SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

3

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 810/2009

av den 13 juli 2009

om införande av en gemenskapskodex om viseringar

(viseringskodex)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

^{ANTAGIT DENNA FÖRORDNING}

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a och b ii,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ¹ ), och

av följande skäl:

⁽¹⁾

Enligt artikel 61 i fördraget bör upprättandet av ett om­

råde med fri rörlighet för personer åtföljas av åtgärder

avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invand­

ring.

⁽²⁾

Enligt artikel 62.2 i fördraget ska genom åtgärder som

avser passage av medlemsstaternas yttre gränser fastställas

regler om visering för vistelser som inte är avsedda att

vara längre än tre månader, inbegripet förfaranden och

villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar.

⁽³⁾

När det gäller viseringspolitik är införandet av ett gemen­

samt regelverk, särskilt genom konsolidering och utveck­

ling av regelverket (relevanta bestämmelser i Schengen­

konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den

14 juni 1985 ( ² ) och i de gemensamma konsulära anvis­

ningarna ( ³ ), ett av de viktigaste inslagen för att ”ytterli­

gare utveckla den gemensamma viseringspolitiken som

en del av ett mångsidigt system som syftar till att under­

lätta lagligt resande och ta itu med olaglig invandring

genom ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning

och hanteringsförfaranden vid lokala konsulära beskick­

ningar”, som det definieras i Haagprogrammet för stärkt

frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen ( ⁴ ).

⁽⁴⁾

Medlemsstaterna bör för viseringsändamål vara närva­

rande eller företrädda i alla tredjeländer vilkas medbor­

gare är skyldiga att inneha visering. Medlemsstater som

saknar eget konsulat i ett bestämt tredjeland eller i en

viss del av ett bestämt tredjeland bör bemöda sig om att

ingå överenskommelser om representation för att und­

vika en orimligt stor ansträngning från de viseringssökan­

des sida för att få tillgång till ett konsulat.

⁽⁵⁾

Det är nödvändigt att införa regler om transitering ge­

nom det internationella transitområdet på flygplatser för

att bekämpa olaglig invandring. Medborgare från tredje­

länder som finns upptagna på en gemensam förteckning

bör därför vara skyldiga att inneha visering för flyg­

platstransitering. I akuta situationer med massiv tillström­

ning av olagliga invandrare, bör dock medlemsstaterna

ges möjlighet att ställa ett sådant krav för medborgare i

andra tredjeländer än de som anges i den gemensamma

förteckningen. Medlemsstaternas enskilda beslut bör ses

över årligen.

⁽⁶⁾

Arrangemangen för att ta emot sökande bör vara utfor­

made på ett sätt som visar vederbörlig respekt för den

mänskliga värdigheten. Handläggningen av viserings­

ansökningar bör genomföras på ett professionellt och

respektfullt sätt och stå i proportion till de eftersträvade

målen.

⁽⁷⁾

Medlemsstaterna bör se till att kvaliteten på de tjänster

som tillhandahålls allmänheten håller hög standard och

följer god administrativ praxis. De bör avdela utbildad

personal i lämpligt antal samt tillräckliga resurser för

att i möjligaste mån underlätta viseringsansökningsför­

farandet. Medlemsstaterna bör se till att principen om

en enda kontaktpunkt tillämpas för alla sökande.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/1

( ¹ ) Europaparlamentets yttrande av den 2 april 2009 (ännu ej offent­

liggjort i EUT) och rådets beslut av den 25 juni 2009.

( ² ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

( ³ ) EUT C 326, 22.12.2005, s. 1.

( ⁴ ) EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

4

⁽⁸⁾

Förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, bör viseringar för

flera inresor utfärdas för att minska den administrativa

bördan vid medlemsstaternas konsulat och underlätta ett

smidigt resande för personer som reser ofta eller regel­

bundet. Sökande vilkas integritet och pålitlighet konsula­

ten känner till bör så långt möjligt komma i åtnjutande

av ett förenklat förfarande.

⁽⁹⁾

På grund av registreringen av biometriska kännetecken i

Informationssystemet för viseringar (VIS), som upprätta­

des genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informations­

systemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan med­

lemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vis­

telse (VIS-förordningen) ( ¹ ) bör det vara ett grundkrav för

ansökan om visering att sökanden infinner sig personli­

gen, åtminstone vid den första ansökan.

⁽¹⁰⁾ För att underlätta förfarandet vid en efterföljande vise­

ringsansökan, bör det vara möjligt att kopiera fingerav­

tryck från den första registreringen i VIS inom en period

av 59 månader. Efter denna period bör fingeravtrycken

tas på nytt.

⁽¹¹⁾ Varje handling, uppgift eller biometriskt kännetecken

som mottas av en medlemsstat under ett viseringsansök­

ningsförfarande ska anses vara en konsulär handling en­

ligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den

24 april 1963 och ska behandlas på lämpligt sätt.

⁽¹²⁾ Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( ² ) är tillämpligt på med­

lemsstaterna vid behandling av personuppgifter enligt

denna förordning.

⁽¹³⁾ För att underlätta förfarandet bör flera samarbetsformer

övervägas, t.ex. begränsad representation, samlokalisering,

gemensamma ansökningscentrum, honorärkonsuler och

samarbete med externa tjänsteleverantörer, varvid hänsyn

särskilt bör tas till uppgiftsskyddskraven i direktiv

95/46/EG. I enlighet med de villkor som fastställs i denna

förordning bör medlemsstaterna själva kunna bestämma

vilken typ av organisationsstruktur de kommer att an­

vända i olika tredjeländer.

⁽¹⁴⁾ Bestämmelser måste antas för situationer där en med­

lemsstat beslutar att samarbeta med en extern tjänstele­

verantör för mottagande av ansökningar. Ett sådant be­

slut kan fattas om samarbete med andra medlemsstater i

form av representation, begränsad representation, samlo­

kalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum visar

sig olämpligt för den berörda medlemsstaten under sär­

skilda omständigheter eller av skäl som rör lokala förhål­

landen. Denna typ av arrangemang bör överensstämma

med de allmänna principerna för utfärdandet av vise­

ringar och kraven på skydd av uppgifter i direktiv

95/46/EG bör respekteras. Dessutom bör behovet av att

undvika visashopping beaktas vid fastställandet och ge­

nomförandet av sådana arrangemang.

⁽¹⁵⁾ Om en medlemsstat har beslutat att samarbeta med en

extern tjänsteleverantör, bör den bibehålla möjligheten

för samtliga sökande att lämna in ansökningar direkt

vid dess diplomatiska eller konsulära beskickningar.

⁽¹⁶⁾ En medlemsstat bör samarbeta med en extern tjänstele­

verantör på grundval av ett rättsligt instrument, som bör

innehålla bestämmelser om dess exakta ansvar, om direkt

och fullständig tillgång till dess lokaler, information till

de sökande, sekretess och om omständigheter, villkor och

förfaranden för att tillfälligt upphäva eller säga upp sam­

arbetet.

⁽¹⁷⁾ Genom att möjliggöra för medlemsstaterna att samarbeta

med externa tjänsteleverantörer för mottagande av ansök­

ningar, samtidigt som man fastställer principen om en

enda kontaktpunkt för ingivandet av ansökningar, införs

genom denna förordning ett undantag från den allmänna

principen om att en sökande måste infinna sig personli­

gen vid en diplomatisk eller konsulär beskickning. Detta

påverkar inte möjligheten att kalla sökanden till en per­

sonlig intervju.

⁽¹⁸⁾ Det lokala Schengensamarbetet är avgörande för en har­

moniserad tillämpning av den gemensamma viserings­

politiken och för en korrekt bedömning av migrations-

och/eller säkerhetsrisker. Med hänsyn till skillnaderna i

lokala förhållanden, bör den praktiska tillämpningen av

särskilda rättsliga bestämmelser bedömas av medlemssta­

ternas diplomatiska och konsulära beskickningar på indi­

viduella platser för att säkerställa en harmoniserad till­

lämpning av bestämmelserna för att förhindra visashop­

ping och skillnader i behandlingen av viseringssökande.

⁽¹⁹⁾ Statistiska uppgifter är ett viktigt hjälpmedel när det gäl­

ler att övervaka migrationsrörelser och kan fungera som

ett effektivt styrverktyg. Därför bör sådana uppgifter re­

gelbundet sammanställas i ett gemensamt format.

^SV

L 243/2

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

( ¹ ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

( ² ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

5

⁽²⁰⁾ De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna

förordning bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden

som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens ge­

nomförandebefogenheter ( ¹ ).

⁽²¹⁾ Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta änd­

ringar av bilagorna till denna förordning. Eftersom dessa

åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke

väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom

att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste

de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med

kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

⁽²²⁾ För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av denna

förordning på operativ nivå, bör anvisningar utarbetas

om den praxis och de förfaranden som medlemsstaterna

ska följa när de handlägger viseringsansökningar.

⁽²³⁾ En gemensam webbplats för frågor rörande viseringar till

Schengenområdet kommer att inrättas för att förbättra

synligheten och skapa en enhetlig bild av den gemen­

samma viseringspolitiken. Genom en sådan webbplats

får allmänheten tillgång till all relevant information

som rör ansökan om visering.

⁽²⁴⁾ Lämpliga åtgärder för övervakning och utvärdering av

denna förordning bör fastställas.

⁽²⁵⁾ VIS-förordningen och Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en

gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex

om Schengengränserna) ( ² ) bör ändras för att ta hänsyn

till bestämmelserna i denna förordning.

⁽²⁶⁾ Bilaterala avtal som ingåtts mellan gemenskapen och

tredjeländer i syfte att underlätta handläggningen av an­

sökningar om visering får avvika från bestämmelserna i

denna förordning.

⁽²⁷⁾ När en medlemsstat står som värd för de olympiska och

paralympiska spelen, bör en särskild ordning som under­

lättar utfärdandet av viseringar till medlemmar av den

olympiska familjen tillämpas.

⁽²⁸⁾ Eftersom målet för denna förordning, nämligen faststäl­

lande av förfaranden och villkor för utfärdande av vise­

ringar för transitering genom eller för vistelser på med­

lemsstaternas territorium som inte är avsedda att vara

längre än tre månader under en sexmånadersperiod,

inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta­

terna och de därför bättre kan uppnås på gemenskaps­

nivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet

med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna

förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå detta mål.

⁽²⁹⁾ Denna förordning står i överensstämmelse med de

grundläggande rättigheter och principer som erkänns

framför allt i den europeiska konventionen om skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri­

heterna och Europeiska unionens stadga om de grund­

läggande rättigheterna.

⁽³⁰⁾ Villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium eller

utfärdande av viseringar påverkar inte nu gällande be­

stämmelser om erkännande av resedokuments giltighet.

⁽³¹⁾ I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om

Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Dan­

marks ställning deltar Danmark inte i rådets beslut om

antagande av denna förordning och är inte bundet av

förordningen eller underkastat tillämpningen av denna.

Eftersom denna förordning utgör en utveckling av

Schengenregelverket på grundval av bestämmelserna i

avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet

av Europeiska gemenskapen, måste Danmark i enlighet

med artikel 5 i det protokollet inom en tid av sex må­

nader efter det att rådet har antagit denna förordning

besluta huruvida landet ska genomföra den i sin natio­

nella lagstiftning.

⁽³²⁾ När det gäller Island och Norge innebär denna förord­

ning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska

unionens råd och Republiken Island och Konungariket

Norge om dessa staters associering till genomförandet,

tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregel­

verket, en vidareutveckling av bestämmelser i Schengen­

regelverket ( ³ ) vilka omfattas av det område som avses i

artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG ( ⁴ ) om vissa till­

lämpningsföreskrifter för det avtalet.

⁽³³⁾ En överenskommelse bör träffas för att möjliggöra att

Islands och Norges företrädare associeras till arbetet i

de kommittéer som biträder kommissionen vid utövan­

det av dess genomförandebefogenheter enligt denna för­

ordning. En sådan överenskommelse har planerats i den

skriftväxling mellan Europeiska unionens råd och Island

och Norge om de kommittéer som bistår Europeiska

kommissionen i utövandet av dess verkställande befogen­

heter ( ⁵ ) som finns i bilagan till ovannämnda avtal. Kom­

missionen har lagt fram ett utkast till rekommendation

till rådet i syfte att förhandla om denna överenskom­

melse.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/3

( ¹ ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

( ² ) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

( ³ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

( ⁴ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

( ⁵ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 53.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

6

⁽³⁴⁾ När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i den

mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

om Schweiziska edsförbundets associering till genom­

förandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenre­

gelverket ( ¹ ), en vidareutveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket vilka omfattas av det område som

avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med

artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG ( ² ) om ingående av

det avtalet.

⁽³⁵⁾ När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i

enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Eu­

ropeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och

Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechten­

steins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

om Schweiziska edsförbundets associering till genom­

förandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenre­

gelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengen­

regelverket som omfattas av det område som avses i

artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med

artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG ( ³ ) om underteck­

nande av det protokollet.

⁽³⁶⁾ Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte del­

tar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den

29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa

bestämmelser i Schengenregelverket ( ⁴ ). Förenade kunga­

riket deltar därför inte i antagandet av denna förordning,

som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade

kungariket.

⁽³⁷⁾ Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet

med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002

om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i

Schengenregelverket ( ⁵ ). Irland deltar därför inte i anta­

gandet av denna förordning, som inte är bindande för

eller tillämplig i Irland.

⁽³⁸⁾ Denna förordning innehåller, med undantag för artikel 3,

bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller

som på annat sätt har samband med det regelverket i

den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslut­

ningsakt och i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005

års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.

I denna förordning inrättas förfaranden och villkor för

utfärdande av viseringar för transitering genom medlemsstater­

nas territorium eller för planerade vistelser på medlemsstaternas

territorium som inte varar längre än tre månader under en

sexmånadersperiod.

2.

Bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas på alla

tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering när

de passerar medlemsstaternas yttre gränser, i enlighet med rå­

dets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om

fastställande av förteckningen över tredje länder vars medbor­

gare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre

gränserna, och av förteckningen över de tredje länder vars med­

borgare är undantagna från detta krav ( ⁶ ), utan att detta ska

påverka

a) rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är fa­

miljemedlemmar till unionsmedborgare,

b) samma rätt för tredjelandsmedborgare och deras familjemed­

lemmar som, enligt avtal mellan å ena sidan gemenskapen

och dess medlemsstater och, å andra sidan, dessa tredjelän­

der, har samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare

och deras familjemedlemmar.

3.

I denna förordning förtecknas också de tredjeländer vars

medborgare är skyldiga att inneha visering för flygplatstransite­

ring, genom undantag från principen om fri transitering som

fastställs i bilaga 9 till Chicagokonventionen angående interna­

tionell civil luftfart, samt fastställer förfaranden och villkor för

utfärdande av viseringar för transitering genom de internatio­

nella transitområdena på medlemsstaternas flygplatser.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1. tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedbor­

gare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget,

2. visering: ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat för

a) transitering genom eller en planerad vistelse inom med­

lemsstaternas territorium som inte varar mer än tre må­

nader under en sexmånadersperiod från och med dagen

för första inresan till medlemsstaternas territorium,

^SV

L 243/4

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

( ¹ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

( ² ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

( ³ ) EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

( ⁴ ) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

( ⁵ ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

( ⁶ ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

7

b) transitering genom de internationella transitområdena på

flygplatser i medlemsstaterna,

3. enhetlig visering: visering som gäller inom medlemsstaternas

hela territorium,

4. visering med territoriellt begränsad giltighet: visering som endast

är giltig för en eller flera men inte alla medlemsstaters terri­

torium,

5. visering för flygplatstransitering: visering som är giltig för tran­

sitering genom de internationella transitområdena på en eller

flera av medlemsstaternas flygplatser,

6. viseringsmärke: den enhetliga utformning av viseringar som

fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den

29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhand­

lingar ( ¹ )

7. erkänd resehandling: resehandling som erkänns av en eller flera

medlemsstater för påförande av viseringar,

8. separat blad för påförande av visering: enhetlig modell för på­

förande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för

personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av

den medlemsstat som utfärdar bladet i enlighet med rådets

förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om

fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande av

visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som

innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat

som utfärdar bladet ( ² ),

9. konsulat: en medlemsstats diplomatiska beskickning eller en

medlemsstats konsulat som har tillstånd att utfärda viseringar

och som förestås av en karriärkonsul enligt Wienkonventio­

nen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963,

10. ansökan: viseringsansökan,

11. kommersiell mellanhand: en privat byrå som tillhandahåller

administrativa tjänster, transportbolag eller resebyrå (rese­

arrangör och återförsäljare).

AVDELNING II

VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING

Artikel 3

Tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering

för flygplatstransitering

1.

Medborgare i de tredjeländer som förtecknas i bilaga IV

ska vara skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering när

de passerar genom de internationella transitområdena på

flygplatser som är belägna på medlemsstaternas territorium.

2.

I akuta situationer med massiv tillströmning av olagliga

invandrare får enskilda medlemsstater kräva att medborgare i

tredjeländer än de som avses i punkt 1 innehar visering för

flygplatstransitering när de passerar genom de internationella

transitområdena på flygplatser inom deras territorium. Med­

lemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana beslut

innan de träder i kraft och om tillbakadragande av ett sådant

krav på visering för flygplatstransitering.

3.

Inom ramen för den kommitté som avses i artikel 52.1

ska dessa underrättelser ses över årligen för att överföra det

berörda tredjelandet till förteckningen i bilaga IV.

4.

Om tredjelandet inte överförs till förteckningen i bilaga IV,

får den berörda medlemsstaten, under förutsättning att villkoren

i punkt 2 är uppfyllda, behålla eller dra tillbaka kravet på vise­

ring för flygplatstransitering.

5.

Följande personkategorier ska vara undantagna från kravet

på visering för flygplatstransitering i punkterna 1 och 2:

a) Innehavare av giltig enhetlig visering, nationell visering för

längre vistelse eller uppehållstillstånd som utfärdats av en

medlemsstat.

b) Tredjelandsmedborgare med giltiga uppehållstillstånd, som

finns upptagna på förteckningen i bilaga V, som utfärdats

av Andorra, Kanada, Japan, San Marino eller Amerikas fö­

renta stater, som garanterar innehavarens ovillkorliga rätt till

återinresa.

c) Tredjelandsmedborgare med giltig visering för en medlems­

stat eller för en stat som är part i avtalet om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, Kanada,

Japan eller Amerikas förenta stater eller när de återvänder

från dessa länder efter att ha använt viseringen.

d) Familjemedlemmar till medborgare i unionen i enlighet med

artikel 1.2 a.

e) Innehavare av diplomatpass.

f) Flygbesättningsmedlemmar som är medborgare i en stat som

är avtalspart i Chicagokonventionen angående internationell

civil luftfart.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/5

( ¹ ) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

( ² ) EGT L 53, 23.2.2002, s. 4.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

8

AVDELNING III

FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR UTFÄRDANDE AV

VISERINGAR

KAPITEL I

Myndigheter som medverkar vid förfaranden i samband med

ansökningar

Artikel 4

Myndigheter som är behöriga att medverka vid förfaranden

i samband med viseringsansökningar

1.

Ansökningar ska prövas av och beslut fattas av konsula­

ten.

2.

Med avvikelse från punkt 1 får ansökningar prövas och

beslut fattas vid medlemsstaternas yttre gränser av de myndig­

heter som ansvarar för personkontroller i enlighet med artik­

larna 35 och 36.

3.

I medlemsstaternas utomeuropeiska territorier får ansök­

ningar prövas av och beslut fattas av de myndigheter som den

berörda medlemsstaten utser.

4.

En medlemsstat kan begära att andra myndigheter än de

som anges i punkterna 1 och 2 ska medverka vid prövningen

av och vid beslut om ansökningar.

5.

En medlemsstat kan begära att konsulteras eller underrät­

tas av en annan medlemsstat i enlighet med artiklarna 22 och

31.

Artikel 5

Medlemsstat som är behörig att pröva och fatta beslut om

en ansökan

1.

Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta

om en ansökan om enhetlig visering ska vara

a) den medlemsstat vars territorium är det enda målet för resan

eller resorna,

b) om besöket omfattar fler än ett mål, den medlemsstat vars

territorium utgör huvudmålet för resan eller resorna vad

avser vistelsens längd eller syfte, eller

c) om inget huvudmål kan fastställas, den medlemsstat vars

yttre gräns den sökande avser att passera för att resa in på

medlemsstaternas territorium.

2.

Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta

om en ansökan om enhetlig visering för transitering ska vara

a) den berörda medlemsstaten, vid transitering genom en en­

staka medlemsstat, eller

b) den medlemsstat vars yttre gräns sökanden har för avsikt att

passera i syfte att påbörja transiteringen, vid transitering

genom flera medlemsstater.

3.

Den medlemsstat som är behörig att pröva och besluta

om en ansökan om en visering för flygplatstransitering ska vara

a) den medlemsstat på vars territorium flygplatsen är belägen,

om det rör sig om en enstaka flygplatstransitering, eller

b) den medlemsstat på vars territorium den första tran­

sitflygplatsen är belägen, vid två eller flera transiteringar.

4.

Medlemsstaterna ska samarbeta för att förhindra att en

ansökan inte kan prövas eller att beslut inte kan fattas på grund

av att den medlemsstat som är behörig enligt punkterna 1–3

inte är närvarande eller saknar representation i det tredjeland

där sökanden lämnar in ansökan i enlighet med artikel 6.

Artikel 6

Konsulär territoriell behörighet

1.

En viseringsansökan ska prövas och beslutas av konsulatet

för den behöriga medlemsstat inom vars jurisdiktion sökanden

är lagligt bosatt.

2.

Ett konsulat för den behöriga medlemsstaten ska pröva

och fatta beslut om en ansökan som lämnats in av en tredje­

landsmedborgare som lagligen vistas men inte är bosatt i dess

jurisdiktion, om sökanden har motiverat varför ansökan läm­

nades in vid detta konsulat.

Artikel 7

Behörighet att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare

som vistas lagligt på en medlemsstats territorium

Tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på en medlemsstats

territorium och som är skyldiga att inneha visering för att få

resa in på en eller flera andra medlemsstaters territorium, ska

ansöka om visering hos konsulatet för den medlemsstat som är

behörig enligt artikel 5.1 eller 5.2.

Artikel 8

Överenskommelser om representation

1.

En medlemsstat kan samtycka till att representera en an­

nan medlemsstat som enligt artikel 5 är behörig att pröva an­

sökningar och utfärda viseringar på den medlemsstatens vägnar.

En medlemsstat kan också företräda en annan medlemsstat be­

gränsat till att endast ta emot ansökningar och registrera bio­

metriska kännetecken.

2.

Den representerande medlemsstatens konsulat ska, när det

överväger att avslå en ansökan, överlämna ansökan till de be­

höriga myndigheterna i den medlemsstat som den representerar,

så att de kan fatta ett slutligt beslut om ansökan inom de tids­

frister som anges i artikel 23.1, 23.2 eller 23.3.

^SV

L 243/6

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

9

3.

Mottagandet och överföringen av akter och uppgifter till

den representerade medlemsstaten ska genomföras i enlighet

med relevanta uppgiftsskydds- och säkerhetsregler.

4.

En bilateral överenskommelse ska ingås mellan den med­

lemsstat som representerar en annan och den medlemsstat som

representeras med följande innehåll:

a) Det ska framgå hur länge representationen ska gälla, om den

endast är tillfällig, och vilka förfaranden som gäller för att

avsluta denna.

b) Det kan, särskilt när den representerade medlemsstaten har

ett konsulat i det berörda tredjelandet, föreskrivas att den

medlemsstat som representeras ska tillhandahålla lokaler,

personal och betalningar.

c) Det kan föreskrivas att den medlemsstat som representerar

en annan ska översända ansökningar från vissa kategorier av

tredjelandsmedborgare till den representerade medlemssta­

tens centrala myndigheter för föregående samråd i enlighet

med artikel 22.

d) Med avvikelse från punkt 2 får konsulatet i den medlemsstat

som representerar en annan medlemsstat bemyndigas att

avslå en ansökan om visering efter prövning av ansökan.

5.

Medlemsstater som saknar eget konsulat i ett tredjeland

ska bemöda sig om att ingå överenskommelser om representa­

tion med de medlemsstater som har konsulat i det landet.

6.

För att säkerställa att dålig transportinfrastruktur eller

långa avstånd i en specifik region eller ett specifikt geografiskt

område inte kräver en oproportionerlig ansträngning från sö­

kandenas sida för att kunna få tillgång till ett konsulat, ska de

medlemsstater som saknar eget konsulat i den regionen eller i

det området bemöda sig om att ingå överenskommelser om

representation med medlemsstater som har konsulat i den re­

gionen eller i det området.

7.

Den medlemsstat som representeras av en annan ska un­

derrätta kommissionen om de överenskommelser om represen­

tation eller om uppsägning av sådana, innan de träder i kraft

eller upphör att gälla.

8.

Samtidigt ska konsulatet i den representerande medlems­

staten underrätta både de andra medlemsstaternas konsulat och

kommissionens delegation i den berörda jurisdiktionen om

överenskommelser om representation eller om uppsägning av

sådana överenskommelser innan de träder i kraft eller upphör

att gälla.

9.

Om konsulatet i den representerade medlemsstaten beslu­

tar att samarbeta med en extern tjänsteleverantör enligt

artikel 43 eller med ackrediterade kommersiella mellanhänder

enligt artikel 45, ska detta samarbete inbegripa ansökningar

som omfattas av överenskommelser om representation. De cen­

trala myndigheterna i den representerade medlemsstaten ska i

förväg underrättas om villkoren för detta samarbete.

KAPITEL II

Ansökan

Artikel 9

Praktiska bestämmelser om inlämnande av ansökningar

1.

Ansökningar ska lämnas in tidigast tre månader före den

tidpunkt då det planerade besöket ska inledas. Innehavare av

visering för flera inresor får lämna in ansökningen innan giltig­

hetstiden för viseringen löper ut som är giltig i minst sex må­

nader.

2.

Det får ställas krav på att sökandena ska avtala om ett

besök för att lämna in sin ansökan. Besöket ska i regel äga rum

inom två veckor från den dag då besöket begärdes.

3.

I motiverade brådskande fall får konsulatet tillåta att sö­

kande antingen lämnar in ansökan utan avtalat besök, eller

omedelbart meddela tid för besök.

4.

Ansökningar får lämnas in vid konsulatet av sökanden

eller av ackrediterade kommersiella mellanhänder i enlighet

med artikel 45.1, utan att detta påverkar tillämpningen av

artikel 13, eller i enlighet med artikel 42 eller 43.

Artikel 10

Allmänna regler för inlämnande av viseringsansökningar

1.

Sökande ska infinna sig personligen när ansökan lämnas

in, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

artiklarna 13, 42, 43 och 45.

2.

Konsulat kan göra undantag från kravet i punkt 1 för

sökande vars integritet och pålitlighet de känner till.

3.

När ansökan lämnas in, ska sökanden

a) ge in ett ansökningsformulär i enlighet med artikel 11,

b) ge in en resehandling i enlighet med artikel 12,

c) ge in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning

(EG) nr 1683/95 eller, om VIS har tagits i drift i enlighet

med artikel 48 i VIS-förordningen, i enlighet med de normer

som anges i artikel 13 i den här förordningen,

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/7

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

10

d) i tillämpliga fall tillåta att hans fingeravtryck upptas i enlig­

het med artikel 13,

e) betala viseringsavgiften i enlighet med artikel 16,

f) ge in styrkande handlingar i enlighet med artikel 14 och

bilaga II,

g) i tillämpliga fall, ge in bevis på innehav av tillräcklig och

giltig medicinsk reseförsäkring i enlighet med artikel 15.

Artikel 11

Ansökningsformulär

1.

Varje viseringssökande ska lämna in ett ifyllt och under­

tecknat ansökningsformulär i enlighet med bilaga I. Personer

som eventuellt är upptagna i sökandens resehandling ska lämna

in ett separat ansökningsformulär. Underåriga ska lämna in ett

ansökningsformulär undertecknat av en person som permanent

eller tillfälligt utövar förälders vårdnadsrätt eller rättsligt förmyn­

darskap.

2.

Konsulaten ska se till att ansökningsformuläret är lätt till­

gängligt utan avgift för sökandena.

3.

Formuläret ska finnas tillgängligt på

a) det eller de officiella språken i den medlemsstat som vise­

ringsansökan avser,

b) det eller de officiella språken i värdlandet,

c) värdlandets officiella språk och det eller de officiella språken

i den medlemsstat som viseringsansökan avser, eller

d) vid representation, den representerande medlemsstatens offi­

ciella språk.

Utöver de språk som anges i led a kan formuläret göras till­

gängligt på ett annat av de officiella språken vid Europeiska

unionens institutioner.

4.

Om ansökningsformuläret inte finns tillgängligt på det

eller de officiella språken i värdlandet, ska en översättning av

det till det/dessa språk göras tillgänglig separat för de sökande.

5.

En översättning av ansökningsformuläret till det eller de

officiella språken i värdlandet ska utarbetas inom ramen för det

lokala Schengensamarbetet.

6.

Konsulatet ska underrätta sökandena om vilket eller vilka

språk som får användas för att fylla i ansökningsformuläret.

Artikel 12

Resehandling

Sökanden ska ge in en giltig resehandling som uppfyller föl­

jande kriterier:

a) Den ska vara giltig i minst tre månader efter planerat datum

för avresan från medlemsstaternas territorium, eller i fall det

rör sig om flera besök, efter det senaste datumet för avresan

från medlemsstaternas territorium. I befogade brådskande fall

kan emellertid undantag göras från detta krav.

b) Den ska omfatta minst två tomma sidor.

c) Den ska ha utfärdats under den föregående tioårsperioden.

Artikel 13

Biometriska kännetecken

1.

Medlemsstaterna ska uppta biometriska kännetecken från

sökanden bestående av ett fotografi av honom och hans tio

fingeravtryck i enlighet med de garantier som fastställts i den

europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighe­

terna och de grundläggande friheterna, i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna samt i Förenta natio­

nernas konvention om barnets rättigheter.

2.

Vid inlämnandet av den första ansökan är den sökande

skyldig att inställa sig personligen. Vid det tillfället ska följande

biometriska kännetecken avseende sökanden samlas in:

— Ett fotografi som skannats eller tagits vid ansökningstillfället.

— Tio platta fingeravtryck som upptas digitalt.

3.

Om de fingeravtryck som tagits på sökanden som en del

av en tidigare ansökan infördes för första gången i VIS mindre

än 59 månader före dagen för den nya ansökan, ska de kopieras

in i den därpå följande ansökan.

Om det råder rimliga tvivel om sökandens identitet, ska kon­

sulatet dock ta fingeravtryck inom den period som anges i

första stycket.

Om det när ansökan lämnas in inte omedelbart kan bekräftas

att fingeravtrycken har tagits inom den period som anges i

första stycket, får sökanden dessutom begära att de ska tas.

4.

I enlighet med artikel 9.5 i VIS-förordningen ska det foto

som bifogas varje ansökan registreras i VIS. Sökanden ska inte

vara skyldig att infinna sig personligen i detta syfte.

^SV

L 243/8

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

11

De tekniska kraven i fråga om fotografiet ska uppfylla interna­

tionella standarder enligt Internationella civila luftfartsorganisa­

tionens (Icao) dokument 9303 del 1, 6:e utgåvan.

5.

Fingeravtrycken ska tas i enlighet med Icao-standarder och

kommissionens beslut 2006/648/EG av den 22 september

2006 om fastställande av tekniska specifikationer för standarder

för biometriska kännetecken i samband med utvecklingen av

Informationssystemet för viseringar ( ¹ ).

6.

Upptagningen av biometriska kännetecken ska göras av

kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal hos de

myndigheter som är behöriga i enlighet med artikel 4.1, 4.2

och 4.3. Under överinseende av konsulaten får upptagningen av

de biometriska kännetecknen också göras av kvalificerad och

vederbörligen bemyndigad personal hos en honorärkonsul en­

ligt artikel 42 eller en extern tjänsteleverantör enligt artikel 43.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska i tveksamma fall till­

handahålla möjligheten att på konsulatet kontrollera fingerav­

tryck som har tagits av den externa tjänsteleverantören.

7.

Följande sökande ska undantas från kravet på att lämna

fingeravtryck:

a) Barn under 12 år.

b) Personer som det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck på.

Om det går att ta avtryck på färre än tio fingrar, ska så

många fingeravtryck som möjligt tas. Skulle det emellertid

vara frågan om ett tillfälligt hinder, ska det krävas att sökan­

den lämnar fingeravtryck vid nästa ansökan. De myndigheter

som är behöriga i enlighet med artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska

ha rätt att begära ytterligare klarlägganden avseende grun­

derna för det tillfälliga hindret. Medlemsstaterna ska se till att

det finns lämpliga förfaranden som garanterar sökandens

värdighet, om inläsningen och registreringen av fingeravtryck

bereder svårigheter.

c) Stats- eller regeringschefer och ledamöter i de nationella

regeringarna med åtföljande makar samt medlemmar av de­

ras officiella delegationer, när de inbjudits av medlemsstater­

nas regeringar eller internationella organisationer för ett of­

ficiellt ändamål.

d) Regenter och högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj,

när de inbjudits av medlemsstaternas regeringar eller inter­

nationella organisationer för ett officiellt ändamål.

8.

I de fall som avses i punkt 7 ska orden ”icke tillämpligt”

föras in i VIS i enlighet med artikel 8.5 i VIS-förordningen.

Artikel 14

Styrkande handlingar

1.

När ansökan gäller en enhetlig visering ska sökanden ge in

följande:

a) Handlingar som anger syftet med resan.

b) Handlingar som rör logi, eller som styrker att han har till­

räckliga medel för att täcka kostnaderna för logi.

c) Handlingar som anger att den sökande har tillräckliga eko­

nomiska medel, både för hela den planerade vistelsen och för

återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet, eller för

transitering till ett tredjeland i vilket han är säker på att få

inresetillstånd, eller att han är i stånd att på lagligt sätt skaffa

sådana medel i enlighet med artikel 5.1 c och 5.3 i kodexen

om Schengengränserna.

d) Information som gör det möjligt att bedöma sökandens av­

sikt att lämna medlemsstaterna territorium innan giltighets­

tiden för den önskade viseringen löper ut.

2.

När ansökan gäller visering för flygplatstransitering ska

sökanden ge in följande:

a) Handlingar som rör den fortsatta resan till det slutliga målet

efter den avsedda flygplatstransiteringen.

b) Information som gör det möjligt att bedöma sökandens av­

sikt att inte resa in på medlemsstaternas territorium.

3.

Bilaga II innehåller en icke uttömmande förteckning över

styrkande handlingar som konsulatet kan kräva av sökanden för

att kontrollera om villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda.

4.

Medlemsstaterna får kräva att sökanden, genom att fylla i

ett formulär som utformats av varje medlemsstat, ger in hand­

lingar som styrker ett sponsoråtagande och/eller privat inkvar­

tering. Detta formulär ska särskilt ange följande:

a) Om syftet är att styrka sponsoråtagandet och/eller logi.

b) Om värden är en enskild, ett företag eller en organisation.

c) Värdens identitet och kontaktuppgifter.

d) Den eller de sökande som inbjudits.

e) Logiets adress.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/9

( ¹ ) EUT L 267, 27.9.2006, s. 41.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

12

f) Vistelsens längd och syfte.

g) Eventuella familjeband med värden.

Utöver medlemsstatens officiella språk ska formuläret upprättas

på minst ett annat av de officiella språken vid Europeiska unio­

nens institutioner. Formuläret ska förse undertecknaren av ett

sådant med information enligt artikel 37.1 i VIS-förordningen.

Ett provexemplar av formuläret ska översändas till kommissio­

nen.

5.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska det

bedömas om det finns behov av att i varje enskild jurisdiktion

komplettera och harmonisera förteckningen över styrkande

handlingar för att ta hänsyn till lokala förhållanden.

6.

Konsulat får göra undantag från ett eller flera av kraven i

punkt 1 när det gäller en sökande vars integritet och pålitlighet

de känner till, särskilt den lagliga användningen av tidigare

viseringar, om det inte finns några tvivel på att sökanden kom­

mer att uppfylla kraven i artikel 5.1 i kodexen om Schengen­

gränserna vid tidpunkten för passerandet av medlemsstaternas

yttre gränser.

Artikel 15

Medicinsk reseförsäkring

1.

Personer som ansöker om enhetlig visering för en eller två

inresor ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk rese­

försäkring som täcker eventuella kostnader som kan uppstå i

samband med hemtransport av medicinska skäl, brådskande

läkarhjälp och/eller akut sjukhusvård eller vid dödsfall under

vistelsen eller vistelserna inom medlemsstatens territorium.

2.

Personer som ansöker om enhetlig visering för fler än två

inresor (”flera inresor”) ska styrka att de har lämplig och giltig

medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för deras första pla­

nerade resa.

Dessutom ska sådana sökande underteckna den förklaring som

finns i ansökningsformuläret, varigenom de intygar att de kän­

ner till kravet att ha en medicinsk reseförsäkring för flera efter­

följande vistelser.

3.

Försäkringen ska vara giltig inom hela medlemsstaternas

territorium och omfatta hela den period som den berörda per­

sonens planerade vistelse eller transitering varar. Försäkrings­

beloppet ska uppgå till minst 30 000 EUR.

När en visering utfärdas med territoriellt begränsad giltighet

som omfattar fler än en medlemsstats territorium, ska försäk­

ringen åtminstone täcka de berörda medlemsstaterna.

4.

De sökande ska som huvudregel teckna försäkringen i

bosättningslandet. Om detta inte är möjligt ska de försöka

teckna försäkring i ett annat land.

Om en annan person tecknar försäkring för sökandens räkning,

ska villkoren i punkt 3 gälla.

5.

Vid bedömningen av om försäkringen är lämplig ska kon­

sulaten undersöka om krav mot försäkringsbolaget kan drivas in

i en medlemsstat.

6.

Kravet att ha försäkring kan anses uppfyllt om det fast­

ställs att en lämplig försäkringsnivå kan presumeras föreligga

mot bakgrund av sökandens yrkessituation. Undantaget från

kravet att ge in sådant bevis på medicinsk reseförsäkring kan

beröra vissa yrkesgrupper, t.ex. sjömän, som redan omfattas av

medicinsk reseförsäkring som en följd av sin yrkesverksamhet.

7.

Innehavare av diplomatpass ska vara undantagna från kra­

vet på att ha reseförsäkring.

Artikel 16

Viseringsavgift

1.

Sökande ska betala en viseringsavgift på 60 EUR.

2.

Barn mellan sex och tolv år ska betala en viseringsavgift

på 35 EUR.

3.

Viseringsavgiften ska ses över regelbundet för att avspegla

de administrativa kostnaderna.

4.

Viseringsavgiften ska inte tas ut för sökande som tillhör

någon av följande kategorier:

a) Barn under sex år.

b) Skolelever, studerande, forskarstuderande och medföljande

lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte.

c) Forskare från tredjeländer som reser i syfte att bedriva veten­

skaplig forskning i enlighet med definitionen i Europaparla­

mentets och rådets rekommendation nr 2005/761/EG av

den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas

utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till

forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i

syfte att bedriva forskning ( ¹ ).

d) Företrädare för ideella organisationer, som är 25 år eller

yngre, som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevene­

mang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang

som anordnats av ideella organisationer.

^SV

L 243/10

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

( ¹ ) EUT L 289, 3.11.2005, s. 23.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

13

5.

Undantag från viseringsavgift kan beviljas för

a) barn mellan sex och tolv år,

b) innehavare av diplomatpass och tjänstepass,

c) personer som är 25 år eller yngre och som deltar i semina­

rier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang el­

ler utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organi­

sationer.

Medlemsstaterna ska inom det lokala Schengensamarbetet sträva

efter att harmonisera tillämpningen av dessa undantag.

6.

Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut vise­

ringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att

främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklings­

politiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humani­

tära skäl.

7.

Viseringsavgiften ska tas ut i euro, i den nationella valutan

i tredjelandet eller i den valuta som vanligen används i det

tredjeland där ansökan lämnas in och den ska inte vara återbe­

talningsbar, utom i de fall som anges i artiklarna 18.2 och 19.3.

När viseringsavgiften tas ut i en annan valuta än euro ska det

belopp som tas ut i den valutan fastställas och regelbundet ses

över enligt den referensväxelkurs för euron som fastställs av

Europeiska centralbanken. Det belopp som tas ut får rundas

av och konsulaten ska genom arrangemangen för det lokala

Schengensamarbetet se till att de tar ut liknande avgifter.

8.

De sökande ska erhålla ett kvitto på att avgiften är betald.

Artikel 17

Serviceavgift

1.

En extra serviceavgift får tas ut av en extern tjänsteleve­

rantör enligt artikel 43. Serviceavgiften ska stå i proportion till

de kostnader som den externa tjänsteleverantören ådrar sig vid

utförandet av en eller flera av de uppgifter som anges i

artikel 43.6.

2.

Denna serviceavgift ska specificeras i det rättsliga instru­

ment som anges i artikel 43.2.

3.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska med­

lemsstaterna se till att den serviceavgift som tas ut från en

sökande vederbörligen återspeglar de tjänster som tillhandahålls

av den externa tjänsteleverantören och är anpassad till lokala

omständigheter. De ska dessutom sträva efter att harmonisera

den gällande serviceavgiften.

4.

Serviceavgiften får inte vara högre än halva viseringsavgif­

ten enligt artikel 16.1, oberoende av eventuella sänkningar av

och undantag från viseringsavgiften enligt artikel 16.2, 16.4,

16.5 och 16.6.

5.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska bibehålla möj­

ligheten för samtliga sökande att lämna in ansökningarna direkt

vid medlemsstatens/medlemsstaternas konsulat.

KAPITEL III

Prövning av och beslut om viseringsansökningar

Artikel 18

Fastställande av vilket konsulat som är behörigt

1.

När en ansökan har lämnats in ska konsulatet kontrollera

om det är behörigt att pröva ansökan och fatta beslut om den i

enlighet med artiklarna 5 och 6.

2.

Om konsulatet inte är behörigt, ska det utan dröjsmål

lämna tillbaka ansökan och eventuella handlingar som sökan­

den lämnat in, återbetala viseringsavgiften och ange vilket kon­

sulat som är behörigt.

Artikel 19

När en ansökan kan tas upp till prövning

1.

Det behöriga konsulatet ska kontrollera huruvida

— ansökan har lämnats in inom den period som anges i

artikel 9.1,

— ansökan innehåller det som anges i artikel 10.3 a–c,

— sökandens biometriska uppgifter har tagits upp, och

— viseringsavgiften har betalats.

2.

När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1

har uppfyllts ska ansökan anses möjlig att ta upp till prövning

och konsulatet ska

— följa de förfaranden som anges i artikel 8 i VIS-förord­

ningen, och

— ytterligare pröva ansökan.

Inmatningen av uppgifter i VIS får endast göras av vederbörli­

gen bemyndigad konsulär personal i enlighet med artiklarna

6.1, 7, 9.5 och 9.6 i VIS-förordningen.

3.

När det behöriga konsulatet finner att villkoren i punkt 1

inte har uppfyllts, ska ansökan inte anses möjlig att ta upp till

prövning och konsulatet ska utan dröjsmål

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/11

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

14

— återsända ansökningsformuläret och de dokument som sö­

kanden lämnat in,

— förstöra de biometriska uppgifter som tagits upp,

— betala tillbaka viseringsavgiften, och

— inte pröva ansökan.

4.

Med avvikelse från detta kan en ansökan som inte upp­

fyller kraven i punkt 1 ändå tas upp till prövning av humanitära

skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av inter­

nationella förpliktelser.

Artikel 20

Stämpel som visar att ansökan kan tas upp till prövning

1.

När en ansökan kan tas upp till prövning ska det behöriga

konsulatet stämpla sökandens resehandling. Stämpelavtrycket

ska vara utformat enligt modellen i bilaga III och påföras i

enlighet med denna bilaga.

2.

Diplomatpass, tjänstepass och särskilda pass ska inte

stämplas.

3.

Bestämmelserna i denna artikel ska tillämpas på medlems­

staternas konsulat fram till den tidpunkt då VIS är fullständigt

operationellt i alla regioner i enlighet med artikel 48 i VIS-

förordningen.

Artikel 21

Kontroll av inresevillkoren och riskbedömning

1.

Vid prövningen av ansökningar om enhetlig visering ska

det fastställas huruvida sökanden uppfyller inresevillkoren i

artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om Schengengränserna,

och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att bedöma huruvida

sökanden utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för

medlemsstaternas säkerhet och huruvida sökanden har för av­

sikt att lämna medlemsstaternas territorium när den visering

som sökanden ansökt om löper ut.

2.

I samband med varje viseringsansökan ska VIS konsulteras

i enlighet med artiklarna 8.2 och 15 i VIS-förordningen. Med­

lemsstaterna ska se till att alla sökkriterier i artikel 15 i VIS-

förordningen används fullt ut för att undvika avslag på oriktiga

grunder och oriktiga identifieringar.

3.

När konsulatet kontrollerar huruvida sökanden uppfyller

inresevillkoren ska det kontrollera

a) att den resehandling som läggs fram inte är en efterbildning

eller förfalskning,

b) sökandens skäl rörande den avsedda vistelsens syfte och vill­

kor, och att sökanden har tillräckliga medel för sitt uppehälle

både för den planerade vistelsens längd och för återresan till

ursprungslandet eller bosättningslandet, eller för transitering

till ett tredjeland, i vilket han är säker på att beviljas inresa,

eller är i stånd att på laglig väg anskaffa sådana medel,

c) om personen finns på en spärrlista i Schengens infor­

mationssystem (SIS), i syfte att vägras inresa,

d) att sökanden inte anses utgöra något hot mot medlemssta­

ternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa enligt

definitionen i artikel 2.19 i kodexen om Schengengränserna

eller någon av medlemsstaternas internationella förbindelser,

särskilt när det inte finns någon registrering i medlemssta­

ternas nationella databaser som syftar till att vägra inresa av

dessa skäl,

e) att sökanden i tillämpliga fall innehar lämplig och giltig

medicinsk reseförsäkring.

4.

Konsulatet ska, i tillämpliga fall, kontrollera längden på

tidigare och planerade vistelser för att förvissa sig om att sö­

kanden inte har överskridit den maximalt tillåtna vistelsetiden

på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vis­

telser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse

eller uppehållstillstånd utfärdat av en annan medlemsstat.

5.

Medlen för det planerade uppehället ska bedömas i enlig­

het med längden på och syftet med vistelsen och med hänsyn

till genomsnittspriserna i den eller de berörda medlemsstaterna

för kost och rum i budgetlogi multiplicerat med antalet dagar

för vistelsen, på grundval av de referensbelopp som fastställs av

medlemsstaterna i enlighet med artikel 34.1 c i kodexen om

Schengengränserna. Bestyrkandet av sponsoråtagande och/eller

privat inkvartering kan också utgöra bevis på tillräckliga medel

för uppehälle.

6.

Vid prövning av en ansökan om visering för flygplatstran­

sitering ska konsulatet särskilt kontrollera

a) att den resehandling som läggs fram inte är en efterbildning

eller förfalskning,

b) den berörda tredjelandsmedborgarens avrese- och bestäm­

melseort samt att den planerade rutten och flygplatstransite­

ringen är sammanhängande,

c) bestyrkandet av den fortsatta resan till den slutliga bestäm­

melseorten.

7.

Bedömningen av en ansökan ska särskilt grundas på äkt­

heten och tillförlitligheten hos de handlingar som lagts fram och

på sanningsenligheten och tillförlitligheten hos sökandens utsa­

gor.

^SV

L 243/12

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

15

8.

Under prövningen av en ansökan kan konsulaten i moti­

verade fall kalla sökanden till en intervju och begära ytterligare

handlingar.

9.

Ett tidigare avslag på en viseringsansökan ska inte auto­

matiskt medföra avslag på en ny ansökan. En ny ansökan ska

bedömas på grundval av all tillgänglig information.

Artikel 22

Föregående samråd med andra medlemsstaters centrala

myndigheter

1.

En medlemsstat kan kräva att andra medlemsstaters cen­

trala myndigheter samråder med medlemsstatens centrala myn­

digheter under handläggningen av en ansökan som lämnats in

av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika katego­

rier av sådana medborgare. Sådant samråd ska inte gälla ansök­

ningar om viseringar för flygplatstransitering.

2.

De centrala myndigheter som konsulteras ska lämna defi­

nitivt svar inom sju kalenderdagar efter det att de har konsul­

terats. Uteblir svaret inom denna tidsfrist ska detta innebära att

de inte har några invändningar mot utfärdandet av viseringen.

3.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om inläm­

nandet eller återtagandet av begäran om sådant föregående sam­

råd innan den åtgärden träder i kraft. Denna information ska

även lämnas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i

den berörda jurisdiktionen.

4.

Kommissionen ska meddela medlemsstaterna sådana un­

derrättelser.

5.

Från och med den dag då Schengens rådfrågningssystem

ersätts enligt artikel 46 i VIS-förordningen ska föregående sam­

råd genomföras i enlighet med artikel 16.2 i den förordningen.

Artikel 23

Beslut om ansökan

1.

Beslut om ansökningar ska fattas inom 15 kalenderdagar

från det att en ansökan som kan tas upp till prövning enligt

artikel 19 lämnas in.

2.

Den perioden kan utsträckas till 30 kalenderdagar i en­

skilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas närmare eller

när det gäller representation då samråd söks med myndighe­

terna i den representerade medlemsstaten.

3.

I undantagsfall när ytterligare handlingar är nödvändiga i

specifika fall kan denna period förlängas till högst 60 kalender­

dagar.

4.

Såvida inte ansökan har återtagits ska ett beslut fattas om

att

a) utfärda en enhetlig visering enligt artikel 24,

b) utfärda en visering med territoriellt begränsad giltighet enligt

artikel 25,

c) avslå ansökan om visering enligt artikel 32, eller

d) avbryta handläggningen av ansökan och överlämna den till

de berörda myndigheterna i det representerade landet enligt

artikel 8.2.

Om det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck, i enlighet med

artikel 13.7 b, ska detta inte påverka beslut om beviljande av

eller avslag på ansökan om visering.

KAPITEL IV

Utfärdande av visering

Artikel 24

Utfärdande av enhetlig visering

1.

Viseringens giltighetstid och längden på den tillåtna vis­

telsen ska grunda sig på den prövning som anges i artikel 21.

En visering kan utfärdas för en, två eller flera inresor. Giltighets­

tiden får inte överstiga fem år.

När det gäller transitering ska den tillåtna vistelsens längd mot­

svara den tid det tar att fullgöra syftet med transiteringen.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 a ska visering­

ens giltighetstid omfatta en ”tilläggsfrist” på 15 dagar.

Medlemsstaterna får med hänsyn till allmän ordning eller på

grund av någon av medlemsstaternas internationella förbindel­

ser besluta att inte bevilja en sådan tilläggsfrist.

2.

Utan att det påverkar artikel 12 a ska viseringar för flera

inresor utfärdas med en giltighetstid mellan sex månader och

fem år om följande villkor är uppfyllda:

a) Sökanden visar sitt behov av eller motiverar sin avsikt att

resa ofta och/eller regelbundet, särskilt på grund av sin yrkes-

eller familjesituation, som exempelvis personer som reser i

affärer, statstjänstemän som regelbundet står i officiell kon­

takt med medlemsstater och EU-institutioner, företrädare för

det civila samhällets organisationer som reser i samband med

yrkesutbildning, seminarier och konferenser, familjemedlem­

mar till unionsmedborgare, familjemedlemmar till tredje­

landsmedborgare som är bosatta i medlemsstaterna samt

sjömän, och

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/13

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

16

b) sökande visar sin integritet och tillförlitlighet, särskilt den

lagliga användningen av tidigare enhetliga viseringar eller

viseringar med territoriellt begränsad giltighet, sin ekono­

miska situation i ursprungslandet och sin ärliga avsikt att

lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden lö­

per ut för den visering som ansökan avser.

3.

De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förord­

ningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om

att utfärda en sådan visering.

Artikel 25

Utfärdande av visering med territoriellt begränsad giltighet

1.

Visering med territoriellt begränsad giltighet ska undan­

tagsvis utfärdas om

a) den berörda medlemsstaten finner det nödvändigt att, av

humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på

grund av internationella förpliktelser

i) avvika från principen att inresevillkoren i artikel 5.1 a, c,

d och e i kodexen om Schengengränserna ska vara upp­

fyllda,

ii) utfärda en visering trots att den medlemsstat som kon­

sulterats enligt artikel 22 invänder mot utfärdandet av en

enhetlig visering, eller

iii) utfärda en visering av brådskande skäl, även om föregå­

ende samråd enligt artikel 22 inte har genomförts,

eller

b) det av skäl som konsulatet finner befogade utfärdas en ny

visering för en vistelse som ska äga rum inom samma sex­

månadersperiod till en sökande som inom denna sexmå­

nadersperiod redan har använt en enhetlig visering eller en

visering med territoriellt begränsad giltighet som medger en

vistelse på tre månader.

2.

En visering med territoriellt begränsad giltighet ska vara

giltig för den utfärdande medlemsstatens territorium. I undan­

tagsfall kan den vara giltig inom fler än en medlemsstats terri­

torium, förutsatt att varje berörd medlemsstat medger detta.

3.

Om sökanden innehar en resehandling som inte erkänns

av en eller flera medlemsstater, men inte alla, ska det utfärdas en

visering som är giltig för territorierna i de medlemsstater som

erkänner resedokumentet. Om den utfärdande medlemsstaten

inte erkänner sökandens resehandling, ska den utfärdade vise­

ringen endast vara giltig i den medlemsstaten.

4.

När en visering med territoriellt begränsad giltighet har

utfärdats i de fall som beskrivs i punkt 1 a, ska de centrala

myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten vidarebefordra

relevanta uppgifter till övriga medlemsstaters centrala myndig­

heter genom det förfarande som anges i artikel 16.3 i VIS-

förordningen.

5.

De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förord­

ningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om

att utfärda en sådan visering.

Artikel 26

Utfärdande av visering för flygplatstransitering

1.

En visering för flygplatstransitering ska vara giltig för tran­

sitering genom det internationella transitområdet på flygplatser

som ligger inom medlemsstaternas territorium.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 a ska

viseringens giltighetstid omfatta en ytterligare ”tilläggsfrist” på

15 dagar.

Medlemsstaterna får med hänsyn till allmän ordning eller på

grund av någon av medlemsstaternas internationella förbindel­

ser besluta att inte bevilja en sådan tilläggsfrist.

3.

Utan att det påverkar artikel 12 a kan visering för flera

flygplatstransiteringar utfärdas med en giltighetstid på högst sex

månader.

4.

Följande kriterier är av särskild relevans vid beslut om

utfärdande av viseringar för flera flygplatstransiteringar:

a) Sökandens behov av att transitera ofta och/eller regelbundet.

b) Sökandens integritet och tillförlitlighet, särskilt den lagliga

användningen av tidigare enhetliga viseringar, viseringar

med begränsad territoriell giltighet eller viseringar för

flygplatstransitering, hans ekonomiska situation i sitt ur­

sprungsland och hans verkliga avsikt att fortsätta resan.

5.

Om sökanden måste inneha en visering för flygplatstran­

sitering enligt artikel 3.2, ska denna visering endast vara giltig

för transitering genom de internationella transitområdena på de

flygplatser som är belägna på den eller de berörda medlems­

staternas territorium.

6.

De uppgifter som återfinns i artikel 10.1 i VIS-förord­

ningen ska registreras i VIS när det har fattats ett beslut om

att utfärda en sådan visering.

Artikel 27

Ifyllande av viseringsmärket

1.

När viseringsmärket fyllts i, ska de obligatoriska uppgifter

som anges i bilaga VII föras in och det maskinläsbara fältet

fyllas i enligt Icao-dokument 9303 del 2.

^SV

L 243/14

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

17

2.

Medlemsstaterna kan lägga till nationella noteringar i fältet

för anmärkningar på viseringsmärket, men dessa noteringar får

inte utgöra en upprepning de obligatoriska uppgifterna i bilaga

VII.

3.

Alla uppgifter på viseringsmärket ska vara tryckta och inga

ändringar får göras för hand på ett tryckt viseringsmärke.

4.

Viseringsmärken får endast fyllas i för hand om det före­

ligger teknisk force majeure. Inga ändringar får göras på ett

viseringsmärke som fyllts i för hand.

5.

Om ett viseringsmärke fyllts i för hand enligt punkt 4 i

denna artikel, ska denna information registreras i VIS enligt

artikel 10.1 k i VIS-förordningen.

Artikel 28

Makulering av ett redan ifyllt viseringsmärke

1.

Om ett fel upptäcks på ett viseringsmärke som ännu inte

har placerats i resehandlingen, ska viseringsmärket makuleras.

2.

Om ett fel upptäcks efter det att viseringsmärket har pla­

cerats i resehandlingen, ska märket makuleras genom att ett rött

kryss påförs märket med outplånligt bläck och ett nytt vise­

ringsmärke placeras på en annan sida i resehandlingen.

3.

Om ett fel upptäcks efter det att relevanta uppgifter har

införts i VIS i enlighet med artikel 10.1 i VIS-förordningen, ska

felet korrigeras i enlighet med artikel 24.1 i den förordningen.

Artikel 29

Påförande av ett viseringsmärke

1.

Det tryckta viseringsmärket med de uppgifter som anges i

artikel 27 och bilaga VII ska påföras resehandlingen i enlighet

med bestämmelserna i bilaga VIII.

2.

Om den utfärdande medlemsstaten inte erkänner sökan­

dens resehandling ska det separata bladet för påförande av vi­

sering användas.

3.

När ett viseringsmärke har påförts det separata bladet för

påförande av visering, ska denna information registreras i VIS i

enlighet med artikel 10.1 j i VIS-förordningen.

4.

Individuella viseringar som utfärdas till personer som om­

fattas av sökandens resehandling, ska placeras i den resehand­

lingen.

5.

Om den resehandling som dessa personer omfattas av inte

erkänns av den utfärdande medlemsstaten, ska det individuella

viseringsmärket påföras de separata bladen för påförande av

visering.

Artikel 30

Rättigheter som följer av en utfärdad visering

Enbart innehav av en enhetlig visering eller visering med terri­

toriellt begränsad giltighet ger inte automatisk rätt till inresa.

Artikel 31

Information till andra medlemsstaters centrala myndigheter

1.

En medlemsstat får kräva att dess centrala myndigheter

underrättas om viseringar som utfärdas av andra medlemsstaters

konsulat till medborgare från specifika tredjeländer eller till

specifika kategorier av sådana medborgare, med undantag för

visering för flygplatstransitering.

2.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om inläm­

nandet eller tillbakadragandet av kravet om sådan information

innan det ska uppfyllas. Denna information ska även lämnas

inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i den berörda

jurisdiktionen.

3.

Kommissionen ska meddela medlemsstaterna sådana un­

derrättelser.

4.

Från och med det datum som anges i artikel 46 i VIS-

förordningen ska informationen överföras i enlighet med

artikel 16.3 i den förordningen.

Artikel 32

Avslag på ansökan om visering

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1, ska en

ansökan om visering avslås

a) om sökanden

i) ger in en resehandling som utgör en efterbildning eller

förfalskning,

ii) inte kan styrka ändamålet och villkoren för den plane­

rade vistelsen,

iii) inte tillhandahåller bevis på att han har tillräckliga medel

för sitt uppehälle både under den planerade vistelsen och

för återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet,

eller för transitresan till ett tredjeland till vilket han är

säker på att beviljas inresa, eller är i stånd att på laglig

väg skaffa sig sådana medel,

iv) redan har tillbringat tre månader av den innevarande

sexmånadersperioden på medlemsstaternas territorium

på grundval av en enhetlig visering eller en visering

med territoriellt begränsad giltighet,

v) finns på en spärrlista i SIS i syfte att vägras inresa,

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/15

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

18

vi) anses vara ett hot mot medlemsstaternas allmänna ord­

ning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i

artikel 2.19 i kodexen om Schengengränserna eller in­

ternationella förbindelser, särskilt när det finns en regi­

strering i medlemsstaternas nationella databaser som syf­

tar till att vägra inresa av dessa skäl, eller

vii) inte har tillhandahållit bevis på innehav av lämplig och

giltig medicinsk reseförsäkring, i tillämpliga fall,

eller

b) om det föreligger rimliga tvivel på äktheten hos de styrkande

handlingar som sökanden lämnat in eller på innehållets san­

ningsenlighet, tillförlitligheten hos sökandens utsagor eller

dennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan

den sökta viseringen löper ut.

2.

Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till

grund för avslaget ska meddelas sökande med hjälp av stan­

dardformuläret i bilaga VI.

3.

Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan ska ha

rätt att överklaga. Överklaganden ska riktas mot den medlems­

stat som fattade det slutliga beslutet om ansökan och i enlighet

med den medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlemssta­

terna ska tillhandahålla sökanden information om hur de ska

förfara för att överklaga ett beslut, i enlighet med vad som

anges i bilaga VI.

4.

I sådana fall som avses i artikel 8.2 ska den represente­

rande medlemsstatens konsulat underrätta sökanden om det

beslut som fattats av den representerade medlemsstaten.

5.

Information om nekad visering ska registreras i VIS i

enlighet med artikel 12 i VIS-förordningen.

KAPITEL V

Ändring av en utfärdad visering

Artikel 33

Förlängning

1.

Giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad vise­

ring ska förlängas om en medlemsstats centrala myndigheter

anser att en viseringsinnehavare har styrkt att det föreligger

force majeure eller humanitära skäl som hindrar honom från

att lämna medlemsstaternas territorium före utgången av den

giltighetstid eller vistelsetid som viseringen medger. En sådan

förlängning ska göras kostnadsfritt.

2.

Giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad vise­

ring kan förlängas om viseringsinnehavaren har styrkt att det

föreligger starka personliga skäl som motiverar att giltighets­

tiden eller vistelsetiden förlängs. En avgift på 30 EUR ska tas

ut för en sådan förlängning.

3.

Om inte den myndighet som beviljar en förlängning av

viseringen beslutar annorlunda, ska den förlängda viseringen ha

samma territoriella giltighet som den ursprungliga viseringen.

4.

De myndigheter som har behörighet att förlänga vise­

ringen är myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium

tredjelandsmedborgaren befinner sig då han eller hon ansöker

om förlängning.

5.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka myn­

digheter som är behöriga att förlänga viseringar.

6.

Förlängning av viseringar ska utföras i form av ett vise­

ringsmärke.

7.

Information om en förlängd visering ska föras in i VIS i

enlighet med artikel 14 i VIS-förordningen.

Artikel 34

Upphävande och återkallande

1.

En visering ska upphävas om det blir uppenbart att vill­

koren för utfärdandet inte var uppfyllda vid tidpunkten för

utfärdandet av denna, särskilt om det finns tungt vägande skäl

att anta att viseringen erhållits på bedrägligt sätt. En visering ska

som huvudregel upphävas av de behöriga myndigheterna i den

medlemsstat som utfärdade den. En visering kan upphävas av de

behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, varvid myn­

digheterna i den medlemsstat som utfärdade viseringen ska un­

derrättas om detta upphävande.

2.

En visering ska återkallas när det blir uppenbart att vill­

koren för att utfärda den inte längre är uppfyllda. En visering

ska som huvudregel återkallas av de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat som utfärdade den. En visering kan återkallas

av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, varvid

myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade viseringen ska

underrättas om detta återkallande.

3.

En visering kan återkallas på viseringsinnehavarens begä­

ran. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfär­

dade viseringen ska underrättas om ett sådant återkallande.

4.

Om viseringsinnehavaren underlåter att vid gränsen lägga

fram en eller flera av de styrkande handlingar som avses i

artikel 14.3, ska detta inte automatiskt leda till ett beslut om

att upphäva eller återkalla viseringen.

^SV

L 243/16

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

19

5.

Om en visering upphävs eller återkallas, ska beteckningen

^{”UPPHÄVD”} eller ^{”ÅTERKALLAD”} stämplas på viseringen och det

optiskt variabla kännetecknet på viseringsmärket, säkringen ”la­

tent bildeffekt” samt ordet ”visering” ogiltigförklaras genom

överkorsning.

6.

Ett beslut om upphävande eller återkallande av en visering

och de skäl som ligger till grund för detta ska meddelas sökan­

den med hjälp av standardformuläret i bilaga VI.

7.

En viseringsinnehavare vars visering har upphävts eller

återkallats ska ha rätt att överklaga, såvida inte viseringen åter­

kallades på dennes begäran i enlighet med punkt 3. Överkla­

ganden ska riktas mot den medlemsstat som fattade beslutet om

upphävandet eller återkallandet och i enlighet med den med­

lemsstatens nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillhan­

dahålla sökanden information om hur de ska förfara för att

överklaga ett beslut, i enlighet med vad som anges i bilaga VI.

8.

Information om en upphävd eller återkallad visering ska

föras in i VIS i enlighet med artikel 13 i VIS-förordningen.

KAPITEL VI

Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna

Artikel 35

Viseringsansökningar som lämnas vid de yttre gränserna

1.

I undantagsfall kan viseringar utfärdas vid gränsövergångar

om följande villkor är uppfyllda:

a) Sökanden uppfyller villkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i

kodexen om Schengengränserna.

b) Sökanden har inte varit i stånd att ansöka om visering på

förhand och ger vid behov in dokumentation som styrker att

det finns oförutsedda och tvingande skäl för inresa.

c) Det anses klarlagt att sökanden kommer att återvända till sitt

ursprungsland eller bosättningsland eller transitera genom

andra länder än de medlemsstater som tillämpar Schengen­

regelverket fullt ut.

2.

Om en ansökan om visering lämnas in vid den yttre

gränsen kan kravet på att sökanden ska ha en medicinsk rese­

försäkring åsidosättas om sådan medicinsk reseförsäkring inte

finns tillgänglig vid gränsövergången eller av humanitära skäl.

3.

En visering som utfärdats vid den yttre gränsen ska vara

en enhetlig visering som ger innehavaren rätt att vistas i landet

under högst 15 dagar, beroende på syftet och villkoren för den

planerade vistelsen. När det gäller transitering ska den tillåtna

vistelsens längd motsvara den tid det tar att fullgöra syftet med

transiteringen.

4.

Om villkoren i artikel 5.1 a, c, d och e i kodexen om

Schengengränserna inte är uppfyllda, får de myndigheter som

ansvarar för utfärdandet av viseringen vid gränsen utfärda en

visering med begränsad territoriell giltighet i enlighet med

artikel 25.1 a i denna förordning och som endast gäller för

den utfärdande medlemsstatens territorium.

5.

Tredjelandsmedborgare som hör till en kategori av perso­

ner som enligt artikel 22 omfattas av ett krav på föregående

samråd ska som huvudregel inte kunna få en visering utfärdad

vid yttre gränsen.

I enlighet med artikel 25.1 a får dock en visering med territo­

riellt begränsad giltighet, som gäller för den utfärdande med­

lemsstatens territorium, i undantagsfall utfärdas till sådana per­

soner vid den yttre gränsen.

6.

Utöver de skäl till avslag på en viseringsansökan som

framgår av artikel 32.1 ska en viseringsansökan avslås vid

gränsövergången om villkoren i punkt 1 b i denna artikel inte

är uppfyllda.

7.

Bestämmelserna om motivering och meddelande av av­

slagsbeslut och rätten till överklagande i artikel 32.3 och bilaga

VI ska vara tillämpliga.

Artikel 36

Viseringar som utfärdas till sjömän i transit vid den yttre

gränsen

1.

En visering för transitering får utfärdas vid gränsen för en

sjöman som måste inneha visering vid passage av medlemssta­

ternas yttre gränser om

a) han uppfyller villkoren i artikel 35.1, och

b) han passerar gränsen i fråga för att gå ombord på, åter gå

ombord på eller gå i land från ett fartyg som han kommer

att arbeta på eller har arbetat på som sjöman.

2.

De behöriga nationella myndigheterna ska följa anvisning­

arna i bilaga IX del 1 innan de utfärdar en visering vid gränsen

för en sjöman i transit, och se till att den nödvändiga infor­

mationen om sjömannen i fråga har utbytts med hjälp av ett

vederbörligen ifyllt formulär om sjömän i transit enligt bilaga IX

del 2.

3.

Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av

artikel 35.3–5.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/17

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

20

AVDELNING IV

FÖRVALTNING OCH ORGANISATION

Artikel 37

Organisation av viseringsavdelningarna

1.

Medlemsstaterna ska ansvara för organisationen av vise­

ringsavdelningarna vid sina konsulat.

För att undvika att vaksamheten minskar och för att skydda

personalen från att utsättas för påtryckningar på lokal nivå,

ska det i tillämpliga fall införas system för att rotera personal

som är i direkt kontakt med sökandena. Särskild vikt ska fästas

vid att skapa klara arbetsrutiner och en tydlig ansvarsfördelning

i samband med att det fattas slutliga beslut om ansökningar.

Tillgången till VIS och SIS samt andra konfidentiella uppgifter

ska inskränkas till ett begränsat antal vederbörligen bemyndi­

gade och fast anställda medarbetare. Lämpliga åtgärder ska vid­

tas för att förebygga obehörig tillgång till sådana databaser.

2.

Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska om­

fattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri

och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viserings­

märken och registrera hur varje viseringsmärke har använts.

3.

Medlemsstaternas konsulat ska arkivera ansökningarna.

Varje enskild akt ska innehålla ansökningsformuläret, kopior

av relevanta styrkande handlingar, en förteckning över de kont­

roller som utförts och referensnumret för den utfärdade vise­

ringen så att personalen vid behov kan rekonstruera bakgrun­

den till det beslut som fattats om ansökan.

Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst två år från

dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1.

Artikel 38

Resurser till handläggning av viseringsansökningar och

övervakning av konsulat

1.

Medlemsstaterna ska avdela lämplig personal i tillräckligt

antal för uppgifter som rör handläggning av viseringsansök­

ningar, för att kunna säkerställa en rimlig och harmoniserad

kvalitet på den tjänst som erbjuds allmänheten.

2.

Lokalerna ska vara funktionella och utformade på ett så­

dant sätt att lämpliga säkerhetsåtgärder kan vidtas.

3.

Medlemsstaternas centrala myndigheter ska se till att ut­

sänd personal och lokalanställda erhåller lämplig utbildning, och

ska ansvara för att förse dem med fullständiga, exakta och

aktuella upplysningar om relevant gemenskapsrätt och nationell

rätt.

4.

Medlemsstaternas centrala myndigheter ska se till att ar­

betet med att handlägga ansökningarna med täta intervall kont­

rolleras på lämpligt sätt, och vidta korrigeringsåtgärder om av­

vikelser från denna förordning upptäcks.

Artikel 39

Personalens uppförande

1.

Medlemsstaternas konsulat ska se till att sökandena be­

möts på ett hövligt sätt.

2.

Konsulär personal ska under utförandet av sina arbetsupp­

gifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella

åtgärder som vidtas ska stå i proportion till det mål som efter­

strävas med åtgärderna.

3.

Konsulär personal får under utförandet av sina arbetsupp­

gifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt

ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexu­

ell läggning.

Artikel 40

Former för samarbete

1.

Varje medlemsstat ska ansvara för organisationen av hand­

läggningen av ansökningar. Som huvudregel ska ansökningar

inlämnas vid en medlemsstats konsulat.

2.

Medlemsstaterna ska

a) utrusta sina konsulat och de myndigheter som har ansvar för

att utfärda viseringar vid gränserna med erforderlig utrust­

ning för insamling av biometriska kännetecken liksom sina

honorärkonsulers kontor när dessa används för insamling av

biometriska kännetecken i enlighet med artikel 42, och/eller

b) samarbeta med en eller flera andra medlemsstater inom ra­

men för det lokala Schengensamarbetet eller genom andra

lämpliga kontakter i form av begränsad representation, sam­

lokalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum i enlig­

het med artikel 41.

3.

Under särskilda omständigheter eller av skäl som rör lo­

kala förhållanden, t.ex. när

a) ett stort antal sökande inte gör det möjligt att organisera

mottagandet av ansökningar och insamlingen av uppgifter

inom rimlig tid och under anständiga förhållanden, eller

b) det inte är möjligt att säkerställa god geografisk täckning av

det berörda tredjelandet på något annat sätt,

och när de samarbetsformer som avses i punkt 2 b visar sig

olämpliga för den berörda medlemsstaten, får en medlemsstat

som en sista utväg samarbeta med en extern tjänsteleverantör i

enlighet med artikel 43.

^SV

L 243/18

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

21

4.

Utan att det påverkar rätten att kalla sökanden till person­

lig intervju i enlighet med artikel 21.8, får inte valet av orga­

nisation av hur ansökningarna tas emot och handläggs få till

följd att sökanden måste infinna sig personligen på mer än ett

ställe för att lämna in en ansökan.

5.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur de

avser att organisera handläggningen av ansökningar på varje

konsulat.

Artikel 41

Samarbete mellan medlemsstaterna

1.

När alternativet ”samlokalisering” väljs, ska personal vid en

eller flera medlemsstaters konsulat handlägga de ansökningar

(inklusive insamling av biometriska kännetecken) som lämnats

in till dem på en annan medlemsstats konsulat och dela utrust­

ningen med denna medlemsstat. De berörda medlemsstaterna

ska enas om hur länge samlokaliseringen ska pågå samt om

villkoren för dess upphörande, liksom hur stor andel av vise­

ringsavgiften som ska tillfalla den medlemsstat vars konsulat

används.

2.

När ”gemensamma ansökningscentrum” inrättas, ska per­

sonal från två eller flera medlemsstaters konsulat ha gemen­

samma lokaler i en byggnad där de sökande kan lämna in

ansökningarna (inklusive biometriska kännetecken). Sökandena

ska hänvisas till den medlemsstat som är behörig att pröva och

fatta beslut avseende ansökan. Medlemsstaterna ska enas om

hur länge detta samarbete ska vara samt om villkoren för

dess upphörande, liksom för fördelningen av kostnaderna mel­

lan de deltagande medlemsstaterna. En medlemsstat ska ha an­

svaret för kontrakt avseende logistiken och de diplomatiska

förbindelserna med värdlandet.

3.

Om samarbetet med andra medlemsstater skulle avbrytas,

ska medlemsstaterna säkerställa att fullständig service upprätt­

hålls.

Artikel 42

Användning av honorärkonsuler

1.

Honorärkonsuler får också bemyndigas att utföra några av

eller alla uppgifterna i artikel 43.6. Adekvata åtgärder ska vidtas

för att säkerställa säkerhet och skydd för uppgifter.

2.

Om honorärkonsuln inte är en medlemsstats statliga tjäns­

teman, ska utförandet av dessa uppgifter genomföras i överens­

stämmelse med kraven i bilaga X, med undantag för bestäm­

melserna i punkt D c i denna bilaga.

3.

Om honorärkonsuln är en medlemsstats statliga tjäns­

teman, ska den berörda medlemsstaten se till att krav tillämpas

som är jämförbara med de krav som skulle gälla om dessa

uppgifter utfördes av dess konsulat.

Artikel 43

Samarbete med externa tjänsteleverantörer

1.

Medlemsstaterna ska sträva efter att samarbeta med en

extern tjänsteleverantör tillsammans med en eller flera medlems­

stater, utan att det påverkar reglerna för offentlig upphandling

och konkurrensreglerna.

2.

Samarbetet med en extern tjänsteleverantör ska baseras på

ett rättsligt instrument som ska uppfylla de krav som fastställs i

bilaga X.

3.

Medlemsstaterna ska inom ramen för det lokala Schengen­

samarbetet utbyta uppgifter om valda externa tjänsteleverantörer

och om fastställandet av villkoren och bestämmelserna i respek­

tive rättsliga instrument.

4.

Prövningen av ansökningar, intervjuer, i förekommande,

fall beslut om ansökningar samt utskriften och påförandet av

viseringsmärken ska endast utföras av konsulatet.

5.

Externa tjänsteleverantörer ska under inga omständigheter

ha tillgång till VIS. Tillgång till VIS ska uteslutande vara reser­

verad för vederbörligen bemyndigad personal på konsulat.

6.

En extern tjänsteleverantör får ges behörighet att utföra

någon eller några av följande uppgifter:

a) Tillhandahållande av allmän information om viseringskrav

och ansökningsformulär.

b) Information till den sökande om de styrkande handlingar

som krävs, på grundval av en checklista.

c) Insamling av uppgifter och mottagande av ansökningar (in­

begripet upptagande av biometriska kännetecken) och över­

föring av ansökan till konsulatet.

d) Uppbörd av viseringsavgiften.

e) Hantering av tidsbeställning för personlig inställelse vid kon­

sulatet eller hos den externa tjänsteleverantören.

f) Insamling av resehandlingarna, inbegripet i förekommande

fall ett beslut om avslag, från konsulatet och återlämnande

av dessa till sökandena.

7.

När den eller de berörda medlemsstaterna väljer en extern

tjänsteleverantör, ska de granska bolagets solvens och tillförlit­

lighet, inbegripet nödvändiga tillstånd, företagsregistrering, bo­

lagsstadga och bankavtal, och försäkra sig om att det inte före­

ligger några intressekonflikter.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/19

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

22

8.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska se till att den

valda externa tjänsteleverantören uppfyller de villkor och be­

stämmelser som den omfattas av enligt det rättsliga instrument

som avses i punkt 2.

9.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska fortsätta att

ansvara för efterlevnaden av bestämmelserna om skydd av upp­

gifter vid behandling av uppgifter och ska stå under tillsyn i

enlighet med artikel 28 i direktiv 95/46/EG.

Samarbetet med en extern tjänsteleverantör får inte begränsa

eller utesluta något ansvar enligt den eller de berörda medlems­

staternas nationella lagstiftning vid överträdelser av skyldigheter

med avseende på sökandenas personuppgifter eller genomföran­

det av en eller flera av de uppgifter som avses i punkt 6. Denna

bestämmelse påverkar inte rättsliga åtgärder som får vidtas di­

rekt mot den externa tjänsteleverantören enligt den nationella

lagstiftningen i det berörda tredjelandet.

10.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska utbilda den

externa tjänsteleverantören så att denne får de kunskaper som

behövs för att erbjuda lämpliga tjänster och tillräcklig infor­

mation till sökandena.

11.

Den eller de berörda medlemsstaterna ska noga övervaka

genomförandet av det rättsliga instrument som avses i punkt 2,

inbegripet

a) den allmänna information om viseringskrav och formulär för

viseringsansökan som lämnas av den externa tjänsteleveran­

tören till sökande,

b) alla de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som

krävs för att skydda personuppgifter mot att förstöras genom

olyckshändelse eller olagligt förfarande eller förlust genom

olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av

eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om samarbetet

innefattar överföring av akter och uppgifter till den eller de

berörda medlemsstaternas konsulat, samt mot alla andra

olagliga former av behandling av personuppgifter,

c) upptagning och överföring av biometriska kännetecken,

d) åtgärder som vidtagits för att se till att bestämmelserna om

uppgiftsskydd följs.

I detta syfte ska den eller de berörda medlemsstaternas konsulat

regelbundet genomföra kontroller på plats i den externa tjäns­

televerantörens lokaler.

12.

Om samarbetet med en extern tjänsteleverantör skulle

avbrytas, ska medlemsstaterna säkerställa att fullständig service

upprätthålls.

13.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen ett ex­

emplar av det rättsliga instrument som avses i punkt 2.

Artikel 44

Kryptering och säker överföring av uppgifter

1.

Vid överenskommelser om representation mellan med­

lemsstaterna och vid samarbete mellan medlemsstaterna och

en extern tjänsteleverantör samt vid anlitande av honorärkon­

suler ska den eller de berörda medlemsstaterna se till att upp­

gifterna är fullständigt krypterade, oavsett om överföringen sker

elektroniskt eller fysiskt på ett elektroniskt lagringsmedium, från

myndigheterna i den representerande medlemsstaten till den

eller de representerade medlemsstaternas myndigheter eller

från den externa tjänsteleverantören eller från honorärkonsuln

till myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna.

2.

I tredjeländer som förbjuder kryptering av uppgifter som

ska överföras elektroniskt från myndigheterna i den represente­

rande medlemsstaten till den eller de representerade medlems­

staternas myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören

eller honorärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda

medlemsstaterna ska den eller de representerade medlemssta­

terna eller den eller de berörda medlemsstaterna inte tillåta

den representerande medlemsstaten eller den externa tjänstele­

verantören eller honorärkonsuln att överföra uppgifter elektro­

niskt.

I sådana fall ska den eller de representerade medlemsstaterna

eller den eller de berörda medlemsstaterna se till att de elek­

troniska uppgifterna överförs fysiskt i fullständigt krypterad

form på ett elektroniskt lagringsmedium från myndigheterna i

den representerande medlemsstaten till den eller de represente­

rade medlemsstaternas myndigheter eller från den externa tjäns­

televerantören eller honorärkonsuln till myndigheterna i den

eller de berörda medlemsstaterna av en medlemsstats konsulära

tjänstemän eller, om en sådan överföring skulle kräva opropor­

tionerliga eller orimliga åtgärder, på något annat säkert sätt, t.ex.

med hjälp av etablerade aktörer med erfarenhet av att transpor­

tera känsliga handlingar och uppgifter i det berörda tredjelandet.

3.

I samtliga fall ska säkerhetsnivån för överföringen anpas­

sas till uppgifternas känslighet.

4.

Medlemsstaterna eller gemenskapen ska sträva efter att nå

en överenskommelse med de berörda tredjeländerna i syfte att

upphäva förbudet mot kryptering av uppgifter som ska över­

föras elektroniskt från myndigheterna i den representerande

medlemsstaten till den eller de representerade medlemsstaternas

myndigheter eller från den externa tjänsteleverantören eller ho­

norärkonsuln till myndigheterna i den eller de berörda med­

lemsstaterna.

^SV

L 243/20

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

23

Artikel 45

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommersiella

mellanhänder

1.

Medlemsstaterna får samarbeta med kommersiella organ

som är mellanhänder när det gäller att lämna in ansökningar,

med undantag av upptagande av biometriska kännetecken.

2.

Ett sådant samarbete ska grunda sig på att medlemsstater­

nas relevanta myndigheter beviljar ackrediteringen. Ackredite­

ringen ska särskilt grunda sig på kontrollen av följande aspekter:

a) Den kommersiella mellanhandens nuvarande status: befint­

ligt tillstånd, bolagsregister, avtal med banker.

b) Befintliga avtal med kommersiella partner i medlemsstaterna

som erbjuder logi och andra paketresetjänster.

c) Avtal med transportbolag, vilka måste inkludera en utresa

och en garanterad tidsbestämd återresa.

3.

Ackrediterade kommersiella mellanhänder ska övervakas

regelbundet genom stickprovskontroller som inbegriper person­

liga intervjuer eller telefonintervjuer med sökande, kontroll av

resor och logi, kontroll av att den medicinska reseförsäkringen

som tillhandahålls är tillräcklig och täcker enskilda resande och,

när det bedöms vara nödvändigt, kontroll av dokument som rör

gruppåterresa.

4.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska infor­

mation utbytas om ackrediterade kommersiella mellanhänders

prestationer avseende upptäckta oegentligheter, avslag på ansök­

ningar som förmedlats av kommersiella mellanhänder och på­

visade former av bedrägeri med resehandlingar samt om plane­

rade resor som inte genomförts.

5.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska kon­

sulaten utbyta förteckningar över de kommersiella mellanhänder

som de har ackrediterat eller vars ackreditering de har återkallat,

i det sistnämnda fallet med uppgift om skälen för återkallelsen.

Varje konsulat ska se till att allmänheten informeras om för­

teckningen över ackrediterade kommersiella mellanhänder som

beskickningen samarbetar med.

Artikel 46

Sammanställning av statistik

Medlemsstaterna ska sammanställa årlig statistik över viseringar

i enlighet med tabellen i bilaga XII. Denna statistik ska över­

lämnas senast den 1 mars avseende det föregående kalenderåret.

Artikel 47

Information till allmänheten

1.

Medlemsstaternas centrala myndigheter och konsulat ska

förse allmänheten med all relevant information som rör vise­

ringsansökan, särskilt

a) kriterier, villkor och förfaranden som ska följas vid ansökan

om visering,

b) hur man beställer tid, i förekommande fall,

c) var ansökan kan lämnas in (behörigt konsulat, gemensamt

ansökningscentrum eller extern tjänsteleverantör),

d) ackrediterade kommersiella mellanhänder,

e) den omständigheten att den stämpel som avses i artikel 20

saknar rättsliga verkningar,

f) de tidsfrister för prövning av ansökningar som anges i

artikel 23.1, 23.2 och 23.3,

g) de tredjeländer vars medborgare eller särskilda kategorier av

medborgare omfattas av föregående samråd,

h) att avslagsbeslut ska meddelas sökanden, att det i sådana

beslut ska anges vilka skäl de grundar sig på och att sökande

vars ansökningar avslås har rätt att överklaga, med infor­

mation om vilket förfarande som ska följas för ett överkla­

gande, inklusive den behöriga myndigheten samt tidsfristen

för att lämna in ett överklagande,

i) att endast innehavet av en visering inte automatiskt ger rätt

till inresa och att viseringsinnehavarna måste visa att de

uppfyller inresevillkoren vid den yttre gränsen enligt

artikel 5 i kodex om Schengengränserna.

2.

Den representerande och den representerade medlemssta­

ten ska informera allmänheten om sådana överenskommelser

om representation som anges i artikel 8 innan de träder i kraft.

AVDELNING V

LOKALT SCHENGENSAMARBETE

Artikel 48

Lokalt Schengensamarbete mellan medlemsstaternas

konsulat

1.

För att kunna säkerställa en harmoniserad tillämpning av

den gemensamma viseringspolitiken, som i förekommande fall

tar hänsyn till lokala förhållanden, ska medlemsstaternas kon­

sulat och kommissionen samarbeta inom varje jurisdiktion och

bedöma behovet av att särskilt införa

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/21

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

24

a) en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar som

de sökande ska ge in, med beaktande av bestämmelserna i

artikel 14 och bilaga II,

b) gemensamma kriterier för prövning av ansökningar när det

gäller undantag från att betala viseringsavgiften i enlighet

med artikel 16.5 och frågor som rör översättningen av an­

sökningsformuläret, i enlighet med artikel 11.5,

c) en uttömmande förteckning över resehandlingar som utfär­

das av värdlandet, vilken ska uppdateras regelbundet.

Om bedömningen inom ramen för lokalt Schengensamarbete

leder till slutsatsen att det behövs en lokal harmoniserad strategi

i fråga om en eller flera av leden a–c, ska åtgärder för en sådan

strategi antas i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 52.2.

2.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska ett

gemensamt informationsblad införas om enhetliga viseringar

och viseringar med territoriellt begränsad giltighet och vise­

ringar för flygplatstransitering, nämligen de rättigheter som vi­

seringen ger och villkoren för att ansöka om den, i tillämpliga

fall inklusive förteckningen över styrkande handlingar enligt

punkt 1 a.

3.

Följande upplysningar ska utbytas inom ramen för det

lokala Schengensamarbetet:

a) Månatlig statistik om enhetliga viseringar, viseringar med

begränsad territoriell giltighet och viseringar för flyg­

platstransitering samt antalet avslagna ansökningar.

b) När det gäller bedömningen av migrations- och/eller säker­

hetsrisker, uppgifter om

i) värdlandets samhällsekonomiska struktur,

ii) lokala informationskällor, inklusive beträffande social

trygghet, sjukvårdsförsäkring, skatteregister och registre­

ring av in- och utresor,

iii) användning av dokument som utgör en efterbildning

eller förfalskning,

iv) rutter för olaglig invandring,

v) avslag.

c) Uppgifter om samarbete med transportbolag.

d) Uppgifter om försäkringsbolag som tillhandahåller lämplig

medicinsk reseförsäkring, inklusive kontroll av typen av täck­

ning och eventuella självriskbelopp.

4.

Inom ramen för det lokala Schengensamarbetet ska det

regelbundet anordnas möten för att särskilt behandla praktiska

frågor med anknytning till tillämpningen av den gemensamma

viseringspolitiken mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Dessa möten ska sammankallas av kommissionen, om inte an­

nat avtalas på kommissionens begäran.

Det kan hållas möten om en enda fråga och undergrupper kan

inrättas för att undersöka specifika frågor inom ramen för det

lokala Schengensamarbetet.

5.

Sammanfattande rapporter om möten om det lokala

Schengensamarbetet ska utarbetas systematiskt och cirkuleras

lokalt. Kommissionen kan delegera utarbetandet av rapporterna

till en medlemsstat. Varje medlemsstats konsulat ska vidarebe­

fordra rapporterna till sina centrala myndigheter.

På grundval av dessa rapporter ska kommissionen utarbeta en

årsrapport inom varje jurisdiktion, vilken ska läggas fram för

Europaparlamentet och rådet.

6.

Företrädare för konsulaten för de medlemsstater som inte

tillämpar gemenskapens regelverk på viseringsområdet, eller fö­

reträdare för tredjeländer, kan i enskilda fall bjudas in att delta i

möten för utbyte av information om frågor som rör utfärdandet

av viseringar.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 49

Arrangemang i samband med de olympiska och

paralympiska spelen

Medlemsstater som står värd för de olympiska och paralympiska

spelen ska tillämpa de särskilda förfaranden och villkor för ett

enklare utfärdande av viseringar som föreskrivs i bilaga XI.

Artikel 50

Ändring av bilagorna

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna

förordning och som ändrar bilagorna I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII

och XII ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

med kontroll som avses i artikel 52.3.

Artikel 51

Anvisningar om den praktiska tillämpningen av

viseringskodexen

Handläggningsanvisningar för den praktiska tillämpningen av

bestämmelserna i denna förordning ska utarbetas i enlighet

med det förfarande som avses i artikel 52.2.

^SV

L 243/22

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

25

Artikel 52

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté (viseringskom­

mittén).

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det

beslutet och förutsatt att de genomförandebestämmelser som

antas i enlighet med detta förfarande inte ändrar de väsentliga

bestämmelserna i denna förordning.

Den tidsperiod som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska

vara tre månader.

3.

När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4

och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av be­

stämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 53

Underrättelse

1.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om

a) överenskommelser om representation som avses i artikel 8,

b) tredjeländer vars individuella medborgare enligt enskilda

medlemsstater måste inneha visering för flygplatstransitering

när de passerar genom det internationella transitområdet på

flygplatser som finns inom deras territorium enligt artikel 3,

c) det nationella formuläret som styrker sponsoråtagande och/

eller privat inkvartering enligt artikel 14.4, i tillämpliga fall,

d) förteckningen över tredjeländer för vilka det krävs föregå­

ende konsultation enligt artikel 22.1,

e) förteckningen över tredjeländer för vilka information enligt

artikel 31.1 är ett krav,

f) de kompletterande nationella anteckningarna i fältet för an­

märkningar på viseringsmärket enligt artikel 27.2,

g) myndigheter som är behöriga att förlänga viseringar enligt

artikel 33.5,

h) de valda samarbetsformer som avses i artikel 40,

i) statistik som sammanställts enligt artikel 46 och bilaga XII.

2.

Kommissionen ska göra uppgifter som meddelats enligt

punkt 1 tillgängliga för allmänheten via en ständigt uppdaterad

elektronisk publikation.

Artikel 54

Ändringar av förordning (EG) nr 767/2008

Förordning (EG) nr 767/2008 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) enhetlig visering enligt artikel 2.3 i Europaparlamen­

tets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den

13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex

om viseringar (viseringskodex) (*),

___________

(*) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

b) Led b ska utgå.

c) Led c ska ersättas med följande:

”c) visering för flygplatstransitering enligt definitionen i

artikel 2.5 i förordning (EG) nr 810/2009,”

d) Led d ska ersättas med följande:

”d) visering med territoriellt begränsad giltighet enligt

definitionen i artikel 2.4 i förordning (EG)

nr 810/2009,”

e) Led e ska utgå.

2. I artikel 8.1 ska orden ”Vid mottagandet av en ansökan”

ersättas med följande:

”När ansökan kan tas upp till prövning enligt artikel 19 i

förordning (EG) nr 810/2009”.

3. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Uppgifter som ska registreras vid ansökan”.

b) Punkt 4 ska ändras enligt följande:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) Efternamn (familjenamn), efternamn vid födseln

(tidigare efternamn), förnamn, födelsedatum, fö­

delseort, födelseland och kön.”

ii) Led e ska utgå.

iii) Led g ska ersättas med följande:

”g) Destinationsmedlemsstat(er) och den planerade

vistelsens eller transiteringens varaktighet.”

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/23

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

26

iv) Led h ska ersättas med följande:

”h) Huvudsakligt syfte med resan.”

v) Led i ska ersättas med följande:

”i) Planerad dag för ankomst till Schengenområdet

och planerad dag för avresa från Schengenom­

rådet.”

vi) Led j ska ersättas med följande:

”j) Medlemsstat för första inresa.”

vii) Led k ska ersättas med följande:

”k) Sökandens hemadress.”

viii) I led l ska orden ”skolans namn” ersättas med ”läro­

anstaltens namn”.

ix) I led m ska ”faderns eller moderns” ersättas med

”föräldramyndighetens eller vårdnadshavarens”.

4. I artikel 10.1 ska följande led läggas till:

”k) I tillämpliga fall, uppgifter om att viseringsmärket har

fyllts i för hand.”

5. Det inledande stycket i artikel 11 ska ersättas med följande:

”När den viseringsmyndighet som representerar en annan

medlemsstat avbryter prövningen av en ansökan, ska den

föra in följande uppgifter i ansökningsakten:”

6. Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 led a ska ersättas med följande:

”a) Handläggningsinformation med uppgift om att vise­

ringen har avslagits och om den myndigheten avslog

den på en annan medlemsstats vägnar.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.

Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om

grunderna för avslaget på viseringsansökan, som ska

utgöras av någon eller några av följande:

a) Sökanden

i) ger in en resehandling som utgör en efterbild­

ning eller förfalskning,

ii) kan inte styrka ändamålet och villkoren för den

planerade vistelsen,

iii) kan inte styrka att han eller hon har tillräckliga

medel för uppehället, både för hela den plane­

rade vistelsens längd och för återresan till ur­

sprungs- eller avreselandet eller för transitering

till ett tredjeland till vilket han eller hon är säker

på att få inresetillstånd, eller är i stånd att skaffa

sådana medel på laglig väg,

iv) har redan vistats tre månader under den inneva­

rande sexmånadersperioden på medlemsstaternas

territorium på grundval av en enhetlig visering

eller en visering med territoriellt begränsad gil­

tighet,

v) finns på en spärrlista i Schengens informations­

system i syfte att vägras inresa,

vi) anses utgöra ett hot mot någon av medlemssta­

ternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa

enligt definitionen i artikel 2.19 i kodexen om

Schengengränserna eller deras internationella för­

bindelser, särskilt när det finns en registrering i

medlemsstaternas nationella databaser som syftar

till att vägra inresa av dessa skäl,

vii) har inte tillhandahållit bevis på innehav av lämp­

lig och giltig medicinsk reseförsäkring, i tillämp­

liga fall.

b) De framlagda uppgifterna avseende berättigande av

den planerade vistelsens syfte och villkor var inte

tillförlitliga.

c) Sökandens avsikt att lämna medlemsstaternas territo­

rium innan viseringens giltighetstid gått ut kunde

inte säkerställas.

d) Sökanden har inte tillhandahållit tillräckliga bevis för

att han eller hon inte har kunnat ansöka om visering

på förhand för att motivera att viseringsansökan läm­

nas in vid gränsen.”

7. Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Uppgifter som ska läggas till avseende upphävda eller

återkallade viseringar

1.

Om ett beslut har fattats om att upphäva eller åter­

kalla en visering ska den viseringsmyndighet som har fattat

beslutet lägga till följande uppgifter i ansökningsakten:

a) Information om handläggningsstatus med uppgift om

att viseringen har upphävts eller återkallats.

b) Uppgift om vilken myndighet som upphävde eller åter­

kallade viseringen, inbegripet dess lokalisering.

c) Tid och plats för beslutet.

^SV

L 243/24

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

27

2.

Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om

grunderna för upphävandet eller återkallandet av viseringen,

vilka ska vara:

a) En eller flera av de grunder som anges i artikel 12.2.

b) Viseringsinnehavarens begäran att återkalla viseringen.”

8. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Det inledande stycket ska ersättas med följande:

”1.

Om ett beslut har fattats om att förlänga gil­

tighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad

visering ska den viseringsmyndighet som förlängde

viseringen lägga till följande uppgifter i ansöknings­

akten:”

ii) Led d ska ersättas med följande:

”d) Viseringsmärkets nummer för den förlängda vi­

seringen.”

iii) Led g ska ersättas med följande:

”g) Det territorium inom vilket viseringsinnehavaren

har rätt att resa om den territoriella giltigheten

för den förlängda viseringen avviker från den

ursprungliga viseringens.”

b) I punkt 2 ska led c utgå.

9. I artikel 15.1 ska orden ”giltighetstiden förlängas eller för­

kortas” ersättas med ”eller viseringen förlängas”.

10. Artikel 17 ska ändras enligt följande:

a) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstat för första inresa.”

b) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Typ av visering som har utfärdats.”

c) Punkt 11 ska ersättas med följande:

”11. Huvudsakligt syfte med resan.”

11. I artiklarna 18.4 c, 19.2 c, 20.2 d och 22.2 d ska orden

”eller förkortas” utgå.

12. I artikel 23.1 d ska ordet ”förkortats” utgå.

Artikel 55

Ändringar av förordning (EG) nr 562/2006

Bilaga V del A i förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras enligt

följande:

a) Punkt 1 c ska ersättas med följande:

”c) I förekommande fall upphäva eller återkalla viseringarna i

enlighet med villkoren i artikel 34 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli

2009 om införande av en gemenskapskodex om vise­

ringar (viseringskodex) (*).

___________

(*) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

b) Punkt 2 ska utgå.

Artikel 56

Upphävande

1.

Artiklarna 9–17 i konventionen om tillämpning av Schen­

genavtalet av den 14 juni 1985 ska upphävas.

2.

Följande rättsakter ska upphävas:

a) Schengens verkställande kommittés beslut av den 28 april

1999 SCH/Com-ex (99) 13 (De gemensamma konsulära an­

visningarna, inklusive bilagorna).

b) Schengens verkställande kommittés beslut av den

14 december 1993 om förlängning av den enhetliga vise­

ringen (SCH/Com-ex (93) 21), och om gemensamma princi­

per för att upphäva, återkalla eller förkorta giltighetstiden för

den enhetliga viseringen (SCH/Com-ex (93) 24), Schengens

verkställande kommittés beslut av den 22 december 1994

om utbyte av statistiska uppgifter om utfärdande av enhetliga

viseringar (SCH/Com-ex (94) 25), Schengens verkställande

kommittés beslut av den 21 april 1998 om utbyte av sta­

tistik om utfärdade viseringar (SCH/Com-ex (98) 12) och

Schengens verkställande kommittés beslut av den

16 december 1998 om införande av ett enhetligt formulär

för inbjudan eller åtagandeförklaring (SCH/Com-ex (98) 57).

c) Gemensam åtgärd 96/197/RIF av den 4 mars 1996 om ett

system för flygplatstransitering ( ¹ ).

d) Rådets förordning (EG) nr 789/2001 av den 24 april 2001

om att förbehålla rådet genomförandebefogenheter avseende

vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för

behandlingen av ansökningar om visering ( ² ).

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/25

( ¹ ) EGT L 63, 13.3.1996, s. 8.

( ² ) EGT L 116, 26.4.2001, s. 2.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

28

e) Rådets förordning (EG) nr 1091/2001 av den 28 maj 2001

om fri rörlighet med en visering för längre vistelse ( ¹ ).

f) Rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari

2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet

till sjömän i transit ( ² ).

g) Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

390/2009 av den 23 april 2009 om ändring av de gemen­

samma konsulära anvisningarna angående viseringar till di­

plomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband

med införandet av biometri samt bestämmelser om hur vi­

seringsansökningar ska tas emot och behandlas ( ³ ).

3.

Hänvisningar till upphävda rättsakter ska förstås som hän­

visningar till denna förordning och läsas i enlighet med jäm­

förelsetabellen i bilaga XIII.

Artikel 57

Övervakning och utvärdering

1.

Två år efter det att alla bestämmelser i denna förordning

blivit tillämpliga ska kommissionen göra en utvärdering av

denna tillämpning. Denna övergripande utvärdering ska inne­

hålla en granskning av de uppnådda resultaten i relation till

målen och av tillämpningen av bestämmelserna i denna förord­

ning utan att det påverkar de rapporter som anges i punkt 3.

2.

Kommissionen ska överlämna den utvärdering som anges

i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet. På grundval av

utvärderingen ska kommissionen, om så är nödvändigt, lägga

fram lämpliga förslag till ändringar i denna förordning.

3.

Tre år efter det att VIS börjat tillämpas, och därefter vart

fjärde år, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europa­

parlamentet och rådet om tillämpningen av artiklarna 13, 17,

40–44 i denna förordning, vilken ska inbegripa införandet av

upptagning och användning av biometriska kännetecken, ända­

målsenligheten hos de Icao-standarder som valts, efterlevnaden

av reglerna om skydd för uppgifter, erfarenheterna från de ex­

terna tjänsteleverantörerna, särskilt med tanke på upptagningen

av biometriska uppgifter, genomförandet av 59-månadersregeln

för upptagande av fingeravtryck samt organiserandet av de för­

faranden som rör ansökningar. Rapporten ska även, i enlighet

med artiklarna 17.12, 17.13, 17.14 och 50.4 i VIS-förord­

ningen, omfatta sådana fall där fingeravtryck faktiskt inte kun­

nat tas eller inte krävts av rättsliga skäl jämfört med de fall där

fingeravtryck tas. Rapporten ska omfatta information om ären­

den där personer som faktiskt inte kunnat lämna fingeravtryck

fått avslag på sin viseringsansökan. Rapporten ska vid behov

åtföljas av lämpliga förslag till ändring av denna förordning.

4.

I den första av de rapporter som anges i punkt 3 ska även

frågan om tillräcklig tillförlitlighet när det gäller identifiering

och kontroll av fingeravtryck från barn under tolv år tas upp,

särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, på grundval av

resultaten av en studie som genomförts under kommissionens

ansvar.

Artikel 58

Ikraftträdande

1.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter

det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

2.

Den ska tillämpas från och med den 5 april 2010.

3.

Artikel 52 och artikel 53.1 a–h och 53.2 ska tillämpas

från och med den 5 oktober 2009.

4.

När det gäller Schengens rådfrågningssystem (tekniska spe­

cifikationer) ska artikel 56.2 d tillämpas från och med det da­

tum som anges i artikel 46 i VIS-förordningen.

5.

Artiklarna 32.2 och 32.3, 34.6 och 34.7 och artikel 35.7

ska tillämpas från och med den 5 april 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet

med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande

^SV

L 243/26

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

( ¹ ) EGT L 150, 6.6.2001, s. 4.

( ² ) EUT L 64, 7.3.2003, s. 1.

( ³ ) EUT L 131, 28.5.2009, s. 1.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

29

BILAGA I

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/27

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

30

^SV

L 243/28

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

31

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/29

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

32

BILAGA II

Icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar

De styrkande handlingar som enligt artikel 14 ska läggas fram av viseringssökande kan omfatta följande:

A. DOKUMENTATION RÖRANDE RESANS SYFTE

1. Vid resor i arbetet

a) inbjudan från ett företag eller en myndighet att delta i möten, konferenser, handels- eller industrievenemang

eller evenemang med tjänsteanknytning,

b) andra handlingar som visar att det finns handelsförbindelser eller förbindelser med tjänsteanknytning,

c) inträdesbiljetter till mässor och kongresser, i förekommande fall,

d) handlingar som styrker företagets affärsverksamhet,

e) handlingar som styrker sökandens anställning (ställning) i företaget.

2. Vid resor i samband med studier eller annan typ av utbildning

a) inskrivningsbevis från en läroanstalt som visar att man ska delta i teoretiska eller praktiska utbildnings- och

fortbildningskurser,

b) studentlegitimation eller intyg om de kurser i vilka man ska delta.

3. Vid turist- eller privatresor

a) handlingar rörande logi

— en inbjudan från en värd i förekommande fall,

— en handling från det företag som tillhandahåller logi eller annan lämplig handling som upplyser om

planerad logi,

b) handlingar rörande resrutten

— bekräftelse på bokning av en organiserad resa eller annan lämplig handling som upplyser om resplanerna,

— vid transitering: visering eller annat inresetillstånd för det tredjeland som är destinationsland, biljetter för den

fortsatta resan.

4. Vid resor i samband med politiska, vetenskapliga, kulturella, sportsliga eller religiösa evenemang, eller av andra skäl

— inbjudningar, inträdesbiljetter, anmälningar eller program som (när så är möjligt) anger värdorganisationens

namn och vistelsens längd, eller annan lämplig handling som visar på syftet med resan.

5. Vid resor för deltagare i officiella delegationer som, efter en officiell inbjudan som sänts till det berörda tredje­

landets regering, ska delta i möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram, eller i evenemang som anordnas på

medlemsstaternas territorium av mellanstatliga organisationer

— en skrivelse utfärdad av en myndighet i det berörda tredjelandet som bekräftar att sökanden är medlem av dess

officiella delegation och reser till en medlemsstat för att delta i ovannämnda evenemang, tillsammans med en

kopia av den officiella inbjudan.

6. Vid resor av medicinska skäl

— ett officiellt dokument från den medicinska inrättningen som bekräftar att det är nödvändigt med medicinsk

vård vid den inrättningen samt bevis på tillräckliga ekonomiska medel att betala vården.

^SV

L 243/30

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

33

B. HANDLINGAR SOM GÖR DET MÖJLIGT ATT BEDÖMA SÖKANDENS AVSIKT ATT LÄMNA MEDLEMSSTATERNAS

TERRITORIUM

1. Bokning av återresa eller returbiljett.

2. Bevis för ekonomiska tillgångar i bosättningslandet.

3. Anställningsbevis. Bankkontoutdrag.

4. Handling som styrker äganderätt till fastighet.

5. Bevis på integration i bosättningslandet: Familjeband, yrkesställning.

C. HANDLINGAR SOM RÖR SÖKANDENS FAMILJESITUATION

1. Samtycke från vårdnadshavare eller förmyndare (när en underårig inte reser med dem).

2. Bevis på familjeband med den värdperson som bjudit in.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/31

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

34

BILAGA III

ENHETLIGT FORMAT OCH ANVÄNDNING AV STÄMPEL SOM VISAR ATT EN ANSÖKAN OM VISERING

KAN TAS UPP TILL PRÖVNING

… Visering … ( ¹ )

xx/xx/xxxx ( ² )

… ( ³ )

Exempel:

C visering FR

22.4.2009

Consulat de France

Djibouti

Stämpelavtrycket ska placeras på den första tillgängliga sida i resehandlingen som inte innehåller några anteckningar eller

stämpelavtryck.

( ¹ ) Kod för den medlemsstat som prövar ansökan. Koderna i punkt 1.1 i bilaga VII ska användas.

(

2

) Ansökningsdatum (åtta siffror: xx dag, xx månad, xxxx år).

( ³ ) Myndighet som prövar viseringsansökan.

^SV

L 243/32

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

35

BILAGA IV

Gemensam förteckning över de tredjeländer, förtecknade i bilaga i till förordning (EG) nr 539/2001, vars

medborgare måste inneha visering för flygplatstransitering när de passerar genom det internationella

transitområdet på flygplatser inom medlemsstaternas territorium

AFGHANISTAN

BANGLADESH

DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO

ERITREA

ETIOPIEN

GHANA

IRAN

IRAK

NIGERIA

PAKISTAN

SOMALIA

SRI LANKA

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/33

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

36

BILAGA V

FÖRTECKNING ÖVER UPPEHÅLLSTILLSTÅND SOM GER INNEHAVAREN RÄTT ATT TRANSITERA GENOM

MEDLEMSSTATERS FLYGPLATSER UTAN ATT DET KRÄVS INNEHAV AV VISERING FÖR

FLYGPLATSTRANSITERING

ANDORRA:

— Tarjeta provisional de estancia y de trabajo (tillfälligt uppehålls- och arbetstillstånd) (vitt). Utfärdas för säsongsarbete.

Giltighetstiden beror på anställningens varaktighet men överskrider aldrig sex månader. Kan inte förlängas,

— Tarjeta de estancia y de trabajo (uppehålls- och arbetstillstånd) (vitt). Utfärdas för sex månader och kan förlängas med

ett år,

— Tarjeta de estancia (uppehållstillstånd) (vitt). Utfärdas för sex månader och kan förlängas med ett år,

— Tarjeta temporal de residencia (tidsbegränsat bosättningstillstånd) (rosa). Utfärdas för ett år och kan förlängas två

gånger, varje gång med ett år,

— Tarjeta ordinaria de residencia (vanligt bosättningstillstånd) (gult). Utfärdas för tre år och kan förlängas med tre år,

— Tarjeta privilegiada de residencia (förmånsbehandlat bosättningstillstånd) (grönt). Utfärdas för fem år och kan för­

längas, varje gång med fem år,

— Autorización de residencia (bosättningstillstånd) (grönt). Utfärdas för ett år och kan förlängas, varje gång med tre år,

— Autorización temporal de residencia y de trabajo (tidsbegränsat bosättnings- och arbetstillstånd) (rosa). Utfärdas för två

år och kan förlängas med två år,

— Autorización ordinaria de residencia y de trabajo (vanligt bosättnings- och arbetstillstånd) (gult). Utfärdas för fem år,

— Autorización privilegiada de residencia y de trabajo (förmånsbehandlat bosättnings- och arbetstillstånd) (grönt).

Utfärdas på 10 år och kan förlängas med samma tidsperiod varje gång.

KANADA:

— Permanent resident card (permanent uppehållstillstånd – plastkort).

JAPAN:

— Re-entry permit to Japan (återresetillstånd till Japan).

SAN MARINO:

— Permesso di soggiorno ordinario (validità illimitata) (vanligt uppehållstillstånd [obegränsad giltighet]),

— Permesso di soggiorno continuativo speciale (validità illimitata) (permanent särskilt uppehållstillstånd [obegränsad

giltighet]),

— Carta d’identità di San Marino (validità illimitata) (identitetskort från San Marino [obegränsad giltighet]).

AMERIKAS FÖRENTA STATER:

— Form I-551 permanent resident card (formulär I-551 permanent uppehållstillståndskort) (giltigt i 2–10 år),

— Form I-551 Alien registration receipt card (giltigt i 2–10 år),

— Form I-551 Alien registration receipt card (obegränsad giltighet),

— Form I-327 Re-entry document (giltigt i 2 år – utfärdas till innehavare av en ”I-551”),

— Resident alien card (identitetskort för utlänningar som är bosatta i Förenta staterna; giltigt i 2–10 år eller obegränsat.

Detta dokument garanterar endast rätt att resa in på nytt om personens vistelse utanför Förenta staterna inte har

överstigit ett år),

— Permit to reenter (tillstånd till återinresa med en giltighetstid på två år. Detta dokument garanterar endast rätt att resa

in på nytt om personens vistelse utanför Förenta staterna inte har överstigit två år),

— Valid temporary residence stamp i ett giltigt pass (giltigt i ett år från utfärdandedagen).

^SV

L 243/34

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

37

BILAGA VI

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/35

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

38

^SV

L 243/36

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

39

BILAGA VII

IFYLLANDE AV VISERINGSMÄRKET

1. Fält för obligatoriska uppgifter

1.1 Fältet ”GILTIGT FÖR”

I detta fält ska viseringens territoriella giltighet anges.

Detta fält kan endast fyllas i på något av följande sätt:

a) Schengenstater

b) Uppgift om den Schengenstat eller de Schengenstater i vilken eller vilka viseringen är giltig (i detta fall ska

följande beteckningar för länderna användas):

BE

BELGIEN

CZ

TJECKIEN

DK

DANMARK

DE

TYSKLAND

EE

ESTLAND

GR

GREKLAND

ES

SPANIEN

FR

FRANKRIKE

IT

ITALIEN

LV

LETTLAND

LT

LITAUEN

LU

LUXEMBURG

HU UNGERN

MT

MALTA

NL

NEDERLÄNDERNA

AT

ÖSTERRIKE

PL

POLEN

PT

PORTUGAL

SI

SLOVENIEN

SK

SLOVAKIEN

FI

FINLAND

SE

SVERIGE

IS

ISLAND

NO NORGE

CH

SCHWEIZ

1.2 När viseringsmärket används för att utfärda enhetliga viseringar ska detta fält fyllas i med orden ”Schengenstater”, på

den utfärdande medlemsstatens språk.

1.3 När viseringsmärket används för att utfärda en visering med territoriellt begränsad giltighet i enlighet med

artikel 25.1 i denna förordning ska namnet på den eller de medlemsstater till vars territorium viseringsinnehavarens

vistelse är begränsad skrivas in i detta fält, på den utfärdande medlemsstatens språk.

1.4 När viseringsmärket används för att utfärda en visering med territoriellt begränsad giltighet i enlighet med

artikel 25.3 i denna förordning, finns följande alternativ i fråga om de landskoder som ska skrivas i fältet:

a) De berörda medlemsstaternas koder skrivs in i fältet.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/37

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

40

b) Beteckningen ”Schengenstaterna” och därefter inom parentes ett minustecken följt av koderna för de medlems­

stater för vars territorium viseringen inte är giltig.

c) Om fältet ”giltigt för” inte räcker till för att skriva in alla koderna för de medlemsstater som (inte) erkänner den

berörda resehandlingen ska bokstävernas storlek minskas.

2. Fältet ”FRÅN OCH MED ... TILL OCH MED”

I detta fält ska viseringens giltighetstid anges.

Efter orden ”från och med” ska den första dag anges från och med vilken det är tillåtet att resa in i det område som

anges genom viseringens territoriella giltighet. Denna uppgift ska skrivas på följande sätt:

— Två siffror för dagen; den 1–9 i en månad ska föregås av en nolla.

— Bindestreck.

— Två siffror för månaden; de månader som betecknas med en siffra ska föregås av en nolla.

— Bindestreck.

— För årtalet ska de båda sista siffrorna i året anges.

Exempel: 05–12–07 = den 5 december 2007.

Datum för viseringens sista giltighetsdag ska anges efter orden ”till och med” och anges på samma sätt som den

första giltighetsdagen. Utresan från viseringens giltighetsområde ska ha ägt rum senast kl. 24 det datumet.

3. Fältet ”ANTAL INRESOR”

Uppgift om det antal inresor till giltighetsområdet för viseringen som viseringsinnehavaren har möjlighet att göra

och därmed uppgift om det antal olika vistelser på vilka de dagar som anges i punkt 4 kan fördelas.

En enstaka inresa, två inresor eller flera inresor kan beviljas utan närmare uppgifter. Dessa uppgifter ska markeras i

fältet till höger om texten med ”01”, ”02” eller med ”MULT” om fler än två inresor beviljas.

När en visering för transitering genom flera flygplatser utfärdas i enlighet med artikel 26.3 i denna förordning ska

viseringens giltighetstid beräknas enligt följande: första avresedatum plus sex månader.

Om antalet utresor överensstämmer med antalet beviljade inresor blir viseringen ogiltig även om det totala antal

dagar som har beviljats för vistelsen inte har utnyttjats.

4. Fältet ”VISTELSENS LÄNGD ... DAGAR”

Uppgift om det antal dagar som viseringsinnehavaren får vistas i det område som anges genom den territoriellt

begränsade giltigheten. Här rör det sig antingen om en oavbruten vistelse eller om flera dagar under olika vistelser

inom den tidsperiod som anges i punkt 2 och i enlighet med det antal beviljade inresor som anges i punkt 3.

Mellan orden ”vistelsens längd” och ”dagar” ska det antal dagar som beviljas för vistelsen skrivas in med två siffror.

Den första siffran ska vara en nolla om antalet dagar är mindre än 10.

Maximiantalet dagar som får anges i detta fält är 90 dagar.

När en visering är giltig under mer än sex månader ska vistelsens längd vara 90 dagar inom varje sexmånadersperiod.

5. Fältet ”UTFÄRDAT I ... DEN …”

I detta fält anges den ort där den utfärdande myndigheten är belägen. Datum för utfärdandet ska skrivas in direkt

efter ”den”.

Datum för utfärdande ska anges på samma sätt som under punkt 2.

6. Fältet ”PASSNUMMER”

Uppgift om numret på det resehandling i vilken viseringen ska påföras.

Om den person som viseringen utfärdas till finns upptagen i makans/makens, vårdnadshavarens eller förmyndarens

pass, ska numret på den personens resehandling anges.

^SV

L 243/38

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

41

Om sökandens resehandling inte erkänns av den utfärdande medlemsstaten, ska det enhetliga formatet för det

separata bladet för påförande av visering användas för att påföra viseringen.

Det nummer som ska skrivas i detta fält ska, om det gäller ett viseringsmärke som ska påföras det separata bladet, i

stället för passnummer vara samma typografiska nummer som det som förekommer på formuläret, bestående av sex

siffror.

7. Fältet ”SLAG AV VISERING”

För att underlätta kontrollmyndighetens arbete ska viseringskategorin anges med bokstäverna A, C och D enligt

följande:

A: Visering för flygplatstransitering (enligt definitionen i artikel 2.5 i denna förordning).

C: Visering (enligt definitionen i artikel 2.2 i denna förordning).

D: Visering för längre vistelse.

8. Fältet ”EFTERNAMN OCH FÖRNAMN”

Här anges det första ordet under ”efternamn” och därefter det första ordet under ”förnamn” i viseringsinnehavarens

resehandling i angiven ordning. Den utfärdande myndigheten ska kontrollera att det efternamn och det förnamn

som finns i resehandlingen, och som ska skrivas in såväl i detta fält som i det maskinläsbara fältet, överensstämmer

med de namn som finns i viseringsansökningen. Om antalet tecken i efternamnet och förnamnet överstiger det

tillgängliga utrymmet ska de tecken som inte får plats ersättas med en punkt (.).

9. a) Obligatoriska uppgifter i fältet ”ANMÄRKNINGAR”

— Om en visering utfärdas för en annan medlemsstats räkning i enlighet med artikel 7 ska följande uppgift

läggas till: ”R/[den representerade medlemsstatens kod].”

— Om en visering utfärdas för transitering ska följande uppgift läggas till: ”TRANSIT”.

b) Fältet för särskilda uppgifter i de enskilda staterna (anmärkningar)

Detta fält ska även omfatta anmärkningar på den utfärdande medlemsstatens språk rörande nationella bestäm­

melser. Sådana anmärkningar får dock inte överlappa de obligatoriska anmärkningar som avses i punkt 1.

c) Fältet för insättning av fotografi

Viseringsinnehavarens fotografi, som ska vara i färg, ska fylla det därför avsedda utrymmet.

Följande bestämmelser ska iakttas för det fotografi som ska påföras viseringsmärket:

Huvudets storlek från haka till hjässa ska utgöra 70–80 % av fotografiets yta, mätt vertikalt.

Minimikrav för upplösning:

— Skanner, 300 ”pixels per inch” (ppi), utan förminskning.

— Färgskrivare, 720 ”dots per inch” (dpi) för det insatta fotografiet.

10. Maskinläsbar del

Detta fält består av två rader med vardera 36 tecken (OCR B-10 tecken per tum).

Första raden: 36 tecken (obligatoriskt)

Positioner

Antal tecken

Fältets innehåll

Kommentarer

1–2

2

Typ av handling

Första tecknet: V

Andra tecknet: kod som anger typen av vise­

ring

(A, C eller D)

3–5

3

Utfärdande stat

Icaos trebokstavskod: BEL, CHE, CZE, DNK,

D<<, EST, GRC, ESP, FRA, ITA, LVA, LTU,

LUX, HUN, MLT, NLD, AUT, POL, PRT,

SVN, SVK, FIN, SWE, ISL, NOR.

6–36

31

Efternamn och för­

namn

Efternamnet ska skiljas från förnamnet med

två utfyllnadstecken (<<). Olika delar av ett

namn ska skiljas åt genom ett utfyllnadstec­

ken (<). Positioner som inte utnyttjas ska mar­

keras med ett utfyllnadstecken (<).

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/39

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

42

Andra raden: 36 tecken (obligatoriskt)

Positioner

Antal tecken

Fältets innehåll

Kommentarer

1

9

Viseringens nummer

Numret är tryckt i viseringsmärkets övre

högra hörn.

10

1

Kontrollsiffra

Siffran är resultatet av en komplicerad beräk­

ning, på grundval av uppgifterna i föregående

fält, enligt en algoritm som fastställts av Icao.

11

3

Sökandens nationali­

tet

Icao: trebokstavskod.

14

6

Födelsedatum

Ordningen ska vara ÅÅMMDD där

ÅÅ = år (obligatoriskt)

MM = månad eller << om uppgift saknas

DD = dag eller << om uppgift saknas

20

1

Kontrollsiffra

Siffran är resultatet av en komplicerad beräk­

ning, på grundval av uppgifterna i föregående

fält, enligt en algoritm som fastställts av Icao.

21

1

Kön

F = kvinna,

M = man,

< = uppgift saknas.

22

6

Datum då viseringens

giltighetstid upphör

Ordningen ska vara ÅÅMMDD utan utfyll­

nadstecken.

28

1

Kontrollsiffra

Siffran är resultatet av en komplicerad beräk­

ning, på grundval av uppgifterna i föregående

fält, enligt en algoritm som fastställts av Icao.

29

1

Territoriell giltighet

a) För viseringar med territoriellt begränsad

giltighet, ange bokstaven T.

b) Vid

enhetlig

visering,

ange

utfyllnadstecknet <.

30

1

Antal inresor

1, 2 eller M

31

2

Vistelsens längd

a) Kortare vistelse: antalet dagar ska införas i

det visuellt läsbara fältet.

b) Längre vistelse: <<

33

4

Giltig fr.o.m.

Strukturen ska vara MMDD utan utfyllnads­

tecken.

^SV

L 243/40

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

43

BILAGA VIII

PÅFÖRANDE AV VISERINGSMÄRKE

1. Viseringsmärket ska placeras på den första sidan i resehandlingen som inte innehåller några noteringar eller stämplar,

bortsett från den stämpel som anger att en ansökan kan lämnas in.

2. Viseringsmärket ska placeras så att det ligger i linje med sidans kanter samt anbringas så nära dem som möjligt.

Viseringsmärkets maskinläsbara fält ska placeras så att det ligger i linje med sidans kant.

3. De utfärdande myndigheternas stämpel ska placeras i fältet ”ANMÄRKNINGAR” på ett sådant sätt att den går utöver

viseringsmärkets kant in på sidan i resehandlingen.

4. Om det är nödvändigt att avstå från att fylla i det maskinläsbara fältet, får stämpeln anbringas på detta fält för att göra

det obrukbart. Dimensionerna och stämpelavtrycket ska användas i enlighet med vad som beslutats av varje medlems­

stat.

5. För att förhindra att ett viseringsmärke som påförts ett separat blad för påförande av visering återanvänds, ska de

utfärdande myndigheternas stämpel placeras till höger över både viseringsmärket och det separata bladet, så att

läsningen av fält och anmärkningar inte försvåras och utan att den går in på det maskinläsbara fältet.

6. Förlängningen av en visering, i enlighet med artikel 33 i förordningen, ska ske i form av ett viseringsmärke. De

utfärdande myndigheternas stämpel ska anbringas på viseringsmärket.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/41

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

44

BILAGA IX

DEL 1

Bestämmelser om utfärdande av viseringar vid gränsen för sjömän I transit vilka omfattas av viseringstvång

Dessa bestämmelser gäller utbytet av information mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om sjömän i

transit vilka omfattas av viseringstvång. När en visering utfärdas vid en gräns på grundval av ett informationsutbyte, vilar

ansvaret på den medlemsstat som utfärdar viseringen.

I dessa bestämmelser avses med

medlemsstatshamn: en hamn som utgör en yttre gräns i en medlemsstat,

medlemsstatsflygplats: en flygplats som utgör en yttre gräns i en medlemsstat.

I. Sjömän som mönstrar på ett fartyg som befinner sig i en medlemsstatshamn eller ett fartyg som väntas anlöpa en

sådan hamn (inresa till medlemsstaternas territorium)

— Rederiet eller skeppsmäklaren ska informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstatshamn där fartyget

befinner sig eller som fartyget väntas anlöpa om att sjömän som omfattas av viseringstvång väntas resa in via en

medlemsstatsflygplats eller en land- eller sjögräns. Rederiet eller skeppsmäklaren ska underteckna en åtagande­

förklaring för dessa sjömän om att alla kostnader för vistelsen och, om så är nödvändigt, för sjömännens återresa

till hemlandet kommer att betalas av rederiet.

— De ovan nämnda behöriga myndigheterna ska snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller

skeppsmäklaren överlämnar är korrekta och ska kontrollera om övriga villkor för inresa till medlemsstaternas

territorium är uppfyllda. Resvägen inom medlemsstaternas territorium ska också kontrolleras, t.ex. genom (flyg)bil­

jetterna.

— När sjömän väntas resa in via en medlemsstatsflygplats ska de behöriga myndigheterna i medlemsstatshamnen

med hjälp av ett vederbörligen ifyllt formulär om sjömän i transit vilka omfattas av viseringstvång (enligt del 2),

vilket ska översändas med fax, e-post eller på annat sätt, informera de behöriga myndigheterna vid den medlems­

statsflygplats där inresan äger rum om utfallet av kontrollen och ska ange om visering vid gränsen i princip får

utfärdas. När sjömän väntas resa in via en land- eller sjögräns ska de behöriga myndigheterna vid den gränsstation

där den berörda sjömannen reser in på medlemsstaternas territorium informeras enligt samma förfarande.

— Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt och om dessa klart överensstämmer med sjömannens

uppgifter eller handlingar, får de behöriga myndigheterna vid den medlemsstatsflygplats där inresa eller utresa äger

rum utfärda en transitvisering vid gränsen, med en tillåten vistelsetid som motsvarar den tid som behövs för

transiteringen. I sådana fall ska dessutom en inrese- eller utresestämpel för medlemsstaten införas i sjömannens

resehandling, som ska återlämnas till denne.

II. Sjömän som mönstrar av från ett fartyg som har anlöpt en medlemsstatshamn (utresa från medlemsstaternas

territorium)

— Rederiet eller skeppsmäklaren ska informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstatshamnen om inresa när

det gäller sjömän som omfattas av viseringstvång och som ämnar mönstra av och lämna medlemsstaternas

territorium via en medlemsstatsflygplats eller en land- eller sjögräns. Rederiet eller skeppsmäklaren ska under­

teckna en åtagandeförklaring för dessa sjömän om att alla kostnader för vistelsen och, om så är nödvändigt,

kostnaderna för sjömännens återresa till hemlandet kommer att betalas av rederiet.

— De behöriga myndigheterna ska snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller skeppsmäklaren

överlämnar är korrekta och ska kontrollera om övriga villkor för inresa till medlemsstaternas territorium är

uppfyllda. Resvägen inom medlemsstaternas territorium ska också kontrolleras, t.ex. genom (flyg)biljetterna.

— Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt får de behöriga myndigheterna utfärda en visering

med en tillåten vistelsetid som motsvarar den tid som behövs för transiteringen.

^SV

L 243/42

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

45

III. Sjömän som mönstrar av ett fartyg som anlöpt en medlemsstatshamn för att börja arbeta på ett annat fartyg

— Rederiet eller skeppsmäklaren ska informera de behöriga myndigheterna i medlemsstatshamnen om inresa när det

gäller sjömän som omfattas av viseringstvång och som ämnar mönstra av och lämna medlemsstaternas territorium

via en annan medlemsstatshamn. Rederiet eller skeppsmäklaren ska underteckna en åtagandeförklaring för dessa

sjömän om att alla kostnader för vistelsen och, om så är nödvändigt, för sjömännens återresa till hemlandet

kommer att betalas av rederiet.

— De behöriga myndigheterna ska snarast möjligt kontrollera om de uppgifter som rederiet eller skeppsmäklaren

överlämnar är korrekta och ska undersöka om övriga villkor för inresa till medlemsstaternas territorium är

uppfyllda. De behöriga myndigheterna i den medlemsstatshamn via vilken sjömännen kommer att lämna med­

lemsstaternas territorium med fartyget ska även kontaktas för undersökningen. En kontroll ska genomföras för att

fastställa om det fartyg på vilket sjömännen ska börja arbeta redan befinner sig i hamn eller om det väntas. Även

resvägen inom medlemsstaternas territorium ska kontrolleras.

— Om kontrollen av de tillgängliga uppgifterna utfaller positivt får de behöriga myndigheterna utfärda en visering

med en tillåten vistelsetid som motsvarar den tid som behövs för transiteringen.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/43

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

46

DEL 2

^SV

L 243/44

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

47

DETALJERAD BESKRIVNING AV FORMULÄRET

Punkterna 1–4: Sjömannens identitet.

1.

A. Efternamn

B. Förnamn

C. Nationalitet

D. Befattning/grad

2.

A. Födelseort

B. Födelsedatum

3

A. Passnummer

B. Datum för utfärdande

C. Giltighetstid

4.

A. Sjöfartsboksnummer

B. Datum för utfärdande

C. Giltighetstid

Beträffande punkterna 3 och 4: En resehandling eller sjöfartsbok får användas i identifieringssyfte beroende på sjöman­

nens nationalitet och den medlemsstat där inresan äger rum.

Punkterna 5–8: Skeppsmäklaren och fartyget i fråga.

5.

Skeppsmäklarens namn (den person eller juridiska person som företräder redaren på platsen i allt

som rör redarens uppgifter med att utrusta fartyget) i punkt 5A och telefonnummer (och andra

kontaktuppgifter som faxnummer och e-postadress) i punkt 5B.

6.

A. Fartygets namn

B. IMO-nummer (detta nummer består av 7 siffror och kallas också ”Lloyds-nummer”)

C. Flagg (under vilken ett handelsfartyg seglar)

7.

A. Fartygets ankomstdatum

B. Föregående hamn för fartyget

Bokstaven A avser datumet när fartyget anlöper den hamn där sjömannen ska mönstra på.

8.

A. Fartygets avgångsdatum

B. Destinationshamn för fartyget (nästa anlöpshamn)

Beträffande punkterna 7A och 8A: Uppgifter om den tidsperiod under vilken en sjöman får resa i syfte att mönstra på.

Man bör hålla i minnet att resvägen i stor utsträckning är avhängig av oförutsedda händelser och yttre faktorer såsom

stormar, haverier etc.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/45

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

48

Punkterna 9–12: Syftet med sjömannens resa och hans/hennes destination.

9. ”Slutmålet” är den slutliga destinationen för sjömannens resa. Detta kan vara antingen den hamn där sjömannen

mönstrar på eller det land dit han/hon beger sig i händelse av avmönstring.

10. Syftet med ansökan

a) Vid påmönstring är slutmålet den hamn där sjömannen ska mönstra på.

b) Vid mönstring på ett annat fartyg som befinner sig inom medlemsstaternas territorium är slutmålet också den

hamn där sjömannen ska mönstra på. En mönstring på ett annat fartyg som befinner sig utanför medlems­

staternas territorium ska anses vara en avmönstring.

c) Vid avmönstring av olika orsaker såsom kontraktets upphörande, arbetsolycka, trängande familjeskäl etc.

11. Transportsätt

Förteckning över sådana transportsätt inom medlemsstaternas territorium som används av en sjöman i transit vilken

omfattas av viseringstvång för att resa till slutmålet. I formuläret fastställs följande tre transportsätt:

a) Bil (eller buss).

b) Tåg.

c) Flyg.

12. Datum för ankomst (till medlemsstaternas territorium)

Avser huvudsakligen den första medlemsstatsflygplatsen eller den första gränsövergången (eftersom det inte nödvän­

digtvis alltid är fråga om en flygplats) för en sjöman vid den yttre gräns där han/hon önskar resa in på medlems­

staternas territorium.

Datum för transit

Avser det datum när sjömannen mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium och reser till en annan

hamn som också är belägen inom medlemsstaternas territorium.

Datum för avresa

Avser det datum när sjömannen mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium för att mönstra på ett

annat fartyg som befinner sig i en hamn utanför medlemsstaternas territorium eller det datum när sjömannen

mönstrar av i en hamn inom medlemsstaternas territorium för att återvända hem (utanför medlemsstaternas terri­

torium).

Efter att ha fastställt de tre transportsätten bör även tillgänglig information lämnas om

a) bil, buss: registreringsnummer,

b) tåg: namn, nummer, etc.,

c) uppgifter om flygning: datum, klockslag, flygnummer.

13. Åtagandeförklaring undertecknad av skeppsmäklaren eller redaren som bekräftar sitt ansvar för utgifterna för vistelsen

och, i förekommande fall, för sjömannens återresa till hemlandet.

^SV

L 243/46

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

49

BILAGA X

FÖRTECKNING ÖVER MINIMIKRAV SOM SKA INGÅ I DET RÄTTSLIGA INSTRUMENTET VID SAMARBETE

MED EXTERNA TJÄNSTELEVERANTÖRER

A. I samband med verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören vad avser skydd för uppgifter iaktta

följande:

a) Alltid förhindra att uppgifter obehörigen läses, kopieras, ändras eller utplånas, särskilt under deras överföring till

den diplomatiska beskickningen eller karriärkonsulatet i den eller de medlemsstater som har behörighet att

behandla en ansökan.

b) I enlighet med instruktionerna från den eller de behöriga medlemsstaterna överföra uppgifterna

— elektroniskt, i krypterad form, eller

— fysiskt, på ett säkert sätt.

c) Överföra uppgifterna så snabbt som möjligt:

— För fysiskt överförda uppgifter, minst en gång i veckan.

— För elektroniskt överförda krypterade uppgifter, senast i slutet av den dag de samlades in.

d) Omedelbart utplåna uppgifterna efter deras överföring och säkerställa att de enda uppgifter som får behållas ska

vara sökandens namn och kontaktuppgifter för tidsbeställningen samt, i förekommande fall, passnumret fram till

dess att passet återlämnas till sökanden.

e) Säkerställa att alla de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som krävs för att skydda personuppgifter mot

att förstöras genom olyckshändelse eller olagligt förfarande, eller förlust genom olyckshändelse samt mot änd­

ringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om samarbetet innefattar överföring av

akter och uppgifter till den eller de berörda medlemsstaternas diplomatiska beskickningar eller karriärkonsulat,

samt mot alla andra olagliga former av behandling av personuppgifter.

f) Behandla uppgifterna endast i syfte att behandla sökandenas personuppgifter för den eller de berörda medlems­

staternas räkning.

g) Tillämpa standarder för skydd av uppgifter som minst motsvarar de standarder som fastställs i direktiv 95/46/EG.

h) Ge sökanden den information som krävs enligt artikel 37 i VIS-förordningen.

B. I samband med verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören vad avser personalens uppträdande iaktta

följande:

a) Se till att personalen har lämplig utbildning.

b) Se till att den externa tjänsteleverantörens personal i samband med utförandet av sina uppgifter

— tar emot sökandena på ett artigt sätt,

— visar respekt för sökandenas mänskliga värdighet och integritet,

— inte diskriminerar människor på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktions­

hinder, ålder eller sexuell läggning, samt

— respekterar de sekretessbestämmelser som också ska gälla efter det att anställda har lämnat sitt arbete eller efter

det att det rättsliga instrumentet tillfälligt har upphört eller sagts upp.

c) Vid varje tillfälle kunna lämna identitetsuppgifter på den personal som arbetar för den externa tjänsteleverantören.

d) Kunna visa att personalen inte har några anteckningar i kriminalregistret och har erforderlig sakkunskap.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/47

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

50

C. I samband med kontroll av verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören iaktta följande:

a) Sörja för att personal som har bemyndigats av den eller de berörda medlemsstaterna när som helst får tillgång till

den externa tjänsteleverantörens lokaler utan föregående anmälan, särskilt i inspektionssyfte.

b) Se till att det finns möjlighet till distanstillträde till den externa tjänsteleverantörens system för tidsbeställning i

inspektionssyfte.

c) Se till att relevanta övervakningsmetoder används (t.ex. testsökande, Webcam).

d) Se till att det finns tillgång till bevis för iakttagande av skydd för uppgifter, bl.a. rapporteringsskyldighet, extern­

revision och regelbundna kontroller på plats.

e) Till den eller de berörda medlemsstaterna utan dröjsmål rapportera eventuella säkerhetsproblem eller klagomål från

sökande om missbruk av uppgifter eller obehörig tillgång samt samordna sig med den eller de berörda medlems­

staterna i syfte att finna en lösning och snabbt ge svar med förklaring till sökande som klagat.

D. I samband med allmänna krav ska den externa tjänsteleverantören iaktta följande:

a) Handla enligt instruktionerna från den eller de medlemsstater som är behöriga att behandla ansökan.

b) Vidta lämpliga åtgärder mot korruption (t.ex. bestämmelser om ersättning till personal, samarbete vid val av

personal som används för uppgiften, tvåmansregeln, rotationsprincipen).

c) Fullt ut följa bestämmelserna i det rättsliga instrumentet, som ska innehålla en klausul om tillfälligt upphörande

eller uppsägning, särskilt om de fastställda bestämmelserna överträds, samt en översynsklausul för att säkerställa att

bästa praxis återspeglas i det rättsliga instrumentet.

^SV

L 243/48

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

51

BILAGA XI

SÄRSKILDA FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR ATT UNDERLÄTTA UTFÄRDANDET AV VISERINGAR

FÖR MEDLEMMAR I DEN OLYMPISKA FAMILJEN SOM DELTAR I OLYMPISKA SPELEN ELLER

PARALYMPISKA SPELEN

KAPITEL I

Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

Följande särskilda förfaranden och villkor ska förenkla ansökningar om visering och utfärdande av viseringar för med­

lemmar av den olympiska familjen under olympiska och paralympiska spel som anordnas av en medlemsstat.

Dessutom ska de relevanta bestämmelserna i gemenskapens regelverk om förfaranden för ansökan om och utfärdande av

viseringar tillämpas.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande definitioner:

1. ansvariga organisationer: i samband med åtgärder som syftar till att förenkla förfaranden vid ansökan om och utfärdande

av visering för medlemmar i den olympiska familjen vilka deltar i olympiska och/eller paralympiska spel, de officiella

organisationer som i enlighet med OS-stadgan får överlämna förteckningar över medlemmar i den olympiska familjen

till organisationskommittén i den medlemsstat som står värd för de olympiska och paralympiska spelen för utfärdande

av ackrediteringskort för spelen.

2. medlem i den olympiska familjen: varje person som är medlem i Internationella olympiska kommittén, Internationella

paralympiska kommittén, de internationella OS-förbunden, de nationella olympiska och paralympiska kommittéerna,

organisationskommittéerna för olympiska spelen och nationella organisationer, såsom idrottare, domare, tränare och

andra idrottsfunktionärer, sjukvårdspersonal som är knuten till lag eller enskilda idrottare, ackrediterade journalister,

högre tjänstemän, givare, sponsorer eller andra officiella gäster, vilka accepterar att följa OS-stadgan, vilka handlar

under kontroll av och högsta myndighet från Internationella olympiska kommittén och vilka finns med på förteck­

ningarna över ansvariga organisationer samt är ackrediterade av organisationskommittén i den medlemsstat som står

värd för olympiska spelen för att delta i olympiska eller paralympiska spel.

3. olympiskt ackrediteringskort: som är utfärdade av organisationskommittén i den medlemsstat som står värd för olympiska

och paralympiska spel, i enlighet med nationell lagstiftning: två säkra handlingar, en för olympiska spelen och en för

paralympiska spelen, med foto av innehavaren, som fastställer dennes identitet som medlem i den olympiska familjen,

och som ger tillträde till de platser där idrottstävlingarna äger rum samt till övriga arrangemang under spelen.

4. under den tid olympiska och paralympiska spelen pågår: den period under vilken de olympiska spelen pågår och den period

under vilken de paralympiska spelen pågår.

5. organisationskommittén i den medlemsstat som är värdland för olympiska och paralympiska spelen: den kommitté som värd­

medlemsstaten inrättat i enlighet med nationell lagstiftning för att anordna olympiska och paralympiska spel och som

beslutar om ackreditering av de medlemmar i den olympiska familjen som deltar i dessa spel.

6. behöriga viseringsmyndigheter: de myndigheter som av den medlemsstat som står som värd för olympiska och paralym­

piska spelen har utsetts att granska ansökningar och utfärda viseringar till medlemmar i den olympiska familjen.

KAPITEL II

Utfärdande av visering

Artikel 3

Villkor

Visering får utfärdas enligt denna förordning endast om den berörda personen uppfyller följande villkor:

a) Personen ska vara utsedd av en av de ansvariga organisationerna och ackrediterad av organisationskommittén i den

medlemsstat som står värd för olympiska och paralympiska spel för att delta i de olympiska och/eller paralympiska

spelen.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/49

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

52

b) Personen ska inneha en giltig resehandling, som tillåter passerande av de yttre gränserna i enlighet med artikel 5 i

kodexen om Schengengränserna.

c) Personen får inte finnas registrerad på spärrlista i syfte att hindra inresa.

d) Personen får inte anses utgöra ett hot mot någon av medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller interna­

tionella förbindelser.

Artikel 4

Inlämnande av ansökan

1.

När en ansvarig organisation upprättar en förteckning över de personer som har valts ut för att delta i olympiska

och/eller paralympiska spelen, kan den tillsammans med ansökan om utfärdande av olympiskt ackrediteringskort för de

utvalda personerna lämna in en samlad ansökan om visering för de utvalda personer, vilka omfattas av viseringskrav i

enlighet med förordning (EG) nr 539/2001, utom när personerna i fråga har ett uppehållstillstånd utfärdat av en

medlemsstat, eller ett uppehållstillstånd utfärdat av Förenade kungariket eller Irland, i enlighet med direktiv 2004/38/EG

av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom

medlemsstaternas territorier ( ¹ ).

2.

En samlad viseringsansökan för de berörda personerna ska översändas samtidigt med ansökningarna om utfärdande

av olympiskt ackrediteringskort, till organisationskommittén i den medlemsstat som står värd för olympiska och para­

lympiska spel, i enlighet med det förfarande som har fastställts av denna.

3.

Individuella viseringsansökningar ska lämnas in för varje person som deltar i olympiska och/eller paralympiska spel.

4.

Organisationskommittén i den medlemsstat som står värd för olympiska och paralympiska spel ska så snabbt som

möjligt till de behöriga viseringsmyndigheterna översända en samlad viseringsansökan tillsammans med kopior av ansök­

ningarna om utfärdande av olympiskt ackrediteringskort för de berörda personerna, med uppgift om deras fullständiga

namn, nationalitet, kön, födelsedatum och födelseort samt deras resehandlings nummer, typ och det datum då den

upphör att gälla.

Artikel 5

Handläggning av den samlade viseringsansökan och typ av visering som utfärdas

1.

Viseringen ska utfärdas av de behöriga viseringsmyndigheterna efter en kontroll av att alla villkor i artikel 3 är

uppfyllda.

2.

Den utfärdade viseringen ska vara en enhetlig visering för flera inresor som tillåter en vistelse på högst tre månader

under den tid olympiska och paralympiska spel pågår.

3.

Om den berörda medlemmen i den olympiska familjen inte uppfyller villkoren i artikel 3 c eller d får de behöriga

viseringsmyndigheterna utfärda en visering med territoriellt begränsad giltighet i enlighet med artikel 25 i denna förord­

ning.

Artikel 6

Viseringens utformning

1.

Viseringen ska bestå av två nummer som skrivs in på det olympiska ackrediteringskortet. Det första numret ska vara

viseringsnumret. Om viseringen är en enhetlig visering ska numret bestå av sju (7) tecken: bokstaven ”C” följd av sex (6)

siffror. En visering med territoriellt begränsad giltighet ska bestå av åtta (8) tecken: bokstäverna ”XX” ( ² ) följda av sex (6)

siffror. Det andra numret ska vara numret på den berörda personens resehandling. Det andra numret ska vara numret på

den berörda personens resehandling.

2.

De behöriga viseringsmyndigheterna ska översända viseringsnumren till organisationskommittén i den medlemsstat

som står värd för olympiska och paralympiska spel för utfärdande av olympiska ackrediteringskort.

^SV

L 243/50

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

( ¹ ) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

( ² ) Hänvisning till den organiserande medlemsstatens ISO-kod.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

53

Artikel 7

Gratis visering

De behöriga viseringsmyndigheterna ska inte ta ut några avgifter för prövningen av viseringsansökningar och utfärdande

av viseringar.

KAPITEL III

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 8

Annullering av visering

Om förteckningen över de personer som föreslås delta i olympiska och/eller paralympiska spel ändras innan spelen börjar,

ska de ansvariga organisationerna utan dröjsmål meddela organisationskommittén i den medlemsstat som står värd för

olympiska och paralympiska spel så att olympiska ackrediteringskorten för de personer som strukits från förteckningen

kan dras in. Organisationskommittén ska underrätta de behöriga viseringsmyndigheterna och meddela numren på de

aktuella viseringarna.

De behöriga viseringsmyndigheterna ska annullera viseringen för de berörda personerna. De ska omedelbart meddela

gränskontrollmyndigheterna om detta, vilka i sin tur utan dröjsmål ska översända uppgifterna till de behöriga myndig­

heterna i övriga medlemsstater.

Artikel 9

Kontroller vid de yttre gränserna

1.

Inresekontrollen av medlemmar i den olympiska familjen med visering utfärdad i enlighet med denna förordning

ska, när dessa personer passerar medlemsstaternas yttre gränser, begränsas till en kontroll av att villkoren i artikel 3 är

uppfyllda.

2.

Under den tid olympiska och paralympiska spelen pågår ska följande gälla:

a) In- och utresestämplar ska anbringas på den första lediga sidan i resehandlingen för de medlemmar i den olympiska

familjen för vilka det är nödvändigt att anbringa sådana stämplar enligt artikel 10.1 i kodexen om Schengengränserna.

Vid den första inresan ska viseringsnumret anges på samma sida.

b) Villkoren för inresa enligt artikel 5.1 c i kodexen om Schengengränserna ska antas ha uppfyllts så snart en medlem i

den olympiska familjen har blivit vederbörligen ackrediterad.

3.

Bestämmelserna i punkt 2 ska gälla de medlemmar i den olympiska familjen som är tredjelandsmedborgare,

antingen de omfattas av viseringskrav enligt förordning (EG) nr 539/2001 eller inte.

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/51

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

54

BILAGA XII

ÅRLIG STATISTIK OM ENHETLIG VISERING, VISERINGAR MED TERRITORIELLT BEGRÄNSAD GILTIGHET

OCH VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING

Följande uppgifter ska lämnas till kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 46 för varje plats där enskilda

medlemsstater utfärdar viseringar:

— Det totala antalet ansökningar om A-visering (inklusive A-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet utfärdade A-viseringar (inklusive A-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet utfärdade A-viseringar för flera inresor,

— Det totala antalet icke utfärdade A-viseringar (inklusive A-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet ansökningar om C-visering (inklusive C-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet utfärdade C-viseringar (inklusive C-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet ansökningar om C-viseringar för flera inresor,

— Det totala antalet icke utfärdade C-viseringar (inklusive C-viseringar för flera inresor),

— Det totala antalet utfärdade viseringar med territoriellt begränsad giltighet.

Allmänna regler för inlämning av uppgifter:

— Uppgifter för hela föregående år ska sammanställas i en enda fil,

— Uppgifterna ska tillhandahållas med hjälp av den gemensamma mallen som tillhandahålls av kommissionen,

— Uppgifter ska finnas tillgängliga för de enskilda platser där den berörda medlemsstaten utfärdar viseringar och

uppdelas efter tredjeländer,

— ”Icke utfärdade” omfattar uppgifter om avslag på viseringsansökningar och ansökningar där prövningen har avbrutits i

enlighet med artikel 8.2.

Om uppgifter varken finns tillgängliga eller är relevanta för en speciell kategori och ett tredjeland ska medlemsstaterna

lämna utrymmet tomt (och inte införa ”0” [noll], ”ej tillämpligt” eller något annat värde).

^SV

L 243/52

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

55

BILAGA XIII

JÄMFÖRELSETABELL

Bestämmelse i denna förordning

Ersatt bestämmelse i Schengenkonventionen (CSA), de gemen­

samma konsulära anvisningarna (CCI) eller beslut av verkställande

Schengenkommittén (SCH/Com-ex)

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

CCI, del I.1 Tillämpningsområde (CSA artiklarna 9 och 10)

Artikel 2

Definitioner

1–4

CCI: del I. 2 Definitioner och viseringskategorier

CCI: del IV ”Rättslig grund”

CSA: Artiklarna 11.2, 14.1, 15, 16

AVDELNING II

VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING

Artikel 3

Tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering

för flygplatstransitering

Gemensam åtgärd 96/197/RIF, CCI, del I, 2.1.1

AVDELNING III

FÖRFARANDEN OCH VILLKOR FÖR UTFÄRDANDE AV VISERING

KAPITEL I

Myndigheter som medverkar vid förfaranden i samband med ansökningar

Artikel 4

Myndigheter som är behöriga att handlägga viseringsansök­

ningar

CCI, del II. 4, CSA, artikel 12.1, förordning (EG) nr 415/

2003

Artikel 5

Medlemsstat som är behörig att pröva en ansökan

CCI, del II, 1.1 a och b, CSA, artikel 12.2

Artikel 6

Konsulär territoriell behörighet

CCI, del II, 1.1 och 3

Artikel 7

Behörighet att utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare

som vistas lagligt på en medlemsstats territorium

—

Artikel 8

Avtal om representation

CCI, del II, 1.2

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/53

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

56

KAPITEL II

Ansökan

Artikel 9

Praktiska bestämmelser om inlämnande av ansökningar

CCI, bilaga 13, not (artikel 10.1)

Artikel 10

Allmänna regler för inlämnande av viseringsansökningar

—

Artikel 11

Ansökningsformulär

CCI, del III, 1.1.

Artikel 12

Resehandling

CCI, del III, 2 a, CSA, artikel 13.1 och 13.2

Artikel 13

Biometriska kännetecken

CCI, del III, 1.2 a och b

Artikel 14

Styrkande handlingar

CCI, del III, 2 b och del V, 1.4, Com-ex (98) 57

Artikel 15

Medicinsk reseförsäkring

CCI, del V, 1.4

Artikel 16

Viseringsavgift

CCI del VII. 4. och bilaga 12

Artikel 17

Serviceavgift

CCI, del VII, 1.7

KAPITEL III

Prövning av och beslut om viseringsansökningar

Artikel 18

Fastställande av konsulär behörighet

—

Artikel 19

När en ansökan kan tas upp till prövning

—

Artikel 20

Stämpel som visar att ansökan kan tas upp till prövning

CCI, del VIII, 2

Artikel 21

Kontroll av inresevillkoren och riskbedömning

CCI, del III, 4, och del V, 1

Artikel 22

Föregående samråd med andra medlemsstaters centrala

myndigheter

CCI, del II, 2.3 och del V, 2.3 a–d

Artikel 23

Beslut om ansökan

CCI, del V, 2.1 andra strecksatsen och 2.2, CCI

^SV

L 243/54

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

57

KAPITEL IV

Utfärdande av visering

Artikel 24

Utfärdande av enhetlig visering

CCI, del V, 2.1

Artikel 25

Utfärdande av visering med territoriellt begränsad giltighet

CCI, del V, 3, bilaga 14, CSA 11.2, 14.1 och 16

Artikel 26

Utfärdande av visering för flygplatstransitering

CCI, del I, 2.1.1 – Gemensam åtgärd 96/197/RIF

Artikel 27

Hur viseringsmärket ska fyllas i

CCI, del VI, 1, 2, 3 och 4

Artikel 28

Upphävande av ett redan ifyllt viseringsmärke

CCI, del VI, 5.2

Artikel 29

Påförande av viseringsmärken

CCI, del VI, 5.3

Artikel 30

Rättigheter som följer av en utfärdad visering

CCI, del I, 2.1, sista meningen

Artikel 31

Information till andra medlemsstaters centrala myndigheter

—

Artikel 32

Avslag på ansökan om visering

—

KAPITEL V

Ändring av en utfärdad visering

Artikel 33

Förlängning

Com-ex (93) 21

Artikel 34

Upphävande och återkallande

Com-ex (93) 24 och bilaga 14 i CCI

KAPITEL VI

Viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna

Artikel 35

Viseringsansökningar som lämnas in vid de yttre gränserna

Förordning (EG) nr 415/2003

Artikel 36

Viseringar som utfärdas vid gränsen till sjömän i transit

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/55

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

58

AVDELNING IV

FÖRVALTNING OCH ORGANISATION

Artikel 37

Organisation av viseringsavdelningarna

CCI, VII, 1, 2 och 3

Artikel 38

Resurser till handläggning av viseringsansökningar och

övervakning av konsulat

—

CCI, del VII, 1A

Artikel 39

Personalens uppförande

CCI, del III, 5

Artikel 40

Former för samarbete

CCI, del VII, 1AA

Artikel 41

Samarbete mellan medlemsstaterna

Artikel 42

Honorärkonsuler

CCI, del VII, AB

Artikel 43

Samarbete med externa tjänsteleverantörer

CCI, del VII, 1B

Artikel 44

Kryptering och säker överföring av uppgifter

CCI, del II, 1.2, del VII, 1.6, sjätte, sjunde, åttonde och

nionde styckena

Artikel 45

Samarbetet mellan medlemsstaterna och kommersiella mel­

lanhänder

CCI, VIII, 5.2

Artikel 46

Sammanställning av statistik

SCH Com-ex (94) 25 och (98) 12

Artikel 47

Information till allmänheten

—

AVDELNING V

LOKALT SCHENGENSAMARBETE

Artikel 48

Lokalt Schengensamarbete mellan medlemsstaterna

CCI, VII, 1, 3 och 4

^SV

L 243/56

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

59

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 49

Arrangemang i samband med de olympiska och paralym­

piska spelen

—

Artikel 50

Ändring av bilagorna

—

Artikel 51

Anvisningar om den praktiska tillämpningen av viserings­

kodexen

—

Artikel 52

Kommittéförfarande

—

Artikel 53

Underrättelse

—

Artikel 54

Ändring av förordning (EG) nr 767/2008

—

Artikel 55

Ändringar av förordning (EG) nr 562/2006

—

Artikel 56

Upphävande

—

Artikel 57

Övervakning och utvärdering

—

Artikel 58

Ikraftträdande

—

^SV

15.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/57

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

60

BILAGOR

Bilaga I

Harmoniserat ansökningsformulär

CCI, Bilaga 16

Bilaga II

Icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar

Delar av CCI, V, 1.4

Bilaga III

Enhetligt format och användning av stämpel som visar att en

ansökan om visering kan tas upp till prövning

CCI, VIII, 2

Bilaga IV

Gemensam förteckning över tredjeländer, förtecknade i bilaga

I till förordning (EG) nr 539/2001, vars medborgare måste

inneha visering för flygplatstransitering när de passerar genom

det internationella transitområdet på flygplatser inom med­

lemsstaternas territorium

CCI, Bilaga 3, del I

Bilaga V

Förteckning över uppehållstillstånd som ger innehavaren rätt

att transitera genom medlemsstaters flygplatser utan att det

krävs innehav av visering för flygplatstransitering

CCI, Bilaga 3, del III

Bilaga VI

Standardformulär för underrättelse om och motivering av av­

slag, upphävande eller återkallande av visering

—

Bilaga VII

Ifyllande av viseringsmärket

CCI, del VI, 1–4, Bilaga 10

Bilaga VIII

Påförande av viseringsmärke

CCI, del VI, 5.3

Bilaga IX

Bestämmelser om utfärdande av viseringar vid gränsen för

sjömän i transit vilka omfattas av viseringstvång

Förordning (EG) nr 415/2003, Bilagorna I och II

Bilaga X

Förteckning över minimikrav som ska ingå i det rättsliga

instrumentet vid samarbete med externa tjänsteleverantörer

CCI, Bilaga 19

Bilaga XI

Särskilda förfaranden och villkor för att underlätta utfärdandet

av viseringar för medlemmar i den olympiska familjen som

deltar i olympiska spelen eller paralympiska spelen

—

Bilaga XII

Årlig statistik om enhetlig visering, viseringar med territoriellt

begränsad giltighet och visering för flygplatstransitering

—

^SV

L 243/58

Europeiska unionens officiella tidning

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

61

I

(Acts adopted under the EC Treaty/Euratom Treaty whose publication is obligatory)

REGULATIONS

REGULATION (EC) No 810/2009 OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL

of 13 July 2009

establishing a Community Code on Visas

(Visa Code)

THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE

^{EUROPEAN UNION,}

Having regard to the Treaty establishing the European

Community, and in particular Article 62(2)(a) and (b)(ii) thereof,

Having regard to the proposal from the Commission,

Acting in accordance with the procedure laid down in

Article 251 of the Treaty ( ¹ ),

Whereas:

⁽¹⁾

In accordance with Article 61 of the Treaty, the creation

of an area in which persons may move freely should be

accompanied by measures with respect to external border

controls, asylum and immigration.

⁽²⁾

Pursuant to Article 62(2) of the Treaty, measures on the

crossing of the external borders of the Member States

shall establish rules on visas for intended stays of no

more than three months, including the procedures and

conditions for issuing visas by Member States.

⁽³⁾

As regards visa policy, the establishment of a ‘common

corpus’ of legislation, particularly via the consolidation

and development of the acquis (the relevant provisions

of the Convention implementing the Schengen

Agreement of 14 June 1985 ( ² ) and the Common

Consular Instructions ( ³ ), is one of the fundamental

components of ‘further development of the common

visa policy as part of a multi-layer system aimed at

facilitating legitimate travel and tackling illegal immi­

gration through further harmonisation of national legis­

lation and handling practices at local consular missions’,

as defined in the Hague Programme: strengthening

freedom, security and justice in the European Union ( ⁴ ).

⁽⁴⁾

Member States should be present or represented for visa

purposes in all third countries whose nationals are

subject to visa requirements. Member States lacking

their own consulate in a given third country or in a

certain part of a given third country should endeavour

to conclude representation arrangements in order to

avoid a disproportionate effort on the part of visa

applicants to have access to consulates.

⁽⁵⁾

It is necessary to set out rules on the transit through

international areas of airports in order to combat illegal

immigration. Thus nationals from a common list of third

countries should be required to hold airport transit visas.

Nevertheless, in urgent cases of mass influx of illegal

immigrants, Member States should be allowed to

impose such a requirement on nationals of third

countries other than those listed in the common list.

Member States’ individual decisions should be reviewed

on an annual basis.

⁽⁶⁾

The reception arrangements for applicants should be

made with due respect for human dignity. Processing

of visa applications should be conducted in a profes­

sional and respectful manner and be proportionate to

the objectives pursued.

⁽⁷⁾

Member States should ensure that the quality of the

service offered to the public is of a high standard and

follows good administrative practices. They should

allocate appropriate numbers of trained staff as well as

sufficient resources in order to facilitate as much as

possible the visa application process. Member States

should ensure that a ‘one-stop’ principle is applied to

all applicants.

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/1

( ¹ ) Opinion of the European Parliament of 2 April 2009 (not yet

published in the Official Journal) and Council Decision of 25 June

2009.

( ² ) OJ L 239, 22.9.2000, p. 19.

( ³ ) OJ C 326, 22.12.2005, p. 1.

( ⁴ ) OJ C 53, 3.3.2005, p. 1.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

62

⁽⁸⁾

Provided that certain conditions are fulfilled, multiple-

entry visas should be issued in order to lessen the admin­

istrative burden of Member States’ consulates and to

facilitate smooth travel for frequent or regular travellers.

Applicants known to the consulate for their integrity and

reliability should as far as possible benefit from a

simplified procedure.

⁽⁹⁾

Because of the registration of biometric identifiers in the

Visa Information System (VIS) as established by Regu­

lation (EC) No 767/2008 of the European Parliament

and of the Council of 9 July 2008 concerning Visa

Information System (VIS) and the exchange of data

between Member States on short-stay visas (VIS Regu­

lation) ( ¹ ), the appearance of the applicant in person —

at least for the first application — should be one of the

basic requirements for the application for a visa.

⁽¹⁰⁾ In order to facilitate the visa application procedure of any

subsequent application, it should be possible to copy

fingerprints from the first entry into the VIS within a

period of 59 months. Once this period of time has

elapsed, the fingerprints should be collected again.

⁽¹¹⁾ Any document, data or biometric identifier received by a

Member State in the course of the visa application

process shall be considered a consular document under

the Vienna Convention on Consular Relations of

24 April 1963 and shall be treated in an appropriate

manner.

⁽¹²⁾ Directive 95/46/EC of the European Parliament and of

the Council of 24 October 1995 on the protection of

individuals with regard to the processing of personal data

and on the free movement of such data ( ² ) applies to the

Member States with regard to the processing of personal

data pursuant to this Regulation.

⁽¹³⁾ In order to facilitate the procedure, several forms of

cooperation should be envisaged, such as limited repre­

sentation, co-location, common application centres,

recourse to honorary consuls and cooperation with

external service providers, taking into account in

particular data protection requirements set out in

Directive 95/46/EC. Member States should, in accordance

with the conditions laid down in this Regulation,

determine the type of organisational structure which

they will use in each third country.

⁽¹⁴⁾ It is necessary to make provision for situations in which

a Member State decides to cooperate with an external

service provider for the collection of applications. Such

a decision may be taken if, in particular circumstances or

for reasons relating to the local situation, cooperation

with other Member States in the form of representation,

limited representation, co-location or a Common Appli­

cation Centre proves not to be appropriate for the

Member State concerned. Such arrangements should be

established in compliance with the general principles for

issuing visas and with the data protection requirements

set out in Directive 95/46/EC. In addition, the need to

avoid visa shopping should be taken into consideration

when establishing and implementing such arrangements.

⁽¹⁵⁾ Where a Member State has decided to cooperate with an

external service provider, it should maintain the possi­

bility for all applicants to lodge applications directly at its

diplomatic missions or consular posts.

⁽¹⁶⁾ A Member State should cooperate with an external

service provider on the basis of a legal instrument

which should contain provisions on its exact responsi­

bilities, on direct and total access to its premises,

information for applicants, confidentiality and on the

circumstances, conditions and procedures for suspending

or terminating the cooperation.

⁽¹⁷⁾ This Regulation, by allowing Member States to cooperate

with external service providers for the collection of appli­

cations while establishing the ‘one-stop’ principle for the

lodging of applications, creates a derogation from the

general rule that an applicant must appear in person at

a diplomatic mission or consular post. This is without

prejudice to the possibility of calling the applicant for a

personal interview.

⁽¹⁸⁾ Local Schengen cooperation is crucial for the harmonised

application of the common visa policy and for proper

assessment of migratory and/or security risks. Given the

differences in local circumstances, the operational appli­

cation of particular legislative provisions should be

assessed among Member States’ diplomatic missions

and consular posts in individual locations in order to

ensure a harmonised application of the legislative

provisions to prevent visa shopping and different

treatment of visa applicants.

⁽¹⁹⁾ Statistical data are an important means of monitoring

migratory movements and can serve as an efficient

management tool. Therefore, such data should be

compiled regularly in a common format.

^EN

L 243/2

Official Journal of the European Union

15.9.2009

( ¹ ) OJ L 218, 13.8.2008, p. 60.

( ² ) OJ L 281, 23.11.1995, p. 31.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

63

⁽²⁰⁾ The measures necessary for the implementation of this

Regulation should be adopted in accordance with

Council Decision 1999/468/EC of 28 June 1999 laying

down the procedures for the exercise of implementing

powers conferred on the Commission ( ¹ ).

⁽²¹⁾ In particular, the Commission should be empowered to

adopt amendments to the Annexes to this Regulation.

Since those measures are of general scope and are

designed to amend non-essential elements of this Regu­

lation, inter alia, by supplementing it with new non-

essential elements, they must be adopted in accordance

with the regulatory procedure with scrutiny provided for

in Article 5a of Decision 1999/468/EC.

⁽²²⁾ In order to ensure the harmonised application of this

Regulation at operational level, instructions should be

drawn up on the practice and procedures to be

followed by Member States when processing visa appli­

cations.

⁽²³⁾ A common Schengen visa Internet site is to be estab­

lished to improve the visibility and a uniform image of

the common visa policy. Such a site will serve as a

means to provide the general public with all relevant

information in relation to the application for a visa.

⁽²⁴⁾ Appropriate measures should be adopted for the moni­

toring and evaluation of this Regulation.

⁽²⁵⁾ The VIS Regulation and Regulation (EC) No 562/2006 of

the European Parliament and of the Council of 15 March

2006 establishing a Community Code on the rules

governing the movement of persons across borders

(Schengen Borders Code) ( ² ) should be amended in

order to take account of the provisions of this Regu­

lation.

⁽²⁶⁾ Bilateral agreements concluded between the Community

and third countries aiming at facilitating the processing

of applications for visas may derogate from the

provisions of this Regulation.

⁽²⁷⁾ When a Member State hosts the Olympic Games and the

Paralympic Games, a particular scheme facilitating the

issuing of visas to members of the Olympic family

should apply.

⁽²⁸⁾ Since the objective of this Regulation, namely the estab­

lishment of the procedures and conditions for issuing

visas for transit through or intended stays in the

territory of the Member States not exceeding three

months in any six-month period, cannot be sufficiently

achieved by the Member States and can therefore be

better achieved at Community level, the Community may

adopt measures, in accordance with the principle of

subsidiarity as set out in Article 5 of the Treaty. In

accordance with the principle of proportionality, as set

out in that Article, this Regulation does not go beyond

what is necessary in order to achieve that objective.

⁽²⁹⁾ This Regulation respects fundamental rights and observes

the principles recognised in particular by the Council of

Europe’s Convention for the Protection of Human Rights

and Fundamental Freedoms and by the Charter of Funda­

mental Rights of the European Union.

⁽³⁰⁾ The conditions governing entry into the territory of the

Member States or the issue of visas do not affect the

rules currently governing recognition of the validity of

travel documents.

⁽³¹⁾ In accordance with Articles 1 and 2 of the Protocol on

the Position of Denmark annexed to the Treaty on

European Union and to the Treaty establishing the

European Community, Denmark does not take part in

the adoption of this Regulation and is not bound by it,

or subject to its application. Given that this Regulation

builds on the Schengen acquis under the provisions of

Title IV of Part Three of the Treaty establishing the

European Community, Denmark shall, in accordance

with Article 5 of that Protocol, decide within a period

of six months after the date of adoption of this Regu­

lation whether it will implement it in its national law.

⁽³²⁾ As regards Iceland and Norway, this Regulation

constitutes a development of provisions of the

Schengen acquis within the meaning of the Agreement

concluded between the Council of the European Union

and the Republic of Iceland and the Kingdom of Norway

concerning the association of those two States with the

implementation, application and development of the

Schengen acquis ( ³ ) which fall within the area referred

to in Article 1, point B of Council Decision

1999/437/EC ( ⁴ ) on certain arrangements for the appli­

cation of that Agreement.

⁽³³⁾ An arrangement should be made to allow representatives

of Iceland and Norway to be associated with the work of

committees assisting the Commission in the exercise of

its implementing powers under this Regulation. Such an

arrangement has been contemplated in the Exchange of

Letters between the Council of the European Union and

Iceland and Norway concerning committees which assist

the European Commission in the exercise of its executive

powers ( ⁵ ), annexed to the abovementioned Agreement.

The Commission has submitted to the Council a draft

recommendation with a view to negotiating this

arrangement.

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/3

( ¹ ) OJ L 184, 17.7.1999, p. 23.

( ² ) OJ L 105, 13.4.2006, p. 1.

( ³ ) OJ L 176, 10.7.1999, p. 36.

( ⁴ ) OJ L 176, 10.7.1999, p. 31.

( ⁵ ) OJ L 176, 10.7.1999, p. 53.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

64

⁽³⁴⁾ As regards Switzerland, this Regulation constitutes a

development of the provisions of the Schengen acquis

within the meaning of the Agreement between the

European Union, the European Community and the

Swiss Confederation on the Swiss Confederation’s

association with the implementation, application and

development of the Schengen acquis ( ¹ ), which fall

within the area referred to in Article 1, point B, of

Decision 1999/437/EC read in conjunction with

Article 3 of Council Decision 2008/146/EC ( ² ) on the

conclusion of that Agreement.

⁽³⁵⁾ As regards Liechtenstein, this Regulation constitutes a

development of provisions of the Schengen acquis

within the meaning of the Protocol signed between the

European Union, the European Community, the Swiss

Confederation and the Principality of Liechtenstein on

the accession of the Principality of Liechtenstein to the

Agreement concluded between the European Union, the

European Community and the Swiss Confederation on

the Swiss Confederation’s association with the implemen­

tation, application and development of the Schengen

acquis, which fall within the area referred to in

Article 1, point B, of Decision 1999/437/EC read in

conjunction with Article 3 of Council Decision

2008/261/EC ( ³ ) on the signing of that Protocol.

⁽³⁶⁾ This Regulation constitutes a development of the

provisions of the Schengen acquis in which the United

Kingdom does not take part, in accordance with Council

Decision 2000/365/EC of 29 May 2000 concerning the

request of the United Kingdom of Great Britain and

Northern Ireland to take part in some of the provisions

of the Schengen acquis ( ⁴ ). The United Kingdom is

therefore not taking part in its adoption and is not

bound by it or subject to its application.

⁽³⁷⁾ This Regulation constitutes a development of the

provisions of the Schengen acquis in which Ireland does

not take part, in accordance with Council Decision

2002/192/EC of 28 February 2002 concerning Ireland’s

request to take part in some of the provisions of the

Schengen acquis ( ⁵ ). Ireland is therefore not taking part

in the adoption of the Regulation and is not bound by it

or subject to its application.

⁽³⁸⁾ This Regulation, with the exception of Article 3,

constitutes provisions building on the Schengen acquis

or otherwise relating to it within the meaning of

Article 3(2) of the 2003 Act of Accession and within

the meaning of Article 4(2) of the 2005 Act of

Accession,

HAVE ADOPTED THIS REGULATION:

TITLE I

GENERAL PROVISIONS

Article 1

Objective and scope

1.

This Regulation establishes the procedures and conditions

for issuing visas for transit through or intended stays in the

territory of the Member States not exceeding three months in

any six-month period.

2.

The provisions of this Regulation shall apply to any third-

country national who must be in possession of a visa when

crossing the external borders of the Member States pursuant to

Council Regulation (EC) No 539/2001 of 15 March 2001

listing the third countries whose nationals must be in

possession of visas when crossing the external borders and

those whose nationals are exempt from that requirement ( ⁶ ),

without prejudice to:

(a) the rights of free movement enjoyed by third-country

nationals who are family members of citizens of the Union;

(b) the equivalent rights enjoyed by third-country nationals and

their family members, who, under agreements between the

Community and its Member States, on the one hand, and

these third countries, on the other, enjoy rights of free

movement equivalent to those of Union citizens and

members of their families.

3.

This Regulation also lists the third countries whose

nationals are required to hold an airport transit visa by way

of exception from the principle of free transit laid down in

Annex 9 to the Chicago Convention on International Civil

Aviation, and establishes the procedures and conditions for

issuing visas for the purpose of transit through the international

transit areas of Member States’ airports.

Article 2

Definitions

For the purpose of this Regulation the following definitions

shall apply:

1. ‘third-country national’ means any person who is not a

citizen of the Union within the meaning of Article 17(1)

of the Treaty;

2. ‘visa’ means an authorisation issued by a Member State

with a view to:

(a) transit through or an intended stay in the territory of

the Member States of a duration of no more than three

months in any six-month period from the date of first

entry in the territory of the Member States;

^EN

L 243/4

Official Journal of the European Union

15.9.2009

( ¹ ) OJ L 53, 27.2.2008, p. 52.

( ² ) OJ L 53, 27.2.2008, p. 1.

( ³ ) OJ L 83, 26.3.2008, p. 3.

( ⁴ ) OJ L 131, 1.6.2000, p. 43.

( ⁵ ) OJ L 64, 7.3.2002, p. 20.

( ⁶ ) OJ L 81, 21.3.2001, p. 1.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

65

(b) transit through the international transit areas of airports

of the Member States;

3. ‘uniform visa’ means a visa valid for the entire territory of

the Member States;

4. ‘visa with limited territorial validity’ means a visa valid for

the territory of one or more Member States but not all

Member States;

5. ‘airport transit visa’ means a visa valid for transit through

the international transit areas of one or more airports of

the Member States;

6. ‘visa sticker’ means the uniform format for visas as defined

by Council Regulation (EC) No 1683/95 of 29 May 1995

laying down a uniform format for visas ( ¹ );

7. ‘recognised travel document’ means a travel document

recognised by one or more Member States for the

purpose of affixing visas;

8. ‘separate sheet for affixing a visa’ means the uniform format

for forms for affixing the visa issued by Member States to

persons holding travel documents not recognised by the

Member State drawing up the form as defined by Council

Regulation (EC) No 333/2002 of 18 February 2002 on a

uniform format for forms for affixing the visa issued by

Member States to persons holding travel documents not

recognised by the Member State drawing up the form ( ² );

9. ‘consulate’ means a Member State’s diplomatic mission or a

Member State’s consular post authorised to issue visas and

headed by a career consular officer as defined by the

Vienna Convention on Consular Relations of 24 April

1963;

10. ‘application’ means an application for a visa;

11. ‘commercial intermediary’ means a private administrative

agency, transport company or travel agency (tour

operator or retailer).

TITLE II

AIRPORT TRANSIT VISA

Article 3

Third-country nationals required to hold an airport transit

visa

1.

Nationals of the third countries listed in Annex IV shall be

required to hold an airport transit visa when passing through

the international transit areas of airports situated on the

territory of the Member States.

2.

In urgent cases of mass influx of illegal immigrants, indi­

vidual Member States may require nationals of third countries

other than those referred to in paragraph 1 to hold an airport

transit visa when passing through the international transit areas

of airports situated on their territory. Member States shall notify

the Commission of such decisions before their entry into force

and of withdrawals of such an airport transit visa requirement.

3.

Within the framework of the Committee referred to in

Article 52(1), those notifications shall be reviewed on an

annual basis for the purpose of transferring the third country

concerned to the list set out in Annex IV.

4.

If the third country is not transferred to the list set out in

Annex IV, the Member State concerned may maintain, provided

that the conditions in paragraph 2 are met, or withdraw the

airport transit visa requirement.

5.

The following categories of persons shall be exempt from

the requirement to hold an airport transit visa provided for in

paragraphs 1 and 2:

(a) holders of a valid uniform visa, national long-stay visa or

residence permit issued by a Member State;

(b) third-country nationals holding the valid residence permits

listed in Annex V issued by Andorra, Canada, Japan, San

Marino or the United States of America guaranteeing the

holder’s unconditional readmission;

(c) third-country nationals holding a valid visa for a Member

State or for a State party to the Agreement on the European

Economic Area of 2 May 1992, Canada, Japan or the United

States of America, or when they return from those countries

after having used the visa;

(d) family members of citizens of the Union as referred to in

Article 1(2)(a);

(e) holders of diplomatic passports;

(f) flight crew members who are nationals of a contracting

Party to the Chicago Convention on International Civil

Aviation.

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/5

( ¹ ) OJ L 164, 14.7.1995, p. 1.

( ² ) OJ L 53, 23.2.2002, p. 4.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

66

TITLE III

PROCEDURES AND CONDITIONS FOR ISSUING VISAS

CHAPTER I

Authorities taking part in the procedures relating to

applications

Article 4

Authorities competent for taking part in the procedures

relating to applications

1.

Applications shall be examined and decided on by

consulates.

2.

By way of derogation from paragraph 1, applications may

be examined and decided on at the external borders of the

Member States by the authorities responsible for checks on

persons, in accordance with Articles 35 and 36.

3.

In the non-European overseas territories of Member States,

applications may be examined and decided on by the authorities

designated by the Member State concerned.

4.

A Member State may require the involvement of

authorities other than the ones designated in paragraphs 1

and 2 in the examination of and decision on applications.

5.

A Member State may require to be consulted or informed

by another Member State in accordance with Articles 22 and

31.

Article 5

Member State competent for examining and deciding on an

application

1.

The Member State competent for examining and deciding

on an application for a uniform visa shall be:

(a) the Member State whose territory constitutes the sole desti­

nation of the visit(s);

(b) if the visit includes more than one destination, the Member

State whose territory constitutes the main destination of the

visit(s) in terms of the length or purpose of stay; or

(c) if no main destination can be determined, the Member State

whose external border the applicant intends to cross in

order to enter the territory of the Member States.

2.

The Member State competent for examining and deciding

on an application for a uniform visa for the purpose of transit

shall be:

(a) in the case of transit through only one Member State, the

Member State concerned; or

(b) in the case of transit through several Member States, the

Member State whose external border the applicant intends

to cross to start the transit.

3.

The Member State competent for examining and deciding

on an application for an airport transit visa shall be:

(a) in the case of a single airport transit, the Member State on

whose territory the transit airport is situated; or

(b) in the case of double or multiple airport transit, the Member

State on whose territory the first transit airport is situated.

4.

Member States shall cooperate to prevent a situation in

which an application cannot be examined and decided on

because the Member State that is competent in accordance

with paragraphs 1 to 3 is neither present nor represented in

the third country where the applicant lodges the application in

accordance with Article 6.

Article 6

Consular territorial competence

1.

An application shall be examined and decided on by the

consulate of the competent Member State in whose jurisdiction

the applicant legally resides.

2.

A consulate of the competent Member State shall examine

and decide on an application lodged by a third-country national

legally present but not residing in its jurisdiction, if the

applicant has provided justification for lodging the application

at that consulate.

Article 7

Competence to issue visas to third-country nationals

legally present within the territory of a Member State

Third-country nationals who are legally present in the territory

of a Member State and who are required to hold a visa to enter

the territory of one or more other Member States shall apply for

a visa at the consulate of the Member State that is competent in

accordance with Article 5(1) or (2).

Article 8

Representation arrangements

1.

A Member State may agree to represent another Member

State that is competent in accordance with Article 5 for the

purpose of examining applications and issuing visas on behalf

of that Member State. A Member State may also represent

another Member State in a limited manner solely for the

collection of applications and the enrolment of biometric

identifiers.

2.

The consulate of the representing Member State shall,

when contemplating refusing a visa, submit the application to

the relevant authorities of the represented Member State in

order for them to take the final decision on the application

within the time limits set out in Article 23(1), (2) or (3).

^EN

L 243/6

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

67

3.

The collection and transmission of files and data to the

represented Member State shall be carried out in compliance

with the relevant data protection and security rules.

4.

A bilateral arrangement shall be established between the

representing Member State and the represented Member State

containing the following elements:

(a) it shall specify the duration of such representation, if only

temporary, and procedures for its termination;

(b) it may, in particular when the represented Member State has

a consulate in the third country concerned, provide for the

provision of premises, staff and payments by the repre­

sented Member State;

(c) it may stipulate that applications from certain categories of

third-country nationals are to be transmitted by the repre­

senting Member State to the central authorities of the repre­

sented Member State for prior consultation as provided for

in Article 22;

(d) by way of derogation from paragraph 2, it may authorise

the consulate of the representing Member State to refuse to

issue a visa after examination of the application.

5.

Member States lacking their own consulate in a third

country shall endeavour to conclude representation

arrangements with Member States that have consulates in that

country.

6.

With a view to ensuring that a poor transport infra­

structure or long distances in a specific region or geographical

area does not require a disproportionate effort on the part of

applicants to have access to a consulate, Member States lacking

their own consulate in that region or area shall endeavour to

conclude representation arrangements with Member States that

have consulates in that region or area.

7.

The represented Member State shall notify the represen­

tation arrangements or the termination of such arrangements to

the Commission before they enter into force or are terminated.

8.

Simultaneously, the consulate of the representing Member

State shall inform both the consulates of other Member States

and the delegation of the Commission in the jurisdiction

concerned about representation arrangements or the termi­

nation of such arrangements before they enter into force or

are terminated.

9.

If the consulate of the representing Member State decides

to cooperate with an external service provider in accordance

with Article 43, or with accredited commercial intermediaries

as provided for in Article 45, such cooperation shall include

applications covered by representation arrangements. The

central authorities of the represented Member State shall be

informed in advance of the terms of such cooperation.

CHAPTER II

Application

Article 9

Practical modalities for lodging an application

1.

Applications shall be lodged no more than three months

before the start of the intended visit. Holders of a multiple-entry

visa may lodge the application before the expiry of the visa

valid for a period of at least six months.

2.

Applicants may be required to obtain an appointment for

the lodging of an application. The appointment shall, as a rule,

take place within a period of two weeks from the date when the

appointment was requested.

3.

In justified cases of urgency, the consulate may allow

applicants to lodge their applications either without

appointment, or an appointment shall be given immediately.

4.

Applications may be lodged at the consulate by the

applicant or by accredited commercial intermediaries, as

provided for in Article 45(1), without prejudice to Article 13,

or in accordance with Article 42 or 43.

Article 10

General rules for lodging an application

1.

Without prejudice to the provisions of Articles 13, 42, 43

and 45, applicants shall appear in person when lodging an

application.

2.

Consulates may waive the requirement referred to in

paragraph 1 when the applicant is known to them for his

integrity and reliability.

3.

When lodging the application, the applicant shall:

(a) present an application form in accordance with Article 11;

(b) present a travel document in accordance with Article 12;

(c) present a photograph in accordance with the standards set

out in Regulation (EC) No 1683/95 or, where the VIS is

operational pursuant to Article 48 of the VIS Regulation, in

accordance with the standards set out in Article 13 of this

Regulation;

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/7

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

68

(d) allow the collection of his fingerprints in accordance with

Article 13, where applicable;

(e) pay the visa fee in accordance with Article 16;

(f) provide supporting documents in accordance with

Article 14 and Annex II;

(g) where applicable, produce proof of possession of adequate

and valid travel medical insurance in accordance with

Article 15.

Article 11

Application form

1.

Each applicant shall submit a completed and signed appli­

cation form, as set out in Annex I. Persons included in the

applicant’s travel document shall submit a separate application

form. Minors shall submit an application form signed by a

person exercising permanent or temporary parental authority

or legal guardianship.

2.

Consulates shall make the application form widely

available and easily accessible to applicants free of charge.

3.

The form shall be available in the following languages:

(a) the official language(s) of the Member State for which a visa

is requested;

(b) the official language(s) of the host country;

(c) the official language(s) of the host country and the official

language(s) of the Member State for which a visa is

requested; or

(d) in case of representation, the official language(s) of the

representing Member State.

In addition to the language(s) referred to in point (a), the form

may be made available in another official language of the insti­

tutions of the European Union.

4.

If the application form is not available in the official

language(s) of the host country, a translation of it into

that/those language(s) shall be made available separately to

applicants.

5.

A translation of the application form into the official

language(s) of the host country shall be produced under local

Schengen cooperation provided for in Article 48.

6.

The consulate shall inform applicants of the language(s)

which may be used when filling in the application form.

Article 12

Travel document

The applicant shall present a valid travel document satisfying

the following criteria:

(a) its validity shall extend at least three months after the

intended date of departure from the territory of the

Member States or, in the case of several visits, after the

last intended date of departure from the territory of the

Member States. However, in a justified case of emergency,

this obligation may be waived;

(b) it shall contain at least two blank pages;

(c) it shall have been issued within the previous 10 years.

Article 13

Biometric identifiers

1.

Member States shall collect biometric identifiers of the

applicant comprising a photograph of him and his 10

fingerprints in accordance with the safeguards laid down in

the Council of Europe’s Convention for the Protection of

Human Rights and Fundamental Freedoms, in the Charter of

Fundamental Rights of the European Union and in the United

Nations Convention on the Rights of the Child.

2.

At the time of submission of the first application, the

applicant shall be required to appear in person. At that time,

the following biometric identifiers of the applicant shall be

collected:

— a photograph, scanned or taken at the time of application,

and

— his 10 fingerprints taken flat and collected digitally.

3.

Where fingerprints collected from the applicant as part of

an earlier application were entered in the VIS for the first time

less than 59 months before the date of the new application,

they shall be copied to the subsequent application.

However, where there is reasonable doubt regarding the identity

of the applicant, the consulate shall collect fingerprints within

the period specified in the first subparagraph.

Furthermore, if at the time when the application is lodged, it

cannot be immediately confirmed that the fingerprints were

collected within the period specified in the first subparagraph,

the applicant may request that they be collected.

4.

In accordance with Article 9(5) of the VIS Regulation, the

photograph attached to each application shall be entered in the

VIS. The applicant shall not be required to appear in person for

this purpose.

^EN

L 243/8

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

69

The technical requirements for the photograph shall be in

accordance with the international standards as set out in the

International Civil Aviation Organization (ICAO) document

9303 Part 1, 6th edition.

5.

Fingerprints shall be taken in accordance with ICAO

standards and Commission Decision 2006/648/EC of

22 September 2006 laying down the technical specifications

on the standards for biometric features related to the devel­

opment of the Visa Information System ( ¹ ).

6.

The biometric identifiers shall be collected by qualified

and duly authorised staff of the authorities competent in

accordance with Article 4(1), (2) and (3). Under the supervision

of the consulates, the biometric identifiers may also be collected

by qualified and duly authorised staff of an honorary consul as

referred to in Article 42 or of an external service provider as

referred to in Article 43. The Member State(s) concerned shall,

where there is any doubt, provide for the possibility of verifying

at the consulate fingerprints which have been taken by the

external service provider.

7.

The following applicants shall be exempt from the

requirement to give fingerprints:

(a) children under the age of 12;

(b) persons for whom fingerprinting is physically impossible. If

the fingerprinting of fewer than 10 fingers is possible, the

maximum number of fingerprints shall be taken. However,

should the impossibility be temporary, the applicant shall be

required to give the fingerprints at the following application.

The authorities competent in accordance with Article 4(1),

(2) and (3) shall be entitled to ask for further clarification of

the grounds for the temporary impossibility. Member States

shall ensure that appropriate procedures guaranteeing the

dignity of the applicant are in place in the event of there

being difficulties in enrolling;

(c) heads of State or government and members of a national

government with accompanying spouses, and the members

of their official delegation when they are invited by Member

States’ governments or by international organisations for an

official purpose;

(d) sovereigns and other senior members of a royal family,

when they are invited by Member States’ governments or

by international organisations for an official purpose.

8.

In the cases referred to in paragraph 7, the entry ‘not

applicable’ shall be introduced in the VIS in accordance with

Article 8(5) of the VIS Regulation.

Article 14

Supporting documents

1.

When applying for a uniform visa, the applicant shall

present:

(a) documents indicating the purpose of the journey;

(b) documents in relation to accommodation, or proof of

sufficient means to cover his accommodation;

(c) documents indicating that the applicant possesses sufficient

means of subsistence both for the duration of the intended

stay and for the return to his country of origin or residence,

or for the transit to a third country into which he is certain

to be admitted, or that he is in a position to acquire such

means lawfully, in accordance with Article 5(1)(c) and (3) of

the Schengen Borders Code;

(d) information enabling an assessment of the applicant’s

intention to leave the territory of the Member States

before the expiry of the visa applied for.

2.

When applying for an airport transit visa, the applicant

shall present:

(a) documents in relation to the onward journey to the final

destination after the intended airport transit;

(b) information enabling an assessment of the applicant’s

intention not to enter the territory of the Member States.

3.

A non-exhaustive list of supporting documents which the

consulate may request from the applicant in order to verify the

fulfilment of the conditions listed in paragraphs 1 and 2 is set

out in Annex II.

4.

Member States may require applicants to present a proof

of sponsorship and/or private accommodation by completing a

form drawn up by each Member State. That form shall indicate

in particular:

(a) whether its purpose is proof of sponsorship and/or of

accommodation;

(b) whether the host is an individual, a company or an organi­

sation;

(c) the host’s identity and contact details;

(d) the invited applicant(s);

(e) the address of the accommodation;

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/9

( ¹ ) OJ L 267, 27.9.2006, p. 41.

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

70

(f) the length and purpose of the stay;

(g) possible family ties with the host.

In addition to the Member State’s official language(s), the form

shall be drawn up in at least one other official language of the

institutions of the European Union. The form shall provide the

person signing it with the information required pursuant to

Article 37(1) of the VIS Regulation. A specimen of the form

shall be notified to the Commission.

5.

Within local Schengen cooperation the need to complete

and harmonise the lists of supporting documents shall be

assessed in each jurisdiction in order to take account of local

circumstances.

6.

Consulates may waive one or more of the requirements of

paragraph 1 in the case of an applicant known to them for his

integrity and reliability, in particular the lawful use of previous

visas, if there is no doubt that he will fulfil the requirements of

Article 5(1) of the Schengen Borders Code at the time of the

crossing of the external borders of the Member States.

Article 15

Travel medical insurance

1.

Applicants for a uniform visa for one or two entries shall

prove that they are in possession of adequate and valid travel

medical insurance to cover any expenses which might arise in

connection with repatriation for medical reasons, urgent

medical attention and/or emergency hospital treatment or

death, during their stay(s) on the territory of the Member States.

2.

Applicants for a uniform visa for more than two entries

(multiple entries) shall prove that they are in possession of

adequate and valid travel medical insurance covering the

period of their first intended visit.

In addition, such applicants shall sign the statement, set out in

the application form, declaring that they are aware of the need

to be in possession of travel medical insurance for subsequent

stays.

3.

The insurance shall be valid throughout the territory of

the Member States and cover the entire period of the person’s

intended stay or transit. The minimum coverage shall be

EUR 30 000.

When a visa with limited territorial validity covering the

territory of more than one Member State is issued, the

insurance cover shall be valid at least in the Member States

concerned.

4.

Applicants shall, in principle, take out insurance in their

country of residence. Where this is not possible, they shall seek

to obtain insurance in any other country.

When another person takes out insurance in the name of the

applicant, the conditions set out in paragraph 3 shall apply.

5.

When assessing whether the insurance cover is adequate,

consulates shall ascertain whether claims against the insurance

company would be recoverable in a Member State.

6.

The insurance requirement may be considered to have

been met where it is established that an adequate level of

insurance may be presumed in the light of the applicant’s

professional situation. The exemption from presenting proof

of travel medical insurance may concern particular professional

groups, such as seafarers, who are already covered by travel

medical insurance as a result of their professional activities.

7.

Holders of diplomatic passports shall be exempt from the

requirement to hold travel medical insurance.

Article 16

Visa fee

1.

Applicants shall pay a visa fee of EUR 60.

2.

Children from the age of six years and below the age of

12 years shall pay a visa fee of EUR 35.

3.

The visa fee shall be revised regularly in order to reflect

the administrative costs.

4.

The visa fee shall be waived for applicants belonging to

one of the following categories:

(a) children under six years;

(b) school pupils, students, postgraduate students and accom­

panying teachers who undertake stays for the purpose of

study or educational training;

(c) researchers from third countries travelling for the purpose

of carrying out scientific research as defined in Recommen­

dation No 2005/761/EC of the European Parliament and of

the Council of 28 September 2005 to facilitate the issue by

the Member States of uniform short-stay visas for

researchers from third countries travelling within the

Community for the purpose of carrying out scientific

research ( ¹ );

(d) representatives of non-profit organisations aged 25 years or

less participating in seminars, conferences, sports, cultural or

educational events organised by non-profit organisations.

^EN

L 243/10

Official Journal of the European Union

15.9.2009

( ¹ ) OJ L 289, 3.11.2005, p. 23.

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

71

5.

The visa fee may be waived for:

(a) children from the age of six years and below the age of 12

years;

(b) holders of diplomatic and service passports;

(c) participants aged 25 years or less in seminars, conferences,

sports, cultural or educational events, organised by non-

profit organisations.

Within local Schengen cooperation, Members States shall aim to

harmonise the application of these exemptions.

6.

In individual cases, the amount of the visa fee to be

charged may be waived or reduced when to do so serves to

promote cultural or sporting interests as well as interests in the

field of foreign policy, development policy and other areas of

vital public interest or for humanitarian reasons.

7.

The visa fee shall be charged in euro, in the national

currency of the third country or in the currency usually used

in the third country where the application is lodged, and shall

not be refundable except in the cases referred to in Articles

18(2) and 19(3).

When charged in a currency other than euro, the amount of the

visa fee charged in that currency shall be determined and

regularly reviewed in application of the euro foreign exchange

reference rate set by the European Central Bank. The amount

charged may be rounded up and consulates shall ensure under

local Schengen cooperation that they charge similar fees.

8.

The applicant shall be given a receipt for the visa fee paid.

Article 17

Service fee

1.

An additional service fee may be charged by an external

service provider referred to in Article 43. The service fee shall

be proportionate to the costs incurred by the external service

provider while performing one or more of the tasks referred to

in Article 43(6).

2.

The service fee shall be specified in the legal instrument

referred to in Article 43(2).

3.

Within the framework of local Schengen cooperation,

Member States shall ensure that the service fee charged to an

applicant duly reflects the services offered by the external

service provider and is adapted to local circumstances.

Furthermore, they shall aim to harmonise the service fee

applied.

4.

The service fee shall not exceed half of the amount of the

visa fee set out in Article 16(1), irrespective of the possible

reductions in or exemptions from the visa fee as provided for

in Article 16(2), (4), (5) and (6).

5.

The Member State(s) concerned shall maintain the possi­

bility for all applicants to lodge their applications directly at

its/their consulates.

CHAPTER III

Examination of and decision on an application

Article 18

Verification of consular competence

1.

When an application has been lodged, the consulate shall

verify whether it is competent to examine and decide on it in

accordance with the provisions of Articles 5 and 6.

2.

If the consulate is not competent, it shall, without delay,

return the application form and any documents submitted by

the applicant, reimburse the visa fee, and indicate which

consulate is competent.

Article 19

Admissibility

1.

The competent consulate shall verify whether:

— the application has been lodged within the period referred

to in Article 9(1),

— the application contains the items referred to in

Article 10(3)(a) to (c),

— the biometric data of the applicant have been collected, and

— the visa fee has been collected.

2.

Where the competent consulate finds that the conditions

referred to in paragraph 1 have been fulfilled, the application

shall be admissible and the consulate shall:

— follow the procedures described in Article 8 of the VIS

Regulation, and

— further examine the application.

Data shall be entered in the VIS only by duly authorised

consular staff in accordance with Articles 6(1), 7, 9(5) and

9(6) of the VIS Regulation.

3.

Where the competent consulate finds that the conditions

referred to in paragraph 1 have not been fulfilled, the appli­

cation shall be inadmissible and the consulate shall without

delay:

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/11

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

72

— return the application form and any documents submitted

by the applicant,

— destroy the collected biometric data,

— reimburse the visa fee, and

— not examine the application.

4.

By way of derogation, an application that does not meet

the requirements set out in paragraph 1 may be considered

admissible on humanitarian grounds or for reasons of

national interest.

Article 20

Stamp indicating that an application is admissible

1.

When an application is admissible, the competent

consulate shall stamp the applicant’s travel document. The

stamp shall be as set out in the model in Annex III and shall

be affixed in accordance with the provisions of that Annex.

2.

Diplomatic, service/official and special passports shall not

be stamped.

3.

The provisions of this Article shall apply to the consulates

of the Member States until the date when the VIS becomes fully

operational in all regions, in accordance with Article 48 of the

VIS Regulation.

Article 21

Verification of entry conditions and risk assessment

1.

In the examination of an application for a uniform visa, it

shall be ascertained whether the applicant fulfils the entry

conditions set out in Article 5(1)(a), (c), (d) and (e) of the

Schengen Borders Code, and particular consideration shall be

given to assessing whether the applicant presents a risk of illegal

immigration or a risk to the security of the Member States and

whether the applicant intends to leave the territory of the

Member States before the expiry of the visa applied for.

2.

In respect of each application, the VIS shall be consulted

in accordance with Articles 8(2) and 15 of the VIS Regulation.

Member States shall ensure that full use is made of all search

criteria pursuant to Article 15 of the VIS Regulation in order to

avoid false rejections and identifications.

3.

While checking whether the applicant fulfils the entry

conditions, the consulate shall verify:

(a) that the travel document presented is not false, counterfeit

or forged;

(b) the applicant’s justification for the purpose and conditions

of the intended stay, and that he has sufficient means of

subsistence, both for the duration of the intended stay and

for the return to his country of origin or residence, or for

the transit to a third country into which he is certain to be

admitted, or is in a position to acquire such means lawfully;

(c) whether the applicant is a person for whom an alert has

been issued in the Schengen Information System (SIS) for

the purpose of refusing entry;

(d) that the applicant is not considered to be a threat to public

policy, internal security or public health as defined in

Article 2(19) of the Schengen Borders Code or to the inter­

national relations of any of the Member States, in particular

where no alert has been issued in Member States’ national

databases for the purpose of refusing entry on the same

grounds;

(e) that the applicant is in possession of adequate and valid

travel medical insurance, where applicable.

4.

The consulate shall, where applicable, verify the length of

previous and intended stays in order to verify that the applicant

has not exceeded the maximum duration of authorised stay in

the territory of the Member States, irrespective of possible stays

authorised under a national long-stay visa or a residence permit

issued by another Member State.

5.

The means of subsistence for the intended stay shall be

assessed in accordance with the duration and the purpose of the

stay and by reference to average prices in the Member State(s)

concerned for board and lodging in budget accommodation,

multiplied by the number of days stayed, on the basis of the

reference amounts set by the Member States in accordance with

Article 34(1)(c) of the Schengen Borders Code. Proof of spon­

sorship and/or private accommodation may also constitute

evidence of sufficient means of subsistence.

6.

In the examination of an application for an airport transit

visa, the consulate shall in particular verify:

(a) that the travel document presented is not false, counterfeit

or forged;

(b) the points of departure and destination of the third-country

national concerned and the coherence of the intended

itinerary and airport transit;

(c) proof of the onward journey to the final destination.

7.

The examination of an application shall be based notably

on the authenticity and reliability of the documents submitted

and on the veracity and reliability of the statements made by

the applicant.

^EN

L 243/12

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

73

8.

During the examination of an application, consulates may

in justified cases call the applicant for an interview and request

additional documents.

9.

A previous visa refusal shall not lead to an automatic

refusal of a new application. A new application shall be

assessed on the basis of all available information.

Article 22

Prior consultation of central authorities of other Member

States

1.

A Member State may require the central authorities of

other Member States to consult its central authorities during

the examination of applications lodged by nationals of

specific third countries or specific categories of such nationals.

Such consultation shall not apply to applications for airport

transit visas.

2.

The central authorities consulted shall reply definitively

within seven calendar days after being consulted. The absence

of a reply within this deadline shall mean that they have no

grounds for objecting to the issuing of the visa.

3.

Member States shall notify the Commission of the intro­

duction or withdrawal of the requirement of prior consultation

before it becomes applicable. This information shall also be

given within local Schengen cooperation in the jurisdiction

concerned.

4.

The Commission shall inform Member States of such

notifications.

5.

From the date of the replacement of the Schengen Consul­

tation Network, as referred to in Article 46 of the VIS Regu­

lation, prior consultation shall be carried out in accordance with

Article 16(2) of that Regulation.

Article 23

Decision on the application

1.

Applications shall be decided on within 15 calendar days

of the date of the lodging of an application which is admissible

in accordance with Article 19.

2.

That period may be extended up to a maximum of 30

calendar days in individual cases, notably when further scrutiny

of the application is needed or in cases of representation where

the authorities of the represented Member State are consulted.

3.

Exceptionally, when additional documentation is needed

in specific cases, the period may be extended up to a

maximum of 60 calendar days.

4.

Unless the application has been withdrawn, a decision

shall be taken to:

(a) issue a uniform visa in accordance with Article 24;

(b) issue a visa with limited territorial validity in accordance

with Article 25;

(c) refuse a visa in accordance with Article 32; or

(d) discontinue the examination of the application and transfer

it to the relevant authorities of the represented Member

State in accordance with Article 8(2).

The fact that fingerprinting is physically impossible, in

accordance with Article 13(7)(b), shall not influence the

issuing or refusal of a visa.

CHAPTER IV

Issuing of the visa

Article 24

Issuing of a uniform visa

1.

The period of validity of a visa and the length of the

authorised stay shall be based on the examination conducted

in accordance with Article 21.

A visa may be issued for one, two or multiple entries. The

period of validity shall not exceed five years.

In the case of transit, the length of the authorised stay shall

correspond to the time necessary for the purpose of the transit.

Without prejudice to Article 12(a), the period of validity of the

visa shall include an additional ‘period of grace’ of 15 days.

Member States may decide not to grant such a period of grace

for reasons of public policy or because of the international

relations of any of the Member States.

2.

Without prejudice to Article 12(a), multiple-entry visas

shall be issued with a period of validity between six months

and five years, where the following conditions are met:

(a) the applicant proves the need or justifies the intention to

travel frequently and/or regularly, in particular due to his

occupational or family status, such as business persons, civil

servants engaged in regular official contacts with Member

States and EU institutions, representatives of civil society

organisations travelling for the purpose of educational

training, seminars and conferences, family members of

citizens of the Union, family members of third-country

nationals legally residing in Member States and seafarers;

and

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/13

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

74

(b) the applicant proves his integrity and reliability, in particular

the lawful use of previous uniform visas or visas with

limited territorial validity, his economic situation in the

country of origin and his genuine intention to leave the

territory of the Member States before the expiry of the

visa applied for.

3.

The data set out in Article 10(1) of the VIS Regulation

shall be entered into the VIS when a decision on issuing such a

visa has been taken.

Article 25

Issuing of a visa with limited territorial validity

1.

A visa with limited territorial validity shall be issued

exceptionally, in the following cases:

(a) when the Member State concerned considers it necessary on

humanitarian grounds, for reasons of national interest or

because of international obligations,

(i) to derogate from the principle that the entry conditions

laid down in Article 5(1)(a), (c), (d) and (e) of the

Schengen Borders Code must be fulfilled;

(ii) to issue a visa despite an objection by the Member State

consulted in accordance with Article 22 to the issuing

of a uniform visa; or

(iii) to issue a visa for reasons of urgency, although the

prior consultation in accordance with Article 22 has

not been carried out;

or

(b) when for reasons deemed justified by the consulate, a new

visa is issued for a stay during the same six-month period to

an applicant who, over this six-month period, has already

used a uniform visa or a visa with limited territorial validity

allowing for a stay of three months.

2.

A visa with limited territorial validity shall be valid for the

territory of the issuing Member State. It may exceptionally be

valid for the territory of more than one Member State, subject

to the consent of each such Member State.

3.

If the applicant holds a travel document that is not

recognised by one or more, but not all Member States, a visa

valid for the territory of the Member States recognising the

travel document shall be issued. If the issuing Member State

does not recognise the applicant’s travel document, the visa

issued shall only be valid for that Member State.

4.

When a visa with limited territorial validity has been

issued in the cases described in paragraph 1(a), the central

authorities of the issuing Member State shall circulate the

relevant information to the central authorities of the other

Member States without delay, by means of the procedure

referred to in Article 16(3) of the VIS Regulation.

5.

The data set out in Article 10(1) of the VIS Regulation

shall be entered into the VIS when a decision on issuing such a

visa has been taken.

Article 26

Issuing of an airport transit visa

1.

An airport transit visa shall be valid for transiting through

the international transit areas of the airports situated on the

territory of Member States.

2.

Without prejudice to Article 12(a), the period of validity

of the visa shall include an additional ‘period of grace’ of 15

days.

Member States may decide not to grant such a period of grace

for reasons of public policy or because of the international

relations of any of the Member States.

3.

Without prejudice to Article 12(a), multiple airport transit

visas may be issued with a period of validity of a maximum six

months.

4.

The following criteria in particular are relevant for taking

the decision to issue multiple airport transit visas:

(a) the applicant’s need to transit frequently and/or regularly;

and

(b) the integrity and reliability of the applicant, in particular the

lawful use of previous uniform visas, visas with limited

territorial validity or airport transit visas, his economic

situation in his country of origin and his genuine

intention to pursue his onward journey.

5.

If the applicant is required to hold an airport transit visa

in accordance with the provisions of Article 3(2), the airport

transit visa shall be valid only for transiting through the inter­

national transit areas of the airports situated on the territory of

the Member State(s) concerned.

6.

The data set out in Article 10(1) of the VIS Regulation

shall be entered into the VIS when a decision on issuing such a

visa has been taken.

Article 27

Filling in the visa sticker

1.

When the visa sticker is filled in, the mandatory entries set

out in Annex VII shall be inserted and the machine-readable

zone filled in, as provided for in ICAO document 9303, Part 2.

^EN

L 243/14

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

75

2.

Member States may add national entries in the ‘comments’

section of the visa sticker, which shall not duplicate the

mandatory entries in Annex VII.

3.

All entries on the visa sticker shall be printed, and no

manual changes shall be made to a printed visa sticker.

4.

Visa stickers may be filled in manually only in case of

technical force majeure. No changes shall be made to a

manually filled in visa sticker.

5.

When a visa sticker is filled in manually in accordance

with paragraph 4 of this Article, this information shall be

entered into the VIS in accordance with Article 10(1)(k) of

the VIS Regulation.

Article 28

Invalidation of a completed visa sticker

1.

If an error is detected on a visa sticker which has not yet

been affixed to the travel document, the visa sticker shall be

invalidated.

2.

If an error is detected after the visa sticker has been affixed

to the travel document, the visa sticker shall be invalidated by

drawing a cross with indelible ink on the visa sticker and a new

visa sticker shall be affixed to a different page.

3.

If an error is detected after the relevant data have been

introduced into the VIS in accordance with Article 10(1) of the

VIS Regulation, the error shall be corrected in accordance with

Article 24(1) of that Regulation.

Article 29

Affixing a visa sticker

1.

The printed visa sticker containing the data provided for

in Article 27 and Annex VII shall be affixed to the travel

document in accordance with the provisions set out in Annex

VIII.

2.

Where the issuing Member State does not recognise the

applicant’s travel document, the separate sheet for affixing a visa

shall be used.

3.

When a visa sticker has been affixed to the separate sheet

for affixing a visa, this information shall be entered into the VIS

in accordance with Article 10(1)(j) of the VIS Regulation.

4.

Individual visas issued to persons who are included in the

travel document of the applicant shall be affixed to that travel

document.

5.

Where the travel document in which such persons are

included is not recognised by the issuing Member State, the

individual stickers shall be affixed to the separate sheets for

affixing a visa.

Article 30

Rights derived from an issued visa

Mere possession of a uniform visa or a visa with limited terri­

torial validity shall not confer an automatic right of entry.

Article 31

Information of central authorities of other Member States

1.

A Member State may require that its central authorities be

informed of visas issued by consulates of other Member States

to nationals of specific third countries or to specific categories

of such nationals, except in the case of airport transit visas.

2.

Member States shall notify the Commission of the intro­

duction or withdrawal of the requirement for such information

before it becomes applicable. This information shall also be

given within local Schengen cooperation in the jurisdiction

concerned.

3.

The Commission shall inform Member States of such

notifications.

4.

From the date referred to in Article 46 of the VIS Regu­

lation, information shall be transmitted in accordance with

Article 16(3) of that Regulation.

Article 32

Refusal of a visa

1.

Without prejudice to Article 25(1), a visa shall be refused:

(a) if the applicant:

(i) presents a travel document which is false, counterfeit

or forged;

(ii) does not provide justification for the purpose and

conditions of the intended stay;

(iii) does not provide proof of sufficient means of

subsistence, both for the duration of the intended

stay and for the return to his country of origin or

residence, or for the transit to a third country into

which he is certain to be admitted, or is not in a

position to acquire such means lawfully;

(iv) has already stayed for three months during the current

six-month period on the territory of the Member States

on the basis of a uniform visa or a visa with limited

territorial validity;

(v) is a person for whom an alert has been issued in the

SIS for the purpose of refusing entry;

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/15

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

76

(vi) is considered to be a threat to public policy, internal

security or public health as defined in Article 2(19) of

the Schengen Borders Code or to the international

relations of any of the Member States, in particular

where an alert has been issued in Member States’

national databases for the purpose of refusing entry

on the same grounds; or

(vii) does not provide proof of holding adequate and valid

travel medical insurance, where applicable;

or

(b) if there are reasonable doubts as to the authenticity of the

supporting documents submitted by the applicant or the

veracity of their contents, the reliability of the statements

made by the applicant or his intention to leave the territory

of the Member States before the expiry of the visa applied

for.

2.

A decision on refusal and the reasons on which it is based

shall be notified to the applicant by means of the standard form

set out in Annex VI.

3.

Applicants who have been refused a visa shall have the

right to appeal. Appeals shall be conducted against the Member

State that has taken the final decision on the application and in

accordance with the national law of that Member State. Member

States shall provide applicants with information regarding the

procedure to be followed in the event of an appeal, as specified

in Annex VI.

4.

In the cases referred to in Article 8(2), the consulate of the

representing Member State shall inform the applicant of the

decision taken by the represented Member State.

5.

Information on a refused visa shall be entered into the VIS

in accordance with Article 12 of the VIS Regulation.

CHAPTER V

Modification of an issued visa

Article 33

Extension

1.

The period of validity and/or the duration of stay of an

issued visa shall be extended where the competent authority of

a Member State considers that a visa holder has provided proof

of force majeure or humanitarian reasons preventing him from

leaving the territory of the Member States before the expiry of

the period of validity of or the duration of stay authorised by

the visa. Such an extension shall be granted free of charge.

2.

The period of validity and/or the duration of stay of an

issued visa may be extended if the visa holder provides proof of

serious personal reasons justifying the extension of the period

of validity or the duration of stay. A fee of EUR 30 shall be

charged for such an extension.

3.

Unless otherwise decided by the authority extending the

visa, the territorial validity of the extended visa shall remain the

same as that of the original visa.

4.

The authority competent to extend the visa shall be that

of the Member State on whose territory the third-country

national is present at the moment of applying for an extension.

5.

Member States shall notify to the Commission the

authorities competent for extending visas.

6.

Extension of visas shall take the form of a visa sticker.

7.

Information on an extended visa shall be entered into the

VIS in accordance with Article 14 of the VIS Regulation.

Article 34

Annulment and revocation

1.

A visa shall be annulled where it becomes evident that the

conditions for issuing it were not met at the time when it was

issued, in particular if there are serious grounds for believing

that the visa was fraudulently obtained. A visa shall in principle

be annulled by the competent authorities of the Member State

which issued it. A visa may be annulled by the competent

authorities of another Member State, in which case the

authorities of the Member State that issued the visa shall be

informed of such annulment.

2.

A visa shall be revoked where it becomes evident that the

conditions for issuing it are no longer met. A visa shall in

principle be revoked by the competent authorities of the

Member State which issued it. A visa may be revoked by the

competent authorities of another Member State, in which case

the authorities of the Member State that issued the visa shall be

informed of such revocation.

3.

A visa may be revoked at the request of the visa holder.

The competent authorities of the Member States that issued the

visa shall be informed of such revocation.

4.

Failure of the visa holder to produce, at the border, one or

more of the supporting documents referred to in Article 14(3),

shall not automatically lead to a decision to annul or revoke the

visa.

^EN

L 243/16

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

77

5.

If a visa is annulled or revoked, a stamp stating

^{‘ANNULLED’} or ^{‘REVOKED’} shall be affixed to it and the

optically variable feature of the visa sticker, the security

feature ‘latent image effect’ as well as the term ‘visa’ shall be

invalidated by being crossed out.

6.

A decision on annulment or revocation of a visa and the

reasons on which it is based shall be notified to the applicant by

means of the standard form set out in Annex VI.

7.

A visa holder whose visa has been annulled or revoked

shall have the right to appeal, unless the visa was revoked at his

request in accordance with paragraph 3. Appeals shall be

conducted against the Member State that has taken the

decision on the annulment or revocation and in accordance

with the national law of that Member State. Member States

shall provide applicants with information regarding the

procedure to be followed in the event of an appeal, as

specified in Annex VI.

8.

Information on an annulled or a revoked visa shall be

entered into the VIS in accordance with Article 13 of the VIS

Regulation.

CHAPTER VI

Visas issued at the external borders

Article 35

Visas applied for at the external border

1.

In exceptional cases, visas may be issued at border

crossing points if the following conditions are satisfied:

(a) the applicant fulfils the conditions laid down in

Article 5(1)(a), (c), (d) and (e) of the Schengen Borders Code;

(b) the applicant has not been in a position to apply for a visa

in advance and submits, if required, supporting documents

substantiating unforeseeable and imperative reasons for

entry; and

(c) the applicant’s return to his country of origin or residence

or transit through States other than Member States fully

implementing the Schengen acquis is assessed as certain.

2.

Where a visa is applied for at the external border, the

requirement that the applicant be in possession of travel

medical insurance may be waived when such travel medical

insurance is not available at that border crossing point or for

humanitarian reasons.

3.

A visa issued at the external border shall be a uniform

visa, entitling the holder to stay for a maximum duration of 15

days, depending on the purpose and conditions of the intended

stay. In the case of transit, the length of the authorised stay shall

correspond to the time necessary for the purpose of the transit.

4.

Where the conditions laid down in Article 5(1)(a), (c), (d)

and (e) of the Schengen Borders Code are not fulfilled, the

authorities responsible for issuing the visa at the border may

issue a visa with limited territorial validity, in accordance with

Article 25(1)(a) of this Regulation, for the territory of the

issuing Member State only.

5.

A third-country national falling within a category of

persons for whom prior consultation is required in accordance

with Article 22 shall, in principle, not be issued a visa at the

external border.

However, a visa with limited territorial validity for the territory

of the issuing Member State may be issued at the external

border for such persons in exceptional cases, in accordance

with Article 25(1)(a).

6.

In addition to the reasons for refusing a visa as provided

for in Article 32(1) a visa shall be refused at the border crossing

point if the conditions referred to in paragraph 1(b) of this

Article are not met.

7.

The provisions on justification and notification of refusals

and the right of appeal set out in Article 32(3) and Annex VI

shall apply.

Article 36

Visas issued to seafarers in transit at the external border

1.

A seafarer who is required to be in possession of a visa

when crossing the external borders of the Member States may

be issued with a visa for the purpose of transit at the border

where:

(a) he fulfils the conditions set out in Article 35(1); and

(b) he is crossing the border in question in order to embark on,

re-embark on or disembark from a ship on which he will

work or has worked as a seafarer.

2.

Before issuing a visa at the border to a seafarer in transit,

the competent national authorities shall comply with the rules

set out in Annex IX, Part 1, and make sure that the necessary

information concerning the seafarer in question has been

exchanged by means of a duly completed form for seafarers

in transit, as set out in Annex IX, Part 2.

3.

This Article shall apply without prejudice to Article 35(3),

(4) and (5).

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/17

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

78

TITLE IV

ADMINISTRATIVE MANAGEMENT AND ORGANISATION

Article 37

Organisation of visa sections

1.

Member States shall be responsible for organising the visa

sections of their consulates.

In order to prevent any decline in the level of vigilance and to

protect staff from being exposed to pressure at local level,

rotation schemes for staff dealing directly with applicants shall

be set up, where appropriate. Particular attention shall be paid

to clear work structures and a distinct allocation/division of

responsibilities in relation to the taking of final decisions on

applications. Access to consultation of the VIS and the SIS and

other confidential information shall be restricted to a limited

number of duly authorised staff. Appropriate measures shall be

taken to prevent unauthorised access to such databases.

2.

The storage and handling of visa stickers shall be subject

to adequate security measures to avoid fraud or loss. Each

consulate shall keep an account of its stock of visa stickers

and register how each visa sticker has been used.

3.

Member States’ consulates shall keep archives of appli­

cations. Each individual file shall contain the application form,

copies of relevant supporting documents, a record of checks

made and the reference number of the visa issued, in order

for staff to be able to reconstruct, if need be, the background

for the decision taken on the application.

Individual application files shall be kept for a minimum of two

years from the date of the decision on the application as

referred to in Article 23(1).

Article 38

Resources for examining applications and monitoring of

consulates

1.

Member States shall deploy appropriate staff in sufficient

numbers to carry out the tasks relating to the examining of

applications, in such a way as to ensure reasonable and

harmonised quality of service to the public.

2.

Premises shall meet appropriate functional requirements of

adequacy and allow for appropriate security measures.

3.

Member States’ central authorities shall provide adequate

training to both expatriate staff and locally employed staff and

shall be responsible for providing them with complete, precise

and up-to-date information on the relevant Community and

national law.

4.

Member States’ central authorities shall ensure frequent

and adequate monitoring of the conduct of examination of

applications and take corrective measures when deviations

from the provisions of this Regulation are detected.

Article 39

Conduct of staff

1.

Member States’ consulates shall ensure that applicants are

received courteously.

2.

Consular staff shall, in the performance of their duties,

fully respect human dignity. Any measures taken shall be

proportionate to the objectives pursued by such measures.

3.

While performing their tasks, consular staff shall not

discriminate against persons on grounds of sex, racial or

ethnic origin, religion or belief, disability, age or sexual orien­

tation.

Article 40

Forms of cooperation

1.

Each Member State shall be responsible for organising the

procedures relating to applications. In principle, applications

shall be lodged at a consulate of a Member State.

2.

Member States shall:

(a) equip their consulates and authorities responsible for issuing

visas at the borders with the required material for the

collection of biometric identifiers, as well as the offices of

their honorary consuls, whenever they make use of them, to

collect biometric identifiers in accordance with Article 42;

and/or

(b) cooperate with one or more other Member States, within

the framework of local Schengen cooperation or by other

appropriate contacts, in the form of limited representation,

co-location, or a Common Application Centre in accordance

with Article 41.

3.

In particular circumstances or for reasons relating to the

local situation, such as where:

(a) the high number of applicants does not allow the collection

of applications and of data to be organised in a timely

manner and in decent conditions; or

(b) it is not possible to ensure a good territorial coverage of the

third country concerned in any other way;

and where the forms of cooperation referred to in paragraph

2(b) prove not to be appropriate for the Member State

concerned, a Member State may, as a last resort, cooperate

with an external service provider in accordance with Article 43.

^EN

L 243/18

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

79

4.

Without prejudice to the right to call the applicant for a

personal interview, as provided for in Article 21(8), the

selection of a form of organisation shall not lead to the

applicant being required to appear in person at more than

one location in order to lodge an application.

5.

Member States shall notify to the Commission how they

intend to organise the procedures relating to applications in

each consular location.

Article 41

Cooperation between Member States

1.

Where ‘co-location’ is chosen, staff of the consulates of

one or more Member States shall carry out the procedures

relating to applications (including the collection of biometric

identifiers) addressed to them at the consulate of another

Member State and share the equipment of that Member State.

The Member States concerned shall agree on the duration of

and conditions for the termination of the co-location as well as

the proportion of the visa fee to be received by the Member

State whose consulate is being used.

2.

Where ‘Common Application Centres’ are established, staff

of the consulates of two or more Member States shall be pooled

in one building in order for applicants to lodge applications

(including biometric identifiers). Applicants shall be directed

to the Member State competent for examining and deciding

on the application. Member States shall agree on the duration

of and conditions for the termination of such cooperation as

well as the cost-sharing among the participating Member States.

One Member State shall be responsible for contracts in relation

to logistics and diplomatic relations with the host country.

3.

In the event of termination of cooperation with other

Member States, Member States shall assure the continuity of

full service.

Article 42

Recourse to honorary consuls

1.

Honorary consuls may also be authorised to perform

some or all of the tasks referred to in Article 43(6). Adequate

measures shall be taken to ensure security and data protection.

2.

Where the honorary consul is not a civil servant of a

Member State, the performance of those tasks shall comply

with the requirements set out in Annex X, except for the

provisions in point D(c) of that Annex.

3.

Where the honorary consul is a civil servant of a Member

State, the Member State concerned shall ensure that

requirements comparable to those which would apply if the

tasks were performed by its consulate are applied.

Article 43

Cooperation with external service providers

1.

Member States shall endeavour to cooperate with an

external service provider together with one or more Member

States, without prejudice to public procurement and

competition rules.

2.

Cooperation with an external service provider shall be

based on a legal instrument that shall comply with the

requirements set out in Annex X.

3.

Member States shall, within the framework of local

Schengen cooperation, exchange information about the

selection of external service providers and the establishment

of the terms and conditions of their respective legal

instruments.

4.

The examination of applications, interviews (where appro­

priate), the decision on applications and the printing and

affixing of visa stickers shall be carried out only by the

consulate.

5.

External service providers shall not have access to the VIS

under any circumstances. Access to the VIS shall be reserved

exclusively to duly authorised staff of consulates.

6.

An external service provider may be entrusted with the

performance of one or more of the following tasks:

(a) providing general information on visa requirements and

application forms;

(b) informing the applicant of the required supporting

documents, on the basis of a checklist;

(c) collecting data and applications (including collection of

biometric identifiers) and transmitting the application to

the consulate;

(d) collecting the visa fee;

(e) managing the appointments for appearance in person at the

consulate or at the external service provider;

(f) collecting the travel documents, including a refusal notifi­

cation if applicable, from the consulate and returning them

to the applicant.

7.

When selecting an external service provider, the Member

State(s) concerned shall scrutinise the solvency and reliability of

the company, including the necessary licences, commercial

registration, company statutes, bank contracts, and ensure that

there is no conflict of interests.

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/19

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

SOU 2009:77

80

8.

The Member State(s) concerned shall ensure that the

external service provider selected complies with the terms and

conditions assigned to it in the legal instrument referred to in

paragraph 2.

9.

The Member State(s) concerned shall remain responsible

for compliance with data protection rules for the processing of

data and shall be supervised in accordance with Article 28 of

Directive 95/46/EC.

Cooperation with an external service provider shall not limit or

exclude any liability arising under the national law of the

Member State(s) concerned for breaches of obligations with

regard to the personal data of applicants or the performance

of one or more of the tasks referred to in paragraph 6. This

provision is without prejudice to any action which may be

taken directly against the external service provider under the

national law of the third country concerned.

10.

The Member State(s) concerned shall provide training to

the external service provider, corresponding to the knowledge

needed to offer an appropriate service and sufficient

information to applicants.

11.

The Member State(s) concerned shall closely monitor the

implementation of the legal instrument referred to in paragraph

2, including:

(a) the general information on visa requirements and appli­

cation forms provided by the external service provider to

applicants;

(b) all the technical and organisational security measures

required to protect personal data against accidental or

unlawful destruction or accidental loss, alteration, unauth­

orised disclosure or access, in particular where the coop­

eration involves the transmission of files and data to the

consulate of the Member State(s) concerned, and all other

unlawful forms of processing personal data;

(c) the collection and transmission of biometric identifiers;

(d) the measures taken to ensure compliance with data

protection provisions.

To this end, the consulate(s) of the Member State(s) concerned

shall, on a regular basis, carry out spot checks on the premises

of the external service provider.

12.

In the event of termination of cooperation with an

external service provider, Member States shall ensure the

continuity of full service.

13.

Member States shall provide the Commission with a

copy of the legal instrument referred to in paragraph 2.

Article 44

Encryption and secure transfer of data

1.

In the case of representation arrangements between

Member States and cooperation of Member States with an

external service provider and recourse to honorary consuls,

the represented Member State(s) or the Member State(s)

concerned shall ensure that the data are fully encrypted,

whether electronically transferred or physically transferred on

an electronic storage medium from the authorities of the repre­

senting Member State to the authorities of the represented

Member State(s) or from the external service provider or from

the honorary consul to the authorities of the Member State(s)

concerned.

2.

In third countries which prohibit encryption of data to be

electronically transferred from the authorities of the repre­

senting Member State to the authorities of the represented

Member State(s) or from the external service provider or from

the honorary consul to the authorities of the Member State(s)

concerned, the represented Members State(s) or the Member

State(s) concerned shall not allow the representing Member

State or the external service provider or the honorary consul

to transfer data electronically.

In such a case, the represented Member State(s) or the Member

State(s) concerned shall ensure that the electronic data are trans­

ferred physically in fully encrypted form on an electronic

storage medium from the authorities of the representing

Member State to the authorities of the represented Member

State(s) or from the external service provider or from the

honorary consul to the authorities of the Member State(s)

concerned by a consular officer of a Member State or, where

such a transfer would require disproportionate or unreasonable

measures to be taken, in another safe and secure way, for

example by using established operators experienced in trans­

porting sensitive documents and data in the third country

concerned.

3.

In all cases the level of security for the transfer shall be

adapted to the sensitive nature of the data.

4.

The Member States or the Community shall endeavour to

reach agreement with the third countries concerned with the

aim of lifting the prohibition against encryption of data to be

electronically transferred from the authorities of the repre­

senting Member State to the authorities of the represented

Member State(s) or from the external service provider or from

the honorary consul to the authorities of the Member State(s)

concerned.

^EN

L 243/20

Official Journal of the European Union

15.9.2009

SOU 2009:77

Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex

81

Article 45

Member

States’

cooperation

with

commercial

intermediaries

1.

Member States may cooperate with commercial inter­

mediaries for the lodging of applications, except for the

collection of biometric identifiers.

2.

Such cooperation shall be based on the granting of an

accreditation by Member States’ relevant authorities. The

accreditation shall, in particular, be based on the verification

of the following aspects:

(a) the current status of the commercial intermediary: current

licence, the commercial register, contracts with banks;

(b) existing contracts with commercial partners based in the

Member States offering accommodation and other package

tour services;

(c) contracts with transport companies, which must include an

outward journey, as well as a guaranteed and fixed return

journey.

3.

Accredited commercial intermediaries shall be monitored

regularly by spot checks involving personal or telephone

interviews with applicants, verification of trips and accom­

modation, verification that the travel medical insurance

provided is adequate and covers individual travellers, and

wherever deemed necessary, verification of the documents

relating to group return.

4.

Within local Schengen cooperation, information shall be

exchanged on the performance of the accredited commercial

intermediaries concerning irregularities detected and refusal of

applications submitted by commercial intermediaries, and on

detected forms of travel document fraud and failure to carry

out scheduled trips.

5.

Within local Schengen cooperation, lists shall be

exchanged of commercial intermediaries to which accreditation

has been given by each consulate and from which accreditation

has been withdrawn, together with the reasons for any such

withdrawal.

Each consulate shall make sure that the public is informed

about the list of accredited commercial intermediaries with

which it cooperates.

Article 46

Compilation of statistics

Member States shall compile annual statistics on visas, in

accordance with the table set out in Annex XII. These statistics

shall be submitted by 1 March for the preceding calendar year.

Article 47

Information to the general public

1.

Member States’ central authorities and consulates shall

provide the general public with all relevant information in

relation to the application for a visa, in particular:

(a) the criteria, conditions and procedures for applying for a

visa;

(b) the means of obtaining an appointment, if applicable;

(c) where the application may be submitted (competent

consulate, Common Application Centre or external service

provider);

(d) accredited commercial intermediaries;

(e) the fact that the stamp as provided for in Article 20 has no

legal implications;

(f) the time limits for examining applications provided for in

Article 23(1), (2) and (3);

(g) the third countries whose nationals or specific categories of

whose nationals are subject to prior consultation or

information;

(h) that negative decisions on applications must be notified to

the applicant, that such decisions must state the reasons on

which they are based and that applicants whose applications

are refused have a right to appeal, with information

regarding the procedure to be followed in the event of an

appeal, including the competent authority, as well as the

time limit for lodging an appeal;

(i) that mere possession of a visa does not confer an automatic

right of entry and that the holders of visa are requested to

present proof that they fulfil the entry conditions at the

external border, as provided for in Article 5 of the

Schengen Borders Code.

2.

The representing and represented Member State shall

inform the general public about representation arrangements

as referred to in Article 8 before such arrangements enter

into force.

TITLE V

LOCAL SCHENGEN COOPERATION

Article 48

Local Schengen cooperation between Member States’

consulates

1.

In order to ensure a harmonised application of the

common visa policy taking into account, where appropriate,

local circumstances, Member States’ consulates and the

Commission shall cooperate within each jurisdiction and

assess the need to establish in particular:

^EN

15.9.2009

Official Journal of the European Union

L 243/21