SOU 1995:149

Försäkringsskydd vid sjukdom : ett delbetänkande om rätten till ersättning och beräkning av inkomstunderlag under sjukpenningtid : delbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

vid

Försäkringsskydd

sjukdom

Ett delbetänkande om rätten tiii

ersättning och beräkning av

inkomstunderiäg

under

sjukpenningtid

ICQ

Statens offentliga utredningar

MW 1995; 149

w Socialdepartementet

Försäkringsskydd

vid

sjukdom

ett delbetänkande om rätten till

och av inkomst-

ersättning beräkning

underlag under

sjukpenningtid

Delbetänkande Sjuk- och arbetsskadekommittén av

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Arkiv- och informationsenheten

103 33 Stockholm

Fax: 08-790 09 86

Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20148-8 Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet Anna

Hedborg

Genom regeringsbeslut den 20 april 1995 erhöll Sjuk- och arbetsskadeberedningen nya direktiv Dir. 1995:54. Beredningen ombildades därmed till parlamentarisk kommitté, antog namnet Sjuk-

en som och arbetsskadekommittén. Kommitténs uppgift är att analysera och

lämna förslag till utformning av försäkringsskyddet vid inkomstbort-

fall orsakat av kort och långvarig ohälsa samt hur rehabiliterande insatser skall organiseras och hur drivkrafterna för förebyggande insatser kan stärkas.

Kommitténs ordförande är direktören Lars-Gunnar Albåge. Ledamöter är ombudsmannen Monika Bäckman s, riksdagsledamoten Andreas Carlgren c, riksdagsledamoten Sigge Godin fp, f.d. riksdagsledamoten Nils-Olof Gustafsson s, läkarsekreteraren Mona Jönsson mp, politiske sekreteraren Owe Larsson v, f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund kds, riksdagsledamoten Liselotte Wågö m, riksdagsledamoten Conny Öhman och f.d.

s

riksdagsledamoten Lena Öhrsvik s.

Sakkunniga i kommittén är förbundsordföranden Arne Borg, Handikappförbundens Samarbetsorgan, sekreteraren Lage Carlsson, Svenska Kommunförbundet, bitr. direktören Alf Eckerhall, Svenska Arbetsgivareföreningen, departementsrâdet Ingemar Eriksson, Finansdepartementet, enhetschefen Börje Grahn, Landsorganisationen, överdirektören Gustav Jönsson, Riksförsäkringsverket, jur.kand Jens Karlsson, Företagarnas Riksorganisation, kanslirådet Inga-Britt Lagerlöf, Arbetsmarknadsdepartementet, departementsrådet Eva Lindström, Finansdepartementet, kanslidirektören Anders Lönnberg, Sveriges Akademikers Centralorganisation, sakkunnige Joakim Palme, Socialdepartementet, kammarrättsassessorn Thomas Rolén, Justitiedepartementet, landshövdingen Björn Rosengren, Tjänstemännens Centralorganisation, chefsekonomen Nils Henrik Schager, Arbetsgivarverket, förbundsdirektören Hans Svensson, Försäkringskasseförbundet, direktören Carl-Henrik Söderström, Försäkringsförbundet, departementsekreteraren Per Tillander, Socialdepartementet, och direktören Ulf Wetterberg, Landstingsförbundet.

Kommitténs huvudsekreterare är försäkringskassedirektören Jan- Åke Brorsson, övriga sekreterare är avdelningschefen Lars Baltzari, hovrättsassessom Peder Bjursten, avdelningschefen Ulf Gabrielii, föredraganden Karin Laan, hovrättsassessom Karin Mårtensson, fd arbetslivsfondschefen Erik Olsson, och avdelningschefen Kajsa Wikström.

I regeringens ekonomisk-politiska proposition prop. 19949525 aviserades regelförändringar, vars syfte var att år 1998 minska utgifterna för förtidspensionering med en nettoeffekt på 3 miljarder kronor. Genom förslag i propositionen 199495:147 beräknas besparingseffekter motsvarande 1,3 miljarder kronor uppstå. I den ekonomisk-politiska propositionen framförde också regeringen att grunderna för och beräkningen av förtidspension bör prövas.

Vidare angavs i propositionen att regeringen i samband med beredning av Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag avsåg att bedöma vilka åtgärder som behövs för att minska nettoutgifterna för förtidspensioneringen med ytterligare 1,7 miljarder kronor och därmed uppnå den totala spareffekten 3 miljarder kronor.

I 1995 års budgetproposition anförde regeringen att vissa förändringar bör vidtas vad avser de förmåner i form av lön m.m. som ingår i sjukpenninggrundande inkomst. Dessa förändringar avsågs medföra en besparing på minst 500 miljoner kronor brutto.

Sammanfattningsvis är därmed kommitténs uppgift att lämna förslag som medför dels en nettobesparing 1,7 miljoner kronor genom att grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning ändras, dels en besparing vad avser beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten med minst 500 miljoner kronor.

Syftet med detta delbetänkande är dels att redovisa idéer rörande en ny och allmän ohälsoförsäkring, dels att redovisa förslag till åtgärder så att ovan redovisade kostnadsbesparingar kan uppnås. Betänkandet består därför av två skilda avsnitt varav det ena är en idédel och det andra är en förslagsdel.

Vad gäller idéavsnittet har ledamöter och sakkunniga under kommittéarbetets gång redovisat olika utgångspunkter och idéer ifråga om inrikting och uppläggning av en ny och allmän ohälsoförsäkring. Olika uppfattningar har bl.a. redovisats i fråga om principmodeller, ersättningsnivåer och inkomsttak. Frågor om arbetsgivarnas och individemas roll och ansvar har varit föremål för diskussion liksom för- och nackdelar med en förlängd sjuklöneperiod. I betänkandet redovisas också en idéskiss till ett nytt system för att beräkna sjukpenninggrundande inkomst. Det är dock viktigt att framhålla att

betänkandet i denna första del enbart skall idéer till

ses som inriktning. Kommittén har i dessa frågor inte gjort några ställningstaganden. Beskrivningarna skall uppfattas idémässig bas

som en vilken kommittén kan bygga sitt fortsatta arbete. Detta är nödvändigt att framhålla. Inte minst beroende på del formuleringar i några

att en av de särskilda yttranden avgivits kommitténs sakkunniga,

som av skulle kunna tyda på att ställningstaganden gjorts. Kommitténs ambition är nu att till 1996 presentera ett förslag till

sommaren en allmän ohälsoförsäkring. Kommittén är härvid enig att eftersträ-

om va ett brett politiskt samförstånd vad gäller både direktivens innebörd och förslagets utfonnning.

Vad gäller förslagsavsnittet kunde grundläggande värderingsmäs-

siga skillnader ha lett till att ledamöter och sakkunniga bestämt sig för olika vägar för att uppnå besparingseffekter. Här har kommittén dock valt att göra en strikt tolkning direktiven och inte i nuläget

av väga andra modellösningar eller nivå- och takfrågor. Dessa diskussioner får istället föras under arbetet med att ta fram ett slutbetänkande. Med utgångspunkt från denna strikta tolkning föreslår kommittén konkreta åtgärder samt redovisar besparingseffekter och konsekvenser. Det rör sig härvid förslag avseende

om kriterier för rätt till ersättning liksom beräkning sjukpenninggrun-

av dande inkomst. Eftersom något förslag till lag ohälsoförsäk-

ny om ring ännu inte tagits fram redovisar kommittén sina förslag inom ovan nämnda områden som ändringar i nuvarande lag allmän

försäkring. Förslagen till åtgärder rörande sjukpenninggrundande inkomst

beräknas under 1997 besparingseffekt 980 miljoner kronor.

ge en Vidare beräknas nettokostnadema för förtidspension i slutet 1998

av ha minskat med 1 700 miljoner kronor. Förslagen har emellertid besparingseffekter även de följande åren och i slutet år 2000 be-

av räknas nettokostnadema för förtidspension ha sjunkit med 3 700 miljoner kronor.

I kommitténs fortsatta arbete med ett slutbetänkande kommer bl.a.

frågan om beräkning inkomstunderlag vid sjukpenning och

av förtidspension att behandlas. Härvid kan kommittén komma att redovisa förslag till åtgärder, ytterligare besparingseffekter.

som ger

Ledamoten Larsson har lämnat reservation. Särskilda yttranden

en har lämnats sakkunniga Borg, Carlsson, Eckerhall, Eriksson,

av Grahn, Karlsson, Lindström, Lönnberg, Rosengren och Wetterberg.

KommitténBeredningen har tidigare publicerat följande rapporter: Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension förutsättningar och

erfarenheter SOU 1994:72 Förtidspension en arbetsmarknadspolitisk ventil SOU 1994: 148

- Ohälsoförsäkring och Samhällsekonomi olika aspekter model-

ler, finansiering och incitament SOU 1995:59 Kommittén får härmed överlämna delbetänkandet SOU 1995: 149 Försäkringsskydd vid sjukdom ett delbetänkande om rätten till

ersättning och beräkning av inkomstunderlag under sjukpenningtid. Stockholm i december 1995

Lars-Gunnar Albåge Monika Bäckman Owe Larsson Andreas Carlgren Pontus Wiklund Sigge Godin Liselotte Wågö Nils- Olof Gustafsson Conny Öhman Mona Jönsson Lena Öhrsvik

Jan-Åke Brorsson

Innehåll

Förkortningar 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A Idéer till en allmän ohälsoförsäkring 23 . . . . . . . . .

1¶Inledning 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Direktivens krav på försäkrings-

skydd vid ohälsa 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Omfattning, syfte och mål 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Omfattning och syfte 31 . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Rättvisa och effektivitet 32 . . . . . . . . . . . . 2.3 Ömsesidigt förtroende 33 . . . . . . . . . . . . . 2.4 Helhetssyn, närhet, rättssäkerhet

och andra vägledande principer 34 . . . . . .

3 Förebyggande insatser och rehabilitering 37 . . . . . 3.1 Bakgrund 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Erfarenheter och problem 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Oförändrad inriktning bättre förutmen

sättningar 44

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Arbetsgivarens i tidigt skede 47 ansvar . . . . . . . . . . 3.4.1 Inriktning och arbetssätt 47 . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Ett mer preciserat arbetsgivaransvar

i lagstiftningen 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Sanktioner mot arbetsgivaren 54 . . . . . . .

3.4.4¶Förlängd sjuklöneperiod 55

. . . . . . . . . . .

3.4.5¶Arbetsgivarinträde alternativ

- en åtgärd 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.6¶Stöd till utvecklingsprogram 59

. . . . . . . .

3.5¶Arbetsgivarens försäkringsmöjligheter 60

. . . . . . . .

8 Innehåll

3.6 Arbetsgivarnas ansvar efter fyra veckor 61 . . . . . . . 3.7 Företagshälsovården en viktig stödfunktion 62 - . . 3.8 Ökat för individen 63 ansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Syfte och mål 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Motivationsfrågor 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.3 Administrationens förhållningssätt

och arbetsmetoder 64 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.4 Rehabilitering en rättighet eller en möjlighet 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Samverkan mellan försäkringskassa och

yrkesinspektion 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.1 Förutsättningar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.2 Erfarenheter 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.3 Effektivare samverkan 69 . . . . . . . . . . . . .

Kriterier för rätt till ersättning 71 . . . . . . . . . . . . . .

Beräkning inkomstunderlag i kort och av medellångt perspektiv 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Direktiven 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Nuvarande bestämmelser om sjukersättning 75 . . . . 5.3.1 Sjuklön 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 sjukpenning enligt AFL 75 . . . . . . . . . . . . 5.4 Arbetslöshetsersättning 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Ersättning från arbetslöshets-

försäkringen 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Kontant arbetsmarknadsstöd 80 . . . . . . . . 5.5 Sjukersättning i våra nordiska grannländer 80 . . . . . 5.5.1 Danmark 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Norge 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Finland 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4 Island 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Tidigare utredningar 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 En sammanfattning av RFV

Anser 1992:4 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 En sammanfattning av ESC-rapporten

Ds 1994:81 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.3 En sammanfattning av RFV Anser

1989:5 Sjukpenningförsäkring

för egenföretagare 93 . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

5.7 Behov av nya regler 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Allmänna principer för sjukersättning i kort

och medellångt perspektiv 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Två modeller för ersättningsunderlag 98 . . . . . . . . . 5.9.1 Faktisk och aktuell inkomst

modell 1 98 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Uppnådd levnadsstandard

modell 2 104 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.3 Exempel på tillämpning av de båda

modellerna 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Den nya ohälsoförsäkringen en skiss till beräkning av ersättningsunderlag 109 . . . . . . . . . . . . 5.10.1 Omedelbart försäkringsskydd 109 . . . . . . . 5.10.2 Tillfälligt anställda 111 . . . . . . . . . . . . . . . . l 0.3 Aktuell inkomst under sjukfallets

tre forsta månader 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.4 Historisk inkomst efter tre

månaders sjukfall 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.11 Arbetslösa 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.11.1 Behov av en ökad samordning mellan

sjukersättning och arbetslöshetsersättning 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 1.2 Allmän inriktning på en särlösning for

arbetslösa 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1 1.3 Bör arbetslöshetsersättning fortsätta

att utges vid sjukdom 123 . . . . . . . . . . . . . 5.1 1.4 Begränsning av sjukersättning från

ohälsoforsäkringen vid arbetslöshet 124 . . . 5.11.5 Särskilt om timsjukpenningsystemet

för arbetslösa 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.12 Efterskydd vid studier m.m. 126 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13 Särskilda regler under studietid och värnplikt 128 . . . 5.14 Exempel på kommitténs skisserade beräk-

ningsmodell 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.15 Det administrativa förfarandet 135

5.15.1¶Ingen förhandsregistrering av inkomstunderlag 135

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.15.2 Beräkningen av inkomstunderlaget 137 . . . 5.16 Effekter av den skisserade lösningen i perspektivet kvinna man 139 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.17 Kommitténs fortsatta arbete 140

10 Innehåll

Månadsersättning grundskiss 143 - en . . . . . . . . . . .

Samordnad rehabilitering för utsatta grupper 147 . . 7.1 Bakgrund 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Målgrupp 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Mål 151

7.4 Behov bättre samordning 151 av . . . . . . . . . . . . . . . .

Ohälsofärsäkringens krav på och behov av

samverkan med hälso- och sjukvården 153 . . . . . . . . 8.1 Bakgrund 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Samverkansområden 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Former för samverkan 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Riksförsäkringsverkets sjukhus 159 . . . . . . . . . . . . . .

Ny lagstiftning skiss till struktur och innehåll 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Tilläggsförsäkring vid arbetsskada 163 . . . . . . . . . . . 10.1 Förutsättningar enligt direktiven 163 . . . . . . . . . . . . . 10.2 Kommitténs arbete 164

10.3 Kommitténs fortsatta arbete 165 . . . . . . . . . . . . . . . .

förslag rörande kriterier för rätt till

ersättning och beräkning inkomstunderlag av

under sjukpenningtid 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11¶Författningsförslag 169

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Förslag till ändring i lagen 1962:381 Lag om

allmän försäkring 169 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Förslag till Lag om ändring i lagen 1988: 1465

ersättning och ledighet För närstående vård 202 om . 11.3 Förslag till Lag om ändring i lagen 1976:380

arbetsskadeförsäkring 204 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Förslag till Lag om ändring i lagen 1981:691

socialavgifter 206 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Förslag till Lag om ändring i lagen 1993:747

sjukförsäkringsregister hos de allmänna

om försäkringskassorna 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1995: 149 Innehåll 1 l

11.6 Förslag till Lag ändring i uppbördslagen om 1953:272 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

12 Kriterier för rätt till ersättning 2 l 3 . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Inledning och direktiv 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2¶Allmänna förutsättningar 214

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Begreppet sjukdom 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.3.l Nuvarande definition 214 . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Begreppet arbetsförmåga i sjukförsäkringen 216 . . . . 12.4.l Nuvarande definition 216 . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 Nuvarande regler 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.4.3 Bakgrunden till nuvarande regler 218 . . . . . l2.4.4 Underlaget för bedömning rätt av

till sjukpenning 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.5 Begreppet arbetsförmåga i förtidspension-

eringen 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.5.l Nuvarande regler 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.5.2 Bakgrund till nuvarande regler 223 . . . . . . 12.5.3 Äldrereglerna inom förtids-

pensioneringen 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.5.4 Underlaget för bedömning rätt till av förtidspension 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Regeringsuttalanden angående rätten till

ersättning från socialförsäkringen vid sjuk-

dom och arbetsoförmåga 226

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.7 överväganden och förslag 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

l2.7.1 Inledning 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.7.2 Kriterier för bedömning arbetsav förmåga 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.7.3 Arbetsförmåga i olika trygghets-

system 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.7.4 Arbetsförmågan bedöms i förhållande

till normalt förekommande arbeten 234 . . . l2.7.5 Särskilda överväganden när det gäller

förtidspensioneringen 236

. . . . . . . . . . . . . .

l2.7.5.l. Sjukdomsbegreppet och den

medicinska grunden för rätt till

förtidspension 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.5.2 Bedömning arbetsförmåga inom av

förtidspensioneringen 237

. . . . . . . . . . . . . .

12 Innehåll

12.7.6¶Arbetsförmågebedömningi

praktiken 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.6.1 Inledande Förutsättningar 240 . . . . . . . . . . l2.7.6.2 Bedömning av arbetsförmåga när

den försäkrade inte kan återgå till

sitt vanliga arbete 240 . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.7.6.3 Steg-för-steg-bedömning av arbets-

förmågan 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.7 Rätt till ersättning under

rehabilitering 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.8 Ytterligare något om arbets-

förmågebedömning 253 . . . . . . . . . . . . . . . l2.7.8.1 Partiell arbetsförmåga 253 . . . . . . . . . . . . . 12.7.8.2 Lägre inkomstnivå 254 . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.8.3 Deltidsarbetande 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.8.4 Försäkrade utan förvärvsarbete 255 . . . . . . 12.7.8.5 Bedömningen av arbetsförmågan hos

den är arbetslös 255 som . . . . . . . . . . . . . . . 12.7.8.6 överväganden beträffande bedömningen

arbetsförmågan hos arbetslösa 257 av . . . . 12.8 Bedömningen arbetsförmågan hos den som av har mer än ett heltidsarbete 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.8.1 Nuvarande regler 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.8.2 Behov av ändrade regler 259 . . . . . . . . . . . 12.8.3 Alternativa åtgärder 262 . . . . . . . . . . . . . . . 128.4 Kommitténs överväganden 263 . . . . . . . . . 12.8.5 Kommitténs förslag 265 . . . . . . . . . . . . . . . 12.9 Något om konsekvenserna av arbetsförmåge-

bedömning enbart medicinska grunder 266 . . . . . . 12.9.1 Konsekvenser inom sjukpenning-

försäkringen 266 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9.2 Konsekvenser inom förtidspen-

sioneringen 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9.3 Behov information och av utbildning 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9.4 Konsekvenser för försäkrings-

kassoma 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9.5 Konsekvenser för förvaltnings-

domstolama 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.9.6 Konsekvenser ur ett jämställdhets-

perspektiv 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 13

12.10 Ekonomiska konsekvenser av förslagen 281 . . . . . . . 12.11 Övergångsbestämmelser 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13. Vissa arbetsrättsliga aspekter 293 . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Allmänt om arbetsskyldigheten vid omplacering 294

13.2.1 Arbetsskyldigheten för anställd det

traditionella arbetarområdet 294 . . . . . . . . . 13.2.2 Arbetsskyldigheten för tjänstemän 296 . . . 13.2.3 Lön vid omplacering av kollektiv-

anställda arbetare 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Lön vid omplacering av tjänstemän 297 . . . 13.3 Arbetsrättsliga aspekter Annat lämpligt

arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den

anställde 3 kap. 7 § AFL 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.3.1 Kriterierna lämpligt och

tillfälligt 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133.2 Lön under en tillfällig omplacering 299 . . . 13.4 Arbetsrättsliga aspekter förslaget rent om medicinska skäl för rätt till ersättning

från ohälsoförsäkringen 300

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.1 Saklig grund for uppsägning 300 . . . . . . . . 13.4.2 Saklig grund för uppsägning vid

sjukdom 301 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 .4.2.1 Arbetsgivarens omplacerings

skyldighet 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.2.2 Något om praxis beträffande saklig

grund för uppsägning och arbets-

givarens omplaceringsskyldighet 305

. . . . . 13.4.2.3 Kommitténs slutsatser beträffande

anställningsskyddet vid sjukdom 310 . . . . . 13.5 Uppsägningen och rätten till uppsägningslön 311 . . . 13.5.1 Uppsägning från arbetsgivarens sida 311 . . 13.5.2 Särskilt om rätten till lön under uppsägning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 312V 13.6 Anställningsskyddet vid beslut om

förtidspension 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14¶Vissa skadesståndsrättsliga aspekter 315

. . . . . . . . .

14 Innehåll

15 Beräkning av inkomstunderlag under

sjukpenningtid 319

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Inledning 319

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Semesterlönefaktorn slopas 320

. . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Skattepliktiga förmåner och kostnads-

ersättningar beaktas inte 322

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Timsjukpenningregler införs för arbetslösa 324

. . . . 15.5 SGI efter tid med sjukbidrag eller

förtidspension 325

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.6 Slopad förhandsregistrering av SGI 327

. . . . . . . . . .

15.7¶Övergångsbestämmelser 329

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.8 Kostnadsberäkningar 329

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.8.1 Semesterlönefaktorn slopas 329

. . . . . . . . .

l5.8.2 skattepliktiga förmåner och kost-

nadsersättningar 330

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.8.3 Timsjukpenning för arbetslösa under

sjukfallets första 14 dagar 332

. . . . . . . . . .

l5.8.4 SGI efter tid med sjukbidrag eller

förtidspension 333

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.8.5 Sammanlagd besparing 334

. . . . . . . . . . . .

16 Författningskommentarer 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381

om allmän försäkring 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988: 1465

om ersättning och ledighet för närståendevård 347

. . 16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring 348

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1981:691

om socialavgifter 349

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:747

om sjukförsäkringsregister hos de allmänna

försäkringskassorna 350

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen

1953:272 350

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservation och särskilda yttranden 351

. . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen

AF Arbetsförmedling AF L Lagen 1962:381 allmän försäkring

AFS Arbetarskyddstyrelsens författningssamling ALF Lagen 1973:370 arbetslöshetsförsäkring

ALT Arbetslivstjänster

AMI Arbetsmarknadsinstitut

AML Arbetsmilj ölagen l 977: 1160 AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ASS Arbetarsskyddsstyrelsen

dir. Direktiv DKK Danska kronor

Ds Departementsserien

EG Europeiska gemenskapen ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi FSjb Förtidspensionsjukbidrag

FIM Finska mark

FoU Forskning och utveckling

FÖD

Försäkringsöverdomstolen

HD Högsta domstolen HSU 2000 Kommittén hälso- och sjukvårdens finansiering

och organisation

ISK Isländska kronor ITP Industrins och handelns tilläggspension KAS Kontant arbetsmarknadsstöd

LAF Lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring

LAS Lagen 1982:80 anställningsskydd

LO Landsorganisationen i Sverige

MBL Lagen 1976:580 medbestämmande i

arbetslivet

NOK Norska kronor

PGI Pensionsgrundande inkomst Prop. Proposition

PSA Avtalet på det statliga området om ersättning vid

personskada

RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling

RFV Riksförsäkringsverket

Riksrevisionsverket

SACO Sveriges akademikers Centralorganisation

SAF Svenska Arbetsgivareföreningen

SEK Svenska kronor

SFN Socialförsäkringsnämnd

SfU Socialförsäkringsutskottets betänkande

SGI Sjukpenninggrundande inkomst

SjLL Lagen 1991:1047 om sjuklön

SkL Skadeståndslagen

SkU Skatteutskottets betänkande

sou Statens offentliga utredningar

TAF Tidskrift för allmän försäkring

TCO Tjänstemännens Centralorganisation TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada

VA Verkstadsavtalet v1 Sveriges verkstadsindustrier

Sammanfattning

Syftet med detta delbetänkande är dels att redovisa idéer rörande

en ny och allmän ohälsoförsäkring dels att redovisa förslag till åtgärder så att direktivens krav på kostnadsbesparingar kan uppnås. Betänkandet består därför av två skilda avsnitt. Det är idédel,

ena en vilken skall utgöra en bas för det fortsatta arbetet. Kommittén har i fråga detta avsnitt inte gjort några ställningstaganden. Det andra

om avsnittet är däremot en förslagsdel med konkreta förändringsförslag.

Idéer till en allmän

ohälsoförsäkring

Idédelen inleds med en bakgrund, beskriver sjukfrånvarons och

som forsäkringskostnademas utveckling. Härvid konstateras att sjukfrånvaron trendmässigt ökat under de senaste decennierna. Under 1980talet steg frånvaron påtagligt. Summan antal med

av personer fortidspensionsjukbidrag och sjukfall längre än ett år ökade mellan 1980 och 1990 från 311 000 till 436 000. Sjukfrånvarons utveckling

resulterade i kraftig kostnadsökning. Kostnaderna for sjukpen-

ning, arbetsskadeersättning och förtidspensionsjukbidrag ökade i

1995 års penningvärde från 60,6 miljarder kronor 1980 till 88,9 miljarder kronor 1990. Utvecklingen skall mot bakgrund dels

ses av en kraftig högkonjunktur dels regel- och praxisförändringar.

I början av 1990-talet vidtogs rad åtgärder i syfte att få bättre

en kontroll över försäkringskostnadema och för att skapa effektivare försäkringar. Under 1990-talets första hälft har sjukfrånvaron sjunkit. De korta och medellånga ersättningsfallen har minskat. Den kraftiga ökningstrenden långvariga sjukfall har brutits. Kostna-

av derna har i 1995 års penningvärde minskat från 88,9 miljarder kronor 1990 till 65,7 miljarder kronor 1994.

Det finns emellertid skäl uppmärksam den fortsatta

att vara utvecklingen av kostnaderna för berörda försäkringar. Föränd-

nu ringar arbetsmarknaden och den demografiska utvecklingen kan

18 Sammanfattning SOU 1995: 149

medföra svårigheter. Även fortsättningsvis bör därför försäkringskostnadsutvecklingen noggrant följas och vid behov åtgärder vidtas.

I direktiven till kommittén pekas vikten av att ge en ekonomisk trygghet liksom att upprätthålla och stärka arbetslinjen. Grunden i försäkringsskyddet bör vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjuk-

dom, skada eller funktionshinder vara en allmän ohälsoförsäkring.

- Samtidigt betonas vikten av att rätten till ersättning baseras på rent medicinska kriterier.

I kapitel 2 redovisas tankar om den allmänna ohälsoförsäkringens omfattning, syfte och mål. Försäkringen skall omfatta alla ersättningsfall oberoende av orsak och varaktighet där arbetsförmågan är nedsatt till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Dess syften är ersättning vid inkomstbortfall, aktivt verka för att

att ge den försäkrades arbetsförmåga skall återupprättas samt understödja förebyggande insatser. Försäkringen skall vara rättvis och effektiv. Dess administration skall präglas av ömsidigt förtroende, helhetssyn, rättssäkerhet och andra vägledande principer.

Kapitel 3 handlar om förebyggande insatser och rehabilitering. Här redovisas inledningsvis erfarenheter och problem. Arbetsgivarens oprecisa ansvar, skilda förutsättningar liksom bristande kunskaper om personalekonomi tas upp. Vidare pekas att gemensamma mål saknas för de samverkande myndigheterna samt att det finns en obalans i graden av professionalism mellan hälso- och sjukvården samt socialförsäkringssektom. Slutligen diskuteras frågor om utslagning vid övertalighet och brister i det förebyggande arbetet.

Arbetslinjens viktiga roll markeras. Därefter diskuteras förutsättningarna för att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet, skapa en helhetssyn på rehabiliteringsprocessen och få en effektivare intemkontroll samt frågan om generella eller differentierade krav arbetsgivarna. Arbetsgivarens ansvar i tidigt skede bör bygga aktiva förberedelser, tidig kontakt med medarbetaren, tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder liksom kontakt med försäkringskassan. En diskussion förs om ett mer preciserat ansvar för arbetsgivaren. Härvid diskuteras ett flertal åtgärder varvid bl.a. för- och nackdelar med en förlängd sjuklöneperiod redovisas. Kapitel 3 avslutas med en genomgång av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar efter sjuklöneperioden, individens rättigheter och skyldigheter samt företagshälsovårdens roll.

Kapitel 4 berör kriterier för rätt till ersättning. I detta avseende hänvisar kommittén till motsvarande kapitel i förslagsdelen. De förslag som här redovisas kan enligt kommitténs uppfattning senare

SOU 1995: 149 Sammanfattning 19

föras över till den nya ohälsoförsäkringen. Några ytterligare utredningsinsatser vad gäller kriterier för rätt till ersättning torde alltså inte behövas.

Kapitel 5 handlar om beräkning av inkomstunderlag i kort och medellångt perspektiv. Inledningsvis tar kommittén ställning för att ohälsoforsäkringen endast skall ersätta bortfall av förvärvsinkomst och att ersättning endast skall lämnas till den har eller har haft

som en anknytning till arbetsmarknaden.

Kommittén diskuterar därefter två beräkningsmodeller.

En som bygger faktisk och aktuell inkomst bygger

samt en annan som uppnådd levnadsstandard dvs historiska inkomster. Kommittén redovisar sedan skiss till beräkning ersättningsunderlag i

en av en ny ohälsoförsäkring. Enligt kommitténs uppfattning bör ersättning endast grundas kontantlön. Andra skattepliktiga förmåner och skattepliktiga ersättningar skall således inte ingå i underlaget. Vidare bör bortses från den högre kompensation semesterlönen innebär

som i förhållande till ersättning för motsvarande arbetad tid. För anställda skisseras att sjukersättningen under sjukfallets första tre månader bör beräknas på den aktuella årsinkomsten och därefter i någon form sättas i relation till den lön som den försäkrade uppburit under en period före sjukfallet, dock högst aktuell årsinkomst. När det gäller arbetslösa menar kommittén att sjukersättningen för de första tre månaderna sjukfallet bör beräknas ett underlag,

av som begränsas till den nivå motsvarar det högsta dagpenning-

som belopp som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen dvs. ca 5,5 basbelopp. Dessutom skall arbetslös under sjukfallets första 14

en dagar få sjukersättning endast för dag då han eller hon gått miste

om arbetslöshetsersättning och med högst samma belopp som arbetslöshetsersättningen. Med mistad arbetslöshetsersättning skall jämställas karensdag och avstängningsdag. Bestämmelserna bör tilllämpas även på den blir arbetslös under ett sjukfall.

som

I kapitlet diskuteras vidare frågor om efterskydd vid studier

m.m., särskilda regler under studier och värnplikt samt administrativa frågor rörande förhandsregistering och beräkning ersättningsun-

av derlag samt kommitténs fortsatta arbete.

I kapitel 6 behandlas frågan om ersättningsforrn efter sjukpenningperioden. Avsikten är att den varaktigt får arbetstörmågan

som nedsatt skall efter ca ett år övergå till ersättningsform än

en annan sjukpenning. Den nya ersättningsfonnen har arbetsnamnet månadsersättning. I kapitlet redovisas kort idé till uppläggning och

en av innehåll i månadsersättningen.

20 Sammanfattning SOU 1995: 149

Kapitel 7 handlar om samordnad rehabilitering och rör de individer som riskerar att hamna i gränslandet mellan olika ersättningssystem. I kapitlet diskuteras idéer till samordnade insatser för att skapa ekonomisk trygghet, rehabiliteringsinsatser och sysselsättning för dessa individer. Arbetet bedrivs som ett gemensamt projekt mellan Arbetsmarknadspolitiska kommittén samt Sjuk- och arbetsskadekommittén. Kapitlet frågor om målgrupp, mål, behov av

tar upp kompetens och åtgärder, styrning och finansiering liksom behovet av professionella rehabiliteringsorganisationer.

I kapitel 8 diskuteras ohälsoföräkringens krav och behov av samverkan med hälso- och sjukvården. Olika behovsområden redovisas exempelvis förebyggande av sjukdom och arbetsoförmåga, bedömningar och utlåtanden samt medicinsk behandling och rehabilitering. Formerna för samverkan tas upp och härvid pekas behovet av att utifrån erfarenheterna av såväl Dagmarsystem som FINSAM och SOCSAM skapa effektivare samverkansformer.

I kapitlet 9 redovisas kort en idéskiss till lag om en ny ohälsoförsäkring.

Kapitel 10 innehåller en beskrivning av vilka diskussioner som kommittén fört ifråga om ett kompletterande obligatoriskt försäkringsskydd vid arbetsskada samt det läge som arbetet nu befinner sig

rörande kriterier för rätt till

Förslag ersättning och beräkning av inkomstunderlag under sjukpenningtid

Detta avsnitt inleds med att kommitténs författningsförslag redovisas i kapitel 11.

I kapitel 12 behandlas förslag rörande kriterier för rätt till ersättning. Kommittén redovisar inga förslag till förändring sjuk-

av domsbegreppet. Däremot föreslås förändringar vad gäller bedömning av arbetsförmågan. Kommittén föreslår härvid att

samma kriterier skall gälla oavsett om bedömningen gäller rätten till sjukpenning eller rätten till sjukbidragförtidspension. Rätten till ersättning bör baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. En steg-

för-steg-modell redovisas. Arbetsförmågebedömningen görs härvid

först gentemot det egna arbetet och därefter i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren. Slutligen görs i tredje hand bedömningen gentemot på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Kommittén föreslår ändringar i 3 kap. 7 § och 7 kap. 3 § AFL.

De ekonomiska effekterna av kommitténs förslag inom detta område innebär vid utgången av 1998 en besparingseffekt på 1,7 miljarder kronor netto.

En konsekvens av kommitténs förslag torde bli att ett ökat antal personer bedöms helt eller delvis arbetsföra ur socialförsäkringssynpunkt Det är emellertid inte troligt att i dagens arbetsmarknadsläge

. det kommer att finnas lämpliga arbeten alla. Ökade krav kommer därför att ställas på samhällets övriga resurser såväl när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som försörjningsmöjligheter. Kommittén förutsätter därvid att försörjningsfrågorna ingår i de överväganden som regeringen skall göra i samband med förslag beträffande hur arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken på bästa sätt skall främjas och hur förnyelse av arbetsmarknadspolitiken i övrigt skall utformas. I avsnitten 13 och 14 redovisas arbetsrättsliga aspekter på förslagen samt förslagens betydelse för skadeståndsrätten och andra närliggande system.

I kapitel 15 redovisas nedanstående konkreta förslag till åtgärder rörande beräkning av inkomstunderlag under sjukpenningtid. Förslagen bör kunna införas fr.o.m. 1januari 1997.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst SGI skall semesterlön beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara. Arbetsskadelivränta skall fortfarande beräknas hela semesterlönen. Kommittén föreslår därför en ändring i 3 kap. 2 § AFL så att månadsinkomsten skall räknas upp med faktorn 12,00 istället för enligt dagens praxis 12,20. Den genomsnittliga veckolönen multipliceras med 52. Motsvarande anpassning bör göras vid andra inkomstförhållanden.

I den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte ingå andra skattepliktiga förmåner än kontant lön och inte heller skall skattepliktiga kostnadsersättningar ingå. Den s.k. minskningsregeln skall endast gälla utbetald kontantlön. Arbetsskadelivränta skall fortfarande beräknas sådana förmåner och kostnadsersättningar. Kommittén lägger i dessa frågor fram förlag till ändring av 3 kap. 2 § och 3 kap. 4 a och 16 AFL.

22 Sammanfattning SOU 1995: 149

Den som är arbetslös skall få sjukpenning under sjukfallets första 14 dagar endast för dag då han eller hon gått miste arbets-

om löshetsersättning och med högst samma belopp. Med mistad arbetslöshetsersättning skall jämställas karensdag och avstängningsdag.

Efter tid med sjukbidrag eller förtidspension skall SGI:n fastställas till lägst det belopp som utgjorde den försäkrades årsinkomst dessförinnan. SGI:n skall anpassas till löneutvecklingen.

Förhandsregistreringen av SGI slopas. SGI:n skall beräknas för varje ersättningstillfälle.

Avslutningsvis redovisas i kapitel 15 besparingseffekter av redovisade konkreta förslag, vilka bör kunna genomföras fr.o.m. den 1januari 1997. Totalt uppgår besparingen till 980 miljoner kronor. Härav avser ca 600 miljoner kronor förändring av semesterlönefaktorn och ca 300 miljoner kronor borttagande av skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar.

I det avslutande kapitlet 16 redovisas kommentarer till den föreslagna författningstexten.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag att åtgärder rörande sjukpenninggrundande inkomst beräknas under 1997 en

ge besparingseffekt på 980 miljoner kronor. Vidare beräknas nettokostnaderna för förtidspension i slutet 1998 ha minskat med

av l 700 miljoner kronor. Förslagen har emellertid besparingseffekter även de följande åren och i slutat år 2000 beräknas nettokostna-

av dema för förtidspension ha sjunkit med 3 700 miljoner kronor.

A Idéer allmän

till en

ohälsoförsäkring

1 Inledning

1.1¶Bakgrund

Under de senaste decennierna har den långa sjukfrånvaron trendmässigt ökat. I synnerhet gäller detta frånvaro med ersättning i form av förtidspension eller sjukbidrag. Mellan åren 1963 och 1993 steg den andel befolkningen i förvärvsaktiv ålder, uppbar förtids-

av som pensionsjukbidrag från 3,0 procent till 7,3 procent. Antalet syssel-

förtidspensionär sjönk från ca 25 till ca 10. Det bör noteras satta per att denna utveckling inträffade under en period när den allmänna pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år.

Under 1980-talet steg sjukfrånvaron påtagligt. Tabell 1.1 nedan visar att summan av antalet personer med förtidspensionsjukbidrag och sjukfall längre än ett år ökade mellan 1980 och 1990 från 311 000 till 436 000.

Sjukfrånvarons utveckling resulterade i en kraftig kostnadsökning. Tabell 1.2 nedan visar att kostnaderna för sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtidspensionsjukbidrag ökade i 1995 års penningvärde från 60,6 miljarder kronor 1980 till 88,9 miljarder kronor 1990.

Tabell 1.1 Totalt antal sjukpenningfall längre än 1 år och förtidspensionersjukbidrag

År	Antal	Förändring
1980	311 000
1985	353 000	+ 42 000
1990	436 000	+ 83 000
1991	443 000	+ 7000
1992	454 000	+ 000
1993	455 000	+ 1 000
1994	458 000	+ 3 000
1995	455 000 prognos	3 000

- Källa: RFV

26 Inledning SOU 1995: 149

Tabell 1.2 Kostnader för sjukpenning, arbetsskadeersättning samt förtidspensionsjukbidrag

progn. År 1980 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Sjp 32 230 29 730 42 899 35 747 21 963 18 752 19 402 20 107 Ae 3151 3 240 12 471 13107 13 208 11932 8 204 6 900 Fsjb 25 270 28 289 33 489 33 732 35 933 36 431 38 067 37 450

S:a 60651 61259 88 859 82586 71104 67115 65673 64457

Sjpsjukpenning, Aearbetsskadeersättning Fsjbföitidspensionsjukbidrag

Källa: RFV

Utvecklingen under 1980-talet skall ses mot bakgrund dels

av en kraftig högkonjunktur dels regel- och praxisförändringar. Högkonjunkturen ledde till att efterfrågan arbetskraft ökade. Det

var framför allt kvinnornas förvärvsfrekvens ökade. Sysselsätt-

som ningsläget medförde också att individer, som tidigare inte kunnat komma ut arbetsmarknaden fick möjlighet till arbete. Kostnadsutvecklingen var också ett resultat av genomförda regelförändringar. Bl.a. utvidgades sjukpenningrätten till insjuknandedagen och kompensationsnivåerna blev anpassade till aktuellt inkomstbort-

mer fall. Allt fler fick sjukpenning under individuellt inriktade utbildningsperioder. Arbetsskadebegreppet fick enligt 1977 års lagstiftning en successivt vidare tolkning.

I början av 1990-talet vidtogs en rad åtgärder i syfte att få bättre kontroll över försäkringskostnadema och för att skapa en mer effektiv försäkring. Kompensationsnivåerna i sjukpenningförsäkringen sänktes. En karensdag liksom lag om sjuklön infördes. Arbetsgivarna fick ett lagstadgat rehabiliteringsansvar. Individens för sin

ansvar egen rehabilitering ökade. Försäkringskassan fick samordnings-

en roll i rehabiliteringsarbetet. Arbetsskadebegreppet ändrades och i princip upphörde rätten till arbetsskadesjukpenning. Inom förtidspensionsområdet avskaffades möjligheten att få förtidspension

av enbart arbetsmarknadsskäl och dessutom infördes fler pensionsnivåer. Samtidigt gick den svenska ekonomin i en kraftig lågkonjunktur.

Under 1990-talets första hälft sjönk sjukfrånvaron. De korta och medellånga ersättningsfallen minskade. Den kraftiga ökningstrenden

SOU 1995: 149 Inledning 27

av långvariga sjukfall bröts. Av tabell 1.1 framgår att

summan av antalet pågående förtidspensionersjukbidrag och pågående ersättningsfall längre än ett år uppgick i december 1994 till 458 000. Eftersom deltidspensionering och deltidssjukskrivning samtidigt ökat skulle, om en omräkning gjorts till helårspensionerlsjukskrivningar, siffran för 1994 tydligare visat på trendbrottet. Den höga förtidspensioneringen under 1992 och 1993 innebar alltså huvudsakligen en överföring av långa sjukpenningfall till förtidspension. Antalet fall med sjukpenning och rehabiliteringsersättning varat

som längre än ett år verkar sedan i mitten av 1994 stannat upp nivå

en på ca 45 000. För närvarande minskar antalet nybeviljade förtidspensionersjukbidrag och beräknas enligt en prognos från Riksförsäkringsverket bli ca 40 000 under 1995. Den långa sjukfrånvaron verkar därmed ha stagnerat.

Vidtagna åtgärder exempelvis lagen om sjuklön och sänkta ersättningsnivåer har tillsammans med sjukfrånvarons utveckling inneburit att försäkringskostnaderna har minskat. Av tabell 1.2 framgår att kostnadema för sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtidspensionsjukbidrag i 1995 års penningsvärde minskat från 88,9 miljarder kronor 1990 till 65,7 miljarder kronor 1994. Den kraftiga minskningen mellan 1991 och 1992 på 11,5 miljarder kronor

avser till stor del sjuklönereformen. Prognosen för 1995 är 64,5 miljarder kronor.

Det finns emellertid skäl att vara uppmärksam den fortsatta utvecklingen av kostnaderna för nu berörda försäkringar. Förändringar arbetsmarknaden kan komma att medföra ökade svårigheter för stora grupper att uppfylla arbetslivets krav. Risker finns att samverkande intressen från arbetsgivare, den enskilde och fackliga organisationer låter den allmänna försäkringen ta kostnader för problem, som uppstår på en arbetsplats. En sådan utveckling kan innebära en press sjukförsäkringen.

Detta förstärks av den demografiska utvecklingen. Under det kommande decenniet kommer andelen av befolkningen i åldersgruppen mellan 55 och 64 år att öka kraftigt. I dessa åldrar är risken att drabbas av ohälsa påtagligt högre än för åldersgrupper.

yngre

Även fortsättningsvis bör därför försäkringskostnadernas utveckling noggrant följas och vid behov åtgärder vidtas. Det är därför angeläget att ytterligare över reglernas innehåll och tillämpning

se i syfte att skapa effektivare försäkringar till en lägre kostnad liksom skapa bättre förutsättningar för att upprätthålla en god kostnadskontroll.

Det finns också anledning att se framåt. Morgondagens socialförsäkringar kommer att befinna sig i en miljö där mänskligt kunnande, erfarenheter och förändringskompetens kommer att ha större betydelse än vad som är fallet i nuläget. Utbildningsnivån kommer att högre. Det kan förmodas att utbytbarheten mellan medarbe-

vara tarna inte kommer att vara lika stor som nu. Ett personalekonomiskt synsätt torde med dessa förutsättningar ha möjlighet att få en starkare förankring i arbetslivet. Det personalekonomiska tänkandet bör stimulera till ett brett upplagt arbetsmiljöarbete, som integreras med företagets-förvaltningens hela verksamhet. Förebyggande insatser samt rehabiliterings- och anpassningsåtgärder kan därmed bli en naturlig del i ansträngningarna att åstadkomma ökad produktivitet, kvalitet och konkurrenskraft. Det finns emellertid också en annan utveckling. Antalet individer med ingen eller svag anknytning till arbetsmarknaden kan komma att bli allt fler. Samtidigt ökar kraven i arbetslivet. Grupper av människor med olika handikapp kan få större svårigheter att vara kvar eller komma på arbetsmarknaden. Socialförsäkringarna har en viktig uppgift i att medverka till att ge dessa individer stöd och trygghet.

1.2¶Direktivens krav

på försäkringsskydd

vid ohälsa

I direktiven till kommittén pekas på att ekonomisk trygghet är en viktig del av de goda betingelser, som behövs för att människor skall kunna utföra produktiva insatser och därmed medverka till effektivitetsförbättringar samt ekonomisk tillväxt. Ur människors behov av ekonomisk och social trygghet växte i början av seklet den frivilliga och av staten erkända sjukkasserörelsen fram. l samverkan med staten genomfördes successivt förbättringar i det frivilliga försäkringsskyddet. Under 1950-talet omformades detta genom obligatoriska försäkringar från en trygghet för vissa till en trygghet för alla. Försäkring mot inkomstbortfall vid ohälsa har därmed blivit en fundamental del av välfärdssamhället.

Såväl för den enskilde som för samhället är det stor vikt att

av åtgärder vidtas så att behovet av att vara frånvarande från arbetet blir så litet som möjligt. Försäkringens utformning bör därför präglas av behovet av att upprätthålla och stärka arbetslinjen. Insatser

som

syftar till att skapa och förstärka drivkrafter för förebyggande arbete samt rehabiliterings- och anpassningsåtgärder blir därmed viktiga inslag i försäkringens utformning.

Grunden i försäkringsskyddet vid temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd sjukdom, skada eller funktionshinder bör

av vara en allmän ohälsoförsäkring. Ersättningen skall ligga kom-

en pensationsnivå som innebär att inkomstbortfallsprincipen upprätthålls. Utgångspunkten skall därvid vara den av riksdagen fastställda nivån på 75 procent.

För att ge drivkrafter, som håller nere sjukfrånvaron och stimulerar till förebyggande insatser och rehabilitering, bör försäkringen innehålla självrisker. För arbetsgivaren skall denna utformas på samma sätt som i dagens sjuklönesystem dvs. genom att arbetsgivaren täcker inkomstbortfallet under begränsad period. För den

en försäkrade skall självrisken utgöras karensdag och att ersätt-

av en ningsnivån sätts förhållandevis lågt.

Försäkringsskyddet skall utformat så att det uppfyller krav på

vara effektivitet och rättvisa. Risken att drabbas ohälsa innebär att

av som arbetsförmågan blir nedsatt är ojämnt fördelad mellan olika yrkesgrupper, åldersgrupper Kostnaden för att ett visst försäk-

m.m. ge ringsskydd varierar därför mellan olika Erfarenheterna

grupper. tyder på att skillnaderna härvidlag är mycket stora. I ett rättvist försäkringssystem kan dessa skillnader endast i begränsad omfattning få slå igenom i försäkringsvillkoren för den enskilde. Det samlade försäkringsskyddet bör i hög grad vara solidariskt finansierat och därmed innehålla betydande mått utjämning mellan

av grupper som löper olika risk att drabbas av ohälsa.

2 mål

Omfattning, syfte och

2.1 och

Omfattning syfte

En grundläggande förutsättning för väl fungerande ohälsoförsäk-

en ring är att dess syfte och mål tydliggörs för såväl försäkrade, administration som samverkande organisationer. En lag allmän

om ohälsoförsäkring bör därför inledas med portalparagraf där för-

en säkringens omfattning, syfte och mål klart markeras.

Den allmänna ohälsoförsäkringen skall enligt direktiven omfatta alla ersättningsfall oberoende orsak och varaktighet, där arbets-

av förmågan är nedsatt till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. I förhållande till dagens situation innebär detta försäkringen

att skall täcka alla sjukfall i nuläget ersätts sjukpenning-

som genom

försäkringen, del av inkomstskyddet vid arbetsskada sjuk-

samt

bidrags- och förtidspensionssystemet.

De nuvarande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna växte fram

ur ett behov att individen ekonomisk trygghet. En viktig uppgift

ge en för försäkringarna har därför varit att vid sjukdom, skada eller funktionshinder, ge ersättning på grund nedsatt arbetsförmåga. För

av en ny ohälsoförsäkring förändras inte denna uppgift utan ett grundläggande syfte kommer att vara att för individens ekonomiska

svara trygghet.

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har också haft till uppgift

att genom rehabiliteringsinsatser medverka till att individen har kunnat återgå i arbete. Genom att den s.k. arbetslinjen under år förts

senare

som ett viktigt mål i sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har

rehabiliteringsfrågan fått en mer framskjuten roll. Samtidigt har

en stark betoning lagts på sambandet mellan tidig, aktiv och

samordnad rehabilitering samt arbetsanpassning och andra förebyggande arbetsmiljöinsatser.

Det är väsentligt att ohälsoförsäkringen innehåller väl avvägd

en balans mellan målen att ekonomisk trygghet och att upprätthålla

ge arbetslinjen. Den som på grund sjukdom, skada eller funktions-

av hinder har nedsatt arbetsförmåga och inte kan försörja sig

rimliga villkor skall ha rätt till ersättning. Samtidigt kräver arbetslinjen att tidiga och aktiva åtgärder vidtas för att individen snarast möjligt skall kunna återgå i arbete. Ett grundläggande syfte med arbetslinjen är att så många som möjligt genom eget arbete skall kunna försörja sig och bidra till den gemensamma välfärden. Sammanfattningsvis bör syftet med den allmänna ohälsoförsäkringkunna uttryckas på Följande sätt: en

att ersättning för inkomstbortfall, som orsakats av temporärt ge eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Försäkringen skall den försäkrade en ekonomisk trygghet. ge

att aktivt verka för att den försäkrades arbetsförmåga skall återupprättas. Detta stöd skall stärka den försäkrades möjligheter att så långt möjligt återfå förmåga och förutsättningar att finna som sin huvudsakliga försörjning genom eget arbete.

att understödja förebyggande insatser. Stöd till samt medverkan i samhällets och arbetslivets primärpreventiva arbete skall motverka uppkomst ohälsa. av

2.2¶Rättvisa och effektivitet

I direktiven till kommittén pekas vikten av att ohälsoförsäkringen är rättvis och effektiv. Kravet rättvisa innebär att ersättning skall ges lika villkor till alla försäkrade inom landet vid temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd sjukdom, skada eller funktionshinder. av Försäkringen skall omfatta alla i Sverige bosatta och är i yrkessom verksam ålder. Rättvisekravet innebär också att försäkringsskyddet skall innehålla ett betydande mått utjämning mellan grupper som av löper olika risk att drabbas ohälsa. Förutsättningarna för rättvisa av stärks vid tillämpning nedan nämnda principer om närhet, objekav tivitet, likformighet och rättssäkerhet. Ohälsoförsäkringen skall också effektiv. Effektivitet i den vara allmänna försäkringen är förutsättning för att välfärden i samen hället långsiktigt skall kunna upprätthållas. Möjligheter att kontrol-

lera och begränsa samhällets kostnader för försäkringen måste därför finnas. Genom stöd till att återupprätta den försäkrades arbetsförmåga kan ersättningsperioder förkortas. Genom att stödja förebyggande insatser kan inflödet till försäkringen minska. Effektivitet uppnås även genom att verksamheten bedrivs målinriktat och planmässigt samt följs upp och utvärderas. Effektiviteten kan ökas bättre

genom samverkan mellan myndigheter.

2.3 förtroende

Ömsesidigt

Relationema mellan ohälsoförsäkringen, dess administration och den försäkrade måste bygga på ömsesidig tillit och förtroende. Dessa relationer påverkar även försäkringens legitimitet. Tanken är att ohälsoförsäkringens aktiva inriktning skall öka individens trygghet och bidra till återgång i arbete. Det finns dock även en risk att den aktiva inriktningen kan medföra att försäkrades utsatthet ökar. Detta påverkar i sin tur förutsättningarna för administrationen. Ju högre krav som ställs den enskilde individen, desto högre blir kraven ett etiskt förhållningssätt och professionell handläggning inom administrationen.

Pågående utveckling mot en mer aktiv rehabiliteringsverksamhet

och betoning av arbetslinjen medför att försäkringsadministrationen

i större utsträckning kommer att ställas inför avvägningar, har

som att göra med individens ansvarstagande, självbestämmande och integritet. Genom att lägga fast principerna självbestämmande och

om ansvar,

integritet i ohälsoförsäkringen markeras försäkringens människosyn

och tilltro till individens egen förmåga. Den försäkrade kan välja att utnyttja sina rättigheter måste då också ta för fullgöra

men ansvar att sina skyldigheter. Härigenom markeras betydelsen att den

av enskilde i förhållande till såväl bedömda behov till tillgängli-

- som ga alternativ skall ges avgörande inflytande över den reha-

- egna biliteringen. Respekten för den enskildes självbestämmande och integritet utesluter dock varken motivationsarbete, krav eller kon-

troll från ohälsoförsäkringen.

Detta synsätt skulle i lag allmän ohälsoförsäkring kunna

en om en uttryckas på följande sätt:

Verksamheten skall bygga på människors med respekt

eget ansvar för deras självbestämmande och integritet.

2 15-[434

2.4 närhet, rättssäkerhet

Helhetssyn, och andra vägledande principer

Helhetssyn vägledande princip inom dagens försäkring. Detta

är en synsätt kommer att behöva vara vägledande också i den nya ohälsoförsäkringen. Helhetssynen omfattar en förmåga till överblick och att förstå sammanhang, samband och samspel såväl mellan samhällets strukturer mellan människan och samhället. Syn-

som sättet omfattar även förmåga till människans både starka och

att se

sidor. Att tillämpa helhetssynen är att beakta och väga samsvaga

olika relevanta faktorer. Inom verksamhetens ram och knutet man till given uppgift kan detta bidra till ett problems optimala lös-

ning utifrån ett brett och långsiktigt perspektiv.

Kontinuitet, flexibilitet och närhet är andra viktiga principer, som

betydelse för verksamheten inom ohälsoförsäkringen. är av

Kontinuitet är viktigt för att kunna skapa och upprätthålla en förtroendefull relation mellan försäkrade och försäkringshandlägga-

samt andra medverkar i rehabiliteringsarbetet. re som

För att uppnå goda resultat rehabilitering måste ett flexibelt

av sätt insatser kunna formas utifrån den enskildes behov och situation. Stor del verksamheten inom ohälsoförsäkringen kan således inte

av utformas utifrån fárdiggjorda mallar. Principen om flexibilitet är

förutsättning för att jämställdhet skall kunna upprätthållas även en och utvecklas i försäkringen. Principen möjliggör att insatser kan utformas ifrån såväl likheter skillnader i villkor och förhåll-

som ningssätt mellan män och kvinnor.

Medborgarnas krav tillgänglighet måste kunna säkerställas även i framtiden. Den enskildes möjligheter till kontakt med försäkringshandläggare geografisk närhet kommer att förbli en viktig

genom fråga.

Även de för dagens försäkring gällande principerna om objektivitet, likformighet och rättssäkerhet måste bestå.

Nu redovisade principer skulle i lagens inledning kunna uttryckas på följande sätt:

Bedömning rätt till ersättning och annat ekonomiskt stöd från

av försäkringen skall präglas av objektivitet och likformighet. Service och aktiva insatser skall dessutom karaktäriseras av helhetssyn, kontinuitet, flexibilitet och närhet.

Den försäkrade skall garanteras likabehandling och rättssäkerhet i prövning enskilda fall.

En portalparagraf med det innehåll, beskrivits i detta avsnitt,

som bör kunna utgöra väsentlig utgångspunkt för att skapa klarhet och

en förståelse för ohälsoförsäkringens omfattning, syfte och mål.

3 insatser

Förebyggande och rehabilitering

3.1¶Bakgrund

Insatser för att befrämja folkhälsan har länge setts ett viktigt

som område för att skapa välfärd. Kunskapen vad bör göras

om som finns till stor del inom hälso- och sjukvården, där dessutom

man ser effekterna av ogynnsamma miljöer, beteenden och andra betingelser. Inom hälso- och sjukvården görs också stora och viktiga insatser för att hindra sjukdom och skador. Det rör sig generella och

om gruppinriktade insatser liksom individinriktat Förebyggande arbete. Ansvaret är emellertid inte enbart hälso- och sjukvårdens. Viktiga förebyggande åtgärder måste också vidtas för att skapa bättre allmänna livsbetingelser i boende, fritidsmiljö, trafik, arbetsliv etc.

Ur ohälsoförsäkringens synvinkel är härvid arbetslivsfrågorna

av speciellt intresse. Det rör sig kopplingen mellan arbetsmiljö,

om arbetsanpassning och rehabilitering samt arbetsplatsen viktig

som en utgångspunkt i rehabiliteringsarbetet. Det rör sig också riskerna

om för ohälsa i samband med arbetslöshet. Arbetslösheten har under första hälften 1990-talet stigit kraftigt

av i Sverige. Statistiska undersökningar och vetenskapliga studier pekar tydligt på att individer utan arbete i större utsträckning än individer

med arbete har sjukpenning eller får sjukbidragförtidspension.

Differensen blir tydligare längre sjukfallen är. En hög arbetslöshet verkar därmed öka trycket mot förtidspensionssystemet och långa ersättningsfall i sjukförsäkringen. Arbetsmiljön blev tidigt uppmärksammad ett viktigt område

som rörande medborgarnas hälsa och säkerhet. Därmed blev också arbetsmiljön ett område där staten ansågs ha ett att

ansvar ange riktlinjer. Redan 1800-talet fick vi i Sverige vår första lagstiftning inom arbetsmiljöområdet. År 1901 fick vi vår första arbets-

skadeforsäkring. Alltsedan dess har arbetsmiljöfrågoma

spelat en viktig roll och utgjort ett naturligt inslag i utvecklingen folkhälso-

av arbetet och den svenska välfärden.

38 Förebyggande insatser och

Under efterkrigstiden har utvecklingen gått snabbt. l takt med att arbetslivets villkor förändrats och kraven medborgarnas hälsa och säkerhet ökat, har kraven inom arbetsmiljöområdet successivt skärpts. Arbetsmarknadens parter blev tidigt pådrivande ifråga om utvecklingen inom arbetsmiljöområdet. Efter Saltsjöbadsavtalet gällde det första samarbetsavtalet mellan SAF och LO arbetarskyddet. I det avtal, slöts 1942, inrättades också ett samarbetsorgan det

som privata området, Arbetarskyddsnämnden, för vilken nu även den privata tjänstemannasidan är huvudman. Även inom andra sektorer på arbetsmarknaden bedrivs ett omfattande avtalsgrundat samarbete i arbetsmiljöfrågor. Många frågor har först lagts fast i kollektivavtal för även tas in i lagstiftningen. Ett exempel på detta är

att senare

införandet av skyddsombud.

Under 1980-talet genomfördes flera stora utredningar i syfte att

regelverk och verksamhet till ändrade förutsättningar. bättre anpassa

Rehabiliteringsberedningen hade i uppdrag att undersöka möjlighe-

terna till bättre samordning rehabiliteringsarbetet samt klargöra

av ansvarsförhållanden. Arbetsmiljökommissionen hade i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att såväl minska den arbetsrelaterade sjukfrånvaron och utslagningen som att förebygga nya hälsorisker.

I Regeringens proposition I 99091 :I 40 Arbetsmiljö och rehabilitering följer statsrådet i stort Arbetsmiljökommissionens förslag. Arbetstagarna rätt till ett innehållsrikt och utvecklande

ges arbete och möjlighet att påverka förändrings- och utvecklingsarbete. Arbetsmiljöbegreppet utvidgas till att omfatta arbetsorganisation, arbetsinnehåll och teknik. Möjligheter till variation, social kontakt, samarbete, och sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter skall eftersträvas. Starkt styrt och bundet arbete skall så långt möjligt undvikas. Arbetsgivaren ges en skyldighet att systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet och se till att det finns på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Kravet att arbetsförhållandena ska anpassas efter den enskilde arbetstagaren förtydligas.

I Regeringens proposition 199091 :141 Rehabilitering och rehabiliteringsersättning framför statsrådet: Socialförsäkringssystemet måste få samma självklara aktiva utformning som arbetsmarknadspolitiken. Tyngdpunkten i rehabiliteringsprocessen förskjuts mot arbetslivet. I propositionen föreslås att arbetsgivaren skall ha ansvar för att den anställdes rehabiliteringsbehov klarläggs

Förebyggande insatser och 39

och för att erforderliga arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder vidtas. Denna proposition ligger således till grund för utformningen av rehabiliteringsbestämmelsema i 22 kap. AFL, vilka trädde ikraft i januari 1992.

Genom propositionen 198990:62 antog riksdagen riktlinjer för arbetslivsfondens verksamhet. Enligt riktlinjerna skulle bidrag från fonden kunna lämnas för rehabilitering och anpassning, i

som huvudsak var yrkesinriktad och avsåg dels individinriktade

som åtgärder dels uppbyggnad och utveckling rehabiliterings-

av nya metoder.

3.2¶Erfarenheter och

problem

Bristen på arbetskraft under sista hälften 1980-talet stark

av var en drivkraft bakom de åtgärder, vidtogs inom rehabiliteringsom-

som rådet i början 1990-talet. Under den period bestämmelserna varit

av i kraft har emellertid förutsättningarna varit radikalt annorlunda än under slutet 1980-talet. Utvecklingen har istället präglats

av av en allvarlig lågkonjunktur, hög arbetslöshet och kraftig strukturom-

vandling.

Trots de svåra förutsättningarna har på många arbetsplatser såväl det förebyggande det rehabiliterande arbetet kommit

som att utgöra en allt viktigare del av insatserna for att förbättra arbetsmiljön

samt utveckla verksamhetens produktivitet och kvalitet. Det finns exempel på konstruktiv policyutveckling och omfattande utvecklingssatsningar. De arbetsplatser som särskilt utvecklat dessa frågor kan dessutom framvisa goda resultat för både arbetsgivare och anställda. Många arbetsplatser kan påvisa lönsamhet med ökade satsningar arbetsmiljö samt anpassning och rehabilitering. Arbetslivsfonden har utgjort väsentlig tändhatt för detta

utvecklingsarbete.

Den allmänna bedömningen är dock att reformens intentioner fått alltför litet genomslag. Det återstår mycket arbete innan intentionerna fullt ut genomförts. Reformen är dock förhållandevis

ny. Utvärderingar for att redovisa utfall längre sikt har därför ännu inte varit möjliga att genomföra. Nedan redogörs för några problem.

40 Förebyggande insatser och

Oprecist ansvar

Trots att rehabiliteringsarbetet länge inriktats mot att få till stånd rehabiliteringsinsatser så tidigt möjligt, så har detta inte skett i

som praktiken. Arbetsgivaransvarets utformning är för oprecist. Ansvarsfördelningen, inte minst för kostnaderna, mellan arbetsgivare och försäkringskassa är oklar.

Gränsen for när arbetsgivaren skall anses ha fullgjort sitt ansvar verkar oklar. Enligt allmänna råd från Riksförsäkringsverket skall varje arbetsgivares förutsättningar och gräns för ansvarstagande prövas i egentlig mening först när arbetsgivarens resurser bedöms uttömda. Arbetsgivaransvaret, såsom det är formulerat, rymmer således olika tolkningsmöjligheter och tolkas i praktiken också utifrån varje rehabiliteringsaktörs utgångspunkt.

Oklarhetema med ansvaret vållar problem och intressekonflikter kring hur långt arbetsgivaransvaret skall sträcka sig och vilka

arbetsgivaren rimligen skall ställa till förfogande. Det resurser, som kan även ifrågasättas ett oklart kan utgöra en drivkraft för

om ansvar tidiga insatser. Det är tänkbart att arbetsgivare i och med att det

inte är förutsägbart vad det kommer att innebära kan reagera med

att så långt möjligt hålla rehabiliteringsansvaret ifrån sig. Ett diffust

kan svårligen uppfattas vara angeläget att uppfylla. ansvar

Bristande kunskaper om personalekonomi

Arbetsgivarens fokusering ligger verksamheten och produktionen. Den rationella och verkliga drivkraften för arbetsgivare att vidta såväl förebyggande insatser som anpassning- och rehabiliteringsåtgärder ligger i att kunna bedriva så väl fungerande

en verksamhet möjligt. Förutom rent humanitära vinster måste

som arbetsgivarna också se insatserna, som medel för att få verksamheten att fungera. Det betyder att den vilja och energi, som krävs för att förebyggande insatser liksom anpassnings- och rehabiliteringsinsat-

skall komma till stånd, är beroende bedömningen om dessa serna av insatser kommer att gagna verksamheten.

I lagen allmän försäkring AFL är inriktningen att arbets-

om givarens rehabiliteringsansvar syftar till att återställa individens arbetsförmåga. Formuleringen av rehabiliteringens syfte i AFL och arbetsgivarens roll att fokusera verksamheten kan uppfattas som

målkonflikt mellan samhällets och arbetsgivarens intressen. en

Förebyggande insatser och 41

De personalekonomiska studier, som gjorts bl.a. i anslutning till utvärderingen av Arbetslivsfondens verksamhet, visar dock att det finns företagsekonomisk lönsamhet i förebyggande arbetsmiljöinsatser, arbetsanpassning liksom tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder. Problemet är emellertid att det finns stora brister ifråga

om personalekonomiska kunskaper ute arbetsplatserna. Åtgärdernas företagsekonomiska lönsamhet blir därmed inte tydliggjord.

Skilda förutsättningar

Arbetsgivare har skilda förutsättningar att uppfylla ett rehabiliteringsansvar.

Det har inte varit möjligt att ställa likartade krav mot alla arbetsgivare och förvänta sig att uppnå likvärdiga resultat.

Gruppen arbetsgivare är stor och heterogen samt verkar under olika förhållanden. Förutsättningarna för arbetsgivare för

att ta ansvar rehabilitering varierar stort. I diskussioner, rör samhällets stöd

som till eller krav arbetsgivare poängteras, ofta stora och små företags olika behov och förutsättningar. Det finns dock många fler skillnader är viktiga att beakta för arbetsgivarrollen. Några exempel

som

är bransch, huvudmannaskap, arbetsplatsens utvecklingsfas,

ekonomisk ställning, möjligheter att upprätthålla hög kompetens inom områden företagsledning och personalpolitik samt inte

som minst vad gäller arbetsmiljö, anpassning och rehabilitering.

Gemensamma mål Saknas

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk,

psykologisk, social och arbetslivsinriktad samt yrkesinriktad art som skall hjälpa personer att återgå till ett normalt liv. Ansvaret för medicinsk rehabilitering ligger framförallt hälso- och sjukvården och ansvaret för den sociala rehabiliteringen socialtjänsten. Arbetsgivaren har ett förstahandsansvar för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. I den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ingår

yrkesinriktad rehabilitering, för vilken främst arbetsmarknadsmyndighetema svarar. Försäkringskassans roll är att samordna hela rehabiliteringsprocessen. Den viktigaste aktören är emellertid den enskilde individen, har ett att aktivt medverka i rehabili-

som ansvar teringsarbetet och tydliggöra sina mål och förväntningar.

egna

42 Förebyggande insatser och

De olika rehabiliteringsinsatserna flyter ofta i varandra, samtidigt varje myndighet har infallsvinklar och sin egen

som egna begreppsapparat rehabilitering. Rehabiliteringen kommer

om därmed att vila på dels olika aktörers uppfattningar och föreställningar begreppets innebörd dels aktörernas uppfattningar om

om målen. Erfarenheterna av de senaste årens rehabiliteringsarbete pekar just bristen i vad gäller verksamhetsmålen. Varje

samsynen myndighet har sina egna verksamhetsmål. Ofta drar de inte

håll vilket i sin tur leder till motstridiga prioriteringar. samma Enskilda individer kan ibland skilda orsaker inte redovisa sina

mål och förväntningar. Resultatet blir att individerna inte får egna sina behov stöd tillgodosedda utan hamnar i en gråzon mellan

av myndigheternas verksamhetsområden.

Obalans i graden av professionalism

Ser till samspelet mellan hälso- och sjukvården samt socialförsäkringen saknas i hög grad ett gemensamt perspektiv begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering. Inom flera medicinska områden finns alltför liten kunskap om vilka yrkesmässiga förutsättningar personer med olika diagnoser har. De epidemiologiska kunskaper,

finns sjukdomars orsaker, omsätts inte i medvetna strategier som om för arbetslivsinriktad rehabilitering. Det behöver utvecklas incitament så att detta problemområde ett mer målmedvetet sätt bearbetas av både vården och socialförsäkringen. Det finns också en obalans i graden professionalism mellan vård- och socialförsäk-

av ringssektorerna. Läkarkåren tillhör i kraft av att ha kontrollen över ett eget fält, med utbildning, egen teoribildning och en yrkes-

egen utövning, kringgärdas krav praktik, legitimation och

som av

behörighetsbestämmelser, de mest professionella yrkesgrupp-

en av

i samhället. Fältet arbetslivsinriktad rehabilitering skulle erna behöva utvecklas en bra bit i denna riktning dvs bygga mer på teoretisk kunskap om hur arbetsförmågan utreds, bedöms och vidarutvecklas. Den forskning, som finns om känsla av sammanhang, sociala nätverk och socialt stöd, bör också kunna ligga till grund för ett medvetet utvecklingsarbete inom området arbetslivsinriktad rehabilitering. För att skapa helhetssyn behövs också en kvalifice-

en rad personal med en samlad kompetens inom områden som socialt arbete, arbetspsykologi och arbetsvetenskap. Att utveckla professionalismen i arbetslivsinriktad rehabilitering kan innebära kraftiga påkänningar inom organisationen. Den nya kompetensen finns inte

Förebyggande insatser och 43

i nuläget i tillräcklig utsträckning i samhället. Insatser måste alltså göras för att utveckla och professionell kompetens för

en ny mer att möta kraven ifråga arbetslivsinriktad rehabilitering. Samtidigt är

om det viktigt att det rehabiliteringsmedicinska fältet får större inslag

arbetslivsfrågor och arbetsförmågebedömningar.

Risk för utslagning vid övertalighet

När övertalighetsproblem uppstår finns starka drivkrafter för arbetsgivare att göra sig med äldre och lågpresterande arbetskraft.

Inte sällan används socialförsäkringar och avtalsförsäkringar

tillsammans med personalpolitiska åtgärder ett strategiskt sätt för att på mer eller mindre frivillig väg banta arbetsstyrkan. I enskilda fall finns risk att rehabiliteringsplaner också kan ett led i

vara en exitstrategi. Planerade insatser genomförs den anställde kan

men inte sköta det arbete som erbjuds varför uppsägning sker på grund av arbetsbrist eller att den anställde att säga sig. Att

uppmanas upp i sådana situationer tillämpa arbetslinje från myndigheternas sida

en ter sig utomordentligt svårt. Det finns emellertid ett flertal goda skäl

för arbetsgivarna att också satsa på rehabilitering. Program

som genomförts visar att positiva effekter produktivitet, arbetstillfredställelse och närvaro kan uppnås. Förutsättningarna tycks då

vara att arbetsgivarna är ekonomiskt och socialt motiverade samt att

arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågoma ordentligt kommuniceras

ut i organisationen.

Brist på förebyggande arbete

Brist primärpreventiva insatser i arbetsmiljön kan upphov till

ge ohälsa och utslagning. Under första hälften 1990-talet ändrades

av arbetsmiljölagen och åtgärder vidtogs för att stärka det förebyggande

arbetsmiljöarbetet. Föreskriften om internkontroll arbetsmiljön

av AFS 1992:6 trädde i kraft den l januari 1993. Intemkontrollföreskriften innehåller inga krav på arbetsgivaren vida

att

direkta rehabiliteringsåtgärder. I detta avseende kompletteras

kungörelsen därför sedan den l juli 1994 särskild kungörelse

av en

med föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering dvs sekundärpreventiva åtgärder.

En ökad satsning skärpta krav och effektivare tillsyn har emellertid inte räckt för att få ett brett genomslag för samlat

ett

arbetsmiljö- och rehabiliteringstänkande ute på arbetsplatserna.

44 Förebyggande insatser och

Brister i personalekonomiska kunskaper och incitament medför att den Företagsekonomiska lönsamheten i att vidta förebyggande och rehabiliterande åtgärder inte tydliggörs. När de ekonomiska incitamenten inte klart framträder uppstår heller ingen spontan efterfrågan information och utbildning. Svårigheterna med att i tillräcklig omfattning få ut information internkontroll, arbetsan-

om passning och rehabilitering är ett problem. Speciellt gäller detta de små och medelstora arbetsplatserna. Även stora företag och förvaltningar har idag mycket decentraliserad organisation där

för verksamhet och lönsamhet spridits till många och relativt ansvar små enheter. Regler och system för förebyggande insatser samt anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder måste utformas så att de positiva ekonomiska följderna blir uppenbara för verksamhets- och lönsamhetsansvariga i företag och förvaltning.

3.3¶Oförändrad men bättre

inriktning

förutsättningar

Trots ovan redovisade problem bör det inte finnas någon anledning att förändra de grundläggande linjerna i dagens lagstiftning. Tidig, aktiv och samordnad rehabilitering bör även fortsättningsvis vara den fastslagna inriktningen. Däremot finns det skäl att förstärka och ompröva de förutsättningar som ligger till grund för dagens insatser.

Arbetslinjen

Trots konjunkturiella svårigheter och strukturella förändringar är, i enlighet med direktiven, utgångspunkten att arbetslinjen med bestämdhet skall hävdas och förstärkas.

Arbetslinjens kan spåras till det förhållandet att svensk

ursprung lagstiftning under 1800-talet hade en stark orientering mot arbetstvång. Legostadgan, försvarslöshetsbestämmelser och lösdriverilagstiftningen innebar under 1800-talets senare hälft ett straffrättsligt arbets- och försörjningstvång. Personer, som inte försörjde sig själva och de sina, kunde straffas med fängelse eller arbetsanstalt. Arbetslinjens tillämpning vid arbetslöshet fick ett tidigt uttryck vid tillkomsten av Arbetslöshetskommissionen 1914, som bl.a. fick i uppdrag att organisera nödhjälpsarbeten för arbetslösa. Successivt

Förebyggande insatser och 45

utvecklades en syn där syftet med arbetslinjen var att prioritera aktiva åtgärder och undvika passiva kontantbetalningar. Genom 1950-talets reformer inom såväl arbetsmarknads- som socialförsäkringspolitiken förändrades synen och medborgarnas rätt till arbete markerades. I slutet av 1980-talet infördes sedan arbetslinjen som ett viktigt inslag i socialförsäkringspolitiken. Arbetslinjen omfattar nu hela samhället samt spänner över flera politikområden och huvudmän. Dess utgångspunkt och en skall kunna finna sin

är att var huvudsakliga försörjning genom eget arbete.

Stärk det förebyggande arbetet

Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering emanerar från tanken

om arbetsplatsens rehabiliteringspotential. Arbetsplatsens sätt att fungera ger förutsättningarna för hur den enskilde kan utföra och utveckla sitt arbete. Arbetsmiljölagens infallsvinkel på arbetsmiljöfrågorna utgår från den anställde och hanshennes arbetsförutsättningar. AMLs krav är i allmänhet förenliga med arbetsgivarens uppdrag att nå högsta möjliga grad av måluppfyllelse för den verksamhet som bedrivs. När arbetsgivaren tillhandahåller bästa möjliga arbetsförutsättningar för sin personal samtidigt bäst

ges förutsättningar för produktionen, vad gäller såväl effektivitet som kvalitet. Arbetsmiljöforskningen och stor mängd dokumenterade

förändringsarbeten har tydligt visat vilka arbetsförutsättningar

som är nödvändiga och önskvärda samt vilka som motverkar eller är skadliga för en god arbetsmiljö. Förutom den fysiska miljön och tillgång till rätt teknik rör förutsättningarna bl.a. arbetets innehåll, uppläggning och organisation.

Med utgångspunkten att en god arbetsmiljö ger en vinna-vinnasituation för såväl arbetsgivare som anställda kan det tyckas

vara förhållandevis enkelt att skapa bästa möjliga arbetsförutsättningar

arbetsplatserna. Huvuddelen alla arbetsplatser erbjuder också

av en god arbetsmiljö, trots de påfrestningar som strukturella förändringar och snäva ekonomiska ramar medför.

Ohälsoförsäkringens intresse av att arbetsgivare nyckelroll

ge en för att få till stånd förebyggande insatser är således väl förenlig med att det finns starka ekonomiska drivkrafter för arbetsgivaren själv att agera så att risk för ohälsa minimeras. Ur Ohälsoförsäkringens perspektiv är det även viktigt att såväl de ekonomiska drivkrafterna som kunskaperna om dessa kan förstärkas och föras ut bred front.

46 Förebyggande insatser och

Helhetssyn på rehabiliteringsprocessen

Det är inte alltid möjligt att dra en skarp gräns mellan förebyggande insatser och rehabilitering. Insatserna brukar indelas i tre grupper; primär, sekundär och tertiär prevention. Ändamålet med AML är den primära preventionen dvs åtgärder som syftar till att förhindra att sjukdom eller skada Överhuvudtaget skall uppkomma. De två övriga bygger att sjukdom eller skada har konstaterats. Med sekundärprevention avses tidiga åtgärder exempelvis arbetsanpassning och rehabilitering for att öka möjligheterna till effektivitet och resultat. Med tertiär prevention avses åtgärder För att förhindra försämring eller utslagning.

De två sistnämnda formerna av prevention hör snarast till vad som faller inom behandlings-, arbetsanpassnings- och rehabiliteringsbegreppen. Det kan också sägas att den primära preventionen kan vara inriktad mot samhälls- grupp- eller individnivå. Utmärkande for behandling och rehabilitering är att dessa åtgärder är inriktade mot enskilda individer. Genom att Yrkesinspektionen har ansvar för tillsynen avseende den primära preventionen och Försäkringskassan ansvarar för sekundär och tertiär prevention har samverkan mellan dessa två myndigheter viktig funktion för att skapa helhetssyn

en en

på anpassnings- och rehabiliteringsfrågorna.

Inte heller rehabiliteringsbegreppet i sig är lätt att definiera. Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art, skall hjälpa

som arbetsoförmögna personer att återgå till ett normalt liv. Rehabilitering kännetecknas av att den är en process. Den skall präglas

av en helhetssyn på individen och individens samspel med omgivningen.

Rehabiliteringsarbetet måste i första hand ha sitt fokus individens behov, möjligheter och Med denna utgångspunkt får

resurser. sedan frågan prövas, hur eventuella hinder skall hanteras.

Efektivare internkontroll

Att arbeta med internkontroll har blivit en metod för att integrera arbetsmiljöfrågorna i verksamheten. Arbetsgivaren är skyldig att bedriva internkontroll. I Arbetarsskyddsstyrelsens föreskrift, Internkontroll AFS 1992:6, att internkontroll arbetsmiljön

anges av syftar till att skapa goda förutsättningar för att arbetsgivarens åtgärder för att direkt säkerställa hälsa och säkerhet för arbetstagarna skall bli genomförda. Arbetsmiljöaspekterna skall hanteras i den

Förebyggande insatser och 47

löpande verksamheten och på så sätt bli en naturlig del denna.

av Arbetsgivaren skall, i samverkan med de anställda, ange mål för arbetsmiljöarbetet samt planera, leda och följa upp detta arbete.

Eftersom en helhetssyn företagetsförvaltningens verksamhet inkluderar arbetsmiljöaspekter bör en kvalitetssäkring av arbetsmiljön vara ett sätt att medverka till en kvalitetssäkring av hela verksamheten.

Generella eller diferentierade krav

Gruppen arbetsgivare är stor och heterogen samt verkar under olika förhållanden. Frågan kan därför ställas om det är lämpligt att lagstifta om krav riktade till alla arbetsgivare utan hänsynstagande till skillnader i förutsättningar. Det kan också övervägas kraven

om i lagstiftningen bör differentieras utifrån exempelvis antalet

anställda i företaget. Det är dock sannolikt mycket svårt att i en lagstiftning formulera alltför differentierade krav.

Däremot torde det vara praktiskt framkomligt att, med stöd

av lagstiftade övergripande krav ansvar från arbetsgivares sida, lokal nivå anpassa tillämpningen så att hänsyn kan tas till rådande förutsättningar för den enskilde arbetsgivaren.

3.4 i skede

Arbetsgivarens ansvar tidigt

3.4.1 och arbetssätt

Inriktning

Den allmänna ohälsoförsäkringen har som två viktiga syften att dels

medverka till ett effektivt förebyggande arbetsmiljöarbete dels

bedriva tidiga, aktiva och samordnade rehabiliteringsåtgärder. Arbetsplatsen är därmed en viktig utgångspunkt för ohälsoförsäkringens verksamhet. Arbetsgivarens roll och blir betydel-

ansvar en sefull faktor för hur verksamheten kan bedrivas och utvecklas. Erfarenheterna av de åtgärder, vidtagits under första hälften

som av 1990-talet, pekar på positiv utveckling på många arbetsplatser.

en Tyvärr har dock åtgärderna inte fått önskvärd spridning. På alltför

48 Förebyggande insatser och

många arbetsplatser har inte de nya tankegångama introducerats och arbetsgivarna har inte tagit sig den uppgift

och det ansvar som avses i den nya lagstiftningen. Det finns därför anledning att ta upp en diskussion om hur arbetet med förebyggande insatser och rehabilitering ute arbetsplatserna kan stärkas och hur kraven på arbetsgivarens roll och ansvar kan preciseras.

En viktig målsättning är att arbetsgivaren tar ansvar för att bedriva ett förebyggande arbetsmiljöarbete byggt på en helhetssyn,

som omfattar såväl fysisk som psykisk arbetsmiljö. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om internkontroll bygger denna helhetssyn. Ur försäkringens synvinkel är en viktig målsättning därmed att ett arbetssätt enligt nämnd internkontrollforeskrift tillämpas ute på arbetsplatserna.

Ett annat syfte med försäkringen är att ute arbetsplatserna få till stånd tidiga och aktiva anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder. Det är en fråga om att så tidigt som möjligt med beaktande av krav på den enskildes integritetsskydd -identifiera de personer, som riskerar att bli långvarigt sjuka liksom att snabbt sätta åtgärder. Arbetsgivarna måste alltså se till att skapa rutiner för att tidigt fånga upp medarbetare som blivit eller riskerar att bli sjuka samt vidta åtgärder för att förhindra en långtidssjukskrivning och därmed minska verksamhetens effektivitetsförluster.

Enligt kommitténs uppfattning bör de krav, som härvid kan diskuteras att ställa arbetsgivarna, arbetsplatsanknutna och

vara ha till uppgift att fånga de sjukfall, riskerar att bli långvari-

upp som ga samt att vid behov starta tidig och aktiv rehabilitering. För

uppen att tydligare markera arbetsgivarnas roll i ett tidigt skede bör en diskussion föras om krav insatser inom följande områden:

aktiva förberedelser -

tidigt ta kontakt med medarbetaren samt identifiera och klarlägga -

rehabiliteringsbehov genomföra tidiga och aktiva rehabiteringsåtgärder

kontakt med och information till försäkringskassan -

Förebyggande insatser och 49

Aktiva förberedelser

För att kunna vidta tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder krävs att arbetsgivaren har en planering för insatser och väl genomtänkta rutiner när ett sjukfall inträffar. Arbetsmiljölagen kompletterad med kraven i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter intemkontroll samt

om arbetsanpassning och rehabilitering ställer härvidlag höga krav på arbetsgivaren och ger riktlinjer för arbetsgivarens insatser. Utifrån ohälsoförsäkringens perspektiv kan därmed utgångspunkt

en vara att dessa grundläggande krav skall uppfyllda. Detta innebär

vara bl.a.

att intemkontrollen skall inordnas i verksamheten och utgå från

en helhetsbedömning av arbetsmiljön

att arbetsgivaren skall organisera och bedriva verksamhet med

arbetsanpassning och rehabilitering för arbetstagarna. att mål för arbetsmiljöarbetet skall upprättas att en klar befogenhets- och ansvarsfördelning finns att resurser, kunskap och kompetens finns tillgänglig för att

bedriva arbetsmiljöverksamheten

Tidig kontakt

I syfte att få till stånd insatser för att så tidigt möjligt identifiera

som sjukfall som riskerar att bli långvariga samt att hjälpa den enskilde, krävs aktivitet av arbetsgivaren. Det bör således riktas ett övergripande och generellt krav på tidig aktivitet från arbetsgivarens sida.

Det bästa och effektivaste ur såväl individens arbetsgivarens

som synpunkt är naturligtvis ohälsoproblemen kan uppmärksammas

om innan ett ukfall uppstått. Då är det sannolikt enklare och mindre resurskrävande åtgärder behövs. När ett sjukfall uppstått finns

som möjlighet till en naturlig första kontakt när den anställde sjukanmäler sig. På många arbetsplatser sker detta direkt till

numera närmaste arbetsledare. Därmed finns också möjlighet att skapa

en förutsättningar för hur fortsatta kontakter skall kunna upprätthållas under sjukfallet. Det kan exempelvis i sjukfallet bli aktuellt

senare att diskutera behov åtgärder arbetsplatsen. Det kan härvid röra

av sig om att etablera en tidig kontakt med företagshälsovården eller annan arbetsmiljö- och rehabiliteringskompetens, arbetsgivaren

som

50 Förebyggande insatser och

har till sitt förfogande. Det kan vidare röra sig om att finna en tillfällig förändring av arbetsuppgifter, anpassade till den anställdes arbetsförmåga. Insatsema kan underlätta eventuella rehabiliteringsinsatser. Dessa kontakter syftar således till att dels hjälpa medarbetaren att hålla kontakt med arbetsplatsen dels möjliggöra överenskommelser om lösningar för att underlätta återgång i arbete. Kravet bör således skilt ifrån arbetsgivarens möjlighet att innehålla

vara sjuklön.

Förutsättningarna för hur dessa kontakter skall falla ut skapas av förhållandena arbetsplatsen. Grunden står alltså att finna i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. En fungerande dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare skapar förutsättningar för att diskutera de möjligheter och hinder, som finns för att individens kvarvarande arbetsförmåga skall kunna tas tillvara. Det förhållandet att individen inte är skyldig att informera om sjukdomsdiagnosen utgör därmed i normalfallet inte något hinder. Diagnosen är i allmänhet av mindre intresse för att diskutera hur sjukskrivens kvarvarande arbetsför-

en måga skall tas tillvara.

Tidiga och aktiva insatser

Om arbetsgivarkontakten under de första dagarna inte visat behov av åtgärder finns nästa naturliga tidpunkt för kontakt efter en vecka. I samband med att medarbetaren skall lämna läkarintyg, torde det vara lämpligt att göra en prövning av behovet av rehabiliteringsinsatser liksom en prognos av sjukdomstidens varaktighet.

Efter sådana bedömningar av arbetsgivarna kommer gruppen av sjukskrivna, som bör bli aktuell för rehabiliterande insatser, att ytterligare minska. De flesta anställda kommer, trots att sjukskrivningen är längre än en vecka, sannolikt inte att behöva något särskilt stöd för att återgå i arbete.

Även dessa aktiva bedömningar bör del arbets-

ses som en av givarens rehabiliteringsansvar. En åtgärd kan vara att medverka till en fördjupad kontakt mellan medarbetaren och arbetsplatsens professionella kompetens i rehabiliteringsfrågor exempelvis företagshälsovården eller annan intern eller extern kompetens. Detta kan vara ett led i att få till stånd en mer grundläggande rehabiliteringsutredning.

Förebyggande insatser och 51

Det kan vidare vara lämpligt att pröva behovet kompletterande

av utbildningsinsatser och utnyttja sjukdomstiden till detta förutsatt att det kan vara ett inslag i rehabiliteringen.

Ur såväl den enskildes som försäkringens synvinkel är det vidare positivt, om arbetsgivaren anstränger sig att frigöra uppgifter

som stödjer den sjukskrivne och tillvaratar dennes befintliga arbetsförmåga. Ett tidigt erbjudande om alternativa arbetsuppgifter kan ha mycket stor betydelse för att kunna undvika långa sjukfall. Tidigare erfarenheter arbetsplatsen kan visa vägen för när det är motiverat med rehabiliteringsinsatser redan första veckan i ett sjukfall.

Arbetstagare har rätt att vid sjukdom erhålla sjuklön. En förutsättning är dock att en skriftlig försäkran inlämnats till arbetsgivaren,

av vilken framgår att sjukdom satt ned arbetsförmågan, förelegat.

som Under den första veckan får den anställde bedöma hanhon är så

om sjuk att arbetsförmågan är nedsatt. Det behövs alltså normalt inget läkarintyg. Det är dock arbetsgivaren med utgångspunkt från

som w den anställdes försäkran beslutar om sjuklön skall utbetalas. Ar-

betsförmågan bör liksom i dagens sjukpenningförsäkring bedömas i förhållande till arbetstagarens vanliga eller därmed jämförligt

arbete. Arbetsgivaren har därmed en möjlighet och torde också ha ett stort intresse av att erbjuda alternativa arbetsuppgifter. Erbjudandet skall dock gälla under förutsättning att det stödjer medarbetarens rehabilitering och tillfrisknande.

Kontakt med och information till försäkringskassan

Kommunikationen mellan arbetsgivaren och försäkringskassan har en grundläggande betydelse. Det är därför viktigt att arbetsgivaren tidigt försöker göra en bedömning om sjukfallet kommer att

vara längre än sjuklöneperioden. Om så är fallet bör i samråd med medarbetaren en snabb kontakt tas med försäkringskassan för att diskutera behovet rehabiliteringsinsatser. En möjlig målsättning

av kan i detta avseende vara att försäkringskassan efter fyra veckor har tillgång till en grundläggande dokumentation. Därmed finns förutsättningar för att kassan tillsammans med individen och arbetsgivaren snabbt kan ta ställning till behovet att arbeta fram reha-

av en biliteringsplan och i så fall påbörja ett sådant arbete.

Dokumentation av vidtagna ocheller planerade insatser har betydelse för arbetsgivaren. Den kan bidra till företagets samlade reha-

52 Förebyggande insatser och

biliteringskompetens. Den kan också, i enskilda fall, komma till nytta om en anställd har behov av återkommande rehabiliteringsstöd i arbetet.

Arbetsgivarens dokumentation har också en viktig funktion i samverkan med försäkringskassan. Om arbetsgivarens åtgärder är väl dokumenterade underlättar detta kommunikationen med försäkringskassan och medverkar till ett effektivare beslutsfattande och att rehabiliteringsåtgärder snabbt kan vidtas. Dokumentationen bör också kunna vara ett väsentlig underlag för att pröva om arbetsgivaren tagit sitt rehabiliteringsansvar och fullgjort sina skyldigheter. En redovisning vidtagna ocheller planerade åtgärder bör således

av kunna få större praktisk betydelse för rehabiliteringsarbetet än nuvarande rehabiliteringsutredning och därmed medverka till en effektivisering av detsamma.

För att klara sitt rehabiliteringsansvar behöver arbetsgivarna tillgång till en professionell kompetens exempelvis genom en kvalitetssäkrad företagshälsovård. Bättre förutsättningar måste därför skapas så att små och medelstora företag och förvaltningar kan ges tillgång till en sådan professionell kompetens. Det ter sig naturligt att denna resurs också används för att ta fram den grundläggande dokumentationen.

Dokumentationen bör exempelvis innehålla:

en redogörelse för kontakter med den sjukskrivne -

en beskrivning över vilka arbetsplatsanknutna rehabiliteringsbe- -

hov som bedömts föreligga i det enskilda fallet en beskrivning över vilka åtgärder som befunnits lämpliga

ocheller möjliga att vidtaga en redogörelse för vilka åtgärder som slutförts

en redogörelse för vad påbörjats - som

en redogörelse för planerade insatser -

motiv för att inte vidta åtgärder. -

Förebyggande insatser och 53

3.4.2¶Ett preciserat arbetsgivaransvar

mer

i lagstiftningen

Vikten av att arbetsgivaren systematiskt arbetar med förebyggande arbetsmiljöinsatser samt har beredskap för att vidta tidiga och aktiva rehabiliteringsâtgärder har ovan starkt betonats.

Med utgångspunkt från detta synsätt kan man ifrågasätta effektiviteten i dagens system där arbetsgivarna efter fyra veckor i ett sjukfall skall utreda och klarlägga rehabiliteringsbehov och sedan efter 8 veckor lämna utredningen till försäkringskassan. Detta fungerar inte tillfredsställande. Systemet innebär i sin utformning för lång tidsperiod innan aktiva rehabiliteringsåtgärder kommer igång. När sedan dessutom den praktiska tillämpningen innebär en ytterligare tidsförskjutning, uppnås i många fall inte målet om en tidig och aktiv rehabilitering. Det är inte ovanligt att försäkringskassans systematiska rehabiliteringsinsatser inte kommer igång förrän efter 4-5 månader. Åtgärder måste alltså vidtas för att få till stånd en avsevärt snabbare start på rehabiliteringsarbetet. Målet bör vara att en aktiv och systematisk planering av rehabiliteringsarbete kan startas efter fyra veckors sjukfrånvaro. En tidsperiod som stämmer väl med den nya lagstiftning, som trädde i kraft den 1 oktober 1995. I denna krävs efter fyra veckor dels en ny försäkran från den försäkrade dels ett fördjupat läkarutlåtande. Det kan därför diskuteras om arbetsgivarna bör ges skyldighet att inom fyra veckor vidta de åtgärder, som ovan preciserats under avsnitt 3.4.1

För att få till stånd ovan beskrivna inriktning arbetsgivarnas rehabiliteringsinsatser kan behov av en ytterligare markering i lagstiftningen behöva diskuteras. Behovet av aktiva förberedelser, tidig kontakt, tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder, kontakt med försäkringskassan och dokumentation kan behöva tydliggöras i lagstiftningen. Dagens krav på att arbetsgivarna skall göra en rehabiliteringsutredning när den anställde haft omfattande

en korttidsfrånvao eller när den anställde själv begär det bör kvarstå. Däremot kan en skärpning av lagen övervägas vad gäller arbetsgivarens skyldigheter när ett sjukfall uppstått. Här kan exempelvis lagtexten kompletteras enligt ovan redovisade tankegångar så att

en grundläggande rehabiliteringsutredning och dokumentation över vidtagna åtgärder föreligger senast efter fyra veckor.

54 Förebyggande insatser och

Frågan om aktiva föreberedelser rör området primärprevention och är därmed något som regleras i arbetsmiljölagen. I ett kommande lagstiftningsarbete bör uppmärksamhet ägnas hur samspelet mellan arbetsmiljölagen och lag ohälsoförsäkring skall

en ny om fungera.

Denna typ av åtgärder bör ingå i en diskussion rörande behovet

av lagstiftningsförändringar för att skärpa och precisera arbetsgivarens ansvar. Frågan är om detta är tillräckligt. Ytterligare åtgärder

som bygger på ekonomiska drivkrafter bör därför också till

tas upp diskussion.

3.4.3¶Sanktioner mot

arbetsgivaren

Arbetsgivama har sedan 1992 ett ansvar för att uppmärksamma och klarlägga medarbetarnas behov av rehabilitering. I detta ansvar ligger att, när en medarbetare varit sjuk fyra veckor, haft 6-7 sjukfall under 12-månadersperiod eller själv begär det, utföra

en en rehabiliteringsutredning. Denna skall senast 8 veckor efter sjukfal-

lets början inlämnas till försäkringskassan.

Erfarenheterna visar att arbetsgivarna inte ett tillfredsställande sätt tar detta ansvar. Alltför få utredningar lämnas till försäkringskassoma och av dessa kommer många sent och har dålig kvalitet. I erfarenhetsdebatten har därför ofta från försäkringskassorna framförts krav att få tillgång till någon form sanktion. Den

av sanktionsmöjlighet, som för närvarande står till förfogande, är att försäkringskassan kan vända sig till Yrkesinspektionen och begära att denna vidtar åtgärder. Yrkesinspektionen har enligt arbetsmiljölagen möjlighet att ingripa och även vidta sanktioner mot arbetsgivare, som inte följer arbetsmiljölagens bestämmelser. Ifråga

om rehabiliteringsområdet gäller detta dock inte försummelser i det enskilda rehabiliteringsfallet utan enbart när arbetsgivarnas rutiner enligt intemkontrollföreskriften inte fungerar. Hittills lär försäkringskassoma gjort ett fåtal sådana anmälningar till yrkesinspektionen. Förfarandet upplevs försäkringskassorna alltför

av som omständligt och utgör en alltför sanktionsåtgärd. I debatten har

svag framförts att någon form sanktionsåtgärder istället borde finnas

av inskriven direkt i lagen allmän försäkring.

Förebyggande insatser och 55

Förlängd sjuklöneperiod

Erfarenheter

Lagen om sjuklön infördes den l januari 1992. Den 1 april 1993 gjordes vissa ändringar varvid bl.a. en karensdag infördes. Lagen har tre huvudsakliga syften. Den skall skapa ett effektivare sätt att administrera den korta sjukfrånvaron. Lagen bör också skapa förutsättningar för att ge en mer rättvis kompensation för inkomstförluster till följd av sjukdom. Genom att på ett differentierat sätt öka arbetsgivarnas kostnader bör den dessutom stimulera till förebyggande arbetsmiljöinsatser liksom till tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder.

Riksförsäkringsverket RFV har i en rapport till regeringen bl.a. redovisat erfarenheter av sjuklönesystemet. Rapporten bygger på uppföljningar, som gjorts av försäkringskassoma, en telefonenkät till 3 000 personer samt en enkätundersökning till enskilda arbetsgivare och arbetstagarorganisationer.

Slutsatsema i rapporten visar att sjuklöneperioden administrativ

ur synvinkel fungerat tillfredställande. Den har ökat arbetsgivarnas ansvar för kostnaderna och medverkat till att förenkla administrationen av de korta sjukfallen. Antalet sjukfall, som administreras av försäkringskassoma, har exempelvis minskat från 8,4 miljoner 1991 till 0,9 miljoner 1994.

Erfarenheterna pekar också på att inkomstkompensationen blivit mer anpassad till det aktuella inkomstbortfallet genom att löneavdragen anpassats till branschvisa förhållanden eller till situationen på enskilda arbetsplatser.

Svaren i enkätundersökningen till enskilda arbetsgivare och arbetstagarorganisationer visar tydligt att sjuklöneperiodens effekter måste ses mot bakgrunden av att situationen på arbetsmarknaden blivit allt hårdare under 1990-talet. Korttidsanställningar har blivit allt vanligare. Något som dock kan hänföras till sjuklöneperioden utan som en effekt av det ekonomiska läget. Däremot påpekar flera arbetsgivare och arbetstagarorganisationer att arbetsgivarna i största allmänhet grund ökade personalkostnader är vid

av noggrannare rekrytering. Nyrekryteringen är dock på grund sysselsättningslä-

av get inte så omfattande varför erfarenheterna är begränsade.

56 Förebyggande insatser och

Ökningen av antalet korttidsanställningar innebär problem vid tillämpningen av sjuklönelagen. Hos forsäkringskassorna innebär det ett ökat arbete dels genom att antalet sjukfall med sjukpenning blir fler men framför allt genom de diskussioner som uppkommer

om återkommande korttidsanställda skall ha rätt till sjuklön eller sjukpenning. Inom landsting och kommuner finns det arbetstagare som har varit anställda dag for dag i tre år.

Rätt till sjuklön har den som omfattas av ett anställningsförhållande. Uppdragstagare och egna företagare omfattas inte sjuklöne-

av reglerna. För dessa grupper gäller reglerna sjukpenning från

om första dagen. Det har visat sig att inom vissa områden finns svårigheter med att klassificera vad är arbetstagar- och

som uppdragsförhållanden. Utveckling av rättspraxis pågår. Enligt RF V:s mening är dock rättsläget oklart eftersom någon dom i högsta instans ännu finns.

Slutligen fungerar inte arbetsgivarnas rapportering till försäkringskassoma tillfredställande. Detta gäller såväl korta avslutade

fall som de som pågår efter 14:e dagen. I tidigare rapport från RFV

en daterad 1994-10-17 redovisas en undersökning bortfallets storlek.

av Vad gäller arbetsplatser med 2 20 anställda verkar bortfallet vara ca 2-4 procent och för arbetsplatser med 5-19 anställda är motsvarande siffra 15-30%. I undersökning, gjordes Malmöhuskassan

en som av i slutet 1993, konstaterades att de företag inte rapporterat

av av som var ca 8% inte aktiva längre. Av övriga företag 13 att inga

angav sjuklöneperioder funnits att rapportera och 23 inte haft

att man tillräcklig information och kunskap för att rapportera.

Arbetsgivamas insatser för att stärka det förebyggande

arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen verkar inte ha förstärkts på

grund av sjuklöneperioden. Varken arbetsgivarna eller arbetstagarnas organisationer har i enkätundersökningen entydigt framfört detta. Däremot anser nästan 60% av arbetsgivarna att sjuklöneperioden ändå inneburit ett något ökat intresse för förebyggande åtgärder. Bland arbetstagarorganisationema dock endast något över 10%

anser att så varit fallet.

Förebyggande insatser och 57

Samordning mellan sjuklön och tidiga insatser

Erfarenheterna av de senaste årens rehabiliteringsarbete pekar entydigt vikten att få till stånd en snabbare rehabiliteringsprocess. Målet bör vara att redan efter fyra veckor skall en systematisk planering av rehabiliteringsarbetet ha startat. För att uppnå detta mål bör en diskussion föras om att förstärka drivkraften hos arbetsgivarna genom att koppla samman åtgärdsansvaret med försörjningsansvaret. Tankar har ovan redovisats att arbetsgivaren under fyra

om veckor bör ha ett primärt ansvar för att initiera och genomföra tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder. För att stärka arbetsgivarens incitament för att vidta åtgärder bör det diskuteras arbetsgivaren

om under samma tidsperiod också bör ha ett försörjningsansvar d.v.s. betala sjuklön. Därmed koncentreras övergången till försäkringskassan till en enda tidpunkt vad gäller såväl ersättnings- rehabilite-

som ringsfrågan. Detta torde skapa större klarhet i samverkan mellan försäkringskassan och arbetsgivaren. Genom att det samtidigt ökar arbetsgivarens kostnader torde det stärka incitamenten för att vidta åtgärder. Det arbetsgivaren rimlig tid att vidta åtgärder samtidigt

ger som det bör medverka till skapa snabbare rehabiliteringsprocess.

en En förlängd sjuklöneperiod till fyra veckor bör dessutom försäk-

ge ringskassan ökat utrymme att såväl stödja individen arbetsgiv-

som aren i rehabiliteringsarbetet. Enligt RFV:s statistik över avslutade sjukfall 1993 varade ca 650 000 sjukfall längre än 14 dagar dvs. nuvarande sjuklöneperiod. Om sjuklöneperioden förlängs till fyra veckor skulle enligt statistiken för 1993 ytterligare 240 000 sjukfall ha avslutats under denna period. En förlängning sjuklöneperioden

av skulle alltså medföra en kraftig minskning av antalet sjukfall

som överförs till försäkringskassan.

En ytterligare effekt är att arbetsgivarnas kostnader för sjukfrånvaron differentieras i ännu större utsträckning. Detta bör verka

som en ekonomisk drivkraft och stimulera arbetsgivarna till att vidta förebyggande arbetsmiljöåtgärder liksom anpassnings- och rehabiliteringsinsatser. Mot detta kan dock invändas att erfarenheterna

av nuvarande sjuklöneperiod inte visat att arbetsgivarna stimulerats till sådana insatser.

I diskussionerna förlängd sjuklöneperiod förutsätts att

om en nuvarande skydd kvarstår för ofta är sjuka. Dessa har

personer som därmed möjlighet att tillhöra sjukpenningförsäkringen i stället för

58 Förebyggande insatser och

sjuklönesystemet. Detta bör vara en åtgärd som stärker dessa personers Förutsättningar arbetsmarknaden.

För- och nackdelar med en förlängd sjuklöneperiod

Frågan om en förlängd sjuklöneperiod har diskuterats i kommittén och olika synpunkter har förts fram men hittills har något ställningstagande inte gjorts. Följande för- och nackdelar har noterats i den diskussion som kommittén fört.

För att stärka arbetsgivarnas ansvar för det tidiga och aktiva rehabiliteringsarbetet har ett motiv för att förlänga sjuklöneperioden varit att koppla samman åtgärdsansvaret med försörjningsansvaret. Målet bör vara att redan efter fyra veckor skall systematisk

en planering av rehabiliteringsarbetet ha startat. Genom att tidsmässigt sammanföra arbetsgivarens åtgärds- och försörjningsansvar koncentreras övergången till försäkringskassan till enda tidpunkt.

en En fördel anses dessutom att denna tidpunkt sammanfaller med

vara den tidpunkt då försäkringskassan enligt den nya lagstiftningen

fr.0.m. oktober l995 skall få tillgång till särskild försäkran från

- en den försäkrade liksom ett fördjupat läkarutlåtande. Kassan får därmed vid ett och samma tillfälle tillgång till samlad informa-

en tion från den försäkrade, läkaren och arbetsgivaren. Vidare har det framförts att sjuklöneförlängning innebär att arbetsgiavarens

en kostnader i högre grad blir rörliga och därmed påverkbara. Detta

mer torde stärka incitamenten för att vidta åtgärder och därmed bidra till

en snabbare rehabiliteringsprocess.

Motiv för att inte förlänga sjuklöneperioden har bl.a. anförts

vara att kostnaderna för arbetsgivarna därmed differentieras i ännu större utsträckning. Detta skulle kunna få allvarliga konsekvenser för högriskföretag och särskilt små företag som inte har möjlighet att sprida riskerna. En ökad differentiering av kostnaderna skulle också relativt sett innebära större konsekvenser för de arbetsintensiva branscherna. Dessa domineras i huvudsak kvinnor exempelvis

av vård och omsorg. Där har också jämförelsevis hög sjukfrån-

man en varo. Den solidariska finansieringen försäkringar skulle härige-

av nom minska. I diskussionen har också framförts argument

att en förlängning skulle riskera att rehabiliteringsinsatserna senareläggs. Försäkringskassorna skulle inte enligt intentionerna

- i den nya lagstiftningen fr.0.m. 1 oktober 1995 kunna göra den fördjupade

Förebyggande insatser och 59

granskning av läkarutlåtande och bedöma sjukpenningrätten efter fyra veckors sjukskrivning. Vidare har framförts att drivkrafterna för att endast anställa dem som har en låg sjukfrånvaro kommer att förstärkas.

3.4.5¶Arbetsgivarinträde alternativ

- en åtgärd

Åtgärder mot arbetsgivare som inte lever till sitt rehabiliterings-

upp ansvar bör i största möjliga utsträckning bygga ett incitamentstänkande. Vilka ekonomiska drivkrafter kan man bygga på och förstärka genom olika åtgärder.

En alternativ lösning, som bygger en ekonomisk drivkraft, kan vara att låta sjuklöneperioden följas period med arbetsgivarin-

av en träde. Detta innebär att arbetsgivarna under ytterligare tid

en fortsätter att betala sjuklön att arbetsgivaren i efterhand fär

men kostnaden täckt genom en återbetalning från försäkringskassan. Det skulle i så fall kunna byggas som en förutsättning att återbetalning endast sker från den tidpunkt då arbetsgivaren fullgjort sitt rehabiliteringsansvar enligt ovan angivna krav.

Detta kommer dock kräva klar definition vad arbetsgivar-

en av ansvaret i detta avseende omfattar liksom god kompetens hos försäkringskassorna att fatta dessa beslut. Det kan ifrågasättas

om Försäkringskassan har kompetens att fatta sådana beslut. Det kan dock konstateras att försäkringskassorna redan idag har liknande form av beslut genom möjligheten att dra sjukpenning och andra ersättningar för enskilda personer. Det torde inte innebära någon större skillnad mellan dessa båda typer beslut. För att upprätthål-

en rättssäkerhet skall naturligtvis arbetsgivaren ha

samma möjlighet, som individen idag har, att besvära sig över försäkringskassans beslut.

3.4.6 Stöd till

utvecklingsprogram

Kommittén anser att det finns anledning att pröva även andra vägar för att stimulera arbetsgivarna att arbeta med helhetssyn

en företagetsförvaltningens verksamhet, arbetsmiljö, kompetens,

60 Förebyggande insatser och

produktivitet etc. Tänkbara sådana alternativ kan vara nedsättning eller rabatt avgifter eller ekonomiskt stöd till genomförande av väl dokumenterade åtgärdsprogram enligt Arbetslivsfondens modell och syftar till att förbättra arbetsmiljön och därigenom minska

som ohälsan. Behovet av denna typ av insatser torde vara speciellt stort gentemot små och medelstora företag.

3.5¶Arbetsgivarens försäkringsmöjligheter

Idag har en arbetsgivare med en sammanlagd lönekostnad som inte beräknas överstiga 90 basbelopp ca 15 heltidsanställda möjlighet att hos försäkringskassan eller försäkringsbolag försäkra sig för sjuklönekostnader. Avgiften hos Försäkringskassan utgör en viss procentandel av arbetsgivarens lönekostnader. Samma procentandel 1,7 procent för år 1995 gäller för alla försäkringstagare. I augusti 1995 drygt 9 000 företag anslutna till denna försäkring. Enligt

var uppgiñ är det färre företag som försäkrat sig hos försäkringsbolagen.

Om sjuklöneperioden förlängs kan det övervägas att ge alla arbetsgivare möjlighet att teckna Försäkring för sjuklönekostnader hos försäkringskassan. Försäkringen kan utformas så att arbetsgivaren i efterhand får tillbaka hela, eller delar av, den kostnad han haft för sjuklön och rehabiliteringskostnader för sina anställda.

Premien för en sådan försäkring skulle kunna differentieras grundval av försäkringsgivarens bedömning av risken. l enlighet med regerings direktiv till kommittén skall försäkringen också innehålla en självrisk. Det kommer därmed att ligga i såväl arbetsgivarens försäkringstagarens som försäkringsgivarens intresse att orsaken till sjukfrånvaro bland de anställda åtgärdas. Det gemensamma intresset för arbetsgivare och försäkringsgivare att hålla kostnaderna nere kan alltså utgöra ytterligare en drivkraft för att rehabiliteringsinsatser kommer till stånd i ett tidigt skede.

Förebyggande insatser och 61

3.6 efter

Arbetsgivarnas ansvar

fyra veckor

Efter senast fyra veckor skall arbetsgivarna ha levt till sin

upp skyldighet att vidta tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder samt till försäkringskassan lämnat erforderlig information för det fortsatta rehabiliteringsarbetet. Försäkringskassans samordningsroll för rehabiliteringsarbetet blir därmed aktivare och tydligare.

Detta betyder inte att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar upphör. Arbetsplatsen utgör även fortsättningsvis viktig bas för rehabilite-

en ringsarbetet. Arbetsgivaren har ett för att aktivt medverka i

ansvar fortsatt planering och genomförande åtgärder. Arbetsgivaren skall

av se till att åtgärder kommer till stånd liksom finansiera dessa. Utgångspunkten bör vara att det i stor utsträckning rör sig

om insatser inom eller i anslutning till arbetsgivarens verksamhet. Vad

som är rimligt att kräva arbetsgivaren ifråga åtgärder får

av om avgöras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet där såväl den anställdes som arbetsgivarens förutsättningar vägs in.

Det torde dock vara rimligt att varje arbetsgivare alltid betalar

en del av kostnaderna. Andelen får avgöras utifrån varje arbetsgivares situation. Oavsett individen skall återvända till arbetsplatsen

om eller inte. Inriktningen skall att den anställde skall beredas

vara fortsatt arbete hos arbetsgivaren och att andra alternativ prövas först när dennes möjligheter är uttömda.

Samtidigt som arbetsgivaren har kvar en roll och för reha-

ansvar biliteringen träder Försäkringskassan aktiv samordnare

som en med ansvar för att mål, åtgärder och ansvarsfördelning finns dokumenterade i en rehabiliteringsplan och att detta systematiska arbete sedan fullföljs.

Om arbetstagaren måste lämna arbetsplatsen och övergå till annat arbete på arbetsmarknaden uppkommer ett läge kan jämföras

som med en uppsägningssituation. Enligt arbetsrättslig lagstiftning och avtal finns i sådan situation omfattande krav insatser från

en arbetsgivarens sida. En uppsägning innebär alltså stora kostnader för såväl åtgärder som uppsägningslön samt normalt också

m.m. rekryteringskostnader för att anställa medarbetare.

en ny

Enligt tillämpningen nuvarande lagstiftning minskar

av en arbetsgivarens ekonomiska vid lösningar utanför den

ansvar egna

Förebyggande insatser och

arbetsplatsen. I kommitténs fortsatta arbete bör rimligheten i denna tillämpning diskuteras och härvid inte arbetsgivaren även

prövas om i dessa fall bör kunna betala en del av rehabiliteringskostnaderna.

3.7 en

Företagshälsovården -

stödfunktion

viktig

Ett rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren av den att, som ovan skisserats, kräver att arbetsgivaren har tillgång till professionell kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet. Arbetsledare och andra chefer saknar ofta såväl tillräcklig kompetens liksom den tid som behövs för att leva upp till kraven. Arbetsgivaren måste därför antingen internt sådan kompetens eller skaffa

bygga upp en sig kompetensen från en extern organisation. För den stora mängden arbetsgivare är det sannolikt alternativet med externt köpta tjänster som blir aktuellt. För ohälsoförsäkringen kommer det att vara viktigt att det förebyggande och rehabiliterande arbetet ute arbetsplatserna fungerar väl. För ohälsoförsäkringen är det därmed också väsentligt att det inom detta område finns professionella organisationer som kan stödja arbetsgivaren i detta arbete. En sådan organisation är företagshälsovården. Företagshälsovårdsbranschen är just nu inne i en stark omstruktureringsperiod. I och med att statsbidragen togs bort försvann ca 30 % av branschens intäkter och samtidigt innebar detta en rollförändring. Rollen utvecklades till att bli en alltmer renodlad expertresurs för arbetsgivarna. Samtidigt har emellertid en kvalitetssäkringsprocess dragits igång i samarbete mellan branschen och dess yrkesförbund, Arbetarskyddstyrelsen och Arbetsmiljöfonden. Sommaren 1995 slutfördes ett regeringsuppdrag rörande metodik för kvalitetssäkring av företagshälsovård. Uppdraget genomfördes av den tidigare Arbetsmiljöfonden i samråd med företagshälsobranschen, dess yrkesförbund samt Arbetarskyddsstyrelsen. Branschen arbetar nu för att föra ut kvalitetssäkringsmetoden till de enskilda företagshälsovårdsföretagen. Målsättningen är att utveckla en kvalitetssäkrad verksamhet och därmed erbjuda arbetsgivarna tillgång till en mer

Förebyggande insatser och 63

professionell inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet.

resurs En kvalitetssäkrad företagshälsovård kan komma att fungera

som normgivare och garant för effektiv rehabiliteringsverksamhet till

gagn för såväl arbetsgivare, arbetstagare som ohälsoförsäkringen.

Genom ett etiskt förhållningssätt kan kvalitetssäkrad företagshäl-

en sovård balansera såväl arbetstagarens arbetsgivarens intressen

som i avsikt att skapa bästa möjliga utfall for båda parter.

3.8¶Ökat ansvar för individen

3.8.1 Syfte och mål

Arbetet med att utforma ohälsoförsäkring bör bl.a.

en ny vara inriktat på att individen har betydelsefull roll i rehabiliteringsar-

en betet. Målet bör vara att individen skall aktiv och bidra till att

vara hälsoproblem uppmärksammas samt att tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder vidtas. Det bör diskuteras individen med stöd

om av andra aktörer såsom läkare, arbetsgivare, försäkringskassa m.fl. skall ges en pådrivande och kravställande roll. Nätverket kring individen bör stärkas inte utformas så att det tar över individens

men egna ansvar. Vidare måste skyddet av den enskilde individens integritet noga beaktas.

Målsättningen bör vara att administrativa maktmedel ersätts med väl fungerande incitament, vilka -tillsammans med stöd från olika rehabiliteringsaktörer bör öka individens möjligheter att fatta

rationella beslut och ta ansvar för beslutens konsekvenser.

Arbetslinjen bör kunna förstärkas att lyfta fram de drivkraf-

genom ter som finns för att indidividen skall aktiv och pådrivande i

vara rehabiliteringsarbetet. Samtidigt som möjligheter, rättigheter,

ansvar och skyldigheter klart framhålls. Förutsättningarna för leva

att upp till målet om att den enskilde skall finna sin huvudsakliga försörjning genom eget arbete torde därmed bli bättre.

64 Förebyggande insatser och

3.8.2¶Motivationsfrågor

En viktig utgångspunkt i rehabiliteringsarbetet är individens motivation. Förutsättningen för att lyckas hänger samman med hur målen för rehabiliteringsarbetet kan formuleras och hur eniga individen och stödjande aktörer målet liksom inriktningen på de åtgärder

är om som skall leda mot målet.

Synen individens ansvarstagande måste också sättas i ett motivationsperspektiv samt bedömas i förhållande till den situation

individen befinner sig Själva grunden för att rehabiliteringssom behovet uppstått är att en förlust av kapacitet uppkommit, som gör att individen befinner sig i situation i förhållande till sin

en ny tidigare tillvaro. Ofta måste rehabiliteringsprocessen i hög grad präglas stöd till individer, som förlorat känslan av kontroll över

av den tillvaron. Under rehabiliteringsperioden kan det således

egna

mycket svårt för den enskilde att fatta medvetna och avvägda vara beslut eller bedöma konsekvenserna sina val. Även den enskildes

av förmåga till ansvarstagande förändras och är i sig svår att bedöma. Därav följer att det är en grannlaga uppgift att utkräva ansvar.

Individens motivation blir därmed i allra hösta grad en fråga om med vilken kompetens och skicklighet som exempelvis försäkringskassan, kan hjälpa individen att skaffa sig kontroll över sin situation. Detta är fråga empati och att kunna skapa en dialog med

en om individen för att peka hur individens tillgångar och möjligheter kan användas för att nå målet. Positiva drivkrafter måste lyftas fram. Problem och hinder måste kunna hanteras.

3.8.3¶Administrationens förhållningssätt och

arbetsmetoder

Frågor om individens motivation och ansvarstagande har alltså ett starkt samband med kompetens- och metodutveckling inom rehabiliteringsområdet. Det är den skickliga och kompetenta rehabiliteraren, kan hjälpa den enskilde att återvinna kontroll

som över sin situation. Det är denna som kan hjälpa individen att återfå tilltro till sin egen förmåga samt bedöma sina förutsättningar och

Förebyggande insatser och 65

möjligheter. Detta ger en bättre grund för att öka individens egna möjligheter och drivkrafter att ta och att aktiv. ansvar vara För att uppnå rehabiliteringsmålet, återgång i arbete, torde försäkringen därmed ha anledning att rikta högt ställda krav mot de

rehabiliteringshandläggare, som försäkringens uppdrag och kostnad samordnar rehabiliteringen.

För att effektivisera administrationens arbetssätt behöver arbetsmetodema utvecklas så att förväntningar och krav tydliggörs vad gäller samspelet mellan den enskilde och rehabiliteringshandläggaren. En utveckling av dagens arbetsmetodik med rehabiliteringsplaner behövs. Förutsättningar och villkor för att planerade insatser skall komma till stånd och hur de ska genomföras måste bygga på en gemensam överenskommelse. Denna bör baseras på såväl den enskildes förutsättningar de möjligheter står till som som buds i varje given situation. Trots att rehabiliteringsplanema skall vara individuella är det viktigt att betydelsefulla omgivningsfaktorer såsom familj, arbetskamrater och fritid inte åsidosätts.

Samtidigt måste diskussionen föras hur rehabiliteringshandläg-

om garens samordningsroll kan utvecklas. Rollen ställer krav lyhördhet, kreativitet, drivkraft och kunskap vad omvärlden om erbjuder rehabiliteringsåtgärder. Den bör baseras på frihet av att under resultatansvar disponera ekonomiska vilket resurser, i sin tur kräver en välutvecklad beställarkompetens och förmåga följa att upp och utvärdera effekter gjorda insatser. av

Även huvudinriktningen betona

om är att individens ansvar i rehabiliteringen måste denna inriktning även kunna modifieras. Den ekonomiska tryggheten kan aldrig undantagslöst vila på aktivitetskrav och ansvarstagande den enskilde. Detta betonas också i av direktiven. Även tillgång till stöd och service måste således kunna ges utan motprestation. Arbetsmetodiken måste även användas för att motivera befogade avsteg från denna inriktning.

Rehabilitering - en rättighet

eller en möjlighet

Med beaktande av den enskildes integritet och utsatta situation är målet alltså att få individen delaktig och i mer ta ett större ansvar

3 15-1434

66 Förebyggande insatser och

rehabiliteringsarbetet. Inte minst gäller detta att uppmärksamma ohälsoproblem samt initiera tidiga och aktiva insatser. Försäkringsvillkorens utformning bör härvid viktig faktor. Innehåller

vara en försäkringsvillkoren ekonomiska och andra incitament, som medverkar till ett effektivt rehabiliteringsarbete

Brister i ansvarstagandet från individens sida framförs inte sällan

orsak till att rehabiliteringsverksamheten inte fungerar som en tillfredsställande. Åtgärder för att höja de lagstadgade kraven på individen efterfrågas härvid. Även försäkringsadministrationen

om har viktig motivationsskapande roll finns det anledning att

en diskutera om inte individens roll kan markeras tydligare genom skärpningar av lagtexten.

Dagens lagstiftning handlar om att ge individen möjligheter till rehabilitering samt kräva att individen aktivt medverkar och lämnar upplysningar. Lagstiftningen innehåller inget som pekar på att individen skall ta initiativ eller pådrivande. Lagstiftaren verkar

vara ha menat att individen skall aktivt medverka i en rehabiliteringspro-

någon driver. Det bör därför diskuteras om inte cess, som annan lagtexten bör förändras så att målsättningen att få individen initierande, pådrivande och ännu mer aktiv tydliggörs i lagtexten.

En fråga är härvid om individens drivkraft blir starkare om rehabiliteringen rättighet istället för som en erbjuden

ses som en möjlighet. En fråga valet mellan rättighet och möjlighet

annan är om påverkar hur individens skyldigheter och ansvar kan utformas.

I nuläget har individen en rätt till ersättning från försäkringen om bristande arbetsförmåga orsakad av sjukdom, skada eller funktionshinder föreligger. Däremot har individen idag ingen rätt till utan ges enbart möjlighet till rehabilitering. Rättighetsbegreppet torde i rehabiliteringssammanhang innebära rätt att erhålla insatser eller

rätt att få sina möjligheter till rehabilitering prövade men inte en en rätt att få viss typ insatser. Individen torde alltså exempelvis

en av inte kunna kräva vistelse en viss institution. Det handlar istället

att kunna kräva aktiva insatser och kunna påverka inriktningen om på rehabiliteringsarbetet.

Föreligger en rätt att få rehabilitering bör detta innebära att individen förväntas aktivt verka för att få sin rätt tillgodosedd. Individen bör vara en kravställare, som för fram sina behov av att få sina möjligheter till rehabilitering prövade. Det ligger alltså därmed en förväntan på att individen skall ta initiativ och inte bara passivt

Förebyggande insatser och

invänta andra aktörers initiativ. För att få till stånd tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser är individrollen viktig. Redan när hälsoproblem uppstår och åtgärder behöver sättas är det viktigt att individen uppmärksammar arbetsgivaren detta förhållande. För en arbetsgivare är det nästan alltid företagsekonomiskt lönsamt att arbeta med förebyggande och tidiga insatser. Förutsättningarna är då bäst för att så enkelt och smidigt möjligt lösa problemen. Det som kan därför diskuteras om individen bör skyldighet att tidigt ges en uppmärksamma eventuella hälsoproblem och begära att åtgärder sätts in. Arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutreden ning när den anställde begär det bör kanske också kompletteras med en förväntan individen att vid behov begära sådan utredning. en Om rehabiliteringen istället möjlighet, erbjuds den ses som en som enskilde individen, torde detta innebära att individens aktivitetsansvar inledningsvis inte betonas. Först krävs åtgärd från arbetsgien varen eller försäkringskassan där erbjudande rehabiliteringsinom satser redovisas. Utifrån de möjligheter, därmed presenteras, som har sedan individen att ta ställning till insatsernas inriktning om samt att aktivt medverka i planering och genomförande åtgärder. av

3.9¶Samverkan mellan

försäkringskassa

och yrkesinspektion

3.9.1¶Förutsättningar

Huvudansvaret för arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetets utveckling på arbetsplatserna ligger på de enskilda arbetsgivarna. Försäkringskassan och Yrkesinspektionen har i det stödjande och kontrollerande arbetet mot arbetsplatserna nyckelroller för att till att se arbetsgivarna lever till detta upp ansvar. Försäkringskassan har genom sitt övergripande samordningsansvar för rehabiliteringen bl.a. till uppgift att klargöra ansvarsförhållandena samt att underlätta och följa att de enskilda anställdas upp rehabiliteringsbehov blir tillgodosedda. Kassorna har inget uttalat

68 Förebyggande insatser och

eget ansvar i det förebyggande arbetet men i deras roll ligger att stimulera till förebyggande insatser som kan nedbringa kostnaderna i socialförsäkringen.

Yrkesinspektionen har ansvar för tillsynen av att arbetsgivarna uppfyller arbetsmiljölagens krav bl.a. vad avser Förebyggande insatser samt organisation rehabilitering och arbetsanspassning.

av Senare års skärpning av Yrkesinspektionens kontrollfunktion har inneburit att en ökad andel av resurserna satsats inspektionsverksamhet. Samtidigt har andelen besök där frågor om arbetsgivaransvar, arbetsorganisation, internkontroll och belastningsergonomi ökat jämfört med tidigare, då teknikfrågorna hade ett betydligt större utrymme.

Yrkesinspektionens och Försäkringskassans roller i arbetsanpassnings och rehabiliteringsarbetet förutsätts samma sätt som AML och AFL vara kompletterande. Det innebär att Försäkringskassan kan koppla Yrkesinspektionen när det gäller företag som uppenbart och vid upprepade tillfällen brister i sitt arbetsanpassnings- och rehabiliteringsansvar. Yrkesinspektionen har då möjligheter att

med olika grader påtryckningar och sanktioner. Därutöver kan

av Yrkesinspektionen ingripa i anpassningsfrågor rörande den enskilde arbetstagaren.

3.9.2¶Erfarenheter

Samverkan mellan försäkringskassa och yrkesinspektion har under de senaste åren utvecklats positivt. Yrkesinspektionen medverkar över hela landet i de regionala samverkansgruppema. Kontaktytorna mellan de båda myndigheterna har successivt breddats. Ett flertal län exempelvis Stockholm, Kalmar, Södermanland och Västerbotten har infört fördjupade samverkansformer. l dessa län används försäkringskassans kunskaper om sjukdomsmönster, uppenbara samband mellan arbetsmiljöbrister och hälsoproblem m.m. som planeringsunderlag för yrkesinspektionens tillsynsarbete.

Samverkan har dock inte utvecklats helt enligt intentionerna i lagstiftningen. Samverkansarbetet har inte bedrivits tillräckligt aktivt. Det har heller inte på ett tillfredställande sätt nått upp till förväntad bredd och djup. Det finns därför anledning att pröva andra åtgärder för att få till stånd förbättrade samverkansformer.

Förebyggande insatser och 69

3.9.3¶Effektivare samverkan

För att skapa en effektivare samverkan mellan Försäkringskassa och Yrkesinspektion är det i första hand nödvändigt att lägga fast vissa gemensamma mål och handlingslinjer. Ett förslag att ta fasta är härvid följande mâlformulering vilken förts fram i skrivelse till en , regeringen från generaldirektörerna i Arbetarskyddsstyrelsen,

Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen

och Arbetslivsfonden:

Andelen arbetsplatser med systematiskt planerade och uppbyggda rutiner för arbetsmiljöarbete, arbetsanpassningsoch rehabiliteringsverksamhet ska öka. Insatsema ska kopplas

till arbetsgivarnas för förebyggande verksamhet och

ansvar rehabilitering som detta beskrivs i AML, AFL och ASS föreskrifter.

Med detta gemensamma mål grund skulle de centrala som myndighetema i sina riktlinjer till respektive organisation kunna ställa tydliga krav på samverkan. Exempelvis kan handgemensamma lingsplaner upprättas och gemensamt finansierade och styrda projekt genomföras. Resurser bör avsättas för att stimulera till olika samverkansprojekt och där olika organisatoriska lösningar kan prövas. En del av hindren för effektiv samverkan med

en sammanhänger

skillnader i myndighetskultur, roll, och kompetens. resurser För att kunna undanröja dessa hinder är det viktigt att dels anpassa samverkan till de resursmässiga förhållanden varje organisation har som dels genomföra kompetenshöjande insatser. För gemensamma

Yrkesinspektionen, som jämfört med försäkringskassan har små

resurser, måste samverkan upplevas resursförstärkning och som en inte som en belastning. Viktiga områden för kompetengemensam sutveckling kan vara personalekonomi, organisationsutveckling,

arbetsmiljöarbete, rehabiliteringskunskap samt myndigheternas mål,

roller och ansvar. Utbildning och kunskaper detta slag bör kunna av utgöra en bas för att medarbetare från båda organisationerna skall kunna få till stånd den dialog, är nödvändig, för skapa som att en effektiv samverkan.

4¶Kriterier för rätt till

ersättning

I kapitel 12 för kommittén omfattande diskussion och lägger

en förslag rörande kriterier för rätt till ersättning. Enligt kommitténs uppfattning uppfyller de föreslagna kriterierna väl kraven

på en sådan avgränsning av reglerna för rätt till ersättning vid sjukdom eller annan nedsättning den fysiska eller psykiska prestationsför-

av mågan bör ligga till grund för framtida försäkring. De

som en förslag som redovisas i kapitel 12 bör därför kunna inarbetas

senare

i den nya ohälsoförsäkringen.

5¶Beräkning av inkomstunderlag i kort och medellångt

perspektiv

5.1¶Inledning

I detta kapitel redovisar inledningsvis gällande

regler såvitt avser beräkning av inkomstunderlag under korta och medellånga sjukperioder samt vissa av de utredningar som förekommit på området. Vi har också gjort en sammanfattning motsvarande regler i våra

av nordiska grannländer. I avsnitt 5.9 redovisar vi två modeller för beräkning av inkomstunderlag som anvisas i direktiven. I avsnitt 5.10 5.14 lämnas skiss

- en på en helt ny modell för beräkning av sjukersättning har varit

som och alltjämt är under behandling kommittén. Med hänsyn till att

av vissa frågor såvitt avser den nya modellen ännu inte är färdigbehandlade har valt att i del B betänkandet endast lägga fram för-

av slag som i sig uppfyller sparbetinget på minst 500 miljoner kronor.

5.2¶Direktiven

I direktiven betonas att grunden i försäkringsskyddet vid bl.a. nedsatt arbetsförmåga vid sjukdom bör att ersättningen från den

vara allmänna ohälsoförsäkringen skall baseras inkomstbortfallet. För att fylla sin försäkringsfunktion skall emellertid en effektiv ohälsoförsäkring ge alla medborgare en rimlig trygghet vad gäller ekonomisk standard. Ersättningen skall ligga på nivå är så avvägd

en som att en av hälsoskäl minskad arbetsförmåga kan förenas med ett försvarligt skydd mot sänkt levnadsstandard. I direktiven framförs vidare önskemålet att s.k. allmän ohälsoförsäkring skall

om en ersätta dagens sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och förtidspensionering. En samordning mellan olika försäkringssystem eftersträvas också. Reglerna vad gäller försäkrad inkomst och ersättningsnivåerna skall så långt möjligt enkla och enhetliga.

som vara

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt samspelet mellan olika ersättningssystem i strävan att harmonisera regelsystemen. En åtskillnad bör dock göras mellan korta och medellånga sjukfall respektive fall med mer varaktigt nedsatt arbestförmäga. I utredningen skall göras en analys av nuvarande regler om fastställande av SGI. Kommittén skall även komma med förslag om hur den förmånsgrundande inkomsten skall beräknas inom den allmänna ohälsoförsäkringen. Utgångspunkten skall vara den av regeringen föreslagna enhetliga ersättningsnivån på 75 procent av inkomstbortfallet med en bibehållen karensdag. Kommittén skall därvid pröva för- och nackdelar med två modeller för beräkning av förmånsgrundande inkomst. I den ena skall utgångspunkten vara att det är den faktiska och aktuella inkomsten som är försäkrad i den allmänna ohälsoföräkringen. Tidsbegränsade inkomster bör sålunda grunda ett tidsbegränsat försäkringsskydd. För dem som saknar dokumenterad inkomst som bortfaller vid sjukdom bör ersättning baseras på tidigare inkomster under viss tidsperiod. Den andra modellen

är en ordning där utgångspunkten är att det är den uppnådda levnadsstandarden som försäkras. Detta innebär bl.a. att förmånsgrundande inkomst bygger inkomsten under en längre tidsperiod som successivt upparbetas. Vidare skall frågan om vilka ersättningar som skall grunda rätt till SGI utredas. Särskilt bör kommittén därvid uppmärksamma de olika semesterersättningar som finns samt skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar. En utgångspunkt för kommitténs förslag skall vara vad som sägs i 1995 års budgetproposition om att reglerna för SGI-beräkning bör förändras så att en besparing på 500 miljoner kronor uppnås fr.o.m. år 1997. Mot bakgrund av vad som sägs i budgetpropositionen behovet ytterligare sparâtgärder

om av bör kommittén pröva möjligheterna till att utforma reglerna for beräkning av förmånsgrundande inkomst så att en större besparing uppnås.

5.3¶Nuvarande bestämmelser

om sjukersättning

5.3.1¶Sjuklön

En anställd omfattas av reglerna om sjuklön fr.0.m. den första anställningsdagen om anställningen är avtalad till minsta tid

en om

månad. Är den avtalade anställningstiden kortare än månad har en en den anställde rätt till ersättning i form sjuklön först sedan han

av eller hon tillträtt anställningen om så bara för en dag och därefter varit anställd 14 dagar i följd. För den första sjukdagen utgår ingen sjuklön karensdag. För dag 2 och 3 utgår ersättning med 75 procent av vad den anställde går miste om i lön till följd av sjukdom. För dag 4-14 är motsvarande ersättningsnivå 90 procent. I underlaget för sjuklön ingår inte löne- eller anställningsförmåner inte

som går förlorade på grund av sjukdomen, t.ex. förmån av fri bostad eller bil och inte heller ersättning att täcka sådana kostnader

som avser som arbetstagaren endast har när han arbetar, exempelvis traktamenten och resersättningar. Om anställd inte omfattas reglerna

en av om sjuklön kan han eller hon i stället berättigad till sjukpenning

vara enligt AFL.

Kompensationsnivån för hela sjuklöneperioden, förutom karensdagen, är 75 procent fr.0.m. den 1januari 1996.

5.3.2¶Sjukpenning AFL enligt

Beräkning av sjukpenning

Personer som är bosatta i riket och som fyllt sexton år skall vara inskrivna hos allmän försäkringskassa. Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad har rätt till sjukpenning han har sjukpen-

om en ninggrundande årsinkomst uppgående till minst 6 000 kr. Villkoret om inskrivning hos försäkringskassa för rätt till sjukpenning

anses uppfyllt om det beror på åldersregeln i l kap. 4 § AFL att det inte har kunnat uppfyllas.

Sjukpenning beräknas inte grund anställningsfönnåner för tid

av som ingår i en sjuklöneperiod enligt lagen 1991:1047 sjuklön.

om Den som har rätt till sjuklön erhåller därför i allmänhet sjukpenning

först för tid därefter. Sjukpenningen utgör därvid 80 procent av SGI:n, delad med 365. Efter den 365:e dagen av sjukfallet är kompensationsnivån 70 procent, men möjlighet finns att i vissa behandlings- och rehabiliteringssituationer erhålla 80 procent även fortsättningsvis. Den 70-procentiga nivån gäller även om den försäkrade under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som omfattat sammanlagt minst 365 dagar. Denna regel bryts när 30 dagar förflutit sedan sjukperiod avslutats

en utan att en ny sjukperod påbörjats. Vid beräkning av antalet sjukperioddagar under 450-dagarsperioden beaktas inte dagar före ett uppehåll mellan sjukperioder mer än 30 dagar. Någon begränsning av antalet dagar med rätt till sjukpenning föreligger inte. För anställningsfönnåner och tid som inte ingår i en sjuklöneperiod beräknas sjukpenningen för de första 14 dagarna av sjukfallet enligt följande. I allmänhet tillämpas de s.k. timsjukpenningreglerna som innebär att sjukpenning endast utges för dag då den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Den första av dessa dagar är karensdag. För de två följande dagarna utges sjukpenning med 65 procent av SGI:n, delad med årsarbetstiden multiplicerad med den ordinarie arbetstiden eller normalarbetstiden. För övriga dagar utges sjukpenning med 80 procent av SGI:n i förhållande till nämnda arbetstidskvot. Fr.o.m. den 15:e dagen utges sjukpenningen

samma sätt som om sjukfallet inletts med en sjuklöneperiod.

För den som är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda SGI:n skall sjukpenningen kalenderdagberäknas även för de första 14 dagarna. En karensdag gäller som vanligt. Detsamma gäller för den som skall

uppbära sjukpenning för tid då havandeskapspenning,

annars

föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits.

Sjukpenning som grundar sig inkomster av annat förvärvsarbete än anställning beräknas alltid för kalenderdag.

Enligt den s.k. minskningsregeln minskas sjukpenningen med, förutom lönen, värdet av förmåner i form av fri bil, fri bostad och fri kost som kvarstår under ersättningsperioden till den del förmånerna överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i motsvarande förmåner om han varit i arbete. För tid efter 90 dagars sjukfrånvaro skall avräkning ske av hela värdet av förmånen. Motsvarande skall gälla beträffande förmåner ligger över 7,5

som basbelopp.

Fr.0.m. den ljanuari 1996 är kompensationsnivån i sjukförsäkringen enhetlig, 75 procent ersättningsunderlaget.

Sjukpenninggrundande inkomst

Sjukpenninggrundande inkomst är den årli ga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst inkomst av anställning eller annan grund inkomst av annat förvärvsarbete. Beräkning av SGI sker alltså framåt i tiden. Det är den försäkrades arbetsavsikter för den närmaste tiden som avgör om SGI skall fastställas. I förarbetena till AF L har uttalats att arbetet och den därifrån kommande inkomsten skall ha en varaktighet om minst sex månader. Försäkringsöverdomstolen FÖD har i praxis slagit fast försäkrad skall SGI-

att en placeras även om den anställning hon eller han har fått är avsedd att vara kortare tid än sex månader under förutsättning att det varit den försäkrades avsikt att fortsätta förvärvsarbeta, dvs. i de flesta fall stå till arbetsmarknadens förfogande, även efter det att den tidsbegränsade anställningen upphört. Den som erhållit en anställning är

som kortare än sex månader men deklarerar en avsikt att förvärvsarbeta längre tid har alltså rätt till en SGI-placering. Denna SGI beräknas utifrån lönen från den kortvariga anställningen uppräknad till

en ârsinkomst.

Gällande regler innehåller inte någon begränsning av den arbetstid

som får ligga till grund för sjukersättningen. Den sjukpenninggrun-

dande inkomsten kan alltså bestå av mer än en heltidsanställning.

SGI:n grundas även på andra skattepliktiga förmåner än lön samt

de skattepliktiga delarna kostnadsersättningar.

SGI:n grundas också på semesterlön ocheller semesterersättning. Detta medför enligt praxis att SGI schablonmässigt beräknas

som månadslönen, eller lönen omräknad till månadslön, multiplicerad med 12,20.

Sjukpenningförsäkringen skall omprövas bl.a. när försäkringskassan får kännedom att den försäkrades inkomstförhållanden eller

om andra omständigheter har undergått ändring betydelse för rätten

av till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Egenföretagare

SGI av annat förvärvsarbete än anställning beräknas för en egenföretagare rörelsens nettointäkt. Med nettointäkt förstås den beskattningsbara inkomsten, dvs. inkomst efter avdrag

för egenavgifter och avskrivningar samt placeringar i exempelvis skogskonton etc. Underlaget för dessa grupper är emellertid maximerat till en skälig avlöning för motsvarande arbete för annans räkning. Till detta belopp kan, under förutsättning att rörelsens nettointäkt så tillåter, läggas semesterlön genomsnittsinkomst månad multiplicerad

per med 12,20, accepterad lagstadgad övertid om max. 200 timmar förutsatt att företagaren kan visa att han utfört arbete i denna omfattning samt ett tillägg om 10 procent för administrativa kostnader under förutsättning att egenföretagaren haft sådana.

Om en försäkrad med inkomst annat förvärvsarbete under

av en följd av år i allmän självdeklaration har redovisat lägre skatterättslig nettointäkt än vad som motsvarar sådan skälig avlöning skall SGI:n beräknas med ledning av de tre senaste årens taxering. Därvid kan även beaktas om företaget under en rad av år har haft uppåtgåen-

en de trend och denna trend alltjämt håller i sig. I de fall den försäkrade kan påvisa en högre aktuell inkomst uppvisande någon

genom av form av dokumentation den aktuella inkomstutvecklingen, t.ex. med hjälp av halvårsbokslut, preliminära deklarationer eller

upprättad ännu inte fastställd deklaration, kan försäkringskassan ta hänsyn till den aktuella inkomsten och höja underlaget för sjukpenning.

SGI får bestämmas till ett högre belopp än det skattemässiga,

om verksamheten antingen befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller det föreligger andra särskilda skäl som stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. I de fall uppbyggnadsskede eller andra särskilda skäl anses föreligga bestäms SGI till vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Till detta belopp kan läggas, förutom semsterlön, accepterad lagstadgad övertid om max. 200 timmar och ersättning för administrativa kostnader om 10 procent under förutsättning att den försäkrade kan visa att han arbetat övertid och handhaft det administrativa.

SGI-skyddad tid

Enligt AFL och RFV:s föreskrifter RFFS 1981:5 får den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten i vissa fall inte sänkas utan skall i stället anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år. Detta gäller även i de fall försäkrads inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omstän-

en digheter har förändrats så att det i och för sig skulle ha betydelse för sjukpenningens storlek. Till de personer som omfattas av denna s.k. SGI-skyddade tid hör bl.a. de som bedriver studier som berättigar till studiestöd, eller som bedriver vissa andra former av studier inom det egna yrkesområdet, de som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader, de som är arbetslösa före ingången av den månad varunder hanhon fyller 65 år, och är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, de som minskar sin arbetstid i samband med graviditet eller som är hemma för vård av barn eller de som fullgör sin värnplikt.

5.4¶Arbetslöshetsersättning

5.4.1 från

Ersättning arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsersättning från arbetslöshetskassa utges till den som varit medlem i en arbetslöshetskassa minst 12 månader och uppfyller arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret innebär att en person under en ramtid av 12 månader före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 80 dagar fördelade på minst fem månader. Endast dag då förvärsarbete utförts i minst tre timmar räknas in. Ersättning lämnas för högst fem dagar per vecka. Ersättningsperioden är längst 300 dagar 450 dagar för den som fyllt 55 år.

Fr.o.m. den 1januari 1996 utgör ersättningen för dag dagpenning 75 procent av dagsförtjänsten. Med dagsförtjänst avses den inkomst som var normal för den arbetslöse under den tid som ingår i arbetsvillkoret lön och normalt förekommande ersättningar

som beskattas som inkomst tjänst. Dagpenningen utgör lägst 230 kr

av och högst 564 kr per dag. Den högsta dagpenningen motsvarar

80 Beräkningar av inkomstunderlag SOU 1995: 149

75 procent av dagsförtjänst vid en månadslön ca 16 550 kr f.n. 5,5 basbelopp i årsinkomst. Det lägsta beloppet motsvarar

en månadslön om ca 6 700 kr.

Ny ersättningsperiod beviljas om arbetsvillkoret uppfylls på nytt. Karenstid per ersättningsperiod är fem dagar.

5.4.2 Kontant arbetsmarknadsstöd

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd, KAS, föreligger fr.o.m. den l juli det år en person fyller 20 år. En förutsättning för ersättning är att personen under en ramtid av 12 månader före arbetslösheten utfört förvärvsarbete i minst fem månader och minst 75 timmar månad

per arbetsvillkor. Den som uppfyller arbetsvillkoret har rätt till KAS under längst 150 dagar 300 dagar vid 55 år, 450 dagar vid 60 år. Fr.0.m. den 1januari 1996 utges KAS med 230 kr per dag, högst fem dagar per vecka. Fullt KAS under en månad uppgår till ca 5 000 kr. Ny ersättningsperiod beviljas om arbetsvillkoret uppfylls nytt. Karenstid per ersättningsperiod är fem dagar.

KAS kan även utges till den varit arbetslös i minst 90

som kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat utbildning heltid omfattar minst ett läsår och

som som berättigar till studiesocialt stöd.

5.5 i våra

Sjukersättning

nordiska grannländer

5.5.1¶Danmark

Sjukförsäkringen i Danmark finansieras av staten, kommunerna och arbetsgivarna. Privata arbetsgivare betalar dagpenning under de första två veckorna sjukperiod och offentliga arbetsgivare

av en betalar dagpenning under hela frånvaroperioden. Alla arbetstagare är obligatoriskt försäkrade. Egenföretagare har rätt till dagpenning efter tre veckors sjukdom. Om de tecknat frivillig försäkring har de även rätt till dagpenning under de första tre veckorna. För löntagare gäller ingen karenstid.

För rätten till dagpenning för löntagare finns två sysselsättningskrav. a Man skall ha varit anknuten till arbetsmarknaden under de senaste 13 veckorna. Detta krav är uppfyllt om den försäkrade varit i arbete, har uppburit sjukdagpenning, är berättigad till arbetslöshetsdagpenning, har mottagit ersättning efter tillstånd till tjänstledighetpennission eller har haft semester med lön eller semesterersättning. b Den försäkrade skall vidare ha varit sysselsatt i 120 timmar, inte nödvändigtvis i ett sammanhang, under de 13 veckor som föregick sjukfrånvaron. Detta villkor är också uppfyllt den försäkrade

om mottagit sjukdagpenning, arbetslöshetsdagpenning, studiestöd eller ersättning efter tillstånd till tjänstledighetpemission, är berättigad till utbildningsbidrag eller etableringsbidrag, inom den senaste månaden avslutat en yrkesmässig utbildning som pågått i minst 18 månader eller är lärling eller praktikant i utbildning är

en som reglerad i lag.

För egenföretagare är kravet för rätt till sjukpenning att han eller hon inom tolv månader från sjukperioden bedrivit verksamhet i väsentlig omfattning i minst månader. Egenföretagare inte

sex som uppfyller detta krav har dock rätt till sjukpenning han tidigare

om varit löntagare och uppfyllt villkoren för rätt till sjukpenning för

en löntagare. Dagpenning beräknas på grundval den timinkomst löntaga-

av som ren skulle ha haft rätt till dvs. aktuell inkomst under sjukfrånvaron

efter betalning av arbetsmarknadsbidrag. I de fall arbetstagaren blir

sjuk i anslutning till att en tidsbegränsad anställning upphör beräknas ersättningen förtiden efter anställningens upphörande genomsnittsinkomsten av de senaste fyra eller 13 veckorna. För dem som blir sjuka under arbetslöshet och som dessutom uppbär

arbetslöshetsersättning utgår sjukersättning med samma belopp

som arbetslöshetsersättningen. När timantalet under sjukfrånvaron är känt beräknas dagpenningen genom att man multiplicerar timantalet med den aktuella timinkomsten. 1 timinkomsten ingår grundlön och sedvanliga tillägg. Däremot ingår inte semsterersättning, ersättning för obekväm arbetstid eller pensions- och ATP-bidrag. Dagpenningens maxbelopp den 1 januari 1995 uppgick till 2 556

per DKKarbetsvecka om 37 timmar motsvarande 132 912 DKKår l DKK motsvarar ca l 8 SEK. Dagpenning timme kan dock

per högst utgöra 2 55 6 DKK dividerat med avtalad arbetstid DALOområdet, dvs. 2 55637 69,08 DKK. Arbetslösa uppbär

som

arbetslöshetsersättning skall ha samma belopp i sjukdagpenning, dock högst 2 556 DKKvecka. Detsamma gäller personer som har rätt till utbildnings- eller etableringsbidrag. Uppgifter om anställnings- och löneförhållanden antecknas av arbetsgivaren på en särskild blankett, varefter arbetstagaren får bekräfta riktigheten av uppgifterna. Det åvilar sedan arbetstagaren att insända denna blankett till kommunen. Dagpenning till självständiga yrkesutövare beräknas utifrån arbetsförtjänsten i verksamheten. Som beräkningsgrund används årsredovisningen för det senaste räkenskapsåret som ingivits i samband med självdeklarationen. Om man inte gett någon självdeklaration för senaste räkenskapsåret, utan erhållit uppskov med detta, används istället årsredovisningen för det senast föregående räkenskapsåret utan beaktande av efterföljande förändringar i intäkten. Kan man inte visa upp nödvändig dokumentation har inte rätt till dagpenning inte tecknat frivillig

man om man försäkring.

Utbetalning av dagpenning upphör när den på grund av sjukdom pågått i mer än 52 veckor under de senaste 18 månaderna om inte särskilda skäl finns, exempelvis pågående rehabilitering. Till personer som har pension eller har fyllt 67 år upphör dagpenningen när den har betalats ut i mer än 13 veckor under de senaste tolv månaderna.

5.5.2¶Norge

Sjukförsäkringen i Norge finansieras av de försäkrade och arbetsgivarna samt genom bidrag från stat och kommun. Alla arbetstagare och självständiga yrkesutövare samt de som har en kontinuerligt återkommande inkomst utanför tjänst omfattas av den obligatoriska försäkringen. Arbetstagare har ingen karenstid. För självständiga yrkesutövare och personer som har inkomst utanför tjänst gäller en karenstid 14 dagar. Om dessa kategorier tecknat frivillig försäkring utgår ersättning från första dagen.

Arbetsgivaren betalar inkomsten under de två första

100 procent av veckorna. Därefter betalar trygdekontoren ersättning med 100 procent. För rätt till ersättning från försäkringen krävs 14 dagars försäkringstillhörighet. För rätt till sjukpenning från folketrygden gäller generellt att den försäkrade är i arbete och har en årsinkomst på minst 50 procent av folketrygdens basbelopp 1994: 37 300 NOK. I NOK motsvarar ca 1,04 SEK.

Sjukersättning till anställda

Ersättningen beräknas intäkten från den anställning som vederbörande har vid sjukfallet. Vid fastställelse av underlaget utgår man i från genomsnittet av inkomsten från de fyra veckorna som föregått sjukperioden. Departementet Socialdepartementet ger närmare föreskrifter om underlaget och kan bestämma att underlaget i stället skall beräknas den försäkrades antagna faktiska historiskag mer om detta nedan årsinkomst i de fall denna avviker från inkomsten under fyraveckorsperioden. Departementet kan också bestämma att grupper av försäkrade i vissa distrikt eller i hela riket ska få ersättning beräknad efter en bestämd inkomst utan hänsyn till den försäkrades faktiska inkomst. I det fall det inte föreligger tillräckligt underlag för bestämmandet av sjukersättningen fastställs denna efter en skönsmässig bedömning

Sjukersättning utges inte om årsinkomsten understiger ett halvt grundbelopp l grundbelopp var 1994 37 300 NOK och inte heller för inkomster överstigande grundbelopp.

sex Av Socialdepartementets föreskrifter framgår bl.a. följande. I de fall anställningsförhållandet har varat kortare tid än fyra

veckor skall den genomsnittliga förvärvsinkomsten från anställningsperioden läggas till grund för beräkningen. Vid förändringar i lön skall förändringen beaktas i de fall förändringen har inträtt före sjukfallet. I arbetsförhållanden med oregelbundna eller skiftande arbetsperioder kan lägga längre period till grund för

man en beräkningen. Denna period kan inte annat än i undantagsfall sättas längre än till 12 månader.

Bestämmelsen om att det är arbetsinkomsten strax före sjukfallet omräknat till årsinkomst som skall ligga till grund för ersättningen kan i vissa fall visa sig missvisande för den försäkrades

vara normala inkomstförhållanden. I några fall kan detta medföra att den försäkrade får långt högre ersättning än vad mot dennes

som svarar normala inkomstnivå. Detta blir fallet för de personer som bara är i arbete korta perioder året. Å andra sidan kan det förekomma fall

av där den försäkrade blir sjuk medan han tillfälligt har lägre

en inkomst än normalt. Sjukersättningen skall som utgångspunkt svara mot den försäkrades nonnalinkomst. Med anledning härav har

man infört s.k. 25-procentregel. Är det så att den genomsnittsinkomst

en som räknats fram med hjälp fyra veckors underlag avviker med

av mer än 25 procent från de tre senaste årens inkomst utifrån de pensionspoäng som fastställts, skall detta påverka inkomstunderlaget

och sjukersättningen om förändringen, uppåt eller nedåt, kan sägas vara av varaktig karaktär. Är förändringen bara av tillfällig karaktär tas ingen hänsyn till divergensen.

Om den försäkrade blir sjuk under våren är 5 sker jämförelsen med pensionspoängen för år 1-3, eftersom pensionspoängen inte fastställs förrän till hösten. Blir den försäkrade sjuk under hösten år sker jämförelsen med de pensionspoäng som fastställts för år 2-4. Det blir således en tröskeleffekt for sjukfall före respektive efter det föregående års pensionspoäng fastställts.

För nytillträdda fastställs underlaget för hans normalinkomst efter en skönsmässig bedömning i de fall han inte har några fastställda pensionpoäng och där den inkomst han har vid sjukfallet inte kan antas vara representativ för hans normala inkomster.

För tidsbegränsat anställda anställningar över sex månader uppfattas inte som tidsbegränsade gäller en undantagsregel som säger att 25-procentregeln inte behöver tillämpas i de fall den försäkrade blir sjuk under anställningen. I dessa fall beräknas underlaget efter huvudregeln, dvs. efter inkomsten från de fyra veckor som föregått sjukfallet. När den tidsbegränsade anställningen upphör, upphör också rätten till beräkning av sjukersättning enligt denna princip. Efter anställningens upphörande beräknas ersättningen på de tre senaste årens inkomster efter upparbetade pensionspoäng och med en ersättningsnivå om 65 procent. För personer som blir sjuka under arbetslöshet utgår ersättning med samma belopp som dagpeng för arbetslösa, dvs. med ca 75 procent av lön från det sista kalenderåret före arbetslöshetsperioden. Denna ersättning blir således betydligt lägre än för personer som blir sjuka under pågående anställning.

Upplysningar om inkomsten kommer från arbetsgivaren. I de fall inkomstuppgifterna framstår som osäkra kan arbetstagarens pensionspoäng vara en riktlinje. Förutom grundlönen räknas vissa tillägg för obekväm arbetstid e.d.

i underlaget för sjukersättningen. Övertidsersättning ingår i underlaget endast det är fråga fast överid är bestämd

om om som genom s.k. arbetstidsbestämmelser. Semesterersättning räknas inte

i underlaget.

Förmåner räknas i viss omfattning med i underlaget från den tidpunkt förmånen inte längre står till arbetstagarens förfogande. Kontanta traktamentsersättningar, helt eller delvis skall täcka

som utgifter i samband med utfört arbete skall inte räknas med i underlaget.

Sjukersättning till egenföretagare

Ersättningen baseras antagen årlig arbetsinkomst dvs. historisk inkomst. Socialdepartementet närmare föreskrifter hur

ger om denna beräkning skall gå till. Av departementets föreskrifter framgår bl.a. följande.

Ersättningen baseras de tre senaste årens fastställda pensionspoäng. Poängtalet omräknas till årsinkomst med hjälp av sjukårets grundbelopp.

För nytillträdda som inte har fått pensionspoäng fastställda för tre år tillbaka i tiden använder man sig av en skönsmässig bedömning. Vid denna tas bl.a. hänsyn till den försäkrades faktiska inkomst sedan han började förvärvsarbeta. En skönsmässig bedömning av ersättningsunderlaget görs också för försäkrade som har gjort avbrott i sin förvärvsverksamhet p.g.a militärtjänst eller vidareutbildning e.d. Denna undantagsbestämmelse kommer emellertid inte till användning för personer som endast periodvis är yrkesaktiva och avbryter sin förvärvsverksamhet

som för att vara hemma. Sjukersättningen skall då fastställas efter de tre senaste årens pensionspoäng.

Vid den skönsmässiga bedömningen tas bl.a. hänsyn till de pensionspoäng som kan föreligga, exempelvis för två år i stället för tre år. Även uppgifter från bokföringen och revisorer kan användas vid denna bedömning samt uppgifter från självdeklarationer, även om dessa ännu inte är fastställda skattemyndigheten.

I de fall den försäkrade varit förvärvsverksam i flera år där in-

men komsterna förändrats varaktigt och väsentligt skall i stället utgå

man från den nya förändrade inkomstsituationen. För att det skall

vara fråga om en varaktig och väsentlig förändring krävs det vanligtvis en faktisk varaktig omläggning driften eller verksamheten

av som också gett väsentligt ändrade intäkter. Endast avvikelser på än

mer 25 procent betecknas som väsentliga och kan föranleda ändring

av beräkningsunderlaget. Denna bestämmelse kan också användas på dem som tidigare varit arbetstagare men som övergått till att driva

verksamhet. i en egen

Egenföretagare som har högre inkomst än 50 procent

av grundbeloppet men inte tillräckligt högt för att erhålla pensionspoäng skall ha sjukersättning beräknat på den faktiska inkomst han uppbär.

Erättningsperioder

sjukpenning betalas ut under högst 260 dagar till arbetstagare och 250 dagar till självständiga yrkesutövare. Efter sex helt arbetsföra månader börjar en ny ersättningsperiod på 260250 dagar att löpa. Ålderspensionärer med graderad pension har rätt till sjukpenning i 90 dagar.

5.5.3¶Finland

Sjukförsäkringen i Finland finansieras genom avgifter från den försäkrade och arbetsgivarna samt genom statsbidrag.

Alla i Finland bosatta personer i åldern 16 64 år, utom de redan

tidigare pensionerade personerna, omfattas av den obligatoriska

Sjukförsäkringen.

För rätt till dagpenning måste den försäkrade under en tid av tre månader före insjuknandet ha utfört arbete för egen eller annans räkning. Karenstiden är tio dagar inklusive insjuknandedagen. Inträffar sjukdom nytt inom 30 dagar räknas inte ny karenstid. Någon möjlighet att teckna frivillig försäkring föreligger inte. Dagpenningen är i medeltal 66 procent av den beräknade årsinkomsten minimidagpenning var 1994 64,95 FIM. 1 FIM motsvarar ca 1,55 SEK. Dagpenning betalas ut högst till utgången av den kalendermånad före den månad då antalet dagar för vilka dagpenning betalats ut uppgår till 300 om den försäkrade varit arbetsför i ett år före insjuknandet. Därefter har den försäkrade i allmänhet rätt till pension.

5.5.4¶Island

Sjukförsäkringen på Island finansieras helt och hållet av staten. I fråga om dagpenning är alla arbetstagare och företagare samt

egna hemmamakar i åldern 16 67 år försäkrade, utom invalidpensionä-

rer. Ålderspensionärer med reducerad pension från Riksförsäkringen, vilka grund av sjukdom slutar arbeta, kan dock ansöka

om dagpenning.

För att ha rätt till sjukpenning krävs att man är bosatt på Island och inskriven hos Riksförsäkringen. Karenstid löper de första 14 dagar-

na. Sjukdomsfallet anses ha inträffat den dagen det konstateras av läkare.

Dagpenningen var 1994 526,20 ISK för heltidsanställd och 142,80 ISK för varje barn 1 ISK motsvarar ca 0,10 SEK. Dagpenning är oberoende av lön, men får aldrig överstiga 75 procent det verkli-

av ga inkomstbortfallet. Dagpenning betalas ut i högst 52 veckor under en 24-månadersperiod.

5.6¶Tidigare utredningar

Vi redovisar i detta avsnitt huvuddragen i tvâ utredningsförslag som är betydelsefulla när det gäller utformningen av den sjukersätt-

nya ningen, särskilt vad gäller ersättningsunderlag och nivåer. Även

om vi i detta delbetänkande inte närmare går egenföretagarnas sjukpenningregler redovisar vi sammanfattningsvis ett tidigare utredningsförslag om en ny sjukpenningförsäkring för egenföretagare.

5.6.1 En RFV Anser 1992:4

sammanfattning av

Med anledning främst att sjuklönelagen infördes den 1 januari

av 1992 och att väntetid for SGI-ändringar samtidigt slopades har

en arbetsgrupp inom RFV utarbetat rapporten Översyn av reglerna om sjukpenninggrundande inkomst SGI. RFV har den 14 maj 1992 överlämnat rapporten till regeringen.

I rapporten föreslås i huvudsak följande.

Kvalifikationskrav

Kvaliñkationskraven för rätt till sjukpenning bör anknytas till lagen 1991:1047 om sjuklön. Dvs. den som har rätt att uppbära sjuklön skall också ha rätt till sjukpenning. Den som inte har rätt till sjuklön bör dock ändå ha rätt till sjukpenning han kan sägas

om vara etablerad på arbetsmarknaden och under en ramtid om sex månader omedelbart före ersättningsperioden utfört förvärvsarbete i minst 60 dagar, minst tre timmar dag. Även den uppfyller villkoren

per som för rätt till dagpenning från arbetslöshetskassan eller kontant arbetsmarknadsstöd KAS bör uppfylla villkoren för rätt till

anses

sjukpenning. Med denna lösning blir det förhållandevis enkelt att kvalificera sig för rätt till sjukpenning.

I nästa steg, beräkningen av ersättningsnivån, tas dock hänsyn till anställningsforhållandet. Förslaget innebär att försäkrad som inte är etablerad arbetsmarknaden och som får en anställning vilken omfattar kortare tid än 14 dagar, inte omfattas av den obligatoriska

ukförsäkringen. Arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassan eller uppbär KAS och som således inte har något inkomstbortfall vid sjukdom bör inte vara berättigade till sjukpenning. Samma bör gälla även dem som är utförsäkrade från arbetslöshetskassan. Försäkrad uppbär sjukpenning vid tid-

som punkten då hans anställning upphör skall få behålla sin sjukpenning och sjukpenningnivå under pågående sjukperiod. Det är inte rimligt att den som uppbär sjukpenning när arbetslösheten inträffar skall ställas utanför sjukpenningförsäkringen under period då han är förhindrad att söka arbete grund sjukdom. SGI:n skall dock i

av sådana fall inte följa löneutvecklingen i det tidigare arbetet.

Beräkning av årsinkomst och fastställande av SGI

Beräkning av SGI föreslås göras först när kvalifikationsvillkoren för rätt till sjukpenning är uppfyllda. Utgångspunkt för beräkning

av SGI bör vara att försäkringen så långt det är möjligt skall kompensera det aktuella inkomstbortfallet. För att uppnå detta bör SGI fastställas först vid det tillfälle då ersättningen skall utgå. Ersättningen skall också kunna förändras under sjukskrivningen för det fall lönebilden tjänsten förändras uppåt eller nedåt. Utgångspunkt för den beräkningsmodell för SGI som föreslås är anställningstidens längd. Två olika beräkningssätt föreslås beroende på om anställningstiden är längre eller kortare än tre månader. För arbetslösa som uppfyller rätt till ersättning från arbetslöshetskassan eller KAS skall vid sjukfall erhålla sjukpenning motsvarande arbetslöshetsersättningen respektive KAS. Sjukpenning bör för denna grupp utges för fem dagar per vecka i det fall den försäkrade skulle ha uppburit arbetslöshetsersättning under hela kalenderveckan. Någon SGI beräknad på årsinkomst behöver inte fastställas

för denna grupp.

Vid tillsvidareanställning eller anställning har

som en sammanhängande anställning minst tre månader beräknas årsinkomsten genom att månadsinkomsten multipliceras med tolv eller för den som har inkomst per vecka, veckoinkomsten multiplicerad med 52.

För försäkrad som har en kortare anställning än tre månader beräknas årsinkomsten utifrån inkomsten under en sexmånadersperiod i anslutning till sjukperioden, varvid den aktuella anställningen i sin helhet räknas in i sexmånadersperioden. En genomsnittlig månadsinkomst beräknas för denna sexmånadersperiod, vilken sedan multipliceras med tolv för att få fram årsinkomsten.

Förmåner fri bil, räntebilliga lån går i regel inte förlorade

av m.m. vid sjukfall och bör därför inte ingå i underlaget för SGI. Andra skattepliktiga förmåner som t.ex. traktamenten och reseersättning avser att täcka kostnader som den anställde endast har när han arbetar. Inte heller dessa bör ingå i underlaget för SGI. Underlaget för SGI skall således endast räknas på kontantlön.

Månadsinkomsten ska räknas upp till en årsinkomst genom att den multipliceras med 12, dvs. semesterlönefaktorn skall tas bort från underlaget för bedömning av sjukersättningen.

Studerande med studiestöd

Det bör även i fortsättningen finnas ett skydd för studerande som tvingas avbryta sina studier grund av sjukdom eller som insjuknar i omedelbar anslutning till att studierna avslutas. I sådant fall bör, under förutsättning att den försäkrade uppfyllde kvalifikationsvillkoren för att få en SGI fastställd omedelbart före studieperioden, SGI beräknas på inkomsten i den tidigare anställningen. Sådan SGI bör fastställas först i samband med att sjukperioden inträffar. Hänsyn bör tas till löneutvecklingen i den tidigare anställningen. Studerande som har en anställning under studietiden och som uppfyller kvalifikationsvillkoren bör vid sjukdom under studietiden få en SGI fastställd efter inkomsten i den anställning han eller hon har under studietiden. Sjukpenning bör vid sjukdom under studietiden baseras på denna SGI. Samma regler bör gälla för dem som måste avbryta sin värnpliktstjänstgöring eller om sjukfall inträffar i omedelbar anslutning till att sådan tjänstgöring avslutas.

5.6.2¶En sammanfattning ESC-rapporten

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har givit en grupp utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till hur ett sammanhållet system för olika socialförsäkringar skulle kunna se ut. Ett sådant förslag har lagts fram i rapporten En Social Försäkring

Ds 1994:81. Rapporten är författad Jan Bröms, chefekonom på av SACO, Ingemar Eriksson, kansliråd i finansdepartementet och chef för den fördelningspolitiska Inga Persson, professor i gruppen, nationalekonomi vid Lunds universitet, samt Göran Schubert, ESO. För att bibehålla omfördelning, enhetlighet, rättssäkerhet och likabehandling har gruppen valt att utgå från allmän obligatorisk en försäkring som skyddar mot inkomstbortfall. Försäkringen skall ge lika villkor för alla. Arbetslinjen skall vidare innebörd och ges en försäkringsreglerna bör utformas så att möjligheterna till svartjobb minskar. i I förslaget har man helt samordnat reglerna kring arbetslöshetsförsäkringen med sjukförsäkringen. Förtidspensioneringen kopplas

samman med sjukförsäkringen. En sammanhållen inkomstförsäkring

för sjukdom och arbetslöshet innebär emellertid inte att de båda grenarna av försäkringen nödvändigtvis måste ha en gemensam budget och en helt gemensam finansiering. En skiljelinje kommer fortsatt att finnas mellan de som har ett arbete och de inte har som det. Som indelningsgrund tar arbetslöshet över sjukdom. ESO-gwppens förslag bygger vidare på att alla arbetsgivaravgifter omvandlas till skatt och egenavgifter. Betalningen till försäkringen bör individualiseras för att utgifterna skall bli synliga för alla medborgare. Den försäkrade för att månadsinkomsten ansvarar registreras hos försäkringskassan. I praktiken kan detta ofta ske genom arbetsgivarens försorg. Den enskilde för att den svarar försäkrade inkomsten ligger mellan 70 och 100 procent de av samlade förvärvsinkomstema under året, till 7,5 basbelopp. Den upp försäkrade kan därvid själv välja extra inkomster skall försäkras. om Egenavgiften bestäms av den försäkrade inkomsten. I den sammanhållna försäkringen har vävt frågorna man samman kring särskilda kvalifikationskrav för erhållande sjukpenning av samt beräkningsgrunden av SGI. En förstärkt arbetslinje i försäkringen bör innebära att den inkomst skall försäkras som ges en tydligare förankring i faktiska inkomstförhållanden. I rapporten anförs att dagens sjukförsäkring omfattar beräknade framtida inkomster, tillfälliga inkomster, flera heltidsinkomster, kostnadsersättningar, semesterlön vilket gör att ersättningen ofta är högre osv., än inkomstbortfallet. Arbetslöshetsförsäkringen gör det möjligt att behålla en tidigare inkomst i princip hur länge helst bara som man undviker att tillbaka till ett lägre betalt arbete. Kravet på anknytning till arbetsmarknaden bör skärpas och göras enhetligt för inkomstbortfallsförsäkringen. Förslagets viktigaste komponent är

SOU 1995: 149 Beräkningar av inkomstunderlag 91

således den långa upparbetningstid som föreslås och som innebär att kraven på arbetsmarknadsanknytning innan full försäkringsersättning kan börja utgå skärps rejält. Man har vidare i utredningen strävat efter tydligare förankring i faktiska inkomstförhållanden sam-

en tidigt arbetar med modellen med en upparbetad levnads-

som man standard.

Rapporten arbetar med tre nya försäkringsbegrepp, nämligen:

Försäkrad inkomst: en aktuell inkomst som den försäkrade betalar premier för. Den försäkrade skall tillsammans med försäkringskas-

ansvarig försäkrad månadsinkomst fortlöpande san vara för att en hålls registrerad. Detta kan eventuellt administreras av arbetsgivaren

exempelvis låter registrera den inkomst som idag registreras för som tjänstepension inom t.ex. ITP. Nivån på den försäkrade inkomsten skulle i de stora flertalet fall bara behöva revideras i samband med lönerevisioner. Den enskilde har inom vissa gränser möjlighet att välja vilka inkomster han vill försäkra. Han ansvarar emellertid för att den hos försäkringskassan registrerade inkomsten inte understi-

70 procent hans förvärvsinkomster under året upp till 7,5 ger av basbelopp. Gmndprincipen bör vara att ersättning endast utgår för faktisk förlorad arbetsförtjänst. för fyra veckors sjuklön

Inom ramen hanteras detta problem av företagen.

Dagersättning: den ersättning den försäkrade erhåller för dagar av arbetslöshet och sjukdom. Denna ersättning bestäms av den försäkrades inkomst under den senaste 24-månadersperioden och genom en nedtrappningsmekanism vid utnyttjande av försäkringen. En inkomstrelaterad försäkring skall täcka långtidssjukdom och

som arbetslöshet m.m. bör innehålla ett inte alltför svagt arbetsvillkor, bl.a. för att undvika svårkontrollerad spekulation mot försäkringen. ESO-rapporten har därför föreslagit att de inkomstrelaterade dagersättningar som utgår från försäkringen grundas på ett 24månaders glidande medelvärde av anmälda försäkrade inkomster. Vid inträde på arbetsmarknaden innebär det således ett arbetsvillkor på två år innan full inkomstrelaterad ersättning börjar utgå. Nytillträdande förväntas således svara för viss fondering i försäkringen.

en Detsamma gäller i samband med att försäkrad ökar sin försäkrade inkomst. Avbrott i försäkringen med bibehållen upparbetad ersättningsrätt vid senare återinträde måste tillåtas vid studier, militärtjänst, vård av barn, utlandstjänstgöring och liknande. Under

en sådan period, då försäkringen inte utnyttjas,

kan således en upp-

Beräkningar av inkomstunderlag SOU 1995: 149

byggd ersättningsrätt hållas vilande. Den vilande inkomsten omräknas i likhet med systemets övriga komponenter med följsamhetsindex, dvs. blir föremål för försiktig urholkning i förhållande

en till den allmänna standardutvecklingen. Ersättningen utgår med 85 procent av den genomsnittsberäknade försäkrade inkomsten. Ersättningen trappas successivt ned med 0,8 procent utnyttjad

per månad.

Efter tre månaders arbete med försäkrad inkomst utgår ersättning med ett grundbelopp. En skälig nivå i det avseendet förefaller

vara i storleksordningen 7 000 kr per månad. För ungdomar under 24 år bör ersättningen kunna sättas någon tusenlapp lägre. Ersättning i form av grundbelopp bör dock inte överstiga 60 procent den

av inkomst som var försäkrad vid eller omedelbart före ett sjuk- eller ett arbetslöshetstillfálle.

Vid sjukdom och arbetslöshet sker successiv månadsvis

en nedtrappning av ersättningsnivån. Denna nedräkning avbryts vid endera av två spärrvärden. Den är vid försäkringens grundbelopp

ena på förslagsvis ca 7 000 kr per månad lägre för ungdomar. Den andra infaller när ersättningen skulle underskrida 65 procent

annars av den genomsnittliga försäkrade inkomsten under de senaste

sex aren

Garantinivå: en absolut nedersta nivå för är

personer som etablerade arbetsmarknaden och bygger vad varit den

som som försäkrade inkomsten under tidigare sexårsperiod. Garantinivån

en utgör 65 procent av inkomsten under de bästa 60 månaderna inom ramen för 72 månader före försäkringsfallet. Inkomsterna uppindexeras med pensionssystemets följ samhetsindex. Garantinivån utgör också den lägsta nivå till vilken dagersättningen tillåts falla se ovan om grundbeloppet.

En förutsättning för att ersättning från inkomstförsäkring skall

utges är att den enskilde står till arbetsmarknadens förfogande.

Grundprincipen bör vara att ersättning endast utgår för faktiskt förlorad arbetsförtjänst. Detta uppnås i de allra flesta ersättningsfall genom att man förlänger sjuklöneperioden till fyra veckor.

Nu existerande tillägg vid arbetsmarknadsutbildning,

av försäkringen subventionerat arbete, vid deltagande i olika rehabiliteringsprogram etc. avskaffas. Avsikten är att i ersättningssystemen och i de kompletterande åtgärdssystemen införa ett tydligare signalsystem som markerar att åtgärdemas syfte är att på effektivast

möjliga sätt återföra individerna till ett från marknaden finansierat arbete.

5.6.3 En RFV Anser 1989:5

sammanfattning av Sjukpenningförsäkring för egenföretagare

RFV har låtit utreda frågan om egenföretagares sjukpenninggrun-

dande inkomst. Inom verket utarbetades därvid rapporten Sjukpenningförsäkring för egenföretagare utredning och förslag.

- Rapporten överlämnades den 22 juni 1989 till regeringen.

I utredningen konstaterade man att sjukpenningförsäkringen för egenföretagare hade flera brister. Den var svåröverblickbar för den försäkrade och sjukförsäkringsavgiften överensstämde sällan med den förmån som gavs. I ett försök att komma till rätta med bl.a. dessa problem förslog RFV följande förändringar och förslag.

Företagarnas förvärvsinkomster och inkomstbortfall vid sjukdom kan inte beräknas samma naturliga sätt för löntagare. Det är

som därför rimligt att acceptera schabloniseringar för egenföretagarnas sjukförsäkring i ett nytt system.

Utgångspunkten för en förändring bör att ett bättre försäk-

vara ge ringsskydd mot inkomstbortfall vid sjukdom. En viktig förutsättning bör dessutom att avgifter och förmåner stämmer överens. Ett

vara nytt system bör vara enkelt att administrera. Kraven bedömningar i samband med fastställande av sjukpenningnivå bör minimeras.

Sjukpenning från företagarförsäkring bör bestå två delar,

av en

grundsjukpenning och en tilläggssjukpenning. Grundsjukpenning

ska beräknas på den inkomst idag utgör underlag för debitering

som

preliminär B-skatt och sjukförsäkringsavgift. Ändras företagarens av inkomstberäkning kan han under inkomståret lämna preliminär deklaration till lokal skattemyndighet då beräknar nytt B-skatte-

som underlag och fastställer en ny B-skatt. Underlag för beräkningen av grundsjukpenning bör inhämtas från Riksskatteverkets ADB-register. Försäkringskassan fastställer SGI på grundval dessa

av uppgifter. Sjukförsäkringsavgiften bör beräknas på fastställd SGI. Hel grundsjukpenning bör utgöra 90 procent av detta underlag delat med 365. Samtliga egenföretagare bör omfattas denna del försäk-

av av ringen.

Egenföretagares inkomstbegrepp skiljer sig markant

från det som gäller för anställda. Exempelvis ingår i rörelsens resultat både räntor och avskrivningar. Den ekonomiska effekten bortfall den

av av egna

arbetsinsatsen vid sjukdom kan bli betydligt större än vad som framgår av den skattemässiga inkomstnivån. Därför bör det utöver

grundsjukpenningen finnas möjlighet för egenföretagare att teckna

en försäkring för tilläggssjukpenning ovanför den obligatoriska grundnivån. Avgiften bör beräknas efter den valda sjukpenningnivån. Med hänsyn till tilläggssjukpenningens karaktär av frivillighet bör liknande regler skapas som gäller för den nuvarande

frivilliga sjukpenningförsäkringen inom AFL.

Försäkringen kan utformas flera sätt. Den sammanlagda sjukpenningnivån bör dock inte tillåtas överstiga den för den anställda maximala sjukpenningnivån motsvarande 7,5 basbelopp. Tre alternativa lösningar ges. Ett alternativ innebär att företagare får möjlighet att teckna tilläggssjukpenning upp till en nivå där denna tillsammans med grundsj ukpenningen motsvarar högsta sjukpenning för anställd, dvs. motsvarande en inkomst 7,5 basbelopp.

Ett annat alternativ innebär att företagare med låg grundsjukpenning får möjlighet att teckna tilläggssjukpenning upp till en nivå där sammanlagd sjukpenning får uppgå högst till den sjukpenning som motsvarar en inkomst på fyra basbelopp.

Ett tredje alternativ är att tilläggssjukpenningen ställs i relation till företagarens grundsjukpenning och utges med en viss procent av denna, t.ex. 50 procent. Den som har en låg grundsjukpenning bör dock ha möjlighet att teckna tillägssjukpenning upp till en nivå där sammanlagd sjukpenning motsvarar en inkomst på fyra basbelopp.

De nya reglerna bör även påverka ersättningens storlek när det gäller andra socialförsäkringsförmåner för egenföretagare. De förmåner som berörs är föräldraförsäkringen, havandeskapspenning, arbetsskadeförsäkringen, dagpenning till värnpliktiga samt smittbärarersättning.

Möjligheterna att teckna en frivillig tilläggsförsäkring bör enligt förslaget medföra att vissa speciella begränsningsregler införs för att motverka ett överutnyttjande. Främst gäller detta andra förmåner än sjukpenning och som avser mer planeringsbara situationer t.ex. föräldrapenning. Den nya tilläggssjukpenningförsäkringen bör inte innehålla något hälsovillkor. Däremot föreslås att tillägssjukpenning inte längre utges efter 65 års ålder. Avgiften för tillägssjukpenningförsäkringen bör bli åldersrelaterad.

5.7¶Behov av

nya regler

Grundprincipen i den nuvarande allmänna sjukpenningförsäkringen är att den skall vara en försäkring mot inkomstbortfall. Den kritik som förts fram beträffande ersättningsunderlaget främst att

avser beviskraven inkomstbortfallet är alltför låga. Eftersom det är lätt att en sjukpenninggrundande inkomst kommer sjukförsäkringen i vissa fall att ersätta inkomster som den försäkrade knappast skulle haft annat än under kortare perioder under sitt arbetsföra liv och sannolikt inte om han varit frisk. Detta gäller särskilt

personer som endast under mycket kort tid varit i arbete och som får sjukpenning under lång tid. I kombination med bestämmelserna om SGIskyddade tider förstärks detta problem. På grund

av gynnsamma regler om s.k. antagandepoäng vid beräkning av förtidspensionsjukbidrag kan en hög sjukpenning utgivits under lång tid också

som

leda till hög förtidspensionsjukbidrag.

Det har också förts fram kritik mot att den är sjuk och arbets-

som lös kan få en högre ersättning än den är frisk och arbetslös och

som uppbär arbetslöshetsersättning i någon form. Det kan orättvist

synas mot arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande. Härtill

som kommer att en högre ersättning vid sjukdom kan medföra över-

strömning av arbetslösa från arbetslöshetsförsäkringen till sjukför-

säkringen. Det anses också vara svårt att rehablititera en person till arbetslöshet om han har högre ersättning sjuk än arbetsför

som som arbetslös. Eftersom arbetslöshetsersättningen utges under fem dagar i veckan och sjukersättningen under sju dagar i veckan är det i dag möjligt att uppbära arbetslöshetsersättning under vardagarna för att sedan, i allmänhet efter en karensdag, uppbära sjukersättning under helgen. Detta bör inte möjligt.

vara

Behov av en större samordning mellan sjuk- och arbetslöshetsersättning finns också av andra skäl, nämligen att ersättning felaktigt kan utges från båda systemen samtidigt. Detta har bl.a. påtalats

av RRV i sin rapport 1995:32 Fusk.

5.8¶Allmänna för

principer sjukersättning i kort och

medellångt perspektiv

Ohälsoförsäkringens roll skall enligt direktiven renodlas gentemot andra förmånssystem. I direktiven anges vidare att den skall vara en försäkring som ger ersättning för inkomstbortfall. Några närmare uppgifter om vem som skall vara försäkrad och vilket inkomstbortfall principiellt sett som skall ersättas anges inte. Det finns därför anledning att ta ställning till några allmänna huvudprinciper som bör gälla för försäkringen.

Ersättning i ett kort och medellångt perspektiv

Enligt direktiven bör en åtskillnad göras mellan korta och medellånga sjukfall resp. fall med mer varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Vidare skall ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga beräknas på andra grunder än vid en mer temporär sjukfrånvaro. Vi kommer att i detta och följande avsnitt redovisa de överväganden rörande ersättningsunderlaget i det korta och medellånga perspektivet som kommittén hittills gjort. Till skillnad från vad som gäller för sjukpenning enligt dagens system skall ersättning grundad på detta underlag utges för en mer begränsad tid. Det bör däremot inte finnas någon fastställd längsta tid för ersättning från ohälsoförsäkringen i sin helhet, dvs. vid sjukfall i det korta, medellånga och långsiktiga perspektivet.

Bortfall av förvärvsinkomst

Ohälsoförsäkringen skall enligt direktiven vara en försäkring som ger ersättning för inkomstbortfall och dess roll skall renodlas gentemot andra förmånssystem. Enligt kommitténs uppfattning innebär detta att försäkringen endast skall ersätta bortfall av förvärvsinkomst, dvs. inkomst av eget arbete i första hand i form av anställning, uppdrag eller aktiv näringsverksamhet. Försäkringen skall däremot inte utge ersättning för annan inkomst som en person går miste om till följd av sjukdom.

Om man anser att personer som har inkomst av annat än förvärvsarbete har behov av inkomsttrygghet vid korta och medellånga sjukfall, bör detta lösas inom det andra ersättningssystemet. Här kan

SOU 1995: 149 Beräkningar av inkomstunderlag 97

nämnas att när det gäller t.ex. studiestöd och utbildningsbidrag utges samma typ av ersättning även vid sjukdom. Detta gäller till dess utbildningen avslutats. sjukpenning grundas under tid enbart

samma

inkomsten av ett arbete som bedrivs vid sidan om utbildningen. Kommittén redovisar i avsnitt 5.12 att det för gång

personer som en etablerat sig arbetsmarknaden bör finnas ett efterskydd i ohälsoförsäkringen vid studier, vård av barn och övriga situationer som i dag motsvarar s.k. SGI-skyddad tid. Detta är fortfarande i enlighet med inkomstbortfallsprincipen, eftersom man i dessa situationer får förmoda skulle ha arbetat han varit

att personen om frisk och t.ex. inte studerat. Om man inte låter denna definition

av inkomstbortfall ligga till grund för regelsystemet utan menar t.ex. för den som vårdar barn att inkomstförlusten består av den mistade föräldrapenningen, skulle konsekvensen bli att den förälder bara

som kvalificerat sig för en föräldrapenning om 60 kr om dagen garantibeloppet men vars lönenivå är betydligt högre skulle vid sjukdom få dagpenning med 75 procent av 60 kr. I så fall gör också

man avsteg från principen att endast förlust av inkomst av eget förvärvsarbete ersätts.

Kommittén anser vidare att en ordning med efterskydd i dessa situationer är nödvändig för att skall ha flexibel arbetsmarknad

en och där förvärvsarbete kan kombineras med t.ex. studier. Ohälso-

försäkringen måste också, liknande sjukförsäkringen i

sätt som dag, utformas så att den medverkar till att småbarnsföräldrar skall kunna kombinera förvärvsarbete och vård av barn. Den stannar

som hemma från arbetet under period för att vårda barn under viss

en ålder bör därför inte förlora sin inkomsttrygghet vid sjukdom. Vi utvecklar detta ytterligare i avsnitt 5.12.

Etablering på arbetsmarknaden krävs

För rätt till SGI krävs i dag att en försäkrad som är ny på arbetsmarknaden antingen har tillträtt ett arbete eller att avtal anställ-

om ning föreligger. Vi anser att ohälsoförsäkringen inte skall utvidgas i förhållande till nuvarande ordning vad gäller ännu

grupper som inte kommit ut på arbetsmarknaden och inte heller har ett avtal

som om en anställning. Dessa skall således inte omfattas rätten till

av ersättning från ohälsoförsäkringen vid korta och medellånga sjukfall.

4 l5-l434

5.9¶Två modeller för

ersättningsunderlag

I direktiven anges att kommittén skall pröva för- och nackdelar med två modeller för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång frånvaro. l detta avsnitt redovisas vad de två modellerna innebär och förs vissa resonemang om effekterna av de olika systemen. Effekterna belyses också med några exempel.

5.9.1¶F aktisk och aktuell inkomst modell 1

Dokumenterat inkomstbortfall eller inte

I den första modellen för beräkning av förmånsgrundande inkomst som direktiven anvisar skall ersättningsunderlaget enligt huvudregeln beräknas på faktisk och aktuell inkomst. Vidare anges att en tidsbegränsad inkomst endast skall ge ett tidsbegränsat skydd mot inkomstbortfall. Saknas ett dokumenterat inkomstbortfall skall ersättningen beräknas tidigare inkomster under en viss tidsperiod.

En tillämpning av huvudregeln bör innebära att sjukpenningunderlaget blir i princip detsamma som i dagens sjukförsäkring, där den sjukpenninggrundande inkomsten i regel utgör den aktuella inkomsten omräknad till helårsinkomst. Enligt modell l bör detta gälla för den som har en tillsvidareanställning, i vart fall så länge anställningen kvarstår.

För den som har en tidsbegränsad inkomst skall gälla andra regler. I direktiven anges att sådan inkomst skall ge ett tidsbegränsat skydd mot inkomstbortfall. Detta måste uppfattas så att skyddet skall vara detsamma som för tillsvidareanställda så länge en tidsbegränsad anställning föreligger, dvs. aktuell inkomst räknas om till helårsinkomst. För denna tid blir underlaget således detsamma som för den som har en tillsvidareanställning.

Vad skall då gälla fr.o.m. den dag den tidsbegränsade anställningen upphör I direktiven anges att ersättningen skall beräknas på tidigare inkomster om ett dokumenterat inkomstbortfall saknas. Om detta enbart skall gälla alla situationer där det inte arbetsrättsligt sett föreligger en tillsvidareanställning måste man i efterhand, kanske efter några års studier eller barnledighet, kunna avgöra vilka anställningsförhållanden som tidigare gällde.

Det kan ifrågasättas om inte också den som under en längre tid haft flera tidsbegränsade anställningar bör få ersättning beräknad på den

senaste inkomsten omräknat till helår. I sådana fall kan man anta att vederbörande skulle ha fått en förlängning av anställningstiden eller en ny anställning, om han eller hon inte blivit sjuk. Då skulle också föreligga rätt till efterskydd på samma nivå. För en person som haft tidsbegränsade anställningar som direkt avlöst varandra blir emellertid skillnaden i ersättningsunderlag inte så stor.

Det kan även ifrågasättas vad som skall gälla den har

om som en tillsvidareanställning blir uppsagd och arbetslös under sjukdomstid. Skall även då ersättningen beräknas på tidigare inkomster

Det ovanstående innebär att inkomstunderlaget kan behöva räknas om under ett sjukfall. Detta måste bevakas, och den försäkrade måste vara skyldig att anmäla t.ex. när en tidsbegränsad inkomst upphör eller när en uppsägning skett.

Hur beräkna tidigare inkomster

När ett dokumenterat inkomstbortfall saknas skall ersättningen i modell 1 beräknas tidigare inkomster under viss tidsperiod.

en Hur skall en sådan beräkning till Vi redovisar nedan innebörden av några olika inkomstbegrepp

Taxerad inkomst: En exakt uppgift om tidigare inkomst är taxerad inkomst av tjänst eller motsvarande. Med taxerad förvärvsinkomst förstås inkomst av tjänst kontant bruttolön, skattepliktiga förmåner, sjukpenning, delpension, skattepliktiga kostnadsersättningar m.m. reducerad med de s.k. allmänna avdragen, dvs. till och från

resor arbetet till den del kostnaderna överstiger 4 000 kr 1996 6 000 kr, utlägg under tjänsteresor om kostnaden ersatts arbetsgivaren,

av dubbel bosättning, pensionspremier samt övriga kostnader dessa

om överstiger l 000 kr.

Pensionsgrundande inkomst: Pensionsgrundande inkomst PGI grundar sig taxeringen till statlig inkomstskatt för det aktuella året. Till skillnad från taxerad inkomst tas ingen hänsyn till de s.k. allmänna avdragen vid fastställande denna inkomst. Inkomster

av av anställning och av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande endast i den mån dessa under ett år sammanlagt överstiger ett förhöjt basbelopp. I det reformerade pensionssystemet skall PGI fastställas för en försäkrad endast inkomsten uppgår till minst 24 procent

om av basbeloppet enligt AFL. Procentsatsen överensstämmer med riksdagens beslut bet. 199495:SkU20 att det allmänna avdraget

skall vara 24 procent av basbeloppet och att som följd därav skyldigheten att avge självdeklaration fr.0.m. 1997 års taxering skall föreligga endast för den som har en inkomst överstigande detta belopp. Gränsbeloppet 24 procent av basbeloppet utgör en tröskel som måste passeras. Den högsta inkomst som kan ligga till grund :ör PGI har begränsats till 7,5 basbelopp det förhöjda basbeloppet

Pensionsrätter: Enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet skall den pensionsrätt som för ett visst år tillgodoräknas den enskilde huvudsakligen baseras dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Tillgodoräknad pensionsrätt skall utgöra 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Beräkningen av inkomsten skall bygga den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån. Förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet m.m. skall även i framtiden vara pensionsgrundande. I det reformerade systemet skall därutöver i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrundande. Så skall exempelvis den som uppburit sjukpenning tillgodoräknas tillägg av fiktiv inkomst. Den högsta inkomst som kan ge rätt till pensionsrätter skall liksom i dag vara 7,5 basbelopp det förhöjda basbeloppet.

Samtliga ovan presenterade inkomsttyper fastställs först lång tid efter inkomstens förvärvande. Om någon av dessa inkomsttyper skulle ligga till grund för sjukersättningen innebär

det för en person som blir sjuk under våren 1996 att ersättningen måste grundas de uppgifter som är fastställda för inkomståret 1994. Det blir således fråga om tröskeleffekter för dem som blir sjuka före respektive efter det att taxerad inkomst, PGI och pensionsrätterna fastställts för föregående års inkomster.

Ytterligare ett problem med taxerad inkomst är med

att personer höga allmänna avdrag kan få en avsevärt lägre taxerad inkomst än den faktiska. Detta problem kommer man emellertid tillrätta med om det görs möjligt för försäkringskassorna att vid inhämtande

av taxerad inkomst urskilja vad borttagits i form allmänna

som av avdrag.

De ovan presenterade inkomsterna avser endast hela kalenderår. Detta är ett problem om man alltjämt skall ha ett efterskydd i försäkringen för den som är arbetslös, sjuk, värdar barn, gör värnplikt, studerar m.m. Vid beräkning inkomstunderlaget kan då

av man behöva hoppa över sådana tider. Visserligen ingår skattepliktiga

ersättningar i form av arbetslöshetsersättning, sjukersättning och föräldrapenningförmåiter som en del i den taxerade inkomsten och även i PGI:n och därmed pensionsrätterna, men problemet kvarstår for övriga grupper. Bl.a. gäller för den gått arbetslös under ett

som kalenderår utan rätt till arbetslöshetsersättning att den taxerade inkomsten och PGlzn kan bli 0 kr.

Faktisk inkomst: Med faktisk inkomst avser den faktiskt uppburna ersättning för eget arbete utan hänsyn tagen till avdrag för kostnader av olika slag. Uppgift om denna inkomst kan lämnas den försäk-

av rade till försäkringskassan. För den som har haft en anställning under ramtiden kan arbetsgivaren åläggas att lämna uppgift

om utbetald lön jfr motsvarande hantering i Danmark. Om beräkningen skall grundas faktiska inkomster måste man komplettera beräkningen med ett system med överhoppningsbara tider motsvarande dagens SGI-skyddade perioder. För det fall skulle

man använda sig av faktisk inkomst skulle ramtiden kunna räknas från sjukfallets början och viss tid bakåt i tiden med hänsyn tagen till

en eventuell överhoppningsbar tid.

Normalinkomst: Med normalinkomst vi den inkomst den

avser försäkrade normalt skulle ha haft under den aktuella tidsperioden, dvs. hanhon varit i arbete i normal omfattning. Även uppgift

om om normalinkomst kan lämnas av den försäkrade och arbetsgivaren. För den som haft olika inkomstnivåer före sjukfallet får normalinkomsten beräknas som ett genomsnitt för perioden. Den gäller också

om den försäkrade viss tid inte förvärvsarbetat skäl inte

av som motsvarar SGI-skyddade tider.

Med faktisk inkomst som grund för ukersättningen infinner sig vissa administrativa problem, särskilt om den försäkrade har överhoppningsbara tider. Det ställs i det fallet relativt stora krav på den försäkrade och även arbetsgivaren med att ta fram nödvändigt underlag för försäkringskassornas bedömning. Ju längre ramtid

som väljs större problem uppstår i detta avseende.

Såväl faktisk inkomst normalinkomst inkomster under

som avser en period som ligger närmare sjukperioden än t.ex. taxerad inkomst. De motsvarar på så vis mer den aktuella inkomstnivån och speglar mer det aktuella inkomstbortfallet under sjukperioden.

Med ett underlag baserat på normalinkomst finns det inte någon automatisk koppling till att förvärvsarbete faktiskt har utförts i sådan

omfattning och att inkomster av förvärvsarbete faktiskt har uppburits i sådan mån. Om tanken är att man skall skärpa kravet arbetsmarknadsanknytning och att man för de medellånga sjukfallen skall försäkra en upparbetad standard i viss omfattning, ter sig ett sådant underlag som mindre lämpat.

Inkomstbortfallsprincipen bör samtidigt innebära att ersättning aldrig skall utges ett högre underlag än den aktuella inkomsten. Det gäller minskat sin arbetsinsats eller bytt till

t.ex. om en person ett lägre betalt arbete. I sjukfall där någon aktuell anställning inte föreligger krävs därför en utredning av såväl tidigare som aktuell inkomst.

Hur lång tidsperiod skall beräkningen av tidigare inkomster avse

Ersättningsunderlaget blir mer känsligt för tillfälliga förändringar, t.ex. om en person frivilligt avstår från förvärvsarbete en period, om beräkningen görs i förhållande till förvärvsinkomsterna under kort tid. Å andra sidan krävs det lång tid för att uppnå fullt försäkringsskydd om förvärvsinkomsterna under längre tid är utgångspunkten för underlaget. En genomsnittlig inkomst under t.ex. två år blir således nästan lika stor även om en person frivilligt har avstått från förvärvsarbete under en månad. Skulle inkomsten under de senaste tre månaderna ligga till grund för beräkningen reduceras underlaget däremot med en tredjedel.

När ersättningen skall grundas tidigare inkomster är det inte rimligt att låta inkomsterna under längre tid än 24 månader före sjukfallet utöver överhoppningsbar tid ligga till grund för ersättningen. Det är heller inte rimligt att enbart inkomsterna under kortare tid än tre månader utgör underlag för ersättningen. Möjligen kan man välja en kortare period om man dessutom har en alternativ beräkningsgrund där något längre tids inkomster kan beaktas. Om tillfälliga förändringar i arbetsinsatsen inte skall påverka ersättningsunderlaget för mycket bortse från kortare perioder med

måste man betydligt lägre eller betydligt högre inkomst. Allt detta komplicerar dock regelverket och administrationen. Om ersättningen skall beräknas med hänsyn till inkomsterna under en längre tidsperiod före sjukfallet bör man sträva efter att hitta metoder att schablonberäkna den tidigare inkomsten. I annat fall försvåras utredningsarbetet. Ju längre period beräkningen tidigare inkomster desto

av avser viktigare är det att ha särregler för personer som är nya på

arbetsmarknaden om man inte vill ta risken att de kan bli beroende av socialbidrag. För nytillträdda kan t.ex. inkomstberäkningen göras för en kortare period, begränsat till att eller

ev. avse unga personer personer som just avslutat en utbildning.

Arbetsvillkor

För den som inte har ett dokumenterat inkomstbortfall medför principen att ersättningen skall beräknas på tidigare inkomster

en form av arbetsvillkor. Mest påtagligt är detta om underlaget beräknas på tidigare faktisk förvärvsinkomst. Om inkomsten skall beräknas över en längre period innebär det i allmänhet ett krav på ett långvarigt förvärvsarbete eller mer omfattande förvärvsarbete under del av tiden för att ersättningsnivån skall motsvara den aktuella inkomstförlusten. Å andra sidan medför kortare ramtid kravet

en att

en aktuell anknytning till arbetsmarknaden ökar. En ramtid på tre månader kräver således i princip att förvärvsarbete har utförts under de närmaste tre månaderna före sjukfallet.

Huvudregeln i modell 1 tillsvidareanställd får sjukersättning

att en beräknad den aktuella inkomsten innebär däremot inget krav på arbetsvillkor. Enligt nuvarande regler ställs inte krav att

ens en anställning har tillträtts, det är tillräckligt att anställningen är avtalad. För att skillnaderna mellan tillsvidareanställda och tidsbegränsat anställda inte skall bli alltför stora i ett system enligt denna modell måste man överväga det i ett nytt system bör ställas

om större krav anknytning till arbetslivet, t.ex. i form viss tids

av en faktiskt arbete eller i vart fall att arbetet har tillträtts. Arbetsvillkoret kan i så fall beräknas med hänsyn till överhoppningsbar tid. Det kan också utformas så att t.ex. studier i viss mån jämställs med arbetad tid.

Löneutveckling eller indexering

För närvarande räknas SGI på aktuell inkomst. Vid SGI-skyddade tider får SGI:n inte sänkas utan skall dessutom följa löneutvecklingen.

I en modell där underlaget i vissa situationer beräknas på aktuell inkomst och i övriga situationer beräknas tidigare inkomster under viss tid kommer de skilda underlagen olika lönenivåer

att avse eller lönekostnadslägen och detta beroende på är

om personen tillsvidare- eller visstidsanställd. I normalfallen kommer skillnaden

inte att vara så stor. Först om beräkningen görs över perioder med mycket överhoppningsbar tid blir skillnaderna stora. Man bör därför ta ställning till underlaget skall följa löneutvecklingen eller

om indexberäknas i någon form.

5.9.2¶Uppnådd levnadsstandard modell 2

Alltid tidigare inkomst som underlag

Enligt den andra modell som direktiven anvisar skall försäkringen kompensera blir sjuk for inkomstbortfall motsvarande

den som uppnådd standard. Detta innebär enligt direktiven bl.a. att förmånsgrundande inkomst bygger inkomsten under en längre tidsperiod och successivt upparbetas.

I modell 2 skall således beräkningsgrund gälla for tillsvi-

samma dareanställda och tillfälligt anställda. I båda fallen skall ersättningen grundas på tidigare inkomster.

Hur beräkna tidigare inkomster

I direktiven anges att försäkringen skall kompensera för inkomstbortfall motsvarande uppnådd standard. Uppnådd standard borde närmast motsvara nivån på de inkomster en person levt på under senare tid, dvs. ett genomsnitt av de faktiska inkomsterna även under det som annars skulle vara överhoppningsbar tid. En sådan innebörd av begreppet uppnådd standard är dock knappast avsedd. Samtliga de inkomstbegrepp som under avsnitt 5.9.1 redovisats beträffande modell l för beräkning av den historiska inkomsten för den inte längre har något dokumenterat inkomstbortfall är

som aktuella även för beräkning av inkomstunderlaget enligt modell En sådan beräkning skall dock gälla generellt, dvs. såväl for tillsvidareanställda som for tillfälligt anställda. Vilket inkomstbegrepp bör välja beror mycket möjlighet att

man använda sig av schablonberäkningar, men även frågan om vilken anpassning som bör ske av tidigare inkomster till löneutvecklingen. Vilket inkomstbegrepp som väljs blir också beroende av vilka särlösningar man kan finna for dem som är nya arbetsmarknaden och för dem som t.ex. studerat.

I övrigt hänvisas till de resonemang om de olika inkomstbegreppen som förts under avsnitt 5.9.1. Valet av inkomstbegrepp får dock

större betydelse i modell 2 där denna inkomstberäkning skall gälla för samtliga försäkrade oavsett de har anställning under

om en sjukperioden eller inte. En skillnad är också att den historiska inkomsten skall tillämpas i samtliga sjukfall redan från första dagen

med ersättning från försäkringskassan.

Liksom beträffande modell l gäller att ersättning aldrig skall utges på ett högre underlag än den aktuella inkomsten. Det gäller

t.ex. om en person minskat sin arbetsinsats eller bytt till ett lägre betalt arbete. För varje sjukfall krävs därför en utredning av såväl tidigare som aktuell inkomst.

Hur lång tidsperiod skall beräkningen tidigare inkomster avse

Liksom i modell 1 blir ersättningsunderlaget känsligt för

mer tillfälliga förändringar beräkningen görs i förhållande till

om förvärvsinkomsterna under kort tid. Å andra sidan krävs det lång tid för att uppnå fullt försäkringsskydd förvärvsinkomstema under

längre tid är utgångspunkten för underlaget. Även här kan dock en övervägas ett systern där inkomstberäkningen görs för kortare

en period för den som är ny arbetsmarknaden. Även i denna modell gäller det inte rimligt beakta inkoms-

att är att terna under en längre period än 24 månader utöver överhoppningsbar tid. Det är inte heller rimligt att inkomsterna under kortare

en tid än tre månader utgör underlag för ersättningen, annat än

som en

av flera beräkningsregler.

Arbetsvillkor

Principen att ersättningen skall beräknas tidigare inkomster innebär en form av arbetsvillkor. Mest påtagligt är detta

om underlaget beräknas tidigare faktisk förvärvsinkomst. Om inkomsten skall beräknas över längre period innebär det, liksom

en i modell i allmänhet ett krav ett långvarigt förvärvsarbete eller mer omfattande förvärvsarbete under del tiden för att ersättnings-

av nivån skall motsvara den aktuella inkomstförlusten. Å andra sidan medför en kortare ramtid att kravet aktuell anknytning till

en arbetsmarknaden ökar. Eftersom ersättning inte skall beräknas ett högre underlag än den aktuella inkomsten innebär

också detta ett krav på en aktuell anknytning till arbetsmarknaden.

Löneutveckling eller indexering

modell där underlaget beräknas tidigare inkomster under viss I en tid kommer ersättningen att grundas på ett lägre löneläge. Om beräkningen görs över perioder med mycket överhoppningsbar tid, särskilt ersättning skall utges efter tid med efterskydd, blir

om skillnaderna i löneläge jämfört med den aktuella inkomsten stora. Man bör överväga underlaget skall följa löneutvecklingen eller

om indexberäknas i någon form och detta skall ske generellt eller

om endast i vissa fall t.ex. vid efterskydd.

som

5.9.3¶Exempel på tillämpning

de båda modellerna

Vi redovisar nedan några exempel hur stort ersättningsunderlaget skulle bli i olika situationer vid en tillämpning av de olika modellerna. Samtliga exempel utgår från en lön 15 000 kr för att jämförelser skall kunna göras också mellan de olika situationerna. Exemplen är också utformade utifrån en renodling av modellerna och de särlösningar eller kompletterande regler som enligt det föregående bör övervägas har inte beaktats.

Exempel 1 En tillsvidareanställd sammanhängande arbetat flera år

person som har månadslön 15 000 kr när han insjuknar. Han har nyss fått

en lönen höjd från 14 000 kr. Modell Sjukersättningen grundas på 12 x 15 000 kr eller 180 000 kr. Modell 2. Sjukersättningen grundas 12 x 14 000 kr eller 168 000 kr.

Exempel 2 En tillsvidareanställd person som nyss börjat sitt första arbete har en månadslön 15 000 kr när han insjuknar efter 2 månader. Modell Sjukersättningen grundas 12 x 15 000 kr eller 180 000 kr. Modell 2: Sjukersättningen grundas

12 månaders ramtid: på 2 x 15 000 kr eller 30 000 kr om

3 månaders ramtid: på 2 x 15 000 x 4 eller 120 000 kr. om

Exempel 3 En har just fått sitt första arbete, ett 6 månaders vikariat med

person

månadslön på 15 000 kr, när han insjuknar efter 4 månader. en

av inkomstunderlag

Modell Sjukersättningen grundas under 2 månader 12 x 15 000 kr eller 180 000 kr och därefter om 12 månaders ramtid: 4 x 15 000 kr eller 60 000 kr om 3 månaders ramtid: 3 15 000 4 eller 180 000 kr. x x Modell 2. Sjukersättningen grundas om 12 månaders ramtid: på 4 15 000 kr eller 60 000 kr x om 3 månaders ramtid: 3 15 000 4 eller 180 000 kr. x x

Exempel 4 En person har fått ett vikariat 6 månader med månadslön på en 15 000 kr när han insjuknar efter 1 månad. Han har tidigare under många år vikarierat, senare tid med månadslön på 14 000 kr. en Modell J: Sjukersättningen grundas under 5 månader 12 x 15 000 kr eller 180 000 kr och därefter om 12 månaders ramtid: 1 15 000 kr + 11 14 000 eller x x 169 000 kr om 3 månaders ramtid: på 1 15 000 + 2 14 000 4 eller x x x 172 000 kr.

Modell 2. Sjukersättningen grundas

om 12 månaders ramtid: på 1 15 000 kr + 11 14 000 eller x x 169 000 kr om 3 månaders ramtid: 1 15 000 + 2 14 000 4 eller x x x 172 000 kr.

Exempel 5 En person har fått ett vikariat 6 månader med månadslön en 15 000 kr när han insjuknar efter 2 månader. Han har under många år vikarierat, tidigare månadslön 14 000 kr, har på grund men av flyttning inte arbetat den närmaste månaden före det senaste vikariatet. Modell Sjukersättningen grundas under 4 månader 12 x 15 000 kr eller 180 000 kr och därefter om 12 månaders ramtid: 2 15 000 kr + 9 14 000 eller 156 000 kr x x om 3 månaders ramtid: 2 15 000 4 eller 120 000 kr. x x

Modell 2. Sjukersättningen grundas

om 12 månaders ramtid: 2 15 000 kr+ 9 14 000 eller 156 000 kr x x om 3 månaders ramtid: på 2 15 000 4 eller 120 000 kr. x x

Exempel 6 En har arbetat halvtid under många år med en inkomst person 6 000 kr månad. Efter tre års studier med studiestöd får han en per tillsvidareanställning med månadslön 15 000 kr. Efter en en månads arbete insjuknar han. Modell 1: Sjukersättningen grundas 12 15 000 kr eller 180 000 kr. x

Modell 2: sjukersättningen grundas

12 månaders ramtid: på 1 15 000 kr + 11 6 000 eller 81 000 kr om x x 3 månaders ramtid: på l 15 000 + 2 6 000 x 4 eller om x x 108 000 kr.

Kommentarer till de två modellerna

Modell 1 Fullt försäkringsskydd uppkommer fr.0.m. första anställningsdagen. För den har tidsbegränsad anställning gäller det dock bara som en så länge anställningen består. Därefter sänks sjukersättningen eller bortfaller helt. I modell 1 kommer tillsvidareanställd person att få ersättning en beräknad på i princip underlag i dag. Särskilt för samma som nytillträdda arbetsmarknaden blir i denna modell skillnaden stor mellan tillsvidareanställda och tidsbegränsat anställda när den tidsbegränsade anställningen upphört. Eftersom situationen arbetsmarknaden tycks vara en övergång till allt mer tidsbegränsade anställningar kommer den lägre ersättningen att gälla allt fler personer. I modell 1 kommer sjukpenningen till skillnad från vad som gäller i dag att kunna sänkas under ett pågående sjukfall. Enligt dagens regler är det i stället så att underlaget höjs i takt med löneutvecklingen. Den historiska inkomsten kommer endast att gälla dem som inte har ett dokumenterat inkomstbortfall, dvs. i praktiken arbetslösa även de inte är anmälda arbetssökande. Om personer om som särregler införs för arbetslösa personer, t.ex. så att dessa vid sjukdom inte får högre sjukersättning än deras arbetslöshetsersättning, blir systemet med historisk inkomst i denna modell inte lika betydelsefullt.

Modell 2 I modell 2 kommer är väl etablerad arbetsmarknaen person som den, oavsett om han är tillsvidare- eller visstidsanställd, att i

huvudsak få samma ersättningsunderlag i dag. En tillsvidarean-

som ställd person som är ny arbetsmarknaden får däremot vänta längre tid tills fullt forsäkringsskydd uppnåtts i modell 2 än i modell

Detta gäller i modell 2 även en nytillträdd visstidsanställd under den avtalade anställningstiden. En möjlighet att beräkna underlaget

en kortare tid for nytillträdda arbetsmarknaden skulle minska problemet.

5.10 Den

nya ohälsoforsäkringen - en skiss till beräkning

av ersättningsunderlag

10.1¶Omedelbart

försäkringsskydd

I ett läge där sjukersättningen endast skall uppgå till 75 procent

av ett inkomstunderlag är det särskilt viktigt att underlaget beräknas så att det ger ett så bra inkomstskydd möjligt för det stora

som flertalet. Sjukdom drabbar i regel mycket oväntat och hastigt. Många förvärvsarbetande har i dag små marginaler för oväntade utgifter eller oväntade inkomstminskningar. Möjligheterna att påverka den ekonomiska situationen när sjukdomsfallet väl inträffat är också små. Levnadsutgiftema har visserligen sin grund i tidigare års inkomster men nya löneökningar täcks många gånger omedelbart av nya fasta utgifter.

Direktiven anger inte närmare hur kommitténs förslag bör utformas vad gäller inkomstunderlaget. Där endast att

anges kommittén skall redovisa två olika modeller, vilket också har skett i föregående avsnitt. Vi kan konstatera att båda modellerna har såväl fördelar som nackdelar. Den allvarligaste invändningen mot modell 1 är att det görs skillnad mellan tillsvidareanställda och

en tidsbegränsat anställda i det ögonblick den tidsbegränsade anställningen upphör. Med hänsyn till den alltmer ökande omfattningen

av tidsbegränsade anställningar arbetsmarknaden sådan

är en ordning knappast önskvärd. Beträffande modell 2 är invändningen särskilt att det tar alltför lång tid innan upparbetar ett

en person fullgott inkomstskydd vid sjukdom, det gäller såväl vid nytillträdan-

de arbetsmarknaden som vid en utökning eller annan förändring av arbetsinsatsen.

Enligt kommitténs uppfattning är det viktigt att den nya ohälsoförsäkringen, på liknande sätt som dagens sjukförsäkring, så långt möjligt ger de förvärvsarbetande en inkomsttrygghet i här.delse av sjukdom som inträder direkt när anställning påbörjas

en eller skulle ha påbörjats. Detta bör således vara huvudprincipen i den nya försäkringen och detta skall gälla för alla som annat än helt tillfälligt förvärvsarbetar.

Skyddet i den nya ohälsoförsäkringen i det korta och medellånga perspektivet skall därför inte förutsätta viss tids försäkring eller viss storlek på inbetalda avgifter. Genom att inte ställa upp något särskilt arbetsvillkor i ohälsoförsäkringen, t.ex. liknande det som gäller i arbetslöshetsförsäkringen, kommer försäkringsskyddet att gälla även för den som har ett deltidsarbete av mindre omfattning.

Med hänsyn till att kompensationsnivån i ohälsoförsäkringen skall vara 75 procent av inkomstunderlaget är det viktigt att inkomstförlusten om möjligt begränsas till 25 procent av det aktuella inkomstbortfallet. Ersättningsunderlaget bör därför, i vart fall till en början, så långt möjligt spegla det aktuella inkomstbortfallet. Eftersom ersättningen från ohälsoförsäkringen lika väl från dagens

som

sjukförsäkring måste beräknas ett schablonmässigt underlag, bör

med aktuell inkomst avses den beräknade årsinkomsten med bortseende från tillfälliga ökningar eller minskningar arbetsinsat-

av sen resp. förvärvsinkomsten. Vid en mer varaktig förändring

av förvärvsinkomsten kan årsinkomsten dessutom oförändrad

vara enligt de utgångspunkter vi redovisar i avsnitt 5.12 och som motsvarar dagens s.k. SGI-skyddade tider. För att komma till rätta med de problem som kan uppstå genom att man får en SGI relativt lätt måste större krav ställas vad gäller inkomstskyddet i form av ersättning från ohälsoförsäkringen vid längre perioder. Vi anser det lämpligt att den förväntade framtida inkomsten därvid i någon form sätts i relation till de förvärvsinkomster den försäkrade haft under en angiven period före sjukfallet. Det torde i och för sig vara lättare för en sjuk att klara

person en tillfällig inkomstminskning än långvarig sådan detta är

en mer också anledningen till att man har karensdag och för närvarande

en en lägre kompensationsnivå i inledningen av ett sjukfall. Samtidigt kommer ersättningen vid sjukfall som är varaktiga eller

varar avsevärd tid att i än högre grad än dagens sjukbidragförtidspension bli beroende av storleken av tidigare inkomster. Det är därför

rimligt att ersättningen inledningsvis mer motsvarar sjuklönen för

att senare närma sig beräkningsgrundema för månadsersättningen.

Genom att låta tidigare inkomster helt eller delvis påverka storleken av sjukersättningen vid något längre sjukfall, dvs. när sjukfallet varat än tre månader inkl. sjuklöneperiod, uppnår

mer ev. man bl.a. följande effekter. Man inför form arbetsvillkor för

en av sjukersättning vid längre sjukfall. Eftersom sjukersättningens nivå i sådana fall kommer att stå i viss relation till tidigare förvärvsinkomst kommer sjukförsäkringsavgifter normalt att ha betalats för en sådan ersättningsnivå. Detta bör ge ökad stabilitet beträffande relationen inkomster och utgifter för försäkringen och således också ett ökat samband mellan förmåner och avgifter.

För att ge den enskilde en rimlig tid att, i förekommande fall, stäl-

in sig på en lägre ersättningsnivå och för att inte belasta administrationen med mer krävande inkomstberäkningar annat än i ett mindre antal fall anser vi att förändringen av ersättningsunderlaget bör göras när ett sjukfall pågått tre månader. Samtidigt innebär en sådan lösning att ersättningen i allmänhet blir något lägre vid längre än vid korta sjukfall, i vart fall inte den historiska

om man anpassar inkomsten till löneutvecklingen. Den ekonomiska drivkraften att vilja återgå i arbete kommer därför att förstärkas.

Vi bedömer det lämpligt att ersättningen efter det att sjukfallet varat tre månader sätts i relation till inkomsterna av det förvärvsarbete som den försäkrade utfört under viss tid före sjukfallet. Oavsett hur en sådan beräkning skall göras använder vi beteckningen historisk inkomst för ett ersättningsunderlag anknyter till

som tidigare inkomster. Viss tid för bamledighet, studier skall inte

m.m. få minska ersättningsunderlaget utan överhoppas. I samtliga fall bör gälla att det historiska underlaget inte skall få överstiga den aktuella årsinkomsten, beräknad enligt vad ovan angivits. I avsnitt 5.10.4 redovisar vi de överväganden som ligger till grund för denna uppfattning.

5.10.2 Tillfälligt anställda

Enligt modell där inkomstskyddet huvudregel inträder

som direkt, behandlas tillsvidareanställda och tidsbegränsat anställda olika. Tillsvidareanställda får där fullt försäkringsskydd redan från början och utan begränsning till viss tid medan tidsbegränsat anställda endast får skydd i förhållande till sina tidigare inkomster

när den aktuella anställningen upphör. Särskilt med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden anser vi att samma regler bör gälla alla arbetstagare och utan avseende anställningsform.

Antalet fast anställda uppgår till ca 3 010 000 personer och antalet tidsbegränsat anställda till 650 000 personer. I en rapport till kommittén upprättad vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet, Arbetsrehabilitering en referensram och forsknings-

översikt, beskrivs den pågående förändringen arbetsmarknaden som innebär en förskjutning från fasta anställningar till ett system av just-in-time anställningar. Kring en kärna av tillsvidareanställda knyts grupper av tillfälligt anställda som projektmedarbetare, praktikanter, säsongsanställda, vikarier etc. Det uppstår två kategorier anställda med vitt skilda arbetsvillkor. I de temporära

av jobben personer och kvinnor överrepresenterade och

är yngre personer som av olika anledningar bytt yrkesbana. Kvalifikationerna for denna grupp varierar kraftigt och de personer det gäller anställs i regel när produktionspressen är hög samtidigt som de måste räkna med att först vid nedgång i konjunkturen.

Kommittén anser att den sämre anställningsttygghet som följer av denna utveckling inte dessutom skall få leda till att personerna får ett sämre skydd mot inkomstbortfall grund av sjukdom. Man kan inte heller bortse från att också den som har en tillsvidareanställning kan bli uppsagd från anställningen. Om skillnaderna i sjukersättning blir stora beroende anställningsform kan detta i efterhand när sjukdomsfallet väl inträffat leda till utredningsproblem.

Såvitt gäller ersättning för den del av ett sjukfall som pågår längre tid än tre månader kommer, med en sådan lösning vi nu skissar, omfattningen av en persons tidigare etablering arbetsmarknaden

att avgöra försäkringsskyddets omfattning, och detta oavsett om

personen är tillfälligt anställd eller tillsvidareanställd när sjukfallet inträffar. Vi kommer dock nedan i avsnitt 5.11 att redovisa våra diskussioner om att ohälsoförsäkringen bör innehålla särregler för arbetslösa. Sådana särregler kommer att få effekt främst for em tillfälligt anställd.

5.10.3¶Aktuell inkomst under sjukfallets

tre första månader

Under de första tre månaderna sjukfallet bör underlaget således

av beräknas den aktuella inkomsten. Underlaget bör så nära som möjligt motsvara det faktiska inkomstbortfal let. Fortfarande måste

schablonmässig beräkning där den aktuella det dock bli fråga om en inkomsten med bortseende från tillfälliga ökningar eller minsk-

ningar omräknas till helår och, förutom de första 14 dagarna,

fördelas jämnt på varje kalenderdag.

Dagersättningen under denna tid bör grundas på kontantlön men inte andra skattepliktiga förmåner. Det är rimligt anta att flertalet skattepliktiga förmåner i huvudsak kvarstår vid kortare sjukfall. För att få enkel och hanterlig regel anser vi att skattepliktiga

en förmåner aldrig skall ingå i underlaget under de tre första månaderna av sjukfallet, och oavsett om förmånerna i det enskilda fallet kvarstår eller inte. Under samma tid skall inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar ingå i inkomstunderlaget. Enligt vad vi redovisar i följande avsnitt 5.10.4 bör detta gälla även vid beräkning av ett historiskt underlag.

Genom att räkna om den genomsnittligt sett normala kontantlönen till helår, dvs. en genomsnittlig månadslön multipliceras med tolv och en veckolön med 52, nås effekten att ersättning från ohälsoförsäkringen inte kompenserar för att semesterlönen ger högre ersättning för semesterledighet än vad lönen skulle ha varit för utfört arbete under lika lång tid. I underlaget skall däremot som för närvarande ingå ersättning för jourtid och obekvämlighetstillägg samt övertid eller mertid som är regelbundet återkommande.

Eftersom skattepliktiga förmåner inte skall ingå i ersättningsunderlaget de första tre månaderna krävs en anpassning av nuvarande s.k. minskningsregel.

5.10.4¶Historisk inkomst efter tre månaders

sjukfall

Allmänt

Tanken med att i ett sjukersättningssystem använda sig av en uppnådd levnadsstandard i form av historisk inkomst är bl.a. att det sättet låta den enskilde individen ta eget ansvar för delar av sin försäkring. Detta sker då lämpligast genom att man för full ersätt-

ning kräver att den försäkrade skall ha uppfyllt ett arbetsvillkor i någon form. Ett sådant villkor kan bestå i att den försäkrade skall ha förvärvsarbetat under viss tid före sjukfallet och att en man lägger inkomsterna under denna tid ramtid -till grund för ersätt- ningens storlek i något skede. En ersättning baserad historiska inkomster leder vanligtvis till en lägre ersättning och detta oavsett om en indexering av inkomsten sker eller inte. Vi anser därför, vilket redovisats i föregående avsnitt, att den försäkrade under inledande sjukperiod bör en uppbära ersättning på aktuellt inkomstunderlag för att omställningen till en ev. något lägre ersättning inte skall bli för kraftig. Ur administrativ synvinkel är det också lämpligare att övergå till beräkning av ersättning historiskt underlag först efter tids en ukfall. Kommittén har i denna del närmast stannat för tidspeen riod om tre månader. Endast ca 1,7 procent samtliga sjukfall av som avslutades under år 1994 varade längre tid än tre månader. Vid sjukfall upp till tre månader är tanken således att ersättningen skall basera sig på aktuell kontantinkomst, medan för en man sjukfall längre tid än tre månader skall övergå till ersättning en baserad på historisk inkomst, även denna exklusive skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar. Genom att på detta sätt föra in ett historiskt underlag vid beräkning ersättning vid medellånga av sjukfall harmoniseras reglerna för sjukersättning i dessa fall med ersättningssystemet vid mer varaktiga sjukfall som i ännu högre grad skall ha någon form av historisk inkomst som underlag för ersättningen. På detta sätt är det möjligt att alltjämt låta sjukförsäkringen vara enkel att komma i medan det uppställs krav på arbetsmarknadsanknytning i viss omfattning för att den försäkrade skall kunna behålla rätten till ersättning eller full ersättning.

Vilket inkomstbegrepp bör användas

I avsnitt 5.9.1 har redovisats olika inkomstbegrepp skulle som kunna användas vid beräkningen den försäkrades tidigare av inkomst som skall ligga till grund för sjukersättningen. Av dessa inkomstbegrepp anser kommittén att den försäkrades faktiska förvärvsinkomster under en viss tidsperiod den mest rättvisa bilden ger av den försäkrades etablering arbetsmarknaden vad gäller arbetsinsatsens omfattning. Denna inkomst kan beräknas för tid en som direkt ansluter till sjukperioden, dvs. utan eftersläpningar i tiden. En sådan inkomstberäkning kan också göras så att perioder i form av

SOU 1995: 149 ngar av inkomstunderlag

arbetslöshet, vård av barn m.m. inte påverkar inkomsten utan dessa perioder kan bortse ifrån såsom överhoppningsbar tid. I avsnitt

man 5.9.1 har angivit att försäkringskassan med hjälp av uppgifter från den försäkrade och dennes arbetsgivare kan beräkna den försäkrades faktiska inkomster under den tidsperiod som gäller i det enskilda fallet. Om man använder sig av en metod att räkna den faktiska inkomsten blir för den är väl etablerad arbetsmarknaden skillnaden

som i ersättningsunderlag vid början av resp. senare under sjukfallet, om inte löneuppräkning sker, endast så stor del den senaste löneför-

av höjningen faller utanför beräkningsperioden. Så torde bli fallet

som för flertalet försäkrade. Eftersom endast en liten andel av sjukfallen pågår längre än tre månader behöver tidigare inkomst beräknas endast för ett litet antal personer. En inkomstberäkning grundar sig på faktisk inkomst är enligt

som vår uppfattning den som bäst motsvarar den försäkrades upparbetade sjukersättningsrätt. Emellertid måste vi konstatera att hanteringen av ett sådant inkomstbegrepp medför en rad administrativa problem. Man bör därför sträva efter att hitta en metod att mer schablonmässigt beräkna ett inkomstunderlag som så nära som möjligt motsvarar den faktiska inkomsten under ramtiden. De inkomstbegrepp som skulle kunna komma i fråga är de i avsnitt 5.9.1 beskrivna begreppen taxerad inkomst och PGI. Nackdelen med dessa är emellertid bl.a. att de fastställs först lång tid efter inkomstens förvärvande och endast för hela kalenderår. Eftersläpningen innebär t.ex. för den som blir sjuk under våren 1996 att ersättningen måste grundas inkomsten under år 1994. Detta blir särskilt problematiskt för den som nyligen börjat förvärvsarbeta och här krävs en särreglering.

Någon möjlighet att ett enkelt sätt ta hänsyn till sådan överhoppningsbar tid som inte genererar skattepliktig inkomstersättning synes heller inte finnas om man använder sig av taxerad inkomst eller PGI, utan detta måste ske genom någon form av specialreglering, särskilt för arbetslösa utan rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, studerande och värnpliktiga. Med begreppet pensionsrätter förhåller det sig delvis annorlunda. Där kommer även s.k. plikttjänstgöring att grunda pensionsrätt. Avsikten är att också studier som berättigar till studiemedel skall vara pensionsgrundande. Frågan om att höja bidragsdelen av studiemedlen, göra den skattepliktig och pensionsgrundande utreds för närvarande av Studiestödsutredningen dir. 1994:48.

Vi avser att i det fortsatta utredningsarbetet försöka finna en lämplig metod att mer schablonmässigt beräkna inkomstunderlaget så att det så nära som möjligt motsvarar den faktiska inkomsten under ramtiden.

Hur lång skall ramtiden för den historiska inkomsten vara

Vid bestämmandet av ramtidens längd bör inledningsvis man beakta att korta ramtider gör systemet känsligt för tillfälliga förändringar i anställningsförhållanden medan längre perioder inte får denna känslighet. En genomsnittlig inkomst under t.ex. två år blir således nästan lika stor även om en person frivilligt avstått från förvärvsarbete under en månad. Skulle inkomsten under de senaste tre månaderna ligga till grund för beräkningen reduceras emellertid underlaget i förevarande exempel med tredjedel. en En lång ramtid innebär också ställer större krav arbetsatt man marknadsanknytning och det tar således längre tid att uppnå fullt försäkringsskydd. Detta innebär att man i ett system med längre en ramtid får vara uppmärksam hur detta slår mot dem är som nytillträdda arbetsmarknaden så att inte dessa missgynnas i alltför stor omfattning. Med tankegångarna viss upparbetom en ningstid torde det oundvikligt att de nytillträdda inledningsvis vara kommer att få en något lägre ersättning än de arbetat under som en längre period. Med en kortare ramtid torde det inte lika aktuellt vara med en särreglering för de nytillträdda, i vart fall inte vid kombien nation av tidigare inkomst och aktuell inkomst underlag efter som en viss tids sjukskrivning. En sådan lösning redovisas nedan. Med en längre ramtid kan undvika att kortvariga höga inman komster, kanske från dubbla anställningar, ligger självständigt som underlag för sjukpenningen utan endast utgör del underlaget en av under den längre perioden. Val av ramtidens längd torde även beroende vilken typ vara av av tidigare inkomst man väljer att lägga underlag vidare som se angående de olika inkomstbegreppen avsnitt 5.9.1. I de fall man väljer en faktisk inkomst det inte administrativt lämpligt att vore låta ramtiden sträcka sig över 12 månader, särskilt inte om man alltjämt skall tillåta en obegränsad period överhoppningsbar tid. av Med ett schablonartat underlag torde ramtiden kunna sättas mer längre. För att ett system med historiskt inkomstunderlag skall fungera på ett administrativt smidigt sätt bör sträva efter schablonman en

mässig beräkning inkomsten. Med hjälp av en sådan kunde av sannolikt ramtiden sättas längre utan att detta skulle medföra administrativa svårigheter. På detta sätt skulle underlaget mer upparbetad och invand levnadsstandard. spegla en

Nytil l trädda

Ett historisk inkomst underlag för ersättningen resonemang om som efter viss tids sjukdom kan innebära att del personer får en en en kraftigt sänkt ersättning, i vissa fall ingen ersättning alls efter tre månaders sjukskrivning. För den tidigare har haft förvärvsinsom komster under ramtiden inte förvärvsarbetat av skäl som men som inte omfattas reglerna överhoppningsbar tid är denna effekt av om avsedd. Detta följer den allmänna inriktningen att det skall vara av lätt att inledningsvis få ett inkomstskydd vid sjukdom men att det skall svårare att behålla det. vara För den på arbetsmarknaden är förhållandena dock som är ny annorlunda. Som exempel kan nämnas att den som börjar arbeta direkt efter gymnasiestudiema vid ca 19-20 års ålder men som insjuknar längre tid efter kanske två månaders arbete får efter för en tre månaders sjukskrivning med den diskuterade modellen, om ramtiden bestäms till 12 månader, en ersättning som grundar sig enbart två månadsinkomster. En sådan skulle med dagens person regler få sjukpenning beräknad en årslön motsvarande drygt tolv månadslöner. Å andra sidan har jämnårig ännu inte fått sitt en som första arbete inte rätt till någon ersättning alls från ohälsoförsäkringen. Det får anses rimligt att man i ohälsoförsäkringen lägger ett skydd, kanske i form garantinivå, för den som under vissa av en närmare angivna förutsättningar skall anses som nytillträdd på arbetsmarknaden. Ett förslag till sådan nivå skulle kunna vara det en kontanta arbetsmarknadsstödet, KAS, som i dag uppgår till ca 5 000 krmån. Ersättningen, dvs. 75 procent av underlaget, skulle således inte tillåtas bli lägre än KAS. Denna bestämmelse skulle kunna tillämpas på t.ex. personer som inom två år före insjuknandet och före 25 års ålder har avslutat en utbildning gett rätt till studiestöd eller innebär en yrkesutsom bildning. varit bamledig eller gjort värnplikt eller Har personen något liknande kan tvåårstiden förlängas i motsvarande mån. Möjligen skulle kunna kräva att studierna har haft en viss man kvalitet eller varaktighet exempelvis ett år. För att bestämmelen

sen skall kunna tillämpas även för den genomgår längre som en högskoleutbildning kanske också studier pågår vid 25 års ålder som men avslutas därefter bör omfattas. En sådan garantinivå skulle endast tillämpas trätt personer som arbetsmarknaden i sådan omfattning att de blivit berättigade till ett inkomstunderlag för den del sjukfallet högst tre av som avser månader.

Ett alternativ där underlaget består kombination aktuell av en av och tidigare inkomst

Ovan har gjorts ett försök att hitta lämplig definition en nytillträdda med ett förslag till särreglering för denna Med grupp. denna definition kommer huvudsakligen ungdomar att anses som nytillträdda men inte andra kategorier försäkrade. Exempelvis de av som valt att hemma för vård barn under ett antal år eller de vara av som av någon annan anledning gjort uppehåll i förvärvsarbetet kommer således inte att omfattas särregleringen och den av diskuterade garantinivån. Om vidgar definitionen de man av nytillträdda är risken stor att definitionen blir så vid får att man grupper som försäkringen inte särskilt bör värna Systemet blir om. dessutom mer svårhanterligt och mindre överblickbart för den enskilde. Sådana särregler bör möjligt undvikas. om Kommittén har därför också diskuterat ett alternativ till beräkning av historiskt underlag efter tre månaders sjukfall skulle gälla som lika för alla och kan medföra att behovet särlösningar för som av nytillträdda skulle kunna undvaras eller i vart fall minska betydligt. Detta alternativ går ut på att beräkningen sjukersättningen efter av tre månaders sjukfall baserar sig kombination aktuell och en av tidigare inkomst, låt säga med 50 vardera inkomsten. På procent av detta sätt förbättrar man sjukersättningsskyddet vid sjukfall är som längre än tre månader utan att därigenom ta bort behovet och möjligheten för den enskilde förvärvsarbete förbättra sitt att genom

sjukersättningsskydd. En sådan beräkning skulle även innebära ett

förbättrat skydd vid nytillträde i livet och vid återinträde på senare arbetsmarknaden, vid ökning omfattningen förvärvsarbetet, av av t.ex. från deltid till heltid samt vid inkomstökningar, vid t.ex. avancemang efter kompetensutveckling. Det skulle även innebära att man ställer samma krav äldre. yngre personer som Kombinationen leder även till att ersättningen anpassad till är mer

det aktuella inkomstbortfallet. Den har även en del jämställdhetsmässiga fördelar, vilket också redovisas i kapitel 5.16.

Exempel: har efter flera års hemarbete återinträtt på En person arbetsmarknaden med månadslön om 15 000 kr. Vid sjukfall en längre än tre månader blir hans eller hennes ersättningsunderlag sjukersättning ungefär följande beroende hur lång tid resp. hanhon arbetat före sjukfallet. Vid beräkningen har använts en ramtid 12 månader och en ersättningsnivå om 75 procent. om

Arbetad tid Ersättningsunderlag Sjukersättning

aktuell ink. tidigare ink. 0 mån 90 000 kr 0 kr 5 600 krmån 4 mån 90 000 kr 30 000 kr 7 500 krmån 6 mån 90 000 kr 45 000 kr 8 400 krmån 10 mån 90 000 kr 75 000 kr 10 300 krmån 12 mån 90 000 kr 90 000 kr 11 200 krmån

Begränsning den historiska inkomsten till högst aktuell inkomst av

Eftersom ohälsoförsäkringen skall vara en försäkring mot inkomstbortfall fråga sig den framräknade historiska inkomsten bör man om skall få högre än den aktuella inkomsten. Det kan exempelvis vara så att försäkrad under många år arbetat heltid men sedan en vara en tid tillbaka gått på halvtid. Strax därefter blir han eller hon sjuk. ner Detta skulle innebära att man i de modeller där man använder sig av historisk inkomst får högre sjukersättning än vad det faktiska en inkomstbortfallet utgörs av. Det kan dessutom vara svårt att rehabilitera har låg aktuell inkomst. Vissa väljer kanske dem som en hellre att uppbära sjukersättning baserad på hög historisk en inkomst än att återgå till anställning med en lägre inkomst. en Incitamenten för återgång i arbete torde sannolikt vara högre allmänt sett i sjukförsäkringssystemet har en ersättning om man som avtar längre tid sjukfallet pågått. Å andra sidan kan framföra den synpunkten att person som man en under många år betalat avgift på en heltidsanstållning också skall få njuta frukterna av detta vid sjukfall genom att få ut full ersättning baserad på den historiska inkomsten.

För att inte utvidga ohälsoförsäkringens syfte till något att vara annat än en försäkring mot inkomstbortfall vi att den histoanser riska inkomsten, dvs. ersättningsunderlaget i de fall sjukfallet varar längre än tre månader, inte får högre än den aktuella invara komsten, som den försäkrade skulle ha uppburit han varit frisk om och arbetsför. Med aktuell inkomst härvid den beräknade avses årsinkomsten med bortseende från tillfälliga ökningar eller minsk-

ningar av arbetsinsatsen förvärvsinkomsten på sätt angivits i resp. avsnitt 5.10. Den aktuella inkomsten beräknas på sätt vid samma motsvarigheten till dagens s.k. SGI-skyddade tider.

5.1 1 Arbetslösa

I direktiven anges inte något särskilt ersättningen till den om som är arbetslös under sjukfallet annat än att modell l föreskriver en ordning där den har tidsbegränsad anställning skall få som en ersättning grundad tidigare inkomster när anställningen upphört.

5.1 1.1 Behov ökad mellan

av en samordning sjukersättning och arbetslöshetsersättning

Arbetslöshetsförsäkringen och den nuvarande sjukförsäkringen är

helt olika ersättningssystem med olika syften. Reglerna for

inkomstberäkning, arbetsvillkor skiljer sig mellan systemen. m.m. I regel torde man kunna säga att har lön överstien person som en gande ca 5,5 basbelopp enligt de regler gäller fr.o.m. år 1996 som men vid 1995 års basbelopp får högre ersättning från sjukförsäkringen än från arbetslöshetsförsäkringen. Skillnaderna blir naturligt-

vis större om personen som frisk endast har rätt till KAS eller inte har rätt till arbetslöshetsersättning alls. Antalet öppet arbetslösa som ligger utanför arbetslöshetsförsäkringen och KAS är för närvarande

drygt l00 000 i genomsnitt månad. Andelen arbetslösa med per ersättning från arbetslöshetskassa 68 procent, med KAS var 7 procent och utan ersättning 25 procent uppgifterna år avser 1994. Det är främst ungdomar under 25 år inte haft rätt till som ersättning. Drygt fjärdedel de försäkrade SGIen av som var

SOU 1995: 149 Beräkningar av inkomstunderlag 121

placerade har en SGI under 180 000 kr motsvarande ca 5,2

basbelopp.

Vid mycket korta sjukperioder blir sjukersättningen dock jämförelsevis lägre än ersättningen från arbetslöshetskassan, här bortsett från löner över 5,5 basbelopp, eftersom det normalt karensdag

är en i sjukersättningen. Visserligen gäller fem karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen, men dessa dagar räknas av i början av en ersättningsperiod. Vår uppfattning att ersättningen från ohälsoförsäkringen de första tre månaderna av ett sjukfall bör grundas endast på kontantlön leder till att sjukersättningen kan bli lägre än ersättningen från arbetslöshetskassan eftersom arbetslöshetsersättningen beräknas också andra skattepliktiga förmåner än lön. Med hänsyn till att den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen motsvarar en årsinkomst om ca 5,5 basbelopp och till att andra skattepliktiga förmåner än lön vanligt förekommande i hög-

är mer re inkomstlägen torde det dock knappast bli fråga om några större skillnader i ersättningsunderlaget vid inkomster under denna nivå. Ett skäl att införa begränsningar i arbetslösas rätt till sjukersättning är att det inte skall få löna sig för en arbetslös att vara sjukskriven jämfört med att vara arbetsför. Det kan upplevas orättvist för den som är arbetsför att den som är sjuk får högre ersättning. Om

ersättningen vid sjukdom är högre än arbetslöshetsersättningen kan detta också medföra en överströmning arbetslösa från arbets-

av löshetsersättning till sjukersättning. Det anses också svårare att rehabilitera en person till arbetslöshet om han har högre ersättning som sjuk än som arbetsför arbetslös. I detta sammanhang måste man hålla i minnet att prövningen arbetsförmågan kommer att

av ske på ett grundligare sätt. Kommittén föreslår i kapitel 12 nya kriterier för rätt till sjukersättning för den som inte kan återgå till sitt tidigare arbete. Möjlighet att saxa mellan systemen inte

om man är sjuk kommer därigenom att minska betydligt, i vart fall vid mer än enstaka korta perioder.

Man måste samtidigt räkna med att kostnaden för de sjuka i viss mån stannar kvar på arbetsmarknadssidan om den enskilde finner det onödigt att sjukskriva sig. Den effekten har redan uppstått vid korta sjukfall och har förstärkts införandet karensdag

genom av en i sjukersättningen.

5.11.2 Allmän

inriktning på en

för arbetslösa

särlösning

För att göra trygghetssystemen mer rättvisa och motverka onödiga sjukskrivningar bör ersättningen från ohälsoförsäkringen vid kort och medellång sjukfrånvaro så långt möjligt utformas så att ohälsoförsäkringen inte högre ersättning än arbetslöshetsförsäk-

ger ringen. Detta gäller särskilt i inledningen ett sjukfall. Någon

av fullständig samordning och undanröjande av ekonomiska incitament längre sikt är dock svår att uppnå. Man måste komma ihåg att arbetslöshetsersättningen är utformad för arbetsföra och

personer det torde vara betydligt svårare att göra något sin arbetslöshet om man är sjuk. Härtill kommer att den som är arbetslös har större möjligheter att leva billigt, t.ex. genom större inslag självhushåll,

av egna reparationer m.m. i det privata livet, än den som är sjuk. Den som är sjuk har inte heller samma möjligheter som en frisk person att minska sina levnadsutgifter, t.ex. genom att byta bostad.

I inledningen av ett sjukfall kan relativt säkert konstatera

man om en person, som redan är arbetslös när han insjuknar, får högre ersättning som sjuk. Beträffande den blir sjuk under längre

som en tid är det kanske rimligt anta att han eller hon skulle ha hunnit få ett arbete under tiden om hanhon varit frisk. Fr.o.m. sådan tidpunkt

en måste man därför att hanhon i själva verket går miste

anse om inkomsten från ett sådant arbete. Det är för övrigt vilket också

tidigare nämnts antaganden om förlust av en sådan bakomliggan-

de inkomst som utgör grunden för efterskyddet i ohälsoförsäkringen. Om man dessutom beaktar att en arbetslös person som varit sjuk en längre period efter tillfrisknandet säkerligen måste vänta tid

att få ett nytt arbete, uppstår för den fortfarande är arbetslös

som ett inkomstbortfall efter friskskrivningen som egentligen beror på det tidigare sjukfallet.

De synpunkter här anfört leder till att det knappast är rimligt att en särreglering för arbetslösa avser mer än de första tre månaderna av ett sjukfall.

Särreglema skall i första hand gälla för dem redan är arbets-

som lösa. Om inte också den blir arbetslös under sjukfallet

som omfattas, blir skillnaden i ersättningsnivå stor beroende på sjuk-

om fallet inträffar före eller efter det anställning upphör. Det kan

att en också leda till att den som riskerar arbetslöshet hellre sjukanmäler sig någon av de sista arbetsdagarna än försöker arbeta tiden ut. Särregler för arbetslösa bör därför tillämpas även den

vars

anställning upphör under sjukfallet och fr.0.m. anställningens upphörande.

5.11.3 Bör fortsätta

arbetslöshetsersättning

att utges vid sjukdom

Kommittén har övervägt en lösning där ersättning för den vid

som sjukdom går miste om arbetslöshetsersättning, i vart fall för tid

en motsvarande sjuklöneperioden, regleras i dessa andra system. Vi har därvid jämfört med reglerna för utbildningsbidrag. Där gäller att

den som uppbär utbildningsbidrag får behålla utbildningsbidraget

vid ledighet grund av sjukdom, sedan anmälan gjorts till försäkringskassan. En karensdag gäller. Utbildningsbidrag får behållas också vid ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som rätt till tillfällig föräldrapenning. Samtidigt har en sådan person inte rätt till sjukpenning så länge utbildningen pågår, annat än om sjukpenningen grundar sig inkomster vid sidan om utbildningen.

Fördelarna med att arbetslöshetsersättning, utan avräkning mot antalet dagar i ersättningsperioden, utges även under ett sjukfall är att ersättningens storlek blir densamma vid sjukdom. Det bör då också vara möjligt att samordna de olika systemens karensdagar och att hantera sjukersättning i samband med avstängningstider. Det finns emellertid också en del svårigheter med en sådan lösning. Bl.a. måste beaktas att den öppet arbetslösa perioden inte är lika tydligt avgränsad som en period med arbetsmarknadsutbildning. Personen kan t.ex. under en vecka ha utfört arbete vissa tider och

uppburit arbetslöshetsersättning andra tider. Tiden för arbets-

en marknadsutbildning är dessutom bestämd i förväg. Vidare ökar administrationen Sjukanmälan skall göras även till försäkrings-

om kassan.

Om arbetslöshetsersättningen, efter erforderliga regeländringar, skall fortsätta att utges under ett sjukfall bör tidsbegränsning

en göras, t.ex. motsvarande sjuklöneperioden. Särskilda regler bör i så fall gälla också en oförsäkradutförsäkrad person under, i vart fall, lika lång tid och detta måste regleras i ohälsoförsäkringen.

Ett förslag om att arbetslöshetsersättning skall utges under viss tid av ett sjukfall lades fram av Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring i betänkandet SOU 1993:52. Där föreslogs försäkrad

att en som blir sjuk under arbetslöshetstiden skall för de första 14 dagarna

ett sjukdomsfall få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och av inte från sjukförsäkringen. Ersättningen skall lämnas på samma sätt och med samma belopp som om sjukdomsfallet inte hade ägt rum. De första sju dagarna skall alltid räknas i ersättningsperioden. De följande sju dagarna får läggas till ersättningsperioden om personen annars skulle bli utförsäkrad. Ersättning vid sjukdom i samband med att arbetslösheten inträder får hanteras av försäkringskassan. I betänkandet i övrigt föreslog utredningen bl.a. att arbetslöshetsersättning skulle utges som en grundförsäkring med 80 procent av inkomstbortfall till brytpunkten för statlig inkomstskatt, 16 500

upp kr, och som en tilläggsförsäkring med viss del av inkomster upp till 7,5 basbelopp. Tilläggsförsäkringen skulle inledningsvis vara 20 procent av inkomstbortfallet.

Utredningsförslaget om fortsatt arbetslöshetsersättning under sjukdom har inte lett till någon Förändring, och vi avser därför inte att ytterligare en sådan lösning utan kommer i det fortsatta utredningsarbetet att koncentrera oss hur sjukersättning till arbetslösa skall lösas inom ohälsoförsäkringen.

5.11.4¶Begränsning sjukersättning från

ohälsoförsäkringen vid arbetslöshet

Enligt de allmänna principerna ovan bör en särreglering av sjukersättningen för arbetslösa inte avse mer än de första tre månaderna av ett sjukfall. Särregleringen bör under samma tid gälla också den blir arbetslös under sjukfallet men då fr.o.m.

som

anställningens upphörande.

För den som blir arbetslös under ett sjukfall kommer det inte att finnas någon uppgift om hans eller hennes formella rätt till arbetslöshetsersättning och en eventuell arbetslöshetsersättnings storlek. Svåra utrednings- och bedömningsproblem kan därför uppstå om sjukersättningen skall motsvara nivån på en tänkt arbetslöshetsersättning. Just grund av sjukfallet kan det hända att personen, som annars skulle ha arbetat t.ex. en månad till, inte hunnit uppfylla arbetsvillkoret för arbetslöshetsersättning. Det kan också vara fråga om en tillsvidareanställd person som blivit uppsagd och anställning upphör under sjukfallet. Även för den

vars som redan är arbetslös men inte hunnit anmäla sig till arbetsfönnedlingen eller ännu inte börjat uppbära arbetslöshetsersättning kan problem uppstå. Man måste också ha ett system för att reglera hur

karensdagar i arbetslöshetsersättningen och avstängningstider t.ex. vid egen uppsägning skall påverka sjukersättningens storlek.

Mot bakgrund härav anser vi det lämpligast att ersättningen från ohälsoförsäkringen beräknas som i övriga fall den aktuella inkomsten, vilket för arbetslös kommer att in-

en person vara komsten fore arbetslösheten, och i övrigt på den historiska inkomsten, men att underlaget begränsas till 5,5 basbelopp for de

ca tre första månaderna av sjukfallet. En sådan bestämmelse skulle minska utredningsproblemen samtidigt som den leder till

samma ersättning oavsett om den sjuke omfattas av arbetslöshetsförsäkringen eller inte. I följande avsnitt redovisar vår uppfattning att timsjukpenningreglerna bör tillämpas även vid arbetslöshet. Den som inte går miste om arbetslöshetsersättning får således ingen ersättning alls för de första 14 dagarna ett sjukfall.

Kommitténs överväganden ovan grundar sig på de regler

som nu är beslutade beträffande arbetslöshetsersättningen. Om ytterligare förändringar sker av dessa regler eller om den pågående utredning-

en av arbetslöshetsersättningen dir. 1995:92 lägger fram förslag

härom, kan den skisserade lösningen behöva till sådana

anpassas förändringar.

5.11.5 Särskilt

om timsjukpenningsystemet

för arbetslösa

För de första 14 dagarna av ett sjukfall gäller for den inte

som omfattas av rätten till sjuklön att sjukpenning utges endast för tid då någon skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte varit sjuk, detta enligt de s.k. timsjukpenningreglerna. För den är helt eller

som delvis arbetslös och anmäld arbetssökande arbetsförmedling

som samt är beredd att anta erbj udet arbete i en omfattning

som svarar mot den tidigare inkomsten beräknas sjukpenningen däremot för varje kalenderdag, bortsett från den första karensdagen, och grundar sig 1365 av SGI:n.

Eftersom arbetslöshetsersättning utges för fem dagar vecka

per och sjukersättning till den är anmäld arbetslös och står till

som som arbetsmarknadens förfogande utges för sju dagar vecka, kan

per ersättningsformerna kombineras så att kan få full

en person

arbetslöshetsersättning under en vecka och dessutom sjukersättning

under veckoslutet, dock med karensdag. Detta skall naturligtvis

en inte kunna få förekomma i den försäkringen.

nya

Vi därför att, utöver den begränsning av inkomstunderlaget

anser för sjukersättningen till högst ca 5,5 basbelopp som ovan redovisats för arbetslösa, den är arbetslös skall få sjukersättning under de

som första 14 dagarna ett sjukfall bara om han gått miste om inkomst

förvärvsarbete eller gått miste om arbetslöshetsersättning. Med av sådan dag skall jämställas dag som skulle ha utgjort karensdag för arbetslöshetsersättningen eller utgjort dag då den försäkrade skulle ha varit avstängd från arbetslöshetsersättning t.ex. grund av egen uppsägning.

Genom att tillämpa timsjukpenningreglerna arbetslösa på detta sätt förhindrar man den situationen att arbetslöshetsersättning kan utges under t.ex. fem dagar veckan och sjukersättning under

av övriga dagar. Samtidigt får en förstärkt effekt av den tidigare

man redovisade schablonmässiga bestämmelsen om ett tak på ca 5,5 basbelopp under sjukfallets första tre månader genom att den som inte har rätt till arbetslöshetsersättning inte alls får ersättning från ohälsoförsäkringen under de första 14 dagarna av sjukfallet.

Kommittén föreslår i kapitel 15 att regler om sådan timberäkning

sjukpenning till arbetslösa införs i AFL fr.o.m. den 1 januari av 1997.

5.12 vid studier m.m.

Efterskydd

Enligt nuvarande regler får SGI:n inte sänkas för personer som gör uppehåll i förvärvsarbete för bl.a. vissa studier, vård av barn och värnplikt. Den t.ex. avbryter studierna grund av sjukdom får

som sjukpenningen beräknad tidigare SGI. För att kunna ha ett flexibelt arbetsliv där arbete kan kombineras med studier och vård av barn m.m. måste människor garanteras en inkomsttrygghet vid sjukdom. Enligt vår mening finns det därför även i ohälsoförsäkringen behov av ett efterskydd för i huvudsak samma grupper som i dag har SGI-skydd.

Som tidigare nämnts innebär inkomstbortfallsprincipen att man i dessa fall förmodar att en person, som tidigare varit etablerad på arbetsmarknaden i sådan omfattning att hanhon har fått ett försäkringsskydd, skulle ha haft inkomst av förvärvsarbete i samma omfattning om hanhon vid avbrytandet av studierna etc. hade varit frisk.

SOU 1995: 149 Beräkningar inkomstunderlag 127

Vi har övervägt om efterskyddet skall begränsas i förhållande till vad som gäller i dag men närmast stannat för att så inte bör ske.

I dag uppstår problem för personer som efter period med

en sjukbidrag eller förtidspension är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande eftersom de inte har kvar sin SGI och således inget inkomstskydd vid sjukdom. Vi därför att efterskyddet i

anser den nya försäkringen bör utvidgas till att också gälla den i det

som

nya systemet får månadsersättning. Efterskyddet innebär att

inkomstnivån före sjukperioden utgör s.k. aktuell inkomst

när en period med månadsersättning upphör. Den får månadsersätt-

som ning utan att ha en anknytning till arbetsmarknaden i anslutning till sjukperioden bör däremot inte få något sjukersättningsskydd i kort och medellångt perspektiv. Vi lägger i kapitel 15 fram förslag

om att en liknande ordning skall införas fr.o.m. den 1januari 1997 för dem som haft sjukbidrag eller förtidspension.

Med hänsyn till att en förälder i princip har rätt att helt

vara tjänstledig för vård av barn till dess barnet är 18 månader, kan det finnas skäl att i det fortsatta utredningsarbetet också över den

se nuvarande bestämmelsen att den vårdar barn har rätt att ha kvar

som sin SGI till dess barnet fyller ett år. I övrigt räknar vi inte med att det bör göras några utvidgningar, t.ex. vad gäller självfmansierade studier som inte avser eget yrkesområde sådana studier

resp. som avser eget yrkesområde längre tider än vad

men varar som nu godtas. Om inkomstunderlaget i det nya systemet inte kommer att anpassas till löneutvecklingen eller på annat sätt indexeras, kommer efterskyddet emellertid att minska i värde vid långa efterskyddsperioder.

Efterskyddet innebär att sjukersättningen under ett sjukfalls tre första månader beräknas lägst den inkomst kontantlön

som var aktuell när efterskyddsperioden inleddes. För tid därefter knyts sjukersättningen i någon form till den tidigare inkomsten under viss tid före sjukfallet där den efterskyddade tiden får hoppas över.

Särregleringen för arbetslösa, dvs. att sjukersättning grundas på ett underlag upp till högst ca 5,5 basbelopp, bör gälla även i efterskyddssituationer. Således bör den vårdat barn och inte är

som tjänstledig från ett arbete anses som arbetslös vid beräkning

av sjukersättningen. Detsamma bör gälla den avbryter studier på

som grund av sjukdom och inte är tjänstledig.

som

5.13¶Särskilda under studietid

regler

och Värnplikt

I dag finns ett system med s.k. studietids-SGI och värnplikts-SGI,

innebär att sjukpenning beräknas inkomster som en stusom derande eller Värnpliktig har vid sidan om studierna eller Värnpliktstjänstgöringen. Reglerna innebär samtidigt att sjukpenning inte kan utges anställningsinkomsterna före studiernavärnplikten förrän dessa avslutats eller avbrutits. Motsvarande gäller för den som är inskriven vid AMI eller genomgår arbetsmarknadsutbildning. I vissa fall kan tidigare SGI ligga till grund för sjukpenningen under sommarferier. Vi att denna ordning bör gälla även i den ohälsoförsäk-

anser nya ringen. Inkomstunderlaget skall därvid liksom i dag utgöras av inkomsten i det arbete som utförs vid sidan av utbildningen, men i enlighet med de nya principerna endast beräknas på de kontanta fönnånema. Som i dag skall timsjukpenningreglerna tillämpas för hela ersättningsperioden, dvs. även efter de första 14 dagarna.

5.14 kommitténs skisserade

Exempel på beräkningsmodell

I nedanstående sju exempel presenteras först beräkningar med kommentarer utifrån den huvudmodell till inkomstunderlag som redovisat i avsnitten 5.10-5.11. För varje exempel presenteras också utfallet vid användande av den alternativa beräkningsmetoden av historisk inkomst presenterats i avsnitt 5.l0.4, där inkomst-

som underlaget består av 50 procent av den aktuella inkomsten och 50 procent den tidigare inkomsten. En ramtid om 12 månader har

av använts genomgående i exemplen.

Anställda

De försäkrade har i samtliga exempel sjuklön under den inledande perioden med karensdag. I exemplen blir underlaget för

en sjuklöneersättningen i princip detsamma underlaget för

som

sjukpenning från försäkringskassan under den inledande sjukperioden, dvs. vid sjukfall upp till tre månader.

Exempel 1 En tillsvidareanställd person som sammanhängande arbetat flera år har en månadslön 15 000 kr när han insjuknar. Han har fått

nyss lönen höjd från 14 000 krmån. upp till 3 månaders sjufall: 12 x 15 000 kr 180 000 kr x 75 % 135 000 kr eller 370 krdag efter 3 månaders sjuldall: 12 x 14 000 kr 168 000 kr x 75 % 126 000 kr eller 345 krdag

Kommentar. Ersättningen under de tre första månaderna motsvarar i huvudsak 75 procent av det inkomstbortfall som den försäkrade har under den tiden. För längre tids sjukfall används upparbetad

en rätt till ersättning. En löneförhöjning medför således inte

en omedelbar höjning av ersättningsbeloppet vid sjukfall längre än tre månader utan får fullt genomslag först efter det att tolv månader gått till ända dvs. hela ramtidens längd. För dem under

som en längre tid arbetat på samma tjänst med förändring endast såvitt avser lönebilden efter årliga löneförhöjningar blir skillnaden i ersättning vid sjukfall till tre månader respektive längre än tre

upp månader som synes inte särskilt stor. Alternativt efter 3 månaders sjuldall: 50 % x 180 000 + 50 % x168 000 174 000 75 % 130 500

x kr eller 357 krdag

Kommentar: Här får den nya högre inkomsten viss genomslagskraft, eftersom man vid beräkningen tar hänsyn till 50 procent

av den höjda lönen. Full genomslagskraft får inte den nya högre lönen förrän den försäkrade haft den under 12 månader före sjukfallet. Det finns fortfarande ett inslag krav på arbetsmarknadsanknyt-

av ning i och med att full ersättning för sjukfall längre än tre månader inte uppkommer förrän den försäkrade har ett visst antal månader av förvärvsarbete bakom sig.

Exempel 2 Den försäkrade har under det senaste året haft två olika anställningar. Under de åtta första månaderna hade han anställning med

en en lön om 22 000 krmån. Därefter beslutade han sig för att endast arbeta 75 procent arbetstiden i anställning med

av en annan en

5 154434

månadslön 16 000 krmån. Efter fyra månader i den senaste

om anställningen insjuknar han.

till 3 månaders sjuVall: 12 x 16 000 kr 192 000 kr x 75 % upp 144 000 kr eller 395 krdag efter 3 månaders sjukfall: 4 x 16 000 kr 64 000 + 8 x 22 000 kr 176 000 kr 240 000 kr 75 % 180 000 kr eller 493 krdag.

x Ersättningen är emellertid maximerad till den aktuella ersättningen varför han inte kan få högre inkomst än 395 krdag.

Kommentar: Genom att begränsa det historiska inkomstunderlaget till att inte överstiga den aktuella inkomsten, dvs. den inkomst den försäkrade skulle ha haft om han inte varit sjuk, betonar man ohälsoförsäkringens roll av att vara en försäkring mot inkomstbortfall. Dessutom skapar man incitament för den försäkrade att återgå i arbete eller att aktivt delta i ett rehabiliteringsprogram. Det kan vara svårare att rehabilitera en person till en lägre inkomst än den han uppbär som sjuk. Alternativt efter 3 månaders sjudall: 192 000 x 50 % + 240 000 x 50 % 216 000 kr x 75 % 162 000 kr eller 444 krdag. Ersättningen baseras dock högst aktuell inkomst varför högre ersättning än 395 krdag inte kan utgå.

Exempel 3

Den försäkrade har tidigare varit anställd med en lön om 12 000 krmån. Han har erhållit två olika anställningar med en samman-

nu tagen inkomst om 22 000 krmån. Efter tre månader insjuknar han och blir helt arbetsoförmögen. upp till 3 månaders sjukfall: 12 x 22 000 kr 264 000 kr x 75 % 198 000 kr eller 542 krdag efter 3 månaders .sjulçfalls 3 x 22 000 + 9 x 12 000 174 000 kr x 75 % 130 500 eller 357 krdag

Kommentar: Tillfälliga höga inkomster ger inte automatiskt högt skydd under en obegränsad tid. Först efter en längre tidsperiod med en hög inkomst blir denna inkomst avgörande för ersättningen för sjukfall som är längre än tre månader. Ett krav är förstås alltjämt jfr exempel 2 att den aktuella inkomsten, dvs. den man skulle ha haft om man varit arbetsförmögen, inte är lägre än den historiskt framräknade. På det sättet upprätthåller man kravet på att ersättningen skall svara mot ett faktiskt inkomstbortfall, vidare betonar

SOU 1995: 149 Beräkningar inkomstunderlag 1 3 1

man än mer att tillfälliga höga inkomster endast skall få spela en begränsad roll vid beräkningen av sjukersättningen. Alternativt efter 3 månaders sjulçfall: 264 000 x 50% + 144 000 x 50 % 204 000 kr 75 %

x 153 000 kr eller 419 krdag

Kommentar: Se kommentaren under exempel

Exempel 4 En ung tillsvidareanställd omedelbart efter avslutade

person som studier påbörjar sitt första arbete har månadslön 15 000 kr när

en han insjuknar efter 2 månader. upp till 3 månaders gulçfall: 12 x 15 000 kr 180 000 kr 75 %

x 135 000 kr eller 369 krdag efter 3 månaders sjulçfall: grundskydd med 164 krdag motsvarande KAS-nivån 5 000 krmån eller 230 krdag vid femdagarsersättning med historisk inkomst hade ersättningen blivit 2 15 000 30 000

x x 75 % 22 500 kr eller 62 krdag

Kommentar: Eftersom den försäkrade i förevarande fall är nytillträdd och således inte har någon historisk inkomst att tala blir

om den förmånligaste ersättningen i förevarande fall grundskyddet motsvarande KAS-nivån. I dag erhåller försäkrad

en som nyss börjat arbeta har för avsikt att fortsätta arbeta eller stå till

men som arbetsmarknadens förfogande ersättning under hela sjukperioden med 369 krdag motsvarande årsinkomst 180 000 kr. Tanken

en om i vår modell är att det visserligen skall lätt att komma i

vara försäkringen men att det skall krävas en viss anknytning till arbetsmarknaden för att under en längre tid erhålla fullt skydd. Av statistiken framgår att det endast mindre del de sjuka

är en av som är sjuka längre tid än tre månader. De nytillträdda, huvudsakli-

som gen är yngre människor som tidigare inte haft någon anknytning till arbetsmarknaden, utgör sannolikt en mindre andel dem är

av som sjuka längre tid än tre månader. Av detta följer att dessa

grupper endast i ett fåtal fall kommer att behöva använda sig beräknings-

av metoden med historisk inkomst alternativt grundskyddsnivån. Alternativt efter 3 månaders .gudall: 180 000 x 50 % + 30 000 50% 105 000 kr 75 % 78 750

x x kr eller 6 562 krmån eller 216 krdag

132 Beräkningar inkomstunderlag SOU 1995: 149

Kommentar: Denna alternativa beräkningsmodell ger i det här fallet ett bättre skydd än grundskyddsalternativet. Även utan bakomliggande månader av förvärvsarbete hade ersättningen för den försäkrade blivit högre än med KAS-nivån nämligen 5 600 krmån mot KAS-ersättningen som ligger 5 000 krmån. Genom en dylik kombinationsmodell minskar behovet av särregleringar för nytillträdda vilket i sin tur förenklar systemet.

Arbetslösa

Exempel 5 En person är arbetslös sedan sex månader tillbaka och uppbär ersättning från arbetslöshetskassa med högsta belopp på ca 190 000 krår motsvarande ca 5,5 basbeloppår när han insjuknar. Han har tidigare i många år varit anställd med en månadslön om 21 000 kr. de första 14 dagarna: Ersättning, utöver karensdagen, utgår med samma belopp som den försäkrade har i arbetslöshetsersättning. därefter upp till 3 månaders sjuldall: Ersättningen baserar sig hans skyddade inkomst om 21 000 krmån, dock att denna begränsas så att den inte överstiger ca 5,5 basbeloppår. Ersättningen baserar sig således i princip samma underlag som arbetslöshetsersättningen eller på 190 000 krår x 75 % 142 500 kr eller 390 krdag efter 3 månaders sjuifall: 12 21 000 252 000 75 % 189 000

x x kr eller 517 krdag

Kommentar: Genom att under de första 14 dagarna använda sig av reglerna om timsjukpenning på så sätt att arbetslösa som blir sjuka inte får högre ersättning från ohälsoförsäkringen än vad han hade fått från arbetslöshetsförsäkringen om han varit frisk motverkar man spekulationer och saxningar mellan försäkringssystemen. Genom att begränsa tiden med lägre tak tar man även hänsyn till att en sjuk arbetslös person eventuellt hade kunnat skaffa sig en anställning och en högre inkomst om hanhon varit frisk. Motsvarande regler kan även tillämpas på dem som blir arbetslösa under ett sjukfall men där någon arbetslöshetsersättning ännu inte fastställts. Alternativt efter 3 månaders sjuVall: Här blir ersättningen densamma som ovan eller 517 krdag.

Exempel 6 En person har efter en kortare anställning blivit arbetslös utan rätt till arbetslöshetsersättning i någon form. Under arbetslösheten blir han sjuk. Anställningen, som pågick i 4 månader gav en månadsinkomst om 19 000 kr. de första 14 dagarna: Ingen ersättning från ohälsoförsäkringen, eftersom den försäkrade inte har något inkomstbortfall. därefter upp till 3 månaders sjukfall: Ersättningen baserar sig den senast aktuella inkomsten med begränsning taket till 5,5 av basbelopp eller ca 190 000 kr. 190 000 x 75 % 142 500 kr eller 390 krdag. efter 3 månaders sjulçfall: Om utgår i från att i fråga man personen är att anse som nytillträdd blir det för honom förmånligast att använda altemativregeln med grundsskydd 164 krdag motsvarande KAS-ersättningen ca 5 000 krmån eller 230 krdag vid femdagarsersättning med historisk inkomst blir beräkningen: 4 19 000 76 000 kr x x 75 % 57 000 kr eller 156 krdag

Kommentar: I dag får i denna situation sjukpenning personer baserad en månadsersättning 19 000 kr eller med 468 krdag. om Ohälsoförsäkringen skall i första hand ersätta ett faktiskt inkomstbortfall. Har man inget bortfall inkomst skall någon ersättning av inte utgå. För att inte ställa dessa helt utan ersättning från personer ohälsoförsäkringen, något som skulle belasta kommunernas socialtjänst, bör perioden utan ersättning begränsas. Genom att samordna dessa regler med de nuvarande reglerna timsjukpenom ning där alltså ersättning endast utgår under de inledande 14 dagarna för tid då arbete faktiskt skulle ha utförts blir ersättningen för den inledande perioden i förevarande fall 0 kr. Därefter uppbär hanhon sjukersättning med begränsning taket till 5,5 av ca basbelopp på samma sätt som de arbetslösa har ersättning som en

från arbetslöshetsförsäkringen. Genom denna modell begränsar

man utbetalningen av sjukersättning för den tidigare haft högre som en inkomst vid arbetslöshet inte har rätt till arbetslöshetsermen som sättning. Samtliga i den beskrivna situationen får personer genom denna lösning inkomsttrygghet vid sjukdom. Reglerna kan även en användas i de fall en sjuk person blir arbetslös under sjukperioden, se exempel 7 nedan.

Alternativt efter 3 månaders sjufall: 228 0OOx 50 % + 76 000 x 50 % 152 000 krx 75 % 114 000 kr eller 312 krdag

Kommentar: Som aktuell inkomst får man här använda sig av senast skyddade inkomst är 19 000 krmån. Även den historiska

som inkomsten uppgår till 19 000 krmån. Denna ersättning, 312 krdag, skall jämföras med den ersättning som skulle utgå i motsvarande fall enligt nuvarande regler, nämligen 469 krdag baserat en årsinkomst om 228 000 kr. Genom att uppställa ett krav att den försäkrade skall ha utfört förvärvsarbete ett visst antal månader före sjukfallet, dvs. ramtiden, låter man den försäkrade ta ett eget ansvar för försäkringsersättningens storlek. Först när denna upparbetningstid har fullgjorts utgår ersättning med fullt belopp i det här fallet 469 krdag.

Exempel 7 En person som innehar en tidsbegränsad anställning om 3 månader sjukskriver sig den sista veckan. Om han inte hade sjukskrivit sig hade han blivit arbetslös utan rätt till arbetslöshetsersättning. Inkomsten från anställningen uppgår till 19 000 krmån. de första sju dagarna: sjuklön med en karensdag: Eftersom han alltjämt är anställd skall ersättningen basera sig 12 x 19 000 228 000 kr x 75 % 171 000 kr eller 468 krdag. de nästföljande sju dagarna: Eftersom han under denna period är arbetslös utan rätt till arbetslöshetsersättning har han inget inkomstbortfall. Han skall således inte ha någon ersättning från ohälsoförsäkringen. därefter till 3 månaders sjufall: Liksom för arbetslösa med rätt

upp till arbetslöshetsersättning i någon form sänks taket för inkomsten som skall ligga till grund för ersättningen till ca 5,5 basbelopp motsvarande 190 000 kr. Sjukersättningen blir 190 000 x 75 %

142 500 kr eller 390 krdag. efter 3 månaders sjuldall: Nytilltrådd med endast drygt 2 månaders historisk inkomst. Här kommer det alternativa grundskyddet med 164 krdag motsvarande KAS-ersättningen ca 5 000 krmån eller 230 krdag vid femdagarsersättning, historisk inkomst: 2 x 19 000 38 000 x 75 % 28 500 kr eller 78 krdag.

Kommentar: I dag har en person i denna situation sjukpenning under i princip obegränsad tid med 468 krdag, det kan fastslås

om att den försäkrade haft för avsikt att stå till arbetsmarknadens förfogande efter den tidsbegränsade anställningens upphörande. Liksom ovan påpekats skall det ersättningssystemet lätt att

nya vara komma i men det ska vara svårare att behålla ett inkomstskydd. För den som är arbetslös utan rätt till arbetslöshetsersättning skall under de första 14 dagarna av sjukfallet sjukersättning endast utges för tid då den försäkrade skulle ha arbetat han varit frisk. Om

om han inte skulle ha arbetat skall således någon sjukersättning inte utgå. Genom att begränsa perioden utan ersättning till de första 14 dagar av sjukfallet förhindrar man en övervältring kommunernas socialtjänst. I förevarande fall blir perioden utan ersättning endast sju dagar, eftersom den försäkrade för den inledande sjudagarsperioden uppbär sjuklön. Alternativt efter 3 månaders sjuldall: 228 000 x 50 % + 57 000 x 50 % 142 500 krx 75 % 106 875 kr eller 292 krdag.

Kommentar: Som aktuell inkomst får man här använda sig av senast skyddade inkomst är 19 000 krmån. Även den historiska

som inkomsten uppgår till 19 000 krmån. Denna ersättning, 292 krdag, skall jämföras med den ersättning som skulle utgå i motsvarande fall enligt nuvarande regler, nämligen 469 krdag baserat

på en årsinkomst om 228 000 kr. Först om den försäkrade har utfört förvärvsarbete erforderligt antal månader före sjukfallet utgår ersättning med sistnämnda belopp.

5.15¶Det administrativa förfarandet

5.15.1 Ingen

förhandsregistrering av inkomstunderlag

Enligt nuvarande regler skall SGI fastställas skrivs

när en person i försäkringskassan. Sjukpenningförsäkringen skall sedan ändras när försäkringskassan får kännedom ändrade inkomstförhållanden

om m.m. Formellt sett skall SGI:n alltid vara registrerad i förväg,

men

ändringar fr.o.m. den 1juli 1994 av den enskildes skyldighet genom att anmäla ändrade inkomstförhållanden och liknande har förhandsregistreringen i praktiken upphört.

De ändrade reglerna anmälningsskyldighet har motiverats av

om att försäkringskassorna inte skall behöva fastställa storleken av ett inkomstunderlag för alla de som inte kommer att begära

personer någon ersättning från försäkringskassan. Någon minskning av antalet SGI-prövningar har dock inte redovisats. En förhandsregistrering SGI har vissa fördelar i och med att den

besked till den försäkrade vilken omfattning hans sjukpennngger skydd har. I det systemet skulle den s.k. aktuella inkomsten

nya kunna fastställas i förväg sätt i dag. För den som

samma som förvärvsarbetar kommer däremot den historiska inkomsten inte att kunna beräknas förrän ett sjukfall väl har inträffat. I ett system med sjuklön kommer det stora flertalet försäkrade aldrig eller endast vid något enstaka tillfälle att behöva få sjukersättning från försäkringskassan. Med hänsyn härtill anser vi att aktuell resp. historisk inkomst bör beräknas först när sjukersättning skall utges på resp. underlag. En sådan ordning får också den effekten att underlaget kommer att beräknas vid varje tillfälle för sig och grundval av då föreliggande uppgifter. Försäkringskassan kan således vid varje tillfälle göra en ny bedömning av omfattningen av en persons förvärvsarbete och inkomster. Detta kan få betydelse t.ex. vid fastställande inkomstunderlaget för den som har flera anställ-

av ningar och arbetstid vida överstiger en heltidssysselsättning.

vars Även vid ett tidigare sjukfall fått ersättning beräknad

om personen

de dubbla anställningarna kan ersättningen vid ett senare SUlfall, personen i praktiken förvärvsarbetat i denna omfattning

om endast under kort tid och särskilt om de båda anställningamainte

en längre består, beräknas inkomsten för den arbetstid som perso-

sannolikt skulle ha kommit att utföra hanhon inte lade nen om blivit sjuk. Något krav på att det tidigare beslutet fattats t.ex. på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag ställs inte fö: att inkomstunderlaget skall kunna beräknas annorlunda vid en senare sjukdomsperiod.

Ett problem med slopad förhandsregistrering är också att statstik över de försäkrade och de försäkrades inkomster inte kan tas fram

underlag för bedömning försäkringsutgifter m.m. Med som av hänsyn till svårigheten att alltid ha aktuella inkomstuppgifter och den administration detta medför anser vi dock inte att statistikbchovet motiverar en förhandsregistrering av inkomstunderlaget.

Till följd av det ovanstående har vi i vår skiss till nya bestämmelser om beräkning av inkomstunderlag utgått från att någon förhandsregistrering av ersättningsunderlaget inte skall ske i fortsättningen.

Eftersom inkomstunderlaget kan beräknas först vid det aktuella tillfället finns det heller inte skäl att införa en generell möjlighet till förhandsbesked till den försäkrade om sjukersättningsskyddets omfattning. I speciella situationer, särskilt där den försäkrade gör uppehåll i förvärvsarbete, kan den försäkrade vilja förvissa sig om huruvida sjukpenningskyddet kvarstår. Enligt vår uppfattning kommer behovet av förhandsbesked att främst göra sig gällande i samband med föräldraledighet och intresset från den enskilde torde då närmast gälla den framtida föräldrapenningens storlek. De förändringar för sjukersättningen som vi här redovisat kommer inte att direkt kunna tillämpas föräldrapenningen. En ny ordning för beräkning av föräldrapenning torde därför bli nödvändig. Vid sådana överväganden bör man även beakta de försäkrades intresse av att kunna förutse storleken föräldrapenningen.

Med hänsyn till det anförda anser vi att det är tillräckligt att den enskilde hos försäkringskassan kan få information om gällande regler. Eftersom underlaget ändå skall beräknas med utgångspunkt i de omständigheter som gäller vid varje tillfälle skulle ett förhandsbesked inte kunna få någon avgörande betydelse.

Kommittén lägger i kapitel 15 fram förslag om att den här redovisade ordningen skall införas i AFL fr.o.m. den 1januari 1997.

5.15.2¶Beräkningen av inkomstunderlaget

Det inkomstunderlag som i den skissade modellen kallas aktuell inkomst och som skall tillämpas i alla sjukfall för de tre första månaderna innebär i huvudsak att försäkringskassorna skall göra samma bedömning av den försäkrades förvärvsarbete och inkomster som i dag. Beräkningen skall dock endast gälla kontant lön. Någon beräkning av värdet av andra skattepliktiga förmåner behöver i fortsättningen inte ske. Storleken av skattepliktiga kostnadsersättningar och regelbundenheten av sådana ersättningar behöver inte längre prövas. Någon omräkning med den s.k. semesterlönefaktom skall heller inte ske.

Samtliga dessa förändringar kommer att underlätta försäkringskassomas hantering av sjukpenningärendena. Den förenklade

beräkningen kommer också att minska antalet felaktiga inkom stunderlag, särskilt som de försäkrade i dag kanske inte alltid känner till att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar skall ingå i SGI:n. Det blir i fortsättningen därför ett mer korrekt och rättvisande inkomstunderlag.

Av antalet avslutade sjukpenningfall år 1994, dvs. med bortseende från de sjukfall som avslutats inom sjuklöneperioden, var ca 770 000 eller ca 83 procent av fallen avslutade inom 90 dagar. I det helt övervägande antalet sjukfall som försäkringskassorna hanterar kommer det således endast att bli fråga om att beräkna aktuell inkomst på angivet sätt.

I resterande fall ca 162 000 avslutade fall år 1994 eller ca 17 procent av sjukpenningfallen kommer det som kallas historisk inkomst att behöva beräknas. Detta kan innebära en mer komplicerad handläggning således bara i ett begränsat antal fall. Även

men här gäller att endast kontanta ersättningar skall beaktas. Vi avser dock att fortsätta utredningsarbetet i denna del och försöka finna en metod att mer schablonmässigt beräkna den historiska inkomsten.

Vid s.k. efterskydd är situationerna i huvudsak identiska med dagens SGI-skyddade tider. Det som vid efterskydd motsvarar aktuell inkomst måste utredas också i dag grund av att förhandsregistreringen i praktiken har upphört. Även här blir det

nya underlaget enklare att beräkna eftersom det endast gäller kontantförmåner. Om sjukfallet i dessa situationer pågår än tre måna-

mer der skall dessutom göras en beräkning av de historiska inkomsterna.

De redovisade särreglerna för arbetslösa medför att försäkrade med s.k. aktuell inkomst 5,5 basbelopp alltid måste uppge

över ca om de har en löpande anställning eller ett pågående uppdragsförhållande. I annat fall skall sjukpenningen för de första tre månaderna beräknas ett inkomstunderlag som begränsas till ca 5,5 basbelopp. För den som är arbetslös när sjukfallet inträffar, eller blir det under de första 14 dagarna, måste försäkringskassan dessutom utreda om personen har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS. Så gäller för övrigt redan i dag beträffande tillfällig föräldrapenning. Om arbetslösheten inträtt just före sjukfallet är det möjligt att beslut i frågan om personen har rätt till arbetslöshetsersättning och dagpenningens storlek ännu inte föreligger. Försäkringskassan kan då inte omedelbart ta slutlig ställning till ersättningen för de första 14 dagarna.

5.16¶Effekter av den skisserade

lösningen i perspektivet kvinna man

I enlighet med direktiven bör ohälsoförsäkringen

den nya vara en Försäkring som ger ersättning för inkomstbortfall, där sjukersättningen utges i proportion till inkomstbortfallet. Eftersom det fortfarande råder stora skillnader i genomsnittlig inkomstnivå för kvinnor resp. män kommer detta att få genomslag också sjukersättningen. Åtgärder för att minska dessa skillnader är dock i första hand arbetsmarknads- och utbildningsmässig fråga.

Vid en låg kompensationsnivå kommer inkomstförlusten, dvs. de 25 procent av inkomstförlusten som inte ersätts, att medföra större påfrestningar för den som redan tidigare har en låg inkomst än för den som har en högre inkomst. Också denna anledning drabbas

av i första hand kvinnor, men inte heller detta kan fråga för

vara en kommittén.

Vi anser att inkomstunderlaget endast skall avse kontant lön och således inte grundas på andra skattepliktiga förmåner eller skattepliktiga kostnadsersättningar. En sådan förändring kommer att främst drabba män som i större omfattning har sådana skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar. Borttagandet av den s.k. semesterlönefaktorn gäller båda könen blir i kronor räknat

men en större minskning av underlaget för män. Vi anser också att tillsvidareanställda och tidsbegränsat anställda personer bör behandlas samma sätt. Som tidigare redovisats är det fler kvinnor än män som har tillfälliga anställningar. Denna utgångspunkt är således till fördel för kvinnorna. Reglerna för arbetslösa, som också skall tillämpas dem som under ett sjukfall blir arbetslösa, kan på grund av den större omfattningen av tillfälliga anställningar komma att gälla fler kvinnor, men effekten av att taket ersättningen då sätts till ca 5,5 basbelopp torde knappast drabba dessa kvinnor som i regel har låga inkomster.

Om tillfällig föräldrapenning i den ordningen kommer att

nya grundas den aktuella inkomsten, vilket synes naturligt, kommer kvinnan i huvudsak i samma situation som i dagens system vad gäller själva inkomstunderlaget. Även här gäller att begränsningen avseende andra skattepliktiga förmåner än lön samt kostnadsersättningar mer minskar underlaget för män.

Ordningen att sjukersättningen vid längre sjukfall beräknas på den historiska inkomsten skall tillämpas för såväl kvinnor som män och

bör normalt sett inte innebära någon skillnad mellan könen. I vissa fall kan dock kvinnor drabbas något mer än män jämfört med dagens system. Det beror på att kvinnor oftare arbetar deltid, antingen på grund av att hon i övrigt vårdar barn eller på grund av att hon inte lyckats få arbete i större omfattning. Om hon går upp till heltidsarbete har hon under den tid som väljs som ramtid, t.ex. de närmaste 12 månaderna, ett sämre skydd vid längre sjukdomsfall än den som sedan tidigare arbetat heltid. Den som tidigare heltidsarbetat men är deltidsarbetslös har dock kvar sitt sjukersättningsskydd. Ett sämre skydd får också den som vårdat barn under längre tid än vad rätt till efterskydd i försäkringen och därefter

som ger återgår i förvärvsarbete. Om ersättningsunderlaget efter tre månaders sjukdom bestäms till en kombination av aktuell och tidigare inkomst, t.ex. proportionerna 50-50, förbättras skyddet för kvinnor som går upp från deltid till heltid.

5.17¶Kommitténs fortsatta arbete

Avsikten är att de resonemang som förts ovan, särskilt i avsnitten 5.10-5. 13, och de diskussioner vi där redovisat skall ligga till grund för kommitténs fortsatta arbetet.

Kommittén avser bl.a att ytterligare diskutera och ta ställning till hur och för vilken tid beräkningen av tidigare inkomst bör göras samt hur ersättningsunderlaget bör knytas till en sådan tidigare inkomst. Vi behöver också ytterligare överväga hur underlaget för beräkning av den tidigare inkomsten skall kunna tas fram och försöka finna lösningar som gör det möjligt att beräkna den historiska inkomsten ett schablonmässigt sätt.

Den slutliga utformningen av en ny ordning för beräkning av sjukersättning bör också avvakta den närmare utformningen av den långvariga ersättningen, särskilt vad gäller det underlag som månadsersättningen skall beräknas samt hur och när en övergång till sådan månadsersättning skall ske.

Om det under kommitténs fortsatta utredningsarbete visar sig lämpligare att sjukersättningsunderlaget konstrueras på ett annorlunda sätt än vad här har redovisat, kommer vi naturligtvis att känna oss oförhindrade att välja sådan bättre lösning på

en annan frågan.

I det fortsatta arbetet kommer också att överväga utformningen

sjukersättningen för egenföretagare. av

6

Månadsersättning

- en grundskiss

Bakgrund

Förtidspensioneringen utgör idag en del av pensionssystemet. Principer och regler för beräkning förmåner är i huvudsak

av desamma, gällerför ålderspensionssystemet. Reformeringen av

som ålderspensionssystemet medför att ålderspensionen kommer att beräknas enligt principer. Ålderspensionssystemet kommer

nya därmed såväl lagtekniskt som finansiellt att utgöra ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system. Sjuk- och arbetsskadekommittén har därför i uppdrag att överväga en ny ordning för inkomstersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada och funktionshinder. Inriktningen är härvid att utforma denna ersättningsfonn, allmän ohälsoförsäkring. Sjukpen-

som en del av en ning och förtidspension kommer därmed att förenas i ett ersättningssystem.

Kommittén har inom detta område i nuläget inga förslag utan redovisar de tankar och idéer för närvarande diskuteras.

som

Idé till uppläggning

Kommittén diskuterar en idé till uppläggning som innebär att den, som varaktigt får arbetsförmågan nedsatt, skall efter ca ett år övergå till ersättningsform än sjukpenning. Den nya ersättnings-

en annan formen har arbetsnamnet månadsersättning. Tanken är att det skall

inkomstrelaterad förmån storlek beräknas inkomstvara en vars förhållanden under ett visst antal år innan sjukfallet inträffade. Det skall dessutom finnas en grundnivå som i princip bör motsvara dagens folkpension. Kriterierna för rätt till ersättning bör i princip vara desamma som under sjukpenningtid. För den, som av olika skäl inte haft möjlighet att etablera sig arbetsmarknaden, skall det finnas möjlighet att ansöka månadsersättning.

144 Månadsersáttning grundskiss SOU 1995: 149

- en

Övergång till månadsersättning

När det gäller övergången från sjukpenning till månadsersättning diskuterar kommittén två alternativa tillvägagångssätt. En möjlighet är att låta övergången ske vid fast tidpunkt utan något speciellt

en prövningsförfarande. En annan möjlighet är att flexibelt

se mer övergången och låta försäkringskassan fastställa tidpunkt efter

en prövning av rätten till ersättning samt bedömning av sjukfallets varaktighet och rehabiliteringsmöjligheter.

En övergång vid en fast tidpunkt bygger på tanken att någon form av vård-, behandlings- och rehabiliteringsinsatser alltid skall pågå. Byte av ersättningsform skall alltså inte påverka insatserna för att återställa individens hälsa och arbetsförmåga. Något speciellt prövningsförfarande bör därmed inte behövas utan enbart kommuni-

en cering av inkomstunderlag och beräkning av ersättningens storlek. Kommittén har diskuterat en övergång efter 365 sjukpenningdagar inom en period 450 dagar. Eftersom det är fråga månadser-

om en sättning måste en viss framförhållning finnas. Det kan exempelvis inte vara rimligt att försäkringskassan påbörjar en utredning

om inkomstunderlag för att månadsersättning sedan endast skall utges under del av en månad.

Det andra tillvägagångssättet är att låta försäkringskassan besluta om tidpunkten för övergången till månadsersättning. Beslutet bör då bygga på en prövning av rätten till ersättning samt bedömning

en av sjukfallets längd och rehabiliteringsmöjlighetema. En övergång bör dock ske endast i de fall sjukfallet beräknas pågå ytterligare

en längre period. Övriga fall står tills vidare kvar i sjukpenningsystemet. Även i för detta alternativ förutsätts, före beslut,

ramen en kommunicering av beslutsunderlag.

Ansökan om månadsersättning

Dagens ersättningar i form av sjukbidrag och förtidspension tillgodoser även behov av ekonomiskt skydd för den, inte haft

som möjlighet att etablera sig arbetsmarknaden. Det bör därför även framöver finnas möjlighet att ansöka månadsersättning. Det

en om gäller personer som förlorat sin arbetsförmåga grund medfödd

av eller i unga år förvärvad sjukdom, skada eller funktionshinder. Det kan även gälla andra exempelvis utan

grupper, som personer sjukpenninggrundande inkomst, som blir sjuka under en längre

SOU 1995: 149 Månadsersättning en grundskiss 145

period och som skulle ha börjat arbeta om inte sjukfallet inträffat. Inom detta område kommittén i det fortsatta arbetet bl.a. kon-

avser kretisera vilka kriterier som skall föreligga för rätt till ersättning samt vilka krav, som skall finnas ifråga om den nedsatta arbetsförmågans varaktighet.

Fastställande av inkomstunderlag

Månadsersättningens storlek skall grundas inkomstförhållanden under en längre period. I kommitténs diskussioner finns härvid en inriktning på ca fyra år. Vidare har diskussioner förts om det skall finnas krav på aktuell anknytning till arbetsmarknaden.

Vad gäller inkomstunderlaget så är kommitténs utgångspunkt att detta bör tas fram ett schablonmässigt sätt men att den försäkrade vid behov har möjlighet att göra kompletteringar. Kommitténs bedömning är att ett sådant förfaringssätt underlättar såväl för den försäkrade som för försäkringsadministrationen. l det fortsatta arbetet kommer kommittén därför bl.a. pröva om systemet med att beräkna pensionsrätter i det reformerade ålderspensionssystemet kan användas underlag vid beräkning månadsersättning.

som av

7¶Samordnad

rehabilitering

för utsatta

grupper

7.1¶Bakgrund

I många fall orsakas nedsatt arbetsförmåga av en blandning av medicinska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade problem. Riskerna är stora att individer, som har denna typ av komplex problemsituation, hamnar i gränslandet mellan olika ersättningssystem. Sektorstänkandet leder till att inget samlat grepp tas individens situation. Istället försöker varje myndighet lösa problemen utifrån sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar. Resultatet blir inte sällan en rundgång där individen förflyttar sig mellan olika myndighetsområden och olika ersättningssystem.

Enligt direktiven till sjuk- och arbetsskadekommittén skall rätten till ersättning i en ny ohälsoförsäkring renodlas. Arbetsförmågebedömningen skall baseras rent medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Problem som i grunden inte är medicinskt betingade skall i första hand hanteras med arbetsmarknads- och socialpolitiska medel. Syftet är att hävda och förstärka arbetslinjen.

Samtidigt framhålls i direktiven att de krav, med utgångs-

som punkt från arbetslinjen ställs den enskilde, inte får drivas så

långt att socialförsäkringen upphör försäkring. En

att vara en tydligare avgränsning av ohälsoförsäkringens roll kan också medföra krav på ökade insatser ifråga arbetsmarknadspolitik och

om arbetslöshetsförsäkring. Kommittén skall därför ägna särskild uppmärksamhet samspelet mellan olika ersättningssystem. En strävan bör att på ett bättre sätt harmonisera reglerna i olika

vara delar av trygghetssystemet. För att klargöra dessa gränsdragningar bör beredningen samarbeta med Arbetsmarknadspolitiska kommittén A 1994:01. Målet skall vara att upprätthålla en helhetssyn individens situation så att effektiva arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser kommer till stånd.

7.2¶Målgrupp

Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén har med utgångspunkt från kommittédirektiv och

ovanstående bakgrund tillsammans påbörjat ett arbete att finna

lösningar på redovisade problem. En första åtgärd har härvid varit

nu att genomföra en kartläggning av grupper med särskilt behov

av stöd. En stor del av dessa befinner sig i gränslandet mellan sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag. En del dem

av uppfyller inte kravet medicinska kriterier för att bli berättigade till sjukpenning. Vissa återfinns bland de arbetslösa sjukskrivna. Troligen har ganska många psykosociala problem. Många

har en svag anknytning till arbetsmarknaden och uppfyller heller inte medlems- ocheller arbetsvillkor för att få rätt till arbetslöshetsersättning. I sin kartläggning har kommittéerna avgränsat målgruppen för det fortsatta arbetet följande sätt:

Arbetslösa sjukskrivna

Kommittéema har konstaterat att andelen arbetslösa bland de sjukskrivna är högre än bland befolkningen i övrigt. Vidare är psykiska diagnoser vanligare hos denna än bland sjukskrivna med

grupp en anställning. Sjukperioderna är ofta längre och det tar längre tid att initiera rehabiliteringsinsatser. Risken är också högre för arbetslösa att sjukskrivningen avslutas med förtidspension. Gruppens storlek beräknas vara ca 15 000 personer. Hypotesen är att stor del

en av denna grupp saknar fast förankring arbetsmarknaden och vandrar runt mellan samhällets olika stödsystem.

Personer med funktionshinderhandikapp

Personer med arbetshandikapp registreras särskilt vid arbetsförmedlingarna. Enligt uppgift från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS har antalet arbetshandikappade arbetssökanden utan arbete ökat från ett månadsgenomsnitt 199192 på ca 28 000 till drygt 46 000 under 1994. AMS anser emellertid att antalet arbetshandikappade med behov av stöd från AFAMI underskattas, vilket bero att

anses många förtidspensioneras medan andra inte registreras handi-

som kappade trots påtagliga arbetshinder. Trots svårigheterna på arbetsmarknaden har antalet arbetshandikappade, kunnat

som

beredas arbete eller åtgärd kunnat upprätthållas. Varje månad under verksamhetsåret 199394 fick i genomsnitt ca 2 100 arbetshandikappade arbete med stöd AFAMI jämfört med ca 1 600 under

av 199192.

Med utgångspunkt från uppgifterna från AMS bedömer kommittéerna att gruppens storlek är ca 45 000.

Unga handikappade

AFAMI:s verksamhet med särskilda insatser för unga handikappade utvecklades försöksverksamhet under åren 1986 1990.

genom en - Målgruppen for försöksverksamheten var ungdomar med sjukbidragförtidspension i åldern 16-29 år. Syftet var att erbjuda AFAMI-kompetens för att pröva möjligheter till arbete och utbildning med målet att helt eller delvis undvika ersättning från socialförsäkringen. Försöksverksamheten genomfördes i nära samarbete med försäkringskassorna och andra rehabiliteringsaktörer.

Erfarenheterna från försöksverksamheten har tagits till vara och vidarutvecklats och är sedan verksamhetsåret 199091 en del av den reguljära verksamheten vid AFAMI. Verksamheten har volymmässigt ökat och antalet ungdomar med sjukbidragförtidspension, som omfattas verksamheten, har mellan verksamhetsåren 199091 och

av 199495 ökat från ca 1 300 till ca 2 400. Under budgetåret 199495 har 53,6% eller 1 284 personer gått till aktiva åtgärder d.v.s. fått arbete, praktik eller utbildning.

Psykiskt störda

I Psykiatriutredningens delbetänkande SOU 1992:72 konstaterades att socialförsäkringen är mycket viktig del den service, stöd

en av och vård, riktas till psykiskt störda. Psykiska störningar drabbar

som ofta människor tidigt i livet. Det är vanligt att sjukdomen leder till svåra funktionshinder, blir bestående under lång tid. Många

som psykiskt sjuka är därför beroende av bidrag från socialförsäkringen för att klara sin försörjning. Ersättningar från socialförsäkringen utgör de största kostnaderna för den service, stöd och vård som riktas till psykiskt långtidssjuka. Psykiatriutredningens uppdrag gällde främst de, som har en långvarig och svår psykisk sjukdom. Utredningen initierade en särskild studie av beslut om förtidspension eller sjukbidrag med en psykisk första eller andra diagnos. Studien

gällde beslut under oktober och november 1991. Utvecklingsstörning har i undersökningen inte psykisk sjukdom. Ungefär setts som 7-8 000 personer får varje år beslut om nytt sjukbidrag eller förtidspension med psykisk diagnos. Av samtliga förtidspenen nya sionersjukbidrag svarade de psykiska störningarna för 15 ca procent. En fjärdedel av besluten gällde hade psykospersoner som en diagnos och tre fjärdedelar gällde de relativt lindrigare diagnoserna

neuros.

Personer med psykosocial ohälsa

Begreppet psykosocial ohälsa refererar dels till sociala riskfaktorer i form av vissa livssituationer och problem dels till viss symtoen mologi i form av framför allt psykiska även vissa somatiska men besvär. Det primära är individens upplevelse och begreppet kan således stå för en mångfald tillstånd och livssituationer i den av enskilda människans liv. I Malmöhus län har studie gjorts psykosocial ohälsa i primären av vården och avser allmänläkamas bedömning patienter med av psykosocial problematik. Studien ger stöd tidigare undersökningar, visat att psykososom cial ohälsa är vanligt förekommande bland patienter i primärvården. Det är emellertid omöjligt att närmare kvantiñera denna I grupp. studien redogörs för analys ett stort antal läkarbesök Kushner en av 1981. Resultatet visar att i ca hälften av antalet besök finner man en patologisk orsak medan den andra hälften patienterna saknar av objektiva sjukdomstecken. Av denna hälft dominerade senare psykosociala problem 35 procent. Studien visar också att patienter i primärvården med psykosocial ohälsa uppvisar en heterogen bild med en blandning av somatiska, psykologiska och psykosociala problem manifesteras som genom diffusa symptom. Att läkarna i hög utsträckning klassificerat patientens besvär i form symptomdiagnoser kan innebära att av roten till det onda hamnar utanför det både läkare och patient som fokuserar på, vilket hindrar problemlösningen. Det bestyrker också en erfarenhet hos försäkringskassorna att detta är svårrehabiliteen rad grupp där rehabiliteringen ofta misslyckas bl.a. grund att av patientens egentliga problem inte kunnat klarläggas.

SOU 1995: 149 Samordnad rehabilitering för 151

7.3 Mål

En viktig utgångspunkt för arbetet med ovan redovisade målgrupp

ställning till vilket mål skall gälla. Är den grundlägganär att ta som de målsättningen att hålla gruppen i rehabiliteringsaktiviteter i syfte att nå en återgång till förvärvsarbete eller till annan form av sysselsättning under tiden ersättning Är målet att enbart

samt att ge ge ersättning En grundfråga blir alltså hur starkt arbetslinjen skall hävdas Kommittéemas utgångspunkt är härvid att starkt hävda och förstärka arbetslinjen.

skrivelse till regeringen från generaldirektörema i Riksförsäk-

I en ringsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen och Arbetslivsfonden föreslås ett mål för de samverkande myndigheterna som också bör kunna utgöra ett mål för här berörda målgrupp:

Ett huvudmål bör vara att personer i utsatta grupper, som saknar fast förankring arbetsmarknaden, i så stor utsträckning som möjligt, skall befinna sig i aktiva åtgärder i syfte att få arbete.

7.4¶Behov av bättre

samordning

Kommittén diskuterar tillsammans med arbetsmarknadspolitiska kommittén hur utifrån helhetssyn på individens situation

man en

dels kan bättre samordna och effektivisera den arbetslivsinriktade -

rehabiliteringen för utsatta grupper dels kan fylla den lucka som uppstår vid försörjning av personer

hamnar mellan försäkringssystemen men befinner sig i

som

aktiva åtgärder under rehabilitering

Samarbetet med arbetsmarknadspolitiska kommittén bygger erfarenheterna från olika försöksverksamheter med lokal samverkan som pågår. En grundidé är då att i första hand de som bidrar till människors försörjning har ett intresse av att samverka för att få till stånd effektivare rehabiliteringsinsatser och lägre kostnader.

Försäkringskassa, arbetsformedlingarbetslöshetskassa och kommun är tre institutioner som finns på lokal nivå och som är admi-

nistratörer av system som i olika skeden bidrar till människors försörjning. Genom en nära, flexibel och finansiell samverkan under friare former än i nuläget bör effektivare verksamhet kunna

en skapas.

En sådan lokal samverkansorganisation skall svara för gemensam inventering, utredning, planering och beställning rehabiliterings-

av och sysselsättningsåtgärder. Det är viktigt att notera att denna lokala samverkan skall avse enbart de utsatta grupperna som riskerar att hamna mellan myndigheterna och att varje myndighet har basroll

en i att sköta sitt sektorsansvar.

För att genomföra ett aktivt rehabiliteringsarbete behöver den också tillgång till professionella rehabiliteringsaktörer. Det är sannolikt fråga om en mångfald producenter. Redan i dag finns många alternativ både offentlig och privat natur.

I samarbetet mellan Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén sker f.n. en kartläggning av olika försöksverksamheter med bl.a. samfmansiering lokal nivå. Kommittéerna avser också att undersöka hur bästa sätt kan

man tillgodose de lokala samverkansorganisationernas behov profes-

av sionella rehabiliteringsaktörer. Förslag i dessa frågor kommer att presenteras i slutbetänkandet.

8 krav

Ohälsoförsäkringens på

och behov av samverkan med

hälso- och

sjukvården

8.1¶Bakgrund

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har alltid haft ett stort behov av

väl fungerande sjukvård. Tidiga och effektiva vård-, behandlingsen och rehabiliteringsinsatser utgör grunden för arbetet att snabbt få människor åter i arbete. Läkarintyg och andra utlåtanden är viktiga underlag för att göra försäkringsmässiga bedömningar. Folkhälsoarbetet väsentlig uppgift för att hindra att sjukdom och skador

är en uppstår. Genom de senaste årens satsning på arbetslinjen med förebyggande insatser, aktiv sjukfallshantering och tidiga rehabiliteringsinsatser har behovet effektiv sjukvård Ökat. Målet att snabbt få

av en människor åter i arbete innebär fokusering arbetsförmågan,

en inte oförmågan. Vid sidan vård, behandling och rehabilitering

om har därför frågor sjukskrivning, kontakter med arbetsplats och

om företagshälsovård fått ökad betydelse.

Samtidigt finns förväntningar en starkare samverkan mellan sjukvård och försäkringskassa liksom större förståelse för de

en kostnadseffekter, kan uppstå i försäkringarna beroende på

som sjukvårdens styrning och prioritering. Gemensamma intresseområden och målsättningar behöver lyftas fram för att skapa ökad och

integrerad samverkan mellan vård och försäkring. mer

Utvecklingen visar att patienternas situation blir alltmer komplicerad. Det rör sig i allt större utsträckning om mer eller mindre komplexa samband mellan sjukdom, den enskildes sociala och ekonomiska situation, individens livsmål och motivation samt förhållanden arbetsplatsen. Möjligheterna att ta tillvara individens arbetsförmåga måste därför utgå från en helhetssyn och inte enbart från ett sjukdomsbegrepp eller organiskt synsätt. En viktig fråga blir därför hur vård, behandling och rehabilitering skall bedrivas för att ta tillvara och utveckla den arbetsförmåga som den enskilde individen kan ha.

154 Ohälsofärsäkringens krav på och behov 1995: 149

Samtidigt som ökad insikt om vikten helhetssyn växer fram

av en håller sjukförsäkringen på att renodlas med avseende på olika faktorers möjligheter att påverka rätten till sjukpenning. I direktiven till Sjuk- och arbetsskadekommittén anges bl.a.: Rätten till ersättning från ohälsoförsäkringen skall baseras rent medicinska

orsaker. Vidare anges: Kommittén skall pröva hur rehabiliteringsarbetet bör organiseras för att uppnå högre effektivitet

en genom en ökad samverkan mellan ohälsoförsäkringen, arbetsmarknadsmyndi

gheterna, hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

8.2¶Samverkansområden

Det är viktigt att framhålla att nuvarande samverkan i många avseende fungerar bra. Det har under 1990-talets första hälft skett kraftiga förbättringar i såväl formerna för samverkan i dess

som innehåll. Det är alltså utifrån denna positiva grundsyn, bör

man se på möjligheterna att effektivisera samverkan. Ur försäkringens synpunkt är härvid följande områden viktiga att diskutera.

Förebygga sjukdom och arbetsoförmåga

Det effektivaste sättet att minska den sjukdomsorsakade frånvaron är att förebygga den. Åtgärder måste sättas i efterhand är

som som regel mer kostsamma och dessutom riskerar resultaten åtgärderna

av att försämras längre det dröjer innan de sätts in.

Hälso- och sjukvården har viktig roll i att primärpreven-

en genom tiv verksamhet förebygga sjukdom och därmed medverka till att förhindra att arbetsoförmåga uppstår. Det gäller informations- och utbildningsinsatser och individnivå för att öka kunska-

gruppperna om risker med vissa typer levnadsvanor och beteendemöns-

av ter. Exempel på viktiga områden är arbetsmiljö, alkohol och narkotika samt rökning.

Ett stort problem för uk- och arbetsskadeförsäkringarna är sjukdomar i rörelseapparaten. Insatser inom detta område är därför av speciellt stor vikt. Det kan röra sig generella insatser för att

om förebygga sjukdomar. Det kan också handla insatser för att

om förebygga arbetsoförmåga hos dem redan fått sjukdom eller

som en

funktionsnedsättning. Åtgärder inom detta område bör ofta kopplas

1995: 149 Ohälsoförsäkringens krav på och behov av 155

till förhållandena arbetsplatsen. Hälso- och sjukvården förväntas därmed ha kunskap om ortens arbetsmarknad och individens arbetsförhållanden. En nära samverkan med företagshälsovården torde härvid vara en möjlighet för att få tillgång till sådan information och kunskap.

Arbetet med att förebygga bruket av alkohol och narkotika bör förstärkas. Förutom de sjukskrivningar och förtidspensioner som öppet kan hänföras till missbruk av alkohol m.m. så finns detta dolt i en stor mängd sjuk- och förtidspensionsfall. Rökningen är ytterligare en stor riskfaktor när det gäller sjukskrivning och förtidspensionering. Rökningen påverkar inte bara andningsorganens sjukdomar utan även ett flertal andra bl.a. till följd av en allmänt nedsatt motståndskraft hos kroppen.

Om man inom vården kan bygga in rutiner för regelmässiga diskussioner med patienterna kring ovanstående frågeställningar innan klara indikationer finns torde positiva effekter uppstå för såväl individen som ohälsoförsäkringen och sjukvården.

Bedömningar och utlåtande

Sjukvårdens uppgift att ta fram underlag för bedömning av rätten till olika slags ersättningar är betydelsefull för försäkringen. Det är viktigt att man som intygsutfárdande läkare på ett strukturerat sätt kan resonera vid de ställningstaganden som behöver göras i samband med utfárdande av intyg som skall ligga till grund för försäkringskassomas beslut om sjukpenning m.m.

Medicinsk behandling och rehabilitering

Den s.k. rehabiliteringspotentialen sjunker med tiden om man är passivt sjukskriven. Detta gäller i de flesta fall. Onödig väntan innebär således inte bara kostnader under väntetiden utan också att resultatet av den genomförda åtgärden riskerar att bli sämre.

Genom studier av de rapporter som skrivits rörande vårdgarantin och genom en snabbenkät till ett antal försäkringskassor framstår nedanstående områden som särskilt angelägna att prioritera ur ett försäkringsperspektiv. Inom dessa områden står flest försäkrade i kö. Skillnaderna kan dock vara stora mellan olika regioner.

156 Ohälsoförsäkringens krav på och behov 1995: 149

Konsultationer inom specialiteterna Ortopedi, reumatologi, neurologi och psykiatri Psykiatrisk behandling, genomförd såväl läkare

av som annan

personal Operationer av knä, diskbråck mm inom ortopedin samt handkirurgi Medicinsk rehabilitering Helhetsbedömningar Sjukgymnastik

En viktig fråga i detta sammanhang är också läkarnas tidsmässiga utrymme för att undersöka, bedöma, diagnostisera, rekommendera, skriva utlåtande samt föra dialog med patienten. I kompli-

m.m. en cerade sjukfall med psykosocial problematik är det viktigt att redan vid något av de första läkarbesöken möjlighet ges att ägna tid åt patienten och dennes situation. Därmed skapas förutsättningar för att redan från början hitta rätt insatser och minska behovet vård och

av behandlingsinsatser liksom sjukskrivning.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Idag sker en hel del arbetslivsinriktad rehabilitering utan medverkan av den behandlande läkaren. Dennes roll får dock inte underskattas i detta sammanhang. Läkaren måste ge klartecken för de åtgärder som planeras för att de inte skall leda till att patienten försämras till följd av rehabiliteringen eller ett olämpligt arbete efter rehabilitering. Dessutom behöver läkaren kunskap de krav rehabilite-

om som ringen ställer på individen för att kunna motivera denne att fortsätta även om det ibland känns tungt. Brist på kunskap kan leda till

annars att läkaren för säkerhets skull meddelar övriga aktörer att rehabiliteringen bör avbrytas eftersom patienten inte orkar. Läkaren har således två viktiga funktioner i detta sammanhang. Dels att stoppa olämpliga rehabiliteringsâtgärder, dels att se till att lämpliga åtgärder inte stoppas.

F orsknings- och urvecklingsjiågor

FoU-frågor kring ohälsoförsäkringen kräver intresse och medverkan från sjukvården. Okade insatser inom detta område är stor vikt.

1995: 149 Ohälsoförsäkringens krav på och behov 157

Utbildning

Försäkringens kostnader i form av sjukpenning basis av ett läkarintyg ligger i genomsnitt ca 10 000 kr en månads ersättning. Ett utlåtande för förtidspension kan innebära kostnad ett

en par miljoner kr. Intyg och utlåtanden är med andra ord mycket viktiga handlingar för både den enskilde och samhället. Den utbildning som läkare och annan sjukvårdspersonal får i försäkringsmedicinska frågor står inte i proportion till de konsekvenser intygsskrivandet har. Det bör därför diskuteras hur den forsäkringsmedicinska kompetensen skall kunna stärkas. För att få rätt att utställa intyg och utlåtanden till grund för försäkringsmässiga bedömningar bör säkerställas att läkarna ges möjlighet att upprätta en god försäkringsmedicinsk kompetens.

Denna kompetens skall inte enbart intyg och utlåtanden. Även

avse de arbetsförmågebedömningar som ligger till grund för dessa är väsentliga.

Genom att läkarna har till uppgift att söka orsaken till patientens sjukdom finns en fara i att arbetet inriktas ett felsökeri, som avgränsas till ett organiskt synsätt, där bortser från patientens

man resurser och möjligheter. Vården riskerar att medikalisera sociala och arbetsmarknadsmässiga problem bl.a. grund av ersättningssystemens konstruktion och allmänna attityder till att uppbära socialbidrag.

Kulturen inom sjukvården är omhändertagande, vilket ibland kolliderar med behovet av att enbart relatera sjukskrivning till begreppen arbetsförmåga och sjukdom.

Som komplement till att utveckla läkarnas egen kompetens gäller det också att de kan utnyttja andras

Primärvårdens och sjukhusens läkare har ofta inte tillräckliga kunskaper om arbetsförhållanden för att kunna bedöma arbetsformågans nedsättning. På många håll saknas kompletterande kompetens för att hjälpa läkarna att göra arbetsförmågebedömningar, exempelvis arbetsterapeuter, kuratorer, psykologer och sjukgymnaster. Dessutom saknas en nära samverkan med företagshälsovården.

158 Ohälsoförsäkringens krav på och behov av 1995: 149

8.3¶Former för samverkan

Staten och landstingsförbundet har sedan 1990, som en del i det s.k. Dagmarsystemet, årligen tecknat överenskommelser om att avsätta resurser i syfte att förstärka rehabiliterings- och behandlingsinsatserna inom sjukvården. Formellt har systemets konstruktion inneburit att staten anslagit medel till sjukvårdshuvudmännen, vilka inte fått använda medlen utan att först vara överens med länets försäkringskassa om hur medlen skall användas. Såväl sjukvårdshuvudmännen

försäkringskassoma har redovisat positiva erfarenheter av detta som arbetssätt och menar att systemet bidragit till en effektivitetsförbättring av samverkan mellan hälso- och sjukvården samt

försäkringskassan.

Sommaren 1992 beslutade regeringen att pröva ett system för finansiell samordning mellan socialförsäkringen samt hälso- och sjukvården. Försöksverksamheten benämns F INSAM. Syftet med verksamheten är att få båda systemen att tillsammans fungera effektivare. Målet är att människor skall få en bättre vård och rehabilitering samtidigt som samhällets kostnader för socialförsäkring samt hälso- och sjukvård skall minska. Försöksverksamheten bedrivs på sex orter i landet. Dessutom bedrivs sedan sommaren 1994 ytterligare ett försök i Stenungsund där även socialtjänsten medverkar SOCAM.

Såväl Dagmarsystemet FINSAM och SOCAM förutsätter att

som försäkringskassan och ukvårdshuvudmannen gemensamt fördelar en i förväg beslutad summa pengar. Både vårdens och försäkringens intressen skall därvid tas tillvara. Modellerna kräver ett gott samarbetsklimat och skapar också förutsättningar for detta.

Kommittén kommer att tillsammans med HSU 2000 diskutera en mer utvecklad finansiell samverkan. Diskussionen bygger ett synsätt där insatserna inom hälso- och sjukvården bl. a. bör ses som åtgärder för att minska behovet av utbetalningarna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Det kan därför diskuteras om försäkringskassan bör ges en större frihet att under resultatansvar disponera resurser för insatser inom hälso- och sjukvården. Kostnaderna för dessa resursinsatser ska ses som försäkringskostnader och inte finansieras särskilda medel. Resultatansvaret kräver att även

genom om en kostnadsökning sker gentemot hälso- och sjukvården så skall totalkostnaderna kunna minskas.

1995: 149 Ohälsoförsäkringens krav på och behov 159

Kommittén avser att i samarbete med HSU 2000 arbeta fram förslag till hur samverkansformerna mellan försäkring samt hälsooch sjukvården kan utvecklas och effektiviseras.

8.4¶Riksförsäkringsverkets sjukhus

I samband med att samverkansformerna mellan försäkring samt hälso- och sjukvården diskuteras bör det uppmärksammas att Riksförsäkringsverket idag driver två sjukhus belägna i Tranås resp. Nynäshamn.

Sjukhusens verksamhet är inriktad att dels biträda försäkringskassorna med utredningar där diagnoserna är oklara och sjukskrivningstiden lång dels erbjuda aktiva rehabiliteringsinsatser i internatform samt genomföra insatser inom områdena forskning, utveckling och utbildning. Även fortsättningsvis kommer det finnas långtids-

att en stor grupp sjuka, vilka har behov av avsevärda stödinsatser för att kunna återgå i arbete. Erfarenheterna visar att denna grupp i allt större utsträckning kommer att ha komplicerad problembild. Sjukdomssitua-

en tionen är ofta kombinerad med sociala och arbetsmarknadsinriktade orsaker. Stödåtgärderna kräver en helhetssyn och inriktning på arbetsförmågebegreppet snarare än sjukdom. Ofta är inte problemet att konstatera att sjukdom eller andra hinder föreligger utan att skapa motivation genom att se på de möjligheter, trots sjukdom,

som ändå finns för att utnyttja arbetsförmågan. I många fall kommer behovet av dessa stödinsatser inte att klaras med den kompetens och de resurser, som finns lokal nivå, utan behov finns expertresur-

av ser och specialkompetens.

De senaste åren har försäkringskassornas ökat sin samverkan med hälso- och sjukvården. Genom systematiskt samarbete på lokal och regional nivå har sjukvården i större utsträckning kunnat tillgodose behoven av medicinsk behandling, vård och rehabilitering. Samtidigt har detta förändrat roll- och ansvarsfördelningen. Kassorna har delvis fått beställarroll med krav på att kunna precisera förvänt-

en ningar och krav på sjukvården. Försäkringskassornas behov

av sjukvårdskompetens har därmed ökat. Förtroendeläkarresursema har stärkts och dess roll förändrats. Från att enbart haft rådgivande

en roll vid bedömning av läkarintyg och läkarutlâtande har rollen kompletterats med att medverka i samarbetet med sjukvården.

160 Ohälsoförsäkringens krav på och behov av 1995: 149

Även Socialförsäkringens behov i allt ökad utsträckning

om tillgodoses sjukvården uppstår hela tiden nya behov. Svårigheter

av finns härvid att få för metodutveckling och vårdinsatser

resurser avsatta inom den ordinarie sjukvården. Ofta är det fråga om utvecklings- och rehabiliteringsinsatser, som är samhällsekonomiskt lönsamma, men som inte i ett sjukvårdsperspektiv kan prioriteras. Exempel på sådana områden är i nuläget överviktsproblem, infarktrehabilitering och specialområden inom rörelseorganens sjukdomar.

Ett annat viktigt område rör möjligheterna att ta tillvara erfarenheter arbetet med långtidssjukskrivna och få till stånd en

av kunskapsuppbyggnad. En löpande uppföljning av de insatser som görs liksom systematisk utvärdering och forskning ger underlag för allmänna utvecklingsinsatser samt speciell metodutveckling inom vissa områden.

Det bör därför i det fortsatta kommittéarbetet diskuteras om socialförsäkringsadministrationen även fortsättningsvis skall ha tillgång till den form av expertresurs som nuvarande sjukhus utgör. Kommitténs arbete torde härvid vara av betydelse för den översyn som RRV för närvarande sjukhusens verksamhet.

gör av

9 skiss

Ny lagstiftning -

till struktur och innehåll

Utgångspunkten bör vara att den ohälsoförsäkringen regleras i

nya en särskild lag, lag om allmän ohälsoförsäkring. Därigenom kan bestämmelser om ersättning och rehabilitering vid ohälsa såväl i det korta, medellånga som långsiktiga perspektivet återfinnas samlat. Vid utformningen av en ny lag finns också möjlighet att tydligare markera betydelsen av ett tidigt och aktivt rehabiliteringsarbete. Rätten till lön från arbetsgivaren vid sjukdom skall dock fortfarande regleras särskilt, varför bl.a. den nuvarande sjuklönelagen skall bestå. Det är sannolikt att smittbärarpenning och andra ersättningsförmåner vid smitta fortfarande bör regleras i särskild lag. Vad

en som bör hända med den frivilliga sjukpenningförsäkringen

som regleras i 21 kap. AFL kan få anledning återkomma till.

I den nya lagen skall anges vem som omfattas av bestämmelserna. Där bör också tydligare än i dag regleras den enskildes rättigheter och skyldigheter vad gäller rehabilitering liksom försäkringens krav

arbetsgivarens medverkan i rehabiliteringsprocessen. Vidare skall regleras hur arbetsförmågan och nedsättningen arbetsförmågan

av skall bedömas samt vilka ersättningsformer den försäkrade har rätt till i olika situationer och vilket underlag sådan ersättning skall beräknas. Den nya lagen kommer häri genom att ersätta bestämmelserna i 13 och 22 kap. AFL.

Av betydelse för lagens tillämpning blir även regler i 18 och 20 kap. AFL om försäkringskassor och RFV samt om återbetalning, överklagande m.m. liksom bestämmelser samordning i 17 kap.

om AF L. Eftersom dessa regler för de olika försäk-

är gemensamma ringssystemen kan det lämpligt att ha dessa regler samlade. I

vara lagen om allmän ohälsoförsäkring kan man då hänvisa till dessa gemensamma regler.

Beroende hur den långvariga ersättningen utformas kan vissa regler bli gemensamma för denna ersättning och ålderspensionssystemet. Det gäller t.ex. bestämmelser i lO och 16 kap. AFL. Eftersom det reformerade ålderspensionssystemet ännu inte fått sin

6 15-1434

lagtekniska utformning får återkomma till frågan hur de gemensamma bestämmelserna bör regleras.

I det förberedande lagstiftningsarbetet för det reformerade ålderspensionssystemet är utgångspunkten att ålderspensionsbestämmelserna skall brytas ut ur AFL och regleras i särskilda lagar. Det är troligt att så blir fallet även med efterlevandeförmånema. Kvar i lagen om allmän försäkring kommer således att i huvudsak endast återstå föräldraförsäkringen i 4 kap. Man kan därför tänka sig att denna försäkringsgren i framtiden bör regleras i en särskild lag, möjligen tillsammans med andra mer familjepolitiska förmåner som t.ex. Vårdbidrag.

Vad gäller den närmare utformningen av den nya lagen om allmän ohälsoförsäkring skall vi i kommande lagförslag sträva efter att lagen så långt som möjligt blir lättläst och överskådlig. Det övergripande syftet måste dock vara att reglerna blir tydliga för tillämpama och leder till korrekta beslut. I de ställningstaganden vi hittills gjort till olika materiella regler har vi beaktat intresset och värdet av enhetliga och enkla regler. När avvägningar samtidigt måste göras mellan att å ena sidan ha regler som ger en rimlig ekonomisk trygghet vid sjukdom samt att å andra sidan ha regler som hindrar överutnyttjande och fusk, har utfallet emellertid inte alltid kunnat leda till enkla och enhetliga regler. Vi har därvid ansett att vikten av den ekonomiska tryggheten generellt sett fått väga över och att, i stället för en enkel enhetlig regel, lösningen ofta har blivit att undantag gjorts från en generösare huvudregel för att hindra överkompensation i särskilda situationer.

Även vi i andra avseenden kan åstadkomma regler kan

om som utformas på ett lättläst och överskådligt sätt, vill vi påpeka

att en lagstiftning som skall kunna omfatta så många skilda individuella situationer med nödvändighet inte kan eller bör vara allför detaljerad. Förarbeten till de olika lagparagrafema, liksom författningsföreskrifter av lägre dignitet och RFVzs allmänna råd, kommer därför att få stor betydelse. En i och för sig lättläst lagparagraf kan därför ändå inte helt och hållet ge ledning till en enskild person om hur bedömningen av t.ex. hans eller hennes ersättningsrätt kan komma att göras i ett enskilt fall.

10 Vid

Tilläggsförsäkring

arbetsskada

10.1 direktiven

Förutsättningar enligt

Enligt vad som uttalas i direktiven bör kommitténs arbete vara inriktat på att nuvarande ordning bibehålls med en allmän försäkring som ger ersättning upp till en viss nivå och tilläggsförsäkringar som i vissa fall ger kompletterande ersättning därutöver. Av direktiven framgår vidare att det inom ramen för utredningsuppdraget finns utrymme för att närmare granska förutsättningarna för sådana tilläggsförsäkringar vid sjukdom och arbetsskada.

I direktiven anges att det finns starka skäl för att det organisatoriska och finansiella ansvaret för sådana tilläggsförsäkringar skall ligga på arbetsmarknadens parter. Därigenom skulle parterna ges ett ansvar för en del av det samlade försäkringsskyddet och att omfattningen av detta vägs mot det tillgängliga löneutrymmet. Vidare bör parterna ha så stor frihet som möjligt att utforma villkoren i tilläggsförsäkringar utan statlig inblandning.

Beträffande tilläggsförsäkring vid arbetsskada uttalas dock att vissa frågor skall lösas genom lagstiftning. Av direktiven framgår sålunda att det skall finnas en lagstadgad skyldighet att teckna sådan försäkring. Detta har av kommittén tolkats så att det är arbetsgivare som skall vara skyldiga att teckna sådan försäkring till förmån för sina anställda. Vidare framgår att särskilda överväganden kan behöva göras såvitt gäller ersättning vid arbetsskada för egenföretagare och uppdragstagare.

I fråga om arbetsskadebegreppet anger direktiven att nuvarande regler bör tas som utgångspunkt för vad som skall godtas som arbetsskada. Därmed avses att försäkringen bör ha ett generellt skadebegrepp. Idag avses med arbetsskada skada till följd av såväl olycksfall inkl. s.k. fárdolycksfall som annan skadlig inverkan arbetssjukdom.

Inriktningen skall, enligt direktiven, vara att den grundläggande försäkringsvillkoren för tilläggsförsäkringen vid arbetsskada skall läggas fast i lag. Vidare anges att tilläggsförsäkringen vid arbetsska-

164 Tilläggsförsäkring vid arbetsskada SOU 1995: 149

da skall vara en försäkring för inkomstbortfall. Därmed skulle den komma att utgöra ett komplement till ersättningen från ohälsoförsäkringen. Även i fråga försäkringens finansiering skall

om inriktningen vara att formerna för denna skall läggas fast i lag.

10.2¶Kommitténs arbete

Den tilläggsförsäkring vid arbetsskada som anges i direktiven skiljer sig, enligt kommitténs uppfattning, från dagens kompletteringar enligt kollektivavtal bl.a. att det materiella innehållet i till-

genom läggsförsäkringen till vissa delar skall läggas fast i lag. Detsamma skall också gälla formerna för finansiering och administration. Kommitténs diskussioner har därför i huvudsak kommit att gälla de frågor kring utformningen av försäkringsskyddet skulle behöva bli

som föremål för lagstiftning. Kommittén har granskat frågor försäk-

om rad personkrets, skadebegrepp, ersättningsregler, finansieringsformer samt alternativ till Övergångsbestämmelser. Vidare har kommittén diskuterat vilka krav t.ex. EG-rätten ställer på formerna för administration av en sådan försäkring.

Övriga frågor har kommittén överlåtit till diskussion mellan de representanter för arbetsmarknadens parter som ingår sakkunniga

som i kommittén. Denna väg har också anvisats i kommitténs direktiv, där det anges att arbetsmarknadens parter bör bilda särskild

en referensgrupp som under ledning av kommitténs ordförande bl.a. givits uppgiften att söka finna en samsyn kring ramarna för tilläggs-

försäkringar.

Vid sammanträde i referensgruppen kunde gruppen konstatera att den samsyn i fråga om tilläggsförsäkringar är nödvändig för att

som bedriva ett arbete inom gruppen saknas. Av den anledningen har kommittén inte funnit det meningsfullt att fortsätta arbetet med att utreda förutsättningar och former för den tilläggsförsäkring vid arbetsskada som angivits i direktiven.

SOU 1995: 149 Tilläggsförsäkring vid arbetsskada 165

10.3¶Kommitténs fortsatta arbete

Kommittén kan alltså konstatera att det förstahandsaltemativ som angivits i direktiven inte visat sig erbjuda en framkomlig väg. Kommittén avser därför att istället pröva huruvida det särskilda skyddet vid arbetsskada bör bibehållas som en av staten organiserad försäkring eller huruvida en obligatorisk försäkring som tecknas av arbetsgivare hos konkurrerande försäkringsgivare är att föredra.

B rörande

Förslag

kriterier för rätt till

och

ersättning beräkning av inkomst

1 1

Författningsförslag

11.1¶Förslag till Lag om ändring i lagen 1962:381

om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1962:381 om allmän Försäkring

dels att 3 kap. 2 4 a, 5-5 7,10-10 13, 16 och 17 §§, 4 kap. 14 och 14 a §§, 7 kap. 3 13 kap. 2 21 kap. l § samt 22 kap. 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 5 c och 5 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Hos allmän försäkringskassa Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpen- vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrun- ning, om han har en sjukpendande inkomst uppgår till minst ninggrundande inkomst som, sextusen kronor. beräknad enligt 2 och 5-5 d §§,

uppgår till minst sextusen kro-

nor.

Villkoret om inskrivning hos försäkringskassa för rätt till sjukpenning anses uppfyllt det har berott åldersregeln i 1 kap.

om 4 § att villkoret inte har kunnat uppfyllas.

l Senastelydelse 1992:1702

Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har för

att svara sjuklön enligt lagen 1991:1047 om sjuklön.

2§2

Sjukpenninggrundande in- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i komst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga pengar som en försäkrad kan förmåner som en försäkrad kan antas få för eget arbete på-

som antas få för eget arbete, går eller beräknas pågå minst antingen såsom arbetstagare i sex månader i följd eller är allmän eller enskild tjänst årligen återkommande, antingen inkomst av anställning eller på såsom arbetstagare i allmän annan grund inkomst annat eller enskild tjänst inkomst

av av förvärvsarbete. Med inkomst av anställning eller annan anställning likställs kostnadser- grund inkomst annat

av sättning som inte enligt 10 § förvärvsarbete. Som inkomst uppbördslagen 1953:272 av anställning räknas dock inte undantas vid beräkning av ersättning från arbetsgivare

en preliminär A-skatt. Som in- är bosatt utomlands eller

som en komst av anställning räknas utländsk juridisk

person, om dock inte ersättning från en ar- arbetet har utförts i arbetsgivabetsgivare som är bosatt utom- verksamhet utom riket. I

rens lands eller utländsk juridisk fråga arbete utförs

en om som person, om arbetet har utförts i utomlands av den som av en arbetsgivarens verksamhet utom statlig arbetsgivare sänts till ett riket. I fråga om arbete som annat land för arbete för utförs utomlands av den som av arbetsgivarens räkning bortses en statlig arbetsgivare sänts till vid beräkningen sjukpen-

av ett annat land för arbete för ninggrundande inkomst från arbetsgivarens räkning bortses sådana lönetillägg betingas

som vid beräkningen av sjukpen- av ökade levnadskostnader och ninggrundande inkomst från andra särskilda förhållanden i sådana lönetillägg som betingas sysselsättningslandet. Som inav ökade levnadskostnader och komst av anställning eller inandra särskilda förhållanden i komst annat förvärvsarbete

av sysselsättningslandet. Som in- räknas inte heller intäkt som avkomst av anställning eller in- i 32 § 1 första stycket

ses mom.

2 Senastelydelse 1994:746

komst av annat Förvärvsarbete h och i kommunalskattelagen räknas inte heller intäkt som 1928:370 eller sådan ersättavses i 32 § 1 mom. första ning som i l § första

anges stycket h och i kom- stycket 2-6 och fjärde stycket munalskattelagen 1928:370 lagen 1990:659 om särskild eller sådan ersättning löneskatt på vissa förvärvsin-

som anges i l § första stycket 2-6 och komster. Som inkomst av annat fjärde stycket lagen 1990:659 förvärvsarbete räknas inte sådan om särskild löneskatt på vissa ersättning enligt gruppsjukförförvärvsinkomster. Som inkomst säkring eller trygghetsförsäkring av annat förvärvsarbete räknas vid arbetsskada som enligt 2 § inte sådan ersättning enligt första stycket lagen om särskild gruppsj ukförsäkring eller trygg- löneskatt på vissa förhetsförsäkring vid arbetsskada värvsinkomster utgör underlag som enligt 2 § första stycket för nämnda skatt. Inkomst av lagen om särskild löneskatt anställning och inkomst av anvissa förvärvsinkomster utgör nat förvärvsarbete skall var för underlag för nämnda skatt. Den sig avrundas till närmast lägre sjukpenninggrundande inkoms- hundratals kronor. ten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratals kronor.

Vid beräkning av sjukpen- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses ninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställ- från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete ning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall sålunda skall undantas skall

som i första hand räknas av från in- i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. komst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller andra Ersättning i pengar för utfört skattepliktiga förmåner för ut- arbete i annan form än pension fört arbete i annan form än pen- räknas som inkomst av anställsion räknas som inkomst ning, såvida ersättningen under

av anställning, såvida ersättningen ett år uppgår till minst 1 000 under ett år uppgår till kronor, även om mottagaren minst 1 000 kronor, även om inte är anställd hos den som

mottagaren inte är anställd hos utger ersättningen. I nu angivna den som utger ersättningen. I nu fall skall den som utför arbetet angivna fall skall den som utför anses såsom arbetstagare och arbetet anses såsom arbetstagare den som utger ersättningen såoch den som utger ersättningen som arbetsgivare. Kan ersättsåsom arbetsgivare. Kan ersätt- ning för arbete för någon anning för arbete för någon an- nans räkning under året inte nans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkdenne inte tas med vid beräk- ningen av den sjukpenningningen av den sjukpenning- grundande inkomsten i annat grundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräknäringsverksamhet. Vid beräk- ning av sjukpenninggrundande ning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enbortses från ersättning som en- ligt 2 a § skall anses som inligt 2 a § skall anses som in- komst av annat förvärvsarbete komst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutsamt ersättning som idrottsut- övare får från sådan ideell föreövare får från sådan ideell före- ning i 7 § 5

som avses mom. ning som avses i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig lagen 1947:576 om statlig in- inkomstskatt och som har till komstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet om ersättidrottslig verksamhet om ersätt- ningen från föreningen under ningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning sjukpenninggrun-

av beräkning av sjukpenninggrun- dande inkomst av anställning dande inkomst av anställning bortses även från ersättning från bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsenten stiftelse som har till väsent- ligt ändamål att tillgodose ekoligt ändamål att tillgodose eko- nomiska intressen hos dem som nomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bien arbetsgivare som lämnat drag till stiftelsen vinstanbidrag till stiftelsen vinstan- delsstiftelse, om ersättningen delsstiftelse, om ersättningen avser en sådan anställd och inte avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för utgör ersättning för arbete för Stiftelsens räkning. Detta gäller

stiftelsens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag ardock endast de bidrag ar- betsgivaren lämnat till stiftelsen om betsgivaren lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna varit avsedda att bundna under minst tre kalenderår och vara under minst tre kalenderår och att likartade villkor tillatt likartade villkor till- komma betydande del av de en komma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåett fåmansföretag eller ett få- mansägt handelsbolag skall vid mansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från beräkningen inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar ersättning stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller som till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne delägare i företaget eller denne närstående person som avses i närstående i punkt 14 av anvisningarna till person som avses punkt anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid 14 av 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrunberäkning sjukpenninggrun- dande inkomst av anställning av dande inkomst anställning skall alltid bortses från ersättav skall alltid bortses från ersätt- ning från vinstandelsstiftelse en ning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arhärrör från bidrag betsgivaren lämnat under åren som som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991. 1988-1991. Beräkningen den sjukpen- Inkomst av arbete för egen av ninggrundande inkomsten skall, räkning får beräknas högre än där förhållandena inte är kända som motsvarar skälig avlöning för försäkringskassan, grundas för liknande arbete för annans på de upplysningar kassan räkning. Semesterlön får inte som kan inhämta den försäkrade beräknas till högre belopp än av eller dennes arbetsgivare eller vad som skulle ha utgivits i lön kan framgå den till den försäkrade för utfört som av uppskattning, vid taxering arbete under motsvarande tid. som gjorts den försäkrades inav komst. Inkomst av arbete för räkning får beräknas egen högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de

tas upp till ett värde be-

som stäms i enlighet med 8 § 1 för-

järde och sjätte styckena sta uppbördslagen 1 95 3 :2 72. När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde skatte-

som myndigheten bestämt enligt 5 § andra stycket lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

2b§3

Årsarbetstid beräknas för- Årsarbetstid

av är det antal timsäkringskassan för försäkrade försäkrad

mar som en kan antas som har en sjukpenninggrun- ha ordinarie arbetstid eller

som dande inkomst som helt eller motsvarande normal arbetstid i delvis är att hänföra till det förvärvsarbete ligger

som anställning när detta är av till grund för sjukpenninggrunbetydelse för beräkning dande inkomst anställning.

av er- av sättning. Årsarbetstid är det Vid beräkningen årsarbets-

av antal timmar år tiden inräknas även ledighet

per som en försäkrad kan antas komma att enligt 10 § andra stycket. ha tills vidare i ifrågavarande förvärvsarbete som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid. Vid beräkningen av årsarbetstiden inräknas även ledighet enligt 10 § andra stycket.

Årsarbetstiden avrundas till hela timtal,

närmaste varvid halv timme avrundas uppåt.

Beräkningen av årsarbetstiden skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes

3 Lydelse enligt bet. l99596:SfU2

arbetsgivare eller uppdragsgivare.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstid.

4§

För dagar i sjukperiod gäller, annat inte följer av 10-10 b §§, en om att sjukpenning inte utges för den första dagen, och

att hel sjukpenning för de 2. att hel sjukpenning för de därpå följande dagarna utgör för därpå följande dagarna utgör för dag 75 procent den fastställ- dag 75 procent av den sjukpenav da sjukpenninggrundande in- ninggrundande inkomsten, delad komsten, delad med 365. Sjuk- med 365. Sjukpenningen avrunpenningen avrundas till när- das till närmaste hela krontal. maste hela krontal.

Som sjukperiod tid, under vilken en försäkrad i oavbruten anses följd lider sjukdom i 7 § eller har rätt till sjukav som avses penning enligt 7 b § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 Uppkommer för den försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till sjuklöneperiod enligt lagen en 1991:1047 sjuklön, skall sjukperioden enligt denna lag anses om

omfatta också sjuklöneperioden.

Om sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare en sjukperiod avslutats skall bestämmelserna i första stycket samt 4 och 10 a tillämpas som om den senare sjukperioden utgör en a fortsättning den tidigare sjukperioden. Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelserna i första stycket l eller 10 § första stycket 1 för a sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna utges sjukpenning för dag som avses i första stycket l med 75 procent den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365. av

4 199596169 och bet. l99596:SfU2 Lydelse enligt prop.

4a§5

Om den försäkrade av arbets- Om den försäkrade av argivaren erhåller skattepliktiga betsgivaren erhåller lön under förmåner i form lön, bil, sjukdom för tid av samma som bostad eller helt fri kost under sjukpenningen skall sjukavser, sjukdom för tid penning utges till och med samma som som sjukpenningen avser, skall sjuk- den nittionde dagen i sjukperiopenning som utges till och med den minskas med det belopp den nittionde dagen i sjukperio- lönen under sjukdom översom den minskas med det belopp stiger 10 procent vad den av som förmånerna under sjukdom försäkrade skulle ha fått i lön överstiger 10 procent av vad om han varit i arbete och sjukden försäkrade skulle ha fått i penning utges för tid därsom motsvarande förmåner om han efter minskas med hela lönen varit i arbete och sjukpenning under sjukdom. Till den del som utges för tid därefter min- lönen under sjukdom utges i skas med förmânerna under förhållande till lön i arbete som sjukdom. Till den del förmå- för år räknat överstiger den högnerna under sjukdom utges i sta sjukpenninggrundande införhållande till förmåner i arbe- komst kan beräknas enligt som te som för år räknat överstiger 2 § skall minskning dock endast den högsta sjukpenninggrundan- ske med belopp överstiger som de inkomst kan beräknas 85 procent lönen i arbete när som av enligt 2 § skall minskning dock sjukpenning utges från och med endast ske med belopp den andra till och med den nitsom överstiger 85 procent av förmå- tionde dagen och 75 procent av nema i arbete när sjukpenning lönen i arbete för tid därefter. utges från och med den andra till och med den nittionde dagen och 75 procent av förmånerna i arbete for tid därefter.

Vid tillämpning bestämmelserna i första stycket skall ersättav ning som utges på grund av förmån fri gruppsjukförsäkring av som âtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer lön under sjukdom från anses som arbetsgivare.

5 Lydelse enligt prop. l99596:69 och bet. l99596:SfU2

Det belopp varmed minsk- Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till ning skall göras avrundas till närmast lägre hela krontal. Av- närmast lägre hela krontal. Avräkning skall i första hand göras räkning skall i första hand göras vid utbetalning sjukpenning vid utbetalning av sjukpenning

samma tid som de som avser samma tid som den som avser förmåner under sjukdom lön under sjukdom som föran-

som föranlett minskningen men får lett minskningen men får också också göras vid närmast följan- göras vid närmast följande utde utbetalning sjukpenning. betalning av sjukpenning

5§°

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I pågå om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Sådan fastställelse skall också ske förför-säkrad i 1 § andra

som avses stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjuk-

penninggrundande inkomsten är

att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

när kassan fått kännedom

a

om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring betydelse för rätten till

6 Senaste lydelse 1995:586

sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b när förtidspension eller

särskild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkra-

des arbetsförmåga, eller vid särskild efterlevandepension,

förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst arbete.

genom

c när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades

arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och

med den dag då försäkringskas-

san fått kännedom de änd-

om rade omständigheterna. Om anmälan ändrade omstän-

om digheter görs i anslutning till

en period med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av för-

säkringskassan, skall ändringen

i stället gälla från och medförsta dagen med ersättningen. Ändringen får dock inte gälla från och med tidigare dag

än den då de omständigheter

som föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall

än i första stycket a som avses gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit. Under tid under Under period då den försom anges en 1-6 får, inte första stycket säkrade inte förvärvsarbetar om eller d är tillämpligt, den eller har minskat sitt förvärvsc fastställda sjukpenninggrundan- arbete skäl anges nedan av som de inkomsten sänkas lägst till skall den sjukpenninggrundande vad den skulle ha varit närmast inkomsten utgöra lägst den årlidessförinnan försäkringskas- inkomst beräknad enligt 2 § om ga då känt till samtliga förhål- som den försäkrade kunde antas san landen. Detta gäller tid då den få för eget arbete omedelbart försäkrade före sådan period eller flera en bedriver studier, för vilka sådana perioder. De perioder han uppbär studiehjälp, studie- som avses är då den försäkrade medel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen 1973:349, studiestöd enligt lagen 1983:1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen 1976:536 om utbildningsbidrag för doktorander, genomgår kommunal genomgår kommunal vuxevuxenutbildning komvux, nutbildning komvux, vuxenvuxenutbildning för psykiskt utveck- utbildning för psykiskt utvecklingsstörda Särvux eller lingsstörda Särvux eller svenskundervisning för invand- svenskundervisning för invandsñ och uppbär timersätt- rare sfi och uppbär timersättrare ning för studierna, ning för studierna, är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet eller är gravid och avbryter är gravid och avbryter eller eller inskränker sitt förvärvsar- inskränker sitt förvärvsarbete bete tidigast månader före tidigast sex månader före barsex barnets födelse eller den beräk- nets födelse eller den beräknade nade tidpunkten härför, tidpunkten härför,

är helt eller delvis ledig är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård från förvärvsarbete för vård av av barn, om den försäkrade är för- barn, den försäkrade är förom älder till barnet eller likställs älder till barnet eller likställs med förälder enligt föräldrale- med förälder enligt föräldraledighetslagen 1995:584 och dighetslagen 1995:584 och barnet inte har fyllt ett år. Mot- barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption svarande gäller vid adoption av av barn som fyllt tio år eller vid barn fyllt tio år eller vid som mottagande av sådant barn i mottagande sådant barn i av avsikt att adoptera det, min- avsikt att adoptera det, minom om dre än ett år har förflutit sedan dre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin den försäkrade fick barnet i sin vård, vård,

uppbär föräldrapenning i

minst samma omfattning som han är ledig från förvärvsarbete för vård av barn,

fullgör tjänstgöring

annan enligt lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar, inte förvärvsarbetar eller har minskat sitt förvärvsarbete av anledning som berättigar till ersättning enligt 3 kap. samt 22 kap. lagen om allmän försäkring eller motsvarande ersätt-

ning enligt lagstiftningen

arbetsskadeförsäkring eller om

annan jämförbar ekonomisk förmån, fullgör tjänstgöring enligt är arbetslös före ingången lagen 1994:1809 om totalför- den månad då han jjzller 65 av svarsplikt. år och är anmäld arbetssom

sökande på arbetsförmedling

samt är beredd att anta erbju-

det arbete omfattning

i en som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete,

i annat fall än som avses i 5 § är ledig från en anställc ning för studier inom det egna yrkesområdet eller, utan att ledig från anställning, vara en bedriver studier för högst ett år

inom det egna yrkesområdet.

Vid beräkning sjukpenav

ninggrundande inkomst enligt

första stycket skall bortses från inkomster som avser förvärvsarbete motsvaras förtidssom av pension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag eller delpension enligt särskild beviljats den försäkralag som de. Om den försäkrade beviljats tjänstepension gäller särskilda bestämmelser enligt 5 a

Den sjukpenninggrundande

inkomsten skall anpassas till löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad inte fyllt 65 år. som För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan, vid sjukdom

under utbildningstiden, beräkna

sjukpenningen på en sjukpen-

ninggrundande inkomst har

som

fastställts på grundval av enbart

den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den

sjukpenninggrundande inkoms-

ten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundenbart det antal arbetsval av timmar den försäkrade kan som antas ha i ifrågavarande för-

värvsarbete under utbildningstiden. För försäkrad får såen som dan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och under denna som tid får livränta enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförom säkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författ-

ning skall försäkringskassan,

vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna

sjukpenningen på en sjukpen-

ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval enbart av den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och höstterminen, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst följer som

av första-tredje styckena,

sjukpenningen blir högre än

sjukpenning beräknad på den

sjukpenninggrundande inkoms-

ten enligt förde stycket. Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade ge-

nomgår grundutbildning är

som längre än 60 dagar.

5a§7

För försäkrad, till vilken För en försäkrad, till vilken en tjänstepension utges i form tjänstepension utges i form av av ålderspension eller där- ålderspension eller annan därannan med jämställd pension före ut- med jämställd pension före utgången den månad under vil- gången den månad under vilav av ken han fyller 65 år, skall sjuk- ken han fyller 65 år, beräknas penninggrundande inkomst fast- den sjukpenninggrundande inställas han har ett förvärvs- komsten på den årliga inkomst om arbete beräknas pågå under han kan antas få i ett förvärvssom minst månader i följd. Den arbete beräknas pågå under sex som sjukpenninggrundande inkoms- minst sex månader i följd. Den ten beräknas därvid enligt 2 sjukpenninggrundande inkomsten beräknas därvid enligt 2 Är försäkrad med sådan Är försäkrad med sådan en en tjänstepension i för- tjänstepension som avses i försom avses sta stycket helt eller delvis sta stycket helt eller delvis ararbetslös samt arbetssökande, betslös samt arbetssökande,

skall sjukpenninggrundande skall sjukpenninggrundande

inkomst fastställas endast inkomst beräknas endast om om tjänstepensionen understiger 60 tjänstepensionen understiger 60 procent lönen närmast före procent av lönen närmast före av

pensionsavgången. Den sjukpen- pensionsavgången. Den sjukpen-

ninggrundande inkomsten be- ninggrundande inkomsten beräknas därvid grundval av räknas därvid grundval av lönen närmast före pensionsav- lönen närmast före pensionsavgången eller, den försäkrade gången eller, den försäkrade om om inte har för avsikt att förvärvs- inte har för avsikt att förvärvsarbeta i omfattning som arbeta i samma omfattning som samma tidigare, den inkomst han kan tidigare, den inkomst han kan antas få arbete som svarar antas få av arbete som svarar av mot det föreliggande arbetsut- mot det föreliggande arbetsutbudet. Vid beräkningen skall budet. Vid beräkningen skall iakttas att inkomsten inte får iakttas att inkomsten inte får överstiga sju och halv gånger överstiga sju och en halv gånger en basbeloppet. Vidare skall in- basbeloppet. Vidare skall inkomsten minskas med tjänste- komsten minskas med tjänstepensionen. Minskningen får pensionen. Minskningen får dock inte till resultat att dock inte ge till resultat att en ge en

7 Senastelydelse 1994:46

försäkrad är endast delvis försäkrad är endast delvis som som arbetslös erhåller lägre sjukpen- arbetslös erhåller lägre sjukpenninggrundande inkomst än ninggrundande inkomst än om om beräkning skett enligt första beräkning skett enligt första stycket. stycket.

5b§

För en försäkrad som För försäkrad av en som av Svenska kyrkan, ett svenskt Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett är trossamfund, ett är organ som organ som knutet till ett sådant samfund knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisa- eller svensk ideell organisaen tion som bedriver biståndsverk- tion bedriver biståndsverksom samhet varit sänd till ett annat samhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgiva- land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall den sjukpen- räkning, skall, utlandsrens om ninggrundande inkomsten vid vistelsen högst år, den varat tre återkomsten till Sverige faststäl- sjukpenninggrundande inkomslas till lägst det belopp ten vid återkomsten till Sverige som utgjorde hans sjukpenninggrun- beräknas enligt 5 Bestämmeldande inkomst omedelbart före i denna paragraf gäller även sen utlandsresan, utlandsvistel- den medföljande maken. Med om sen varat högst tre år. Bestäm- make likställs den utan att som melsen i denna paragraf gäller gift med den utsände lever vara även den medföljande maken. tillsammans med denne, de om Med make likställs den som tidigare har varit gifta eller geutan att vara gift med den ut- mensamt har eller har haft barn. sände lever tillsammans med denne, de tidigare har varit om gifta eller gemensamt har eller har haft bam.

5c§ Under en period då den försäkrade inte förvärvsarbetar eller har minskat sitt förvärvsarbete skäl nedan av som anges skall sjukpenningen beräknas på

8 Senastelydelse 1993:355

en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enbart på grundval av inkomsten av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. De perioder som avses är då den försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen 1973:349, studiestöd enligt lagen 1983:1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen 1976:536 om utbildningsbidrag för doktorander,

är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,

genomgår grundutbildning enligt lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt är längre

som än 60 dagar eller

får sådan behandling eller rehabilitering i 7 b §

som avses eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning.

Under studieuppehåll mellan vår- och höstterminen, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i första stycket skall sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 5 om den blir högre än

sjukpenning beräknad enligt första stycket om den försäkrade är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på

arbetsförmedling samt är be-

redd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot tidigare förvärvsarbete eller om den försäkrade skall uppbära sjukpenning för tid då

annars havandeskapspenning eller rehabiliteringspenning

skulle ha uppburits. Vid utgången period av en som avses i första stycket 1 3 skall den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas enligt 5

5d§ Vid utgången av en period då den försäkrade haft förtidspension eller sjukbidrag enligt denna lag skall den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas enligt 5 § han är om beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete.

6 En försäkrad skall, när han En försäkrad skall till den gör anspråk på sjukpenning, till allmänna försäkringskassan lämden allmänna försäkringskassan uppgift sina inkomstna om anmäla sådan ändring i sina förhållanden eller andra omstäninkomstförhållanden eller andra digheter, påverkar rätten som

9 Senastelydelse 1994:46

omständigheter, som påverkar till sjukpenning eller sjukpenrätten till sjukpenning eller ningens storlek. sjukpenningens storlek.

Allmän försäkringskassa skall i den utsträckning det skäligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt sätt inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen.

7 §10

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid denna bedömning skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

Om den försäkrade inte kan Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt van- antas kunna återgå till sitt van-

° Senastelydelse 1995:508

liga arbete, skall försäkrin gskas- liga arbete eller till annat arbete san undersöka om den försäkra- hos arbetsgivaren, skall vid de efter sådan åtgärd, som avses bedömningen av arbetsförmåi 7 b § eller 22 kap. kan försör- gans nedsättning särskilt beaktas

sig själv genom förvärvsarbe- om den försäkrade efter sådan te om arbetsförhållandena änd- åtgärd, som avses i 7 b § eller ras eller om annat lämpligt 22 kap. kan försörja sig själv

arbete erhålls. Därvid skall be- genom arbete hos arbetsaktas vad som rimligen kan givaren. begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

Om den försäkrade inte kan

försörja sig själv genom arbete

hos arbetsgivaren eller genom

annat förvärvsarbete är

som

normalt förekommande på ar-

betsmarknaden skall vid bedöm-

ningen av arbetsförmågans ned-

sättning särskilt beaktas om den

försäkrade efter sådan åtgärd,

som avses i 7 b § eller 22 kap.,

med hänsyn till vad som rim-

ligen kan begäras av honom,

kan försörja sig själv

genom

sådant förvärvsarbete som är

normalt förekommande på

ar-

betsmarknaden eller annat för

honom tillgängligt lämpligt

ar-

bete.

Bedömningen arbetsför-

mågans nedsättning enligt fjär-

de och femte styckena skall

göras iförhållande till högst ett

heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall

SOU 1995: 149 Författningsförslag 189

arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är nedsatt grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension.

För de första 14 dagarna i För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggru- som svarar mot sjukpenningndande inkomst av anställning grundande inkomst anställ-

av endast under förutsättning att ning endast under förutsättning den försäkrade skulle ha för- att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade värvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller avses i 5 c §första stycket skall

femte eller sjunde stycket vad som har sagts nu gälla även skall vad som har sagts nu gälla för tid efter de första 14 dagaräven för tid efter de första 14 na av sjukperioden. För sjukdagarna av sjukperioden. För penningen skall 10 a och sjukpenningen skall 10 a och 10 b tillämpas. 10 b tillämpas.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

ledighet för semester, dock inte den försäkrade uppbär

om semesterlön enligt semesterlagen 1977:480 och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

ledighet under tid då den ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan ut- försäkrade genomgår sådan ut-

Senastelydelse 1993:752

bildning eller undervisning som bildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller anges i 5 §första stycket 1 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen 1973:349, studiestödslagen 1973:349, och

ledighet För ferier eller för ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbild- som är anställda inom utbildningsväsendet. ningsväsendet, och

dag då den försäkrade

gått miste om dagpenning fån

arbetslöshetskassa eller det kon-

tanta arbetsmarknadsstödet, dag

som skulle ha utgjort karensdag

för arbetslöshetsersättning och

dag då den försäkrade skulle ha

varit avstängd från arbetslös-

hetsersättning.

10 a

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning, gäller för dagar i sjukperioden som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk,

att sjukpenning inte utges för den första dagen, och

att hel sjukpenning för de därpå följande dagarna utgör 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt andra och tredje styckena.

Skall sjukpenning utges för endast dag skall till grund för

en beräkningen läggas det tal som erhålls när angiven procentandel

av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Det multipliceras därefter med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning for dagen.

Skall sjukpenning utges för mer än en dag med samma procentandel skall, vid beräkning av sjukpenning för dessa dagar, det tal som erhållits enligt andra stycket andra meningen multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller

Z Lydelse enligt 199596:69 och bet. l99596:SflJ2

prop.

däremot svarande normal arbetstid som belöper på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning för dag. Skall sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan period för sig.

Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt andra och tredje styckena inte uppgår till ett helt timtal skall avrundning ske till närmaste hela timmar, varvid halv timme avrundas uppåt. sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal.

Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd

av bestämmelserna i första stycket 1 eller 4 § första stycket l för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, utges sjukpenning för dag som avses i första stycket 1 med 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt andra och tredje styckena.

För dag som avses i 10 §

andra stycket 5 utgör hel sjuk-

penning högst det belopp som

utgör den försäkrades dagpen-

ning från arbetslöshetskassa

eller det kontanta arbetsmark-

nadsstödet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter schablonberäkning

om av ordinarie arbetstid och däremot svarande normal arbetstid.

10 b

Om den försäkrades sjukpen- Om den försäkrades sjukpenning i fall som i 10 § ning i fall i 10 §

avses som avses

svarar mot ukpenninggrundan- svarar mot sjukpenninggrundan-

de inkomst av såväl anställning de inkomst såväl anställning

av som annat förvärvsarbete beräk- annat förvärvsarbete beräk-

som nas beloppet av hel sjukpenning nas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande. Den del för dag enligt följande. Den del av sjukpenningen som svarar av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning be- mot inkomst anställning be-

3 Senastelydelse 1992:1702

räknas enligt 10 a § första-tjär- räknas enligt 10 a § första-fjärde styckena. Den del som svarar de och sjätte styckena. Den del mot inkomst av annat förvärvs- mot inkomst

som svarar av anarbete beräknas enligt 4 § första nat förvärvsarbete beräknas enstycket. ligt 4 § första stycket.

10 c

Utan hinder av föreskrifterna Utan hinder av föreskrifterna i 10-10 b §§ beräknas sjukpen- i 10-10 b §§ beräknas sjukpenning enligt 4 § första stycket ning enligt 4 § första stycket när den försäkrade när den försäkrade skall uppbära

är helt eller delvis arbets- sjukpenning for tid då annars lös och anmäld som arbets- havandeskapspenning, föräldrasökande på arbetsförmedling penning eller rehabiliteringspensamt är beredd att anta erbju- ning skulle ha uppburits. det arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, eller

skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits.

Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning for sådan vård som avses i 12 § skall sjukpenning som svarar mot denna ersättning beräknas enligt 4 § första stycket.

För tid efter de första 14 da-

garna i sjukperioden beräknas

sjukpenningen enligt 4 § första

stycket om den försäkrade är

helt eller delvis arbetslös och

anmäld som arbetssökande på

arbetsförmedling samt är be-

redd att anta erbjudet arbete i

en omfattning som svarar mot

Senaste lydelse 1993:745

den fastställda sjukpenninggrun-

dande inkomsten.

13 §15

Frågor om förmåner enligt Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den all- detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa hos männa försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskri- vilken den försäkrade är inskri-

eller skulle ha varit inskri- ven eller skulle ha varit inskriven ven, om han uppfyllt åldersvill- ven, om han uppfyllt åldersvillkoret i l kap. 4 Denna för- koret i 1 kap. 4 Denna försäkringskassa får dock uppdra säkringskassa får dock uppdra en annan försäkringskassa att en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undan- pröva sådana frågor. tag av frågor som avses i 5

Bestämmelserna i 5 och 8 i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension,

han hade haft rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 om kap.

Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tilllämpliga, efter ingången den månad då han uppnådde sextiofem

av års ålder, erhållit sjukpenning under etthundraâttio dagar, får den allmänna försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, innebär att arbetsgivare som har

som en utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära

5 Senastelydelse 1993:355 ° Lydelse enligt prop. 199596:69 och bet. 199596:StU2

7 15-1434

194 Färfattningsförslag SOU 1995: 149

dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation är att huvudorganisa-

som anse som tion. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är bunden

av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga arbets-

om tagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning sjukfall för arbetstagare hos staten

av som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning är

som anställda hos en annan arbetsgivare än staten och omfattas

som av sådant kollektivavtal som anges i tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

sjukpenning som betalas ut Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en ar- enligt denna paragraf till

en arbetsgivare skall minskas med betsgivare skall minskas med skattepliktiga förmåner i form lön under sjukdom som arbetsav lön, bil, bostad och helt fri givaren utger till arbetstagaren kost under sjukdom som arbets- för samma tid som sjukpenninggivaren utger till arbetstagaren en avser, dock endast med den för samma tid som sjukpenning- del av lönen under sjukdom en avser, dock endast med den som överstiger 85 procent av del av förmånerna under sjuk- lönen i arbete när sjukpenning dom som överstiger 85 procent utges från och med den andra av motsvarande förmåner i ar- till och med den nittionde dabete när sjukpenning utges från gen och 75 procent av lönen i och med den andra till och med arbete för tid därefter. Härvid den nittionde dagen och 75 har bestämmelserna i 4 a § and-

procent av förmånerna i arbete för ra och tredje styckena motsvatid därefter. Härvid har bestäm- rande tillämpning. melserna i 4 a § andra och tred-

styckena motsvarande till-

lämpning.

sjukpenning får, om omständigheterna motiverar det, dras eller sättas ned om en försäkrad

a vägrar att ta emot besök av en person, som fått i uppdrag av försäkringskassan att utreda rätten till sjukpenning eller behovet

av rehabiliteringsâtgärd,

b underlåter att meddela försäkringskassan sin vistelseadress när han under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt

annan adress än den som angetts till kassan,

c underlåter att enligt 6 § c underlåter att enligt 6 § första stycket anmäla sådan första stycket lämna sådana ändring, som är av betydelse uppgifter som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. för sjukpenningens storlek.

4 kap.

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen garantinivå.

Föräldrapenning för de första Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpen- motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte ning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräk- barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit nade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha över garantinivån. För den som varit det försäkringskassan i 3 kap. 5 § första styc-

om avses c känt till samtliga förhållanden. ket l 3 skall även beaktas tid

då den försäkrade skulle ha

varit försäkrad för en sjukpen-

ning över garantinivån om be-

räkningen skett enligt tredje

stycket nämnda lagrum.

17Senastelydelse 1987:223 18Lydelse enligt prop. 199596:69 och bet. l99596:SfU2

Utöver vad som anges i andra stycket utges Föräldrapenning för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

När föräldrapenning enligt När föräldrapenning enligt andra fjärde styckena skall andra fjärde styckena skall

- utges med belopp motsvarande utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall be- förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med räkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § fjärde sjun- undantag av 5 § samt 10

- c a de styckena samt 10 a och 10 b och 10 b §§. Därvid skall dock §§. Därvid skall dock föräldra- föräldrapenning för dag beräkpenning för dag beräknas efter nas efter 85 procent av den 85 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomssjukpenninggrundande inkoms- ten, delad med 365, ten, delad med 365,

a för föräldrar som gemensamt har vårdnaden om ett barn eller, vid flerbamsbörd, barnen, för de första 30 dagarna för vardera föräldern,

b för en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn eller, vid flerbamsbörd, barnen, för de första 60 dagarna, eller

c om den andra föräldern c om den andra föräldern grund av sjukdom eller handi- grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga kapp varaktigt saknar förmåga att vårda ett barn eller, vid fler- att vårda ett barn eller, vid flerbamsbörd, barnen, för de första bamsbörd, barnen, för de första 60 dagarna. Föräldrapenning för 60 dagarna. Föräldrapenning för tid därutöver skall för dag be- tid därutöver skall för dag beräknas efter 75 procent den räknas efter 75 procent den

av av

fastställda ukpenninggrundan- sjukpenninggrundande inkoms-

de inkomsten, delad med 365. ten, delad med 365.

Utan hinder av vad som fö- Utan hinder av vad som föreskrivs i andra fjärde stycke- reskrivs i andra fjärde stycke-

- na skall, om förälderns sjukpen- na skall föräldrapenningen till

ninggrundande inkomst har dess barnet fyller två år beräksänkts enligt 3 kap. 5 § tredje nas lägst på grundval av den stycket föräldrapenningen till sjukpenninggrundande inkomst dess barnet fyller två år beräk- som den försäkrade hade före nas lägst grundval av den utgången av den tid som anges sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § första stycket 3 som gällde innan sänkningen eller den högre inkomst som skedde eller den högre inkomst löneutvecklingen inom yrkessom löneutvecklingen inom yr- området därefter föranleder, om kesområdet därefter föranleder, föräldern avstår från förvärvs-

föräldern avstår från för- arbete för vård bam. Är om av värvsarbete för vård bam. Är kvinnan gravid på nytt innan

av kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått ett år och nio barnet uppnått ett år och nio månaders ålder, skall föräldramånaders ålder, skall föräldra- penningen även fortsättningsvis penningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. beräknas motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år av barn som sker inom två år och sex månader efter det att och sex månader efter det att det föregående barnet fötts eller det föregående barnet fötts eller adopterats. adopterats.

14 §19

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Om inte annat följer av tred- Om inte annat följer av tredje

eller fjärde stycket eller 14 a eller fjärde stycket eller 14 a § § skall till grund för beräkning- skall till grund för beräkningen en av beloppet för hel tillfällig av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls när 75 pro- det tal som erhålls när 75 procent av den sjukpenninggrun- cent av den sjukpenninggrun-

9 Lydelse enligt prop. 199596:69 och bet. 199596:SfU2

dande inkomsten anställning dande inkomsten anställning

av av delas med årsarbetstiden. Vid delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10 beräkningen tillämpas 3 kap. 10 a § andra fjärde styckena på a § andra fjärde och sjätte

- motsvarande sätt för den tid styckena på motsvarande sätt som förmånen avser. för den tid förmånen

som avser.

Skall tillfällig föräldrapen- Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av in- ning utges grundval in-

av komst av annat förvärvsarbete komst annat förvärvsarbete

av beräknas hel förmån för dag beräknas hel förmån för dag efter 75 procent av den fastställ- efter 75 procent av den sjukpenda sjukpenninggrundande in- ninggrundande inkomsten, delad komsten, delad med 365. Be- med 365. Beloppet avrundas till loppet avrundas till närmaste närmaste hela krontal. hela krontal.

Skall tillfällig föräldrapenning utges grundval av sjukpenninggrundande inkomst såväl anställning annat förvärvs-

av som arbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket.

14 a

Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 14 § tredje stycket

när den försäkrade skall uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller

i fall som avses i 3 kap. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 samt 10 c § andra stycket. andra stycket.

7 kap.

Vid bedömande i vad mån Vid bedömningen

av om ararbetsfönnågan är nedsatt skall betsförmâgan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga beaktas den försäkrades förmåga

20 Senastelydelse 1993:745

Zl Senastelydelse 1995:508 from. ljanuari 1997.

att vid den nedsättning av pres- att, med hänsyn till vad som tationsförmågan, är frå- rimligen kan begäras honom,

varom av ga, bereda sig inkomst genom försörja sig själv genom sådant sådant arbete, som motsvarar arbete är normalt förekom-

som hans krafter och färdigheter och mande på arbetsmarknaden som rimligen kan begäras av eller annat för honom tillgänghonom med hänsyn till hans ligt lämpligt arbete. Bedömutbildning och tidigare verk- ningen skall göras efter samma samhet samt ålder, bosättnings- grunder oavsett arten den

av förhållanden och därmed jäm- föreliggande nedsättningen

av förliga omständigheter. Bedö- prestationsförmågan. Med inmningen skall göras efter komst av arbete likställs i skälig samma grunder oavsett arten av omfattning värdet hus-

av den föreliggande nedsättningen hållsarbete i hemmet. av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Är den försäkrade föremål för åtgärd beskaffenhet,

av som anges i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

13 kap.

2 §22

Har pensionspoäng tillgodo- Har pensionspoäng tillgodo-

räknats den försäkrade för minst räknats den försäkrade för minst två år av de fyra år när- två år de fyra år när-

som av som mast föregått det år då pen- mast föregått det år då

pensionsfallet inträffar, skall för- sionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämp- tidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra ning bestämmelserna i andra

av stycket. Detsamma skall gälla stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensions- då vid tidpunkten for pensionsfallet den försäkrades sjukpen- fallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller ninggrundande inkomst uppgår den inkomst då skulle ha till lägst ett belopp motsva-

som som

utgjort hans sjukpenninggrun-

22Senastelydelse 1994:46

200 F örfattningsförslag SOU 1995: 149

dande inkomst försäkrings- rar det vid årets ingång gällande

om kassan hade känt till samtliga basbeloppet. förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, skulle tillkomma den försäkrade, om sådan

som pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiofem år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf får utgå, om den försäkrade vid sextiofem års ålder inte kan bli berättigad till ålderspension enligt 12 kap.

21 kap.

Den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa, men inte är försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket uppgår till 60 kronor, skall kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpenningtillägg.

Den inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får

som försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med

23Lydelse enligt bet. 199596:SfU2

den sjukpenning han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första

som stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor.

En frivillig försäkring påver- En frivillig Försäkring påverkas inte att den försäkrades kas inte av att den försäkrades

av sjukpenning enligt 3 kap., under sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, be- där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 § räknas med tillämpning av 5 c § sjätte stycket eller 10 a eller 10 andra stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel. b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången

den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller av ålderspension.

22 kap.

8 §24

Hel rehabiliteringspenning Hel rehabiliteringspenning utgör för dag 75 procent av den utgör för dag 75 procent av den fastställda sjukpenninggrundan- sjukpenninggrundande inkomde inkomsten, delad med 365. sten, delad med 365. Rehabilite- Rehabiliteringspenningen ringspenningen avrundas till

avrundas till närmaste hela krontal. närmaste hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

24 199596:69 och bet. l99596:SfU2

Lydelse enligt prop.

202 F örfattningsförslag SOU 1995: 149

11.2 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1988:1465 om ersättning och

för närståendevård

ledighet

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 lagen 1988:1465

om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Ersättning beräknas för hela Ersättning beräknas för hela den tid som förmånen avser den tid förmånen

som avser enligt 3 kap. 10 a § lagen enligt 3 kap. 10 § lagen

a 1962:381 om allmän försäk- 1962:381 allmän försäk-

om ring när ersättningen utges på ring när ersättningen utges på grundval av sjukpenninggrun- grundval sjukpenninggrun-

av dande inkomst av anställning dande inkomst anställning

av och enligt 10 b § nämnda kapi- och enligt 10 b § nämnda kapitel när den utges grundval av tel när den utges grundval

av sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat av såväl anställning annat

som förvärvsarbete. Ifall förvärvsarbete. Vid beräkning

som avses i 3 kap. 5 § sjätte stycket ersättningen tillämpas inte 3

sam- av ma lag beräknas ersättningen kap. 5 § andra stycket

c samma dock inte på grundval den lag.

sjukpenninggrundande inkomst

som följer av första tredje

styckena i den paragrafen.

Ersättning som utges grundval av enbart inkomst annat

av förvärvsarbete beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket

lagen om

allmän försäkring.

l Senastelydelse 1993:333

SOU 1995: 149 F örfattningsförslag 203

Utan hinder av föreskrifterna i 8 § första stycket beräknas ersättning enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring

när någon skall uppbära ersättning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, och

i fall som avses i 3 kap. 2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 och 3 10 c § andra stycket lagen om samt andra stycket lagen allmän försäkring.

om allmän försäkring.

För tid efter de första 14 dagarna i ersättningsperioden beräknas närståendepenning enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring om vårdaren är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot tidigare förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1997. Äldre bestämmelser

tillämpas fortfarande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2 Senastelydelse 1991:1980

11.3 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 och 6 lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

För den som är sjukpenning- För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen försäkrad enligt 3 kap. lagen 1962:381 om allmän försäk- 1962:381 om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av ring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande in- hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda komst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den livräntan skall utges. Vid beräkinkomst som då skulle ha ut- ning av den sjukpenninggrungjort hans ukpennin ggrundan- dande inkomsten skall som inde inkomst, om försäkringskas- komst för eget arbete även besan hade känt till samtliga för- aktas andra skattepliktiga förhållanden. måner än pengar. Med inkomst

av anställning skall därvid lik-

ställas kostnadsersättning som

inte enligt 10 § uppbördslagen

1953:272 undantas vid beräk-

ning av preliminär A-skatt. Vid-

are skall beräkning av semesterlön inte begränsas enligt tredje stycket nämnda lagrum.

l Senastelydelse 1993:331

6§2

För den inte är sjukpen- För den som inte är sjukpen-

som ningförsäkrad enligt 3 kap. la- ningförsäkrad enligt 3 kap. la-

1962:381 allmän för- gen l962:381 om allmän förgen om säkring likväl har inkomst säkring men likväl har inkomst

men av förvärvsarbete utgörs livrän- av förvärvsarbete utgörs livränteunderlaget den inkomst teunderlaget av den inkomst

skulle ha utgjort sjukpen- beräknad enligt 5 § som skulle som ninggrundande inkomst för ho- ha utgjort sjukpenninggrundan-

enligt 3 kap. 2 § nämnda de inkomst för honom om han nom lag, han hade varit sjukpen- hade varit sjukpenningförsäkrad,

om ningförsäkrad, dock lägst 6 000 dock lägst 6 000 kronor. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2 Senastelydelse 1993:331

11.4 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1981:691 om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 2 kap. 3 § och 3 kap. 4 § lagen 1981:691 om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. 2 § Avgifterna utgörs arbets- Avgifterna utgörs arbetsav av givaravgifter och egenavgifter. givaravgifter och egenavgifter.

Arbetsgivaravgifter skall betalas Arbetsgivaravgifter skall betalas

av den som är arbetsgivare och den är arbetsgivare och av som egenavgifter av den som är för- egenavgifter den är förav som säkrad enligt lagen 1962:381 säkrad enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring och har allmän försäkring och har om inkomst av annat förvärvsarbete inkomst annat förvärvsarbete av som avses i 3 kap. 2 eller 2 § i 3 kap. 2 eller 2 § a som avses a eller ll kap. 3 § nämnda lag. eller 11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst annat förvärvsav arbete i 3 kap. 2 § som avses och 2 a § lagen allmän om försäkring skall även beaktas inkomst för eget arbete i form

av andra skattepliktiga förmå-

ner än pengar. Med lön skall därvid likställas kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen 1953:272 undantas vid beräkning preliminär av A-skatt. Vid tillämpning av denna lag Vid tillämpning denna lag av skall, även om ett anställnings- skall, även ett anställningsom förhållande inte föreligger, den förhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning har utgett sådan ersättning som

Senaste lydelse 1992:683

enligt bestämmelserna i 3 som enligt bestämmelserna i 3 som kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § andra stycket eller ll kap. 2 § första stycket m, andra kap. 2 § första stycket m, andra stycket och femte stycket lagen stycket och femte stycket lagen allmän försäkring är att hän- om allmän försäkring är att om föra till inkomst anställning hänföra till inkomst av anav arbetsgivare. Vid ställning anses som arbetsgivaanses som tillämpning denna lag gäller re. Vid tillämpning av denna lag av vidare vad i 22 § lagen gäller vidare vad som i 22 c § som c 1984:668 uppbörd lagen 1984:668 om uppbörd om av socialavgifter från arbetsgivare socialavgifter från arbetsgiav sägs iakttagande för- vare sägs om iakttagande av om av handsbesked. förhandsbesked. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen allmän försäkring om skall även beaktas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Med lön skall därvid likställas kostnadsersättning inte enligt 10 § som uppbördslagen 1953:272 undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.

2 kap. 3 Underlag för beräkning av Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad avgifterna är summan av vad ararbetsgivaren under året har betsgivaren under året har utgett utgett lön i pengar eller som lön i pengar eller annan som ersättning för utfört arbe- ersättning för utfört arbete eller annan te eller eljest med anledning av eljest med anledning av tjänstjänsten, dock inte pension, eller ten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner andra skattepliktiga förmåner eller, i fall i 3 kap. eller, i fall som avses i 3 kap. som avses 2 § andra stycket lagen 2 § andra stycket lagen 1962:381 allmän försäk- 1962:381 allmän försäkom om ring, ersättning för utfört ring, annan ersättning för utfört annan

2 Lydelse enligt bet. l99596:StU2

arbete. Bidrag i 11 arbete. Bidrag i 11 som avses som avses kap. 2 § första stycket m lagen kap. 2 § första stycket m lagen om allmän försäkring likställs allmän försäkring likställs om med lön. Vidare likställs med med lön. Vidare likställs med lön garantibelopp enligt lönega- lön garantibelopp enligt lönegarantilagen 1992:497. Med lön rantilagen 1992:497. Med lön

likställs även kostnadsersättning likställs även kostnadsersättning

som inte enligt 10 § uppbörds- inte enligt 10 § uppbördssom lagen 1953:272 undantas vid lagen 1953:272 undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. beräkning preliminär A-skatt. av Med fall i 3 kap. 2 § som avses andra stycket lagen om allmän försäkring avses även fall då ersättning utgivits i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Med lön skall därvid likställas sådan kostnadsersättning som nyss nämnts.

Med lön likställs också ersättning arbetsgivare utger till som en en allmän försäkringskassa följd bestämmelsen i 24 § som av Första stycket lagen 1991:1047 sjuklön. om Ersättning som avses i andra stycket skall ersättning anses som till arbetstagare vid tillämpning 4 och 5 §§. av

3 kap. 4 Grunden För beräkning Grunden för beräkning av av avgift enligt 1 § 5 och 6 ut- avgift enligt 1 § 5 och 6 utgörs av inkomst av annat för- görs av inkomst annat förav värvsarbete som avses i 3 kap. värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen 1962:381 2 eller 2 § lagen 1962:381 a om allmän försäkring. allmän försäkring. Med inom komst annat förvärvsarbete av enligt 3 kap. 2 § och 2 § a lagen om allmän försäkring

avses även andra skattepliktiga

förmåner Med lön än pengar.

3 Senastelydelse 1995:514

skall därvid likställas kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen 1953:272 undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 4 utgörs av

inkomst annat förvärvsarbete som avses i ll kap. 3 § lagen om av allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

11.5 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1993:747

om sjukförsäkringsregister hos de

allmänna

försäkringskassorna

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1993:747 sjukförsäkom ringsregister hos de allmänna försäkringskassorna skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Ett sjukförsäkringsregister Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskas- får användas För försäkringskas-

sans handläggning av ärenden sans handläggning ärenden

av om inskrivning hos försäkrings- om inskrivning hos försäkringskassan, fastställande sjuk- kassan, beräkning sjukpenav av penninggrundande inkomst samt ninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning av rätt till och utbetalning av

sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid

resor till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, sjukpenning enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkom ring, lagen 1977:265 statligt personskadeskydd, lagen om 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän och motsvarande äldre bestämmelser, ersättning för kostnader för sjuklön i 16 § lagen som avses 1991:1047 om sjuklön samt ersättning vid tvist sjuklön enligt om 20 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

11.6 till

Förslag

Lag om ändring i uppbördslagen 1953:272

Härigenom föreskrivs att 4 § 2 mom. uppbördslagen 1953:272

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 För inkomst avses i första, andra och femte

mom. som styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattela-

1928:370, med undantag för Vårdbidrag enligt lagen gen 1962:381 allmän försäkring, skall avdrag för preliminär

om A-skatt göras med ledning särskilda skattetabeller. Detta gäller

av också i fråga om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd.

De särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på ersättning som avses i första stycket första meningen skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring den preliminära skatt som skall tas ut på

ange

viss ersättning uttryckt i procent ersättningen. I tabellerna en av skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar grundas hela den sjukpenninggrundande

som inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent den sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättning

av som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen 1991:1047 om sjuklön skall anses grundad 75 procent av den

sjukpenninggrundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas

skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldi-

sjukpenninggrundande inkomst eller, om ersättningen grundas ges

75, 80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, den andel den sjukpenninggrundande inkomsten

ersättningen beräknas på. som

l 199596:69 och bet. 199596:SflJ2

Lydelse enligt prop.

Om någon sjukpenninggrun- Det underlag som utgör dande inkomst inte har fast- grund för ersättningen skall

an-

ställts för den skatteslgøldige, sjukpenninggrundande

ses som skall det underlag som utgör inkomst när skatteavdraget begrund för ersättningen stäms.

anses som sjukpenninggrundande in-

komst när skatteavdraget be-

stäms.

Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor. Skattetabellen för skatteavdrag för dagpenning från arbetslöshetskassa skall grundas för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Skattesatsen bestäms med tillämpning avrundning enligt 5

Denna lag träder i kraft den l januari 1997.

12¶Kriterier for rätt till

ersättning

12.1¶Inledning och direktiv

Kommittén har med utgångspunkt i direktiven diskuterat vilka kriterier skall gälla för rätt till försäkringsersättning i en ny som ohälsoförsäkring. Kommittén har haft att ta ställning till under vilka omständigheter sjukdom skall påverka arbetsformågan i en anses sådan omfattning så att rätt till ersättning från försäkringen uppkomoch i vilka fall sådan rätt inte skall anses föreligga. mer Det finns anledning att inledningsvis redovisa vad direktiven anutgångspunkt för kommitténs arbete med frågan om rätten ger som till ersättning vid sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. När det gäller kriterier för rätt till ersättning skiljer direktiven inte mellan kort, medellång och varaktig sjukfrånvaro. I kommitténs direktiv under rubriken Utgångspunkter för det anges fortsatta arbetet att: Socialförsäkringen skall ge ersättning för

inkomstborzfall orsakats sjukdom, skada eller funktionsned-

som av sättning. Det innebär att bedömningen arbetsförmågans nedsättav ning och därmed rätten till försäkringsersättning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Problem i grunden inte är medisom cinskt betingade skall iförsta hand hanteras med arbetsmarknadseller socialpolitiska medel. Det är i linje med åtgärder som redan vidtagits eller aviserats. Det är samtidigt viktigt att understryka att de krav som med utgångspunkt från arbetslinjen ställs på den försäkrade inte får drivas så långt att socialförsäkringen upphör att vara en försäkring. Den drabbas sjukdom eller funktionshinder och till följd som av härav inte kan försörja sig på rimliga villkor skall ha rätt till en tryggad ersättning. Därför måste såväl den enskildes rättigheter som skyldigheter iden allmänna försäkringen noga preciseras. Under rubriken En allmän ohälsoförsäkring direktiven: anger Rätten till ersättning från den allmänna ohälsoförsäkringen skall baseras på rent medicinska kriterier. Sjuk- och arbetsskadebered-

214 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

ningen bör pröva en skärpning kriterierna för rätt till ersättning av jämfört med idag.

12.2¶Allmänna

förutsättningar

Begreppen sjukdom och arbetsförmåga är centrala i ett system som skall ge ersättning för inkomstförlust när försäkrad är förhindrad en att arbeta på grund sjukdom. Avgränsningarna för rätt till av ersättning måste vara formulerade på ett sådant sätt att den försäkrade allmänheten förstår reglerna och tillämpningen måste sådan var att den skapar en tilltro till systemet. Definition och tillämpning av

begreppen sjukdom och arbetsfönnåga avgör vidare försäkring-

om ens kostnader skall kunna förutses och hållas inom rimliga samhällsekonomiska De regler avgränsar rätten till

ramar. som ersättning

måste alltså så långt som möjligt klara och otvetydiga för att vara

skapa förutsättningar för en rättvis och konsekvent tillämpning

försäkringen.

12.3¶Begreppet sjukdom

12.3. l Nuvarande definition

Avgörande för rätten till sjukpenning är att den försäkrade lider av sjukdom och att det är sjukdomen orsakar nedsättningen som av arbetsförmågan. Innebörden av begreppet sjukdom har därför, vid

sidan av begreppet arbetsförmåga, avgörande betydelse vid en bedömningen av rätt till ersättning.

Begreppet sjukdom är inte definierat i AFL. Den har tillsom att lämpa sjukpenningförsäkringen får söka stöd i lagens förarbeten och den praxis som utvecklats området. Socialvårdskommittén skrev

följande i sitt betänkande Lag allmän försäkring SOU om 1944: 15:

Man synes vid bedömande huruvida sjukdom föreligger av eller inte i första hand ha att hålla sig till vad

som enligt

Kriterier for rätt till ersättning 215

vanligt språkbruk och gängse läkarvetenskaplig uppfattning såsom sjukdom. Med denna utgångspunkt torde är att anse såsom sjukdom kunna betecknas varje onormalt kropps- eller själstillstånd, vilket inte sammanhänger med den normala livsprocessen. Efter sjukdomsprocess kvarblivande missen bildningar eller stympningar utan samband med sjukliga symtom bör dock icke räknas som Äsukdom. Ett kroppslyte bör alltså sjukdom. andra sidan bör icke anses som endast själva sjukdomsprocessen såsom sådan utan även en efter sjukdomsprocessen kvarstående nedsättning eller rubbning det fysiska eller psykiska tillståndet kunna räknas av sjukdom. De störningar och fysiologiska förändringar som sammanhänga med det naturliga åldrandet eller med som havandeskap och bamsbörd äro tydligen icke att betrakta som sjukdomar, enär de stå i samband med den normala livsprocessen.

Genom att definitionen av begreppet sjukdom sker genom en hänvisning till vad enligt vanligt språkbruk och gällande som läkarvetenskaplig uppfattning anses vara sjukdom kan försäkringsersättningen anpassas till vetenskapens landvinningar utan att reglerna behöver ändras. Begreppet sjukdom har också genomgått vissa förändringar under årens lopp. Under 1980-talet utvecklades t.ex. praxis så att det ersättningsberättigande sjukdomsbegreppet även kan inrymma vissa tillstånd i samband med graviditet, operativa ingrepp samt sorg- och trötthetstillstånd. Gällande sjukdomsbegrepp har nyligen tydliggjorts genom den av riksdagen beslutade ändringen av 3 kap 7 § första stycket AFL som innebär att paragrafen fr.o.m. den 1 oktober 1995 har följande lydelse: sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid denna bedömning skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen som upphört. Regeringen lämnade följande allmänna motivering till sitt förslag. Att definiera ett sjukdomsbegrepp innebär svåra avvägningar mellan vad skall sjukdom eller inte. Regeringen har dock som anses som inte funnit att den utvidgning skett genom domstolspraxis har som inneburit att begreppet generellt sett blivit för generöst. Problemet är istället den glidning i tillämpningen som skett hos läkare,

patienter och inom socialförsäkringsadministrationen. Den innebär

216 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

att såväl sjukpenningförsäkringen förtidspensioneringen

som riskerar att vara på väg att bli allmän inkomstbortfallsersättning. en Det är angeläget att motverka att ersättning från sjukförsäkringen utges för sociala och generella livsproblem utan sådan att en

utvidgning av det försäkringsrättsliga ukdomsbegreppet har skett

genom domstolspraxis eller lagändring. Regeringen framhöll att avsikten med den föreslagna förändringen inte skulle sig ses vare

som en inskränkning eller en utvidgning sjukdomsbegreppet.

av Förändringen skulle istället ett förtydligande det är ses som av en sjukförsäkring som regleras i AFL.

12.4¶Begreppet arbetsförmåga

i sjukförsäkringen

12.4.l Nuvarande definition

I föregående avsnitt konstaterades att begreppet sjukdom saknar en definition i AF L. Inte heller for begreppet arbetsförmåga finns någon i lagtexten bestämd betydelse. I avhandling Sjukdom en om och arbetsoförmåga från år 1983 skriver Lotta Wästerhäll följande.

Innehållet i begreppet arbetsoförmåga är i än högre grad än

innehållet i begreppet sjukdom mångtydigt och vagt. Jag har i undersökningen utgått från att innehållet i det sjuk-

försäkringsrättsliga arbetsoförmågebegreppet utgörs

faktisk arbetsoförmåga och profylaktisk arbetsoförmåga.

Eftersom det inte finns några fasta hållpunkter för när man ska använda det eller det andra, finns alltid möjligheten ena för det rättstillämpande organet att kräva faktisk arbetsoförmåga. Faktisk arbetsoförmåga regel för handen i är som mycket väl avgränsbara fall. I övrigt kan ofta med fog göras gällande att den försäkrade rent faktiskt kan utföra åtminstone ett visst mått av arbete. Men för sjukdomens botande är det inte lämpligt att den försäkrade arbetar. Regeln i AFL - - - 3:7 har stora likheter med generalklausul. Generalklausuler en brukar ibland uppfattas som hot mot rättssäkerheten. En regel, som är uppbyggd kring rekvisiten arbetsoförmåga och sjukdom, kan aldrig tillämpas med större exakthet, såvida inte de faktiska omständigheter, skall inordnas under som man menar

Kriterier för rätt till ersättning 217

begreppen i fråga, konkretiseras och systematiseras ocheller de värden skall tillgodoses preciseras. som man menar

En försäkrads förmåga sjukdom kunna arbeta skall, enligt att trots en nuvarande regler, bedömas skilda sätt beroende sjukdomens och varaktighet i tiden. I det korta perspektivet skulle prognos arbetsförmågan, enligt reglerna före den 1 oktober 1995, endast bedömas i förhållande till den sjukes normala eller därmed jämförliyrke. Något krav att den drabbats av en kortvarig sjukdom ga som skulle vilket helst passande arbete ansågs alltså inte vara vare ta som sig skäligt eller lämpligt. Om sjukdomen blev, eller kunde antas bli, långvarig vidgades den inom vilken den försäkrades arbetsförram måga skulle bedömas. I det fallet gjordes bedömningen även senare med hänsyn till det behov rehabilitering kunde nödvänav som vara dig. Avgränsningen inom försäkringen mellan korta och långa sjukfall alltså stor betydelse när rätten till sjukpenning skulle var av bedömas. Regeringen föreslog i 199495: 147 att begreppen kortvarig prop. respektive långvarig sjukdom skulle tas bort i AF L. I propositioföreslogs att arbetsförmågan i stället skulle bedömas nen grundval den försäkrade grund sjukdomen kan, eller av om av inte kan, kunna återgå till sitt vanliga arbete. Riksdagen har antas antagit förslaget och de bestämmelserna i 3 kap. 7 § AFL har nya trätt i kraft den 1 oktober 1995.

12.4.2¶Nuvarande regler

En försäkrad har rätt till sjukpenning om arbetsförmågan på grund sjukdom är nedsatt med minst fjärdedel. Vid bedömningen av av en sjukdom föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, om ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs nedsatt arbetsförmåga fortfarande finns kvar när som sjukdomen upphört. sjukpenning hel, tre fjärdedels, halv utges som fjärdedels ersättning. eller en Om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete bedöms arbetsförmågan i förhållande till detta eller i förhållande till annat lämpligt arbete arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. som Om den försäkrade däremot inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete och inte heller kan antas klara ett annat arbete den öppna arbetsmarknaden skall försäkringskassan pröva om den

218 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

försäkrade efter rehabiliteringsåtgärder

kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålles.

Vid bedömning rehabiliteringsåtgärder skall vidtas skall

av om

försäkringskassan beakta vad rimligen kan begäras den

som av försäkrade med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och

tidigare

verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Det finns inte i lagtexten uttalat angivet hur rätten till sjukpeming och därmed arbetsförmågan skall bedömas när den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete. Tillämpningen har därför skett med stöd av en motsatsvis tolkning lagtexten. av

12.4.3 till nuvarande

Bakgrunden regler

I AFL anges vad arbetsförmågan skall bedömas i förhållande till om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete . Motsatsvis har lagtexten tolkats så att arbetsförmågan i övriga fall skall bedömas med hänsyn till möjligheten att klara ett annat arbete. Under 1980-talet gjordes prövningen arbetsförmågan i förav hållande till hela arbetsmarknaden och utifrån yrken som var någorlunda vanliga. Om den försäkrades arbetsförmåga inte var nedsatt med minst hälften vid denna tid halv sjukpenning den var .lägsta graden av ersättning, en fjärdedels sjukpenning infördes den 1 juli 1990 och han kunde antas erhålla förvärvsinkomst en motsvarande minst hälften vad han tidigare hade haft han varken av var

berättigad till vanlig sjukpenning eller till sjukpenning under rehabilitering. Bedömningen grundades inte på de reella möjlighe-

terna att skaffa en inkomst utan förmågan att utföra arbete som gav inkomst.

Rehabiliteringsberedningen konstaterade i sitt betänkande Tidig

och samordnad rehabilitering SOU 1988:41 att praxis beträffande rätt till sjukpenning under rehabilitering åtgärd enligt 2 §

kap.

AFL under 1980-talet blev generösare försäkringsgenom att överdomstolen FÖD publicerade prejudicerande domar som angav att man måste ta hänsyn till att läget på arbetsmarknaden medför särskilda svårigheter för arbetshandikappade att få lämpligt ett arbete. I propositionen om Rehabilitering och

rehabiliteringsersättning

prop. 199091 :141 betonades i samband med införandet de av nya

Kriterier för rätt till ersättning 219

reglerna from den 1januari 1992 inriktningen att den anställde skall beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren och andra alternativ prövas först när dennes möjligheter är uttömda. 3 kap. 8 § andra stycket AFL fick då den ändrade lydelsen: Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt tidigare arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter sådan rehabiliteringsåtgärd, som avses i 22 kap. 7 kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller annat lämpligt arbete erhålles. Därvid skall beaktas

om vad rimligen kan begäras honom med hänsyn till sjukdomen,

som av hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. I specialmotiveringen till författningsförslaget sägs att begreppet lämpligt arbete ges ett sakligt innehåll angivande av vilka omständigheter som skall

genom beaktas. Vidare konstaterades att reglerna för bedömningen av arbetsförmågan i de långa sjukdomsfallen därmed kommer att bätt-

stämma överens med motsvarande regler inom förtidsre

pensioneringen.

Den vid denna tidpunkt föreslagna ändrade lydelsen av 3 kap. 8 § AFL tog sikte på rehabiliteringsfallen. Propositionen behandlade inte frågan om hur man skall se rätten till ersättning för en försäkrad som inte kan återgå till sitt vanliga arbete, inte kan beredas arbete hos sin arbetsgivare utan rehabiliteringsåtgärd men som däremot bedöms kunna utföra annat arbete på arbetsmarknaden.

I socialförsäkringsutskottets betänkande 199091:StIJ 16 med anledning av propositionen sägs angående ändringen i 3 kap. 8 § AFL: Regeringen föreslår att i ett andra stycke i denna paragraf

hur nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas vid skall anges längre .sjukfall Enligt utskottets mening är detta andra stycke utformat så att det i första hand innebär en föreskrift för försäkringskassan att utreda rehabiliteringsåtgärder bör vidtas.

om Utskottet tillstyrker att lagrummet får föreslagen lydelse.

Möjligheten att pröva arbetsförmågan i förhållande till andra arbeten arbetsmarknaden då den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete och inte bedöms vara i behov av rehabilitering fanns alltså kvar, fick göras med stöd en motsatsvis tolkning av 3

men av kap. 7 § AF L. Som framgår av socialförsäkringsutskottets kommentar blev lagtexten i 7 resp 8 inte helt tydlig på denna punkt.

Genom förändringarna fr.o.1n. den 1 oktober 1995 i 3 kap. 7 och 8 §§ AFL har bedömningen av arbetsförmågan, i det som tidigare

220 Kriterier för rätt till ersättning

benämndes korta sjukfall, förtydligats. Gränsen mellan korta och långa fall har också klarlagts. Tidigare oklarheter när det gäller arbetsförmågebedömningen i långa sjukfall, dvs fall då den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete, har enligt kommitténs uppfattning däremot snarare förstärkts. Den nya 7 § omfattar tidigare 7 och 8 §§. Första stycket har numera inledningsvis följande lydelse: Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid denna bedömning skall bortses fån arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Lagtexten har här fått svårtolkad formulering. Andra meningen en är ny. Formuleringen ...denna bedömning... måste med stöd av motivuttalandena kunna tolkas så att det begreppet sjukdom avser men formuleringen kan också uppfattas som om den syftar på

begreppet arbetsförmåga.

Fjärde stycket innehåller de delar tidigare 8 § andra stycket av som

anger att vid bedömning rehabiliteringsbehov ...skall beaktas

av vad som rimligen kan begäras honom med hänsyn till sjukdomen, av hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Paragrafen i dess sammantagna lydelse fr.o.m. den 1 oktober 1995 har därmed blivit mycket svårtolkad och skulle kunna tolkas så att den som inte kan återgå till sitt tidigare arbete får rätt till ersättning i vidare utsträckning än idag. Socialförsäkringsutskottet har emellertid i sitt betänkande 199495:SfU 10 gjort följande klarläggande: Utskottet vill framhålla att en sådan undersökning den försäkrades eventuella av

behov av rehabiliteringsåtgärd iförslaget till ändring

som avses av 3 kap. 7 § fjärde stycket AFL, liksom enligt tillämpningen av nu gällande regler, förutsätter att den försäkrade inte kan direktplaceras i annat arbete på den öppna arbetsmarknaden. Någon ändring i detta avseende är inte avsedd. Kommittén har mot denna bakgrund funnit det angeläget att klargöra och lämna förslag hur arbetsförmågan skall bedömas när den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete.

Kriterier för rätt till ersättning 221

12.4.4¶Underlaget för bedömning

av rätt till sjukpenning

Fr.o.m. den 1 oktober 1995 har i AFL 3 kap. 8 och 8a §§ även införts regler med syfte att förbättra underlaget för beslut om rätt till sjukpenning. De reglerna den försäkrade en tydligare skyldighet att så-

nya ger väl i den försäkran som ges i början av ett sjukfall som i en särskild försäkran, senast efter fyra veckors sjukskrivning, ange på vilket sätt sjukdomen påverkar hans arbetsförmåga.

Den försäkrade skall efter fyra veckor också lämna in ett särskilt läkarutlåtande. Utlåtandet skall innehålla uppgift om pågående och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd, behovet av övrig rehabilitering, beräknad återstående tid med nedsatt funktionstönnå-

på grund sjukdom samt läkarens bedömning av i vilken grad ga av den nedsatta funktionen påverkar arbetsfönnågan. Läkarens roll skall alltså i första hand att uttala sig om den försäkrades

vara medicinska status och vilka funktionshinder som sjukdomen orsakar den försäkrade.

Med den särskilda försäkran och det särskilda läkarutlåtandet som underlag skall försäkringskassan, efter att ha hört sin försäkringsläkare, göra bedömning i vilken mån arbetsförmågan är

en av om nedsatt på grund av sjukdom samt om rehabilitering eller ytterligare utredningsåtgärder behövs.

Försäkringskassan ges också rätt att kräva att den försäkrade genomgår kompletterande undersökning och utredning hos t.ex. annan sjukvårdsenhet för att få rätt till sjukpenning. Om den försäkrade inte medverkar i en kompletterande utredning skall försäkringskassan kunna minska eller dra sjukpenningen.

222 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

12.5¶Begreppet arbetsförmåga i förtidspensioneringen

12.5. l Nuvarande regler

En försäkrad har rätt till förtidspension arbetsfönnågan på grund

om av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförrnågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen bedöms varaktig. Om nedsättningen inte bedöms

som som varaktig men bestående för avsevärd tid, normalt minst ett år, beviljas sjukbidrag som alltid är tidsbegränsat. l det fall den försäkrade ansöker fortsatt förmån prövas rätten till fortsatt

om ersättning nytt då sjukbidragstiden löper ut. Förutsättningarna för rätt till sjukbidrag måste då nytt vara uppfyllda. En förtidspension är inte begränsad i tiden men kan minskas eller dras den

om försäkrades arbetsförmåga väsentligt förbättras.

Vid prövningen av rätt till förtidspension skall försäkringskassan bedöma den försäkrades förmåga att: ...bereda sig inkomst

genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och

som rimligen kan begäras honom med hänsyn till hans utbildning och

av tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. 7 kap. 3 § AF L. För försäkrad som fyllt 60 år skall bedömningen främst förmågan och

avse möjligheten att skaffa sig inkomst sådant arbete han eller hon

genom utfört tidigare eller genom något annat tillgängligt lämpligt arbete Denna regel upphör med vissa övergångsregler fr.o.m. den 1 januari 1997

Förtidspension kan beviljas efter ansökan av den försäkrade. Försäkringskassan har även möjlighet att tillerkänna försäkrad

en förtidspension utan att han eller hon gjort ansökan pension. Det

om senare blir aktuellt när försäkringskassan byter ut sjukpenning mot pension.

Den som har fått sin förtidspension indragen eller minskad grund av att han har börjat förvärvsarbeta kan, enligt kungörelsen 1962:394 med vissa bestämmelser rörande ansökan pension

om enligt AF L m.m., under vissa förutsättningar ansöka om att förmånen åter skall utges utan att läkarutlåtande behövs. Syftet med den s.k. vilande förtidspensionen är att stimulera med förtids-

personer pension och sjukbidrag att göra arbetsförsök som led i rehabilitering.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 223

12.5.2¶Bakgrund till nuvarande regler

Rätten till förtidspensionsj ukbidrag har, liksom sjukpenningrätten, förändrats över tiden. I propositionen 1962:90 med förslag till lag

om allmän försäkring klargjordes den principiella grunden för

förtidspensioneringen. Syftet med pensionen att tillförsäkra

var medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen skulle kompensa-

vara en tion för försörjningsekonomiska konsekvenser, som beror på sjukdom eller skada. Den skulle inte lytesersättning.

vara en Grunden till den bristande arbetsförmågan skulle medicinska

vara faktorer och dessutom fordrades att den medicinska defekten medförde förlust eller en betydande nedsättning av arbetsförmågan.

Förtidspensionssystemet reformerades i betydande omfattning under 1970-talet. Fr.o.m. den 1juli 1970 prop. 1970:66 infördes de s.k. äldrereglema. Möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att erhålla förtidspension vidgades genom att kraven nedsättning

av arbetsförmågan i medicinskt hänseende mjukades upp. Efter individuell prövning skulle förtidspension kunna utges till med

personer tungt eller pressande arbete vilka på grund av bristande krafter har svårt att orka med sina arbetsuppgifter och därför önskar i pension. Särskild hänsyn skulle tas till svårigheterna för dem som friställs på arbetsmarknaden att få annat lämpligt arbete. Samtidigt skapades också förutsättningar för en mindre restriktiv bedömning av möjligheterna till förtidspension för hemarbetande. Dessa förändringar medförde att lagtexten 7 kap. 1 § AFL ändrades från att ha haft lydelsen sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte till sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Dessutom fick 7 kap. 3 § AFL följande tillägg: I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt arbete.

Fr.o.m. den l juli 1972 prop. 1972:55 infördes för äldre arbetslösa försäkrade rätt att erhålla förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder, dvs. utan att någon medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan förelåg. Möjligheten att bevilja förtidspension på rena arbetsmarknadsskäl upphörde den l oktober 1991.

Fr.o.m. den l januari 1977 prop. 197677:44 infördes ändrade principer för bedömning frågan förtidspension vid

av om m.m. alkoholmissbruk och andra former missbruk samt blandformer

224 Kriterier för rätt till ersättning

eller fall där det förekommer sociala anpassningssvårigheter eller psykopati. Detta skulle kunna ge rätt till pension om den försäkrades prestationsfönnåga var nedsatt i tillräckligt hög grad. Lagtexten 7 kap. 3 § AFL fick följande tillägg: Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättning-

en av prestationsförmågan.

Därefter avmattades reformtakteng och några förändringar av betydelse genomfördes inte förrän under 1990-talet. Dessa innebar i huvudsak begränsningar i rätten till ersättning.

Fr.0.m. den 1januari 1992 prop. 199293:31 begränsades möjligheten att tillämpa de s.k. äldrereglerna till att uttryckligen gälla endast försäkrade som har fyllt 60 år.

Fr.0.m. den 1 juli 1993 ändrades nivåerna inom förtidspensioneringen. Tidigare fanns nivåerna hel, två tredjedels och halv förtidspension. Dessa ersattes av hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels pension. Kraven för rätt till hel förtidspension skärptes så att det numera krävs att arbetsförmågan är helt nedsatt, tidigare var det tillräckligt att arbetsförmågan var nedsatt med minst fem sjättedelar för rätt till hel pension. Den tidigare möjligheten att uppbära hel förtidspension trots viss inkomst av förvärvsarbete upphörde därmed i princip vissa övergångsregler finns. Nivån en fjärdedels förtidspension bör, enligt uttalanden i förarbetena, användas med restriktivitet och komma ifråga främst när det efter en längre tids sjukskrivning och rehabilitering konstateras en varaktig eller för avsevärd tid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller skada. Däremot skall nedsatt prestationsfönnåga som har samband med normalt åldrande inte ge rätt till förtidspension på denna nivå. Genom denna förändring av nivåerna inom förtidspensioneringen anpassades dessa till nivåerna som finns inom

sjukpenningförsäkringen.

12.5.3¶Äldrereglerna inom

förtidspensioneringen

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom för en försäkrad som fyllt 60 år skall hänsyn främst tas till den försäkrades förmåga och möjlighet att skaffa sig inkomst genom sådant arbete som han eller hon tidigare utfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbete. För äldre försäkrade krävs alltså inte att de skall genomgå rehabilitering eller omskolning.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 225

Regeringen föreslog i propositionen 199495: 147 att de nuvarande särreglema vad gäller rätten till förtidspension för personer som fyllt 60 år skall avskaffas. Regeringens bedömning var att det är av stor vikt att uppkomna kostnader grund av sjukdom eller arbetslöshet i största möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen respektive inom arbetsmarknadspolitiken. Denna strävan underlättar, enligt regeringen, politiska prioriteringar mellan olika politikområden samt bidrar till att stärka tilltron till systemen. Enligt regeringens bedömning fanns det skäl att ta ett första steg mot en renodling

förtidspensioneringen till ersättning vid nedsatt arbetsförav att ge

medicinska faktorer. måga på grund av

Riksdagen har antagit förslaget och de s.k. äldrereglerna avskaffas fr.o.m. den ljanuari 1997.

I propositionen 1994951147 aviserades också en planerad särskild sysselsättningspolitisk proposition. Insatser för att underlätta för äldre arbetslösa att komma tillbaka i arbete skulle komma att behandlas i detta sammanhang.

I propositionen 1994952218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. föreslogs att lönebidrag med upp till halva lönekostnaden får lämnas till en arbetsgivare, som anställer en långtidsarbetslös fyllt 60 år och får ersättning från arbets-

person som som löshetskassa. Bidraget skall i första hand avse lokalt bundna sökande med kortare utbildning. Utvidgningen av målgruppen för lönebidrag föreslogs vara en tillfällig åtgärd och avse budgetåren 199596

- 1997 och rymmas inom tidigare medelsram för lönebidrag. Riksdagen har antagit förslaget.

I kompletteringspropositionen prop. 1994952150 aviserades att

särskild utredning kommer att tillsättas i samråd mellan socialen och arbetsmarknadsministrarna för att göra en bred analys av de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen av

av förtidspension skärps.

12.5.4¶Underlaget för

bedömning av rätt till förtidspension

Även när det gäller förtidspension har, i likhet med vad

som ovan redovisats, införts regler med syfte att förbättra underlaget för beslut. Fr.o.m. den 1 oktober 1995 har försäkringskassorna givits vidgade möjligheter och ökade skyldigheter att infordra komplette-

8 15-1434

226 Kriterier för rätt till ersättning

rande utredning i samband med prövning rätt till förtidspension.

av Reglerna återfinns i 7 kap. 3 a § AFL.

Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behovet av och möjligheterna till rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning rätt till förtidspension skall

av försäkringskassan även i övrigt kunna infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, göra förfrågan hos den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, besöka den försäkrade samt undersöka om den försäkrade efter rehabilitering helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.

Vid beslut om förtidspension skall försäkringskassan bedöma

om det finns behov av förnyad utredning av arbetsförmågan efter viss tid. Försäkringskassan skall, även sedan förtidspension eller sjukbidrag börjat utges, införskaffa sådan utredning i varje

som särskilt fall anses nödvändig för bedömning av den fortsatta rätten till förtidspension. Innan försäkringskassan fattar beslut

om medicinsk utredning skall kassan inhämta försäkringsläkarens

bedömning.

12.6 rätten

Regeringsuttalanden angående

till ersättning från

socialförsäkringen vid sjukdom och arbetsoförmåga

I direktiven den inriktning kommittén skall ha när det gäller

anges rätten till ersättning vid sjukdom och arbetsoförmåga. I dessa frågor har regeringen också i olika propositioner under verksamhetsåret 199495 närmare preciserat sin på dessa frågor. Här följer

syn en kort sammanställning av vad regeringen anfört. I regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder,

m.m. prop. 199495:25 redovisas planerade besparingar 3 miljarder

om kronor netto inom området förtidspension och sjukförsäkring. En kommande proposition med departementspromemorian Ds 1994:91 Rätten till sjukpenning och förtidspension grund

som aviseras. 1,3 miljarder kronor beräknas de förslag

sparas genom

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning

regeringen därvid kommer att lämna. Om och i så fall vilka ytterligare åtgärder som behövs inom området förtidspension och sjukförsäkring kommer regeringen att bedöma i samband med beredningen av förslagen från Sjuk- och arbetsskadeberedningen under hösten 1995. Regeringen gör i prop. 199495:25 också Följande bedömning: Det är av flera skäl centralt att förtidspensioneringen fungerar på ett sådant sätt att förtidspension utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats och att den renodlas i syfte att utgöra ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund medicinska orsaker.

av - - -

Det är centralt för tilltron till förtidspensioneringen att den fun-

på ett sådant sätt att förtidspension utges först när alla gerar möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats. Det är av stor vikt för bibehållandet av socialförsäkringssystemets legitimitet hos allmänheten att de olika socialförsäkringarnas respektive uppgifter renodlas. Härvidlag är det betydelsefullt att förtidspensioneringen ersättning vid nedsatt arbetsförmåga

utgör en på grund av medicinska orsaker. Arbetsmarknadsskäl bör inte ge rätt till förtidspension. Härigenom uppnås en större tydlighet och kostnader kommer att bokföras där de uppstår. Regeringens uppfattning sådan ordning underlättar politiska priorite-

är att en ringar mellan välfärdspolitikens olika områden. Regeringen kommer därför i syfte att minska utgifterna för ohälsa att ge Sjuk- och arbetsskadeberedningen tilläggsdirektiv med innebörd att pröva grunderna för och beräkningen avförtidspension och sjukersättning. Bl.a. bör övervägas ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s. antagen inkomst vid förtidspension.

I 199495 års budgetproposition prop. 1994952100 bil. 6 anges följande skäl för de där föreslagna besparingarna på förtidspensionema: Det ekonomiska läget i landet innebär att stora besparingar måste göras inom de flesta områden. Regeringen aviserade att

- w en proposition med förslag i syfte att bl. a. förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension kommer att föreläggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995. Ytterligare åtgärder i syfte att stärka de ojfentliga finanserna är dock nödvändiga.

Utvecklingen av förtidspensioneringen har under lång tid karaktäriserats av att en ökande andel av befolkningen uppbär sådan pension. Detta innebär att allt fler människor permanent hamnar utanför arbetsmarknaden och att kostnaderna för förtidspensionen stiger.

228 Kriterier för rätt till ersättning

I propositionen Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för gifta prop. 199495: 147 lämnar regeringen följande motivering till avskaffandet av äldrereglerna: Regeringens bedömning är att det är av stor vikt att uppkomna kostnader på grund av sjukdom eller arbetslöshet i största möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen respektive inom arbetsmarknadspolitiken. Denna strävan underlättar politiska prioriteringar mellan olika politikområden samt bidrar till att stärka tilltron till systemen. Särskilt viktigt är detta när de olika ersättningssystemen utsätts för ett stort ekonomiskt tryck som under de senaste årens lågkonjunktur. Regeringen anser i likhet med flertalet remissinstanser att eventuella

förändringar av arbetsförmågebedömningen inom förtidspensione-

ringen bör behandlas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Sammantaget finns det emellertid enligt regeringens bedömning skäl att redan ta ett första steg mot renodling nu en av förtidspensioneringen till att ge ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska faktorer.

I kompletteringspropositionen prop. 199495: 150 bil 5 avise-

rades också, som tidigare nämnts, att särskild utredning kommer en att tillsättas i samråd mellan social- och arbetsmarknadsministrama för att göra en bred analys av de äldres situation på alltmer en krävande och rörlig arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen förtidspension skärps. av

12.7 och

överväganden förslag

Vårt förslag: Försäkringsersättning bör baseras medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Kriterierna för bedömning arbetsförmåav ga bör vara desamma oavsett prognosen och längden arbetsförmågans nedsättning. När den försäkrade kan antas kunna återgå i arbete hos sin arbetsgivare skall bedömningen dock göras med beaktande hans arbetsförmåga i sådant av arbete.

Kommittén har diskuterat förslagets försörjningsekonomiska konsekvenser för enskilda försäkrade. Kommittén förutsätter därvid

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 229

att försörjningsfrågorna ingår i de överväganden regeringen

som skall göra i samband med förslagen beträffande hur arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken bästa sätt skall främjas och hur fömyelsen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt skall utformas.

l2.7.1

Inledning

Begreppen sjukdom och arbetsförmåga är centrala i ett system som skall ge ersättning för inkomstförlust när försäkrad är förhindrad

en att arbeta på grund av sjukdom. Avgränsningarna för rätt till

ersättning måste vara formulerade ett sådant sätt att den försäkrade allmänheten förstår reglerna och tillämpningen måste sådan att

var den skapar en tilltro till systemet. Definition och tillämpning

av begreppen sjukdom och arbetsförmåga avgör vidare om försäkringens kostnader skall kunna förutses och hållas inom rimliga samhällsekonomiska ramar. De regler som avgränsar rätten till ersättning måste alltså så långt som möjligt vara klara och otvetydiga för att skapa förutsättningar för rättvis och konsekvent tillämpning

en av försäkringen.

Kommittén har diskuterat de förändringar beträffande rätten till förtidspension och sjukpenning som riksdagen antagit efter förslag av regeringen i proposition 199495:l47. Propositionen innehåller bl.a ovan redovisade åtgärder för att förtydliga regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet och för att förbättra det underlag som ligger till grund för beslut förtidspension och

om sjukpenning. Kommittén har inte funnit skäl att lämna förslag till ytterligare förändringar i denna del.

Kommittén har därefter diskuterat hur arbetsförmågan skall bedömas hos den som drabbats av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. I det fortsättningen kommer begreppet sjukdom att användas som sammanfattande benämning för detta.

Kommittén anser att arbetsförmåga skall bedömas utifrån

mer renodlat medicinska kriterier. Detta innebär inte att kommittén är omedveten om de svårigheter som är förknippade med bedömningen av arbetsförmågan i ett enskilt fall. Komplexiteten i dessa frågor kan också såväl läkarkåren som anställda inom socialförsäkringsadministrationen vittna om. Det är emellertid kommitténs förhoppning att klarare regler skall medverka till att tydliggöra gränserna för vad

230 Kriterier för rätt till ersättning

skall ersättas från socialförsäkringen och därmed underlätta vid som de ibland mycket svåra avvägningar som därvid ändå måste göras.

En högre grad av renodling av bedömningen av arbetsförmågan kommer att leda till att en del försäkrade, som på grundval av nuvarande regler och tillämpning, beviljas ersättning från socialförsäkringen inte längre kommer att uppfylla kraven. Resultatet av en sådan regeländring får emellertid inte leda till att samhället lämnar den enskilde utan stöd. Kommittén har därför samrått med den Arbetsmarknadspolitiska kommittén i dessa frågor. Enligt kommitténs uppfattning kommer ett genomförande av de förslag som här läggs fram att kräva särskilda åtgärder inom det arbetsmarknadspolitiska området. Bland annat kommer det att ställa ytterligare krav de ansvariga myndigheterna att samordna sina åtgärder. Vidare kräver det att myndigheternas ansvarsområden klargörs. Kommittén avser att redovisa diskussioner och förslag angående detta i slutbetänkandet. I kapitel 7 lämnas en översiktlig problembeskrivning.

12.7.2¶Kriterier för bedömning arbetsförmåga

Arbetsfönnåga är ett begrepp som i allra högsta grad är relativt. Det finns idag glädjande exempel där även personer med omfattande och svåra handikapp, efter anpassning av arbetsplatser och med stöd av tekniska hjälpmedel, kan utföra ett förvärvsarbete. Gränsen för vad som är möjligt i detta sammanhang flyttas ständigt framåt bl.a. genom den tekniska utvecklingen. Samtidigt utvecklas arbetslivet så att jämförelsevis enkla och okomplicerade arbeten, lämpade kanske för med begränsad fysisk eller psykisk funktionsförmåga,

personer försvinner från marknaden. Privata och offentliga arbetsgivare effektiviserar och krymper i vissa fall sina organisationer, utrymmet minskar för dem som inte förmår att prestera fullt ut.

Kommitténs direktiv beträffande kriterierna för bedömning av arbetsförmåga är entydiga, rätten till ersättning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Samma inriktning kommer också till uttryck i de propositioner som kommittén citerat ovan. Det är kommitténs uppfattning att den anvisade vägen skall följas. En renodling av kriterierna för rätt till ersättning kommer, förutom att leda till en minskning av försäkringens kostnader, också att ge underlag för en mer rättvisande bild av samhällets kostnader inom olika problemområden. T.ex. kommer kostnader till följd av ohälsa

Kriterier för rätt till ersättning 231

att redovisas inom ramen för socialförsäkringen, medan kostnader som uppkommer till följd av arbetslöshet eller grund andra

av problem för försäkrad att finna ett att arbete att hanteras inom

en arbetsmarknadspolitiken. Om en försäkrad har svårigheter att ta till vara den arbetsförmåga han eller hon har kvar, sin sjukdom till trots, är detta i första hand ett arbetsmarknadsproblem. Rätt till ersättning från den allmänna försäkringen kommer alltså inte att föreligga i ett sådant fall. Ett annat synsätt skulle, enligt kommitténs uppfattning, leda till att man att man låter arbetsmarknadsproblem medikaliseras

individnivå.

Vid ett genomförande de klarare gränsdragningar anvisas

av som i kommitténs direktiv kan man alltså förvänta sig att de verkliga, eller huvudsakliga, problemen på ett bättre sätt görs tydliga. Kommittén ser fördelar med sådan ordning. Genom att kostnader

en redovisas inom det politikområde de hör hemma de bättre

ger underlag för framtida politiska beslut och prioriteringar.

När det gäller den konkreta utformningen ett renodlat arbets-

av förrnågebegrepp i den allmänna försäkringen anlägger kommittén dock ett något nyanserat synsätt. Om i författningstext

mer man skulle definiera begreppet arbetsförmåga i enlighet med kommitténs direktiv skulle detta leda till att bedömningen medikaliseras så långt som det överhuvudtaget låter sig göras. Resultatet att slopa

av samtliga de förhållanden, av t.ex. social natur eller arbetsmarknadskaraktär ...utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter , som idag tillåts påverka bedömningen kan enligt kommittén komma att leda allt för långt. En regel bokstavligen följer vad

som som anges i kommitténs direktiv skulle utmynna i att försäkrads

en arbetsförmåga uteslutande skulle bedömas i förhållande till hur sjukdomen sätter ned förmågan att arbeta.

En sådan strikt avgränsning i lagtexten skulle enligt kommitténs uppfattning kunna leda till resultat blir direkt stötande. Reglerna

som i den allmänna försäkringen får inte leda till tillämpning inte

en som finner stöd hos den försäkrade allmänheten eller i det allmänna rättsmedvetandet. Om bedömningen arbetsförmågan hos sjuka

av försäkrade skulle leda till rad beslut såväl ett mänskligt

en som, ur som ekonomiskt perspektiv, framstår oförsvarliga och oförklar-

som liga riskerar såväl lagstiftning administration att förlora

som allmänhetens förtroende. Kommittén har därför funnit att de kriterier vid sidan den

som, av

begränsning av arbetsförmågan som sjukdomen upphov till,

ger

232 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

beaktas idag inte helt kan lämnas utan avseende. Denna fråga har stor principiell betydelse och kan på sitt sätt ses som en vattendelare. Om tillämparen vid sin bedömning nödgas inskränka sig till att bedöma enbart sjukdomens inverkan på arbetsförmågan, utan att rimliga hänsyn även tas till vissa individuella förutsättningar, riskerar betoningen på social i ordet socialförsäkring att helt försvinna.

Kommittén har därför ingående granskat Förutsättningarna för att utforma regeln för bedömning av arbetsförmågan så att rimlighetbedömningar i viss mån kan tillåtas påverka utfallet. Tanken har därvid varit att låta regeln få utformning som i viss mån ger möjlighet

en att väga in annat än rent medicinska förhållanden när det gäller bedömningen den försäkrades förmåga, eller möjlighet, att

av försörja sig genom förvärvsarbete. Kommittén anser att det kan finnas situationer då det är nödvändigt att mildra sådana brister eller ofullkomligheter hos den försäkrade, i samhället eller arbetsmarknaden kan upphov till svårigheter för den försäkrade att

som ge försörja sig.

Inom kommittén har därför olika modifierade alternativ granskats. För att tillämparen skall ges möjlighet att i någon mån även väga in annat som kan påverka den försäkrades förutsättningar att arbeta,

sådan alternativ regel förslagsvis följande utformning: kan en ges Bedömningen skall ske i förhållande till vad som rimligen kan begäras honom i relation till arbeten som är normalt förekom-

av mande arbetsmarknaden. Enligt kommitténs bedömning ger direktiven utrymme för en utvidgning i enlighet med vad som här föreslås. I direktiven anges nämligen: Den som drabbas av sjukdom eller funktionshinder och till följd härav inte kan försörja sig på rimliga villkor skall ha rätt till en tryggad ersättning.

Kommittén vill dock understryka att förslaget till rimlighetsbedömning inte innebär att tillämparen i varje ersättningsfall skall väga

sociala eller arbetsmarknadsmässiga faktorer. Det förslag till nya kriterier kommittén lägger fram innebär att arbetsförmågan

som skall bedömas mer renodlat medicinska grunder. Dock kan en samlad bedömning förhållandena i ett enskilt fall undantagsvis

av leda till att den försäkrade inte kan försörja sig rimliga villkor och därmed kan alltså rätt till ersättning föreligga. Den rimlighetsbedömning som kommittén föreslår skall alltså ses som en säkerhetsventil, eller en möjlighet till ett mer balanserat synsätt, i ärenden där en bedömning grundval av enbart medicinska kriterier skulle ge ett icke acceptabelt resultat.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 233

Kommittén vill i sammanhanget nytt peka på de två sjukförsäkringsrättsliga arbetsoförmågebegrepp som Wästerhäll tar upp i sin avhandling se redovisningen i avsnitt 12.4.l. Wästerhäll talar faktisk arbetsoförmåga och profylaktisk kommittén använder i om fortsättningen termen terapeutisk arbetsoförmåga. Vid faktisk arbetsoförmåga kan den försäkrade grund sjukdomen inte av arbeta. Den terapeutiska arbetsoförmågan kännetecknas av att det för sjukdomens botande, eller för att förhindra komplikationer, är nödvändigt eller lämpligt att den försäkrade avhåller sig från arbete. Den terapeutiska arbetsoförmågan har alltså ett renodlat medicinskt innehåll. Anknytningen till sjukdomen är mycket mer uttalad än vad är fallet vid bedömningen faktisk arbetsoförmåga. Sjuksom av domsbilden är avgörande betydelse för vilken behandling som av skall sättas in. Läkarna är de är bäst skickade att intyga som terapeutisk arbetsoförmåga. Terapeutisk arbetsoförmåga föreligger alltså när det ett led i den medicinska behandlingen är av största som vikt att den försäkrade avhåller sig från arbete. Kommitténs överväganden behandlar uteslutande bedömningen av den faktiska arbetsförmåga finns kvar när den terapeutiska som arbetsoförmågan upphör. Det är i första hand bedömningen av den faktiska arbetsförmågan påverkas den renodling av arbetssom av förmågebegreppet, och rätten till ersättning från socialförsäkringen, som nu föreslås.

12.7.3¶Arbetsförmåga i olika trygghetssystem

Begreppet arbetsförmåga används i olika trygghetssystem och av skilda tillämpare utan att innebörden alltid givits klar definition. en Därför är det inte ägnat att förvåna att enskilda försäkrade kan finna att tillämpningen inte alltid framstår som konsekvent och att även tillämpare ibland kan sakna förståelse för beslut som fattas inom andra trygghetsområden. Det är därför största betydelse att begreppet arbetsförmåga inom av ohälsoförsäkringen otvetydig definition. Utan en klar ges en innebörd begreppet saknas grundläggande förutsättning för en av en konsekvent tillämpning. Inom socialförsäkringen anses sedan länge försäkrad ha arbetsförmåga när han, trots sjukdom, har förmåga en försörja sig själv förvärvsarbete. Denna definition är entydig genom och måste upprätthållas socialförsäkringen skall kunna renodlas om förutsätts i kommitténs direktiv. det sätt som

234 Kriterier för rätt till ersättning

Arbetsförmågebedömningen är dock en annan på det arbets-

marknadspolitiska området. En fingervisning skillnaden i be-

om dömningen gentemot socialförsäkringen får studerar man om man

de olika mål uppställts för den arbetsmässiga rehabiliteringen

som i dessa trygghetssystem. Inom socialförsäkringen är målet att den försäkrade skall återfå sin arbetsförmåga han drabbats även om av sjukdom. Om sådan förmåga finns trots sjukdomen, eller när en förmågan återställts, föreligger inte längre rätt till ersättning. Bedömningen görs utan hänsyn till den försäkrade de facto kan om få en anställning. För arbetsmarknadsmyndighetema är målet för en åtgärd högre satt, den arbetslöse skall kunna få och behålla ett arbete. Inom arbetsmarknadspolitiken syftar därför åtgärd ofta till en att stärka den arbetslöses konkurrenskraft. Även finns

gentemot arbetslöshetsförsäkringen en viss skillnad i

bedömningen. Inom denna är ett erbjudet arbete inte att anse som lämpligt om lönen med 10 procent understiger a-kasseersättmer ningen. Någon sådan jämförelse görs inte i sjukpenningförsäkringen. Som sagts ovan anses en försäkrad inom socialförsäkringen, enligt

föreliggande förslag, ha arbetsförmåga när han har förmåga försörja

sig själv genom förvärvsarbete. Detta tar dock inte sin utgångspunkt i något som skall jämföras med bedömning ekonomisk en av invaliditet. Här att den försäkrade bedöms ha arbetsförmåga avses även om förmågan att skaffa inkomst försämrats till följd av sjukdomen.

12.7.4 bedöms i förhållande

Arbetsförmågan

till normalt förekommande arbeten

Som framgått föreslår kommittén att rätten till ersättning från ovan socialförsäkringen skall förbehållas de fall där det är sjukdom, eller vid förtidspension nedsättning den fysiska eller psykiska annan av prestationsförmågan, som sätter ned den försäkrades förmåga att försörja sig genom arbete. Nedsatt arbetsförmåga andra skäl än av sjukdom skall alltså inte ge rätt till ersättning. Bedömningen rätten till sjukpenning när den försäkrade inte kan av återgå till sitt vanliga arbete skall, tidigare redovisats i avsnitt som 12.4.2, idag göras i förhållande till den försäkrade kan klara om ett annat arbete arbetsmarknaden. Detta framgår dock inte tydligt av lagtexten. Bedömningen rätt till sjukpenning har därför i dessa av fall till viss del kommit att påverkas de faktorer skall beaktas av som

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 235

vid prövningen den försäkrade efter rehabiliteringsåtgärder av om kan försörja sig själv. Vid denna senare bedömning skall beaktas vad rimligen kan begäras den försäkrade med hänsyn till som av sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Kommitténs förslag innebär att det är den försäkrades förmåga att trots sin sjukdom försörja sig genom arbete som skall värderas. En sådan värdering skulle givetvis kunna ske gentemot varje typ av arbete är förekommande arbetsmarknaden. Detta skulle som enligt kommitténs uppfattning dock leda allt för långt. Den krets av arbeten den försäkrades arbetsförmåga skall bedömas i som förhållande till praktisk och rationell avgränsning. måste ges en Enligt kommitténs uppfattning bör den bibehållna arbetsförmågan ställas i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Kommittén vill omedelbart slå fast lista eller förteckning att en över normalt förekommande arbeten inte är möjlig, eller för den delen inte heller lämplig, att sammanställa. Vad som kan anses vara normalt förekommande arbeten påverkas av faktorer som inte är statiska. Med den övergripande benämningen normalt förekommande arbeten kan tillämpningen anpassas till förändringarna arbetsmarknaden utan att reglerna behöver ändras. Omfattningen, och det förvärvsmässiga värdet, av den trots sjukdomen bibehållna arbetsförmågan är naturligtvis beroende av vilken sjukdom eller skada drabbat den försäkrade. Den förvärvsförsom måga finns kvar trots sjukdomen kan behöva bedömas i som förhållanden till arbeten rad skilda sätt uppfyller fysiska som en eller psykiska krav. Av den anledningen är det inte heller möjligt att generellt ange vad som är att anse som normalt förekommande arbeten. Bedömningen i ett enskilt fall måste göras med utgångspunkt i den försäkrades sjukdom. Avgörande blir vilken sjukdom som föreligger och på vilket sätt denna sjukdom inskränker den försäkrades fömiåga att utföra arbete. En fysisk sjukdom får andra konsekvenser än psykisk sjukdom. När en sjukdom och dess konsekvenser är en fastställda skall tillämparen den bibehållna arbetsförmåbedöma om kan utnyttjas den försäkrade för att försörja sig själv genom gan av ett förvärvsarbete som är vanligt förekommande arbetsmarknaden. Som kommittén tidigare konstaterat skulle en bedömning som är vidare, dvs. omfattar mer än normalt förekommande arbeten, få

236 Kriterier för rätt till ersättning

konsekvenser som inte kan acceptabla. Om sjukdomen anses vara medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning kan det inte vara rimligt att bedöma hans arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att han faktiskt erbjuds det arbetet. Bedöms den försäkrade kunna klara ett normalt förekommande arbete föreligger inte längre rätt till ersättning. Kan den försäkrade inte få ett sådant arbete är han arbetslös. Avgränsningen att anse som innebär alltså inte att den försäkrades bibehållna arbetsförmåga enbart skall bedömas i förhållande till de arbeten finns direkt som tillgängliga. Vidare ligger i begreppet normalt förekommande arbete att den försäkrades arbetsförmåga skall bedömas i förhållande till den nationella arbetsmarknaden. Någon begränsning till att låta bedömningen endast omfatta arbetsmarknaden lokal eller regional nivå skall alltså inte ske. Det normalt förekommande arbetet bör emellertid inte alltför geografiskt begränsat. vara

12.7.5 Särskilda när det

överväganden

gäller förtidspensioneringen

12.7.5.l Sjukdomsbegreppet och den medicinska grunden för rätt till förtidspension

Som kommittén redovisat har begreppet sjukdom gjorts ovan tydligare genom en nyligen genomförd lagändring. Syftet att var komma tillrätta med den glidning skett i tillämpningen. som Kommittén konstaterade att den genomförda lagändringen kan medföra vissa tolkningsproblem. Formuleringen Vid denna

bedömning skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska,

sociala och liknande förhållanden kan med stöd motivuttalandeav na inte tolkas annat sätt än att det begreppet sjukdom. Men avser formuleringen kan också uppfattas den syftar på begreppet so1n om arbetsförmåga. Trots denna oklarhet finner kommittén att sjukdomsbegreppet fått en utformning väl uppfyller de krav kan som som ställas. Även i fråga rätten till ersättning vid varaktig om arbetsoförmåga anser kommittén att begreppet sjukdom bör ha den innebörd som riksdagen slagit fast. Enligt kommitténs uppfattning bör dock det

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 237

renodlade sjukdomsbegreppet kunna få genomslag även inom förtidspensioneringen utan att det särskilt skrivs i lagtexten. När det gäller den varaktiga arbetsoförmågan måste emellertid ersättning också kunna utges inte bara grund sjukdom utan av även för arbetsoförmåga beror skada eller funktionsnedsättsom ning inte har sin grund i sjukdom. Här avses bl.a. medfödda som skador och liknande. Enligt kommitténs uppfattning kan dagens formulering användas även framdeles för att täcka den medicinska beskrivningen av de fall Beskrivningen sjukdom eller annan nedsättning av den som avses. fysiska eller psykiska prestationsförmågan redovisar dagens medicinska grund. Den avgränsning finns idag täcker väl även som den medicinska grund den framtida rätten till ersättning bör vila som på. Formuleringen i sig föga utrymme för att tolka andra ger kriterier än de medicinska. Den tidigare avsedda effekten avseende äldre förvärvsarbetande uppnås samspel mellan formulegenom ringen i 7 kap. l § AFL och den beskrivning av hur arbetsfönnågan skall bedömas finns i 3 § i kapitel. Enbart formuleringen som samma i l § kan inte utrymme för att väga annat än det som av anses ge den medicinska vetenskapen anses vara medicinska grunder. En återgång till tidigare beskrivning eller någon annan liknande formulering torde därför inte behövas. Direktivens uttryckssätt sjukdom, skada eller funktionsnedsättning torde inte heller ge annat resultat än det finns i nuvarande lagtext. Mot denna som bakgrund kommittén att dagens formulering när det gäller den anser medicinska grunden för rätt till ersättning kan behållas.

l2.7.5.2 Bedömning av arbetsförmåga inom förtidspensioneringen

Kommittén har ingående diskuterat de kriterier som idag ligger till grund för bedömning av arbetsförmåga inom förtidspensioneringen. Enligt nuvarande regler i 7 kap. 3 § AFL skall tillämparen vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ta hänsyn till av den försäkrades: Krafter, i första hand leder detta kanske tanken till en bedömning de fysiska krafterna hos den försäkrade. Givetvis skall en nedsättav ning den fysiska kraften är följd sjukdom beaktas. Men av som en av vilken betydelse skall icke sjuklig, nedsatt fysisk kraft annan, tillmätas Och är fysisk styrka nödvändig förutsättning för att en

238 Kriterier för rätt till ersättning

kunna konkurrera dagens arbetsmarknad Det är tveksamt om en icke sjukligt betingad bristande fysisk kraft skall tillåtas påverka bedömningen av rätt till ersättning. Detta särskilt brister i den som fysiska styrkan ofta kan kompenseras med hjälpmedel och därmed sannolikt inte har någon avgörande betydelse i konkurrensen om flertalet arbeten dagens arbetsmarknad. Nedsatt psykisk kraft som är betingad fysisk eller psykisk sjukav dom skall självfallet vägas i bedömningen. Men hur skall annan personlig svaghet, som kan sägas tangera den psykiska eller mentala styrkan, t.ex. låg motivation, oföretagsamhet och bristande engagemang, bedömas Frågan är också sådana personliga egenskaom per låter sig mätas, kvantitativt och kvalitativt. Sannolikt har diskussionen behovet renodlad bedömning arbetsförom av en av mågan till viss del sitt ursprung i en uppfattning att just bristen på engagemang eller delaktighet i arbetslivet är viktig faktor bakom en den ökande förtidspensioneringen. Problem sådan existentiell av art skall alltså inte få resultera i långa sjukskrivningar och

förtidspensionering.

Färdigheter är ett kriterium vars innebörd inte så lätt låter sig definieras. Färdigheten kanske ligger utbildningen och tidigare erfarenheter nära. Eller också speglar ordet samspelet mellan utbildning och erfarenheter å den sidan och den fysiska och ena mentala styrkan å den andra Eller kan färdighet jämställas med händighet, dvs. en allmän fallenhet att klara praktiskt manuellt arbete som inte innefattar alltför stora moment problemlösning av Kriterierna krafter och färdigheter tycks närmast spegla sådana personliga resurser, eller vid avsaknad dessa hinder, av - som var betydelsefulla i vårt samhälle när stor del arbetskraften en av sysselsattes inom manuellt arbete såsom t.ex. jordbruk, hantverk och industri. Utbildning och tidigare verksamhet. På denna punkt får direktiven anses vara klara. Brister i detta avseende skall inte beaktas vid bedömningen rätt till ersättning. Om förmågan att försörja sig av genom arbete beror på en avsaknad av utbildning skall detta åtgärdas

genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ålder. Beslutet slopa de s.k. äldrereglerna att får uppfattas som en klar markering att åldern inte skall tillåtas påverka bedömningen av rätt till ersättning. Det förhållande försäkrad har uppnått att en en hög ålder kanske minskar arbetsmarknadens intresse delar han som med många andra. Den minskade attraktionskraften behöver inte

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 239

ett stationärt tillstånd, den kan påverkas arbetsmarkvara genom nadspolitiska åtgärder.

Bosättningsförhållanden. Det förhållandet att den försäkrades arbetsmarknad är begränsad på grund att han eller hon är bosatt

av i glesbygd går att påverka genom flyttning. Här uppkommer en kollision mellan vad socialt och ekonomiskt skall anses vara

som rimligt och skäligt och hur strikt bedömningen av arbetsförmågan skall ske. Att låta enbart bosättningsförhållanden påverka bedöm-

försäkrads arbetsförmåga skulle leda försäkringen långt ningen av en från målet att försäkring vid förlust av arbetsförmåga på

vara en

medicinska orsaker. Bosättningsförhållanden kan möjligen grund av

faktor i kombination med, men dock underordnat, ses som en som

t.ex. ålder och utbildning, sammantaget kan leda bedömannat som ningen att arbetsförmåga saknas. Kommittén har i sina diskussioner konstaterat att betydelsen sådana överordnade faktorer tonas ned

av eller i stort sett bortfaller när ett renodlat arbetsförmågebegrepp skall tillämpas. Därmed saknas även förutsättningar att ta särskild hänsyn

till den försäkrades bosättningsförhållanden.

Kommittén har också diskuterat de olika kriterier för bedömning

arbetsförmåga och därmed rätt till ersättning som idag finns inom av sjukförsäkringen respektive förtidspensioneringen. Kommittén har därvid kommit fram till att kriterierna för bedömning av en försäkrads arbetsförmåga skall desamma oavsett prognosen och

vara längden på arbetsförrnågans nedsättning. När den försäkrade kan antas kunna återgå i arbete hos sin arbetsgivare skall bedömningen dock göras med beaktande av arbetsförmåga i sådant arbete se avsnitt 12.7.6 nedan. Samma arbetsförmågebegrepp bör alltså användas vid bedömning rätt till sjukpenning som vid bedömning

rätt till förtidspension när den försäkrade inte kan antas kunna av återgå i arbete hos arbetsgivaren. Grunden för kommitténs ställningstagande i denna del är den inriktning regering och riksdag

som slagit fast, nämligen att rätten till försäkringsersättning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in.

Arbetsförmågebedömningen vid prövning av rätten till förtidspension kan därmed göras enligt stegbedömning som vid

samma prövning sjukpenningrätten se avsnitt l2.7.6.3.

När det gäller försäkrade inte är sjukpenningförsäkrade eller

som inte har möjlighet att försörja sig själv förvärvsarbete kom-

genom

rätten till ersättning att prövas med de medicinska kriterierna mer och arbetsoförmågans varaktighet som utgångspunkt.

240 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

12.7.6 i

Arbetsförmågebedömning praktiken

Kommittén diskuterar här hur arbetsförmågan i den praktiska tillämpningen skall bedömas hos den som drabbats sjukdom eller

av annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmå-

gan.

12.7.6.1 Inledande förutsättningar

I detta avsnitt avser kommittén att närmare beskriva hur rätten till ersättning skall bedömas. Utgångspunkten är de kommittén

av ovan föreslagna kriterierna för bedömningen bibehållen arbetsförmåga

av avsnitt 12.7.2 samt i förhållande till vilka arbeten denna förmåga skall bedömas avsnitt 12.7.4.

Kommittén har valt att i form steg-för-steg-bedömning

av en redovisa de ställningstaganden tillämparen skall göra när rätten

som till ersättning skall avgöras. Innan kommittén går denna redovisning diskuterar kommittén principiellt viktig fråga. Om

en den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete, vilken betydelse skall arbetsgivarens möjlighet att erbjuda annat arbete tillmätas om den anställde utan rehabiliterande åtgärder kan klara ett annat på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbete Vid

en bokstavlig tolkning direktiven skulle den försäkrade i sådan

av en situation betraktas arbetsför, och ersättning under rehabilitering

som skulle inte kunna utges.

12.7.6.2 Bedömning av arbetsförmåga när den försäkrade

inte kan återgå till sitt vanliga arbete

Huruvida en försäkrad drabbas sjukdom har möjlighet att

som av återuppta sitt vanliga arbete beror alltså i hög grad vilket arbete han har. Sjukdomens inverkan den försäkrades möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter har avgörande betydelse för bedöm-

en ningen av arbetsförrnågan. Arbetsförmåga är inte något statiskt, objektivt påvisbart tillstånd, arbetsförmåga måste bedömas i förhållande till ett visst arbete eller vissa arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund har kommittén diskuterat vad den försäkrades arbetsförmåga skall relateras till i de fall han inte kan återgå till sitt vanliga arbete. Denna fråga där det för närvarande saknas lagregle-

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 241

ring och klara och uttalade ställningstaganden kan naturligtvis inte behandlas helt skilt från frågor som rör rehabilitering. För att i möjligaste mån renodla resonemangen behandlar kommittén inledningsvis dock enbart rätten till ersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Rätten till ersättning under rehabilitering tas i detta sammanhang endast i de fall det har direkt koppling till arbetsupp förmågebedömningen. överväganden i fråga om rätten till ersättning under rehabilitering redovisas särskilt se avsnitt 12.7.7. Kommittén har diskuterat två alternativ för bedömningen av arbetsfönnågan. Först ett alternativ A där arbetsförmågan bedöms i förhållande till förmågan att utföra annat arbete arbetsmarknaden och därefter ett annat B där arbetsförmågan i första hand relateras till annat arbete hos arbetsgivaren. När kommittén använder sig begreppet kan utföra annat arbete av på arbetsmarknaden situationen att den försäkrade har föravses måga att utföra annat arbetsmarknaden normalt förekommande arbete utan föregående rehabiliteringsinsatser. Arbetet behöver dock inte finnas direkt tillgängligt för den försäkrade. Begreppet rehabilitering används i detta sammanhang i betydelsen arbetslivsinriktad rehabilitering, dvs. utbildning och liknande, inte medicinsk rehabilitering. Den senare ingår i benämningen nödvändig behandling och konvalescens.

Alternativ A, arbetsförmågan relateras till förmågan att utföra annat arbete på arbetsmarknaden

Kommittén har diskuterat bedömningen av arbetsförmågan hos en försäkrad på grund sin sjukdom, inte kan återgå till sitt som, av vanliga arbete. Skall dennes arbetsförmåga i första hand strikt bedömas i förhållande till förmågan att utföra annat arbete arbetsmarknaden, utan särskilt beaktande av den egna arbetsplatsens eller arbetsgivarens möjligheter En sådan arbetsförmågebedömning skulle leda till att ersättning från försäkringen inte utges i de fall då det är klarlagt att den försäkrade har förmåga att utföra annat arbete på arbetsmarknaden. En fördel med detta alternativ skulle vara att alla försäkrade skulle lika rätt till ersättning från försäkringen. Rätten till ersättning ges skulle inte beroende hur det enskilda anställnings- eller vara av förvärvsförhållandet ser ut eftersom det i så fall endast är sjukdomen och den därav föranledda arbetsoförmågan som styr rätten till ersättning. l vilken form arbete utförts före insjuknandet skulle inte

242 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

påverka rätten till ersättning. Det skulle i dessa fall alltså inte ha någon betydelse om den försäkrade är anställd hos stor eller liten en arbetsgivare eller han är t.ex. företagare eller uppdragstagaom egen re. Alternativ A kan dessutom sägas stämma väl överens med direktivens uttalanden att bedömningen arbetsförmågans nedsättom av ning och därmed rätten till ersättning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Alternativet uppfyller också direktivens krav på att kommittén skall pröva skärpning kriterierna för rätt till en av ersättning jämfört med idag. Alternativ A skulle enligt kommitténs uppfattning bygga på en konsekvent genomförd medicinsk bedömning arbetsförmågan. En av strikt tillämpning alternativet skulle få till följd att i de fall där av det är klarlagt försäkrad, inte kan återgå till sitt vanliga att en som arbete, har förmåga att utföra annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete så har han inte rätt till ersättning från försäkringen. Den försäkrade bedöms som arbetsför och får i stället hänvisas till att söka sin försörjning andra arbeten. genom Sådana regler för bedömningen arbetsförmågan skulle vidare av innebära att idag uppbär sjukpenning eller ersättning personer som under rehabilitering för att sedan återgå till arbete hos sin arbetsgivare inte skulle ges rätt till ersättning från socialförsäkringen. Därmed skulle arbetsgivarens rehabiliteringsansvar för dem kan som utföra annat arbete hos sig avsevärt minska. Reglerna skulle heller inte stå i överensstämmelse med arbetsgivares omfattade en omplaceringsskyldighet enligt lagen om anställningsskydd

avsnitt 13.4.2.1. Kommittén anser dock att det är viktigt att försäkringen behåller den koppling till det förstahandsansvar för rehabilitering åvilar som en arbetsgivare. Arbetsgivarens möjligheter att medverka till återgång i arbete hos denne bör vara uttömda innan den försäkrades arbetsförmåga prövas mot arbetsmarknaden utanför den nuvarande arbetsplatsen. Mot denna bakgrund har kommittén valt att förkasta

en utformning av arbetsförmågebedömningen i enlighet med vad

som diskuterats ovan. Kommittén väljer istället att vidare och diskuterar i nästa avsnitt möjligheten att i första hand bedöma arbetsförmågan i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 243

Alternativ B, arbetsförmågan relateras i första hand till annat arbete hos arbetsgivaren

l detta avsnitt redovisar kommittén ett alternativ B där arbetsförmâgan i första hand relateras till möjligheten att återgå i annat arbete hos arbetsgivaren. Kommittén att de diskussioner om ar-

anser betsgivarens rehabiliteringsansvar som fördes i propositionen 199091 141 rehabilitering och rehabiliteringsersättning kan tas

: om

utgångspunkt även för hur bedömningen skall göras när det som gäller arbetsförmåga. Detta blir särskilt viktigt när denna bedömning skall göras utan beaktande av andra kriterier än de rent medicinska. I 199091 141 sägs att inriktningen vid rehabilitering skall vara

prop. : att den anställde skall beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren och andra alternativ prövas först när dennes möjligheter är uttömda.

En nackdel med detta alternativ kan vara att rätten till ersättning från försäkringen blir beroende förvärvsförhållanden och arbets-

av givarens förutsättningar att medverka till annat arbete. Alla försäkrade får inte lika rätt till sjukpenning och rätt till ersättning under rehabilitering, eftersom denna rätt inte enbart kopplas till sjukdomen och den därav föranledda arbetsoförmågan utan också till vilka möjligheter till arbete finns hos arbetsgivaren. Försäkrade som

som efter rehabilitering har möjlighet att erhålla annat arbete hos sin arbetsgivare får rätt till ersättning från försäkringen även om han utan rehabilitering skulle kunna utföra annat arbete arbetsmarknaden. En försäkrad som saknar möjligheten till annat arbete hos arbetsgivaren eller saknar anställning har i motsvarande situation inte rätt till ersättning från försäkringen, om han kan utföra annat arbete arbetsmarknaden.

Fördelen med detta alternativ är, för en försäkrad med anställning, att alla rimliga möjligheter till arbete hos arbetsgivaren tas till vara. Försäkringens koppling till arbetsgivarens rehabiliteringsansvar bibehålls och person som har en anställning ges möjlighet att be-

en hålla denna. Alternativet bygger alltså vidare det förstahands-

för rehabilitering arbetsgivare har för sina anställda. ansvar som en Det förstärker kopplingen mellan arbetsgivaren och den anställde även i det fall den anställde grund av sjukdom inte kan återgå till sitt vanliga arbete. Kommittén finner också att detta alternativ på ett bättre sätt står i samklang med de skyldigheter som åvilar en arbetsgivare enligt lagen om anställningsskydd.

Kommittén konstaterar att rätten till ersättning, enligt de regler som här diskuteras, inte enbart kan baseras medicinska kriterier,

244 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

arbetsgivarens möjligheter att erbjuda annat arbete måste också vägas in. Detta alternativ medför enligt kommitténs uppfattning en viss utvidgning i förhållande till dagens regler för rätt till ersättning. Med den utgångspunkt finns i alternativ B den försäkrade som ges rätt till ersättning från försäkringen i avvaktan på och under rehabiliteringsåtgärder som skall leda till annat arbete hos arbetsgivaren. Även vid genomförande detta alternativ begränsas den ett av tid under vilken ersättning vid rehabilitering kan lämnas till de idag gällande riktlinjerna. Kommittén har funnit att direktiven ger utrymme för att utvidga rätten till ersättning på denna punkt. Det nu diskuterade alternativet innebär att rehabiliteringsinsatsema, i det fall en försäkrad inte kan återgå till sitt vanliga arbete, inledningsvis fokuseras enbart på arbetsgivarens utbud andra arbetsav uppgifter. Detta kan möjligen också uppfattas nackdel som en om det innebär att andra ändamålsenliga rehabiliteringsinsatser får mer stryka på foten. Möjligheten för den försäkrade att i första hand få behålla sin anställning får dock väga betydligt tyngre i detta anses sammanhang. Saknas möjligheter till annat arbete hos arbetsgivaren, eller kräver

ett sådant alltför långvariga eller orimliga rehabiliteringsinsatser,

skall den försäkrades arbetsförmåga prövas mot arbetsmarknaden i övrigt. Kommittén har vid sina överväganden funnit fördelarna med alternativ B och den därav följande anknytningen till arbetsplatsen och arbetsgivaren vara av mycket stort värde. Kommittén har vid en sammanvägning av samtliga konsekvenser funnit att detta trots allt väl motiverar det avsteg från försäkrades lika rätt till ersättning som alternativet kan sägas innebära. Kommittén föreslår därför att arbetsförmågan i första hand skall bedömas i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren.

12.7.6.3¶Steg-tör-steg-bedömning arbetsförmågan

Med utgångspunkt i det alternativ B redovisats går som ovan kommittén vidare och diskuterar hur bedömning arbetsförnu en av mågan skall göras för den har anställning grund som en men som av sjukdom och arbetsoförmåga inte kan återgå till sitt vanliga arbete. Kommittén tar därvid den steg-för-steg-bedömning som redovisas i Rätten till förtidspension och sjukpenning Ds 1994:91 som utgångspunkt för sina fortsatta diskussioner.

Kriterier för rätt till ersättning 245

Inledningsvis redovisas översiktligt de olika stegen i steg-för-stegbedömningen. Därefter diskuteras bedömningarna i de olika stegen mer ingående.

Stegen att beskriva hur tillämparen vid bedömning av

avser arbetsförmåga skall göra denna bedömning med olika arbeten som grund. Om svaret i t.ex. steg 1 är behöver ytterligare prövning inte göras. Om svaret är nej går vidare till nästa steg, osv.

man

I förutsättningarna för diskussionen ingår givetvis att det är klarlagt att den försäkrade lider sjukdom, samt att det är denna

av en sjukdom sätter ned den försäkrades arbetsförmåga.

som

Uttrycket nödvändig behandling och konvalescens har av kommittén använts för att beteckna tiden för terapeutisk arbetsofönnåga eller sjukskrivningstid som sjukdomen kräver oberoende av den försäkrades arbetsförhållanden se diskussionen under punkt 12.7 ovan.

Kan den försäkrade utföra sina sitt vanliga arbete efter nödvändig behandling och konvalescens

Ja sjukpenning utges.

Nej

2. Kan den försäkrade utföra sina nuvarande arbetsuppgifter efter viss rehabilitering eller anpassning av arbetsuppgifterna

Ja sjukpenning utges under nödvändig behandling och

konvalescens, ersättning utges under nödvändig rehabilitering.

Nej

3. Kan den försäkrade utföra och erhålla andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare utan extra insatser

Ja sjukpenning under nödvändig behandling och konvale-

Ingen sjukpenning i avvaktan att arbetet blir

scens.

tillgängligt.

Nej

246 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Kan den försäkrade erhålla andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare efter viss utbildning, anpassning arbetsuppgifter eller av liknande rehabiliterande insatser

Ja sjukpenning under nödvändig behandling och konvale- scens. Ersättning under tid för nödvändig rehabilitering ett

år samt eventuellt kostnaden för viss anpassning av arbetsplatsen. Ingen sjukpenning i avvaktan att arbetet blir

tillgängligt.

Nej

Kan den försäkrade klara annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, utan extra insatser

Ja sjukpenning utges inte den försäkrade är arbetsför och kan betraktas som arbetslös Socialförsäkringens synvinkel. ur

Nej

Kan den försäkrade klara annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete efter vissa rehabiliterande insatser t.ex. utbildning eller omskolning

Ja sjukpenning under nödvändig behandling och konvale- scens. Ersättning under tid för nödvändig rehabilitering ett

ca

år samt eventuellt kostnaden för viss anpassning den av nya arbetsplatsen. Ingen sjukpenning i avvaktan att arbetet blir

tillgängligt.

Nej

Är den försäkrade varaktigt eller för avsevärd tid arbetsoförmögen

Ja förtidspension eller sjukbidrag utges. -

Denna steg-för-steg-bedömning är tillämplig även vid bedömning

av rätten till ersättning för förvärvsarbetar under andra personer som förhållanden än i traditionella anställningar. får då

Bedömningen

göras med bortseende från de gäller möjligheterna till steg som

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 247

återgång i arbete hos arbetsgivaren. Även bedömning arbetsför-

av mågan hos personer som av olika skäl aldrig har kommit i på arbetsmarknaden kan göras enligt steg-för-steg-modellen.

I den departementspromemoria Ds 1994:91 där steg-för-stegmodellen ursprungligen presenterades gick man ytterligare längre än enligt kommitténs förslag. I departementspromemorian föreslogs nämligen att bedömningen skulle göras inte bara i förhållande till arbeten är normalt förekommande den öppna arbetsmarkna-

som den utan även i förhållande till sysselsättning som anordnas särskilt för med nedsatt arbetsförmåga, den försäkrade erbjuds

personer om och bedöms klara ett sådant arbete.

En sådan regel skulle, enligt kommitténs uppfattning, leda till att arbetsförmågebedömningen kom att göras mer grundval av arbetsmarknadsmässiga än medicinska kriterier. Att så blir fallet beror på att det blir tillgången sådant skyddat arbete, i stället för förmågan att utföra arbete, styr rätten till ersättning. Kommittén

som har noga granskat men slutligen förkastat detta alternativ. Om den försäkrade faktiskt har möjlighet att få ett skyddat arbete skall det naturligtvis, på sätt när han får möjlighet till ett annat

samma som arbete, medföra att han inte längre har rätt till ersättning från försäkringen.

Efter denna övergripande presentation av de olika steg som ingår i den kommittén förordade ordningen för bedömning av en

av försäkrads arbetsförmåga övergår kommittén till att närmare utveckla de överväganden som bör vara vägledande vid bedömningen av rätten till ersättning.

Steg Kan den försäkrade utföra sitt vanliga arbete efter nödvändig behandling och konvalescens

I det första steget i den modell som redovisats ovan skall arbetsförmågan i första hand bedömas i förhållande till i vilken utsträckning den försäkrade har förmåga att utföra sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde.

arbete som Om den försäkrade inte kan utföra sitt vanliga arbete men bedöms kunna göra det efter behandling och konvalescens utges sjukpennmg.

248 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Steg Kan den försäkrade utföra sina nuvarande arbetsuppgifter efter viss rehabilitering eller anpassning av arbetsuppgifterna

Här gäller frågan i första hand den försäkrade kan kunna om anses återgå till sitt vanliga arbete. Bedömningen blir beroende vilka av åtgärder för återgång krävs och hur omfattande dessa är. som När det rör sig om de former rehabilitering ligger på av som gränsen mellan medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering, t.ex. ryggskola, och fysisk anpassning arbetsplatsen, exempelvis i av form av en anpassad arbetsstol eller liknande, kan detta anses vara åtgärder av sådan begränsad omfattning som gör att den försäkrade kan bedömas i förhållande till återgång till sitt vanliga arbete. Sjukpenning utges från försäkringen under nödvändiga åtgärder. Kommittén anser att rehabilitering för återgång till det vanliga arbetet inte alltid skall det alternativ kommer före nästa vara som alternativ 3 enligt vilket den försäkrades arbetsförmåga bedöms i förhållande till annat arbete den försäkrade kan omplaceras till som utan rehabiliteringsåtgärder. Direkt omplacering till annat arbete kan å andra sidan inte heller alltid det alternativ skall komma vara som först. Omständigheterna i det enskilda fallet får avgörande för vara om ersättning under rehabilitering skall kunna utges. Vid bedömningen av vilket alternativ är lämpligast bör såväl den försäkrasom des och arbetsgivarens önskemål som kostnaderna för försäkringen, vägas in. Om arbetsgivaren erbjuder omplacering bör rätten till ersättning under en sådan rehabilitering begränsad i tiden. vara Kommittén har vid sina överväganden diskuterat möjligheten att som riktlinje ange att ersättning under till tre månader skulle upp kunna godtas. Kommitténs diskussion i detta steg skiljer sig inte i någon avgörande mån från dagens regler eller tillämpning. Preciseringen av försäkringens ersättningsansvar vid rehabilitering försäkrad av en som i och för sig har en arbetsförmåga som ryms inom arbetsgivarens utbud arbetsuppgifter kan dock sägas av vara ny.

Steg Kan den försäkrade utföra och erhålla andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare utan extra insatser

I och med att det blir klarlagt att den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete skall arbetsförmågan bedömas i förhållande till möjligheterna att få ett annat arbete, dvs omplaceras hos arbetsgiva-

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 249

Om så är fallet bör den försäkrades arbetsförmåga bedömas i ren. förhållande till detta arbete. sjukpenning utges under nödvändig behandling och konvalescens. Någon ytterligare ersättning från försäkringen utges i princip inte eftersom den försäkrade utan rehabilitering kan klara ett arbete som arbetsgivaren erbjuder. Som framgår föregående avsnitt emellertid kommittén det av anser i vissa fall bör finnas möjlighet att välja mellan steg 2 och steg 3 en i steg-för-steg-bedömningen. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kan ibland steg 2 vara lämpligare än steg

Steg Kan den försäkrade erhålla andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare efter viss utbildning, anpassning av arbetsuppgifter eller liknande rehabiliterande insatser

Prövningen i denna del får förutsättas ske med utgångspunkt i den begränsade tid under vilken ersättning vid rehabilitering kan utges idag. Det innebär rehabiliteringsinsats som inte tar mer än ca ett en år i anspråk. Vidare skall det klarlagt att den försäkrade efter vara rehabiliteringsinsatsen i princip erbjuds ett arbete hos arbetsgivaren. Det är visserligen inte möjligt att garantera vad som sker i framtirehabiliteringsinsatserna skall ha ett klart mål och det skall den, men troligt att detta mål kan nås. vara Rehabilitering syftar till önskad, men inte klarlagd, möjsom en lighet till annat arbete hos arbetsgivaren bör inte rätt till ersättge ning från försäkringen. Kommitténs diskussion i detta steg skiljer sig inte från dagens regler eller tillämpning. Det uttalade kravet att rehabiliteringen skall ha ett mål med viss grad sannolikhet också kan uppnås som en av kan möjligen innebära skärpning i vissa fall. en

Steg Kan den försäkrade klara annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, utan extra insatser

Om det inom för arbetsgivarens verksamhet inte finns något ramen lämpligt arbete skall arbetsförmågan prövas mot arbetsmarknaden utanför den försäkrades anställning. Om den försäkrade, trots den sjukdom han har, kan klara ett annat arbetsmarknaden normalt förekommande arbete har han inte rätt till ersättning från försäkringen. Han är, objektivt sett, arbetsför även ett lämpligt arbete inte finns direkt tillgängligt för honom. om

250 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

De föregående två stegen i kommitténs redovisning enbart sikte tar försäkrade har anställning. För försäkrade som en som saknar arbetsgivare, t.ex. arbetslösa, uppdragstagare och egenföretagare bedöms rätten till ersättning direkt enligt reglerna i detta En steg.

närmare redovisning av kommitténs bedömningen

syn av arbetsfönnågan hos arbetslösa lämnas i avsnitt l2.7.8.5.

Steg Kan den försäkrade klara annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete efter vissa rehabiliterande insatser t.ex. utbildning eller omskolning

Även i detta skall steg prövningen ske med utgångspunkt i de tidsramar för rehabilitering idag står till buds. Det innebär som en rehabiliteringsinsats som inte tar än ett år i anspråk. mer ca Rehabiliteringsinsatserna skall syfta till att göra den försäkrade rustad att klara ett lämpligt arbete arbetsmarknaden. Om något lämpligt arbete inte finns att tillgå efter avslutad rehabilitering, men den försäkrade har förmåga att utföra ett sådant, utges inte längre ersättning från försäkringen.

Steg Är den försäkrade varaktigt eller för avsevärd tid

arbetsoförmögen

Den prövning som skall göras i detta steg motsvarar den idag som sker när den försäkrade ansöker förtidspension eller

om sjukbidrag när försäkringskassan byter ut den försäkrades sjukpenning mot

sådan pension. En utförligare redovisning hur kommittén på bedömningen av ser av rätten till ersättning i dessa fall lämnas i avsnitt l2.7.5.

12.7.7 Rätt till under

ersättning rehabilitering

De kriterier för bedömning arbetsförmågan kommittén

av som stannat för och som redovisas ligger grund för bedömning ovan, som av rätten till ersättning från försäkringen under sjukdom. Enligt

kommitténs uppfattning bör bedömningsgrunder användas

samma vid prövning av rätt till ersättning under rehabilitering. Detta ger en

konsekvent och logisk tillämpning arbetsförmågebegreppet.

av En person vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan utsträckning det att krävs rehabiliteringsinsatser för att han skall kunna utföra fortsatt

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 251

arbete, på sätt i alternativen 4 och 6 i steg-för-stegsom anges modellen, bör också ha rätt till ersättning från försäkringen under

sådana nödvändiga rehabiliteringsinsatser, som ryms inom försäk-

ringens ram. Rätten till ersättning bör avgöras med utgångspunkt i förhållande-

i det enskilda fallet och vilka rehabiliteringsåtgärder som kan na lämpliga. Inriktningen måste att åtgärderna skall syfta till vara vara återgång i arbete. Rehabiliteringsinsatserna skall vara realistiska och

ha ett klart mål samt ingå i planering som görs tillsammans med en den försäkrade, eventuellt också dennes arbetsgivare eller andra

medverkande. planering skall dokumenteras i Denna gemensamma

rehabiliteringsplan. en De överväganden presenteras i detta och föregående avsnitt som har utgått från de riktlinjer för rehabiliteringsinsatser med ersättning

från socialförsäkringen fastställdes riksdagens beslut om som genom rehabilitering och rehabiliteringsinsatser fr.o.m. år 1992. Socialför-

säkringsutskottet skrev då i sitt betänkande 199091 :SfU 16

Regeringen har föreslagit att rehabiliteringsersättning skall kunna utges under högst ett år, inte synnerliga skäl om föreligger. Utskottet att inriktningen på rehabiliteringsanser arbetet bör att försäkrad skall ha återfått sin arbetsförvara en måga inom ett år och att i vart fall eventuell utbildning bör en avslutad inom denna tid. Någon tidsgräns bör enligt vara utskottets mening dock inte i lagen, och utskottet anges avstyrker propositionen i denna del. - - - Utskottet delar regeringens uppfattning att den praxis som utvecklat sig vad gäller rätten till sjukpenning under utbildning behöver stramas Enligt utskottets mening bör en upp. utbildning tillräcklig för att omskola en arbetslös som anses i regel även tillräcklig för den grund av person vara som sjukdom behöver omskola sig. Vad gäller eftergymnasial utbildning bör däremot i enlighet med regeringens förslag inte uppställas något krav att utbildningen skall vara näringslivsinriktad. Enligt utskottets mening innebär denna begränsning utbildning sjukförsäkringens bekostnad av inte ett avsteg från principen att person skall ha återfått sin en arbetsförmåga efter rehabiliteringen. Genom att arbetsgivarförsäkringskassorna och andra rehabiliteringsansvariga i na, fortsättningen skall till att rehabiliteringsâtgärder kommer se till stånd ett mycket tidigare stadium bör det vara möjligt att återställa arbetsförmåga kortare tid. en persons Regeringen föreslår att rehabiliteringsersättning skall utges under högst 365 dagar i följd inte synnerliga skäl talar för om att ersättning skall utges för längre tid. Utskottet anser att

252 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

inriktningen på rehabiliteringsarbetet bör att försäkrad vara en skall ha återfått sin arbetsförmåga inom ett år och att i vart fall eventuell utbildning bör avslutad inom denna tid. vara Redan på grund av vad utskottet ovan angivit arbetsmarkom

nadsutbildningens längd bör begränsning rehabilterings-

en av tiden till ett år inte i lag. Det är enligt utskottet mening anges därtill ett övergripande mål sjuk verkligen blir att en person rehabiliterad och kan komma tillbaka i arbete. Utskottet är

därför inte berett tillstyrka regeringens förslag att rehabilite-

ringsersättning längst skall kunna utges under ett år inte om synnerliga skäl föreligger. Utskottet vill däremot understryka

vikten av att försäkringskassan hela tiden till att rehabiliteser ringen fortlöper i enlighet med den plan har upprättats. som Om avvikelse sker från planen får försäkringskassan ta ställning till om planen behöver förändras eller rehabiliteom ringen mot bakgrund de dittillsvarande resultaten bör av avbrytas. Försäkringskassan skall därvid bl.a. bedömgöra en ning av vilka insatser är ekonomiskt rimliga. som

Socialförsäkringsutskottet ansåg alltså att inriktningen ett år skall

gälla för ersättning under rehabilitering. Kommittén anser att denna

inriktning bör finnas kvar.

En försäkrad, som inte kan utföra sitt vanliga arbete, har men som förmåga att utföra andra arbeten bör inte ha rätt till ersättning från

försäkringen under utbildningsinsatser eller kompetenshöjande

insatser. Ersättning från försäkringen syftar, förutom till att kompen-

sera inkomstförlust grund sjukdom, också till att göra det möjav ligt att och återställa förmågan att trots sjukdomen försörja sig genom arbete. Det har inte varit och skall inte heller uppgift för vara en

socialförsäkringen att bidra till en kompetenshöjning för enskilda

individer.

En arbetsgivare och anställd har naturligtvis även med de här en föreslagna reglerna samma möjligheter idag att själva komma som

överens om lämpliga rehabiliteringsinsatser, eller kompetenshöjande

insatser, utan försäkringens och försäkringskassans medverkan.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 253

12.7.8¶Ytterligare något om

arbetsförmågebedömning

I detta avsnitt diskuterar kommittén ytterligare om hur man skall bedöma rätten till ersättning när den försäkrades arbetsförmåga förändras med anledning sjukdom. Vilken betydelse skall den

av försäkrades arbetstid före respektive efter sjukdomen tillmätas. Kommittén tar här upp bedömningar beträffande partiell arbetsförmåga, förändrad inkomstnivå, deltidsarbete och arbetslöshet.

Utgångspunkten för kommitténs överväganden beträffande arbetstiden har varit de bedömningar som gjorts i den ovan redovisade steg-för-steg-modellen. Avvägningarna skall när det gäller sjukpenningförsäkringen i första hand göras utifrån den arbetstid den försäkrade hade vid insjuknandet. När det gäller förtidspensionering-

skall avvägningarna göras i förhållande till förmågan att utföra ett en heltidsarbete.

12.7.8.l Partiell arbetsförmåga

Kommittén har diskuterat hur arbetsförmågan skall bedömas när en person som har en heltidsanställning inte längre klarar sitt vanliga arbete heltid med anledning av sjukdom. En situation som under sådana förhållanden inte alltför sällan inträffar är att den försäkrade klarar sitt vanliga arbete på deltid.

Kommittén att arbetsförmågan i dessa fall får bedömas enligt

anser steg-för-steg-modellen. Möjligheterna till annat arbete utan eller med rehabiliteringsinsatser prövas i första hand hos den egna arbetsgivaren, därefter mot arbetsmarknaden i stort. En konsekvent tillämpning steg-för-steg-bedömningen leder till att i det fall den

av försäkrade anses kunna klara ett annat arbete heltid eller ett ytterligare halvtidsarbete har han inte någon rätt till ersättning från försäkringen. När han bedöms arbetsför i annat arbete kan han sägas vara partiellt arbetslös om något annat arbete inte finns tillgängligt. En heltidsarbetande person som inte är anställd bedöms på samma sätt, dock utan den prövning mot arbetsmöjligheter hos arbetsgivaren som skall göras för anställd.

254 Kriterier för rätt till ersättning

12.7.8.2 Lägre inkomstnivå

Inom ramen för dagens förtidspensionering finns möjlighet att kompensera ekonomisk invaliditet vilket gör det möjligt att med förtidspension kompensera inkomstbortfall för personer som grund av sjukdom övergår till annat heltidsarbete. Som exempel detta kan nämnas en publicerad dom TAF 29 1967 där försäkringsdomstolen tagit ställning till invaliditetsbedömning i ett mål angående förtidspension sjukbidrag till en person som grund av sjukdom övergått till annat heltidsarbete. Målet gällde en byggnadsarbetare som grund av sjukdom övergått till arbete som kontorist. Som byggnadsarbetare skulle han ha haft en inkomst om ca 27 000

28 000 kronor per år och som kontorist hade han en inkomst -

12 100 kronor år. Försäkringsdomstolen fann att arbetsförom per mågan till följd av sjukdom var nedsatt med minst hälften trots att den försäkrade fortfarande utförde ett heltidsarbete. Rätt till en tredjedels sjukbidrag förelåg därför nivån halvt sjukbidrag fanns inte vid denna tid.

Om bedömningen av arbetsförmågan skall göras medicinska grunder med bortseende från andra kriterier finns inte längre utrymme för den sammanvägning av olika faktorer som tidigare gjorde det möjligt att bevilja partiell förtidspension även när den försäkrade arbetade heltid. Grunden till detta är den karaktär av kompensation för ekonomisk invaliditet som nuvarande förtidspensionsregler har. Om bedömningen skall göras enbart av förmågan att skaffa sig inkomst av arbete kan, enligt kommitténs uppfattning, sådan sammanvägning inte längre ske och någon ersättning inte utges i det fall då den försäkrade, i ett arbete som han bedöms kunna utföra, kan räkna med att få en lön som är avtalsmässig eller gängse inom det nya alternativa yrkesområdet.

Den föreslagna förändringen får också, som redovisas i avsnitt 12.8, motsvarande konsekvenser för försäkrade som arbetar betydligt mer än heltid. Med den nu föreslagna förändringen av kriterier för rätt till ersättning får försäkrad som har förmåga att

en arbeta heltid inte längre rätt till ersättning från försäkringen även om sjukdom hindrar honom att fortsätta att arbeta mer än heltid. När han kan arbeta heltid måste han anses ha förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 255

12.7.8.3 Deltidsarbetande

En deltidsanställd skulle vilja arbeta heltid

person som men som grund av sjukdom klarar enbart deltidsarbetet i sitt vanliga arbete bedöms också enligt steg-för-steg-modellen steg 5.

När den ordinarie arbetstiden är deltid finns idag inte någon rätt till sjukpenning på det tid som inte utnyttjas för förvärvsarbete. Här föreslås inte någon ändring i denna del. För den del sin arbetsför-

av måga som den försäkrade inte utnyttjar för förvärvsarbete han

anses vara arbetslös utan rätt till ersättning från försäkringen sig

vare under sjukdom eller under rehabilitering sådan krävs. En

arbetsgivare torde inte kunna åläggas något rehabiliteringsansvar för

den arbetsoförmåga ligger utanför anställningsavtalets arbets-

som tidsmått. På den del sin möjliga arbetstid den försäkrade har

av som en deltidsanställning bedöms han däremot utifrån alla leden i steg-

för-steg-bedömningen. Vid varaktig arbetsoförmåga görs prövning-

en även enligt avsnitt l2.7.8.4 nedan.

l2.7.8.4 Försäkrade utan förvärvsarbete

Vid varaktig arbetsoförmåga kan en försäkrad idag hel förtidspensionsjukbidrag om förutsättningarna för detta är uppfyllda. När det gäller rätten till förtidspension bedöms arbetsförmågans nedsättning

i förhållande till den försäkrades förmåga att arbeta heltid oavsett hans faktiska arbetstid. Det innebär arbetar deltid

att personer som eller aldrig kunnat arbeta har rätt till förtidspension i händelse att

av arbetsförmågan blir helt eller delvis nedsatt. De föreslagna

nu reglerna har inte för avsikt att ändra detta.

12.7.8.5 Bedömningen av arbetsförmågan

hos den som är arbetslös

Även bedömningen av hur en sjukdom begränsar arbetsförmågan för arbetslösa kan, enligt kommitténs uppfattning, variera beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. För den under

som en arbetslöshetsperiod är föremål för arbetsmarknadspolitisk åtgärd

en skall arbetsförmågan bedömas i förhållande till denna. För den

som står till arbetsmarknadens förfogande arbetssökande skall

som

256 Kriterier för rätt till ersättning

arbetsfönnågan bedömas i ett bredare perspektiv, dvs. i Förhållande till arbetsmarknaden.

Bedömning av arbetsförmågan hos den som genomgår en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bl.a. att förbättra den

avser arbetssökandes kvalifikationer samtidigt som de aktiverar den arbetslöse och motverkar skadlig passivitet.

Om den arbetslöse genomgår arbetsmarknadspolitisk åtgärd,

en t.ex. arbetsmarknadsutbildning eller arbetslivsutveckling, bedöms arbetsförmågan i förhållande till hur sjukdomen påverkar den arbetslöses förmåga att delta i eller genomföra denna åtgärd. Bedömningen skall i detta fall utgå ifrån att om den arbetslöse kan antas kunna återgå till den arbetsmarknadspolitiska åtgärden skall arbetsförmågan bedömas i förhållande till åtgärden. Bedöms den arbetslöse däremot inte kunna återgå till åtgärden skall arbetsförmå-

bedömas enligt nedan. gan

Är den arbetslöse fortsatt sjuk när arbetsmarknadsåtgärden upphör skall arbetsförmågan även i det fallet bedömas enligt nedan.

Bedömning arbetsförmågan hos den som är arbetssökande

För den är arbetslös, utan att delta i någon arbetsmarknadspoli-

som tisk åtgärd, bedöms arbetsförmågan i förhållande till hur sjukdomen begränsar den arbetslöses förmåga aktivt arbetssökande och

att vara stå till arbetsmarknadens förfogande och kunna anta erbjudet lämpligt arbete.

Arbetsförmågan arbetslös skall alltså bedömas i det bredare

hos en perspektivet och skall inte begränsas till att enbart arbetsförmå-

avse

i förhållande eventuell yrkesutbildning eller tidigare gan till t.ex. en yrkeserfarenhet. Detta följer av att rätten till arbetslöshetsersättning bl.a. är avhängig att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande och är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen ALF är alltså inte någon yrkesförsäkring och den arbetslöse kan inte ses som arbetssökande endast i förhållande till visst eller vissa arbeten. Som princip i arbetslöshetsförsäkringen och för arbetsförmedlingens arbete gäller dock att onödig yrkesväxling i möjligaste mån skall undvikas.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 257

12.7.8.6 Överväganden beträffande bedömningen av

arbetsförmågan hos arbetslösa

Dagens regler för hur arbetsförmågan skall bedömas för den som är arbetslös följer samma principer gäller för den har ett

som som arbete. För den som genomgår en arbetsmarknadsåtgärd grund av arbetslöshet är det både rimligt och lämpligt att bedömningen av arbetsförmågan sker i förhållande till åtgärden. Att under tiden för en sådan åtgärd vidga bedömningen av arbetsförmågan till att avse den arbetslöses förmåga att vara aktivt arbetssökande och stå till arbetsmarknadens förfogande skulle leda till icke önskvärda resultat. T.ex. skulle sjukpenning inte kunna utges vid sjukdom tillfälligt

som förhindrar ett deltagande i en arbetsmarknadsåtgärd, om det bedöms att den försäkrade trots sin sjukdom skulle kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.

Att begränsa bedömningen av arbetsförmågan för den som är arbetssökande till att endast avse visst eller vissa arbeten skulle innebära en utvidgning av nuvarande tillämpning och leda till

en bristande överensstämmelse mellan reglerna i lagen om allmän försäkring och lagen om arbetslöshetsförsäkring. En bedömning i ett sådant snävt perspektiv skulle leda till att en arbetslös har rätt att uppbära sjukpenning trots att han eller hon har förmåga att stå till arbetsmarknadens förfogande och bedöms kunna utföra annat arbete.

Kommittén har därför inte funnit det påkallat att ändra bedömningsgrundema för rätt till sjukpenning och skapa särskilda regler för bedömningen av arbetsförmågan hos dem som är arbetslösa.

12.8 av hos

Bedömningen arbetsförmågan

den som har mer än ett heltidsarbete

Vårt förslag: Arbetsförmåga skall bedömas i förhållande till högst ett heltidsarbete utan beaktande tidigare arbetstid eller

av förvärvsinkomster i de fall en försäkrad inte kan återgå till sitt vanliga arbete eller då den försäkrade inte längre har förmåga att utföra mer än ett heltidsarbete.

9 15-[434

258 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

När arbetsförmågan skall bedömas har, som tidigare nämnts, också den försäkrades arbetstid betydelse. Utgångspunkten för övervägandena beträffande arbetstiden har varit de bedömningar som gjorts i den ovan redovisade steg-för-steg-modellen. I detta avsnitt diskuterar kommittén olika alternativ när det gäller personer som har två eller flera arbeten och därvid sammantaget arbetar betydligt mer än heltid.

12.8.1¶Nuvarande regler

I fråga om rätten till sjukpenning bedöms enligt nuvarande regler arbetsförmågans nedsättning i förhållande till den tidigare arbetsinsatsen och detta gäller oavsett om personen tidigare varit deltidsarbetande eller arbetat betydligt mer än heltid.

Beträffande sjukpenningunderlaget kan en försäkrad i dag få en SGI beräknad på den sammanlagda inkomsten från flera anställningar om han kan förutsättas fortsättningsvis förvärvsarbeta i minst samma omfattning. Någon begränsning av inkomstunderlaget i förhållande till arbetstiden görs inte. Däremot gäller generellt att årsinkomster inte beaktas till den del de överstiger 7,5 basbelopp.

Beräkningen av SGI för en egenföretagare utgår enligt nuvarande regler från nettoinkomsten av rörelsen men SGI:n får inte beräknas till högre belopp än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Vid fastställande av skälig avlöning jämförelseinkomst tas hänsyn till i vilken utsträckning egenföretagaren arbetar i den egna verksamheten. Arbetar den försäkrade i väsentligt större omfattning i sin egen verksamhet än vad en anställd i liknande arbete skulle ha gjort motsvarande hög

och har han en nettointäkt bör jämförelseinkomsten fastställas med hänsyn till den större arbetsinsatsen. I RFV:s allmänna råd 1986:6 anges att arbetstiden för en arbetstagare med flera olika anställningar begränsas av arbetstidslagstiftningen enbart för varje anställning för sig. RFV rekommenderar därför att den faktiskt arbetade tiden läggs till grund för beräkning av jämförelseinkomsten. Egenföretagaren får också tillgodoräkna sig arbete för administration, reparation, jourarbete m.m. i den mån den försäkrades taxerade inkomst ger utrymme för det.

Om egenföretagaren under en följd år deklarerat lägre netto-

av intäkt än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, skall SGI beräknas med ledning av de tre senaste

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 259

årens taxering. SGI kan bestämmas till ett högre belopp än den skattemässiga om verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller det föreligger andra särskilda skäl såsom särskilt stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster.

När det gäller rätten till förtidspension bedöms arbetsförmågans nedsättning i förhållande till den försäkrades förmåga att arbeta heltid oavsett hans faktiska arbetstid. Det innebär

att personer som arbetar deltid eller aldrig kunnat arbeta har fullgott skydd i händelse av att arbetsförmågan blir helt eller delvis nedsatt. Det finns idag inte något hinder mot att bevilja partiell förtidspension till

en försäkrad före nedsättningen arbetsförmågan arbetade

som av mer än heltid och efter nedsättningen arbetsförmågan kan arbeta

av heltid.

Inom ramen for dagens förtidspensionering finns även möjlighet att kompensera ekonomisk invaliditet varför det är möjligt att med förtidspension kompensera inkomstbortfall för

personer som grund av sjukdom övergår till annat heltidsarbete, jämför TAF 291967 som redovisats ovan i avsnitt 12.7.8.2.

12.8.2 Behov ändrade

av regler

Det har på senare år i olika sammanhang diskuterats det borde

om finnas en begränsningsregel hindrar att ersättning utges från

som försäkringen när personer har fler än ett heltidsarbete, eller har

en sammanlagd arbetstid vida överstiger 40 timmar vecka.

som per

RF Vzs rapport

RFV har i sin rapport Översyn reglerna sjukpenninggrundan-

av om de inkomst SGI RFV ANSER 1992:4 angivit alltför lång

att en veckoarbetstid enligt försäkringskassornas erfarenheter kan

ge upphov till långtidssjukskrivningar, arbetsskador och därefter förtidspension och livränta. För att komma ifrån att den allmänna obligatoriska försäkringen stimulerar människor att ta flera arbeten och få en sammanlagd arbetstid vida överstiger normal

som

heltidsanställning, vilket ger en hög sjukpenning vid sjukdom, kan

enligt RFV diskuteras SGI skall begränsas till inkomster

om motsvarande en viss genomsnittlig arbetstid vecka.

per

RFV redovisar i rapporten olika lösningar där SGI begränsas till inkomster från normal heltid med tillägg motsvarande visst antal

260 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

övertidstimmar, sammanlagt innebärande antingen högst 44 eller 52 timmars arbete per vecka. Inkomster från arbete utöver denna tid skulle inte få inräknas i SGI. Vid bedömning rätten till sjukpen-

av ning tas dock hänsyn till den anställdes totala arbetsinsats. En anställd t.ex. arbetar 80 timmarvecka bör vid sjukdom arbeta

som högst 40 timmar för att få halv sjukpenning. Enligt RFV är det inte rimligt att bortse från ett eller flera arbeten. Framför allt skulle försäkringskassans rehabiliteringsarbete försvåras om något arbete stod helt utanför kassans bedömning. I detta sammanhang resonerar RFV kring lösningar där arbetsförmågan och SGI:n hänförs till varje anställning för sig.

RFV lägger inte fram några förslag i rapporten. Verket anför att

skulle omfattas begränsning av SGI kan antas gruppen som av en

förhållandevis liten och att del i gruppen troligen har vara en inkomster som överstiger 7,5 basbelopp. RFV ansåg att erfarenheter först bör inhämtas från den inriktningen av försäkringskassomas

nya rehabiliteringsverksamhet.

Ds 1994:91

I departementspromemorian Rätten till förtidspension och sjukpenning, Ds 1994:91, lämnar arbetsgruppen förslag som rör arbetstidens betydelse vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning dels för sjukpenning s. 48, dels för förtidspension s. 76 77.

- Beträffande rätten till sjukpenning anger arbetsgruppen att för den som inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete bör försäkringskassan vid sin bedömning beakta den försäkrades förmåga att försörja sig genom något annat arbete. Vidare bör enligt arbetsgrup-

en regel införas som innebär att bedömningen av i vilken grad pen arbetsförmågan är nedsatt skall göras högst utifrån att den

som försäkrade skulle ha arbetat i ett arbetsmarknaden förekommande normalt heltidsarbete oberoende av om den försäkrade tidigare har arbetat mer än heltid.

Beträffande förtidspension anser arbetsgruppen att det också är motiverat att införa tydlig regel begränsar rätten att erhålla

en som förtidspension om den försäkrade trots nedsättningen av arbetsförmågan kan arbeta heltid. Bedömningen av i vilken grad arbetsförmå-

är nedsatt bör således utgå från att den försäkrade skulle ha gan arbetat i ett på arbetsmarknaden normalt heltidsarbete.

i SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 261

RF V.s remissvar

RFV har i sitt remissvar avseende Ds 1994:91 angivit att förslaget att försäkringskassan vid bedömning av arbetsförmågan skall utgå från att den försäkrade högst skulle ha arbetat heltid är rimligt,

som men det medför en hel del olösta frågor. Förslaget gäller bedömningen i de längre sjukfallen där det är klarlagt att den försäkrade inte kommer att kunna utföra arbete i den omfattning han hittills har gjort. I dessa fall kan det förefalla rimligt att inte kompensera för det stora arbetsutbud och den höga inkomst den försäkrade haft. RFV anser att förslaget bör leda till ändring reglerna SGI. En

en av om ändring kan antingen innebära att möjligheten att placera sig i SGI för mer än inkomsten heltidsarbete tas bort och då berörs även de

av korta sjukfallen. En annan lösning är att det blir möjligt för kassan att minska den försäkrades SGI under pågående sjukfall till att motsvara högst en heltid. En eventuell SGI-sänkning i ett pågående sjukfall bör emellertid inte kopplas till den definition långa

av sjukfall som föreslås i promemorian. RFV föreslår i stället att SGI:n ändras under ett sjukfall, t.ex. efter 180 dagar. SGI:n skulle kunna fastställas så sätt att endast en normal heltid i den försäkrades huvudsakliga sysselsättning får ligga till grund för SGI:n vid långtidssjukdom. I de fall den försäkrade arbetar än heltid skall

mer endast motsvarande heltiden ligga till grund för den SGI:n. För

nya den som har flera olika arbeten samtidigt kan det lösas att

genom den försäkrade själv får välja den för honom mest fördelaktiga

arbetstiden, dvs. den tid mest ersättning timme. För

som ger per arbetslösa kan denna bedömning göras i förhållande till det tidigare

arbetet. RFV påpekar att den skisserade lösningen kan medföra dubbla sänkningar, t.ex. för en försäkrad normalt arbetar 10 timmar

som om dagen och som blir sjuk och bara kan arbeta 5 timmar. SGI:n skulle enligt förslaget då sänkas till att motsvara 8 timmar samtidigt

som endast en fjärdedels sjukpenning kan utges. RFV för bl.a. att

varnar detta kan leda till ett ökat tryck förtidspensioneringen.

Enligt RFV:s beräkningar, RFV 1992:4, hade år 1990

anser senare

beräkningar finns inte 462 700 anställda arbetstid över-

ca en som steg 40 timmar per vecka, vilket motsvarade 11,2 procent to-

ca av tala antalet anställda. Antalet anställda med arbetstid

en som översteg 44 timmar heltid plus normal övertid vecka för

per var samma år 262 700, vilket motsvarade 6,4 procent totala antalet

av anställda. Enligt RFV fanns i oktober 1994 73 000 pågående

ca sjukfall som översteg 180 dagar. Om fördelning gäller för

samma

262 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

dessa skulle ca 4 700 försäkrade beröras om begränsningen till heltidsarbete sätts så som RFV föreslår i remissyttrandet.

RR Vzs rapport

Riksrevisionsverket har i sin rapport Förtidspension fusk och

systembrister RRV 1995:33 föreslagit bl.a. följande åtgärder för att komma undan de tendenser till överkompensation som finns i dagens system med förtidspensionering:

Intensifiera arbetet med att samordna förmåner så att orimligt och orättvist höga ersättningar kan undvikas. Överväg att införa antingen ett högsta tak eller skärpta regler för att ompröva beslut för den samlade ersättningen för förtidspensionerade i förhållande till den inkomst vederbörande skulle haft denne fortsatt arbeta.

RFV bör i uppdrag att söka finna en lösning på både de fall

ges

förtidspensionering som orsakas av ett omfattande dubbelarbete av med oundvikliga förslitningsskador som följd och att lägga förslag

syftar till att reducera de nuvarande drivkrafterna för detta som beteende.

Omarbeta de regler som i vissa situationer ger försäkringstagare en alltför hög ersättning med hänsyn till för lågt ställda kvalifikationskrav, de s.k. antagandereglerna.

Ändra reglerna antalet faktiskt arbetade år och faktiska

så att förvärvsinkomster ökad tyngd när försäkringskassan fastställer

ges förtidspensionsbeloppets storlek.

12.8.3¶Alternativa åtgärder

Kommittén har diskuterat om man inom socialförsäkringssystemen skall kunna bortse från arbetsförmåga ocheller inkomstunderlag

än ett heltidsarbete. Kommittén kan därvid se tre som avser mer alternativa lösningar för ersättningen i det korta och medellånga perspektivet.

Arbetsfönnågan bedöms i förhållande till högst ett heltidsarbete men inkomstunderlaget grundas hela inkomsten.

Arbetsförmågan bedöms i förhållande till den faktiska arbetsinsatsen före sjukfallet men inkomstunderlaget begränsas till högst inkomsten i en heltidstjänst ev. med tillägg for högsta lagstadgade övertid.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 263

Såväl bedömningen av arbetsförmågan beräkningen

som av ersättningsunderlaget görs i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Begränsningen kan gälla vid alla sjukfall eller endast när den försäkrade inte kan återgå till sitt tidigare arbete. I samtliga alternativ kan anges att begränsningen gäller först efter viss tid

en av sjukperioden.

Motsvarande alternativ kan även diskuteras när det gäller för-

tidspensioneringen.

12.8.4 Kommitténs

överväganden

Som skäl för förslag att införa begränsningar ersättningsrätten för

av den som har mer än heltidsarbete har anförts att alltför lång

en veckoarbetstid kan ge upphov till exempelvis förslitningsskador

som medför långtidssjukskrivningar och förtidspension. Den allmänna försäkringen bör därför inte stimulera människor att ta flera arbeten och få en sammanlagd arbetstid vida överstiger normal

som heltidsanställning. Man ifrågasätter också om personer som utsätter sig för den ökade risk för skador och sjukdomar ett dylikt

som förvärvsmönster utgör skall omfattas den allmänna försäkringens

av inkomstbortfallsskydd till den del som överstiger ett normalt heltidsarbete.

De skäl som sålunda anförts är i vart fall vid första anblicken sympatiska. Det vore önskvärt att försäkringen kunde utfonnas så att den förebygger ohälsa och stimulerar ett hälsosamt liv. I praktiken är detta inte lätt att uppnå på ett konsekvent sätt. För närvarande ersätts alla sjukdomar som medför nedsatt arbetsförmåga på

samma sätt oberoende av om en sjukdom beror på rökning, stress eller dåliga matvanor. En förvärvsarbetande får sjukpenning från den allmänna försäkringen oavsett sjukdomens bakomliggande orsaker.

I exempel som förs fram över arbetsinsatser inte kan tolereras

som redovisas ofta situationer där arbetar 60 80 timmar

personer - per vecka. I de förslag till begränsningsregler lagts fram RFV

som av har föreslagits att arbetsinsatsen begränsas till 44 timmar.

ev. Visserligen måste en gräns sättas någonstans det är svårt att

men hävda att en arbetsinsats 45 timmar skulle medföra sådan ökad

en risk för förslitningsskador att den allmänna försäkringen skall motverka en sådan arbetsinsats. Redan i dag kan dispens lämnas för ett betydligt större övertidsuttag än i genomsnitt 4 timmar vecka.

per Eftersom arbetstiden kan ojämnt förlagd under period

vara en

264 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

kommer sådan begränsning också leda till svåra avvägningar i de

en enskilda fallen. egenföretagare kan den tidsmässiga omfatt-

För en ningen arbetet svår att fastställa. Många egenföretagare, som

av vara t.ex. lantbrukare, har ofta arbetstid vida överstiger 40 timmar

en som

vecka utan att för den skull ha några påtagligt höga inkomster av per sitt arbete.

Även begränsning försäkringen bara skulle gälla i för-

om en av hållande till arbetsinsatsens omfattning och inte till inkomstunderlaget är det uppenbart att andra delar av socialförsäkringssystemet inte är utformat på detta sätt. Som exempel kan nämnas att ålderspensionssystemet, i synnerhet det reformerade systemet som riksdagen nyligen antagit riktlinjerna för, är konstruerat så att det uppmuntrar stora arbetsinsatser för den är lågavlönad. I det nya

som systemet stimuleras också förvärvsinkomster efter 65-årsåldern. Visserligen skall delpensionen avskaffas inom kort det bör ändå

men nämnas att delpension kan beviljas t.ex. företagare som arbetar

en 60 timmar vecka och trappar ned till 30 timmar. Såväl vid

per delpension vid arbetslöshetsersättning tillåts en bisyssla under

som vissa förutsättningar. Bl.a. gäller att arbetslös person som före

en arbetslösheten har arbetat heltid och samtidigt drivit ett företag kan få arbetslöshetsersättning han fortsätter med företaget.

även om

En begränsning sjukpenningförsäkringen till att gälla högst ett

av heltidsarbete kan antas komma att drabba låginkomsttagare mer än höginkomsttagare eftersom med kvalificerade arbeten

personer oftare utför övertidsarbete utan särskild ersättning. För en del av de kvalificerade arbetena är arbetstiden dessutom oreglerad.

I dag kan under kortare tid arbetat i flera arbeten få

en person som

hög sjukpenning han eller hon blir sjuk. Om sjukpenning en om utges under lång tid kan detta också leda till att en eventuell

förtidspension blir hög.

Med kommitténs skisserade modell beträffande SGI kan ersättningen under förutsättningar i dag beräknas den sam-

samma som manlagda inkomsten i anställningarna, i fortsättningen dock endast under de första tre månaderna ett sjukfall. Inkomsten skall också

av begränsas till att gälla kontant lön och utan beaktande av semesterlö-

högre kompensationsnivå. Om sjukfallet pågår längre tid än tre nens månader skall ersättningen därefter grundas de inkomster den försäkrade faktiskt uppburit under viss tid före sjukfallet. Den försäkrade skall alltså faktiskt ha utfört förvärvsarbete av sådan omfattning under ifrågavarande tid för att få sjukersättning denna nivå. Härutöver gäller enligt direktiven att ersättningen vid varaktig

Kriterier för rätt till ersättning 265

arbetsoförmåga, dvs. motsvarigheten till förtidspension, skall bygga inkomsterna under betydligt längre tid än i dag. Vad nu anförts medför att det med den framlagda skissen till nu beräkning och fastställande SGI inte är lika befogat med av en allmän begränsning av beräkningen inkomstunderlaget till att av avse inkomster motsvarande högst en heltidsanställning. Ett annat skäl som anförts för en begränsning av försäkringen i förhållande till den som arbetar mer än heltid är att det kan vara svårt att rehabilitera en person som tidigare arbetat än heltid. mer Det kan nämligen vara svårt att motivera att återgå i arbete en person om personen inte klarar att arbeta mer än 40 timmar vecka och per inkomsten sådan heltidsanställning inte når till den av en upp tidigare inkomsten som grundades på större arbetsinsats.

12.8.5 Kommitténs

förslag

Kommittén har stannat för att föreslå att arbetsförmågan skall bedömas i förhållande till högst ett heltidsarbete utan beaktande av tidigare arbetsutbud eller förvärvsinkomster i de fall den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete eller då den försäkrade inte längre har förmåga att utföra än ett heltidsarbete. Utgångspunkmer ten för kommitténs ställningstagande är dels de ändrade SGIreglerna dels den steg-för-steg-bedömning kommittén föreslår som när det gäller bedömning av rätten till ersättning från försäkringen. I de fall den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete utges sjukpenning, enligt de kommittén skisserade reglerna av för SGI, oavsett arbetsutbud. När den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete eller när han inte kan återgå i omfattning samma som tidigare görs bedömningen hans fortsatta förmåga i förhålav lande till om han kan klara ett heltidsarbete. Sjukpenning utges under nödvändig behandling och konvalescens samt nödvändiga rehabiliteringsåtgärder med oförändrad sjukpenning. Därefter utges inte sjukpenning. En person som bedöms ha förmåga att klara ett heltidsarbete skall inte längre ha rätt till sjukpenning eller förtidspension. Vid en eventuell Sjukanmälan görs bedömningen ny av arbetsförmågan och beräknas ersättningen, enligt de skisserade SGIreglerna, i förhållande till heltidsarbete. En person som inte kan återgå i sitt vanliga arbete och inte heller kan få annat arbete hos arbetsgivaren skall alltså arbetsför anses om han kan klara ett annat på arbetsmarknaden normalt förekommande

266 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

arbete. Med annat normalt förekommande arbete avses i dessa fall, när det gäller rätt till sjukpenning, arbete av samma omfattning som

tidigare haft, dock högst heltidsarbete. När det gäller rätten personen till förtidspension avses heltidsarbete. Detta medför att en person

trots sin sjukdom bedöms klara att utföra ett heltidsarbete när som detta är klarlagt inte längre får rätt till ersättning även om han tidigare klarade två heltidsarbeten. Vare sig den tidigare inkomsten eller den tidigare arbetstiden skall alltså medföra rätt till ersättning i de fall då det rörde sig om en arbetstid som vida översteg ett heltidsarbete.

Motsvarande bedömning skall göras när en försäkrad som tidigare klarade två heltidsarbeten inte längre bedöms klara mer än heltid i sitt vanliga arbete.

Den här föreslagna lösningen bedöms ligga i linje med förslaget i Ds 1994:91.

12.9 om konsekvenserna av

Något

arbetsförmågebedömning på

enbart medicinska grunder

12.9.1¶Konsekvenser inom

sjukpenningförsäkringen

Kommittén har tidigare föreslagit klarare regler för hur bedömningen av arbetsförmågan skall ske i de fall då den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete på grund av sjukdom. Som en följd av detta har kommittén också lämnat förslag beträffande under vilka förutsättningar den försäkrade skall ha rätt till ersättning under rehabiliteringsåtgärder.

Den föreslagna förändringen beträffande rätten till sjukpenning är inte så stor i förhållande till vad som redan idag gäller. Mot bakgrund av den tidigare redovisade otydligheten angående tillämpningen, sannolikt kan ha fått till följd att sjukpenningrät-

som ten bedömts något generöst, bör dock de nu föreslagna reglerna få

uppstramande effekt. Den möjlighet för närvarande finns att en som vid bedömning av rätt till ersättning under rehabilitering även väga

andra kriterier än de medicinska kan ha påverkat bedömningen av rätten till sjukpenning. Kommitténs förslag innebär att dessa

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 267

kriterier slopas och därmed kommer tydligheten i reglerna för rätt till sjukpenning att öka. Förtydligandet av hur arbetsförmågan skall bedömas när den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete tydliga riktlinjer ger för hur försäkringskassorna skall till väga vid bedömningen av arbetsförmåga. Detta bör medföra att ställningstagande till den försäkrades möjligheter att utföra arbete kommer till stånd tidigare i sjukfallen än vad sker idag. Det förbättrade underlaget och den som fördjupade bedömningen från såväl försäkringskassans läkarnas som sida förväntas leda till att antalet fall där sjukpenning skall utges kommer att minska. I vilken utsträckning försäkringskassan kommer att ifrågasätta sjukpenningrätten med stöd de regler kommitav som tén föreslår här kommer utöver regeländringen att bli avhängigt av ytterligare två faktorer. Dels kommer försäkringskassornas tillämpning av de regler för ett förbättrat underlag för beslut sjukpenom ning som infördes den 1 oktober 1995 att ha betydelse, dels kommer allmänhetens och läkarnas acceptans det förtydligande av av sjukdomsbegreppet som samtidigt infördes att betydelse. vara av

När det gäller bedömning rehabiliteringsbehov och rätt till

av ersättning under nödvändiga rehabiliteringsåtgärder kommer den nu föreslagna förändringen alltså att innebära att möjligheten att beakta utbildning och tidigare verksamhet, samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter försvinner. I konsekvens med detta kommer fler att bedömas arbetsföra socialförpersoner vara ur säkringssynpunkt och därmed inte berättigade till ersättning från

försäkringen under utbildning, omskolning eller liknande åtgärd.

Renodlingen av reglerna för rätt till ersättning från socialförsäkringen kan medföra att medicinsk synpunkt en person som ur bedöms ha förmåga att försörja sig förvärvsarbete bedöms genom

annorlunda av arbetsmarknadsmyndigheterna delvis har andra

som kriterier för sin bedömning. Samma kan de sistnämnda person av myndigheterna komma att bedömas sakna förmåga att få och behålla ett arbete på den rådande arbetsmarknaden. Därför kan det finnas behov av någon form åtgärder eller kompetenshöjande insatser av för att denne skall bli konkurrenskraftig på arbetsmarknaden. mera Kommittén förutsätter att dessa får den hjälp de behöver personer av ansvariga myndigheter på respektive område. Dessa myndigheters ansvar för att visa den enskilde vilka möjligheter står till buds som när det gäller försörjning, utbildning och studiestöd måste detvara samma oavsett om den enskilde går i arbetslöshet från ett tidigare arbete eller från en sjukskrivning.

268 Kriterier för rätt till ersättning

Kommittén har också i tidigare avsnitt 12.7. 1 påpekat att renodlingen bedömningen arbetsförmågan kommer att leda till att

av av färre kommer att uppfylla kraven för rätt till ersättning från

personer socialförsäkringen och därvid betonat att detta inte får leda till att samhället lämnar den enskilde utan stöd. Det kommer att finnas såväl bedöms ha hel arbetsförmåga som personer vilka

personer som bedöms ha partiell arbetsförmåga. Detta ställer särskilda krav arbetstillfällen med partiell arbetsförmåga. De partiellt

för personer arbetsföras möjligheter att alltjämt erhålla sin försörjning ur generella system kommer att ha stor betydelse så länge de rent faktiskt inte får något arbete som motsvarar deras förmåga. Kommittén har funnit att den föreslagna renodlingen är positiv bl.a. på grund att den möjlighet att hänvisa människor till de

av ger samhällsorgan är bäst lämpade att ta sig deras problem. För

som an närvarande pågår emellertid utredningar med inriktning renodling även inom andra offentliga ersättningar eller försäkringar, t.ex. utredningen arbetslöshetsförsäkringen. Detta medför att det blir

om än betydelsefullt för statsmakterna att göra någon form av

mer helhetsbedömning när det gäller samhällets ansvar för individens försörjning. Kommittén att i slutbetänkandet lämna förslag

avser som tagits fram i samarbete med Arbetsmarknadspolitiska kommittén beträffande samordnad rehabilitering av vissa utsatta grupper. Detta är emellertid inte tillräckligt. Ytterligare övergripande ställningstaganden behövs. Kommittén har övervägt att i sitt slutbetänkande försöka göra ingående analys av vad föreliggande

en mera förslag får för konsekvenser. På grund av den mångfald av utredningar för närvarande pågår inom angränsande områden har

som kommittén dock funnit att en sådan analys inte är möjlig för kommittén att utföra inom den tid står till buds eftersom förutsätt-

som ningarna inom andra system inte kommer att vara oförändrade.

Kommittén att den framtida arbetsmarknadspolitiken och

anser försörjningen de personer som inte kan finna en plats arbets-

av marknaden är för samhället mycket viktiga framtidsfrågor som måste behandlas i ett sammanhang. Kommittén har därför med stor tillfredsställelse noterat att regeringen i sin proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling prop. 199596:25 aviserat att man efter februari 1996 med pågående utredningars rapporter som underlag att ta ställning till samlad arbetsmarknadspolitik. Mot

avser en bakgrund av ovan redovisade skäl har kommittén därför valt att inte försöka göra någon ytterligare analys av konsekvenserna av sitt forslag.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 269

Kommittén förutsätter att försörjningsfrågorna är en del i de överväganden som regeringen har att göra beträffande hur arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken på bästa sätt skall främjas. Kommittén har därför valt att mycket starkt betona vikten att försörj-

av ningsfrågoma också ingår i de överväganden som regeringen skall göra inför förslaget till riksdagen angående förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.

Detta ställningstagande från kommitténs sida avser inte enbart förslagen beträffande rätten till sjukpenning det är av väl så stor betydelse även för förslagen beträffande rätten till förtidspension.

l2.9.2 Konsekvenser inom förtidspensioneringen

Syftet med dagens förtidspensionering är, enligt förarbetena SOU 1961:29, i princip att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avsåg inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska konsekvenser som har sin grund i sjukdom eller skada.

Invaliditetsprövningen har skett genom att följande omständigheter regelmässigt har beaktats:

Det medicinska handikappets inverkan försörjningsförmågan i den tidigare sysselsättningen.

2. Det medicinska handikappets inverkan försörjningsförmågan i andra sysselsättningar som kan komma i fråga.

Möjligheten för den försäkrade att få sådan sysselsättning som han med hänsyn till sitt handikapp kan klara.

De nu föreslagna förändringarna innebär att prövningen enligt de två första punkterna ovan kommer att finnas kvar. Den tidigare redovisade steg-för-steg-bedömningen av arbetsförmågan kan sägas vara en utveckling av dessa punkter.

När det gäller den tredje punkten blir utgångspunkten framdeles

en annan. Den ekonomiska invaliditetsbedömning som finns idag och som regleras i 7 kap. 3 § AFL kommer genom kommitténs förslag i princip att försvinna. Det som skall beaktas vid framtida prövning av rätt till ersättning, oberoende av arbetsoförmågans varaktighet, är i vilken utsträckning sjukdom eller nedsättning den fysiska

annan av eller psykiska prestationsförmågan påverkar försörjningsförmågan. Andra faktorer utöver de medicinska, vilka i sig kan ha stor betydelse för den enskildes möjligheter att faktiskt få ett arbete

som

270 Kriterier för rätt till ersättning

han kan försörja sig på, skall i princip inte längre ge rätt till ersättning från socialförsäkringen. Den eftersträvade renodlingen av regelsystemen får alltså till följd att förtidspension kommer att beviljas i betydligt mindre utsträckning än enligt dagens regler eftersom den kvarvarande arbetsförmågan skall bedömas i förhållande till arbeten som är normalt förekommande arbetsmarknaden med bortseende från de kriterier som tidigare beaktats.

En grupp som särskilt kommer att påverkas av redan beslutade och här föreslagna regelförändringar är de äldre försäkrade. En bred analys av dessas situation en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt alternativ till förtidspension när ohälsoprövningen av förtidspensionen skärps, aviserades i kompletteringspropositionen. Kommittén förutsätter att den särskilda utredning

som skall tillsättas i samråd mellan social- och arbetsmarknadsministrarna noga överväger konsekvenserna för denna grupp. De föreslagna reglerna kommer också att medföra att betydelsen

av arbetstidens omfång för bedömning av arbetsförmågan kommer att minska, vilket framgår avsnittet 12.8 Bedömningen arbetsför-

av av måga hos den som har mer än ett heltidsarbete.

Som utgångspunkt för diskussionen om konsekvenserna av den föreslagna renodlingen av reglerna redovisas här viss statistik. Först något om utvecklingen av antalet förtidspensioner folkpensioner, såväl det totala antalet som antalet nybeviljade pensioner. Vidare fördelningen mellan sjukbidrag och förtidspension och mellan olika

diagnosgrupper.

Kommittén har, i Rapport från sjuk- och arbetsskadeberedningen

SOU 1994:72 sjukpenning, arbetsskada och förtidspension

förutsättningar och erfarenheter, tidigare redovisat utvecklingen inom detta område. Här återges en del av vad som tidigare redovisats tillsammans med ytterligare uppgifter.

Uttrycket förtidspension används i det följande gemensamt

som

begrepp för förtidspension och sjukbidrag inte annat

om anges.

Utvecklingen av antalet förtidspensioner, nybeviljade förtidspensioner och beståndet framgår tabell 12.1.

Kriterier för rätt till ersättning 271 Tabell 12.1 Nybeviljade förtidspensioner samt det totala antalet lörtidspensionärer vid årets slut

År	Nybeviljade	Totalt
1960	16 400	145 000
1970	32 700	212 000
1975	45 500	297 000
1980	45 300	303 000
1985	51 000	323 000
1990	50 500	361 400
1991	49 600	366 900
1992	58 400	383 200
1993	62 500	402 300
1994	48 500	410 600

Källa: RFV

Det finns främst tre skäl till att en förtidspension upphör; övergång till ålderspension, dödsfall och indragning rehabilitering. Antalet dödsfall är ca 6 000 per år. Antalet indragna förtidspensioner är mellan 1 000 och 2 000 per år. Sammanlagt är antalet upphörda pensioner ca 40 000 per år. Det totala antalet förtidspensioner har under senare år ökat med ca 10 000 per år bortser från åren 1992

om man och 1993 då antalet nybeviljade förtidspensioner ovanligt högt.

var

l december 1994 uppbars sjukbidrag knappt 15 procent for-

av av tidspensionärerna. 54 procent av förtidspensionärerna kvinnor.

var De partiella pensionerna till kvinnor uppgick till 26 procent medan motsvarande siffra för männen var 18 procent.

Tabell 12.2 visar utvecklingen antalet förtidspensioner fördelat

av på ersättningsnivå.

Tabell 12.2 Utvecklingen av antalet förtidspensionersjukbidrag från folkpensioneringen fördelat på ersättningsnivå, åren 1992 1995.

	11 34	23	12 14	Sta
Juni 92 297 445	-	6 212 67 190	-	370 847
Dec 92 306 546	-	6 383 70 224	-	383 153
Juni 93 311 379	-	6 532 72 026	-	389 937

Dec 93 319 255 1 390 5 661 73 874 2 127 402 307 Juni 94 320 107 3 162 4 716 74 831 4 587 407 403 Dec 94 319 958 4 485 4 060 75 771 6 468 410 742 Juni 95 316914 5546 3 540 76616 8193 410809

Källa: RFV

272 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Av de nybeviljade fortidspensionerna 1994 var en tredjedel sjukbidrag. 52 procent av förtidspensionerna beviljades kvinnor. De partiella förtidspensionema bland nybeviljade ökade och uppgår nu till 39 procent, bland kvinnorna 45 procent.

I tabell 12.3 redovisas antalet förtidspensionärer i olika åldersgrupper och utvecklingen över tiden.

Tabell 12.3 Antalet förtidspensionärer i olika åldersgrupper

	1980	1985	1990	1994
16-19	4 017	3 229	3 232	3 197
20-29	11 705	10 668	lO 486	12 239
30-39	22 409	24 466	25 629	31 345
40-49	36 582	43 253	59 984	77 647
50-59	108 929 103 344		120 184 147 998
60-64	119107	137 706 141841		138 200
Summa	302 749 322 666 361 356 410 626

Källa: RFV

Den mest dominerande diagnosgruppen är sjukdom i muskler, skelett eller bindväv, dvs rörelseorganen, 50 procent kvinnorna

ca av och drygt 35 procent av männen tillhör denna grupp. Den näst största gruppen är psykiska störningar, här finns 24 procent av kvinnorna och 29 procent av männen. De två största ukdomsgruppema är alltså desamma För män och kvinnor men medan männen har ungefär lika stor andel i båda grupperna har kvinnorna

en betydligt större andel i gruppen sjukdom i rörelseorganen. Förtidspensionernas fördelning i olika diagnosgrupper fördelat på män respektive kvinnor och hela beståndet respektive nybeviljade framgår av diagram 12.1.

Kriterier för rätt till ersättning 273

Diagram 12.1

Män 1 2 3 4 j: Bestándet1991 5 Nybevi|jade1993 6 7 8 9 10 12 13 14 17

- I I I i I I

0 10 20 30 40 50 60 %

1 Infektions-ochparasitsjukdomar 8 Andningsorganenssjukdomar 2 Tumörer 9 Matsmältningsorganenssjukdomar 3 Endokrinasyst,nutritionsrubbningar 10 Sjukdomariurin-ochkönsorgan 4 Sjukdomariblod blodbiidandeo organ 12 Hudens0underhudenssjukdomar 5 Psykiskastörningar 13 Sjukdomarimuskuloskeletaiasystemet 6 Sjukdomarinervsystemetosinnesorganen 14 Medföddamissbildningar 7 Cirkulationsorganenssjukdomar 17 Skadoroförgiftningar

Kvinnor 1 2 3 4 5 E Bestándet1991 5 j Nybeviljade1993 7 8 9 10 12 13 14 17

I l I l I |

0 10 20 30 40 50 60 %

274 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Utvecklingen över tiden beträffande nybeviljade förtidspensioner fördelade diagnos framgår av tabell 12.4 och tabell 12.5. Tabell 12.4 Antalet nybeviljade förtidspensioner fördelade på diagnos

1980 1985 1990 1993

Infektionssjukdomar m.m.	417	284	314	526
Tumörer	1 677 1 268		951 l 709
Sjd i endokrina systemet m.m. 1 107		910	976 1 518
Sjd i blodet m.m.	71	48	47	78
Psykiska störningar	7 239 8 055 7 353 11 435
Sjd i nervsystemet m.m.	2 024 2 271 2 303 3 495
Sjd i cirkulationsorganen	7 655 5 660 4 715 6 179
Sjd i andningsorganen	1 642 1 514 1 489 1 812
Sjd i matsmältningsorganen	672	598	688	882
Sjd i urin- och könsorganen	206	161	150	260
Sjd i huden och underhuden	433	422	488	670
Sjd i rörelseorganen	16 046 16 665 24 887 30 248
Medfödda missbildningar	388	393	243	359
Symptom m.m.	331	690	409	733
Skador och förgiftningar	1 767 1 407 1 538 2 381
Arbetsmarknadsskäl	3 604 10 663 3 942			180
Summa	45 289 51 009 50 493 62 465

Källa: RFV

Kriterier för rätt till ersättning 275 Tabell 12.5 Nybeviljade förtidspensioner procentuellt fördelade på diagnos

1980 1985 1990 1993

Infektionssjukdomar m.m.	0,9	0,6	0,6	0,9
Tumörer	3,7	2,5	1,9	2,7
Sjd i endokrina systemet m.m. 2,4		1,8	1,9	2,4
Sjd i blodet m.m.	0,2	0,1	0,1	0,1
Psykiska störningar	16,0 15,8 14,6			18,3
Sjd i nervsystemet m.m.	4,5	4,4	4,6	5,6
Sjd i cirkulationsorganen	16,9 1 1,1		9,3	9,9
Sjd i andningsorganen	3,6	3,0	2,9	2,9
Sjd i matsmältningsorganen	1,5	1,2	1,4	1,4
Sjd i urin- och könsorganen	0,4	0,3	0,3	0,4
Sjd i huden och underhuden	1,0	0,8	1,0	1,1
Sjd i rörelseorganen	35,4 32,7		49,3 48,4
Medfödda missbildningar	0,9	0,8	0,5	0,6
Symptom m.m.	0,7	1,3	0,8	1,2
Skador och förgiftningar	3,9	2,7	3,0	3,8
Arbetsmarknadsskäl	8,0 20,9		7,8	0,3
Summa	100,0 100,0 100,0 100,0

Källa: RFV

Det är i den dominerande diagnosgruppen, sjukdomar i rörelseorganen t.ex. reumatoid artrit, artros, ryggskott, ischias och andra sjukdomar i ryggen och halsregionen, som ökningen nybeviljade

av förtidspensioner har varit störst. Det är också här man kan förvänta sig att det finns störst andel försäkrade som med de Föreslagna reglerna inte blir berättigade till förtidspension. Nästan hälften av alla nybeviljade förtidspensioner har de senaste åren funnits inom denna diagnosgrupp. Ofta rör det sig om belastningsbesvär av olika slag med varierande grad av smärta. De försäkrade har inte sällan haft fysiskt påfrestande arbeten som de så småningom inte längre orkar utföra. I många fall kan det ha varit så att den försäkrade har kvar viss arbetsförmåga men något lämpligt lättare arbete har inte bedömts möjligt att få. Det får antas att när man inte längre skall beakta arbetsmarknadsmässiga och sociala skäl kommer många av dessa försäkrade att kunna klara ett annat lämpligt arbete.

anses

276 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

I den näst största diagnosgruppen, psykiska störningar, nybeviljas ca 8 000 förtidspensioner varje år. Hit hör t.ex. psykoser, neuroser, personlighetsstömingar, alkoholberoende, drogberoende och psykisk utvecklingsstörning. En del de försäkrade ingår i denna

av som diagnosgrupp kan säkert anses arbetsföra socialförsäkringssyn-

ur punkt men andelen är mycket vansklig att beräkna.

Den tredje största diagnosgruppen, sjukdomar i cirkulationsorganen som innefattar t.ex. högt blodtryck, hjärtsj ukdomar och sjukdomar i blodkärlen, omfattar 5 000 nybeviljade förtids-

ca pensioner. Även denna torde innehålla ett antal försäkrade

grupp som trots sina medicinska besvär har förmåga att utföra ett lämpligt förvärvsarbete.

Den statistik som finns ger emellertid föga stöd för slutsatser om vilka effekter de nu föreslagna reglerna slutligen kommer att få. Det får i stället göras överslagsberäkningar som grundar sig på erfarenhetsmässiga bedömningar. Regelförändringarna kommer således att beröra ett stort antal människor. Effekterna av förändringarna kommer, grund av det stora inslaget av svåra bedömningar,

mera än vid andra sådana förändringar att bli beroende av tillämpningen av de nya reglerna. En mycket erfarenhetsmässig uppskattning

grov

som självfallet inte heller kan vara invändningsfri kan att - - vara antalet nybeviljade förtidspensioner minskar med ca 20 procent. Vidare kommer andelen partiella förtidspensioner att öka bekostnad av hela sådana på grund av att de försäkrade i större utsträckning än idag kan förväntas bedömas ha kvar en partiell arbetsförmåga.

Sammantaget kommer den föreslagna renodlingen ersättningen

av från socialförsäkringen att innebära ett ökat antal personer

som bedöms helt eller delvis arbetsföra ur socialförsäkringssynpunkt. Vissa kommer säkert att finna arbeten och försörjning. Det är emellertid inte troligt att det i dagens arbetsmarknadsläge kommer finnas lämpliga arbeten alla. Detta kommer att innebära ökade krav på samhällets övriga såväl när det gäller arbetsmark-

resurser nadspolitiska åtgärder som när det gäller försörjningsmöjligheter för dem som tidigare kunde uppbära förtidspension

men som nu hänvisas till att söka arbete.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 277

12.9.3¶Behov information och utbildning

Den renodling kriterierna för rätt till ersättning som kommittén

av föreslår innebär påtaglig förändring när det gäller bedömning av

en arbetsförmåga. Framför allt gäller detta bedömningen av rätt till förtidspensionsjukbidrag. Det är därför av vikt att tillräckliga

avdelas för att förmedla information socialförsäkringens resurser om nya arbetsförmågebegrepp till dem som berörs av detta. Förutom den utbildning krävs inom socialförsäkringsadministrationen

som bör allmänheten och läkarkåren informeras lämpligt sätt. Kommittén tar i kapitel 8 ohälsoförsäkringens krav på och be-

upp hov samverkan med hälso- och sjukvården. Den samverkan som

av redovisas där, och kommer att utvecklas ytterligare i slutbetän-

som kandet, innefattar samverkan med läkarkåren. De förändringar som föreslås här kommer emellertid att ha omedelbar påverkan på läkarnas arbete varför det också är nödvändigt med särskild information till dem i så god tid som möjligt före ikraftträdandet av de nya reglerna.

En i sammanhanget viktig målgrupp är de förtroendevalda som inom försäkringskassorna beslutar i socialförsäkringsnämnder SFN

bl.a. rätten till förtidspension. SFN prövar också rätten till sjukom penning i de fall den försäkrade begärt omprövning av försäkringskassans beslut. Grundbeslutet beträffande rätten till sjukpenning fattas av tjänstemän. Försäkringskassans försäkringsläkare bistår kassans tjänstemän med bedömningar av den försäkrades medicinska situation utifrån det medicinska underlag som kassan har tillgång till. Det blir en mycket viktig uppgift för riksförsäkringsverket och försäkringskassorna se till att den utbildning och information som krävs för en enhetlig tillämpning av de nya reglerna ges till dem som har att bedöma arbetsförmåga och besluta om rätt till ersättning.

12.9.4¶Konsekvenser för

försäkringskassorna

Som kommittén redovisat i avsnitt 12.9.1 och 12.9.2 kommer det nya arbetsförmågebegreppet inom socialförsäkringen att leda till att färre personer blir berättigade till sjukpenning och förtidspension. Allmänhetens och läkarnas acceptans av de nya reglerna kommer naturligtvis även att påverka i vilken grad dessa kommer att få effekter antalet ärenden hos försäkringskassorna.

278 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Erfarenheterna tidigare lagändringar inneburit färre av som att personer ges rätt till ersättning, t.ex. det ändrade skaderekvisitet i

arbetsskadeförsäkringen, visar att försäkringskassorna under

en övergångsperiod kan komma att få ett ökat antal ansökningar om ersättning enligt de gamla reglerna. Det finns anledning att anta att så kan bli fallet även i samband med att de föreslagna reglerna. nu Det kan antas sedan längre tid uppbär sjukpenatt personer som en ning eller sjukbidrag kommer att angelägna att ansöka vara om om förtidspension enligt gällande regler de bedömer sin framtida nu om

försörjningsförmåga som ringa.

Försäkringskassorna torde därmed under hösten 1996 få ett Ökat antal ansökningar om förtidspension som skall utredas samt prövas i socialförsäkringsnämnd. Även resultatet prövningen om av blir att den försäkrade inte kan beviljas förtidspension måste alla ansökningar prövas i nämnd. Ett ökat antal prövningar ärenden rörande av rätt till förtidspension är därför att vänta under år 1996. Även under år 1997 kan antalet förtidspensionsprövningar i social-

försäkringsnämnd beräknas bli oförändrat högt. Ändringen

av sjukpenningnivån till 75 procent kan eventuellt också medföra ett ökat antal ansökningar om förtidspension i de fall då det ekonomiska

utfallet av förtidspension beräknas bli högre än sjukpenningen.

Det ökade antalet ansökningar förtidspension bedöms dock om inte medföra ett ökat antal nybeviljade förtidspensioner. Minskningen av antalet nya förtidspensioner under år 1997 torde bestå dels i uteblivna prövningar beträffande utbyte sjukpenning förav mot tidspension 16 kap. l § andra stycket AFL, dels i avslag på ansökan om pension på grund att de reglerna inte blivit av nya kända, dvs. ansökan avser ersättning enligt de gamla reglerna.

12.9.5¶Konsekvenser för

förvaltningsdomstolarna

Även för förvaltningsdomstolarna har det betydelse

stor i vilken utsträckning de nya reglerna accepteras och får genomslag. Om antalet negativa beslut i försäkringskassorna ökar kan detta förväntas leda till att antalet överklaganden till förvaltningsdomstolarna också ökat Även de reglerna snabbt blir kända om nya är det dock rimligt att inledningsvis räkna med ett ökat antal negativa beslut och därmed även ett ökat antal överklaganden. Gränserna för de reglerna nya måste också fastställas genom prejudicerande domar.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 279

Beräkningar beträffande den antalsmässiga ökningen av mål i förvaltningsdomstolama blir emellertid osäkra. De ärenden som kan bli aktuella är såväl beslut om avslag i fråga om rätt till sjukpenning

beslut beträffande förtidspension. Antalet mål blir i stor som utsträckning avhängigt av den allmänna acceptansen när det gäller de nya reglerna.

Som redovisas i avsnitt 12.9.3 ovan kan antalet ansökningar om förtidspension tar sikte de gamla reglerna att väntas öka och

som därmed också antalet avslag i försäkringskassorna. Även de

nya reglerna kan antas medför ett ökat antal avslag inledningsvis. Vid beräkning av antalet överklaganden till länsrätterna kan den

en beräknade minskningen antalet nybeviljade förtidspensioner och

av ökningen antalet upphörda sjukbidrag användas som utgångs-

av punkt. Av avsnitt 12.10 nedan framgår att dessa beräknas till 8 000 respektive 6 000 under år 1997, tillsammans 14 000 färre beviljade pensioner detta år.

Enligt RFV:s statistik fattade försäkringskassorna under år 1994 beslut avslag ansökan om förtidspension i 3 546 fall,

om indragning i 618 fall och i 28 855 fall beviljades partiell pension. I samtliga dessa fall skulle det kunna vara så att den försäkrade är missnöjd med försäkringskassans beslut och överklagar detta till länsrätten.

Enligt statistik från Domstolsverket inkom samma år l 959 besvär till länsrätterna över beslut om förtidspension. Detta motsvarar ca 6 procent antalet möjliga beslut 33 019 att överklaga eller ca 47

av procent av avslags- och indragningsbesluten 4 164.

Om utgår från den redovisade beräkningen 14 000 färre

man ovan förtidspensionärer och antar att antalet besvär till länsrätterna blir

procentuella andel andelen besvär till länsrätterna över samma som antalet möjliga beslut att överklaga skulle det innebära en ökning med ca 840 mål, eller 6 procent av 14 000. Om man antar att antalet besvär till länsrätterna blir samma procentuella andel som andelen besvär till länsrätterna över antalet avslags- och indragningsbeslut skulle det innebära ökning med 6 580 mål, eller 47 procent av

en ca 14 000. Domstolsverket beräknade för år 1994 självkostnaden för ett socialförsäkringsmål i länsrätt till 4 440 kronor i löpande pris.

280 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

l2.9.6 Konsekvenser ett

jämställdhetsperspektiv

Kommittén har tidigare redogjort för sitt förslag att rätten till

ersättning skall bedömas rent medicinska grunder. Tidigare i betänkandet har kommittén även allmänt redovisat förslagets effekter.

Vid en granskning förslagets konsekvenser i perspektivet kvinna

man vill kommittén inledningsvis poängtera att rätten till ersätt- ning, såväl idag som enligt förslaget, grundas på generella regler, Dessa tillämpas lika för alla försäkrade, oavsett t.ex. kön. Det

generella draget kommer att ytterligare förstärkas kommitténs

genom förslag. Kriterier idag utrymme för hänsyn till vissa

som ger personliga förhållanden, t.ex. ålder och bosättning, kommer enligt kommitténs förslag inte längre att tillåtas påverka bedömningen.

Kommitténs förslag innebär att bedömningen av rätt till ersättning kommer att fokuseras den arbetsförmåga försäkrad

som en bibehållit trots sin sjukdom. Möjligheten för den försäkrade att försörja sig skall bedömas med hänsyn till vad rimligen kan

som begäras i förhållande till arbeten som är normalt förekommande arbetsmarknaden. Bedömningen skall göras utan hänsyn till ett

om sådant arbete finns direkt tillgängligt. Kvinnors ställning arbetsmarknaden är därför stor betydelse för sådan regel

av om en kan sägas vara könsneutral. Enligt kommitténs uppfattning kännetecknas den svenska arbetsmarknaden långt framskriden

av en integrering, mäns och kvinnors arbetsutbud begränsas endast i ringa mån av könsbestämda yrkesgränser. Kommittén är dock medveten om att näringslivsstrukturen i vissa regioner kan något ensidig

vara och att tillgången s.k. typiskt kvinnliga arbetstillfällen därmed kan vara begränsad. Enligt kommittén är det dock inte möjligt att skapa regler som tar sådana hänsyn i ett system där rätten till ersättning dels skall renodlas, dels skall generellt utformad. En

vara ensidig näringslivsstruktur kan för övrigt i lika hög grad ett

vara hinder även för manlig försäkrad grund sjukdom

en som av drabbats av begränsningar i sin förmåga att arbeta. En renodling av försäkringen så att rätten till ersättning endast vilar på medicinska grunder kommer naturligtvis också att ytterligare öka diagnosens betydelse. En smula förenklat kan det hävdas att bedömningen av rätt till ersättning inte kommer att genomgå så påtagliga förändringar när det gäller sjukdomar är objektivt

som påvisbara, och där sambandet mellan sjukdom och arbetsoförmåga klart kan konstateras. För de typer sjukdomar eller besvär

av som

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 281

ibland endast med svårighet låter sig objektivt fastställas, eller som åsätts symtomdiagnoser, och där arbetsförmågans nedsättning inte framstår lika odiskutabel kan de föreslagna reglerna få betydligt

som större betydelse. Ett exempel den typen är olika sjukdomar i rörelse- och

senare stödjeorganen. Enligt Riksförsäkringsverkets statistik över nybeviljade förtidspensioner år 1994 hade 39,7 procent av männen sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven som huvuddiagnos. För kvinnorna var denna andel 52,5 procent. Sjukdomar i denna diagnosgrupp står alltså för en betydande andel av de nybeviljade förtidspensionerna. Man får därför förutsätta att en minskning av förtidspensionema i denna diagnosgrupp kommer att stå bakom en stor del den besparing förslaget beräknas medföra. Som

av som kommittén betonat ovan kan man inom ett generellt system inte skapa särskilda regler för några sjukdomsgrupper. Om osäkerheten på vilket sätt vissa sjukdomar påverkar arbetsförmågan leder till att

missgynnas, bör detta naturligtvis åtgärdas. Detta bör någon grupp främst ske att den medicinska och arbetslivsinriktade

genom rehabiliteringen förbättras inom det aktuella området. Som kommittén ser det uppnås inte högsta möjliga rättvisa genom att alla grupper

lika möjligheter till ersättning. Målet måste givetvis sättas högre. ges Alla skall, oavsett kön eller annan grupptillhörighet, ges möjligheter till adekvat medicinsk vård och effektiv hjälp att återställa arbetsförmagan.

12. l 0 Ekonomiska konsekvenser

av förslagen

Förslagen beträffande kriterier för rätt till sjukpenning respektive förtidspension som redovisas här är en fortsättning den inriktning beträffande besparingar och renodling som lades fast i regeringens proposition 199495:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. En besparing sammanlagt tre miljarder kronor netto aviserades.

om I propositionen anges att denna besparing väntas åstadkommas

dels de förändringar beträffande sjukpenning och förtidspengenom sion som trädde i kraft den 1 oktober 1995, dels genom de nu föreliggande förslagen. Avsikten var bl.a. en renodling av förtidspensioneringen så att den i större utsträckning än idag blir en försäkring

282 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

vid en av medicinska orsaker nedsatt arbetsförmåga. Åtgärderna skall ett led i arbetet med att bryta den stigande trenden inom

vara förtidspensioneringen. I propositionen anges också att i samband med besparingarna bl.a. bör prövas grunderna för beräkningen

av förtidspension och sjukersättning. Förslagen i 199495:147

prop. beräknas medföra en besparing på 1,3 miljarder kronor. För kommittén återstår således att lämna förslag resterande 1,7

som sparar miljarder kronor.

Kommittén har tidigare i detta delbetänkande redovisat förslag till ändrade kriterier beträffande rätten till sjukpenning och förtidspension. Dessa förändringar beräknas innebära direkt utgiftsminsk-

en ning år 1997 med 1,2 miljarder kronor netto och ytterligare

en besparing om 0,5 miljarder kronor netto under år 1998, sammantaget 1,7 miljarder kronor år 1998. Kommittén kommer i sitt fortsatta arbete att pröva nya grunder för att fastställa underlaget för beräkning av såväl förtidspension som sjukpenning. I slutbetänkandet kommer kommittén att redovisa ytterligare förslag samt de besparingar dessa beräknas medföra.

Inledningsvis vill kommittén betona att den föreslagna reglerna

nu innebär en ändrad inriktning framförallt när det gäller bedömningen av rätten till förtidspension som beräknas få effekter, såväl för människors möjligheter att få ersättning för statsbudgeten,

som under lång tid framöver. Kommittén föreslår renodling

en av försäkringen i avsikt bl.a. att kostnader för staten skall minskas eller redovisas inom det politikområde där de hör hemma. Renodlingen har också betydelse för försäkringens legitimitet i tider då socialförsäkringen ifrågasätts på olika sätt. Som framgår avsnitt 12.7 har

av kommittén med denna utgångspunkt föreslagit ändringar i reglerna så långt det över huvud taget är rimligt att sträcka sig när det gäller renodling för rätt till ersättning. Det är, enligt kommitténs uppfattning, inte möjligt att komma längre än så när det gäller besparingar på denna grund. Kommittén har för närvarande inte velat föreslå andra ingripande förändringar, såsom t.ex. ytterligare karensdagar, för att i det korta perspektivet nå större besparing. På längre sikt

en kommer kommitténs förslag att innebära minskning och

en en Stabilisering av utgifterna för förtidspensioneringen. Kommittén kommer också att i sitt slutbetänkande lämna andra förslag till förändringar som beräknas kunna medföra besparingar. Med denna utgångspunkt har kommittén gjort vissa beräkningar

av de ekonomiska konsekvenserna förslagen till ändrade bedöm-

av ningskriterier för rätt till ersättning från försäkringen.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 283

Kommittén vill inledningsvis starkt betona att beräkningarna beträffande hur stora besparingar de föreslagna förändringarna kommer att medföra i form minskade försäkringsutgifter är mycket

av komplicerade och blir med nödvändighet av bedömningskaraktär. Beräkningarna är helt beroende av de tidigare redovisade svårigheterna att bedöma konsekvenserna av de regler som föreslås beträffande förtidspensioneringen. Kommittén vill åter betona att effekterna av förändringarna kommer, grund av det stora inslaget av skälighet grundat individuella förhållanden i varje enskilt beslut, mer än vid andra sådana förändringar att bli beroende av tillämpningen av de nya reglerna. Beräkningarna har alltså grundats på erfarenhetsmässiga bedömningar som självfallet inte heller kan vara invändningsfria.

Tillgänglig statistik visar att den stigande trenden inom förtidspensioneringen är på väg att brytas. Antalet nybeviljade förtidspensioner steg ovanligt mycket under åren 1992 och 1993

men minskade påtagligt under 1994 och en prognos för år 1995 visar på en fortsatt minskning. Det finns för närvarande inte något tyder

som

att antalet pågående långa ersättningsfall samtidigt ökat. Antalet nybeviljade förtidspensioner folkpensioner och antalet pågående ersättningsfall i sjukförsäkringen är längre än ett år beräknat

som enligt RFV:s Summadatabas per den 31 december åren 1992, 1993 och 1994 har kontinuerligt minskat.

Tabell 12.6 Antal nybeviljade förtidspensioner och pågående ersättningsfall längre än 365 dagar 1 000-tal

År	Fsjb	365-
9212	58,4	70,6
9312	62,5	53,2
9412	48,5	46,7

Källa: RFV

De förändringar som redan genomförts och de förändringar

som kommittén föreslår har det gemensamma syftet att renodla försäkringarna och minska kostnaderna. Som tidigare nämnts är det inte möjligt att göra beräkningar annat än utifrån erfarenhetsmässiga bedömningsgrunder.

RFV har i sin anslagsframställning för budgetåret 199596 gjort vissa antaganden och beräkningar när det gäller förtidspensio-

284 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

neringen Del avsnitt 3.2.1. Beräkningarna har gjorts utan beaktande av de regeländringar som senare genomförts efter förslag iprop. 199495:l47.

RFV har i anslagsframställningen sid. 131, tabell 5 gjort en framskrivning av antalet förtidspensioner åren 1992 1998. Beräk-

ningarna grundar sig på antaganden beträffande faktorer som påverkar antalet nybeviljade förtidspensioner. Utvecklingen styrs främst av demografiska faktorer och regelförändringar beträffande såväl förtidspension som sjukförsäkring och rehabilitering. RFV betonar emellertid att utvecklingen de senaste åren gör bedömningen osäker. I tabellen räknar RFV med att antalet förtidspensioner under åren 1995 1998 fortsätter att öka, om än i minskande grad. I en

senare framskrivning, gjord hösten 1995, beräknar RFV att antalet förtidspensioner fr.0.m. år 1995 kommer att minska något.

RFV:s beräkningar visar på svårigheterna i att förutsäga utvecklingen inom detta område. Kommittén har trots detta försökt att beräkna konsekvenserna av sina förslag.

Kommittén har med hjälp av RFV:s framräkningar av antalet förtidspensioner åren 1995 och 1996, och verkets beräkning av de demografiska faktoremas inverkan på antalet nybeviljade förtidspensioner, gjort en enkel beräkning av den minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner som föreliggande förslag bedöms innebära. Antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att minska när de nya reglerna tillämpas. Kommittén har utgått från att antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att vara ca 40 000 per år under åren 1995 och 1996. Ca 20 procent av dessa beräknas vara beviljade med så stora inslag av de nu borttagna bedömningsgrunderna att rätten till pension helt eller delvis bortfaller. Detta innebär en minskning med ca 8 000 nybeviljade förtidspensioner per år när de demografiska faktorerna inte inräknas.

Det finns för närvarande ca 60 000 försäkrade som uppbär förtidspension i form av tidsbegränsat sjukbidrag. Vid prövningen av om dessa sjukbidrag skall förlängas skall, enligt de Övergångsbestämmelser kommittén föreslår, de nya reglerna tillämpas. Kommittén beräknar att även här är ca 20 procent beviljade med så stora inslag av de nu borttagna bedömningsgrunderna att rätten till pension helt eller delvis bortfaller. Sjukbidrag beviljas för en tid av ett till tre år, oftast två år. Kommittén bedömer att de flesta sjukbidragen kommer att ha prövats enligt de reglerna inom loppet

nya av två år. Beräkningen av minskningen har fördelats över två år.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 285

Vidare har kommittén räknat med att antalet upphörda förtidspensioner de närmaste åren kommer att vara ca 40 000 per år. De demografiska faktorerna bedöms dock påverka även antalet upphörda förtidspensioner.

Kommittén har i tabell 12.7 räknat fram antalet förtidspensioner För åren 1997 2000 och därvid enbart beaktat de Förändringar de

- som här föreslagna reglerna och de beräknade demografiska förändringarna medför. Det bör dock betonas att sifferuppgifterna blir mycket osäkra.

Tabell 12.7 Framskrivning av antalet förtidspensioner

1996 1997 1998 1999 2000

Prognos nybev. 40 000 40 000 40 000 40 000

Demografi + 2 000 + 4 000 + 6 000 + 8 000

Regeländring 8 000 8 000 8 000 8 000

- - - - Nybev. förtids- 40 000 34 000 36 000 38 000 40 000 pensioner

Prognos upphörda*40 000 40 000 40 000 40 000 40 000

förlängda sjb + 6 000 + 6 000 0 0

Demografi + 1 000 + 2 000 + 3 000 + 4 000

Summa upphörda 40 000 47 000 48 000 43 000 44 000 förtidspensioner

Antal förtids- 410 000 397 000 385 000 380 000 376 000 pensioner i dec.

Ändring med anl. 14 000 14 000 8 000 8 000 av regeländring

Ökning demografi + 1 000 + 2 000 + 3 000 + 4 000

Total effekt beståndet 13 000 12 000 5 000 4 000

- - - - Ackumulerad effekt -13 000 -25 000 -30 000 -34 000

jämfört med år 1996

prognos nybeviljade förtidspensioner inkl. demografi exkl. regeländringar * prognos upphörda förtidspensioner exkl. demografi

286 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

Den minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner 8 000 som beror på regeländringama beräknas få genomslag i sin helhet under år 1997. Minskningen ligger sedan kvar i form av ett fortsatt lägre nybeviljande än vad som skulle ha varit fallet utan förändringarna. Minskningen av antalet sjukbidrag beräknas påverka antalet förtidspensioner under två år för att därefter upphöra.

Tillflödet nybeviljade förtidspensioner beräknas, de demogra-

av fiska förändringarna till trots, att minska till följd av förslagen. Eftersom antalet upphörda pensioner inte påverkas av regelförändringarna förrän sikt beräknas dessa påverkas enbart av de demografiska förändringarna, vilket medför en viss ökning. Det totala antalet förtidspensioner kommer därför att fortsätta att minska, vilket innebär en fortsatt sänkning av kostnaderna.

Kommittén har med de ovan redovisade beräkningarna som grund bedömt de minskade utgiftema för förtidspensioneringen på följande sätt.

År 1997 minskar antalet nybeviljade pensioner med 8 000 och

ny prövning av rätten till sjukbidrag minskar antalet sjukbidrag med 6 000. Sammanlagt 14 000 färre förtidspensioner beräknas motsvara 12 000 hela förtidspensioner. Kostnaden för en hel förtidspension kan enligt schablon beräknas till 100 000 kronor. Detta ger en utgiftsminskning år 1997 med 1,2 miljarder kronor. Under år 1998 minskar sjukbidragen med 6 000 eller motsvarande 5 000 hela förtidspensioner. Vilket innebär en utgiftsminskning med 0,5 miljarder kronor. Sammantaget beräknas en direkt utgiftsminskning motsvarande minst 1,7 miljarder kronor t.o.m. år 1998 och därefter en fortsatt minskning av utgifterna.

Den redovisade utgiftsminskningen beräknad som ovan uppnås under år 1998. Enligt direktiven skall kommittén redovisa besparingar 1,7 miljarder kronor fram till år 1998, dvs under år 1997. Kommittén bedömer att det fortsatta arbetet kan ge förslag om ytterligare besparingar som kan träda i kraft under år 1997. För det fall det är väsentligt att redan med delbetänkandet som grund finna besparingar på 1,7 miljarder år 1997 har kommittén dock granskat några alternativa möjligheter. Kommittén har emellertid inte funnit skäl nog att göra något av alternativen till sitt eget förslag.

För det fall det bedöms vara mycket angeläget att uppnå hela besparingen under år 1997 kan man överväga möjligheten att redan detta år ompröva alla löpande sjukbidrag som beviljats enligt tidigare bestämmelser. Om så sker uppnås hela besparingen om minst 1,7 miljarder kronor under år 1997. Ett sådant förfarande torde

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 287

vara möjligt men mindre lämpligt av hänsyn såväl till dem som uppbär sjukbidrag till administrationen. Kommittén vill därför som inte föreslå en omedelbar omprövning löpande sjukbidrag utan av föreslår att prövningen skall göras i samband med att det beviljade sjukbidraget upphör. Skälen till kommitténs ställningstagande i denna del framgår av avsnitt l2.9.4 och avsnitt 12.11. Ett annat alternativ kommittén möjlighet att få som ser som en snabbare effekter av besparingarna är att lägga ikraftträdandet den l oktober 1996. Med ett sådant förfarande uppnår 3 500 färre man förtidspensionersjukbidrag redan under sista kvartalet år 1996. Ytterligare ett alternativ, som kommittén inte heller bedömer

lämpligt, är att den rimlighetsbedömning som kommittén föreslår

som säkerhetsventil tas bort. En sådan förändring torde innebära att procentandelen försäkrade vars rätt till pension helt eller delvis bortfaller ökar från ca 20 till närmare 30 procent. En sådan förändring torde medföra att 1,7 miljarder kronor redan år 1997. sparas Skälen till att kommittén bedömt att det är mycket angeläget att denna möjlighet skall finnas framgår avsnitt l2.7.l. Mot bakav grund av den motivering som lämnas där vill kommittén inte föra fram något förslag att möjligheten till rimlighetsbedömning skall tas bort. Kommittén har här visat några möjliga vägar att redan med detta delbetänkande grund göra besparingar på 1,7 miljarder kronor som redan år 1997. Kommittén anser dock att det bör tillräckligt att vara dessa besparingar uppnås under 1998. Enligt direktiven skall kommittén redovisa minskning en av nettoutgifter för förtidspensioneringen netto, dvs. efter beaktande av skatteeffekter. Kommittén redovisar minskning utgifterna en av med minst 1,7 miljarder kronor. Den uteblivna skatteinkomsten denna summa kan beräknas till 0,4 miljarder kronor motsvaca om rande skatteinkomster inte kommer det allmänna till del på annat sätt. Kommittén anser att dessa 0,4 miljarder kronor kan finansieras genom de förändringar som föreslås inom sjukpenningförsäkringen, inklusive ersättning under rehabilitering. Förändringen innebär att ersättning inte längre utges i utsträckning tidigare när samma som den försäkrade bedöms ha förmåga att utföra ett annat arbete än det vanliga. Antalet ersättningsfall beräknas grund detta minska. av Kommittén bedömer också att de inte längre får personer som ersättning från socialförsäkringen, i vart fall till övervägande del, en får förväntas få sin försörjning andra skattepliktiga ingenom komster, t.ex. inkomst förvärvsarbete eller ersättning från av

288 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

arbetslöshetsförsäkring. Vidare bör beaktas det förhållandet att de

får sin försörjning genom egen inkomst erlägger skatt personer som

denna inkomst i stället för på sjukpenningen eller förtidspensio-

oftast är lägre. övervägande delen av de som inte längre nen som kommer att ha rätt till ersättning bedöms höra till denna kategori. Mot denna bakgrund sig kommittén spara 1,7 miljarder kronor

anser netto.

Direktiven talar en minskning av utgifterna för förtidspen-

om sioneringen sätt också riksdagsbeslutet uttryckte att

samma som den samlade besparingen tre miljarder kronor avsåg utgifter för

om förtidspensioneringen. Kommittén har sin uppgift att

sett som redovisa förslag medför utgiftsminskningar inom detta område.

som

Kommittén har också, enligt Direktiv 1994:23 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden, gjort bedömning av de kommunalekonomiska effekterna och om

en den s.k. ñnasieringsprincipen är tilllämplig. Finansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte skall åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. Kommitten konstaterar därvid att förslaget till ändrade kriterier för rätt till ersättning enligt AFL inte innebär att kommun eller landsting åläggs några nya uppgifter. Som stöd för denna bedömning kan bl.a. nämnas att motsvarande bedömning torde ha gjorts i samband med att äldrereglerna togs bort se prop. 199495: 147 avsnitt 6 Ekonomiska konsekvenser... . Kommittén är dock framgår avsnitt l2.9.l medveten om att förslaget kan

som av komma att medföra ökade kostnader för kommunerna i deras redan lagfásta skyldighet bistånd tillförsäkra kommuninvånarna

att genom

skälig levnadsnivå. Enligt kommitténs uppfattning skall detta en emellertid inte behöva inträffa. Kommittén förutsätter att arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken gäller och att tillräckliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för att arbetslinjen skall få genomslag för alla bedöms ha förmåga att försörja sig själv

som genom förvärvsarbete.

De redovisade beräkningarna av besparingarna visar de

ovan direkta besparingarna åren 1997 och 1998. Kostnaderna för förtidspensioneringen fortsätter emellertid att minska eftersom regeländringen leder till ett fortsatt lägre nybeviljande av pensioner.

Som framgår tabell 12.7 är den totala effekten av regelän-

av dringarna, allt annat oförändrat, vid utgången av år 2000 en minskning med 44 000 förtidspensionärer, eller ca 37 000 hela förtidspensioner vilket motsvarar 3,7 miljarder kronor.

SOU 1995: 149 Kriterier för rätt till ersättning 289

De demografiska faktorerna påverkar emellertid, som tidigare nämnts, antalet nybeviljade förtidspensioner.

Ett annat sätt att beskriva besparingseffekterna är därför att redovisa hur minskningen av antalet förtidspensioner påverkar kostnadsutvecklingen några års sikt exklusive respektive inklusive demografiska faktorer. Med samma reservationer som tidigare beträffande osäkerheten i bedömningsunderlaget skulle kostnaderna för förtidspensioneringen minska i enlighet med tabell 12.8 nedan. År 2000 skulle alltså kostnadsnivån därmed 3,7

vara miljarder kronor lägre än år 1996.

Antalsuppgifterna i tabell 12.7 har här omvandlats till kostnader för hel förmån samma sätt som i tidigare beräkningar. Raden Besparing visar den direkta besparingen eller kostnadsminskningen åren 1997 och 1998 med tillsammans 1,7 miljarder kronor. Kostnadsminskning exkl. demografi visar hur kostnaderna minskar när man räknar samman effekterna år för år. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning har inte beaktas. Kostnadsminskning inkl. demograñ visar motsvarande sätt den lägre kostnadsminskningen då ålderssammansättningen beaktats.

Tabell 12.8 Beräknad kostnadsminskning inom förtidspensioneringen miljarder kronor

1997 1998 1999 2000 Besparing 1,2 0,5 0 O Kostnadsminskning 1,2 2,3 3,0 3,7 exkl. demografi Kostnadsminskning 1,0 2,0 2,5 2,8 inkl. demografi

Sammantaget bedömer kommittén att de nu redovisade förslagen, tillsammans med de redan genomförda regelförändringarna, kommer att leda till en besparing år 1998 som mer än väl motsvarar den som

i 199495:25, inledningsvis nämns, dvs tre milanges prop. som jarder kronor.

10 15-1434

290 Kriterier för rätt till ersättning

12.1 l

Övergångsbestämmelser

Vårt förslag: De nya reglerna bör träda ikraft den l januari

1997. Äldre bestämmelser tillämpas ersättning tid

som avser

före ikraftträdandet och på förtidspensioner och sjukbidrag som

beviljats dessförinnan.

Kommittén har diskuterat i vad mån de nu föreslagna förändringarna skall omfatta alla försäkrade som vid ikraftträdandet uppbär sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension eller några skall

om undantas genom särskilda Övergångsbestämmelser.

Kommittén anser att de nya reglerna bör träda ikraft den 1januari 1997 medan äldre bestämmelser får tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet och på förtidspensioner och sjukbidrag som beviljats dessförinnan.

När det gäller de föreslagna regelförändringama beträffande kriterier för rätt till sjukpenning anser kommittén att dessa bör kunna omfatta såväl dem som redan uppbär sjukpenning vid ikraftträdandet som dem som insjuknar därefter. Sjukpenning är en dagersättning där rätten till ersättning prövas i princip dag för dag. Förändringen inom detta område avviker inte heller påtagligt från nuvarande regler och det finns inte något annat som motiverar skilda bedömningar mellan olika sjukfall beroende på när i tiden de inträffat.

Förhållandena är annorlunda när det gäller förtidspensionsjukbidrag. En beviljad förtidspension utges tills vidare medan sjukbidrag är tidsbegränsat. I de fall den försäkrade ansöker om fortsatt sjukbidrag prövas rätten till ersättning på nytt då sjukbidragstiden löper ut. Förutsättningarna för rätt till sjukbidrag måste då ånyo vara uppfyllda.

Kommittén anser att de nu föreslagna reglerna skall tillämpas vid prövning av utbyte av sjukpenning mot förtidspensionsjukbidrag

och vid prövning av ansökan förtidspensionsjukbidrag

om som avser tid efter det att reglerna träder i kraft. Förtidspension utges fr.o.m den månad då rätten till förmånen inträtt. Eftersom förtidspension kan beviljas retroaktivt tre månader före ansökningsmånaden innnebär detta att en ansökan om pension under de tre första månaderna efter det att lagen trätt ikraft får prövas enligt de regler

Kriterier för rätt till ersättning

som gäller då rätten till pension inträtt, dvs. i vissa fall skall de gamla reglerna tillämpas.

När det gäller en ansökan om fortsatt sjukbidrag som avser tid efter det att de nya reglerna har trätt i kraft kommittén att även

anser denna prövning skall göras utifrån gällande, dvs. regler. För-

nya, utsättningarna för rätt till sjukbidrag enligt de nya bedömningsgrunderna måste då vara uppfyllda.

Kommittén har däremot förkastat tanken på att ompröva alla löpande förtidspensioner och sjukbidrag mot de föreslagna

nu reglerna så snart dessa träder i kraft. Kommittén att den

anser omprövningsmöjlighet idag finns i 16 kap. 7 § AFL och de

som nya regler som riksdagen efter förslag i prop 199495: 147 infört fr.o.m. den 1 oktober 1995 tillräckligt tillvaratar möjligheten till omprövning av löpande pensioner.

Enligt 16 kap. 7 § AFL kan såväl förtidspension som sjukbidrag dras eller minskas arbetsförmågan väsentligt förbättras.

om Förbättringen måste alltså vara väsentlig. Betydelsen detta

av rekvisit underströks i förarbetena prop. 1962:90. Där sägs att paragrafen inte får tillämpas så att den motverkar rehabilitering eller hämmar den försäkrades lust att återvända till förvärvslivet. Minskning eller indragning får göras endast förändringen kan

om antas bli bestående. En inkomstökning skall ha sin grund

i en förbättring av antingen den försäkrades hälsotillstånd eller hans möjligheter att utnyttja sin återstående arbetsförmåga till

inkomstbringande arbete.

Den nya 7 kap. 3 b § AFL ger försäkringskassorna större möjlighet och skyldighet att begära kompletterande utredning i samband med såväl prövning av ansökan förtidspension efterkontroll.

om som Detta beskrivs närmare i avsnitt l2.5.4.

Kommittén har alltså bl.a. mot denna bakgrund förkastat tanken att ompröva alla löpande sjukbidrag och förtidspensioner.

Mot detta talar även andra skäl tungt vägande skäl. Det första skäl som bör nämnas är hänsyn till den enskilde försäkrade. Många förtidspensionärer har haft sin pension under lång tid har

som anpassat sitt liv till detta och har inte någon som helst anknytning till arbetslivet. Även de vid prövning de regler kommit-

om en mot som tén föreslår skulle bedömas ha förmåga att utföra förvärvsarbete på arbetsmarknaden är det föga troligt att denna förmåga kan utnyttjas till egen försörjning efter lång frånvaro från arbetsmarknaden. Att under sådana förhållanden ifrågasätta rätten till förtidspension kan komma att uppfattas som allmänt olämpligt och omänskligt. Det

292 Kriterier för rätt till ersättning SOU 1995: 149

finns också anledning att ifrågasätta om arbetsmarknadsmyndigheterna har möjlighet att hjälpa alla som under sådana förhållanden kommer att vända sig till dem för vägledning och stöd. Den situation som för närvarande råder arbetsmarknaden med hög arbetslöshet innebär att redan utan dessa sökande är arbetsbelastningen mycket hög hos arbetsmarknadsmyndigheterna.

Det kan också ifrågasättas om de administrativa insatser som sammantaget krävs för en omprövning av samtliga förtidspensioner kan komma att stå i rimlig proportion till resultatet. Om pensionen skall omprövas för samtliga ca 350 000 förtidspensionärer krävs först och främst att minst lika många läkarundersökningar utförs och läkarutlåtanden utfärdas. Eftersom rätten till förtidspension prövas av förtroendevalda i socialförsäkringsnämnd skall samtliga ärenden skall också föredras i nämnd. Årligen prövas mer än 90 000 förtidspensionsärenden i socialförsäkringsnämnd. Även ompröv-

om ningen av löpande pensioner fördelas på fem år kommer varje år mer än dubbelt så många prövningar som idag att behöva göras. Om handläggningstiden för ett förtidspensionsärende beräknas till ca 450 minuter ärendetid för utredning och pensionsprövning skulle omprövningen kräva mer än 300 årsarbetare extra under fem år.

Enligt kommitténs uppfattning bör förtidspensioner som beviljats före ikraftträdandet inte omprövas om inte förutsättning för indragning eller minskning enligt 16 kap. 7 § AFL föreligger. För att inte verka hämmande på viljan till rehabilitering eller återgång i arbete bör nu gällande regler om vilande förtidspension se avsnitt 12.5.l ovan finnas kvar för försäkrade som uppbär förtidspension före ikraftträdandet.

13 Vissa

arbetsrättsliga aspekter

13 Inledning

l detta avsnitt tar kommittén upp vissa arbetsrättsliga aspekter vissa redan genomförda och kommittén föreslagna ändringar i

av lagen om allmän försäkring AFL. Kommittén redogör inledningsvis för den arbetsskyldighet som åvilar en anställd eller annorlunda uttryckt arbetsgivarens omplaceringsrätt. Redovisningen sker bl.a. mot bakgrund av den nyligen genomförda förändringen i 3 kap. 7 § tredje stycket AFL, där bedömningen av arbetsförmågan utvidgats till att även omfatta annat lämpligt arbete arbetsgivaren

som tillfälligt erbjuder den anställde. Men frågan om en arbetstagares arbetsskyldighet kan även bli aktuell vid omplacering t.ex.

en som genomförs som en del i en rehabilitering.

Kommittén har tidigare redovisat ett förslag till nya kriterier för bedömning av arbetsförmågans nedsättning. Ett genomförande av förslagen kommer, enligt kommitténs bedömning, innebära att rätten till ersättning kommer att ifrågasättas i betydligt högre utsträckning än idag. I de fall ersättning förvägras eller dras för en försäkrad, som har en anställning, uppkommer frågan om hur långt arbetsgivarens omplaceringsskyldighet sträcker sig. Ytterst handlar det också om den försäkrades anställningsskydd i sådan situation. I

en detta avsnitt lämnar kommittén därför en redogörelse för lagen

om anställningsskydd LAS och något den praxis utvecklats

om som beträffande uppsägning grund sjukdom kan

när en av anses sakligt grundad.

294 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

13.2¶Allmänt om

arbetsskyldigheten

vid omplacering

En arbetstagare är skyldig att acceptera en omplacering till sådana arbetsuppgifter som kan följa av det enskilda tjänsteavtalet. Det enskilda tjänsteavtalet får sitt huvudsakliga innehåll av överenskommelser i kollektivavtal och personliga avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. För de flesta arbetstagare, främst arbetare, saknas personliga avtal och arbetsskyldigheten regleras i huvudsak av det kollektivavtal som arbetstagaren omfattas av.

I den första domen som berörde arbetsskyldigheten uttalade Arbetsdomstolen AD 1929 nr 29 att den enskilde arbetstagaren är skyldig att: mutföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer.

Allmänt gäller på arbetsmarknaden att arbetstagaren har en vidsträckt skyldighet att utföra sådant arbete, som naturligt faller inom arbetsgivarens verksamhet, under förutsättning att arbetet ligger inom ramen för arbetstagarens yrkeskvalifikationer AD 1983 nr 105. Vidare skall en omplacering vara skälig och den får inte innebära alltför kraftiga förändringar av arbetsinnehåll eller förläggning av arbetstid. En omplacering får heller inte genomföras i bestraffningssyfte. I det följande redovisas var för sig arbetsskyldigheten för kollektivanställda arbetare och för tjänstemän. En utvecklingstendens inom arbetslivet är dock att gränsen mellan kollektivanställda arbetare och tjänstemän i viss mån suddas ut. En lagerchef kan enligt sin befattningsbeskrivning ha att under viss tid även utföra kassatjänst och för reparatörer kan arbetet ha utvidgats till att även omfatta kundtjänst, materialbeställning, fakturering m.m.

13.2.1¶Arbetsskyldigheten för anställd det

på

traditionella arbetaromrâdet

I en kommentar till Verkstadsavtalet VA utgiven av Sveriges Verkstadsindustrier VI anger VI följande beträffande det arbetsrättsliga läget:

Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är allmän

en rättsgrundsats. Både arbetsrättslig lagstiftning och VA har detta

SOU 1995: 149 Vissa arbetsrättsliga aspekter 295

som utgångspunkt, även om det inte uttryckligen angivits i bestämmelserna. Detta kallas ibland tyst regleringi

Arbetsgivaren har därmed, inom ramen för sina lag- och avtalsenliga befogenheter, rätt att ändra den anställdes arbets- och anställningsvillkor. Så länge arbetsgivaren håller sig inom sina lag- och avtalsenliga befogenheter ändras inte tjänsteavtalets innehåll. Arbetaren är inte endast knuten till arbetsuppgift utan skall

en utföra ålagda arbetsuppgifter enligt de principer som följer av hans

arbetsskyldighet.

I VIs kommentar till VA anges vidare: Att arbetaren anställts

som svetsare eller på viss angiven befattning innebär ingen begränsning i hans skyldighet att utföra andra arbetsuppgifter. På motsvarande sätt kan en yrkesarbetare inte hävda att han inte är skyldig att utföra tempoarbete.

På sätt som VI ger uttryck för har kollektivanställd arbetare

en en vidsträckt skyldighet att utföra de arbetsuppgifter står i naturligt

som samband med arbetsgivarens verksamhet och faller inom

som arbetstagarens allmänna yrkeskvaliñkationer. I domen 89 år 1978

nr uttalade AD: Traditionellt gäller emellertid på SAFLO-området att arbetstagaren anställs för utförande sådana arbetsuppgifter

av som ryms inom det tillämpliga kollektivavtalets giltighetsområde. I enlighet härmed är det normalt sett främmande för denna sektor

av arbetsmarknaden att tala om skilda befattningar för olika slag

av arbetsuppgifter. En annan sak är att arbetstagarens individuella arbetsskyldighet inte behöver vara lika vidsträckt som följer den

av allmänna arbetsskyldigheten enligt kollektivavtalet. För arbetsskyldighetens omfattning i det enskilda fallet kan exempelvis arbetstagarens yrkeskvalifikationer ha betydelse. Anställningsavtalet kan också innehålla begränsning arbetsskyldigheten.

en av

De arbetsuppgifter till vilken en arbetare skall omplaceras måste dock rymmas inom kollektivavtalets gränser. Detta innebär t.ex. att en kollektivanställd arbetare inte är skyldig att utföra ett arbete

som inryms under tjänstemannaavtalet. Därmed kollektivanställd

är en arbetare, arbetsrättsligt sett, inte skyldig att acceptera omplace-

en ring till ett annat arbete, t.ex. som internbud inom kontorsservice, lättare arkivarbete eller provtagning inom laboratorieverksamhet, om arbetet omfattas av ett tjänstemannaavtal.

296 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

13 .2.2 Arbetsskyldigheten för tjänstemän

För tjänstemän är arbetsskyldigheten rent arbetsrättsligt i princip densamma som för arbetare, i flertalet fall är den dock inte lika vidsträckt. För av tjänstemän är skyldigheten att utföra

grupper andra arbetsuppgifter i varierande mån inskränkta. I samband med anställningen kan arbetsgivaren ha presenterat en befattningsbeskrivning för tjänsten. En sådan beskrivning kan sägas ingå i tjänstemannens anställningsavtal och avgränsar därmed arbetsskyldigheten till de arbetsuppgifter som anges där.

En tjänsteman med särskilda arbetsuppgifter eller i specialistfunktioner kan hävda ett s.k. befattningsskydd som innebär att tjänsteavtalet får tolkas så att han eller hon är anställd för att endast utföra vissa specifika arbetsuppgifter. Folke Schmidt Arbetsrätt andra upplagan 126 hävdar att den högt kvalificerade torde kunna

s. ställa särskilda anspråk att få hålla med just den arbetsuppgift för vilken han är anställd. Den är anställd som läkare eller som

som forskare torde inte kunna åläggas kontorsarbete som inte har samband med hans yrkesverksamhet. I Tjänsteavtalet 1970 skriver Schmidt vidare I domen 1941 nr 135 har AD förutsatt, att befälha-

på ett fartyg inte kunde kommenderas att utföra grovarbete på varen

då han blev ledig i samband med fartygets uppläggning, ett varv, och iNJA 1948, s. 376 uttalade majoriteten iHD, att det inte kunde läggas en verkmästare till last, att han vägrat mottaga ett erbjudande syntes sysselsättning endast som vanlig arbetare.

som avse - - - Den allmänna uppfattningen torde vara, att en yrkesarbetare icke behöver antaga sådant arbete för vilket han överhuvud icke har användning för sin yrkesutbildning. Det anses också, att den som har kontorsarbete inte kan kommenderas till grovarbete eller smutsigt arbete och att den som har inomhusarbete vanligen inte är skyldig att ta utomhusarbete.

En arbetsledare, dvs. någon är anställd att såsom arbets-

som givarens ställföreträdare leda, fördela och kontrollera det arbete, vilket utförs av underställd personal och i vilket han inte annat än tillfälligtvis själv deltar torde inte annat än undantagsvis vara skyldig att utföra arbetsuppgifter.

I domen 6 år 1985 uttalade AD: På det offentliga tjänsteman-

nr naområdet anses sedan gammalt gälla som en allmän princip, att en tjänsteman inte är skyldig att underkasta sig sådana ändringar av sina arbetsuppgifter att tjänstens beskaffenhet i grunden ändras och

det således blir fråga om att tjänstemannen i realiteten får en helt annan tjänst än tidigare.

För tjänstemän gäller även principen att dessa inte är skyldiga att utföra arbete som inryms under avtalet för arbetare. En tjänsteman har alltså arbetsrättsligt sett möjligheter att, med hänvisning till sin arbetsskyldighet, avvisa ett erbjudet lämpligt arbete som inryms under kollektivavtalet för arbetare.

13.2.3 Lön vid omplacering kollektivanställda

arbetare

Enligt de flesta kollektivavtal SAF-LO-området har en arbetare rätt till särskilda tillägg vid en omplacering som medför en minskning av lönen. Nedan redovisas verkstadsavtalets regler for omplaceringstillägg. Motsvarande överenskommelser i övriga kollektivavtal är utformade på i huvudsak liknande sätt.

Enligt verkstadsavtalet har en omplacerad arbetare, vid övergång till annat arbetsområde med lägre förtjänstmöjligheter, rätt till ett tillägg utöver lönen i det nya arbetet. Tillägget utgör skillnaden mellan arbetarens medeltimförtjänst på tidlön och ackord under senast kända kvartal före övergången och motsvarande medeltimförtjänst för det arbetsområde till vilket han eller hon flyttas. Tillägg för övertid och obekväm arbetstid eller sådan ersättning skall

annan tas undan vid jämförelsen.

Till arbetare som vid övergången har minst ett års obruten anställning utges tillägget under 12 veckor. För den som har rätt till tillägg under längre tid sker, enligt särskilda regler, en minskning av tillägget efter utgången av varje kalenderår.

13.2.4¶Lön vid omplacering av tjänstemän

Frågan om tjänstemäns rätt till bibehållen lön eller lönetillägg vid omplacering regleras normalt inte via kollektivavtal. Lönevillkoren för tjänsteman är istället reglerade enligt tjänstemannens enskilda

en anställningsavtal. En tjänsteman har rätt att behålla lön och övriga anställningsvillkor, försåvitt inte annan överenskommelse träffas mellan arbetsgivaren och den anställde. Arbetsgivaren kan inte ensidigt sänka tjänstemannens lön. Detta är liktydigt med

298 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

uppsägning och därmed måste saklig grund enligt lagen

om anställningsskydd föreligga. En sådan åtgärd blir högst troligen inte aktuell vid den typ av kortvarig omplacering bli fallet vid

som avses övergående sjukdom.

13.3¶Arbetsrättsliga aspekter på

Annat lämpligt arbete som

arbetsgivaren tillfälligt erbjuder

anställde 7 §

den 3 kap. AFL

l3.3.1 Kriterierna och tillfälligt

lämpligt

I den proposition prop. 199495: 147 låg till grund för föränd-

som ringen i 3 kap. 7 § AFL fann regeringen det angeläget att, i det fall den försäkrade kan antas återgå till sitt vanliga arbete, reglerna ändras så att när arbetsgivaren kan ordna andra tillfälliga arbetsuppgifter bör arbetsförmågan vid sjukdom bedömas i relation till dessa. Om den försäkrade kan utföra dessa arbetsuppgifter, skall sjukpenning inte utges.

Kommittén kan konstatera att kriteriet lämpligt inte definierats närmare i lagens förarbeten. Med lämpligt får enligt kommitténs uppfattning i första hand avses att arbetet är lämpligt med tanke på den anställdes sjukdom. Lämpligheten bör dock även bedömas bl.a. med hänsyn till den anställdes förmåga, och förutsättningarna i övrigt, att utföra arbetet. Enligt kommitténs uppfattning bör vid

man en bedömning av om ett erbjudet arbete är att anse som lämpligt också ta hänsyn till om det arbetet ryms inom den anställdes arbetsskyldighet enligt det enskilda tjänsteavtalet. Om tillämparen inte tar hänsyn till hur långt den anställdes arbetsskyldighet sträcker sig kan den situationen uppkomma att den anställde, med hänvisning till sitt anställningsavtal, avvisar ett erbjudande ett annat

om lämpligt arbete, vilket ger möjlighet för försäkringskassan att, med hänvisning till reglerna i AFL, förvägra den anställde sjukpenning. En sådan kollision mellan arbetsrättsliga regler och ersättningsreglema i AF L måste givetvis undvikas, och det sker enligt kommitténs uppfattning lämpligast om man vid en bedömning vad kan

av som

SOU 1995: 149 Vissa arbetsrättsliga aspekter 299

anses vara lämpligt även tar hänsyn till den anställdes arbetsskyldighet.

Kommittén vill även något uppehålla sig kring att det arbete

som erbjuds den anställde, förutom lämpligt, även skall tillfälligt.

vara l ovan angivna proposition anges att ett tillfälligt arbete är ett arbete som den försäkrade ...måste acceptera under den tid han eller hon inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter. Kommittén vill för sin del poängtera att det klart skall framgå att den omplacering som arbetsgivaren erbjuder, med stöd reglerna i AFL, är

av en lösning endast för den tid under vilken den anställdes arbetsförmåga är nedsatt i förhållande till sina vanliga arbetsuppgifter. Ãr syftet med den erbjudna omplaceringen att ge den anställde nya arbetsuppgifter för en länge tid har försäkringskassan inte rätt att förvägra den anställde sjukpenning om han eller hon avböjer erbjudandet. Ur en rent arbetsrättslig aspekt föreligger dock inget hinder för

en arbetsgivare att varaktigt omplacera en arbetstagare, det

om nya arbetet omfattas arbetstagarens arbetsskyldighet. Kommittén vill

av dock erinra om att för det fall att avsikten med ett erbjudande

om annat arbete syftar till en varaktig omplacering föreligger primär

en förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren enligt ll § medbestämmandelagen MBL.

13.3.2¶Lön under tillfällig en omplacering

Kommittén konstaterar att en anställd inte har en lagstadgad rätt till oförändrad lön under en sådan tillfällig omplacering enligt reglerna i 3 kap. 7 § AFL. I avsnitt 13.2 ovan har kommittén redovisat vilka regler som gäller för anställds arbetsskyldighet. I den begränsning vilka

en av arbetsuppgifter en anställd enligt sitt tjänsteavtal behöver utföra vid

en tillfällig omplacering ligger också att några betydande lönesänkningar normalt inte kan bli aktuella. För de flesta anställda på det traditionella arbetarområdet finns dessutom kollektivavtal om särskilda lönetillägg vid omplacering. En tjänsteman som tillfälligt

omplaceras har normalt rätt till bibehållen lön.

Kommittén vill dock som en allmän ståndpunkt framhålla att ett arbete inte bör lämpligt lönen vid tillfällig

anses som om en omplacering understiger vad den anställde istället skulle ha rätt till i form av sjukpenning. En aktiv åtgärd vid sjukdom skall alltså inte få leda till att den anställdes inkomster sjunker. För att regeln i

3 kap. 7 § AFL bör tillämpas detta sätt talar också att detta i sig kan utgöra en stimulans och drivkraft för den anställde att så tidigt som möjligt återgå i arbete.

13.4¶Arbetsrättsliga aspekter på förslaget

om rent medicinska skäl för rätt till

från

ersättning ohälsoförsäkringen

Tidigare har kommittén redovisat ett förslag som innebär nya regler för bedömning av arbetsförmågans nedsättning. Förslaget bygger på de uttalanden i kommitténs direktiv som anger att rätten till ersättning skall grundas på rent medicinska kriterier. Ett genomförande av förslagen kan förväntas leda till att rätten till ersättning kommer att ifrågasättas i betydligt högre utsträckning än idag. I det fall ersättning förvägras eller dras för en försäkrad som har en anställning, men som grund av sjukdom inte längre förväntas kunna klara sitt vanliga arbete, uppkommer frågan om hur långt arbetsgivarens omplaceringsskyldighet sträcker sig. Ytterst handlar det också om den försäkrades anställningsskydd i en sådan situation. I detta avsnitt lämnar kommittén därför en kortfattad redogörelse för reglerna i lagen om anställningsskydd LAS.

Ett syfte med LAS är att öka tryggheten i bestående anställningar, en uppsägning från en arbetsgivares sida kan förklaras ogiltig om den inte är sakligt grundad. I detta avsnitt redovisas därför även något om den praxis som utvecklats beträffande i vilka fall en uppsägning på grund av sjukdom kan anses sakligt grundad.

l3.4.1 Saklig för uppsägning

grund

Enligt 7 § lagen om anställningsskydd LAS skall en uppsägning från en arbetsgivares sida vara sakligt grundad. Saklig grund för uppsägning föreligger inte om det skäligen kan krävas av arbetsgivaren att han bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. De situationer då uppsägningar saklig grund kan bli aktuella kan grovt delas in två huvudgrupper. Till den första gruppen kan hänföras uppsägning i fall av arbetsbrist. Saklig grund kan också

föreligga grund av skäl som har att göra med den anställdes bristande förmåga att fullgöra sitt arbete eller till personliga omständigheter i övrigt. I detta avsnitt kommer endast uppsägning på grund av personliga omständigheter att behandlas. Även i fråga uppsägning grund personliga omständighe-

om av ter kan man skilja på två grupper av fall. Den första gruppen omfattar olika misskötsamhet från den anställdes sida. Till

fall av den andra gruppen kan hänföras omständigheter där arbetstagaren grund av tilltagande ålder, sjukdom, nedsatt arbetsförmåga eller andra liknande förhållanden inte längre klarar sina arbetsuppgifter

ett fullgott sätt. Den fortsatta framställningen kommer att fokuseras kring omständigheter som hänför sig till den senare gruppen.

Som konstaterats ovan är begreppet saklig grund centralt då det gäller den enskildes anställningsskydd. Begreppet saklig grund har dock inte preciserats i lagtexten. I förslaget till lag om anställningsskydd prop. 1973: 129 s. 120 konstaterade det föredragande statsrådet att det inte förelåg några möjligheter att närmare precisera vad som skall anses utgöra saklig grund. Därtill växlar förhållandena i arbetslivet i alltför stor utsträckning. Statsrådet anförde: Vad som i ett fall kan utgöra saklig grund för en uppsägning behöver

anses inte i andra fall godtas som sådan grund. Uppsägningsfallen är så olika och förhållandena på arbetsplatserna så varierande att det inte är möjligt att generellt slå fast vad som kan betraktas som saklig grund Det är alltid nödvändigt att ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i det individuella fallet.

13.4.2¶Saklig grund för uppsägning vid sjukdom

m.m.

I den ovan angivna propositionen prop. 1973:129 s. 126 anförde statsrådet följande i fråga om saklig grund för uppsägning för det fall att anställd grund sjukdom eller andra liknande

en av förhållanden inte längre klarar sina arbetsuppgifter på ett fullgott sätt: En annan huvudgrupp avfall då en uppsägning kan bli aktuell på grund den anställdes personliga förhållanden är då arbetsta-

av garen på grund av tilltagande ålder, sjukdom, nedsatt arbetsförmå-

får svårt att fullgöra de arbetsuppgifter har lagts på ga e. som honom. Min principiella inställning är den att omständigheter av detta slag inte i och för sig utgör grund för uppsägning. Därefter

302 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

redogjorde statsrådet för sin på vikten att försöka hindra

syn av en tudelning av arbetsmarknaden, en för välutbildad arbetskraft

yngre, och en för äldre, handikappade och dåligt utbildade. Han anförde: I enlighet härmed bör ålder, sjukdom dyl. i princip inte godtas

0. som saklig grund för uppsägning. Den begränsning arbetstagarens

av prestationsförmåga ålder eller sjukdom kan medföra bör i

som stället som regel leda till att arbetsgivaren vidtar särskilda åtgärder för att underlätta arbetet för arbetstagaren, särskilda anord-

ex. ningar på arbetsplatsen eller förflyttning till mindre krävande arbete.

Statsrådet konstaterade dock att: Ålder eller sjukdom kan emellertid medföra en stadigvarande nedsättning arbetsförmågan

av som är så väsentlig att arbetstagaren i fråga inte längre kan utföra arbete av någon betydelse. I så fall bär denna nedsättning

av arbetsförmågan kunna åberopas som grund för uppsägning. I detta sammanhang anförde statsrådet även att uppsägning inte bör komma i fråga så länge den sjuke arbetstagaren uppbär sjukpenning från försäkringskassan.

Av det anförts framgår att beträffande arbets-

som ovan prognosen förmågans nedsättning är av avgörande betydelse. En uppsägning grund av sjukdom torde som regel inte kunna betraktas sakligt

som grundad om den anställde rimligen kan antas kunna återfå sin hälsa och sin arbetsförmåga.

Undantag från huvudregeln att uppsägning grund av sjukdom inte får ske kan alltså uppkomma då arbetstagaren drabbats av en sådan väsentlig och stadigvarande nedsättning av sin arbetsförmåga att han eller hon inte kan förväntas komma att kunna utföra arbete av någon betydelse för arbetsgivaren. Beträffande anställningsskyddet vid beslut om förtidspension hänvisas till avsnitt 13.6 nedan. Inriktningen en rehabiliteringsåtgärd kan också viss vägled-

ge ning när det gäller att bedöma arbetstagare kan förväntas

om en komma att kunna utföra något arbete för sin arbetsgivares räkning. I regeringens proposition ändring i lagen anställningsskydd

om om prop. 197980:4 anförde statsrådet: Om det, vid bedömningen

ex.

av den sjukbidragsberättigades rehab iliteringsmojl igheter, står klart

att denne måste förberedas för andra arbetsuppgifter än dem

som förekommer hos arbetsgivaren bör detta kunna åberopas saklig

som grund för uppsägning. Se även domen AD 1993 42

nr som redovisas nedan.

Denna begränsning i arbetstagares anställningsskydd måste,

en enligt kommitténs uppfattning, beaktas de har att

noga av organ som

SOU 1995: 149 Vissa arbetsrättsliga aspekter 303

initiera och tillsammans med en långtidssjuk planera lämpliga rehabiliteringsåtgärder. För att en försäkrad inte skall riskera att mista sin anställning bör möjligheterna att i första hand rehabilitera den anställde tillbaka i arbete hos arbetsgivaren tas till vara. Denna inriktning kommer också till uttryck i den steg-för-stegbedömning

arbetsförmågans nedsättning kommittén tidigare redovisat av som i avsnitt 12.7.6.3.

Mot bakgrund av de arbetsrättsliga reglerna är det, enligt kommitténs uppfattning, viktigt att termen arbetslivsinriktad rehabilitering

för de åtgärder som är avsedda att leda till att den reserveras försäkrade kan återgå i ett annat arbete. Åtgärder som främst avser att aktivera den försäkrade eller på annat sätt syftar till att underlätta

tidig återgång i hans eller hennes vanliga arbete bör alltså inte en slentrianmässigt ges benämningen arbetslivsinriktad rehabilitering.

13.4.2.1 Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet

Av 7 § andra stycket LAS framgår att saklig grund för uppsägning inte föreligger om det skäligen kan krävas av arbetsgivaren att han bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Därmed uppkommer frågan hur långt detta omplaceringskrav kan drivas. I propositionen om lag om anställningsskydd prop. 1973: 129 anförde föredragande statsrådet att uppsägningen bör vara den yttersta åtgärd som får sättas först när alla andra möjligheter att lösa problemet har uttömts. Vidare anfördes: Arbetsgivaren bör enligt min mening i princip skyldig att undersöka det någonstans inom företaget

vara om kan ordnas en ny anställning. Har företaget flera driftsenheter, bör undersökningen ta sikte på alla företagets driftsenheter.

Om en anställd inte längre kan klara sina ordinarie arbetsuppgifter är arbetsgivaren alltså skyldig att utreda möjligheterna att erbjuda den anställde ett annat, kanske mindre krävande, arbete. I första hand bör den anställde erbjudas annat arbete inom arbetsplatsen eller företagsenheten. Om detta inte kan ske är arbetsgivaren skyldig att utreda möjligheten att erbjuda annat arbete hos sig. Har företaget flera driftsenheter gäller omplaceringsskyldigheten samtliga enheter. Vid offentlig verksamhet gäller omplaceringsskyldigheten myndighetens hela verksamhetsområde. En statlig myndighets skyldighet gäller dock inte verksamhetsområden som lyder under andra myndigheter, och en privat arbetsgivares skyldighet sträcks inte ut till att omfatta andra företag inom en koncern. Ett landstings

omplaceringsskyldighet för en läkare ansågs i domen AD 1984

nr 141 omfatta hela den sjukvårdande verksamheten inom landstinget.

I specialmotiveringen till 1973 års proposition nämns följande beträffande omplaceringsskyldigheten: Ett annat fall är då

en arbetsgivare bedriver flera olika rörelser på skilda orter. Det kan då i många fall inte skäligen krävas, att arbetsgivaren undersöker möjligheterna att placera om en arbetstagare från rörelsegren till

en en annan. Särskilt gäller detta, om varje rörelsegren har sin egen personalavdelning som självständigt sköter rekrytering och andra personalfrågor för rörelsegrenen ifråga.

Genom att omplaceringsskyldigheten är knuten till arbetsgivarens verksamhet kommer skyldigheten att variera i omfattning mellan små och stora arbetsgivare. En konsekvens av detta är alltså att saklig grund för uppsägning kan föreligga i det lilla företaget

i en situation där förhållandena hos en större arbetsgivare är sådana att anställningen kan bestå. Se domen AD 1978 139 redovisas

nr som nedan.

Det erbjudande om omplacering som arbetsgivaren lämnar skall i möjligaste mån ligga i paritet med det tidigare arbetet. I annat fall riskerar arbetsgivaren att anses att inte ha uppfyllt sina skyldigheter. De skyldigheter åvilar arbetsgivaren är dock begränsade till att

som omfatta vad som kan anses vara skäliga. En anställd kan inte begära att bli omplacerad till ett arbete för vilka han saknar tillräckliga kvalifikationer. Den anställde skall dock givetvis ha rätt till arbeten som han eller hon kan klara efter en normal upplämings- eller introduktionstid. I propositionen om en ny anställningsskyddslag prop 198182:71 s. 66 ff redogjorde statsrådet för den rådande ordningen och anförde: Enligt denna skall ett uppsägningsbeslut föregås

av samråd mellan arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen, Möjligheterna att lösa situationen utan uppsägning,

genom omplacering eller på annat sätt, skall utredas och prövas. Arbetstagaren skall själv underrättas på förhand och göras medveten hur

om situationen ter sig för arbetsgivaren.

Har arbetstagaren utan godtagbar anledning avböjt ett erbjudet arbete, anses arbetsgivaren i allmänhet inte vara skyldig att lämna några ytterligare erbjudanden. Se domen AD 1993 96

nr som redovisas nedan.

SOU 1995: 149 Vissa arbetsrättsliga aspekter 305

l3.4.2.2 Något om praxis beträffande saklig grund för

uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet

I ett delbetänkande från 1992 års arbetsrättskommitté Ny anställningsskyddslag SOU 1993:32 beskrivs rättsläget på följande sätt: Praxis uppvisar enstaka exempel där en uppsägning har godtagits trots att arbetstagarens problem stått i samband med ett sjukdomstillstånd Det får dock betecknas klart att det här är fråga

som om rena undantagssituationer. I betänkandet redovisas bl.a. domen AD 1987 nr 164 som gällde uppsägningen av ett tidningsbud som i betydande omfattning slutfört utdelningen av morgontidningarna alltför sent. Arbetsgivaren hade ingripit men utan varaktigt resultat. Den anställde led av schizofreni och hade därför svårt att komma i gång på morgonen. Oavsett om sjukdomen bidragit till problemen fann domstolen att arbetsgivarens verksamhet var så beroende av att buden höll tiderna att man inte kunde behålla en arbetstagare som gjorde sig skyldig till upprepade förseningar. Arbetstagaren ansågs till följd detta oförmögen att utföra ett arbete någon

av vara av betydelse. AD kom därför fram till att det förelåg saklig grund.

I målet AD 1993 nr 42 ansågs uppsägning två arbetsskadade

en av elmontörer, den ene med förslitningsskador i höger axel och i nacken, den andre med vibrationsskada, vara sakligt grundad. När uppsägningen skedde hade företaget fem montörer anställda och arbetsuppgifterna var traditionellt elinstallationsarbete, t.ex. att dra elkablar, sätta upp elskåp och armaturer samt att koppla uttag. Vid ett möte med anpassningsgruppen var såväl Bygghälsans läkare

som de båda montörerna att de två inte kunde återgå i traditio-

ense om nellt installationsarbete. AD konstaterade att det rörde sig ett

om litet arbetsställe och att det skulle medföra stora praktiska problem att organisera arbetet utifrån en ordning som innebar att eller ett

en par av montörerna inte kunde tas i anspråk för arbeten som innehåller vanligt förekommande moment. AD konstaterade vidare att införskaffande av ytterligare tekniska hjälpmedel endast skulle haft en marginell betydelse för möjligheterna att behålla de två montörerna. Enligt ADs mening kunde det heller inte ha ansetts ingå i bolagets skyldighet att utvidga sin verksamhet till att omfatta sådan verksamhet som kunde ha försett montörerna med arbetsuppgifter. AD fann alltså att bolaget inte haft möjlighet att omplacera de båda montörerna till annat arbete.

I målet hävdades också att bolaget inte haft rätt att säga upp de båda montörerna eftersom de vid respektive uppsägningstillfälle

306 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

uppbar sjukpenning och var föremål för rehabilitering. AD konstaterade att det i förarbetena uttalats att det knappast torde bli aktuellt att bedöma en uppsägning som sakligt grundad under tid då det pågår åtgärder för att stärka den enskilde arbetstagaren och öka dennes förutsättningar att arbeta. Enligt ADs uppfattning kan detta uttalande inte antas ta sikte på andra situationer än sådana då det är fråga om åtgärder för att arbetstagaren skall kunna återkomma till sin arbetsgivare eller situationer då det är oklart om arbetstagaren kan återkomma. I detta fall hade rehabilitcringsersättning beviljats för utbildning som var avsedd för arbete inom annan verksamhet än den bolaget bedrev. Enligt ADs mening måste det redan vid uppsägningstillfallena ha stått klart att ingen av montörerna kunde förväntas komma tillbaka i arbete hos bolaget och därmed upphörde också bolagets ansvar för deras rehabilitering.

I målet AD 1993 nr 96 ansågs saklig grund för uppsägning föreligga i det fall en anställd, med helt sjukbidrag, vägrade att inställa sig för arbetsprövning som arbetsgivaren erbjudit. I domen konstateras att arbetsgivaren och samhället har ett ansvar för att en arbetstagare som drabbats av arbetsskada får del de anpassnin

av och rehabiliteringsinsatser som behövs för att arbetstagaren skall kunna fortsätta att arbeta. De insatser som krävs för att en arbetsskadad skall komma tillbaka i arbete utgår från samverkanssyn där

en denne förväntas medverka ett aktivt och positivt sätt. AD konstaterade att försäkringskassan har möjlighet att tills vidare förvägra en försäkrad ersättning om han eller hon utan giltig anledning vägrar att medverka till rehabilitering. Vad en arbetsgivare kan göra i de fall arbetstagaren inte vill delta i rehabilitering hos arbetsgivaren får, enligt AD, prövas utifrån andra utgångspunkter. Om en arbetstagare utan giltigt skäl vägrar att delta i en rehabilitering måste dennes handlande få den effekten att arbetsgivaren får anses ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar och därmed också att arbetstagaren inte längre kan göra anspråk på att få behålla sin anställning hos arbetsgivaren. Detta gäller enligt AD under förutsättning att det är fråga om en arbetsprövning som kan antas bidra till att arbetstagaren skall kunna återgå i arbete och att detta arbete är av sådant slag att arbetstagaren skäligen bör godta omplacering till det.

I domen AD 1994 nr 12 ansågs uppsägning på grund att den

en av anställde riskerade sin hälsa inte vara sakligt grundad. I detta fall led den anställde av en medfödd ortopedisk sjukdom. Efter några års anställning sjukskrevs den anställde under längre tidsperioder på grund av belastningssmärtor. I rehabiliteringssyfte genomgick han

en längre teknisk utbildning för att söka erhålla arbete utanför bolaget. Då han inte lyckats få något arbete efter utbildningen och då han efter en operation upplevt sig vara smärtfri önskade han återgå i arbete. Arbetsgivaren vägrade emellertid med hänvisning till den anställdes hälsa att låta honom återuppta arbetet. Samtidigt sade arbetsgivaren upp honom med hänvisning till personliga förhållanden. AD konstaterade att de hälsorisker arbetsgivaren ville göra gällande var att den anställde, vid återgång i arbete, riskerade att tvingas tidigarelägga ett operativt ingrepp i höften. AD konstaterade vidare att arbetsgivaren inte ens påstått att den anställdes sjukdomstillstånd var sådant att det skulle begränsa hans arbetsförmåga eller innebära andra olägenheter för arbetsgivaren han återgick i

om arbete. Enligt ADs mening bör frågan om uppsägning grund av sjukdom som inte påverkar arbetsgivarens verksamhet bedömas än mer restriktivt. Endast i yttersta undantagsfall torde enbart faran för en arbetstagares hälsa kunna accepteras argument från arbetsgi-

som varen i en uppsägningstvist. AD fann att bevisningen vad gällde hälsoriskema i vissa delar var motsägelsefull. Utredningen gav inga säkra belägg för att en återgång skulle leda till att den anställde skulle riskera att behöva genomgå en höftledsoperation. Det hade heller inte framkommit tidigarelagd operation skulle

att en vara negativ. Saklig grund för uppsägning ansågs inte föreligga.

Målet AD 1991 nr 27 gällde frågan huruvida kommun haft

en saklig grund för uppsägning deltidsbrandman vid

av en som en läkarundersökning befunnits ha ett hjärtfel. Denna defekt medförde att brandmannen inte fick anlitas för rökdykning. Denna, AD

som uppfattade, förhållandevis ringa inskränkning av brandmannens tjänstbarhet ansågs inte ha vållat kommunens räddningstjänst någon sådan olägenhet att kommunen på grund därav haft rätt att skilja honom från anställningen som brandman.

I målet AD 1989 nr 98 åberopade arbetsgivaren, en kommun,

som grund för uppsägning förskollärare, bland annat samarbets-

av en problem i förhållande till arbetsledning, föräldrar och barn. Den anställde hade bl.a. inte hållit samlingar med barnen och inte heller deltagit i personalkonferenser och föräldramöten. Genom arbetsgivarens försorg remitterades den anställde till arbetsmarknadsinstitut och arbetsgivaren bekostade också behandling hos psyko-

en log. AD fann att den anställdes underlåtenhet att delta i samlingarna kunde förklaras av att hon hade haft vissa psykiska problem med fobier och ångestreaktioner som tagit sig uttryck i bl.a. svårigheter att vistas i grupper av människor. I fråga om arbetsgivaren fullgjort

308 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

sin omplaceringsskyldighet fann AD att man tagit upp frågan om omplacering men att den anställde avvisat alla förslag till annat arbete inom barnomsorgen. AD fann det visat att den anställde borde ha omplacerats till annat arbete än daghemsarbete och att någon omplacering faktiskt inte skett. Visserligen diskuterades andra arbetsuppgifter men något konkret erbjudande gavs inte. AD fann vidare att den anställdes ställningstagande till placering i daghemsarbete med hänsyn till omständigheterna inte kunde betraktas som ett sådant avvisande av ett omplaceringserbjudande som innebar att arbetsgivaren därmed skall anses ha fullgjort sina skyldigheter.

Målet AD 1989 nr 29 gällde uppsägningen av en 62 årig studiecirkelledare med 25 års anställningstid. Arbetsgivaren gjorde gällande att den anställde var inkompetent som lärare och att han inte passat angivna lektionstider samt att detta allvarligt påverkat skolans anseende och ekonomi. AD fann att det med hänsyn till den långa anställningstiden och den anställdes höga ålder bör krävas starka skäl för att saklig grund för uppsägning grund av personliga skäl skall anses föreligga. AD fann att det i målet inte till fullo kunnat klarläggas vad som var orsaken till den anställdes försämrade förmåga att utföra sitt arbete. Troligen hade faktorer tilltagande

som ålder, ekonomiska bekymmer, dåligt allmäntillstånd och en alltmer pressad situation i arbetet samverkat. Den anställde hade genom sitt fackförbund begärt förbättringar beträffande undervisningstimmar och schemaläggning samt efterlyst stöd och hjälp för att kunna genomföra bättre lektioner. Han hade vidare försökt att förbättra sin undervisning genom att vidareutbilda sig i pedagogik och han hade även sökt psykiatrisk hjälp. I detta fall hade arbetsgivaren, enligt AD, visat en påfallande passivitet. Det hade inte vidtagits några åtgärder av personalvårdande karaktär, inte ett ingående samtal.

ens Detta fann AD anmärkningsvärt. När den anställdes svårigheter att sköta undervisningen blev allt tydligare föll, enligt AD, ansvaret arbetsgivaren att söka klarlägga orsaken till svårigheterna och att vidta lämpliga åtgärder för att komma tillrätta med dessa. AD ansåg att arbetsgivarens ansvar var särskilt stort i detta fall eftersom det rörde sig om en medarbetare som haft en lång och tidigare uppskattad tjänstgöring och endast hade ett år kvar till pensione-

som par ringen. Uppsägningen ansågs därför inte sakligt grundad.

Målet AD 1978 nr 139 gällde uppsägningen av två anställda, S och K, som led av sjukdom i form av kronisk alkoholism. AD konstaterade att det från företagets synpunkt måste medföra betydande komplikationer att ha arbetstagare som i mycket stor utsträckning

uteblir från arbetet och det ofta utan att anmäla sin frånvaro eller försöka styrka orsaken till den. Beträffande S och K hade det uppkommit svårigheter när de efter en längre tids frånvaro plötsligt inställt sig till arbete. Ibland hade det varit svårt att hitta lämpliga arbeten åt dem eftersom de då inte sällan befunnit sig i dåligt fysiskt och psykiskt skick och inte kunnat anförtros sina sedvanliga arbetsuppgifter. AD anförde: Vid bedömningen av vilken verkan de nu berörda omständigheterna bör tillmätas i uppsägningsfrågan måste beaktas att bolaget är ett av Sveriges allra största företag som förfogar över betydande resurser för att kunna klara dessa problem.

Hade det varit fråga ett utpräglat småföretag med endast - - - om ett fåtal anställda skulle de nu berörda svårigheterna måhända ha kunnat tillmätas sådan betydelse att saklig grund för uppsägning hade förelegat. AD fann att det beträffande S inte funnits några större problem då han utför sitt egentliga arbete. Det var enligt AD alltså inte styrkt att S misskött sina arbetsuppgifter när han inställt sig till arbete. K hade däremot fått allt svårare att klara sina arbetsuppgifter och han förmådde inte längre att hålla samma arbetstakt som andra arbetskamrater. AD fann dock inte att utvecklingen gått så långt att det var fråga om en så väsentlig och stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan att K inte längre kunde utföra arbete av någon betydelse. AD fann därmed att uppsägningarna inte var sakligt grundade.

Domen AD 1979 nr 67 behandlade frågan om det förelåg saklig grund för uppsägning av en skorstensfejare med alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär. AD fann vid en samlad bedömning att hänsyn skall tas till å ena sidan de avsevärda säkerhetskrav som måste ställas inom skorstensfejaryrket och å andra sidan det förhållande att försummelser av endast ringa betydenhet kunnat läggas den anställde till last. Vidare ansågs sjukdomsprognosen av läkare vara god och den anställdes alkoholproblem syntes ha avtagit under de senaste två åren. Vidare fann AD att de olägenheter alkoholproblemen förorsakat arbetsgivaren hade kunnat bemästras utan alltför betydande insatser. Den samlade bedömningen ledde fram till att domstolen ansåg att det inte förelegat saklig grund för uppsägning.

310 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

13.4.2.3 Kommitténs slutsatser beträffande anställningsskyddet

vid sjukdom

Kommittén kan konstatera att de krav som ställs arbetsgivaren när det gäller omplacering av anställda som grund av sjukdom drabbas av en nedsättning arbetsförmågan är relativt långtgående.

av Detta ligger helt i linje med avsikten med anställningsskyddet. Enligt kommitténs uppfattning är det utomordentligt angeläget att äldre arbetstagare och de som grund sjukdom eller handikapp

av har eller får en begränsad arbetsförmåga ges möjlighet att stanna kvar i företagen. Som anförts målet med LAS bl.a. att

ovan var undvika det skapas tvâ separata arbetsmarknader, en för yngre arbetskraft och en för äldre, sjuka och handikappade arbetstagare. En begränsning av en arbetstagares prestationsförmåga beror

som ålder eller sjukdom bör i stället leda till att arbetsgivaren underlättar arbetet, t.ex. genom särskilda anordningar på arbetsplatsen eller genom omplacering till ett mindre krävande arbete.

1992 års arbetsrättskommitté anförde följande om rätten att säga upp en anställd vid sjukdom: I denna del kan vi i stort dela den uppfattning som kommit till uttryck i hittillsvarande praxis, nämligen att uppsägning endast får ske i undantagsfall. Sjukdomar och kanske en avtagande arbetsförmåga ter sig tämligen naturliga

som inslag på arbetsplats. Arbetsgivaren måste därför ha bered-

en en skap för sådana situationer, och saklig grund-begreppet får

inte ges en sådan utformning att arbetstagarna kan skiljas från anställningen så snart arbetsförmågan avtar. Enligt arbetsmiljölagen gäller dessutom att arbetsgivaren skall ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet 3 kap. 3 §. Vidare är han skyldig att se till att det i hans verksamhet bedrivs på lämpligt

en sätt organiserad arbetsanpassnings- eller rehab för fullgörande av de uppgifter ligger på arbetsgivaren enligt

som bl. arbetsmiljölagen 3 kap. 2a § tredje stycket; jämför även 8 och

9 §§främjandelagen.

För att en uppsägning skall kunna anses vara sakligt grundad krävs det enligt praxis att en arbetsgivare kan presentera relativt

en omfattande, och omsorgsfull utredning beträffande sina

noggrann möjligheter att kunna erbjuda omplacering. Det innebär att

en en arbetsgivare självständigt har att visa att nedsättningen arbetsför-

av mågan är varaktig samt att alla rimliga rehabiliteringsåtgärder från arbetsgivarens sida har vidtagits. Ett sådant krav får sägas bl.a. innebära att arbetsgivaren noggrant dokumenterat rehabiliterings-

utredningar, kontakter med försäkringskassan och andra myndigheter samt de åtgärder som vidtagits, eller erbjudits den anställde, och resultatet av dessa. I målet AD 1981 nr 51 uttalade domstolen: Föreligger oklarhet huruvida omplacering kunnat ske, bär normalt anses att omplaceringsskyldigheten inte är fullgjord

Som tidigare konstaterats skall en omplacering i möjligaste mån ligga i paritet med det tidigare arbetet. Det innebär att målet för

en omplacering i första hand skall vara att, om möjligt, bereda den anställde ett arbete som svarar mot det som han eller hon tidigare haft. Arbetet förutsätts också rymmas inom den anställdes arbetsskyldighet enligt tjänsteavtalet. När dessa möjligheter är uttömda måste, enligt kommitténs uppfattning, en arbetsgivares omplaceringsskyldighet dock även omfatta arbeten som inte ryms inom den anställdes normala arbetsskyldighet.

13.5 och rätten till

Uppsägningen

uppsägningslön

Som kommittén tidigare konstaterat kan de föreslagna nya reglerna för bedömning av arbetsförmågan komma att leda till att ersättning kan komma förvägras eller dras för försäkrade som har

en anställning. Om arbetsgivaren i en sådan situation, beroende på förhållandena i det enskilda fallet, har saklig grund för att säga

upp arbetstagaren kommer denne att förlora sin anställning. Enligt kommitténs uppfattning finns det därför anledning att redogöra för reglerna kring uppsägningen och den möjlighet till rådrum och viss ekonomisk trygghet som finns i bestämmelserna om uppsägningstid och lön under sådan tid.

13.5.1¶Uppsägning från arbetsgivarens sida

Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara skriftlig 8 § LAS. I uppsägningsbeskedet skall arbetsgivaren ange vad den anställde skall iaktta för det fall han eller hon vill göra gällande att uppsägningen är ogiltig eller för att yrka skadestånd med anledning

av uppsägningen. Om den anställde så begär skall arbetsgivaren

uppge de omständigheter som åberopas grund för uppsägningen.

som Uppgiften skall vara skriftlig om den anställde begär det.

En arbetsgivare som vill säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen t.ex. sjukdom skall underrätta arbetstagaren om detta i minst två veckor förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad skall arbetsgivaren samtidigt varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör. Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen har rätt till överläggning med arbetsgivaren om åtgärden 30 § LAS.

Både för arbetstagare och arbetsgivare gäller en minsta uppsägningstid om en månad 11 § LAS. Om en arbetstagare vid uppsägningstillfallet varit anställd hos arbetsgivaren de måna-

senaste sex derna i följd eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren har arbetstagaren rätt till en uppsägningstid av

två månader vid fyllda 25 år - -tre månader vid fyllda 30 år

fyra månader vid fyllda 35 år -

fem månader vid fyllda 40 år -

sex månader vid fyllda 45 år -

En arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under uppsägningstiden behålla sin lön och andra anställningsförmåner

även om arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter eller får andra arbetsuppgifter än tidigare 12 § LAS. Om arbetsgivaren har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller del därav, får arbetsgivaren räkna inkomster

av som arbetstagaren under samma tid har förvärvat i annan anställning. Arbetsgivaren har också rätt att räkna av inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan godtagbar anställning.

Under uppsägningstiden har en arbetstagare rätt till skälig ledighet med bibehållna anställningsförmåner för att besöka arbetsförmedlingen eller för att annat sätt söka arbete.

13.5.2 Särskilt rätten till lön under

om uppsägning

I detta avsnitt redovisar kommittén de regler gäller för rätt till

som lön under uppsägning. Uppsägningslönens huvudsakliga funktion är att utgöra en garanti för att arbetstagarens försörjning inte äventyras under den omställningsperiod som uppsägningstiden innebär.

Kommitténs granskning tar främst sikte på situationer som kan ha följande bakgrund. Försäkringskassan finner att en försäkrad inte längre har rätt till ersättning eftersom han eller hon har förmåga att försörja sig genom ett arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Arbetsgivaren har ingen möjlighet till omplacering och den anställde Inte heller under uppsägningstiden kan arbetsgi-

sägs upp.

erbjuda ett arbete den anställde kan utföra. Har en varen som arbetstagare trots detta rätt till uppsägningslön Frågan ställs mot bakgrund av att entydig praxis på området, enligt vad kommittén kunnat utröna, saknas. Anledningen till detta kan möjligen sökas i det förhållandet att dagens regler, och tillämpningen av dessa, endast i ett fåtal fall lett till den situation som skisserats ovan.

I prop. 1973: 129 gjorde det föredragande statsrådet följande allmänna uttalande om rätten till lön under uppsägningen s. 128: Att arbetstagaren skall ha rätt till lön och andra anställningsförmåner under uppsägningstiden oavsett om arbete kan erbjudas finner jag för min del självklart. Endast därigenom kan arbetstagaren få erforderlig ekonomisk trygghet under den omställningstid som följer på en uppsägning. Detta uttalande kan dock tyckas stå i kontrast mot vad anförs något senare i samma proposition: Om

som arbetstagaren av någon anledning inte kan m utföra anvisat arbete, bör arbetsgivaren i enlighet härmed inte vara skyldig att betala ut uppsägningslön. Ett exempel på sådan situation är att

en arbetstagaren till följd av sjukdom blir förhindrad att arbeta. Vad statsrådet åsyftar i det senare citatet är sannolikt den situationen att arbetstagaren av försäkringskassan funnits vara berättigad till sjukpenning. Att arbetsgivaren skulle vara skyldig att betala lön samtidigt som sjukpenning utges skulle naturligtvis vara stötande. En sådan ordning skulle också leda till att en arbetstagare skulle ha en längre gående rätt till lön från arbetsgivaren vid sjukskrivning under en uppsägningstid än för en sjukskrivning som annars inträffar under anställningen.

I ovan nämnda proposition anför statsrådet också något som mer tar sikte på den situation kommittén nu diskuterar: Det kan sålunda rent principiellt hävdas att, så länge anställningsavtalet formellt består, arbetsgivaren skall skyldig att fullgöra sin del av

vara avtalet, dvs. betala ut lön, även om han inte n. är i stånd att tillgodogöra sig någon motprestation från arbetstagaren iform av utfört arbete. Att arbetsgivaren har en sådan skyldighet kan förefalla särskilt naturligt så länge arbetstagaren står till hans förfogande.

314 Vissa arbetsrättsliga aspekter SOU 1995: 149

Avgörande för rätten till lön under en uppsägningstid är alltså frågan om den anställde kan anses stå till arbetsgivarens förfogande. Iden situation som kommittén här diskuterar lider den anställde

av sjukdom. Enligt försäkringskassans bedömning har den försäkrade trots detta en förmåga att försörja sig genom ett arbete är

som normalt förekommande arbetsmarknaden. Sjukpenning eller förtidspension kan därför inte utges. Om arbetsgivaren inte kan erbjuda den anställde arbetsuppgifter som han eller hon kan klara av står då den anställde till arbetsgivarens förfogande Klarläggande praxis området saknas och enligt vad kommittén kunnat inhämta varierar den praktiska tillämpningen när problem detta slag

av uppstår.

13.6 vid beslut

Anställningsskyddet om förtidspension

Om en anställd beviljas hel förtidspension behöver arbetsgivaren inte säga upp den anställde om han eller hon vill skilja medarbetaren från anställningen. I ett sådant fall är det tillräckligt att arbetsgivaren meddelar den anställde att han vill att denne skall lämna sin anställning 33 § LAS. Anställningen upphör då i och med att arbetstagaren fått del av beskedet.

I det fall en arbetstagare beviljats partiell förtidspension har han eller hon kvar sin anställning till den del arbetsförmågan

som bibehållits. Vill en arbetsgivare inte ha kvar den anställde den resterande tiden, måste arbetsgivaren den anställde i

säga upp enlighet med tidigare redovisade regler,

dvs. saklig grund för uppsägning måste föreligga.

14 Vissa

skadeståndsrättsliga

aspekter

Kommittén kan konstatera att de föreslagna förändringarna

av kriterierna i AFL för bedömning av arbetsförmåga, och därmed också rätten till ersättning, kan få konsekvenser för andra ersättnings- och försäkringssystem.

Den som drabbats av personskada kan under vissa förhållanden vara berättigad till ersättning för förlust av inkomst även från annat håll än AFL. Rätten till ersättning kan t.ex. grundas bestämmelserna i skadeståndslagen eller enligt annan lagstiftning eller försäkring som vilar på skadeståndsrättsliga principer.

Inom skadeståndsrätten skiljer man mellan ersättning för förlust

av inkomst under förfluten tid och ersättning för framtida inkomstförlust. För att fastställa rätten till ersättning för förfluten tid används ofta en konkret beräkning den faktiska förlusten. När ersättningen

av beräknas skall förmåner som utges enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om arbetsskadeförsäkring avräknas. För anställda sker också en samordning med sjuklön eller pension utges

som av arbetsgivare på grund av anställningsavtal, pension som utges på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring eller periodisk ersättning som utges grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring

som grundas på kollektivavtal.

När den framtida inkomstförlusten skall beräknas grundas denna ofta på mer eller mindre säkra bedömningar den skadades

av möjlighet att i framtiden utnyttja den kvarvarande arbetsförmågan. Vid denna bedömning används ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp som i väsentliga delar överensstämmer med det som för närvarande gäller inom den allmänna försäkringen. Det ekonomiska invaliditetsbegreppet kommer till uttryck följande sätt i skadeståndslagen 5 kap. 1 § andra stycket Ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den inkomst den skadelidande skulle ha

som kunnat uppbära, om han icke hade skadats, och den inkomst

som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller han kan

som beräknas komma att uppnå sådant arbete motsvarar

genom som hans krafter och färdigheter och rimligen kan begäras

som av

316 Förslagens betydelse för skadeståndsrätten SOU 1995: 149

honom med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållan-

annan den och därmed jämförliga omständigheter. I AFL 7 kap. 3 § uttrycks det ekonomiska invaliditetsbegreppet ett snarlikt sätt: Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, är fråga, bereda sig inkomst sådant arbete,

varom genom

motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan som begäras honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare

av verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

Kommittén föreslår att bedömningen av rätt till ersättning från AFL skall grundas på rent medicinska skäl. Detta kan, som visats i avsnitt 12.7, bl.a. ske genom att kriterierna i 7 kap. 3 § AFL ändras. Ett ändrat ekonomiskt invaliditetsbegrepp i AFL kan alltså komma att leda till att denna skiljer sig från motsvarande bedömning inom skadeståndsrätten. Jan Hellner berör kopplingen mellan de två systemen i sin bok Skadeståndsrätt 4:e upplagan, s. 285: I motiven betonas vikten av att det sker en fullständig utredning, men det framhålls också att man i stor utsträckning kan begagna samma utredningsmaterial som vid prövning av ersättning från allmän försäkring. Även i lagstiftning finns regler för att fastställa ersättning för

annan framtida inkomstbortfall. Ofta hänvisas i dessa till skadeståndslagens regler. I brottsskadelagen anges t.ex. 5 § att: Brottsskadeersättning med anledning personskada bestäms enligt 5 kap.

av 1 5 §§ skadeståndslagen. Även trañkskadelagens ersättnings-

regler § 9 följer skadeståndslagen. För produktansvarslagen och miljöskadelagen torde bestämmelserna i skadeståndslagen få betydelse utfyllande regler beträffande sådant som inte regleras i

som dessa lagar, detta gäller t.ex. reglerna i 5 kap. skadeståndslagen. Detsamma gäller även Patientförsäkringen vid behandlingsskada.

Även bedömningen rätt till ersättning för framtida inkomstför-

av lust vid arbetsskada vilar ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp som överensstämmer med AFLs. I 4 kap. 3 § lagen om arbetsskadeförsäkring LAF anges att: Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

SOU 1995: 149 F örslagens betydelse för skadeståndsrätten 317

Inom trygghetsförsäkringen vid arbetsskada TFA och TFA-KL anges i § 14 andra stycket att: Frågan graden nedsättning om av av den skadades arbetsförmåga bedöms med hänsyn till hans förmåga att trots skadan bereda sig inkomst arbete. Arbetet skall genom härvid motsvara hans krafter och färdigheter. Vidare skall arbetet vara sådant som det rimligen kan begäras att den skadade skall kunna utföra med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan dylik åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I det statliga avtalet om ersättning vid personskada PSA 32 § att livränta anges en skall beräknas med hänsyn till den bestående nedsättningen av arbetstagarens förmåga att skaffa sig inkomst arbete. genom Beräkningen skall ske med beaktande vad rimligen kan beav som gäras av arbetstagaren med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Kommittén kan konstatera ändring bedömningen den att en av av ekonomiska invaliditeten inom AFL, utan en anpassning motav svarande regler inom skadeståndsrätten och andra ersättningssystem, kommer att leda till skillnader i bedömningama skadas försörjav en ningsekonomiska konsekvenser. För kan det komma att gemene man framstå som svårbegripligt varför han eller hon inte beviljas fören tidspension från den allmänna försäkringen när ersättning för full inkomstförlust för samma skada utges från t.ex. trañkförsäkringen. Skilda kriterier för bedömningen den ekonomiska invaliditeten av kommer också att leda till konstnadsövervältringar den har som att utge ersättning på grund av reglerna i skadeståndslagen eller i andra system. För att uppnå en likformighet i bedömningama, och för att förhindra en övervältring av kostnader, kan naturligtvis även en förändring av reglerna i 5 kap. l § SkL diskuteras. En förändring av reglerna för bedömningen av ekonomisk invaliditet skulle dock innebära avsevärd försämring de skadelidandes ställning. Av en av kommitténs direktiv framgår inte att kommittén även har att överväga en ändring av reglerna i SkL. En sådan förändring kan heller inte anses påkallad eftersom några glidningar i tillämpningen av reglerna inom skadeståndsrätten, enligt vad kommittén känner till, inte skett. Det är vidare tveksamt sådan ändring är om en önskvärd på grund av andra skäl. En förändring 5 kap. l § SkL, av och inom andra ersättningssystem, skulle få så omfattande konsekvenser att sådana förändringar bör föregås ett särskilt utredav

ningsarbete. Kommittén har därför valt att avstå från att lämna några förslag i denna fråga.

15

Beräkning av inkomstunderlag

under

sjukpenningtid

15.1¶Inledning

Enligt direktiven skall kommittén utreda frågan vilka ersättningom ar som skall grunda rätt till SGI. Särskilt bör kommittén därvid uppmärksamma de olika semesterersättningar finns samt som skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar. En utgångspunkt för kommitténs förslag skall därvid att reglerna vara för SGI-beräkning bör förändras så besparing på 500 miljoner att en kronor uppnås fr.o.m. år 1997. Mot bakgrund behovet av av ytterligare sparâtgärder bör kommittén pröva möjligheterna till att utforma reglerna för beräkning förmånsgrundande inkomst så att av en större besparing uppnås. I avsnitten 5.8 5.13 har vi skissat modell för beräkning - en av

ersättningsunderlag som varit och alltjämt är under behandling

av kommittén. I avsnitten 15.2 15.7 redovisar vi våra förslag de - som delar av denna modell är färdigbehandlade kommittén och som av som i sig uppfyller det sparbeting minst 500 miljoner kronor om som uppställts i direktiven. I avsnitt 15.8 redovisar vi de beräknade besparingarna blir som följden av de av kommittén föreslagna förändringarna i inkomstunderlaget, dvs. borttagandet andra skattepliktiga förmåner och av kostnadsersättningar än lön, samt semesterlönefaktom, även men införandet av timsjukpenningsystem för arbetslösa. Vi har i detta avsnitt även lämnat en beräkning kostnadseffekten för förändav ringen i SGI:n efter tid med sjukbidrag eller förtidspension. Kommittén har föreslagit att förändringarna i nämnda ovan avseenden skall införas fr.o.m. den l januari 1997.

15.2¶Semesterlönefaktom slopas

Vårt förslag: Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan motsvara. Arbetsskadelivränta skall fortfarande

anses beräknas på hela semesterlönen.

Enligt semesterlagen har anställd rätt till semesterlön med tolv

en procent arbetsinkomsten under intjänandeåret. Med intjänandeår

tiden fr.o.m. den 1 april ett år t.0.m. den 31 mars följande år. avses Därefter löper semesteråret lika lång tid. Den lagstadgade semesterlönens procentsats något högre ersättning under semestertid

ger en än under arbetad tid. Anställda med fast månads- eller veckolön bibehåller sin ordinarie lön under en semesterperiod, i stället kompenseras dessa ett semesterlönetillägg. Den som

grupper genom inte längre har kvar sin anställning har i stället rätt till semesterersättning med motsvarande belopp.

Den högre kompensation som semesterlönen ger jämfört med lönen för motsvarande arbetad tid beaktas vid beräkning av årsinkomsten vid fastställande SGI. I enlighet med F örsäkringsöver-

av domstolens praxis sker detta genom en schablonberäkning varvid månadslönen, eller inkomsten omräknad till månadslön, multipliceras med faktorn 12,2.

Vi har i avsnitt 5.8 redovisat vår uppfattning att ohälsoförsäkringen inte skall kompensera för den del av semesterlönen som överstiger den ersättning den försäkrade skulle ha haft hanhon varit i

om arbete motsvarande tid. Vi anser att denna förändring bör göras fr.o.m. den 1januari 1997 iAFL.

Man skulle kunna hävda att en överkompensation uppstår även härutöver för den som är eller har varit sjuk, eftersom sjukfrånvaron är semesterlönegrundande i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror arbetsskada. Om arbetstagaren varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

Huruvida överkompensation kan anses uppstå eller inte varierar från fall till fall. Den som t.ex. är sjuk fr.o.m. oktober månad ett år

till mars månad följande år tar ut hel semester sistnämnda men som år kan inte anses ha blivit överkompenserad. Uppfattningen att överkompensation uppstår torde närmast ha att göra med de situationer då den försäkrade inte har möjlighet att ta ut ledighet utan får semesterlönen utbetald i kontanter. Vi inte att i anser man sjukförsäkringen kan eller bör lösa frågan eventuell överkomom pensation i de olika situationerna. För övrigt är också andra ledigheter semesterlönegrundande såsom ledighet med föräldrapenning upptill 120 dagar för varje barn för ensamstående förälder 180 dagar samt ledighet med tillfällig föräldrapenning och ledighet för närståendevård. Vi vill nämna att Utredningen ledighetslagstiftningen har tagit om upp denna fråga i sitt betänkande Ledighetslagstiftningen - en översyn SOU 1994:41. Utredningen har angivit att det förhållandet att det i underlaget för SGI ingår även semesterlön kan i vissa fall innebära att en arbetstagare blir överkompenserad vid sjukdom. Genom införandet av karensdag och sänkta ersättningsnivåer har emellertid problemet vad gäller överkompensation blivit mindre uttalat. Utredningen ställer frågan saken fortsättningsvis skall om behandlas inom sjukförsäkringen eller i semesterlagen att men anser frågan bör prövas i annat sammanhang än inom nämnda utredning. Kommitté föreslår således endast den förändringen att semesterlönen inte skall beräknas högre än vad kontantlönen skulle ha varit för utfört arbete under motsvarande tid. Detta föranleder ändring i 3 kap. 2 § AFL. I paragrafens tredje stycke att semesterlönen anges skall beräknas på sådant sätt. Detta innebär att månadsinkomsten skall räknas med faktorn 12 i stället för enligt dagens praxis upp med 12,20. Den genomsnittliga veckolönen multipliceras med 52. Mot-svarande anpassning får göras vid andra inkomstförhållanden. I avvaktan på kommitténs förslag rörande arbetsskadeförsäkringen skall denna förändring inte påverka storleken arbetsskadelivav en ränta. Vi lägger därför fram förslag till anpassning 4 kap. 5 § en av

lagen om arbetsskadeförsäkring.

Någon ändring uttaget arbetsgivaravgifter och egenavgifter av av enligt socialavgiftslagen är inte avsedd.

ll [5-1434

15.3 förmåner och

skattepliktiga

kostnadsersättningar beaktas inte

Vårt förslag: I den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte ingå andra skattepliktiga förmåner än kontant lön och inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar. Den s.k. minskningsregeln skall endast gälla utbetald kontant lön. Arbetsskadelivränta skall fortfarande beräknas sådana förmåner och kostnadsersättningar.

Sedan länge har SGI beräknats även naturaförmåner. Före år 1988 gällde detta naturaförmåner i form kost, bostad eller bil,

fr.o.m. år 1988 utsträcktes detta till att omfatta samtliga då men skattepliktiga naturaförmåner. Genom 1990 års skattereform kom en rad andra anställningsförmåner att bli skattepliktiga och därmed

också avgifts- och förrnånsgrundande i sjukpenningförsäkringen.

Det gällde också de delar kostnadsersättningar som beskattades.

av Förmåner därmed blev förmânsgrundande är t.ex. lunchsub-

som ventioner, reseförmåner, fri tidning till bostaden samt värdet av de räntefria eller lågförräntade personallån som anställda i banker och andra kreditinstitut har möjlighet att få. Förmånsgrundande kostnadsersättningar är t.ex. traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte är förenad med övernattning endagstraktamente. Vid traktamente för flerdygnsförrättning gäller att den del som överstiger ett schablonbelopp för dag natt är SGI-grundande. Vidare är

resp. traktamente betalas efter arbete samma ort under tre månader

som SGI-grundande. Förmånsgrundande är också ersättning för resa med

bil till den del den överstiger det i anvisningarna till kommuegen nalskattelagen angivna beloppet, för närvarande 13 kr per mil.

Den överkompensation uppstår i och med att sjukpenning

som grundas på skattepliktiga förmåner kvarstår under sjukfallet

som föranledde regeringen att i proposition 199394:59 föreslå att sjukpenning inte skulle grundas på sådana skattepliktiga förmåner

kvarstod under sjukdom. Regeringen ansåg det däremot inte som rimligt att begränsa försäkringsskyddet till enbart kontant lön. Sambandet mellan avgifter och förmåner skulle därmed upprätthållas eftersom rätt till sjukersättning avseende förmånerna skulle

inträda i de fall förmånen faktiskt bortföll. Den skattepliktiga delen av kostnadsersättningar borde alltid medräknas vid beräkning

av sjukpenning, särskilt för att sambandet mellan avgifter och förmåner inte ytterligare skulle urholkas.

Vid behandlingen av propositionen ansåg socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande l99394zSfU9 att sambandet mellan avgifter och förmåner borde behållas vid SGI-beräkningen. Däremot uteslöt inte utskottet att frågan om att behålla detta samband kunde komma i ett annat läge bl.a. till följd av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Utskottet hade förståelse för att det rättvisesynpunkt inte

ur var tillfredsställande att den får behålla sina skattepliktiga

som förmåner också får sjukpenning beräknas ett underlag där

en som dessa förmåner ingår. Utskottet föreslog emellertid att förmåner i form av bil, bostad och helt fri kost den försäkrade har kvar

som under sjukdom skulle beaktas vid utbetalningen sjukpenningen på

av samma sätt som om de hade utgivits som lön under sjukdom. Det skulle således även gälla förmåner dessa slag hänförde sig

av som till inkomstdelar över 7,5 basbelopp. Utskottet föreslog ändring

en av den s.k. minskningsregeln i enlighet härmed. Detta blev också riksdagens beslut.

Vi har i avsnitt 5.10 redovisat vår uppfattning beträffande ohälsoförsäkringen att i ersättningsunderlaget för sjukersättning i kort och medellångt perspektiv inte skall ingå andra skattepliktiga förmåner

än lön och inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar.

Vi anser att denna förändring bör införas fr.0.m. den l januari

1997 genom en ändring i AF Lzs regler. Vi lägger fram förslag till ändring av 3 kap. 2 § första stycket och den s.k. minskningsregeln i 3 kap. 4 och

a 16 §§. Lagändringen i 3 kap. 2 § omfattar också inkomst annat

av förvärvsarbete och skall därför i tillämpliga delar beaktas även vid fastställande av SGI för egenföretagare.

Inte heller denna ändring SGI-beräkningen skall tills vidare

av påverka storleken av en arbetsskadelivränta. Detta följer vårt

av förslag till ändring 4 kap. 5 § lagen arbetsskadeförsäkring.

av om

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall fortfarande tas ut samtliga skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar.

15.4 införs

Timsjukpenningregler

för arbetslösa

Vårt förslag: Den är arbetslös får sjukpenning under

som sjukfallets första 14 dagar endast för dag då han eller hon gått miste arbetslöshetsersättning och med högst samma belopp.

om Med mistad arbetslöshetsersättning skall jämställas karensdag och avstängningsdag.

För den inte omfattas sjuklöneperiod gäller för de första

som av en 14 dagarna av sjukfallet i allmänhet de s.k. timsjukpenningreglerna,

innebär att sjukpenning utges endast för tid då den försäkrade som skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte varit sjuk. För den

är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på som arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning mot den tidigare inkomsten beräknas

som svarar sjukpenningen däremot för varje kalenderdag, bortsett från karensdagen, och grundas 1365 SGI:n. Kalenderdagberäkning för de

av första 14 dagarna sjukfallet sker också för tid då den försäkrade

skulle ha uppburit havandeskapspenning, föräldrapenning annars eller rehabiliteringspenning.

Vi har i avsnitt 5.11 redovisat skälen för en ökad samordning mellan sjuk- och arbetslöshetsersättning. Vi har av dessa skäl ansett att sjukersättningen till arbetslösa bör förändras bl.a. vad gäller

sjukersättningen under de första 14 dagarna av sjukperioden. Vi

att sådan ordning bör införas fr.0.m. den 1 januari 1997 anser en

förändring i AFL. Den är arbetslös skall således bara få genom som ersättning under de första 14 dagarna av ett sjukfall om han antingen gått miste inkomst förvärvsarbete eller gått miste om

om av arbetslöshetsersättning. Med sådan dag skall jämställas dag som skulle ha utgjort karensdag för arbetslöshetsersättningen eller utgjort dag då den försäkrade skulle ha varit avstängd från ersättning t.ex.

uppsägning. Hel sjukpenning skall för varje sådan

grund av egen dag utgöra högst det belopp hanhon kunnat få i

annars arbetslöshetsersättning.

Man förhindrar härigenom också den situationen att arbetslösi hetsersättning kan utges under fem dagar veckan och sjuker-

SOU 1995: 149 Beräkning av inkomstunderlag 325

sättning under veckoslutet. Den som inte har rätt till arbetslöshetsersättning får inte alls dagpenning från ohälsoförsäkringen under de första 14 dagarna av sjukfallet.

arbetslös skall kunna få ersättning under de första 14

För att en dagarna måste hanhon anmäld på arbetsförmedlingen som

vara arbetssökande och även stå till arbetsmarknadens förfogande i en omfattning som motsvarar tidigare förvärvsarbete. Om den sjuke anmält sig arbetssökande omedelbart före insjuknandet får

som försäkringskassan göra en bedömning av om det är sannolikt att personen skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning om hanhon varit frisk. Kommittén lägger fram förslag till ändring av 3 kap. 10 10 c

- AFL i enlighet härmed. Ändring bör även göras i 4 kap. 14 och 14

§§ AFL beträffande föräldraförsäkringen samt i 9 § lagen a 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård beträffande närståendepenning. Beträffande den tillfälliga föräldrapenningen gäller förändringen hela ersättningsperioden och inte enbart de första 14 dagarna.

15.5¶SGI efter tid med

sjukbidrag eller förtidspension

Vårt förslag: Efter tid med sjukbidrag eller förtidspension skall

SGI:n fastställas till lägst det belopp som utgjorde den försäkra-

des årsinkomst dessförinnan. SGI:n skall anpassas till

löneutvecklingen.

Under tid då en försäkrad har rätt till sjukpenning eller rehabiliteringspenning eller annan jämförbar förmån har hanhon rätt att ha kvar sin tidigare SGI. SGI:n skall dessutom anpassas till löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde. Om den försäkrade beviljas helt sjukbidrag eller förtidspension har hanhon inte rätt att behålla SGI:n. Vid partiellt sjukbidragföitidspension kan SGI däremot fastställas på det förvärvsarbete hanhon har vid sidan om pensionen.

Det har i olika sammanhang, bl.a. i skrivelser från främst försäkringskassor till kommittén eller som överlämnats till kommittén från Socialdepartementet, påtalats att den har haft sjukbidrag under

som en period och därefter är arbetslös inte har något inkomstskydd vid händelse av sjukdom. Detta gäller även om personen skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning t.ex. på grund att hanhon

av genom förvärvsarbete tidigare kvalificerat sig för sådan ersättning.

Enligt vår uppfattning skulle det kunna försvåra en rehabilitering om den som har sjukbidrag riskerar att, när sjukbidraget upphör, stå utan inkomsttrygghet i händelse av ny sjukdom. Det kan också synas orättvist att den som ett tidigt stadium erhållit sjukbidrag, för att prognosen då visat att arbetsförmågan var nedsatt för avsevärd tid, skall komma i en sämre och osäkrare situation än den som under samma tid i stället uppburit sjukpenning. För att komma till rätta med detta problem bör den försäkrade i någon form få ett sjukpenningskydd när sjukbidraget upphör. En lösning skulle därvid kunna vara att sjukpenningen utgör nivå sjukbidraget.

samma som Detta skulle dock inte undanröja skillnaderna mot den under

som tiden uppburit sjukpenning i stället för ukbidrag. Det skulle också kunna komma att omfatta personer som inte tidigare varit förvärvsverksamma. En annan lösning är att låta den tidigare förvärvsinkomsten vara sjukpenninggrundande samma sätt för den

som som uppbär sjukpenning hela perioden. Härigenom markerar man också tydligare att den försäkrade har lämnat pensionssituationen och åter står till arbetsmarknadens förfogande. En sådan lösning ligger i linje med den vi i avsnitt 5.12 har skisserat för ohälsoförsäkringen. Enligt denna skiss skall i ohälsoförsäkringen inkomstunderlaget för sjukersättning efter tid med månadsersättning utgöra den aktuella

en inkomsten närmast före sjukperioden. Vid beräkning av historisk inkomst skall tiden med månadsersättning överhoppningsbar.

vara

Med hänsyn till det nyss anförda föreslår kommittén att SGI:n efter en period med sjukbidrag grundas på tidigare förvärvsinkomster och att förändringen införs fr.o.m. den l januari 1997 i AFL. Även om bestämmelsen främst har betydelse i sjukbidragssituationer bör den också omfatta perioder då någon haft förtidspension. Bestämmelserna bör regleras i en ny 5 d § i 3 kap. AFL så att SGI:n i dessa situationer grundas på den sjukpenninggrundande inkomsten närmast före sjukperioden ocheller tiden med förtidspension eller sjukbidrag. En förutsättning är att den försäkrade därefter står till arbetsmarknadens förfogande i sådan omfattning. Bestämmelsen skall inte tillämpas den som börjar förvärvsarbeta efter tid med

SOU 1995: 149 Beräkning av inkomstunderlag 327

pension. Även inkomsten då är lägre än den varit före pensions-

om tiden bör den senare inkomsten, om den anses varaktig, ligga till grund för SGI:n.

15.6 SGI

Slopad förhandsregistrering av

Vårt förslag: Förhandsregistreringen SGI slopas. SGI:n skall

beräknas för varje ersättningstillfalle.

Enligt nuvarande regler skall SGI fastställas när en person skrivs in i försäkringskassan. Sjukpenningförsälcringen skall sedan omprövas när försäkringskassan får kännedom om ändrade inkomstförhållanden m.m. Formellt sett skall SGI:n alltid vara registrerad i förväg, men genom ändringar av den enskildes skyldighet att anmäla ändrade inkomstförhållanden och liknande har förhandsregistreringen i praktiken upphört. Regelsystemet beträffande såväl sjukpenning som andra förmåner är dock utformat med utgångspunkt formellt sett från en förhandsregistrerad och fastställd SGI. De ändrade reglerna om anmälningsskyldighet har motiverats av att försäkringskassorna inte skall behöva fastställa storleken av ett inkomstunderlag för alla de personer som inte kommer att begära någon ersättning från försäkringskassan. Någon minskning av antalet SGI-prövningar har dock inte redovisats.

Enligt vad vi har redovisat i avsnitt 5.15.l har en förhandsregistrering av SGI vissa fördelar i och med att den ger besked till den försäkrade vilken omfattning hanshennes sjukpenningskydd har. Redan med dagens sjuklönesystem kommer det stora flertalet försäkrade aldrig eller i vart fall endast vid något enstaka tillfälle att behöva få sjukersättning från försäkringskassan. Med hänsyn härtill anser vi att SGI:n bör beräknas först när sjukersättning skall utges. En sådan ordning får också den effekten att underlaget kommer att beräknas vid varje tillfälle för sig och grundval av då föreliggande uppgifter. Försäkringskassan kan således vid varje tillfälle göra en ny bedömning av omfattningen av en persons förvärvsarbete och inkomster. Detta kan få betydelse t.ex. vid fastställande av inkomstunderlaget för den som har flera anställningar och vars arbetstid vida

överstiger heltidssysselsättning. Även vid ett tidi-

en om personen gare sjukfall fått ersättning beräknad de dubbla anställningama kan ersättningen vid ett senare sjukfall, i praktiken

om personen förvärvsarbetat i denna omfattning endast under en kort tid, beräknas på inkomsten för den arbetstid sannolikt kommer att

som personen utföra. Något krav att det tidigare beslutet fattats t.ex. uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag ställs inte för att inkomstunderlaget skall kunna beräknas annorlunda vid en senare sjukdomsperiod. Att SGI:n ändras utan att nya omständigheter föreligger måste dock tillhöra undantagen.

Ett problem med slopad förhandsregistrering tidigare

är, som nämnts, att statistik över de försäkrade och de försäkrades inkomster inte kan tas fram som underlag för bedömning av försäkringsutgifter m.m. Med hänsyn till svårigheten att alltid ha aktuella SGI-uppgifter och den administration detta medför anser dock inte att statistikbehovet motiverar förhandsregistrering SGI.

en av

Till följd av det anförda har vi beträffande våra

resonemang om ohälsoförsäkringen utgått från, vilket också anges i avsnitt 5.15.l, att någon förhandsregistrering av inkomstunderlaget inte skall ske i ohälsoförsäkringen. Något bindande förhandsbesked skall inte kunna lämnas, utan det får vara tillräckligt att den enskilde hos försäkringskassan kan få information om gällande regler. Eftersom underlaget skall beräknas med utgångspunkt i de omständigheter som gäller vid varje tillfälle skulle ett förhandsbesked ändå inte kunna få någon avgörande betydelse.

Kommittén föreslår att förhandsregistreringen slopas helt i AFL fr.o.m. den 1januari 1997. En tidigare fastställd SGI kommer då automatiskt att upphöra att gälla. Vi lägger fram förslag till ny lydelse av 3 kap. 5 I en ny 5 c § regleras SGI samt sjukpenningberäkningen under utbildningstiden för studerande med studiestöd eller i arbetsmarknadsutbildning samt värnpliktiga. Den nya konstruktionen att SGI:n inte förhandsregistreras och inte fastställs föranleder följdändringar i ett flertal lagrum.

SOU 1995: 149 Beräkning inkomstunderlag 329

l 5.7

Övergångsbestämmelser

Vårt förslag: De nya reglerna bör träda i kraft den l januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas ersättning tid som avser före ikraftträdandet.

Kommittén anser att de i avsnitten 15.2 15.6 föreslagna regel- ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1997 beträffande ersättning som avser tid efter ikraftträdandet. Förändringarna är sådana att de bör kunna tillämpas även i pågående sjukfall. De nya

reglerna bör tillämpas på föräldrapenningförmåner barnet

även om är fött före ikraftträdandet.

l 5.8

Kostnadsberäkningar

l5.8.1 Semesterlönefaktom

slopas

I avsnitt 15.2 har föreslagit att semesterlön inte skall beaktas till den del den utgör högre kompensation än vad ersättningen skulle ha varit för utfört arbete för motsvarande tid. SGI:n skall således i fortsättningen inte beräknas med hjälp av den s.k. semesterlönefaktom. En SGI som beräknats med denna semesterlönefaktor kommer därigenom att minska med ca 1,64 procent dvs. 0,20 12,20. Med utgångspunkt i RFV:s senaste försäkringsutgifterna prognos av under år 1997 kan besparingen beräknas enligt följande.

Ersättningsslag	Szautbetalningar mkr Besparingar mkr
sjukpenning	17 750	291,1
Rehabiliteringspenning	2 043	33,5
Närståendepenning	36	0,6
Föräldrapenning	13 042	213,9
Tillfällig föräldrapenning	3 605	59,1
Havandeskapspenning	300	4,9

12 15-1434

Besparingen uppkommer omedelbart och fördelas jämnt på alla berörda utbetalningar. För varje enskild person blir förändringen däremot begränsad, och någon övervältring andra samhällssektorer kan knappast uppstå.

15.8.2 förmåner och

skattepliktiga

kostnadsersättningar

Sjukpenningen skall enligt vårt förslag i avsnitt 15.3 i fortsättningen inte grundas andra skattepliktiga förmåner än lön och inte heller på skattepliktiga kostnadsersättningar.

Enligt statistik från Riksskatteverket förmåner från 1995 års

om taxering och kostnadsersättningar från 1994 års taxering kan det

om skattepliktiga taxeringsunderlaget beräknas bestå av följande sådana belopp:

Förmån	Genomsnittligt Antal personer förmånsvärde	kr		Summa förmånsvärde mkr
Bil		41 571	182 000	7 578
Kost		1 738	839 000	1 458
Bostad		21 349	12 000	267
Ränta		3 550	84 000	298
Annat		1 733	270 000	469
Justerat värde		33 356	13 000	438
Kostnadsersättn.		9 500	200 673	1 906

Summa förmåner och kostnadsersättningar kan beräknas till ca 12 miljarder kronor. Den taxerade lönesumman kan uppskattas till ca 710 miljarder kronor. Förmåner och kostnadsersättningar kan sägas motsvara 1,4 procent av det sammanlagda beloppet.

En del skattepliktiga förmåner såsom t.ex. kost är säkert vanligen förekommande inom lägre inkomstnivåer. Detta gäller nog också skattepliktiga kostnadsersättningar. Andra förmåner, t.ex. fri bil, är däremot sannolikt vanligare vid inkomster över 7,5 basbelopp, dvs. de ingår inte i dag i sjukpenningunderlaget. Av deklarerade förvärvsinkomster för år 1993 motsvarade 5,9 procent av lönesumman inkomster över 7,5 basbelopp. Som jämförelse kan nämnas att vid

en utgången år 1993 hade 6,2 procent de sjukpenningplacerade en

av av sjukpenninggrundande inkomst som översteg 7,5 basbelopp. Om

SOU 1995: 149 Beräkning inkomstunderlag 331

man antar att hälften av förmånernakostnadsersättningarna hänför

sig till löner under denna nivå skulle förmåner ligger under

som taket i sjukförsäkringen motsvara ett värde 6 miljarder kronor.

ca Det är möjligt att alla dessa förmåner eller kostnadsersättningar inte är så regelbundet förekommande att de har kunnat beaktas i underlaget för SGI. Å andra sidan kommer den är arbetslös,

som studerar m.m. och som haft skattepliktiga förmåner i tidigare

en anställning att ha kvar sitt sjukpenningskydd denna nivå. Sammantaget är det rimligt anta att underlaget för beräkning

av sjukpenning skulle minska med 0,5 l procent. Som jämförelse kan

nämnas att slopandet av den s.k. semesterlönefaktorn minskar sjukpenningunderlaget med ca 1,6 procent 0,2 12,2. Det är därför rimligt anta att slopandet förmåner och kostnadsersättningar i

av underlaget inledningsvis minskar sjukpenningkostnaderna med hälften av besparingen avseende semesterlönefaktom. En viss anpassning till ändrade sjukersättningsregler får förmoda så

man småningom kommer att ske. Helt avgörande för hur anställningsvillkoren utformas torde detta nog inte och större delen

vara, av besparingen kan därför förväntas bestå även fortsättningsvis.

Besparingen beräknas inledningsvis uppgå till

sjukpenning 145,5 mkr

rehabiliteringspenning 16,7 mkr närståendepenning 0,3 mkr föräldrapenning 106,9 mkr

tillfällig föräldrapenning 29,6 mkr

havandeskapspenning 2,5 mkr

301,5 mkr

Besparingen uppstår i princip omedelbart och kan för år 1997 således beräknas uppgå till 300 miljoner kronor. Så småningom

ca kan besparingseffekten avta något sikt bör kunna räkna

men man med en besparing 200 miljoner kronor året.

Förslaget förutsätter att sociala avgifter fortfarande skall tas ut på såväl skattepliktiga förmåner skattepliktiga kostnadsersätt-

som ningar. Några minskade avgiftsintäkter föranleder därför inte regeländringen i AFL.

För en del personer kan ersättningsunderlaget komma att minska betydligt. Eftersom de större förmånerna i allmänhet torde gälla högre inkomster lär den minskade sjukpenningen endast i mycket

begränsad utsträckning leda till övervältring kostnader på andra

av områden.

15.8.3 för arbetslösa under

Timsjukpenning sjukfallets första 14 dagar

I avsnitt 15.4 har vi föreslagit att den är arbetslös skall få

som sjukpenning under sjukfallets första 14 dagar endast om han eller hon gått miste arbetslöshetsersättning och med högst sådant

om belopp. Med mistad arbetslöshetsersättning jämställs karensdag och avstängningsdag.

Sjukpenningkostnaderna för samtliga sjukfall som varar högst 14 dagar är 320 miljoner kronor ca 320 000 sjukfall eller 1,08 miljoner sjukpenningdagar till en genomsnittlig kostnad vid 75 procent kompensationsnivå 293 kr. Detta avser i huvudsak sjukpenning till arbetslösa, uppdragstagare och egenföretagare samt sådana korttidsanställda inte har rätt till sjuklön. 610 000 sjukfall

som pågick längre tid än 14 dagar, 90 procent dem kan antas ha

men av inletts med sjuklöneperiod. Om därför sjukpenning utbetalats

en under de första 14 dagarna dvs. 13 ersättningsdagar â 293 kr i ca 60 000 fall borde detta ha inneburit sjukpenningkostnader ca 230 miljoner kronor.

Sammanlagt uppskattar vi sjukpenningkostnaden för de första 14 dagarna till 550 miljoner kronor. Hälften av dessa, 275 miljoner kronor, kan tänkas gälla personer som inte har någon anställning utan sådana kommer att beröras av de här föreslagna reglerna

som

sjukersättning till arbetslösa. 25 procent de arbetslösa beom av räknas inte ha rätt till arbetslöshetsersättning. En del av dem är ungdomar som troligen ännu inte börjat förvärvsarbeta i sådan omfattning att de kunnat få ett sjukpenningunderlag. Samtidigt skall de bestämmelser föreslagit omfatta även personer som för tillfället är arbetslösa kanske inte haft anledning eller

men som hunnit anmäla sig som arbetssökande. Det är därför rimligt anta att åtminstone 20 procent 275 miljoner kronor, dvs. 55 miljoner

ca av kronor, skulle kunna avse sjukpenningkostnader för personer som med de nya bestämmelserna inte kommer att få rätt till sjukersättning under inledningen ett sjukfall. Även för arbetslösa med

av endast rätt till KAS blir sjukersättningen med den nya ordningen i allmänhet lägre. Till detta belopp kommer en besparing avseende arbetslösa har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa och

som

som har årsinkomster över ca 5,5 basbelopp. Härtill kommer att sjukersättning inte längre utges för t.ex. lördag söndag under en i

övrigt arbetslös vecka, vilket minskar belastningen något på sjukförsäkringen. Sammantaget uppskattar besparingen till 70 miljoner kronor per år.

Vad gäller andra ersättningsförmåner torde förändringen närmast få betydelse för tillfällig föräldrapenning, där besparingen kan beräknas till ca 10 miljoner kronor.

Den sammanlagda besparingen beräknas således till 80 miljoner kronor per år fr.o.m. ikraftträdandet.

En viss övervältring av kostnader kan uppstå arbetslöshetsförsäkringen om den sjuke väljer att behålla sin arbetslöshetsersättning i stället för att göra Sjukanmälan.

15.8.4¶SGI efter tid med

sjukbidrag eller förtidspension

Förslaget i avsnitt 15.5 att den som efter tid med sjukbidrag eller

en förtidspension skall få en SGI som grundar sig på tidigare inkomst kan komma att öka utgifterna från sjukförsäkringen i någon män. Under 1980- och början av 1990-talet var det årligen i genomsnitt

knappt 1 500 förtidspensionersjukbidrag drogs inte

som resp. förlängdes. Ca 20 procent av de personer detta gäller kan antas vara arbetslösa i anslutning till att pensionen upphör. Om de har lika många sjukpenningdagar som den övriga befolkningen i genomsnitt, dvs. ca tolv, och den genomsnittliga dagersättningen för dessa

om personer uppskattas till ca 300 kr skulle utgifterna för sjukpenning i denna komma att uppgå till 1 miljon kronor år. En del

grupp ca per av dessa arbetslösa får efter en tid ett förvärvsarbete, i vart fall i sådan omfattning att det i sig rätt till SGI. Även sjuktalet

ger en om skulle vara betydligt högre i denna torde den föreslagna

grupp förändringen knappast komma att medföra än 3 miljoner

mer ca kronor i ökade sjukförsäkringsutgifter per år. Kommunerna slipper samtidigt utgifter för socialbidrag till den står utan sjukpen-

som ningskydd i en sådan situation. I den mån regelförändringen främjar rehabiliteringen av personer med sjukbidrag eller förtidspensionärer kommer i stället kostnaderna för pensionerna att minska och i slutändan således innebära besparing.

15.8.5¶Sammanlagd

besparing

Av de beräkningar som således gjorts framgår att de

man genom föreslagna förändringarna kan uppnå en besparing fr.o.m. den l januari 1997 om sammanlagt ca 980 miljoner kronor brutto.

16

Författningskommentarer

16.1 till om ändring i lagen Förslaget lag

om allmän försäkring

1962:381

3 kap.

1 § Genom ändring främst i 2 och 5 följer att SGI:n inte skall fastställas särskilt utan beräknas och utgöra underlag vid beräkning

sjukpenning ersättning i varje enskilt fall för sig. Vad av eller annan i 1 § rätt till sjukpenning blir därför inte längre något

anges om objektivt påvisbart faktum utan något som får bedömas när så påkallas. Försäkringskassan får därvid bedöma om förhållandena är eller varit sådana att personen har resp. skulle haft rätt till en SGI minst 6 000 kr. I första stycket att beräkningen därvid skall

anges göras enligt 2 och 5 5 d §§. Även den uppfyller villkoren i

- som t.ex. 5 § för att få räkna SGI på tidigare förvärvsarbete är således sjukpenningförsäkrad enligt 1

2 § Enligt första stycket är SGI den årliga inkomst i pengar som någon får för eget arbete. Andra skattepliktiga förmåner skall inte längre ingå i SGI:n liksom skattepliktiga kostnadsersättningar. Begränsningen gäller såväl inkomst anställning som inkomst av annat

av förvärvsarbete. Fortfarande skall dock socialavgifter erläggas även på andra skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar. Detta regleras genom ändringar i socialavgiftslagen. Vidare skall underlaget för arbetsskadelivränta oförändrat, vilket följer av ändringar

vara i 4 kap. LAF.

Bestämmelsen i första stycket att SGI:n fastställs av försäkringskassan slopas. Försäkringskassan beräknar SGI först i förekommande fall och för den tid som då blir aktuell. Detta får följder även för

336 F örfattningskommentarer SOU 1995: 149

definitionen av SGI. Enligt den nuvarande lydelsen är SGI den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. Detta ändras till att SGI är den årliga inkomst som en försäkrad kan antas få för eget arbete pågår eller beräknas pågå

som minst sex månader i följd eller år årligen återkommande. Bortsett från förändringen att SGI:n endast skall grundas kontant ersättning för arbete innebär denna ändrade formulering att SGI:n i princip skall bli densamma som enligt nuvarande formulering. Den nya lydelsen avser således inte att SGI:n skall grundas på redan faktiskt uppburen inkomst utan är liksom i dag beräkning

en av framtida förväntade inkomster med utgångspunkt i den lönenivå och de omständigheter i övrigt som gäller när sjukfallet inträffar. Tillfälliga förändringar i omfattningen förvärvsarbetet eller

av inkomstnivån skall liksom i dag inte påverka SGI:n. Den gör

som uppehåll i förvärvsarbete under högst månader och inte heller

sex har avsett att avbrottet skall längre skall därför ha SGI

vara - en som beräknas med bortseende från ett sådant uppehåll. Detta gäller således redan med tillämpning 2 § och förutsätter inte att

av omständigheten återfinns i uppräkningen i t.ex. 5 Genom formuleringen beräknas pågå minst månader kommer även den

sex som inträder på arbetsmarknaden att få SGI beräknad med utgångspunkt i en påbörjad eller avtalad anställning även den

om varar kortare tid än sex månader förutsatt att hanhon har för avsikt att därefter stå till arbetsmarknadens förfogande i omfattning.

samma

Eftersom SGI inte skall fastställas särskilt slopas bestämmelserna i tredje stycket om vad försäkringskassans beslut skall grundas på. Någon förändring i sak är dock inte avsedd. Den försäkrades uppgiftsskyldighet anges i 6 Uppgiftsskyldighet för arbetsgivare m.fl. följer redan av 20 kap. 9 § AFL. Bestämmelserna värdering

om av skattepliktiga förmåner bör slopas till följd förändringen i

av första stycket.

Enligt tredje stycket skall semesterlön beaktas endast till den del den motsvarar vad den försäkrade skulle ha erhållit i lön för utfört arbete under motsvarande tid. För den är helårsanställd med

som månadslön utgör årsinkomsten således den genomsnittliga månadslönen multiplicerad med 12. Vid veckolön multipliceras veckolönen med 52. Avsikten är inte att en exakt beräkning krona för krona skall göras för den som under ett år inte har rätt till fullt antal semesterdagar. Däremot skall inte längre talet 12,20 användas för att fastställa årsinkomsten. Motsvarande gäller vid beräkning semesterersätt-

av ning som utbetalas särskilt. Om semesterersättningen enligt 5 §

andra stycket semesterlagen 1977:480 skall förutsättas ingå i vederlaget för arbetet får en motsvarande anpassning göras vid beräkningen av årsinkomsten.

2 b § Första stycket ändras så att bestämmelserna endast utgör

en definition av vad årsarbetstid är. Paragrafen får betydelse först när ett annat Iagrum, t.ex. 10 att beräkningen skall grundas på

a anger årsarbetstiden. Bestämmelserna i nuvarande tredje stycke

om utredningsunderlaget slopas därför. Någon ändring i sak är däremot inte avsedd.

4 § I paragrafens första stycke slopas ordet fastställd, eftersom SGI:n beräknas för varje tillfälle för sig.

4 a § Eftersom SGI:n inte längre skall grundas andra skattepliktiga förmåner än lön måste den s.k. minskningsregeln i förevarande paragraf anpassas. Den återgår därför till den principiella utformning som den hade före den l juli 1994, före vilken tid minskningen endast avsåg utbetald kontant sjuklön i förhållande till den kontanta lönen i arbete.

5 § Reglerna om när SGI skall fastställas resp. omprövas anpassas till den nya ordningen att SGI beräknas för varje enskilt ersättningsfall. SGI skall således inte fastställas vid inskrivning i kassan. Eftersom SGI:n inte är fastställd saknas anledning reglera när den skall omprövas. Det nuvarande första stycket tas därför helt bort

men punkterna b d ersätts av ett nytt andra stycke i paragrafen.

Nuvarande andra stycket som anger när SGI-ändring träder i

en kraft upphävs. I fortsättningen kommer SGI:n att avse de förhållanden som gäller vid varje tillfälle sjukpenning eller ersättning

annan beräknas. Om uppgifter kommer t.ex. efter det sjukpenning

nya en betalats ut kan beslutet ändras förhållanden i 20 kap.

om som avses 10 a § föreligger, t.ex. på grund av att det fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag.

Det tidigare tredje stycket blir nu första stycke i paragrafen. Flertalet av de situationer som för närvarande rätt till bibehållen SGI

ger räknas upp, men i den nya lydelsen att SGI:n i dessa fall skall

anges

338 Författningskommentarer SOU 1995: 149

utgöra lägst den årsinkomst beräknad enligt 2 § som den försäkrade kunde antas få för eget arbete omedelbart före en sådan period. Resultatet skall således i princip bli detsamma som i dag med den förändringen att SGI:n inte skall omfatta andra skattepliktiga förmåner än kontant ersättning och inte omfatta skattepliktiga kostnadsersättningar. Den skall heller inte beräknas med hjälp av den s.k. semesterlönefaktorn. När årsinkomsten före angiven period skall beräknas, t.ex. före en period då den försäkrade skulle vara ledig för att vårda barn, måste man bortse från att en sådan ledighetsperiod just skulle ta vid. SGI:n skall i stället beräknas på inkomstförhållandena före ledigheten omräknade till helår och med bortseende från tillfälliga förändringar. Som framgår av motivering-

till 2 § skall den gör uppehåll i förvärvsarbete under högst en som sex månader och inte heller har avsett att avbrottet skall vara

längre ha en SGI som beräknas med bortseende från ett sådant

uppehåll. Av 5 § första stycket framgår att tidigare förvärvsför-

nya hållanden kan ligga till grund för SGI :n även om det tidigare förvärvsarbetet följts av en eller flera av sådana perioder som anges. Även förhållanden i 5 b 5 d kan sådana

som anges - anses som perioder, eftersom sistnämnda lagrum hänvisar till 5

De situationer som räknas upp i det nya första stycket är tidigare punkter 4 och Vidare anges punkt dock endast såvitt avser annat än grundutbildning som är längre än 60 dagar. I uppräkningen tas också med andra situationer där SGI-skydd i dag gäller men som inte särskilt uppräknas i den nuvarande lydelsen av 5 Så är fallet beträffande de nya punkterna 7 och

Övriga punkter som i dag anges i paragrafen, nämligen nuvarande

3 och delvis gäller situationer där SGI-skydd visserligen finns men där sjukpenningen under själva perioden skall beräknas ett särskilt sätt. Dessa punkter, liksom de nuvarande fjärde sjunde

styckena, förs över till en ny 5 c

I ett nytt andra stycke anges att situationer som i dag räknas upp i första stycket b d skall beaktas. Man skall vid beräkning av SGI

således bortse från inkomster som avser förvärvsarbete som motsvaras av angivna pensionsförmåner. Den som under ledighetsperioden t.ex. beviljats hel eller partiell förtidspension kan därigenom inte få SGI beräknad den del av tidigare förvärvsarbete som får anses motsvara arbetsoförmåga som gett rätt till förtidsspension. Om den försäkrade beviljats tjänstepension kommer helt andra regler att gälla enligt 5 a

SOU 1995: 149 F Örfattningskommentarer 339

I ett nytt tredje stycke anges att SGI:n skall anpassas till löneutvecklingen.

5 a § Här görs endast en anpassning till att SGI skall beräknas för varje sjukfall för sig.

5 b § Även här görs anpassning till att SGI skall beräknas för varje

en sjukfall för sig. Någon betydelse för sjukpenningens storlek, bortsett från de ändrade beräkningsgrunderna vad avser andra skattepliktiga förmåner m.m., skall det inte få. Om en person som avses i paragrafen fore utlandsresan varit arbetslös, barnledig eller liknande kan SGI:n genom hänvisningen till 5 § grundas på förvärvsarbetet före även en sådan period. Eftersom också 5 c § hänvisar till 5 § kan även

sådan period beaktas om den legat före utlandsresan. en

5 b § anger bara vad SGI:n skall vara just vid återkomsten till Sverige. För att även fortsättningsvis få beräkna SGI:n till denna nivå krävs att beräkningen fortsättningsvis kan ske med tillämpning av 5 Den som återgår i förvärvsarbete annat än tillfälligt skall däremot få SGI:n beräknad på grund av detta förvärvsarbete.

Genom hänvisningen till 5 § följer också att SGI:n skall följa löneutvecklingen och att den skall justeras i förhållande till beviljad förtidspension eller annan där nämnd förmån.

5 c § I denna nya paragraf regleras de nuvarande SGI-skyddade situationerna som anges i 5 § tredje stycket punkterna 3 och delvis 6 samt de i 5 § fjärde, sjätte och sjunde styckena angivna särskilda reglerna för sjukpenningberäkningen under utbildningstiden. Till den nya paragrafen förs över reglerna i 5 § femte stycket om sådan sjukpenningberäkning för den som genomgår behandling eller rehabilitering och samtidigt uppbär arbetsskadelivränta. I den nya paragrafens första stycke anges att sjukpenningen under sådan period skall beräknas enbart på grundval av inkomsten av eget arbete under denna tid.

l andra stycket återfinns motsvarigheten till bestämmelserna i 5 § sjätte stycket om att sjukpenningen under sommarferierna i vissa fall får beräknas på den tidigare inkomsten om detta leder till en högre sjukpenning.

I sista stycket anges att SGI:n för den som avses i första stycket 1 3 vid utgången av sådan period skall beräknas enligt 5 Detta

innebär att SGI:n just när utbildningen eller motsvarande avslutas eller avbryts skall grundas lägst tidigare inkomster. För den som då återgår i förvärvsarbete med högre årsinkomst blir SGI:n däremot högre, om förändringen är mer varaktig. Den nya ordningen att SGI beräknas för varje tillfälle för sig medför att t.ex. en studerande inte längre kan sägas ha en vilande SGI under studietiden. Genom hänvisningen till 5 § följer också att SGI:n skall anpassas till löneutvecklingen. Om en person som avses i första stycket 1 3

före utbildningstiden eller motsvarande t.ex. varit arbetslös eller bamledig på sätt anges i 5 § grundas SGI:n på förvärvsarbetet före även en sådan period. Anpassning skall också i dessa fall ske till om den försäkrade har rätt till förtidspension eller liknande.

Sista stycket reglerar SGI:n just när utbildningen avslutas eller avbryts. För att bibehålla denna nivå på SGI:n krävs däremot att omständigheter som ger rätt att räkna SGI:n tidigare inkomster fortsättningsvis föreligger, t.ex. sådana som avses i 5 Som framgår av motiveringen till 2 § skall den som gör uppehåll.i förvärvsarbete under högst sex månader och inte heller har avsett

att avbrottet skall vara längre ha en SGI som beräknas med

bortseende från ett sådant uppehåll. Den som återgår i förvärvsarbete med en årsinkomst som mer varaktigt är lägre får däremot SGI:n beräknad på den aktuella förvärvsinkomsten.

5 d § I denna nya paragraf anges att den som har uppburit sjukbidrag en period skall vid sjukfall som inträffar därefter kunna få sjukpenning beräknad tidigare förvärvsinkomster. Det gäller även efter en tid med förtidspension. Någon längsta tid för uppehållet anges inte. Bestämmelsen gäller således generellt. Däremot skall det vara fråga om att de olika perioder kan föreligga mellan det faktiska

som förvärvsarbetet och sjukfallet skall vara sådana som regleras i 5 samt 5 b 5 d §§. Den som inte tidigare har förvärvsarbetat eller som

gjort ett varaktigt avbrott i förvärvsarbete av annan anledning är inte

berättigad till SGI efter förtidspensions-sjukbidragstiden enligt

denna bestämmelse. I den mån den tidigare SGI:n grundar sig på ett förvärvsarbete större omfattning än kan motsvara hans

av som anses arbetsutbud när förtidspensionen eller sjukbidraget upphör skall SGI:n anpassas härtill.

SOU 1995: 149 F örfattningskommentarer 341

6 § Den ändrade ordningen att SGI:n beräknas i varje sjukfall medför att den försäkrades nuvarande skyldighet att anmäla ändringar i inkomstförhållanden m.m. bör formuleras som att den försäkrade är skyldig att lämna uppgift i dessa avseenden.

Försäkringskassans skyldighet att inhämta uppgifter i vissa situationer slopas. l vilken utsträckning så bör ske får följa av allmänna bestämmelser i förvaltningslagen.

7 § Fjärde stycket och femte stycket, vilka i princip ersätter det tidigare fjärde stycket, reglerar grunderna för rätt till sjukpenning i de fall den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete på grund av sjukdom. I kommitténs överväganden och förslag, avsnitt 12.7, motiveras förslaget närmare. Avsikten är att rätten till sjukpenning skall baseras på medicinska kriterier och arbetsoförmåga av andra skäl inte skall ge rätt till ersättning från socialförsäkringen. Lagtexten har kompletterats så att det nu klart framgår att förmågan att utföra arbete skall prövas innan prövning av om rehabiliteringsåtgärder behöver vidtas. Om den försäkrade bedöms ha förmåga att utföra arbete utan rehabiliteringsåtgärder skall ersättning inte utges och inte heller rehabiliteringsåtgärder vidtas. Det är först sedan det klarlagts att den försäkrade saknar förmåga att utföra förvärvsarbete utan rehabiliteringsåtgärder som sådana skall prövas.

Enligt fjärde stycket prövas förmågan att utföra arbete hos arbetsgivaren utan rehabiliteringsåtgärder eller, om arbete hos arbetsgivaren utan rehabiliteringsåtgärder inte är möjligt, efter sådana åtgärder. Prövningen motsvarar stegen tre och fyra i steg-för-steg-bedömningen som redovisas i avsnitt 12.7.6.3.

I det nya femte stycket regleras arbetsförmågebedömningen beträffande anställda då möjligheterna till arbete hos nuvarande arbetsgivare är uttömda. Här regleras också arbetsförmågebedömningen beträffande dem utan anställning som inte kan återgå till sitt vanliga arbete. I det fall den försäkrade bedöms ha förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete utan rehabiliteringsåtgärder utges inte ersättning. I annat fall utges ersättning under tid för nödvändig rehabilitering. Här ges också en viss möjlighet till rimlighetsbedömning som närmare redovisas nedan i kommentaren till 7 kap. 3 § AFL. Prövningen motsvarar stegen fem och sex i steg-för-steg-bedömningen.

342 Författningskommentarer

Det nya sjätte stycket reglerar den begränsning av rätten till ersättning som beskrivs i avsnitt 12.8. Arbetsförmågan skall i angivna fall bedömas i förhållande till högst en heltidsanställning, eller motsvarande arbetstidsmått hos den som har en annan förvärvsform än anställning, utan beaktande av tidigare arbetstid eller SGI i de fall en försäkrad inte kan återgå till sitt vanliga arbete eller då den försäkrade inte längre har förmåga att utföra än ett heltids-

mer arbete. formuleringen avser fall då en försäkrad som

Den senare tidigare haft två eller flera arbeten sammantaget inte längre kan arbeta mer än heltid, dvs. i genomsnitt 40 timmar per vecka, även om han kan arbeta heltid i sitt tidigare arbete.

10 § Bestämmelsen att det s.k. timsjukpenningsystemet skall tillämpas på vissa studerande och värnpliktiga även för tid efter de första 14 dagarna görs genom hänvisning till den 5 § första stycket.

nya c Detta gäller då också sjukpenning vid rehabilitering för den som har arbetsskadelivränta.

Genom att slopa undantaget i nuvarande lO c § första stycket beträffande vissa arbetslösa kommer det s.k. timsjukpenningsystemet, dvs. att sjukpenningen timdagberäknas enligt 10 a att generellt tillämpas arbetslösa som har en sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller enligt huvudregeln bara för de första 14 dagarna, varefter sjukpenningen skall kalenderdagberäknas på samma sätt som för den som har ett förvärvsarbete. För att så skall bli fallet även för en arbetslös studerande eller

annan person som avses i 5 c dvs. timsjukpenningreglerna skall i dessa fall endast gälla de första 14 dagarna, anges detta särskilt i 10

I 10 § andra stycket finns en uppräkning vissa ledigheter

av som jämställs med tid för förvärvsarbete. I punkt 3 görs en ändrad hänvisning till 5 § första stycket Eftersom timsjukpenningreglerna blir tillämpliga en arbetslös under de första 14 dagarna anges i 10 § andra stycket i en ny punkt 5 att med tid för förvärvsarbete jämställs även dag då den försäkrade gått miste arbetslöshets-

om ersättning, dag som skulle ha utgjort karensdag för arbetslöshetsersättning och dag som den försäkrade skulle ha varit avstängd från sådan ersättning. Vid tillämpning av 10 a § kommer därvid kravet att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete viss dag att uppfyllas om dagen jämställs med tid för förvärvsarbete enligt 10 § andra stycket. Att sjukpenningen därvid begränsas till högst arbetslöshetsersättningens belopp anges däremot i lO

SOU 1995: 149 F örfattningskommentarer 343

Bestämmelsen förutsätter att personen är anmäld arbetsförmedlingen och skulle stått till arbetsmarknadens förfogande om han eller hon inte varit sjuk. För den som redan börjat stämpla för arbetslöshetsersättning bör utan svårighet kunna bedömas om den försäkrade sannolikt skulle ha fått arbetslöshetsersättning om han inte varit sjuk. Även karensdag och avstängningsdag bör kunna bedömas

detta sätt. Om den försäkrade däremot insjuknar efter anmälan till arbetsförmedling men t.ex. den första arbetslösa dagen kan det bli svårare att avgöra frågan, särskilt om hanhon inte direkt efter sjukfallet fortsätter att stämpla. I dessa fall får försäkringskassan göra en uppskattning av hur förhållandena skulle ha varit om han eller hon inte hade blivit sjuk. Om det är troligt att t.ex. karensdag i arbetslöshetsersättningen skulle ha börjat räknas den första sjukdagen om den försäkrade hade varit frisk, skall den dagen således ge rätt till sjukpenning, dock med beaktande av att en karensdag gäller i sjukförsäkringen.

10 a § I ett nytt sjätte stycke anges att sjukpenning utges med högst det belopp som utgör den försäkrades dagpenning från arbetslöshetskassa eller KAS. För den som tidigare uppburit ersättning eller fått ett beslut från arbetslöshetskassa dagpenningens storlek skall den

om beloppsgränsen gälla. I annat fall får försäkringskassan göra

en bedömning av hur stor ersättningen sannolikt skulle ha varit. Den som inte har kvalificerat sig för rätt till arbetslöshetsersättning får ingen sjukpenning för sådan dag. Detta följer redan av 10 Av ändringarna i 10 och 10 följer att den är helt arbetslös kan

a som få sjukpenning för högst fem dagar i veckan under de första 14 dagarna och, bortsett från att den första dagen i sjukperioden är karensdag i sjukförsäkringen, med högst det belopp han eller

som hon skulle ha erhållit från arbetslöshetskassan eller i KAS under samma tid. Om ersättning utges för dag som skulle utgjort karensdag eller avstängningsdag i arbetslöshetsersättningen är beloppsgränsen även för sådan dag vad dagpenningen utgör om arbetslöshetsersättning betalas ut.

Beloppsgränsen i sjätte stycket innebär att sjukpenningen inte får bli högre än denna gräns. Däremot kan den bli lägre t.ex. för den som har lägre SGI än vad hanshennes inkomst är ligger till

en som grund för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

344 F ärfattningskommentarer SOU 1995: 149

10 b § Här görs en hänvisning även till 10 a § sjätte stycket så att sjukpenningen i förekommande fall utges med högst arbetslöshetsersättningens belopp.

10 c § Den som är arbetslös skall i fortsättningen omfattas av timsjukpenningreglema för de första 14 dagarna av sjukfallet. Dessa regler har i 10 § kompletterats med bestämmelser om att sjukpenning utges, inte bara när personen skulle ha förvärvsarbetat, utan även när denne gått miste om arbetslöshetsersättning eller liknande. I 10 c § slopas därför punkt

Ändringen i första stycket medför att timsjukpenningreglema kommer att gälla även för arbetslösa studerande m.fl. som avses i 5 c För att dessa skall kunna få rätt till sjukpenning efter de första 14 dagarna med normalt belopp och således även om de inte har rätt till arbetslöshetsersättning anges i ett nytt tredje stycke i 10 § att

c sjukpenningen beräknas enligt 4 dvs. för varje kalenderdag, för tid efter de första 14 dagarna för den som är arbetslös och anmäld som arbetssökande arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i oförändrad omfattning.

13 § I paragrafen anges att försäkringskassa får uppdra åt annan försäkringskassa att pröva frågor om förmåner enligt 3 kap. I dag gäller det dock inte frågor om fastställande och omprövning SGI enligt 5

av Med den nya ordningen, där SGI beräknas för varje ersättningstillfälle för sig, finns ingen anledning att begränsa uppdragsbeslut på detta sätt, varför undantaget tas bort.

16 § Minskningsregeln vid arbetsgivarinträde till att andra

anpassas skattepliktiga förmåner än kontant ersättning inte längre skall ligga till grund för sjukpenningberäkningen.

17 § Hänvisningen i punkt c till den försäkrades anmälningsskyldighet i 6 § anpassas till den nya lydelsen i 6 § om uppgiftsskyldighet.

4 kap.

6 § Det nuvarande kravet Försäkring viss tid över garantinivån står kvar men det är först när föräldrapenning skall börja utges

som bedömningen görs den försäkrade uppfyller kravet. Kravet

av om kommer då att gälla om en person varit inskriven i försäkringskassan angivna 240 dagar eller, för den som är under 16 år, skulle ha varit det om han eller hon fyllt 16 år. Under tid skall Förhållande-

samma na ha varit sådana att den försäkrade skulle ha kunnat få sjukpenningen beräknad på SGI minst 6 000 kr. Detta gäller även

en om om SGI-beräkningen skett enligt 5 5 d §§. Personer i 5 §

- som avses c första stycket 1 dvs. vissa studerande, värnpliktiga m.fl.,

kommer normalt inte längre att ha vilande SGI under studietiden.

en För att de inte skall förlora sin rätt till föräldrapenning med sjukpenningbelopp om de tidigare har förvärvsarbetat, skall även period som avses i de nämnda punkterna 1 3 beaktas i föräldraförsäk-

ringen om de hade haft rätt till en sjukpenning över garantinivån när de avbryter utbildningen.

I femte stycket ändras hänvisningen beträffande studerande m.fl. till att avse den nya 5 c Orden fastställda tas också bort.

I sjätte stycket finns bestämmelser särskild beräkningsgrund för

om föräldrapenningen i vissa fall. Till följd av de slopade reglerna

om fastställande SGI ändras bestämmelsen till att den SGI

av avse som den försäkrade hade innan barnet fyllt ett år eller motsvarande tidpunkt beträffande adoptivbarn.

14 § Genom ändringen i 3 kap. 10 § kommer med avstående från förvärvsarbete i första stycket att jämställas bl.a. dag då den för-

säkrade går miste arbetslöshetsersättning.

I andra stycket hänvisas även till 3 kap. 10 a § sjätte stycket, där de nya bestämmelserna intagits att sjukpenningen begränsas till högst dagpenningbeloppet i arbetslöshetsersättningen. Denna begränsning får därmed tillämpas tillfällig föräldrapenning. Genom ändringen i 14 a § kommer timsjukpenningreglerna således att gälla även för arbetslös som begär tillfällig föräldrapenning.

I tredje stycket slopas ordet fastställd.

I3 15-1434

14 a § I punkt 2 slopas hänvisningen beträffande arbetslösa. För dessa tillämpas således huvudreglerna i 14 § och även för tid efter de första 14 dagarna i en ersättningsperiod.

7 kap.

3 § Den ändrade lydelsen första stycket tredje paragrafen visar den

grund för rätt till ersättning från försäkringen föreslås i nya som betänkandet. Tidigare kriterier utöver sjukdom som kunnat medföra rätt till förtidspension eller sjukbidrag tas nu bort. Bedömningen av rätt till ersättning skall i stället baseras på medicinska kriterier utan att arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Kriterierna för bedömning arbetsförmåga blir därmed desamma oav-

och längden på arbetsförmågans nedsättning, dvs. sett prognosen oavsett bedömningen rätt till sjukpenning eller rätt till

om avser förtidspensionsjukbidrag.

Regeln har, formuleringen med hänsyn till vad som rim-

genom ligen kan begäras av honom, fått en utformning som i viss mån ger möjlighet att väga annat än rent medicinska förhållanden när det gäller bedömningen den försäkrades förmåga, eller möjlighet, att

av försörja sig förvärvsarbete. Kommittén har dock velat

genom understryka att förslaget till rimlighetsbedömning inte innebär att tillämparen i varje ersättningsfall skall väga sociala eller arbetsmarknadsmässiga faktorer. Det förslag till nya kriterier som kommittén lägger fram innebär att arbetsförmågan skall bedömas mer renodlat medicinska grunder. Dock kan en samlad bedömning av förhållandena i ett enskilt fall undantagsvis leda till att den försäkrade inte kan försörja sig rimliga villkor, och därmed kan alltså rätt till ersättning föreligga. Den rimlighetsbedömning som kommittén föreslår skall alltså säkerhetsventil, eller en

ses som en möjlighet till ett balanserat synsätt, i ärenden där en bedömning

mer

grundval av enbart medicinska kriterier skulle ge ett icke acceptabelt resultat.

13 kap.

2 § På grund av att SGI beräknas vid varje tillfälle för sig och på då föreliggande uppgifter behöver i första stycket inte särskilt att

anges det är den inkomst som skulle utgjort SGI försäkringskassan

om känt till samtliga förhållanden. Någon ändring i sak är därmed inte avsedd.

21 kap.

1 § I tredje stycket ändras hänvisningen till 5 § sjätte stycket

till att avse 5 c § andra stycket.

22 kap.

8§ Även här slopas ordet fastställda.

16.2 till om i

Förslaget lag ändring lagen 1988:1465 om ersättning och

ledighet for närståendevård

8 § Hänvisningen till 3 kap. 5 § sjätte stycket AFL skall 3 kap.

avse 5 c § andra stycket AFL där bestämmelserna sjukpenningberäk-

om ning under sommarferierna i vissa fall regleras.

9 § Hänvisningen i punkt 2 beträffande arbetslösa slopas. Huvudregeln

blir därför att timsjukpenningreglerna tillämpas for arbetslösa. På

samma sätt som för sjukpenning kommer bl.a. dag då vårdaren går miste om arbetslöshetsersättning att jämställas med dag då förvärvsarbete skulle ha utförts. Närståendepenningen kommer

genom

hänvisning till 3 kap. 10 a § dessutom att begränsas till högst arbetslöshetsersättningens storlek.

I ett nytt andra stycke att kalenderdagberäkning görs efter de

anges första 14 dagarna for den som är arbetslös enligt vad där sägs. Timsjukpenningreglema gäller for dessa arbetslösa således endast under de första 14 dagarna.

Hänvisningen i punkt 2 till 3 kap. 10 c § första stycket 3 gäller inte längre utan slopas.

16.3 till om i

Förslaget lag ändring lagen 1976:380 om arbetsskadeforsäkring

4 kap.

5 § Lydelsen till att SGI beräknas vid varje tillfälle for sig och

anpassas på då föreliggande uppgifter. Eftersom lagrummet hänvisar till 3 kap. 2 § AFL att vid beräkning av SGI:n skall även beaktas andra

anges skattepliktiga förmåner än pengar liksom skattepliktiga kostnadsersättningar. Semesterlön skall inte begränsas till vad ersättningen skulle ha varit för utfört arbete motsvarande tid. Arbetsskadelivränta skall således beräknas enligt nuvarande

samma sätt som regler. Semesterlönen skall därvid beräknas schablonmässigt som enligt dagens praxis liksom värderingen av andra skattepliktiga förmåner skall tidigare, dvs. enligt skattereglerna.

göras som

6 § Även för den inte är sjukpenningförsäkrad skall livräntan

som beräknas ett underlag där också andra förmåner och kostnadsersättningar ingår. Även här skall semesterersättning beräknas i

som dag. Detta sker hänvisning till föregående paragraf.

genom en

16.4 till om i

Förslaget lag ändring lagen 1981:691 om socialavgifter

1 kap.

2 § Genom tillägget i första stycket följer att egenavgifter fortfarande skall erläggas även angivna inkomster bara skulle bestå andra

om av skattepliktiga förmåner eller skattepliktiga kostnads-

än pengar ersättningar.

Genom tillägget i andra stycket följer att den skall

anses som arbetsgivare i angivna situationer ersättningen enbart läm-

även om nats i form andra skattepliktiga förmåner än eller i form

av pengar av skattepliktig kostnadsersättning.

2 kap.

3 § I första stycket anges att med fall i 3 kap. 2 § andra styc-

som avses ket AFL även avses fall då ersättningen lämnats enbart i form

andra skattepliktiga förmåner eller i form skattepliktig

än pengar av

kostnadsersättning.

3 kap.

4 § Av tillägget i första stycket följer att i underlaget för beräkning

av angivna egenavgifter skall ingå även andra skattepliktiga förmåner

och skattepliktiga kostnadsersättningar.

350 F örfattningskommentarer SOU 1995: 149

16.5 till om ändring i lagen

Förslaget lag 1993:747 om sjukförsäkringsregister

hos de allmänna försäkringskassoma

2 § Uttrycket fastställande SGI ändras till beräkning av SGI.

16.6 till om ändring

Förslaget lag

i uppbördslagen 1953:272

4 § 2 mom. Fjärde stycket till att SGI inte längre skall fastställas.

anpassas

Reservation och särskilda

yttranden

Reservation till förslagsdelen

av Owe Larsson

Min reservation den del kommitténs besparingar gäller avser av som borttagandet av beskattade förmåner vid beräkning sjukpenav ninggrundande inkomst SGI.

Enligt direktiven skall besparingarna den sjukpenninggrundan-

de inkomsten vara 0,5 miljarder, till liten besparing en synes som kommittén sökt göra så aptitlig möjligt. Besparingen kommer som att slå generellt genom att semesterlönefaktorn slopas och specifikt genom att andra förmåner tas bort beräkningsunderlaget. Detta ur nästan dubblerar besparingen till 980 mot avkrävda 500 miljoner kronor. Jag vänder mig mot principen att på detta sätt minska underlaget och anser att det i nuvarande läge är den samlade beskattningsbara inkomsten som skall utgöra underlag för sjukpenningen. Riksdagen har, efter förslag från regeringen, sänkt sjukpenningnivån till 75 % den sjukpenninggrundande inkomsten. Det är av redan en nivå där många i små ekonomiska omständigheter får svårt att klara sig sin sjukpenning. Jag att justeringar i inkomstanser underlaget mycket väl kunnat göras, men att detta skulle gått hand i hand med en uppjustering sjukpenningnivån. Detta hade då i av mindre utsträckning drabbat människor med låga inkomster. Jag motsätter mig således inte att besparingar görs i sjukförsäkringssystemet, men anser attjusteringar i systemet och inkomstförstärkningar kan ge samma eller bättre effekt. Kommitténs snäva direktiv har inte givit utrymme för sådana forslag, vilket jag beklagar. Jag vill därför understryka vad sägs i missivbrevet, att som det från ledamöter och sakkunniga redovisats inriktningar av en ohälsoförsäkring och förslag till besparingar jag bättre som anser motsvarat mina önskemål.

Reservation och särskilda yttranden

Särskilt yttrande till förslagsdelen

av Lage Carlsson och Ulf Wetterberg

Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslår förändringar i möjligheten att erhålla förtidspension. Förändringarna innebär att möjlighet till förtidspension i stort sett bara ska kunna utgå på medicinska grunder, utan hänsyn till sociala, ekonomiska eller arbetsmarknadsskäl. Allt i syfte att hävda arbetslinjen i socialförsäkringssystemet. Kommitténs bedömning är härvid att för respektive år 1997 och 1998 kommer 14 000 färre att erhålla förtidspension.

ca personer Motsvarande siffra för åren 1999 och 2000 är ca 8000 personer per år. Totalt för åren 1997 2000 således 44 000 personer. Enligt

- ca kommitténs bedömning beräknas en direkt utgiftsminskning motsvarande minst 1,7 miljarder kronor t.o.m år 1998 och därefter en fortsatt minskning utgifterna, förutsatt att dessa istället

av personer kommer att ha inkomst beskattas. Varje hel förtidspension

som beräknas kosta 100 000 kronor per år.

Enligt kommittédirektiv, Dir 1994:23 ska förslag som lämnas om åtgärder påverkar den kommunala sektorns ekonomi följas av

som

bedömning de kommunalekonomiska effekterna. I denna del en av konstaterar kommittén endast att är medveten om att förslaget

man kan komma att medföra ökade kostnader för kommunerna i deras skyldighet att bistånd tillförsäkra kommuninvånarna en

genom skälig levnadsnivå. Kommittén förutsätter dock att tillräckliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för att arbetslinjen skall få genomslag för alla bedöms ha förmåga att försörja sig själv

som genom förvärvsarbete.

Enligt vår bedömning finns det påtaglig risk för att ett icke

en oväsentligt antal de som i framtiden inte kommer att

personer, av erhålla förtidspension, kommer att ha svårt att klara sin försörjning

inkomster eller arbetslöshetsersättning. Andelen arbetslösa via egna bland de långtidssjukskrivna är enligt RFV uppemot 20 procent. Under åren 1997 2000 beräknas 44 000 färre nybeviljade för-

tidspensioner. Totalt torde således 8 000 arbetslösa under åren

ca 1997 2000 inte erhålla förtidspension med de nya kriterierna. Det

är rimligt att anta att betydande andel dessa riskerar

en av personer att bli beroende socialhjälp för sin försörjning.

Förslaget innebär således, förutom skatteinkomstminskningar för kommuner och landsting grund att personerna inte längre har

av beskattningsbara inkomster, att många personer kan komma att

Reservation och särskilda yttranden 353

behöva vända sig till socialtjänsten för hjälp till sin försörjning. Det är naturliga skäl svårt att göra säkra bedömningar av dessa

av konsekvenser för kommuner och landsting. Inte minst är osäkerheten stor beträffande hur reglerna för arbetslöshetsersättningen kan komma att förändras.

Den kostnadsövervältring på kommunsektorn blir följden av

som kommitténs förslag måste staten kompensera om inte kommunalskatterna ska behöva höjas eller den kommunala kämverksamheten drabbas inskränkningar. Vi förutsätter att staten beaktar detta vid

av kommande överväganden det samhällsekonomiska utrymmet för

om kommuner och landsting.

Särskilt yttrande till förslagsdelen

av Arne Borg

Principen en förstärkt arbetslinje i socialförsäkringen är positiv.

om Renodlingen av begreppen sjukdom och arbetsförmåga likaså. Men

förändring dagens system måste samtidigt kopplas till andra en av åtgärder för att fånga riskerar att oförskyllt

upp personer som annars hamna utanför skyddsnätet. I direktiven anges att kommittén skall föreslå besparingar om ca 1,7 miljarder men också att en samverkan skall ske med bl.a. arbetsmarknadspolitiska kommittén för harmonisering reglerna i trygghetssystemet. Någon sådan samordning

av har ännu inte hunnits med. När kommittén nu lägger förslag till nya kriterier för bedömning av sjukdom i förtidspensioneringen föreligger därför stor osäkerhet om konsekvenserna för den stora personer, många med funktions-

grupp hinder och med anknytning till arbetsmarknaden, som i fort-

svag sättningen kommer att hamna utanför socialförsäkringen. Möjligheterna för dessa att kunna försörja sig genom arbete eller

personer arbetslöshetsersättning är i dagens läge mycket begränsade och risken är stor att många tvingas söka socialhjälp för sin försörjning.

Kommittén har i detta avseende förutsatt att statsmakterna gör en helhetsbedömning samhällets ansvar för individens försörjning

av och pekar på att förslag kommer att lämnas i slutbetänkandet i samarbete med arbetsmarknadspolitiska kommittén. Tyvärr kommer kommittén inte villkora sina förslag och det kan skapa oro för framtiden hos många. Förslaget till begränsning möjligheterna att få

354 Reservation och särskilda yttranden

förtidspension borde fått en chans att samordnas med samtidiga förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder även om beräkning av besparingseffekterna försenats några månader.

Särskilt yttrande till

förslagsdelen

av Eva Lindström och Eriksson

Ingemar

Sjuk- och arbetsskadekommittén skall enligt direktiven lämna förslag som medför nettobesparingar dels med 1 700 mkr att genom grunderna för och beräkningen förtidspension och sjukersättning av ändras, dels vad avser beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten med minst 500 mkr. Förslagen skulle sådana att vara besparingen är fullt genomförd år 1997. Vi konstaterar att förslagen enligt kommitténs beräkningar egna i den del de avser förtidspension och sjukersättning inte uppfyller den angivna besparingen och att inte heller förslag läggs förom ändrad beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension. Därutöver anser att kommitténs analys förslagens konsekvenav ser på andra offentliga system är otillräcklig, särskilt vad avser risken för kostnadsövervältring andra offentliga trygghetssystem. Därmed råder osäkerhet förslagens offentligfinansiella effekter. om Då syftet med föreliggande betänkande är att redovisa förslag till åtgärder gör att den riksdagen beslutade saneringen som av av offentliga finanser kan fullföljas bl.a. förslag i regeringens genom vårproposition, borde kommittén enligt vår mening lagt fram

ytterligare förslag till konkreta besparingsåtgärder.

Reservation och särskilda yttranden 355

Särskilt yttrande av Börje Grahn

och Björn Rosengren

Ersättningsnivåer och inkomstunderlag

Kommittén utgår i sitt delbetänkande från direktivens krav på att ersättningsnivån ska inkomstbortfallet. LO

vara högst 75 procent av och TCO har protesterat mot beslutet om sänkta ersättningsnivåer och uttalat att 75-procentsnivån är oacceptabel LOs och TCOs

ur synpunkt. Kommittédirektiven utgår från att parterna skulle komplettera den låga ersättningsnivån med tilläggsförsäkringar, vilket nu visat sig oframkomlig väg. Detta anser otillräckligt beak-

vara en tat i utredningsarbetet. Kollektivavtalsbaserade tilläggsförsäkringar är enligt vår mening en fråga uteslutande för arbetsmarknadens parter och kan inte utgöra någon grund för sänkta ersättningsnivåer.

Mot den bakgrunden är vi kritiska till kommitténs förslag att efter tre månaders sjukskrivning låta inkomstunderlaget beräknas på historisk inkomst. Det innebär för flertalet en sänkt ersättningsnivå som enligt beräkningar i vissa fall kan innebära en så låg nivå som ca 30 procent. Vi att med en ersättningsnivå på 75 procent är det

anser ytterst angeläget att inkomsten beräknas på ett sådant sätt att individens inkomstskydd inte ytterligare urholkas. En ytterligare sänkning av nivån under 75 procent är också märklig med hänsyn till att kommittén ännu inte tagit ställning till arbetsskadeförsäkringens införlivande i ohälsoforsäkringen. Bland grupper som påverkas mycket negativt återfinns personer som varit arbetslösa någon tid under den tid ska ligga till grund för den historiska inkomsten,

som

som övriga arbetsmarknadsskäl gått från halvdeltidspersoner av anställning till heltidsanställning samt yrkesgrupper och personer i

övrigt med korta anställningsförhållanden.

Kommitténs förslag innebär att en stor grupp människor kommer att få betydligt lägre ersättning än 75 procent. Det finns en uppenbar risk för att tilltron till det generella välfárdssystemet ytterligare skadas och därmed också dess legitimitet, vissa grupper inte kan få

om sitt behov av försäkringsskydd tillgodosett.

De motiv kommittén anger for lägre ersättning efter tre

som månader är bl.a att den ekonomiska drivkraften att vilja återgå i arbete därmed ska ökas. Incitamenten för arbetslinjen skulle således vara större om man har en ersättning som avtar längre sjukfallet är. Vår uppfattning är att sänkta ersättningsnivåer snarare motverkar

356 Reservation och särskilda yttranden SOU 1995: 149

än stärker arbetslinjen. Kommitténs motiv avspeglar här märklig

en människosyn. Människor tillfrisknar knappast fortare eller arbetar mer aktivt för sin rehabilitering om man sänker sjukersättningen.

LO och TCO anser att skäl inte finns för en annan beräkningsgrund efter tre månaders sjukskrivning och i synnerhet inte ytterligare sänkta ersättningsnivåer

Kommittén har även otillräckligt analyserat vilka konsekvenser förslagen får för olika grupper inte minst för kvinnor och äldre. Vi anser också att en central fråga är att finna lösningar de svårigheter som kan uppstå för äldre arbetstagare då de sk äldrereglerna avskaffats enligt redan fattat beslut 1997. Vi även att kommit-

anser tén otillräckligt analyserat konsekvenserna av kravet på renodlat medicinska grunder för rätt till ersättning vid sjukdom och förtidspension och den övervältring av kostnader kommunerna

som detta krav kan innebära. Det gäller även de arbetsrättsliga aspekterna

bland annat arbetsgivarens omplaceringsskyldighet och arbetstagarens anställningstrygghet.

Vi föreslår att det s.k taket 7,5 basbelopp i sjukförsäkringen tas bort för att stärka sambandet mellan inbetalda avgifter och erhållna förmåner. Sjukförsäkringen kan därigenom dessutom stärkas finansiellt med runt en och halv miljard enligt beräkningar före-

en som lagts sjuk- och arbetsskadekommittén.

sjuklön

Vi avvisar en förlängning av sjuklöneperioden. Kostnaderna för arbetsgivarna skulle härigenom differentieras i än större utsträckning. Detta skulle kunna få allvarliga konsekvenser för företag där det finns hög risk för sjukdom och skador och särskilt små företag som inte har möjlighet att sprida riskerna.

Det drabbar också särskilt hårt de arbetsintensiva branscherna jämfört med de teknikintensiva. De arbetsintensiva branscherna domineras i huvudsak av kvinnor, exempelvis inom vård och

omsorg. Där har man också en jämförelsevis hög sjukfrånvaro. Den solidariska finansieringen av försäkringen minskar härigenom kraftig. Det finns också en uppenbar risk för att en förlängning sjuklö-

av neperioden ökar drivkraften att endast anställa dem förväntas

som ha en låg sjukfrånvaro vilket leder till utökad utslagning fram-

en av förallt de som har ett arbetshandikapp eller är äldre. Vidare skulle samhället i ännu högre grad än för närvarande förlora infonnation om sjukdomar och skador. Det skulle också försvåra försäkringskas-

SOU 1995: 149 Reservation och särskilda yttranden 357

rehabiliteringsarbete. Till viss del kan motsvarande synpunksornas ter anföras beträffande förslaget om införande av arbetsgivarinträde. Det alternativet får emellertid inte så negativa konsekvenser som sjuklönen.

Arbetsskadeförsäkringen

Det är från vår sida ett oavvisligt krav att arbetsskadeförsäkringen

del iden allmänna försäkringen. Vi avvisar således ska ingå som en

alternativet med tilläggsförsäkring. Att ställningstagande i denna

fråga ännu inte tagits i kommitténs delbetänkande anser vi i hög grad försvårar möjligheten att ta ställning till kommitténs förslag i övrigt.

Förlängd utredningstid

Med hänsyn till att viktiga delar av utredningens uppdrag ännu otillräckligt eller inte alls genomförts och då även arbetet i alltför hög grad påskyndats på grund redan beslutade besparingar i

av socialförsäkringen, vi att tiden för kommitténs fortsatta arbete

anser måste förlängas i sådan omfattning att inkomna remissynpunkter kan beaktas.

Särskilt av Anders Lönnberg yttrande

Den tidigare sjuk- och arbetsskadeberedningens direktiv var inriktade mot reformering sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

en av Beredningen hade i uppdrag att pröva såväl försäkringarnas innehåll

utformning i vid mening. Nuvarande direktiv för Sjuk- och som arbetsskadekommittén är till sin karaktär inriktade på besparing och uppstramning inom givna Jag vill här framföra att SACO

ramar. vidhåller sin tidigare framförda uppfattning om att försäkringarna behöver reformeras i grunden för att kunna bidra till nationell ekonomisk tillväxt. Jag vill även invända mot förslag om arbetsförmågebedömning kan komma att hårt drabba enskilda.

som

Dagens försäkringar vilar till stor del på förutsättningar som längre äger aktualitet i dagens arbetsliv. Direktivens utformning medför uppenbar risk för att dessa grunder kommer att följa med

en in i ohälsoförsäkring. Denna kommer därmed att bli dåligt

Reservation och särskilda yttranden

anpassad till det arbetsliv vi redan i dag kan skönja. Allt fler kommer att försörja sig som egenföretagare eller uppdragstagare. Arbetsinsatserna kommer ofta inte att kunna begränsas till arbets- eller en uppdragsgivare under period. Dessutom kommer begrepp samma ett som normalarbetstid spela mindre roll. Variationer i arbetstidsuttag kommer i det närmaste att vara oändliga. De flesta är överens att om denna utveckling kommer att förstärkas. Kommittén förutsätter att bygga sina förslag att grunder som fast anställning, en arbetsgivare, 40-timmarsvecka. Sålunda kommer en ohälsoförsäkring att vara dåligt anpassad till arbetslivets förutsättningar redan då den skall träda ikraft. Akademikerna SACO- förbundens medlemmar arbetar allt oftare i linje - med vad som beskrivits ovan. Jag med att många akademiker därmed ser oro varken kommer att få det ekonomiska skydd vid sjukdom eller det

stöd att återfå arbetsförmåga socialförsäkring rimligen bör

som en ge. Detta kommer i sin tur att kunna negativa effekter för socialge försäkringen. Akademikerna, med låg sjukfrånvaro och god betal-

ningsförmåga till försäkringarna, kommer inte att legitimera

en sådan uppstramning av villkoren. Risken är uppenbar för att de enbart kommer att uppfatta ohälsoförsäkringen ekonomisk som en belastning och inte som en trygghet för alla försäkrade. Överhuvudtaget serjag det som en stor risk för att de reglerna nya för bedömning arbetsförmåga kommer att upphov till godtycke av ge och subjektivitet. Våra erfarenheter visar att försäkringskassornas kompetens kraftigt bör förstärkas vad gäller arbetstörmågebedömningar utifrån dagens regler. Ett förverkligande kommitténs av förslag vad gäller dessa bedömningar kommer göra kompetensfrågor

inom försäkringsadministrationen och rättssäkerhetsfrågor allt

viktigare. Rent generellt gäller att SACO inte att betänkandet i sig utgör anser tillräcklig grund för att ta ställning till vilka principer bör gälla som

i de framtida socialförsäkringarna.

I allt väsentligt kan SACO ansluta sig till det särskilda yttrande som sakkunniga från LO och TCO avgivit. SACO har vissa invändningar vad gäller ersättningsnivåer, avtrappningsregler, sjuklöneperiod samt arbetsskadeförsäkringens ställning. Dessa punkter är SACO villigt att även fortsättningsvis diskutera binda utan att nu sig för ståndpunkt. I övrigt ansluter jag mig till det särskilda en yttrandet avgivet Börje Grahn och Björn Rosengren. av

Reservation och särskilda yttranden 359

Särskilt av Alf Eckerhall

yttrande

Kommitténs huvuduppgift är att utarbeta förslag till en allmän ohälsoförsäkring skall ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeför-

som säkringen och bestämmelserna förtidspension. Kommittén skall

om också lämna förslag till hur rehabiliterande insatser skall organiseras och hur drivkrafterna för förebyggande insatser kan stärkas. Reglerna beträffande försäkrad inkomst och ersättningsnivå skall så långt möjligt vara enkla och enhetliga.

Avsikten med detta betänkande, förutom de konkreta besparingsförslagen, är att diskutera övergripande helhetssyn på en allmän

en ohälsoförsäkring. Beskrivningarna skall uppfattas idémässig

som en bas på vilken kommittén sedan kan bygga sitt fortsatta arbete. Kommitténs ambition är att inom ett halvår presentera ett slutbetänkande.

Kommitténs förslag är framgår betänkandet långt ifrån

som av fullgånget. Ett kommittébetänkande som skall skickas ut remissbehandling bör innehålla ett komplett förslag för att remissinstansema skall kunna ta ställning till förslagets olika delar. Det ekonomiskt tyngsta avsnittet, försäkringsskydd vid långvarig ohälsa,

för nästan 60 procent de totala utgifterna eller nästan som svarar av 40 mdr, redovisas endast i form mycket kortfattad skiss och

av en utan ett ord hur finansieringsfrâgan skall lösas.

Kommitténs arbete hämmas de alltför snäva direktiv som kom-

av mittén har att följa. Kommittén har t.ex. inte funnit det meningsfullt att fortsätta arbetet med att utreda förutsättningar och former för den tilläggsförsäkring vid arbetsskada som angivits i direktiven. Kommittén borde i uppgift att utarbeta förslag till obligatoriska for-

ges säkringar med primärt för olycksfall i arbetet och i trafiken.

ansvar Sådana försäkringar skulle förvandla mycket stora och till synes fasta kostnader till rörliga kostnader och därmed ge kraftfulla incitament för arbetsgivare och försäkringsgivare att vidta ytterligare förebyggande och rehabiliterande åtgärder.

De den 1 oktober 1995 genomförda och de av kommittén föreslag-

ändringarna beträffande kriterier för sjukpenning och förtidspenna sion kan leda till att det blir ännu angeläget att införa en allmän

mera arbetslöshetsförsäkring. Det finns farhågor att den som inte omfattas

arbetslöshetsförsäkringen kan komma att hamna utanför ett av allmänt inkomstskydd. För de flesta människor är en allmän arbetslöshetsförsäkring nästan lika viktig allmän sjukförsäkring.

som en

Reservation och särskilda yttranden

Bedömning rätt till förtidspension av

Kommittén föreslår att bedömningen rätt till förtidspension skall av baseras medicinska kriterier utan att arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. I förslaget har emellertid tagits en bestämmelse rimlighetsbedömning, i praxis kan komma om som att bli minst lika vid den gällande rimlighetsbedömningen. som nu Förslaget bör formuleras så att inte den redovisade besparingsom effekten uteblir.

Rehabiliteringsansvaret

Merparten av rehabiliteringsbehovet hos företagens anställda har

sina orsaker utanför arbetslivet, dvs faktorer arbetsgivaren som varken ansvarar för eller kan påverka. Det därför orimligt att vore utvidga arbetsgivarens administrativa och ekonomiska för ansvar rehabilitering på det sätt som kommittén föreslår. Ett vidgat ansvar kan eventuellt gälla rehabiliteringsbehov uppstått som genom faktorer i arbetet arbetsgivaren för och kan påverka. som ansvarar

Frågan förlängd sjuklöneperiod 3. 4 om

Kommittén skall särskilt analysera och föreslå åtgärder som ger drivkrafter för arbetsgivare att förebygga sjukdom och skador och därvid bl.a överväga sjuklöneperiodens längd. Ett av de största felen med den svenska socialförsäkringen har varit och är fortfarande, att stora kostnader göms i arbetsgivaravgifter som är omöjliga för det enskilda företaget att påverka. Arbetsgivaravgifterna uppfattas fasta kostnader inte något sätt är som som beroende sjukfrånvaron vid företaget är hög eller låg. Konav om struktionen innebär att det alltid förefaller någon vara annan som betalar.

Den stora fördelen med arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen är,

en att till synes fasta kostnader omvandlas till rörliga kostnader som blir helt beroende sjukfrånvaron i det enskilda företaget. Den av nuvarande 14-dagarsperioden har i stor utsträckning bidragit till att åtgärder vidtagits för att minska sjukfrånvaron. Sedan arbetsgivarperioden infördes 1992 har den korta sjukfrånvaron minskat med nästan en tredjedel. En stor del minskningen beror säkerligen på av den ökade självrisken, men det är uppenbart att även arbetsgivarperioden har varit verkningsfull.

Reservation och särskilda yttranden

I betänkandet gör kommittén sitt bästa för att misskreditera

en förlängd arbetsgivarperiod. Kommittén anser att den nuvarande sjuklöneperioden inte har visat att arbetsgivarna stimulerats till att vidta förebyggande arbetsmiljöåtgärder eller anpassnings-

och rehabiliteringsinsatser. Mot detta står dock, enligt en rapport från riksförsäkringsverket, att nästan 60 procent arbetsgivare

av som tillfrågats ansett att sjuklöneperioden inneburit ett ökat intresse för förebyggande åtgärder. Det finns också erfarenheter från andra länder som talar för att stora fördelar står att vinna med arbetsgi-

en varperiod. Den nuvarande arbetsgivarperioden kan förslagsvis förlängas till fyra veckor. Ett villkor är givetvis att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen samtidigt sänks så att kostnadsneutralitet för arbetsgivarkollektivet uppnås.

Särskilt om rätten till lön under uppsägning 13. 2

I sista stycket i detta avsnitt ställs frågan om den anställde står till arbetsgivarens förfogande när arbetsgivaren inte kan erbjuda den anställde arbetsuppgifter som han eller hon kan klara att

av p.g.a. den anställde lider av sjukdom, men trots detta har en förmåga att försörja sig genom ett arbete är normalt förekommande på

som arbetsmarknaden.

Svaret på den ställda frågan måste nej. Frågan måste bedömas

vara utifrån arbetsgivarens verksamhet och de arbetsuppgifter följer

som med denna och för vilka arbetstagaren är anställd. Det ärju förändringen i arbetstagarens situation som gör att denne kan utföra arbetet. Under sådana förhållanden kan arbetstagaren stå till

anses arbetsgivarens förfogande. Det kan inte krävas att arbetsgivaren skall vara skyldig att ändra sin verksamhetsinriktning.

Skiss till beräkning av ersättningsunderlag 5.10

Kommitténs utgångspunkt är att sjukersättningen till anställda under sjukfallets första tre månader skall beräknas på den aktuella årsinkomsten och därefter i någon form sättas i relation till den lön

som den försäkrade uppburit under period före sjukfallet.

Reglerna beträffande den försäkrade inkomsten skall enkla

vara och enhetliga. En enda beräkningsgrund bör således användas. För att skapa förutsägbarhet och stabilitet bör utgångspunkten att

vara den uppnådda levnadsstandarden skall försäkras. Detta innebär att

Reservation och särskilda yttranden

den förmånsgrundande inkomsten bör bygga inkomsten under en längre tidsperiod, Förslagsvis minst de två senaste åren.

Sjukersättning till den som är arbetslös 5.11

Kommitténs utgångspunkt är att den blir sjuk under arbetslöshet

som skall få timberäknad sjukpenning i stället för arbetslöshetsersättning. Förslaget leder till onödig administration. Rationella skäl talar för att den arbetslöse även vid sjukfall får fortsätta att uppbära arbetslöshetsersättning. Eventuellt kan perioden för arbetslöshetsersättningen förlängas med det antal dagar som den arbetslöse varit sjuk.

Beräkning inkomstunderlag under sjukpenningtid 15

Kommittén redovisar omfattande förslag till lagändringar som föreslås träda i kraft den l januari 1997. De föreslagna lagändringar-

kommer förmodligen endast att gälla under en kortare tid innan na den kommande ohälsoförsäkring träder i kraft.

lagen om

De avsedda ändringarna bör kunna genomföras ett betydligt enklare sätt. Det borde förslagsvis vara möjligt att fatta beslut om en lagregel som innebär att semesterlönefaktorn samt skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte skall beaktas när den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas. Denna regel bör också gälla beträffande lagen om arbetsskadeförsäkring. Om arbetsskadeförsäkringen skulle särbehandlas på det kommittén föreslår,

sätt som blir följden att försäkringskassan m.fl. måste hantera två olika beräkningssätt för den sjukpenninggrundande inkomsten.

l avsnitt 15.5 föreslår kommittén, att en sjukpenninggrundande inkomst efter tid med sjukbidrag eller förtidspension skall fastställas till lägst det belopp som utgjorde den försäkrades årsinkomst dessförinnan och att anpassning till löneutvecklingen skall ske. Kommittens förslag kan innebära svårigheter att beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten. Den försäkrades årsinkomst närmast före sjukbidraget eller förtidspension kan ligga flera år tillbaka i tiden. Det är heller inte säkert att den tidigare årsinkomsten speglar den levnadsstandard som den försäkrade har haft under den senaste tiden. övervägande skäl talar för att den försäkrades sjukbidrag eller förtidspension bör ligga till grund för en konstruerad sjukpenninggrundande inkomst.

Reservation och särskilda yttranden 363

Förslag till ändring i lagen om socialavgifter

Kommittén föreslår att arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall tas ut även på löneförrnåner som inte skall tas med vid beräkningen

av den sjukpenninggrundande inkomsten. Förslaget innebär att de för närvarande stora Överuttagen av avgifter till sjukförsäkringen skulle öka ytterligare. De stora Överuttagen gör att avgifterna till sjukförsäkringen inte enbart uppfattas som försäkringsavgifter, utan till stora delar som en skatt som inte har med sjukförsäkringen att göra. Överuttagen bidrar i stor utsträckning till att sjukförsäkringen hamnar i vanrykte och att skattebetalarna känner sig lurade. Nödvändiga skatteuttag bör redovisas öppet och inte gömmas i socialförsäkringarna.

Särskilt Jens Karlsson

yttrande av

Sjuk- och arbetsskadekommittén redovisar i detta betänkande dels ett antal förslag till besparingar, dels några idéer om utformningen av en allmän ohälsoförsäkring, tankar kommittén dock ännu

som inte tagit ställning till. Emellertid rör dessa frågor av stor vikt för företagen, inte minst de mindre, och jag vill därför redan på detta stadium redovisa hur FR, Företagarnas Riksorganisation, ser på

en av dessa frågor, nämligen den rehabilitering.

Sverige befinner sig i djup ekonomisk kris. Detta beror att vi

en under flera decennier har haft en svag ekonomisk tillväxt. Samtidigt har den offentliga sektorn fortsatt att växa.

De ekonomiska problemen blev akuta genom den statsfinansiella krisen i början av 1990-talet. I spåren av denna föll kursen kronan och räntorna steg. Det finns all anledning att se med landets

oro förmåga att ta sig ur det besvärliga läget. De tecken till ljusning i ekonomi som nu kan skönjas gäller bara statens budget. Arbetslösheten är fortsatt hög, uthålligheten i tillväxten är otillräcklig, och den politiska viljan till förbättringar av företagens villkor är svag. Främst den sista punkten manar till eftertanke.

Utan ett gott företagarklimat får vi inte någon långsiktig tillväxt. Och tillväxten är i sin tur en förutsättning för fortsattt välfärd. De välfárdssystem som Sjuk- och arbetsskadekommittén granskar

socialförsäkringarna vilar ytterst på produktionen i näringslivet.

- Man kan inte seriöst diskutera social välfardspolitik utan att också

364 Reservation och särskilda yttranden

tala om dess ekonomiska förutsättningar. Därför måste villkoren för företagandet förbättras.

En fråga därvidlag är vilket ansvar arbetsgivaren tar sig när han anställer personal. De arbetsrättsliga reglerna leder till att en anställning alltid är förknippad med ett betydande ekonomiskt risktagande. Felbedömningar om behovet av arbetskraft eller om den anställdes förmåga kan inte rättas till genom enkla åtgärder. Till personalansvaret hör också ett ansvar för rehabilitering av den som drabbas av ohälsa. Regler om detta finns dels i arbetsmiljölagen, dels i lagen om allmän försäkring. Frågan faller alltså inom dessa områden.

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar är idag behäftat med flera svaga punkter som dokumenteras i betänkandet. I betänkandet diskuteras olika alternativ för att komma tillrätta med svagheterna. Tydligen står vi här inför ett vägval: skall arbetsgivarens ansvar öka och eventuellt- förstärkas med sanktioner Eller skall välja en

annan väg

En ökning av förpliktelsema framstår som fel bana. För de mindre företagen, där det ofta är företagaren själv sköter all administra-

som tion, är nämligen varje ytterligare plikt från det offentliga ännu en sak som skall rymmas i ett ansträngt läge. Erfarenheterna av 1992 års regler om rehabilitering visar svårigheterna att få acceptans bland företagen för ett utökat ansvar på området. Ett ökat ansvar i kombination med sanktioner ter sig därför som orimligt.

I stället bör lagstiftaren ta fasta på vad arbetsgivaren har förutsättningar att klara. Dennes främsta intresse med verksamheten är naturligen att denna skall visa ett gott resultat. Det är emellertid väl dokumenterat, som kommittén anför, att chansen för detta ökar om arbetet bedrivs i en säker och funktionell arbetsmiljö. Eftersom detta är förhållanden som arbetsgivaren kontrollerar, så är det också l

j naturligt att han ansvarar för dem.

Annorlunda förhåller det sig med de anställdas hälsa. Detta är nå-

, got som ligger utanför arbetsgivarens kontroll. Den personliga hälsan beror som bekant på vilka förutsättningar den enskilde har

getts och hur dessa tas tillvara. Arbetsgivaren har inga möjligheter att påverka detta, utom genom en god arbetsmiljö. Inte sällan hävdar också de anställda att ett alltför aktivt intresse från arbetsgivaren i frågor om personlig livsstil är integritetskränkande. Så har exempelvis drogtester inför anställningar mötts med protester flera håll.

Här är ett vägskäl. Arbetsgivaren bör ansvara för det som ligger inom hans sfär, i detta fall arbetsmiljön, men inte för andra delar.

SOU 1995: 149 Reservation och särskilda yttranden 365

Det som rör den enskildes hälsa faller naturligen denne och på de offentliga organ som har skapats för att ta hand om ohälsa. Hit hör exempelvis rehabiliteringsutredningar. Detta sätt att dela ansvaret mellan å ena sidan arbetsgivaren och å den andra den enskilde och det offentliga bör ligga till grund för kommitténs slutliga ställningstaganden om rehabilitering.

Sammanfattningsvis menar jag alltså att frågan företagens

om villkor, inte minst småföretagens, alltid bör finnas med i diskussionen om välfärdspolitiken. Det finns gränser för vad dessa kan bära i fråga om skatter och administrativa skyldigheter, låt att andra

vara ofta finner det praktiskt att arbetsgivaren tar hand om problemet.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag Ennymöjlighetför arbetslösa.A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi. 42. FramtidsanpassadGotlandstrafik.K. . - .Lángtidsutredningen1995.Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju.

- Várdenssvåraval. 44.Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S.av 45 Grundvattenskydd,M.

. Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47.Tvângsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen.Fi.av 48. EG-anpassadekörkortsregler.K.

11.Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsterochutgifter. Fi.

12.Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50.Kunskapsläget kämavfallsomrâdet1995.M.

redovisningoch betalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N.

13.AnalysavFörsvarsmaktensekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärvavstöldgods Ju.

14.Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53. Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54.Fastighetsbildning engemensamuppgift för stat

- 16.Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.S. och kommun.M.

17.Homosexuellprostitution.S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.

18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

19 Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. . - 20.Utan staimarSverige.Fö. 57. Förslagomett internationelltflygsäkerhets-

21. Staden vattenutanvatten.Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

22. Radioaktivaämnenslårutjordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes-

- 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24 GasmolnlamslârUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi . 25. Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekterpå modeller, finansiering

- Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhâllsbidragochbidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C

. 27.Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renatSkåne.M. 28. vissainternationellasanktioner 63.Översyn skattereglemaför stiftelseroch ideella Lagenom av

enöversyn.UD. föreningar.Fi. - 29.Civilt bruk av försvaretsresurser 64.Klimatförändringar trafikpolitiken.i K.

regelverken,erfarenheter,helikoptrar.Fö. 65.Näringslivetstvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassningavbensin.M. 66. Polisensanvändningavövervakningskamerorvid

31. Ettvidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32. IT och verksamhetsförnyelseinomrättsväsendet. 67. Naturgrusskatt,m.m. Fi. i Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 68. IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB. i

33. Ersättningför ideellskadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34.Kompetensför strukturomvandling.A. 70. Allmännakommunikationer för alla K.

- 35. Avgifter inom handikappområdet. 71.Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för l

36. Förmåneroch sanktioner ensamladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. i

- Fi. 72. Svenskainsatserför internationellkatastrof-och

i

37. Várt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag.

- 38. Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Fö.

yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch

39. Somereflectionson SwedishLabourMarket högskolorm.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.

Någrautländskaforskaressyn svensk 75.Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv.A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

77. RösteromEUzsregeringskonferens 108.Ny ellag.N. hearingmedorganisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildning lika villkor. U. debattöreroch forskare.UD. ll0. Viljan att vetaoch viljan att förstå - 78. Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, makt och denkvinnovetenskapliga 79. Vårdnad,boendeochumgänge.JU. utmaningeni högreutbildning. U. 80. EU om regeringskonferensen1996 lll. Omvärld, säkerhet,försvar. institutionernasrapporter Frågorom EU:s andrapelareinför regerings- synpunkteri övriga medlemsländer.UD. konferensen1996.UD. - 8 Ny rättshjälpslagochandrabestämmelserom l12. Svensksjöfart näring för framtiden. . rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. 82. Finansieringslösningarför Göteborgs-och 113.Friståendegymnasieskolor.U. Dennisöverenskommelserna.K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. 83. EU-kandidater l2 ländersomkan bli EUzs ll5. Ny lagom europeiskaföretagsrád.A. nyamedlemmar.UD. ll6 .Jämställdhetett mål i utvecklingssamarbetet.UD. 84.Kulturpolitikens inriktning. Ku. 117.Jordbrukochkonkurrens jordbruketsställningi - 84. Kulturpolitikensinriktning i korthet.Ku. svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo. - 85.Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 118.Totalförsvarspliktigam 95. En utvärderingavde 86.Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarspliktigasmedinflytandeochavderas .Försäkringsrörelsei förändring Fi. socialaochekonomiskasituationunder 88. Den brukademångfalden.Del 1+2. Jo. grundutbildningen.Fö. 89.Svenskar EU-tjänst. Fi.i 119.Ändringar i hyresförhandlingslagen.

90. Kärnavfalloch Miljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. Ju. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del l-lll. Ju. 120.TV ochutbildning. U. EG:s arbetstidsdirektivochdesskonsekvenserför 121.Riksdagen,regeringenoch forskningen.U. . det svenskaregelsystemet.A. 122.Reformpá recept.S. 93. Omprövningavstatligaåtaganden.Fi. 123.Subsidiaritetsprincipeni EU. UD. 94. Personalavveckling,utbildningochbeskattning. 124.Ett reformerathovrättsförfarande.Ju. Fi. 125.Finansiell verksamheti kris och krig. Fi. 95. Hälsodataregister Várdregister.S. 126.Kostnaderför den statligaassistansersättningen.S. - 96.Jordensklimat förändras.Enanalysavhotbild 127.Framtidacentral Europainformation.UD. och globalaátgärdsstrategier.M. 128.Kulturegendomaroch kulturföremål. KU. 97. Miljöklassningavsnöskotrar.M. 129.En styrandekrigsorganisation.Om avsiktemamed 98. 1990-taletsbostadsmarknad LEMO-reformen.FÖ.

en förstautvärdering.N. 130.Sverigei EU makt, öppenhet,kontroll. - - 99.SMl-llzsverksamhetsformK. Sammanfattningavett seminariumi september 100.Hållbar utvecklingi landetstjällomrâden.M. 1995.UD. 101.Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. 131.Enklareoch effektivare. Om EUzskomplexitet - Sammanfattningav enhearingi augusti1995. och maktbalanser.UD. UD. 132.Utvidgning och samspel.EU:söstintegrationur 102.MedborgarnasEU frihet och säkerhet historisktochekonomisktperspektiv.Förhållandet - Frågorom unionenstredjepelareinför regerings- smästat stormakt svensktidentitetsbyte.UD.: konferensen1996.UD. 133.Bostadsbidragen 103.Föräldrari självförvaltandeskolor. U. effektivare inkomstprövning - 104.Skattereformen1990-1991.En utvärdering.Fi. besparingar.S. - 105.Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad 134.Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning juridiska personer Fi. m.m. N. 135.Ubátsfrágan1981-1994.Fö. 106.Rapporteringsskyldighetför revisorer i finansiella 136.Rättsväsendetsresultat såkan detredovisas. företag. Fi. Ett förslagtill modellför ensamlad l07. Avbytarverksarnhetensorganisationoch resultatredovisning.Ju. finansiering.Jo.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

137.Kapitalförlusteroch organisationskostnadervid

beskattningen.Fi. 138.Departementskontoretstatsrâdsarbeteutanför

regeringskansliet.SB. 139.Omställningavenergisystemet.N. 140.omställningavenergisystemet.

Underlagsbilagor,del l-4. N. 141.Folkbildningoch vuxenstudier.

Rekrytering,Omfattning,Erfarenheter.U. 142.Att röja hinder för Samverkan- Egenmakto

Arbetslinjen.S. 143.Vissavalfrágor. Denfria nomineringsrätten

Partisymboler valsedlar Valkretsindelning

vid riksdagsval.Ju. 144.Utjämningavintäkteroch kostnaderinom

Svenskakyrkan + Tabeller. C. 145.Fria val Om kön, maktochfritid. C. 146.Trygghetmotbrott.

Rollfördelningoch samverkan.Ju. 147.Förbättradtillsyn överhälso-och

sjukvårdspersonal.S. 148.Rationaliseradfastighetstaxering,del 2. Fi. 149.Försäkringsskyddvid sjukdom ett delbetänkande

om rättentill ersättningoch beräkningav

inkomstunderlagunder sjukpenningtid.S.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen MedborgarnasEU frihet och säkerhet

Frågoromunionenstredje pelareinför regeringslT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68]

konferensen1996.[102] Departementskontoretstatsrádsarbeteutanför

- Omvärld, säkerhet,försvar. regeringskansliet.[138]

FrågoromEU:sandrapelareinför regerings-

Justitiedepartementet konferensen1996.[lll]

Jämställdhetettmål i utvecklingssamarbetet.[116] Pensionsrättigheterochbodelning.[8]

Subsidiaritetsprincipeni EU. [123] Nya konsumentregler.

FramtidacentralEuropainformation.[127] lT och verksamhetsfömyelseinomrättsväsendet.

Sverigei EU makt,öppenhet,kontroll.

samverkansformer.[32] - Förslagtill nya Sammanfattning ettseminariumi september1995.

av Ersättningför ideell skadavid personskada.[33]

[130] SambandetRedovisning Beskattning.[43]

- Enklareocheffektivare.Om EUzskomplexitet Aktiebolagetsorganisation.[44]

och maktbalanser.[131] Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB

Utvidgningoch samspel.EU:s östintcgrationur samtpolislagen.[47]

historiskt ochekonomisktperspektiv. Förhållandet Godtrosförvärvav stöldgods [52]

smâstat stormakt: svensktidentitetsbyte.[132] Näringslivetstvistlösning.[65] -

Polisensanvändningavövervakningskamerorvid Försvarsdepartementet

förundersökning.[66]

Muskövarvetsframtid. [6] Vårdnad,boendeochumgänge.[79]

Analys av Försvarsmaktensekonomi.[13] Ny rättshjälpslagochandrabestämmelserom

Ett säkraresamhälle.[19] rättsligtbistånd.[81]

Utan stannarSverige.[20] Ett reformeratstraffsystem.Del I-Ill. [91]

Staden vattenutanvatten.[21] Ändringar hyresförhandlingslagen.i

Radioaktivaämnenslårut jordbruk i Skåne.[22] Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. [119]

Brist påelektronikkomponenter.[23] Ett reformerathovrättsförfarande.[124]

GasmolnlamslârUppsala.[24] Rättsväsendetsresultat sâkandet redovisas.

- Civilt bruk försvaretsresurser

förslagtill modellför samlad av - Ett en

regelverken,erfarenheter,helikoptrar. [29] resultatredovisning.[136]

Samverkanför fred. Denrättsligaregleringen.[53] Vissa valfrågor. Den fria nomineringsrätten

- Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Partisymboler valsedlar Valkretsindelning

- flyktinghjälp. Kartläggning,analysochförslag. [72] vid riksdagsval.[143]

Totalförsvarspliktigam 95. Enutvärderingavde Trygghet motbrott.

totalförsvarspliktigasmedintlytandeochav deras Rollfördelningochsamverkan.[146]

socialaochekonomiskasituationunder

Utrikesdepartementet grundutbildningen. 18]

Enstyrandekrigsorganisation.Om avsikternamed Lagenom vissainternationellasanktioner

LEMO-reformen.[129]

enöversyn.[28] - Ubâtsfrágan1981-1994.[135] Rösterom EUzsregeringskonferens

hearingmedorganisationsföreträdare,debattörer Socialdepartementet och forskare.[77]

Várdenssvåraval. EU om regeringskonferensen1996

slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5]

institutionernasrapporter - Könshandeln.[15]

synpunkteri övrigamedlemsländer.[80] - Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.[16] EU-kandidater 12ländersomkanbli EU:s

- Homosexuellprostitution.[17] nya medlemmar.[83]

Underhållsbidragoch bidragsförskott, EttutvidgatEU möjligheterochproblem.

- Del A ochDel B. [26] Sammanfattningav enhearingi augusti1995.[101]

Avgifter inomhandikappomrâdet.[35]

Kompetensoch kunskapsutveckling omyrkes-

roller ocharbetsfältinomsocialtjänsten.[58]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi Försäkringsrörelsei förändring [87]

olika aspekter modeller, finansiering Svenskari EU-tjänst.[89] och incitament.[59] Omprövningav statligaåtaganden.[93] Kvinnofrid. Del A+B. [60] Personalavveckling,utbildningoch beskattning.[94] Dokumentationoch socialtjänstregister.[86] Skattereformen1990-1991.En utvärdering.[104] Hälsodataregister Várdregister.[95] Rapporteringsskyldighetför revisorer i finansiella

- Indirekt tobaksreklam.[114] företag. [106] Reform recept.[122] Finansiellverksamheti kris och krig. [125] Kostnaderför den statligaassistansersättningen.[126] Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför

- Bostadsbidragen juridiska personer [134]

effektivare inkomstprövning Kapitalförlusteroch organisationskostnadervid -

besparingar.[133] beskattningen.[137] - Att röja hinder för Samverkan Egenmakt- - Rationaliseradfastighetstaxeringdel [148] Arbetslinjen. [142] Förbättradtillsyn över hâlso-och Utbildningsdepartementet sjukvårdspersonal.[147] Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial

- Försäkringsskyddvid sjukdom ett delbetänkande yrkesutbildning. [38]

om rättentill ersättningoch beräkningav Allmän behörighetför högskolestudier.[41] inkomstunderlagunder sjukpenningtid.[149] Förslagomett internationelltflygsäkerhets-

universiteti Norrköping-Linköping.[57] Kommunikationsdepartementet

Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för Samordnadoch integreradtågtrafik pá antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Arlandabananoch Mälardalsregionen.[25]i Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Älvsäkerhet.[40] högskolorm.m. [73] FramtidsanpassadGotlandstrañk.[42] Föräldrar i självförvaltandeskolor. [103] EG-anpassadekörkortsregler. [48] Likvärdig utbildning lika villkor. [109] Klimatförändringari trañkpolitiken. [64] Viljan att vetaoch viljan att förstå

- Allmännakommunikationer för alla [70]- Kön, makt och denkvinnovetenskapliga Finansieringslösningarför Göteborgs-och utmaningeni högreutbildning. [110] Dennisöverenskommelserna.[82] Friståendegymnasieskolor.[113] SMHl:s verksamhetsform[99] TV och utbildning. [120] Svensksjöfart näring för framtiden. Riksdagen,regeringenoch forskningen.[121]

- + Bilagor. [112] Folkbildning och vuxenstudier.

Rekrytering,Omfattning,Erfarenheter.[141] Finansdepartementet Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3] Jordbruksdepartementet

- Långtidsutredningen1995.[4] Den brukademångfalden.Del 1+2. [88] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Avbytarverksamhetensorganisationoch Översyn skattebrottslagen.[10] finansiering. [107]

av Mervärdesskatt Nya tidpunkterför Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställningi

- redovisningoch betalning.[12] svenskoch europeiskkonkurrensrätt.[117] Förmåneroch sanktioner ensamladredovisning.[36]

- Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. [49] Förmåneroch sanktioner

utgifter för administration.[56] - Översyn skattereglernaför stiftelseroch ideella

av föreningar. [63] Naturgrusskatt,m.m. [67] Betaltjänster.[69] Lägenhetsdata.[74]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Civildepartementet Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.[2] Regionalframtid + bilagor. [27]

- Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Kompetensför strukturomvandling.[34] Utjämningav intäkteroch kostnaderinom Somereflectionson SwedishLabourMarket Svenskakyrkan + Tabeller. [144] Policy. [39] Fria val Om kön, makt ochfritid. [145] Någrautländskaforskaressyn svensk arbetsmarknadspolitik.[39] Miljödepartementet Effektivare styrning ochrättssäkerhet Alkylat och Miljöklassningavbensin.[30] i asylprocessen.[46] Ettvidareutvecklatmiljöklassystemi EU. [31] Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.[55] Grundvattenskydd.[45] Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv.[75] Kunskapslägetpâ kämavfallsomrâdet1995.[50] Arbetetill invandrare.[76] Fastighetsbilchiingen gemensamuppgift för stat

- EGzsarbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför och kommun. [54] detsvenskaregelsystemet.[92] Ett renatSkåne.[62] Ny lagomeuropeiskaföretagsrád.[115] Kärnavfall och Miljö. [90]

Jordensklimat förändras.Enanalysavhotbild Kulturdepartementet

och globalaátgärdsstrategier.[96] Konst i offentlig miljö. [18] Miljöklassningav snöskotrar.[97] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] Hållbar utveckling i landetsfjällomráden.[100]

- Kulturpolitikensinriktning. [84] Kulturpolitikensinriktning i korthet. [84]

- Tjugo árs kulturpolitik 1974-1994.[85] Kulturegendomaroch kulturföremâl. [128]

Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.[l] Ny Elmarknad+ Bilagedel. [14] Elförsörjning i ofred. [51] Den svenskaRymdverksamheten.[78] 1990-taletsbostadsmarknad

en första utvärdering.[98] - Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. [105] Ny ellag. [108] omställning avenergisystemet.[139] Omställningav energisystemet. Underlagsbilagor,del 1-4.[140]

s i

63500 a,

Mä

üéøçüäøvá

FAX08-205021,TELEFON08-690

90 90

ISBN 91-38-20148-8

ISSN 0375-25OX