Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förenklingar av reglerna om årsredovisning, årsbokslut, löpande bokföring och arkivering.

Kravet på att årsredovisningen ska innehålla uppgifter om de anställdas sjukfrånvaro tas bort. Vidare tas kraven bort på att årsredovisningen ska innehålla uppgift om löner och andra ersättningar till anställda särskilt för varje land, uppgift om fastigheters taxeringsvärde samt uppgift om beloppet av den ränta som räknats in i anskaffningsvärdet på en tillgång. Vissa ytterligare krav på tilläggsupplysningar i årsredovisningen begränsas till att gälla endast för större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag.

Mindre företag ges en generell rätt att upprätta resultat- och balansräkning i förkortad form. De undantas också från kravet på att i förvaltningsberättelsen lämna upplysningar om företagets verksamhet inom forskning och utveckling eller om verksamhets påverkan på den yttre miljön.

De lättnader som införs för större företag omfattar även finansiella företag.

Det görs enklare att upprätta ett årsbokslut. Bestämmelserna om hur vissa anläggningstillgångar ska värderas förenklas. Kraven på att extraordinära intäkter och kostnader ska redovisas och att vissa belopp vid upptagande av lån ska periodiseras tas bort. Vissa krav på tilläggsupplysningar utmönstras och bestämmelserna om hur tilläggsupplysningar ska redovisas förenklas.

De begränsningar till vissa fasta tidsperioder som i dag gäller för andra räkenskapsår än kalenderår (brutna räkenskapsår) tas bort. Ett brutet räkenskapsår ska dock även fortsättningsvis påbörjas den första dagen i en kalendermånad och omfatta tolv kalendermånader.

• Sida 2
•  Original

Reglerna om tidpunkten för den löpande bokföringen ändras dels genom att möjligheten att använda kontantmetoden utökas så att alla icke finansiella företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får tillämpa metoden, dels genom att möjligheten att inom ramen för god redovisningssed tillåta senareläggning av bokföringen utökas.

Möjligheten att använda gemensam verifikation vid kontantförsäljning utökas genom att kravet på att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna tas bort.

Möjligheterna till överföring av räkenskapsinformation från ett material till ett annat utökas och arkiveringstiden för räkenskapsinformation sänks från tio år till sju år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

• Sida 3
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),

2. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078),

3. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

4. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

5. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

6. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

7. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

9. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), 10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

11. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

12. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 13. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 14. lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

15. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

16. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag, 17. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551), 18. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ.

• Sida 7
•  Original

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554)²

dels att 5 kap. 4 och 18 a §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 4 och 18 a §§ ska utgå,

dels att 3 kap. 4 och 11 §§, 4 kap. 3 §, 5 kap. 3, 10, 11, 20, 22 och 25 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 14 och 32 §§ samt 8 kap. 15 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §³

Posterna i balansräkningen och resultaträkningen skall tas upp var för sig i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror skall de avvikelser göras som är betingade av verksamhetens särskilda inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att de redovisas särskilt, skall de tas upp i delposter. Kompletterande poster skall ges beteckningar som tydligt anger

Posterna i balansräkningen och resultaträkningen ska tas upp var för sig i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror ska de avvikelser göras som är betingade av verksamhetens särskilda inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att de redovisas särskilt, ska de tas upp i delposter. Kompletterande poster ska ges beteckningar som tydligt anger

¹ Jfr rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11, Celex 31978L0660), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG (EUT L 164, 26.6.2009, s. 42, Celex 32009L0049), samt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1, Celex 31983L0349), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG (EUT L 164, 26.6.2009, s. 42, Celex 32009L0049). ² Senaste lydelse av 5 kap. 18 a § 2006:871 rubriken närmast före 5 kap. 18 a § 2002:1062. ³ Senaste lydelse 1999:1112.

• Sida 8
•  Original

vad som ingår i posten. vad som ingår i posten.

Poster som föregås av arabiska siffror får slås samman,

1. om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på rättvisande bild, eller

2. om sammanslagningen främjar överskådligheten och posterna och, i förekommande fall, delposterna anges i not.

Mindre företag får slå samman poster i balansräkningen som avser tillgångar, eget kapital, avsättningar och skulder, om posterna föregås av arabiska siffror.

11 §⁴

Mindre företag får, om det är motiverat av konkurrensskäl, slå samman posterna 1–6 i bilaga 2 respektive posterna 1–3 och 6 i bilaga 3 till en post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust.

Ett företag som slår samman poster enligt första stycket skall i resultaträkningen, i anslutning till posten bruttovinst eller bruttoförlust, lämna uppgift om nettoomsättningen. Företaget skall i en not upplysa om skälen för sammanslagningen. Uppgift om nettoomsättningen får dock utelämnas om det är motiverat och Bolagsverket medger det.

Mindre företag får slå samman posterna 1–6 i bilaga 2 respektive posterna 1–3 och 6 i bilaga 3 till en post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust.

Ett företag som slår samman poster enligt första stycket ska i resultaträkningen, i anslutning till posten bruttovinst eller bruttoförlust, lämna uppgift om nettoomsättningen. Bolagsverket får i ett enskilt fall medge att uppgiften om nettoomsättningen utelämnas, om det är motiverat av konkurrensskäl.

4 kap.

3 §⁵

Anläggningstillgångar skall tas upp till belopp motsvarande utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat följer av 4–6 §, 12 §, 13 a §, 14 a §, 14 e § eller 14 f §.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall räknas in, utöver inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

Anläggningstillgångar ska tas upp till belopp som motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat följer av 4, 5, 6, 12, 13 a, 14 a, 14 e eller 14 f §.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska räknas in, utöver inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång skall räknas in,

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång får räknas in,

⁴ Senaste lydelse 2006:871. ⁵ Senaste lydelse 2004:1173.

• Sida 9
•  Original

Pr

utöver sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

op. 2009/10:235

utöver sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet, skall upplysning om detta och det belopp som har räknats in lämnas i en not.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet, ska en upplysning om detta lämnas i en not.

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år.

5 kap.

3 §

För varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall uppgift lämnas om

För varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 ska uppgift lämnas om

1. tillgångarnas anskaffningsvärde,

2. tillkommande och avgående tillgångar,

3. överföringar,

4. årets avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

5. årets nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

6. årets uppskrivningar, med särskild uppgift om uppskrivningsbeloppets användning och oavskrivet uppskrivningsbelopp,

7. ackumulerade avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

8. ackumulerade nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

9. ackumulerade uppskrivningar, och 10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, nedskrivningar och uppskrivningar.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster skall anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av skatteskäl skall upplysning lämnas om detta med angivande av avskrivningens eller nedskrivningens storlek.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster ska anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av skatteskäl, ska en upplysning lämnas om detta med angivande av avskrivningens eller nedskrivningens storlek.

Första stycket 7–10 gäller inte mindre företag.

För mindre företag som slår

• Sida 10
•  Original

samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska det som föreskrivs i första och andra styckena om anläggningstillgångarnas poster i balansräkningen i stället avse de sammanslagna posterna.

10 §

För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under Omsättningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen samt den del som förfaller till betalning senare än fem år efter balansdagen.

För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under Omsättningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2, ska anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2, ska anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen, samt den del som förfaller till betalning senare än fem år efter balansdagen.

För mindre företag som slår samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska det som föreskrivs i första och andra styckena om fordringsposter och skuldposter i balansräkningen i stället avse de sammanslagna posterna.

11 §⁶

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall, om säkerhet har ställts, omfattningen av säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

Om företaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för koncernföretag, skall särskild upplysning lämnas om detta.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 ska, om säkerhet har ställts, omfattningen av säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

Om företaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för koncernföretag, ska en särskild upplysning lämnas om detta.

För mindre företag som slår samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska, i stället för vad som föreskrivs i första stycket,

⁶ Senaste lydelse 1999:1112.

• Sida 11
•  Original

anges omfattningen av ställda säkerheter för den sammanslagna posten med uppgift om deras art och form.

20 §⁷

Det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar skall anges för var och en av följande grupper:

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag ska ange det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar för var och en av följande grupper:

1. styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare, och

2. anställda som inte omfattas av 1. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare skall anges särskilt.

Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare ska anges särskilt.

I ett publikt aktiebolag skall vid tillämpningen av första och andra styckena samtliga personer i bolagets ledning ingå i den grupp som avses i första stycket 1. Antalet personer i gruppen skall anges. Vidare skall uppgifter om räkenskapsårets löner och andra ersättningar lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Har företaget anställda i flera länder, skall uppgifter som anges i denna paragraf lämnas särskilt för varje land.

I ett publikt aktiebolag ska vid tillämpningen av första och andra styckena samtliga personer i bolagets ledning ingå i den grupp som avses i första stycket 1. Antalet personer i gruppen ska anges. Vidare ska uppgifter om räkenskapsårets löner och andra ersättningar lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

22 §⁸

Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställ-

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag ska lämna uppgift om det sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser som

⁷ Senaste lydelse 2006:565. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs. ⁸ Senaste lydelse 2006:565.

• Sida 12
•  Original

ande direktören eller motsvarande befattningshavare.

avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare.

I ett publikt aktiebolag skall en uppgift som avses i första stycket omfatta även pensioner och liknande förmåner till andra personer i bolagets ledning. Antalet personer som omfattas skall anges. Vidare skall uppgifter lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

I ett publikt aktiebolag ska en uppgift som avses i första stycket omfatta även pensioner och liknande förmåner till andra personer i bolagets ledning. Antalet personer som omfattas ska anges. Vidare ska uppgifter lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

25 §⁹

Om företaget har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra personer i företagets ledning, skall uppgift lämnas om avtalen och om de väsentligaste villkoren i avtalen.

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag, som har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra personer i företagets ledning, ska lämna uppgift om avtalen och om de väsentligaste villkoren i avtalen.

6 kap.

1 §¹⁰

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. När det behövs för förståelsen av årsredovisningen skall översikten innehålla hänvisningar till och ytterligare upplysningar om de belopp som tas upp i andra delar av årsredovisningen.

Upplysningar skall även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte

Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. När det behövs för förståelsen av årsredovisningen ska översikten innehålla hänvisningar till och ytterligare upplysningar om de belopp som tas upp i andra delar av årsredovisningen.

Upplysningar ska även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte

⁹ Senaste lydelse 1999:1112. ¹⁰ Senaste lydelse 2006:871.

• Sida 13
•  Original

skall redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat,

ska redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat,

2. sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut,

3. företagets förväntade framtida utveckling inklusive en beskrivning av väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget står inför,

4. företagets verksamhet inom forskning och utveckling,

5. företagets filialer i utlandet,

6. antal och kvotvärde för de egna aktier som innehas av företaget, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har betalats för aktierna,

7. antal och kvotvärde för de egna aktier som har förvärvats under räkenskapsåret, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har betalats,

8. antal och kvotvärde för de egna aktier som har överlåtits under räkenskapsåret, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har erhållits, och

9. skälen för de förvärv eller överlåtelser av egna aktier som har skett under räkenskapsåret.

Om det är väsentligt för bedömningen av företagets ställning och resultat, skall det även lämnas följande upplysningar avseende användningen av finansiella instrument:

Om det är väsentligt för bedömningen av företagets ställning och resultat, ska det även lämnas följande upplysningar avseende användningen av finansiella instrument:

1. mål och tillämpade principer för finansiell riskstyrning jämte, för varje viktig typ av planerad affärshändelse där säkringsredovisning används, tillämpade principer för säkring, och

2. exponering för prisrisker, kreditrisker, likviditetsrisker och kassaflödesrisker.

Utöver sådan information som skall lämnas enligt första–tredje styckena skall förvaltningsberättelsen innehålla sådana icke-finansiella upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten, däribland upplysningar om miljö- och personalfrågor. Företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken skall alltid lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

Andra stycket 3 och 5, tredje

Utöver sådan information som ska lämnas enligt första–tredje styckena ska förvaltningsberättelsen innehålla sådana icke-finansiella upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten, däribland upplysningar om miljö- och personalfrågor. Företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken ska alltid lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

Andra stycket 3–5, tredje stycket

• Sida 14
•  Original

stycket och fjärde stycket första meningen gäller inte mindre företag.

och fjärde stycket gäller inte mindre företag.

7 kap. 14 §¹¹

Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2–7 och 10– 13 §§, 14 § andra och tredje styckena, 15–18 §§ samt 18 b– 25 §§ tillämpas även på koncernredovisningen. Det som sägs där om större företag ska i stället avse större koncerner och det som sägs om mindre företag ska i stället avse mindre koncerner. Det som sägs i 5 kap. 18 b § om medelantalet anställda ska avse medelantalet anställda i koncernen. Tillläggsupplysningarna ska lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och tredje meningarna och andra stycket i samma paragraf.

Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2, 3, 4 a–7 och 10–13 §§, 14 § andra och tredje styckena, 15–18 §§ samt 18 b– 25 §§ tillämpas även på koncernredovisningen. Det som sägs där om större företag ska i stället avse större koncerner och det som sägs om mindre företag ska i stället avse mindre koncerner. Det som sägs i 5 kap. 18 b § om medelantalet anställda ska avse medelantalet anställda i koncernen. Tillläggsupplysningarna ska lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och tredje meningarna och andra stycket i samma paragraf.

Trots det som sägs i första stycket får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av nämnda bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

Lydelse enligt prop. 2009/10:208 Föreslagen lydelse

32 §

Ett företag som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1–3 a §§ om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 4 § första stycket 4 om förvaltningsberättelse,

3. 7 § vad gäller hänvisningarna till 2 kap. 5 § om språk och form och 2 kap. 7 § om undertecknande,

4. 12 § första stycket om värderingsprinciper,

5. 14 § vad gäller hänvisningarna till följande bestämmelser i 5 kap.: – 4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

– 12 § om lån till ledande befattningshavare,

¹¹ Senaste lydelse 2009:34.

• Sida 15
•  Original

– 15 § första och tredje styckena om en ekonomisk förenings eget kapital,

– 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, och – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

6. 31 § första stycket, vad gäller hänvisningarna till 6 kap. 1 och 2 a– 4 §§ om förvaltningsberättelsens innehåll, och

7. 31 § andra och tredje styckena om koncernens system för intern kontroll och riskhantering.

Ett företag som avses i första stycket behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 §, om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen för koncernen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 15 §¹²

Om ett företag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, skall det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det skall också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registreringsmyndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen skall i stället innehålla revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt

Om ett företag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, ska det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det ska också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registreringsmyndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen ska i stället innehålla revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt

1. 9 kap.31, 33 och 34 §§aktiebolagslagen (2005:551),

2. 8 kap. 13 § andra–fjärde styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. 28–30 §§revisionslagen (1999:1079), och

4. 4 kap. 11 § andra och tredje styckena stiftelselagen (1994:1220). Om någon revisionsberättelse inte har lämnats, skall detta för-

Om någon revisionsberättelse inte har lämnats, ska detta för-

¹² Senaste lydelse 2005:918.

• Sida 16
•  Original

hållande liksom skälen för det anges.

hållande liksom skälen för det anges.

Trots bestämmelserna i andra stycket får en ofullständig årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen, om ofullständigheten består i att

1. upplysningar enligt 5 kap. 18 eller 20 § har lämnats utan uppgift om fördelningen mellan kvinnor och män eller utan uppgift om fördelningen mellan olika länder, eller

1. upplysningar enligt 5 kap. 18 § har lämnats utan uppgift om fördelningen mellan kvinnor och män eller utan uppgift om fördelningen mellan olika länder, eller

2. uppgift enligt 5 kap. 18 b § inte har lämnats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Bestämmelsen i 4 kap. 3 § tredje stycket i sin nya lydelse tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2010. Övriga bestämmelser tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

• Sida 17
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1999:1078)¹

dels att 6 kap. 6–9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska utgå,

dels att nuvarande 6 kap. 10–12 §§ ska betecknas 6 kap. 6–8 §§,

dels att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 3 §, 5 kap. 2 och 6 §§, 6 kap. 3–5 §§, 7 kap. 2 och 6 §§ samt rubrikerna närmast före 6 kap. 4 § och 7 kap. 6 § ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 6 kap. 10, 11 och 12 §§ ska sättas närmast före nya 6 kap. 6, 7 respektive 8 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §²

I denna lag betyder

1. företag: en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt denna lag,

2. verksamhet: näringsverksamhet eller annan verksamhet som omfattas av bokföringsskyldighet enligt denna lag,

3. moderföretag: företag som utgör moderföretag enligt definitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

4. koncern: vad som utgör koncern enligt definitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen,

5. bokföringspost: varje enskild notering i grundbokföringen eller huvudbokföringen,

6. affärshändelser: alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat,

7. verifikation: de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen,

8. räkenskapsinformation:

a) sådana sammanställningar av uppgifter som avses i – 4 kap. 3 § (balansräkning), – 5 kap. 1 § (grundbokföring och huvudbokföring), – 5 kap. 4 § (sidoordnad bokföring), – 5 kap. 6 § (verifikation), – 5 kap. 7 § (handling m.m. som en verifikation hänvisar till), – 5 kap. 11 § (systemdokumentation och behandlingshistorik), – 6 kap. 2 § (årsredovisning),

¹ Senaste lydelse av 6 kap. 6 § 2000:31. ² Senaste lydelse 2007:134.

• Sida 18
•  Original

– 6 kap. 4 § (årsbokslut), – 6 kap. 5 § (noter till balansräkning och resultaträkning),

– 6 kap. 4 och 5 §§ (årsbokslut),

– 6 kap. 10 § (förenklat årsbokslut), samt

– 6 kap. 12 § (specifikation av balansräkningspost),

– 6 kap. 6 § (förenklat årsbokslut), samt

– 6 kap. 8 § (specifikation av balansräkningspost),

b) avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden, samt

c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det skall gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen,

c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen,

9. nettoomsättning: intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen.

Företag som avses i 2 kap. 2 § första stycket och 3 § skall vid tilllämpningen av bestämmelser i denna lag som hänför sig till nettoomsättning, till nettoomsättningen lägga bidrag, gåvor, medlemsavgifter och andra liknande intäkter.

Företag som avses i 2 kap. 2 § första stycket och 3 § ska vid tilllämpningen av bestämmelser i denna lag som hänför sig till nettoomsättning, till nettoomsättningen lägga bidrag, gåvor, medlemsavgifter och andra liknande intäkter.

3 kap.

1 §³

Ett räkenskapsår skall omfatta tolv månader.

Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person skall beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229)skall ha kalenderåret som räkenskapsår.

Ett räkenskapsår ska omfatta tolv kalendermånader.

Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person ska beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229)ska ha kalenderåret som räkenskapsår.

Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj– den 30 april, den 1 juli–den 30 juni eller den 1 september–den 31 augusti.

Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår).

³ Senaste lydelse 1999:1304.

• Sida 19
•  Original

2 §⁴

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl, kan Skatteverket medge att annan period av tolv hela månader än som följer av 1 § får utgöra räkenskapsår.

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl, får Skatteverket i ett enskilt fall medge att en annan period av tolv kalendermånader än som följer av 1 § andra stycket får utgöra räkenskapsår.

4 kap.

3 §⁵

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, skall företaget utan dröjsmål upprätta en öppningsbalansräkning.

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, ska företaget utan dröjsmål upprätta en öppningsbalansräkning.

Vid upprättandet av öppningsbalansräkningen gäller 6 kap. 4 § andra stycket eller, om företaget är ett sådant företag som avses i 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen, 6 kap. 10 § i tillämpliga delar.

Vid upprättandet av öppningsbalansräkningen gäller 6 kap. 4 § andra stycket eller, om företaget är ett sådant företag som avses i 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen, 6 kap. 6 § i tillämpliga delar.

5 kap.

2 §⁶

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske.

Kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske.

Affärshändelserna får bokföras senare än som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redovisningssed.

Affärshändelserna får bokföras senare än som anges i första stycket, om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt 6 kap. 1 § får dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång skall

Ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång ska dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

⁴ Senaste lydelse 2003:727. ⁵ Senaste lydelse 2006:874. ⁶ Senaste lydelse 2006:874.

• Sida 20
•  Original

dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

Vad som sägs i tredje stycket gäller också andra företag, om det endast förekommer ett mindre antal fakturor eller andra handlingar i verksamheten och fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.

Tredje stycket gäller inte företag som omfattas av lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen ( 1995:1560 ) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller tredje stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

6 §

För varje affärshändelse skall det finnas en verifikation. Om företaget har tagit emot en uppgift om affärshändelsen i den form som anges i 7 kap. 1 § första stycket, skall denna uppgift, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 7 och 8 §§, användas som verifikation.

För varje affärshändelse ska det finnas en verifikation. Om företaget har tagit emot en uppgift om affärshändelsen i den form som anges i 7 kap. 1 § första stycket, ska denna uppgift, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 7 och 8 §§, användas som verifikation.

Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation. Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får även inbetalningarna under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation, om det skulle vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

Flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation. Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får även inbetalningarna under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

6 kap.

3 §⁷

Andra företag än sådana som avses i 1 § skall, om de inte upprättar årsredovisning, för varje

Andra företag än sådana som avses i 1 § ska, om de inte upprättar årsredovisning, för varje

⁷ Senaste lydelse 2006:874.

• Sida 21
•  Original

räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut.

räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut.

Årsbokslutet skall upprättas enligt 4

• §§. Företag i vilket den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt 1 § får upprätta årsbokslutet i för-enklad form enligt 10 §.

Årsbokslutet ska upprättas enligt 4 och 5 §§. Företag i vilket den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt 1 § får upprätta årsbokslutet i förenklad form enligt 6 §.

Årsbokslutets innehåll Årsbokslut

4 §⁸

Ett årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. Årsbokslutet ska upprättas i vanlig läsbar form eller i elektronisk form. Beloppen i årsbokslutet ska anges i svenska kronor.

När årsbokslutet upprättas, ska följande bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 kap. 3 § om vad som avses med andelar och nettoomsättning samt om de tillägg som ska göras till nettoomsättningen,

1 kap. 4–6 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, 2 kap. 2 § om överskådlighet och god redovisningssed, 2 kap. 4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper, 2 kap. 7 § om undertecknande, 3 kap. 1 och 2 §§ om balans- och resultaträkningarnas innehåll, 3 kap. 3 och 4 §§ om uppställningsformer, 3 kap. 9 § om avsättningar,

3 kap. 11 § första stycket om resultaträkning i förkortad form,

3 kap. 13 § första stycket om extraordinära poster,

4 kap. 1 och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar,

4 kap. 3 § om anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar,

4 kap. 3 § första stycket om anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar,

4 kap. 4 § om avskrivning av anläggningstillgångar, 4 kap. 5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar, 4 kap. 9 § om värdering av omsättningstillgångar, 4 kap. 10 § om värdering av pågående arbeten, 4 kap. 11 § om varulagrets anskaffningsvärde, 4 kap. 12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,

4 kap. 12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde, och

4 kap. 13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta, och

4 kap. 13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta.

⁸ Senaste lydelse 2008:90.

• Sida 22
•  Original

4 kap. 15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån.

5 §

I årsbokslutet skall företaget lämna de ytterligare upplysningar som anges i 6–9 §§.

I årsbokslutet ska företaget lämna de ytterligare upplysningar som anges i andra och tredje styckena.

Upplysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet i 2 kap. 2 § årsredovisningslagen (1995:1554) , får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen.

Lämnas upplysningarna i noter, skall hänvisning göras vid de poster i balansräkningen eller resultaträkningen som upplysningarna hänför sig till.

Upplysningar ska lämnas om:

1. vilka principer för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder som har tillämpats,

2. hur värdet av varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen har beräknats, och

3. hur stor del av de totala skulderna som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

Om företaget har ändrat redovisningsprinciper, ska en upplysning lämnas om detta. Skälen för ändringen ska anges.

7 kap.

2 §

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation skall vara varaktiga och lätt åtkomliga. De skall bevaras fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De skall förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Maskinutrustning och system som behövs för att presentera räkenskapsnformationen i den form som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 skall hållas tillgängliga i Sverige under hela den tid som anges i första stycket.

Maskinutrustning och system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen i den form som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 ska hållas tillgängliga i Sverige under hela den tid som anges i första stycket.

• Sida 23
•  Original

Överföring av räkenskapsinformation på maskinläsbart

medium till annan form

Överföring av räkenskapsinformation

6 §⁹

Ett företag får förstöra ett maskinläsbart medium som används för att bevara räkenskapsinformation, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till dokument, mikroskrift eller annat maskinläsbart medium.

Ett företag får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinformation som avses i 1 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 1 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

Om räkenskapsinformationen består av uppgifter som företaget har tagit emot från någon annan och är av det slag som företaget normalt bevarar på maskinläsbart medium, får det maskinläsbara mediet dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 2 § och 6 kap. 3–5 §§ i sin nya lydelse tillämpas första gången för årsbokslut som avser räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

⁹ Senaste lydelse 2006:874.

• Sida 24
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 107 § lagen (1972:262) om understödsföreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

107 §¹

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, skall lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet skall omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en understödsförening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, skall styrelsen för understödsföreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet skall omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en understödsförening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för understödsföreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 11 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet skall ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2006:599.

• Sida 25
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 15 a kap. 39 § försäkringsrörelselagen¹(1982:713) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a kap.

39 §²

Om ett svenskt bolag deltar i en gränsöverskridande fusion och det övertagande bolaget får sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i det svenska bolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag när rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 38 §.

Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tillläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tillläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Lagen omtryckt 1995:1567. ² Senaste lydelse 2009:708.

• Sida 26
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 40 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

40 §¹

Om en svensk förening deltar i en gränsöverskridande fusion och den övertagande föreningen har sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i den svenska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 39 §.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078) . Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) . Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2008:3.

• Sida 27
•  Original

2.6. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 19 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

19 §¹

Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas 7 kap. bokföringslagen (1999:1078).

Förvaltaren ska, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren ska bevara räkenskapsmaterialet under minst sju år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas 7 kap. bokföringslagen (1999:1078).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 1999:1095.

• Sida 28
•  Original

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2009/10:220 Föreslagen lydelse

14 §

För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits i 11–13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.

Skyldighet att upprätta årsredovisning gäller inte om företaget lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

1. har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut, betalningsinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. är ett försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, eller

4. är ett europakooperativ. Om filialen är skyldig att avsluta den löpande bokföringen men till följd av andra stycket inte upprättar någon årsredovisning, ska den i stället upprätta ett årsbokslut. För årsbokslutet tilllämpas

Om filialen är skyldig att avsluta den löpande bokföringen, men till följd av andra stycket inte upprättar någon årsredovisning, ska den i stället upprätta ett årsbokslut. För årsbokslutet tilllämpas

1. i filial till företag som avses i andra stycket 1 eller 4 och som inte är att hänföra till samma stycke 2 eller 3, bestämmelserna i 6 kap. 4–11 §§ bokföringslagen (1999:1078),

1. i filial till företag som avses i andra stycket 1 eller 4 och som inte är att hänföra till samma stycke 2 eller 3, bestämmelserna i 6 kap. 4, 5, 7 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078),

2. i filial till företag som avses i andra stycket 2, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. i filial till företag som avses i andra stycket 3, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

• Sida 29
•  Original

lydelse.

2.8. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200)¹ ska ha följande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

8 §²

Den utgående skatten får redovisas för den redovisningsperiod under vilken betalning tas emot kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige tillgodo, om

– den skattskyldige inte är skyldig att upprätta en årsredovisning enligt 6 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078) , och

– värdet av den skattskyldiges sammanlagda årliga omsättning här i landet normalt uppgår till högst 3 miljoner kronor.

Den utgående skatten får redovisas för den redovisningsperiod under vilken betalning tas emot kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige tillgodo, om värdet av den skattskyldiges sammanlagda årliga omsättning här i landet normalt uppgår till högst 3 miljoner kronor.

Den utgående skatten för samtliga fordringar som är obetalda vid beskattningsårets utgång skall dock alltid redovisas för den redovisningsperiod under vilken beskattningsåret går ut.

Den utgående skatten för samtliga fordringar som är obetalda vid beskattningsårets utgång ska dock alltid redovisas för den redovisningsperiod under vilken beskattningsåret går ut.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för skattskyldiga som inte uppfyller förutsättningarna enligt första stycket första och andra strecksatserna om det endast förekommer ett mindre antal fakturor eller andra handlingar i verksamheten och fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.

Första stycket gäller inte företag som omfattas av lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen ( 1995:1560 ) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller första stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

Vad som sägs i första–tredje styckena gäller också för den som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 c.

Första–tredje styckena gäller också för den som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 c.

¹ Lagen omtryckt 2000:500. ² Senaste lydelse 2006:1031 (jfr 2006:1293).

• Sida 30
•  Original

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

3. Skattskyldiga som före ikraftträdandet redovisar mervärdesskatt enligt de allmänna bestämmelserna i 13 kap. 6 § får vid ikraftträdandet gå över till att tillämpa de nya bestämmelserna i 13 kap. 8 § utan att dispens inhämtats enligt 13 kap. 8 a §. De skattskyldiga ska dock enligt 3 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) underrätta Skatteverket om att ett sådant byte av princip för redovisning av skatt har skett.

• Sida 31
•  Original

2.9. Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.

Senaste lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §¹

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078) ska fortlöpande föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats av stiftelsen. Det ska finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha räkenskaper som är gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna ska avslutas med en sammanställning för varje räkenskapsår. Av sammanställningen ska framgå tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskapsåret. I sammanställningen ska även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Efter särskilt föreläggande av tillsynsmyndigheten ska en kopia av den sammanställning som anges i andra stycket ges in dit. Sådant föreläggande ska utfärdas när någon begär det. Beslut om föreläggande får förenas med vite. Fråga om utdömande av vite prövas av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2009:244.

• Sida 32
•  Original

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 7 kap.4 och 7 §§ lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §¹

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag ska årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3–6 §§ nedan. Upplysningarna ska lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen. Vidare ska, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter, 2 § om värderings- och omräkningsprinciper, 3 § om anläggningstillgångar, 3 § första–tredje styckena om anläggningstillgångar, 4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

4 a–4 c §§ om finansiella instrument, 5 § om uppskrivningsfond och fond för verkligt värde, 8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag, 11 a § första stycket om ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen,

12 § om lån till ledande befattningshavare, 12 a § första och tredje styckena samt 12 b § om transaktioner med närstående,

13 § om konvertibla lån, 14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m., 16 och 17 §§ om upplysningar om skatt, 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, 18 a § om sjukfrånvaro, 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, 19–21 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader, 22 § om pensioner och liknande förmåner, 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, 25 § om avtal om avgångsvederlag, 26 § om uppgift om moderföretag, samt 27 § om europabolag och europakooperativ.

¹ Senaste lydelse 2009:35.

• Sida 33
•  Original

Vid tillämpningen av 5 kap.20 och 22 §§årsredovisningslagen ska samtliga företag som omfattas av denna lag anses som publika aktiebolag.

7 kap.

4 §²

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden ska tas upp som bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9, 18 a och 26 §§årsredovisningslagen, samt

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 26 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i 6 kap. 1 § första stycket, med undantag för hänvisningen till 6 kap.2 och 3 §§årsredovisningslagen.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av nämnda bestämmelser skall dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

Lydelse enligt prop. 2009/10:208 Föreslagen lydelse

7 §

Företag som avses i 1 § och som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

² Senaste lydelse 2006:566.

• Sida 34
•  Original

1. 1 § om skyldighet att upprätta koncernredovisning och i vissa fall kapitaltäckningsanalys,

2. 2 § vad gäller hänvisningen till

a) 7 kap. 4 § första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554) om förvaltningsberättelse,

b) 7 kap. 12 § första stycket samma lag om enhetliga värderingsprinciper,

c) 7 kap. 31 § andra och tredje styckena samma lag om koncernens system för intern kontroll och riskhantering,

3. 4 § vad gäller hänvisningarna till

a) 2 kap. 2 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till årsredovisningslagens bestämmelser i 2 kap. 5 § om språk och form samt 2 kap. 7 § om undertecknande,

b) 5 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till följande bestämmelser i 5 kap. årsredovisningslagen:

– 4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, och – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

c) 5 kap. 2 § 2 denna lag med särskilda regler om tilläggsupplysningar,

d) 5 kap. 4 § 3–6 denna lag om indelning av eget kapital,

e) 6 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till 6 kap. 1 § första–tredje styckena årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll och till 6 kap. 2 a § årsredovisningslagen om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen,

f) 6 kap. 2 § denna lag om särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen, samt

4. 5–6 a §§ om när koncernredovisning inte behöver upprättas. Företaget behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 § om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

• Sida 35
•  Original

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 7 kap.4 och 5 §§ lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap

1 §¹

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag ska årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3–6 §§ nedan. Upplysningarna ska lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen. Vidare ska, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter, 2 § om värderings- och omräkningsprinciper, 3 § om anläggningstillgångar, 3 § första–tredje styckena om anläggningstillgångar, 4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

4 a–4 c §§ om finansiella instrument, 5 § om uppskrivningsfond och fond för verkligt värde, 7 § om inköp och försäljning mellan koncernföretag, 8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag, 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter, 11 § om ställda säkerheter, 11 § första och andra styckena om ställda säkerheter, 11 a § första stycket om ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen,

12 § om lån till ledande befattningshavare, 12 a § första och tredje styckena samt 12 b § om transaktioner med närstående,

13 § om konvertibla lån, 14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m., 16 och 17 §§ om upplysningar om skatt, 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, 18 a § om sjukfrånvaro, 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, 19–21 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader, 22 § om pensioner och liknande förmåner, 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

¹ Senaste lydelse 2009:36.

• Sida 36
•  Original

25 § om avtal om avgångsvederlag, 26 § om uppgift om moderföretag, samt 27 § om europabolag och europakooperativ. Vid tillämpningen av 5 kap.20 och 22 §§årsredovisningslagen ska samtliga företag som omfattas av denna lag anses som publika aktiebolag.

7 kap.

4 §²

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.V),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden ska tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.V),

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 5 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9, 18 a och 26 §§årsredovisningslagen, samt

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 5 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 26 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap. 1 § första stycket och 2 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av nämnda bestämmelser skall dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

² Senaste lydelse 2006:567.

• Sida 37
•  Original

Lydelse enligt prop. 2009/10:208 Föreslagen lydelse

5 §³

Företag som avses i 1 § och som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1 § om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 2 § vad gäller hänvisningarna till

a) 7 kap.2 och 3 a §§årsredovisningslagen (1995:1554) om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

b) 7 kap. 4 § första stycket 4 samma lag om förvaltningsberättelse,

c) 7 kap. 12 § första stycket samma lag om enhetliga värderingsprinciper,

d) 7 kap. 31 § andra och tredje styckena samma lag om koncernens system för intern kontroll och riskhantering,

3. 3 § 1, 2 och 4 såvitt avser hänvisningen till 7 kap. 12 § första stycket årsredovisningslagen, med särskilda regler om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

4. 4 § vad gäller hänvisningarna till

a) 2 kap. 2 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till årsredovisningslagens bestämmelser i 2 kap. 5 § om språk och form samt 2 kap. 7 § om undertecknande,

b) 5 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till följande bestämmelser i 5 kap. årsredovisningslagen:

– 4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, samt – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

c) 5 kap. 2 § 3 och 7 denna lag med särskilda regler om tilläggsupplysningar,

d) 5 kap. 3 § 4 denna lag om villkorad återbäring,

e) 5 kap. 4 § 1–3, 5 och 7–9 denna lag om eget kapital och avsättningar,

f) 6 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till 6 kap. 1 § första–tredje styckena årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll och till 6 kap. 2 a § årsredovisningslagen om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen, samt

g) 6 kap. 2 § denna lag om särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen.

³Anmärkning: Ändring i 7 kap. 5 § har också föreslagits i lagrådsremissen En ny försäkringsrörelselag (2010-05-27). Den ändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2011.

• Sida 38
•  Original

Företaget behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 § om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

• Sida 39
•  Original

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 1 a kap. 28 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a kap.

28 §¹

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, skall lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet skall omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en medlemsbank deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, skall styrelsen för medlemsbanken upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet skall omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

Om en medlemsbank deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för medlemsbanken upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 11 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet skall ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2006:608.

• Sida 40
•  Original

2.13. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 §, 17 kap.2, 4 a och 24 §§ samt 18 kap.7 och 13 §§inkomstskattelagen (1999:1229)¹ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

2 §

Resultatet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid beräkningen av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078), ska vid beräkningen av resultatet inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag, även om detta strider mot bokföringsmässiga grunder. För räntor gäller detta dock endast om de sammanlagda ränteinkomsterna eller de sammanlagda ränteutgifterna uppgår till högst 5 000 kronor.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska vid beräkningen av resultatet inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag, även om detta strider mot bokföringsmässiga grunder. För räntor gäller detta dock endast om de sammanlagda ränteinkomsterna eller de sammanlagda ränteutgifterna uppgår till högst 5 000 kronor.

17 kap.

2 §

Med anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Med verkligt värde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 14 a § andra stycket årsredovisningslagen.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut

¹ Lagen omtryckt 2008:803.

• Sida 41
•  Original

enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

4 a §

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078), behöver något värde på lagertillgångarna inte tas upp om lagrets sammanlagda värde uppgår till högst 5 000 kronor.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), behöver något värde på lagertillgångarna inte tas upp om lagrets sammanlagda värde uppgår till högst 5 000 kronor.

24 §

Inkomsten av de pågående arbetena ska beräknas för – arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och – arbeten till fast pris enligt 27

• §§.

En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078) får tillämpa bestämmelserna om arbeten som utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris.

En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) får tillämpa bestämmelserna om arbeten som utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris.

18 kap.

7 §

Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Om inventarierna förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet som anskaffningsvärde.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

13 §

Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdesavskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget. Om avskrivningsunderlaget uppgår till högst 5 000 kronor, får en enskild närings-

Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdesavskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget. Om avskrivningsunderlaget uppgår till högst 5 000 kronor, får en enskild närings-

• Sida 42
•  Original

idkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078) i stället göra värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar hela avskrivningsunderlaget.

idkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) i stället göra värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar hela avskrivningsunderlaget.

Avskrivningsunderlaget består av följande:

1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång – vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, och – vid restvärdesavskrivning det skattemässiga värdet,

2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör näringsverksamheten,

3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska värdeminskningsavdraget justeras i motsvarande mån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

• Sida 43
•  Original

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 b § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 9 b §¹

Den som någon gång under beskattningsåret har haft andelar i en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster i sådan omfattning eller på ett sådant sätt som anges i 39 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)skall lämna

Den som någon gång under beskattningsåret har haft andelar i en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster i sådan omfattning eller på ett sådant sätt som anges i 39 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)ska lämna

1. identifikationsuppgifter för den juridiska personen,

2. uppgift om sitt andelsinnehav vid beskattningsårets utgång,

3. uppgift om röstvärdet för sina andelar vid beskattningsårets utgång, och

4. uppgift om under året inträffade förändringar av andelsinnehavet eller av röstvärdet för sina andelar.

Den som innehar andelarna vid beskattningsårets utgång skall dessutom lämna resultat- och balansräkningar för den juridiska personen upprättade enligt 6 kap. 4 § bokföringslagen (1999:1078) med de tilläggsupplysningar som anges i 6 kap. 6, 7 och 11 §§ den lagen. Uppgifterna skall lämnas i den juridiska personens redovisningsvaluta.

Den som innehar andelarna vid beskattningsårets utgång ska dessutom lämna resultat- och balansräkningar för den juridiska personen upprättade enligt 6 kap. 4 § bokföringslagen (1999:1078) med de tilläggsupplysningar som anges i 6 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 samt 8 § den lagen. Uppgifterna ska lämnas i den juridiska personens redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas från och med 2012 års taxering.

¹ Senaste lydelse 2003:1090.

• Sida 44
•  Original

2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 25 a § och 12 kap. 18 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

25 a §¹

I stället för föreskrifterna i 23 kap. 50 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla enbalansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tilllämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

I stället för 23 kap. 50 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tilllämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

12 kap.

18 §²

I stället för föreskrifterna i 12 kap. 40 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska

I stället för 12 kap. 40 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom

¹ Senaste lydelse 2009:711. ² Senaste lydelse 2009:711.

• Sida 45
•  Original

dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tilllämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

• Sida 46
•  Original

2.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs att 26 a § lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 a §¹

Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.

Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2008:8.

Anmärkning: Ändring i 26 a § har också föreslagits i lagrådsremissen En ny försäkringsrörelselag (2010-05-27). Den ändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2011.

• Sida 47
•  Original

2.17. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 23 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 kap.

50 §¹

Om ett svenskt bolag deltar i en gränsöverskridande fusion och det övertagande bolaget får sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i det svenska bolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 49 §.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2008:12.

• Sida 48
•  Original

2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §¹

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4–9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

¹ Senaste lydelse 2008:10.

Anmärkning: Ändring i 32 § har också föreslagits i lagrådsremissen En ny försäkringsrörelselag (2010-05-27). Den ändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2011.

• Sida 49
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Sommaren 2007 tillkallades en särskild utredare för att se över vissa redovisningsfrågor (dir. 2007:78). Utredningen antog namnet Utredningen om enklare redovisning.

Utredningen överlämnade i juni 2008 delbetänkandet Enklare redovisning (SOU 2008:67). I delbetänkandet föreslås förenklingar och förändringar i reglerna om årsredovisning, årsbokslut, löpande bokföring och arkivering. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju2008/5460/L1).

Under beredningen i Regeringskansliet har möjligheterna att förenkla det ”vanliga” årsbokslutet diskuterats med näringslivet vid ett möte i januari 2009, se bilaga 4, och med Bokföringsnämnden och Skatteverket vid ett möte i februari 2009. Minnesanteckningar från mötena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

För att komplettera beredningsunderlaget presenterade Justitiedepartementet i juni 2009 ett utkast till lagrådsremiss om enklare redovisning. I utkastet behandlas de flesta förslag som lämnas i delbetänkandet. Även vissa andra frågor tas upp i utkastet, bl.a. förenklingar i reglerna om vanliga årsbokslut och en uppmjukning av reglerna om brutna räkenskapsår. Utkastet diskuterades vid ett remissmöte i september 2009. En sammanfattning av utkastet finns i bilaga 5. Utkastets lagförslag finns i bilaga 6. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Utkastet, minnesanteckningar från remissmötet och de skriftliga synpunkter som lämnats över utkastet finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

De frågor om gränsvärden i redovisningslagstiftningen som tas upp i delbetänkandet har behandlats i propositionen En frivillig revision (prop. 2009/10:204). Förslaget om att inskränka skyldigheten för aktiebolag att i årsredovisningen lämna tilläggsupplysningar om ersättning till revisorer har behandlats i propositionen Revisionsutskott m.m. – genomförande av 2006 års revisorsdirektiv (prop. 2008/09:135).

I denna proposition behandlas övriga förslag i delbetänkandet. I propositionen behandlas även vissa andra frågor, nämligen förenklingar i reglerna om vanliga årsbokslut och en uppmjukning av reglerna om brutna räkenskapsår.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 maj 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har följt Lagrådets förslag med en smärre justering. Lagrådets synpunkter berörs i författningskommentaren.

• Sida 50
•  Original

4. Bakgrund

Redovisningslagstiftningen

Ett företag har vanligen flera olika intressenter (ägare, anställda, myndigheter m.fl.) som kan behöva följa och kontrollera hur verksamheten i företaget utvecklas. Detta behov tillgodoses bl.a. genom regler om löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport.

Bestämmelser om löpande bokföring m.m. finns i bokföringslagen (1999:1078). Bestämmelserna syftar till att tillgodose de behov som det bokföringsskyldiga företagets borgenärer, ägare, medlemmar och anställda samt det allmänna kan ha av att kunna följa upp företagets förhållanden. De är inriktade på att åstadkomma en bokföring som präglas av fullständighet, samband, åtkomst och bevarande. Kravet på att räkenskapsinformationen ska vara fullständig innebär att det ska finnas en verifikation för varje affärshändelse och att alla verifikationer ska bokföras. Med samband avses att bokföringen ska säkerställa kopplingarna mellan olika länkar i bokföringssystemet. Det innebär att senare sammanställningar av affärshändelserna, såsom bokslutet, ska kunna härledas till de enskilda affärshändelserna. Kravet på åtkomlighet innebär att räkenskapsinformationen ska förvaras i ordnat skick och på betryggande sätt. Därutöver ska räkenskapsinformationen bevaras på ett säkert och beständigt sätt.

Den räkenskapsinformation som ingår i den löpande bokföringen sammanställs i årsbokslut, förenklade eller vanliga, eller årsredovisningar samt, i vissa fall, koncernredovisningar och delårsrapporter. Ett årsbokslut, som är en intern handling och inte behöver offentliggöras, sammanfattar de affärshändelser som har ägt rum under året. Bestämmelser om årsbokslut finns i bokföringslagen. Också årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter utgör sammanfattningar av den verksamhet som har förevarit under en viss period. Deras syfte är framför allt att ge information till företagets externa intressenter. Det finns därför särskilda bestämmelser om att handlingar av dessa slag ska offentliggöras. Bestämmelser om vad handlingarna ska innehålla och hur de ska offentliggöras finns i årsredovisningslagen (1995:1554) och, såvitt gäller finansiella företag, i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad ÅRKL, och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, förkortad ÅRFL.

EU:s redovisningsdirektiv

De svenska reglerna om årsredovisning och koncernredovisning grundar sig till stor del på EU:s redovisningsdirektiv. Det fjärde bolagsrättsliga direktivet innehåller de grundläggande bestämmelserna om skyldighet att upprätta årsredovisning (årsbokslut och förvaltningsberättelse med direktivets terminologi).¹ Direktivet är tillämpligt på aktiebolag och vissa

¹ Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11, Celex 31978L0660).

• Sida 51
•  Original

handelsbolag. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet behandlar skyldigheten att upprätta koncernredovisning.² I bankredovisningsdirektivet³och försäkringsredovisningsdirektivet⁴ finns särskilda redovisningsbestämmelser för s.k. finansiella företag. Bank- och försäkringsredovisningsdirektiven hänvisar i åtskilliga avseenden till de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och avviker endast från dem där detta har ansetts vara motiverat av de särdrag som utmärker de finansiella företagen.

5. Mätningar av administrativa kostnader

Regeringens målsättning är att de administrativa kostnaderna för företagen på grund av de statliga regelverken ska minska med 25 procent till år 2010. På uppdrag av regeringen har Verket för näringslivsutveckling (Nutek) genomfört mätningar av den administrativa börda som följer av redovisningslagstiftningen och de ytterligare normer som ställs upp i Bokföringsnämndens allmänna råd. Nuteks arbete med mätningar av detta slag har sedan den 1 april 2009 tagits över av Tillväxtverket, i det följande används dock när mätningarna diskuteras genomgående beteckningen Nutek.

Även om Nuteks mätningar i första hand är avsedda som ett verktyg för regelförbättring och syftar till att identifiera var i lagstiftningen de administrativa bördorna finns, ger de även en bild av hur stora de administrativa bördorna kan vara.

Nutek har undersökt näringslivets administrativa kostnader till följd av reglerna på årsredovisningsområdet.⁵ Enligt den senaste mätningen (som avser förhållandena den 1 januari 2010) uppgår näringslivets kostnader på det området till 1 822 miljoner kronor per år.

Möjligheten att göra förenklingar bedömdes i den ursprungliga mätningen finnas i första hand när det gäller informationskraven för mindre företag och kraven på tilläggsupplysningar om personalen. Vid de intervjuer som genomfördes inom ramen för mätningen med bl.a. företagare framkom att kraven på tilläggsupplysningar om personalen ofta uppfattas som tidskrävande och besvärliga och att många inte ser syftet med att lämna dessa upplysningar. Den totala kostnaden för personalmässiga tilläggsupplysningar uppgår enligt uppdateringen

² Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1, Celex 31983L0349). ³ Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1, Celex 31986L0635). ⁴ Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7, Celex 31991L0674). ⁵ Näringslivets administrativa bördor – Årsredovisningslagen och angränsande lagstiftning, R 2005:08; Näringslivets administrativa kostnader för årsredovisning, uppdatering 2007, R 2008:30; Näringslivets administrativa kostnader inom området årsredovisning och bokföring, uppdatering 2008, Rapport 0015 och Näringslivets administrativa kostnader för bokförings- och årsredovisningsområdet, uppdatering 2009 samt prognos under och efter 2010, Rapport 0056.

• Sida 52
•  Original

år 2007 till 226 miljoner kronor. Enligt den ursprungliga mätningen uppgick kostnaderna för uppgifter om sjukfrånvaro till 31 miljoner kronor och för uppgifter om könsfördelning bland ledande befattningshavare till 7,5 miljoner kronor.

Nutek har även undersökt näringslivets administrativa kostnader till följd av reglerna på bokföringsområdet.⁶ Enligt den senaste mätningen (som avser förhållandena den 1 januari 2010) uppgår kostnaderna på det området till 22 930 miljoner kronor. Behovet av förenklingar bedömdes i den ursprungliga mätningen vara störst när det gäller tidpunkten för den löpande bokföringen och kraven på bevarande av räkenskapsinformation. De totala kostnaderna för den löpande bokföringen och för arkivering efter räkenskapsårets utgång uppgår enligt uppdateringen 2006/2007 till 7,4 miljarder kronor respektive 188 miljoner kronor.

6. Allmänna utgångspunkter

Ett viktigt inslag i regeringens politik är att stärka företagens konkurrenskraft och skapa förutsättningar för fler och växande företag, tillväxt i ekonomin och ökad sysselsättning. Regeringen har också som mål att minska företagens administrativa kostnader till följd av de statliga regelverken med 25 procent till år 2010. De mätningar som Nutek har gjort ger vid handen att en betydande del av företagens administrativa kostnader är hänförliga till reglerna om årsredovisning och bokföring. Det är mot denna bakgrund naturligt att se över möjligheterna att förenkla dessa regler.

Inriktningen på redovisningslagstiftningen har hittills varit att samma reglering, så långt möjligt, ska gälla oavsett i vilken juridisk form verksamheten bedrivs. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för jämförelser mellan olika företags finansiella rapportering. Utgångspunkten bör vara densamma i detta lagstiftningsärende. Det innebär inte att samma bestämmelser ska gälla för alla företag. Tvärtom är det angeläget att reglerna anpassas till de särskilda omständigheter som gäller för olika slag av företag och att det utrymme som finns för enklare regler för mindre företag, där kraven på redovisning ofta kan sättas lägre, utnyttjas. Det bör härvid beaktas att det gränsvärde som avgör om ett företag är skyldigt att upprätta årsredovisning på grund av sin storlek och som används för att skilja mellan större och mindre företag i årsredovisningslagen kan komma att höjas (se regeringens förslag i propositionen En frivillig revision, prop. 2009/10:204).

Alldeles oavsett företagens storlek eller juridiska form måste dessutom en avvägning alltid göras mellan värdet av en viss reglering å ena sidan

⁶ Näringslivets administrativa kostnader för bokföring, R 2007:30; Näringslivets administrativa kostnader för bokföring, uppdatering 2006–2007, R 2008:32; Näringslivets administrativa kostnader inom området årsredovisning och bokföring, uppdatering 2008, Rapport 0015 och Näringslivets administrativa kostnader för bokförings- och årsredovisningsområdet, uppdatering 2009 samt prognos under och efter 2010, Rapport 0056.

• Sida 53
•  Original

och de kostnader och andra olägenheter de krav som ställs innebär för företagen å andra sidan.

Som nämns i avsnitt 4 grundar sig de svenska reglerna om årsredovisning och koncernredovisning till stor del på EU:s redovisningsdirektiv. Redovisningsdirektivens syfte är skapa en minsta gemensam skyddsnivå i medlemsstaterna för ägare, borgenärer och andra intressenter. I vissa fall kan medlemsstaterna undanta företag från en del av de skyldigheter som annars följer av redovisningsdirektiven. Detta gäller bl.a. direktivens krav på vissa notupplysningar. Också andra lättnader kan medges, t.ex. upprättande av balans- och resultaträkning i förkortad form. Undantags- och lättnadsregler kan enligt redovisningsdirektiven införas för mindre respektive medelstora företag. Det nu sagda innebär att de krav som följer av direktiven, som omfattar samtliga aktiebolag och vissa handelsbolag, utgör den yttersta gränsen för vilka ändringar som kan göras i den svenska lagstiftningen. De möjligheter som EU:s redovisningsdirektiv ger till undantag och lättnader för små företag bör utnyttjas om det inte finns starka skäl mot det.

Svenska företag verkar och konkurrerar i allt större utsträckning på en internationell marknad och då särskilt på den europeiska. Sådana specifikt svenska bestämmelser som inte krävs enligt redovisningsdirektiven och som går längre än vad som gäller i andra jämförbara länder bör tas bort, om inte starka skäl talar för att de behålls.

Även i övrigt bör som en allmän utgångspunkt gälla att företag i Sverige inte bör åläggas mer betungande skyldigheter än vad som är nödvändigt. Redovisningsreglernas syfte är inte att tillgodose företagets eget behov av intern kontroll m.m. utan att ge företagets utomstående intressenter – t.ex. investerare, borgenärer och anställda – information som är av betydelse för bedömningen av företagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjlighet. Sådana skyldigheter som inte kan motiveras utifrån intressenternas behov, eller där intressenternas behov inte är så starka att de uppväger de kostnader som är förenade med skyldigheten, bör undvikas.

Slutligen bör de förslag som nu läggs fram vara inriktade på sådana förenklingar och förbättringar för företagen som åstadkommer märkbara resultat inom en nära framtid. Någon översyn av lagstiftningens struktur är inte aktuell nu. Inom EU har emellertid inletts ett arbete med en översyn av redovisningsdirektiven. Behovet av att se över strukturen på redovisningslagstiftningen övervägs lämpligen när det arbetet har slutförts. I det sammanhanget kan det också finnas anledning att se över kretsen av bokföringsskyldiga.

7. Årsredovisning och koncernredovisning

7.1. Tilläggsupplysningar om personalen

Regeringens förslag: Kravet på att det i årsredovisningen ska lämnas uppgifter om de anställdas sjukfrånvaro tas bort.

• Sida 54
•  Original

Kravet på att personalkostnaderna ska delas upp på olika kategorier av personal tas bort för mindre företag som varken är finansiella företag eller publika aktiebolag.

Kravet på att uppgifter om löner och andra ersättningar till olika kategorier av anställda ska lämnas särskilt för varje land tas bort.

Mindre företag som varken är finansiella företag eller publika aktiebolag behöver inte längre lämna uppgifter om kostnader och förpliktelser som avser pensioner till ledande befattningshavare. Sådana mindre företag behöver inte heller längre lämna uppgifter om avtal om avgångsvederlag till sådana personer.

Den ändrade uppgiftsskyldigheten omfattar, i förekommande fall, även koncernredovisningen.

Utredningens förslag:

Överensstämmer delvis med regeringens

förslag. Utredningen föreslår även att skyldigheten att lämna upplysningar om medelantalet anställda och dela upp personalkostnader på kostnadsslag tas bort för mindre företag. Vidare föreslår utredningen att skyldigheten att lämna upplysningar om könsfördelningen bland de anställda och bland de ledande befattningshavarna samt att specificera medelantal anställda i olika länder tas bort för samtliga företag (se betänkandet s. 117 f.). Utredningen föreslår också att uppgiftsskyldigheten i koncernredovisningen vad gäller ersättningar m.m. till ledande befattningshavare begränsas (se betänkandet s. 126 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Arbetsmiljöverket avstyrker förslagen såvitt gäller upplysningsskyldigheten avseende könsfördelning och sjukfrånvaro. JämO anser att utredningens analyser är för knapphändiga och påpekar att utredningen inte redovisar något empiriskt stöd för uppfattningen att redovisningsskyldigheten inte skulle påverka arbetsgivarens personalpolitik. Ett slopande av uppgiftsskyldigheten skulle försvåra möjligheterna för företagen att upptäcka könsmönster bland sjukskrivningarna och leda till att kraven på att arbetsgivare ska bedriva ett kontinuerligt jämställdhetsarbete minskar. Arbetsmiljöverket framhåller att uppgifter om sjukfrånvaro är viktig information vid riskbedömningar och för att följa upp sjukfrånvaro som har sin grund i arbetsförhållandena. Verket framhåller också att uppgifter om könsfördelning utgör en förutsättning för en bred analys av arbetsmiljön. FAR SRS, Rådet för finansiell rapportering och

Sydsvenska Industri- och Handelskammaren anser att kraven på vilka uppgifter som ska lämnas om ledande befattningshavare och tidigare ledande befattningshavare bör förenklas och förtydligas ytterligare. Statistiska centralbyrån invänder mot förslagen i de delar som avser slopade krav på specifikation av löner och andra ersättningar samt uppgifter om medelantalet anställda i olika länder.

Förslagen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se utkastet s. 50 f.). I utkastet till lagrådsremiss föreslås dock även att kravet på att personalkostnaderna ska delas upp på kostnadsslag tas bort för mindre företag. Utkastet behandlar inte frågorna om könsfördelning och sjukfrånvaro.

• Sida 55
•  Original

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Vissa remissinstanser, Bokföringsnämnden, Svenskt Näringsliv,

FAR SRS och Företagarna, anser att även kravet på information om medeltalet anställda kan tas bort för mindre företag. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) är däremot av uppfattningen att det är bra att detta informationskrav behålls. SRF anser även att kravet på upplysning om räkenskapsårets sammanlagda löner i mindre företag bör behållas för att möjliggöra en meningsfull extern analys av företagets resultat och ställning. Föreningen Stiftelser i Samverkan påpekar att upplysning om lönekostnad sannolikt är av intresse för länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över stiftelser. FAR SRS anser att mindre publika företag bör omfattas av samma upplysningskrav som större företag inom samtliga områden. Svenskt Näringsliv beklagar att upplysningar om ersättning till ledande befattningshavare inte behandlas nu.

Skälen för regeringens förslag

Personalrelaterade tilläggsupplysningar

Det fjärde bolagsrättsliga direktivet innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas om företagets personal (se artikel 43). Direktivets bestämmelser har i svensk rätt genomförts i årsredovisningslagen. Årsredovisningslagen innehåller också vissa bestämmelser om tilläggsupplysningar avseende personal som inte härrör från direktivet. Som regeringen anför i avsnitt 6 bör en utgångspunkt vara att den svenska redovisningslagstiftningen inte ska ställa upp mer långtgående krav än de som finns i redovisningsdirektiven, om det inte finns starka skäl som talar för det.

I det följande behandlas de olika personalrelaterade upplysningskraven i redovisningslagstiftningen.

Könsfördelning och medelantalet anställda

Ett företag ska i sin årsredovisning ange antalet anställda fördelade på kvinnor och män (5 kap. 18 § årsredovisningslagen). Uppgift ska också lämnas om könsfördelningen bland de ledande befattningshavarna (5 kap. 18 b §). Kraven saknar motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet.

Redovisningens syfte är i första hand är att förse företagens intressenter med finansiell information för att dessa ska kunna fatta välgrundade ekonomiska beslut. Kraven på vilken information som ska lämnas i företagens redovisning bör därför begränsas till information som typiskt sett efterfrågas av dessa. Som JämO och Arbetsmiljöverket är inne på är det sannolikt så att ett synliggörande av könsfördelningen fyller en viktig funktion i jämställdhetsarbetet och för arbetsmiljön.

De upplysningskrav i årsredovisningslagen som tar sikte på könsfördelningen bland anställda och ledande befattningshavare har fått en allt större betydelse under senare år, inte endast ur ett jämställdhetspolitiskt perspektiv utan också som en av de faktorer som är av betydelse

• Sida 56
•  Original

för förtroendet för näringslivet och för företagets intressenter när dessa fattar ekonomiska beslut.

Vid bedömningen av om ett företag sköts på rätt sätt är det givetvis av intresse att de ledande befattningshavarna i företaget har en ändamålsenlig sammansättning med avseende på kompetens, erfarenhet och bakgrund. Uppgifter om könsfördelningen kan här vara av intresse. Brist på en jämn könsfördelning kan t.ex. tyda på att företaget inte tar till vara både kvinnors och mäns kompetens i sin rekrytering. Vissa studier tyder på att jämställda företag är mer lönsamma än andra företag (se Ds 2006:11 s. 176 f.). Flera investerare arbetar i dag aktivt med frågan om jämställdhet i företagen utifrån ett lönsamhetsperspektiv. Så har exempelvis Folksam under en rad av år tagit fram ett jämställdhetsindex för att påverka de företag Folksam investerar sina sparares pengar i. Frågan om jämställdhet har uppmärksammats också inom ramen för Svensk kod för bolagsstyrning som bl.a. syftar till att trygga näringslivets riskkapitalförsörjning. I koden anges att en jämn könsfördelning ska eftersträvas vid sammansättningen av styrelsen.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att uppgifter om de anställdas och de ledande befattningshavarnas könsfördelning har sådan betydelse att kraven på uppgiftslämnande i årsredovisningen bör behållas.

En annan fråga med anknytning till personalen gäller kravet på att uppgift ska lämnas om medelantalet anställda personer samt hur dessa fördelar sig på olika länder (5 kap. 18 §). Kraven har endast delvis motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet (se artiklarna 43.1.9 och 44.1). Uppgift om antalet anställda är av grundläggande betydelse vid bedömningen av företagets storlek och ekonomiska betydelse. Det används dessutom som ett av flera kriterier i förekommande gränsvärden och har därför relevans för såväl den ekonomiska bedömningen av ett företag som bedömningen av vilka redovisnings- och revisionsregler som företaget har att följa.

Skyldigheten att lämna uppgift om antalet anställda och i vilka länder dessa finns har funnits under lång tid (se prop. 1975:103 s. 262). Intresset av dessa uppgifter torde inte ha minskat ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Tvärtom är näringslivet i dag i än högre grad internationaliserat och uppgifterna är ofta nödvändiga för att intressenterna ska kunna bilda sig en uppfattning om ett företags samlade verksamhet. Upplysningskravet bör därför finnas kvar.

Sjukfrånvaro

Ett företag ska i sin årsredovisning lämna uppgift om de anställdas totala sjukfrånvaro. Vidare ska frånvaron redovisas på olika ålderskategorier och för kvinnor respektive män. Andelen sjukfrånvaro under en sammanhängande tid av 60 dagar eller mer ska anges särskilt (5 kap. 18 a §). Kraven saknar motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet.

Syftet med årsredovisningslagens krav på redovisning av sjukfrånvaro är att öka medvetenheten om frånvarons fördelning på olika verksamheter (se prop. 2002/03:6). Ökade kunskaper på området ansågs kunna påverka arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska sjukfrånvaron.

• Sida 57
•  Original

Utredningen föreslår att kravet på redovisning av sjukfrånvaro tas bort. Även regeringen anser att det uttryckliga kravet på att redovisa sjukfrånvaro i årsredovisningen bör tas bort. EU:s bolagsrättsliga direktiv kräver inte att företagen lämnar uppgift om sjukfrånvaro och det finns inte några starka skäl som talar för att behålla upplysningskravet. Dessutom uppfattas det som betungande och svårförståeligt av företagen (se avsnitt 5). Det kan dock i sammanhanget erinras om att årsredovisningen alltid ska innehålla information som är viktig för bedömningen av utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat (se 6 kap. 1 §). Hit hör – när det är relevant för den aktuella bedömningen – uppgifter om sjukfrånvaro.

Personalkostnader

I årsredovisningslagen finns flera olika krav på tilläggsupplysningar om personalkostnader (se 5 kap. 19–25 §§). Det gäller löner, andra ersättningar och sociala kostnader samt pensioner och avtal om avgångsvederlag. Upplysning ska också lämnas om hur kostnaderna fördelar sig på olika personalkategorier. Kraven har delvis sina motsvarigheter i det fjärde bolagsrättsliga direktivet.

Utredningen föreslår förenklingar i uppgiftsskyldigheten. Statistiska centralbyrån invänder mot förslagen och framhåller att ändringarna kommer att skapa problem för byrån. Som framgår av avsnitt 6 är det emellertid regeringens mening att uppgiftsskyldigheten enligt årsredovisningslagen bör begränsas så långt det är lämpligt och möjligt. Årsredovisningslagens bestämmelser om tilläggsupplysningar om personalkostnader går längre än det fjärde bolagsrättsliga direktivet kräver. Kraven kan också uppfattas som administrativt betungande av företagen (se avsnitt 5). Det bör därför övervägas om reglerna kan förenklas.

Vad först gäller kravet på att personalkostnader ska specificeras på löner och andra ersättningar respektive sociala kostnader (5 kap. 19 §) finns motsvarande bestämmelser i det fjärde bolagsrättsliga direktivet (se artiklarna 43.1.9 och 23.6). Mindre företag får undantas från uppgiftsskyldigheten (artikel 44.1). Denna möjlighet har inte utnyttjats.

Alla företag som omfattas av årsredovisningslagen ska upprätta en resultaträkning. Denna kan ställas upp med indelning efter kostnadsslag eller med indelning efter funktioner (se bilagorna 2 och 3 till lagen). Av uppställningsschemat till den kostnadsslagsindelade resultaträkningen framgår att de sammanlagda personalkostnaderna ska anges under en särskild rubrik eller – om en sammanslagning har skett av posterna – i en not till resultaträkningen (3 kap. 4 § fjärde stycket 2). En upplysning av det slaget torde i och för sig vara tillräcklig för att tillgodose intressenternas behov av information i mindre företag. En helhetsbedömning måste emellertid ske av den samlade administrativa bördan för företagen. Den specifikation av personalkostnader på olika delposter som görs i årsredovisningen har ett stort värde för den ekonomiska statistiken även när det gäller mindre företag. Om uppgifterna inte kan hämtas från företagens årsredovisning, måste Statistiska centralbyrån inhämta dessa på annat sätt. Detta skulle innebära merarbete för

• Sida 58
•  Original

företagen och leda till sämre kvalitet på statistiken. Vid en samlad bedömning bör upplysningskravet därför behållas.

Årsredovisningslagen innehåller också krav som syftar till att synliggöra ersättningar, pensioner och avtal om avgångsvederlag till ledande befattningshavare. Löner och andra ersättningar ska anges dels för gruppen ledande befattningshavare, dels för gruppen övriga anställda. Vidare ska uppgift lämnas om pensioner och liknande förmåner samt om avtal om avgångsvederlag till ledande befattningshavare (5 kap. 20 § första stycket, 22 § första stycket och 25 §). Dessa upplysningskrav är generella och gäller alla företag som upprättar en årsredovisning. Utredningen föreslår att de nu nämnda kraven på tilläggsupplysningar begränsas till att gälla större företag.

Det fjärde bolagsrättsliga direktivet ställer krav på att årsredovisningen ska innehålla uppgifter om löner och sociala kostnader med särskild uppgift om pensioner. Anställda personer ska fördelas per kategori (artikel 43.1.9). Direktivet ställer också krav på att uppgift ska lämnas om ersättningar till företagsledningen (artikel 43.1.12). Mindre företag får dock undantas från dessa uppgiftskrav (artikel 44.1). Undantagsmöjligheten har hittills inte utnyttjats.

Öppenhet om ledande befattningshavares ersättningar och andra förmåner är av stor betydelse för förtroendet för näringslivet. Det kan i och för sig vara svårt att dra upp en gräns för när den generella uppgiftsskyldigheten om löner m.m. till ledande befattningshavare får anses mer betungande att lämna än de fördelar som uppnås med uppgiftslämnandet. Som utredningen framhåller är de nuvarande reglerna tillämpliga på ett stort antal företag, varav de flesta är små. De detaljerade upplysningskraven kan med fog uppfattas som betungande (se avsnitt 5) och, i vissa fall, även integritetskränkande. Enligt regeringens bedömning talar övervägande skäl för att kraven begränsas till att gälla endast större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag (se nedan).

Ett företag som har anställda i flera länder ska lämna uppgift om löner och andra ersättningar för varje land (5 kap. 20 § fjärde stycket). Enligt regeringens mening bör detta krav – som saknar motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet – tas bort. Det är tillräckligt att årsredovisningen upplyser om hur många anställda företaget har i olika länder (5 kap. 18 § årsredovisningslagen).

Årsredovisningslagen innehåller också krav på upplysningar om ersättningar m.m. som endast gäller för publika aktiebolag. Dessa krav infördes den 1 juli 2006 (se prop. 2005/06:186) och innebär bl.a. att löner och andra ersättningar liksom pensioner och liknande förmåner till ledande befattningshavare ska redovisas på individnivå (se 5 kap. 20 § tredje stycket och 22 § andra stycket).

De upplysningskrav som infördes år 2006 är för närvarande föremål för översyn. Utredningen om ett enklare aktiebolag har i sitt slutbetänkande (SOU 2009:34) föreslagit att kraven ska tas bort och att frågorna, såvitt gäller aktiemarknadsbolag, ska hanteras inom ramen för näringslivets självreglering. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Frågor om ersättning till ledande befattningshavare behandlas också i en rekommendation från EU-kommissionen från

• Sida 59
•  Original

år 2004.⁷ Rekommendationen kompletterades år 2009 med ytterligare en rekommendation.⁸

Mot bakgrund av det arbete som pågår på området är regeringen inte beredd att nu föreslå några ytterligare ändringar i upplysningskraven. Det innebär också att de förenklingar som föreslås ovan för mindre företag inte bör gälla för mindre företag som är publika aktiebolag.

Regeringen har dock för avsikt att återkomma till de aktuella frågorna i samband med beredningen av det ovan nämnda betänkandet. I det sammanhanget kan det också finnas anledning att återkomma till de synpunkter som framförs från några remissinstanser om ytterligare förenklingar och förtydliganden av reglerna.

Koncernredovisning

De ändringar i kraven på tilläggsupplysningar om personalen som föreslås i detta avsnitt bör i tillämpliga delar gälla även för koncernredovisningen för icke finansiella koncerner.

Finansiella företag och finansiella koncerner

Ovan föreslås att uppgiftsskyldigheten såvitt gäller sjukfrånvaro tas bort för icke finansiella företag och koncerner. Krav på upplysningar om sjukfrånvaro är inte särskilt motiverade med hänsyn till de finansiella företagens verksamhet. Det finns därför inte någon anledning att skilja mellan dessa företag och andra företag. De ändringar som föreslås när det gäller redovisning av sjukfrånvaro i icke finansiella företag och koncerner bör alltså få genomslag även för finansiella företag och koncerner. Detsamma gäller borttagandet av kravet på att ersättningar till olika kategorier av anställda ska lämnas särskilt för varje land.

När det gäller personalkostnader är läget annorlunda. Finansiella företag och koncerner omfattas generellt inte av de förenklingar för mindre företag och koncerner som gäller enligt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och årsredovisningslagen (jfr. 1 kap. 2 § ÅRKL och 1 kap. 2 § ÅRFL, prop. 2005/06:116 s. 87, 147 och 152). De lättnader som i detta sammanhang föreslås för mindre icke finansiella företag och koncerner bör därför inte omfatta mindre finansiella företag och koncerner.

⁷ Kommissionens rekommendation nr 2004/913/EG av den 14 december 2004 om att främja en lämplig ordning för ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag. ⁸ Kommissionens rekommendation nr 2009/385/EG av den 30 april 2009 om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag.

• Sida 60
•  Original

7.2. Vissa andra tilläggsupplysningar

Regeringens förslag: Tilläggsupplysningarna om anläggningstillgångar i mindre icke finansiella företag begränsas. Detsamma gäller för mindre icke finansiella koncerner som upprättar koncernredovisning.

Kravet på att uppgifter ska lämnas om fastigheters taxeringsvärde tas bort.

Beloppsuppgift behöver inte längre lämnas om ränta som har räknats in i anskaffningsvärdet på en tillgång.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår också att uppställningen av eget kapital i balansräkningen ändras (se betänkandet s. 122 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Statistiska centralbyrån konstaterar att en begränsad skyldighet att lämna uppgift om anläggningstillgångar skapar problem för byrån som använder uppgifterna till investeringsberäkningar och till kvalitetskontroller. Bolagsverket föreslår att samtliga årsredovisningar ska innehålla uppgift om huruvida det företag som årsredovisningen avser är ett mindre eller ett större företag.

Förslagen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se utkastet s. 54 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. SRF och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att skyldigheten att lämna uppgift om ackumulerade av-, upp- och nedskrivningar av anläggningstillgångar bör behållas och menar att förslaget inte innebär någon reell förenkling, uppgifterna tas enkelt fram i bokslutsarbetet. Föreningen Stiftelser i Samverkan påpekar att uppgifterna kan vara av intresse för länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet för stiftelser.

Skälen för regeringens förslag

Anläggningstillgångar

I årsredovisningen ska det lämnas en rad uppgifter om anläggningstillgångar (se 5 kap. 3 §). Uppgifterna ska lämnas i noter eller, om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, i balansräkningen (se artiklarna 15.3 a, 33.1 tredje stycket och 35.1 c cc i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Medlemsstaterna får dock undanta mindre företag från att lämna upplysningar om värdeförändringar på olika poster som redovisas under rubriken Anläggningstillgångar (artikel 44.2).

Som utredningen kommer fram till bör det inte komma i fråga att helt och hållet undanta mindre företag från skyldigheten att lämna upplysningar om förändringar i innehavet av anläggningstillgångar. Uppgifter om materiella och immateriella anläggningstillgångar och förändringen i dessas sammansättning och värde får regelmässigt anses vara av stor betydelse för ett företags framtida intjäningsförmåga och fortlevnad. Frågan är alltså närmast om upplysningsskyldigheten kan begränsas i något avseende.

• Sida 61
•  Original

Statistiska centralbyrån framhåller att myndighetens arbete kommer att försvåras om uppgiftsskyldigheten begränsas. Som regeringen anför i avsnitt 6 är det inte redovisningslagstiftningens huvudsyfte att tillgodose det informationsbehov som kan finnas för t.ex. statistikändamål. Det måste prövas om det behov av information som kan finnas där kan lösas på något annat sätt. Samtidigt är det angeläget att en förenkling inom ett område inte leder till att den sammantagna administrativa bördan ökar för företagen.

Som utredningen förordar bör upplysningsskyldigheten för mindre företag kunna inskränkas till de mest grundläggande uppgifterna.

Den begränsade upplysningsskyldighet som för närvarande gäller vid upprättande av ett årsbokslut enligt bokföringslagen bör kunna tjäna som en utgångspunkt för en inskränkning.

Ett årsbokslut ska i dag innehålla upplysning om tillgångarnas anskaffningsvärde, årets avskrivningar, årets nedskrivningar, ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar (6 kap. 7 § bokföringslagen). En uppgiftsskyldighet som utformas på det sättet bör, med några justeringar, vara tillräcklig för årsredovisningen i mindre företag.

För det första bör mindre företag inte vara skyldiga att lämna uppgift om ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar. Avskrivningarnas och nedskrivningarnas utveckling över tiden får i stället, vid behov, utläsas av uppgifter om avskrivningar och nedskrivningar för respektive räkenskapsår och av balansräkningen.

För det andra har vissa uppgifter om företagens anläggningstillgångar – uppgifter om tillkommande och avgående tillgångar och om överföringar – en sådan betydelse för den ekonomiska statistiken att de bör behållas. Om uppgifterna inte kan hämtas från årsredovisningen, måste Statistiska centralbyrån inhämta dessa på annat sätt. Detta skulle innebära merarbete för företagen och sannolikt leda till mindre tillförlitlig statistik.

Slutligen bör årsredovisningen innehålla uppgift om årets uppskrivningar. Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan nämligen – till skillnad mot företag som endast upprättar ett årsbokslut – under vissa förhållanden skriva upp tillgångarnas värde. Ett företag som skriver upp värdet på sina anläggningstillgångar bör lämna uppgift om detta i sin årsredovisning.

Årsredovisningslagen innehåller även krav på att uppgift ska lämnas om taxeringsvärdet på fastigheter som är anläggningstillgångar (se 5 kap. 4 §). Kravet – som saknar motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet – har motiverats av att taxeringsvärdet tidigare angav det högsta värde som en fastighet kunde skrivas upp till. Eftersom denna begränsning numera är borttagen, har bestämmelsens betydelse minskat. Upplysningsskyldigheten omfattar dessutom endast fastigheter i Sverige. Därutöver ger taxeringsvärdet inte nödvändigtvis en rättvisande bild av vilket marknadsvärde fastigheten har; taxeringsvärdet åsätts med viss eftersläpning och kan därmed inte ta hänsyn till samtliga värdeförändringar som fastighetsinnehavet har påverkats av. En samlad bedömning av värdet på ett fastighetsbestånd med vägledning av uppgifter om taxeringsvärde kan därför vara svår eller omöjlig att göra med godtagbar precision. Kravet bör därför tas bort. Det kan i sammanhanget erinras om att det alltid åligger den som upprättar års-

• Sida 62
•  Original

redovisningen att se till att balansräkningen, resultaträkningen och noterna ger en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

Årsredovisningslagen gör i flera fall skillnad mellan olika företag beroende på om de tillhör kategorin mindre företag eller kategorin större företag. För att kunna bedöma om ett företag har tillämpat årsredovisningslagen korrekt föreslår Bolagsverket därför att samtliga årsredovisningar ska innehålla uppgift om huruvida det företag som årsredovisningen avser är ett mindre eller ett större företag.

Bestämmelser som knyter an till olika slag av gränsvärden har funnits i redovisningslagstiftningen under lång tid. Det har hittills inte ansetts nödvändigt att ålägga företagen en sådan uppgiftsskyldighet som Bolagsverket är inne på. Även om regeringen har förståelse för Bolagsverkets önskemål, finns det inte tillräckliga skäl för att införa en sådan uppgiftsskyldighet nu.

Upplysning om aktiverad ränta

En anläggningstillgång ska tas upp till sitt anskaffningsvärde. Detta utgörs av ett belopp som motsvarar utgifterna för förvärvet eller tillverkningen av tillgången. När det gäller tillgångar som ett företag självt har tillverkat består produktionskostnaden främst av material och löner men även indirekta kostnader. De senare kan vara kostnader för förslitning av maskiner som används i tillverkningen och lokalkostnader. Om företaget har lånat pengar för att finansiera tillverkningen av tillgången, får räntan på kapitalet räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Ett företag som räknar in räntan i anskaffningsvärdet (aktiverar räntan) ska lämna uppgift om detta och om det räntebelopp som har aktiverats i en not (4 kap. 3 § fjärde stycket).

Kravet på att uppgift ska lämnas om det aktiverade räntebeloppet saknar motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet och bör som utredningen föreslår tas bort (jfr artikel 35.4). Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet på en tillgång, ska dock upplysning även fortsättningsvis lämnas om detta.

Aktiebolags och ekonomisk förenings eget kapital

I den associationsrättsliga lagstiftningen finns bestämmelser som knyter an till hur stort bundet respektive fritt eget kapital ett företag har. Det gäller exempelvis bestämmelser om vinstutdelning i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar.

I årsredovisningslagen finns bestämmelser om redovisning av bundet respektive fritt eget kapital. Aktiebolag och ekonomiska föreningar ska dela upp eget kapital i bundet och fritt eget kapital (se 5 kap. 14 och 15 §§). Av bestämmelserna framgår vilka delposter som ska hänföras till det ena respektive det andra slaget av kapital. Informationen ska lämnas i en not eller direkt i balansräkningen, om det senare inte står i strid med kravet på överskådlighet. Bestämmelserna saknar i allt väsentligt motsvarighet i det fjärde bolagsrättsliga direktivet.

Bestämmelser finns också i uppställningsschemat för balansräkningen (se bilaga 1 till årsredovisningslagen). Detta har sin motsvarighet i det

• Sida 63
•  Original

fjärde bolagsrättsliga direktivet (se artikel 9). Av uppställningsschemat framgår ett antal huvudrubriker, betecknade med bokstäver. Huvudrubrikerna är i flera fall indelade i olika poster, vars beteckningar föregås av romerska siffror. Posterna innehåller ibland en indelning i ytterligare poster, vars beteckningar föregås av arabiska siffror.

När balansräkningen upprättas, ska posterna tas upp var för sig i den angivna ordningsföljden. Som en följd av direktivets utformning kan vad som är bundet respektive fritt eget kapital, vid en strikt tillämpning, komma att anges sammanblandat med varandra. Uppgift ska dock i anslutning till huvudrubriken Eget kapital lämnas om vad som utgör fritt eget kapital och bundet eget kapital (prop. 1995/96:10, del 2, s. 23 och 276).

Den information som behövs för att kunna tillämpa näraliggande lagar, såsom aktiebolagslagen, finns alltså tillgänglig men ska ställas upp på ett annat sätt än den svenska traditionella indelningen i fritt och bundet eget kapital. Detta kan uppfattas som mindre ändamålsenligt och utredningen föreslår därför en ändring av uppställningsschemat.

Under vissa förutsättningar är det tillåtet att lägga till nya poster till det fjärde direktivets uppställningsschema (se artikel 4.1 och prop. 1995/96:10, del 2, s. 42). Utredningens förslag innebär dock inte att nya poster läggs till utan att befintliga poster tas upp i en annan ordningsföljd än den i direktivet avgivna. En sådan ändring torde inte vara tillåten enligt direktivet. I 3 kap. 4 a § årsredovisningslagen görs visserligen avsteg från den uppställningsform som direktivet annars föreskriver. Detta avsteg har emellertid kunnat göras först efter det att direktivet ändrats (se artikel 10a). Den ändring av uppställningsschemat som utredningen föreslår bör alltså inte genomföras. Som flera remissinstanser påpekar kan det dock finnas anledning att från svensk sida verka för en ändring av direktivet i detta avseende i samband med den nyligen inledda översynen av EU:s redovisningsdirektiv.

Koncernredovisning

Regeringen föreslår i avsnitt 7.1 vissa förändringar i kraven på vilka upplysningar som ska lämnas om personalen och att dessa ska gälla både i års- och koncernredovisningen. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i fråga om den förändrade upplysningsskyldighet som föreslås i detta avsnitt. Det bör därför inte längre ställas krav på att en koncernredovisning i ett icke-finansiellt företag ska innehålla uppgift om fastigheters taxeringsvärde eller om beloppet av sådan ränta som har räknats in i anskaffningsvärdet på en tillgång.

Regeringens förslag om att mindre företag ska kunna lämna förenklade upplysningar om anläggningstillgångarna bör på motsvarande sätt få genomslag vid upprättandet av koncernredovisningen i mindre koncerner. Enligt regeringens bedömning kan det sjunde bolagsrättsliga direktivet inte anses hindra detta eftersom direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att helt undanta mindre koncerner från kravet på att upprätta koncernredovisning (se artikel 6.1 i det sjunde bolagsrättsliga direktivet).

• Sida 64
•  Original

Finansiella företag och finansiella koncerner

Ovan föreslås att uppgiftsskyldigheten avseende taxeringsvärden och räntebelopp som räknats in i anskaffningskostnaden för en tillverkad tillgång tas bort för icke finansiella företag och koncerner.

Krav på upplysningar om taxeringsvärden och räntebelopp är inte särskilt motiverade med hänsyn till de finansiella företagens verksamhet. Det finns därför inte någon anledning att här skilja mellan dessa företag och andra företag. Den ändring som föreslås när det gäller uppgifter om taxeringsvärden och räntebelopp bör alltså få genomslag även för finansiella företag och koncerner.

När det gäller tilläggsupplysningar om anläggningstillgångar är läget däremot annorlunda. Som framgår av avsnitt 7.1 omfattas finansiella företag och koncerner generellt inte av de förenklingar för mindre företag och koncerner som gäller enligt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och årsredovisningslagen. De lättnader som i detta sammanhang föreslås för mindre icke finansiella företag och koncerner bör därför inte omfatta mindre finansiella företag och koncerner.

7.3. Resultaträkning i förkortad form

Regeringens förslag: Mindre icke finansiella företag ges en generell rätt att upprätta resultaträkningen i förkortad form. Detsamma gäller mindre icke finansiella koncerner som upprättar koncernredovisning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska ett företag som fått tillstånd av

Bolagsverket att utelämna uppgift om nettoomsättningen lämna upplysning om detta (se betänkandet s. 125 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att den information som en fullständig resultaträkning ger kan vara av stort intresse för företagens intressenter. Utredningens förslag riskerar enligt hovrätten att leda till en försämring av redovisningsinformationen.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss:

Överensstämmer med

regeringens förslag (se utkastet s. 58 f.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Bolagsverket anser att ett företag som fått tillstånd av Bolagsverket att utelämna uppgift om nettoomsättning ska lämna upplysning om detta i årsredovisningen.

Skälen för regeringens förslag

I en årsredovisning ska det ingå en resultaträkning. Den ska i sammandrag visa företagets samtliga intäkter och kostnader under räkenskapsåret och upprättas enligt någon av de uppställningsformer som anges i bilagor till årsredovisningslagen, den ena med kostnadsslagsindelning och den andra med funktionsindelning (se 3 kap. 2 och 3 §§ samt bilagorna 2

• Sida 65
•  Original

och 3 till lagen). Normalt ska de angivna uppställningsformerna följas och utrymmet för att slå samman poster är begränsat.

Uppgifterna i resultaträkningen kan vara känsliga från konkurrenssynpunkt. De kan t.ex. ge konkurrenter information om företagets prissättningspolitik och vinstmarginaler. I enskilda fall kan uppgifterna användas av en ekonomiskt starkare konkurrent för att genom underprissättning konkurrera ut företaget från marknaden.

Årsredovisningslagen medger därför att vissa poster i resultaträkningen slås samman till en post, benämnd bruttovinst eller bruttoförlust. Detta förutsätter dels att det är fråga om ett mindre företag, dels att det är motiverat av konkurrensskäl (3 kap. 11 §). Ett företag som slår samman posterna i resultaträkningen ska lämna uppgift om nettoomsättningen och i en not upplysa om skälen för sammanslagningen. Uppgift om nettoomsättningen får utelämnas om det är motiverat och Bolagsverket medger det.

Årsredovisningslagens bestämmelser om ”förkortad resultaträkning” har huvudsakligen sin förebild i det fjärde bolagsrättsliga direktivet (artiklarna 22–27). Kravet på att det ska föreligga konkurrensskäl för att en sammanslagning ska få ske härrör dock inte från direktivet.

De krav som ställs för att en sammanslagning ska få ske har tillkommit för att uppnå en avvägning mellan olika intressen: å ena sidan intresset av att företagens verksamhet blir väl genomlyst, vilket bl.a. främjar konkurrensen mellan företag, och å andra sidan intresset av att en osund konkurrens förhindras. Ett företag som dominerar en marknad ska inte med hjälp av uppgifter från en årsredovisning kunna prissätta sina produkter så att en mindre konkurrent – med sämre finansiell uthållighet – tvingas lägga ner sin verksamhet.

Det kan emellertid ifrågasättas om kraven inte är för högt ställda. Utredningen föreslår att kravet på att sammanslagning får ske endast om det är motiverat av konkurrensskäl ska tas bort och att skälen för sammanslagningen inte längre ska behöva anges. Förslaget innebär att bestämmelsen blir enklare att tillämpa och anpassas till det fjärde bolagsrättsliga direktivet. Som Hovrätten för Nedre Norrland påtalar finns det visserligen en risk för att en generell rätt att upprätta en förkortad resultaträkning leder till att informationen i företagens årsredovisningar försämras. Regeringen gör dock bedömningen att försämringen är så begränsad att den kan godtas. Utredningens förslag bör alltså genomföras.

Information om nettoomsättningen är däremot särskilt viktig från ett intressentperspektiv samtidigt som den, så länge den inte presenteras tillsammans med kostnadsposterna, inte är lika känslig för företagen. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att nettoomsättningen även i framtiden bör särredovisas av de företag som upprättar en förkortad resultaträkning. Den nuvarande möjligheten att, efter dispensbeslut från Bolagsverket, kunna utelämna uppgift om nettoomsättning bör behållas. Att det även fortsättningsvis ska föreligga konkurrensskäl för att dispens ska ges bör framgå direkt av lagen.

Utredningen föreslår vidare att ett företag som fått tillstånd av Bolagsverket att utelämna uppgift om nettoomsättningen ska lämna upplysning om detta i en not. Enligt regeringens mening saknas tillräckliga skäl för att ålägga företagen en sådan upplysningsskyldighet.

• Sida 66
•  Original

Den nu föreslagna möjligheten för mindre företag att upprätta resultaträkning i förkortad form bör gälla också i fråga om mindre koncerner, om moderföretaget väljer att upprätta en koncernredovisning (se 7 kap. 3 §). Detta kräver inte någon särskild lagändring (se 7 kap. 8 §).

Finansiella företag och finansiella koncerner

Finansiella företag och koncerner omfattas generellt inte av de förenklingar för mindre företag och koncerner som gäller enligt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och årsredovisningslagen. De lättnader som föreslås när det gäller resultaträkningen bör därför inte omfatta mindre finansiella företag och koncerner.

7.4. Balansräkning i förkortad form

Regeringens förslag: Mindre icke finansiella företag ges möjlighet att upprätta en balansräkning i förkortad form. Detsamma gäller mindre icke finansiella koncerner som upprättar koncernredovisning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 130 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Rikspolisstyrelsen är tveksam till förslaget och anser att en förkortad balansräkning, som bl.a. skulle sakna information om skulder till och fordringar hos koncern- och intresseföretag, inte skulle fylla någon funktion för företagets externa intressenter.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 60 f.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag

En balansräkning ska ställas upp enligt den uppställningsform som anges i bilaga 1 till årsredovisningslagen (se 3 kap. 3 §). Bilagan har sin förebild i artikel 9 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet. I uppställningsschemat finns ett antal huvudrubriker, betecknade med bokstäver. Dessa är i de flesta fall indelade i olika poster, vars beteckningar föregås av romerska siffror. Dessa poster är i sin tur ibland indelade i mindre poster, vars beteckningar föregås av arabiska siffror. Posterna ska som huvudregel tas upp i den ordningsföljd som anges i bilagan (se 3 kap. 4 §).

Medlemsstaterna får enligt direktivet tillåta att mindre bolag upprättar balansräkning i förkortad form (artikel 11). En sådan balansräkning behöver endast innehålla de poster som föregås av bokstäver och romerska siffror. Företag som upprättar balansräkning i förkortad form är emellertid skyldiga att lämna vissa kompletterande uppgifter, t.ex. om hur stor del av skulderna som förfaller till betalning efter mer än ett år.

Direktivets bestämmelser om balansräkning i förkortad form har hittills inte utnyttjats. Det har tidigare ansetts att en fullständig redovisning inte

• Sida 67
•  Original

medför något beaktansvärt merarbete och att en balansräkning i förkortad form ofta har ett väsentligt lägre informationsvärde än en fullständig balansräkning.

Regeringen – vars utgångspunkt är att de förenklingar som direktivet medger bör utnyttjas – gör bedömningen att en möjlighet att kunna upprätta en förkortad balansräkning i enskilda fall kan leda till klara administrativa förenklingar. Detta kan visserligen leda till att balansräkningens informationsvärde försämras. Ett företag ska dock under alla förhållanden upprätta årsredovisningen så att den ger en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Möjligheten att upprätta en balansräkning i förkortad form innebär inte att denna grundläggande princip får åsidosättas. Den försämring i informationslämnandet som en förkortad balansräkning innebär bedöms därför vara så begränsad att den kan godtas. Den möjlighet direktivet ger i fråga om balansräkning i förkortad form bör alltså utnyttjas.

Den föreslagna möjligheten för mindre företag att upprätta balansräkning i förkortad form bör gälla också i fråga om mindre koncerner, om moderföretaget väljer att upprätta en koncernredovisning (se 7 kap. 3 §). Detta kräver inte någon särskild lagändring (se 7 kap. 8 §).

Finansiella företag och finansiella koncerner

Som framgått tidigare omfattas finansiella företag och koncerner generellt inte av de förenklingar för mindre företag och koncerner som gäller enligt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och årsredovisningslagen. De lättnader som föreslås när det gäller balansräkningen bör därför inte omfatta mindre finansiella företag och koncerner. Av samma skäl bör det inte heller göras möjligt för finansiella företag att använda en egen uppställningsform för balansräkningen i juridisk person, vilket Svenska Bankföreningen tar upp.

7.5. Förvaltningsberättelsen

Regeringens förslag:

De uttryckliga kraven på att förvaltnings-

berättelsen ska innehålla upplysningar om verksamhet inom forskning och utveckling och om verksamhetens påverkan på den yttre miljön tas bort för mindre icke finansiella företag och koncerner.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag är dock utformat på ett annat sätt genom att skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse i mindre företag till stora delar ersätts med ett krav på att i huvudsak motsvarande information tas in i noter till årsredovisningen. Vidare går utredningens förslag längre såvitt gäller mindre ekonomiska föreningar och stiftelser (se betänkandet s. 128 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Finansinspektionen avstyrker förslaget och framhåller att detta slags information rätteligen hör hemma i årsredovisningens inledning och inte i notupplysningar. Flera remissinstanser

• Sida 68
•  Original

kritiserar förslaget för att det inte tar hänsyn till olika företags särart.

Hovrätten för Nedre Norrland och Bokföringsnämnden påtalar att utredningens förslag får till följd att mindre ekonomiska föreningar och mindre stiftelser inte behöver lämna sådana upplysningar som specifikt gäller förhållandena i dessa juridiska personer. Dessa remissinstanser ifrågasätter om detta är rimligt och hovrätten framhåller att upplysningsskyldigheten är av betydelse bl.a. för länsstyrelsernas möjligheter att utöva tillsyn över stiftelser. Hovrätten efterfrågar också ytterligare överväganden när det gäller borttagandet av kravet på att lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Föreningen Stiftelser i Samverkan betonar vikten av att stiftelser, också mindre sådana, även i framtiden upprättar en förvaltningsberättelse och att dagens informationskrav kvarstår. Flera remissinstanser, bl.a. Revisorsnämnden och Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, ifrågasätter om förslaget leder till avsedda förenklingar och anser att fråga är om sådan väsentlig information som inte bör lämnas i notform. Dessa remissinstanser förordar att kravet på förvaltningsberättelse bibehålls men att uppgiftsskyldigheten begränsas för mindre företag. Svenska kyrkan anser att kravet på förvaltningsberättelse bör behållas för verksamheter som bedrivs på icke-vinstgivande grunder.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss:

Överensstämmer med

regeringens förslag (se utkastet s. 61 f.). I utkastet behandlas dock inte verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Svenskt Näringsliv anser att utredningens förslag avseende undantag från skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse i mindre aktiebolag bör genomföras och att ett behov av att ha kvar förvaltningsberättelsen i t.ex. stiftelser och ekonomiska föreningar bör hanteras separat.

Skälen för regeringens förslag

En årsredovisning ska bestå av en balansräkning, en resultaträkning, noter och en förvaltningsberättelse (2 kap. 1 § årsredovisningslagen). Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. Därutöver ska berättelsen innehålla upplysningar om ett antal särskilda förhållanden, däribland förhållanden som inte ska redovisas i årsredovisningens övriga delar men som är viktiga för bedömningen av företagets ställning och resultat (6 kap. 1–4 §§).

Mindre företag är helt och hållet undantagna från vissa av de krav som ställs på förvaltningsberättelsens innehåll (6 kap. 1 § femte stycket). Exempelvis behöver mindre företag inte lämna upplysning om företagets förväntade framtida utveckling. I en del fall behöver upplysningar endast lämnas av vissa typer av juridiska personer (se bl.a. 6 kap. 2 §).

Bestämmelserna om förvaltningsberättelse går tillbaka till det fjärde bolagsrättsliga direktivet (artikel 46.1 och 46.2). Direktivet medger att medlemsstaterna under vissa förutsättningar undantar mindre bolag från skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse (artikel 46.3). Utredningen föreslår att denna möjlighet tas till vara. Flera remissinstanser anser

• Sida 69
•  Original

däremot att kravet bör behållas för samtliga företag som tillämpar årsredovisningslagen eller ifrågasätter förslagets betydelse ur ett förenklingsperspektiv.

De upplysningar som ska lämnas i förvaltningsberättelsen är som regel av stor betydelse för att företagets intressenter ska kunna skaffa sig en fullständig och rättvisande bild av företagets förhållanden. Visserligen är det inte något som hindrar att förvaltningsberättelsen ersätts med ett krav på att motsvarande upplysningar lämnas i noter. Utredningen föreslår en sådan lösning. Det kan dock ifrågasättas om detta innebär någon egentlig administrativ förenkling för företagen. Därtill kommer att det skulle det bli svårare att jämföra ett företag som upprättar en förvaltningsberättelse med ett företag som i stället lämnar motsvarande information på en annan plats i årsredovisningen. Det kan vidare ifrågasättas om det är lämpligt att lämna information av aktuellt slag i notform. För företagets intressenter är det av värde att veta var i årsredovisningen upplysningarna lämnas och att kunna ta del av informationen samlat. Förvaltningsberättelsen har också, som flera remissinstanser framhåller, en särskild roll att fylla för vissa juridiska personer. Sålunda ställs tillkommande krav på förvaltningsberättelsens innehåll för bl.a. stiftelser och ekonomiska föreningar. Vid en sammantagen bedömning är regeringen därför inte beredd att föreslå att mindre företag undantas från skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse. Det bör i stället övervägas om ytterligare förenklingar kan göras i reglerna om förvaltningsberättelsens innehåll när det gäller mindre företag.

Förvaltningsberättelsen ska alltid innehålla uppgift om företagets verksamhet inom forskning och utveckling (6 kap. 1 § andra stycket 4). Särskilt i mindre företag torde sådan verksamhet vara av begränsad omfattning. Med hänsyn till detta bör mindre företag inte omfattas av denna skyldighet.

Företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken ska alltid lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön (se 6 kap. 1 § fjärde stycket andra meningen). Sedan tillkomsten av bestämmelsen har nya regler tillkommit i det fjärde bolagsrättsliga direktivet. Reglerna, som har genomförts i svensk rätt, innebär att upplysningar av icke-finansiell karaktär – däribland upplysningar om miljöfrågor – ska lämnas om de behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat (se 6 kap. 1 § fjärde stycket första meningen). Denna utvidgning ska ses mot bakgrund av det arbete som bedrivs inom EU när det gäller företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility). Ett mål med detta arbete är att åstadkomma ett bättre synliggörande av bl.a. miljörelaterade aspekter på företagets verksamhet (prop. 2004/05:68 s. 14).

Som redan har framgått är regeringens utgångspunkt att redovisningsreglerna för svenska företag inte utan starka skäl bör gå längre än vad som krävs enligt redovisningsdirektiven. Den bestämmelse som härrör från det fjärde bolagsrättsliga direktivet har genomförts i svensk rätt och det kan ifrågasättas om det därutöver är motiverat med ett krav på miljöredovisning som saknar motsvarighet i EU-rätten. Mot detta kan invändas att det svenska kravet är utformat så att det omfattar företag som bedriver verksamhet som typiskt sett har en stor miljöpåverkan. Kravet innebär också att berörda företag alltid ska lämna upplysningar

• Sida 70
•  Original

om verksamhetens påverkan på den yttre miljön, även om informationen inte behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen därför att bestämmelsen inte bör tas bort. Tillämpningsområdet bör dock begränsas till sådana företag som kan antas ha en särskilt stor miljöpåverkan. Större företag som är tillstånds- eller anmälningsskyldiga enligt miljöbalken bör alltid vara skyldiga att lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Däremot bör mindre företag undantas från den generella upplysningsskyldigheten.

Utredningens förslag innebär att ekonomiska föreningar och stiftelser undantas från viss uppgiftsskyldighet. Det gäller bl.a. uppgift om väsentliga förändringar i medlemsantalet i en ekonomisk förening och om hur en stiftelses ändamål har främjats (6 kap. 3 och 4 §§). Regeringen gör dock bedömningen att uppgifterna har sådan särskild betydelse för dessa juridiska personer att uppgiftsskyldigheten bör behållas.

Den nu föreslagna möjligheten för mindre företag att upprätta en förvaltningsberättelse utan alla de uppgifter som annars krävs bör gälla också för mindre koncerner, om moderföretaget väljer att upprätta en koncernredovisning (se 7 kap. 4 §). Detta kräver inte någon särskild lagändring (se 7 kap. 31 §).

Finansiella företag och finansiella koncerner

Som regeringen anfört tidigare omfattas finansiella företag generellt inte av de förenklingar för mindre icke finansiella företag och koncerner som gäller enligt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och årsredovisningslagen. De lättnader som i detta sammanhang föreslås för mindre icke finansiella företag och koncerner bör därför inte omfatta mindre finansiella företag och koncerner.

7.6. Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

Regeringens förslag: Kravet på att indirekta kostnader ska räknas in i anskaffningsvärdet för en tillverkad anläggningstillgång tas bort.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 141 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 63 f.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Anläggningstillgångar ska normalt tas upp till ett belopp som motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (4 kap. 3 § årsredovisningslagen). Beloppet utgör tillgångens anskaffningsvärde. Om företaget har tillverkat tillgången självt, ska i anskaffningsvärdet räknas in såväl kostnader som kan hänföras till produktionen av tillgången som en skälig andel av indirekta till-

• Sida 71
•  Original

verkningskostnader. Detta leder till den mest rättvisande redovisningen. Ett krav på att indirekta tillverkningskostnader ska tas upp som en del av anskaffningsvärdet leder också till att företag med samma förutsättningar kan jämföras med varandra.

Det kan dock ifrågasättas om det är nödvändigt att ett företag alltid ska vara skyldigt att beräkna och ta upp indirekta tillverkningskostnader i anskaffningsvärdet. Det kan röra sig om komplicerade beräkningar där t.ex. gemensamma kostnader för lokaler och maskiner ska proportioneras i förhållande till hur stor del de har använts i tillverkningsprocessen respektive i annan verksamhet. Det kan också vara svårt att slå fast vilka av företagets utgifter som är att hänföra till tillverkningen av en viss tillgång. Detta talar för att kravet mjukas upp. Det fjärde bolagsrättsliga direktivet medger att medlemsstaterna inför regler som lämnar till företagen själva att bestämma om indirekta tillverkningskostnader ska ingå i anskaffningsvärdet på en tillverkad tillgång eller inte (se artikel 35.3 b). Visserligen skulle en sådan ändring innebära en viss försämring i redovisningens precision och i jämförbarheten mellan olika företag, men försämringen bedöms dock vara så begränsad att den kan godtas.

Kravet på att indirekta tillverkningskostnader alltid ska räknas in i anskaffningsvärdet för en tillverkad anläggningstillgång bör därför tas bort. Något hinder mot att kostnaden räknas in bör inte ställas upp. På det sättet kan företaget självt bedöma när det, med hänsyn till omfattningen på de indirekta kostnaderna, är lämpligt att dessa räknas in i anskaffningsvärdet.

Det bör i sammanhanget erinras om att balans- och resultaträkningen alltid ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Det innebär att indirekta kostnader i vissa fall ska tas upp som en tillgång i balansräkningen, trots den förenkling som här föreslås.

Den föreslagna ändringen bör gälla även för koncernredovisningen (se artikel 29.1 i det sjunde bolagsrättsliga direktivet). Detta kräver inte någon särskild lagändring (se 7 kap. 11 §).

Den föreslagna ändringen bör få genomslag även för finansiella företag och koncerner. Inte heller detta kräver någon särskild lagändring (se 4 kap. 1 § och 7 kap. 4 § ÅRKL respektive 4 kap. 1 § och 7 kap. 4 § ÅRFL).

8. Årsbokslut

Regeringens förslag: Bestämmelserna om årsbokslutet förenklas.

Vissa bestämmelser om värdering av anläggningstillgångar upphävs. Kraven på att extraordinära intäkter och kostnader ska redovisas och att vissa belopp vid upptagande av lån ska periodiseras tas bort. Vissa krav på tilläggsupplysningar tas bort och bestämmelserna om tilläggsupplysningarnas placering förenklas.

Utredningens förslag: Regeringens förslag saknar motsvarighet i utredningens förslag. Utredningen föreslår att det vanliga årsbokslutet tas

• Sida 72
•  Original

bort och att samtliga årsbokslut i framtiden ska upprättas enligt dagens regler om förenklat årsbokslut (se betänkandet s. 146 f.).

Remissinstanserna:

De flesta remissinstanser, bl.a. Skatteverket,

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges advokatsamfund, tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Bokföringsnämnden är positiv till förslaget men anser sig behöva mer resurser och tid för att kunna ta fram de kompletterande regler som behövs för t.ex. handelsbolag, ideella föreningar och större enskilda näringsidkare. Flera remissinstanser är dock negativa till ett borttagande av det vanliga årsbokslutet. FAR SRS anser att regelverket om det förenklade årsbokslutet är så pass nytt att det är för tidigt att bedöma om och i vilken omfattning det i praktiken har tillämpats och att det vanliga årsbokslutet därför inte ännu bör avskaffas. Hovrätten för Nedre Norrland anser att förslaget kan ifrågasättas av principiella skäl, eftersom det kräver en omfattande tilläggsreglering från Bokföringsnämnden som det finns begränsad författningsenlig grund för. Hovrätten framhåller vidare att det knappast har något värde ur förenklingssynpunkt att upphäva bestämmelser i lag om tanken är att motsvarande regler ändå ska gälla inom ramen för god redovisningssed. Även Handelshögskolan vid Göteborgs universitet tar upp

Bokföringsnämndens roll ur ett konstitutionellt perspektiv och invändningen att det inte innebär någon förenkling att slopa vissa krav i lag för att i stället överlåta till normgivande organ att besluta om i huvudsak samma bestämmelser. Högskolan anser att det vanliga årsbokslutet bör behållas i sin nuvarande form. Enligt LRF fyller dagens regler om vanliga årsbokslut en viktig funktion men bör de kunna förenklas. Hela ansvaret för detta bör dock enligt LRF inte överlämnas till Bokföringsnämnden. SRF avråder starkt från att ta bort de nuvarande bestämmelserna om vanliga årsbokslut eftersom kvaliteten på redovisningen då i många fall skulle bli för låg. Ekonomistyrningsverket ser en risk för att sänkta krav på att lämna uppgifter i redovisningen kommer att leda till ökade krav på företagen att ta fram information i särskild ordning och att Bokföringsnämndens allmänna råd kan leda till att tänkta kostnadsbesparingar blir mindre än beräknat eller helt uteblir.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se utkastet s. 65 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Svenskt Näringsliv och Bokföringsnämnden anser att utredningens förslag att utmönstra det vanliga årsbokslutet bör genomföras. Bokföringsnämnden har vidare synpunkter på förslaget om tilläggsupplysningar till årsbokslutet och anser bl.a. att det räcker med att summan av de totala skulderna som förfaller till betalning senare än efter ett år anges. SRF,

LRF och FAR SRS anser att upplysningskraven i årsbokslutet kan minskas ytterligare genom att samtliga krav på tilläggsupplysningar tas bort, utom de om vilka redovisningsprinciper som har tillämpats och om dessa har ändrats.

• Sida 73
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Det vanliga årsbokslutet bör behållas

Företag som inte avslutar den löpande bokföringen med en årsredovisning ska upprätta ett årsbokslut. Om den årliga nettoomsättningen för ett sådant företag normalt uppgår till högst tre miljoner kronor, får årsbokslutet upprättas i förenklad form (6 kap. 3 § bokföringslagen). Ett årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. Dessa ska vara uppställda enligt någon av de uppställningsformer som anges i bilagor till årsredovisningslagen och upprättas med beaktande av bl.a. ett antal av årsredovisningslagens värderingsbestämmelser samt kompletteras med vissa tilläggsupplysningar (6 kap. 4–9 §§). För ett förenklat årsbokslut gäller endast att det ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning samt upprättas enligt god redovisningssed och i vanlig läsbar form (6 kap. 10 §). Bokföringsnämnden har för enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut gett ut ett allmänt råd om bokslutets innehåll och utformning (BFNAR 2006:1).

De företag som får upprätta årsbokslutet i förenklad form är i huvudsak enskilda näringsidkare och handelsbolag med endast fysiska personer som delägare. Enligt utredningen fanns det 72 500 aktiva handelsbolag år 2006. Antalet handelsbolag med en eller flera juridiska personer som delägare och som av denna anledning var skyldiga att upprätta årsredovisning uppgick till 21 145. Vidare hade 91 procent av alla aktiva handelsbolag en omsättning under tre miljoner kronor. Motsvarande siffra för aktiva enskilda näringsidkare var 98 procent. Som utredningen konstaterar innebär detta att det absoluta flertalet företag som inte måste avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning får upprätta årsbokslut i förenklad form.

Den omständigheten att ett företag får upprätta ett förenklat årsbokslut innebär inte att företaget är förhindrat att upprätta ett bokslut i vanlig form. Det kan finnas flera skäl till att ett företag vill upprätta ett vanligt årsbokslut. Så kan exempelvis vara fallet om någon intressent ställer krav på att ett sådant årsbokslut upprättas eller om det saknas vägledning i form av sådan kompletterande normgivning som kan underlätta upprättandet av ett förenklat årsbokslut. Om bestämmelserna om årsbokslut tas bort, skulle denna valmöjlighet för företagen försvinna. Flera remissinstanser anser att detta skulle utgöra en försämring för företagen.

Reglerna om förenklat årsbokslut trädde i kraft den 1 januari 2007. Enligt statistik från Skatteverket avseende taxeringen 2008 (räkenskapsåret 2007) hade 710 000 företag möjlighet att avsluta sina löpande räkenskaper med ett förenklat årsbokslut. Av dessa upprättade 217 000 (dvs. 30 procent) ett vanligt årsbokslut. Statistiken avseende taxeringen 2009 (räkenskapsåret 2008) visar att 249 000 företag av totalt 731 000 (dvs. 34 procent) då valde att inte upprätta ett förenklat årsbokslut. Dessa siffror ska ställas i relation till vad som ovan anförs om hur stor del av handelsbolagen och de enskilda näringsidkarna som behöver upprätta ett vanligt årsbokslut. Ett stort antal företag upprättar alltså ett vanligt årsbokslut trots att de inte är skyldiga att göra det. Även om dessa uppgifter endast avser de första två åren då det varit möjligt att upprätta ett för-

• Sida 74
•  Original

enklat årsbokslut, tyder de på att det finns ett behov av att det vanliga årsbokslutet behålls.

Remissynpunkterna och statistiken från Skatteverket talar för att en genomgripande utvärdering bör göras innan den nuvarande ordningen ändras. Eftersom bestämmelserna är relativt nya, låter sig detta inte göras ännu. Därtill kommer att EU:s redovisningsdirektiv är föremål för översyn. Vilka konsekvenser det arbetet kommer att få på nationell nivå är i dag inte möjligt att säga. Regeringen anser mot den bakgrunden att det är för tidigt att nu ta ställning till om det är ändamålsenligt att ta bort reglerna om vanligt årsbokslut. I stället bör det vanliga årsbokslutet förenklas.

Hur kan det vanliga årsbokslutet förenklas?

Bestämmelser om vem som ska upprätta ett årsbokslut och hur detta ska ske finns, som framgått tidigare, i bokföringslagen. Årsbokslutet får sitt närmare innehåll genom hänvisningar till vissa av årsredovisningslagens bestämmelser om balans- och resultaträkning och värderingsprinciper (6 kap. 4 § bokföringslagen) samt genom kompletterande normer (god redovisningssed).

Eftersom årsredovisningslagens bestämmelser om uppställningsformer för balans- och resultaträkning ska tillämpas när ett årsbokslut upprättas, får förslaget i avsnitt 7.4 om balansräkning i förkortad form direkt genomslag även för årsbokslutsföretag. Det finns dock anledning att se över om inte de nuvarande bestämmelserna om årsbokslut kan förenklas ytterligare.

Med anledning av det förslag om resultaträkning i förkortad form som lämnas i avsnitt 7.3 behandlas nedan frågan om även årsbokslutsföretag bör kunna upprätta en sådan resultaträkning.

De bestämmelser om värderingsprinciper som bedöms vara av störst intresse ur förenklingssynpunkt avser värdering av anläggningstillgångar, extraordinära intäkter och kostnader samt periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån. Också dessa behandlas nedan.

Resultaträkning i förkortad form

Årsbokslutet är en rent intern handling som inte behöver offentliggöras. Det har därför inte funnits anledning att av konkurrensskäl låta årsbokslutsföretagen slå samman vissa poster i resultaträkningen. Bestämmelserna om resultaträkning i förkortad form omfattar alltså endast årsredovisningsskyldiga företag. För dessa föreslås i avsnitt 7.3 att kravet på konkurrensskäl tas bort och att mindre företag alltid ska ha rätt att upprätta resultaträkning i förkortad form. De ändrade bestämmelserna får ses om ett led i att förenkla redovisningen. Det saknas då skäl att inte låta möjligheten att upprätta resultaträkning i förkortad form stå öppen även för sådana företag som upprättar årsbokslut.

Av avsnitt 7.3 framgår att årsredovisningsföretag – om de slår samman poster i resultaträkningen – ska särredovisa nettoomsättningen. Till skillnad från vad som normalt är fallet i årsredovisningsföretag är kretsen intressenter mer begränsad i årsbokslutsföretag. Det är därför inte nöd-

• Sida 75
•  Original

vändigt att kräva att även årsbokslutsföretag särredovisar nettoomsättningen, om de upprättar resultaträkningen i förkortad form.

Denna förenkling innebär att ett årsbokslut, på samma sätt som en årsredovisning, kommer att kunna upprättas med förkortad resultaträkning.

Bestämmande av anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

Anläggningstillgångar ska normalt värderas med utgångspunkt i tillgångens anskaffningsvärde. Hur anskaffningsvärdet ska beräknas framgår av 4 kap. 3 § årsredovisningslagen. Anskaffningsvärdet ska motsvara utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska inbegripa såväl inköpspriset som utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet. Om en tillgång har tillverkats av företaget självt får, efter de ändringar som föreslås i avsnitt 7.6, i anskaffningsvärdet räknas in såväl kostnader som kan hänföras till produktionen av tillgången som en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader. Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen får räknas in i anskaffningsvärdet, till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Därtill får utgifter för värdehöjande förbättringar räknas in i anskaffningsvärdet, om de har lagts ner under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år. Företagen har således en viss frihet att själva bestämma hur värdet på anläggningstillgångarna ska beräknas.

Det kan dock ifrågasättas om det är nödvändigt att låta företag med typiskt sett ganska enkla ekonomiska förhållanden fullt ut tillämpa årsredovisningslagens ibland komplicerade bestämmelser om hur anskaffningsvärdet på anläggningstillgångar fastställs. Det är många gånger förknippat med merarbete eller vissa svårigheter att fastställa storleken på de tillkommande utgifter som ska eller får räknas in i anskaffningsvärdet. Den ökade noggrannhet i redovisningen som uppnås genom bestämmelserna står ofta inte i proportion till de kostnader de medför. Dessa bestämmelser bör därför tas bort för sådana företag som upprättar årsbokslut. Det överlämnas därmed till företagen att avgöra om och hur de vill räkna in sådana utgifter och kostnader i anskaffningskostnaden, om årsbokslutet i det enskilda fallet ändå ger en korrekt bild av verksamheten och det är förenligt med god redovisningssed. Det bör dock av tilläggsupplysningarna framgå hur värdet har beräknats för de poster som tas upp som anläggningstillgångar i balansräkningen (se nedan).

Extraordinära intäkter och kostnader

Intäkter och kostnader i annan verksamhet än företagets normala verksamhet ska redovisas som extraordinära intäkter och kostnader (3 kap. 13 § årsredovisningslagen). Denna bestämmelse är hämtad från det fjärde bolagsrättsliga direktivet och innehåller inte – lika lite som direktivet – någon närmare precisering av var gränsen går mellan företagets normala verksamhet och annan mer extraordinär verksamhet.

Utvecklingen i noterade företag har gått i en riktning där intäkter och kostnader inte längre redovisas som extraordinära, och det kan ifrågasättas om det är motiverat att redovisa på detta sätt i årsbokslutsföretag

• Sida 76
•  Original

(se framför allt IAS 1 p. 85). Sådana poster som över huvud taget skulle kunna vara aktuella att redovisa som extraordinära torde dessutom vara ovanliga i sådana företag som upprättar ett årsbokslut.

Avsikten med att bryta ut och redovisa poster under särskilda rubriker, såsom extraordinära poster, är att göra det möjligt för läsaren att bedöma företagets framtida intjäningsförmåga. Eftersom ett årsbokslut inte är avsett att offentliggöras, är behovet att kunna göra sådana analyser begränsat, annat än möjligen för företagets kreditgivare som i sådana fall ändå kan få denna information direkt från företaget. Kravet på att intäkter och kostnader i annan verksamhet än företags normala ska redovisas som extraordinära intäkter och kostnader bör därför tas bort.

Periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån

Kapitalrabatter och direkta emissionsutgifter vid upptagande av lån får inte kostnadsföras omedelbart utan ska som regel periodiseras (4 kap. 15 § årsredovisningslagen). Med kapitalrabatt avses den merkostnad som uppkommer för en låntagare när ett lån tas upp till en kurs som understiger den till vilket lånet ska lösas. Direkta emissionsutgifter avser utgifter för upptagande av lånet, t.ex. provision till förmedlande bank eller tryckning av skuldebrev.

Kapitalrabatter, men kanske främst emissionskostnader, är ovanliga i företag som upprättar årsbokslut. Det framstår inte som motiverat att tynga bestämmelserna om årsbokslutets innehåll med en hänvisning till denna paragraf i årsredovisningslagen.

Tilläggsupplysningar i årsbokslutet

Enligt bokföringslagen ska det i årsbokslutet lämnas vissa tilläggsupplysningar. Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i årsbokslutet är redan ganska kortfattade och enkla att tillämpa. Ett visst utrymme för förenklingar finns ändå.

Tilläggsupplysningar ska som huvudregel lämnas i noter och hänvisning göras vid de poster i balans- eller resultaträkningen som upplysningarna hänför sig till (6 kap. 5 §). Det finns knappast skäl att i detalj reglera på vilket sätt upplysningarna ska lämnas, så länge bokslutet upprättas på ett överskådligt sätt och i överensstämmelse med god redovisningssed (jfr 6 kap. 4 § bokföringslagen och 2 kap. 2 § årsredovisningslagen). Det bör kunna överlämnas till den som upprättar årsbokslutet att avgöra var tilläggsupplysningarna lämpligen bör lämnas. De nuvarande bestämmelserna om tilläggsupplysningarnas placering bör därför tas bort.

Den nu förslagna ändringen kan visserligen bedömas vara av mindre betydelse i sak, men den innebär ändå en viss förenkling genom att den samlade regelmängden minskar och de kvarvarande reglerna blir tydligare.

Årsbokslutet ska innehålla upplysningar om tillämpade värderingsprinciper och principer för omräkning av tillgångar, avsättningar och skulder i utländsk valuta (6 kap. 6 § bokföringslagen). Därtill ska vissa upplysningar lämnas om de anläggningstillgångar som tas upp i balansräkningen eller i noter (6 kap. 7 §). Det handlar om upplysningar om

• Sida 77
•  Original

anskaffningsvärden, årets avskrivningar och nedskrivningar samt ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar. Även grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarna ska anges.

Frågan är om inte kraven på tilläggsupplysningar enligt 6 kap. 6 och 7 §§ går onödigt långt. De företag som upprättar årsbokslut har många gånger förhållandevis enkla ekonomiska förhållanden och kretsen av utomstående intressenter är normalt liten. Det bör vara tillräckligt att det av tilläggsupplysningarna framgår vilka principer som har tillämpats vid värderingen av tillgångar, avsättningar och skulder samt hur värdet har beräknats för de poster som tas upp som anläggningstillgångar i balansräkningen.

Vissa tilläggsupplysningar bör dock behållas. För varje skuldpost i balansräkningen, eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket årsredovisningslagen, ska det anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen (6 kap. 8 § bokföringslagen). Vidare ska det lämnas en upplysning om det är så att företaget har ändrat redovisningsprinciper (6 kap. 9 §). Upplysningar om långfristiga skulder och om ändrade redovisningsprinciper är nödvändiga för att det utifrån företagets resultat- och balansräkning ska kunna göras dels en analys av företagets förmåga att på kort sikt hantera sina skulder, dels en jämförelse med tidigare räkenskapsår. Dessa upplysningar bör därför alltjämt lämnas. I likhet med Bokföringsnämnden anser regeringen dock att det är tillräckligt att det lämnas uppgift om hur stor del av de totala skulderna som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen. Detta är även en naturlig följd av att årsbokslutsföretag får möjlighet att upprätta balansräkning i förkortad form, där en uppdelning på varje skuldpost över huvud taget inte görs utan endast de totala skulderna redovisas.

Årsbokslut för gemensamt bedriven verksamhet

Utredningen föreslår att det i bokföringslagen uttryckligen föreskrivs att ett företag som bedriver verksamhet tillsammans med någon annan bokföringsskyldig ska kunna avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut som bara omfattar den gemensamt bedrivna verksamheten. Att det är möjligt att upprätta ett sådant årsbokslut för gemensamt bedriven verksamhet framgår dock redan med tillräcklig tydlighet av lagtext och förarbeten (se 4 kap. 5 § bokföringslagen samt prop. 1998/99:130, del 1, s. 231 f. och 388 f.). Det förtydligande som utredningen föreslår är därför inte nödvändigt.

9. Bokföring

9.1. Räkenskapsår

Regeringens förslag: De begränsningar till vissa fasta tidsperioder som enligt bokföringslagen gäller för andra räkenskapsår än kalenderår (brutna räkenskapsår) tas bort. Ett brutet räkenskapsår ska dock även

• Sida 78
•  Original

fortsättningsvis påbörjas den första dagen i en kalendermånad och omfatta en period av tolv hela månader.

Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 71 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Vissa remissinstanser, LRF, FAR SRS, Svenskt Näringsliv och SRF, anser att samtliga företag, även bl.a. enskilda näringsidkare, bör omfattas av de nya reglerna.

Skälen för regeringens förslag: Ett räkenskapsår ska omfatta tolv månader. Fysiska personer, dödsbon, sådana handelsbolag vars inkomst ska beskattas hos en fysisk person och vissa samfällighetsförvaltande juridiska personer ska normalt ha kalenderår som räkenskapsår. Andra företag får ha brutet räkenskapsår. Ett brutet räkenskapsår ska omfatta tiden den 1 maj–den 30 april, den 1 juli–den 30 juni eller den 1 september–den 31 augusti (3 kap. 1 § bokföringslagen). Skatteverket kan under vissa förhållanden medge att annan period om tolv hela månader får utgöra räkenskapsår (3 kap. 2 §).

Bokföringslagen innehåller även bestämmelser om förkortat och förlängt räkenskapsår, gemensamt räkenskapsår för flera verksamheter och för koncernföretag, omläggning av räkenskapsår, föreläggande om rättelser och om räkenskapsår i finansiella företag (3 kap. 3–8 §§).

Ur företagsekonomisk synvinkel kan det ofta finnas anledning att förlägga räkenskapsåret så att det följer företagets verksamhetscykel; det kan vara lämpligt att räkenskapsåret avslutas när den ekonomiska aktiviteten är låg eller att räkenskapsåret omfattar en obruten säsong. Liknande skäl för att kunna tillämpa brutet räkenskapsår kan finnas även hos bokföringsskyldiga juridiska personer som inte bedriver näringsverksamhet. Det kan t.ex. finnas anledning att förlägga medlemsmötet i en ideell förening till en viss tidpunkt på året. Ibland verkar också redovisningsbyråer för att klienten ska välja ett brutet räkenskapsår för att arbetsbelastningen för byrån ska spridas jämnare över året.

Det kan alltså finnas olika skäl för att bestämma räkenskapsåret till en annan period än kalenderår. Mot detta måste vägas det allmännas intresse av att den bedrivna verksamheten kan kontrolleras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, t.ex. vid beskattningen. Det är mot den bakgrunden de nu gällande bestämmelserna om räkenskapsår ska ses.

I olika sammanhang framförs önskemål från näringslivet om en utökning av antalet tillåtna brutna räkenskapsår.

För de företag som i dag får ha brutet räkenskapsår, bl.a. samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar, skulle mer flexibla regler när det gäller brutna räkenskapsår kunna innebära administrativa vinster, utan motsvarande nackdelar för det allmänna. Företagandet skulle exempelvis underlättas om ett brutet räkenskapsår kan avslutas samtidigt som mervärdesskatten ska redovisas. Reglerna om brutet räkenskapsår innebär att den löpande bokföringen i vissa fall måste avslutas vid fler tillfällen än vad som kan motiveras av det allmännas intresse.

• Sida 79
•  Original

Vid en jämförelse med motsvarande regler om räkenskapsår i Danmark, Finland och Norge framstår den svenska ordningen som onödigt restriktiv. I Danmark och Finland har företagen en större frihet att förlägga räkenskapsåret till annan tolvmånadersperiod än ett kalenderår. I Norge kan vilket räkenskapsår som helst väljas om det ökar årsredovisningens informationsvärde och ändringen beror på att företaget har en säsongsbetonad verksamhet.

Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att knytningen av det brutna räkenskapsåret till vissa fasta tidsperioder bör tas bort. Ett brutet räkenskapsår bör dock även i fortsättningen omfatta tolv hela månader och påbörjas den första dagen i en kalendermånad.

Några remissinstanser, bl.a. LRF, FAR SRS och Svenskt Näringsliv, anser att även företag som normalt har kalenderår som räkenskapsår, t.ex. enskilda näringsidkare, bör omfattas av de nya reglerna. Kravet på att enskilda näringsidkare m.fl. ska ha kalenderår som räkenskapsår infördes i samband med 1990-års skattereform (prop. 1989/90:110 s. 589 f

.)

. Som motiv för detta anfördes kontrollskäl från skattesynpunkt. Kravet övervägdes ånyo i samband med utarbetandet av 1999 års bokföringslag (prop. 1998/99:130 s. 221 f.). De problem en rätt till brutet räkenskapsår skulle medföra för skatteförvaltningen ansågs då väga betydligt tyngre än argumenten för en sådan rätt. Det finns alltjämt bärande skäl mot en ändring. Ett sådant är intresset av en effektiv och ändamålsenlig kontroll vid beskattningen. En rätt för enskilda näringsidkare m.fl. att tillämpa brutet räkenskapsår skulle medföra ett flertal skatterelaterade problem. Såväl de materiella skattereglerna, exempelvis reglerna om räntefördelning, som Skatteverkets kontrollsystem är konstruerade utifrån att enskilda näringsidkare m.fl. inte har rätt att tillämpa brutet räkenskapsår. Fysiska personer, dödsbon, handelsbolag där en fysisk person ska beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och vissa samfällighetsförvaltande juridiska personer bör alltså även fortsättningsvis som huvudregel ha kalenderår som räkenskapsår. Inte heller de särskilda reglerna för finansiella företag bör ändras (se 1 kap. 7 § ÅRKL och 1 kap. 6 § ÅRFL).

9.2. Tidpunkten för bokföring

Regeringens förslag: Kontantmetoden ska få tillämpas av alla icke finansiella företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor. Möjligheten att inom ramen för god redovisningssed tillåta senareläggning av den löpande bokföringen utökas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 155 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Skatteverket anser att det är olämpligt att ha olika kontantmetoder i redovisningslagstiftningen och i skattelagstiftningen och förordar att förslaget samordnas med förslagen från

Utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning. Sveriges advokatsamfund anser att den nuvarande möjligheten för årsredovis-

• Sida 80
•  Original

ningsskyldiga företag att använda kontantmetoden inte bör tas bort.

Nutek anser att det är ett logiskt och välkommet förslag att låta storleken på verksamheten vara avgörande för valet av bokföringsmetod. Enligt SRF bör aktiebolag med mera omfattande verksamhet inte få tillämpa kontantmetoden. SRF avstyrker därför förslaget i den delen.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 72 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Några remissinstanser, bl.a. LRF och SRF, anser att mindre företag med ett fåtal fakturor som redovisar mervärdesskatt en gång per år ska kunna vänta med bokföringen till dess att skatten ska redovisas.

SRF anför att det med hänsyn till kapitalskyddsreglerna inte är lämpligt att tillåta att mindre aktiebolag tillämpar kontantmetoden.

Skälen för regeringens förslag

Kontantmetoden

Affärshändelser ska bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbok) och i systematisk ordning (huvudbok). Bokföringen ska ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och att överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat (5 kap. 1 § bokföringslagen). När det gäller bokföringstidpunkten är huvudregeln att kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag och att andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske.

Företag som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning får, om den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor, tillämpa den s.k. kontantmetoden. Metoden innebär att företaget får dröja med att bokföra affärshändelser till dess betalning sker och är ett enklare sätt att sköta den löpande bokföringen. Företag som inte behöver upprätta årsredovisning är i huvudsak enskilda näringsidkare, ideella föreningar och vissa handelsbolag. Även årsredovisningsskyldiga företag, i huvudsak aktiebolag, ekonomiska föreningar, finansiella företag, stiftelser och vissa handelsbolag, får tillämpa metoden under förutsättning att det endast förekommer ett mindre antal fakturor eller andra handlingar i verksamheten och att fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp (5 kap. 2 §).

Förutsättningarna för att årsredovisningsskyldiga företag ska få använda kontantmetoden skiljer sig alltså från vad som gäller för företag som upprättar årsbokslut. Företag som upprättar årsbokslut får alltid använda kontantmetoden om den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor. För årsredovisningsskyldiga företag är det i stället antalet fakturor och storleken på dessa som är avgörande.

Reglerna om bokföring bör, så långt det är möjligt och lämpligt, vara desamma oavsett i vilken form en viss verksamhet bedrivs. Bokföringen av en näringsverksamhet bör i princip ske enligt samma regler oavsett om verksamheten bedrivs av t.ex. ett aktiebolag, en stiftelse eller en fysisk person. Utgångspunkten bör, som utredningen förordar, vara att kontantmetoden tillåts för alla företagsformer, om inte starka skäl talar

• Sida 81
•  Original

mot detta. Några sådana skäl kan inte anföras här. Det som kan uppfattas som negativt med en sådan ordning, nämligen att det kan bli svårare att överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat, uppvägs av fördelarna och en godtagbar precision i redovisningen uppnås ändå. Förhållandena i ett litet aktiebolag skiljer sig inte från en enskild näringsverksamhet av motsvarande storlek på ett sådant sätt att det finns anledning att ställa strängare krav på den löpande bokföringen i dessa företag än i andra företag. Vidare är det sannolikt så att likformiga regler förenklar jämförelsen mellan företagsformer för personer som överväger att starta ett företag. Den nuvarande regeln för årsredovisningsskyldiga företag ger dessutom upphov till en del problem i den praktiska tillämpningen och det har ifrågasatts om den egentligen innebär någon lättnad för dessa företag.

Regeringen anser alltså att det finns goda skäl att göra kontantmetoden tillämplig på samma sätt för samtliga företag, oavsett om de ska avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut eller en årsredovisning. Metoden bör kunna tillämpas av alla företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till ett begränsat belopp.

När det gäller finansiella företag som omfattas av ÅRKL eller ÅRFL och finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av dessa lagar finns det dock skäl att göra särskilda överväganden. För sådana företag är det av särskild vikt att fordringar och skulder avseende bl.a. insättare, försäkringstagare och investerare bokförs omedelbart när de uppkommer, oavsett företagets omsättning. De aktuella företagen, som i de flesta sammanhang ska tillämpa de bestämmelser som gäller för större företag, har regelmässigt en nettoomsättning som uppgår till betydande belopp. Ett undantag skulle därför normalt få betydelse enbart under det första verksamhetsåret och alltså knappast innebära någon verklig förenkling jämfört med att företaget redan från början etablerar bokföringsrutiner där samtliga affärshändelser bokförs när de inträffar. Finansiella företag som omfattas av ÅRKL eller ÅRFL och finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av dessa lagar bör därför inte få tillämpa kontantmetoden.

Frågan är då på vilken nivå gränsvärdet bör sättas för de företag som framdeles ska få tillämpa kontantmetoden. Som anförs ovan bör gränsvärdet knyta an till företagets nettoomsättning. Företag som upprättar årsbokslut får endast använda kontantmetoden om den årliga nettoomsättningen uppgår till högst tre miljoner kronor. Utredningen föreslår att detta gränsvärde används även i framtiden. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att kontantmetoden inte bör få användas av aktiebolag med mera omfattande verksamhet och avstyrker förslaget.

Det är enligt regeringens mening inte lämpligt att tillämpa olika omsättningsgränser beroende på i vilken form ett företag drivs. Det är också allmänt sett angeläget att hålla nere antalet gränsvärden som företagen har att beakta. Den nuvarande omsättningsgränsen på tre miljoner kronor överensstämmer med den som avgör om ett förenklat årsbokslut får upprättas. Gränsen framstår som väl avvägd och bör gälla alla företag.

Man kunde i och för sig behålla den möjlighet för årsredovisningsskyldiga företag att använda kontantmetoden som finns i dag som en kompletterande regel; i vissa situationer kan den vara mer fördelaktig.

• Sida 82
•  Original

Samtidigt torde det inte vara särskilt vanligt att företag som har en omsättning som överstiger tre miljoner kronor uppfyller kravet på ett mindre antal handlingar i verksamheten och kravet på att fordringarna och skulderna inte ska uppgå till avsevärda belopp. En kompletterande regel skulle visserligen kunna få betydelse för de finansiella företagen, som enligt förslaget inte ska omfattas av tremiljonersregeln. De fall då sådana företag skulle kunna använda den kompletterande regeln bedöms dock vara mycket få, och som ovan anges finns det skäl för att dessa företag inte alls bör få använda en kontantmetod.

Behovet av en kompletterande regel framstår mot denna bakgrund som begränsat. Med hänsyn till detta och de tillämpningssvårigheter som påtalats är regeringen inte beredd att föreslå att den nuvarande kontantmetoden för årsredovisningskyldiga företag behålls.

Som Ekobrottsmyndigheten och SRF påtalar kan en företagare som tillämpar kontantmetoden få sämre möjligheter att överblicka verksamhetens förlopp och ställning och därmed även få sämre möjligheter att bedöma när den kritiska gränsen för skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning inträder. Att den ökade möjligheten att använda kontantmetoden ställer krav på att de företag som väljer att använda metoden förmår överblicka bolagets ekonomiska situation bör dock inte hindra att reglerna införs och att de omfattar även mindre aktiebolag.

Det finns även en kontantmetod i 13 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200). Förutsättningarna för att få tillämpa denna motsvarar dem som gäller för kontantmetoden i bokföringslagen. Som Skatteverket anmärker är det olämpligt att ha olika regler i redovisnings- och skattesammanhang, om detta inte är särskilt motiverat. Motsvarande ändringar som nu föreslås beträffande bokföringslagens kontantmetod bör därför genomföras även i mervärdesskattelagen. Utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning (SamRoB) föreslår att en s.k. rak kontantmetod införs i skattelagstiftningen, dvs. att kontantmetoden får användas utan begränsning till visst räkenskapsår (SOU 2008:80). Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Skatteverket förordar att det förslag som läggs fram nu samordnas med SamRoB:s förslag. Enligt regeringens mening är emellertid en utvidgning av möjligheten att använda kontantmetoden en viktig förenkling för företagen som inte bör avvakta den fortsatta beredningen av SamRoB:s förslag.

Senareläggning av bokföringen

Som redogörs för ovan är huvudregeln att kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag och att andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske. Samtliga typer av affärshändelser får dock bokföras vid en senare tidpunkt, om det finns särskilda skäl och ett senareläggande är förenligt med god redovisningssed (5 kap. 2 § andra stycket bokföringslagen). Kravet på särskilda skäl markerar att möjligheten till avsteg från huvudregeln ska utnyttjas restriktivt. Hänvisningen till god redovisningssed innebär att det överlämnats till praxis och normgivande organ, främst Bokföringsnämnden, att närmare utveckla i vilka undantagsfall en fördröjning i bokföringen kan accepteras.

• Sida 83
•  Original

Sedan den 1 januari 2008 är det möjligt för mindre företag att under vissa förutsättningar redovisa mervärdesskatt var tredje månad i stället för varje månad (10 kap. 14 a § skattebetalningslagen [1997:483]). När den förlängda redovisningsperioden för mervärdesskatt infördes ansåg ett flertal remissinstanser att förslaget skulle få större förenklingseffekt för företagen om även bokföringslagens bestämmelser om tidpunkten för den löpande bokföringen ändrades. Även regeringen var av uppfattningen att ytterligare vinster kunde uppnås genom en ökad samordning mellan regelverken men konstaterade att en utredning tillsatts, Utredningen om enklare redovisning, för att överväga ytterligare förenklingar i redovisningsreglerna (prop. 2007/08:25 s. 67 f.).

Bokföringslagen har karaktär av ramlag. Det ankommer i första hand på Bokföringsnämnden att ansvara för utvecklingen av god redovisningssed och därmed, vid behov och inom de ramar som bestämmelsen ger, ge vägledning för när den löpande bokföringen får senareläggas. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har framhållits att utrymmet för att utveckla god redovisningssed och ge sådan vägledning skulle öka om kravet på att det ska föreligga särskilda skäl för att tillåta en senareläggning tas bort. En sådan ordning skulle t.ex. ge utrymme för en ökad samordning mellan redovisning och beskattning. Regeringen är i princip positiv till en sådan utvidgning. Bokföringslagen bör därför endast ange att avsteg från huvudregeln om när affärshändelser ska bokföras får ske om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed. Härmed ökar utrymmet för att inom ramen för god redovisningssed tillåta senareläggning av bokföringen.

9.3. Gemensam verifikation

Regeringens förslag: Kravet på att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna för att få använda en gemensam verifikation vid kontantförsäljning tas bort.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 162 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 76 f.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: För varje affärshändelse ska det som huvudregel finnas en egen verifikation. Flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation. Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får även inbetalningarna under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation, om det skulle vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller en annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar (5 kap. 6 § bokföringslagen).

• Sida 84
•  Original

En verifikation ska innefatta uppgifter om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad den avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör (5 kap. 7 §). Dessa uppgifter får dock utelämnas om det är förenat med svårigheter att låta uppgiften ingå i verifikationen och ett utelämnande är förenligt med god redovisningssed (5 kap. 8 §).

Reglerna om gemensam verifikation vid kontant försäljning har tillkommit för att det har ansetts svårt att ta fram fullständiga verifikationer i kontantbranscher, där det ofta förkommer ett stort antal affärshändelser och kundkretsen i huvudsak är anonym. Lagen föreskriver som villkor att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna. Den tekniska utvecklingen har medfört att det av de obligatoriska uppgifterna i en verifikation normalt endast är uppgiften om motpart som saknas vid registrering i ett kassaregister. Denna uppgift kan dock få utelämnas enligt undantagsregeln i 5 kap. 8 § (se prop. 1998/99:130 s. 397).

Högsta domstolen har i ett avgörande år 2005 prövat om ett taxiföretag brutit mot bokföringslagens bestämmelser om bevarande av räkenskapsinformation genom att uppgifter om de enskilda köruppdragen klippts bort från taxameterns körpassrapport (rättsfallet NJA 2005 s. 252). Domstolen fann att förutsättningen att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta en verifikation för varje affärshändelse inte var uppfylld i det aktuella fallet, eftersom uppgifter om de enskilda kontantkörningarna hade funnits dokumenterade i rapporten. Avgörandet har av bl.a. Bokföringsnämnden och näringslivet tolkats så att gemensam verifikation får användas endast vid kontant försäljning som inte registreras i ett kassaregister. Genom lagen (2007:592) om kassaregister m.m. är i princip all kontantförsäljning underkastad krav på registrering i ett kassaregister från och med den 1 januari 2010.

Sammantaget innebär detta att alla affärshändelser som registreras i ett kassaregister ska dokumenteras med en enskild verifikation och att gemensam verifikation i praktiken nästan aldrig kan användas. Detta är enligt regeringens mening inte en lämplig ordning. Bestämmelserna om gemensam verifikation vid kontant försäljning tar främst sikte på företag som använder kassaregister i sin verksamhet och avser att underlätta för sådana företag. Kravet på att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna bör tas bort så att det blir möjligt att använda gemensam verifikation också vid kontant försäljning som registreras i ett kassaregister.

9.4. Överföring av räkenskapsinformation

Regeringens förslag:

Dokument, mikroskrift eller maskinläsbart

medium som används för att bevara räkenskapsinformation får förstöras om informationen på ett betryggande sätt överförs till annat sådant material. Det ursprungliga materialet får dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

• Sida 85
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 169 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Rikspolisstyrelsen anser att den föreslagna tiden om tre års bevarande är för kort och förordar en bevarandetid om fem år. Kronofogdemyndigheten föreslår att tidsgränsen för överföring inte ska gälla företag efter konkurs. Bolagsverket framhåller att det med hänsyn till årsredovisningens betydelse finns anledning att överväga en längre bevarandetid för det ursprungliga materialet om det rör sig om en elektroniskt upprättad årsredovisning och anser att sju år kan vara en lämplig bevarandetid. Sveriges advokatsamfund anser att tiden för bevarande av det ursprungliga materialet bör vara två år och att pappersdokument bör få förstöras omedelbart.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens förslag (se utkastet s. 78 f.), även om lagtexten i utkastet fått en missvisande utformning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet, bl.a. Kronofogdemyndigheten, tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Räkenskapsinformation ska bevaras i direkt läsbar form (pappersdokument eller mikroskrift) eller i maskinläsbar form. Huvudregeln är att material med räkenskapsinformation ska bevaras i det skick materialet hade när det kom till företaget eller fick när informationen sammanställdes (7 kap. 1 § bokföringslagen). Räkenskapsinformation på maskinläsbart medium får dock under vissa förutsättningar föras över till annan form (7 kap. 6 §). Ett företag får sålunda förstöra ett maskinläsbart medium som används för att bevara räkenskapsinformation, om informationen på ett betryggande sätt överförs till annan tillåten form för bevarande. Har informationen mottagits från någon annan och är den av det slag som företaget normalt bevarar på maskinläsbart medium, måste det maskinläsbara mediet dock sparas i tre år.

Utredningen föreslår att det som huvudregel ska vara möjligt att föra över räkenskapsinformationen på ett sätt som är oberoende av vilket material det rör sig om, så länge överföringen sker till ett annat material. Regeringen kan se stora fördelar med en ordning som tillåter överföring i fler fall och anser inte att det finns skäl till att begränsa denna möjlighet till att omfatta endast överföringar från en av de tre tillåtna formerna för bevarande – dokument, mikroskrift eller maskinläsbart medium – till en annan. Det bör i stället vara möjligt att överföra räkenskapsinformation från och till vilket som helst av de tillåtna materialen för bevarande av räkenskapsinformation, t.ex. från ett dokument till ett maskinläsbart medium eller från ett dokument till ett annat dokument. En sådan generell bestämmelse om överföring gör reglerna om överföring tydligare och enklare. Möjligheten till överföring bör dock inte vara villkorslös. En grundläggande förutsättning bör även fortsättningsvis vara att överföringen sker på betryggande sätt, dvs. att överföringen inte innebär någon risk för att informationen förvanskas eller förstörs.

En särskild fråga är vad som bör gälla beträffande det ursprungliga materialet. När en uppgift som lagras i maskinläsbar form skrivs ut kan en del av dess bevisvärde gå förlorat. Detsamma gäller om information i

• Sida 86
•  Original

t.ex. pappersform läses in och överförs till maskinläsbar form. Det bör därför inte vara tillåtet att omedelbart förstöra det ursprungliga materialet. I likhet med utredningen anser regeringen att det saknas skäl att särbehandla maskinläsbara medier i detta avseende. Inte heller finns det skäl att skilja mellan material som företaget själv har upprättat och material som har kommit in till företaget. En likformig reglering för bevarande av räkenskapsinformation innebär dessutom att regelverket blir mer överskådligt och tydligt. Visserligen innebär förslaget, som

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar, att den möjlighet som finns i dag att omedelbart förstöra det ursprungliga maskinläsbara mediet faller bort.

Regeringen bedömer dock att det genom den tekniska utveckling som skett under senare år blivit så enkelt och billigt att lagra maskinläsbar information att denna nackdel är begränsad. Tillsammans med den nedkortning av arkiveringstiden som föreslås i avsnitt 9.5 så överväger fördelarna.

Den begränsade möjlighet att överföra information som finns i dag kräver i vissa fall att det maskinläsbara mediet sparas. Detta får förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades och måste alltså sparas i minst tre år. Frågan är då om det nu, när möjligheterna till överföring av räkenskapsinformation utökas, bör bestämmas en annan bevarandetid. Det bör givetvis inte krävas att det ursprungliga materialet sparas längre än vad som behövs utifrån befogade kontrollintressen och samma bevarandetid bör gälla för alla lagringsformer. Regeringen är alltså inte beredd att, som Bolagsverket efterfrågar, införa särskilda bestämmelser för årsredovisningar som upprättats i elektronisk form.

Utredningen föreslår att det ursprungliga materialet ska sparas i tre år. Det kan förstås diskuteras hur länge materialet ska behöva sparas för att trygga de brottsbekämpande myndigheternas behov. I likhet med

Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten anser regeringen att de problem för brottsbekämpningen som kan uppstå genom att det ursprungliga materialet inte finns bevarat under en längre tid än tre år är så begränsade att de inte med någon större styrka talar mot utredningens förslag.

När det gäller bevarandetidens längd finns det vidare anledning att ta hänsyn till att Skatteverket kan fatta ett omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel under året efter taxeringsåret, dvs. två år efter beskattningsåret. Utifrån intresset av en effektiv skattekontroll framstår mot den bakgrunden utredningens förslag om tre år som en väl avvägd tidsperiod för bevarande av det ursprungliga materialet. Som

Kammarrätten i Göteborg konstaterar kan en tid om tre år visserligen medföra att omprövning av en taxering på den skattskyldiges initiativ och eftertaxering, som båda vanligtvis får ske upp till fem år efter taxeringsåret, kan komma att ske på ett sämre material än om det ursprungliga materialet hade bevarats. De fall där eftertaxering eller omprövning sker senare än tre år efter beskattningsåret, och där skillnaden mellan det ursprungliga materialet och det tillgängliga materialet – där räkenskapsinformationen i sig ska vara oförändrad – är avgörande för ärendets utgång, bedöms dock om de alls förekommer vara så fåtaliga att det inte bör hindra att utredningens förslag genomförs.

• Sida 87
•  Original

När det gått tre år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades bör den bokföringsskyldige alltså ha rätt att förstöra det ursprungliga materialet, under förutsättning att räkenskapsinformationen överförs till annat tillåtet material. Givetvis hindrar inget att ett företag bevarar det ursprungliga materialet under en längre tid än tre år.

Utredningen föreslår att överföring av räkenskapsinformationen endast ska få göras i ett led. Regeringen anser att detta kan ifrågasättas. Det starkaste skälet för att inte tillåta omedelbar förstöring av det ursprungliga materialet är som framhålls ovan att materialet kan innehålla tilläggsinformation som kan ha ett bevisvärde, utan att för den skull anses vara del av räkenskapsinformationen (jfr prop. 1998/99:130 s. 273). Sådan tilläggsinformation löper störst risk att försvinna vid den första överföringen. När informationen en gång väl har förts över från ett medium till ett annat har emellertid denna eventuella tilläggsinformation sannolikt redan gått förlorad. Det är svårt att se att senare överföringar kommer att försämra informationen ytterligare, så länge överföringarna sker på betryggande sätt. Det bör därför inte ställas upp några hinder mot ytterligare överföringar under arkiveringstiden.

Kronofogdemyndigheten föreslår att företag efter konkurs inte ska omfattas av den treåriga bevarandetiden eftersom det gör att datorutrustning måste behållas och inte kan säljas av konkursförvaltaren. Även Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet (Rekon) i Sverige tar upp denna fråga. Av förarbetena till bestämmelserna om formerna för bevarande av räkenskapsinformationen framgår dock att bestämmelsen inte ställer något krav på bevarande av den maskinella utrustning och de andra fysiska föremål som ursprungligen användes för att spara informationen.

Tillgången på maskinvara kan göra det nödvändigt att använda annan utrustning än den som användes från början (prop. 1998/99:130 s. 405 f.). Däremot måste det givetvis under hela bevarandetiden finnas tillgång till den utrustning och de system som fordras för att avläsa räkenskapsinformationen (se 7 kap. 2 §).

9.5. Tiden för bevarande av räkenskapsinformation

Regeringens förslag:

Arkiveringstiden för räkenskapsinformation

förkortas från tio till sju år.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 173).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Sveriges advokatsamfund anser att arkiveringstiden bör kunna förkortas ytterligare och förordar att tiden bestäms till sex år.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag (se utkastet s. 80 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

• Sida 88
•  Original

Skälen för regeringens förslag: Syftet med kravet på bevarande av räkenskapsinformation är att informationen ska vara lätt tillgänglig så att affärshändelser kan kontrolleras eller på annat sätt följas upp i efterhand.

Framför allt det allmänna har behov av detta för att säkerställa kontroller av olika slag, exempelvis taxeringsrevisioner och brottsutredningar. Mot detta befogade intresse måste naturligtvis ställas de kostnader och praktiska problem som långa arkiveringstider kan leda till för de bokföringsskyldiga.

En av de omständigheter som tidigare anförts som skäl för den tioåriga arkiveringstiden har varit de brottsbekämpande myndigheternas intresse av att kunna utreda och beivra brott (prop. 1998/99:130 s. 265 f.). Preskriptionstiden för de allvarligaste ekonomiska brotten är tio år. En förkortad arkiveringstid kan få till följd att vissa ekonomiska brott som upptäcks först sedan flera år förflutit blir svårare eller omöjliga att utreda. Det torde enligt regeringens bedömning dock vara mycket ovanligt att räkenskapsinformation som är tio år gammal efterfrågas i brottsutredningssammanhang. Detta bekräftas av vad Åklagarmyndigheten,

Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen uppger i sina remissyttranden. De brottsbekämpande myndigheternas intressen kan därför inte anses hindra att arkiveringstiden förkortas.

En annan omständighet som har nämnts är att eftertaxering i vissa fall kan ske efter utgången av den vanligtvis gällande femårsperioden. Detta kan bli fallet om den skattskyldige delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans eller hennes beskattning eller om åtal har väckts för sådant brott. Eftertaxering på denna grund förutsätter alltså att en brottsutredning åtminstone har inletts. Om arkiveringstiden inte behöver vara tio år av brottsbekämpande skäl, kan inte heller den omständigheten att en utredning om brott i förlängningen kan komma att leda till ett administrativt förfarande i form av eftertaxering anses utgöra hinder för en sänkning av arkiveringstiden. Det stora flertalet företag blir varken föremål för brottsutredning eller eftertaxering men måste trots det spara en mängd information som sällan eller aldrig efterfrågas av någon utomstående.

Regeringen anser att arkiveringstiden nu kan förkortas till sju år. Härigenom uppnås en märkbar lättnad för företagen. Inget hindrar givetvis att ett företag bevarar räkenskapsinformation under längre tid än vad bokföringslagen kräver. En omständighet av betydelse i det sammanhanget är att vanliga fordringar preskriberas först efter tio år. Det kan också i andra sammanhang ställas krav på bevarande av räkenskapsinformation som avviker från de krav som ställs i bokföringslagen.

Den förkortning av arkiveringstiden som föreslås bör få genomslag också när det gäller konkursförvaltares skyldighet att bevara räkenskapsinformation och på stiftelser som inte är bokföringsskyldiga.

Kronofogdemyndigheten påpekar att myndigheten har en skyldighet att ta hand om en konkursgäldenärs räkenskapsinformation, om det finns hinder mot att denne själv gör det, och föreslår att företag efter konkurs endast ska behöva spara sin räkenskapsinformation i fem år.

Konkurstillsynsutredningen föreslår att arkiveringstiden i sådana situationer begränsas till sex år efter utgången av det kalenderår då konkursen beslutades (SOU 2000:62). Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Frågan tas därför inte upp här.

• Sida 89
•  Original

Ekobrottsmyndigheten tar i en framställning (dnr Ju2003/6252/L1) upp frågan om arkivförteckningar. Enligt myndigheten skulle det underlätta vid brottsutredningar om det fanns en straffsanktionerad skyldighet för företag att föra en förteckning över arkiverat bokföringsmaterial med uppgift om var materialet förvaras och att vid överlåtelse av verksamheten upprätta en särskild arkivförteckning över det bokföringsmaterial som finns vid köparens övertagande.

Bokföringslagen innehåller bestämmelser om att räkenskapsinformation ska bevaras och hur detta ska ske. Att inte bevara räkenskapsinformation på föreskrivet sätt kan medföra straffansvar för bokföringsbrott. Som Ekobrottsmyndigheten påpekar finns det dock inte någon skyldighet för en bokföringsskyldig att tillhandahålla de brottsutredande myndigheterna bokföringen. Den konflikt som kan finnas mellan å ena sidan de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att komma åt sådan räkenskapsinformation som den misstänkte inte frivilligt ställer till förfogande och å andra sidan den misstänktes rätt att förhålla sig passiv övervägdes för några år sedan. Då gjordes bedömningen att det inte fanns något utrymme för att skärpa kraven på att den bokföringsskyldige tillhandahåller de brottsbekämpande myndigheterna bokföringen (prop. 2004/05:69 s. 32 f.). Den utvidgning av straffansvaret som Ekobrottsmyndigheten nu tar upp är visserligen av ett annat slag. Kriminalisering bör emellertid användas med försiktighet. Regeringen är mot den bakgrunden inte beredd att föreslå en sådan utvidgning av det straffbara området som Ekobrottsmyndigheten är inne på.

Det pågår för närvarande en översyn av EU:s mervärdesskattedirektiv⁹, där bl.a. bevarandetiden för mervärdesskattefakturor är föremål för överväganden. Vilka konsekvenser en eventuell ändring av direktivet kan få när det gäller arkiveringstiden för räkenskapsinformation får övervägas när översynen är avslutad.

10. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringarna i årsredovisningslagen ska träda i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010. Ändringen i bestämmelsen om beräkning av anskaffningsvärde för en egentillverkad anläggningstillgång ska dock tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2010.

Ändringarna i bokföringslagen ska träda i kraft den 1 januari 2011. Bestämmelserna om årsbokslutets innehåll ska tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ändringarna i årsredovisningslagen ska träda i kraft den 1 juli 2009 och tillämpas första

⁹ Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112).

• Sida 90
•  Original

gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 30 juni 2009. Ändringarna i bokföringslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2009. Bestämmelserna om årsbokslut föreslår utredningen dock ska tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 30 juni 2010. Bestämmelsen om beräkning av anskaffningsvärde på en egentillverkad anläggningstillgång (4 kap. 3 § tredje stycket årsredovisningslagen) och kontantmetoden (5 kap. 2 § bokföringslagen) föreslår utredningen ska tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 30 juni 2009 (se betänkandet s. 179 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Sveriges advokatsamfund anser att bestämmelsen om beräkning av anskaffningsvärde på en egentillverkad anläggningstillgång bör få tillämpas för redan löpande räkenskapsår.

Förslagen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag utom såvitt gäller ikraftträdandetidpunkten.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har fått tillfälle att yttra sig över utkastet tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Vissa remissinstanser, FAR SRS, Företagarna och Svenskt

Näringsliv, anser att ändringarna av bestämmelserna om årsredovisning bör gälla för sådana årsredovisningar som avlämnas efter den 1 mars 2010. Företagarna och SRF föreslår att de nya reglerna om brutet räkenskapsår ska kunna tillämpas direkt av befintliga företag utan krav på dispens från Skatteverket.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att de förenklingar som föreslås kan träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som de återstående leden i lagstiftningsprocessen kan väntas ta föreslås att bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2011.

En vedertagen princip för lagstiftning på redovisningsområdet är att de bestämmelser som företagen har att följa inte ändras under ett löpande räkenskapsår. Lagändringar träder därför som regel i kraft ett visst datum och tillämpas på räkenskapsår som inleds samma dag eller senare. Beträffande en del av de förslag som nu lämnas finns det dock anledning att i viss mån avvika från denna princip.

De bestämmelser som föreslås i årsredovisningslagen innebär, med undantag för bestämmelsen om beräkning av anskaffningsvärdet på en egentillverkad anläggningstillgång, inte några förändringar av vad som gäller för bokföringen under löpande räkenskapsår utan innebär i huvudsak endast lättnader i kraven på information i års- och koncernredovisningen. De ändringar i upplysningskraven som görs bör därför få genomslag redan i de redovisningshandlingar som upprättas för räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010. Detsamma gäller förslaget om förkortad balans- och resultaträkning. Regeringen är däremot inte beredd att, som ett par remissinstanser är inne på, låta ändringarna bli tillämpliga på alla årsredovisningar som avlämnas efter ikraftträdandet. En sådan ordning skulle innebära att två med varandra jämförbara företag skulle kunna upprätta årsredovisningen på olika sätt endast av det skälet att redovisningarna avlämnas vid olika tidpunkter. Det är inte lämpligt.

Förslaget om beräkning av anskaffningsvärdet på en anläggningstillgång innebär att anskaffningsvärdet på en tillgång som tillverkats av företaget självt får bestämmas utan att indirekta kostnader vid tillverk-

• Sida 91
•  Original

ningen beaktas. En tillämpning av den nya bestämmelsen innebär alltså ett byte av redovisningsprincip. Ett sådant byte bör, som utredningen framhåller, endast ske i samband med att ett nytt räkenskapsår inleds. Av det skälet bör den nya bestämmelsen få tillämpas först för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2010.

De ändringar som föreslås i bokföringslagen innebär att det blir enklare att upprätta ett årsbokslut. Vidare införs vissa lättnader vad gäller löpande bokföring och bevarande av räkenskapsinformation. I likhet med utredningen anser regeringen att bestämmelserna om löpande bokföring och bevarande av räkenskapsinformation bör bli tillämpliga direkt vid ikraftträdandet. Detsamma bör gälla för kontantmetoden. En övergång till att under löpande räkenskapsår tillämpa kontantmetoden i 5 kap. 2 § bokföringslagen kan visserligen leda till att två olika principer för bokföringen tillämpas under ett och samma räkenskapsår. Detta påverkar dock inte årsbokslutet eller årsredovisningen, eftersom obetalda fordringar och skulder ska bokföras vid räkenskapsårets utgång. Nackdelarna med detta förslag är därför begränsade och de stora vinster som det för med sig (se avsnitt 11) får anses överväga. Även ändringarna av kontantmetoden i mervärdesskattelagen bör få genomslag direkt vid ikraftträdandet.

Vad gäller bestämmelserna om årsbokslutets innehåll bör dessa bestämmelser i likhet med de huvudsakliga ändringarna i årsredovisningslagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Regeringen föreslår även att reglerna om brutna räkenskapsår ändras. Även dessa bestämmelser bör bli tillämpliga direkt vid ikraftträdandet.

Ett par remissinstanser menar att ett företag ska kunna byta till något av de brutna räkenskapsår som blir tillåtna efter ändringen utan tillstånd från Skatteverket enligt 3 kap. 6 § bokföringslagen. Med hänsyn till de olägenheter som är förknippade med en omläggning av räkenskapsår (se prop. 1975:104 s. 151) är regeringen inte beredd att föreslå en sådan ordning.

Ett företag som deltar i en gränsöverskridande fusion eller flyttar sitt säte ska i vissa fall upprätta ett särskilt bokslut. Bokslutet följer innehållsmässigt bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut men är inte knutet till räkenskapsår. Inte minst för enkelhetens skull bör de ändringar som föreslås när det gäller årsbokslutets innehåll få genomslag på det särskilda bokslutet direkt vid ikraftträdandet.

11. Konsekvensanalys

Konsekvenser för företagen

De föreslagna ändringarna syftar till att förenkla för företagen och sänka företagens administrativa kostnader. Ändringarna berör i större eller mindre utsträckning samtliga aktiva företag och även vissa andra juridiska personer, t.ex. ideella föreningar, registrerade trossamfund och

• Sida 92
•  Original

de.

stiftelser, om dessa är bokföringsskyldiga.¹⁰ Förslagen innebär på ett stort antal punkter förändringar som sammantaget medför avsevärda förenklingar för framför allt små och medelstora företag. Störst förenkling bedöms de ändringar medföra som görs i bokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår, tidpunkten för bokföringen, gemensam verifikation samt arkivering och överföring av räkenskapsinformation. Dessa bestämmelser kommer att bli flexiblare, enklare att tillämpa och i vissa avseenden mindre betungan

Nutek har, som framgår av avsnitt 5, mätt storleken på företagens administrativa kostnader. Resultaten av dessa mätningar har samlats i en särskild databas vilket gör det möjligt att utföra simuleringar av vad konsekvenserna blir av olika förändringar i regelverket. Nutek har på sådant sätt simulerat konsekvenserna av utredningens förslag och även granskat regeringens lagförslag under beredningen i Regeringskansliet.

De beräkningar som Nutek gjort utifrån utredningens förslag om ändringar i årsredovisningslagen visar att den administrativa bördan till följd av förslagen kommer att minska med omkring 400 miljoner kronor årligen, vilket motsvarar drygt 20 procent av de administrativa kostnaderna på årsredovisningsområdet (se betänkandet s. 175 f.).¹¹ Detta belopp innefattar en ändring av gränsvärdet i redovisningslagstiftningen. Den frågan har behandlats i propositionen En frivillig revision (prop. 2009/10:204).

Regeringens förslag till ändringar i årsredovisningslagen skiljer sig i vissa avseenden från utredningens, t.ex. när det gäller formen för hur uppgifterna i förvaltningsberättelsen ska lämnas och omfattningen av vissa tilläggsupplysningar. Vad gäller informationskraven i förvaltningsberättelsen överensstämmer emellertid utredningens och regeringens förslag i sak i så hög grad att skillnaden dem emellan när det gäller konsekvenser för företagen är försumbar. I vilken form uppgifterna ska lämnas påverkar knappast de administrativa kostnaderna för företagen. Även skillnaderna mellan utredningens förslag om tilläggsupplysningar och regeringens förslag bedöms vara av begränsad betydelse. Sammantaget uppskattar regeringen, med utgångspunkt i Nuteks bedömning av konsekvenserna av utredningens förslag, att de förslag som nu lämnas avseende årsredovisningslagen bör kunna leda till en årlig besparing för företagen på ungefär 300 miljoner kronor.

De minskningar i de administrativa kostnaderna som är hänförliga till förslagen om ändringar i bokföringslagen har varit svåra för Nutek att mäta. Med administrativa kostnader menas i detta sammanhang de kostnader som företagen har för att upprätta, lagra eller överföra information eller uppgifter som orsakas av krav i lagar, förordningar, föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Den avgränsning som gjorts innebär att inte alla de förslag som nu läggs fram och som bör upplevas som en lättnad för företagen bidrar till att den administrativa bördan minskar.

¹⁰ Antalet aktiva företag i Statistiska centralbyråns företagsregister uppgick år 2009 till omkring 980 000. Det totala antalet företag registrerade hos Bolagsverket uppgick i början av år 2010 till drygt 1 010 000. ¹¹ Enligt uppgifter ur Nuteks databas för mätningar av företagens administrativa kostnader (Malin) är knappt 280 000 företag skyldiga att upprätta årsredovisning. Av dessa är knappt 10 000 större företag.

• Sida 93
•  Original

Exempel på detta är förslagen att minska arkiveringstiden från tio år till sju år och att införa flexiblare regler för brutna räkenskapsår. Andra förslag är av det slaget att de är beroende av hur den kompletterande normgivningen utvecklas och kan därför inte mätas i detta skede. Ett exempel på detta är förslaget att ta bort kravet på särskilda skäl för senareläggning av den löpande bokföringen. En annan kategori av förslag som inte heller har kunnat ingå i Nuteks beräkning är sådana som verkets databas saknar tillräckligt detaljerat jämförelsematerial om för att kunna göra en meningsfull simulering av. Exempel på detta är de enklare regler för vanliga årsbokslut som föreslås här.

Även om det alltså inte varit möjligt för Nutek att mäta effekten av samtliga förslag om ändringar i bokföringslagen på sådant sätt att de kan ges ett värde i kronor, är det i flera fall verkets bedömning att förslagen sannolikt kommer att leda till lättnader i den administrativa bördan och till en märkbar förändring i företagens vardag.

Förslaget att låta årsredovisningsskyldiga företag med en nettoomsättning som uppgår till högst tre miljoner kronor tillämpa samma kontantmetod som årsbokslutsföretag berör omkring 160 000¹² företag och bör enligt regeringens bedömning kunna leda till att behovet av att löpande bokföra affärshändelser minskar med omkring en tredjedel. Den totala kostnaden för den löpande bokföringen (grund- och huvudbokföring) för dessa företag uppgår till 1 670 miljoner kronor¹³ vilket innebär att kostnadsminskningen kan beräknas till omkring 560 miljoner kronor per år.

De förslag till ändringar i årsredovisningslagen och bokföringslagen som läggs fram här påverkar också juridiska personer som typiskt sett inte bedriver näringsverksamhet, bl.a. stiftelser och ideella föreningar. Det finns ett stort antal sådana juridiska personer. Som exempel kan nämnas att antalet stiftelser som är skyldiga att avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning uppgår till omkring 10 000 (se prop. 2008/09:89 s. 46).

Förslagen påverkar också de företag som omfattas av ÅRKL och ÅRFL. Dessa lagar hänvisar i stor utsträckning till bestämmelserna i årsredovisningslagen. Även om ÅRKL och ÅRFL inte omfattas av Nuteks beräkningar, står det klart att ändringarna innebär att även kostnaderna för företag som omfattas av dessa lagar kommer att minska.

Förslagen saknar betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv.

Konsekvenser för de offentliga finanserna

Förslaget att utöka möjligheten för årsredovisningsskyldiga företag att använda kontantmetoden innebär att redovisningen av mervärdesskatten senareläggs för de ytterligare företag som väljer att tillämpa metoden. Företag som redovisar mervärdesskatt varje månad kommer i allmänhet, om de tillämpar kontantmetoden, att redovisa mervärdesskatten en månad

¹² Enligt uppgifter ur Nuteks databas för mätningar av företagens administrativa kostnader (Malin). ¹³ Enligt uppgifter ur Nuteks databas för mätningar av företagens administrativa kostnader (Malin).

• Sida 94
•  Original

senare än de skulle ha gjort om de bokfört affärshändelsen omedelbart. Därigenom uppkommer, första gången metoden tillämpas, en likviditetsförlust för staten och en därmed sammanhängande årlig räntekostnad som har beräknats till 40 miljoner kronor. Frågan behandlas i 2010 års ekonomiska vårproposition (prop. 2009/10:100).

Förslaget att ta bort kravet på aktivering av indirekta tillverkningskostnader kommer sannolikt att medföra att framför allt mindre företag inte kommer att aktivera sådana kostnader utan i stället kostnadsföra dem direkt. Därigenom blir kostnaderna direkt resultatpåverkande, vilket i sin tur leder till ett lägre beskattningsbart resultat. Den offentligfinansiella kostnad som förslaget kan medföra bedöms dock vara försumbar.

Konsekvenser för Skatteverket

Förslaget att tillåta fler brutna räkenskapsår kan innebära att Skatteverket, särskilt inledningsvis, får hantera fler ärenden om omläggning av räkenskapsår (3 kap. 6 § bokföringslagen). Samtidigt kommer ärenden om medgivande till annat tolvmånaders räkenskapsår än kalenderår att minska (3 kap. 2 §). Merkostnaden för Skatteverket bedöms bli liten och ska finansieras inom befintlig ram.

Konsekvenser för Bokföringsnämnden

De ändringar som föreslås aktualiserar i vissa fall ny eller ändrad kompletterande normgivning från Bokföringsnämnden. Bokföringsnämnden bedömer att ett tillfälligt tillskott på åtminstone två miljoner kronor utöver nuvarande anslag krävs för detta arbete. Enligt regeringens bedömning torde det inte vara fråga om något mera omfattande arbete. Merkostnaden för detta arbete ska finansieras inom befintlig ram.

Information

Det är angeläget att information lämnas om de ändrade reglerna. Bokföringsnämnden och Bolagsverket har centrala roller när det gäller spridning av information. Även Regeringskansliet kommer att ta fram information om de ändrade reglerna.

Kostnaderna för information om reglerna ska finansieras inom befintliga ramar.

• Sida 95
•  Original

12. Författningskommentar

12.1. Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

3 kap. 4 §

Posterna i balansräkningen och resultaträkningen ska tas upp var för sig i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror ska de avvikelser göras som är betingade av verksamhetens särskilda inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att de redovisas särskilt, ska de tas upp i delposter. Kompletterande poster ska ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten.

Poster som föregås av arabiska siffror får slås samman,

1. om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på rättvisande bild, eller

2. om sammanslagningen främjar överskådligheten och posterna och, i förekommande fall, delposterna anges i not.

Mindre företag får slå samman poster i balansräkningen som avser tillgångar, eget kapital, avsättningar och skulder, om posterna föregås av arabiska siffror.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilken ordning posterna i balansräkningen och resultaträkningen ska tas upp och vilka avvikelser som får göras. Balansräkningens uppställningsschema framgår av bilaga 1 till lagen.

Det nya femte stycket innehåller en bestämmelse om balansräkning i förkortad form (artikel 11 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). En sådan balansräkning får upprättas av mindre företag. Vad som avses med mindre företag framgår av 1 kap. 3 §.

Bestämmelsen innebär att poster som föregås av arabiska siffror får slås samman och redovisas under den närmaste övre rubrik som föregås av en bokstav eller, i förekommande fall, en romersk siffra. Sålunda får exempelvis posterna Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för skatter och Övriga avsättningar slås samman till en post benämnd Avsättningar (se bilaga 1 C. Avsättningar 1–3). Sammanslagning får ske även om förutsättningarna i fjärde stycket inte är uppfyllda. Möjligheten att slå samman poster i balansräkningen omfattar inte poster som redovisas inom linjen, såsom ställda säkerheter (jfr artikel 14 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet).

Av 7 kap. 8 § framgår att bestämmelserna om förkortad balansräkning är tillämpliga också vid upprättandet av koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.4. Paragrafen har även justerats språkligt.

• Sida 96
•  Original

3 kap. 11 §

Mindre företag får slå samman posterna 1

• i bilaga 2 respektive

posterna 1

• och 6 i bilaga 3 till en post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust.

Ett företag som slår samman poster enligt första stycket ska i resultaträkningen, i anslutning till posten bruttovinst eller bruttoförlust, lämna uppgift om nettoomsättningen. Bolagsverket får i ett enskilt fall medge att uppgiften om nettoomsättningen utelämnas, om det är motiverat av konkurrensskäl.

Paragrafen innehåller bestämmelser om resultaträkning i förkortad form (artikel 27 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet).

Enligt första stycket får mindre företag alltid upprätta resultaträkning i förkortad form. Det innebär att vissa poster slås samman till en post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust. Hittills har förkortad resultaträkning endast fått upprättas om det har varit motiverat av konkurrensskäl. Detta villkor har nu tagits bort.

I andra stycket har kravet på att upplysning ska lämnas om skälen för sammanslagningen av posterna i resultaträkningen tagits bort. Företag som slår samman poster enligt första stycket ska dock även fortsättningsvis lämna uppgift om nettoomsättningen. Kravet på upplysning om nettoomsättning är förenat med en dispensmöjlighet. Bestämmelsen har förtydligats så att det uttryckligen framgår att dispens förutsätter att det finns konkurrensskäl för att utelämna uppgiften. Detta innebär inte någon saklig ändring (jfr prop. 1998/99:130, del 1, s. 308 och 464).

Av 7 kap. 8 § framgår att bestämmelserna om förkortad resultaträkning är tillämpliga också vid upprättandet av koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Paragrafen har även justerats språkligt.

4 kap. Värderingsregler

4 kap. 3 §

Anläggningstillgångar ska tas upp till belopp som motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat följer av 4, 5, 6, 12, 13 a, 14 a, 14 e eller 14 f §.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska räknas in, utöver inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång får räknas in, utöver sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet, ska en upplysning om detta lämnas i en not.

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år.

Paragrafen behandlar värderingen av anläggningstillgångar och särskilt frågan hur anskaffningsvärdet ska bestämmas (artikel 35 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet).

• Sida 97
•  Original

I tredje stycket har kravet på att en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader ska räknas in i anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång tagits bort. Den nya lydelsen tillåter emellertid att så sker. I vissa fall – särskilt för större företag – kan det till och med vara nödvändigt att räkna in indirekta tillverkningskostnader i anskaffningsvärdet för att balans- och resultaträkningen ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (2 kap. 3 §). Så kan många gånger vara fallet om de indirekta kostnaderna utgör en inte oväsentlig del av den sammanlagda utgiften för tillverkningen eller uppgår till ett inte obetydligt belopp för företaget.

Det hittillsvarande kravet i fjärde stycket om att upplysning ska lämnas om storleken på ränta som räknats in i anskaffningsvärdet har tagits bort.

Av 7 kap. 11 § framgår att ändringarna får genomslag även på koncernredovisningen (artikel 29 i det sjunde bolagsrättsliga direktivet).

Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och 7.6. Paragrafen har även justerats språkligt och redaktionellt.

5 kap. Tilläggsupplysningar

5 kap. 3 §

För varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 ska uppgift lämnas om

1. tillgångarnas anskaffningsvärde,

2. tillkommande och avgående tillgångar,

3. överföringar,

4. årets avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

5. årets nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

6. årets uppskrivningar, med särskild uppgift om uppskrivningsbeloppets användning och oavskrivet uppskrivningsbelopp,

7. ackumulerade avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, 8. ackumulerade nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

9. ackumulerade uppskrivningar, och 10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, nedskrivningar och uppskrivningar.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster ska anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av skatteskäl, ska en upplysning lämnas om detta med angivande av avskrivningens eller nedskrivningens storlek.

Första stycket 7–10 gäller inte mindre företag. För mindre företag som slår samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska det som föreskrivs i första och andra styckena om anläggningstillgångarnas poster i balansräkningen i stället avse de sammanslagna posterna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsupplysningar om anläggningstillgångar som företaget redovisar i balansräkningen eller i noterna (artiklarna 15.3 a, 33.1 tredje stycket, 35.1 c cc i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Det nya fjärde stycket innebär att vissa tilläggsupplysningar enligt första stycket inte behöver lämnas av mindre företag (artikel 44.2 i

• Sida 98
•  Original

nämnda direktiv). Mindre företag (se 1 kap. 3 §) behöver endast lämna upplysning om tillgångarnas anskaffningsvärde, tillkommande och avgående tillgångar, överföringar, årets avskrivningar, årets nedskrivningar och årets uppskrivningar.

I det nya femte stycket förtydligas att mindre företag som väljer att upprätta balansräkning i förkortad form endast ska lämna uppgift om totalbeloppen för anläggningstillgångarna vid tillämpningen av bestämmelserna i första och andra styckena (artikel 11 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Detta innebär exempelvis att samtliga materiella anläggningstillgångar redovisas under en enda post (Materiella anläggningstillgångar) och att tilläggsupplysningen om tillgångarnas anskaffningsvärde endast behöver ange totalbelopp för posten.

Av 7 kap. 14 § framgår att ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 10 §

För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under Omsättningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2, ska anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2, ska anges den del som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen, samt den del som förfaller till betalning senare än fem år efter balansdagen.

För mindre företag som slår samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska det som föreskrivs i första och andra styckena om fordringsposter och skuldposter i balansräkningen i stället avse de sammanslagna posterna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kortfristiga och långfristiga balansposter (artiklarna 9 och 43.1.6 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det nya tredje stycket förtydligas att mindre företag som väljer att upprätta balansräkning i förkortad form endast ska ange totalbeloppen för de långfristiga fordringarna och skulderna vid tillämpningen av bestämmelserna i första och andra styckena (artiklarna 11 och 44.1 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Detta innebär exempelvis att samtliga fordringar som är omsättningstillgångar redovisas under en enda post (Fordringar) och att tilläggsupplysningen om hur stor del av dessa som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen endast behöver ange totalbelopp för posten.

Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 och 14 §§).

Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 11 §

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 ska, om säkerhet har ställts, omfattningen av säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

• Sida 99
•  Original

Om företaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för koncernföretag, ska en särskild upplysning lämnas om detta.

För mindre företag som slår samman poster enligt 3 kap. 4 § femte stycket ska, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, anges omfattningen av ställda säkerheter för den sammanslagna posten med uppgift om deras art och form.

Paragrafen behandlar lämnande av upplysningar om ställda säkerheter (artiklarna 14, 43.1.6 och 43.1.7 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Upplysning ska bl.a. lämnas om i vilken utsträckning företaget har ställt säkerhet för sina skulder. Vidare ska uppgift om säkerhetens art och form anges för varje skuldpost. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det nya tredje stycket förtydligas att mindre företag som väljer att upprätta balansräkning i förkortad form ska ange den totala omfattningen av ställda säkerheter vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket (artikel 44.1 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Om företaget exempelvis har ställt säkerhet i en och samma tillgång för skulder till kreditinstitut och för leverantörsskulder och skuldposterna har slagits samman i balansräkningen, får även säkerheten redovisas sammanslagen.

Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 och 14 §§).

Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 20 §

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag ska ange det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar för var och en av följande grupper:

1. styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare, och

2. anställda som inte omfattas av 1. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare ska anges särskilt.

I ett publikt aktiebolag ska vid tillämpningen av första och andra styckena samtliga personer i bolagets ledning ingå i den grupp som avses i första stycket 1. Antalet personer i gruppen ska anges. Vidare ska uppgifter om räkenskapsårets löner och andra ersättningar lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om specifikation av löner och andra ersättningar till anställda och ledande befattningshavare (artikel 43.1.12 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet).

Första stycket har ändrats så att det omfattar endast större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag. Vad som avses med större företag och mindre företag framgår av 1 kap. 3 §. I bestämmelsen har med anledning av Lagrådets synpunkter gjorts en mindre språklig justering.

Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 och 14 §§).

• Sida 100
•  Original

Paragrafen är därvid relevant endast när moderföretaget i koncernen är ett publikt aktiebolag.

Fjärde stycket, som har ställt krav på att uppgifter enligt paragrafen ska lämnas särskilt för varje land som företaget har anställda i, har tagits bort. Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen (se 7 kap. 14 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 22 §

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag ska lämna uppgift om det sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare.

I ett publikt aktiebolag ska en uppgift som avses i första stycket omfatta även pensioner och liknande förmåner till andra personer i bolagets ledning. Antalet personer som omfattas ska anges. Vidare ska uppgifter lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören. Sådana uppgifter behöver dock inte lämnas för arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsupplysningar om pensioner och liknande förmåner till ledande befattningshavare (artikel 43.1.12 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Dess tillämpningsområde har genom ändringen i första stycket begränsats till att omfatta större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag. Vad som avses med större och mindre företag framgår av 1 kap. 3 §. I bestämmelsen har med anledning av Lagrådets synpunkter gjorts en mindre språklig justering.

Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 och 14 §§). Paragrafen är därvid relevant endast när moderföretaget i koncernen är ett publikt aktiebolag.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 25 §

Större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag, som har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra personer i företagets ledning, ska lämna uppgift om avtalen och om de väsentligaste villkoren i avtalen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsupplysningar om avtal om avgångsvederlag. Dess tillämpningsområde har inskränkts till att omfatta större företag och sådana mindre företag som är publika aktiebolag. Vad som avses med större och mindre företag framgår av 1 kap. 3 §. I bestämmelsen har med anledning av Lagrådets synpunkter gjorts en mindre språklig justering.

Ändringen får genomslag även på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 och 14 §§).

• Sida 101
•  Original

Paragrafen är därvid relevant endast när moderföretaget i koncernen är ett publikt aktiebolag.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Paragrafen har även justerats språkligt.

6 kap. Förvaltningsberättelse m.m.

6 kap. 1 §

Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. När det behövs för förståelsen av årsredovisningen ska översikten innehålla hänvisningar till och ytterligare upplysningar om de belopp som tas upp i andra delar av årsredovisningen.

Upplysningar ska även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat,

2. sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut,

3. företagets förväntade framtida utveckling inklusive en beskrivning av väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget står inför,

4. företagets verksamhet inom forskning och utveckling,

5. företagets filialer i utlandet,

6. antal och kvotvärde för de egna aktier som innehas av företaget, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har betalats för aktierna,

7. antal och kvotvärde för de egna aktier som har förvärvats under räkenskapsåret, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har betalats,

8. antal och kvotvärde för de egna aktier som har överlåtits under räkenskapsåret, den andel av aktiekapitalet som dessa aktier utgör samt storleken av den ersättning som har erhållits, och

9. skälen för de förvärv eller överlåtelser av egna aktier som har skett under räkenskapsåret.

Om det är väsentligt för bedömningen av företagets ställning och resultat, ska det även lämnas följande upplysningar avseende användningen av finansiella instrument:

1. mål och tillämpade principer för finansiell riskstyrning jämte, för varje viktig typ av planerad affärshändelse där säkringsredovisning används, tillämpade principer för säkring, och

2. exponering för prisrisker, kreditrisker, likviditetsrisker och kassaflödesrisker.

Utöver sådan information som ska lämnas enligt första–tredje styckena ska förvaltningsberättelsen innehålla sådana icke-finansiella upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten, däribland upplysningar om miljö- och personalfrågor. Företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalkenska alltid lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

Andra stycket 3–5, tredje stycket och fjärde stycket gäller inte mindre företag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltningsberättelsens innehåll (artikel 46 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet).

• Sida 102
•  Original

I femte stycket har undantaget för mindre företag från vissa av paragrafens bestämmelser utökats. Sålunda har skyldigheten att lämna upplysningar om företagets verksamhet inom forskning och utveckling tagits bort liksom skyldigheten att i vissa fall lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

Av 7 kap. 31 § framgår att ändringarna får genomslag också på koncernredovisningen i mindre koncerner, om en sådan redovisning upprättas (se 7 kap. 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.5. Paragrafen har även justerats språkligt.

7 kap. Koncernredovisning

7 kap. 14 §

Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2, 3, 4 a–7 och 10– 13 §§, 14 § andra och tredje styckena, 15–18 §§ samt 18 b–25 §§ tillämpas även på koncernredovisningen. Det som sägs där om större företag ska i stället avse större koncerner och det som sägs om mindre företag ska i stället avse mindre koncerner. Det som sägs i 5 kap. 18 b § om medelantalet anställda ska avse medelantalet anställda i koncernen. Tilläggsupplysningarna ska lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och tredje meningarna och andra stycket i samma paragraf.

Trots det som sägs i första stycket får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av nämnda bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

I paragrafen finns bestämmelser om tilläggsupplysningar i koncernredovisningen.

I paragrafens första stycke har hänvisningen till 5 kap. 4 § tagits bort. Ändringen beror på att den paragrafen har upphävts.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

7 kap. 32 §

Ett företag som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1–3 a §§ om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 4 § första stycket 4 om förvaltningsberättelse,

3. 7 § vad gäller hänvisningarna till 2 kap. 5 § om språk och form och 2 kap. 7 § om undertecknande,

4. 12 § första stycket om värderingsprinciper,

5. 14 § vad gäller hänvisningarna till följande bestämmelser i 5 kap.: – 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 15 § första och tredje styckena om en ekonomisk förenings eget kapital,

– 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

• Sida 103
•  Original

– 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, och

– 25 § om avtal om avgångsvederlag,

6. 31 § första stycket, vad gäller hänvisningarna till 6 kap. 1 och 2 a– 4 §§ om förvaltningsberättelsens innehåll, och

7. 31 § andra och tredje styckena om koncernens system för intern kontroll och riskhantering.

Ett företag som avses i första stycket behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 §, om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen för koncernen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Paragrafen innehåller en uppräkning av de bestämmelser i 7 kap. som ska tillämpas av företag som omfattas av artikel 4 i den s.k. IASförordningen. I första stycket har hänvisningen till 5 kap. 4 § tagits bort. Ändringen beror på att den paragrafen har upphävts.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

8 kap. Offentliggörande

8 kap. 15 §

Om ett företag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, ska det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det ska också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registreringsmyndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen ska i stället innehålla revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt

1. 9 kap.31, 33 och 34 §§aktiebolagslagen (2005:551),

2. 8 kap. 13 § andra–fjärde styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. 28–30 §§revisionslagen (1999:1079), och

4. 4 kap. 11 § andra och tredje styckena stiftelselagen (1994:1220). Om någon revisionsberättelse inte har lämnats, ska detta förhållande liksom skälen för det anges.

Trots bestämmelserna i andra stycket får en ofullständig årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen, om ofullständigheten består i att

1. upplysningar enligt 5 kap. 18 § har lämnats utan uppgift om fördelningen mellan kvinnor och män eller utan uppgift om fördelningen mellan olika länder, eller

2. uppgift enligt 5 kap. 18 b § inte har lämnats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om publicering av årsredovisningen i ofullständigt skick. Av andra stycket framgår att en årsredovisning inte får åtföljas av revisionsberättelsen, om redovisningen publiceras i ofullständigt skick. I fjärde stycket görs undantag från denna huvudregel.

Undantagsregeln i fjärde stycket 1 har ändrats. Ändringen beror på att 5 kap. 20 § fjärde stycket har upphävts. Det är därmed inte nödvändigt med ett undantag från den paragrafens tidigare bestämmelse om att upplysningar om löner och ersättningar ska lämnas särskilt för varje land.

Paragrafen har även justerats språkligt.

• Sida 104
•  Original

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Bestämmelsen i 4 kap. 3 § tredje stycket i sin nya lydelse tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2010. Övriga bestämmelser tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2011 (punkten 1).

Möjligheten att underlåta att räkna in indirekta tillverkningskostnader i anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång får enligt punkten 2 tillämpas från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2010. Bestämmelsens äldre lydelse tillämpas på räkenskapsår som har inletts före ikraftträdandet. Övriga bestämmelser tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010, dvs. redan för det räkenskapsår som avslutas 2011. Vid ikraftträdandetidpunkten avslutade räkenskapsår omfattas däremot av äldre bestämmelser, även om års- eller koncernredovisningen inte upprättats vid denna tidpunkt.

Övervägandena finns i avsnitt 10.

12.2. Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

1 kap. Inledande bestämmelser

1 kap. 2 §

I denna lag betyder

1. företag: en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt denna lag,

2. verksamhet: näringsverksamhet eller annan verksamhet som omfattas av bokföringsskyldighet enligt denna lag,

3. moderföretag: företag som utgör moderföretag enligt definitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

4. koncern: vad som utgör koncern enligt definitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen,

5. bokföringspost: varje enskild notering i grundbokföringen eller huvudbokföringen,

6. affärshändelser: alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat,

7. verifikation: de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen,

8. räkenskapsinformation:

a) sådana sammanställningar av uppgifter som avses i – 4 kap. 3 § (balansräkning), – 5 kap. 1 § (grundbokföring och huvudbokföring), – 5 kap. 4 § (sidoordnad bokföring), – 5 kap. 6 § (verifikation), – 5 kap. 7 § (handling m.m. som en verifikation hänvisar till), – 5 kap. 11 § (systemdokumentation och behandlingshistorik), – 6 kap. 2 § (årsredovisning), – 6 kap. 4 och 5 §§ (årsbokslut),

• Sida 105
•  Original

– 6 kap. 6 § (förenklat årsbokslut), samt Prop. 2009/10:235

– 6 kap. 8 § (specifikation av balansräkningspost),

b) avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden, samt

c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen,

9. nettoomsättning: intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen.

Företag som avses i 2 kap. 2 § första stycket och 3 § ska vid tilllämpningen av bestämmelser i denna lag som hänför sig till nettoomsättning, till nettoomsättningen lägga bidrag, gåvor, medlemsavgifter och andra liknande intäkter.

3 kap. Räkenskapsår

3 kap. 1 §

Ett räkenskapsår ska omfatta tolv kalendermånader.

Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person ska beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha kalenderåret som räkenskapsår.

Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår).

I paragrafen finns bestämmelser om räkenskapsårets omfattning och förläggning i tiden.

I första stycket slås fast att ett räkenskapsår ska omfatta tolv kalendermånader. Den nya lydelsen tydliggör att ett räkenskapsår ska påbörjas den första och avslutas den sista dagen i en kalendermånad.

Tredje stycket andra meningen, där det brutna räkenskapsåret bands till vissa i lagen angivna fasta tidsperioder, har upphävts. Ändringen innebär att ett företag som inte omfattas av andra stycket får tillämpa vilket brutet räkenskapsår som helst. Av första stycket följer dock att även ett brutet räkenskapsår måste påbörjas den första dagen i en kalendermånad och omfatta tolv hela månader.

Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen har även justerats språkligt.

• Sida 106
•  Original

3 kap. 2 §

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl, får Skatteverket i ett enskilt fall medge att en annan period av tolv kalendermånader än som följer av 1 § andra stycket får utgöra räkenskapsår.

4 kap. Bokföringsskyldighetens innebörd

4 kap. 3 §

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, ska företaget utan dröjsmål upprätta en öppningsbalansräkning.

Vid upprättandet av öppningsbalansräkningen gäller 6 kap. 4 § andra stycket eller, om företaget är ett sådant företag som avses i 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen, 6 kap. 6 § i tillämpliga delar.

5 kap. Löpande bokföring och verifikationer

5 kap. 2 §

Kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske.

Affärshändelserna får bokföras senare än som anges i första stycket, om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång ska dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

Tredje stycket gäller inte företag som omfattas av lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen ( 1995:1560 ) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller tredje stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

I paragrafen finns bestämmelser om tidpunkten för bokföringen av olika affärshändelser.

• Sida 107
•  Original

I andra stycket har kravet på särskilda skäl för att en senareläggning av den löpande bokföringen ska få ske tagits bort. En senareläggning får nu ske om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Den utökade möjligheten till senareläggning kan bl.a. utnyttjas i syfte att möjliggöra en samordning med redovisningen av mervärdesskatt. Den får främst betydelse för företag vars verksamhet inte är alltför komplicerad, t.ex. företag där det inte förekommer någon mer omfattande varuförädling eller där det endast förekommer ett mindre antal affärshändelser (se även prop. 1998/99:130 s. 393). Det bör dock erinras om att det föreligger en skyldighet att bevara räkenskapsinformationen i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt, även om affärshändelsen ännu inte har bokförts (7 kap. 2 §).

Det har överlämnats till praxis och normgivande organ att närmare utveckla i vilka situationer en senareläggning av bokföringen kan accepteras.

Tredje stycket reglerar den s.k. kontantmetoden. Bestämmelsen har, med det undantag som framgår av fjärde stycket, gjorts generellt tillämplig på samtliga företag med en årlig omsättning på normalt högst tre miljoner kronor. Den hittillsvarande särregleringen för bl.a. företag som upprättar årsredovisning har tagits bort.

I det nya fjärde stycket finns ett undantag från möjligheten att använda kontantmetoden. Undantaget gäller för företag som omfattas av de särskilda årsredovisningslagarna för finansiella företag och för finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av dessa lagar.

Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen har även justerats språkligt.

5 kap. 6 §

För varje affärshändelse ska det finnas en verifikation. Om företaget har tagit emot en uppgift om affärshändelsen i den form som anges i 7 kap. 1 § första stycket, ska denna uppgift, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 7 och 8 §§, användas som verifikation.

Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation. Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får även inbetalningarna under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verifikationer.

Av tredje stycket framgår när ett företag får använda sig av en gemensam verifikation vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning. Kravet på att det ska vara förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna för att få använda gemensam verifikation har slopats.

Vilka uppgifter en verifikation ska innehålla regleras i 7 och 8 §§. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Paragrafen har även justerats språkligt.

• Sida 108
•  Original

6 kap. Hur den löpande bokföringen avslutas

6 kap. 3 §

Andra företag än sådana som avses i 1 § ska, om de inte upprättar årsredovisning, för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut.

Årsbokslutet ska upprättas enligt 4 och 5 §§. Företag i vilket den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt 1 § får upprätta årsbokslutet i förenklad form enligt 6 §.

Årsbokslut

6 kap. 4 §

Ett årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. Årsbokslutet ska upprättas i vanlig läsbar form eller i elektronisk form. Beloppen i årsbokslutet ska anges i svenska kronor.

När årsbokslutet upprättas, ska följande bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 kap. 3 § om vad som avses med andelar och nettoomsättning samt om de tillägg som ska göras till nettoomsättningen,

1 kap. 4–6 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, 2 kap. 2 § om överskådlighet och god redovisningssed, 2 kap. 4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper, 2 kap. 7 § om undertecknande, 3 kap. 1 och 2 §§ om balans- och resultaträkningarnas innehåll, 3 kap. 3 och 4 §§ om uppställningsformer, 3 kap. 9 § om avsättningar, 3 kap. 11 § första stycket om resultaträkning i förkortad form, 4 kap. 1 och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar,

4 kap. 3 § första stycket om anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar,

4 kap. 4 § om avskrivning av anläggningstillgångar, 4 kap. 5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar, 4 kap. 9 § om värdering av omsättningstillgångar, 4 kap. 10 § om värdering av pågående arbeten, 4 kap. 11 § om varulagrets anskaffningsvärde, 4 kap. 12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde, och 4 kap. 13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett årsbokslut ska innehålla.

I andra stycket har kraven tagits bort på att 3 kap. 13 § första stycket och 4 kap. 15 §årsredovisningslagen om extraordinära poster respektive periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån ska tillämpas. Vidare har det lagts till en hänvisning till 3 kap. 11 § första stycket årsredovisningslagen, vilket innebär att årsbokslutet får upprättas med resultat-

• Sida 109
•  Original

räkning i förkortad form. Bestämmelsen saknar hänvisning till den nämnda paragrafens andra stycke. Detta innebär att årsbokslutsföretag inte behöver särredovisa nettoomsättningen om de slår ihop poster i resultaträkningen.

Hänvisningen till 4 kap. 3 § årsredovisningslagen om hur anskaffningsvärdet på anläggningstillgångar ska beräknas har inskränkts till att omfatta endast den aktuella paragrafens första stycke. Det innebär att företagen, inom ramen för god redovisningssed och förutsatt att årsbokslutet i det enskilda fallet ger en korrekt bild av verksamheten, får avgöra om indirekta kostnader, räntor eller andra utgifter ska räknas in i anskaffningsvärdet för en anläggningstillgång eller inte och hur det ska ske.

Övervägandena finns i avsnitt 8. Paragrafen har även justerats språkligt.

6 kap. 5 §

I årsbokslutet ska företaget lämna de ytterligare upplysningar som anges i andra och tredje styckena.

Upplysningar ska lämnas om:

1. vilka principer för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder som har tillämpats,

2. hur värdet av varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen har beräknats, och

3. hur stor del av de totala skulderna som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

Om företaget har ändrat redovisningsprinciper, ska en upplysning lämnas om detta. Skälen för ändringen ska anges.

Paragrafen är till sitt innehåll ny. I första stycket anges att årsbokslutet måste kompletteras med de ytterligare upplysningar som anges i andra och tredje styckena.

Andra stycket innehåller tre punkter. Punkten 1 motsvarar hittillsvarande 6 § första stycket. Kravet i den paragrafens andra stycke om angivande av principer för valutaomräkning har tagits bort. Punkten 2 ersätter den hittillsvarande 7 § som innehållit ett antal detaljerade krav på att upplysningar ska lämnas om bl.a. anskaffningsvärde, avskrivningar och nedskrivningar. Dessa bestämmelser har nu ersatts av en allmän bestämmelse om att det av årsbokslutet ska framgå hur anläggningstillgångarnas värde har beräknats. Uppgift ska alltså lämnas om hur värderingsprinciperna har tillämpats för de enskilda tillgångsposterna.

Det är inget som hindrar att detta sker ihopslaget med upplysningar om tillämpade värderingsprinciper. I en mindre verksamhet kan det vara tillräckligt att ange de antaganden som gjorts om en tillgångs förväntade nyttjandeperiod. En utgångspunkt är att upplysningarna utformas på ett enkelt sätt och anpassas efter verksamhetens omfattning. I en mera omfattande verksamhet kan det således vara nödvändigt att, utöver anskaffningsvärdet, även ange med vilka belopp en tillgång skrivits av eller ned. Punkten 3 motsvarar i huvudsak hittillsvarande 8 § men med den skillnaden att det inte längre krävs en uppdelning på varje skuldpost, utan endast uppgift om den del av de totala skulderna som förfaller till betalning senare än ett år efter balansdagen.

Det tredje stycket motsvarar hittillsvarande 9 §.

• Sida 110
•  Original

Bestämmelsen i den hittillsvarande 5 § om tilläggsupplysningarnas placering har tagits bort. Företaget får således avgöra var i årsbokslutet som uppgifterna lämpligen bör lämnas, så länge som detta sker i överensstämmelse med god redovisningssed och inte står i strid med kravet på överskådlighet i 2 kap. 2 § årsredovisningslagen. Det senare följer av den hänvisning till nämnda bestämmelse som finns i 4 §.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

7 kap. Arkivering av räkenskapsinformation m.m.

7 kap. 2 §

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Maskinutrustning och system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen i den form som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 ska hållas tillgängliga i Sverige under hela den tid som anges i första stycket.

Överföring av räkenskapsinformation

7 kap. 6 §

Ett företag får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinformation som avses i 1 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 1 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överföring av räkenskapsinformation. Den har med ett ytterligare mindre förtydligande utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första meningen innebär att material som används för att bevara räkenskapsinformation får förstöras om informationen överförs till dokument, mikroskrift eller maskinläsbart medium på ett betryggande sätt, dvs. på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för att informationen förvanskas eller förstörs (prop. 1998/99:130 s. 409). Efter överföringen ska det material som informationen förts över till bevaras under den återstående arkiveringstiden. Bestämmelsen innebär att räkenskapsinformation får föras över från t.ex. ett dokument till mikroskrift eller ett maskinläsbart medium och vice versa, men även från t.ex. ett dokument till ett annat dokument. Under förutsättning att

• Sida 111
•  Original

överföringen sker på ett betryggande sätt får ett obegränsat antal överföringar göras. Det är alltså tillåtet att t.ex. först föra över information från mikroskrift till ett dokument och därefter föra över informationen från dokumentet till ett maskinläsbart medium.

Av andra meningen framgår att ett företag under tre år måste bevara material med räkenskapsinformation som mottagits eller upprättats av företaget självt i det skick materialet hade när det togs emot respektive fick när informationen sammanställdes. Först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades får det ursprungliga materialet förstöras och ersättas med något annat tillåtet material som informationen har förts över till. Detta innebär dock inte att företaget är förhindrat att dessförinnan i det praktiska bokföringsarbetet kopiera räkenskapsinformationen till annat material, utan endast att även ursprungsmaterialet måste finnas tillgängligt under denna period.

Övervägandena finns i avsnitt 9.4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2. Bestämmelserna i 1 kap. 2 § och 6 kap. 3–5 §§ i sin nya lydelse tillämpas första gången för årsbokslut som avser räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2011 (punkten 1). Från och med det datumet är det möjligt att tillämpa de nya bestämmelserna om räkenskapsår, tidpunkten för den löpande bokföringen, gemensam verifikation samt arkivering och överföring av räkenskapsinformation, även om räkenskapsåret då redan har inletts. Också kontantmetoden får tillämpas direkt från och med ikraftträdandet, trots att detta kan innebära att principen för den löpande bokföringen ändras under pågående räkenskapsår.

När det gäller arkiveringstiden (se 7 kap. 2 §) innebär det sagda att företag som har kalenderår som räkenskapsår vid ikraftträdandet den 1 januari 2011 får förstöra räkenskapsinformation som hänför sig till räkenskapsåret 2003 eller tidigare.

När det gäller överföring av räkenskapsinformation innebär regleringen att företag som har kalenderår som räkenskapsår vid ikraftträdandet får förstöra mottaget och egenupprättat material som avser räkenskapsåret 2007 eller tidigare, om informationen dessförinnan på ett betryggande sätt överförts till något annat tillåtet material (se 7 kap. 6 §).

Av punkten 2 framgår att de ändrade bestämmelser som rör årsbokslutet (6 kap.) tillämpas första gången för årsbokslut som avser räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010. Vid ikraftträdandetidpunkten avslutade räkenskapsår omfattas av äldre bestämmelser, även om årsbokslutet inte upprättats vid denna tidpunkt.

Övervägandena finns i avsnitt 10.

• Sida 112
•  Original

12.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Särskilda bestämmelser för europakooperativ som driver försäkringsrörelse

107 §

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen.

Om en understödsförening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för understödsföreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCEförordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Lagändringen träder i kraft den 1 januari 2011. De förenklingar som gjorts när det gäller årsbokslutet i 6 kap. bokföringslagen (1999:1078) får genomslag direkt på det särskilda bokslutet.

• Sida 113
•  Original

12.4. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

15 a kap. Fusion

15 a kap. 39 §

Om ett svenskt bolag deltar i en gränsöverskridande fusion och det övertagande bolaget får sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i det svenska bolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag när rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 38 §.

Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

12.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

12 kap. Fusion

12 kap. 40 §

Om en svensk förening deltar i en gränsöverskridande fusion och den övertagande föreningen har sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i den svenska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 39 §.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

• Sida 114
•  Original

Ikraftträdandebestämmelse

12.6. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

7 kap. Förvaltning och tillsyn

7 kap. 19 §

Förvaltaren ska, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren ska bevara räkenskapsmaterialet under minst sju år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas 7 kap. bokföringslagen (1999:1078).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till bokföringslagens ikraftträdandebestämmelser.

• Sida 115
•  Original

12.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

14 §

För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits i 11–13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.

Skyldighet att upprätta årsredovisning gäller inte om företaget lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

1. har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut, betalningsinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. är ett försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, eller

4. är ett europakooperativ. Om filialen är skyldig att avsluta den löpande bokföringen, men till följd av andra stycket inte upprättar någon årsredovisning, ska den i stället upprätta ett årsbokslut. För årsbokslutet tillämpas

1. i filial till företag som avses i andra stycket 1 eller 4 och som inte är att hänföra till samma stycke 2 eller 3, bestämmelserna i 6 kap. 4, 5, 7 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078),

2. i filial till företag som avses i andra stycket 2, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. i filial till företag som avses i andra stycket 3, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till bokföringslagens ikraftträdandebestämmelser.

• Sida 116
•  Original

12.8. Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

13 kap. Redovisning av utgående och ingående skatt

13 kap. 8 §

Den utgående skatten får redovisas för den redovisningsperiod under vilken betalning tas emot kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige tillgodo, om värdet av den skattskyldiges sammanlagda årliga omsättning här i landet normalt uppgår till högst 3 miljoner kronor.

Den utgående skatten för samtliga fordringar som är obetalda vid beskattningsårets utgång ska dock alltid redovisas för den redovisningsperiod under vilken beskattningsåret går ut.

Första stycket gäller inte företag som omfattas av lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen ( 1995:1560 ) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller första stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

Första–tredje styckena gäller också för den som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 c.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

3. Skattskyldiga som före ikraftträdandet redovisar mervärdesskatt enligt de allmänna bestämmelserna i 13 kap. 6 § får vid ikraftträdandet gå över till att tillämpa de nya bestämmelserna i 13 kap. 8 § utan att dispens inhämtats enligt 13 kap. 8 a §. De skattskyldiga ska dock enligt 3 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) underrätta Skatteverket om att ett sådant byte av princip för redovisning av skatt har skett.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2011 (punkten 1).

Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Företag som redovisar mervärdesskatt i period om en eller tre månader får börja tillämpa de nya bestämmelserna på omsättning i redovisningsperioden som börjar den 1 januari 2011. Detsamma gäller för företag som redovisar mervärdesskatt årligen i självdeklaration. För företag med

• Sida 117
•  Original

brutet räkenskapsår innebär ikraftträdandet att de under pågående räkenskapsår kan välja att byta princip för redovisning av skatt.

Av punkten 2 framgår att äldre bestämmelser gäller för omsättning före ikraftträdandet, även om skatten ska deklareras och betalas efter den 1 januari 2011.

Av punkten 3 framgår att skattskyldiga som önskar övergå till kontantmetoden får göra detta vid ikraftträdandet utan krav på dispens från Skatteverket, vilket annars är ett krav enligt 13 kap. 8 a §. Detta överensstämmer med tidigare övergångsregler vid utökad möjlighet till användande av kontantmetoden (prop. 2005/06:174). De skattskyldiga behöver endast underrätta Skatteverket om att ett sådant byte av princip för redovisning av skatt har skett. Underrättelsen ska som huvudregel lämnas inom två veckor från det att ändringen inträffade (3 kap. 3 § skattebetalningslagen [1997:483]).

12.9. Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.

3 kap. 2 §

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078) ska fortlöpande föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats av stiftelsen. Det ska finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha räkenskaper som är gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna ska avslutas med en sammanställning för varje räkenskapsår. Av sammanställningen ska framgå tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskapsåret. I sammanställningen ska även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Efter särskilt föreläggande av tillsynsmyndigheten ska en kopia av den sammanställning som anges i andra stycket ges in dit. Sådant föreläggande ska utfärdas när någon begär det. Beslut om föreläggande får förenas med vite. Fråga om utdömande av vite prövas av tillsynsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förande och bevarande av räkenskaper för stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078).

Ändringen i tredje stycket är av samma slag som ändringen i 7 kap. 2 § bokföringslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

• Sida 118
•  Original

Ikraftträdandebestämmelse

12.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

5 kap. Tilläggsupplysningar

5 kap. 1 §

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag ska årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3–6 §§ nedan. Upplysningarna ska lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen. Vidare ska, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter, 2 § om värderings- och omräkningsprinciper, 3 § första–tredje styckena om anläggningstillgångar, 4 a–4 c §§ om finansiella instrument, 5 § om uppskrivningsfond och fond för verkligt värde, 8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag, 11 a § första stycket om ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen,

12 § om lån till ledande befattningshavare, 12 a § första och tredje styckena samt 12 b § om transaktioner med närstående,

13 § om konvertibla lån, 14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m., 16 och 17 §§ om upplysningar om skatt, 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, 19–21 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader, 22 § om pensioner och liknande förmåner, 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, 25 § om avtal om avgångsvederlag, 26 § om uppgift om moderföretag, samt 27 § om europabolag och europakooperativ. Vid tillämpningen av 5 kap.20 och 22 §§årsredovisningslagen ska samtliga företag som omfattas av denna lag anses som publika aktiebolag.

I paragrafen finns en uppräkning av de bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) som kreditinstitut och värdepappersbolag ska tillämpa. Hänvisningarna till 5 kap.4 och 18 a §§årsredovisningslagen har tagits bort eftersom dessa paragrafer har upphävts. Vidare har hänvisningen till 5 kap. 3 § årsredovisningslagen ändrats så att den endast omfattar första–tredje styckena. I fjärde och femte styckena i nämnda paragraf finns vissa undantag från kravet på uppgiftslämnande för mindre företag respektive ett förtydligande för det

• Sida 119
•  Original

fall ett företag upprättar balansräkning i förkortad form. Dessa bestämmelser är inte tillämpliga på kreditinstitut och värdepappersbolag (jfr 1 kap. 2 § och 3 kap. 2 §).

Övervägandena finns i avsnitt 7.1 och 7.2.

7 kap. Koncernredovisning

7 kap. 4 §

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden ska tas upp som bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 26 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i 6 kap. 1 § första stycket, med undantag för hänvisningen till 6 kap.2 och 3 §§årsredovisningslagen.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

7 kap. 7 §

Företag som avses i 1 § och som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1 § om skyldighet att upprätta koncernredovisning och i vissa fall kapitaltäckningsanalys,

2. 2 § vad gäller hänvisningen till

a) 7 kap. 4 § första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554) om förvaltningsberättelse,

b) 7 kap. 12 § första stycket samma lag om enhetliga värderingsprinciper,

c) 7 kap. 31 § andra och tredje styckena samma lag om koncernens system för intern kontroll och riskhantering,

3. 4 § vad gäller hänvisningarna till

a) 2 kap. 2 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till årsredovisningslagens bestämmelser i 2 kap. 5 § om språk och form samt 2 kap. 7 § om undertecknande,

• Sida 120
•  Original

b) 5 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till följande bestämmelser i 5 kap. årsredovisningslagen:

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, och – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

c) 5 kap. 2 § 2 denna lag med särskilda regler om tilläggsupplysningar,

d) 5 kap. 4 § 3–6 denna lag om indelning av eget kapital,

e) 6 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till 6 kap. 1 § första–tredje styckena årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll och till 6 kap. 2 a § årsredovisningslagen om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen,

f) 6 kap. 2 § denna lag om särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen, samt

4. 5–6 a §§ om när koncernredovisning inte behöver upprättas. Företaget behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 § om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

12.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

5 kap. Tilläggsupplysningar

5 kap. 1 §

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag ska årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3–6 §§ nedan.

• Sida 121
•  Original

Upplysningarna ska lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen. Vidare ska, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter, 2 § om värderings- och omräkningsprinciper, 3 § första–tredje styckena om anläggningstillgångar, 4 a–4 c §§ om finansiella instrument, 5 § om uppskrivningsfond och fond för verkligt värde, 7 § om inköp och försäljning mellan koncernföretag, 8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag, 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter, 11 § första och andra styckena om ställda säkerheter, 11 a § första stycket om ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen,

12 § om lån till ledande befattningshavare, 12 a § första och tredje styckena samt 12 b § om transaktioner med närstående,

13 § om konvertibla lån, 14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m., 16 och 17 §§ om upplysningar om skatt, 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, 19–21 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader, 22 § om pensioner och liknande förmåner, 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, 25 § om avtal om avgångsvederlag, 26 § om uppgift om moderföretag, samt 27 § om europabolag och europakooperativ. Vid tillämpningen av 5 kap.20 och 22 §§årsredovisningslagen ska samtliga företag som omfattas av denna lag anses som publika aktiebolag.

7 kap. Koncernredovisning

7 kap. 4 §

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554),

• Sida 122
•  Original

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden ska tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.V),

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 5 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 26 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap. 1 § första stycket och 2 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

7 kap. 5 §

Företag som avses i 1 § och som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1 § om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 2 § vad gäller hänvisningarna till a) 7 kap.2 och 3 a §§årsredovisningslagen (1995:1554) om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

b) 7 kap. 4 § första stycket 4 samma lag om förvaltningsberättelse,

c) 7 kap. 12 § första stycket samma lag om enhetliga värderingsprinciper,

d) 7 kap. 31 § andra och tredje styckena samma lag om koncernens system för intern kontroll och riskhantering,

3. 3 § 1, 2 och 4 såvitt avser hänvisningen till 7 kap. 12 § första stycket årsredovisningslagen, med särskilda regler om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

4. 4 § vad gäller hänvisningarna till

a) 2 kap. 2 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till årsredovisningslagens bestämmelser i 2 kap. 5 § om språk och form samt 2 kap. 7 § om undertecknande,

b) 5 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till följande bestämmelser i 5 kap. årsredovisningslagen:

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, samt – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

• Sida 123
•  Original

c) 5 kap. 2 § 3 och 7 denna lag med särskilda regler om tilläggsupplysningar,

d) 5 kap. 3 § 4 denna lag om villkorad återbäring,

e) 5 kap. 4 § 1–3, 5 och 7–9 denna lag om eget kapital och avsättningar,

f) 6 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till 6 kap. 1 § första–tredje styckena årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll och till 6 kap. 2 a § årsredovisningslagen om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen, samt

g) 6 kap. 2 § denna lag om särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen.

Företaget behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 § om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 2010.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

12.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

1 a kap. Särskilda bestämmelser för europakooperativ som driver bankrörelse

1 a kap. 28 §

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en medlemsbank deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för medlemsbanken upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken

• Sida 124
•  Original

årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

12.13. Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet

14 kap. 2 §

Resultatet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Vid beräkningen av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska vid beräkningen av resultatet inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag, även om detta strider mot bokföringsmässiga grunder. För räntor gäller detta dock endast om de sammanlagda ränteinkomsterna eller de sammanlagda ränteutgifterna uppgår till högst 5 000 kronor.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur resultatet av näringsverksamhet ska beräknas.

Hänvisningen i tredje stycket till 6 kap. 10 § bokföringslagen (1999:1078) har ändrats eftersom 10 § nu betecknas 6 §.

• Sida 125
•  Original

17 kap. Lager och pågående arbeten

17 kap. 2 §

Med anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Med verkligt värde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 14 a § andra stycket årsredovisningslagen.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

17 kap. 4 a §

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), behöver något värde på lagertillgångarna inte tas upp om lagrets sammanlagda värde uppgår till högst 5 000 kronor.

17 kap. 24 §

Inkomsten av de pågående arbetena ska beräknas för

– arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och – arbeten till fast pris enligt 27

• §§.

En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) får tillämpa bestämmelserna om arbeten som utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris.

18 kap. Inventarier

18 kap. 7 §

Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Om inventarierna förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet som anskaffningsvärde.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

• Sida 126
•  Original

18 kap. 13 §

Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdesavskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget. Om avskrivningsunderlaget uppgår till högst 5 000 kronor, får en enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) i stället göra värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar hela avskrivningsunderlaget.

Avskrivningsunderlaget består av följande:

1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång – vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, och – vid restvärdesavskrivning det skattemässiga värdet,

2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör näringsverksamheten,

3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska värdeminskningsavdraget justeras i motsvarande mån.

Ikraftträdandebestämmelse

12.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

3 kap. Självdeklarationens innehåll

3 kap. 9 b §

Den som någon gång under beskattningsåret har haft andelar i en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster i sådan omfattning eller på ett sådant sätt som anges i 39 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)ska lämna

1. identifikationsuppgifter för den juridiska personen,

2. uppgift om sitt andelsinnehav vid beskattningsårets utgång,

3. uppgift om röstvärdet för sina andelar vid beskattningsårets utgång, och

4. uppgift om under året inträffade förändringar av andelsinnehavet eller av röstvärdet för sina andelar.

Den som innehar andelarna vid beskattningsårets utgång ska dessutom lämna resultat- och balansräkningar för den juridiska personen upprättade enligt 6 kap. 4 § bokföringslagen (1999:1078) med de tilläggsupplys-

• Sida 127
•  Original

ningar som anges i 6 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 samt 8 § den lagen. Uppgifterna ska lämnas i den juridiska personens redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas från och med 2012 års taxering.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

12.15. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

10 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för bankaktiebolag

10 kap. 25 a §

I stället för 23 kap. 50 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Paragrafen, som gäller bankaktiebolag, innehåller bestämmelser om särskilt bokslut när bolaget deltar i en gränsöverskridande fusion.

Ändringen är av samma slag som ändringen i 15 a kap. 39 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Övervägandena till ändringarna i bokföringslagen (1999:1078) finns i avsnitt 8.

Paragrafen har även justerats språkligt och redaktionellt.

• Sida 128
•  Original

12 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för kreditmarknadsföreningar

12 kap. 18 §

I stället för 12 kap. 40 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap. 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078) i tilllämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

12.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

26 a §

Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.

Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilt bokslut dels när ett europabolag flyttar sitt säte, dels när ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion.

• Sida 129
•  Original

Ändringen i tredje stycket är av samma slag som ändringen i 12 kap. 40 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Övervägandena till ändringarna i bokföringslagen (1999:1078) finns i avsnitt 8.

Ikraftträdandebestämmelse

12.17. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

23 kap. Fusion av aktiebolag

23 kap. 50 §

Om ett svenskt bolag deltar i en gränsöverskridande fusion och det övertagande bolaget får sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i det svenska bolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 49 §.

För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Lagändringen träder i kraft den 1 januari 2011. De förenklingar som gjorts när det gäller årsbokslutet i 6 kap. bokföringslagen (1999:1078) får genomslag direkt på det särskilda bokslutet.

• Sida 130
•  Original

12.18. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

32 §

Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.

Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.

För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Lagändringen träder i kraft den 1 januari 2011. De förenklingar som gjorts när det gäller årsbokslutet i 6 kap. bokföringslagen (1999:1078) får genomslag direkt på det särskilda bokslutet.

• Sida 131
•  Original

Sammanfattning av betänkandet Enklare redovisning (SOU 2008:67)

Sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss