Prop. 1993/94:200

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

Regeringens proposition 1993/94z200

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Gun Helstik (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas specialdomstolama utifrån ett principith perspektiv.

Regeringen redovisar också principerna för hur processen inom det arrende- och hyresrättsliga området i framtiden bör vara beskaffad. Ut— gångspunkten är därvid att rättskipningen på detta område bör koncen- treras till de allmänna domstolarna. Några lagförslag läggs inte fram i detta sammanhang utan regeringen återkommer med sådana vid en senare tidpunkt.

I propositionen lämnas slutligen Förslag om att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994 och att dess verksamhet skall övertas av Svea hovrätt. Vad gäller rättegången i hovrätten föreslås att vissa spe- cialregler om Förfarandet meddelas i en särskild lag.

&

ww &

Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut .......... - ............ 5 2 Lagtext ................................. 6 2.1 Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt .......................... 6 2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken ........ 8 2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen( 1972z429) ........................... 11 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder ............ 14 2.5 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen (l973z53l) .......................... _. 16 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (l974:1080) om avveckling av hyresregleringen ............... 17 2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol .............. 18 2.8 Förslag till lag om ändring 1 lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m ................ 19 2.9 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings- lagen (1977z792) ....................... 20 2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (l978z304) ........................... 21 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen.(l982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostads- rätt ................................ 22 2.12 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991: 614). ......................... 23. 3 Ärendet och dess beredning .................... 24 4 Domstolsväsendets specialisering ................. 25 4.1 Nuvarande ordning i huvuddrag .............. 25 4.2 Olika typer av specialisering inom domstolsväsen- det ................................ 26 4.2.1 Specialisering genom koncentration av vissa måltyper inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama ....... 27 4.2.2 Särskilda domstolar knutna till de allmänna domstolarna ...................... 28 4.3 De fristående specialdomstolama ............. 29 5 Rättskipningen inom det arrende- och hyresrättsliga om- rådet ................................... 37 5.1 Nuvarande ordning ..................... 37 5.1.1 Hyresnämndema ................... 37

5.1.2 Arrendenämndema .................. 38

Prop. _1993/942200

5.1.3 Hyresnämndemas sammansättning ........ 39 5.1.4 Arrendenämndemas sammansättning ....... 40 5.1.5 Förfarandet i nämnderna .............. 40 5.1.6 Överprövning av arrendenämndemas och hyresnämndemas beslut ............... 41 5.1.7 Tidigare förslag till förändringar vad gäller hyres- och arrendenämndema ........... 41 5.1.8 Bostadsdomstolen .................. 42 5.2 De allmänna domstolarnas handläggning av mål om hyra och arrende ....................... _ 44 Arrende- och hyresnämndemas framtid ............. 46 6.1 Allmänt ............................. 46 6.2 Särskilt om hyresnämndema ................ 48 6.3 Särskilt om arrendenämndema .............. 52 Bostadsdomstolen ........................... 53 7.1 Bostadsdomstolen upphör ................. 53 7.2 Överklagande av Svea hovrätts beslut .......... 57 7.3 Genomförande-, personal- och kostnadsfrågor ..... 58 7.3.1 Genomförande- och personalfrågor ........ 58 7.3.2 Kostnader ....................... 58 Författningskommentar ........................ 59 8.1 Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt .......................... 59 8.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (l972:429) och förslaget till lag om ändring i lagen (19731188) om arrendenämnder och hyresnämnder ............ 61 8.3 Förslaget till lag om ändring i bostadssanerings- lagen (1973:531) ....................... 61 8.4 Förslaget till ändring i lagen (1974:1080) om av- veckling av hyresregleringen ............... 61 8.5 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol .............. 62

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. ............ 62 8.7 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings- lagen (1977:792) ....................... 62 8.8 Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlings- lagen (l978z304) och förslaget till lag om ändring i lagen (1982z352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ................. 63 8.9 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen ( l991:614) ........................... 63

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4

Bilaga 5

Sammanfattning av promemorians förslag ........ 64 Promemorians lagförslag .................. 67 Sammanställning av remissinstanser ........... 84 De remitterade lagförslagen ................ 85 Lagrådets yttrande ..................... 101

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 103

Prop. 1993/94:200 1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

l. antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (l972:429),

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973zl88) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadssanerings- lagen (l973:531),

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen,

7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

9. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings- lagen (1977:792), 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i hyresförhandlings- lagen (l978z304), 11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, 12. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614), 13. godkänner de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som redo- visas i avsnitt 6.

Hänvisningar till PS1

2. Lagtext

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 1

2.1. Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i'mål som överklagats dit från en hyresnämnd.

25 I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. rättegångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan lag.

Så Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av hyresnämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.

4 5 Hovrätten skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Hovrätten skall om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.

5 & Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess helhet, om det kan antas vara till fördel för utredningen.

Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhand- lingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.

65 När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall hållas skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig person- ligen vid vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

7 5 Har ett vittne, en sakkunnig eller en part under sanningsförsäkran hörts inför hyresnämnden och beror avgörandet även i hovrätten av till- tron till den bevisningen, får hyresnämndens beslut inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt i hovrätten. En sådan ändring får dock göras, om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än hyresnämnden antagit.

8å Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 5 första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen (19731188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock inte beslut, enligt vilket ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 å andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 å andra stycket, 34, 36 eller 37 & jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i '2 a & bostadssaneringslagen ( 1973z531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 & hyresförhandlingslagen (1978z304) lämnats utan bifall.

95 Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att gälla får hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall lämnas.

10 & Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte över-

klagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål som överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.

2.2. Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 åå jordabalkenl skall ha följande lydelse.

Nuvarande IydeLs'e Föreslagen lydelse 12 kap. 55 c 52

Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be- slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för an- sökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren började tillämpas.

Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämn- den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.

Har den hyra SOm prövas blivit gällande enligt 54 a &, får beslut om hyran, utan hinder av första och andra styckena, avse tid från den dag då hyran började gälla, om ansökningen har gjorts inom tre månader därefter.

Hyresnämnden får, när det finns skäl till det, förordna att beslut om villkorsändring skall gälla från en tidigare tidpunkt än vad som sägs i första och andra styckena. Om det finns särskilda skäl får hyresnämn- den också förordna att beslut om villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Skall hyresgästen enligt hyres- nämndens eller Bostadsdomstolens beslut betala högre hyra för för- fluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalning- en av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en

* Balken omtryckt 1971:1209.

2 Lydelse enligt prop. 1993/942199.

Skall hyresgästen enligt hyres- nämndens eller hovrättens beslut betala högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyres- rätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalningen av det överskjutande beloppet, om betal- ningen sker inom en månad från

månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet att liytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta in- träder för hyresgästen inom kort- are tid än två månader efter nämn- da dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be- loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 å räntelagen (l975z635) för tiden innan be- slutet vunnit laga kraft och enligt 6 å räntelagen för tiden därefter.

I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte ränta som avses i sjätte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 å räntelag-

en.

Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller Bo- stadsdomstolens beslut, skall hy- resvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 å räntelagen för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess beslutet vun- nit laga kraft och enligt 6 å ränte- lagen för tiden därefter.

Om hyran sänks för förduten tid genom hyresnämndens eller hov- rättens beslut, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgäst- en betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 å räntelagen för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 å räntelagen för tiden därefter.

71 å3

Ett överklagande som avses i 70 å tas upp av Bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

Ett överklagande som avses i 70 å tas upp av Svea hovrätt. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

73 å4

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 d å och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket, om upprustningsförelägg- ande enligt 18 a-c åå, om god- kännande av förbättringsarbete eller liknande åtgärd enligt 55 a å tredje stycket eller om utdömande av vite enligt 62å skall vardera parten svara för sin rättegångs-

3 Senaste lydelse 19921126.

* Lydelse enligt prop. 1993/94;199.

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 d å och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket, om upprustningsförelägg- ande enligt 18 a-c åå, om god- kännande av förbättringsarbete eller liknande åtgärd enligt 55 a å tredje stycket eller om utdömande av vite enligt 62å skall vardera parten svara för sin rättegångs—

kostnad i Bostadsdomstolen, om kostnad i hovrätten, om inte annat inte annat följer av 18 kap. 6å följer av 18 kap. 6å rättegångs- rättegångsbalken. balken.

Denna-lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.3. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen ( 1972z429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 åå rättshjälpslagen (l972:429)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sbå

Med domstol förstås i denna lag, allmän domstol, allmän förvalt— ningsdomstol, Bostadsdomstolen, Försäkringsöverdomstolen och Ar- betsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arren- denämnd och hyresnärnnd.

Med domstol förstås i denna lag, allmän domstol, allmän förvalt- ningsdomstol, Försäkringsöver- domstolen och Arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd och hyresnämnd.

9 & Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange- lägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, Bostadsdomstolen, Marknadsdom- stolen eller Arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägen- het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som

2. bevisning vid allmän domstol, Marknadsdomstolen eller Arbets- domstolen samt nödvändig utred- ning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols pröv— ning eller som skall prövas av skiljemän, skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till- varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myn- digheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställel- se inför domstol eller annan myndighet, om persoan inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarunder- sökning enligt 21 kap. 11 å föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987z452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen ( 1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i ut- sökningsmål,

' Lagen omtryckt 1993:9.

6. vad som av allmänna medel utgått-i ersättning enligt 4 eller 5 å lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader- skap eller enligt föreSkrift i rättegångsbalken eller 3 å första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 å rättegångsbalken.

9 a å

Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 å 1-3 avgiftsförord- ningen (19922191). .

Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är er- forderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verk- ställbart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift i utsökningsmål. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rätts- hjälp i ett mål om verkställighet. Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, Bostadsdomstolen eller Arbets- domstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats allmän rätts- hjälp, utgå av allmänna medel.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol

eller Arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats all- män rättshjälp, utgå av allmänna medel.

24å

I den mån ej särskilda föreskrift- er gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende i allmän domstol, Bostadsdomstolen eller Arbetsdomstolen med skäligt be- lopp enligt domstolens bestäm- mande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan sakkunnig som avses i 40 kap. 19 å rättegångs- balken med belopp som samman- lagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 6å första stycket.

I den mån ej särskilda föreskrift- er gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende i allmän domstol eller Arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt dom- stolens bestämmande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken ut- går ersättning också för sådan sak- kunnig som avses i 40 kap. 19å rättegångsbalken med belopp som sammanlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som an- ges i 6 å första stycket.

25å

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol, Bo-

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol eller Ar—

Prop. 1993/94z200

stadsdomstolen eller Arbetsdom— stolen beslutar Rättshjälpsmyndig- heten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utred— ning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer bo— delningsförrättare.

betsdomstolen beslutar Rättshjälps— myndigheten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfatt- ning. Samma befogenhet till- kommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred- ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rätts-

hjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnderl att 23 och 32 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 å2 .

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978z304) eller i ärende angående bostadsrätt eller särskild förvaltning eller i ärende en- ligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 å jordabalken, 31 å hyresförhandlings- lagen, 11 kap. 3å bostadsrättslagen (l991:614), 34å bostadsförvalt— ningslagen (1977:792), 25 å lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. samt 15 å lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bo- stadsrätt.

Hyresnämndens yttrande enligt 12 aå första stycket får inte över- klagas.

Hyresnämndens beslut får över- klagas genom besvär hos Bostads- domstolen, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e å, eller avvisat besvär,

Hyresnämndens beslut får över- klagas hos Svea hovrätt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i

8, 11, 14-16, 16a, 16c eller

16 e å, eller avvisat ett överklagan- de

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e å, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg- ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän

rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hy- resnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshand— ling som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i

1 Lagen omtryckt 19852660.

? Lydelse enligt prop. 1993/94zl99.

Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till hy- resnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i

52 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalk— en.

52 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalk- en.

32 "53

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 å eller 12 kap. 24 a å, 55 c å åttonde stycket eller 55 d å jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 å hyresförhandlingslagen (19782304), 13 a å denna lag eller 13 eller 15 å eller 25 å första stycket bostadsförvalmingslagen (l977z792), får beslut— et verkställas såsom lagakraftägande dom.

Har hyresnämnden med stöd av 31 å första stycket bostadsförvalt- ningslagen förordnat att beslut en- ligt 13 eller 15 å eller 25 å första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast. får även så- dant beslut, om Bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas så- som lagakraftägande dom.

Har hyresnämnden med stöd av

31 å första stycket bostadsförvalt-'

ningslagen förordnat att beslut en- ligt 13 eller 15 5 eller 25 5 första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även så- dant beslut, om hovrätten ej för- ordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3 Lydelse enligt prop. 1993/94zl99.

2.5. Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen

(1973z531)l

Härigenom föreskrivs att 21 å bostadssaneringslagen (1973z531) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 å2

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand— lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Jfr prop. 1993/94: 199, vari lagen föreslås bli upphävd.

2 Senaste lydelse 198611169.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 1080) om avveckling av hyresregleringen

Härigenom föreskrivs att 7 å lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

7å

Talan mot nämndens beslut en- ligt denna lag föres hos Bostads— domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23å andra stycket och 23 b å första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der motsvarande tillämpning.

Nämndens beslut skall om Bo- stadsdomstolen ej annorlunda jör- ordnar, lända till eji'errättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla endast så- vitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyres- värd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i Bostads- domstolen i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6å rättegångsbalk— en.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres— nämnden. I övrigt tillämpas 23 å tredje stycket och 23 b å första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn— der.

Nämndens beslut gäller, om inte hovrätten beslutar annat, även om det har överklagats. I den del be- slutet avser förfluten tid gäller detta dock endast såvitt fråga är om överklagande av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i hovrätten i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 200

2.7. Förslag till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av Bostadsdomstolen före upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt för prövning.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om för- värv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 åå lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

25 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand— lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

26 å2

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rätte- gångsbalken. I övrigt gäller all- männa bestämmelser om rätte- gångskostnad i Bostadsdomstolen.

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskosmad i hovrätten, i den mån ej annat föl- jer av 18 kap. 6å rättegångsbalk- en.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1986:1173.

2 Senaste lydelse 19791307.

2.9. Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen ( l 977:792)

Härigenom föreskrivs att 34 å bostadsförvalmingslagen (1977z792) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 å'

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand— lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 198611175.

2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen .

(19781304)

Härigenom föreskrivs att 31 och 32 åå hyresförhandlingslagen (1978z304) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be— slutet meddelades.

Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Överklag- andet skall ges in till hyresnämn- den.

32å

I tvist som avses i 22 eller 24 å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdom— stolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

1 tvist som avses i 22 eller 24 å skall vardera parten svara för sin rättegångskosmad i hovrätten, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Senaste lydelse l986:1178.

Prop. 1993/94z200

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 åå lagen (1982:352) om rätt till fas- tighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 51

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand— lingen ges in till hyresnämnden.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Överklag- andet skall ges in till hyresnämn- den.

165

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rättegångskostnader i Bostadsdom- stolen, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rätte- gångskostnader i hovrätten, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Senaste lydelse l986:1187.

2.12. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(l991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 åå bostadsrättslagen (l991:614) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

llkap. 3å

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller ut— dömande av vite enligt 11 kap. 2å får överklagas hos Bostads- domstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelas. Skriv- elsen med överklagandet skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller ut- dömande av vite enligt 11 kap. 2 å får överklagas hos Svea hov- rätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelas. Överklagandet skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 å får inte över-

klagas.

4å

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdom- stolen, om inte något annat anges i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i hovrätten, om- inte något annat anges i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3. Ärendet och dess beredning

År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med upp- gift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir. 1989z56). Kommittén antog namnet Domstolsutredningen (Ju l989:06). I den del av direktiven som avsåg en översyn av domstolarnas organisa— tion nämndes bl.a. frågan om en samordning av kansliema mellan hyresnämndema och tingsrätterna på de orter där nämnderna fanns. I senare utfärdade tilläggsdirektiv till Domstolsutredningen (dir. 1991-94) beslutade regeringen att återkalla utredningens uppdrag vad avsåg de organisatoriska delarna. Dessa frågor kom istället att beredas inom regeringskansliet.

Sålunda utarbetades departementspromemorian Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992238). Promemorian behandlade bland andra frågor också frågan om specialdomstolamas framtid. Där beskrevs relativt ingående de överväganden av mer princi- piell art som måste göras inför ett ställningstagande till om specialdom- stolarna bör avskaffas eller inte och redovisades de särskilda problem- ställningar som i detta avseende änns för varje enskild sådan domstol. Detta ledde fram till slutsatsen att så många frågor skulle kräva sär- skilda överväganden och utredningar att frågan om att avskaffa special- domstolama och inordna hyres- och arrendenämndemas verksamhet med domstolsväsendet i övrigt skulle komma att övervägas i särskild ordning inom regeringskansliet.

Till följd av detta utarbetades under hösten 1992 och våren 1993 pro- memorian Specialdomstolama i framtiden (Ds 199334). I promemori- ans inledande avsnitt behandlas frågan om specialdomstolama från prin- cipiella utgångspunkter. Därefter behandlas varje Specialdomstol för sig och slutligen även arrende- och hyresnämndema. I promemorian före— slås beträffande Bostadsdomstolen att den skall upphöra och att dess funktioner i ett inledande skede skall övertas av Svea hovrätt. Be- träffande arrende- och hyresnämndema föreslås att dessa, likaså under ett inledande skede, skall samordnas i administrativt hänseende med de tingsrätter som ligger på den ort där respektive nämnd änns. Vad gäller specialdomstolama i övrigt föreslår promemorian att Patentbesvärsrätten skall avskaffas och att samma sak på sikt bör ske med Marknads— domstolen samt att Arbetsdomstolens uppgifter bör kunna förändras. Beträffande de två sista domstolarna lägger promemorian inte fram något konkret förslag. En sammanfattning av promemorians överväg- anden och förslag änns i bilaga I . Promemorians lagförslag i den del de avser Bostadsdomstolen änns i bilaga 2. Promemorieförslagen har remissbehandlats. En sammanställning över vilka remissinstanser som har yttrat sig över förslagen änns i bilaga 3. En sammanställning över remissvaren änns i promemorian Ds 1994:17.

Som en första etapp 1 genomförandet av promemorieförslagen tas i denna proposition upp vissa allmänna frågor om specialdomstolama och principerna för var den rättskipning som i dag sker i arrende- och hyresnämnder skall äga rum i framtiden. Vidare behandlas frågan om Bostadsdomstolen skall avskaffas som fristående domstol och om dess

uppgifter, i ett inledande skede, skall övertas av Svea hovrätt. Frågan om Patentbesvärsrätten avser regeringen att återkomma till i samband med det fortsatta reformarbetet med avseende på de allmänna förvalt— ningsdomstolama. Eftersom promemorian inte lägger fram några kon- kreta förslag beträffande Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen kan dessa inte behandlas i detta sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Lagrådet föreslår att det i den nya lagen om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt skall tas in en bestämmelse om s.k. tilltrosbevisning som motsvarar 23 å andra stycket lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i avsnitt 7.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 1

4. Domstolsväsendets specialisering

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 1

4.1. Nuvarande ordning i huvuddrag

Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen kring två parallella dom- stolsorganisationer. Den ena, de allmänna domstolarna, utgörs av tings- rätterna som första instans, hovrättema som andra instans och Högsta domstolen som sista instans. Den andra domstolsorganisationen, de all- männa förvaltningsdomstolama, består av länsrättema som första in- stans, kammarrättema som andra och Regeringsrätten som slutinstans. De allmänna domstolarna har generell behörighet att handlägga alla mål och ärenden som inte uttryckligen är undantagna från deras kompetens- område. De allmänna förvaltningsdomstolarna prövar endast de mål och ärenden som i varje enskilt fall änns föreskrivet i lag eller annan för- fattning. De allra äesta förvaltningsbeslut som skall överprövas av dom- stol skall enligt skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdom- stol. Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått en i det närmaste generell kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär. Den dömande verksamheten i såväl de allmänna domstolarna som de all— männa förvaltningsdomstolarna utövas normalt enbart av lagfarna domare eller lagfarna domare och nämndemän.

Härutöver förekommer inom domstolsväsendet ett antal fristående s.k. specialdomstolar vardera med ett kompetensområde som är begränsat till ett visst sakområde eller några speciella frågor. Till specialdomstol- arna räknas Försäkringsöverdomstolen, Arbetsdomstolen, Marknads- domstolen, Patentbesvärsrätten och Bostadsdomstolen.

Vid sidan av domstolsväsendet änns ett antal nämnder som prövar olika slag av tvister, som exempel kan nämnas hyres— och arrende- nämndema och Statens va-nämnd. Som ytterligare exempel på nämnder med domstolsliknande uppgifter kan nämnas övervakningsnämndema. Ett stort antal konsumenttvister prövas av Allmänna reklamations- nämnden, som dock inte kan fatta för parterna bindande beslut. Kon- cessionsnämnden för miljöskydd har som främsta uppgift att pröva frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar om hälso- och sjukvårdspersonal begått fel i yrkesutövningen.

På senare år har det svenska systemet med domstolsliknande nämnder och överprövning av förvaltningsbeslut i förvaltningsmyndigheter i stället för i domstolar ifrågasatts, bl.a. mot bakgrund av de krav som ställs i Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen). Mot denna bakgrund avskaffades utskrivningsnämndema och Psykiatriska nämnden den 1 januari 1992, varvid deras uppgifter övertogs av de allmänna förvalt- ningsdomstolama. Domstolsutredningen har föreslagit att övervaknings- nämndema skall avskaffas. I fortsättningen behandlas inte de olika nämnderna och deras framtid närmare med undantag för hyres- och arrendenämndema eftersom dessa nämnder hör nära samman med Bostadsdomstolen.

4.2. Olika typer av specialisering inom domstolsväsendet

Som nyss nämnts är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Även om dessa domstolsorganisationer bygger på principen att domstolarna skall ha en allmän och bred kompetens änns det inom respektive organisation olika typer av specialisering i form av koncentration av mål till vissa domstolar, avdelningar eller rotlar. Specialisering kan uppnås även genom att domstolarna vid handläggningen av vissa mål skall ha en särskild sammansättning eller att särskilda domstolar knyts till de allmänna domstolarna. Den mest uttalade formen av specialise- ring är sådana domstolar som är helt fristående från de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Vissa äldre sådana specialorgan är numera avskaffade. I stället har nya tillkommit. Under 1960- och 1970-talen inrättades två nya fristående special- domstolar, nämligen Bostadsdomstolen och Marknadsdomstolen. Under denna period inrättades även speciella förvaltningsdomstolar, nämligen Patentbesvärsrätten, försäkringsrättema och Försäkringsdomstolen (senare Försäkringsöverdomstolen). Utvecklingen har därefter ånyo vänt. Försäkringsrättema avskaffades den 1 juli 1992 och deras verk— samhet integrerades i de allmänna förvaltningsdomstolama. Riksdagen har också beslutat att Försäkringsöverdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995 (prop. 1992/93:215, bet. 1992/93zJuU33, rskr. 1992/93:372).

4.2.1. Specialisering genom koncentration av vissa måltyper inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama

Vilken allmän domstol som skall ta upp ett mål eller ärende bestäms normalt av forumreglema i 10 resp. 19 kap. rättegångsbalken (RB). För vissa typer av mål gäller emellertid särskilda forumregler och ibland även särskilda regler om domstolarnas sammansättning.

Sjörättsmål handläggs vid sju särskilt utsedda tingsrätter, benämnda sjörättsdomstolar. I vissa fall har sjörättsdomstolarna också en särskild sammansättning.

Patentmål handläggs vid Stockholms tingsrätt. Tingsrättens avgöran- den i patentmål kan överklagas på vanligt sätt till Svea hovrätt. I såväl tingsrätten som i hovrätten gäller särskilda sammansättningsregler i patentmål. Bl.a. deltar särskilda ledamöter med tekniska specialkun— skaper. Vissa mål om upphovsrätt tas också upp av Stockholms tingsrätt som första instans. I mål av dessa slag har tingsrätten vanlig samman- sättning.

Mål enligt konkurrenslagen (199320) handläggs i de flesta fall som första domstolsinstans av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I flertalet sådana mål skall särskilda ledamöter (ekonomiska experter) del- ta i avgörandet.

Tryckfrihetsmål handläggs vid de tingsrätter inom vilkas domkretsar en länsstyrelse har sitt säte och vid fyra andra tingsrätter. Fråga om en skrifts brottslighet skall som regel prövas av en niomannajury. Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare.

De tingsrätter som är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål är även be- höriga att pröva yttrandefrihetsmål enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Förfarandet i yttrandefrihetsmål överensstämmer med förfarandet i tryckfrihetsmål.

Aven inom de allmänna förvaltningsdomstolama förekommer att mål- typer specialdestineras till vissa domstolar. Enligt huvudregeln i förord- ningen (1977:937) om kammarrättemas domkretsar skall den kammar— rätt som inom sin domkrets har den förvaltningsmyndighet eller domstol som har meddelat beslut i första instans pröva överklagande av beslutet. Från denna huvudregel görs undantag för vissa mål som koncentreras till vissa kammarrätter t.ex kriminalvårdsmål och studiestödsmål. Regeringen har dock för dessa två måltyper föreslagit att de inte längre skall koncentreras på det viset (prop. 1993/94: 133) Även för länsrätt- ernas del förekommer vissa specialdestinerade måltyper. Regeringen har dock i nyss nämnda proposition föreslagit lagändringar som innebär att sådan specialisering inte heller längre skall förekomma hos länsrätt- ema.

En annan form av specialisering som förekommer inom såväl de all- männa domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolama är att vissa domstolar, främst de större, i sina interna arbetsordningar har före- skrivit att vissa måltyper skall koncentreras till särskilda avdelningar eller rotlar inom domstolen. Denna form av intern specialisering har tillkommit på internt initiativ utan att det har föreskrivits i lag eller för-

ordning. I detta sammanhang kan dock nämnas att Ungdomsbrotts- kommittén (Ju 1990:07) i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993135) bl.a. har föreslagit att det skall inrättas speciella ung- domsrotlar vid tingsrätterna. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet med sikte på en lagrådsremiss under våren 1994.

Hänvisningar till S4-2-1

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 4.3

4.2.2. Särskilda domstolar knutna till de allmänna domstolarna

För prövning av vissa måltyper har man inrättat domstolar, som trots att de är knutna till det allmänna domstolsväsendet, ändå har ansetts som särskilda domstolar ur processrättslig synvinkel. Vid vissa tingsrätter änns således fastighetsdomstolar och vattendomstolar.

Fastighetsdomstolarna infördes den 1 juli 1969. Domstolarna övertog de uppgifter som tidigare fullgjordes av ägodelningsrätter och expro— priationsdomstolar. Man brukar säga att fastighetsdomstol är tingsrätten i en viss särskild sammansättning. Det skall i princip ännas en fastig- hetsdomstol i varje län om inte regeringen föreskriver annat. För när- varande är det 27 av tingsrätterna som också fungerar som fastighets- domstol. Fastighetsdomstolama handlägger mål med fastighetsrättslig anknyming enligt vad som föreskrivits i olika lagar och författningar. Domstolen består av laglama ledamöter, tekniska ledamöter och nämndemän. De särskilda reglerna om fastighetsdomstolama, som änns i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, innefattar också sär- regler om hovrättens sammansättning i fastighetsmål. Fastighetsdomstol— arnas behörighet har på senare tid inskränkts på så sätt att sådana mål om hyra och bostadsrätt som tidigare prövats av fastighetsdomstol genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1991 i stället skall prövas av den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger. Målen handläggs av tingsrätterna i vanlig sammansättning (se prop. l990/9lz32, bet. l990/9lzluU7, rskr. l990/91:62). Reformen har inne- burit att antalet mål hos fastighetsdomstolama har minskat betydligt.

År 1972 avskaffades de tidigare vattendomstolarna som självständiga domstolar och knöts till vissa tingsrätter på liknande sätt som fastighets- domstolama. Det är sex tingsrätter som är utsedda att vara vattendom- stol. I denna funktion har tingsrätten en särskild sammansättning med en lagfaren ledamot, tekniska ledamöter och nämndemän. Vattendomstol— ens avgöranden överklagas till Vattenöverdomstolen. Som vattenöver- domstol fungerar Svea hovrätt i särskild sammansättning.

Högsta domstolen är slutinstans för mål som prövats i första instans av fastighetsdomstol och vattendomstol.

Prop. 1993/942200

Hänvisningar till S4-2-2

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 4.3

4.3. De fristående specialdomstolama

Allmänt om de fristående specialdomstolama

Regeringens bedömning: En principiell utgångspunkt bör vara att flertalet av de måltyper som för närvarande handläggs av special- domstolar i framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolama.

Promemorians bedömning: Överensstänuner med regeringens.

Remissinstansema: Flertalet remissinstanser som uttalat sig om pro- memorians allmänna överväganden om specialiseringen inom domstols- väsendet delar den uppfattning som redovisats i promemorian. Många anför dock att praktiska överväganden och en fördjupad analys måste föregå ett eventuellt genomförande av promemorians principer på skilda områden.

Skälen för regeringens bedömning: Förutom de tidigare berörda sär- skilda domstolarna, som är knutna till de allmänna domstolarna, änns som framgått även helt fristående specialdomstolar nämligen Patent- besvärsrätten, Bostadsdomstolen, Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen och Försäkringsöverdomstolen.

Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol som prövar överklagan- den av Patent- och registreringsverkets beslut i vissa immaterialrättsliga frågor. Domstolens beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Bostads- domstolen, som är slutinstans, prövar överklaganden av hyresnämnder- nas beslut och handlägger således vissa hyresrättsliga frågor. Marknads- domstolen beslutar som första och sista instans i vissa marknadsrättsliga frågor och är även överklagandeinstans och samtidigt sista instans i vissa mål enligt konkurrenslagen (1993z20). Arbetsdomstolen, som är en slutinstans, prövar arbetsrättsliga tvister. Försäkringsöverdomstolen, som alltså skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995, prövar mål om social— försäkring. Genomgående för de aktuella domstolarna är att alla är rela- tivt små, är belägna i Stockholm och har en rikstäckande verksamhet.

Utmärkande för de fristående specialdomstolama är vidare att de (med undantag av Försäkringsöverdomstolen) - till skillnad från övriga dom- stolar - inte bygger på ett instanssystem med en prejudikatinstans som tredje och sista instans. Såväl Arbetsdomstolen som Marknadsdomstolen är i många mål den enda prövningsinstansen. För de specialdomstolar som är slutinstanser tillkommer dessutom att deras avgöranden kan komma under Högsta domstolens eller Regeringsrättens prövning vid frågor om resning och återställande av försutten tid.

I vissa specialdomstolar utövas beslutanderätten inte bara av lagfarna ledamöter och särskilda ledamöter utan även av s.k. intresseledamöter.

Till skillnad från ordinarie domare inom det allmänna domstolsväsen- det har i regel ledamöter i specialdomstolar tidsbegränsade förordnan— den. I vissa fall är uppgiften att vara ledamot en bisyssla.

Är de bakomliggande motiven för de fristående specialdomstolama fortfarande bärkrajiiga ?

Det är i huvudsak tre argument som har använts för att motivera exis- tensen av en specialdomstol, nämligen önskemålet att upprätthålla ett specialkunnande inom domstolen, att skapa förutsättningar för en snabb process och att rättskipningen lättare omfattas av parternas förtroende om intresseledamöter deltar i dömandet.

Snabbheten i förfarandet

När det gäller snabbheten i förfarandet kan handläggningen av en viss typ av ärenden sägas bli prioriterad genom att speciella organ hand- lägger endast denna ärendetyp. Ett specialorgan utgör emellertid i sig ingen garanti för ett snabbt förfarande. Balansema har varit besvärande i t.ex. försäkringsrättema, Utlänningsnämnden och Hälso- och sjukvård- ens ansvarsnämnd. Ett väsentligt skäl för att försäkringsrättema ersattes av länsrättema var just det att målen därigenom skulle kunna avgöras snabbare.

I och för sig är instanskedjan för mål som handläggs av de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama längre än för mål som handläggs av specialdomstolama. Detta kan leda till att det tar längre tid att nå ett slutligt avgörande i de mål som överklagas hos de förra. Instansordningen här hänger emellertid samman med domstolar- nas olika roller i systemet. Talan skall i princip väckas i den första in- stansen och de högre domstolsinstansema skall endast överpröva de domar som har överklagats från den närmast lägre instansen. Tyngd— punkten i rättskipningen skall således vara förlagd till första instans med möjlighet till överprövning i en andra instans. Den tredje och sista in- stansen skall i huvudsak vara en ren prejudikatinstans. Genom de olika rollerna hos de tre domstolsinstansema kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som rättsbildningen gynnas och möjligheten till ett snabbt avgörande änns. Som framgår bl.a. av prop. 1993/94:133, In- stansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolama, kan i vissa 'fall avsteg från den principiella ordningen ske.

Även om instanskedjan i och för sig blir kortare i de fall man låter prövningen av en särskild fråga ske i en specialdomstol bör beaktas att det är relativt få mål som överklagas från tingsrätter och länsrätter till överrättema. Vidare är hovrätten respektive kammarrätten i praktiken slutinstans för merparten av de överklagade målen eftersom det i regel krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen eller Regeringsrätten skall pröva ett mål. Sådana prövningstillstånd meddelas endast för det ringa antal mål som har prejudikatvärde. Under senare år har dessutom processen i de högsta instanserna reformerats så att det nu är möjligt att snabbare avgöra frågan om prövningstillstånd.

Det änns också möjligheter att inom ramen för de allmänna domstol- arna och de allmänna förvaltningsdomstolama ha regler om prövnings- tillstånd redan mellan den första och den andra domstolsinstansen. En sådan ordning kan vara särskilt befogad i de fall den fråga som är

föremål för domstolsprövning redan har prövats av en förvaltnings- myndighet som första instans. Riksdagen har nyligen antagit lagstiftning varigenom de s.k. utsökningsmålen, dvs. ärenden om verkställighet av bl.a. civilmålsdomar vilka ärenden från början handläggs av en krono- fogdemyndighet, får överklagas från kronofogdemyndigheten till den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Tidigare över- klagades kronofogdemyndighetens beslut direkt till hovrätten. Samtidigt har det införts ett krav på prövningstillstånd i hovrätten för att målet efter överklagande av tingsrättens beslut skall prövas där. Krav på pröv- ningstillstånd i ledet tingsrätt - hovrätt har också införts i vissa brottmål och samtidigt för ett något stöne antal tvistemål än tidigare (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:1uU34, rskr. 1992/93:373). I propositionen om skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123) föreslås att regler om pröv- ningstillstånd skall gälla ledet tingsrätt - hovrätt. I en nyligen avlämnad proposition föreslår regeringen också för de allmänna förvaltningsdom- stolarnas del för första gången införandet av en ordning med prövnings- tillstånd i vissa fall i ledet länsrätt - kammarrätt (prop. 1993/942133). Allt detta syftar till ett snabbt avgörande i många mål.

Även om regler om prövningstillstånd redan mellan första och andra instans i vissa måltyper kan bidra till att ett slutligt avgörande av den aktuella frågan åstadkommes snabbare måste man vara medveten om att handläggningstider m.m. framför allt är en fråga om resurser och prio- riteringar. Det är således möjligt att inom ramen för de allmänna dom- stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama åstadkomma ett snabbare förfarande än normalt i de fall detta framstår som särskilt angeläget. Detta kan ske genom olika regler om förtur m.m. Som exempel kan bl.a. nämnas en ny regel i 12 kap. 72 å jordabalken (hyreslagen) om att hyrestvister som rör störningar i boendet skall hand- läggas särskilt skyndsamt. Kravet på snabbhet i förfarandet utgör därför i sig inget skäl för ett specialorgan.

Ett problem som i detta sammanhang bör beröras är att en alltför långt driven specialisering, särskilt om den sker med hjälp av specialdom- stolar för prövning av speciella frågor, kan innebära att domstolsväsen- dets totala resurser kan komma att utnyttjas på ett sätt som inte är det allra bästa. Inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvalt- ningsdomstolama har man i stor utsträckning överlåtit åt domstolarna själva att, med ledning av materiell och processuell lagstiftning och annan normgivning, göra de prioriteringar som måste göras mellan olika måltyper. Det är bara i undantagsfall som regeringen och riks- dagen har velat utföra prioriteringen genom att föreskriva att vissa mål eller ärenden skall behandlas med förtur. Det har då främst rört frågor om frihetsberövande eller andra ingripande förhållanden i en enskilds angelägenheter. Specialdomstolama är ett undantag från den huvud- regeln på så sätt att man givit just de mål och ärenden som behandlas där en särställning genom att bryta ut dem från de övergripande priori- teringar som måste göras inom ramen för de allmänna domstolarnas eller de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Det är inte givet att just dessa mål och ärenden i samtliga fall förtjänar en sådan särbehandling. Det får också antas att resurserna inom domstolsväsendet

som helhet utnyttjas bättre om avvägningama mellan hur stora resurser som skall sättas in på den ena eller den andra måltypen kan ske över ett så brett fält som möjligt och alltså inom så få separata domstolsorgani- sationer som möjligt. .

Inte heller från denna utgångspunkt kan alltså kravet på snabbhet i för- farandet få vara utslagsgivande och ensamt bestämma om en special— domstol skall bibehållas för vissa mål eller ej. Denna fråga måste som framgår prövas i ett väsentligt vidare perspektiv än att enbart se till en eventuell tidsvinst i handläggningen.

Behovet av särskild kunskap

Varje rättsområde kan sägas vara i varierande grad särpräglat och fordra speciella kunskaper. Det änns en mängd frågor inom olika sak- områden som kan prövas av domstol. Det är inte ovanligt att den som ägnar sig åt ett ämnesområde anser att just detta är så speciellt i för- hållande till andra områden att det även kräver en särskild ordning för domstolsprövning, dvs. att det bör ännas en särskild domstol för just det området. Konsekvensen av ett sådant resonemang är att det skulle inrättas en specialdomstol för nästan varje särskilt sakområde. Det säger sig självt att en sådan ordning skulle leda till en resursslukande organisation samtidigt som det strider mot intresset att domstolarna har allmän kompetens. Det innebär vidare svåröverskådliga rättegångs— system och risk för kompetenskonfiikter mellan domstolar.

I de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama dömer som tidigare sagts yrkesdomare med eller utan nämndemän. För att underlätta handläggningen av exempelvis invecklade mål med teknisk eller ekonomisk anknytning har man ibland frångått denna huvudregel för sammansättningen och förstärkt domstolen med ledamöter som har särskilda fackkunskaper.

Särskilda ledamöter förekommer således inte bara i specialdomstolar utan i alla typer av domstolar, dock inte i Högsta domstolen och Regeringsrätten. Som exempel från de allmänna förvaltningsdomstolama kan nämnas de särskilda ledamöter som deltar vid mål om laglighets- prövning enligt kommunallagen m.fl. lagar. Från de allmänna domsto- larna kan nämnas de särskilda ledamöter som kan ingå vid prövningen av s.k. ekobrottrnål och som skall delta i prövningen av vissa kon- kurrensmål i Stockholms tingsrätt. Särskilda ledamöter änns som tidig- are nämnts vidare i fastighetsdomstolama och vattendomstolarna. Ut- märkande för denna typ av ledamöter är att de skall ha särskilda kun- skaper inom ett visst sakområde. Det är inte ovanligt att de har teknisk eller ekonomisk sakkunskap.

Kravet på specialkunnande inom domstolarna gäller i allmänhet inte bara tekniska frågor utan även juridiska. En jurist som arbetar inom ett begränsat område av det juridiska fältet tillägnar sig med tiden ett spe- cialkunnande inom detta område. Detta gäller såväl mera allmänna och förhållandevis enkla frågor som invecklade juridiska frågor.

Önskemålet om juridisk specialkunskap tillgodoses naturligtvis särskilt tydligt i specialdomstolama och i de till de allmänna domstolarna knut- na särskilda domstolarna. Samma resultat åstadkommer man inom dom- stolsväsendet i övrigt i de fall man koncentrerar målen till vissa dom- stolar (jfr avsnitt 4.2.1 och 4.2.2) eller när mål speciallottas på vissa avdelningar eller rotlar inom en domstol.

Av det sagda följer att kravet på sakkunskap inom skilda områden inte förutsätter fristående specialdomstolar.

Möjligheterna att utnyttja sakkunnigbevisning enligt bestämmelserna i 40 kap. rättegångsbalken och 24 & förvalmingsprocesslagen ger också möjlighet att tillföra en domstol specialkunskaper av skilda slag. Hov- rätterna och kammarrättema har också möjlighet att adjungera olika typer av jurister i mål där det finns behov av särskild juridisk fackkun- skap. Ett annat sätt att tillföra sakkunskap är att ställa särskilda kvali- äkationskrav på de nämndemän som skall delta i avgörandet av vissa mål. Den lösningen har valts i lagen (l964:167) om särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare.

Rent principith är sakkunnigbevisning att föredra framför särskilda ledamöter eftersom det ger parterna bättre insyn i och möjlighet att på- verka underlaget för rättens avgörande (jämför prop. l989/90:71 och prop. l990/9lz58). Rättens ledamöter skall i princip inte själva med hjälp av egen fackkunskap tillföra målen något nytt eftersom process- material av rättssäkerhetsskäl inte bör tillföras rätten på ett sätt som står utanför parternas kontroll. Huvudregeln är därför den att det är parterna i målet som skall tillföra målet erforderlig utredning och expertkunskap eller att rätten inhämtar nödvändig kunskap genom att förordna sak- kunniga att avge yttrande och höras i målet. I måltyper som är vanligt förekommande kan sakkunniginstitutet formaliseras så att en viss grupp personer utses att vara sakkunniga (jfr 29 % FPL). Detta är en lösning som har valts för det stora socialförsäkringsområdet. För de måltyper som generellt sett är tekniskt komplicerade kan dock systemet med särskilda ledamöter i vissa fall vara att föredra. Detta förutsätter emellertid på intet sätt att specialorgan inrättas för handläggning av dessa mål.

Intresseledamöter

En speciell form av särskilda ledamöter är de s.k. intresseledamötema. Sådana ledamöter änns inte i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama utan enbart i de fristående specialdomstolama. Benämningen intresseledamöter kommer från att de i regel utses efter förslag av de intresseorganisationer som är berörda av det aktuella sak- området. Avsikten har emellertid inte varit att dessa ledamöter skall uppfattas som företrädare för endera partens intresse. De är i stället meddomare, och skall i likhet med övriga domare företa en objektiv bedömning av samtliga fakta i målet utifrån sina särskilda kunskaper och erfarenheter. Samtidigt har deras deltagande i dömandet motiverats

med att rättskipningen därigenom lättare omfattas av parternas förtro- ende.

Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande verksamheten har sedan lång tid tillbaka varit föremål för omfattande och stundtals intensiva diskussioner. Diskussionerna och den kritik som har före- kommit har regelmässigt kretsat kring frågor om deras ställning i dom— stolarna och i vilken utsträckning regler om jäv är tillämpliga på dem. Många har ansett att systemet med intresseledamöter har fördelar, så till vida att de är väl insatta i de frågor som skall prövas och att de på ett auktoritativt sätt kan ge uttryck åt de värderingar som råder bland intressegrupper som berörs av lagstiftningen. Det har å andra sidan framhållits att det är ofrånkomligt att till intresseledamöter utses sådana personer som på ett eller annat sätt är knutna till de förslagsställande or- ganisationerna. Det kan dock framstå som om sådana personer solidari- serar sig med syftet hos de organisationer de tillhör och är inställda på att verka för detta syfte. Detta kan i vissa fall föranleda tvivel om intresseledamötema kan bedöma tvistefrågoma opartiskt. - Enligt artikel 6 i Europakonventionen har var och en rätt till en opar- tisk och rättvis domstoLrprövning av sina civila rättigheter och skyldig- heter eller en anklagelse om brott. Frågan om intresseledamöters del- tagande i dömande verksamhet är förean med artikel 6 kom under Europadomstolens prövning i det s.k. Langborgerrnålet. Sakfrågan i målet gällde om en förhandlingsklausul i Rolf Langborgers hyresavtal skulle stå kvar. Denna fråga skall prövas av hyresnämnd i första instans och kan överklagas till Bostadsdomstolen. Langborger'gjorde jävsinvänd- ning mot hyresnämndens sammansättning. Sedan både jävsinvändningen och Langborgers talan i sak hade ogillats såväl i hyresnämnden som i Bostadsdomstolen fördes målet vidare till Europadomstolen. I Europa- domstolen fälldes Sverige för konventionsbrott på den grunden att Bostadsdomstolen vid avgörandet av tvisten inte kunde anses som en opartisk och oavhängig domstol. '

Av Europadomstolens dom framgår att Europakonventionen inte ger stöd för att generellt betrakta intresseledamöter som partiska enbart där- för att de organisationer som har föreslagit ledamöterna har intressen som kan stå i strid med ett partsintresse. Av domen framgår emellertid att situationen i ett visst fall kan vara sådan att intresseledamötemas och därmed domstolens oavhängighet och opartiskhet kan bli föremål för tvivel, nämligen då parten rimligen kan befara att alla intresseleda- mötema har ett gemensamt intresse som står i motsats till hans eget. Därmed riskerar den intressebalans som ligger i Bostadsdomstolens sammansättning i andra fall att rubbas då domstolen skall besluta angå- ende hans yrkande.

Europadomstolens dom i Langborgerrnålet ledde tillatt sammansätt- ningsreglema i hyresnämndema och Bostadsdomstolen justerades i viss utsträckning. Reglerna ändrades för de mål där det kan antas att en parts talan i målet kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos de organisationer som intresseledamötema i domstolen eller nämnden har anknytning till. Dessa mål skall numera avgöras enbart av juristdomare.

Hyresnämndema skall avgöra målen med två lagfarna ledamöter och Bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter (prop. l990/9lz98 5.34).

Riksdagen har beslutat att intresseledamötema i Marknadsdomstolen skall avskaffas (prop. 1992/93:56, bet. l992/93:NU 17, rskr. 1992/93:144). Detta motiveras bl.a. med att det inte är lämpligt att ledamöter i en domstol kan uppfattas som representanter för olika in- tressen.

Frågan är då om ett bärande skäl för att bibehålla de fristående specialdomstolama är att det änns behov av intresseledamöter i rättskip- ningen. Intresseledamöter brukar sägas fylla tre funktioner. De tillför sakkunskap samtidigt som de fyller en funktion liknande nämnde- männens. Vidare bidrar de till att rättskipningen lättare omfattas av parternas förtroende.

Som tidigare har konstaterats är det fullt möjligt att tillföra domstol- arna i övrigt nödvändig sakkunskap utan att intresseledamöter deltar i den dömande verksamheten. Och allmänhetens insyn i rättskipningen är som regel väl tillgodosedd genom den nämndemannamedverkan som finns i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolar- na. Därutöver tryggas allmänhetens insyn i den dömande verksamheten genom oä'entlighetsprincipens starka ställning vid domstolarna. Den dömande verksamheten bedrivs nämligen med ytterst få och väl avgrän- sade undantag i ärll offentlighet. Det är således väl sörjt för den med- borgerliga insynen även i de fall där det kan tänkas att en specialdom— stol upphör och eventuellt förekommande intresseledamöter inte ersätts av nämndemän. Detta kan tänkas ske främst inom det hyresrättsliga om- rådet där målen efter en integrerering i de allmänna domstolarna till stor del torde komma att handläggas som vanliga dispositiva tvistemål.

Av intresseledamötemas funktioner skall slutligen beröras den som bidrar till att rättskipningen omfattas av parternas förtroende. Det är ytterst tveksamt om det är önskvärt att låta förtroendet för en domstols verksamhet vara beroende av att det i domstolen änns ledamöter utsedda genom medverkan av organisationer med vilka parterna i större eller mindre utsträckning kan identiäera sina intressen. Tvärtom kan ett sådant synsätt te sig märkligt; det måste vara kvaliteten på rättskipning- en som avgör förtroendefrågan och inte en eventuell "representation" i domstolen. Det sagda hindrar inte att frågan om intresseledamöter bör bedömas för varje domstolstyp för sig, eftersom man måste se till vilken funktion domstolen har och inom vilket rättsområde den verkar.

När det gäller frågan om intresseledamöters deltagande i dömande verksamhet bör man också beakta att den som inte tillhör någon av de organisationer som är företrädda i domstolen kan befaras känna misstro mot domstolens opartiskhet. Detta illustreras av Langborgerfallet.

Som regeringen också framhöll i anslutning till att intresseledamötema avskaffades i Marknadsdomstolen (prop.l992/93:56) är det i princip inte lämpligt att ledamöter i en domstol kan uppfattas som represen- tanter för olika intressen. Detta är fortfarande regeringens ståndpunkt. Närvaron av s.k. intresseledamöter i dömande verksamhet bör därför accepteras endast om det änns klara och starka motiv för undantag.

Överväganden och slutsatser om de fristående specialdomstolama [ allmänhet -

Av det tidigare anförda framgår att de skäl som legat till grund för in- rättandet av de fristående specialdomstolama i allmänhet inte har någon egentlig bärkraft.

Det änns också vissa praktiska problem förknippade med fristående specialdomstolar. Förekomsten av domstolar med speciella måltyper vid sidan av dem med mera allmän kompetens skapar avgränsningsproblem. Det kan ibland vara svårt för den enskilde att "hitta rätt". Särskilt på- tagligt är naturligtvis detta när en specialdomstol handlägger frågor som har beröring med de som förekommer i de allmänna domstolarna. Också för domstolarna själva kan det vara oklart vilken domstol som skall handlägga ett visst mål. Det kan inträffa att frågor som borde handläggas i ett sammanhang handläggs i skilda domstolar. Det änns också en viss risk för att ett mål felaktigt tas upp och avgörs av en obehörig domstol vilket på många sätt kan få negativa konsekvenser för parterna. Att undvika bl.a. sådana situationer var ett av de bärande skälen till att handläggningen av hyresmålen fördes över från fastighets- domstol till allmänt fastighetsfonrm (se prop. l990/9lz32). Det änns också en risk för att rättsfrågoma kan komma att bedömas olika i skilda domstolsorganisationer. Sådana problem uppkommer redan på vissa områden som en följd av att rättskipningen är fördelad mellan de två parallella domstolsorganisationema.

Specialiseringen har vidare inneburit att de fristående specialdomstol- ama periodvis har haft svårt att rekrytera personal, framför allt före- dragande. Många specialdomstolar är för sin rekrytering beroende av de två huvudsakliga domstolsorganisationema.

Specialdomstolama är dessutom genomgående relativt små och sårbara och saknar äexibilitet inom organisationen. Det innebär bl.a. att kost— naderna för administrationen i vissa specialdomstolar blir förhållandevis höga. Till den organisatoriska bilden hör också att specialdomstolama inte är samlade under ett och samma departements ansvarsområde vilket kan påverka möjligheterna att samordna resurserna.

En bärande tanke i de olika reformer på domstolsväsendets område som föreslagits av bl.a. Domstolsutredningen och som redan har genomförts eller står i begrepp att genomföras är att domstolsväsendet i framtiden bör vara mer sammanhållet än i dag. Detta inte minst på grund av de allt större krav som ställs på landets domstolar. För att effektivt kunna möta de nya kraven är det angeläget att samordna resurserna. Det är även av vikt att slå fast principen om domstolarnas generella kompetens. Som framgår av det ovan anförda är det fullt möjligt att inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltnings- domstolama tillgodose både behovet av sakkunskap och ett snabbt för- farande. Utgångspunkten är vidare att intresseledamöter inte bör delta i dömande verksamhet. Regeringens principiella utgångspunkt är därför att flertalet av de måltyper som i dag handläggs av specialdomstolama i framtiden bör prövas av domstolar som har en mera generell kom- petens, och att specialdomstolamas uppgifter följaktligen bör överföras

till dessa domstolar i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till målens karaktär.

Det är mot den redovisade bakgrunden som regeringen i denna proposition fortsättningsvis tar upp hur rättskipningen i framtiden bör anordnas på det hyres- och arrenderättsliga området.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 6.1

5. Rättskipningen inom det arrende- och hyres- rättsliga området

5. l Nuvarande ordning

5.1.1 Hyresnämndema

Genom den nya lagstiftning på hyresrättens område som trädde i kraft den 1 januari 1969 inrättades de statliga hyresnämndema i den form de har i dag. Lagstiftningen föregicks dock av kritik från Lagrådet som an- såg att hyrestvister borde handläggas av de allmänna domstolarna enligt vanliga processuella regler. Endast under förutsättning att måltillström- ningen i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande kunde bedömas bli så stor att situationen inte kunde bemästras av domstolarna sade sig Lagrådet som en provisorisk ordning kunna godta, att hyres- nämndema vid sidan om sin medlande uppgift även anförtroddes att av- göra vissa grupper av hyrestvister. Lagrådet betonade vikten av att hyresnämndemas dömande verksamhet äck fortgå under kortast möjliga tid.

Under de år som hyresnämndema har varit verksamma har deras kompetensområde utvidgats betydligt. De har numera en mycket mer domstolsliknande roll än vad de hade vid starten år 1969, då tyngd- punkten ändå låg på deras administrativa och medlande funktioner. Rollförändringen har skett successivt genom äera sinsemellan oberoen- de lagstiftningsåtgärder. Den är alltså närmast en konsekvens av att det rättsområde där hyresnämndema varit verksamma har befuth sig i ett skede av expansiv utveckling. En mängd nya materiella rättsregler har tillskapats som i sin tur krävt kompletterande reformer på det processu- ella planet. Genom åren har därför skillnaderna i formellt avseende mellan processen i hyresnämndema och processen i domstolarna i viss mån utjämnats.

Hyresnämndemas uppgifter

Hyresnämndemas uppgifter regleras i 4 & lagen (1973:188) om arrende- nämnder och hyresnämnder (nämndlagen). Hyresnämnd anges i denna paragraf ha till uppgift att

]. medla i hyres- och bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 å andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 5 andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a &, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 37

34-37 åå, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 &, för- längning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 &, hyresvillkor enligt 12 kap. 54 &, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 b &, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 5 eller föreläggande enligt 12 kap. 64 &, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 åå hyresförhandlings- lagen (19781304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 & samma lag,

3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 &, skyldighet att upp- låta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 & eller villkor för upplåtelse av bostads- rätt enligt samma å, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 &, upplåtelse av lägen- het i andra hand enligt 7 kap. 11 & eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 &. allt bostadsrättslagen (1991:614),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. l & femte stycket, 45 eller 56 & jordabalken eller av beslut som av- ses i 9 kap. 16 & första stycket 1 eller 2 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästsorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973: 531) och bostads- förvaltningslagen (1977. 792),

7. pröva frågor enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., .

8. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Under år 1993 avgjorde landets hyresnämnder 45 549 ärenden. 39 719 av dem avgjordes av ordföranden ensam. Övriga 5 830 ärenden avgjordes av nämnden i större sammansättning, dvs. knappt 13 procent av ärendena. Muntlig förhandling hölls i drygt 18 procent av ärendena eller i 8 318 stycken.

5.1.2 Arrendenämnderna

När jordabalken kom till år 1972 inrättades samtidigt, efter förebild av hyresnämndema, särskilda statliga arrendenämnder med representanter för partsorganisationema. Deras kompetensområde kom att omfatta tvister om förlängning av arrendeavtal, tvister om villkorsändring i sam- band med förlängningstvister, dispensfrågor och vissa ersättningstvister. Övriga arrendetvister skulle liksom tidigare prövas av de allmänna dom- stolarna, men hänföras till de nyinrättade fastighetsdomstolama.

Arrendenämndemas verksamhet har inte utvecklats på samma sätt som hyresnämndema. Genom ändringar i arrendelagstiftningen den 1 januari 1985 tillfördes dock arrendenämndema vissa nya ärendetyper. Nämn- derna äck också möjlighet att meddela s.k. mellanbeslut och att ta upp muntlig bevisning.

Arrendenämndemas upppgifter

Arrendenämndemas uppgifter regleras i 1 & nämndlagen. Arrende— nämnd har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksanende, bostadsarrende eller fiskearrende eller av avtal om jakträttsupplåtelse eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 & jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21 eller 31 &, 10 kap. 6 a % eller 11 kap. 6 b % samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 5, 10 kap. 24 eller 7 5 eller 11 kap. 2 & jordabalken eller 3—6 & lagen (1957:390) om fiskearrenden.

4. vara skiljenämnd i arrendetvist och

5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att för- värva arrendestället.

Arrendenämndema avgjorde under år 1993 totalt 2 096 ärenden. Knappt 61 procent, eller 1 277 ärenden avgjordes av ordföranden ensam. Muntlig förhandling hölls i drygt 55 procent av ärendena, dvs. i 1 154 ärenden.

Nämndernas lokalisering och storlek

Det finns tolv hyresnämnder och arrendenämnder spridda över landet. Dessa har Sina kanslier i Stockholm, Västerås, Örebro, Linköping, Jönköping, Växjö, Malmö, Göteborg, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Personalen i hyresnämnd och arrendenämnd är gemensam. Nämnderna har sammanlagt cirka 120 anställda varav 28 är hyresråd. Hyres- och arrendenämndema i Stockholm är störst med 49 anställda Därefter kommer nämnderna i Göteborg som har 26 anställda och nämndema i Malmö som har 17 anställda. Övriga nämnder är mycket små och har i genomsnitt 4 anställda. Det kan nämnas att det hyresråd som är chef för nämnden i Umeå även upprätthåller chefstjänsten i Luleå.

Hyresnämndema och arrendenämndema är, med undantag för nämnderna i Sundsvall, placerade i landets residensstäder. På samtliga orter där det Hnns hyres- och arrendenämnder är ortens tingsrätt dess- utom fastighetsdomstol. Arrendenämndema har samma verksamhets— område som hyresnämndema.

5.1.3 Hyresnämndemas sammansättning

En hyresnämnd består enligt huvudregeln av en lagfaren ordförande och två intresseledamöter. Av de senare skall den ene väl känna till fastig- hetsägares förhållanden och den andre hyresgästers eller bostadsrätts- havares.

Hyresnämnden består i stället av två lagfarna ledamöter när det gäller vissa frågor rörande förhandlingsklausuler, ersättning till hyresgäst- organisation för förhandlingsarbete och prövning av vissa hyresvillkor. Hyresnämnden har sådan sammansättning även i ärenden i vilka intresse- ledamötema har anknytning till organisationer som kan antas ha ett gemensamt intresse som står i strid med den ena partens intresse i tvisten. Dessa regler infördes med anledning av den s.k. Langborger- domen i Europadomstolen (se avsnitt 4.3.2).

Hyresnämnden kan i vissa fall även bestå enbart av den lagfame ord— föranden.

Hyresnämnden får också anlita en utomstående expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Ordföranden i hyresnämnden och ersättaren för denne förordnas av regeringen. Övriga ledamöter förordnas av Domstolsverket. Intresse- ledamötema förordnas efter förslag av de på bostadsmarknaden verk- samma riksorganisationema av fastighetsägare, hyresgäster, bostads- rättshavare och näringsidkare.

5.1.4 Arrendenämndemas sammansättning

Arrendenämnden består normalt av en lagfaren ordförande och två intresseledamöter. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre vara arrendator.

Ordföranden i arrendenämnden och ersättare för denne förordnas av regeringen. Övriga ledamöter förordnas av Domstolsverket. Intresse— ledamötema förordnas efter förslag av riksorganisationer av jordägare eller arrendatorer.

5.1.5 Förfarandet i nämnderna

Förfarandet i arrende- och hyresnämndema regleras i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, nämndlagen. Förfarandet har stora inslag av muntlighet. Dock är den muntliga förhandlingen som i förvaltningsförfarandet i övrigt ett komplement till vad som framgår av handlingarna i ärendet. Nämnden skall klarlägga tvistefrågoma och - även om medling inte har påkallats — söka förlika parterna. Om det inte är uppenbart att förutsättningar för förlikning saknas skall nämnden vid behov lägga fram förslag till förlikning. Nämnden kan också avgöra ärenden genom skiljedom. Då gäller lagen (1929zl45) om skiljemän, i den mån annat inte följer av nämndlagen. Nämndens avgörande sker genom beslut.

5.1.6 Överprövning av arrendenämndemas och hyresnämndemas beslut

Beslut av hyresnämnd

Innan Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 var reglerna för överprövning av hyresnämndemas beslut mycket svåröverskådliga. Av de beslut som överhuvudtaget kunde fullföljas skulle en del angripas genom att klandertalan väcktes mot motparten hos fastighetsdomstol. Andra beslut kunde bli föremål för besvär hos fastighetsdomstol. En tredje grupp beslut kunde överklagas genom besvär direkt hos Svea hovrätt. Slutligen kunde talan mot hyresnämndemas beslut i vissa fall föras genom besvär hos Statens hyresråd.

Också reglerna om fullföljd från fastighetsdomstol till hovrätt och vidare från hovrätt till Högsta domstolen var svårgenomträngliga.

Efter inrättandet av Bostadsdomstolen den 1 juli 1975 överklagas hyresnämnds beslut bara till denna instans. Hyresnämndens beslut skall överklagas genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Mot Bostadsdomstolens beslut får talan inte föras. En rad be- slut från hyresnämnd får dock inte överklagas. Det rör sig om i princip samma typer av beslut som inte heller före Bostadsdomstolens inrättan- de fick föras vidare från nämnderna.

Här kan också nämnas att i annat sammanhang ändrades hyresreglema i vissa materiella avseenden redan från och med den 1 januari 1975. Hyresnämndemas beslut i ett par av dessa frågor skulle övergångsvis - till dess att Bostadsdomstolen inrättades - överklagas genom besvär di— rekt till Svea hovrätt.

Beslut av arrendenämnd

Reglerna om överklagande av arrendenämndemas beslut är i det när- maste oförändrade sedan nämndema inrättades i nuvarande form. De följer i stort sett samma mönster som gällde för överklagande av de viktigaste målgruppema från hyresnämndema innan Bostadsdomstolen inrättades. Sålunda kan arrendenämndens beslut angripas genom att klandertalan väcks vid fastighetsdomstol. Sådan talan skall vara väckt inom två månader från det att arrendenämndens beslut meddelades. Sker ej detta är partens talan förlorad. Vissa beslut får inte klandras. Fastig- hetsdomstols dom i vissa frågor som avgjorts efter klander av arrende- nämnds beslut får inte överklagas. Hovrättens dom i ett överklagat mål som prövats av en arrendenämnd i första instans får inte heller över- klagas till Högsta domstolen.

5.1.7 Tidigare förslag till förändringar vad gäller hyres- och arrendenämndema

År 1977 föreslog Domstolsverket att de små nämndernas administration Skulle integreras med tingsrättemas kanslier på respektive ort och att deras ställning som självständiga förvalmingsmyndigheter skulle om—

prövas. Förslagen ledde emellertid inte till någon lagstiftning men en viss kanslimässig samordning mellan nämndema och tingsrätterna har skett utom för de tre största.

Hyresrättsutredningen föreslog i betänkandet Hyresrätt 3 (SOU 1981:77) en långtgående reformering av hyresprocessen irmebärande huvudsakligen att alla tvister enligt 12 kap. jordabalken skulle prövas av hyresdomstolar, de tidigare hyresnämndema, och överprövas av Bostads- domstolen. Regeringen uttalade emellertid att tiden ännu inte var mogen för att ta ställning till frågan om en reform av hyresprocessen utan att man borde avvakta Rättegångsutredningens betänkande.

Denna utredning uttalade i betänkandet Expertmedverkan och speciali- sering (SOU 1987: 13) att det skulle vara fullt möjligt att överföra hyres- och arrendenämndemas uppgifter till tingsrätterna och Bostadsdom- stolens uppgifter till hovrättema och Högsta domstolen. Utredningen ansåg att en sådan åtgärd skulle ge flera fördelar i förhållande till den rådande ordningen. Bl.a. skulle man slippa de olägenheter som är förenade med att en stor del av den dömande verksamheten sker vid sidan av de allmänna domstolarna. Utredningen ansåg vidare att åt- gården måste medföra administrativa vinster och direkta ekonomiska besparingar. Rättegångsutredningens förslag fördes emellertid inte vida- re av regeringen, som i stället gav Domstolsutredningen i uppdrag att överväga en ordning med gemensamma kanslier för nämnderna och tingsrätterna på de orter där nämnderna nu finns, möjligen med undan- tag för de tre största nämnderna.

Genom de inledningsvis nämnda tillägsdirektiven begränsades dock Domstolsutredningens uppdrag så att det inte längre skulle omfatta de organisatoriska frågorna. Dessa slmlle istället beredas inom regerings- kansliet.

5.1.8 Bostadsdomstolen

Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central överinstans för ärenden som tidigare hade behandlats av hyresnämnd. Innan dom- stolen inrättades saknades det i vissa ärendetyper möjlighet att genom en för hela riket gemensam högsta instans få till stånd en enhetlig rätts- tillämpning i de fall där de materiella bestämmelsema visat sig lämna utrymme för olika tolkningar. I ärenden som prövades av fastighetsdom- stol som sista instans, t.ex. bruksvärdetvister, fanns det i stort sett lika många slutinstanser som underinstanser. Också i ärenden som fick föras vidare till hovrätt men inte till Högsta domstolen ansågs det i vissa fall behövas auktoritativa prejudikat.

Vid 1975 års hyresprocessreforrn var utgångspunkten att prövningsför- farandet i framför allt mål om hyresvillkor skulle ligga hos hyresnämn- dema. Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift skulle vara att fungera som prejudikatinstans och leda rättsutvecklingen på området. En annan utgångspunkt för reformen var att den nya överinstansen skulle bygga på partsorganisationemas medverkan i rättskipningen. Erfarenheten an- sågs nämligen ha visat att det vid överprövning av hyresnämndemas av-

görande inte blev fråga om en renodlad rättslig bedömning, något som hade förutsatts vid inrättandet av hyresnämndema. Även i överinstans— ema förekom det skönsmässiga bedömningar över vilka hyresmark- nadens organisationer ansågs böra få inflytande vid avgörandet. Särskilt målen om hyresvillkor och enligt bostadssaneringslagen ansågs nära be- röra organisationerna och dessutom kräva speciell sakkunskap och hyrespolitisk överblick.

Bostadsdomstolen prövar överklaganden av hyresnämnds beslut enligt vad som föreskrivs i lag. Domstolen prövar även besvär över domvilla i fråga om hyresnämnds beslut. Bostadsdomstolens beslut kan inte över- klagas. Högsta domstolen beslutar dock i frågor som gäller återställande av försutten tid och resning. Bostadsdomstolens verksamhetsområde och sammansättning regleras i lagen (1974:1082) om Bostadsdomstol. När- mare föreskrifter finns i förordningen (1988:903) med instruktion för bostadsdomstolen.

Bostadsdomstolens kansli är förlagt till Stockholm. Domstolen har 15 personer anställda varav fem år lagfarna ledamöter. Genom att Bostads- domstolen sedan början av år 1993 har sina lokaler alldeles i närheten av Svea hovrätt har en viss administrativ samverkan mellan de båda domstolarna möjliggjorts.

Antalet inkomna mål till Bostadsdomstolen har minskat under de senaste åren. År 1987 kom det in ca 750 mål, medan det under år 1993 kom in ca 540 mål. Under år 1993 avgjorde domstolen 558 mål. Av dessa avsåg 71 procent mål enligt 12 kap. jordabalken eller motsvar- ande hyresrättsliga mål enligt bostadsrättslagen. 295 eller knappt 53 procent av de avgjorda målen avsåg frågor om förlängning av hyres- avtal. Mål angående ändrade hyrcsvillkor uppgick till 7,7 procent och mål om åtgärdsföreläggande till 5,2 procent. 8,4 procent av de avgjorda målen avsåg processuella frågor.

Bostadsdomstolens sammansättning och jönfaranderegler -

I Bostadsdomstolen skall finnas minst tre lagfarna ledamöter som är erfarna i domarvärv, bostadsdomare. Antalet sådana är för närvarande fem. Vidare skall det i domstolen finnas en teknisk ledamot, dvs. en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- eller byggnadsteknik. Dessutom skall det finnas högst tolv ledamöter med särskild sakkunskap om förhållandena på bostadsmarknaden, s.k. in- tresseledamöter. Dessa förordnas efter förslag av bostadsmarknadens riksorganisationer för en tid av tre år. För ledamöterna gäller bl.a. att de skall vara svenska medborgare och ha avlagt domared. Lagfaren ledamot och teknisk ledamot får inte förordnas bland personer som kan anses företräda fastighetsägares, hyresgästers eller bostadsrättshavares intressen.

Bostadsdomstolen är domför med sju eller fyra ledamöter. Domstolen upphör att vara domför i den mindre sammansättningen, om någon av ledamöterna påkallar att målet skall prövas i den större sammansättning- en. Den större sammansättningen är avsedd att användas i mål av

principiell betydelse och i mål som rör frågor av större vikt. Vid pröv- ning som inte avser själva saken är domstolen även domför med tre lag- farna ledamöter.

Om domstolen sammanträder med sju ledamöter, skall som huvud- regel tre av dem vara lagfarna och fyra intresseledamöter. Av intresse- ledamötema skall två vara väl förtrogna med fastighetsägares förhåll- anden och de två andra med hyresgästers eller bostadsrättshavares.

Om domstolen sammanträder med fyra ledamöter, skall två vara lag- farna och två vara intresseledamöter. Av intresseledamötema skall den ene företräda fastighetsägarintressen och den andre hyresgästers eller bostadsrättshavares intressen. De sammansättningsregler som nu nämnts gäller emellertid inte i sådana mål där de intresseledamöter som enligt vanliga bestämmelser skulle ha deltagit har anknytning till organisation- er som kan antas ha ett gemensamt intresse som står i strid med den ena partens intresse i tvisten. Bostadsdomstolen är i dessa mål domför med tre lagfarna ledamöter. Samma domförhetsregler gäller i mål som avser fråga om en förhandlingsklausul skall föras in eller bibehållas i ett hyres- avtal enligt 2 5 hyresförhandlingslagen, ersättning enligt 20 & hyres- förhandlingslagen till en hyresgästorganisation för dess förhandlings- arbete samt prövning av hyresvillkor med tillämpning av 21 & hyres- förhandlingslagen. Dessa från domstolens normala domförhetsregler avvikande regler infördes år 1991 med anledning av Langborgerdomen (jfr avsnitt 4.3.2).

I stället för en lagfaren ledamot kan en teknisk ledamot delta, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. En lagfaren ledamot får ensam företa förberedande åtgärder i ett mål samt pröva fråga om avskrivning av mål. Sådan handläggning kan enligt uppdrag av domstolens ordförande också skötas av en annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

Förfarandet i Bostadsdomstolen är i stort sett utformat efter mönster av vad som gäller om förfarandet i besvärsmål i hovrätt vilket innebär att handläggningen i princip är skriftlig. Förutsättningarna för muntlig förhandling är dock vidare än i 52 kap. rättegångsbalken och överens- stämmer i sak med 9 & förvaltningsprocesslagen. Det innebär att munt- lig förhandling kan hållas om det kan vara till fördel för utredningen i målet. Muntlig förhandling skall hållas om part begär det, samt för— handlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

En muntlig förhandling i Bostadsdomstolen är - i likhet med vad som gäller vid förvaltningsdomstolama - ett komplement till det skriftliga för- farandet. Ett avgörande i Bostadsdomstolen skall grundas på vad hand- lingarna innehåller och vad i övrigt har förekommit i målet. Det är rela- tivt ovanligt att Bostadsdomstolen håller muntlig förhandling. Under 1993 avgjordes ett trettiotal mål efter muntlig förhandling.

5.2 De allmänna domstolarnas handläggning av mål om hyra och arrende

De allmänna domstolarna är som inledningsvis nämndes generellt be-

Prop. 1993/941200

höriga att pröva alla tvister som inte uttryckligen är undantagna från deras kompetens. På de hyresrättsliga och arrenderättsliga områdena framgår dessa undantag av de olika lagrum som upptar bestämmelser om vilka mål som skall prövas av hyres- och arrendenämnder och över- prövas av Bostadsdomstolen. Alla övriga tvister mellan hyresvärd och hyresgäst och mellan jordägare och arrendator skall prövas av de allmänna domstolarna. Arrendemålen prövas av fastighetsdomstol som första instans. Exempel på tvister som prövas av de allmänna domstol- arna är anspråk på obetalda hyror eller arrendeavgifter, förverkande av nyttjanderätten, nedsättning av hyra eller arrendeavgift på grund av hinder och men i nyttjanderätten, skadeståndsanspråk av olika slag och tvister om huruvida ett avtal har ingåtts och innehållet i ett ingånget avtal. Fråga är alltså om centrala civilrättsliga områden.

Vad gäller hyresmålen prövades dessa tidigare av fastighetsdomstol. Genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1991 bestämdes 'emellertid att dessa mål skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av vanliga forumregler. Detta innebär att den tingsrätt där fastigheten är belägen är rätt forum för dessa tvister. De avgörs som dispositiva tviste- mål i tingsrättens för dessa mål normala sammansättning, som huvud- regel skall tre lagfarna domare delta i avgörandet. Om tvisteföremålets värde är mindre än ett halvt basbelopp är tingsrätten domför med en lagfaren domare. Nämndemän deltar inte i avgörandena. Tingsrättens avgöranden fullföljs med tillämpning av de för tvistemål vanliga reglerna till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.

De arrendemål som skall prövas av allmän domstol som första instans prövas av särskilda tingsrätter i sin egenskap av fastighetsdomstol. I samma lagstiftningsärende som nyss nämnts behandlades frågan om man i likhet med vad som skedde för hyresmålens del skulle föra över även arrendemålen till prövning av alla tingsrätter i normal sammansättning. Detta skedde emellertid inte, bl.a. på grund av överväganden om att flytta prövningen i första instans av vissa mål från fastighetsdomstolama till arrendenämndema. Fastighetsdomstol är alltså fortfarande första in- stans i alla mendetvistel' som inte prövas av arrendenämnd. Vid pröv- ning av arrendemål består fastighetsdomstolen enligt 3 & andra stycket lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål av två lagfarna leda- möter och tre nämndemän med möjlighet för ordföranden att bestämma att en teknisk ledamot skall delta i stället för en nämndeman om målets beskaffenhet kräver det. Fastighetsdomstolens avgöranden kan över- klagas till hovrätt. Hovrätten avgör målet i normal sammansättning om inte målets beskaffenhet är sådan att en teknisk ledamot bör delta. Hov- rättens avgörande kan överklagas till Högsta domstolen. I Högsta dom- stolen deltar inte några tekniska ledamöter.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 1

6. Arrende- och hyresnämndemas framtid

Hänvisningar till S6

6.1. Allmänt

Regeringens förslag: Den principiella inriktningen på det fortsatta reformarbetet är att rättskipningen inom det hyres- och arrende- rättsliga området bör koncentreras till de allmänna domstolarna. Det betyder att arrende- och hyresnämndema bör upphöra och att huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av tingsrätten, som huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga tvistemål i sin normala sammansättning. En sådan omläggning av förfarandet på området kräver emellertid att bl.a. den materiella lagstiftningen reformeras så att en sådan råttegångsordning blir ändamålsenlig och eventuellt att vissa av nämndernas uppgifter övertas av andra

organ.

Promemorians förslag: Promemorian föreslår - i avvaktan på en total integrering av nämndernas verksamhet i tingsrätterna — att dessa under en övergångsperiod administrativt samordnas med tingsrätterna.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser som uttalat sig i denna fråga avstyrker promemorians förslag. Till dessa hör bl.a. hyresnämndema. Ett antal remissinstanser är dock positiva till förslaget att samordna hyresnämndema med tingsrätterna i administra- tivt hänseende. Vissa remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, vill att utvecklingen skall fortsätta mot en integrering av hyresnämndema i tingsrätterna. .

Skälen för regeringens förslag: Under senare år har ett brett upplagt reformarbete pågått inom domstolsväsendet. Bakgrunden till detta är en situation där ökad måltillströmning till domstolarna inte kan mötas med motsvarande resursförstärkningar. För att detta inte skall leda till oacceptabla förhållanden för rättsväsendet måste tillgängliga resurser ut- nyttjas med största möjliga effektivitet. Organisationen måste ses över från denna utgångspunkt.

De bärande tankarna bakom de olika förslag till förändringar som har framlagts är att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möj- ligt och att det skall bygga på domstolar med så generell kompetens som möjligt, att domstolarna i princip endast skall syssla med rena rätt- skipningsuppgifter och att ett system med tre instanser för domstols- prövning av de frågor som måste prövas av domstol skall vara den självklara huvudregeln samt att därvid tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den första instansen. De redan genomförda reformerna har i varierande grad präglats av dessa tankar. Sålunda har den s.k. summa- riska processen, alltså tidigare mål om lagsökning, betalningsförelägg- ande och handräckning, som ett led i bl.a. renodlingen av tingsrätterna förts över till kronofogdemyndighetema. Som ett led i strävandena efter ett mer sammanhållet domstolsväsende kan nämnas att försäkringsrätter- na har upphört och att deras uppgifter har övertagits av de allmänna förvaltningsdomstolama och att, som tidigare nämnts, Försäkringsöver-

domstolen enligt ett beslut i riksdagen skall upphöra den 1 juli 1995 då dess uppgifter kommer att övertas av Regeringsrätten. Riksdagen har godkänt principen att den första domstolsprövningen av ett förvaltnings- ärende alltid skall ske i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil. 3. bet. 1992/93zluU24, rskr 1992/931289). Regeringen har härefter som ett första led i arbetet med att anpassa instansordningssystemet inom de all— männa förvaltningsdomstolama till den principen föreslagit att första domstolsinstans för kriminalvårdsmål och studiestödsmål skall vara läns- rätt istället för som nu kammarrätt (prop. 1993/94:133). Regeringen av- ser att senare lägga fram förslag till ändrad instansordning för ytter- ligare måltyper som i dag prövas av kammarrätt som första domstolsin— stans. Målet är att den allra största delen av målen i förvaltningsdom— stolama skall starta i länsrätt.

Som framhållits i avsnitt 4.3 bör specialdomstolamas framtida roll inom rättsväsendet i allmänhet omprövas. För detta talar såväl att de skäl som åberopades för deras inrättande i många fall inte längre har någon större bärkraft som att domstolsväsendet bör utformas så att det blir mera sammanhållet.

Ett rättsområde det framstår som särskilt angeläget att reformera för att få ett mer enhetligt prövningssystem är det som avser nyttjande av fast egendom mot vederlag. Hit hör de hyresrättsliga och de arrende- rättsliga frågorna. Som framgått av tidigare avsnitt är förfarandet för prövning av tvister mellan hyresvärd eller jordägare och nyttjanderätts- havare utformat på olika sätt. Inom det hyresrättsliga området är upp- giften att lösa tvister fördelad mellan å ena sidan hyresnämndema och Bostadsdomstolen och å andra sidan de allmänna domstolarna. På det arrenderättsliga området är arbetsuppgiftema inte på samma sätt upp- delade. Visserligen prövar arrendenämndema ett antal tvister som första instans men deras beslut kan överprövas av allmän domstol i dess roll som fastighetsdomstol. Inom både det hyresrättsliga och det arrende- rättsliga området är som tidigare sagts (avsnitt 5.2) vissa tvister, till exempel tvister om avtalets upphörande i förtid (förverkande) och tvister som avser betalning av vederlag för nyttjandet samt de fiesta skadeståndstvister, från början förbehållna de allmänna domstolarna. Detta har till följd att till synes likartade tvister i bland skall prövas av olika domstolsorganisationer. Ett exempel på detta är det när hyres- - värden säger upp ett hyresavtal på grund av att han anser att hyresrätten har förverkats. Om hyresvärden i ett sådant fall säger upp hyresavtalet till omedelbart eller förtida upphörande skall tvisten prövas av tingsrätt. Tingsrättens beslut kan därefter överklagas till hovrätt och Högsta dom- stolen. Säger hyresvärden däremot upp avtalet till hyrestidens utgång eller eljest nred iakttagande av uppsägningstid, skall tvisten prövas av hyresnämnd även om hyresvärden åberopar förverkandet som grund för att hyresförhållandet skall upplösas. Hyresnämndens beslut kan över- klagas till Bostadsdomstolen. Ett annat exempel är att gemensam hand- läggning av frågorna inte kan ske i fall då tvist föreligger om såväl skadestånd som ersättning på grund av att lägenhetens bruksvärde har minskat genom att hyresgästen själv utfört reparationer eller andra

arbeten. Dessa gränsdragningar framstår naturligtvis som svårbegripliga för både parter och ombud och medför risk för rättsförluster.

Det är önskvärt att tvister av likartat slag handläggs inom samma dom- stolsorganisation. Det är vidare angeläget att tvister mellan enskilda i största möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. Det är också angeläget att prövningsförfarandet är utformat så att parterna inte skall behöva löpa processuella risker på grund av förfarandereglemas svåröverskådlighet. Även av andra skäl framstår det som olämpligt att näraliggande frågor kan komma under olika prövningsorgans bedöm- ning.

Inom det arrenderättsliga området är det mest angeläget att se över det krångliga och svåröverskådliga system som nu finns för fullföljd av arrendenämndemas och domstolarnas avgöranden. Systemet är också behäftat med systematiska brister. Beslut från tolv arrendenämnder skall fullföljas till 24 fastighetsdomstolar. Antalet prövningsinstanser är alltså dubbelt så stort som antalet underinstanser. Liknande förhållanden rådde för hyresnämndemas del innan Bostadsdomstolen inrättades.

Fullföljdsreglema bör i framtiden, om inte alldeles särskilda skäl i något fall talar emot, vara likadana i hyresmål och arrendemål.

Genom att föra över de mål som i dag handläggs av arrende- och hyresnämnder till de allmänna domstolarna skapas en nödvändig förutsättning för en sådan samordning som med hänsyn till det anförda är önskvärd. Samtidigt motiverar de tidigare berörda övriga skälen som talar mot specialdomstolar och särskilda prövningsorgan för skilda grupper av rättsfrågor en sådan samordning inom det hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utgångspunkten för regeringens fortsatta över- väganden är därför att den hyresrättsliga och arrenderättsliga rättskip- ningen'bör koncentreras till de allmänna domstolarna.

Hänvisningar till S6-1

6.2. Särskilt om hyresnämndema

I promemorian diskuteras tre olika vägar för att integrera hyres- nämndemas verksamhet i de allmänna domstolarna.

Ett sätt är att föra över alla måltyper som nu handläggs av hyres- nämndema till tingsrätterna. Detta skulle skapa förutsättningar för en enhetlig processordning på hyresrättens område. Det skulle också fram- stå som logiskt mot bakgrund av promemorians förslag att inordna Bostadsdomstolen i Svea hovrätt. Emellertid skulle en sådan lösning också kunna vara förenad med vissa negativa konsekvenser bl.a. såtill- vida att tingsrätterna skulle få ta över uppgifter som till sin natur är så- dana att de inte kräver domstolsprövning. Detta skulle enligt prome- morian strida mot strävandena mot renodling av domstolsväsendet. I promemorian förordas därför att det först sker en övergripande genom- gång av den hyresrättsliga lagstiftningen såväl materiellt som processu— ellt innan en sådan reform genomförs.

Promemorian behandlar därefter en annan till synes mindre ingripande metod för att åstadkomma ett mer sammanhållet system för prövning av hyresmål. Med detta förslag skulle hyresnämndemas verksamhet för-

delas mellan tingsrätter och hyresnämnder på så sätt att tingsrätterna skulle få överta de delar av hyresnämndemas verksamhet som var av mer domstolsliknande karaktär. Övriga arbetsuppgifter som medling och skiljedomsverksamhet samt beslutsfattande i sådana tillståndsfrågor som mer är av förvaltningskaraktär skulle kunna ligga kvar på hyresnämn- dema. En sådan lösning är dock enligt promemorian förenad med ett antal nackdelar, bl.a. skulle prövningen av hyresmål även efter en sådan reform vara splittrad. Därför förordas inte att den lösningen används.

Promemorian innehåller i stället ett mindre ingripande förslag - som jämte tanken att inordna Bostadsdomstolen i Svea hovrätt skulle kunna utgöra ett första steg mot en total integration av hyresmålen i de allmänna domstolarna - nämligen att administrativt samordna hyres- nämndema med tingsrätterna i de orter där hyresnämndema finns. En sådan samordning kan utformas så att hyresnämnden formellt förblir en självständig myndighet som avgör ärendena i eget namn, men där per- sonalen är gemensam för tingsrätten och hyresnämnden. Det är samma lösning som har valts för inskrivningsmyndighetema.

Regeringen vill för sin del framhålla att utvecklingen av hyres— nämndemas uppgifter mot mera judiciella uppgifter har lett till en splitt— rad processordning på hyresrättens område. Förfarandereglema i nämnderna är också i vissa avseenden ofullständiga till följd av svårigheter att reglera processordningen för de vitt skilda funktioner som sammanförts till ett enda prövningsorgan. I bl.a. detta avseende Hnns ett behov av reformer.

Regeringen delar därför den uppfattning i promemorian som går ut på att hyresnämndemas verksamhet på sikt skall föras över till de allmänna domstolarna. Starka principiella skäl talar också för detta. Vad Lagrådet anförde 1967 inför tillkomsten av hyresnämndema i form av principiella betänkligheter, mot såväl tanken på att i och för sig tillägga hyres- nämndemas dömande funktioner som de konsekvenser detta skulle få i form av en splittrad processordning på hyresrättens område, har stor aktualitet även i dag. _

Tingsrätterna kan också utan vidare på ett fullt tillfredsställande sätt handlägga de mål som kan komma att föras över från hyresnämndemas prövning. Det är enligt regeringens synsätt uteslutet att avvika princi- piellt från den hittillsvarande sammansättningen av tingsrätterna genom att där införa ett system med intresseledamöter. Sådana bör därför inte delta i avgörandena av de hyresmål som nu är aktuella. De förfarande- regler som för närvarande gäller och de nya regler som är under ut- arbetande, medger å andra sidan att särskild sakkunskap utan svårig- heter kan tillföras ett mål vid tingsrätt om detta skulle visa sig vara nöd- vändigt.

Det finns också rent praktiska skäl som talar för att se över organisa- tionen med hyresnämnder i syfte att integrera dessa med de allmänna domstolarna. Flertalet nämnder är mycket små myndigheter. Nio av nämnderna består endast av ett hyresråd och två eller tre biträden. De är därför känsliga för händelser av olika slag, t.ex semester, sjukdom, tjänstledighet och växlingar i arbetsbördan. Administrationen är relativt sett. kostsam inom sådana små enheter. Vad som framför allt är en brist

från administrativ och ekonomisk synpunkt är att organisationen inte är äexibel vid förändringar av arbetsbördan. Det är svårt att möta arbets- toppar och samtidigt svårt att tillgodogöra sig besparingar om arbets- uppgiftema minskar. För personalen bör det vara mera utvecklande att växla mellan olika arbetsfält.

Såväl promemorian som vissa remissinstanser har dock pekat på vissa problem som en integrering av hyresnämndema i tingsrätterna skulle komma att medföra.

Vissa remissinstanser har sålunda framfört farhågor vad gäller snabb- heten i förfarandet om hyresnämndemas uppgift skulle övertas av de allmänna domstolarna. Regeringen delar emellertid inte dessa farhågor. Det änns, som framhålls i promemorian, redan nu goda förutsättningar för ett snabbt och effektivt förfarande i enlighet med rättegångsbalkens regler. Inom Justitiedepartementet håller nu också på att utarbetas ett förslag till ny lag om handläggning av domstolsärenden i de allmänna domstolarna. Regeringen räknar med att kunna lägga fram ett förslag till en lag som skall kunna träda i kraft under hösten 1994. Denna moderniserade handläggningsordning, som också kommer att innehålla bestämmelser för förfarandet i överrätt, är avsedd att passa för sådana ärenden som inte kan handläggas enligt de vanliga tvistemålsreglema. Detta förfarande skall vara snabbt och effektivt. Slutligen står ju, som tidigare nämnts i olika sammanhang, också möjligheten till buds att föreskriva att vissa mål skall handläggas med förtur. Det änns alltså goda möjligheter att få till stånd en prövning i de allmänna domstolarna av hyresmålen vilken tillgodoser rimliga krav på snabbhet. Det bör dock framhållas, vilket också har berörts tidigare i avsnitt 4.3.2, att det inte är givet att alla mål som i dag kan handläggas med särskild snabb- het, eftersom det sker i ett specialorgan som hyresnämnd med ett be- gränsat målområde att handlägga, i framtiden bör ges en sådan priori- terad behandling. En positiv effekt av ett till största delen sammanhållet domstolsväsende är ju att avvägningama mellan vilka resurser som skall sättas in på en särskild måltyp kan ske över ett väsentligt större fält. Detta medför att de totala resurserna kan utnyttjas på ett bättre sätt.

Som påtalas i promemorian och av en del remissinstanser är vissa ärenden som i dag handläggs av hyresnämndema sådana att de inte bör handläggas av domstol. Till denna kategori hör bl.a. den rena medlings- verksamheten och uppgiften att fungera som skiljenämnd. Den sist- nämnda uppgiften torde vara direkt oförean med domstolarnas verk- samhet. De allmänna domstolarna har visserligen kapacitet att utföra vissa begränsade medlande uppgifter mellan tvistande parter. Detta sker också i många tvistemål.- I sådana mål där förlikning om saken är tillåten, är det domstolens skyldighet att, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks. Domstolen kan också om målets beskaffenhet talar för det förordna en särskild medlare och förelägga parterna att inställa sig till sammanträde inför denne. Det sätt på vilket förberedelsen i tvistemål bedrivs i de allmänna domstolarna leder också ofta till att parterna trääar en uppgörelse i saken, vilket är eftersträvansvärt från många synpunkter. Dessa förhållanden skulle kunna sägas tala för att den med-

lingsverksamhet som bedrivs av hyresnämndema kan Övertas av tings- rätterna om målen i övrigt förs dit. Man får dock i det sammanhanget komma ihåg att parterna primärt har vänt sig till domstolen för att få en uppkommen tvist prövad och avgjord av ett utomstående organ och inte för att få till stånd en medling. De åtgärder som domstolen vidtar för att åstadkomma en förlikning mellan parterna är därför ett steg i en väl utförd förberedelse av målet för ett slutligt avgörande. Åtgärderna går för det mesta ut på att domstolen upplyser parterna om de vinster som kan uppnås vid en förlikning där båda parter har eftergivit något av vad de uppfattar som sin rätt och att domstolen i vissa fall leder själva förlikningsförhandlingama om parterna så önskar. Domstolens huvud- sakliga bidrag till att parterna förliks ligger dock i att den genom för- beredelsen i målet har klarlagt tvistefrågoma, rättsfrågoma och bevis- läget på ett sådant sätt att parterna har en relativt säker grund att bygga sina uppskattningar om processens utgång på. Skulle förlikning inte komma till stånd är målet således ändå klart för avgörande.

De nu beskrivna förhållandena måste skiljas från den situation som uppstår om domstolen söker medla mellan parterna. En medlingssitua- tion innefattar för det mesta en viss rådgivning till parterna och med- larens inställning till rättsfrågan torde ofta komma att avslöjas. Med- laren lägger också ofta fram ett konkret förlikningsförslag. Om med- lingen skulle misslyckas och ett eventuth framlagt förlikningsförslag förkastas torde i alla fall samme domare inte kunna delta i målets av--

görande.

Frågan kan dock inte bedömas enbart ur rent praktisk synpunkt. Det går naturligtvis att bygga in rent medlande funktioner även i en tings- rätt. Det kan istället ifrågasättas om en uppgift som primärt går ut på att vara ett medlingsorgan mellan tvistande parter överhuvud bör ligga på en domstol eller ens på ett statligt organ. Denna uppgift, liksom upp— giften att vara skiljenämnd, kan lika gärna övertas av organisationerna på hyresmarknaden som om de skulle änna att behov änns härav kan skapa egna organ för medling och skiljeförfaranden. Det är nämligen i hög grad tveksamt om det allmänna i sin rättskipande verksamhet, vare sig denna sker inom ramen för allmänna domstolar av något slag, specialdomstolar eller andra allmänna organ med domstolsliknande upp- gifter, skall tillhandahålla annat än dömande och beslutande funktioner, låt vara att en effekt av ett väl utfört arbete i förberedelsen för den dömande eller beslutande funktionen ofta leder till att parterna förliks. Under ett antal år har ju arbete pågått med att söka renodla domstolarna och från dem föra bort sådant som lika bra kan utföras på annat håll.

Det finns också andra ärendetyper hos hyresnårnndema som är mindre lämpliga att föra över till de allmänna domstolarnas prövning. Det rör sig främst om beslut av förvaltningskaraktär. Vissa remissinstanser för— ordar att de uppgifterna inte skall föras in under tingsrättemas verksam- het. Att fördela dessa till de allmänna förvaltningsdomstolama om hyres- nämndema upphör och inordnas i tingsrätterna skulle emellertid med- föra en fortsatt icke önskvärd splittring av processordningen på hyres- rättens område. Den nackdelen skulle knappast uppvägas av den rätts— systematiska vinst som kan göras genom att fördela hyresnämndemas -

och för den delen också arrendenämndemas — uppgifter mellan de all— männa domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Dessutom kan man förutsätta att problemet kommer att bli mindre framträdande när den nya ärendelagen har kommit till. Även ändringar i den materiella lagstiftningen kommer att få denna effekt.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen alltså att den principiella inriktningen bör vara att hyresnämndema upphör och att deras verksam- het övertas av tingsrätterna. De för tingsrätterna normala förfarande- och sammansättningsreglema bör också gälla i de mål som övertagits från hyresnämndema. Intresseledamöter bör således inte delta i målens avgörande i tingsrätterna.

Även om regeringens principiella inställning är att hyresnämndemas uppgifter bör överföras till de allmänna domstolarna förutsätter en sådan nyordning mer ingående överväganden, inte minst mot bakgrund av de problem förknippade härmed som tidigare behandlats. Det är också lämpligt att avvakta den nya ärendelagen. Regeringen kommer därför under sommaren och hösten 1994 att inleda ett arbete på att i grunden se över de hyresprocessuella reglerna. De materiella regler som änns på det hyresrättsliga området är också till vissa delar utformade med tanke på att det änns hyresnämnder som handhar tillämpningen. En viss om- arbetning av de materiella reglerna måste därför ske samtidigt som processreglema ses över. Regeringen änner det därför inte möjligt att redan nu föreslå att hyresnämndemas uppgifter skall Övertas av tings- rätterna. Det änns för närvarande inte heller tillräckligt underlag för att i avvaktan på en sådan förändring redan nu genomföra den admini— strativa samordning mellan hyresnämndema och vissa tingsrätter som föreslås i promemorian. Mot bakgrund av regeringens principiella in- ställning vad gäller ett sammanhållet domstolsväsende bör dessutom ar- betet med samlokalisering och viss administrativ samverkan mellan nämndema och tingsrätterna fortsätta i enlighet med den principiella in— riktningen som regeringen angivit.

6.3 Särskilt om arrendenämndema

Vad gäller arrendenämndema föreslås i promemorian som en följd av förslaget beträffande hyresnämndema samma lösning som för dessa. Även arrendenämndema föreslås därmed bli administrativt samordnade med tingsrätten på respektive ort. Också r detta sammanhang poängteras att lösningen är provisorisk.

De principiella och förfarandetekniska skäl som talar för att inordna hyresnämndemas verksamhet under tingsrätterna talar för att göra samma sak med arrendenämnema. Med en sådan ordning skapas förut- sättningar för att samordna de processuella reglerna i hyresmålen och arrendemålen. Till detta kommer att om hyresnämndema avskaffas torde arrendenämndema endast med svårighet kunna ännas kvar som självständiga myndigheter.

Enligt regeringens bedömning bör således den principiella inriktningen vara att även arrendenämndema bör upphöra och deras verksamhet

övertas av tingsrätterna. Vad gäller förfarande- och sammansättnings- regler gör regeringen samma bedömning som beträffande hyresnämn- dema. lntresseledamöter bör alltså inte delta i avgörandena.

Av huvudsakligen samma skäl som nyss anförts beträffande hyres- nämndema går det inte nu att föreslå att arrendenämndemas verksamhet skall övertas av tingsrättema. En sådan förändring kräver även den mer ingående överväganden. Detta kommer att ske i samband med att hyres- processen behandlas vidare inom regeringskansliet. Ett förslag som berör arrendenämnema bör därför komma samtidigt med ett förslag om hyresnämndema.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 7.1

7. Bostadsdomstolen

Hänvisningar till S7

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 1, 3

7.1. Bostadsdomstolen upphör

Regeringens förslag: Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994. Hyresnämndemas avgöranden som tidigare överklagades till Bostadsdomstolen skall nu istället överklagas hos Svea hovrätt som tills vidare blir rikstäckande överinstans. Hovrätten skall av- göra dessa mål i sin normala sammansättning. Vissa speciella för- faranderegler skall gälla för handläggningen av mål i Svea hovrätt som överklagats från hyresnämnd.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstansema: Remissutfallet är blandat. En knapp majoritet av remissinstansema är positiva till förslaget. Bostadsdomstolen, alla hyres- nämnder och några andra har avstyrkt förslaget i dess helhet. Flera remissinstanser vill att frågan om Bostadsdomstolens framtid avgörs samtidigt med frågan om hyresnämndemas framtid.

Skälen för regeringens förslag: Bostadsdomstolen inrättades som en exklusiv domstolsinstans för överprövning av hyresnämndemas avgöran— den. Tillkomsten av domstolen medförde såväl ett avsteg från principen om ett sammanhållet domstolsväsende som en avvikelse från den van- liga ordningen med ett treinstanssystem. Det innebar vidare att ett ller— tal målkategorier som sedan lång tid hade handlagts av de allmänna domstolarna fördes bort från dessa domstolar. Vissa frågor enligt hyres- lagstiftningen prövas dock fortfarande av allmän domstol. Detta har bl.a. lett till den splittring av hyresprocessen vars negativa konsekvens- er tidigare har berörts.

Bostadsdomstolen är dessutom en liten domstol, som i viss utsträck- ning är beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin personalförsörj— ning. Mot denna bakgrund och av vad som har anförts tidigare om spe- cialdomstolar i allmänhet och önskemålet om en enhetlig processordning på hyresrättens område anser regeringen att Bostadsdomstolen bör upp- höra som fristående specialdomstol.

Överprövning av hyresnämndemas beslut

I promemorian diskuteras ingående vilken av de allmänna domstols-

organisationema som skulle ta över domstolens verksamhet, de all- .

männa domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolama. För de sistnämnda talar att hyresnämndema i princip är förvaltningsmyndig- heter och att beslut av sådana företrädesvis bör överklagas till de all- männa förvaltningsdomstolarna samt att vissa ärenden i hyresnämnd är av förvaltningskaraktär. För allmän domstol talar å andra sidan att de flesta måltypema i hyresnämndema och Bostadsdomstolen är tvister mellan enskilda parter i hyresförhållanden. Härtill kommer enligt prome— morian att de mål av förvaltningskaraktär som handläggs av Bostads- domstolen endast utgör ett fåtal procent av den totala mängden mål hos Bostadsdomstolen.

Regeringen ansluter sig till promemorians synsätt att merparten av Bostadsdomstolens verksamhet är av det slag som naturligt hör hemma i de allmänna domstolarna. Vad gäller resterande delar av verksamheten är det i likhet med vad som sagts om hyresnämndema knappast en lämp— lig lösning, vare sig av systematiska eller organisatoriska skäl, att, som föreslagits av en del remissinstanser, överväga en fördelning av Bostadsdomstolens uppgifter mellan de båda allmänna domstolsorganisa- tionema. En sådan uppdelning skulle medföra att stora praktiska svårig— heter uppstår och att den hyresrättsliga rättskipningen även i fortsättning— en blev svåröverskådlig. Någon egentlig systematisk vinst skulle inte uppkomma utom på ett rent teoretiskt plan. Domstolens uppgifter bör därför flyttas över till de allmänna domstolarna, även om detta innebär att dessa får till uppgift att i viss utsträckning pröva mål som primärt kan sägas ha anknytning till förvaltningsprocessen. Det bör i samman- hanget erinras om att detta inte är någon egentlig nyhet. Redan i dag överprövar tingsrätt t.ex. polismyndighets beslut i ärenden om felpar- keringsavgift (jfr 10 & lagen 1976:206). Riksdagen har också nyligen beslutat att Stockholms tingsrätt skall pröva överklaganden av Kon— kurrensverkets beslut (prop. 1992/93:56, bet. 1992/932NU17, rskr. 1992/93:144). Ändrad materiell lagstiftning kommer också att göra pro— blemet mindre. Sålunda har bl.a. lagen (1974:1274) om kommunal bo- stadsanvisningsrätt upphävts. Bostadsdomstolens prövning av vissa frågor enligt den lagen var exempel på sådan förvaltningsrättskipning som egentligen inte borde handläggas av allmän domstol.

Som framgår av vad som anförs i avsnitt 6.2 är det regeringens avsikt att hyresnämndemas verksamhet i framtiden skall inordnas i tingsrätt- erna. l linje med detta ligger att Bostadsdomstolens verksamhet bör övertas av hovrättema. Det mest önskvärda är då att de uppgifter som nu åvilar Bostadsdomstolen övertas av alla hovrätter. Praktiska och personalmässiga hänsyn talar emellern'd föratt ett sådant steg i reform- processen bör ske samtidigt med att hyresnämndemas verksamhet förs över till tingsrätterna. Ett av dessa skäl är att man bör vänta på att en ny lag om handläggningen av domstolsärenden stiftas. Innan denna lag, som också kommer att reglera förfarandet i överrätt, har trätt i kraft bör hyresmålen inte föras ut till alla hovrätter.

Frågan är då om man skall avstå från att göra något nu, innan det nyss skisserade stora steget tas. Lagrådet har i den frågan uttalat följande:

I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har en bärande tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts fram varit att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt. Såsom framhålls i lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyres- rättsliga rättskipningen koncentreras till de allmänna domstolarna. För- slaget att integrera Bostadsdomstolens och hyresnämndemas verksamhet i de allmänna domstolarna utgör ett viktigt led i det reformarbetet.

Flera av remissinstansema, bland dem Högsta domstolen, anser att frågan om Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med frågan om hyresnämndemas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfattning att de bästa förutsättningama för att få till stånd en lämplig och bestående ordning för handläggningen av hyresrättsliga frågor före- ligger om man först tar ställning till hur prövningen skall ske i första instans och sedan låter detta ställningstagande vara styrande för utform- ningen av förfarandet vid ett överklagande.

Ett överförande av hyresnämndemas uppgifter till tingsrätterna förut- sätter emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hit- tills. Under sommaren och hösten komrner att inledas ett arbete på att i grunden se över de hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed kommer också en viss omarbeming av de materiella reglerna att ske.

Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig lösning i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta ut- redningsarbete som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan förslaget godtagas trots att det ofrånkomligen är förenat med vissa

olägenheter.

Enligt regeringens mening är det angeläget att så snabbt som möjligt börja angripa problemet med särskilda specialdomstolar utanför de ordi- narie domstolsorganisationema på det hyresrättsliga området och särskilt nackdelarna i form av en splittrad processordning, vilka är särskilt på- tagliga inom detta område. Den möjlighet som då finns är att genom- föra promemorieförslaget att låta Svea hovrätt ta över Bostadsdomstol- ens uppgifter. De praktiska olägenheterna med en en sådan delreforrn framstår inte som särskilt påtagliga. Enligt regeringens mening är vinst- erna med en förändring av detta slag klart överlägsna de nackdelar som kan åberopas. Regeringen förordar därför att Bostadsdomstolen avskaff- as och att Svea hovrätt skall träda i dess ställe som överinstans till hyresnämndema.

Förfarandet i hovrätten

I enlighet med promemorians förslag bör alltså hyresnämndemas av- göranden hädanefter överklagas till Svea hovrätt. Som tidigare sagts är förfarandet i Bostadsdomstolen huvudsakligen uppbyggt kring reglerna om besvärsmål i hovrätt enligt 52 kap. rättegångsbalken. Reglerna för tvistemål i allmänhet är också genom en hänvisning i lagen om bostads- domstol tillämpliga på förfarandet i Bostadsdomstolen. Hämtöver finns vissa Specialregler för förfarandet i Bostadsdomstolen. Det rör regler

om bl.a. domstolens processledning, muntlig förhandling, beslutens rättskraft.

I promemorian föreslås att förfarandet i hovrätten skall ansluta sig till reglerna i 52 kap. rättegångsbalken. En remissinstans förordar i stället att reglerna om vad i tvistemål görs tillämpliga på dessa mål i Svea hovrätt. Regeringen kan inte ansluta sig till den uppfattningen. Reglerna i 50 kap. rättegångsbalken om vad i tvistemål förutsätter att saken har en annan beskaffenhet än den i många fall brukar ha i ett mål som överklagats från hyresnämnd. Reglerna ställer också, för att kunna tillämpas på ett meningsfullt sätt. krav på processordningen i under- instansen som förfarandet i hyresnämndema inte uppfyller. Det är alltså inte aktuellt att för närvarande låta processen i Svea hovrätt i dessa mål bygga på någon annan reglering än den som änns i 52 kap. rättegångs- balken.

Reglerna i 52 kap. rättegångsbalken är egentligen inte avsedda att reg- lera ett förfarande som syftar till en materiell sakprövning, vilket måste vara fallet för att reglera den verksamhet som för närvarande bedrivs i Bostadsdomstolen. Dessa är i stället avsedda främst för prövningen av olika beslut av processuell karaktär som överklagats till hovrätten. I dag handläggs ändå vissa mål som kräver materiell sakprövning som besvärs- mål enligt 52 kap. rättegångsbalken i hovrättema.

Exempel på det är mål där överklagandet avser en tingsrätts avgöran- de enligt lagen (1946z807) om handläggning av domstolsärenden eller en fastighetsdomstols avgörande enligt fastighetsbildningslagen. I fastig— hetsbildningslagen änns det särskilda, utfyllande regler om förfarandet i hovrätt vilka kompletterar den för sakprövning mindre fullständiga regleringen i 52 kap. rättegångsbalken. Några motsvarande regler änns däremot inte i ärendelagen. Det förslag till ny ärendelag som regeringen räknar med att lägga fram senare i år kommer dock att vara anpassat till att det i många fall behöver ske en sakprövning i hovrätten. Frågor om målens handläggning i hovrätten kan i den lagen komma att regleras antingen självständigt eller genom tillägg till bestämmmelsema i 52 kap. rättegångsbalken. För de mål som nu kommer från Bostadsdomstolen behöver frågan om handläggningen i hovrätten under alla omständig- heter tills vidare lösas genom att bestämmelserna i 52 kap. rättegångs— balken kompletteras med vissa särskilda regler för förfarandet i mål som överklagats till Svea hovrätt från en hyresnämnd. Det rör regler om muntlig förhandling och kallelse av part eller annan till sådan. be- slutens rättskraft m.m. Reglerna bör tas in i en särskild lag om rätte— gången i vissa hyresmål. Frågorna behandlas närmare i författnings- kommentaren.

Av de skäl som har redovisats i avsnitt 4.3.2 bör intresseledamöter inte delta i dömandet. Det änns heller inte några skäl för att låta tek- niska ledamöter delta i dömandet. Hovrätten bör således avgöra målen i sin normala sammansättning. Som Lagrådet anmärkt kan frågan om teknisk expertis lösas genom att hovrätten i det enskilda fallet vid behov förordnar en sakkunnig att biträda domstolen. Motsvarande övervägan- den gjordes då hyresmålen fördes över från prövning i fastighetsdomstol (med tillgång till teknisk ledamot) till prövning i tingsrätt (utan sådan

ledamot). Som tidigare har framgått är hyresmål i och för sig inte någon ny materia för hovrätten.

"7.2 Överklagande av Svea hovrätts beslut

Regeringens förslag: Svea hovrätts beslut skall inte kunna över-

klagas.

Promemorians förslag: Promemorian föreslår att målen skall kunna överklagas från Svea hovrätt till Högsta domstolen.

Remissinstansema: De flesta remissinstanser som uttalat sig i den frågan tillstyrker eller lämnar promemorieförslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås att Bostads- domstolens prejudikatbildande roll skall övertas av Högsta domstolen ("HD) i de hyresmål som prövats som första instans av hyresnämnd.

HD har i sitt remissvar förklarat sig inte ha något att erinra mot detta men pekar på vissa komplikationer. HD aktualiserar i sitt remissvar också frågan om eventuellt fullföljdsförbud i ledet hovrätten - HD i mål som prövats i första instans av hyresnämnd.

Promemorian hade som skäl för den ståndpunkt som intogs i den främst att HD redan i dag är prejudikatinstans för en stor del av hyres- målen och att Bostadsdomstolens avgöranden kan komma under HD:s prövning vid frågor om resning och återställande av försutten tid.

Regeringen gör emellertid en annan bedömning. Det änns flera starka skäl som talar emot att nu låta de mål som startat i hyresnämndema föras vidare från Svea hovrätt till Högsta domstolens prövning. Till att börja med kommer reglerna om förfarandet i alla mål som rör hyra och arrende att ses över. Syftet med en sådan översyn är att skapa regler som i så stor utsträckning som möjligt likställer dessa rättsområden i processuellt hänseende med varandra. I det sammanhanget kommer naturligtvis även att behandlas frågorna om överklagande av hyres— och arrenderättsliga mål i allmänhet. Även de mål av detta slag som nu prövas av allmän domstol kommer alltså att beröras. I avvaktan på en sådan ny lagstiftning och en ny lag om handläggningen av domstols- ärenden, bör rättsområdena inte ytterligare skiljas åt i processuellt hän- seende. De mål som i dag prövas av arrendenämnd som första instans får inte i något fall föras ända n'll Högsta domstolen utan får överklagas endast till hovrättema. De arrendemål som är aktuella i detta samman- hang rör i stort sett samma sakfrågor som de hyresrättsliga mål som prövas i första instans av hyresnämndema. De hyresrättsliga målen bör därför tills vidare inte få överklagas till HD. Ytterligare ett skäl för en sålunda avskuren fullföljdsrätt är att Svea hovrätt, under den övergångs- period det är fråga om innan saken får sin slutliga lösning, blir en riks- täckande prövningsinstans och därför tills vidare kan svara för prejudi— katbildningen. Eftersom Svea hovrätt avses ta över Bostadsdomstolens verksamhet på det sätt som anges i avsnittet om genomförande- och

personalfrågor kan man utgå från att det änns goda förutsättningar för en fortsatt prejudikatbildning av samma kvalitet som hittills på området.

Hänvisningar till S7-1

  • Prop. 1993/94:200: Avsnitt 8.1

7.3. Genomförande-, personal- och kostnadsfrågor

7.3.1 Genomförande— och personalfrågor Regeringens förslag: När Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994 överlämnas de mål som då änns hos Bostadsdomstolen till Svea hovrätt för handläggning. Domarpersonalen, liksom den öv- riga personalen utom föredragandena, kan beredas anställning i hovrätten. Föredragandena återgår till sina bottentjänster från vilka de är tjänstlediga.

Varken promemorian eller remissinstansema berör denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att Bostads- domstolen skall upphöra från och med den 1 juli 1994. De mål som då änns hos Bostadsdomstolen bör överlämnas till Svea hovrätt för fortsatt handläggning. Åtgärder som redan vidtagits i målen kommer därmed att gälla även i hovrätten.

Bostadsdomama är förordnade på begränsad tid. Den domarpersonal som nu änns i Bostadsdomstolen har med ett undantag redan tjänster som ordinarie domare i Svea hovrätt. Tjänsterna är för närvarande överstatförda men kan tillföras hovrättens normala organisation.

Föredragandena har i regel tjänster i allmän domstol eller allmän för- valtningsdomstol från vilka de är tjänstlediga. De är förordnade att tjänstgöra i Bostadsdomstolen för viss tid. Föredragandena kan vid

domstolens nedläggning återgå till sina bottentjänster. Övrig personal kommer att kunna beredas anställning i Svea hovrätt.

7.3.2. Kostnader

Regeringens bedömning: Förslaget medför inga ökade kostnader. På sikt kan en viss besparing uppstå.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Har inte uttalat sig specith om promemorians bedömning av kostnaderna för en avveckling av Bostadsdomstolen. Skälen för regeringens bedömning: Svea hovrätt kommer att avgöra målen med ett större antal lagfarna ledamöter, än som i allmänhet före— kom i Bostadsdomstolen. Å andra sidan torde detta uppvägas av att intresseledamöter inte skall delta i avgörandet i hovrätten. Vad gäller personalkostnader i allmänhet kan man räkna med vissa rationaliserings- vinster till följd av den föreslagna reformen. Detta torde följa redan av att hovrättens organisation är väsentligt större och därmed har möjlig-

heter att utnyttja alla personalkategorier på ett mer flexibelt sätt än vad en mindre domstol har. I fråga om lokalerna beräknas det inte uppstå några ytterligare kostnader.

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Allmänt

Som utvecklats i avsnitt 7.1 är förfarandereglema i 52 kap. rättegångsbalken om besvär inte tillräckliga för den överprövning som måste ske i Svea hovrätt av hyresnämndemas beslut. Bestämmelserna måste därför kompletteras med vissa speciella förfaranderegler. Som också framgått av den allmänna motiveringen är den lösning som nu föreslås att se som ett provisorium i avvaktan på dels den nya ärende- lagen, dels en genomarbetad och slutlig reglering av hela hyrespro- cessen. De kompletterande regler som nu behövs bör därför inte arbetas in i rättegångsbalken utan tas upp i en särskild lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt. De kompletterande reglerna är hämtade från lagen ( 1974: 1082) om Bostadsdomstol (bostadsdomstolslagen).

Vissa särregler för förfarandet som fanns i bostadsdomstolslagen har inte bedömts nödvändiga att överföra till den nya förfarandelagen. Det rör sig om regeln i 18 å andra meningen bostadsdomstolslagen som föreskriver att part i Bostadsdomstolen kan åberopa sådan omständighet som inte lagts fram tidigare. Den regeln gäller redan nu för besvärspro- cessen i hovrätten. Det behövs inte heller någon motsvarighet till be- stämmelsen i 22 & bostadsdomstolslagen om att besiktning får företas av en eller äera ledamöter. Detta gäller speciellt som tekniska ledamöter inte skall delta i hovrättens avgöranden av dessa mål.

Motsvarande förfarande som regleras i 23 5 första stycket bostads- domstolslagen om förhör med vittnen, sakkunniga och parter kan redan tillämpas i besvärsmål i hovrätten varför det är överflödigt att föra in en uttrycklig bestämmelse om detta i den nya förfarandelagen. Inte heller behövs i hovrätten någon uttrycklig bestämmelse motsvarande den i 24 5 första stycket bostadsdomstolslagen om när bevisupptagning skall ske.

15

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Vilka beslut av en hyres- nämnd som får överklagas anges i respektive materiella författning.

2å

Paragrafen gäller rättegången i hovrätten. Av paragrafen följer att i fråga om förfarandet Skall 52 kap. rättegångsbalken tillämpas om inte annat följer av den nya lagen eller annan lag. När 52 kap. rättegångs- balken skall tillämpas är det ett antal av rättegångsbalkens allmänna reg- ler i dess första avdelningar som också kan bli aktuella att tillämpa. Det gäller till exempel rättegångsbalkens bestämmelser om parterna och om omröstning. Att det därvid är tvistemålsbestämmelsema som skall komma till användning följer av att målet inte gäller ansvar för brott. Med bestämmelser i annan lag avses bl.a. de olika regler i den materi- ella lagstiftningen där tiden för överklagande av hyresnämndens beslut och vissa frågor om rättegångskostnader i hovrätten regleras.

3å

Paragrafen överensstämmer med 18 & första meningen bostadsdomstols- lagen.

4å

Paragrafen överensstämmer med 19å bostadsdomstolslagen. En be- stämmelse av detta slag är nödvändig eftersom regleringen för tvistemål i rättegångsbalken inte sträcker sig tillräckligt långt när det gäller rättens skyldighet att utöva materiell processledning.

Så

Paragrafen överensstämmer med 20 å andra och tredje styckena bo- stadsdomstolslagen.

6?)

Paragrafen överensstämmer med 21 å och 24 å andra stycket bostads- domstolslagen. Frågan om parts skyldighet att personligen närvara vid rättegångstillfälle regleras i 11 kap. 5 & rättegångsbalken och kräver därför ingen särskild bestämmelse. För tydlighets skull upptas dock i den nya lagen en bestämmelse om att en part kan föreläggas att komma personligen vid vite trots att det änns en allmän bestämmelse i 9 kap 7 & rättegångsbalken om viteskallelser.

Bestämmelsen om att en part kan föreläggas att inänna sig vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande har ingen direkt motsvarighet i rättegångsbalken.

75

Paragrafen, som införts i anledning av Lagrådets påpekande, motsvarar bestämmelsen i 23 å andra stycket bostadsdomstolslagen.

85

Paragrafen överensstämmer med 28 & bostadsdomstolslagen vilken i sin tur har sin direkta motsvarighet i 22 & lagen (1973:188) om arrende- nämnder och hyresnämnder.

95

Paragrafen överensstämmer med 29 & första meningen bostadsdomstols- lagen. Bestämmelsen i andra meningen har inte ansetts behöva överföras till den nya lagen eftersom hovrättens beslut inte får överklagas.

10å

Paragrafen innehåller en bestämmelse om fullföljdsförbud mot Svea hovrätts beslut i dessa mål. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 7.2.

Ikraftträdande

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 och behöver inga särskilda övergångsbestämmelser utom att den också skall tillämpas på mål som har överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.

8.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) och förslag— et till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" utmönstrats ur lagtexten och i förekommande fall bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten" samt att orden besvärshandlingen och besvär ersatts med termen överklagande. I övrigt är sakinnehållet oförändrat.

Hänvisningar till S8-1

8.3. Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen (19731531)

Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts ut mot "Svea hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med "överklagandet" .

8.4. Förslaget till ändring i lagen (1974:1080) om avveck- ling av hyresregleringen

7å

Ändringarna i första stycket innebär att bl.a. att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt". I övrigt har regeln anpassats till den ord- ning som numera gäller att överklagande av hyresnämndens beslut skall ges in till hyresnämnden och inte till överinstansen. Slutligen har hänvisningen till 23 & lagen (1973:188) om hyresnämnder och arrende- nämnder ändrats till att avse tredje i stället för andra stycket eftersom det har tillkommit ett nytt andra stycke.

Andra stycket har förutom att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "hovrätten" även ändrats i språkligt hänseende.

Tredje stycket har ändrats med anledning av att rättegångskostnadsregeln i fråga om handläggningen i Bostadsdomstolen i stället skall avse hov- rättens prövning.

8.5. Förslaget till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagen om bostadsdomstol reglerar Bostadsdomstolens organisation och verksamhet och upphävs för att domstolen skall läggas ned.

Övergångsbestämmelsen motiveras av att det vid Bostadsdomstolens upphörande kommer att ännas ett antal mål som inte är avgjorda. Dessa skall överlämnas till Svea hovrätt för handläggning. I övrigt har det inte ansetts ännas behov av några särskilda övergångsbestämmelser.

8.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (197521 132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

25 och 26 åå

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten" samt att ordet besvärshandlingen i 25 & ersätts med "överklagandet". Hänvisningen i 26 & sista meningen till allmänna be- stämmelser om rättegångskostnader i Bostadsdomstolen har inte fått någon motsvarande hänvisning för hovrättens del eftersom en sådan hänvisning är obehövlig.

8.7. Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts

ut mot "Svea hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med "överklagandet" .

8.8. Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978z304) och förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten" och att rättegångskostnadsregeln i fråga om handlägg- ningen i Bostadsdomstolen i stället skall avse hovrättens prövning. I öv- rigt är sakinnehållet oförändrat så när som på att ordet besvärshandling- en ersatts med "överklagandet".

8.9. Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991 :614)

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten". I övrigt är sakinnehållet oförändrat så när som på att orden " skrivelsen med överklagandet" ersatts med "överklagandet".

Sammanfattning av promemorians förslag Prop. 1993/94:200

I Sverige är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan två i princip parallella domstolsorganisationer, de allmänna domstolarna och de all- männa förvaltningsdomstolama. Vid sidan av dessa organisationer änns dessutom ett antal fristående domstolar.

Starka skäl talar för att domstolsväsendet hålls samman i möjligas mån. Ett viktigt skäl för detta är att domstolarna skall ha en bred gene rell kompetens Även processekonomiska skäl talar för ett sammanhållet domstolsväsende. På senare år har också praktiska skäl anförts. En an— ledning till att föräkringsrättema avskaffades var t.ex. dessa domstolars svårigheter att rekrytera jurister.

Att det trots detta änns domstolar. vid sidan av de allmänna dom- stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama beror på att det för vissa områden har ansetts nödvändigt med en specialreglering. De skäl som i huvudsak har anförts för fristående domstolar har varit att sådana domstolar gör det möjligt att upprätthålla en särskild sakkunskap inom domstolen, att förfarandet blir snabbt och att rättskipningen omfattas av berörda organisationers förtroende eftersom dessa genom s.k. intresse- ledamöter får ett inäytande på rättskipningen i domstolen.

Arbetsläget är ansträngt inom domstolsväsendet. Domstolarna står dessutom inför stora förändringar, inte minst mot bakgrund av den ökade intemationaliseringen och Sveriges närmande till Europa och EG. För att effektivt kunna möta de nya krav som kommer att ställas på domstolarna är det angeläget att samordna resurserna inom domstols- väsendet.

I denna promemoria diskuteras om de fristående domstolarna bör och kan avskaffas som Självständiga rättskipningsorgan och i vilken mån deras arbetsuppgifter kan tas över antingen av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolama.

I avsnitt 2 redovisas inledningsvis olika särbestämmelser som innebär en koncentration av mål inom de allmänna domstolarna, t.ex. i fråga om sjörättsmål. Där redovisas vidare de olika särskilda domstolar, bl.a. fastighetsdomstolama, som är knutna till de allmänna'domstolama. De fristående specialdomstolama och deras särdrag redovisas översiktligt. I avsnittet tas upp den grundläggande frågan om det behövs fristående domstolar. Det konstateras att de huvudsakliga syftena med en fristå- ende domstol, dvs. sakkunskap inom ett speciellt område och snabbhet i förfarandet, även kan uppnås inom ramen för de båda allmänna dom- stolsorganisationema. Det konstateras vidare att det i princip inte är lämpligt att det vid en domstols avgörande deltar ledamöter som kan uppfattas som representanter för vissa särintressen och att utgångspunkt- en måste vara att intresseledamöter inte deltar i dömande verksamhet.

I de följande avsnitten behandlas frågan om de fristående specialdom- stolama - Bostadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen - kan avskaffas som fristående domstolar och in- ordnas i de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstol-

64 arna .

Bostadsdomstolen tas upp i avsnitt 3. Det konstateras att domstolen Prop. 1993/942200 bör inordas i de allmänna domstolarna och att domstolens uppgift att Bilaga 1 överpröva hyresnämnds avgörande i ett inledande skede bör tas över av Svea hovrätt. Det föreslås därför att Bostadsdomstolen avskaffas som fristående domstol och att domstolens arbetsuppgifter tas över av Svea hovrätt som skall avgöra målen i vanlig sammansättning. Hovrätten bör vid avgörandena i huvudsak tillämpa rättegångsbalkens regler om be— svärsprocessen i hovrätt. Vissa särbestämmelser beträffande bl.a. rätte- gångskostnader föreslås dock. Det föreslås vidare att målen skall kunna överklagas till Högsta domstolen som efter sedvanlig dispensprövning kan pröva målen och att Bostadsdomstolens prejudikatbildande funktion således tas över av Högsta domstolen.

I avsnitt 4 behandlas Patentbesvärsrätten. Det konstateras dels att an- talet patentbesvärsmål har minskat successivt under senare år, dels att processen i domstolen i stor utsträckning är densamma som i de all- männa förvaltningsdomstolama. Det föreslås därför att Patentbesvärs- rätten avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolama. Av detta följer att Patent- och registreringsverkets beslut skall överklagas till Länsrätten i Stockholms län. Med hänsyn till patentbesvärsmålens speciella karaktär föreslås att både Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i Stockholm förstärks med särskilda ledamöter vid avgörande av sådana mål.

I avsnitt 5 tas frågor rörande Marknadsdomstolen upp. Det framhålls att Marknadsdomstolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter bör tas över av de allmänna domstolarna. Det sägs vidare att reformen bör inriktas på att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt, att samtliga mål som i dag prövas av Marknadsdomstolen som första instans skall prövas av tingsrätt i första instans och att målen i ett inledande skede inte skall kunna överklagas till Högsta domstolen. Den prejudikatbildande funk- tion som Marknadsdomstolen har i dag skulle således bibehållas. Några konkreta förslag läggs emellertid inte fram bl.a. med hänsyn till att marknadsföringslagstiftningen för närvarande är föremål för en översyn av Marknadsföringsutredningen.

Arbetsdomstolen behandlas i avsnitt 6. Det framhålls att det änns många fördelar i att renodla Arbetsdomstolens uppgifter till att avse tvister som rör framför allt tolkning och tillämpning av kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätten samt fredsplikten på grund av lag och avtal. Några konkreta förslag läggs inte fram. Det uttalas att frågan bör analyseras vidare i samband med de förändringar som kan bli följden av Arbetsrättskommitténs översyn av de materiella bestämmelserna.

Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 3 om Bostadsdomstolens avskaff- ande tas även frågan om hyresnämnder och arrendenämnder upp i promemorians avsnitt 7. I det avsnittet diskuteras ett antal alternativ att inordna hyresnämndemas uppgifter i de allmänna domstolarna. Det framhålls att inriktningen bör vara en total integration av hyresmålen i de allmänna domstolarna. Det konstateras emellertid att den materiella 65 hyreslagstiftningen har avgörande betydelse för vilka ärenden som kan

5 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 200

föras över till tingsrätt och hur hyresnämndemas verksamhet skall ut— Prop. l993/941200 formas och organiseras. Detta förhållande bör emellertid inte hindra att Bilaga 1 hyresnämndema inordnas adminisuativt i tingsrätterna på den ort där nämndema är belägna. Denna administrativa organisationsförändring innebär att hyresnämnden - i likhet med vad som gäller för inskrivnings- myndigheten - formellt förblir en egen myndighet som avgör ärenden i eget namn, men att personalen vid tingsrätten och hyresnämnden skall vara gemensam och att hyresnämnden i administrativt hänseende slås samman med tingsrätten. Samma ordning föreslås för arrendenämnd-

ema.

Promemorians lagförslag Prop. 1993/94:200

Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 åå jordabalken1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

12 kap. 55 a &

Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren började tillämpas.

Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämn— den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.

Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Skall hyresgästen enligt hyres- nämndens eller Bostadsdomstolens beslut betala högre hyra för för- fluten tid än somskolat utgå förut, är hyresrätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalning- en av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom

1 Balken omtryckt 1971:1209

Skall hyresgästen enligt hyres- nämndens eller Svea havrätts be— slut betala högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalning- en av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en må- nad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som, sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom

Bilaga 2

kortare tid än två månader efter kortare tid än två månader efter nämnda dag. nämnda dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be— loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 5 räntelagen (l975:635) för tiden innan beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 5 räntelagen för tiden därefter.

I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 & ränte-

lagen.

Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller Bo- stadsdomstolens beslut, skall hyres- värden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 5 räntelagen för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess beslutet vun- nit laga kraft och enligt 6 5 räntelagen för tiden därefter.

Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller Svea hovrätts beslut, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyres- gästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 & räntelagen för tiden från dagen för beloppets mot- tagande till dess beslutet vunnit laga kraft och enligt 6å ränte- lagen för tiden därefter.

71 sz

Ett överklagande som avses i 70 & tas upp av Bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

Ett överklagande som avses i 70å tas upp av Svea hovrätt. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

73 53

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 b 5 och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket eller om utdömande av vite enligt 62 5 skall vardera part- en svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdomstolen. om inte annat följer av 18 kap. 6 & rättegångs- balken.

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 b & och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket eller om utdömande av vite enligt 62 & skall vardera part- en svara för sin rättegångskostnad, om inte annat följer av 18 kap. 6 & rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2 Senaste lydelse 1992:126

3 Senaste lydelse l992:126

Förslag till Lag om ändring i rättshjälpslagen (l972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 24 och 25 åå rättshjälpslagen ( 1972z429)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b & Med domstol förstås i denna lag, Med domstol förstås i denna lag, allmän domstol, allmän förvalt- allmän domstol, förvalmingsdom- ningsdomstol, Bostadsdomstolen, stol och Arbetsdomstolen. Vad i Försäkringsöverdomstolen och Ar- betsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla anen- denämnd och hyresnämnd.

lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd och hyres- nämnd.

9 5 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsliga ange— lägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, Bostadsdomstolen, Marknadsdom- stolen eller Arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägen- het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

2. vid bevisning vid allmän dom— stol, Marknadsdomstolen eller Ar- betsdomstolen samt nödvändig ut- redning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols pröv- ning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till- varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med in— ställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 & föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (19871452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsök- ningsmål,

69 1 Lagen "omtryckt 199319

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 & Prop. 1993/94:200 lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader- Bilaga 2 skap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 5 första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om, 7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 & rättegångsbalken.

245

I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis- ning i mål eller ärende i allmän domstol, Bostadrdomstolen eller Arbetsdomstolen med skäligt be- lopp enligt domstolens bestäm- mande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan sakkunnig som avses i 40 kap. 19 & rättegångs- balken med belopp som samman- lagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 65 första stycket.

I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis- ning i mål eller ärende i allmän domstol eller Arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstol- ens bestämmande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan sak- kunnig som avses i 40 kap. 19 & rättegångsbalken med belopp som sammanlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som an- ges i 6 å första stycket.

25å

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol, Bo- stadsdomstolen eller Arbetsdom— stolen beslutar rättshjälpsmyndig- heten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utred- ning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer bo- delningsförrättare.

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol eller Ar- betsdomstolen beslutar rättshjälps- myndigheten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfatt- ning.. Samma befogenhet till- kommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättningenligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred- ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rätts- hjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Förslag till Prop. 1993/942200 Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres- Bilaga 2 nämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder'

dels att 5 a å skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 5, 6 och 23 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen införs två nya paragrafer 23 c och 23 d åå.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

2 å2

Arrendenämnd består av lagfaren Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra leda- ordförande. möter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jord- bruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre vara jordbruksarrendator eller, när ärende rör bostads- arrende, bostadsarrendatar.

Vid företagande av förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller avskriv- ning av ärende samt vid handlägg— ning av överklagande kan arrende- nämnden bestå av ordföranden en- sam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga le- damöters närvaro samt, om parter— na samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som inte avgörs genom skiljedom.

Ledamot skall vara svensk med- borgare och får inte vara under- årig och inte heller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 å föräldrabalken.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersätt-

1 Lagen omtryckt l985:660

71 2 Senaste lydelse 19912687

are. Bestämmelsema om ledamot gäller även ersättare.

3å

För varje arrendenämnd förord- nar regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, ord-

För varje arrendenämnd förordnar regeringen eller den myndighet, som regeringen bestämmer, ord-

förande och lämpligt antal andra förande. ledamöter.

Innan annan ledamot än ord- förande förordnas, skall sådan riksorganisation av jordägare eller arrendatorer som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och öv- riga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagan- de av vad som föreskrivits [ 2 å första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets be- skafenhet och övriga förhållanden

inner lämpligast.

5 å3

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra leda— möter, om ej annat följer av tredje stycket eller av 5 a å. Av de senare ledamöterna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl förtrogen med bostads- hyresgästers förhållanden eller, när ärendet rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsid- kande hyresgästers förhållanden. I ärenden enligt 2 kap. 10 å, 4 kap. 6 å, 9 kap. 16 å första stycket 1 och 2 eller 11 kap. 2å bostads- rättslagen (1991 :614) skall vad

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande.

72 3 Senaste lydelse 19911635

som sagts nu om hyresfastighet och hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättsfastighet och bostadsrättshavares förhållan- den. Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets be- skaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Bestämmelserna i 2å andra - fjärde styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om hyres— nämnd. Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel- ning. Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall flnnas Hera av- delningar. —

65

För varje hyresnämnd förordnar regeringen eller myndighet, som" regeringen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra leda-

För varje hyresnämnd förordnar regeringen eller den myndighet, som regeringen bestämmer. ordför- ande.

möter.

Innan annan ledamot än ord- förande förordnas, skall sådan riks- organisation av fastighetsägare, hyresgäster, bostadsrättshavare eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständig- heter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagan- de av vad som föreskrivits i 5 & första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållan- den finner lämpligast.

23 å4 Prop. 1993/94:200

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt Bilaga2 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978z304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligt lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt eller lagen (1982:352) om rätt till fastig- hetsförvärv förombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 å jordabalken, 31 å hyres- förhandlingslagen, 11 kap. 3å bostadsrättslagen (1991:614), 21 å bo- stadssaneringslagen (1973531), 34 å bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 å lagen om förvärv av hyresfastighet m.m., 16 å lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt samt 15 å lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Hyresnämndens yttrande enligt 12 a å första stycket får inte över-

klagas.

Hyresnämndens beslut får över- Hyresnämndens beslut får över- klagas genom besvär hos Bostads- klagas till Svea hovrätt, om nämn- domstolen, om nämnden den

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—-16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e å, eller avvisat besvär,

2. avskrivit ärende enligt 8--10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16d eller 16 e å, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg- ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i "3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hyres- nämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalken.

23 c å

Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom av- gjorts fråga som avses i 4 å första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 åå lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der. lad som sagts nu gäller dock inte beslut, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16å andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 å andra stycket, 34, 36 eller 37 åå jordabalken

74 4 Senaste lydelse 19911620

eller ansökan om förbud eller Prop. 1993/94:200 medgivande som avses i 2 a å bo- Bilaga 2 stadssaneringslagen (1973.'531) eller yrkande om rätt till förhand- lingsordning enligt 9 å hyresför- handlingslagen (1978.'304) eller ansökan om anvisningsrätt enligt 3 å lagen (1987.'1274) om kommu- nal bostadsanvisningsrätt lämnas utan bifall.

23 d å

Om hyresvärdens talan om att hyresavtalet skall upphöra att gälla bifalLs, får Svea hovrätt efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunld då lägenheten skall lämnas. Ett sådant beslut får verk- ställas som en lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 23, 23 c och 23 d åå den ljuli 1994 och i övrigt den 1 juli 1995.

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom föreskrivs att 21 å bostadssaneringslagen (19731531) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

21å

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyres-

regleringen

Härigenom föreskrivs att 7 å lagen (1974:1080) om avveckling av hyres- regleringen skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

7å

Tizian mot nämndens beslut en- ligt denna lag föres hos bostads- domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23 å andra stycket och 23 b första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der motsvarande tillämpning.

Nämndens beslut skall om bo- stadsdomstolen ej annorlunda för- ordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet avser förfiuten tid skall vad nu sagts dock gälla endast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyres- värd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i bostads- domstolen i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6 å rättegångsbalk- en.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hovu rätten. I övrigt tillämpas 23å andra stycket och 23 b första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der.

Nämndens beslut gäller, om inte hovrätten beslutar annat, oavsett om det har överklagats. I den del beslutet avser förHuten tid gäller detta dock endast såvitt fråga är om överklagande av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 å rättegångs- balken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Förslag h'll Prop. 1993/94:200 Lag om upphävande av lagen (1974:1982) om bostadsdomstol Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1982) om bostadsdomstol skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1994.

Övergångsbestämmelser

1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål som anhängig- gjorts i Bostadsdomstolen före den 1 juli 1994.

2. Regeringen får bestämma att mål som anges i 1 skall överlämnas från Bostadsdomstolen till Svea hovrätt.

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet

m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 åå lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 ål

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärs- handlingen skall ges in till hyres- nämnden.

26 å2

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rätte- gångsbalken. I övrigt gäller all- männa bestämmelser om rätte- gångskosmad i Bostadsdomstolen.

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Senaste lydelse 1986:1173

2 Senaste lydelse 1979z307

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 34 å bostadsförvalmingslagen (1977: 792) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

34 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse l986:1175

Över-.

Förslag till Prop. 1993/941200 Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978z304) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 31 och 32 åå hyresförhandlingslagen (19781304) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

31 å1 Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- denna lag får överklagas till Svea stadsdomstolen genom besvär hovrätt inom tre veckor från den inom tre veckor från den dag be- dag beslutet meddelades. Överklag- slutet meddelades. andet skall ges in till hyresnämn- . den. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

32 å I tvist som avses i 22 eller 24 å I tvist som avses i 22 eller 24 å - skall vardera parten svara för sin skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdom- rättegångskostnad, i den mån ej stolen, i den mån ej annat följer annat följer av 18 kap. 6å rätte- av 18 kap. 6 å rättegångsbalken. gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

81 ' Senaste lydelse l986:1178

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 åå lagen (1982:352) om rätt till fas- tighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 å'

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshand- lingen ges in till hyresnämnden.

- Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den

dag beslutet meddelades. Överklag- andet ges in till hyresnämnden.

16å

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rätte- gångskostnader i Bostadsdomstol- en, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rätte- gångskostnader, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6å rätte- gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Senaste lydelse l986:1187

Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i bostadsrättslagen (l991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 åå bostadsrättslagen (l991:614) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

35

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upp- låta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2å får överklagas hos Bostads- domstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelas. Skriv- elsen med överklagandet skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller ut- dömande av vite enligt 11 kap. 2 å får överklagas till Svea hovrätt inom tre veckor från den dag be- _ slutet meddelas. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 å får inte över-

klagas.

4?)

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdom- stolen, om inte något annat anges i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad, om inte något annat anges i 18 kap. 6å rätte- gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Sammanställning av remissinstanser Prop. 1993/94:200 Bilaga 3

Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta dom- stolen, Regeringsrätten, Justitiekanslern, Bostadsdomstolen, Domstols- verket, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Ängelholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Norrbottens län, Länsrätten i Kronobergs län, Arbetsdomstolen, Riksarkivet, Patent- och registreringsverket, Patentbesvärsrätten, Statskontoret, Riksrevisions- verket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Konsumentverket, För- svarets civilförvaltning, patentenheten, Hyresnämnden och arrende— nämnden i Stockholm, Hyresnämnden och arrendenämnden i Västerås, Hyresnämnden och arrendenämnden i Örebro, Hyresnämnden och arrendenämnden i Linköping, Hyresnämnden och arrendenämnden i Jönköping, Hyresnämnden och arrendenämnden i Växjö, Hyresnämnden och arrendenämnden i Malmö, Hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg, Hyresnämnden och arrendenämnden i Gävle, Hyresnämnden och arrendenämnden i Sundsvall, Hyresnämnden och arrendenämnden i Umeå, Hyresnämnden och arrendenämnden i Luleå, Juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Nämndemännens riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, HSB:s Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostads- företag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Landsorganiau'onen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Central- organisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Patentombudsföreningen, Svenska kommunförbundet, Lant- brukarnas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning, Sveriges Jordbruks- arrendatorers Förbund (SJA), Jur.dr. Claés Uggla, Kommissionären för aktiebolagsärenden AB, Svensk Industriförening och Svenska Förening- en för industriellt rättsskydd.

Sveriges Köpmannaförbund har bifogat yttrande från Lokalhyresgäst- ema.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) har bifogat yttran- de från Sveriges Civilingenjörsförbund.

Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Grossistför— bundet Svensk Handel och Svenska Patentombudsföreningen har avgett ett gemensamt yttrande över den del av förslaget som avser Patent- besvärsrätten. I yttrandet har också Svenska Industriens Patentingen- jörers förening och Svenska Uppfrnnareföreningen deltagit.

De remitterade lagförslagen ' Prop. 1993/941200 . Bilaga 4

Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt Härigenom föreskrivs följande.

1 å Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i mål som överklagats dit från en hyresnämnd.

2 å I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. rätte- gångsbalken, om inte annat följer av denna eller annan lag.

3 å Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av hyresnämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.

4 å Hovrätten skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Hovrätten skall om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.

Så Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess helhet, om det kan antas vara till fördel för utredningen.

Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhand- lingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.

6 å När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall hållas skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig per- sonligen vid vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans ute- varo inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

7 å Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 å första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock- inte beslut, enligt vilket ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 å andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 å andra stycket, 34, 36 eller 37 å jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 aå bostadssaneringslagen (1973:53l) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 å hyresförhandlingslagen (19781304) lämnats utan bifall.

8 å Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att gälla får hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall lämnas.

9 å Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte över- klagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål som överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen. 85

2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken Prop. 1993/943200

' 4 Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 55 jordabalkenl Skall Bilaga

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLte 12 kap. 55 a å2

Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be- slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för an- sökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förfiutit efter det att de förut gällande villkoren började tillämpas.

Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnärnn- den. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.

Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Skall hyresgästen enligt hyres- nämndens eller Bostadsdomstolens beslut betala högre hyra för för- fluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalning- en av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

1 Balken omtryckt l97l:1209.

2 Senaste lydelse 19841694.

Skall hyresgästen enligt hyres— nämndens eller hovrättens beslut betala högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyres- rätten inte förverkad på grund av dröjsmål med betalningen av det överskjutande beloppet, om betal- ningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta in- träder för hyresgästen inom kort- are tid än två månader efter nämn- da dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om be- loppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 å räntelagen (l975z635) för tiden innan be- slutet vunnit laga kraft och enligt 6 å räntelagen för tiden därefter.

I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta till förfallodagen skall beräknas enligt 5 å räntelag-

en. Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller Bo- stadsdomstolens beslut, skall hy- resvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 å räntelagen för tiden från dagen för beloppets mot- tagande lill dess beslutet vunnit laga kraft och enligt 6å ränte- lagen för tiden därefter.

Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller hov- rättens beslut, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgäst- en betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 å räntelagen för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 å räntelagen för tiden därefter.

71 å3

Ett överklagande som avses i 70 å tas upp av Bostadsdomtolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

Ett överklagande som avses i 70 å tas upp av Svea hovrätt. Över-- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

73 å'

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 b å och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket eller om utdömande av vite enligt 62 å skall vardera part- en svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdomtolen, om inte annat följer av 18 kap. 6 å rättegångs- balken.

I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 b å och i mål om åtgärds- föreläggande enligt 16 å andra stycket eller om utdömande av vite enligt 62 å skall vardera part- en svara för sin rättegångskostnad i hovrätten, om inte annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3 Senaste lydelse 1992: 126.

4 Senaste lydelse 19922126.

2. 3 Förslag till lag om ändring [ rättshjälpslagen ( 1 972: 429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 åå rättshjälpslagen (_19721429)I skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

5 b å Med domstol förstås i denna lag, Med domstol förstås i denna lag, allmän domstol, allmän förvalt- allmän domstol, allmän förvalt- ningsdomstol, Bostadsdomstolen, ningsdomstol, Försäkringsöver- Försäkringsöverdomstolen och Ar- betsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arren- denämnd och hyresnämnd.

domstolen och Arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd och hyresnämnd.

9 & Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange- lägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, Bostadsdomstolen, Marknadsdom- stolen eller Arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägen- het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

2. bevisning vid allmän domstol, Marknadsdomstolen eller Arbets- domstolen samt nödvändig utred- ning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till- varatagande av den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myn— digheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas' 1 samband med inställel- se inför domstol eller annan myndighet, om persoan inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarunder- sökning enligt 21 kap. 11 å föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (l990:746) om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i ut- sökningsmål,

88 ' Lagen omtryckt l993z9.

Bilaga 4

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 å Prop. 1993/942200 lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av fader- skap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 å första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 å rättegångsbalken.

9 a å Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (l987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 å 1-3 avgiftsförord-

ningen (19921191).

Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är er- forderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verk- ställbart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift i utsökningsmål. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rätts- hjälp i ett mål om verkställighet. Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, Bostadsdomstolen eller Arbets- domstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats allmän rätts- hjälp, utgå av allmänna medel.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol eller Arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats all- män rättshjälp, utgå av allmänna medel.

245

I den mån ej särskilda föreskrift- er gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende i allmän domstol, Bostadsdomstolen eller Arbetsdomstolen med skäligt be- lopp enligt domstolens bestäm— mande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan sakkunnig som avses i 40 kap. 19 å rättegångs- balken med belopp som samman— lagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 6å första stycket.

I den mån ej särskilda föreskrift- er gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende i allmän domstol eller Arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt dom- stolens bestämmande. Utöver vad som följer av rättegångsbalken ut— går ersättning också för sådan sak- kunnig som avses i 40 kap. 19 å rättegångsbalken med belopp som sammanlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som an- ges i 6 å första stycket.

25å

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol, Bo-

7 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 200

I angelägenhet som inte hand- läggs vid allmän domstol eller Ar-

Bilaga 4

stadsdomstolen eller Arbetsdom- stolen beslutar Rättshjälpsmyndig- heten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utred- ning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer bo- delningsförrättare.

betsdomstolen beslutar Rättshjälps- myndigheten om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfatt- ning. Samma befogenhet till- kommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utred- ningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rätts-

hjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnderl att 23 och 32 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLs'e Föreslagen lydeLse 23 å2

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (l978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombild- ning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 å jordabalken, 31 å hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 å bostadsrättslagen (1991:614), 21 å bostadssaneringslagen (1973z53l), 34å bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 å lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. samt 15 å lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Hyresnämndens yttrande enligt 12 aå första stycket får inte över- klagas.

Hyresnämndens beslut får över- klagas genom besvär hos Bostads- domstolen, om nämnden

[. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e å, eller avvisat besvär,

Hyresnämndens beslut får över- klagas hos Svea hovrätt, om nämnden

]. avvisat ansökan som avses i 8, 11, l4-16, 16 a, 16c eller 16 e å, eller avvisat ett överklag- ande

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e å, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta förelägg- ande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän

rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hy- resnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshand- ling som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i

1 Lagen omtryckt 19851660.

2 Senaste lydelse 19932409.

Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till hy- resnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i

Bilaga 4

52 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalk- en.

52 kap. 2 och 4 åå rättegångsbalk— en.

32 å3

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 å eller 12 kap. 24 a å, 55 a å sjunde stycket eller 55 b å jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 å hyresförhandlingslagen ( 1978:304), 13 a å denna lag eller 13 eller 15 å eller 25 å första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792), får beslut- et verkställas såsom 1agakraftägande dom.

Har hyresnämnden med stöd av 31 å första stycket bostadsförvalt- ningslagen förordnat att beslut en- ligt 13 eller 15 å eller 25 å första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även så- dant beslut, om Bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas så- som lagakraftägande dom.

Har hyresnämnden med stöd av 31 å första stycket bostadsförvalt- ningslagen förordnat att beslut en- ligt 13 eller 15 å eller 25 å första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även så- dant beslut, om hovrätten ej för— ordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3 Senaste lydelse 1993z409.

Bilaga 4

2.5 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen

(19731531)

Härigenom föreskrivs att 21 å bostadssaneringslagen (19731531) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 å[

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till hyresnämn- den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1986: 1 169.

Bilaga 4

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen

Härigenom föreskrivs att 7 å lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

Tizian mot nämndens beslut en- ligt denna lag föres hos Bostads- domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23å andra stycket och 23 b å första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnärnn- der motsvarande tillämpning.

Nämndens beslut skall om Bo- stadsdomstolen ej annorlunda jör- ordnar, lända till efterrätteLse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla endast så- vitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyres- värd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i Bostads- domstolen i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6å rättegångsbalk- en.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden. I övrigt tillämpas 23 å tredje stycket och 23 b å första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnärnn- der.

Nämndens beslut gäller, om inte hovrätten beslutar annat, även om det har överklagats. I den del be- slutet avser förfluten tid gäller detta dock endast såvitt fråga är om överklagande av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i hovrätten i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1974:1082) Prop. 1993/94:200 om bostadsdomstol Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av Bostadsdomstolen före upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt för prövning.

Bilaga 4

2.8 .Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om för-

värv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 åå lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand— lingen skall ges in till hyresnämn— den.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

26 å2

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rätte- gångsbalken. I övrigt gäller all- männa bestämmelser om rätte- gångskostnad [ Bostadsdomstolen.

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i hovrätten, i den mån ej annat föl— jer av 18 kap. 6å rättegångsbalk- en.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

* Senaste lydelse l986:1173.

2 Senaste lydelse 19791307.

Bilaga 4

2.9 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977 : 792)

Härigenom föreskrivs att 34 å bostadsförvalmingslagen (1977:792) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 å' Hyresnämndens beslut enligt Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos Svea Bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till hyresnämn- den.

hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

' Senaste lydelse l986:1175.

Bilaga 4

2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (l978:304)

Härigenom föreskrivs att 31

Nuvarande lydelse

och 32 åå hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

31 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo- stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades.

Besvärshandlingen skall ges irl till hyresnämnden.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres-'

nämnden. '

32å

I tvist som avses i 22 eller 24 å skall vardera parten svara för sin rättegångskosmad i Bostadsdom- stolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I tvist som avses i 22 eller 24 å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i hovrätten, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1986: 1 178.

Bilaga 4

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 åå lagen (1982:352) om rätt till fas- tighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

15 å1

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Bo— stadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades. Besvärshand- lingen ges in till hyresnämnden.

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos Svea hovrätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Över- klagandet skall ges in till hyres- nämnden. '

16å

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rättegångskostnader i Bostadsdom- stolen, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I ärenden enligt denna lag skall vardera parten svara för sina rätte- gångskostnader i hovrätten, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

* Senaste lydelse l986:1187.

Bilaga 4

2.12 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (l991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 åå bostadsrättslagen (l991:614) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

llkap. 35

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller ut- dömande av vite enligt 11 kap. 2å får överklagas hos Bostads- domstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelas. Skriv- elsen med överklagandet Skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor angående inträde i föreningen en- ligt 2 kap. 10 å, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 å, fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å, godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16å första stycket 1 eller 2 eller ut- dömande av vite enligt 11 kap. 2 å får överklagas hos Svea hov- rätt inom tre veckor från den dag beslutet meddelas. Överklagandet Skall ges in till hyresnämnden.

Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 å får inte över-

klagas.

4å

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i Bostadsdom- stolen, om inte något annat anges i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

I en tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9å skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i hovrätten, om inte något annat anges i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagrådets yttrande Prop. 1993/94:200

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-16

Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, regeringsrådet Leif Lindstam och justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 1994 om upphörande av Bostads- domstolen m.m. (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt m.fl.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Peter Strömberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har en bärande tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts fram varit att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt. Såsom framhålls i lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyres- rättsliga rättskipningen koncentreras till de allmänna domstolarna. För- slaget att integrera Bostadsdomstolens och hyresnämndemas verksamhet i de allmänna domstolarna utgör ett viktigt led i det reformarbetet.

Flera av remissinstansema, bland dem Högsta domstolen, anser att frågan om Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med frågan om hyresnämndemas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfattning att de bästa förutsättningama för att få till stånd en lämplig och bestående ordning för handläggningen av hyresrättsliga frågor före— ligger om man först tar ställning till hur prövningen skall ske i första instans och sedan låter detta ställningstagande vara styrande för utform- ningen av förfarandet vid ett överklagande.

Ett överförande av hyresnämndemas uppgifter till tingsrätterna fönrt- sätter emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hit- tills. Under sommaren och hösten kommer att inledas ett arbete på att i grunden se över de hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed kommer ockSå en viss omarbetning av de materiella reglerna att ske.

Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig lösning i avbidan på ett Slutligt ställningstagande sedan det fortsatta ut- redningsarbete som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan förslaget godtagas trots att det ofrånkomligen är förenat med vissa olägenheter.

Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

I 23 å andra Stycket lagen om bostadsdomstol änns en regel om s.k. tilltrosbevisning. Motsvarande bestämmelser för de allmänna tviste- målens och för brottmålens del änns i 50 kap. 23 å och 51 kap. 23 å rättegångsbalken. 101

I författningskommentaren (sid. 57) anförs utan närmare motivering Prop. 1993/941200 att tilltrosregeln i lagen om bostadsdomstol kan avvaras i hovrättens Bilaga 5 prövningsförfarande. I 52 kap. rättegångsbalken, som därvid skall tillämpas om inte annat följer av den föreslagna lagen eller annan lag, finns inte någon sådan tilltrosregel och inte heller någon hänvisning till 50 och 51 kap. i balken. Tilltrosregeln i 23 å andra stycket lagen om bostadsdomstol bör därför tas upp i en särskild paragraf - förslagsvis som en 7 å - i den föreslagna lagen. 7-9 åå i förslaget får då betecknas 8—10 åå.

Med anledning av ett uttalande i lagrådsremissen (sid. 55) att det inte änns några skäl att låta tekniska ledamöter delta i dömandet i hovrätten vill Lagrådet anmärka följande.

I vissa av Bostadsdomstolens mål, exempelvis mål enligt bostadsför- valtningslagen, kan behövas teknisk expertis. För att tillgodose detta be- hov ingår i Bostadsdomstolen en s.k. teknisk ledamot, vilken tjänstgör i mål som fordrar hans särskilda sakkunskap. Enligt förslaget kommer Svea hovrätt att handlägga målen i ordinarie sammansättning, dvs. utan någon motsvarande teknisk expertis i domstolen. Under föredragningen i Lagrådet har emellertid framhållits att frågan om expertis kan lösas genom att hovrätten i det enskilda fallet vid behov förordnar en sak- kunnig att biträda domstolen. Det har också hänvisats till att motsvar- ande överväganden gjorts för hyresmålens del då de år 1991 (prop. l990/9lz32) fördes över från fastighetsdomstol (med tillgång till teknisk ledamot) till tingsrätt (utan sådan ledamot).

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: Statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Regeringen beslutar proposition 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m..

gotab 562711. Sl'.)'2k'll)ll'l" 1994