal sjömän helt utan avtal social trygghet om 60 varav 23 med okänt medborgarskap.

I gruppen okänt medborgarskap kan även finnas nordiska medborgare.

sou 1991103 Bilaga 5

PM upprättad inom 1990-10-03

riksförsäkringsverket

Redarnas ökade kostnader vid eventuell

en höjning av socialavgiften

En arbetsgivare som sysselsätter sjömän betalar lägre arbetsgivaravgifter än andra arbetsgivare. De avgifter sänks är sjukför-

som säkringsavgift, folkpensionsavgift, allmän löneavgift och arbetsmiljöavgift. Nedsättningen är i princip proportionell mot andelen utländska medborgare på svenska handelsfartyg. Det kan nämnas

att

arbetsmiljöavgiften är tillfällig och kommer att upphöra år 1991.

Om alla sjömän på handelsfartygen skall behandlas lika socialför-

ur säkringssynpunkt kan det kanske vara motiverat att inte längre ha kvar

regeln om nedsättning av arbetsgivaravgifter för sjömän. Ett bortta-

gande av regeln skulle förstås innebära kostnadsökning för redarna.

en

År 1989 för

var utgiftsunderlaget dessa arbetsgivaravgifter ca 1,9

miljarder kronor. År 1990 torde underlaget

ha stigit till ca 2,1 miljarder kronor.

Med nuvarande regler kan redarnas utgifter för de tre aktuella avgifterna dvs. exkl. arbetsmiljöavgiften år 1990 beräknas enligt

följande

Sjukförsäkring 8,06 % av 2 100 milj. kr 169 milj. kr

Folkpension 5,95 % av 2 100 milj. kr 125 milj. kr Allmän löneavgift 0,27 % 2 100 milj. kr 6 milj. kr

av

Summa 300 milj. kr

Bilaga 5 sou 1991103

Utan nedsättning skulle utgifterna i stället bli

Sjukförsäkring 10,10 % av 2 100 milj. kr 212 milj. kr Folkpension 7,45 % av 2 100 milj. kr 156 milj. kr Allmän löneavgift 0,34 % av 2 100 milj. kr 7 milj. kr

Summa 375 milj.kr

Sammantaget skulle detta således innebära en kostnadsökning för redarna på ca 75 milj. kr vid 1990 års lönenivå.

Det bör i sammanhanget också nämnas att redarna har en särskild

arbetsgivaravgift, sjömanspensionsavgift på 1,2 %. Redarnas utgift för

detta torde bli ca 25 milj. kr år 1990.

Antalet sjömän som skulle beröras av en eventuell regeländring har beräknats till 87 st. Övriga utländska sjömän är antingen bosatta i Sverige eller så omfattas de av någon konvention. Ett alternativ är att

bara höja arbetsgivaravgifterna så mycket som motsvarar de berördas

andel av den totala andelen sjömän på svenska handelsfartyg. Avgiftshöjningen skulle i så fall bli mindre än 0,4 96, vilket motsvarar

ca 0,05 procentenheter av avgiftsunderlaget. Kostnadshöjningen för

redarna skulle då totalt bli ca 1 milj. kr.

Beräknad kostnadshöjningför socialförsäkringen

En eventuell regeländring skulle således i princip innebära att ytterligare 87 personer fick rätt till de förmåner som finansieras över sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifterna. Emellertid gäller att en person som inte är bosatt i Sverige och inte är svensk medborgare inte

har rätt till folkpension. Under förutsättning att sjömarmen inte söker svenskt medborgarskap eller bor i Sverige när han är pensionär får han således inte rätt till exempelvis ålderspension från folkpensioneringen. Teoretiskt kan en utländsk sjöman med partiell förtidspension

som arbetar deltid på svenskt fartyg ha rätt till förtidspension från

folkpensioneringen, men så fort han slutar denna anställning och

flyttar hem upphör denna rätt. Det är också teoretiskt möjligt att en

utländsk sjöman på svenskt fartyg kan ha handikappersättning och

fortfarande arbeta. Kostnaderna för en regeländring av detta slag måste dock betraktas som försumbara vad gäller folkpensioneringen.

Om reglerna för utlänningars rätt till folkpension skulle ändras så att

en utlärming blir berättigad till folkpension enligt samma regler som en svensk medborgare bosatt utomlands dvs. beroende på till godoräk-

sou 1991103 Bilaga 5

nade pensionspoäng kan kostnadsökningen för folkpensioneringen

beräknas bli högst 1 milj. kr.

De förmåner som till 85 % finansieras över sjukförsäkringsavgiften

är sjukpenning, föräldraförsäkring och ett antal vårdersättningar.

Huvuddelen av t.ex. sjukhusvården finansieras dock över landstingsskatten. Sjukförsäkringsavgiften finansierar även 85 %

av

försäkringskassomas förvaltning.

Genomsnittlig sjukpenning i riket beräknas år 1990 330 kr

vara ca per ersatt dag. Många är dock deltidsanställda. Det torde vara rimligt att

för sjömän anta en genomsnittlig sjukpenningnivå på 400 kr

ca per ersatt dag. Om man antar att sjuktalet för sjömän är ungefär för

som övriga ca 23 dagar 1990 kan kostnaden för sjukpenning för de 87 berörda beräknas till 87 x 23 x 400 800 000 kr.

År 1989 antalet dagar från

var ersatta föräldraförsäkringen föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning

ungefär 45 % av antalet ersatta sjukdagar. Om antar att

man samma relation gäller för sjömän skulle kostnaden för föräldraförsäkringen för de berörda bli ca 360 000 kr.

Sjukvård betalas huvudsakligen av landstingskommuner. Sjukförsäkringen betalar dock ersättning till landstingen. Dessa ersättningar

är schablonberäknade efter hur många invånare de olika landstingen har. Eftersom de utländska sjömännen inte tillhör något landsting torde dessa ersättningar inte öka alls.

Sjukförsäkringens utgifter för tandvård och läkemedel kan dock komma att öka. Kostnaden för detta beräknas år 1990 bli 11

ca miljarder kronor. Kostnaden för de 87 berörda kan då schablonmässigt beräknas till 87 11 000 milj8,5 milj. 113 000 kr. Även för-

x

säkringskassornas förvaltningskostnader ca 3,8 miljarder kronor år

1990 kan kanske öka till följd regeländringen. Om även

av man beräknar detta med samma schablonmässiga metod blir kostnadsökningen 39 O00 kr.

Regeländringen skulle således innebära kostnadsökning för

en sjukförsäkringenpå 800 000 + 360 000 + 113 000 l 312 000kr.

När det gäller socialförsäkringen i övrigt så har utländska sjömän på svenskt fartyg redan rätt till exempelvis ATP och arbetsskadeersättningar. När det gäller t.ex. barnbidrag och bidragsförskott fordras att barnet är bosatt i riket, vilket inte torde det normala i dessa

vara

Bilaga 5 sou 1991103

fall. Sammantaget skulle således kostnadsökningen för socialförsäkringen på grund av en eventuell regeländring understiga en och en halv miljon kronor per år. Det bör dock betonas att landstingens kostnadsökning för eventuell sjukvård inte har beaktats.

1991 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

immigrationspolitiken.A. 33.BrandenpåSallyAlbatross.Den9-12januari 1990. Flykting- och Finansielltillsyn. Fi. Fö. främjande UD. 34.HIV-smittade ersättningför ideellskada.Ju. Statensroll vid avexport. - . 35.Någrafrågor i anslutningtill enarbetsgivarperiod Miljölagstiftningen i framtiden.M. . Bilagedel. inomsjukpenningförsäkringen. Miljölagstifmingeni framtiden. Sekretariatetskanläggningochanalys.M. 36.Ny kunskapochförnyelse.C.

StatensBeredningför Ut- 37.Räknamedmiljön Förslagtill natur-och UtvärderingavSBU. medicinskmetodik. miljöräkenskaper.Fi. värderingav ekonomiskutvecklinginom 38.Räknamedmiljön Förslagtill natur-och Sponsligoch travgaloppsporten.Fi. miljöräkenskaper.Bilagedel.Fi. och kraftföretag.Fi 39.Säkrareförare.K. Beskattningav 40.Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner ny Lokalasjukförsäkringsregister. - C. organisationavstödettill myndigheterochrege- 10.Affärstidema. Affärstidema.Bilagedel.C. ringskansli.C. l C. 41.Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner ny 12.Ungdomoch makt. arbetsmarknaden.A. organisationav stödettill myndigheterochrege- 13.Spelreglema Denregionalabil- ochkörkortsadministrationen.K. ringskansli.Bilagedel.C. l4. 15.lnformationensroll handlingsunderlag 42.Aborteradefoster,m.m. som ekonomi. 43. Denframtidalänsbostadsnämnden.Bo. styrningoch lagstiftning,klassiñkationer 44.Examinationsomkvalitetskontrolli högskolan.U. 16.Gemensammaregler informationsteknologi. 45.Påföljdsfrågor.Frigivning frånanstalt,m.m.Ju. och ochutveckling epidemiologi,kvalitets- 46.Handikapp,Välfärd,Rättvisa. l7.Forskning - Sprisutvecklingsprojekt 47.Påväg exempel förändringsarbeteninom säkringoch lnformationsstrukturför hälso-ochsjukvården en verksamheterför psykiskgstörda. 18. - 48.Biståndgenominternationellaorganisationer.UD. utvecklingsprocess. Överenskommelser 49.Bistånd internationellaorganisationer. 19.Storstadenstrañksystem. om genom och Annex Detmultilateralabiståndetsorganisationer. trafik ochmiljö i Stockholms-Göteborgs- Malmöregionema.K. UD. försvaret.Nya fonnerför SO.Biståndgenominternationellaorganisationer. 20.Kapitalkostnaderinom Annex2. Sverigeochu-ländemai FN enåterblick. finansiellstyrning.Fö. -

21 Personregistreringinomarbetslivs-,forsknings-och UD. . 51.Bistånd internationellaorganisationer. massmedieområdena,m.m.Ju. genom 22.Översyn träfiberråvara. Annex Särstudier.UD. avlagstiftningenom BFR Byggforskningen 90-talet.Bo. 52.Alkoholbeskattningen.Fi. 23.Ett nytt - Del 2 och C. 53.Forskningoch teknikför flyget.Fö. 24.Visst går detan Erfarenheter försökenmed 54.Skola skolbarnsomsorg enhelhet.U. 25.Frikommunförsöket. av - - C. 55.Sverigesnationalrapporttill FNskonferensommiljö enfriarenämndorganisation. entreprenader.Vad ärmöjligt En ochutveckling UNCED1992.M. 26.Kommunala och detstatligaregelverkets 56.Kompetensutveckling enuunaning.A. analysavrättsläget - 57.Arbetslöshetsförsäkringenfinansieringsroll. C. - 27.Kapitalavkastningeni bytesbalansen.Tre systemet.A.

Fi. 58.Ett nytt turistråd. expertmpporter. i Sverige kartläggnin konkur- 59.Konkurrensför ökadvälfärd.Del 28.Konkurrensen - en g av rensförhållandenai 61branscher.Del 1och C. Konkurrensför ökadvälfärd.Del hälsoundersökningari vissastatliga, Konkurrensför ökadvälfärd.BilagorxC. 29.Periodiska landstingskommunalaanställningar. 60.Olika ändålika. Ominvandrarungdomaridet kommunalaoch men mångkulturellaSverige.C. C. primärkommunalskola.U. 6l.Statensbostadskreditnämndorganisationoch 30.Särskolan-en - 31.Statensarkivdepåer.Enutvecklingsplantill år2000. dimensionering.Bo.

62.Vissasärskildafrågorbeträffandeintegritets- U. 32.Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.M. skyddetpåADB-området.Ju.

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

63.Tillsynen överhälso-och sjukvården. 97. Envägtill delaktighetoch inflytande 64.Att förvaltakulturmiljöer. U. - tolk för döva,dövblinda,vuxendöva,hörselskaa- 65.Ett samordnatvuxenstudiestöd.U. dadeoch talskadade. 66.Hemslöjdi samverkan. 98. Kommunalekonomii samhällsekonomiskbalansts 67.Samhalli går, i dag,i morgon.A. statsbidragför ökat handlingsutrymmeochnyaa

- 68.Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- samarbetsformer.Fi.

av

samhetenmedavstegfrån statlig regleringm.m.C. 99. Statistikeninom livsmedelssektom förslag till

- 69.Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk-av förändringar. Jo.

samhetenmedavstegfrån statlig reglering 100.Neutralföretagsbeskattning.Fi.

m.m.

Särskildbilaga.C. 101.LandskapNäring Kunskap,del l Jo.

- 70.Ombudsmanför bamoch ungdom. 102.Svenskakyrkans medlemmarochkyrka- 71 Teaternskostnadsutveckling1975- 990l statfrågan.C.

.

medsärskildastudier Operan.Dramaten 103.Ennysjömanslagstiftning.K.

av

och Riksteatem.U. 72.En kreativ studiemiljö högskolebiblioteketsom-

pedagogiskresurs.U. 73.Vänersjöfanen.K. 74.Krediter för utveckling.UD. 75.Organiseradrasism.A. 76.Miljön ochförpackningarna.M. 77.Miljön och förpackningarna.Livscykelanalyser

för förpackningsmaterial beräkning

-

avmiljöbelastrting.Bilaga. M. 78.Krav påförändring synpunkterfrån

-

psykiskt stördaochanhöriga 79.Detframtidatraftksåkerhetsarbetet.K. 80.Kommunaltpartistöd.C. 8l.Fastighetsleasing.Ju. 82.Drivkrafter för produktivitetoch välstånd. 83.FoU för industriell utveckling.Svenskkollektiv-

forskning 1991. 84.Smugglingochtullbedrägeri.Fi. 85.Historiskaarrcnden förslagtill friköpslag.Ju.- 86.Ny hyreslag.Bo. 87.Yrkesofftccramaspensionsålderoch åldersstniktur.

Fö. 88.Stödoch samordningkring psykisktstörda

ettkunskapsunderlag.

- 89.Försäkringsrörelsei förändring Fi. 90.Konkurrensneutralenergibeskatming.Fi. 91.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret.

Kartläggningoch probleminventering.Fö. 92.Rätt till bostad ompsykisktstördasboende.S.

- 93.E1från biobränslen.Detindustriellautvecklings-

arbetet.N. 94.ELSU 91. Förslagtill omfattning,organisationoch

finansieringavdetsvenskaelsåkerhetsarbctetN. 95.Översyn lagstiftningen kärnenergiområdet.M.

av 96.Lantmäteriutbildningari Luleå och Lund. Bo.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet På exempelpåförändringsarbeteninom väg verksamheterför psykisktstörda.[47] Personregistreringinom arbetslivs-,forsknings-och Tillsynen överhälso-och sjukvården.[63] massmedieomrädena,m.m.[21] Ombudsmanför barnoch ungdom.[70] ersättningför ideell skada.[34] HIV-smittade - Kravpä förändring synpunkterfrän psykiskt Pâföljdsfrägor.Frigivning från anstalt,m.m.[45] stördaochanhöriga.[78] Vissasärskildafrågorbeträffandeintegritetsskyddet Stödochsamordningkring psykiskt störda påADB-området. [62] ettkunskapsunderlag.[88] Fastighetsleasing.[81] - Rätttill bostad ompsykisktstördasboende.[92] förslagtill friköpslag.[85] - Historiskaarrenden- Envägtill delaktighetochinflytande

tolk för döva,dövblinda.vuxendöva.hörselskadade - Utrikesdepartementet och talskadadc.[97]

Statensroll vid främjandeavexport.[3] internationellaorganisationer.[48] Kommunikationsdepartementet Biståndgenom

Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex Denregionalabil- ochkörkonsadministrationen.[14]

Detmultilateralabiståndetsorganisationer.[49] Storstadenstrañksystem.Överenskommelserom

Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex2. trafik ochmiljö i Stockholms-Göteborgs-ochMalmö-

Sverigeochu-ländemai FN enåterblick.[50] regionerna.[19] - Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex Säkrareförare[39]

Särstudier.[51] Vänersjöfarten[73]

Krediter för utveckling. [74] Detframtida traftksäkerhetsarbetet.[79]

En ny sjömanslagstiftning.[103]

Försvarsdepartementet Finansdepartementet Kapitalkostnaderinom försvaret.Nya formerför finansiell styrning.[20] Finansielltillsyn. [2]

januari 1990.[33] Sportsligochekonomiskutvecklinginomtrav-och Brandenpä SallyAlbatross.Den9-12 Forskningoch teknikför flyget. [53] galoppsporten.[7] Beskattningav kraftföretag.[8] Yrkesofficeramaspensionsålderoch äldersstrttktur.[87] utveckling för totalförsvaret. Kapitalavkastningen bytesbalansen.i Forskningoch probleminventering.[91] Tre expertrapporter.[27] Kartläggningoch Räknamedmiljön Förslagtill natur-och miljö-

räkenskaper.[37] Socialdepartementet miljön Förslagtill och miljö- Räknamed natur-

SBU. StatensBeredningför Ut-värde- räkenskaper.Bilagedel.[38] Utvärderingav ring medicinskmetodik. [6] Alkoholbeskattningen.[52] av Lokala sjukförsäkringsregister[9] Smugglingochtullbedrägeri.[84]

Informationensroll somhandlingsunderlag styrning Försäkringsrörelsei förändring [89] och ekonomi. [l5]. Konkurrensneutralenergibeskattning.[90]

lagstiftning, klassifikationeroch Kommunalekonomi samhällsekonomiski balans Gemensammareglerinformationsteknologi.[16]. statsbidragför ökathandlingsutrymmeochnya - Forskningoch utveckling epidemiologi,kvalitetssä- samarbetsfonner.[98] kring ochSprisutvecklingsprojekt [17]. Neutralföretagsbeskattning.[100]

Infonnationsstrukturför hälso-ochsjukvården en utvecklingsprocess.[18]. Utbildningsdepartementet

Någrafrågor i anslutningtill enarbetsgivarperiodinom primärkommunalskola.[30] Särskolan-en sjukpenningförsäkringen.[35] Statensarkivdepâer.Enutvecklingsplantill är 2000.

Aborteradefoster,m.m.[42] [31]

Handikapp,Välfärd, Rättvisa.[46] kvalitetskontrolli högskolan.[44] Examinationsom

Skola skolbarnsomsorg enhelhet.[54] - -

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Att förvalta kultumniljöer.[64] Ungdomoch makt.[12]

Ett samordnatvuxenstudiestöd.[65] Visst går det an Del 2 och [24]

Teaternskosmadsutveckling1975-1990 Frikommunförsöket.Erfarenheterav försökenmed

medsärskildastudieravOperan,Dramaten enfriare nämndorganisation.[25]

ochRiksteatern.[71] Kommunalaentreprenader.Vadärmöjligt En analys

En kreativstudiemiljö högskolebiblioteketsom avrättslägetochdetstatligaregelverketsroll. [26]

pedagogiskresurs.[72] Konkurrenseni Sverige enkartläggningavkonkur-

-

rensförhâllandenai 61 branscher.Del l och [28]

Jordbruksdepartementet Periodiskahälsoundersökningari vissastatliga, kom-

munalaoch landstingskommunalaanställningar.[29] Statistikeninom livsmedelssektom förslagtill

- Ny kunskapochförnyelse.[36] förändringar.[99]

Marknadsanpassadeservice-och stabsfunktioner ny Landskapnäringkunskap,del l 4. [101] -

- organisation stödettill myndigheteroch

av rege-

ringskansli.[40] Arbetsmarknadsdepartementet

Marknadsanpassadeservice-och stabsfunktioner ny

- Flykting- och immigrationspolitiken.[l] organisation stödettill myndigheteroch

av rege- Spelreglemapâarbetsmarknaden.[13] ringskansli.Bilagedel. [41]

Kompetensutveckling enutmaning.[56] Konkurrensför ökad välfärd. Del

- Arbetslöshetsförsälçringenfinansieringssystemet[57] Konkurrensför ökad välfärd.Del

- Samhalli går, i dag, morgon.i [67] Konkurrensför ökad välfärd. Bilagor. [59]

Organiseradrasism.[75] Olika ändalika. Om invandrarungdomari det

men

mångkulturellaSverige.[60] Bostadsdepartemntet Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk-

av Ett nytt BFR Byggforskningen 90-talet.[23] samhetenmedavstegfrånstatlig regleringm.m.[68]

- Denframtidalänsbostadsnämnden.[43] Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk-av

Statensbostadskrcditnämndorganisationoch samhetenmedavstegfrån statligregleringm.m.

dimensionering.[61] Särskildbilaga. [69]

Ny hyreslag.[86] Kommunaltpartistöd. [80]

Lantmäteriutbildningar Luleåi och Lund. [96] Svenskakyrkans medlemmarochkyrka-

statfrâgan.[102]

Industridepartementet

Översynavlagstiftningenomträñberrâvara.[22] Miljödepartementet

Ett nytt turistrád.[58]

Miljölagstiftningen framtiden.i [4] Hemslöjdi samverkan[66]

Miljölagstiftningen i framtiden.Bilagedel. Drivkrafter för produktivitetoch välstånd.[82]

Sekretariatetskartläggningochanalys.[5] FoU för industriellutveckling.Svenskkollektiv-

Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.[32] forskning 1991.[83]

Sverigesnationalrapporttill FNskonferensommiljö

och utveckling UNCED 1992.[55] Näringsdepartementet -

Miljön och förpackningarna.[76] El från biobränslen.

Det industriellautvecklingsarbetet. Miljön och förpackningarna.Livscykelanalyser

[93]

för förpackningsmaterial beräkningav- ELSU 91. Förslagtill omfattning.organisationoch miljöbelastning.Bilaga. [77]

finansieringavdet svenskaelsäkerhetsarbetet.[94] Översyn kämenergiomrâdet.[95]

avlagstiftningenpå

Civildepartementet

Aflärstidema. [10]

Affärstidema.Bilagedel.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGARALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,[0647STOCKHOLM,

TEL 08-7399630,FAX 08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5vn BRUNKLBERGSTORG,STOCKHOLM.