SOU 1989:30
Professorstillsättning
Förkortningar 11 Sammanfattning 13 Författningsförslag Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1977:263) 23 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet 35 l Utredningens uppdrag och arbete 43 1.1 Bakgrund 43 1.2 Uppdraget enligt direktiven 45 1.3 Remitterade skrivelser 46 1.4 Utredningens arbete 47 1.4.1 Diskussionspromemoria 1988-09—16 47 1.4.2 Samrådsförfarande 49 1.4.3 Utredningsarbeteti övrigt 51 2 Tillbakablick 53 2.1 Förhållandena före 1975 53 2.2 1975 års reform och dess verkan 54 2.2.1 Reformen 54 2.2.2 Något om reformens verkan 56 3 Huvuddrag i nuvarande organisation och regelsystem 59 3.1 Professorstjånster 59
3. 1.1 Tjänsteorganisationen i stort 59
3.3 3.4
3.5
3.6
4.1 4.2 4.3 4.4
4.5 4.6
4.7 4.8 4.9 4.10
3.1.2 Fördelning på ämnesområden Statliga organ med fasta resurser för forskning 3.2.1 Högskoleenheter 3.2.2 Organ för sektoriell forskning, inklusive forsknings— råden Författningsreglering av högskolornas verksamhet Högskolornas interna organisation 3.4.1 Utbildningsdepartementetsområde 3.4.2 Särreglering avseende det konstnärliga området 3.4.3 Jordbruksdepartementetsområde Inrättande resp. omprövning av tjänst som professor 3.5.1 Inrättande 3.5.2 Omprövning av befintlig tjänst 3.5.3 De olika tjänstetypernas funktion inom forskningsorganisationen; finansiering Behörighetskrav och befordringsgrunder
Proceduren vid tillsättning av tjänst som professor enligt gällande ordning
Ledigkungörande Ansökningshandlingar
Inbjudan att söka tjänst Utseende av sakkunniga ledamöter av tjänsteförslags- nämnd
Sakkunnigutlåtanden
Tjänsteförslagsnämndens handläggning av tillsättnings— ärende 'I'jänsteförslagsnämndens beslut Överklagande och utnämning
Lönesättningen
Förfarandet vid tillsättning av sådan tjänst som professor som tillsätts av rektorsämbetet
61 62 62
63 65 65 65 68 69 69 69 70
72 72
75 75 76 76
77 78
79 80 81 81
82
5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8
7.2
7.3
7.4
7.5
7.6 7.7
Något om utländska förhållanden Inledning De nordiska grannländerna Förbundsrepubliken Tyskland Nederländerna
Frankrike
Storbritannien
USA Avslutande kommentar
Reformönskemål
Allmän motivering
Introduktion
7.1.1 Huvuddrag i förfarandet 7.1.2 Lokalt inflytande. Rörlighet mellan högskolorna Förslagsställande och utnämnande organ m.m. 7.2.1 Allmänt om myndighetsstrukturen i tillsätt- ningsärenden 7.2.2 Förslagsställande organ 7.2.3 Utnämningsmakten 7.2.4 Högskoleledningens inflytande
Tjänsteförslagsnämndens sammansättning
7.3.1 Utseende av sakkunniga
7.3.2 'Ijänsteförslagsnämndens sammansättning i övrigt
Begränsning av granskningsbördan m.m. 7.4.1 Introduktion 7.4.2 Begränsning av granskningsunderlaget
7.4.3 Sakkunnigutlåtanden Rekryteringsförfarandet 7.5.1 Tidsaspekten 7.5.2 Särskilda rekryteringsåtgärder Arbetsforrnerna i tjänsteförslagsnämnden Enhetligheti tillsättningsprocedurerna
85 85 85 90 95 96 98 99 103
105
109 109 109 111 113
113 114 116 119 121 121
125 129 129 131 134 135 135 136 137 138
8.1
8.2
8.3
8.4
9.1 9.2
10
10.1
10.2
10.3
Uppdrag. Avgränsningsfrågor
8.1.1 Introduktion 8.1.2 Forskningsrådens tjänster 8.1.3 Professorsbegreppet Statliga organ med professorstjänster utanför högskole- väsendet
Huvuddrag i gällande reglering av tillsättningsför- farandet
8.3.1 Förslagsställande och utnämnande myndighet 8.3.2 Behörighetskrav m.m. 8.3.3 Sakkunnigiörfarande 8.3.4 Handläggningen i övrigt
Utredningens överväganden 8.4.1 Principiella frågor
8.4.2 Utkast till författningsreglering 8.4.3 Några kommentarer till iörfattningsutkastet
Behörighetskrav, befordringsgrunder, jämställd het Behörighetskrav och befordringsgrunder J ämställdhetsaspekten
Särskilda rättsfrågor: myndighetsutövning, jäv, offentlighet Är tjänsteförslagsnämnds handläggning av tillsättnings-
ärende att anse som myndighetsutövning?
Jäv för sakkunnig 10.2.1 Presentation av problem och författningsregler 10.2.2 Praxis
10.2.3 Utredningens synpunkter på frågan om jäv för sakkunniga Frågor om sakkunnigutlåtandenas offentlighet m.m. 10.3.1 Sakkunnigutlåtandes offentlighet 10.3.2 Kommunikationsplikt 10.3.3 Sökandes rätt till aktinsyn
141 141 141 142 142
144
146 147 147 147 148 149 149 151 153
155 155 156
167
167 171 171 173
179 182 183 185 186
12. Specialmotivering 193 Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv . 245 Bilaga 2 Bedömningsprinciperna vid professorstillsättning 253
Bilaga 3 Tidsåtgång vid tillsättning av professorstjänster m.m. 273
'. ' II _ :.!er _”
.. n..| , |
”ru...; _ "lll-u?- 5.151"!th .. f ' Mt. .».
Förkortningar
AD Ds FSLU
HF
JK JO
JämL
KTH LOA prop. SAV SFS SLU SOU TF
UbU UHÄ
Arbetsdomstolen, Arbetsdomstolens domar Departementsserien Förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuni- versitet Högskoleförordningen (1977z263, senast omtryckt 1988:1060) Justitiekanslern J ustitieombudsmannen, justitieombudsmännens äm- betsberättelse
Lag (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet Tekniska högskolan i Stockholm Lag (1976:600) om offentlig anställning
proposition Statens arbetsgivarverk Svensk författningssamling Sveriges lantbruksuniversitet Statens offentliga utredningar Tryckfrihetsförordningen (1949:105, senast omtryckt 1988:1448) Utbildningsutskottets utlåtande
Universitets— och högskoleämbetet
De siffror som anges inom parentes vid lagars och andra författningars namn syftar på årgång och nummeri SFS.
». t.. .. . - ,,,", " -'+'. ...-:'lf*""_
| | |" mål;], rill-.-
. . ' 'Wt , film 2 W m.u Z": .. ” ll ( . , 'l I'lv._,_l| ji : lulllfll: "' ”IJ, äilllä+rldhu|iulll 1l'u';'.;lr , .' . ' .” "h u t' . _ __ _ . . . I'lhlh , u, '.1w -:'Jh5. L,
. .” .H.'- . ," . m. | |w ..t= ' '*.' 'hh.k'1' V"-""
ÖE'.'4 .., nu' . "" ZHTLMII E', ”.n.' ,, u,.r . 'a 9 .,, '- , "l.-' . [KF. n" . ,, ::'||dwmr_ ., .. » '”...;|,- . | _ " 'M _ ' F.. ';|H dif"
, ." |||| '
_|, $Jh”.' u
iron-nns Mum—limmat mm I, ämm rada: '- '
I|'.*||I
WW M'immth1w-nyag _:
|”|'" |
. ,. - '| ' IIH' | ... .. ., ' . " . , |' ' , -', ' '1|'1| || ||| , '"'i" |'' . hL- ”' -' ' . u ., v.t. Q » . - Jlr ..' _. , . . . .Ill j.. ,_4 :|. ”| | . h ' | ”. .”' F - .” |,h. &. |, | . .th. & 'h T ,,. m " '-.'h'wh”. i ..'I . ' | , III || .||,_,,|1.',| m" "',||"-r.' . ' . . . ..."" " II..' '.." ' ." . -" | lll v l I'll l i. ' --l.""=-.-' . '-+
....___ ___._ __._...__.__.. . 1
Sammanfattning
Utredningen har haft i uppdrag att se över proceduren vid tillsättande av professorstjänster av olika slag. Den största gruppen av sådana tjänster omfattar de professurer vid universitet och andra högskolor vil— ka inrättas av regeringen enligt riksdagens bemyndigande och vilkas innehavare utses av regeringen. Tillsättningsproceduren, som är utför- ligt författningsreglerad, avviker i mycket från vad som gäller för and- ra statliga tjänster. Förslagsställande organ är tjänsteförslagsnämnder som är knutna till fakultetsnivån och som avger förslag direkt till rege- ringen. I sådan nämnd ingår, vid sidan av sex fasta ledamöter, tre ve— tenskapliga experter, de s.k. sakkunniga, som utses för det särskilda ärendet och som har att avge skriftliga, jämförande utlåtanden om sö- kandes skicklighet. Utlåtandena blir offentliga handlingar. Nämndens förslag, som skall motiveras, får överklagas till regeringen.
Tillsättningsproceduren, som reformerades senast år 1975, har på sina håll kritiserats i skilda avseenden, både för omständlighet och för bris- ter i tillförlitlighet, Det har påpekats att sakkunnigforfarandet, som brukar innefatta att de sakkunniga granskar alla åberopade skrifter, fungerar tungt och avviker från vad som är vanligt i andra länder utom Norden. Kritik har också riktats mot bl.a. sättet att utse sakkunniga.
Enligt direktiven till utredningen skall översynen inriktas på att för- tydliga och förenkla. Samtidigt framhålls dock i direktiven att kraven på rättssäkerhet, saklighet och objektivitet inte kan ställas lägre, och det sägs vara angeläget att proceduren är grundlig och som följd därav åtnjuter allmänt förtroende.
I enlighet med vad som förutsätts i direktiven innebär utredningens förslag att de grundläggande dragen hos dagens tillsättningsförfarande skall bestå. Sakkunniginstitutionen som sådan rubbas inte. Missnöjd sökande skall ha rätt att överklaga förslag till regeringen som även framgent skall ha utnämningsmakten såvitt gäller de professurer som inrättas av regering och riksdag. Utredningen förordar också att tjäns- teförslagsnämnder skall finnas kvar som förslagsställande organ. I syf- te att förenkla och samtidigt stärka den allmänna tilltron till förfaran- det framlägger utredningen i övrigt ett ganska stort antal förslag om ändringar i högskoleförordningen och förordningen för Sveriges lant- bruksuniversitet. De följande hänvisningarna avser lagrum i 19 kap. högskoleförordningen.
Förenklingar avseende granskningsbörda m.m.
Såvitt gäller inriktningen på förenkling innebär det viktigaste försla— get att möjlighet öppnas till en väsentlig lindring av de sakkunnigas liksom övriga nämndledamöters granskningsbörda genom en fakulta- tiv reglering i 69 å andra stycket och 71 a &. Fakultets- eller sektions- nämnden skall få föreskriva att sökande till en tjänst skall ange ett be— gränsat antal skrifter som åberopas i första hand för att styrka vederbö— randes skicklighet i vetenskapliga och andra avseenden som år av bety- delse i ärendet. Om en sådan föreskrift har meddelats, får de sakkunni— ga och tjänsteförslagsnämnden i övrigt i en inledande bedömningsom- gång, då de främsta kandidaterna väljs ut, begränsa sin granskning till att gälla de sålunda i första hand åberopade skrifterna. Sedan dessa kandidater, normalt tre, har valts ut, skall deras meriter i vetenskapli- ga, pedagogiska och andra relevanta hänseenden i en andra bedöm- ningsomgång underkastas en mer allsidig granskning. Regleringen skall såsom nämnts vara fakultativ, varför det blir möjligt att tillämpa skilda granskningsförfaranden inom olika vetenskapsområden efter hur förhållandena varierar.
Ett annat ändringsförslag avseende ansökningshandlingar gäller den redogörelse för vetenskaplig och pedagogisk verksamhet som varje sö— kande skall ge in. I syfte att ge de sakkunniga och nämnden i övrigt
bättre vägledning och därmed underlätta bedömningsarbetet föreslås här ett förtydligande av innehåll, att det av redogörelsen skall framgå vilka resultat och prestationer som sökanden menar skall främst beak- tas (69 5 första stycket). Vad som skall framhävas är först och främst de vetenskapliga landvinningar som den sökande anser sig ha gjort.
De sakkunnigas utlåtanden har i första hand till uppgift att ge under- lag för besluti det enskilda ärendet men de kan fylla en viktig funktion också genom att mer allmänt ge bidrag till den fortlöpande vetenskapli— ga debatten. Utlåtandena, som bör vara kortfattade, bör liksom hittills normalt avges skriftligt och de bör i de viktigaste delarna avges separat (72 5). Arbetsbördan för de sakkunniga bör emellertid lindras genom att utlåtandena får avges gemensamt i de delar som har närmast be- skrivande karaktär, främst allmänna presentationer av de sökande.
Om arbetsformerna i tjänsteförslagsnämnden rekommenderar utred— ningen att nämnden utser ordföranden eller annan ledamot att svara för information åt de sakkunniga och samordning av deras arbete. Så- dant arrangemang bör kunna underlätta arbetet.
I syfte att lindra de mest arbetstyngda tjänsteförslagsnämndernas be- lastning föreslås att det skall kunna inrättas mer än en sådan nämnd för en sektion eller för en icke sektionsindelad fakultet, om stadigva- rande behov bedöms föreligga (53 å).
Utseende av sakkunniga
Då det gäller att stärka den allmänna tilltron till proceduren har utred- ningen främst uppmärksammat frågorna om utseende av sakkunniga.
Beträffande själva proceduren föreslås att fakultets— eller sektions- nämnden (och inte såsom nu fakultets— eller sektionskollegiet) vid den berörda högskoleenheten skall utse de tre sakkunniga (57 5 första stycket 3). De förordade reglerna om förfarandet i övrigt förutsätter att det skall höra till god ordning att förslag på sakkunniga inhämtas från minst två andra lärosäten. Alla förslag på sakkunniga, vare sig försla-
gen inhämtas från andra lärosäten eller väcks på annat sätt, t.ex. av en ledamot av den beslutande fakultets— eller sektionsnämnden, bör sän' das ut till denna nämnds ledamöter senast en vecka innan beslut skall fattas (57 a 5). Syftet med den bestämmelsen är att möjliggöra allsidig belysning av väckta förslag och att också i övrigt skapa förutsättningar för ett väl genomtänkt beslut. Åt frågor om grannlagenhetsjäv för till- tänkta sakkunniga har utredningen ägnat en rättsutredning (avsnitt 10.2).
Vad sedan avser principerna för hur de sakkunniga bör utväljas lägger utredningen fram ett par förslag till ändringar som går ut på att det. 10— kala inflytandet bör reduceras över det för hela tillsättningsförfarandet ytterst viktiga sakkunnigmömentet. Med rätt eller orätt påstås ofta att sökande från hemmafakulteten gynnas vid valet av sakkunniga. Och ökad rörlighet mellan högskolorna kan enligt utredningens synsätt minska riskerna for förstelnad skolbildning vid de enskilda institutio— nerna och kan också helt allmänt främja förnyelse i fråga om idéer och metoder inom vetenskapen. I linje med det nu sagda föreslås att den av- gående innehavaren av den tjänst som skall återbesättas inte får ingå i tjänsteförslagsnämnden. vare sig som sakkunnig eller i annan funk— tion, vid handläggning av ärende om tillsättning av den tjänsten, om det inte föreligger synnerliga skäl (56 & sista stycket). Med tanke på fall då det finns mer än en professor i samma ämne vid den berörda arbets- enheten föreslås vidare, att inte heller den som är ämneskollega till den avgående professorn bör utses till sakkunnig, men den principen skall få frångås om det finns särskilda skäl (se närmare 57 5 andra stycket andra meningen). I övrigt skall liksom hittills gälla att högst en av de sakkunniga bör utses bland ledamöterna i det fakultets— eller sektions- kollegium som tjänstens innehavare skall tillhöra.
Det är angeläget att svensk forskning fortlöpande underkastas interna— tionell kontroll, och sakkunnigbedömning i tillsättningsärenden kan efter utredningens mening vara en lämplig form för sådan kontroll. Ut- redningen anser det kunna överlåtas åt fakultets— eller sektionsnämn- den att efter eget omdöme ta ställning till i vad mån utländska sakkun- niga skall anlitas och förordar därför upphävande av en nu gällande re-
gel som rekommenderar att personer från de nordiska länderna företrä- desvis skall utses (57 5 andra stycket första meningen).
Med hänvisning till förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet erinras i betänkandet om att båda könen bör vara repre- senterade bland de sakkunniga liksom inom nämnden i övrigt,-om så kan ske inom ramen för sakliga urvalsgrunder.
Tjänsteförslagsnämndens sammansättning i övrigt
Också i nämndens sammansättning utöver vad som rör de sakkunniga lägger utredningen fram några förslag till ändringi syfte att stärka den allmänna tilltron till förfarandet. Ett förslag som avser att höja kompe— tensnivån inom nämnden går ut på att den representant för de stude— rande som nu ingår i nämnden skall såsom röstberättigad ledamot by- tas ut mot en s.k. extra ledamot för vilken skall gälla behörighetskravet att vederbörande är eller har varit innehavare av tjänst som professor och vilken skall utses av fakultets- eller sektionsnämnden för det en- skilda ärendet (57 & första stycket 4). Ett viktigt syfte med förslaget om en sådan extra ledamot är att skapa garantier för att nämnden alltid har åtminstone en ledamot utöver de tre sakkunniga som har god ve- tenskaplig kompetens inom det aktuella ämnet och som sålunda kan underkasta avgivna utlåtanden en självständig och kritisk granskning. Med den fortskridande specialiseringen inom många vetenskapsgrenar kan med nuvarande ordning inte sällan inträffa att det vid sidan av de sakkunniga inte finns någon ledamot i nämnden som har förmåga att verkligen följa de vetenskapliga resonemangen i utlåtandena och att diskutera dem på ett meningsfyllt sätt.
Som nyss framgått förordas att de studerande inte vidare skall ha nå— gon röstberättigad ledamot i nämnden. Däremot skall enligt förslaget en företrädare för de studerande ha rätt att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden och även ha rätt att få avvikande mening an- tecknad (56 & tredje stycket). Närvarorätten bör ha ett värde i sig, efter— som den ger en företrädare för de studerande full insyn i vad som före— kommer i dessa för utbildningen på olika nivåer inom högskolan bety—
delsefulla tillsättningsärenden. Härtill kommer det inflytande på ären- det och dess fortsatta behandling som kan följa av rätten att argumen- tera och att få avvikande mening antecknad till protokollet.
För att markera den vikt som de pedagogiska meriterna bör ges i nämn— dens bedömning förordas att det i författningstexten skrivs in att den fasta ledamot av nämnden, som utses på det sätt högskolestyrelsen be- stämmer, bör ha särskild kännedom om utbildning inom nämndens verksamhetsområde (57 & forsta stycket 2).
Som redan berörts i samband med sakkunniginstitutionen skall den av- gående innehavaren av den aktuella tjänsten inte i någon funktion få ingå i nämnden, bortsett från fall då synnerliga skäl föreligger.
I regleringen av de särskilda tjänsteförslagsnämnder som har att hand- lägga ärenden om tjänst som professor, med vilken är förenad konstnär- ligt utvecklingsarbete, föreslås den ändringen att kretsen av de lärare, som utser nämndens vice ordförande, skall begränsas till dem som har tjänster med minst halvtidstjänstgöring inom den berörda verksamhe- ten och som därför kan sägas vara i särskild mån bärare av dennas in- tressen.
Tidsaspekten. Kallelseförfarande i ny skepnad
I gällande reglering förutsätts att en tjänsteförslagsnämnd bör kunna avge förslag senast fyra månader efter ansökningstidens utgång. Att engagera goda sakkunniga och att sedan genomföra en omsorgsfull be- redning av ett tillsättningsärende kräver emellertid normalt, enligt vad erfarenheten entydigt visar, betydligt längre tid. Olägenheterna härav bör då så är möjligt undvikas genom att förfarandet inleds tidiga- re än enligt rådande ordning, och beträffande tjänst vars innehavare skall avgå med ålderspension förordas den ändringen att tjänsten utly— ses senast ett år och sex månader (i stället för som nu senast nio måna- der) före avgången (67 5 andra stycket). Till erinran om att ingen sen— färdighet skall förekomma i handläggningen föreslås en föreskrift om att nämnden, om den inte avgett förslag inom nio månader efter ansök—
ningstidens utgång, skall anmäla detta till rektorsämbetet. En central uppgift för den nämndledamot som utses att samordna de sakkunnigas arbete skall vara att se till att tempot hålls uppe i arbetet.
Under utredningens samråd med berörda högskolor har särskilt från fö- reträdare för de tekniska disciplinerna framkommit önskemål om mer flexibel reglering som vid behov ger möjlighet till enklare och snabbare handläggning. Som bakgrund har nämnts att man inom de tekniska och även vissa av de naturvetenskapliga disciplinerna på ett helt annat sätt än inom många andra vetenskapsgrenar måste konkurrera om de bästa krafterna inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Utan att där- för ge avkall på grundläggande principer om objektivitet och sakligheti förfarandet har utredningen gått önskemålen till mötes så till vida som förslag framläggs om sänkta skrankor för tjänsteförslagsnämndens rätt att inbjuda någon som inte sökt tjänsten att göra detta (71 &) liksom för- slag om möjlighet för nämnden att under särskilda villkor tillämpa en snabbare och något förenklad procedur (72 5 andra stycket). De särskil- da villkoren innefattar dels att en av de sökande med fog kan antas va— ra avsevärt bättre skickad för tjänsten än var och en av de övriga, dels att behov av skyndsam handläggning föreligger. I kombination med det reformerade inbjudningsförfarandet skall den nya snabba proceduren kunna fylla samma funktion i alla beaktansvärda avseenden som det kallelseförfarande som avskaffades 1975. Utredningen har tänkt sig att proceduren skall kunna användas för att rekrytera t.ex. en verkligt framstående privatanställd forskare som på grund av sina anställ- ningsförhållanden inte vill agera aktivt för att byta anställning och in- te heller kan vänta någon längre tid på besked, om en högskola aktuali— serar frågan om övergång till en professur.
Högskoleledningens inflytande
Under utredningens samråd med företrädare för högskolorna har olika önskemål framställts om vidgat inflytande över tillsättningsärendena för högskoleenheternas ledning. De längst gående önskemålen har in— nefattat att rektorsämbetet skulle utse innehavare av alla professors- tjänster, men som redan framgått förordar utredningen ingen ändring
såvitt gäller regeringens utnämningsrätt. Genom en ny föreskrift om att tjänsteförslagsnämndens forslag alltid genast skall anmälas hos rektorsämbete! (75 &) bör emellertid markeras att det ansvar som ämbe- tet har för sin högskolas vetenskapliga och pedagogiska standard är er» känt av rättsordningen också i ärenden där regeringen har utnäm— ningsmakten. Det bör t.ex. inte vara uteslutet att ämbetet på eget ini- tiativ avger yttrande även om ingen sökande klagar på ett förslag.
Många önskemål har vidare framställts om att varje högskoleenhet i större utsträckning än nu skall betros med att göra egna långsiktiga bedömningar av hur forskningen vid enheten skall inriktas samt i linje därmed ges större inflytande över hur professorstjänsterna ämnesbe- stämmes, t.ex. med hänsyn tagen till .orda större investeringari forsk- ningsutrustning. Utredningen har inte ansett sig ha uppdrag att fram— lägga förslag i frågan men har uttalat förståelse för önskemål om att s.k. ämnesbeskrivningar fastställes under skäligt beaktande av lokala forskningsstrategier i något större utsträckning än enligt den praxis UHÄ utvecklat vid tillämpning av 19 kap. 51 & HF.
Befordringsgrunder m.m.
Såsom förutsatts i direktiven framlägger utredningen inga förslag till ändringar i behörighetskrav eller befordringsgrunder. I betänkandet konstateras att den vetenskapliga skickligheten är den främsta beford- ringsgrunden men där erinras också om att tjänsteförslagsnåmnden har ansvar för att utredning forebringas också om behörighetskrav och befordringsgrunder i pedagogiska, kliniska, tekniska eller andra rele— vanta avseenden. Bland annat understryks att administrativ och ar- betsledande förmåga är, alltefter tjänstens beskaffenhet, att beakta in- te bara som ett relativt högt behörighetskrav utan också som ett ele— ment i befordringsgrunder, främst den som avser skicklighet att leda forskning.
I fråga om intresse! av jämställdhet mellan kvinnor och män konstate- ras i betänkandet, med stöd främst av departementschefs— och utskotts- uttalanden med rättskällevärde, att detta intresse i förekommande fall
skall betraktas som en av flera sakliga grunder för tjänstetillsättning samt att detsamma kan fälla avgörandet till fördel för den som tillhör underrepresenterat kön, om sökande av olika kön bedöms vara "jäm— bördiga eller i det närmaste jämbördiga"i merithänseende. Detta s.k. jämställdhetsintervall torde vara ganska smalt då det är fråga om pro— fessorstjänster. Utredningen anser det emellertid vara angeläget att antalet kvinnliga professorer ökar inom snar framtid, särskilt inom dis— cipliner där mansdominansen är markant. Ett från högskolans och ve— tenskapssamhällets synpunkt lämpligt sätt att åstadkomma sådan ök— ning skulle vara att det inrättades ett antal personliga professorstjäns— ter för verkligt framstående kvinnliga forskare. Denna idé har norsk fö— rebild, och detsamma gäller ett uppslag till en bred samhällsvetenskap— lig undersökning av kvinnornas ställning i det svenska akademiska be— fordringsväsendet på olika nivåer.
Enhetlighet i tillsättningsprocedurerna
Enligt direktiven bör så långt möjligt samma regler gälla för tillsätt- ning av alla professorstjänster. Vid sidan av de av regeringen inrättade professurer som omtalats i det föregående finns vid högskolorna vissa s.k. egna professorstjänster som inrättas av högskolestyrelsen och till— sätts av rektorsämbetet efter en procedur vars författningarnässiga reg— lering delvis avviker från vad som gäller för tillsättning av regerings— professurerna. I betänkandet förordas atti allt väsentligt samma regler skall gälla för beredning av förslag avseende de två slagen av profes— sorstjänster (jfr 37 och 77 55). Då rektorsämbetet tillsätter en dylik egen professur skall det sålunda ske efter förslag av tjänsteförslags- nämnd. I fråga om deltidstjänst som adjungerad professor framläggs inga förslag till sakliga ändringar. Det. erinras i betänkandet om att samma höga behörighetskrav bör upprätthållas för dessa arvodestjäns— ter som för lönetjänsterna som professor. Frågorna om tillsättning av högskolelektorat omfattas inte av utredningens uppdrag, men eftersom tillsättningsreglerna är delvis gemensamma för professurer och lekto- rat har utredningen i enhetlighetens intresse lagt fram vissa författ— ningsförslag som rör också lektöraten (56 och 81 55).
Också vid vissa myndigheter utanför högskoleuäsendet har regeringen inrättat ett antal tjänster som professor eller tjänster vilkas innehavare har professors ställning (se kap. 8). Här avses tjänster vid s.k. sektors- forskningsorgan i vidsträckt mening. Tjänsterna är av varierande slag, och förfarandet vid deras tillsättande, som vanligen regleras i myndig- heternas olika instruktioner, varierar ganska mycket från den ena myndigheten till den andra. Utredningen anser att en harmonisering här bör eftersträvas och rekommenderar generell tillämpning av vissa principer, bl.a. att behörighetskrav och befordringsgrunder fastställs samt att sakkunniginstitutionens ställning stärks då tillsättningsären— den bereds inom myndighets styrelse. Olika lagtekniska lösningar kan användas för att nå harmonisering. En tänkbar lösning kan innefatta att allmänna regler om tillsättning av professorstjänster utanför hög— skolan samlas i en förordning medan kompletterande specialföreskrif- ter tas in i myndigheternas olika instruktioner. Utredningen har upp- rättat ett utkast till en sådan förordning med allmänna regler (avsnitt 8.4).
Förtydliganden
En heldel av de förslag till författningsändringar som utredningen läg— ger fram innefattar förtydliganden vid sidan av ändringar i sak. Här kan nämnas reglerna i 70 5 om sent inkomna ansökningshandlingar där det bl.a. görs klart att skrifter som givits in för sent inte får beak- tas, om de inte kan visas ha varit fullbordade senast tre veckor efter an- sökningstidens utgång.
Också i motivuttalanden har utredningen sökt belysa frågor där rätts- läget ansetts oklart. I kap. 10 har samlats tre rättsutredningar rörande myndighetsutövning, jäv och offentlighet.
]. Förslag till Förordning om ändring i högskoleförordningen (1977z263)
Regeringen föreskriver i fråga om 19 kap. högskoleförordningen (1977z263)
dels att nuvarande 63 & och 78 & skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 62 a 5 skall betecknas 63 &, dels att nya 63 5 skall ha följande lydelse, dels att 37, 53, 56, 57, 59, 59 a, 61, 67, 69—72, 74-77 och 81 55 skall ha
följande lydelse, dels att deti kapitlet skall införas två nya bestämmelser, 57 a och 71 a 55, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 &
Annan tjänst som lärare än som avses i 35 och 36 55 tillsätts av rektors-
ämbetet.
Innan rektorsämbetet tillsätter tjänst som professor, änst som adjun nigerad professor eler tjänst orskarassistent, skall ytt— rande inhämtas från den fakul- tets- eller sektionsnämnd till vars verksamhetsområde tjänsten hör.
Innan tjänst som adjungerad professor med uppgifter inom grundläggande högskoleutbild- ning tillsätts, skall yttrande in— hämtas från den institution till vars verksamhetsområde tjänsten hör.
Då rektorsämbetet tillsätter tjänst som professor eller tjänst som högskolelektor, skall det ske efter förslag av den tjänsteför- slagsnämnd till vars verksamhets- område tjänsten hör.
Innan rektorsåmbetet tillsätter tjänst som adjun erad professor eller tjänst som orskarassistent, skall yttrande inhämtas från den fakultets- eller sektionsnämnd till zars verksamhetsområde tjänsten
or.
Innan tjänst som adjungerad professor med uppgifter inom grundläggande hö gskoleutbild— ning tillsätts, skall yttrande också inhämtas från den institution till Ears verksamhetsområde tjänsten
or.
Tjänst som högskolelektor till- sätts efter förslag av den tjänste- förslagsnämnd till vars verksam— hetsområde tjänsten hör.
Innan rektorsämbetet tillsätter annan tjänst än sådana som avses i andra-fjärde styckena, skall ytt- rande inhämtas från den institu- tion eller arbetsenhet till vilken tjänsten hör.
Rektorsämbetet får besluta att tjänst skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd i stället för efter yttrande som sägs i and- ra, tredje och femte styckena.
Före tillsättande av annan tjänst än sådana som avses i and- ra-fjärde st ckena skall rektors- ämbetet in ämta yttrande från den institution eller arbetsenhet till vilken tjänsten hör.
Rektorsämbetet får besluta att tjänst skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd i stället för efter yttrande som sägs i tred— je-femte styckena.
535
Ifråga om fakultet, som är delad i sektioner, kan berörd hö kolestyrel— se föreskriva att det skall finnas en tjänsteförslagsnämnd ör varje sek- tion.
Aven för annan fakultet än så— dan som avses i första stycket får högskolestyrelsen föreskriva att det skall finnas mer än en tjänste- förslagsnämnd, om stadigvarande behov bedöms föreligga. Varje så- dan nämnds verksamhet skall av- se en särskild del av vetenskaps- området. Under motsvarande för- utsättningar får högskolestyrelsen också föreskriva att det för en sek- tion skall finnas mer än en tjänste- förslagsnämnd.
565
I tjänsteförslagsnämnd skall ingå fakultets- eller sektionskollegiets dekanus, tillika ordförande, och en ledamot, tillika vice ordföran- de, som utses för tre år av fakul- tets- eller sektionsnämnden.
I tjänsteförslagsnämnd skall ingå fakultets- eller sektionskolleg'iets dekanus, tillika ordförande, och en ledamot, tillika vice ordföran- de, som utses för tre år av fakul- tets- eller sektionsnämnden. Finns i enlighet med 53 å andra stycket mer än en tjänsteförslags- nämnd inrättad för en fakultet el- ler en sektion, skall fakultets- eller sektionskollegiets dekanus vara ordförande i en av nämnderna. Ordförande i annan sådan nämnd utses för tre år av fakultets- eller sektionskollegiet.
En företrädare för de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde och en före— trädare för de studerande inom samma område har rätt att ingå i nämnden.
Företrädaren för de anställda skall utses att ingå i tjänsteför- slagsnämnden om en arbetstagar- organisation som har en eller fle— ra medlemmar bland de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde begär det. Företrädaren skall utses av hög- skolestyrelsen för tre år.
Företrädaren för de studerande skall utses enligt föreskrifterna i 16 & förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet. ä'öreträdaren skall utses för ett
r.
En företrädare för de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde har rätt att ingå i nämnden. Sådan företräda- re skall utses att ingå i nämnden om en arbetstagarorganisation som har en eller flera medlemmar bland de anställda inom tjänste— försla snämndens verksamhets- områ e begär det. Företrädaren skall utses av högskolestyrelsen för tre år.
En företrädare för de studeran- de inom tjänsteförsla snämndens verksamhetsområde ar rätt att närvara och yttra sig vid nämn— dens sammanträden och har rätt att få avvikande menin anteck- nad. Sådan företrädare s all utses enligt föreskrifterna i 16 & förord- ningen (1983:18) om studerande— kårer, nationer och studentför- eningar för fakultet. Företrädaren skall utses för ett år.
Den avgående innehavaren av en tjänst, som skall tillsättas med oförändrat eller i huvudsak oför- ändrat ämnesinnehåll, får inte in-
å i tjänsteförslagsnämnden vid andläggning av ärende avseende den tjänsten, om det inte föreligger synnerliga skäl.
575
Vid handläggning av ärenden om förslag till sådan tjänst som pro- fessor som tillsätts av regeringen skall i sådan tjänsteförslags- nämnd som avses i 56 & ingå föl- jande ledamöter utöver dem som angesi 56 &, nämligen
Vid handläggning av ärenden om förslag till tjänst som professor skall i så en tjänsteförslalgs- nämnd som avses i 56 & ingå öl- jande ledamöter utöver dem som anges i 56 5, nämligen
1. en ledamot som utses för tre år av fakultets- eller sektionsnämn-
den,
2. en ledamot som utses för tre år på sätt högskolestyrelsen be- stämmer,
2. en ledamot som bör ha sär- skild kånnedom om utbildning in— om nämndens verksamhetsområde och som utses för tre år på sätt högskolestyrelsen bestämmer,
3. tre ledamöter som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne och som skall utses för varje ärende av fakultets- eller sektionskollegiet.
Till sådana ledamöter i tjänste- förslagsnämnd som avses i första stycket 3 skall företrädesvis utses personer från de nordiska länder- na. Högst en av dem här utses bland ledamöterna i det fakultets- eller sektionskollegium som tjäns- tens innehavare skall tillhöra.
3. tre ledamöter som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne och som skall utses för varje ärende av fakultets- eller sektionsnämnden,
4. en ledamot som är eller har varit innehavare av tjänst som professor och som skall utses för varje ärende av fakultets- eller sek- tionsnämnden.
Högst en av de ledamöter i tjänsteförslagsnämnd som avses i första stycket 3 här utses bland le- damöterna i det fakultets- eller sektionskollegium som tjänstens innehavare skall tillhöra. Den som är verksam inom den arbets- enhet eller avdelning, som tjäns- tens innehavare skall tillhöra, och som har i huvudsak samma ar- betsuppgifter som denne kommer att ha bör inte utses till sådan le- damot, om det inte föreligger sär- skilda skäl.
57aå
Då fakultets- eller sektionsnämn— den skall utse sådana ledamöter av tjänsteförslagsnämnd som av- ses i 57 5 första stycket 3, bör för- slag sändas ut till fakultets- eller sektionsnämndens ledamöter se- nast en vecka innan beslut skall fattas. Detta bör iakttas i fråga om både förslag som inhämtas från andra högskoleenheter och förslag som väcks på annat sätt.
595
I tjänsteförslagsnämnd för en sådan högskoleenhet, till vilken fakul— tets- eller sektionskollegium inte är knutet och som inte avsesi 59 a &, skall ingå föl'ande ledamöter, nämligen
1. som ord örande respektive vice ordförande de ledamöter som avses i 56 & första stycket i motsvarande tjänsteförslagsnämnd vid den hög- skoleenhet till vars fakultets- eller sektionskollegium lärare vid hög- skoleenheten i fråga är knuten enli bilaga 10 a,
2. tre ledamöter som skall utses ör varje ärende (På sätt högskolesty- Ö
relsen bestämmer, av vilka en skall vara särskilt tens ämne.
rtrogen med tjäns-
En företrädare för de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde och en före- trädare för de studerande inom samma område har rätt att ingå i nämnden.
Företrädaren för de anställda
I fråga om företrädare för de an- ställda och för de studerande inom tjänsteförslagsnämndens verk- samhetsomrade skall vad som stadgas i 56 å andra och tredje styckena ha motsvarande tillämp- ning.
skall utses att ingå i tjänsteför- slagsnämnden om en arbetstagar— organisation som har en eller fle- ra medlemmar bland de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde begär det. Företrädaren utses av högskole» styrelsen för tre år.
Företrädaren för de studerande skall utses enligt föreskrifterna i 16 5 förordningen (183:18) om stu— derandekårer, nationer och stu— dentföreningar för fakultet. Före- trädaren skall utses för ett år.
59aå
För handläggning av ärenden om förslag till tjänst som professor, med vilken är förenat konstnärligt utvecklingsarbete, skall högskolest rel- sen inråtta en särskild tjänsteförslagsnämnd. Sådan tjänsteförs ags- nämnd skall även handlägga tillsättning av tjänst som högskolelekwr. I tjänsteförslagsnämnden s all ingå följande ledamöter, nämligen
1. en ordförande, vilken skall vara rektor, om tjänsten är placerad vid högskoleenhet för konstnärlig utbildning i Stockholm, och i annat fall prefekt eller motsvarande,
2. en vice ordförande, som utses 2. en vice ordförande, som utses för tre år av de lärare som innehar för tre år av de lärare vilka inne- tjänster vid högskoleenheten och har tjänster med minst halvtids- som tjänstgör vid den berörda in— tjänstgöring vid högskoleenheten stitutionen eller motsvarande, och vilka tjänstgör vid den berör-
da institutionen eller motsvaran-
de,
3. en ledamot som utses för tre år av högskolestyrelsen,
4. i vad avser förslag till tjänst som professor, tre ledamöter som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne och som skall utses för varje år— ende på sätt högskolestyrelsen bestämmer,
5. i vad avser förslag till tjänst som högskolelektor, tre ledamöter som skall utses för varje ärende å sätt högskolestyrelsen bestämmer och av vilka en skall vara särskilt örtrogen med tjänstens ämne.
En företrädare för de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde och en före- trädare för de studerande inom samma område har rätt att ingå i nämnden.
Företrädaren för de anställda skall utses att ingå i tjänsteföra slagsnämnden om en arbetstagar- organisation som har en eller fle- ra medlemmar bland de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verksamhetsområde begär det. Företrädaren skall utses av hög- skolestyrelsen för tre år.
Företrädaren för de studerande skall utses enligt föreskrifterna i 16 5 förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet. göreträdaren skall utses för ett
r.
I fråga om företrädare för de an- ställda och för de studerande inom tjänsteförslagsnämndens verk- samhetsområde skall vad som stadgas i 56 å andra och tredje styckena ha motsvarande tillämp- ning.
615
För varje ledamot i en tjänsteför- slagsnämnd utom sådan ledamot som avses i 57 5 första stycket 3, 58 5, 59 5 första stycket 2 och 59 a 5 första stycket 4 och 5 skall fin- nas en suppleant. Detsamma skall gälla i fråga om samma slag av le— amöter i en tjänsteförslags— nämnd som avses i 60 5.
För varje ledamot i en tjänsteför- slagsnämnd utom sådan som av— sesi 57 & första stycket 3 och 4, 58 5, 59 5 första stycket 2 och 59 a 5 första stycket 4 och 5 skall finnas en suppleant. Detsamma skall gälla i fråga om samma slag av le- amöter i en tjänsteförslags- nämnd som avses i 60 &.
När fakultets- eller sektionskollegiets dekanus är förhindrad att när- vara, skall dess prodekanus inträda som ledamoti hans ställe. Annan suppleant utses på samma sätt som föreskrivs i fråga om ledamoten.
62aå
Arenden får handläggas vid tele- fonsammanträden när tjänsteför- slagsnämnden finner detta lämp- ligt. Denna sammanträdesform bör dock användas restriktivt.
Vid telefonsammanträden skall minst så många ledamöter delta som krävs för att nämnden skall vara beslutför enligt 62 5.
635
Arenden får handläggas vid tele— fonsammanträden när tjänsteför- slagsnämnden finner detta lämp- ligt, Beträffande beslutförhet skall vid sådana sammanträden vad som stadgas i 62 å ha motsvarande tillämpning.
635
Ärenden avgörs efter föredrag— ning.
675
När sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen blir le— dig, skall rektorsämbetet utfärda kungörelse i Post— och Inrikes Tid— ningar med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för kun örandet. Kun— görelsen skall ansl s på hö kole— enhetens anslagstavla. I ungö- relsen skall intas erinran om 69 5 andra stycket.
När sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen blir le— dig, skall rektorsämbetet utfärda kungörelse i Post— och Inrikes Tid- ningar med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för kan örandet. Kun— görelsen skall ansl s å hö kole- enhetens anslagstavla. I ung" relsen skall intas erinran om 69 5 första och tredje styckena. Har tö— reskrift meddelats enligt 69 5 and- ra stycket, skall i kungörelsen ock- så tas in upplysning om detta.
Om ej annat följer av 40 5 skall rektorsämbetet utfärda kungörelse
enligt följande, nämligen
1. i frå a om t'änst vars inneha— vare ska 1 avg med ålderspen- sion, minst nio månader och högst två år före avgången där så kan ske, eller
1. i frå a om t'änst vars inneha— vare ska ] avg med ålderspen- sion, minst ett år och sex månader före avgången där så kan ske, eller
2. i fråga om tjänst som blir ledig på annan grund, snarast möjligt.
695
Sökande skall tillsammans med ansöknin handlingarna ge in en kortfatta skriftlig redogörelse för sin vetenskapliga och pedagogi- ska verksamhet.
Sökande skall tillsammans med ansöknin shandlingama ge in en kortfatta skriftlig redogörelse för sin vetenskapliga och pedagogi- ska verksamhet. Av redogörelsen skall framgå vilka undersökning- ar och resultat samt prestationer i övrigt som enligt sökandens me- ning främst bör beaktas i tillsätt- ningsärendet.
Fakultets- eller sektionsnämn- den eller närmast motsvarande or- gan får innan tjänsten Iedigkun- göres föreskriva att sökande skall ange en begränsad mängd" skrifter eller andra arbeten som sökande i första hand åberopar för att styrka sin skicklighet i vetenskapliga och andra avseenden som är av bety- delse i ärendet. Har sådan före— skrift meddelats, skall sökande i den i första stycket angivna redo— görelsen lämna besked om vilka arbeten som sålunda åberopas i första hand.
Sökande skall före ansökningstidens utgång antingen ge in de hand- lingar han vill åberopa eller anmäla vilka handlingar han vill åberopa. Idet senare fallet skall handlingarna ges in inom tre veckor från ansök-
ningstidens utgång. De vetenskapliga arbeten som sökande åberopar skall ges in i fy-
ra exemplar, om rektorsämbetet inte medger annat.
De vetenskapliga arbeten som sökande åberopar skall ges in i fy- ra exemplar, om rektorsämbetet inte medger annat. Har föreskrift meddelats enligt andra stycket, be- höver sökande dock endast ge in de i första hand åberopade arbetena i fyra exemplar. Ovriga åberopade arbeten skall i så fall ges in i ett ex— emplar.
705
'liänsteförslagsnämnden skall be— a ta även ansöknin ar och andra handlingar som har ommit in för sent, om det kan ske utan avse- värd olägenhet.
Huruvida en för sent inkommen ansökan skall beaktas när tjänsten tillsätts ankommer på regeringen att då av öra. Tjänsteförslags- nämnden s all vid sin handlägg- ning beakta även ansökningar och andra handlingar som har kommit in för sent, om det kan ske utan avsevärd olä enhet. En- dast sådana skrifter oc andra ar— beten som kan visas vara fullbor- dade senast tre veckor efter ansök- ningstidens utgång skall beaktas.
Har ingen sökt en ledigkun-ord tjänst vid utgången av den ansök— ningstid som har angetts i kungö- relsen om ledigheten, får tjänste- förslagsnämnden bjuda in viss person att söka tjänsten under förutsättning att denne kan antas ha haft befogad anledning att inte anmäla sig som sökande.
Aven om sökande har anmält sig inom föreskriven tid, får nämnden bjuda in en person som inte har söktt 'änsten att göra det- ta. Inbjudan får avse endast sådan
rson vilken kan antas ha haft
efogad anlednin att inte anmä- la sng som sökan e och som kan antas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än var och en som har sökt den.
I en inbjudan enligt första eller andra stycket skall förelåg veckors ansökningstid, räknat från den dag då den inbjudne har
Har ingen sökt en ledi kun-ord tjänst vid utgången av en ansök— nin gstid som har angetts ) kungö— relsen om ledigheten, får tjänste- förslagsnämnden bjuda in viss person att söka tjänsten.
Aven om sökande har anmält sig inom föreskriven tid, får nämnden bjuda in en person som inte har sökt tjänsten att göra det- ta. Sådan inbjudan får inte utfär- das senare än tre månader efter det att de ledamöter som avses i 57 6 första stycket 3 har utsetts, och den får avse endast sådan person som kan antas ha haft anledning att inte anmäla sig som sökande och som med fog kan antas vara bättre skickad att sköta tjänsten än var och en som sökt den.
as tre tt del
av beslutet. Bestämmelserna i 69 och 70 95 skall tillämpas.
71:19
Har föreskrift meddelats enligt 69 5 andra stycket, får tjänsteför- slagsnämnden när den väljer ut dem som framför övriga sökande bör komma i fråga till tjänsten, i den mån omfattningen av de i är- endet åberopade handlingarna samt övriga omständigheter gör detta befogat, begränsa sin granskning av de sökandes veten— skapliga och andra arbeten till att avse de arbeten som de sökande i enlighet med föreskriften har åbe- ropat i första hand.
Sådan ledamot i tjänsteförslags- nämnd som avses i 57 5 första stycket 3 skall med kortfattad mo- tivering ange skickligheten hos de sökande som han anser i första hand böra komma i fråga till 'änsten samt ordningen mellan em. Detta sker i skriftligt utlä- tande, om inte tjänsteförslags— nämnden beslutar annat med hans n till de omständigheter som öreliggeriärendet.
Sådana ledamöter i tjänsteför— slagsnämnd som avses i 57 & förs- ta stycket 3 skall var för sig och skriftligen med kortfattad motive- ring ange skickligheten hos de sö— kande som de anser i första hand böra komma i fråga till tjänsten samt ordningen mellan dessa. Om de omständigheter som föreligger i ärendet föranleder det, får tjänste- förslagsnämnden dock besluta, att dessa ledamöters utlåtanden får avges i annan ordning eller avse endast förslag om den sökande som bör komma i fråga i första hand.
Om en sökande med fog kan an- tas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än var och en av öv- riga sökande, får tjänsteförslags- nämnden föreskriva, om anled- ning finns till det, att de utlåtan- den som avses i första stycket skall avges skyndsamt och endast avse fragan om den berörde sökanden skall föreslås till tjänsten eller in- te. Att utlåtandena skall avges skyndsamt får också föreskrivas om endast en person har sökt tjänsten.
745
Tjänsteförslagsnämnden skall tö- reslå den sökande som nämnden anser böra främst komma i fråga. Om särskilda skäl föreligger år nämnden i sitt förslag ange ytter— ligare högst två sökande som bör komma i fråga samt ordningen mellan dem.
Tjänsteförslagsnämndens för— slag skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Har en— dast en sökande anmält sig och fö— reslår nämnden att han skall få tjänsten, får dock skälen uteläm- nas helt eller delvis.
Tjänsteförslagsnämnden skall fö- reslå den sökande som nämnden anser böra främst komma i fråga. I sitt förslag må nämnden även ange en sökande som bör komma i fråga i andra hand. Om särskilda skäl föreligger får nämnden ange ytterligare en eller två sökande som därefter bör komma i fråga till tjänsten.
Tjänsteförslagsnämndens för- slag skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Har en- dast en sökande anmält sig och fö- reslår nämnden att denne skall få tjänsten, får dock skälen uteläm— nas helt eller delvis.
Tillkännagivande om tjänsteför- slagsnämndens förslag skall ge— nast anslås på högskoleenhetens anslagstavla med uppgift om den dag då anslaget skedde. Förslaget skall avges till regeringen.
Tillkännagivande om tjänsteför- slagsnämndens förslag skall ge- nast anslås på högskoleenhetens anslagstavla med uppgift om den dag d anslaget skedde. Samtidigt skall förslaget anmälas hos rek— torsämbetet. Förslaget skall avges till regeringen.
765
Tjänsteförslagsnämnden bör avge förslag senast fyra månader efter utgången av den ansökningstid som har angetts i kungörelsen om ledigheten. Om tjänsteförslags— nämnden ej har avgett förslag in- om denna tid, skall nämnden ome- delbart anmäla detta till rektors- ämbetet med uppgift om skälet till dröjsmålet. Nämnden skall därefter hålla rektorsämbetet un— derrättat om ärendets handlägg- ning enli de närmare föreskrif— ter som re torsämbetet meddelar.
Om tjänsteförslagsnämnden inte har avgett förslag inom nio måna- der efter utgången av den ansök- ningstid som har angetts i kungö- relsen om ledigheten, skall nämn- den omedelbart anmäla detta till rektorsämbetet med uppgift om skälet till att förslag inte förelig- ger.
775
Vid tillsättning av sådan tjänst Vid tillsättning av sådan tjänst som professor som tillsätts av rek— som professor som tillsätts av rek— torsämbetet skall 67 5 första torsämbetet skall 67 5 första stycket och 69 & tillämpas. stycket, 69 5, 70 5 andra och tredje meningarna, 71 a-74 55 och 76 5 ha motsvarande tilläm ning. Tjänsteförslagsnämndens örslag avges till rektorsämbetet.
Ämnet för tjänsten skall bestämmas innan tjänsten kungörs ledig. Beslut om ämnet skall meddelas av högskolest relsen efter forslag av den Äakultets- eller sektionsnämnd till vars ver samhetsområde tjäns- ten ör.
785
Fakultets- eller sektionsnämnden Föreslås upphävd. får inhämta yttrande i ärenden om tillsättning av sådan tjänst som professor som tillsätts av rektors- ämbetet från en eller flera personer som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne.
I fråga om tillsättning av tjänst I fråga om tillsättning av tjänst som högskolelektor skall 69 5 förs- som högskolelektor skall vad som ta stycket, 70 &, 72-74 && och 76 & föreskrivs i 69 5 första och andra tilläm as. Tjänsteförslagsnämn— styckena, 70 å andra och tredje dens örslag avges till högskole— meningarna, 71 a-74 55 och 76 5 styrelsen. ha motsvarande tilläm ning. Tjänsteförslagsnämndens örslag avges till rektorsämbetet.
Förordning om ändring i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruks- universitet
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet
dels att 12 kap. 54 och 69 55 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 9 a 5 samt 12 kap. 34 5, 49-51 55, 58 5, 60-63 55, 65-68 55 och 72 5 skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 58 och 68 55 skall ha följande
lydelse,
dels att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 12 kap. 51 a och 62 a 55, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
9a5
Styrelsen får föreskriva att andra ärenden, som skall av öras enligt denna förordning, än så ana ärenden
Styrelsen får föreskriva att andra ärenden, som skall av öras enligt denna förordning, änså ana ärenden
som avgörs genom omröstning eller som avgörs genom val får val får handläggas vid telefonsam- handläggas vid telefonsammanträ- manträden. den.
12 kap.
345
Innan rektorsämbetet tillsätter en lönetjänst som professor, arvo- destjänst som adjungerad professor eller lönetjänst som orskarassistent, skall yttrande inhämtas från den kollegienämnd till vars verksamhets- område tjänsten hör.
Dd rektorsämbetet tillsätter tjänst som
professor eller tjänst som högskolelektor, skall det ske efter förslag av den
t'å'nsteförslagsndmnd til vars verksam- tsomrdde tjänsten här.
Innan rektorsämbetet tillsätter tjänst som adjungerad professor eller tjänst som forskarussistent, skall yttrande inhämtas från den kollegienä'mnd till vars verksamhetsområde tjänsten hör.
Innan en arvodestjänst som ad- jungerad professor med u p ifter inom rundläggande högsko eut ild- ning tr sätts, skall yttrande inhämtas från den institution till vars verksamhetsområde tjänsten hör.
Lönetjänst som högskolelektor tillsätts efter försla av den tjänsteförsla snämnd '] vars verk- samhetsomr de tjänsten hör.
Innan rektorsämbetet tillsätter annan tjänst än sådan som avses i första-tredje styckena, skall yttrande inhämtas från den institution eller arbetsenhet till vilken 'änsten hör.
Rektorsämbetet f r besluta att tjänst skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd i stället för efter yttrande som sägs i första, andra och
järde styckena.
Innan tjänst som adjungerad pro- fessor med utplgifter inom rund- läg ande hö o eutbildning ti lsätts, ska yttran e ocksä inhämtas från den institution till vars verksamhets- område tjänsten hör.
Före tillsättande av annan tjänst än sddana som avses i första-tredje styckena, skall rektorsämbetet inhämta yttrande från den institution eller arbetsenhet till vilken t"'nsten hör.
Rektorsämbetet t r besluta att tjänst skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd i stället för efter yttrande som sägs i andra-fjärde styckena.
49 5
För varje fakultet skall finnas en tjänsteförslagsnämnd.
Styrelsen fdr föreskriva att det för en fakultet skall finnas mer än en t'änsteför- slagsnämnd, om stadigvarande ehov be- döms föreligga. Varje sddan nämnds verk- samhet ska avse en särskild del av veten- skapsomrddet.
505
l tjänsteförslagsnämnden skall in a fakultetskollegrets dekanus, ' ' ordförande, och en ledamot, tilllika vice ordförande, som utses för tre år av fakultetskollegiet.
En företrädare för de anställda inom tjänsteförsla nämndens verk— samhetsområde oc en företrädare för de studerande inom samma område, har rätt att ingå i nämnden.
Företrädare för de anställda skall utses, om det begärs av ar- betstagarorgam'sation som har en eller flera medlemmar bland de anställda inom nämndens verksam- hetsområde. Företrädaren skall utses av styrelsen.
] tjänsteförslagsnämnd skall ingå fakul- tetskollegiets dekanus, tillika ordfö- rande, och en ledamot, tillika vice ordförande, som utses för tre år av fakultetskollegiet. Finns i enlighet med 49 andra stycket mer än en tjänste- försa snämnd inrättad för en fakultet, skall kultetskollegiets dekanus vara ord- förande i en av nämnderna. Ordförande i annan sddan nämnd utses för tre är av fa- kultetskollegiet.
En företrädare för de anställda inom tjänsteförslagsnämndens verk- samhetsområde har rätt att ingå i nämnden. dean företrädare skall utses att ingå i nämnden om en arbetstagarorganisation som har en eller flera medlemmar bland de anställda inom tjänsteförsla snämn- dens verksamhetsområde gär det. Företrädaren skall utses av styrelsen för tre är.
Företrädare för de studerande i En företrädare för de studerande tjänsteförslagsnämnden skall utses inom tjänsteförslagsnämndens verksam- enli t föreskrifterna i 16 5 förordning- hetsomrdde har rätt att närvara och ttra en ä983:18) om studerandekårer, na- sig vid nämndens sammanträden OCI har tioner och studentföreningar för fa- rätt att fd avvikande mening antecknad. kultet. dean öreträdare skall utses enligt fö-
reskr' tema i 16 5 förordningen (1983:18) om studerandekårer, natio- ner och studentföreningar för fakul- tet. Företrädaren skall utses för tre är.
Företrädama för de anställda och de studerande skall utses för tre är.
Den avgdende innehavaren av en tjänst, som skall tillsättas med oförändrat eller i huvudsak oörändrat ämnesinne- hdll, fdr inte ingd ! tjänsteförslagsnämn- den vid handläggning av ärende avseende den tjänsten, om det inte föreligger syn- nerliga skäl.
För var och en av ledamöterna får finnas ersättare enligt föreskrifter som med- delas av styrelsen.
515
Vid handläggningen av ett ärende om förslag till en tjänst som professor, stats- agronom, statshortonom, statsveterinär eller biträdande statsveterinär skall i tjänsteförslagsnämnden ingå följande ledamöter utöver dem som anges i 50 5, nämligen
1. en ledamot, som skall utses för tre år av fakultetskollegiet, samt för den lantbruksvetenskaHliga fakulteten ytterligare två ledamöter som skall utses för tre år och som ska vara väl förtrogna med fakultetens försöksverksamhet,
2. en ledamot som skall utses för 2. en ledamot som bör ha särskild tre år på det sätt som styrelsen be— kännedom om utbildning inom nämn- stämmer, dens verksamhetsomrdde och som utses
för tre år på sätt styrelsen bestämmer,
3. tre ledamöter som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne och som skall utses för varje ärende av kollegienämnden,
4. en ledamot som är eller har varit innehavare av t'änst som pro essor och som skall utses för varje ären e av kolle-
ienämnden.
Till sddana ledamöter i tjänsteför- ögst en av de ledamöter i tjänsteför- sla snämnd som avses i första stycket 3 slagsnämnd som avses i örsta stycket 3 ska I företrädesvis utses personer frän de bör utses bland ledamöterna i det ta- nordxska länderna. Högst en av dem kultetskolle ium som tjänstens inne- bör utses bland ledamöterna i det fa- havare skal? tillhöra. Den som är verk- kultetskolle ium som tjänstens inne— sam inom den arbetsenhet eller avdel- havare skal tillhöra. ning, som tjänstens innehavare skall till-
höra, och som har i huvudsak samma ar- betsuppgifter som denne kommer att ha, bör inte utses till sddan ledamot, om det inte föreligger särskilda skäl.
Dd kollegienämnden skall utse sådana ledamöter i tjänsteförslagsnämnd som av- ses i5] 5 första stycket , bör förslag sän- das ut till kollegienämndens ledamöter senast en vecka innan beslut skall attas. Detta bör iakttas i frd a om bdde örslag som inhämtas frdn andra högskoleenhetcr och förslag som väcks pd annat sätt.
545
Ärende i tjänsteförslagsnämnden avgörs Föreslås upphävd. efter föredragning.
Handläggningen av ärenden om till- Handläggningen av ärenden om till— sättning av tjänst som professor som sättning av tjänst som professor som tillsätts av regeringen samt tjänst som tillsätts av regeringen statsa ronom, statshartonom, statsveteri- när el er biträdande statsveterinär
585
När en sådan tjänst som rofessor När en sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen e ler tjänst som tillsätts av regeringen blir ledi , som statsa onom, statshortonom, stats- skall rektorsämbetet utfä a veterinär e ler biträdande statsveterinär kungörelse i Post- och Inrikes blir ledig, skall rektorsämbetet utfär- Tidningar med förelä ande av tre da kungörelse i Post- och Inrikes Tid- veckors ansökningsti , räknat från ningar med förelä gande av tre vec- dagen för kun örandet. Kungörelsen kors ansökningsti , räknat från da- skall anslås på antbruksuniversitetets gen för kungörandet. Kungörelsen anslagstavla. I kungörelsen skall intas skall anslås på lantbruksumversite- erinran om 60 5 första och tredje tets anslagstavla. I kungörelsen skall st ckena. Har föreskrift meddelats enligt det filmas en upplysning om innehål- 6 5 andra stycket, skall i kungörelsen let i 60 5. ocksd tas in upplysning om detta.
Om ej annat följer av 37 5 skall rektorsämbetet utfärda kungörelse enligt föl- jande, nämligen
1. ifrå a om en tjänst vars inneha- l. i fråga om tjänst vars innehava-
vare s avgå med ålderspension, re skall avgå med ålderspension, minst nio månader och högst två år minst ett är och sex månader före av- före av ången där så kan ske, gängen där så kan ske,
2. i råga om en tjänst som blir ledig av annan anledning, snarast möjligt.
Sökanden skall tillsammans med an- sökningshandlingarna ge in en skrift- lig redogörelse ör sin vetenskapli a och pedagogiska verksamhet enligt f"- resknfter som meddelas av styrelsen.
Sökande skall tillsammans med an- sökningshandlingama ge in en kortfat- tad skriftlig redogörelse för sin veten- skapliga och pedago iska verksam- het. Av redogörelsen s ll framgd vilka undersökningar och resultat samt presta- tioner i övrigt som enligt sökandens me- ning främst bör beaktas i tillsättnings- ärendet.
Kollegienämnden fdr innan tjänsten ledigkungöres föreskriva att sökande skall ange en begränsad mängd skrifter eller andra arbeten som sökande i örsta hand dberopar för att styrka sin skic lighet i ve- tenskapgga och andra avseenden som är av bety else i ärendet. Har sddan före- skrift meddelats, skall sökande iden i förs- ta stycket angivna redogörelsen lämna be- sked om vilka arbeten som sdlunda dbero- pas i första hand.
Sökande skall före ansökningstidens utgdng antingen ge in de handlingar som dberopas eller anmäla vilka handlin ar som åberopas. [ det senare fallet s II handlingarna ges in inom tre veckor frdn ansökningstidens utgdng.
De vetenskapi a arbeten sökande dberopar s Il ges in i [j;/ra exemplar, om rektorsämbetet inte me er ndgot annat. Har föreskrift madde ts eni t andra stycket, behöver sökande doc endast ge in de i första hand _dbero- pade arbetena i fyra exemplar. Ovriga dberopade arbeten skall i sd fall ges in i ett exemplar.
5011!
61 &
Tjänsteförslagsnämnden skall beakta även ansökningar och andra hand- lingar som har kommit in för sent, om det kan ske utan avsevärd olä- genhet.
Huruvida en för sent inkommen ansökan skall beaktas när tjänsten tillsätts an- kommer regeringen att dd av öra. Tjänsteförslagsnärrmden skall vi sin handläggning beakta även ansökning- ar oc an ra handlingar som har kommit in för sent, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Endast sddana skrifter och andra arbeten som kan visas vara fullbordade senast tre veckor efter ansökningstidens utgdng skall beaktas.
Har ingen sökt en ledigkungjord tjänst vrd ut ängen av den ansök- ningstid som ar angetts i kungörel- sen om ledigheten, får tjänsteför- slagsnämnden inbjuda en viss person att söka tjänsten under förutsättning att denne kan antas ha haft befogzd an- ledning att inte anmäla sigmspm sö nde.
Aven om sökande anmält sig inom föreskriven tid, får nämnden in- bjuda en person som inte har sökt tjänsten att göra detta. Inbjudan får avse endast sådan rson vilken kan antas ha haft befaga anledning att in- te anmäla sig som sökande och som kan antas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än någon annan som har sökt den.
Har ingen sökt en ledigkungjord tjänst vrd ut ängen av den ansök- ningstid som ar angetts i kungörel- sen om ledigheten, får tjänsteför- slagsnämnden bjuda in viss person att söka tjänsten.
Aven om sökande har anmält sig inom föreskriven tid, får nämnden bjuda in en person som inte har sökt tänsten att göra detta. dean inb'udan
r inte utfärdas senare än tre n nader e er det att ledamöter som avses i 51 5 örsta stycket 3 har utsetts, och den får avse endast sådan person som kan an- tas ha haft anledrung att inte anmäla sig som sökande och som med fog kan antas vara bättre skickad att sköta tjänsten än var och en som sökt den.
I en inbjudan enligt första eller andra stycket skall förelåg as tre veckors an-
sökningsti , räknat från den , då den mbjudne har fått el av beslutet. Be-
:s stämmelserna i 60 och 61 55 s tillämpas.
62a5
635
Sådan ledamot i "'nsteförsla s- nämnd som avses i 51 första styc et 3 skall med kortfattad motivering ange skickligheten hos de sökande som han anser i första hand böra komma i fråga till tjänsten samt ord- nliågen mellan dem. Detta skall ske i s tligt utlåtande, om inte tjänsteför- slagsnämnden beslutar annat med hänsyn till de omständigheter som fö- religger i ärendet.
Har föreskrift meddelats enligt 60 5 an- dra stycket, fdr t'änsteförslagsnämnden när den väljer ut em som framför övriga sökande bör komma :" frdga till tjänsten, i den mdn omfattningen av de i ärendet dbera de handlin rna samt övriga om- stän igheter gör etta befa at, begränsa sin granskning av de sökan es vetenskap— liga och andra arbeten till att avse de ar- beten som de sökande ienlighet med före- skriften har dberapat i första hand.
deana ledamöter i "'nsteförsla s- nämnd som avses i 51 första styc et 3 skall var för sig och skriftligen med kortfattad motivering ange skicklighe- ten hos de sökande som de anser i första hand böra komma i fråga till t'änsten samt ordningen mellan dessa.
ni de omständigheter som föreligger i ärendet föranleder det, fdr tjänsteförs gs- nämnden dock besluta, att dessa ledamö- ters utldtanden fdr av es i annan ordnin eller avse endast örslag om den
sökan e som bör komma i frdga i första hand.
Om en sökande med fog kan antas vara avsevärt bättre skickad att sköta t'änsten än var och en av övriga sökande, jnltr tjänsteförslagsnänindcn föreskriva, om anledning finns till det, att de utld- tanden som avses i första stycket skall avges skyndsamt och endast avse dgan om den berörde sökanden skall öreslds ;k'b tjänsten eller inte. Att åldåndina
II av es 5 samt r oc " es ri- vas onigenm'tdenferson har sökt tjänsten.
655
Tjänsteförslagsnämnden skall föreslå den sökande som nämnden anser främst bör komma i fråga. Om sär- skilda skäl förelig er, får nämnden i sitt försla ange ögst två sökande som däre ter bor komma i fråga samt ordningen mellan dem.
Tjänsteförslagsnämndens förslag skall innehålla de skäl som har be- stämt utgån en. Har endast en sö- kande " t si och föreslår nämn- den att han ska få tjänsten, får dock skälen utelämnas helt eller delvis.
Tjänsteförslagsnämnden skall föreslå den sökande som nämnden anser böra främst komma i fråga. I sitt förslag md nämnden även ange en sökande som bör komma i frdga | andra hand. Om särskilda skäl föreli eszdr nämnden ange ytterli are en e er sökande som där erbör una i frdga till tjänsten.
jänsteförslagsnämndens förslag skall innehålla de skäl som har bestämt utgån en. Har endast en sökande anm'åt si och föreslår nämnden att denne s få tjänsten, får dock skälen utelämnas helt eller delvis.
665
Tillkännagivande om tjänsteförslags— nämndens försla i frdga om tjänst som professor som tilsätts av regeringen skall genast anslås på lantbruksuni- versitetets anslagstavla med upp ' om den dag då anslaget skedde. ör-
Tillkänna 'vande om tjänsteförsla nämndens—€1 förslag skall genast ansåg-s lantbruksuniversitetets anslagstav- med eäåpgm om den da då ansla- get sk e. Samtidigt skal "rslaget anmälas hos rektorsämbetet. örslaget
slaget skall avges till regeringen i frdga skall avges till regeringen. om tjänst som professor som tillsätts av regeringen och ! frdga om övriga tjänster ti rektorsämbetet. 67 S
T"'nsteförslagsnämnden bör ange för- sag senast i månader efter ut- gången av en ansökningstid som
ar an ivits i kungörelsen om ledig— heten. tjänsteförslagsnämnden in- te har avgett förslag inom denna tid, skall nämnden omedelbart anmäla detta till rektorsämbetet med upp ift om skälet till drö' målet. Nämnåen skall därefter hå a rektorsämbetet underrättat om ärendets fortgång en- ligt de närmare föreskrifter som rek- torsämbetet meddelar.
Om t'änsteförslagsnämnden inte har av- gett örslag inom nia mdnader efter ut- gdngen av den ansökningstid som har an- getts i kungörelsen om ledi heten, skall nämnden omedelbart anmä detta till rektorsämbetet med uppgift om skälet till att förslag inte föreligger.
Handlägningen av ärenden om till- Handläggnin av ärenden om till- sättning av sådan tjänst som profes- sättning av s dan tjänst som profes- sor som tillsätts av rektorsämbetet sor som tillsätts av rektorsämbetet samt tjänster som statsagronom, statshor- tonom, statsveterinär och biträdande statsveterinär 685 Vid tillsättning av sådan tjänst som Vid tillsättning av sådan tjänst som professor som tillsätts av rektorsäm- rofessor som tillsätts av rektorsäm- etet skall600c116255tillämpas. etet samt tjänst som statsagronom, statshortonom, statsveterinär och biträdande statsveterinär skall 58 första stycket, 60 5, 61-65 55 samt 67 5 mot— svarande tillämpning. 77änsteförsla s- nämndens förslag avges til rektorsäm e- tet.
Ämnet för tjänsten skall bestämmas innan (tjänsten kungörs ledi . Beslut om ämnet meddelas av styrelsen efter förslag av en kollegienämnd ' vars verk- samhetsområde tjänsten hör.
695
I tillsättningsärendet fdr kollegienämn- Föreslås upphävd. den inhämta yttrande frdn en eller flera
personer som är särskilt förtrogna med
tjänstens ämnesamrdde.
725
I frå a om tillsättnin av tjänst som I fråga om tillsättning av tjänst som högs olelektor skall och 65-67 55 hö s olelektor skall vad som föreskrivs tillämpas. Tjänsteförslagsnämndens i 6 5 första och andra styckena, 61 5, 62 förslag avges till rektorsämbetet. a-65 55 och 67 5 ha motsvarande tillämp- ning. Tjänsteförslagsnämndens för- slag avges till rektorsämbetet.
1. Utredningens uppdrag och arbete
1.1. Bakgrund
Tjänst som professor är den högsta tjänsten inom den statliga organisa— tionen for forskning, högre utbildning och utvecklingsarbete. Det stora flertalet av professorstjänsterna vid universiteten och högskolorna in— rättas och tillsätts av regeringen. Antalet sådana tjänster är ca 1 500. Vid sidan av dessa professurer finns vid de högskoleenheter, som har fasta resurser för forskning, vissa lönetjänster som professor vilka in- rättas av högskolestyrelsen och tillsätts av rektorsämbetet. Antalet så- dana tjänster är för närvarande ca 230. Ytterligare finns ett. mindre an- tal professorstjänster eller motsvarande tjänster vid sektorsforsknings— organ och andra myndigheter vilka tjänster tillsätts av regeringen.
Professorerna är de främsta företrädarna för sina ämnesområden. De- ras arbetsuppgifter fmns översiktligt reglerade i högskoleiörfattningar— na (se härtill prop. 1984/85:57, jfr SOU 1980:3) och följer i övrigt av rå— dande bruk. De skall ägna sig åt. kvalificerad egen forskning. Av grund- läggande betydelse for verksamheten vid universiteten och högskolor- na är vidare deras uppgifter att. ge uppslag till och att leda forsknings- projekt samt att ge forskarhandledning. Det. åligger dem också att med— verka i undervisningen på olika nivåer inom högskolan. Av tradition har de vidare att företräda sin vetenskap i skiftande sammanhang, na- tionellt och internationellt. De här normalt ett ansvar för att det inter— nationella vetenskapliga samarbetet inom disciplinen fungerar väl och kontinuerligt.
För tjänst som professor inom högskoleväsendet finns allmänna behö- righetskrav och befordringsgrunder fastställda i 19 kap. HF och 12 kap.
FSLU. Där finns också regler om det förfarande som skall tillämpas då professorstjänst tillsätts. Gällande regler tillkom i huvudsak år 1975 (förarbeten, se SOU 1973:54, prop. 1975:9 och UbU 17). Då infördes tjänsteförslagsnämnderna som förslagsställande organ. Liksom tidiga- re skall vetenskapliga experter, vilka utses för det enskilda ärendet, medverka i bedömningen av och avge utlåtanden om de sökandes skick- lighet, men till skillnad från äldre ordning skall dessa 5 k sakkunniga inte vara fristående från det förslagsställande organet utan ingå som ledamöter av detta. Väsentliga syften med 1975 års reform var att för- enkla proceduren och att minska tidsåtgången.
Regleringen i högskoleförfattningarna om tillsättningsproceduren för de professorstjänster som tillsätts av rektorsämbetet avviker från mot— svarande reglering för de tjänster som tillsätts av regeringen. Förfaran- det vid tillsättning av professurer vid sektorsforskningsorgan och and- ra myndigheter utanför högskoleväsendet regleras på något varierande sätt i instruktionerna för de olika myndigheterna.
I en skrivelse till regeringen den 28 januari 1987 föreslog professorn vid dåvarande forskningsinstitutet för atomfysik Ingmar Bergström uti- från sina erfarenheter som sakkunnig, att proceduren för professorstill— sättning skulle förenklas, i synnerhet beträffande det underlag som skulle ställas till de sakkunnigas förfogande. Bergström framhöll bl.a. att det svenska systemet där de sökande ger in kopior av hela sin pro— duktion av skrifter avviker från vad som brukar förekomma vid profes- sorstillsättning utomlands. Efter remissbehandling av skrivelsen föror- dade UHÄ en grundlig utredning av frågan om vilket underlag som skulle tillställas de sakkunniga.
Även andra frågor rörande tillsättningsförfarandet har diskuterats i olika sammanhang, och därvid har särskilt sakkunniginstitutionen uppmärksammats. Sättet att utse sakkunniga har sålunda ifrågasatts i många tillsättningsärenden. Att rekrytera sakkunniga har inte sällan mött svårigheter av olika slag. De sakkunnigas sätt att skriva utlåtan- den hör också till det som tid efter annan har kritiserats.
1.2. Uppdraget enligt direktiven
De av regeringen godkända direktiven för vår utredning (Kommittédi— rektiv, Dir. 198819) fogas som bilaga till detta betänkande, se bilaga 1 .
Utredningen skall se över proceduren vid tillsättande av professors- tjänster i syfte att finna förbättringar i förfarandet. Direktiven utgår emellertid från att de grundläggande dragen hos dagens tillsättnings- förfarande skall bestå. Någon omprövning av sakkunniginstitutet så- som sådant eller av sökandes rätt att överklaga det förslagsställande organets beslut förs inte på tal i direktiven. För de professorstjänster som inrättas av regeringen efter bemyndigande av riksdagen skall ut. nämningsmakten även framgent tillkomma regeringen; utredningen bör dock göra en närmare precisering av skälen härför.
Utanför utredningens uppdrag faller frågorna om omprövning av pro— fessorstjänst och om annat fastställande av ämnesinnehåll för sådan tjänst. Det ärinte heller meningen att utredningen skall överväga änd- ringar av behörighetskrav eller befordringsgrunder. I direktiven erin- ras dock om att jämställdhetsaspekten skall beaktas som saklig grund vid tillsättning av statliga tjänster, och det sägs att utredningen skall belysa hur detta beaktas vid tillsättning av professorstjänster.
När det gäller de tilltänkta förbättringarna i tillsättningsförfarandet kan av direktiven utläsas tre riktlinjer för reformarbetet. Förfarandet bör förenklas. Samtidigt skall dock tillses att proceduren är grundlig och åtnjuter allmänt förtroende. Vidare bör reglerna förtydligas.
I fråga om inriktningen på förenkling ges inga anvisningar i direkti- ven, bortsett från att det där synes kunna utläsas att det närmast har varit professor Ingmar Bergströms ovan nämnda skrivelse som har för- anlett utredningens tillsättande.
Beträffande önskemålet om att proceduren skall åtnjuta allmänt förtro— ende sägs det i direktiven ligga i sakens natur, att en noggrann pröv- ning måste göras av de sökande till de högt specialiserade tjänster det här gäller och att en sådan prövning måste ta tid. Det uttalas uttryck-
ligt, att kraven på rättssäkerhet, saklighet och objektivitet icke kan ställas lägre. Den växande graden av samspel mellan högskolan och det omgivande samhället gör det, enligt direktivens ord, snarast än mer än- geläget att proceduren är grundlig och åtnjuter allmänt förtroende.
Inriktningen på förtydligande får anses framhävd i direktiven. I för- ening med förenklingar skall förtydliganden göra systemet effektivare.
Som framgått ovan under 1.1 finns en del olikheter mellan de författ— ningsreglerade procedurerna för tillsättning av olika slag av professors- tjänster. Riktpunkten för utredningens arbete i dessa delar är, att sam— ma regler så långt möjligt bör gälla för tillsättning av alla tjänster som professor, oavsett vem som har utnämningsmakten och oavsett till vi]- ka myndigheter tjänsterna är knutna.
Också frågan om valet av förslagsställande organ omfattas av uppdra» get. Tjänsteförslagsnämnderna hade införts kort före 1977 års högskole- reform då flera nya ledningsorgan inrättades och då det ännu inte fanns underlag att pröva frågan huruvida nämndernas uppgifter kunde över— föras på något av de nya organen. Utredningen skall nu pröva möjlighe— terna att låta andra organ ta över uppgifterna. Om tjänsteförslags- nämnderna befinns skola bestå, bör eventuella förändringar av deras sammansättning övervägas.
1.3. Remitterade skrivelser
Till utredningen har regeringen den 28 april 1988 överlämnat en kopia av en till regeringen ställd skrivelse från avdelningsdirektör Karl G. Lövstrand (utbildningsdepartementet, dnr 888/88) med vissa synpunk- ter rörande ett tillsättningsärende vid universitetet i Uppsala. Syn- punkterna avser det förhållandet att enbart utländska sakkunniga ut— setts och att till följd därav ansökningar till tjänsten skulle vara utfor— made på engelska språket.
Justitiekanslern har den 20 april 1988 till utredningen överlämnat ko— pior av handlingarna i ett ärende (dnr 2155—87—21) avseende tillsätt-
ning av en professur vid universitetet i Linköping. Ärendet avser en tjänsteförslagsnämnds beslut att i ett sent skede av ett tillsättningsför- farande som sökande uppta en person som ursprungligen varit sakkun- nig i samma förfarande.
1.4. Utredningens arbete
I inledningsskedet inriktades utredningens arbete på att insamla upp- lysningar om faktiska förhållanden i ärenden om professorstillsättning, avseende bl.a. tidsåtgången, andelen överklagade tillsättningsförslag och sakkunnigutlåtandens utformning och omfång. Samtidigt inleddes verksamhet med att göra sammanställningar av gällande regler för till— sättningsförfarandet.
1.4.1. Diskussionspromemoria1988—09—16
På grundval av insamlat material och efter samråd inom utredningen utarbetade utredningsmannen en promemoria i vilken de viktigaste ut- redningsfrågorna presenterades samt preliminära förslag med kortfat- tade motiveringar framlades. Promemorian, som var avsedd att ligga till grund för utredningens samråd med myndigheter och organisatio— ner, mångfaldigades under titeln Riktlinjer för en reform av proceduren vid professorstillsättning. Diskussionspromemoria 1988—09—16 (Rege- ringskansliets offsetcentral, Stockholm 1988, 22 sidor).
Såvitt gällde inriktningen på förenkling gick det viktigaste förslaget i promemorian ut på att de sakkunnigas liksom övriga nämndledamöters granskningsbörda skulle kunna begränsas väsentligt enligt en fakulta- tiv reglering. På initiativ av fakultetsnämnden skulle rektorsämbetet kunna föreskriva att sökande till en tjänst skulle ange ett begränsat antal verk som åberopades i första hand. Granskningsarbetet skulle i så fall i en första omgång begränsas till att avse de verk som de sökande angivit som sina främsta. Därvid skulle de mest meriterade sökandena utväljas. normalt två, och dessas skicklighet skulle därefter i en andra,
avslutande bedömningsomgång underkastas en mer allsidig gransk- ning.
Ett annat förslag i syfte att underlätta de sakkunnigas granskningsar- bete innefattade, att de sökande skulle i sina redogörelser för veten- skaplig och pedagogisk verksamhet ha att ange vilka vetenskapliga landvinningar och vilka prestationer i övrigt som främst borde beaktas i ärendet. Till stöd för de sakkunniga skulle en av tjänsteförslagsnämn- dens övriga ledamöter utses att svara för information åt och samord- ning av de sakkunnigas arbete. Vidare skulle sakkunnigutlåtandena i vissa beskrivande delar kunna vara gemensamma; i övrigt skulle utlå— tandena som regel avges separat.
De i promemorian framlagda förslagen med medelbart syfte att stärka den allmänna tilltron till förfarandet avsåg främst sakkunniginstitutio- nen. Sakkunniga, som skulle utses av fakultets- eller sektionsnämnden (i stället för av fakultets— eller sektionskollegiet), skulle liksom tidiga- re vara ledamöter av det förslagsställande organet. I proceduren för ut- seende av sakkunniga skulle emellertid införas ett bordläggningsförfa- rande. Vid ett första sammanträde skulle fattas endast ett preliminärt beslut, om vilket de sökande skulle underrättas. På grundval av inkom- na synpunkter och efter moget övervägande skulle nämnden fatta defi- nitivt beslut vid ett andra sammanträde.
Ett par förslag avsåg särskilt att reducera riskerna för alltför starkt lo— kalt inflytande och därmed följande risker för förstelnad skolbildning. Ledamot av det kollegium, som tjänstens innehavare skulle tillhöra, borde inte utses till sakkunnig, om det. inte förelåg särskilda skäl. Av- gående tjänsteinnehavare skulle få utses endast om synnerliga skäl fö- relåg.
Beträffande valet av förslagsställande organ förordades i promemorian, ehuru med någon tvekan, att tjänsteförslagsnämnden skulle bestå. Nämndens sammansättning föreslogs emellertid ändrad. Företrädare för de anställda och för de studerande skulle inte ha rätt att delta i be- sluten men ha rätt att delta i överläggningarna och att anmäla avvi- kande mening. För att säkerställa tillräckligt bred ämnesmässig kom-
petens inom nämnden skulle en extra ledamot (vid sidan av de tre sak— kunniga) utses för det särskilda ärendet av fakultets- eller sektions— nämnden.
I fråga om utnämningsmakten förordades i promemorian i överens— stäumielse med direktiven, att den skulle ligga kvar hos regeringen så- vitt gällde tjänster som inrättades av regeringen. Skälet utvecklades kortfattat.
Reglerna om tidpunkt för ledigförklarande av tjänst borde enligt pro— memorian ändras såvitt gällde tjänst vars innehavare skulle avgå med ålderspension. Ledigförklaring borde ske minst 18 månader före av— gång (i stället för såsom nu minst 9 och högst 24 månader före avgång).
I promemorian uttalades sympatier för att utrymmet vidgades för möj— ligheterna att inbjuda verkligt kvalificerade personer som inte sökt tjänsten att göra detta.
Också vissa frågor där gällande reglering borde förtydligas berördes i diskussionspromemorian.
1.4.2. Samrådsförfarande
Enligt direktiven skall utredningen samråda med myndigheter, organi- sationer m.m. Den nyssnämnda diskussionspromemorian utarbetades såsom nämnts för att ligga till grund för sådant samråd.
Med högskolemyndigheter har under hösten 1988 på grundval av pro- memorian samråd skett vid sammankomster på olika högskoleorter. Från högskoleenheternas sida har normalt deltagit rektor eller annan företrädare för rektorsämbetet, dekanerna eller andra företrädare för tjänsteförslagsnämnderna samt representanter för berörd förvaltnings— personal. Utredningen har företrätts av utredningsmannen, sekretera- ren och en eller flera experter. Sammankomsterna har hållits i följande ordning; berörda högskoleenheter anges inom parentes. I Linköping den 31 oktober (universiteteti Linköping), i Uppsala den 7 november
(universitetet i Uppsala och Sveriges lantbruksuniversitet), i Stock- holm den 15 november (universiteteti Stockholm, karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm), i Lund den 21 november (univerv sitetet i Lund), i Göteborg den 22 november (universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola) och i Umeå den 28 november (univer- sitetet i Umeå och Sveriges lantbruksuniversitets enheter i Umeå).
I anslutning till dessa sammankomster har också skriftliga yttranden i ärendet givits in till utredningen av olika enheter och befattningshava— re inom högskolorna. Bland annat har rektorsämbetena vid universite— ten i Lund och Stockholm inkommit med skrivelser avseendejämställd- hetsaspekten vid tjänstetillsättningar.
Utredningsmannen har för samråd i ärendet även sammanträffat med rektor för högskolan i Luleå samt med företrädare för rektorsämbetena vid konstfackskolan, konsthögskolan och musikhögskolan i Stockholm.
Utredningsmannen har också inhämtat synpunkter vid sammankoms- ter med Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala den 14 november och med professorer och högskolelektorer vid universitetet i Stockholm den 7 december 1988. Vidare har enskilda forskare till utredningsmannen framfört synpunkter skriftligen eller muntligen.
De arbetstagarorganisationer som är parter i sektoravtalet för civil statsförvaltning har inbjudits till samråd eller till avgivande av yttran— de. Samråd har skett med företrädare för TCO:s statstjänstemannasek- tion och med Sveriges civilingenjörsförbunds professorsråd. Skriftliga yttranden har ingivits av Statsanställdas förbund samt av företrädare för Sveriges universitetslärarförbund och Sveriges professorers för— ening.
Av studerandeorganisationer har SFS inbjudits att ge synpunkter, och denna organisation har avgivit yttrande. Skrivelser i ärendet har också ingivits av centrala doktorandrådet i Lund och av doktorandombuds— mannen vid Uppsala studentkår.
1.4.3. Utredningsarbetet i övrigt
Arbete med att klarlägga rättsläget i olika frågor rörande det svenska tillsättningsförfarandet har pågått under en stor del av utredningsti- den. Utredningens biträdande sekreterare Kjell Swanström har före- trädesvis arbetat med förvaltningsrättsliga frågor.
Från och med hösten 1988 har utredningen insamlat upplysningar om huvuddragen i tillsättningsförfarandet i några andra länder inom vår kulturkrets. Därvid har bland annat en rad utländska vetenskapsmän bidragit med information. Särskilt må nämnas professorerna Franz Ga- millscheg, Göttingen, Roald Hoffmann, Cornell University, New York, och M.G. Rood, Leiden.
Under 1989 har utredningen utarbetat författningsförslag jämte moti— veringar.
Utredningsmannen har för detta uppdrag varit tjänstledig från sin pro- fessur i två månader och har för övrigt utfört uppdraget under ferier och på fritid. I sitt arbete har utredningen varit bunden av en snäv tidsram.
”i =— vid-". ,, r:;åéi'lug'li iaf..”. "J :||:—= |NA'MäN'w'f
in, mik-n" i,'|,r|'_v'1|m*awl||7.åi.;wal's. ' ' " *" " _ '.' ||. ..,t'rr—C.1"a ""?Q' 'Lclhicf'i _Elkch: N|.-r. '.".u "fliräilå "". 4 . MWWadeiu-"M ". m.m. Mmmm. , MW $$
a_—
Winhåhmu _ l|L|>51oiLm1|,g m! mum szriicisiänm har ms ...i. ur. mwwar WWE * ' *-
*e-vuu '
I:
...—L..
Finna-int wurwhw #åtl—bgm niin" lamslagen 'D: uhadxmwngmåmåänn om ur parter 'i äck.—" -| ' q- Mm.-i amning, iw lula-M. alm! mum atiewhm-f
' Ida. Elm-L M. ”maximum—,m- . mim..." 'un'» bwh mal Sma-aa MhuäyL—JI'FIL mum?!" ” _ . ,, åtagit-flm || PW WMF!) ..'-'&'. ä'äåmlsrif-L (han in . . .
- m:. namram m.aMwmwmm nd: mha-£
a'la-L , » , . » . ' '
.||
n'- ' .'f |" ;| M Wmas-m hur % inlåst &I'iiil' '. . xhum "pm: im army—W&WM ' Whom thMHhm-imvn ,
it'- ?. n?n-..' _=3|E|. 1.1-risus _|. gin-. FFl-itf " 555.754 E.: . . Q'... _!
man-|! 'L'wwumuk. ., .,..-
'| ':.- . .» ” . . ' _'| " "|; "," , .':',-.
2. Tillbakablick
2.1. Förhållandena före 1975
Svenska professorer är statliga tjänstemän och tillsätts som sådana. Tillsättningsproceduren är underkastad den allmänna offentlighets- principen. Förslagsställande organs beslut kan överklagas. Vad som främst skiljer professorstillsättning från tillsättning av statstjänste— män i allmänhet och som föranleder särreglering är det särskilda behov av expertbedömning som följer av att graden av vetenskaplig skicklig- het är främsta befordringsgrund för professorstjänst. Sakkunniginsti— tutionen är därför och har sedan gammalt varit av central betydelse för proceduren vid tillsättning av sådan tjänst.
En kortfattad redovisning av det akademiska befordringsväsendets hi— storiska utveckling finns i betänkandet Professorstillsättning, SOU 1973:54 (Bilaga s. 127 ff). Som där framgår skedde den första mer utför— liga författningsregleringen av proceduren för professorstillsättning ge- nom 1852 års universitetsstatuter. Särskilt viktiga förändringar sked— de genom 1876 års statuter. Då tillkom sakkunnigförfarandet och då in- fördes ett regelstyrt kallelseförfarande. Därefter har proceduren juste— rats tid efter annan. Kritik har ofta framförts mot att proceduren varit omständlig och långsam och även mot brister i enskilda moment i pro— ceduren, särskilt sättet för utseende av sakkunniga. Det har fortlöpan» de funnits en spänning mellan, å ena sidan, strävan efter förenkling och snabbhet, och, å andra sidan, omsorgen om saklighet, grundlighet och skydd mot mannamån och godtycke. Problemen har belysts av en rad utredningar, av vilka kan nämnas 1930 års befordringskommjtté (SOU 1933:10), 1945 års universitetsberedning (SOU 1951:9) och 1963 års forskarutredning (SOU 1966:67). Den senaste reformen har skett 1975.
Om huvuddragen hos proceduren närmast före 1975 års reform kan nämnas följande (universitetsstadgan 19641461, ändrad 1969:326). Le— dig professorstjänst utlystes offentligt, och sökande hade att inge åbero- pade skrifter i fyra exemplar. De sökande kunde i många fall åtnjuta s.k. specimenstid om två månader (före 1969 tre månader) efter ansök- ningstidens utgång, under vilken de fick ge in ytterligare skrifter. Se- dan ansökningarna kommit in, inhämtade rektorsämbetet förslag om sakkunniga från landets övriga lärosäten där motsvarande tjänster fanns. Förslagen överlämnades till fakulteten (eller sektionen) som ha- de att utse tre sakkunniga. De sakkunniga hade att avge var sitt skrift— liga utlåtande, som skulle avlämnas inom tre månader (före 1969 sex månader) efter det att handlingarna utsänts. Utlåtandet skulle inne- hålla omdöme om varje sökandes kompetens samt omdöme om rangord- ningen mellan de främsta. Utlåtandena offentlig-ordes. Därefter upp— rättade fakulteten (eller sektionen) ett tillsättningsförslag. Detta över— lämnades till dåvarande universitetskanslersämbetet som yttrade sig i ärendet, innan det översändes till Kungl. Maj:t för avgörande.
Före 1975 kunde utlyst tjänst som professor också tillsättas efter kallel- se. Förslag om kallelse kunde väckas av fakultetsledamot senast två veckor efter ansökningstidens utgång. De sakkunniga skulle därefter inom sex veckor yttra sig över kallelseförslaget. Om det förslaget inte ledde till att tjänsten blev tillsatt, skulle tillsättningsärendet återupp- tas till handläggning enligtden vanliga proceduren.
2.2 1975 års reform och dess verkan
2.2.1. Reformen
Med betänkandet Professorstillsättning, SOU 1973:54, såsom grund ge- nomfördes år 1975 en relativt genomgripande reform. Den utredning, som lade fram betänkandet och som leddes av justitierådet Ingemar Ul- veson, hade som uppdrag främst att föreslå förenklingar i tillsättnings— förfarandet för att minska tidsåtgången. Vidare skulle utredningen fö-
reslå former för bedömningen som på ett bättre sätt än tidigare tog hän- syn till och vägde in andra meriter än de rent vetenskapliga, främst pe- dagogisk skicklighet.
Tyngdpunkten i utredningens förslag avsåg ändringar av sakkunnig- prövning och av förslagsmyndighet och dess verksamhet. Ett nytt or» gan, kallat tjänsteförslagsnämnd, skulle utses på fakultetsnivå och er- sätta fakulteten som förslagsställande organ. Tre sakkunniga, därav högst en från hemmafakulteten, skulle utses för det enskilda ärendet, men dessa skulle inte som tidigare vara fristående experter utan inte- greras i tjänsteförslagsnämnden såsom ledamöter av denna i ärendet. Meningen var att främst de sakkunniga skulle svara för den vetenskap- liga bedömningen, medan tjänsteförslagsnämnden i övrigt skulle vara sammansatt så att den kunde göra en helhetsbedömning av de sökan- des skicklighet och sålunda svara för en sammanvägning av de sökan— des vetenskapliga, pedagogiska och övriga meriter. Det skulle åligga nämnden att vara aktivt verksam för att få omständigheter av betydel- se allsidigt belysta. Nämnden skulle i huvudsak själv få bestämma sina arbetsformer.
Bedömningsförfarandet skulle förenklas bl.a. på det sättet att pröv- ningar av alla sökandes kompetens för tjänsten inte skulle förekomma. Vidare skulle de sakkunniga inte ha att obligatoriskt avge skriftliga utlåtanden. Däremot skulle tjänsteförslagsnämndens beslut om förslag av en sökande till tjänsten innehålla de skäl som bestämt utgången. Tanken var i denna del att nämnden skulle kunna uppdra åt en eller flera av de sakkunniga att skriva utkast till motivering och förslag. Skiljaktig mening skulle redovisas.
Bland övriga förslag med syfte att nedbringa tidsåtgången ingick att förfarandet med specimenstid skulle avskaffas. Också reglerna om in- hämtande av förslag om sakkunniga från andra lärosäten skulle upp- hävas; fakulteten skulle dock självfallet vara oförhindrad att informellt samråda med företrädare för andra lärosäten om valet av sakkunniga.
En riktpunkt för tidsåtgången enligt det reformerade förfarandet var att tjänsteförslagsnämnden skulle avge forslag inom tre månader efter
ansökningstidens utgång. Tidsvinst skulle också erhållas genom att nämnden avgav sitt förslag direkt till den utnämnande instansen, rege-
ringen.
Kallelseförfarandet skulle enligt förslaget ersättas av möjlighet för tjänsteförslagsnämnden att inbjuda person, som inte sökt tjänsten, att göra detta.
I betänkandet förordades också något ändrade regler om behörighets- krav och befordringsgrunder. Som ovan framgått skulle bl.a. pedago— gisk skicklighet ges större vikt. Enighet rådde dock om att den veten- skapliga skickligheten även framgent skulle vara främsta befordrings- grund.
Regeringen följde i allt väsentligt utredningens förslag, dock med ett viktigt undantag. En betydande remissopinion hade vänt sig mot idén att de sakkunniga inte skulle behöva avge skriftliga utlåtanden, och departementschefen förordade med regeringens godkännande att de sakkunniga skulle vara skyldiga att var för sig avge sådana utlåtan— den, om inte tjänsteförslagsnämnden beslutade annat, t.ex. att de tre skulle avge ett gemensamt yttrande (prop. 1975:9 s. 556 0. Nya bestäm- melser om tillsättningsförfarandet utfärdades av regeringen genom SFS 1975:336.
2.2.2. Något om reformens verkan
Ett primärt syfte med 1975 års reform var såsom framgått att minska tidsåtgången för tillsättningsproceduren. Vår utredning har sökt skaffa sig en föreställning om huruvida den intentionen har förverkligats. I 1973 års betänkande redovisas undersökningar avseende förhållanden åren 1972 och 1973, och vi har företagit vissa motsvarande undersök- ningar avseende 1985 och 1986.
Här måste konstateras att de under reformarbetet uttalade förhopp— ningarna om att tidsåtgången för utseende av tjänsteinnehavare skulle reduceras inte har uppfyllts. Beträffande den totala tidsåtgången, räk-
nad från dagen för kungörandet till dagen för utnämningen, visar un- dersökningarna att 39 procent av alla ärenden om professorstillsätt— ning 1972—73 hade klarats av inom ett år medan motsvarande procent- tal för 1985—86 var endast 28. Enligt båda undersökningarna hade cir- ka två tredjedelar av ärendena avslutats inom 15 månader samt cirka fyra femtedelar inom 18 månader. Andelen av verkligt utdragna ären- den var dock större enligt den senare undersökningen.
Sammanfattningsvis kan sägas att den totala tidsåtgången har ökat något från början av 70—talet till mitten av 80-talet. Flertalet tillsätt- ningsärenden tar numera över ett år, och vanligen varierar tidsåtgång- en mellan 10 och 18 månader. I detta sammanhang må inskjutas att en undersökning från Finland avseende ungefär samma skeden visar att proceduren där likaledes blivit långsammare. Åren 1969—1970 var 69 procent av ärendena om professorstillsättning avslutade inom två år, medan för åren 1985—1986 motsvarande procenttal var endast 59 (Pro- fessorinviran täyttäminen, Kommittébetänkande 1988:29 s. 97). Och i ett nyligen publicerat norskt betänkande (Med viten og vilje, Norges of— fentlige utredninger 1988z28) redovisas en undersökning för åren 1982— 1984 som visar att det i genomsnitt tagit 21 månader att tillsätta en professors— eller docenttjänst; i den tiden har dock ingått också en pro- cedur för bestämmande av ledigkungörelses innehåll.
Från undersökningar om förhållandena i vårt land är här vidare att nämna att den tid det tar att avge förslag, av sakkunniga (1972—73) res— pektive av tjänsteförslagsnämnd (1985—86), likaledes har ökat. Inom nio månader efter ansökningstidens utgång förelåg 1972—73 förslagi 57 procent av ärendena. Motsvarande procenttal 1985—86 var 44.
Andelen överklagade tillsättningsförslag har stigit ganska kraftigt, från 24 procent 1972—73 till 39 procent 1985—86. En jämförelse avseen- de vad man kan kalla komplicerade besvärsärenden — nämligen sådana där olika instanser eller sakkunniga kommit till skilda uppfattningar i fråga om första förslagsrummet — visar en ännu större förändring. An- delen sådana komplicerade ärenden har ökat från 8 procent 1972—73 till 20 procent 1985—86.
När det gäller tänkbara orsaker till att tidsåtgången i tillsättnings- ärendena har ökat något efter 1975 års författningsändringar, finns vissa omständigheter som det ligger nära till hands att peka på. Bland annat reformerna år 1969 och senare av forskarutbildning och forskar— karriär borde numera ha givit utslag i form av vidgat rekryteringsun— derlag och därmed flera kvalificerade sökande till professorstjänsterna, något som kunde göra ärendena genomsnittligt mer omständliga och svårbedömda. I samma riktning borde ha verkat den ökande satsningen på och expansionen av forskningen, särskilt inom medicin, naturveten- skap och teknisk vetenskap (jfr t.ex. 1987 års forskningsproposition, prop. 1986/87:80 s. 20 ff). En stickprovsundersökning som vår utred- ning företagit visar en stegring av antalet sökande från början av 70— talet till mitten av 80—talet, dock med endast cirka 10 procent. Ärende- na kan också antages ha blivit mer tungarbetade till följd av att flera skrifter än tidigare numera åberopas av de sökande, men här saknar vi statistik. Ett av våra stickprov från senare tid visar att en sökande åbe- ropar i genomsnitt cirka 60 skrifter såvitt gäller naturvetenskapliga ämnen i vidsträckt mening. Motsvarande antal för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i vidsträckt mening är cirka 40.
Ett skäl till tidsutdräkten som många erfarna iakttagare har nämnt för vår utredning är ökande svårigheter att rekrytera sakkunniga och att få dem att tidsmässigt samordna sitt arbete. Åtskillig tid kan gå innan en vidtalad sakkunnig kan frigöra sig från tidigare engagemang och komma igång med arbetet. I detta sammanhang bör påpekas att antalet tillsättningsärenden har ökat väsentligt. En jämförelse mellan treårs- perioderna 1973-1975 och 1984—1986 visar en ökning av professorstill- sättningarna från 199 till 284. I den mån antalet lämpliga och villiga sakkunniga inte har ökati samma takt, har bördorna för kåren av sak— kunniga blivit tyngre.
Sammantaget är det inte förvånansvärt att 1975 års reform varit resul- tatlös i den meningen att tidsåtgången för tillsättningsproceduren inte har minskat. Givetvis har reformen dock inte saknat effekter. Man har all anledning fråga sig hur lång tid proceduren skulle ha tagit i dag utan de förenklingar som genomfördes 1975.
3. Huvuddrag i nuvarande organisation och regelsystem
3.1. Professorstjänster
3.1.1. Tjänsteorganisationen i stort
Tjänst som professor är den högsta tjänsten inom den statliga organisa- tionen för forskning, högre utbildning och utvecklingsarbete. Det finns olika slag av professorstjänster. Terminologin har nyligen ändrats, ge— nom författningsbestänunelser som trätt i kraft den 1 november 1988. Från anställningsrättslig synpunkt kan man i enlighet med den nya terminologin skilja mellan de kategorier av professorstjänster som re- dovisas i det följande. Inledningsvis må nämnas att regler om inrättan— de av professorstjänster vid högskolorna finns i 19 kap. 20 a & HF och i 12 kap. 19 a & FSLU. Vad som menas med termerna lönetjänst och arvo- destjänst, som möter i det följande, framgår av kollektivavtal den 6 maj 1988 om tjänstetyper och tjänsteförening (se härom SAV 1988 A 23, jfr SFS 1988:1020).
Den första och mest omfattande kategorin av professorstjänster omfat- tar de lönetjänster som professor som tillsätts med fullmakt eller förord- nande av regeringen. Dessa tjänster, som även inrättas av regeringen, benämndes tidigare ordinarie och extra ordinarie professorstjänster. Kostnaderna för de här tjänsterna täcks inom ramen för högskolans fas— ta forskningsanslag. Genom att anslå medel till och inrätta nya profes— sorstjänster av denna kategori kan riksdagen och regeringen sägas ut— öva inilytande på forskningsprofilen inom olika fakultetsområden.
En andra kategori omfattar de lönetjänster som professor som tillsätts med förordnande av rektorsämbetet. Dessa tjänster benämndes fram till den 1 november 1988 extra professorstjänster, och de tillsattes då av högskolestyrelsen. I dagligt tal brukar sådan tjänst numera ofta omta- las som en högskolas "egen professur". De här tjänsterna inrättas av högskolestyrelsen men får inrättas endast vid högskoleenhet som har fasta resurser för forskning eller där konstnärligt utvecklingsarbete be— drivs. Ekonomiskt utrymme för inrättande av dessa egna professurer får högskoleenheten åstadkomma genom att utnyttja sina fakultetsan- slag eller genom att söka utverka tillskott av externa medel, t.ex. dona— tioner från näringslivet.
En tredje kategori omfattar de arvodestjänsler som adjungerad profes- sor som tillsätts med förordnande av rektorsämbetet. Också dessa tjäns— ter får inrättas av högskolestyrelsen vid högskoleenhet som har fasta resurser för forskning eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs. Till skillnad från vad som normalt gäller för de ovan omtalade löne- tjänsterna som professor är arvodestjänsterna som adjungerad profes— sor tidsbegränsade, och det är fråga om deltidssysslor. Förordnande meddelas tills vidare för högst tre år; förordnande får förnyas (19 kap. 43 & HF, 12 kap. 39 & FSLU). Deltidsgraden för adjungerad professor skall vara minst 20 procent (19 kap. 14 och 22 && HF, 12 kap. 1 och 15 && FSLU). Om dessa arvodestjänsters funktion m.m., se nedan 3.5.3. Be- träffande arvodestjänsterna som adjungerad professor föreslår vår ut- redning inga författningsförändringar med saklig betydelse.
I sammanhanget må nämnas, att det förekommer att förtjänta forskare, utan att erhålla tjänst som professor, såsom en hedersbetygelse förlä- nas professors namn av regeringen. Frågor rörande sådana honorärpro- fessorer berörs inte i detta betänkande.
Sammanlagt fanns det 1988 vid olika statliga forskningsorgan ca 2 000 professorstjänster, varav drygt 1900 inom högskoleväsendets fakul— tetsorganisation och ett åttiotal inom forskningsråden och övriga sekto- riella organ. Av lönetjänsterna som professor inom högskolan var ca 1 500 tillsatta av regeringen och ca 230 tillsatta av högskolestyrelsen
eller rektorsämbetet. Antalet deltidstjänster som adjungerad professor var något över 200.
3.1.2. Fördelning på ämnesområden
De ordinarie professorstjänsterna inom högskolans fakultetsorganisa- tion fördelade sig 1987/88 på ämnesområden enligt följande:
Ä mnesgrupp Antal tjänster Procentuell andel teologi 22 1,4 juridik 49 3,2 humaniora 69 4,5 språk 71 4,7 samhälls— och beteende- vetenskapliga ämnen 123 8,1 konstnärliga am" nen 33 2,2 matematiska och fysiska ämnen 62 4,1 biologiska och geoveten- skapliga ämnen 83 5,5 kemi 35 2,3 medicin 395 26,4 (varav förenade med läkartjänst) (251) Odontologi 55 3.6 farmakologi 12 0,8 tekniska ämnen 334 24,3 lantbruksvetenskapliga, skogsvetenskapli ga och veterinärmedicinska ämnen 142 9,4 Summa 1 485 100
Professurerna i medicinska ämnen är av två olika slag. Merparten av dem (ca 64 %) är förenade med överläkartjänst vid ett undervisnings— sjukhus, medan de resterande tjänsterna såvitt avser innehåll och ålig— ganden motsvarar professorstjänster inom andra ämnesområden.
Professurerna i lantbruksvetenskapliga, skogsvetenskapliga och vete— rinärmedicinska ämnen tillhör Sveriges lantbruksuniversitet och där— med jordbruksdepartementets ansvarsområde, medan övriga tillhör den del av högskoleväsendet som sorterar under utbildningsdeparte- mentet.
De av högskolorna själva inrättade och tillsatta tjänsterna som profes— sor och adjungerad professor uppgår totalt till närmare 500, således un- gefär en fjärdedel av hela antalet professorstjänster. Vanligast är dessa tjänstetyper inom de tekniska ämnena, där de utgör 39 % av hela anta— let professorstjänster, och inom det samhälls- och beteendevetenskapli- ga området, där andelen är 32 %. Motsvarande andel är inom de till ma- tematisk—naturvetenskaplig fakultet hörande ämnena 28 % och inom medicinska, odontologiska och farmaceutiska ämnen, liksom inom de till lantbruksuniversitetet hörande ämnensområdena, 15 %. Inom de ämnen som tillhör övriga fakultetsområden är dessa professorstjänster endast sparsamt förekommande.
3.2. Statliga organ med fasta resurser för forskning
3.2.1. Högskoleenheter
De mest betydelsefulla statliga organen för forskning är de högskoleen- heter vid vilka det finns en fakultetsorganisation. Sammanlagt finns i dag elva sådana högskoleenheter, fördelade på sju olika orter. Av dessa tillhör Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala (SLU) såsom framgått jordbruksdepartementets område. De övriga tio enheterna, som alla sorterar under utbildningsdepartementet, är universiteten i Stock- holm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, karolinska insti— tutet, tekniska högskolan i Stockholm (KTH), Chalmers tekniska hög- skola samt högskolan i Luleå.
Förutom de nämnda elva högskoleenheterna med fakultetsorganisation finns 24 statliga högskoleenheter, fördelade på ett stort antal orter, vil—
ka forskningsmässigt är knutna till fakultetskollegium vid någon av de sju orter, där sådant finns. Fyra av dessa små eller medelstora högsko- lor har sin verksamhet fördelad på två närliggande orter.
I Stockholm finns tre särskilda högskoleenheter vid vilka bedrivs såväl forskning som högre utbildning inom det konstnärliga området. .
Översikter över fakultetsorganisationen inom det statliga högskolevä— sendet gesi bilagorna 10 och 10 a till högskoleförordningen.
Utanför denna framställning faller det kommunala högskoleväsendet, vilket särskilt vad gäller utbildning inom vårdområdet har en betydan— de omfattning. Inte heller Handelshögskolan i Stockholm kommer att beröras vidare i detta sammanhang. Denna högskola är en privat insti— tution med examinationsrätt (ämb.skr. senast 1970-12—17), som har ett särskilt avtal med staten. Den omfattas ej av högskoleförordningen, utan dess verksamhet regleras i grundstadgar för Handelshögskolan i Stockholm, meddelade 1909—05-27. Regeringens enda uppgift i fråga om professorsutnämningar vid denna högskola är att stadfäste dem, se— dan direktionen fattat beslut i tillsättningsärende.
3.2.2. Organ för sektoriell forskning, inklusive forskningsråden
Med sektorsforskning avses här sådan forskning som bedrivs med an- nat statligt organ som huvudman än sådant som omfattas av högskole- lagen och högskoleförordningen. En aktuell översikt över den sektoriel- la forskningen har nyligen presenterats i betänkandet (DS 1989z3) "Svensk sektorsforskning".
En viktig roll spelar forskningsråden, vilka vart och ett på sitt område har att främja och stödja betydelsefull forskning. Fyra av dessa råd, det humanistisk-samhällsvetenskapliga, det medicinska, det naturveten- skapliga samt skogs— och jordbrukets forskningsråd, främjar och stödjer forskningen bl.a. genom professorstjänster, vilka inrättas och tillsätts med förordnande av regeringen och vilkas innehavare placeras vid hög-
skoleenheter eller andra myndigheter eller organ efter samråd mellan vederbörande forskningsråd och berört organ. Av de nämnda råden till- hör skogs— och jordbrukets forskningsråd jordbruksdepartementets verksamhetsområde, medan de tre övriga sorterar under utbildningsde- partementet. Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde finns statens råd för byggnadsforskning, som dock är av mindre intresse i detta sammanhang, eftersom inga professorstjänster är inrättade vid detta råd.
Forskningsrådsnämnden har bl.a. till uppgift att ta initiativ till och stödja forskning, främst inom områden som är angelägna från samhäl- lets synpunkt. Nämnden skall härvid bevaka behovet av tvär— och mångvetenskaplig forskning. Det åligger nämnden särskilt att bl.a. främja samordning och samarbete mellan de fyra forskningsråden inom utbildnings— och jordbruksdepartementens verksamhetsområden samt mellan dessa råd å ena sidan och andra myndigheter å den andra.
F örfattningsmässigt regleras verksamheten vid forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde i en förordning (1988: 1198) med instruktion för dessa råd. Vidare finns en förordning (1988: 1080) om tjänster vid forskningsråd, i vilken bland annat återfinns fö- reskrifter om professorstjänster vid råden. För forskningsrådsnämnden finns en förordning (1988:1201)med instruktion.
Exempel på sektoriella organ, vid vilka professorstjänster finns inrätta- de, är Manne Siegbahninstitutet för fysik och institutet för rymdfysik. Dessa organs verksamhet regleras i särskilda förordningar (1988:734 resp. 1988:1200) med instruktioner för instituten. Tjänster som profes— sor vid dessa institut tillsätts av regeringen efter förslag från institu- tets styrelse.
I övrigt bedrivs sektorsforskning vid ett stort antal statliga organ inom många olika ämnesområden såsom arbetsmiljö, kriminologi och krimi- nalvård, miljövård och försvarsfrågor. Som exempel på sektorsorgan med forskning som huvuduppgift kan nämnas brottsförbyggande rådet (BRÅ) och försvarets forskningsanstalt (FOA). Helt utanför denna ut— rednings område faller den forskning som bedrivs inom näringslivet.
Utredningen återkommer nedan i kap. 8 till frågorna om proceduren vid professorstillsättning såvitt gäller statliga organ utanför högskole»
organisationen. 3.3 Författningsreglering av högskolornas verksamhet
Författningsmässigt regleras högskoleenheternas organisation och verksamhet huvudsakligen i högskolelagen (1977:218) och högskoleför- ordningen (1977z263; HF). För lantbruksuniversitetets del gäller i stål- let för föreskrifterna i 9-25 kap. högskoleförordningen den särskilda förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet (1977z344; FSLU). Av 1 & högskolelagen framgår att högskolans tre centrala uppgifter är att be- driva utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Denna grundläg— gande föreskrift avspeglas i regleringen i 19 kap. HF avseende lärares arbetsuppgifter. Enligt 7 och 8 55 skall professorer ägna sig åt utbild— ning, administrativt arbete och egen fortbildning samt bedriva forsk— ning. Forskningens centrala ställning bland just professorernas ålig— ganden markeras genom föreskriften i 13 & att professorer bör beredas utrymme för att under återkommande längre sammanhängande perio— der ägna sig åt forskning på heltid. För professorer vid lantbruksuni- versitetet ges motsvarande förskrifter om arbetsuppgifter i 12 kap. 7. 8 och 14 55 FSLU.
3.4. Högskolornas interna organisation
3.4.1. Utbildningsdepartementets område
Varje högskoleenhet leds av en högskolestyrelse (16—18 55 högskolela» gen, 10 kap. HF). Styrelsen består av företrädare för allmänna intres— sen, vilka efter lagändring som trätt i kraft den 1 juli 1988 bildar majo- ritet, samt av enhetens rektor, företrädare för verksamheten samt före— trädare för de studerande (om dessa utnyttjar sin rätt att utse ledamö-
ter). Närmast under styrelsen har rektorsämbetet inseendet över allt som rör högskoleenheten (11 kap. HF). Ämbetet, som består av rektor och i förekommande fall förvaltningschef, har vidsträckt beslutande— rätti ärenden av löpande karaktär (10 kap. 10 b åjämfört med 8 b & HF) och svarar dessutom för beredning och verkställighet av beslut som an- kommer på styrelsen. Beslut i tillsättningsärenden på högskoleenhets— nivå avseende lärartjänster, bl.a. tjänster som professor resp. adjunge— rad professor, ankommer sedan den 1 november 1988 på rektorsämbe- tet (19 kap. 37 & HF, 12 kap. 34 & FSLU). Tidigare skulle dessa tjänster tillsättas av högskolestyrelsen. Efter ovannämnda lagändring med av— seende på högskolestyrelsens sammansättning har regeringen jämlikt 17 & andra stycket högskolelagen befogenhet att föreskriva, att rek- torsämbetet i stället för styrelsen skall svara för tillsättningar av bl.a. sådana lärartjänster, en befogenhet som regeringen sålunda utnyttjat (SFS 1988:1060 och 1988:1019). Skälet till denna förändring torde vara, att högskolestyrelsen inte i samma utsträckning som tidigare bland si- na ledamöter räknar representanter för det vetenskapssamhälle som bäst kan bedöma de sökandes meriter.
På den s.k. mellannivån inom högskolan finns fakultetsorgan, knutna till universiteteten och vissa högskolor med mera omfattande fasta forskningsresurser, allt i den omfattning som framgår av översikten i bilaga 10 till HF. Inom verksamhetsområdet för de sex universitetens fakultetsorgan faller jämväl vissa andra högskoleenheter, se översikten i bilaga 10 a till HF. Fakultetsorganen har mångskiftande uppgifter med avseende på forskning och forskarutbildning inom sina respektive vetenskapsområden (14 kap. HF). Ifakultetskollegium ingår alla profes- sorer och innehavare av övriga lärartjänster vid högskoleenhet eller forskningsråd, för vilka tjänster krävs lägst doktorsexamen (se närma— re 14 kap. 8—10 55). Fakultetskollegiet är väsentligt ett samrådsorgan med förhållandevis få beslutsfunktioner. Merparten av dessa består i att kollegiet har att utse en del av ledamöterna i vissa beslutande organ på fakultetsnivå, bl.a. fakultetsnämnd och tjänsteförslagsnämnd (14 kap. 24 & samt 19 kap. 57 & HF). Kollegiet får delegera beslutanderätt jämlikt 14 kap. 13 & HF. Det är vanligt att så sker, vad gäller utseende av tjänsteförslagsnämndens särskilda ledamöter för visst tillsättnings- ärende(sakkunniga).
Flertalet beslutsfunktioner avseende forskning och forskarutbildning inom ett fakultetsområde tillkommer fakultetsnämnden. Föreskrifter om dess åligganden återfinns i 23 & högskolelagen och 14 kap. 19—20 55 HP. Motsvarande uppgifter vad gäller den grundläggande utbildningen åvilar linjenämnder (21 & högskolelagen och 12 kap. HF). Vissa fakulte— ter är enligt beslut av vederbörande högskolestyrelse indelade i sektio- ner (14 kap. 3 & HF). Vid sålunda delade fakulteter finns sektionskolle- gier och/eller sektionsgruppskollegier resp. sektionsnämnder med ställ- ning och uppgifter motsvarande fakultetsorganens.
Högskolestyrelse kan med stöd av 24 a & högskolelagen besluta att upp- gifter som ankommer på linjenämnder och fakultets— eller sektions— nämnder inom ett område i stället skall fullgöras av en utbildnings— och forskningsnämnd. Sådan nämnds uppgifter, sammansättning och arbetssätt regleras i 14 a kap. HF.
Vid universitetet i Linköping finns en organisation för s.k. temaorien— terad forskning, som går över de traditionella fakultetsgränserna.
Vid varje fakultet eller sektion finns också en tjänsteförslagsnämnd_(19 kap. 52—66 && HF) med uppgift bl.a. att föreslå innehavare av tjänster som professor som tillsätts av regeringen. Tjänsteförslagsnämnden har normalt följande sammansättningi ärende som avser professorstillsätt— ning:
1. Fakultets-lsektionskolleg'iets dekanus,ordförande
2. Två ledamöter, utsedda för tre år av fakultets—lsektionsnämnden; en av dessa är vice ordförande
3. En ledamot utsedd för tre år på sätt som högskolesyrelsen bestäm- mer
4. En företrädare för de anställda inom nämndens verksamhetsområ— de, utsedd för tre år av högskolestyrelsen
5. En företrädare för de studerande, utsedd för ett år av vederbörande studerandeorganisation
6. Tre ledamöter, utsedda av fakultets—/sektionskollegiet för varje särskilt tillsättningsärende. Dessa ledamöter skall vara särskilt
förtrogna med tjänstens ämne och benämnes vanligen "de sakkun— niga".
Tjänsteförslagsnämnden räknar således i normalfallet nio ledamöter i professorstillsättningsärenden. Personal— och studeranderepresentatio- nen behöver dock ej utnyttjas.
Vid institutioner (och andra arbetsenheter) bedrivs högskolans egentli- ga arbete: forskning, utbildning och utvecklingsarbete inom olika äm- nesområden. Där har lärare och forskare sina arbetsplatser, där finns laboratorier och i stor utsträckning bibliotek. Institutionerna leds av institutionsstyrelse och prefekt, i undantagsfall enbart av prefekt. Insti— tutionernas uppgifter, ledning och verksamhetsformer regleras i 15 kap. HF, som även innefattar föreskrifter avseende andra arbetsenhe- ter. Till institutionernas uppgifter hör att i samband med omprövning av sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen jämlikt 19 kap. 47 & HF avge förslag rörande ämnesinnehåll m.m. (19 kap. 48 & HF).
3.4.2 Sårreglering avseende det konstnärliga området
Professorstjänster inom konstnärliga områden finns dels vid universi— teten i Göteborg, Lund och Umeå, dels vid konstfackskolan, konsthög- skolan och musikhögskolan, alla belägna i Stockholm. För tjänster som professor för högre konstnärlig utbildning, med vilka är förenade konst- närligt utvecklingsarbete, gäller enligt 19 kap. 43 & HF särskilda regler om tidsbegränsning. Förordnande meddelas tills vidare för högst fem år. Förordnande får förnyas, men tjänsten får innehas under högst 10 år.
Tjänsteförslagsnämnderna har en från det normala mönstreti viss mån avvikande sammansättning vid handläggning av ärenden som rör tjänster, med vilka är förenade konstnärligt utvecklingsarbete. Ordfö— rande för sådan nämnd är vid fackhögskolorna enhetens rektor, vid uni- versitet prefekt för berörd institution eller motsvarande. Dessa nämn— ders sammansättning reglerasi 19 kap. 59 a & HF.
3.4.3 Jordbruksdepartementets område
Inom jordbruksdepartementets område är den högre utbildningen och forskningen organiserad i tre fakulteter, den lantbruksvetenskapliga, den skogsvetenskapliga och den veterinärmedicinska, alla vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med huvudsäte i Uppsala. I SLU:s styrelse ingår sedan länge en majoritet av företrädare för allmänna instressen. Närmast under styrelsen arbetar två beredningsorgan, forskningsbe- redningen och utbildningsberedningen. På mellannivå finns linje- nämnder med ansvar för grundläggande utbildning samt fakultetskol— legier och kollegienämnder (motsvarigheter till fakultetsnämnder) med ansvar för forskning och forskarutbildning. Den egentliga verksamhe- ten bedrivs — liksom inom högskoleväsendet i övrigt — vid institutioner och andra arbetsenheter. Utmärkande för SLU är en omfattande pro- gramverksamhet, som bedrivs i samarbete med berörda näringsgrenar.
Tjänsteförslagsnämnderna är knutna till de tre fakultetskollegierna. Dessa nämnders sammansättning överensstämmer i stort med vad som gäller inom högskolan i övrigt (12 kap. 50—51 && FSLU). Vid SLU finns tjänster som statsagronom, statshortonom, statsveterinär och biträdan— de statsveterinär. Tillsättningsärenden avseende sådana tjänster, vilka tillsätts av rektorsämbetet, handläggs i tjänsteförslagsnämnd enligt samma regler som gäller för tillsättning av professorstjänster.
3.5. Inrättande resp. omprövning av tjänst som professor 3.5.1 lnrättande
Tjänster som professor som tillsätts av regeringen inrättas genom be— slut av regeringen, medan vederbörande högskolestyrelse får besluta om inrättande av lönetjänster som professor som tillsätts av rektorsäm—
betet samt av arvodestjänster som adjungerad professor (19 kap. 20 a & HF, 12 kap. 19 a & FSLU).
Inrättande av sådana tjänster som professor som tillsätts av regeringen föregås av ett omsorgsfullt prövningsförfarande. Förslag väcks i all- mänhet i anslagsframställningar, där fakultetsorgan och högskolesty- relse redovisar forskningsbehov och önskad forskningsinriktning. Riks- dagen tar vid behandlingen av regeringens budgetproposition eller sär- skild forskningspolitisk proposition ställning till föreliggande förslag och bemyndigari varje särskilt fall regeringen att inrätta en ny tjänst. Regeringen fastställer ämnesinnehållet för tjänsten. Om ämnesområ- det anses behöva klarläggas ytterligare, kan UHÄ härefter fastställa en ämnesbeskrivning (19 kap. 51 & HF).
Sådana professorstjänster som tillsätts genom förordnande av rektors- ämbetet enligt 19 kap. 20 a & HF (lönetjänster som professor och arvo- destjänster som adjungerad professor) får såsom ovan redan berörts, in— rättas endast vid de högskoleenheter som har fasta forskningsresurser eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs. Ämnet för tjänsten be- stäms av högskolestyrelsen (19 kap. 77 & HF).
3.5.2. Omprövning av befintlig tjänst
Generellt gäller enligt högskoleförordningen att lärartjänst som profes- sor, vilken blir ledig till följd av innehavares pensionering eller avgång av annan orsak, skall göras till föremål för ett omprövningsförfarande, innan den eventuellt återbesätts (19 kap. 47 å). Motsvarande gäller vid lantbruksuniversitetet enligt 12 kap. 43 & FSLU. Prövning har till syfte att fastställa, om tjänsten skall &) återbesättas med ofärändrat ämnesinnehåll
b) ges ändrat ämnesinnehåll
c) ersättas med annan lärartjänst
d) hållas vakant under viss angiven tid, eller
e) dras in.
Vad gäller tjänster som professor som tillsätts av rektorsämbetet inom det i HF reglerade området, görs omprövningen av vederbörande hög- skolestyrelse enligt föreskrifter som UHÄ äger meddela.
I fråga om tjänster som professor som tillsätts av regeringen är pröv— ningsförfarandet reglerati 19 kap. 48—51 55 HF resp. 12 kap. 43—48 && FSLU. Prövningen skall i dessa fall, såvitt gäller deti HF reglerade om- rådet, inbegripa frågan om tjänsten bör omfatta tjänstgöringsskyldig- het vid mer än en högskoleenhet.
Förfarandet inleds med att den institution eller arbetsenhet till vilken tjänsten hör avger förslag, senast tre år innan innehavaren uppnår pen- sioneringsperiodens nedre gräns eller — om tjänsten blir ledig av annan orsak än innehavarens förestående pensionering — snarast möjligt. In— stitutionens förslag avges till vederbörande fakultets—lsektionsnämnd (eller motsvarande), som därefter har att avge eget förslag, vilket till— sammans med institutionens förslag överlämnas till högskolestyrelsen. När högskolestyrelsen bereder prövningsärendet, får den inhämta ytt— rande från annan fakultets—, sektions— eller linjenämnd som berörs. Styrelsen överlämnar med eget yttrande föreliggande förslag till UHÄ, som i sin tur med överlämnande av mottaget material avger eget för- slag till regeringen. Prövningsförfarandet genomförs vanligen vid hög- skoleenheterna i anslutning till arbetet med anslagsframställning. Slutligt beslut i dessa ärenden, vilka har stor betydelse för forskning— ens inriktning och utveckling i ett brett perspektiv, fattas av regering— en.
Tjänstens ämnesinnehåll definieras i normalfallet genom ämnesbe- nämningen, som fastställs genom regeringens beslut. I vissa fall kan ämnesinnehållet behöva anges mera utförligt, t.ex. för att ge närmare information åt dem som avser att söka eller för att ge vägledning vid tillsättning av tjänsten. I sådana fall får ämnesbenämningen komplet- teras med en ämnesbeskrivning, vilken fastställs av UHÄ resp. styrel- sen för SLU (19 kap. 51 & HF, 12 kap. 48 & FSLU). Eventuella särskilda skyldigheter i fråga om fullgörande av utbildning, forskning eller and- ra uppgifter som är förenade med tjänsten skall anges i sådan ämnesbe— skrivning. UHÄ har under senare tid varit restriktivt med att fastställa
ämnesbeskrivningar för professurer. Ämbetet har den 28 januari 1987 utfärdat Allmänna råd för prövning av ämnesinnehållet i vissa profes— sorstjänster(UHÄ—FS 1987z3).
3.5.3. De olika tjänstetypernas funktion inom forskningsorganisationen; finansiering
Proceduren att inrätta resp. ompröva sådana tjänster som professor som tillsätts av regeringen är ett viktigt inslag i statens forskningsplane- ring. Kostnaderna för dessa tjänster täcks inom ramen för högskolans fasta forskningsanslag.
Systemet med sådana tjänster som professor som tillsätts av rektorsäm- betet svarar mot universitets och högskolors behov att snabbt kunna anpassa sig till forskningens utveckling och ger dem möjligheter att disponera sina personella och materiella resurser på ett ändamålsenligt sätt. Ekonomiskt utrymme för inrättande av sådana tjänster kan ska- pas genom utnyttjande av högskoleenhetens fakultetsanslag. Finansie- ring genom tillskott av externa medel, exempelvis från landstingskom- muner eller från näringslivet, förekommer också.
De tidsbegränsade arvodestjänsterna som adjungerad professor har som huvudsyfte att. stärka sambandet mellan högskolornas forskning och näringslivet. En innehavare av sådan tjänst tjänstgör på deltid (minst 20 %) vid universitet eller högskola och är i normalfallet partiellt tjänstledig från sin huvudsakliga anställning -— oftast inom näringslivet — i motsvarande omfattning. Tjänsterna finansieras i betydande ut- sträckning med externa medel.
3.6. Behörighetskrav och befordringsgrunder
Föreskrifter om behörighetskrav och befordringsgrunder för professors- tjänster finnsi 19 kap. 21, 30 och 31 && HF och 12 kap. 20, 27 och 28 && FSLU.
För behörighet till tjänst som lärare vid högskolan krävs allmänt den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet och den förmåga i övrigt som fordras för att fullgöra tjänsten väl. För tjänst som professor finns, till skillnad från vad som gäller för ett flertal andra lärartjänster, inget speciellt behörighetskrav utöver detta allmänna.
Som allmän befordringsgrund vid tillsättning av tjänst som lärare vid högskolan gäller graden av sådan vetenskaplig, pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens ämnesinne- håll och beskaffenhet i övrigt. Vikt skall även läggas vid förmåga att informera om forskning och utvecklingsarbete.
När det gäller tjänst som professor finns det särskilda befordringsgrun- der, som gäller utöver den ovan nämnda allmänna befordringsgrunden. Sålunda skall särskild vikt fästas vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning samt genom planering och ledning av forskning. Vid tillsättningen skall särskild vikt även fästas vid pedago- gisk skicklighet som har visats genom handledning av forskarstuderan— de, ledning, utveckling och planering av forskarutbildning samt under- visning i sådan utbildning, genom ledning, utveckling och planering av grundläggande högskoleutbildning och undervisning i sådan utbild- ning samt genom utarbetande av läromedel för högskoleutbildning.
Gällande regler om behörighetskrav och befordringsgrunder fick sitt huvudsakliga innehåll år 1975 (motiv, se SOU 1973:54 s. 65 ffoch prop. 1975:9 s. 553). De särskilda befordringsgrunderna för bl.a. professorju- sterades år 1985 (SFS 1985:702,jfr prop. 1984/85:57 s. 14, UbU 1984/85: 9). Den justeringen hade samband med den samtidigt införda nya ar- bets— och tjänsteorganisationen för högskolelärare, som för professorer— nas del bl.a. innebär, att deras pedagogiska verksamhet bör innefatta medverkan inte bara i forskarutbildning utan också i grundutbildning. I konsekvens härmed har i högskoleförordningen föreskrivits, såsom framgår ovan, att också sådan pedagogisk skicklighet som visats genom ledning, utveckling och planering av grundläggande högskoleutbild- ning skall räknas som befordringsgrund vid professorstillsättning. UHÄ har i skrivelse 1987—02—13 till högskoleenheterna och lantbruks- universitetet redovisat normer för meritvärdering vid tillsättning av
tjänster inom högskolan och därvid särskilt berört frågan om pedagogi— ska meriter.
Behörighetsregler och allmänna befordringsgrunder för statsagronom, statshortonom, statsveterinär och biträdande statsveterinär är desam- ma som för professor. De särskilda befordringsgrunderna för dessa tjänstekategorier innehåller inte något krav på pedagogiska meriter (12 kap. 21, 27 och 29 55 FSLU).
4. Proceduren vid tillsättning av tjänst som professor enligt gällande ordning
Regler om proceduren vid professorstillsättning finns i 19 kap. HF och 12 kap. FSLU. Framställningen i det följande tar i avsnitten 4.1—4.9 sikte på proceduren vid tillsättning av sådan professorstjänst som till- sätts av regeringen. I avsnitt 4.10 redovisas sedan reglerna för motsva- rande procedur avseende lönetjänst som professor som tillsätts av rek- torsämbetet.
4.1. Ledigkungörande ( 19 kap. 67—68 55 HF; 12 kap. 58—59 55 FSLU)
En tjänst som professor skall alltid kungöras i Post— och Inrikes Tid- ningar. Ansökningstiden är tre veckor. Om den förre innehavaren av tjänsten skall avgå med ålderspension skall tjänsten (efter omprövning, se ovan 3.5.2) ledigkungöras minst nio månader och högst två år före avgången. Om innehavaren avgår av andra skäl skall tjänsten ledig— kungöras snarast möjligt.
Om ingen sökande anmäler sig, eller om regeringen beslutar att inte tillsätta tjänsten med någon som har sökt den, skall rektorsämbetet för- anstalta om nytt ledigkungörande. Leder inte heller detta ledigkungö— rande till att tjänsten blir besatt, skall rektorsämbetet inhämta yttran— de av berörd fakultets— eller sektionsnämnd och sända handlingarna till UHÄ som får besluta att tjänsten skall kungöras på nytt. Finner UHÄ att annan åtgärd hör vidtas (t.ex. att det skall anstå med ny ledig— förklaring), skall ämbetet överlämna ärendet till regeringen. Beträf—
fande tjänst vid lantbruksuniversitetet fattas de beslut, som enligt HF ankommer på UHÄ, av universitetets styrelse.
4.2. Ansökningshandlingar ( 19 kap. 69—70 55 HF; 12 kap. 60—61 åå FSLU)
Sökande skall i samband med ansökan inge bl.a. en kortfattad redogö— relse för sin vetenskapliga och pedagogiska verksamhet samt de veten- skapliga arbeten som han åberopar (i fyra exemplar, av vilka de tre sakkunniga avses tilldelas var sitt). De handlingar han eller hon öns— kar åberopa skall inges senast tre veckor efter ansökningstidens ut- gång i erforderligt antal exemplar. Rek torsämbetet kan medge, att åbe- ropade vetenskapliga verk får inges i färre än fyra exemplar.
Ansökningar och handlingar som har kommit in för sent skall beaktas av tjänsteförslagsnämnden, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Tjänsteförslagsnämnden har att i det enskilda fallet bedöma huruvida avsevärd olägenhet skall anses uppkomma om en för sent inkommen ansökan skall prövas, men sist och slutligen ankommer det på regering- en att fatta beslutet, huruvida en för sent inkommen ansökan skall be— aktas. I praxis har regeln om sent inkomna ansökningar tillämpats li- beralt. Intresset att till en professur kunna rekrytera den person som bedöms vara mest kvalificerad synes stundom av tjänsteförslagsnämnd ha tagits till intäkt för att beakta även ansökningar som inkommit med avsevärd försening. Som exempel kan nämnas ett ärende vid tekniska fakulteten vid universitetet i Linköping, i vilket tjänsteförslagsnämn- den tog upp till behandling en ansökan som kom in mer än nio månader efter ansökningstidens utgång; också regeringen beaktade denna ansö- kan (utbildningsdepartementet dnr 3514/86).
4.3. Inbjudan att söka tjänst (19 kap. 71 & HF; 12 kap. 62 5 FSLU)
Tjänsteförslagsnämnd får under vissa förutsättningar inbjuda en per— son som inte sökt ledigkungord tjänst som professor att göra detta. Den
som sålunda inbjuds skall föreläggas tre veckors ansökningstid från den dag då han fick del av beslutet. Villkor för att en person skall få in— bjudas att söka är, att vederbörande kan antas ha haft befogad anled- ning att inte anmäla sig som sökande (han kan t.ex. ha vistats utrikes och inte nåtts av ledigkungörelsen). Om sökande har anmält sig inom föreskriven tid, gäller som ytterligare villkor för inbjudan, att den som inbjudes att söka kan antas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än var och en som har sökt den.
Institutet inbjudan att söka tjänst infördes vid 1975 års reform av till- sättningsproceduren och ersatte då det kallelseförfarande som kunde genomföras enligt tidigare gällande regler. (Om dessa regler och om motiven för deras upphävande, se SOU 1973:54 s. 93 ff med hänvisning— ar.)
4.4. Utseende av sakkunniga ledamöter av tjänsteförslagsnämnd (19 kap. 57 och 65 55 HF; 12 kap. 51 och 56 && FSLU)
Så snart ansökningstiden gått ut och man vet vilka som sökt tjänsten, börjar arbetet med att utse sakkunniga. Att man väntar med att utse dessa till efter ansökningstidens utgång beror bl.a. på att man vill kän— na till de sökandes forskningsområden för att kunna välja sakkunniga med lämplig kompetensprofil. Enligt högskoleförordningen ligger upp- giften att utse sakkunniga på fakultets- eller sektionskollegiet. I prak— tiken är uppgiften emellertid vid de flesta lärosäten delegerad till fa— kultets— eller sektionsnämnden eller till en särskild grupp inom kolle— giet eller nämnden. '
Vid lantbruksuniversitetet är det kollegienämnden som utser sakkun- niga.
Tidigare har funnits detaljerade författningsföreskrifter om att beslut om utseende av sakkunniga skulle beredas genom att förslag inhämta— des från organ vid andra lärosäten, men föreskrifterna upphävdes 1975 med motivering att förfarandet kunde medföra avsevärd tidsutdräkt
(jfr SOU 1973:54 s. 82). Vid det stora flertalet fakulteter och sektioner har man dock efter 1975 års reform hållit fast vid praxis att inhämta förslag på sakkunniga från andra högskoleenheter.
Högst en av de sakkunniga bör utses bland ledamöterna i det fakultets- eller sektionskollegium som tjänstens innehavare skall tillhöra. Syftet med den bestämmelsen är att begränsa det lokala inflytandet vid tjäns— tetillsättningar (SOU 1973:54 s. 81 0. Vidare gäller att till sakkunniga företrädesvis skall utses personer från de nordiska länderna.
För bedömning av frågor om jäv mot ledamöter av tjänsteförslags— nämnd - de sakkunniga liksom övriga — gäller de allmänna jävsregler- na i 11-12 && förvaltningslagen. Jävsfrågorna behandlas närmare ne— dan i kapitel 10, avsnitt 2.
De sökande skall underrättas om vilka sakkunniga som utsetts. Beslut om utseende av sakkunniga eller av andra ledamöter av tjänsteför— slagsnämnd får inte överklagas särskilt (25 kap. 4 & HF, 16 kap. 4 & FSLU).
Ersättning till sakkunniga utgår på sätt berörd högskoleenhet beslutar (UHÄ-FS 1988:27),jfr nedan kap. 11.
4.5. Sakkunnigutlåtanden (19 kap. 72 & HF; 12 kap. 63 & FSLU)
Envar av de sakkunniga skall avge ett skriftligt utlåtande, om inte tjänsteförslagsnämnden beslutar annat med hänsyn till de omständig— heter som föreligger i ärendet. I utlåtandet skall den sakkunnige med kort motivering ange skickligheten hos de sökande som enligt hans me— ningi första hand bör komma i fråga till tjänsten samt ordningen dem emellan. Minst två sökande skall sålunda rangordnas i utlåtandet, för- utsatt att så många behöriga sökande finns enligt den sakkunniges be— dömning.
Såsom framgår av författningstexten skall utlåtandena normalt avges separat (jfr prop. 1975:9 s. 556 i). En stickprovsundersökning som ut- redningen låtit företaga visar dock att gemensamma utlåtanden före— kommer i ungefär en fjärdedel av tillsättningsärendena. I enstaka fall förekommer vidare att utlåtanden är delvis gemensamma.
Enbart muntligt yttrande synes inte förekomma i andra fall än när en sakkunnig kan hänvisa till ett nyligen i annat ärende avgivet skriftligt utlåtande om en sökande och denne är den ende sökande till tjänsten.
4.6. Tjänsteförslagsnämndens handläggning av tillsättningsärende (19 kap. 62 a—64, 66 och 73 55 HF; 12 kap. 54, 55, 57 och 64 55 FSLU)
Sedan de sakkunniga utsetts vidtar det egentliga arbetet med bered— ningen av tillsättningsärendet. Författningsregleringen av hur hand— läggningen skall ske är så summarisk att variationer kan förekomma inom vida ramar. I vissa tjänsteförslagsnämnder inleds arbetet rutin— mässigt med ett sammanträde där man går igenom de särskilda förut- sättningarna för ärendet, såsom ämnesinnehåll, eventuell ämnesbe- skrivning, behörighetskrav och befordringsgrunder, betydelsen för det aktuella ärendet av jämställdhetsaspekten, fråga om inbjudan av nå— gon att söka tjänsten etc. Sedan hålles ett eller flera sammanträden alltefter behov. På andra håll däremot brukar något sammanträde inte hållas med nämnden förrän de sakkunniga är klara med sina utlåtan— den.
Telefonsammanträden får förekomma, ehuru denna sammanträdes- form enligt författningstexten bör användas restriktivt (19 kap. 62 a & HF;jfr 2 kap. 9 a & FSLU).
Tjänsteförslagsnämnden får inhämta annan utredning än sakkunnig- utlåtanden. Undervisningsprov kan ordnas, men det synes numera va— ra betydligt mindre vanligt än före 1975 år reform att provföreläsning- är eller annat sådant prov ordnas. Å andra sidan har intervjuer med de främsta kandidaterna blivit en ganska vanlig företeelse på senare år.
Nämnden kan också t.ex. inhämta referenser från sökandes tidigare ar— betsplats.
Styrelsen för universitetet eller högskolan skall enligt författningarna meddela de ytterligare föreskrifter om tjänsteförslagsnämnd som be- hövs.
4.7. Tjänsteförslagsnämndens beslut (19 kap. 62 5 och 74—76 55 HF; 12 kap. 53 å och 65—67 åå FSLU)
'Ijänsteförslagsnämnden är beslutför när fler än hälften av ledamöter- na är närvarande, bland dem ordföranden eller vice ordföranden. Vid handläggning av ärenden om upprättande av förslag till sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen gäller också att minst två av de sakkunniga skall vara närvarande.
Nämnden skall föreslå den sökande som nämnden anser främst bör komma i fråga. Om särskilda skäl föreligger, såsom då nämnden befa— rar att den som sålunda föreslås kommer att dra tillbaka sin ansökan, får nämnden ange ytterligare två sökande och ordningen mellan dem. Nämndens förslag skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis, om endast en sökande an- mält sig och vederbörande föreslås få tjänsten.
Såsom utvecklas i kapitel 10 nedan anser utredningen att tjänsteför— slagsnämndens handläggning av tillsättningsärenden måste anses va- ra underkastad förvaltningslagens regler om myndighetsutövning. Därav följer att varje ledamot som deltar i den slutliga handläggningen är skyldig att delta i avgörandet (18 & tredje stycket förvaltningslagen). Den som inte antecknar avvikande mening, skall enligt 19 9 första stycket förvaltningslagen anses ha biträtt beslutet.
Tjänsteförslagsnämnden bör avge sitt förslag senast fyra månader efter det att den för tjänsten angivna ansökningstiden har gått ut. Om den tidsgränsen inte har kunnat hållas, skall nämnden enligt vad författ— ningarna föreskriver omedelbart anmäla detta till rektorsämbetet med
uppgift om skälet till dröjesmålet. Som kommer att framgå nedan är det dock sällsynt att en tjänsteförslagsnämnd kan lägga fram sitt förslag inom den föreskrivna tiden.
4.8. Överklagande och utnämning
Tjänsteförslagsnämnden avger som beredande instans ett förslag till regeringen. Förslaget kan överklagas hos regeringen (25 kap. 1 & HF, 16 kap. 1 & FSLU). Skrivelsen med överklagande skall ges in till rege— ringen.
Om överklagande sker, företas inom regeringskansliet den åtgärden, att vederbörande tjänsteförslagsnämnd och rektorsämbetet vid högsko- lan anmodas att, sedan den som föreslagits till tjänsten beretts tillfälle att yttra sig över överklagandet, avge yttrande i ärendet. Tjänsteför— slagsnämnden yttrar sig först och sedan rektorsämbetet. Yttrandena jämte alla handlingarna i ärendet insänds därefter till departementet. Då remissvaren kommit in till departementet, skickas avskrifter till den eller dem som överklagat med besked om tid för slutpåminnelser. Om förslaget inte överklagas, insänds ärendet till departementet då förslaget vunnit laga kraft.
Slutligen fattar regeringen beslut om vem som skall utnämnas. Rege- ringen motiverar aldrig sådana beslut.
4.9. Lönesättningen
Tjänst som professor lyder under 1985 års chefslöneavtal (SAV cirkulär 1985 A 14; om avtalets tillämpning på professorstjänster, jfr ramavtal 1988-05—06 om 1988 års löner för statstjänstemän, bilaga 4, underbila- ga 3, och avtal 1989—01-11 om temporär förlängning av chefslöneavta- lets tillämpning på professorstjänster). Lönesättningen, som är indivi- duell över viss miniminivå, bestäms av chefslönenämnden. Då förslag har ingivits till regeringen om innehavare av ledig professorstiänst, tillämpas numera det förfarandet att rektorsämbetet avger förslag om
lönesättningen för den tilltänkte innehavaren till chefslönenämnden som - eventuellt efter återremiss till rektorsämbetet - fattar beslut i lö- nefrågan innan regeringen meddelar beslut om utnämning. Förfaran» det kan kräva överläggningar i en eller flera omgångar mellan rektors- ämbetet och den förordade kandidaten. Eftersom här är fråga inte bara om ett ensidigt offentligrättsligt beslut av regeringen utan också om stiftande av ett avtalsförhållande Gfr AD 1985 nr 129), kan den förorda- de kandidaten avstå från tjänsten, om enighet inte kan nås om lönen.
4.10. Förfarandet vid tillsättning av sådan tjänst som professor som tillsätts av rektorsämbetet (19 kap. 37 å och 77-78 55 HF; 12 kap. 34 å och 68—69 55 FSLU)
De av högskoleenheterna själva inrättade tjänsterna som professor till- sätts genom beslut av rektorsämbetet. Om ledigkungörande och om an- sökningshandlingar ges regler genom hänvisning (i 19 kap. 77 & HF och 12 kap. 68 & FSLU) till vissa av motsvarande bestämmelser för ärenden om tjänster som tillsätts av regeringen. Innan rektorsämbetet tillsätter en professorstjänst skall yttrande inhämtas från den berörda fakultets— eller sektionsnämnden (respektive kollegienämnden vid SLU), och den— na nämnd får inhämta yttrande från en eller flera sakkunniga. Om rek— torsämbetet så beslutar, skall dock tjänsten i stället tillsättas efter för- slag av vederbörande tjänsteförslagsnämnd (19 kap. 37 & sjätte stycket HF, 12 kap. 34 & femte stycket FSLU).
Tjänsteförslagsnämndens förslag i ärende om tillsättning av en s.k. egen professur hos en högskola får inte överklagas (25 kap. 1 5 andra stycket HF, 16 kap. 1 5 andra stycket FSLU), och detsamma torde gälla fakultetsnämnds eller motsvarande nämnds yttrande i sådant ärende. Emellertid föreligger inte hinder för sökande som är missnöjd med för- slag eller yttrande att inge en skrivelse till rektorsämbetet med yrkan- de och argumentation. Rektorsämbetet är inte skyldigt att kommunice- ra utredningsmaterialet med de sökande (17 5 första stycket 2. undan— tagspunkten förvaltningslagen), men dessa har jämlikt 16 & förvalt- ningslagen rätt att på begäran få ta del av materialet när det har till—
förts ärendet. Liksom det ankommer på rektorsämbetet att avgöra, om man på eget initiativ skall delge de sökande utredningsmaterialet, får ämbetet med ledning av en lämplighetsbedömning avgöra, om en skri— velse från en missnöjd sökande skall remitteras till den som har föror— dats till tjänsten och till det förslagsställande organet mot vars bedöm- ningar den sökande argumenterar. Rektorsämbetenas praxis i dessa handläggningsfrågor torde variera.
Inom utbildningsdepartementets område kan rektorsämbetets beslut att tillsätta professorstjänst överklagas hos UHÄ (25 kap. 7 & HF). Av 23 å andra stycket förvaltningslagen följer att skrivelse med överkla- gande ges in till rektorsämbetet. Mot UHÄzs beslut får talan inte föras (25 kap. 15 & HF).
Vid Sveriges lantbruksuniversitet får rektorsämbetets beslut att till- sätta professorstjänst överklagas till universitetets styrelse (16 kap. 6 & FSLU).
' . |, | :""',".."."..'3E"" ”QH": än .a 'J"'|"',"”-'|-'_|"..:i't'| " , || | ||] ,'- | ,. I||_'|||: ||l- |'I , »; . "...i». |" '|'
WH?
" &%%']
|' ' ._,"'|
.. ,. . n' 'i'?
i,.
'_' ..
|| |>,| | 'i .|,_
.'j-|
”NHL-... |||- .i'i ”'='”
"I'FÄP'73” l'- ."|""""_=
:
.. -|,-- "-.'| '. ||| "HW” .. || -|... |-: ., ,»f.;,'.-'-'.',f|'_j _.
'_'-'||.J'ÄIÄT'JI ml.. '.L- , '||" : . . "JJ," '." 'I". _'.'_ '||"' ""t'("'-"'i "" nu ' '-|.|.'."4i " |:".'g., m”. "|.""-ii.'_..' |, || | .. "'|| " . |||” ,'| ' "; "[ |||, tiku'il-LL *," "I—_, |, , ,' '
|” i” 1' ..,.R rg'ii'liii"”" _ . . .) '- :*
,, "__ , ',."F"'H'J|',,l'|l '|' |], Lllaäf'up .Ä'
' " '+' i"" |" vi?-a'
. '.":l'.""' 1, L.,__ '-,:S:.*
'i'
':'- .. ||| urtim-
| . . |. . ( 'å'-" NH"?
5. Något om utländska förhållanden
5.1. Inledning
Detta kapitel innehåller redogörelser för huvuddrag i proceduren vid professorstillsättning i följande länder: våra nordiska grannländer, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Storbritan— nien och USA.
5.2. De nordiska grannländerna
Nedanstående beskrivning bygger på en rapport från det nordiska mi— nisterrådet (Nord 1988:30): "Forskere i Norden. Stillingstruktur, kom- petansekrav, ansettelsesprosedyrer og rekruttering til stillinger ved universiteter, hagskoler og forskningsråd i de nordiske land." I rappor— ten finns hänvisningar till författningar och andra källor. Upplysning- ar har också inhämtats från grannländernas utbildningsdepartement och från enskilda forskare.
Allmän struktur
Proceduren vid tillsättning av professorstjänsti Danmark, Finland och Norge äri stort sett densamma som i Sverige. Utmärkande för procedu— ren är sakkunnigförfarande med jämförande utlåtanden, organ på fa- kultetsnivå som förslagsställande myndighet, viss offentlighet kring förfarandet, en mer eller mindre långtgående rätt att överklaga förslag samt en myndighet utanför högskolan som utnämnande myndighet, vanligen regeringen.
A mnesinnehåll och ämnes beskrivning
När det gäller ämnesinnehållet i en ny tjänst fastställes det i princip i samband med att regeringen inrättar en tjänst som professor, oftast i budgetarbetet, i alla nordiska länder. Beslut om omprövning av tjänst ligger i Danmark på ett centralt råd, i Finland och Norge på universi- tetsnivå. Den närmare åmnesbeskrivningen (stillingsbeskrivelse) ligger på universitetsnivå i de övriga nordiska länderna, medan den i Sverige fastställs av UHÄ.
Ansökningshandlingar
I alla tre länderna är det brukligt att de sökande ger in hela sin rele- vanta produktion, och det är gängse uppfattning att de sakkunniga bör granska alla åberopade skrifter.
I Danmark skall de sökande bifoga sina vetenskapliga verk samt upp— gifter om tidigare tjänster. Någon begränsning av antalet insända verk föreskrivs inte. Enligt föreskrifterna skall de sökande i Norge, förutom sina vetenskapliga arbeten, bifoga en redogörelse för sina forskningsre- sultat. Därvid skall de ta upp de 10 till 15 viktigaste verken, men någon begränsning av antalet insända verk finns inte. Enligt det finska utred- ningsförslaget (se nedan) skall den sökande till sin meritförteckning och publikationslista foga en redogörelse för sina arbeten och publika— tioner. Högskolan skall kunna besluta om en begränsning av antalet insända verk, innan tjänsten utlyses. Dock får man inte därigenom äventyra möjligheten att bedöma kompetensen sakligt. Skälet till detta reformförslag är en strävan att underlätta de sakkunnigas arbetsbörda.
Behörighets— och befordringsgrunder
Det formella behörighetskravet vid tillsättningen av en professors— tjänsti Danmark är högskoleexamen. Några särskilda regler för beford—
ringsgrunder finns inte. I praktiken har den vetenskapliga skicklighe- ten den största betydelsen, men också de sökandes pedagogiska förmå- ga beaktas vid tjänstetillsättningen.
I Finland finns ett allmänt behörighetsvillkor för alla lärare vid hög— skola som innebär att vederbörande skall ha den skicklighet och förmå— ga som krävs för att tjänsten skall kunna skötas med framgång. De sär- skilda behörighetsvillkoren är dels vetenskaplig kompetens, dels un— dervisningsförmåga, dels nödvändig praktisk förtrogenhet med områ— det för tjänsten.
Särskilda behörighetsregler finns inte vid tillsättning av professors- tjänster i Norge. Den huvudsakliga befordringsgrunden är den veten— skapliga skickligheten. N är de sakkunniga bestämmer rangordningen mellan de vetenskapligt kompetenta sökandena, skall de emellertid också ta hänsyn till de sökandes pedagogiska förmåga, undervisnings— erfarenhet och annan kvalificerad verksamhet samt till vad som i öv- rigt anförs i den ”minneslista" som ställts samman före utlysningen av tjänsten (se nedan).
Sakkunnig— och myndighetsbehandling
Beredningen av tillsättningen av professorstjänster i Danmark sker i en särskild kommitté av sakkunniga (fagkyndigudvalg eller bedömmel- sesudvalg). Detta utses av fakultetsrådet på förslag av institutionen. Bedömningskommittén avger ett motiverat yttrande om varje sökande och föreslår någon av dem till tjänsten. De sökande skall beredas tillfäl— le att komma in med anmärkningar om kommitténs utlåtanden.
Vid universiteten finns också studienämnder för varje fakultet, där un- dervisningsfrågor behandlas. Dessa består till hälften av lärare, till hälften av studenter. Studienämnden yttrar sig till bedömningskom- mittén över de sökandes pedagogiska kvalifikationer och också över eventuella yttranden från de sökandes sida.
Bedömningskommitténs utlåtande överlämnas till fakultetsrådet som föreslår innehavare av professorstjänsten. Fakultetsrådet är i viss mån bundet av kommittéutlåtandet i sina ställningstaganden.
Fakultetsrådet lämnar sitt beslut om förslag till innehavare av tjänsten till högskolans rektor som granskar förfarandets lagenlighet. Därefter går beslutet till undervisningsministeriet. Besvär kan inges till detta men bör principiellt gälla själva beslutsförfarandet.
Reglerna om tillsättning av professorstjänst fastställs i Norge av varje läroanstalt för sig. De är dock ganska likartade.
Fakultetsrådet utser sakkunniga efter förslag av institutionen. Vid till- sättning av professorstjänster utses de sakkunniga vanligen att funge— ra som en kommitté, som lämnar sitt förslag till fakulteten. Förslaget skall ange de tre mest kompetenta sökandena och rangordningen mel- lan dem. De sakkunnigas uppfattning är av avgörande betydelse. Kom- mitténs utlåtande överlämnas också till de sökande som i sin tur kan yttra sig över förslaget till fakultetsrådet. Någon besvärsrätt i ordets juridiska mening finns inte föreskriven, men i praxis kan de sökande inge klagomål både på de sakkunnigas yttranden och på rangordningen i förslaget. Också den berörda institutionen ges möjlighet att yttra sig över kommitténs utlåtande. Detta går sedan vidare till universitetets styrelse som överlämnar förslaget till regeringen tillsammans med eventuella klagomål från de sökande. Regeringen utnämner innehava- ren av tjänsten.
En särskild företeelse i Norge är den "betenkning" eller minneslista, som upprättas i samband med att tjänsten utlyses. I denna skall man precisera ämnesbeskrivning, ansvarsområde och andra till tjänsten hö- rande plikter liksom andra omständigheter som är av betydelse vid tjänstetillsättningen. Minneslistan görs med tanke både på de sökande och på de sakkunniga för undvikande av missförstånd i senare led av förfarandet. I en utredning från 1988 (NOU 1988128) påtalas att oklar— heter om institutionens forskningsprofil kan medföra att uppgörandet av minneslistan tar lång tid i anspråk (5.147).
I Finland gäller delvis skilda regler för olika högskolor. De sakkunniga utses av fakultetsrådetjfakulteten. Formellt krävs två sakkunniga, re- ellt utser man alltid tre. De sakkunniga inger sina individuella utlå- tanden till ett fakultetsorgan, i vilka de bedömer de sökandes kompe— tens och rangordnar de tre främsta. Fakultetsorganet upprättar förslag till innehavare av tjänsten på grundval av de sakkunnigas utlåtande. Viss klagorätt föreligger men har olika omfattning för skilda högskolor. Presidenten utnämner innehavare av tjänsten.
Ett förslag till reform av proceduren har under hösten 1988 lagts fram av en utredning (Professorstillsättning, betänkande 1988:29). Detta re- missbehandlas under våren 1989. Flera av förslagen i denna utredning är sådana som redan genomförts i Sverige och avser att skynda på pro- cessen: borttagandet av specimenstiden, inga särskilda kompetensför— klaringar, ingen obligatorisk provföreläsning. Ett förslag om begräns- ning av antalet åberopade verk har nämnts ovan.
Det nya med detta förslag är i övrigt dels den roll som tillmäts en plan för tillsättningen, dels en förändring när det gäller överklagandeinsti- tutionen. För varje tillsättningsärende skall upprättas en plan som in— nehåller en sammanställning av föreskrifterna för tjänsten och grun- derna för tillsättningen. Denna plan skall fastställas av rektor eller, vid Helsingfors universitet, av kansler. Ett kallelseförfarande skall finnas kvar i reformerad form.
Vidare skall det enligt förslaget inte finnas något formellt besvärsförfa- rande. Sökande skall dock underrättas om fakultetens beslut och kan hos rektor eller kansler rikta anmärkningar mot förslaget, varvid be- slutsmotiveringarna som bygger på den fastställda planen spelar stor roll. Den sökande kan uppmärksamma kansler eller rektor på omstän- digheter som kan leda till att tjänsteförslaget upphävs och återförvisas till ny utredning. Kansler eller rektor skall godkänna förslaget. Där- emot skall man inte längre kunna överklaga till regeringen. En av ut- redningen .ord undersökning visar att den sökande som anför besvär utnämns i färre än två procent av fallen. Rektor eller kansler blir enligt förslaget överprövande instans när det gäller professorstillsättningar. Däremot skall presidenten fortfarande vara utnämnande instans.
5.3. Förbundsrepubliken Tyskland
Universiteten och högskolorna i Förbundsrepubliken Tyskland är del— statliga inrättningar. Enligt grundlagen har emellertid delstatsförbun- det (der Bund) visst ansvar för och visst inflytande över högskoleväsen— det och har bl.a. behörighet att utfärda ramföreskrifter som binder del— staterna i deras reglering av högskolornas verksamhet. Sådana ramfö— reskrifter finns utfärdade i form av Hochschulramengesetz av år 1976 med senare ändringar. Särskilt ingripande ändringar har företagits 1985. I enlighet med denna förbundslagstiftning har de olika delstater— na var för sig utfärdat högskolelagar. Såvitt gäller de frågor om förfa- randet vid professorstillsättning som här behandlas synes överensstäm— melsen mellan de skilda delstatliga lagarna vara i sakligt hänseende relativt stor.
Förutom på den federala ramlagen bygger den följande framställningen av proceduren vid professorstillsättning på högskolelagstiftningen för två delstater, Niedersachsen och Schleswig—Holstein samt på en sam- manfattande redogörelse för de olika delstaternas regleringar hos Wer- ner Thieme, Deutsches Hochschulrecht (2. Aufl. Köln 1986). Också upp— lysningar om förfarandet i praktiken, vilka har lämnats av professor Franz Gamillscheg, Göttingen, har nyttjats som underlag för framställ— ningen.
Av innehållet i den federala ramlagen bör två regler framhävas. Den ena innebär att den högskola, där tjänsten skall tillsättas, inte får på förslag till tjänsten föra upp någon som är verksam vid den egna hög- skolan annat än i undantagsfall då det föreligger särskilda skäl (5 45 andra stycket). Syftet med regeln är att främja förnyelse och att skapa garantier för en hög vetenskaplig standard hos professorstjänsternas innehavare (jfr Köpp, "Inhalt und Funktion des sog. Verbots der Haus- berufung" i J uristenzeitung 1980 s. 218 ff). Regeln synes effektivt redu- cera riskerna för otillbörligt gynnande av lokala sökande, och vid jäm- förelser med andra rättsordningar bör beaktas att dess förekomst torde
medföra att det lokala inflytandet i tillsättningsärenden inte behöver begränsas med andra medel.
Den andra regel i ramlagen som här bör nämnas innebär att det skall finnas en majoritet av professorer i bl.a. förslagsställande organ i pro- fessorstillsättningsärenden (& 38). Under 1970-talet hade för högsko— lorna i förbundsrepubliken införts företagsdemokratiska system som gav inflytande åt olika grupper av anställda och åt studerande i varje- handa frågor rörande högskolornas verksamhet. Kritik kom dock att riktas mot systemens effekter såvitt gällde behandlingen av vetenskap- liga frågor. Den nu åsyftade regeln för tillsättningsärenden har införts så sent som 1985 som ett led i en reform med allmänt syfte att stärka professorsgruppens inflytande i frågor av vetenskaplig karaktär.
Professorstjänster skall enligt ramlagen kungöras lediga. Sådan tjänst tillsätts sålunda efter ansökningsförfarande, men det är tillåtet att utse även den som inte har anmält sig som sökande.
Beträffande terminologi och rättslig konstruktion bör anmärkas, att professorstjänster alltid tillsätts efter vad som benämnes kallelse (Be- rufung), som rättsligt kan karakteriseras som en inbjudan till den ut— valde kandidaten att förhandla om villkoren för att tillträda den utlys— ta tjänsten. Kallelse skall ske efter förslag av den berörda högskolan. Beslut om vem som skall kallas och eventuellt därefter utnämnas an— kommer på den enligt delstatsrätt behörige ministern, vanligen minis- tern för vetenskap och kultur.
Regler om inrättande och omprövning av professorstjänster finns i del- statslagstiftningen, och där finns också närmare regler om kungörelse- förfarande (t.ex. anvisningar om i vad för sorts tidskrifter kungörelse skall införas).
Till en ansökan om professorstjänst fogas normalt en levnadsbeskriv- ning, en förteckning över skrifter och en redovisning av pedagogisk er— farenhet. Anmärkas bör att det saknas regler om att sökande skall i ärendet ge in sina åberopade skrifter. I praktiken lär heller inte före- komma att sökande ger in skrifter. Normalt tas bara tryckta verk upp i
skriftförteckningen, och det förutsätts att ledamöter i förslagsställande organ liksom anlitade sakkunniga skall i behövlig omfattning ta del av åberopade skrifter i bibliotek. Undantagsvis kan inträffa t.ex. att en yngre sökande inte hunnit få sin docentavhandling (Habilitations— schrift) färdigtryckt, och då kan denna komma att infordras i korrek- tur. I sammanhanget bör nämnas att det synes vara ett för tyskt hög- skoleväsen främmande synsätt att en sökande skulle ha någon sorts rättsligt anspråk på att förslagsställande organ sorgfälligt granskar och beaktar alla åberopande skrifter. I linje härmed saknas också regler om att sökande som är missnöjd med tillsättningsförslag kan överklaga förslaget.
Enligt den federala ramlagen skall s.k. kallelse till professur ske efter förslag av den berörda högskolan. Hur förslagsförfarandet närmare skall vara utformat regleras i delstaternas lagstiftning. En vanlig ord— ning innefattar att ett organ som närmast motsvarar den svenska fa- kultetsnämnden (der Fachbereichsrat, der Fachbereichskonvent) utser en tjänsteförslagskommitté (Berufungskommission, Berufungsaus— schuss). I en sådan kommitté skall, som ovan nämnts, professorer bilda flertal. Den kan bestå av t.ex. fyra professorer och två andra lärare. En studerande skall enligt vissa delstatsregleringar ingå i sådan kommitté men har enligt andra endast yttranderätt begränsad till pedagogiska frågor. Företrädare för den tekniska och administrativa personalen sy— nes vanligen endast ha rådgivande uppgifteri en förslagskommitté. En- ligt enstaka delstatliga lagar får den avgående professorn inte ingå i kommittén.
Hur förslagskommittén skall bereda ärendet är vanligen inte närmare författningsreglerat. Ofta inhämtas utlåtanden från sakkunniga ("Re- ferenten") över de enskilda sökande som antas vara mest meriterade, t.ex. två utlåtanden över varje sådan sökande. Åtminstone i vissa del- stater är föreskrivet att det också bör inhämtas ett jämförande sakkun- nigutlåtande om de främsta sökande. Vanligen föreskrivs att vissa ut— låtanden bör inhämtas från sakkunniga utanför den egna högskolan.
Den pedagogiska meriteringen utreds på olika sätt. Det förekommer bl.a. att kommittén inbjuder sökande att hålla en föreläsning eller att
leda ett seminarium. Kommittén kan också resa till en sökandes hög- skola och där lyssna på dennes undervisning.
Förslagskommittén skall enligt delstatslagstiftning normalt avge ett förslag upptagande tre namn. Har undervisningsprov inte förekommit redan under kommittébehandlingen, kan de tre på förslaget upptagna inbjudas att hålla föreläsning eller seminarium innan fakultetsnämn- den (Fachbereichsrat eller motsvarande organ) tar ställning och upp— rättar det förslag som normalt är högskolans slutgiltiga förslag. Fakul- tetsnämnden är normalt sammansatt av sju professorer, två andra lära- re, två studerande och en eller två företrädare för den tekniska och ad- ministrativa personalen. Om delade meningar yppas i nämnden i ett tillsättningsärende, skall iakttas en i den federala ramlagen inskriven beslutsordning (& 38 sjätte stycket) som i sista hand innefattar att det är majoriteten inom professorsgruppen som fäller utslaget. Avvikande mening kan anmälas och åtföljer högskolans förslag i den följande handläggningen.
Fakultetsorganets förslag skall anmälas för högskolestyrelsen (der Se— nat) vars behörighet i hithörande ärenden är begränsad. I vissa delsta— ter har styrelsen behörighet att en gång (men ej flera) återförvisa ären— det till fakultetsorganet för förnyad behandling. I allmänhet gäller att styrelsen måste vidarebefordra fakultetsorganets förslag till ministern. Styrelsen får bifoga ett eget yttrande.
Högskolans forslag skall uppta tre namn, och det skall vara ingående motiverat såvitt gäller de föreslagnas vetenskapliga, pedagogiska och personliga meriter samt rangordningen mellan de föreslagna. I vissa delstatslagar anges tidsfrister inom vilka förslag skall avges. För pen— sionsfall föreskrivs t.ex. ett förslag skall vara avgivet senast sex måna- der före avgången. För andra fall kan vara föreskrivet att förslag skall avges senast åtta månader efter det att fakulteten erhållit kännedom om att en tjänst skall tillsättas.
Såsom nämnts skall högskolans förslag avges till den enligt delstatsrät— ten behörige ministern. Det saknas regler om att sökande som är miss- nöjd med förslaget skulle ha rätt att överklaga detta.
Frågan huruvida ministern är bunden av högskolans förslag har varit grundlagsrättsligt omdebatterad. Den regleras numera i de olika del- statslagarna, och regleringarna synes spegla principuttalanden som .orts av den federala författningsdomstolen i ett avgörande år 1963 (Entscheidungen des Bundesverfassungsgerichts, 15. Bd s. 256 ff) och som går ut på att ministern i beslut om kallelse skall beakta såväl hög— skolans viljeyttring som delstatens intressen. Delstatsregleringarna in— nebär i allmänhet, att ministern inte är bunden av den i högskolans för- slag angivna ordningsföljden mellan de förordade men att han saknar behörighet att utse någon som inte är upptagen på förslag annat än un- der speciella omständigheter som är angivna i delstatens högskolelag (t.ex. om förslag inte har avgivits inom i lagen angiven frist).
Sedan ministern träffat sitt förslag om "Berufung" följer förhandlingar om den utsedde kandidatens krav på lön och andra anställningsvillkor liksom om hans krav på utrustning i anslutning till professuren. Om enighet kan nås, träffas en "Berufungsvereinbarung" (se närmare Thie- me a.a. s. 505 ff). Därefter sker själva utnämningen.
Det bör tilläggas att det tyska systemet tidvis synes ha lett till påtaglig konkurrens mellan delstater och högskolor om de främsta forskarna och därmed till betydande rörlighet bland professorerna. Det har sålun- da varit en ganska vanlig företeelse att den som redan är professor vid en högskola söker och erhåller kallelse till en annan högskola. Detta uppfattas som en befordran. Om hans egen högskola då vill behålla ho- nom, kan kallelsen leda till förhandlingar mellan honom och högskolan om förbättrade villkor som i händelse av enighet avtalsfästes i en sorts ny "Berufungsvereinbarung". De berörda delstatsministrarna söker dock motverka att skiften på professurer inträffar alltför tätt och har i det syftet år 1978 träffat en överenskommelse om att inte utfärda kal- lelse till någon vars senaste kallelse inte ligger minst tre år tillbaka.
5.4. Nederländerna
Verksamheten vid de nio statliga universiteten i Nederländerna regle— ras av en lag om den vetenskapliga utbildningen (Wet op het weten- schappelijk onderwijs). De däri ingående reglerna om tillsättning av professorstjänster har reformerats genom lag den 26 juni 1986 (nr 388). Procedurregler finns intagna i & 79. Varje universitet kan utfärda vissa kompletterande föreskrifter. Följande redovisning bygger på upplys- ningar lämnade av professor M.G. Rood vid riksuniversiteteti Leiden.
Professorstjänst ledigkungörs. De sökande har att ge in ett curriculum vitae samt en publikationsförteckning. Däremot begärs inte att de skall ge in exemplar av sina åberopade skrifter, och det brukar heller inte fö- rekomma att de gör detta. Man räknar med att ledamöter i den nedan omtalade bedömningskommittén i allmänhet känner till de sökandes meriter och att de vid behov skaffar fram skrifterna i vetenskapliga bib» liotek.
Förslagsställande organ är fakulteten. Dess förslag skall enligt lag be- redas av en bedömningskommitté som utses i viss ordning för det en- skilda ärendet. Kommittén skall bestå av professorer, som kan tillhöra den egna fakulteten eller vara hämtade utifrån, och eventuellt av and— ra experter. Också en student skall ingå i kommittén. Flertalet ledamö— ter skall dock vara professorer. Det är föreskrivet att kommittén skall inhämta synpunkter från berörda universitetsinstitutioner. Kommit- téns arbete utmynnar i ett råd till fakulteten om vilket innehåll dess förslag bör ha.
Enligt föreskrift i lagen skall den förslagsställande fakulteten i ärendet konsultera systerfakulteter vid andra holländska universitet. Fakulte- ten avger sitt förslag till universitetets styrelse.
Det är universitetsstyrelsen som utnämner professorer vilket är en ny— het införd genom 1986 års ovannämnda lagstiftning. Tidigare utnämn— des professorerna vid statsuniversiteten genom kungligt beslut.
Det finns inga föreskrifter i universitetslagstiftningen om att tillsätt- ningsförslag får överklagas. Å andra sidan finns heller inte hinder mot att en missnöjd sökande i en skrift till universitetsstyrelsen argumente- rar mot förslaget. En sökande som är statsanställd har dock enligt all— männa administrativa regler en begränsad rätt att besvära sig över fa- kultetens tillsättningsförslag hos en förvaltningsdomstol för statsan- ställda; endast vissa i lag angivna besvärsgrunder kan därvid beaktas.
Universitetsstyrelsens tillsättningsbeslut kan inte överklagas till hög- re myndighet eller regeringen.
Det finns i Nederländerna också tre privata, konfessionsanknutna uni- versitet, varav två katolska och ett protestantiskt. Också vid dessa uni— versitet är det universitetsstyrelsen som utnämner professorer.
5.5. Frankrike
Följande beskrivning bygger på uppgifter från undervisningsrådet vid svenska OECD—delegationen i Paris, Ulf Lundin, från Frankrikes ve- tenskapliga attaché i Sverige, professor Pierre Baruch, och från profes- sor professor B. Tremillon, Université de Paris.
Den högre utbildningen och forskningen i Frankrike är i stort sett stat- ligt organiserad och proceduren vid tillsättning av professorstjänster är enhetlig och starkt centraliserad.
Omprövning av tjänst sker alltid på lokal nivå. Varje universitet har ett antal rådgivande vetenskapliga organ (Commissions de Spécialis- tes) som behandlar bl.a. ärenden om återbesättning av tjänst som pro- fessor. Dessa organ gör, var och en inom sitt kompetensområde, en fack- bedömning av behov och inriktning av lediga professorstjänster och av— lämnar en rapport till universitetets vetenskapliga råd (Conseil Scien- tifique). Rådet granskar underlaget och föreslår med ledning av detta och universitetets behov ämnesområde. Universitetets styrelse beslu— tar om förslaget och vidarebefordrar det till departementet som gör sin egen prövning.
Tillsättningsförfarandet inleds med en juridisk—formell granskning av de sökande som delas upp i två grupper, dels sådana som redan är pro— fessorer i ämnet och söker förflyttning, dels sådana som söker profes- sorstjänst för första gången. Skälet till uppdelningen är att de nytill- kommande underkastas en särskild juridisk granskning, t.ex. om de sö- kande är behöriga.
Efter denna granskning av formalia följer den vetenskapliga gransk- ningen. Ledamöterna i den ovan nämnda ”Commission de Spécialistes" fungerar som sakkunniga vid universitetet och föreslår tre till fem namn till universitetets styrelse. Det kan förekomma att man inhämtar utlåtande från utomstående sakkunniga. Universitetets styrelse måste godkänna förslagen, innan den vidarebefordrar dem till regeringen. Om man inte är ense, återsänder styrelsen ärendet till de sakkunniga.
Regeringen har till sitt förfogande en kommitté av sakkunniga på na— tionell nivå, Comité National des Universités. Denna kommitté är en stor organisation bestående av professorer, dvs. ämnesspecialister, och representanter valda av akademikerkollektivet. Material som tjänar som underlag för bedömningen tas fram av två oberoende rapportörer för varje sökande. En jury av sakkunniga inom det nationella rådet gör en rankningslista. Kandidaterna ger också en tio minuters presenta- tion av sitt arbete inför den. Juryn översänder till regeringen ett förslag där kandidaterna är rangordnade. Regeringen utnämner innehavare av tjänsten i den ordning som föreslagits.
Det finns inga skrivna sakkunnigutlåtanden, och de sökande får aldrig se underlaget. Proceduren är dock inte sekretessbelagd på det sättet att det är förbjudet att person till person ange skälen för ett ställningsta- gande. Någon möjlighet att överklaga finns inte.
Det finns kritik inom den franska akademiska världen av proceduren vid professorstillsättningar som går ut på att systemet är för långsamt och tungrott och att den tillsättningsprocedur, som tillämpas när det gäller ämbetsmän, inte passar i akademiska sammanhang.
5.6. Storbritannien
Eftersom universiteten i Storbritannien är självständiga finns det inga gemensamma förskrifter för proceduren vid professorstillsättningar. Nedanstående information har lämnats av kulturattachén vid den svenska ambassaden i London, Torsten Kälvemark.
Professorstjänster vid brittiska universitet är av tre slag:
Regius professors. Dessa professorstjänster är gamla, kungliga dona— tionsprofessurer vid universiteten i Oxford och Cambridge. De är myck— et få och mycket prestigefyllda. Innehavarna utses av drottningen.
Personal chairs. Detta är personligen inrättade tjänster för t.ex. förtjän- ta "lecturers" som därmed höjs status- och lönemässigt. Tjänsterna dras in när vederbörande pensioneras.
Established chairs. Detta är de normala professorstjänsterna.
Varje institution beslutar själv om inrättande av tjänsten inom ramen för befintliga resurser. Kallelseförfarande kan teoretiskt sett förekom- ma, men i praktiken vill man annonsera ut tjänsten. Detta kan dessut— om vara ett krav som bygger på lokala överenskommelser mellan uni— versitet och fackliga organisationer. Oftast har man dessförinnan hört sig för om intresserade. Det finns ingenting som hindrar att man upp- manar lämpliga kandidater att söka.
När ansökningarna kommit behandlas ärendet i en "panel", ett slags tjänsteförslagsnämnd som kan ha en varierande sammansättning bero- ende på omständigheterna. Ofta ingår rektor i nämnden tillsammans med ämnesspecialister och andra framträdande forskare vid universite- tet. Om det är många sökande, gör man en "short list" som upptar ett begränsat antal kandidater. Dessa kallas normalt till intervju. Tillsätt— ningsförfarandet är konfidentiellt. Inga offentliga sakkunnigutlåtan- den förekommer. De sökande bedöms på allmänna grunder. Det finns
inga formella regler fastställda på central nivå, som ger någon ledning för meritvärdering och rangordning.
I princip söker man den lämpligaste för tjänsten. Självfallet väger den vetenskapliga meriteringen i form av publicerade skrifter m.m. tungt. Undervisningsskickligheten och andra meriter skall också beaktas.
När nämnden enats om en kandidat är ärendeti praktiken av.ort. Vis» serligen går det vidare till universitetets styrelse som utnämner inne» havaren av tjänsten, men detta betraktas som en formsak.
Någon lagfäst besvärsrätt med hänsyn till förtjänst och skicklighet finns inte. De enda grunderna för besvär är de som allmänt finns vid tjänstetillsättningar, dvs. misstänkt hänsynstagande till ras, kön, reli— gion eller liknande.
5.7. USA
En grundläggande skillnad mellan USA och Europa i fråga om den hög- re utbildningens utformning är att USA på ett helt annat sätt än Euro- pa domineras av ett nätverk av helt privata universitet, av vilka flera räknar sina anor längre tillbaka än något av de delstatliga universite— ten och av vilka några tillhör världens mest prestigefyllda lärosäten. De äldsta delstatliga universitetssystemen tillkom på 1800—talet i mel- lanvästern, de s.k. land grant universities. På grund av utvecklingen på den privata sidan dröjde det långt in på 1900—talet innan USA fick ett heltäckande system av delstatliga högskolor. I New York State dröjde det till 1960—talet på grund av den rikliga förekomsten av privata uni— versiteti denna östliga delstat.
Ur kvalitetssynpunkt kan man säga att det finns fler privata toppuni- versitet (Harvard, Princeton, Yale, MIT, Cornell, Stanford etc.) än del- statliga, medan standarden är jämnare vid de delstatliga universiteten. Det finns också delstatliga universitet med mer än god standard, och University of California at Berkeley inom det kaliforniska delstatliga systemet rankas som ett toppuniversitet.
Detta dubbla system av privata och delstatliga universitet har skapat ett alldeles särskilt konkurrensklimati USA. Synen på universiteten som företag som måste attrahera elever och pengar gäller inte bara de privata universiteten, även de delstatliga lever och formas av detta konkurrensklimat. Uttrycket ”den akademiska marknadsplatsen” (the academic marketplace) täcker en realitet. Detta konkurrensklimat har två konsekvenser, av vilka den ena är mer välkänd än den andra.
Väl känt är att det finns en rankningslista med de olika universitetens placeringi varje amerikansk akademikers huvud. Denna omständighet befrämjar rörligheten, eftersom ett sätt att avancera är att byta från ett lärosäte till ett annat. Motsvarande incitament att röra på sig finns inte alls i samma utsträckning i ett europeiskt land.
Den andra konsekvensen är att ledningen för ett universitet under så- dana konkurrensförhållanden måste vara stark, ungefär som ledningen för ett företag måste vara handlingskraftig. Utmärkande för det ameri- kanska systemet i jämförelse med det europeiska är den starka ställ- ning som universitetets rektor, presidenten, och hans "administration" har. I en artikel som jämför Storbritannien och Kalifornien, där denna stat torde vara typisk för hela USA, (Planning Government and Admi- nistration in two University Systems: California and the United King— dom. Oxford Review of Education, vol. 5, No. 2, 1979) framhåller förfat- taren, Geoffry Caston, denna skillnad. Många avgörande beslut, där- ibland mycket av resursfördelningen, fattas vid brittiska universitet av "the Senate”, som består av forskare och lärare. "The Senate” har till sin hjälp tjänstemän och många underkommittéer med ytterligare tjänstemän. ”The British system almost eliminates the administration as a power point" (s. 191) är enligt Caston ett citat som beskriver situa— tionen. I det kaliforniska delstatssystemet, som är statligt finansierat, är det annorlunda. Makten utgår från presidenten och hans admini— stration "in all except strictly academic matters without resource impli— cation" (s. 191). Författaren framhåller att det finns modifikationer i systemen, tjänstemännens makt kan vara större än det formellt förefal- ler i Storbritannien och rektors makt är inte obetydlig. Likaså är admi— nistrationen vid ett amerikanskt universitet angelägen att söka råd och
bekräftelse från de akademiska organen. Det finns dock en grundskill- nad mellan systemen.
På grund av de skiftande förhållandena inom det högre utbildningsvä- sendeti USA är det svårt att ge en enhetlig bild av organisationen och förfarandet vid professorstillsättningar. Upplysningar om praxis har inhämtats från professor Joan Acker, sociologi, State University of Ore— gon, Seattle, professor Gregory Choppin, kemi, Florida State Universi- ty, Tallahassee och professor Roald Hoffman, kemi, Cornell University.
Universitetet leds av en styrelse med rektor (”the president") och en prorektor ("vice president") i exekutiva funktioner. Verksamheten är organiserad i ett antal ”Schools" eller "Colleges", t.ex. ”School of Arts and Sciences” eller "School of Divinity". I spetsen för varje "school” finns en administrativ chef, ("the Dean"). Inom varje "school" finns ett antal "departments", dvs. institutioner, ehuru de ofta är större än sina svenska motsvarigheter. I spetsen för varje ”department” står en ordfö- rande, som närmast motsvarar dekanus för en fakultet eller sektion i Sverige. Cheferna på de olika nivåerna har ofta en rådgivande grupp till sitt förfogande.
Professorstjänsterna omfattar tre kategorier: "assistant”, ”associate” och "full" professor. Dessa utgör normalt en karriärstege, dvs. profes- som börjar som "assistant” och befordras sedan uppåt. Efter 4-5 år av- görs om professorn skall få fast anställning vid universitet, s.k. ”tenu- re" och bli ”associate" professor. En del av ”the assistant professors” får tenure, övriga lämnar universitetet. Den kritiska punkten i karriären är att få "tenure". Det är då administrationen med "the dean” i spetsen engagerar sig på allvar, eftersom antalet "tenure"—platser är begrän- sat.
När en "full" professor går i pension eller lämnar universitetet, anställs i allmänhet en "assistant" professor. Om institutionen önskar en profes- sor med högre status måste kravet vara väl underbyggt, eftersom löne- medel frigörs vid övergången från "full" till "assistant" professor. Dis- kussioner i denna fråga förs med "the dean”. Vid beslut om rekrytering
av en framstående forskare utifrån tillämpas en sorts informellt kallel- seförfarande.
Det är lärarna vid "the department" som diskuterar fram ett förslag till ämnesbeskrivning eller program för tjänsten. "I'he chairman" går där— efter med förslaget till "the clean” som är den som väger de olika institu- tionernas krav mot varandra. Det är "the dean” som har sista ordet i denna fråga.
Några formella regler om utlysning av tjänst finns inte i USA. Om det befinns praktiskt och lämpligt kan man göra det, annars inte. Sökande ger normalt in en publikationslista men inte sina skrifter.
De sökande bedöms av lärarna inom institutionen under ledning av "the chairman". För den vetenskapliga granskningen spelar särskilda referenser mycket stor roll. En referens är en forskare med stor renom- mé inom ämnesområdet (en sakkunnig) och kan föreslås både av den sö- kande och av någon inom kommittén. Referensutlåtandet sänds direkt till kommittén, aldrig via den sökande. Sekretessen är total när det gäl- ler dessa referenser.
Förslaget från institutionen lämnas till "the dean" som har att godkän- na det. Denne kan tillkalla egna sakkunniga, om han eller hon finner det lämpligt. Även universitetets rektor skall godkänna förslaget. Det är universitetets styrelse som utnämner innehavaren av professors- tjänsten.
Det finns möjlighet att överklaga till högre organ inom universitetet i det amerikanska systemet, men det är svårt att säga hur vanligt före— kommande det år. Vid Cornell University finns en omsorgsfullt utfor- mad överklagningsprocedur, när det gäller frågan om fast anställning ("tenure"), där man kan klaga både på institutions—, college- och uni- versitetsnivå. Överklagande till organ utanför universitetet kan bara ske med stöd av de allmänna förbuden mot diskriminering (på grund av ras, kön etc.) i Civil Rights Act.
5.8. Avslutande kommentar
En jämförelse mellan de olika länderna visar att det finns en grundläg- gande skillnad mellan de länder som bygger på en anglo—sachsisk tradi- tion och övriga ovan nämnda länder. Bortsett från de anfyllda dona- tionsprofessurerna vid Oxford och Cambridge, "regius professors”, utses professorer både i Storbritannien och USA helt och hållet på universi- tets- eller högskolenivå. Professorer är inte på samma sätt som på kon- tinenten och i Norden ämbetsmän i statens tjänst.
Detta medför vissa skillnader i utformning och innehåll i förfarandet vid professorstillsättning. Främst gäller detta att procedurerna blir in- formella i de anglo—sachsiska länderna, medan de regleras i författ- ningsbestämmelser i övriga länder.
När det gäller länder där professorer har ställning som ämbetsmän är tillsättningsproceduren i Norden särpräglad genom de där tillämpade principerna om långt gående offentlighet och rätt att överklaga förslag om innehavare av professorstjänst till den utnämnande instansen. I länder utanför Norden ter det sig främmande att man skulle ha en lag- stadgad rätt att få den förslagsställande instansens bedömning prövad. Detta förlänger givetvis proceduren i de nordiska länderna. Sett på en skala från snabbhet och effektiviteti rekryteringen till en strävan efter formella garantier för en rättvis bedömning torde de angle-sachsiska länderna befinna sig i ena änden och de nordiska länderna i den andra med kontinentens länder mittemellan. Även dessa kan dock ha en tids- krävande tillsättningsprocedur såsom framgått ovan.
Ytterligare en grundläggande skillnad gäller USA i förhållande till öv- riga länder. Av historiska skäl har universitetsadministrationen en mycket större makt i USA än i Europa.
" || ' .' r *(J 115"-
hull?
6 Reformönskemål
Utredningens arbete styrs av de av regeringen godkända direktiven. Som ovan redovisats kan där utläsas främst tre riktlinjer för reformar- betet. Förfarandet bör förenklas. Samtidigt bör tillses att proceduren är grundlig och åtnjuter allmänt förtroende. Vidare bör regleringen för— tydligas.
En viss konkretisering av de nämnda riktlinjerna för reformarbetet ges i direktiven genom olika hänvisningar. Vad som utlöst beslutet om ut- redningens tillsättande synes närmast ha varit en skrivelse 1987—01— 28 till regeringen från professorn vid dåvarande forskningsinstitutet för atomfysik Ingmar Bergström, vilken däri utifrån sina erfarenheter som sakkunnig föreslog vissa förenklingar av proceduren, främst avse- ende begränsning av underlaget för de sakkunnigas granskning av de sökandes meriter. Förslagen innefattade bl.a. att man i vårt land i ärenden om professorstillsättning borde övergå till att följa internatio- nell praxis av innehåll att de sökande skulle inge endast curriculum vi- tae av begränsat omfång jämte en lista med de mest relevanta publika— tionerna. UHÄ lät remissbehandla skrivelsen, och av remisssvaren framgår att behoven av förenklingar är olika inom skilda fakultetsom- råden. Behoven synes sålunda vara påtagliga inom medicinska, odonto— logiska, lantbruksvetenskapliga, tekniska och vissa andra naturveten- skapliga områden, medan motsvarande behov knappast alls tycks före- ligga inom t.ex. juridik och teologi. I yttrande 1987—07-01 till regering— en (utbildningsdepartementet dnr 293/87) förordade UHÄ en grundli- gare utredning av frågan om vilket underlag som skulle tillställas de sakkunniga. Om utredningen visade att behov av centrala riktlinjer fö- relåg, borde sådana utarbetas, eventuellt med olika utformning för oli- ka fakultetsområden.
Också övriga reformönskemål, som direktiven kan anses hänvisa till, avser frågor rörande sakkunniginstitutet. Synbarligen på grundval av erfarenheter från ärenden om överklagade tjänstetillsättningsförslag nämnes i direktiven, att sättet att utse sakkunniga har ifrågasatts i många ärenden. Kritik sägs också ha riktats mot att avgående tjänste— innehavare anlitas som sakkunnig. Vad beträffar sakkunnigutlåtande— nas utformning och innehåll redovisas i direktiven bl.a. en skrivelse från Sveriges universitetslärarförbund där det påpekas att det syntes bli allt vanligare att de sakkunniga utformade ett gemensamt utlåtan- de om de sökande som de ansåg böra komma i fråga till tjänsten. Enligt förbundets mening borde det genom precisering av bestämmelserna gö— ras klart att de sakkunniga skulle utarbeta egna, självständiga utlå- tanden.
I ett par riksdagsmotioner från januari 1988 har vissa frågor om reform— behov i ärenden om tillsättning av bl.a. professorstjänster aktualise- rats. I en motion 1987/88zUb567 av G. Persson m.fl. (s) förordades en översyn av tillsättningsförfarandet. Grundvalarna för det nuvarande förfarandet får anses godtagna i den motionen, där reformönskemålen i första hand synes inriktade på att stärka tilltron till förfarandet. I den förordade översynen borde sålunda särskilt beaktas rättssäkerhetsfrå— gor, behovet av ökad insyn i tillsättningsförfarandet och fastare regler för utseende av sakkunniga. Bland annat uttrycktes önskemål om att sakkunniga från hemmafakulteten eller den egna institutionen så långt som möjligt borde undvikas. ! motionen förordades också åtgärder för att krympa tidsåtgången vid tjänstetillsättning.
Det främsta syftet med en översyn av tillsättningsförfarandet skulle enligt den nämnda motionen dock vara att främja ”en mera rättvis för— delning mellan kvinnor och män". Jämställdhetsaspekten var också vad som framhävdes i motion 1987/88zUb512 av B. Hambraeus (c). Ett förslag som framfördes i den motionen, i syfte att åstadkomma större jämlikhet vid tillsättning av universitetstjänster, gick ut på att de sak- kunniga inte skulle ha i uppdrag att rangordna de sökande. Båda de nämnda motionerna avstyrktes av utbildningsutskottet (1988/89zUbU 6) med hänvisning till att frågorna skulle tas upp av vår utredning.
Vid de överläggningar som utredningen under sitt arbete hållit med fö- reträdare för universitet och högskolor (se ovan 1.3.2) har diskussioner- na i första hand avsett de preliminära förslag som hade framlagts i ut- redningens promemoria 1988—09—16 (se ovan 1.3.1). En del av de syn— punkter som därvid framförts kommer att beröras i de följande motiv- avsnitten av detta betänkande. Under överläggningarna har emellertid också presenterats andra förslag om ändringar av tillsättningsförfaran— det, delvis av ingripande karaktär.
Beträffande utnämningsmakten har under överläggningarna sålunda framkommit att bl.a. flera av rektorerna skulle föredra ett system där den berörda högskolans ledning skulle ha behörighet att utse innehava— re av alla professorstjänster inom högskolan. I sammanhanget har på- pekats, att senare års författningsändringar avseende styrningen av högskolornas verksamhet får anses förutsätta en vidgat ansvarstagan- de från högskoleledningens sida beträffande den vetenskapliga och pe— dagogiska standarden vid högskolan, och att det skulle ligga i linje med den utvecklingen att högskolans ledning fick ett avgörande eller vidgat inflytande över tillsättningen av de här aktuella tjänsterna som är sär— skilt viktiga för att hög standard skall kunna hållas.
Det har vidare framkommit att det hos högskoleledningama finns gan— ska utbredda önskemål om vidgade möjligheter att föra en lokal, lång- siktig forskningspolitik, särskilt inom naturvetenskapliga och tekniska discipliner. Vid överläggningarna har sålunda efterlysts ett större lo- kalt inflytande över professorstjänsters inrättande, i första hand beträf- fande bestämmande av ämnesinnehåll. På flera håll har visats missnöje med UHÄ:s restriktiva attityd till önskemål om preciserade ämnesbe— skrivningar (jfr UHÄ:s allmänna råd för prövning av ämnesinnehålleti vissa professorstjänster 1987—01—28, UHÄ-FS 1987z3). Att en högskola t.ex. gjort stora investeringar i utrustning för viss forskningsinriktning borde vara något som beaktades mer än nu skedde då ämnesinnehåll bestämdes.
De nu nämnda reformönskemålen är såsom framgått inriktade på de- centralisering till den berörda högskolan av beslutsfattandet rörande
professorstjänster. Somliga högskoleföreträdare, de flesta represente- rande tekniska högskolor eller tekniska fakulteter, har framfört ytter- ligare reformförslag som inriktats inte bara på sådan decentralisering utan också på avreglering av tillsättningsproceduren. Som bakgrund har nämnts att högskolornas forskningsinrättningar inom de tekniska och vissa av de naturvetenskapliga områdena på ett helt annat sätt än många andra universitetsinstitutioner måste konkurrera med det pri— vata näringslivet på en rörlig arbetsmarknad om de bästa krafterna. För högskoleenheter inom den konkurrensutsatta sektorn borde öppnas möjlighet att bedriva rekrytering utan snäv bundenhet av författnings— reglering. Som förebild har i något fall nämnts tillsättningsförfarande av det slag som tillämpas vid de mest ansedda universiteten i USA. De mest långtgående reformidéer som nämnts för utredningen har innefat— tat att den enskilda högskolan skulle få inrätta, ämnesbestämma och tillsätta professorstjänster och även i princip själv få välja procedur för tillsättandet. Något krav på t.ex. jämförande sakkunnigutlåtanden av nu tillämpat slag skulle inte nödvändigtvis behöva upprätthållas. Då det vore ett självfallet intresse för varje högskoleledning att rekrytera dem som är skickligast och i övrigt bäst fyller den berörda högskolans krav, skulle behoven av extern överprövning av ledningens beslut vara ringa.
Ett ganska utbrett önskemål har avsett återinförande av något slags motsvarighet till det före 1975 existerande kallelseförfarandet, innefat— tande möjlighet till snabbare handläggning än enligt den reguljära till— sättningsproceduren.
Vissa andra reformförslag som framförts till utredningen under sam— rådsförfarandet vid högskolorna tas upp nedan i specialmotiveringen till utredningens förslag (kap. 12).
7. Allmän motivering 7.1 Introduktion 7.1.1 Huvuddrag i förfarandet
Mot bakgrund av de föregående redogörelserna för förfarandet vid pro- fessorstillsättningi vårt land och i några andra länder inom vår kultur- krets kan vi urskilja vissa drag som är betecknande för vårt system. Förfarandet vid tillsättning av de professurer, vilka inrättas av och vil- kas innehavare utses av regeringen, kan sägas karakteriserat av pro- fessionsstyrning så till vida som framstående vetenskapsidkare inom den berörda disciplinen jämte andra företrädare för vetenskapssamhäl- let genom sin medverkan i det förslagsställande organet ges ett bety— dande, i praktiken ofta avgörande inflytande över besluten. Utrymmet för hänsynstagande till det lokala arbetsgivarintresset är däremot rela— tivt begränsat. Utöver att utnämningsmakten ligger hos regeringen ut- märks vårt system av centralisering i det avseendet att den rättsliga regleringen av förfarandet är utfärdad av regeringen samt enhetlig för högskolorna. Systemet kan sägas vara i hög grad juridifierat i syfte att främja grundlighet, saklighet och rättssäkerhet. Den offentlighetsprin- cip, som genomsyrar svenskt offentligt liv, gäller också här.
I direktiven till utredningen förutsätts att huvuddragen i det nuvaran— de systemet skall bestå. Vid de överläggningar som utredningen hållit med företrädare för ledningsorgan vid universitet och högskolor har emellertid, som omtalats i kap. 6, framförts idéer om ändringar som skulle rubba även vissa av dessa huvuddrag. Förenklat kan sägas att idéerna avser reformer i riktning mot decentralisering och mer flexibel
reglering vilka skulle öppna större möjlighet till lokal arbetsgivarstyr- ning av tillsättningsförfarandet. Reformönskemålen har avsett bl.a. ut- nämningsmakt och inflytande över tjänsters inrättande och ämnesin- riktning. Större flexibilitet i förfarandet har efterlysts särskilt av före- trädare för tekniska discipliner; som bakgrund har anförts att. man in— om dessa på ett helt annat sätt än inom många andra vetenskapsgrenar måste konkurrera om de bästa krafterna med arbetsgivare utanför hög- skoleväsendet.
Som förebild för en mer genomgripande reform har från något håll nämnts tillsättningssystem av det slag som tillämpas vid de mest an— sedda universiteten i USA. De flesta av dessa är privaträttsliga inrätt- ningar, och som framgått ovan (se avsnitt 5.7) kan tillsättningsförfa- randet sägas karakteriserat av stark lokal arbetsgivarstyrning. Det är det enskilda universitetet som bestämmer regler för proceduren och som utser professorer. Sakkunnigförfarande förekommer, men detta är konfidentiellt. Genom intern reglering har man sökt bygga in vissa rättssäkerhetsgarantier i systemet, men möjlighet till extern överpröv— ning saknas i allmänhet. Obestridligt är den vetenskapliga och pedago— giska standarden utomordentligt hög vid de förnämsta universiteten, och detta kan tyckas tala för att vi borde försöka efterbilda det ameri- kanska systemet. Då man gör jämförelser måste man emellertid beakta de stora olikheterna i historisk, utbildningspolitisk och annan social bakgrund. På gott och ont fungerar marknadskrafterna som ett mäk— tigt styrmedel inom amerikanskt universitetsväsen. Ett elituniversitet kan till professorstjänsterna rekrytera de yppersta begåvningarna in— om forskning och utbildning vilka i sin tur främjar sitt universitets ställning på marknaden bland avgiftsbetalande studerande och externa anslagsgivande intressenter. Av de dysfunktioner, som varje system ofrånkomligen har, är här i vart fall en iögonenfallande. De universitet som inte lyckas hävda sig på marknaden har en relativt låg standard. Redan detta förhållande står i skarp kontrast till en av de grundprinci- per som anses böra prägla den svenska högskolepolitiken, nämligen att det skall råda hög och likvärdig kvalitet inom hela högskolan och att i linje därmed den forskning som bedrivs inom högskolan alltid skall kunna möta det internationella vetenskapssamhällets krav (se prop. 1988/89:65 s. 4). Och även bortsett härifrån manar erfarenheten till för-
siktighet med försök att transplantera rättsliga och administrativa sy- stem från en kulturell och social miljö till en annan.
Idéer om systemförändrande reformer har framförts till utredningen endast av ett litet antal företrädare för högskolors ledningsorgan, me— dan i övrigt grundvalarna för rådande ordning inte har kritiserats. Också utredningen menar, i överensstämmelse med direktiven, att grundvalarna bör ligga fast. Ett förfarande som bygger på dessa bör i ett land som vårti det långa loppet i och för sig kunna främja rekryte— ring till den vetenskapliga banan och även i övrigt tillgodose högskole— väsendets behov liksom allmänna samhällsintressen av hög kompetens hos professorskåren.
Vårt system har dock sina svagheter. Sakkunnigförfarandet fungerar ofta tungt, och trots att den rättsliga regleringen syftar till oväld och rättssäkerhet uttrycks inte sällan misstro mot hela proceduren. I enlig— het med sitt uppdrag har utredningen övervägt en rad åtgärder för att åstadkomma förenkling och samtidigt om möjligt stärka tilltron till proceduren. Som lätt inses kan dessa två huvudsakliga mål för en över— syn av proceduren ibland vara motstridiga.
Beträffande professionsstyrningen av förfarandet bör deklareras inled- ningsvis att denna enligt utredningens mening snarare bör förstärkas än försvagas. I det större samhällsperspektivet måste professionsintres- set konstateras vara svagt så till vida som vetenskapssamhällets med- lemmar saknar politisk och ekonomisk makt. Därför är det angeläget att man slår vakt om professionsstyrningen såvitt gäller verksamheten i det förslagsställande organet.
7.1.2 Lokalt inflytande. Rörlighet mellan högskolorna
En principiell fråga, som här skall presenteras och som måste beaktas återkommande i en översyn av tillsättningsproceduren, rör hur det 10— kala inflytandet skall avvägas. Såsom framgått är enligt rådande ord— ning inflytandet för rektorsämbetet och andra företrädare för det lokala arbetsgivarintresset ganska begränsat. Ämbetet ges tillfälle till yttran—
de endast då förslag överklagas. Professionsstyrningen av förfarandet utövas däremot till icke ringa del av personer som är verksamma vid den högskola där tjänsten skall tillsättas. Som ordförande i tjänsteför— slagsnämnden torde dekanus ofta fylla tvåfaldig funktion, såsom före- trädare för både professionen och, i viss mån, det lokala arbetsgivarin- tresset.
Självfallet skall den berörda högskoleenheten få öva inflytande på valet av innehavare av de professorstjänster som inrättas och tillsätts av re— geringen. Att professorerna är högt kvalificerade är ju av vital betydel- se för den vetenskapliga och pedagogiska standarden hos ett lärosäte och därmed ett centralt intresse för varje högskoleledning, och anled— ning saknas att ifrågasätta högskoleföreträdarnas goda uppsåt att rek— rytera bästa möjliga krafter. Likväl är det en utbredd uppfattning att motvikter behövs mot att det lokala inflytandet blir för starkt, och gäl— lande regler inrymmer också sådana motvikter. Enligt den uppfatt- ningen visar erfarenheten att sökande som redan är knutna till en be- rörd verksamhet ofta gynnas vid tjänstetillsättning. Redan att den upp- fattningen faktiskt finns hos många kan åberopas som argument för dylika motvikter; dessa kan bidra till att stärka tilltron till förfarandet. I sammanhanget är att nämna att det inom många sektorer av arbets- marknaden torde anses vara god personalpolitik att sökande från den egna verksamheten ges visst företräde då befordringsq'änster skall till- sättas. Flera medbestämmandeavtal, träffade enligt 32 5 av 1976 års medbestämmandelag, inrymmer regler om att möjligheterna till intern rekryteringi första hand skall prövas då ledig befattning tillsätts. Vär- deringar av det slaget får dock inte accepteras då det är fråga om profes- sorstillsättning. Utredningen menar också att rörlighet mellan högsko- leenheterna är något som bör eftersträvas. Sådan rörlighet motverkar risker för förstelnad skolbildning vid institutioner och andra arbetsen- heter och kan helt allmänt bidra till fruktbar omprövning och förnyelse av idéer och metoder inom vetenskap och utbildning. Man möter detta synsätt också utomlands. Som framgått ovan (avsnitt 5.3) uppställs i Förbundsrepubliken Tysklands högskolelagstiftning en regel om att den som är verksam vid den berörda högskolan inte får föreslås till pro- fessor där, om det inte finns särskilda skäl. Beträffande svenska förhål— landen må nämnas, att enligt vissa bedömare tendenser till minskad
rörlighet mellan högskolorna börjat visa sig under senare år. Om det förhåller sig så, kan det givetvis främst ha att göra med allmänna för— hållanden och handlingsmönster på bostads— och arbetsmarknaderna, men det bör inte helt uteslutas att regler om tjänstetillsättning kan öva något inflytande på utvecklingen.
7.2. Förslagsställande och utnämnande organ m.m. 7.2.1 Allmänt om myndighetsstrukturen i tillsättningsärenden
För myndighetsbehandlingen av tillsättningsärenden kan man tänka sig olika organisatoriska lösningar, såsom de ovan givna redogörelser- na för svenska och utländska förhållanden har illustrerat. Myndighets- organ kan medverka i skilda funktioner på olika nivåer av förfarandet. Ett organ på nivå 1 kan sålunda vara endast beredningsorgan åt en myndighet som på nivå 2 är förslagsmyndighet. På nivå 3 kan finnas en yttrandemyndr'ghet som har rätt och eventuellt även skyldighet att avge yttrande över förslaget (som t.ex. universitetskanslersämbetet enligt den ordning som gällde före 1975). Det måste finnas ett utnämnande or- gan som i den här skisserade modellen uppträder på nivå 4. Ytterligare kan på nivå 5 finnas inrättad en besvärsmyndighet till vilken det ut- nämnande organets beslut kan överklagas. Och inom ramen för förfa- randet hos den utnämnande myndigheten eller hos besvärsmyndighe- ten kan man tänka sig att olika remissmyndigheter skall höras.
Ett viktigt moment i 1975 års reform var att myndighetsbehandlingen för tids vinnande inskränktes till endast två nivåer. Tjänsteförslags- nämnden inrättades inte som ett rent beredande organ utan som en för— slagsställande myndighet som avgav sitt förslag direkt till det utnäm- nande organet, regeringen. En besvärsprocedur integrerades i detta tvåstegsförfarande genom att nämndens förslag fick överklagas till re— geringen, som sålunda gavs en simultan dubbelroll av både utnämnan- de myndighet och besvärsmyndighet. I direktiven ges ingen anvisning om att principerna för detta tvåstegsförfarande skall överprövas, men
utredningen har likväl övervägt frågor om förfarandets grundläggande struktur. En sådan fråga avser om man bör införa ett tredje steg i myn- dighetshierarkin genom att det utnämnande organets beslut får över- klagas till en besvärsmyndighet. Olika idéer i den riktningen har dock fått falla, eftersom ett sådant nytt steg skulle dra med sig risker för av- sevärd tidsutdräkt. I sammanhanget är att nämna att överklagandefre- kvensen numera är mycket hög såvitt gäller tjänsteförslagsnämndens beslut. Åren 1985—1986 överklagades besluten i inte mindre än 39 pro- cent av ärendena. Utredningen, som återkommer till frågan om valet av utnämnande organ (7.2.3), menar alltså att den nuvarande kon- struktionen med ett organ som simultant är utnämnande myndighet och besvärsmyndighet bör bestå. I det följande skall vidare behandlas frågan om val av förslagsställande organ samt vissa frågor om högsko— leledningens inflytande.
7.2.2. Förslagsställande organ
År 1977, endast två år efter tjänsteförslagsnämndernas införande, re- formerades högskolans ledningsorganisation på ett genomgripande sätt. Det ansågs då ännu inte föreligga tillräckligt erfarenhetsunderlag för att man skulle kunna pröva frågan, om nämndernas uppgifter borde överföras på något av de nya ledningsorganen. Enligt direktiven är ti— den nu mogen för en sådan prövning.
Efter inledande överväganden redovisade utredningen i sin diskus— sionspromemoria 1988—09—16 två alternativ då det gällde valet av för- slagsställande organ. Enligt det ena skulle uppgifterna överföras på fa— kultets- eller sektionsnämnden. Som argument anfördes helt allmänt att det vore önskvärt att ledningsstrukturen inom högskolan förenkla» des genom att antalet nämnder nedbringades. Såvitt gällde fakulteter, där antalet tillsättningsärenden är litet, påpekades att tjänsteförslags» nämndens arbetsinsatser inte påkallades kontinuerligt vilket medförde nackdelen att nämnden inte fick tillfälle att fortlöpande övervaka ären- denas utveckling. Fakultets— eller sektionsnämnden däremot håller sammanträden regelbundet. Samtidigt framhölls dock att en överflytt- ning av tillsättningsärendena till den nämnden torde kräva en hel del
specialbestämmelser om dess sammansättning vid ärendenas hand— läggning, varför det administrativa systemet inte skulle förenklas så mycket genom en reform av tilltänkt slag.
Enligt det andra alternativet skulle tjänsteförslagsnämnden bestå, och utredningen redovisade i diskussionspromemorian som preliminär ståndpunkt att de klart tyngre skälen talade för detta alternativ. Vid de följande överläggningarna på grundval av promemorian har företrädar- na för högskoleenheterna också nära nog enstämmigt sagt sig anse att tjänsteförslagsnämnderna fungerar väl och att följaktligen ingen änd- ring är påkallad i denna fråga. Att de för det enskilda ärendet utsedda sakkunniga ingår som ledamöter av sådan nämnd synes allmänt be- traktas som ett positivt drag i grundkunstruktionen. Den allt övervä- gande uppfattningen har också visat sig vara att tjänsteförslagsnämn— derna kan på ett lämpligt sätt spela en aktiv roll i tillsättningsprocedu— ren. Som ett påtagligt uttryck för att nämnderna fungerat väl kan ses att man vid många högskoleenheter utnyttjat den i 19 kap. 37 & sista stycket HF givna möjligheten att utvidga nämndernas kompetens till att omfatta andra tillsättningsärenden än dem som gäller regeringspro- fessurer och högskolelektorat.
De positiva omdömen om tjänsteförslagsnämnderna som utredningen mött under överläggningarna bygger på omfattande erfarenheter. Med hänvisning till vad som sålunda framkommit förordar utredningen utan att tveka att tjänsteförslagsnämnderna skall bestå som förslags- ställande organ i ärenden om tillsättning av professorstjänster som in- rättas och tillsätts av regeringen. Givetvis bör de då också behålla sina uppgifter i ärenden om tillsättning av högskolelektorat. Och som nedan (7.7) kommer att särskilt beröras bör de också anförtros uppgiften att avge förslag i de ärenden som avser högskoleenheternas s.k. egna pro- fessurer.
Frågorna om tjänsteförslagsnämndernas närmare sammansättning tas upp nedan (7.3).
7.2.3. Utnämningsmakten
Sedan gammalt har Kungl. Maj:t eller regeringen haft rätten att ut- nämna innehavare av de professorstjänster som inrättas av den centra— la statsmakten, och i direktiven till vår utredning förutsätts att rådan- de ordning skall bestå i denna del. Där sägs emellertid att att en närma- re precisering bör göras av skälen till att regeringen även framgent bör tillsätta dessa befattningshavare.
Vad som aktualiserat denna prövning av skälen för rådande ordning är, såsom framgår av direktiven, närmast den reform som nyligen genom— förts av principerna för regeringens styrning av den statliga förvalt- ningen, se härom den s.k. verksledningspropositionen (prop. 1986/87: 99, jfr SOU 1985z40) samt verksförordningen (1987:1100) jämte rege- ringens förordningsmotiv 1987:5. En riktpunkt för reformen är att re- geringens detaljstyrning av myndigheternas verksamhet bör minska (prop. s. 33 ff). I organisationsfrågor bör regeringens beslut sålunda av— se myndigheternas grundstruktur men ej detaljutformningen. I linje härmed bör regeringen utse endast myndigheternas högsta chefer me- dan rätten att tillsätta byråchefer och motsvarande befattningshavare som inte lyder direkt under verkschefen eller motsvarande bör delege— ras till myndigheterna under regeringen (prop. s. 39 f, 66 0. En huvud— tanke i reformen är att varje myndighets ledning skall självständigt svara för att myndigheten genom effektiv verksamhet uppnår de mål som riksdag och regering uppställt för densamma. Att regeringens till- sättningsansvar bör minska framstår enligt propositionen som en kon- sekvens av denna huvudtanke. Det nämns dock också argument som ligger på det rent praktiska planet, t.ex. att antalet byråchefstjänster numera är så stort att det är svårt för regeringen att hantera ärenden om de tjänsterna på ett meningsfullt sätt.
Skulle man till högskoleområdet direkt överföra de idéer om s.k. chefs— försörjning som möter i verksledningspropositionen, borde regeringen inte längre betungas med att utse professorer. I likhet med hur andra myndigheters chefer eller styrelser får välja ut de förvaltningstjänste— män som effektivt och lojalt skall fullfölja ledningens intentioner när det gäller att uppnå de mål som uppställts för verksamheten, borde uni-
versitetens och högskolornas ledningsorgan få utse de professorer som i samhällets intresse skall skapa den allt viktigare produktionsfaktor som den vetenskapliga kunskapen kan utgöra. Det ligger emellertid i öppen dag att de resonemang som förs i propositionen om verkscheferna och deras förvaltningstjänstemän inte alls passar för relationen mellan högskolornas ledningsorgan och professorerna. De senare är visserligen i rent personaladministrativt hänseende underställda rektorsämbete och andra ledningsorgan. I den verksamhet som är central för professo— rerna, den vetenskapliga, lyder dessa däremot inte under några chefer som kan ge direktiv för hur verksamheten skall bedrivas. Det ligger nä- ra till hands att jämföra professorerna ställning i denna del med den ställning som de ordinarie domarna har. Också de senare utses av rege— ringen, inte av någon central myndighet, och deras oavhängighet tryg- gas genom olika regler i regeringsformen. Ingen myndighet får bestäm- ma hur de skall döma i det enskilda fallet. Lite högtidligt skulle kunna sägas, att liksom domarna har att lyda endast landets gällande lagar har professoma att lyda endast vetenskapens oskrivna men internatio- nellt upprätthållna lagar.
Här bör också erinras om att det i professorers och andra forskares yr- kesroll anses ligga särskilda krav på integritet i förhållande till myn- digheter och andra maktcentra i samhället. Vetenskapsidkarna har ge- , nerellt till uppgift att avmystiflera verkligheten och att framställa den som den egentligen är. I detta hör bland annat ligga att de ifrågasätter och kritiskt granskar också de föreställningar om verkligheten som ut- talas eller omfattas av makthavare av olika slag, även den egna myn- dighetens chefer.
Av det sagda torde ha framgått att de tankegångar som verkslednings- propositionen bygger på i fråga om utnämningsrätten inte har relevans för professorstjänsternas del. Men hänvisning till vad som sagts om ve— tenskapsidkares yrkesroll - med krav på integritet och kritiskt prövan- de attityd - menar utredningen vidare att det bör finnas en kategori av professorstjänster som inte tillsätts av någon lokal arbetsgivarmyndig- het. Problem rörande vetenskapsmännens oavhängighet är givetvis att beakta i relation även till landets centrala organ, men typiskt sett torde problemen vara mindre accentuerade ju större avståndet är mellan de
enskilda forskarna och det makthavande organet. Det nu sagda talar sålunda för att utnämningsmakten rörande den kategori av professurer som här avses här tillkomma en central och inte en lokal myndighet. I samma riktning talar att normbildningen i sådana tjänstetillsättnings- frågor där rättsläget inte är fixerat genom detaljerad författningsregle- ring bör vara enhetlig och sålunda ledas av ett centralt organ.
Valet av centralt organ kommer då att stå mellan centralmyndigheten för högskoleväsendet, UHÄ, och regeringen. Avgörande för valet synes här bli att den nämnda centrala normbildningen åtminstone delvis rör frågor av sådan karaktär att uppgiften bör ankomma på ett politiskt ansvarigt organ, dvs. regeringen. Som ett exempel kan nämnas jäm- ställdhetsaspekten (jfr nedan kap. 9). Om det s.k. jämställdhetsinter- vallet ändras i utnämningspraxis, kan detta tänkas på längre sikt ha betydelse för kvinnors och för mäns benägenhet att söka sig till den ve— tenskapliga banan och därmed för rekryteringsunderlaget för och kan— ske även för karaktären hos den forskningsverksamhet som bedrivs in— om det statliga högskoleväsendet.
En av den svenska högskolepolitikens grundprinciper är, såsom nämnts, att det skall råda hög och likvärdig kvalitet inom hela högsko— lan. I linje därrned bör i utnämningsärenden kontrolleras att standar— den hos dem som utnämns till de högsta tjänsterna fyller det internatio- nella vetenskapssamhällets minimikrav, oavsett vid vilken högskola tjänsten är placerad.
Ansvaret för enhetlig normbildningi tillsättningsärenden bör av nu be- rörda skäl ytterst ligga hos regeringen. Ovan (7.2.1) har förordats en myndighetsstrukturi dessa ärenden som innefattar att uppgifterna att pröva överklagade tillsättningsförslag och att utnämna tjänsteinneha— vare bör simultant ligga på samma organ. Slutsatsen bör då bli att ut- nämningsmakten skall tillkomma regeringen.
För högskolornas och den vetenskapliga verksamhetens ställning i samhället är det vidare angeläget att professorerna som företrädare för sina ämnesområden har auktoritet. Även om denna i grunden givetvis inte kan bygga på annat än deras kompetens och integritet, bör man in—
te bortse från den betydelse det kan ha för rekrytering och anseende att det är landets regering som utser dem.
Vid samrådsförfarandet under utredningsarbetet har framkommit att flera av företrädarna för högskolornas rektorsämbeten skulle föredra ett system där den berörda högskolans ledning skulle ha behörighet att utse innehavare av alla professorstjänster. Medlemmar av vetenskaps— samhället i övrigt har däremot genom organisationsföreträdare och i många fall enskilt till utredaren framfört att de föredrar nuvarande ordning där regeringen utser innehavare av de professurer som inrättas av regering och riksdag.
Utredningen förordar sålunda att regeringen skall ha utnämningsmak- ten för den här berörda kategorin av professurer. Samtidigt kan emel- lertid finnas fog för att rektorsämbetena liksom nu utser innehavare av vissa tjänster som högskoleenheterna själva inrättar. Hur stor den ena och andra kategorin av tjänster bör vara är en forskningspolitisk fråga. Kategorin av regeringstillsatta professurer bör dock enligt utredning- ens mening ha ett betydande omfång.
7.2.4. Högskoleledningens inflytande
I gällande procedur för tillsättning av regeringsprofessurer har den be- rörda högskolans ledning tilldelats en anmärkningsvärt undanskymd roll. Rektorsämbetet ges en uppgift endast som remissorgan och det på det sena stadium av proceduren då tjänsteförslaget har överklagats till regeringen. Denna ordning harmonierar inte väl med det ansvar som ämbetet efter de senaste högskolereformerna måste anses ha för sin högskolas vetenskapliga och pedagogiska standard. Utredningen har övervägt olika sätt att låta detta ansvar återspeglas i tillsättningspro- ceduren. Att låta det komma till uttryck i det förslagsställande orga- nets sammansättning har därvid inte befunnits lämpligt. Det arbetsgi- varansvar som rektorsämbetet är bärare av bör i stället framträda på mer renodlat sätt. Utredningen har stannat för den lösningen att det skrivs in i författningsregleringen att tjänsteförslagsnämndens förslag alltid genast skall anmälas hos rektorsämbetet (75 & HF). På det sättet
markeras klart att ämbetets intresse i dessa ärenden är erkänt av rätts- ordningen. Meningen är att ämbetet skall ha rätt men inte skyldighet att självmant yttra sig. Det bör enligt utredningens mening inte vara uteslutet t.ex. att ämbetet på eget initiativ avger yttrande till regering- en, även om ingen sökande klagar på ett tillsättningsförslag.
Vid utredningens samråd med företrädare för högskolornas ledningsor— gan har från många håll uttryckts bestämda önskemål om att varje högskoleenheti större utsträckning än nu skall betros med att göra eg- na långsiktiga bedömningar av hur forskningen vid enheten skall in- riktas samti linje därmed ges större inflytande på hur professorstjäns— terna ämnesbestämmes, t.ex. med hänsyn tagen till .orda större inves— teringar i forskningsutrustning. Önskemålen har främst avsett förhål- landena inom naturvetenskapliga, tekniska och medicinska discipliner. Flera exempel har nämnts på hur man inom en institution i långsiktigt syfte med stora insatser av personella och ekonomiska resurser har byggt upp en miljö med forskningspersonal och utrustning med viss forskningsinriktning samt hur ämnet för den berörda professuren vid innehavarskifte har av regering och UHÄ bestämts så vidsträckt att den nye innehavaren kunnat sakna intresse för forskning med den in- riktningen. Utredningen anser sig inte ha uppdrag att framlägga för— slag i frågan-om professorstjänsters ämnesbestämning men vill likväl säga följande. Det kan nog vara riktigt att man i det långa loppet bäst främjar vetenskapens intresse genom att ämnesinnehållet för profes- sorstjänsterna bestämmes relativt brett. På det sättet tryggas att de yp- persta forskarbegåvningarna kan tas till vara och ges goda möjligheter att medverka i den allmänna vetenskapliga kunskapsutveckling till vilken vårt land liksom andra kulturländer har att ge sitt bidrag. Mot detta intresse bör dock vägas högskoleenhetens intresse av att få full- följa sakligt välgrundade långsiktiga forskningsplaner, och utredning- en har förståelse för framförda önskemål om att s.k. ämnesbeskrivning— ar fastställes under skäligt beaktande av sådana planer i något större utsträckning än enligt den praxis som UHÄ har utvecklat vid tillämp— ning av 19 kap. 51 & HF (jfr UHÄ-FS 1987z3). Att förslag till ämnesbe- skrivningar alltid skall underkastas kritisk prövning är dock självfal— let; förslag som egentligen bara passar en på förhand utsedd lokal kan- didat skall inte godtas.
7.3. Tjänsteförslagsnämndens sammansättning
I de följande delarna av den allmänna motiveringen behandlas endast huvudlinjerna i utredningens förslag. För argumentation och kommen- tarer i övrigt hänvisas till den i kap. 12 framlagda specialmotiveringen. Lagrumshänvisningar avser, om annat ej sägs, 19 kap. HF.
7.3.1. Utseende av sakkunniga
Det är välkänt att kritik ofta riktas mot utseende av sakkunniga. In— vändningar om jäv i egentlig mening reses visserligen bara undantags- vis, men det hävdas inte sällan att det lokala inflytandet på valet är alltför starkt, och ibland påstås att ett tillsättningsärende i realiteten kan avgöras redan genom valet av sakkunniga. Vill man verksamt bi- dra till en ordning där tillsättningsförfarandet åtnjuter allmänt förtro- ende, är det tydligt att man bör ägna reformarbete åt just reglerna om utseende av sakkunniga. Här måste dock sägas att det är en grannlaga sak att finna en ordning som på rimligt sätt balanserar olika intressen och som samtidigt inte är alltför omständlig och tidskrävande.
Saklighet och opartiskhet vid utseendet av sakkunniga skulle nog bäst kunna tryggas genom att uppgiften anförtroddes åt en kompetent myn- dighet utan lokal anknytning. Utredningen menar dock att tankar i den riktningen måste få falla. Nya organ bör inte tillskapas, och den existerande centralmyndigheten för högskoleväsendet, UHÄ, besitter inte den kännedom om vetenskapliga och personella förhållanden som uppgiften skulle kräva. Idet läget finner utredningen det böra accepte— ras att uppgiften att utse sakkunniga också framgent anförtros ett kompetent organ hos den högskola där tjänsten finns. Det bör dock inte, såsom nu, vara fakultets— eller sektionskollegiet som har uppgiften. Er— farenhetsmässigt möter ofta svårighet att nå tillräcklig närvaro för be— slutförhet hos detta månghövdade, ganska heterogent sammansatta or- gan, och i praktiken lär frågor om utseende av sakkunniga i stor ut— sträckning delegeras till annat organ, ofta till fakultets— eller sektions—
nämnden eller till vissa grupper av nämndens ledamöter. Utredningen har stannat för den lösningen att uppgiften att utse sakkunniga ges åt fakultets— eller sektionsnämnden. Förutsättningarna bör vara goda för väl förberedda och genomtänkta beslut, om dessa ankommer på ett or- gan med relativt litet antal noggrant utvalda ledamöter, särskilt som det då tydligt framgår var ansvaret för besluten ligger.
När det sedan gäller förfarandet i fakultets— eller sektionsnämnden vid beredningen av ärenden om utseende av sakkunniga, följer redan av allmänna förvaltningsrättsliga principer att beredningen skall ske med omsorg och med iakttagande av opartiskhet och saklighet. Kvaliteten hos besluten och därmed den allmänna tilltron till proceduren torde emellertid kunna främjas av att nämnden har att iaktta vissa särskilda anvisningar då ärendena bereds. I sin diskussionspromemoria 1988- 09-16 framförde utredningen en idé om att det i nämndens handlägg- ning av ärendena skulle införas ett bordläggningsförfarande som skulle ge bättre förutsättningar för väl genomtänkta beslut. Denna idé kriti- serades ganska allmänt under remissförfarandet, främst därför att bordläggning skulle leda till tidsutdräkt, och kritiken har föranlett ut— redningen att revidera sitt förslag så att tidsutdräkt skall undvikas samtidigt som det centrala syftet med den tilltänkta ordningen tillgodo- ses. Det förfarande som nu förordas är förenklat och innebär, att alla förslag på sakkunniga, vare sig förslagen inhämtas från andra lärosä- ten eller väcks på annat sätt, t.ex. av en ledamot av den beslutande fa— kultets- eller sektionsnämnden, bör sändas ut till denna nämnds leda— möter senast en vecka innan beslut skall fattas (57 a 5). Meningen är att bestämmelsen skall möjliggöra allsidig belysning av väckta förslag och också i övrigt skapa förutsättningar för att valet av sakkunniga träffas efter moget övervägande. Det bör sålunda inte vidare få fore— komma att beslut om sakkunniga grundas på t.ex. ett förslag som fram— läggs först vid sittande bord av den avgående tjänsteinnehavaren, vil- ket inte lär ha varit någon helt ovanlig företeelse.
I 1964 års universitetsstadga fanns detaljerade regler om hur berörda organ vid det universitet där en professur skulle tillsättas hade att in- hämta förslag på sakkunniga från andra lärosäten i landet. Reglerna upphävdes 1975 med motivering att sådan samverkan mellan universi-
teten medförde avsevärd tidsutdräkt. Vår utredning har emellertid er- farit att det inom högskoleväsendet fortfarande anses höra till god ord- ning att dekanus eller den som eljest förbereder ärenden om utseende av sakkunniga låter inhämta förslag från närmast berörda organ vid andra lärosäten; endast inom enstaka högskolekollegier följer man inte den ordningen. Att sådana förslag inhämtas, vilket bör kunna ske un— der enkla former, synes också vara lämpligt och tillrådligt. Någon för— pliktande reglering av förfarandet bör dock inte införas i denna del. I stället förordar utredningen, såsom redan antytts, att det i den nyss— nämnda föreskriften om att förslag på sakkunniga skall sändas ut till den beslutande nämndens ledamöter en vecka i förväg tas in ett påpe- kande av att detta bör iakttas i fråga om både förslag som inhämtas från andra högskoleenheter och förslag som väcks på annat sätt. Syftet med påpekandet är att erinra om vad som är och bör vara god sed be— träffande interakademisk samverkan i dessa ärenden.
Vad sedan beträffar principerna för hur de sakkunniga bör utväljas fö— reskrivs i gällande regler, i syfte att begränsa det lokala inflytandet, att högst en av de sakkunniga bör utses bland ledamöterna i det fakultets— eller sektionskollegium som tjänstens innehavare skall tillhöra. På grunder som redan berörts (se 7.1.2) menar vår utredning att ytterliga- re motvikter bör införas mot att det lokala inflytandet blir alltför starkt på det centrala moment av tillsättningsförfarandet som sakkunnigbe— dömningen ofrånkomligen utgör. Sådana motvikter kan stärka den all- männa tilltron till förfarandet bland vetenskapsidkarna och kan kan— ske också helt allmänt minska riskerna för förstelning av den veten- skapliga och pedagogiska verksamheten vid de enskilda institutioner- na.
Här må inskjutas att utredningen strävat efter viss renodling av hur olika intressen skall figurera på skilda stadier av tillsättningsprocedu- ren. I sakkunnigförfarandet bör professionsstyrningen framträda ren— odlad, om möjligt rensad från lokala särintressen. I nämndbehandling— en i övrigt får de lokala företrädarna spela sin roll, oavsett om de när- mast representerar professionens allmänna intressen eller den lokala arbetsplatsens intressen av annat slag. Och på nästa nivå är det tänkt att rektorsämbetet som främsta företrädare för det lokala arbetsgivar-
intresset skall ha tillfälle att genom eget yttrande söka utöva inflytan— de på ärendet.
Beträffande avgående tjänsteinnehauaren visar en undersökning från 1985-1986 att denne utses till sakkunnig i endast ca fem procent av ärendena. Även om det sålunda redan anses höra till god sed att denne utesluts från sakkunniguppdrag, finns här — med tanke på det stora in- flytande som denne normalt kan utöva över skolbildning och metoder vid arbetsenheten — särskilda skäl att införa författningsreglering. Ut- redningen förordar att regleringen (56 & sista stycket) skall utesluta den avgående professorn inte bara från sakkunniguppdrag utan över— huvudtaget från att utöva befattningi tjänsteförslagsnämnden i ären— den då tjänsten skall tillsättas med oförändrat eller i huvudsak oför— ändrat ämnesinnehåll. Endast då synnerliga skäl föreligger skall un- dantag tillåtas.
Med tanke på fall då det finns mer än en professor i samma ämne vid den berörda arbetsenheten förordar utredningen att inte heller den som är ämneskollega till den avgående professorn bör utses till sakkunnig, ehuru den principen skall få frångås om det finns särskilda skäl, t.ex. brist på andra lämpliga sakkunniga. Denna regel (i 57 å andra stycket) är avsedd att bilda ytterligare motvikt mot att det lokala inflytandet blir för starkt. Det har också sagts vara klokt att hålla dem, som kom- mer att bli den nye professorns närmaste kolleger i det dagliga arbetet, utanför sakkunnigförfarandet, eftersom man på det sättet kan avlägs- na en risk för framtida motsättningar på arbetsplatsen.
Enligt gällande regler skall till sakkunniga företrädesvis utses perso- ner från de nordiska länderna (57 å andra stycket). Bestämmelsen hind— rar inte att utomnordiska sakkunniga utses, men det kan sättas i fråga om den på lämpligt sätt uttrycker den avvägning som här bör ske. I vart fall bör emellertid kunna överlåtas åt fakultets— eller sektionsnämnden att under beaktande av omständigheterna i det enskilda ärendet ta ställning till om sakkunniga från andra länder inom eller utom Norden skall engageras eller inte. Den nämnda bestämmelsen bör därför upp— hävas. Utredningen har för sin del tveklöst den inställningen att det är angeläget att svensk forskning fortlöpande blir bedömd av det interna—
tionella vetenskapssamhället och att sakkunnigförfarande kan vara en lämplig form för sådan kontroll. I specialmotiveringen berörs frågan huruvida det med tanke på utomnordiska sakkunniga bör kunna krä— vas att ansökningshandlingar skrivs på engelska språket.
Av förordningen (1984z803) om jämställdhet i statlig verksamhet följer att båda könen bör vara representerade bland de sakkunniga liksom in— om nämnden i övrigt, om så kan ske inom ramen för sakliga urvals— grunder.
7.3.2. Tjänsteförslagsnämndens sammansättning i övrigt
Vid sidan av de tre sakkunniga har tjänsteförslagsnämnden enligt gäl- lande regler normalt sex fasta ledamöter: en ordförande (dekanus), en vice ordförande och en annan ledamot som utses av fakultets- eller sek- tionsnämnden, en ledamot som utses på sätt högskolestyrelsen bestäm— mer samt en företrädare för de anställda och en för de studerande. Inga särskilda kvalifikationskrav finns fastställda.
Utredningen har i nämndens sammansättning observerat särskilt en brist, som synes ha blivit mer accentuerad under senare är, nämligen att garantier saknas för att någon enda ledamot utöver de tre sakkun— niga har god vetenskaplig kompetens inom den aktuella tjänstens äm— ne. Av motiven till nuvarande ordning framgår att det av de fasta leda- möterna krävs att de självständigt söker sätta sig in i de vetenskapliga resonemangen i befordringsärendena. Inom somliga fakulteter täcker emellertid professorstjänsterna ett mycket brett spektrum av ämnen, och med den allt längre fortskridande specialiseringen av många veten- skapsgrenar kan också i övrigt uppstå svårigheter för vetenskapsidkare inom en fakultets olika discipliner att sätta sig in i varandras teorier och metoder. Det kan därför inte sällan inträffa att en tjänsteförslags— nämnd inte har någon fast ledamot som har sådan kompetens inom det ämne, som den aktuella tjänsten omfattar, att han kan följa den veten- skapliga argumentationen på sådant sätt att han kan underkasta de sakkunnigas utlåtanden en självständig och kritisk granskning. Detta måste betecknas som en ganska allvarlig brist i gällande ordning, efter-
som nämnden knappast kan fylla sin uppgift att allsidigt pröva ett till- sättningsärende om de övriga ledamöterna inte ens som grupp kan föra en verkligt meningsfull dialog med de tre sakkunniga i den centrala frågan om sökandenas vetenskapliga meritering.
Med hänvisning till det anförda förordar utredningen den ändringen av tjänsteförslagsnämndens sammansättning, att en extra ledamot (utöver de tre sakkunniga) utses av fakultetsnämnden för det särskilda ären— det. Dennes huvudfunktion skall, såsom framgått, vara att tillgodose nämndens behov av tillräckligt bred ämneskompetens vid prövning av det enskilda ärendet. I sammanhanget må erinras om ett minoritetsför— slag i utredningsbetänkandet Professorstillsättning (SOU 1973:54 s. 124 f) som gick ut på att inte mindre än tre ledamöter utöver de sakkun- niga skulle utses för det särskilda ärendet. Detta förslag framfördes av till utredningen knutna experter som representerade professorskåren.
Vår utredning förordar att deti författningen införs ett behörighetskrav för dylik extra ledamot innebärande att vederbörande är eller har varit innehavare av tjänst som professor. Kravet är avsett att främja god kvalitet i nämndens verksamhet och därmed på längre sikt att stärka den allmänna tilltron till förfarandet. För närvarande finns ingen före— skrift om att det skall ingå professorer i nämnden, även om detta regel- mässigt är fallet till följd av valkorporationernas sammansättning. Krav på att den extra ledamoten är särskilt förtrogen med tjänstens ämne föreslås inte uttryckligt inskrivet i författningen, vilket har att göra med att dennes expertkunnande inte kommer att behövas i alla ärenden. Bland de fasta ledamöterna finns ju inte sällan tillfredsstäl- lande kompetens företrädd. I sådana fall skall fakultets— eller sektions- nämnden kunna utse den extra ledamoten mera fritt; det kan ha ett värde i sig att olika fakultetsmedlemmar får erfarenhet av tjänsteför— slagsnämndens betydelsefulla verksamhet. Då behov föreligger av sär- skilt expertkunnande hos den extra ledamoten, skall valet givetvis träf— fas under omsorgsfullt beaktande av kraven på förtrogenhet med äm— net. Ledamoten skall kunna utses såväl inom som utom den berörda högskolan. Det väsentliga är att den som utses har hög kompetens och åtnjuter forskarkollegernas förtroende.
Antalet ledamöter i tjänsteförslagsnämnden bör inte utökas.
I syfte att stärka professionsstyrningen över och därmed tilltron till för- farandet förordar utredningen att kompetensnivån inom nämnden höjs på det sättet att den nyss omtalade extra ledamoten, vilken såsom framgått skall vara eller ha varit professor, såsom röstberättigad leda- mot ersätter den företrädare för de studerande som nu ingår i nämnden. Man kan inte räkna med att företrädare för de studerande regelmässigt har erfarenhet av egen forskning och av egen pedagogisk verksamhet, och principiellt är det diskutabelt att personer som saknar sådan erfa- renhet skall kunna ha det avgörande inflytandet på ärenden av det komplicerade och viktiga slag som det här rör sig om. Till utredaren har från flera håll anförts betänkligheter mot att en studerande, vare sig denne befinner sig på grundutbildnings— eller forskarutbildningsnivån, skall kunna ha avgörandet i sin hand då tjänstetillsättningsförslag upprättas. Utredningsförslaget innefattar såsom framgått att de stude- rande inte vidare skall ha någon röstberättigad representant i nämn— den. Givetvis bör dock klientintresset få komma till uttryck i tillsätt- ningsproceduren, och enligt förslaget skall en företrädare för de stude- rande ha rätt att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden och även ha rätt att få avvikande mening antecknad. Redan närvarorät- ten bör kunna fylla en viktig funktion. Den ger en studeranderepresen- tant full insyn i vad som förekommer i dessa för utbildningen på olika nivåer inom högskolan betydelsefulla ärenden, något som synes kunna befordra det allmänna intresset av omsorgsfull och opartisk handlägg— ning. Härtill kommer det inflytande på ärendena och deras fortsatta be- handling som kan följa av rätten att argumentera vid sammanträdena och av rätten att få avvikande mening antecknad till protokollet.
Här må inskjutas att man, även om studeranderepresentantens ställ- ning inte ändras, kan införa ett system med en s.k. extra ledamot med sådan huvudfunktion som nämnts ovan. En tänkbar konstruktion vore att den ledamot som avses i 57 & första stycket 1 och som nu utses av fa- kultets- eller sektionsnämnden för tre år i stället utses av samma nämnd för varje ärende.
Också gentemot personalrepresentationen i nämnden skulle kunna an- föras — ehuru inte med samma fog som beträffande studeranderepresen— tationen - att företrädaren inte alltid har erfarenhet av egen forskning och pedagogisk verksamhet. Det skulle vidare kunna sägas att regle» ringen av personalföreträdarens ställningi nämnden inte harmonierar väl med de principer för löntagarinflytande över myndighetersbeslut som framträtti nyare lagstiftning, grundad på erfarenheter av förvalt- ningsdemokrati i praktisk tillämpning efter 1970—talets reformer. Som exempel kan nämnas personalföreträdarförordningen (1987:1101) som bygger på principen att personalföreträdare i styrelsen för myndigheter (bortsett från affärsverken) har rätt att närvara och yttra sig vid hand- läggning av ärenden men ej rätt att delta i besluten. I den diskussions- promemoria, som utredningen upprättade som underlag för samråd, framkastades också tanken att personalrepresentanten inte vidare skulle ha rösträtti tjänsteförslagsnämnden. Frågan tilldrog sig inte nå- got större intresse under samrådsförfarandet hos högskoleenheterna. Flera företrädare för ledningsorganen avgav dock positiva omdömen om personalrepresentationen, bl.a. framhölls att representanterna i stor utsträckning valdes så att de tillförde nämnden vetenskaplig eller pedagogisk kompetens.
_ Löntagarkollektiven vid högskolorna skall givetvis ges möjlighet atti en eller annan form öva inflytande på ärendena om professorstillsätt- ning, eftersom en professor i många fall skall under lång tid leda en verksamhet med avsevärt antal anställda. Frångår man det nuvarande systemet med inflytande i den förslagsställande myndigheten, måste väljas någon annan inflytandeform, t.ex. samverkansförhandlingar en- ligt 1976 års medbestämmandelag. Denna liksom andra tänkbara al— ternativa inflytandeformer kan dock medföra att beslutsprocessen drar ut på tiden. Då detta förhållande i likhet med övriga aspekter på frågan beaktats har utredningen stannat för att inte föreslå någon ändring i personalföreträdarens ställningi tjänsteförslagsnämnden.
Att den pedagogiska skickligheten är en viktig befordringsgrund bör enligt utredningens mening på något sätt avspeglas i reglerna om tjänsteförslagsnämndens sammansättning Gfr lärartjänstutredningens betänkande SOU 1980:3 s. 144 f). I denna del föreslås att det i författ-
ningstexten skrivs in att den fasta nämndledamot, som utses på sätt högskolestyrelsen bestämmer, bör ha särskild kännedom om utbildning inom nämndens verksamhetsområde.
Som redan berörts i samband med frågan om utseende av sakkunniga bör enligt utredningens mening den avgående tjänsteinnehavaren inte i någon funktion få ingå i nämnden, bortsett från sådana exceptionella fall då skälen kan betecknas som "synnerliga".
7.4. Begränsning av granskningsbördan m.m.
7.4.1. Introduktion
Att det nuvarande sakkunnigförfarandet fungerar tungt har flera för- klaringar. Vårt system förutsätter att de sakkunniga gör jämförande bedömningar av de sökandes skicklighet. Numera är det ofta många sö— kande i ett ärende, och var och en av dem brukar åberopa och ge in ett stort antal skrifter. Det kan inträffa att de sakkunniga i ett ärende får att granska åtskilligt mer än 1 000 skrifter, tillsammans omfattande flera tiotusental sidor, och det är en vida spridd uppfattning att de sak— kunniga har att omsorgsfullt granska alla åberopade skrifter. Att de sakkunnigas arbete ofta drar ut på tiden har också att göra med att uppdraget vanligen måste utföras vid sidan av en ordinarie tjänst och att det inte är välbetalt (om ekonomiska frågor, se nedan kap. 11). Inom många discipliner anses det vara svårt och tidsödande att rekrytera go— da sakkunniga. Många tackar nej eftersom uppdragen betraktas som tunga och otacksamma. Plikttrogna och skickliga vetenskapsmän som lojalt åtar sig uppdrag kan komma att belastas tungt. Inom medicinsk fakultet finns exempel på att en professor under mer än tjugo år i tjäns» ten haft i genomsnitt ett sakkunniguppdrag om året.
Principen att de sakkunniga skall göra jämförande bedömningar av al- la de sökande i ett ärende skiljer sig från vad som tillämpas på sina håll utomlands, där en sakkunnig kan ha att yttra sig över endast en enda sökandes produktion eller delar av denna. Enligt utredningens mening
bör systemet med jämförande utlåtanden behållas, eftersom det ger säkrare underlag och bättre vägledning för tillsättningsbeslut än ett system med enbart fristående, kanske disparata yttranden.
Föreställningen att de sakkunniga är skyldiga att noggrant granska al- la åberopade och ingivna skrifter är spridd och fast rotad inom vida kretsar av det svenska vetenskapssamhället. Enligt utredarens mening saknar denna uppfattning egentligen rättslig grund. De sakkunnigas liksom övriga nämndledamöters utredningsansvar i förhållande till de sökande torde här principiellt inte sträcka sig längre än i andra för- valtningsrättsliga ansökningsårenden, vilket skulle innebära att för- slagsmyndigheten endast har att se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (jfr 8 & förvaltningsprocesslagen, Ragnemalm, Förvaltningsprocessens grunder, 1987, s. 56 f; om principens tillämplig- heti professorstillsättningsärenden, se SOU 1973:54 s. 92). Visar redan en granskning av de prestationer som en sökande åberopat som sina bästa, att denne i fråga om skicklighet inte tåljämförelse med de främs- ta kandidaterna, bör sålunda följa av denna allmänna förvaltnings— rättsliga princip för utredningsansvar, att de sakkunniga inte skall be- höva ägna möda åt att sorgfälligt granska alla övriga skrifter av denne sökande. Denna princip synes vara accepterad och tillämpad på väl aV» vägt sätt inom bl.a. vissa medicinska discipliner.
Att här vidta enbart den åtgärden att man sprider kännedom om utred- ningsansvarets nu angivna rättsliga begränsning skulle dock vara otillräckligt för att lösa de problem rörande granskningsbördan som ak— tualiserats i detta lagstiftningsärende. Det krävs mer radikala åtgär— der om man skall kunna behålla ett sakkunnigförfarande som är av hög kvalitet och som innefattar att experter gör en jämförande och skriftlig— en redovisad bedömning av sökandes skicklighet. Utredningen anser atti första hand ett par reformer bör genomföras avseende ansöknings- handlingarna. Beträffande bakgrunden hänvisas till reformönskemål som redovisats ovan i början av kap. 6. Att det för vårt och de nordiska grannländernas system för professorstillsättning är egenartat vid en internationell jämförelse, att de sökande ger in i princip alla sina skrif- ter, har framgått av det föregående (jfr kap. 5).
Redan i gällande författningar är föreskrivet att varje sökande skall ge in en redogörelse för sin vetenskapliga och pedagogiska verksamhet. I syfte att ge de sakkunniga och tjänsteförslagsnämnden i övrigt bättre vägledning och därmed underlätta bedömningsarbetet föreslås här ett förtydligande av innehåll, att det av redogörelsen skall framgå vilka re— sultat och prestationer som sökanden menar skall främst beaktas i till- sättningsärendet (69 5 första stycket). Vad som skall framhävas är en- ligt utredningens mening först och främst de vetenskapliga landvin- ningar som den sökande anser sig ha gjort.
7.4.2. Begränsning av granskningsunderlaget
Liksom hittills bör till ansökan fogas en meritförteckning och en full- ständig lista över de skrifter eller andra verk som sökanden åberopar i ärendet. Emellertid måste här, av skäl som framgått av det föregående, öppnas möjlighet till en väsentlig lindring av de sakkunnigas och övri- ga nämndledamöters granskningsbörda. Så bör ske genom att deti hög— skoleförfattningarna införs en fakultativ reglering av innebörd, att fa- kultets- eller sektionsnämnden får utfärda föreskrift, i samband med att tjänsten utlyses, att sökande skall ange en begränsad mängd skrif— ter eller andra arbeten som han eller hon åberopar i första hand för att styrka sin skicklighet i vetenskapliga och andra avseenden som är av betydelse i ärendet (69 5 andra stycket). Har en sådan föreskrift medde- lats, skall de sakkunniga och tjänsteförslagsnämnden i övrigti en inle— dande bedömningsomgång, då de främsta kandidaterna väljs ut, få he- gränsa sin granskning till att gälla de sålunda i första hand åberopade verken (71 a 5). Det synes inte meningsfullt atti övrigt utfärda centrala föreskrifter för hithörande frågor, eftersom förhållandena kan variera starkt inte endast mellan olika discipliner utan också från tid till an— nan inom samma disciplin.
Att den förordade regleringen skall vara fakultativ bör understrykas. Om den behöriga fakultets— eller sektionsnämnden i vart fall kan räk- na med att rekrytera skickliga och lämpliga sakkunniga samt det inte heller eljest finns anledning att begränsa granskningsbördan, skall
nämnden sålunda kunna avstå från att utfärda föreskrift om en begrän- sad mängd förstahandsåberopade verk.
Vilket närmare innehåll en föreskrift om förstahandsåberopade verk bör ges är, såsom framgått, något som den för vetenskapsområdet behö- riga nämnden skall få bestämma. Några anvisningar bör inte utfärdasi författningsforrn. Givetvis skall nämndens beslut grundas på övervä- ganden som är sakliga och opartiska. I specialmotiveringen har utred— ningen nämnt något om vad den själv föreställt sig kunna vara rimligt i fråga om antal verk. Inom discipliner, där forskningsresultat normalt publiceras i form av monografier eller större uppsatser, borde antalet verk som åberopas i första hand kunna begränsas till ett tiotal. Inom discipliner där uppsatser är den normala publikationsformen synes an- talet kunna sättas så högt som 20 eller mer. Omständigheterna i det en— skilda fallet bör dock vara avgörande. Den tilltänkta regleringen bör också ge utrymme för samtidig maximering till visst antal sidor.
En föreskrift om att en sökande skall ange vilka verk som han eller hon sätter främst förutsätter att sökanden har en realistiskt uppfattning om i vad mån de egna insatserna har innefattat vetenskapliga landvin— ningar, och det är enligt utredningens mening helt befogat att ställa så— .dana krav på sökande till professur. Om en sökande underlåter att ange vilka verk som bör sättas främst, får det ankomma på de sakkunniga och eventuellt andra experter inom tjänsteförslagsnämnden att sköns- mässigt, men givetvis inte godtyckligt, välja ut verk inom den givna ra- men.
Då en föreskrift om förstahandsåberopade verk har meddelats, får, så— som redan framgått, de sakkunniga liksom i förekommande fall tjänste- förslagsnämndens övriga ledamöter i en inledande omgång begränsa sin granskning till att gälla de prestationer som de sökande själva åbe- ropat som sina främsta. I denna omgång utväljs de mest meriterade sö— kandena, och dessas produktion och meriter i övrigt underkastas sedan en allsidig bedömning i en andra och avslutande bedömningsomgång. Hur många sökande som skall tas ut till slutomgången får bero på för- hållandena i det enskilda fallet. I normalfall kan kanske vara lämpligt att tre sökande tas ut till särskild granskning, men det kan finnas fog
för avvikelse både nedåt och uppåt. Ibland kan vara befogat att den av— slutande granskningen inskränks till att gälla en enda sökande.
En lämplig handläggningsordning kan innefatta att tjänsteförslags- nämnden sammanträder vid övergången från den inledande till den av- slutande bedömningsomgången. Vid det sammanträdet fattas beslut om valet av de främsta kandidater som skall bedömas i den avslutande omgången och likaså beslut om hur utredningsförfarandet i den om- gången skall läggas upp beträffande t.ex. eventuella undervisnings prov, intervjuer, infordrande av verk enligt den fullständiga publika— tionslistan och infordrande av planer för forskning och undervisning. Då så är lämpligt kan sammanträdet hållas per telefon. I okomplicera' de fall bör besluten kunna fattas genom korrespondens; tidsutdräkt, kan då undvikas genom remiss inom nämnden i s.k. solfjädersform.
Det ligger i sakens natur att de sakkunniga kommer att ha ett långtgå— ende inflytande på frågan om vilka sökande som skall tas med i den av- slutande bedömningen. Skulle de vara oeniga, är det ofrånkomligt att var och en av de sakkunniga skall få sin vilja fram åtminstone beträf- fande en kandidat som går till slutomgången. Vid sådan oenighet före- ligger givetvis skäl att flera än tre kandidater granskas i den omgång- en. Även mot de sakkunnigas mening bör nämndens majoritet vara oförhindrad bestämma att viss kandidat skall tas med till den avslutan- de bedömningsomgången; en annan sak är att sådant ingripande från majoritetens sida, på grund av de sakkunnigas inflytande, sällan eller aldrig torde komma att påverka det slutliga avgörandet av ärendet.
Den nu skisserade ordningen innefattar möjligen att vid meritvärde- ringen i den inledande omgången den vetenskapliga skickligheten ges större tyngd än vad som emellanåt varit falleti hittillsvarande tillämp- ning där en omfattande — men kanske inte nydanande eller djuplodande — produktion ibland kunnat få vågskålen att väga över. Att skicklighe- ten skall väga tungt är dock väl förenligt med gällande regler om be- fordringsgrunder för professur. Bedömningen i den skisserade avslu— tande omgången kan ske i enlighet med vedertagna normer.
I den mån den föreslagna ändringen i granskningsförfarandet har nå- gon betydelse från jämställdhetssynpunkt, synes den snarast gynna kvinnorna som grupp. Även om traditionella rollförväntningar är på väg att brytas. är det fortfarande en realitet att kvinnor tar större an— svar för och ägnar mera tid åt barnens vård än männen, vilket torde in— nebära att vetenskapsidkande kvinnor genomsnittligt kan ägna-korta- re tid åt forskning än männen. Att kvaliteten premieras på kvantite— tens bekostnad kan därför typiskt sett vara till kvinnornas fördel.
7.4.3. Sakkunnigutlåtanden
De sakkunnigas utlåtanden har i första hand till uppgift att ge gott un- derlag för beslut i det enskilda ärendet men de kan fylla en viktig funk- tion också genom att mer allmänt ge bidrag till den fortlöpande pröv- ning av idéer och metoder som kännetecknar vetenskaplig verksamhet.
Utlåtandena bör vara kortfattade, men det är likväl önskvärt att de i möjligaste mån utformas så att där framgår vad som är kriterier på god vetenskap inom disciplinen. De bör liksom hittills regelmässigt avges skriftligt och de bör i det viktigaste delarna avges separat (se 72 & av förslaget). Omdömen om skickligheten hos de mest meriterade kandi- daterna liksom överväganden om rangordningen mellan dem bör sålun- da redovisas separat. Arbetsbördan för de sakkunniga bör emellertid lindras genom att utlåtandena får avges gemensamti de delar som har närmast beskrivande karaktär, främst allmänna presentationer av de sökande. Skulle de sakkunniga inte kunna enas om formuleringarna i någon sådan beskrivande del, får dissidenten avge särvotum i den de- len. Ställningstaganden till de sökandes kompetens för professur skall inte redovisas annat än för dem som kommer i fråga för förslag till tjänsten. Den principen hindrar inte att deti klara fall sägs ifrån om en sökande har åberopat verk som inte håller måttet enligt vedertagna krav inom vetenskapssamhället; på det sättet kan kanske motverkas att tillsättningsförfarandena belastas med svagt grundade ansökning- ar.
7.5. Rekryteringsförfarandet
7.5.1. Tid saspekten
Då en tjänst kommer att bli ledig på grund av innehavarens avgång med ålderspension föreskrivs i gällande författningar att tjänsten skall utlysas minst nio månader och högst två år före avgången. Minimitiden måste anses anmärkningsvärt kort. Regleringen i den delen återspeg- lar ett huvudsyfte med 1975 års reform av tillsättningsproceduren som var att radikalt minska tidsåtgången. Som ovan framgått (2.2.2) visar en undersökning som vår utredning företagit att det syftet inte har till— godosetts. Under senare tid har det varit bara ungefär en fjärdedel av ärendena som klarats av på ett år. En närliggande förklaring till tidsut— dräkten är enligt utredningens erfarenhet att sådana vetenskapsmän som är lämpliga som sakkunniga just på grund av sin särskilda kompe- tens har omfattande engagemang och att de i allmänhet inte kan frigö- ra sig för att mer intensivt ägna sig åt ett sakkunniguppdrag förrän fle— ra månader efter det att de vidtalats. Och en seriös, jämförande bedöm- ning tar sin tid. Dessa förhållanden måste nog accepteras som en reali- tet. Frågan blir då hur olägenheterna härav skall kunna undvikas eller minskas. Man kan inte gärna tillgripa den lösningen att de sakkunniga utses i förväg, innan tjänsten ledigförklaras. Valet av sakkunniga mås— te nämligen i viss utsträckning vara avhängigt av vilka de sökande till tjänsten är. En reform som däremot bör vidtas är att ändra reglerna om tidpunkt för ledig-förklarande av tjänst. I fråga om tjänst vars inneha- vare skall avgå med ålderspension bör enligt utredningens mening lämpligen föreskrivas att ledigkungörelse skall utfärdas minst ett år och sex månader före avgången.
Beträffande tjänst som blir ledig vid dödsfall eller annan avgångi förtid måste liksom hittills föreskrivas att ledigförklaring skall ske snarast möjligt. I dessa fall måste godtas att tjänsten kommer att sakna ordina- rie innehavare för någon tid, och olägenheterna härav får i möjligaste mån minskas genom att vikarie förordnas för längre tid. Här erinrar ut- redningen om den särskilda bestämmelsen i 21 kap. 1 a & HF som tillå-
ter visst avsteg från de för statsförvaltningen i övrigt gällande reglerna om tillsättning av s.k. långtidsvikariat.
Behov av skyndsam handläggning som kan uppstå i särskilda situatio— ner berörs i närmast följande avsnitt.
7.5.2. Särskilda rekryteringsåtgärder
Under utredningens samråd med berörda högskolor har särskilt från fö— reträdare för de tekniska disciplinerna framkommit önskemål om mer flexibel reglering som vid behov ger möjlighet till enklare och snabbare handläggning. Som bakgrund har nämnts att man inom de tekniska och även vissa av de naturvetenskapliga disciplinerna på ett helt annat sätt än inom många andra vetenskapsgrenar måste konkurrera om de bästa krafterna med arbetsgivare utanför högskoleväsendet och den of- fentliga sektorn.
Utan att därför ge avkall på grundläggande principer om objektivitet och sakligheti förfarandet menar utredningen att önskemålen bör till- godoses i första hand på så sätt att skrankorna sänks för tjänsteför- slagsnämndens rätt att inbjuda någon som inte sökt tjänsten att göra detta (se 71 5).
Därutöver bör man gå önskemålen till mötes så till vida som möjlighet införs för tjänsteförslagsnämnden att under särskilda villkor tillämpa en snabbare och något förenklad procedur (se 72 & andra stycket). De särskilda villkoren bör innefatta dels att en av de sökande med fog kan antas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än var och en av de övriga, dels att anledning finns till skyndsam handläggning. Sådan anledning kan i situationer, då en professur oförmodat blivit ledig, ut— göras av det allmänna intresset av att tjänsten inte står obesatt till för— fång för forskarutbildningen och verksamheten i övrigt. Men anled- ningen kan också vara av annan art såsom framgår av det exempel som nämnes nedan. Då den nya snabbare proceduren anbefalls av nämnden, skall de sakkunniga få begränsa sin granskning till att avse frågan om den tilltänkte kandidaten är så överlägsen övriga sökande att det för
objektiva bedömare framstår som oomtvistligt att han eller han bör fö- reslås till tjänsten. I kombination med det nyss berörda reformerade in- bjudningsförfarandet skall den tilltänkta snabba proceduren kunna fyl- la samma funktion i alla beaktansvärda avseenden som det kallelseför- farande som avskaffades 1975; vad som inte är avsett att återupplivas är det gamla förfarandets fristående funktion av hedersbetygelse. Ut- redningen har tänkt sig att inbjudningsförfarandet i förening med den nya proceduren skall kunna användas för att rekrytera t.ex. en verkligt framstående privatanställd forskare som på grund av sina anställ- ningsförhållanden inte vill agera aktivt för att byta anställning och in- te heller kan vänta någon längre tid på besked, om en högskola aktuali- serar frågan om hans eller hennes övergång till en professur.
7.6. Arbetsformerna i tjänsteförslagsnämnden
Gällande regler ger stor frihet åt tjänsteförslagsnämnden att bestämma om arbetsformerna och att därmed spela en aktiv roll i tillsättningspro— ceduren. Anledning att förorda ändring i författningsregleringen i den- na del synes inte föreligga. Att nämnden agerar självmant för att in- hämta utredning kan ofta vara lämpligt och stundom nödvändigt då det är fråga om att pröva behörighetskrav och befordringsgrunder i pedago- giska, administrativa, kliniska, tekniska och andra relevanta avseen- den. I sammanhanget bör understrykas det angelägna i att nämnden i sitt beslut redovisar de verkliga skälen för avgivet förslag. Har en nämnd på eget initiativ inhämtat särskild utredning i ett ärende, skall denna dokumenteras och omtalas i beslutsmotiveringen i den mån den har påverkat utgången. Det bör inte vara uteslutet att nämnden i t.ex. ärenden avseende tvärvetenskapliga ämnen låter inhämta särskilt ex- pertutlåtande beträffande en sökande vars forskningsinriktning är så speciell att den inte helt faller inom de tre sakkunnigas kompetensom- råde.
Efter en norsk förebild, som lär fungera väl, rekommenderar utredning- en att ordföranden eller annan ledamot av tjänsteförslagsnämnden har i uppdrag att svara för information åt de sakkunniga och för samord— ningen av dessas arbete. Uppdraget kan vara stående eller ges för det
särskilda ärendet. En central uppgift för den sålunda utsedde ledamo— te'n bör vara att se till att tempot hålls uppe i de sakkunnigas arbete. På en del håll lär förekomma att nämnden håller ett inledande samman- träde för lämnande av instruktioner åt de sakkunniga. Den nu förorda- de ordningen med en informationsansvarig ledamot bör göra sådana sammanträden överflödiga. Givetvis kan det vara lämpligt att generel— la och stående anvisningar utformas i skrift, på svenska och vid behov på engelska. Sådana anvisningar har utfärdats vid bl.a. Chalmers tek- niska högskola.
Som ovan berörts (7.4.2) förordar utredningen att meritvärderingen i tillsättningsärenden vid behov delas upp i två omgångar. Efter de sak- kunnigas inledande granskningsarbete torde det ofta vara påkallat att nämnden sammanträder (eventuellt per telefon) för att besluta dels om valet av de främsta kandidater, vilkas meriter skall granskas ingående i nämndens avslutande bedömningsförfarande, dels om den fortsatta handläggningen vad beträffar t.ex. inhämtande av referenser samt in- fordrande av verk enligt de fullständiga publikationslistorna och av planer för forskning och undervisning. I samband med ett avslutande sammanträde med nämnden kan ordnas eventuella undervisningsprov och intervjuer. I mer komplicerade fall kan krävas att slutsammanträ— det hålls under mer än en dag med ajournering för justering av utlåtan- den och utarbetande av beslutsmotivering.
7 .7 Enhetlighet i tillsättningsprocedurerna
Enligt direktiven här så långt möjligt samma regler gälla för tillsätt- ning av alla professorstjänster. Vid sidan av de professorstjänster, vilka inrättas och tillsätts av regeringen och vilka har behandlats i det före- gående, finns vid högskolorna vissa s.k. egna professurer som inrättas av högskolestyrelsen och tillsätts av rektorsämbetet efter en procedur vars författningsmässiga reglering avviker från vad som gäller för till- sättning av regeringsprofessurer. Innan rektorsämbetet tillsätter dylik egen professur skall yttrande sålunda inhämtas från den berörda fakul- tets— eller sektionsnämnden, och nämnden får i sin tur inhämta yttran- de från en eller flera personer som är särskilt förtrogna med tjänstens
ämne. Ämbetet kan dock besluta att sådan tjänst skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd.
Utredningen har funnit mycket starka skäl tala för att beredningsförfa- randet i tillsättningsärenden bör vara detsamma för högskolornas egna professurer som för regeringsprofessurerna. Behörighetskrav och be— fordringsgrunder är gemensamma, och då är det följdriktigt att pröv- ningen sker på samma sätt beträffande båda tjänstekategorierna. Det lär också förhålla sig så att man vid flertalet berörda högskolor valt att tillämpa den nyss angivna alternativa ordningen med tillsättning efter förslag av tjänsteförslagsnämnd. Utredningen förordar sålunda att de professorstjänster, som tillsätts av rektorsämbetet, obligatoriskt skall tillsättas efter förslag av den tjänsteförslagsnämnd till vars verksam- hetsområde tjänsten hör. Också när det gäller beredningsförfarandet i övrigt förordar utredningen att i allt väsentligt samma regler skall iakttas som beträffande regeringsprofessurer.
Frågorna om tillsättning av högskolelektorat omfattas inte av utred- ningens uppdrag, men eftersom reglerna är delvis gemensamma för professurer och lektorat har utredningen inte kunnat undgå att beröra frågor rörande den senare tjänstekategorin. I enhetlighetens intresse har utredningen också förordat vissa justeringen av reglerna rörande lektorat.
Frågor om proceduren vid tillsättning av professorstjänster vid myndig- heter utanför högskoleväsendet behandlas i närmast följande kapitel.
8. Proceduren vid professorstillsättningar vid statliga organ utanför högskoleorganisationen
8.1. Uppdrag. Avgränsningsfrågor
8.1.1. Introduktion
I direktiven till utredningen sägs att samma regler så långt möjligt bör gälla för tillsättning av alla tjänster som professor oavsett till vilka myndigheter tjänsterna är knutna. Utredningen bör precisera vilka be— stämmelser som erfordras för att etti möjligaste mån enhetligt tillsätt- ningsförfarande skall kunna tillämpas för alla professorstjänster.
Uttalandena i direktiven om professorstjänster utanför högskolorna tar sikte på tjänster vid forskningsråden och vid olika s.k. sektorsforskv ningsorgan. I avsnitt 3.2.2 ovan har givits en kort översikt över orga— nen för forskning utanför högskolorna. En hänvisning finns där till den av statsrådsberedningen nyligen publicerade rapporten ”Svensk sek- torsforskning" (Ds 1989z3). Sektorsforskningsorganen, vilket begrepp i vårt betänkande ges ett så vidsträckt omfång att det omfattar också s.k. lärda verk och myndigheter, äri första hand betydelsefulla finansiärer av forskningsprojekt som bedrivs på andra håll, främst vid universitet och högskolor, men vissa av organen bedriver också forskning i egen re— gi och har för det ändamålet bl.a. egna fasta professorstjänster av olika slag. Det är proceduren för tillsättning av dessa tjänster som här skall uppmärksammas.
8.1.2. Forskningsrådens tjänster
De professorstjänster som finansieras av forskningsråden inom utbild— nings— och jordbruksdepartementens områden är i allmänhet placerade vid fakulteter inom högskoleväsendet. Innehavarna av tjänsterna torde i huvudsak ägna sig åt grundforskning, och man brukar inte hänföra forskningsrådens tjänster till sektorsforskningen.
Tillsättningsproceduren är reglerad i förordningen (1986:364, ändrad 1988:1080) om tjänster vid forskningsråd. Tjänst som professor tillsätts av regeringen efter förslag av forskningsrådet. I ärendet skall rådet in— hämta yttrande från tre sakkunniga inom det eller de ämnesområden som den berörda tjänsten omfattar. Det är rådet som utser sakkunniga. Vid tjänstetillsättningen skall i övrigt bestämmelserna i 19 kap. 67—76 55 HP tillämpas. Därvid skall vad som sägs om högskolemyndighet av- se rådet. Det är sålunda forskningsrådet som fullgör de funktioner som enligt HF ankommer på rektorsämbete och tjänsteförslagsnämnd. Det får förutsättas att samma behörighetskrav och befordringsgrunder till- lämpas som enligt HF.
Proceduren beträffande forskningsrådens tjänster överensstämmer så- lunda i huvudsak med vad som gäller enligt HF. Rådens sammansätt— ning och organisation är sådan att god vetenskaplig kompetens hos för- slagsställande organ får anses garanterad. Med hänsyn härtill och till förhållandena i övrigt finner vår utredning inte anledning förorda änd— ring i proceduren för tillsättning av forskningsrådens professorstjäns— ter, och dessa berörs inte i den följande framställningen.
8.1.3. Professorsbegreppet
I det följande skall uppmärksamheten riktas på tillsättningsproceduren vid sektorsforskningsorgan i vidsträckt bemärkelse vilka har fasta tjänster på professorsnivå. Vilka myndigheter som avses framgår när- mare nedan under 8.2. Först måste nu här beröras att viss oklarhet rå— der om terminologi och begreppsbildning såvitt gäller de åsyftade tjäns- terna. Klart är visserligen att begreppet professur i detta sammanhang
täcker sådan tjänst som i de olika organens instruktioner betecknas som tjänst som professor. Det finns emellertid också tjänster som har annan huvudbeteckning, t.ex. föreståndare, avdelningsföreståndare, laboratoriechef eller enhetschef, men om vilka det i myndighetens in- struktion sägs att innehavaren har ”professors ställning" eller att det är fråga om tjänsteman "i professors ställning”. Också tjänster av dessa slag, där innehavaren sålunda skall ha professors ställning, lärer åsyf- tas i direktiven då där talas om professorstjänster.
Ytterligare finns emellertid tjänster, om vilka myndighetens instruk- tion inte använder termerna professor eller professors ställning men vilkas behörighetskrav innefattar vetenskaplig kompetens och vilkas innehavare utnämnes av regeringen såsom professorer. Detta lär gälla t.ex."tjänst vid statens institut för psykosocial miljömedicin, jfr förord- ning (1988zl242) med instruktion för institutet. Det har inte varit möj- ligt för utredningen att inventera förekomsten av dylika tjänster, och utredningen får inskränka sig till att rekommendera att terminologin i instruktionerna ses över så att där alltid framgår om en tjänsteman skall ha professors ställning eller inte. Ett klart besked i den frågan kan fylla väsentliga funktioner i olika sammanhang. När sakkunniga skall medverka i tillsättningsförfarandet, kan dessa av tjänstebenäm— ningen få anvisning om hur kompetenskraven skall bestämmas. An- ställningsrättsligt kan saken ha betydelse för t.ex. valet av system för lönesättning. Beskedet kan också ge viss vägledning då tjänsteinneha— varens kompetens för olika uppdrag skall prövas.
Beträffande begreppsbildningen på området vill utredningen vidare re- kommendera, att beteckningarna professor och professors ställning nyttjas endasti fråga om tjänster, där behörighetskraven avser inte ba- ra vetenskaplig utan även viss pedagogisk skicklighet och där arbets— uppgifterna vid sidan av forskning inrymmer inslag av undervisning. I den senare delen kan det dock vara tillräckligt att uppgifterna avser handledning av forskarstuderande eller annan forskarutbildning. Här må nämnas att begreppsbildningen i andra länder inom vår kultur— krets vanligen innefattar att en professor åtminstone i någon utsträck— ning skall ägna sig åt att undervisa. Och för många sektorsforsknings- organ i vårt land anges redan nu i instruktionerna beträffande profes—
sorstjänst att pedagogisk meritering krävs och att undervisning ingår eller kan ingå i arbetsuppgifterna. Utredningen menar att sådana be- stämmelser generellt bör inrymmas i föreskrifterna för här åsyftade tjänster. Enligt uppgift tillämpar chefslönenämnden ett professorsbe» grepp vars innehåll såvitt gäller arbetsuppgifterna innefattar att bland dessa skall ingå bl.a. undervisning och examination.
Helt utanfor proceduren vid tillsättande av professorstjänster faller gi- vetvis regeringens praxis att ge professors namn åt personer som är el- ler har varit verksamma inom vetenskap och konst. Det är då fråga om enbart en hedersbetygelse. I sammanhanget må nämnas att det före- kommer ett i viss mån formaliserat förfarande för utseende av sådana honorärprofessorer såvitt gäller de s.k. kollektivforskningsinstituten som inrättats genom samverkan mellan staten och näringslivet (om dessa institut, se Svensk sektorsforskning, Ds 1989:3 s. 109 ff). I stad- garna för vissa av instituten, t.ex. Svenska träforskningsinstitutet, finns bestämmelser om att styrelsen kan vända sig till regeringen och föreslå att chef eller forskare vid institutet tilldelas professors namn. Ett sakkunnigförfarande brukar föregå sådant förslag. Här må också nämnas att en vanlig samarbetsform mellan kollektivforskningsinsti- tut och högskola är att forskare vid sådant institut har arvodestjänst som adjungerad professor vid en högskola. De nu nämnda företeelserna tas inte upp i det följande. Inte heller berörs frågor om inrättande av personliga tjänster som professor; ett fåtal sådana finns inrättade, bl.a. vid statistiska centralbyrån.
8.2. Statliga organ med professorstjänster utanför högskoleväsendet
Här följer nu en uppräkning av statliga myndigheter och organ utanför högskoleorganisationen där professorstjänster i den ovan angivna me- ningen finns inrättade. Uppräkningen, som inte gör anspråk på att va- ra helt uttömmande, är uppdelad enligt den distinktion som nyss angi- vits mellan tjänster som professor och tjänster vilkas innehavare har professors ställning. Inom parentes ges för varje myndighet medelst SFS—nummer eller annorledes en hänvisning till den instruktion eller
reglering där man finner bestämmelser om hur berörda professorstjäns- ter tillsätts; viktigare författningsändringar som här är av relevans nämnes.
&) Tjänster som professor finns inrättade vid följande myndigheter.
Justitiedepartementet: Rikspolisstyrelsen, inklusive polishögskolan ( 1988:762; 1985:751, ändr. 1988:1245)
Utrikesdepartementet: Styrelsen för u—landsforskning, SAREC (regeringsbeslut 1988-06—14 om sex tidsbegränsade tjänster som professor)
Socialdepartementet: Socialstyrelsens avdelning för läkemedelsärenden (19812675)
Utbildningsdepartementet: Naturhistoriska riksmuseet(1988:l249) Manne Siegbahninstitutet för fysik (1988z734) Institutet för rymdfysik (1988:1200)
Arbetsmarknadsdepartementet: Arbetslivscentrum (1988:1138) Arbetsmiljöinstitutet (1988:732, 1989157)
Bostadsdepartementet: Statens institut för byggnadsforskning(1988z930).
b) Tjänster vilkas innehavare har professors ställning finns inrättade hos följande myndigheter.
Justitiedepartementet: Statens kriminaltekniska laboratorium (1978:677, ändr. 1988:1 119)
Socialdepartementet: Statens bakteriologiska laboratorium (1988:1241)
Statens institut för psykosocial miljömedicin (1988:1242) Statens rättskemiska laboratorium (1988:1237)
Jord bruksdepartementet: Statens livsmedelsverk (1988z857; regeringsbeslut 1971-1 1—05) Statens utsädeskontroll (1988:860) Statens veterinärmedicinska anstalt ( l988:864).
Här må också nämnas att det finns en donationsprofessur vid stiftelsen Nordiska museet.
8.3. Huvuddrag i gällande regleringar av tillsättningsförfarandet
Om förfarandet vid tillsättning av de professorstjänster av olika slag som åsyftas i detta kapitel finns en hel del bestämmelser meddelade (se hänvisningar ovan under 8.2). Oftast är bestämmelserna intagna i myndighetens instruktion, men det förekommer också att föreskrifter ges i särskilt regeringsbeslut eller att en särskild författning om tjäns- tetillsättning utfärdas. Som exempel på sistnämnda företeelse kan nämnas den nyligen utfärdade förordningen (1989:57) om tillsättning av tjänst som professor vid arbetsmiljöinstitutet.
De särskilda föreskrifterna om hur professorstjänster vid de olika myn- digheterna skall tillsättas är mer eller mindre utförliga. Vid behov får regleringarna fyllas ut med vad som följer av de generella bestämmel- serna i LOA, anställningsförordningen (1965:601) och förvaltningsla- gen.
Det sakliga innehållet i regleringarna varierar ganska mycket från myndighet till myndighet. Vissa mönster kan dock urskiljas, och i det följande skall dessa redovisas kortfattat. Av de många avvikelserna från redovisade mönster kommer endast några få att nämnas.
8.3.1. Förslagsställande och utnämnande myndighet
Tjänster som avses i detta kapitel tillsätts av regeringen, och den nor- mala ordningen är att detta skall ske efter förslag av myndigheten eller dess styrelse. I några få instruktioner är uttryckligt sagt att sådant för- slag får överklagas till regeringen. Detsamma torde enligt allmänna regler gälla även om ingenting sägs om den frågan i instruktionen (jfr 30 & verksförordningen 1987:1100). I något fall sägs att förslag inte får överklagas (statens kriminaltekniska laboratorium, 1988:1119).
För två myndigheter gäller att professorstjänst tillsätts av regeringen efter anmälan av myndighetens chef (tjänst som professor för polisforsk- ning vid rikspolisstyrelsen, 1988z762) eller av styrelsens ordförande (tjänst som föreståndare med professors ställning hos statens utsädes- kontroll, 19881860). Sådan anmälan anses inte kunna överklagas.
8.3.2. Behörighetskrav m.m.
Bestämmelser om behörighetskrav och befordringsgrunder för profes- sorstjänster finns intagna i flera instruktioner, särskilt såvitt gäller tjänster inom medicin och annan naturvetenskap. I många andra in- struktioner saknas däremot dylika bestämmelser. Även beträffande an— givandet av innehavarens arbetsuppgifter (t.ex. i fråga om undervis— ningsskyldighet) varierar instruktionernas innehåll avsevärt.
8.3.3. Sakkunnigförfarande
För professorstjänster som tillsätts efter förslag av myndighet är regel- mässigt föreskrivet att den förslagsställande myndigheten skall i ären- det inhämta yttrande om de sökandes vetenskapliga kompetens från tre sakkunniga inom det eller de ämnesområden som tjänsten omfattar.
I ett fall har varit föreskrivet att annan myndighet än den förslagsstäl- lande styrelsen skall utse sakkunniga. Detta har gällt statens kriminal- tekniska laboratorium där de sakkunniga intill nyligen skulle utses av
UHÄ (instruktion 1978:677, 1988:1119). Numera är det regelmässigt samma organ som utser sakkunniga och avger förslag om tjänstens till- sättande. Beträffande förfarandet är emellertid föreskrivet i en rad fall att de sakkunniga skall utses efter samråd med visst organ inom hög- skoleorganisationen, t.ex. medicinska fakultetskollegiet vid ett angivet universitet. I något fall sägs i instruktionen endast att myndigheten "får" begära förslag till sakkunniga från fakulteter inom det statliga högskoleväsendet. I andra fall ges i instruktionen ingen som helst an- visning om förfarandet för utseende av sakkunniga, något som gäller för t.ex. arbetslivscentrum (1988: 1138).
För anmälningstjänsterna saknas föreskrifter om sakkunnigförfaran- de.
8.3.4. Handläggningen i övrigt
För fem av de här berörda myndigheterna inrymmer instruktionerna föreskrift om att bestämmelserna i 67-76 55 HF skall tillämpas vid till- sättning av professorstjänst (institutet för rymdfysik, Manne Siegbahn— institutet, naturhistoriska riksmuseet, polishögskolan och institutet för byggnadsforskning). Här åsyftas sålunda bestämmelser om ledigkun— görande, ansökningshandlingar etc. I dylika fall skall vad som sägs om högskolemyndighet (dvs. rektorsämbete eller tjänsteförslagsnämnd) avse myndighetens styrelse.
Då hänvisning till högskoleförordningen saknas, finnsi ställeti några av instruktioner enstaka andra bestämmelser om förfarandet. I övrigt gäller då att regleringen fylls ut med vad som följer av generella före— skrifteri LOA, anställningsförordningen och förvaltningslagen.
8.4. Utredningens överväganden
8.4.1. Principiella frågor
I enlighet med direktiven har utredningen sökt överväga vilka bestäm- melser som skulle erfordras för att ett i möjligaste mån enhetligt till- sättningsförfarande skulle kunna tillämpas för alla tjänster som profes- sor oavsett till vilka myndigheter tjänsterna vore knutna. Med den knappa tidsram som varit utmätt för arbetet har det inte varit möjligt för utredningen att göra en så bred och djupgående undersökning som önskvärt varit, men utredningen har likväl velat skissera åtminstone en tänkbar lösning.
I direktiven får anses förutsatt att övervägandena bör avse inte bara en lagteknisk reform utan också sakliga och därmed förbundna organisa- toriska ändringar. Vad som är avsett att tjäna som förebild för en en- hetlig procedur är synbarligen det i högskoleförordningen reglerade förfarandet. En jämförelse mellan, å ena sidan, regleringen i den förord— ningen och, å andra sidan, de mest summariska regleringarna i in- struktioner för sektorsforskningsmyndigheter visar, i stark samman- fattning, att den förstnämnda ger klart bättre garantier för att den som utses till professorstjänst har hög kompetens och för att tillsättningen sker med saklighet och oväld. Efter utredningens mening talar tungt vägande skäl för att deti författningarna för myndigheter utanför hög- skolan skrivs in behörighetskrav och befordringsgrunder motsvarande dem som anges i HF. I linje därmed bör sakkunniginstitutionens ställ- ning stärkas i regleringarna för dessa myndigheter.
I organisatoriskt hänseende skulle en enhetlig reglering i högskoleför- ordningens efterföljd innefatta att tjänsteförslagsnämnd skulle med- verka som förslagsställande organ även i fråga om tjänster vid myndig- heter utanför högskolan. Man kan dock inte gärna låta högskolans nämnder i vanlig sammansättning svara för förslagen. Av den ovan i detta kapitel givna översikten jämte hänvisningar kan utläsas, att pro- fessorstjänsterna utanför högskolan i stor utsträckning har en inrikt- ning och funktion som starkt avviker från vad som är vanligt för tjäns-
terna inom högskolan och att de dessutom sinsemellan är olikartade. Detta borde rimligen avspeglas i nämndernas sammansättning, vilket skulle medföra högst varierande regler för handläggning av olika till— sättningsärenden. Dylik heterogenitet synes inte acceptabel, och utred— ningen har därför låtit tankar i angiven riktning falla. Det synes heller inte godtagbart att betunga organisationen vid de olika sektorsforsk— ningsmyndigheterna med särskilda tjänsteförslagsnämnder. I stället vill utredningen rekommendera att myndigheternas styrelser även framgent är förslagsställande organ men att proceduren reformeras så att de sakkunniga, som utses för det särskilda ärendet, ges större möj- ligheter till inflytande. Det bör också införas regler om utseende av sak- kunniga som generellt bidrar till att säkerställa kompetens och integri— tet hos dessa.
Beträffande den lagtekniska aspekten är olika lösningar tänkbara. Ut— redningen har här skisserat en lösning som innefattar att allmänna regler om tillsättning av professorstjänster utanför högskolan samlas i en förordning (8.4.2). Tanken är att det i instruktionen för varje berörd myndighet skall ges en hänvisning till denna förordning. I instruktio- nen behöver man i övrigt då endast skriva in de avvikelser eller kom— pletteringar som skall gälla den enskilda professorstjänsten. Vårt ut— kast till förordning har getts tillämpning för alla professorstjänster utanför högskolan, men fog finns måhända för separata regleringar för tjänst ”som professor" respektive tjänst vars innehavare har "professors ställning”.
En annan tänkbar lagteknisk lösning innebär att regleringarna om till— sättning av professorstjänster står kvar i de olika myndigheternas in- struktioner eller anknytande föreskrifter men att dessa regleringar ses över så att större enhetlighet åstadkommes. Vid en sådan successiv harmonisering skulle i så fall iakttas vad utredningen här rekommen- derar om regleringarnas innehåll i sakligt och organisatoriskt hänseen- de.
Av tidsbrist har utredningen inte kunnat samråda med berörda myn- digheter utanför högskoleväsendet, och bland annat av det skälet har utredningen inte ansett sig böra lägga fram något formellt förslag till
författningsreglering. Vad som presenteras i närmast följande avsnitt är sålunda endast ett utkast, avsett att tjäna som underlag för fortsatt reformarbete inom regeringskansliet eller i annan ordning.
8.4.2. Utkast till författningsreglering
Förordning om tillsättning av professorstjänst vid statlig myndighet utanför högskolan
Tillämpningsområde
1 & Vid tillsättning av en professorstjänst vid statlig myndighet utan- för högskolan skall följande iakttas, om ej annat är särskilt föreskrivet.
Med professorstjänst avses i denna förordning dels tjänst som professor, dels tjänst vars innehavare enligt myndighets instruktion eller annan av regeringen meddelad föreskrift har professors ställning.
Arbetsuppgifter, behörighet, befordringsgrunder
29 Innehavaren av en professorstjänst skall bedriva och leda forsk— ning samt skall ge forskarhandledning, undervisa och examinera i den utsträckning myndighetens styrelse föreskriver.
3 & Behörig till professorstjänst är den som har den vetenskapliga, pe— dagogiska och administrativa skicklighet samt den förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl.
Om befordringsgrunder vid tillsättning av professorstjänst skall be- stämmelserna i 19 kap. 30, 31 och 34 55 högskoleförordningen (1977: 263) ha motsvarande tillämpning.
Tillsättning
4 5 En professorstjänst tillsätts av regeringen efter förslag av myndig— hetens styrelse.
5 5 Styrelsen skall inhämta yttrande om sökandenas skicklighet från tre sakkunniga inom det eller de ämnesområden som tjänsten omfattar. Innan styrelsen utser sakkunniga, skall förslag inhämtas från fakul- tets- eller sektionsnämnder vid högskoleenheter där det finns profes— sorstjänster i närmast motsvarande ämnen.
De sakkunniga skall inbjudas att närvara då styrelsen handlägger till- sättningsärendet, och de har då rätt att yttra sig och att få avvikande mening antecknad.
6 & Vid tillsättning av professorstjänst skall i övrigt bestämmelserna i 19 kap. 67—75 55 högskoleförordningen (1977z263) ha motsvarande till- lämpning. Det som där sägs om organ inom högskolan skall avse myn- dighetens styrelse.
Bestämmelserna i 10 & anställningsförordningen (1965z601) skall inte gälla vid sådan tillsättning.
Anknytning till högskolan
75 Innehavaren av en professorstjänst skall, om tjänstens innehåll och inriktning gör detta befogat, tillhöra det fakultets— eller sektions- kollegium inom högskolan som berörd högskoleenhet bestämmer efter samråd med myndighetens styrelse.
Överklagande
8 & Styrelsens förslag till professorstjänst får överklagas till regering— en. Skrivelse med överklagande skall ges in till regeringen.
Besluti ärende om utseende av sakkunnig eller i ärende om inbjudan att söka tjänst får inte överklagas.
8.4.3. Några kommentarer till författningsutkastet
Till 1 5. Avsikten är att kompletterande, preciserande eller avvikande bestämmelser för de särskilda tjänsterna skall meddelas i myndighe— tens instruktion eller i därtill anknytande föreskrifter. Att utredningen tänkt sig att förfarandet rörande tjänster vid forskningsråden skall reg— leras i särskild författning har framgått ovan (8.1.2). Om begreppet pro— fessorstjänst och om indelningen av tjänsterna i två huvudkategorier hänvisas till avsnitt 8.1.3.
Till 2 &. Att det i en professors arbetsuppgifter bör ingå att undervisa har berörts ovan 8.1.3.
Till 3 5. För många av de tjänster, vilkas innehavare har professors ställning, torde krävas arbetsledande eller annan administrativ förmå- ga, och därför har administrativ skicklighet nämnts som behörighets- krav. Särskild reglering av befordringsgrunder eller av deras relativa vikt får anges i instruktion eller annan föreskrift.
Till 4 &. Utredningen anser att inga professorstjänster bör tillsättas ef— ter anmälan. Att tillsättning sker efter förslag främjar insyn i och of- fentlighet kring förfarandet.
Till 5 5. Av ordalagen framgår att förslag till sakkunniga skall inhäm- tas från minst två fakultets— eller sektionsnämnder där så är möjligt. Regleringen i andra stycket syftar till att skapa viss motsvarighet till den ordning som råder vid högskolornas tjänsteförslagsnämnder där de sakkunniga är integrerade i nämnderna.
Till 6 &. Hänvisningen till HF avser reglerna om ledigförklaring, ansök— ningshandlingar, sent inkomna handlingar, inbjudan att söka tjänst, sakkunnigutlåtanden och annan utredning samt förslag och dess till- kännagivande.
Till 7 &. Anknytning till kollegium vid högskolan bör ske då tjänstens innehåll och inriktning gör detta befogat men bör inte vara obligato- risk.
Till 8 5. Till undanröjande av oklarhet bör sägas uttryckligt att tillsätt— ningsförslag får överklagas.
9. Behörighetskrav, befordringsgrunder, jämställdhet 9.1 Behörighetskrav och befordringsgrunder
Enligt direktiven är några förändringar avseende behörighetskrav och befordringsgrunder inte nu aktuella. Utredningen delar den uppfatt- ningen.
Gällande regler omtalas ovan i avsnitt 3.6 och där ges också hänvis- ningar till motivuttalanden. Som där framgår reviderades bestämmel- seni 19 kap. 31 å HF senast år 1985. Efter ordalagen skulle bestämmel- sen möjligen kunna uppfattas så att pedagogiska meriter borde väga li— ka tungt sorn vetenskapliga. Regleringens tillkomsthistoria visar dock helt klart att något sådant inte varit avsett. I fråga om professorstjänst skall enligt gällande ordning liksom tidigare den vetenskapliga skick- ligheten vara främsta befordringsgrund. Detta får dock inte uppfattas så att andra meriter än vetenskapliga skulle ges betydelse först då det blir fråga om att särskilja två sökande som är jämbördiga i vetenskap- ligt avseende. Synsättet bör i stället vara att det gäller att göra en hel— hetsbedömning av de sökandes meriter av olika relevanta slag, varvid de olika meriterna (vetenskapliga, pedagogiska, kliniska, tekniska etc.) ges större eller mindre vikt. Vilken viktkoefficient som skall tillerkän— nas den ena och andra kategorin av meriter kan variera efter tjänstens krav. Den vetenskapliga skickligheten bör enligt utredningens uppfatt- ning dock alltid väga tyngst då det är fråga om professorstjänst.
En av utredningens experter, professor Gunnar Ström, har skrivit en redogörelse för bedömningsprinciper vid professorstillsättning inom medicinsk fakultet. Utan ställningstagande till enskildheterna i redo-
görelsen hänvisar utredningen till denna, vilken är avsedd att illustre— ra hur behörighetskrav och befordringsgrunder kan vara att tillämpa inom ett särskilt vetenskapsområde. Redogörelsen fogas som bilaga till betänkandet.
Beträffande professur, med vilken är förenat konstnärligt utvecklings arbete, jämställs i högskoleförordningen konstnärlig skicklighet med vetenskaplig skicklighet (19 kap. 21 & tredje stycket).
Enligt högskoleförfattningarna är det väl sörjt för att utredning om de sökandes vetenskapliga skicklighet föreligger i tillsättningsärendena. Här bör erinras om att tjänsteförslagsnämnden har ansvar för att ut- redning förebringas också om behörighetskrav och befordringsgrunder i pedagogiska, kliniska, tekniska och andra relevanta avseenden. All— deles särskilt vill utredningen i detta sammanhang understryka att ad- ministrativ och arbetsledande förmåga är, allt efter tjänstens beskaffen- het, att beakta inte bara som ett relativt högt behörighetskrav utan också som ett element i befordringsgrunder, främst den som avser skicklighet att leda forskning.
Beträffande deltidstjänster som adjungerad professor finns skäl påpeka att samma höga behörighetskrav bör upprätthållas för dessa arvodes- tjänster som för lönetjänsterna som professor.
9.2. J ämställdhetsaspekten
I direktiven sägs att jämställdhetsaspekten alltid skall beaktas som saklig grund vid tillsättning av statliga tjänster, och vår utredning an- modas belysa hur detta beaktas vid tillsättning av tjänster som profes- sor.
Den rättsliga bakgrunden är följande. I 11 kap. 9 & regeringsformen fö- reskrivs att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas en- dast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Som framgår av ordalagen utgör förtjänst och skicklighet endast exempel på vad som får tillerkännas betydelse vid sådan tillsättning (se härtill Petrén &
Ragnemalm, Sveriges grundlagar, 1980, s. 286 fl). På den närmast läg- re statsrättsliga regleringsnivån finnsi 4 kap. 3 & LOA vissa allmänna regler om sakliga grunder och meritvärdering vid tjänstetillsättning. I det lagrummet bekräftas vidare att regeringen har behörighet att med- dela närmare föreskrifter. På den trecäe statsrättsliga regleringsnivån har regeringen också utfärdat vissa sådana föreskrifter i form av för— ordningar. Bredaste tillämpningsområdet har föreskrifterna i 7 a—7 c 55 anställningsförordningen. Vad beträffar professorstjänster har rege— ringen, som framgått av det föregående, i HF och FSLU infört särskil- da, ganska preciserade bestämmelser om behörighetskrav och merit- värdering. I dessa bestämmelser nämnes olika slag av skicklighet och förmåga. Däremot sägs ingenting om att tillhörighet till visst kön skall utgöra befordringsgrund.
När det gäller statliga tjänster i allmänhet framgår emellertid numera av förvaltningspraxis att jämställdhetsaspekten — trots att statstjänste— mannaförfattningar inte uttryckligt berör frågan — skall beaktas i till— sättningsärenden. Strävan att främja kvinnors och mäns jämställdhet i fråga om arbete och utvecklingsmöjligheter godtas sålunda vid tjänste— tillsättningar som saklig grund i den mening som avses i regeringsfor— men, LOA och anställningsförordningen. Denna praxis inleddes hösten 1978 av den dåvarande borgerliga regeringen. Därefter har praxis be— fästs i åtskilliga tillsättningsbeslut av både regeringen och andra myn— digheter. Särskilt betydelsefullt från rättslig synpunkt är att principen fastslagits och närmare formulerats i dokument med relativt högt rätts— källevärde. Främst är här att nämna ett departementschefsuttalande i prop. 1985/86:116 om meritvärdering i statlig tjänst, s. 5 (jfr s. 11). Med hänvisning till tillsättningspraxis uttalas följande:
"Jämställdhetsintresset anses därvid kunna väga över den gradskill— nad i fråga om förtjänst och skicklighet eller bådadera som föreligger mellan sökande av olika kön, när deras kvalifikationer äri stort sett om också inte helt lika. Den tillämpade principen har också uttryckts så, att jämställdheten skall betraktas som en av flera sakliga grunder som kan fälla avgörandet, när sökandena bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga."
Motsvarande uttalanden har också gjorts av riksdagens konstitutions- utskott, se bl.a. utlåtande 1984/85z35 s. 22,jfr1985/86;25 s. 329.
Jämställdhetssträvandena har bl.a. till syfte att främja en jämn fördel- ning mellan kvinnor och män i såvitt möjligt alla slags befattningar. Eftersom kvinnorna vanligen är underrepresenterade på högre befatt— ningar inom statsförvaltningen, får den angivna principen då den till- lämpas i ärenden om befordringstjänster oftare till effekt att en kvinna befordras i konkurrens med en man med ungefärjämbördiga meriter än att det motsatta inträffar. I sammanhanget må inskjutas att av de pro- fessorstjänster, som tillsätts av regeringen, endast cirka fem procent in— nehas av kvinnor.
Av litteraturen om jämställdhetsaspektens betydelse vid statlig tjäns— tetillsättning kan här nämnas en uppsats av Westerhäll i Svensk Ju- risttidning 1988 s. 200 ff, ”Jämställdheten och grundlagen", med talri- ka hänvisningar. Praxis i tillsättningsärenden har redovisatsi Förvalt- ningsrättslig tidskrift 1979 och 1980 (av Loinder) och 1983 (av Fergeni- us och Spångberg) samti en av SAV utgiven skrift "Ijänstetillsättning- ar och jämställdhet" (SAV informerar 1988 nr 1). Om den sistnämnda skriften bör påpekas att den i en inledande framställning innehåller en sammanfattning av praxis som i ett avseende synes vara missledande. Där sägs (s. 17) att jämställdhetsaspekten ”ska" bli avgörande, när sö- kandena bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga. Det- ta överensstämmer inte med den formulering som brukar användas i dokument som kan tillerkännas värde som rättskälla, jfr citatet ovan ur prop. 1985/86:116, där det heter att jämställdhetsaspekten ”kan" bli avgörande i den angivna situationen. I skriften från SAV finns för öv- rigt på annat ställe (s. 16) ett korrekt referat av de officiella formule- ringarna.
Här bör något sägas om sambandet mellan jämställdhetsprincipen i statlig tillsättningspraxis och 1979 års lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet (JämL). Man kan säga att den förstnämn- da principen återspeglar en reglering som finns i jämställdhetslagen, dock inte denna lags centrala, civilrättsligt verkande förbud mot köns- diskriminering vid tjänstetillsättning (3 5). Detta förbud, som är köns-
neutralt, uppställer tvärtom vissa spärrar mot att någon missgynnas på grund av sin könstillhörighet (om JämL, se i litteraturen t.ex. Berg- qvist m.fl., Jämställdhet i arbetslivet, 1980, och Sigeman i Schmidt m.fl., Löntagarrätt, 1988).
Vad som av jämställdhetslagen återspeglas i den jämställdhetsprincip som iakttas i statlig tjänstetillsättningspraxis är i stället en primärt of- fentligrättslig reglering av arbetsgivares skyldighet att vidta s.k. akti— va åtgärder för jämställdhet. Ett syfte med denna reglering är att främ— ja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i såvitt möjligt alla typer av arbete. Som riktpunkt brukar anges att vartdera könet bör vara re— presenterat med minst 40 procent inom varje kategori av anställda. Om på en arbetsplats fördelningen mellan könen är ojämn i viss typ av är— bete, skall arbetsgivaren enligt 6 5 tredje stycket JämL vid nyanställ— ningar söka se till att andelen arbetstagare av det underrepresenterade könet efter hand ökar. Finns likvärdiga sökande av båda könen kan denna skyldighet uppfyllas genom att försteg ges åt någon som tillhör det underrepresenterade könet; sådant försteg behöver dock inte ges vid varje tjänstetillsättning och det är inte fråga om någon rättighet som kan åberopas av enskild sökande. Jämställdhetsombudsmannen har till uppgift att se till att landets arbetsgivare uppfyller den angivna skyldigheten på rimligt sätt. Mot en arbetsgivare som nonchalerar skyldigheten kan i sista hand sanktionen vite användas (9 & JämL). Också staten som arbetsgivare lyder under 6 & tredje stycket J ämL, och man kan alltså se den ovan omtalade jämställdhetsprincipen i förvalt- ningspraxis som en reflex av denna bestämmelse. Om tillsynen m.m., jfr dock 7 kap. MBA—S och SAV cirkulär 1988 A 26.
Som nämnts uppställer 3 5 J ämL vissa spärrar mot missgynnande på grund av kön vid tjänstetillsättning. Om en sökande befordras till en statlig tjänst framför en klart bättre meriterad sökande av motsatt kön, kan detta sålunda utgöra lagstridig könsdiskriminering. Regleringen i 3 åJämL aktualiseras emellertid enligt lagmotiven först om det förelig- ger "en klart urskiljbar skillnad" i fråga om meriter. Är sökandena un- gefär lika meriterade, har arbetsgivaren sålunda valfrihet enligt den bestämmelsen (jfr i praxis från högskoleväsendet AD 1987 nr 152, refe- rerat av Sigeman a.a. s. 36). Här är vidare att nämna att 3 åJämL tillä- ter längre gående särbehandlingi ett särskilt fall, nämligen då arbets-
givaren kan visa att beslutet är ett led i strävanden att främja jäm- ställdheti arbetslivet. Ansvarsbefrielse för arbetsgivaren vid dylik s.k. positiv särbehandling förutsätter dock att beslutet bygger på en utarbe- tad plan för att utjämna en ojämn fördelning mellan könen på arbets- platsen. Inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden är att märka att dylik positiv särbehandling i egentlig mening inte får förekomma utan stöd i författning (jfr 2 kap. 16 & regeringsformen). Om beford— ringsgrunder eller andra meritvärderingsregler finns fastställda i en förordning (som t.ex. högskoleförordningen), torde positiv särbehand- ling i egentlig mening inte få förekomma utan uttryckligt stöd i en för— fattning av minst samma statsrättsliga valör. Den milda form av posi- tiv särbehandling som förekommer enligt den ovan beskrivna jäm- ställdhetsprincipen i statlig tjänstetillsättningspraxis kräver däremot inte något sådant stöd.
Vad nu beträffar tillsättning av professorstjänster får anses fastslaget att jämställdhetsaspekten skall beaktas. Det framgår av ett uttalande av ett föredragande statsråd (Hjelm—Wallén) i prop. 1984/85:57 om ny arbets— och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan. Däri framhålls att en jämnare könsfördelning bland högskolans lärare är en viktig förutsättning för en ökad rekrytering av kvinnor till forskarut— bildning och till sådana utbildningsvägar som är manligt dominerade (s. 33). Därefter heter det:
"Jämställdhetsaspekten skall vägas in vid tillsättning av lärartjänst. De organ som avger förslag resp. beslutar om tillsättning av lärartjänst måste ta hänsyn till jämställdhetsaspekten vid sin slutliga samman— vägning av meriter. De ledamöter av en tjänsteförslagsnämnd som är utsedda som särskilt förtrogna med den aktuella tjänstens ämne eller andra s.k. ämnessakkunniga har däremot inte att beakta jämställd— hetsaspekten vid sin bedömning av de sökandes skicklighet. De för» slagsställande organen bör redovisa hur jämställdhetsaspekten beak» tats, även när den inte varit av avgörande betydelse. Tillsättande myn- dighet torde nämligen inte utan vidare kunna utgå från att jämställd- hetsaspekten alltid har beaktats."
Det citerade uttalandet gör inte något undantag för professorstjänster, och uttalandet har veterligen inte senare jävats. Utredningen vill här endast tillägga att enligt dess mening de sakkunniga inte är förhindra— de att beröra huruvida jämställdhetsaspekten kan få relevans i ären- det.
Frågan skulle då gälla i vad mån jämställdhetsaspekten beaktas i pro— fessorstillsättningsärenden. På grund av den högst ojämna könsfördel- ningen inöm professorskåren gäller frågan praktiskt sett huruvida kvinnor i någon mån gynnas vid konkurrens med män; endast inom nå— got enstaka ämne innehas flertalet professorstjänster av kvinnor.
På grund av tidsbrist har utredningen inte kunnat göra någon systema- tisk genomgång av alla professorstillsättningsärenden där jämställd- hetsaspekten skulle ha kunnat aktualiseras. På olika vägar har utred— ningen emellertid sökt samla ärenden av intresse. I anslutning till ut- redningens arbete har numera juris kandidaten Lena—Liisa Gard skri- vit ett examensarbete över ämnet "Något om jämställdhetsaspektens beaktande vid professorstillsättningar" (mångfaldigad maskinskrift, juridiska fakulteten i Uppsala, 1989).
Den här aktuella frågan kan sägas gälla hur brett eller hur smalt det s.k. jämställdhetsintervallet är i professorstillsättningsärenden, dvs. det intervall i merithänseende inom vilket en kvinna måste befinna sig i jämförelse med en något bättre meriterad man för att jämställdhets— hänsyn skall medföra att hon utses framför den manlige konkurrenten. Skulle två sökande av olika kön kunna fastställas vara alldeles lika meriterade, lär det vara ostridigt att kvinnan bör utses.
Det ligger i öppen dag att det möter stora svårigheter att fastställa vad som här kallas jämställdhetsintervallet. Regeringen motiverar ju inte sina tillsättningsbeslut. Och någon naturlig eller närliggande mättek- nik torde inte finnas. Det är givetvis inte möjligt för utredningen att självständigt göra en bedömning av de sökandes meriteri de undersök- ta fallen Gfr domstolens metod i AD 1987 nr 152). Utredningen har helt enkelt gått till väga så att den sökt efter vissa yttre påtagliga indikato- rer på hur det relativa meritvärdet varit mellan den som utnämnts i ett
professorstillsättningsärende och en konkurrerande medsökande av motsatt kön. Som sådan indikator har i första hand betraktats röstför- delningen bland de sakkunniga. Även att de sakkunniga uttryckt tve- kan öm rangordningen har såvitt möjligt beaktats. Vid försök att kvan— tifiera de relativa meritvärdena har vidare beaktats hur rösterna förde- lat sig bland ledamöterna i övrigt i förslags— och remissmyndigheter; en felkälla som därvid inte kunnat isoleras avser ledamöternas hänsynsta— gande till justjämställdhetsaspekten. Som indikator på att två konkur- renter inte befunnit sig alltför långt i från varandra i merithänseende har vid vår undersökning accepterats också sådant som att de i ett tidi- gare ärende rangordnats på motsatt sätt eller i vart fall nära varandra.
Vid sin genomgång av de insamlade ärendena har utredningen funnit egentligen endast ett fall där jämställdhetsaspekten fällt utslaget till kvinnans fördel. Ärendet gällde en professur i kvinnohistoria vid Göte- borgs universitet och avgiordes i april 1988 (utbildningsdep. dnr 3407/ 87, 260/88). Indikatorerna på relativa meritvärden pekade i fallet gan- ska klart till mannens fördel. Rösterna föll till mannens förmån med 2— 1 bland de sakkunniga och med 643 i tjänsteförslagsnämnden. I univer- sitetsstyrelsen var röstetalet 10—5 då styrelsen avstyrkte kvinnans överklagande av nämndens beslut att föreslå mannen. Att regeringen likväl utnämnde kvinnan skulle kunna uppfattas som ett klart belägg för att jämställdhetsaspekten beaktats och att jämställdhetsintervallet inte är helt obetydligt. Ärendet är emellertid inte ett renodlat jäm— ställdhetsfall. Det fanns nämligen en ämnesbeskrivning som angav att särskilt avseende skulle fästas vid arbeten i kvinnohistoria även om specimina på andra områden av ämnet historia också skulle tas i beak— tande. Av handlingarna synes framgå att mannen var kvinnan klart överlägsen som historiker men att hans meriter inom kvinnohistoria i egentlig mening var ringa. Kvinnan synes ha haft större meriter inom detta kärnområde för professuren. Regeringen kan tänkas ha lagt stör— re vikt vid denna skillnad i forskningsinriktning än förslags— och re— missmyndigheterna, och i så fall skulle ärendet inte ge klart belägg för jämställdhetsaspektens relevans.
Det synes dock utredningen antagligt att jämställdhetsintresset haft betydelse för utgången. Detta skulle innebära att jämställdhetsinter— vallet är inte helt obetydligt.
Man kan finna andra fall där en kvinna utnämntsi konkurrens med en man, men fallen synes ointressanta i förevarande sammanhang enär kvinnan synes ha varit något mer meriterad än mannen. I ett ärende om en professur i processrätti Lund föll rösterna till kvinnans förmån med 2—1 bland de sakkunniga och med 7—2 i tjänsteförslagsnämnden. Universitetsstyrelsen avstyrkte enhälligt mannens överklagande av nämndens förslag. Kvinnan utnämndesi augusti 1983, och att så sked- de synes ha inneburit endast normal tillämpning av de allmänt gällan— de meritvärderingsreglerna i HF (utbildningsdep. dnr 925, 1686/83; fal— let är refererat i den ovannämnda skriften SAV informerar 1988 nr 1 s. 58 f).
Attjämställdhetsintervallet inte är särskilt brett kan beläggas med fle- ra fall. I ett ärende om en professur inom temat teknik och social för- ändring i Linköping (utbildningsdep. dnr 1392, 2267/86) utnämndes en man i september 1986 efter att en kvinna hade överklagat tjänsteför- slagsnämndens beslut. I detta fall hade rått enighet inom beredande or— gan om att mannen borde utses. Det fanns dock en indikator på att av- ståndet i merithänseende inte kan ha varit så stort. I ett ärende om samma professur två år tidigare synes kvinnan av de sakkunniga ha betraktats som ungefär jämbördig med mannen eller kanske t.o.m. som mer meriterad; någon formell rangordning mellan dem hade dock ej skett. Fallet är för övrigt svårbedömt från jämställdhetssynpunkt, ef- tersom det var fråga om ett tvärvetenskapligt ämne och de två konkur- renterna tillhörde olika vetenskapsgrenar. Deras prestationer kan så- lunda sägas ha varit inkommensurabla.
Även ett ärende om en professur i rättssociologi i Lund, där en man ut- nämndes i juli 1988 (utbildningsdep. dnr 3114, 3238, 3253/87, 940/88), kan också möjligen nämnas som belägg för att jämställdhetsintervallet inte är brett. Här fanns dock endast en svag indikator på att en överkla- gande kvinna inte varit så mycket sämre meriterad än mannen. I ett gemensamt utlåtande, där en sakkunnig från Norge hållit i pennan, sa—
des de sakkunnigas "differensieringsoppgave vanskelig". I ett senare, reviderat utlåtande tog de sakkunniga dock klart ställning till man- nens förmån.
Parentetiskt må här nämnas att jämställdhetsintervallet i tidigare praxis rörande lektorstjänster i enstaka fall synes ha bestämts ganska brett, kanske särskilt då fråga varit om mansdominerade discipliner där det funnits alternativa arbetsmarknader (se skriften SAV informe— rar 1988 nr 1, särskilt s. 45).
Sammanfattningsvis kan sägas att regeringspraxis i professorstillsätt- ningsärenden i den del vår utredningen kunnat studera densamma vi- sar attjämställdhetsaspekten beaktas men att det s.k. jämställdhetsin— tervallet är relativt smalt.
Utredningen menar också att deti vetenskapens och högskoleväsendets allmänna intresse är lämpligt att jämställdhetsintervallet inte är brett. En breddning kan nog främja rekryteringen av kvinnor till forskarba- nan men mot detta måste vägas de dysfunktioner som kan uppstå. Be— träffande jämställdhetsintervallet bör tilläggas att vägningen av sö— kandenas meriter i akademiska befordringsärenden kan vara en vansk— lig sak. Meritvärdena kan inte uttryckas med exakthet. Varje erfaren sakkunnig har nog någon gång i ett befordringsärende sagt sig helst vilja placera två välkvalificerade sökande lika. I en sådan situation bör i förekommande fall jämställdhetsintresset såsom framgått få fälla ut- slaget.
Det är emellertid enligt utredningens mening angeläget att antalet kvinnliga professorer ökar inom snar framtid, särskilt inom discipliner där mansdominansen är markant. Bördan av att jämställdhetsintresset tillgodoses bör helst inte få bäras enbart av de manliga vetenskapsidka— re som efter mångårig meritering råkar ut för konkurrens av något sämre meriterade kvinnor. I stället bör samhället som helhet ta på sig kostnaden, om man menar allvar med jämställdhetsintresset. Ett från högskolans och vetenskapssamhällets synpunkt lämpligt sätt att åstad- komma åsyftad ökning skulle vara, att det inrättades ett antal personli- ga professorstjänster för verkligt framstående kvinnliga forskare. Den—
na idé har norsk förebild. I Norge har under 1980—talet 20 välkvalifice- rade kvinnliga forskare fått personliga professurer vid universiteten i Bergen och Oslo.
Efter norsk förebild vill utredningen också framföra tanken att det ge- nomförs en relativt bred samhällsvetenskaplig undersökning av kvin- nornas ställning i det svenska akademiska befordringsväsendet på oli- ka nivåer. En rapport från en undersökning av motsvarande norska för- hållanden har nyligen publicerats, se Först, E., Kvinner i Akademia — inntrengere i en mannskultur?, Oslo 1988 Gfr SOU 1983:4).
sedan WWFWmi-M hammar ' hmmmmmwamdm mMMLM—Tm *
myst-m än.
' . anamn mot anti sin." mättar elr. emfasttiiwz a.mq' ,] mu mmm—w itt-iw Miwana m: vr
.. »L'Mmis-nmdwtl 'Me-Miu botox—årtww maa-'n. kan "F wäl—lli )&de befinna tim-nh; una kubik-
;, .' jul-mim sbwzlwuwmutwtakdnsmt " "3.- tm amis namn.—knäna m. .a... lenin!
f' Laios-trinda inflätat: (anknutna-" & mm i?
. "En. '. | , '|j|:"',',_",','"l""_5" -|.. .'* ' u_,:
. :,, he£l 'W'F Mitä? eden "mwfwmw 'na-tel "" '. ” '.WUwu-mawwm IMkm semantik" ”
FM!” _. ;, [bh' ' . . lf: mmhdldm
10. Särskilda rättsfrågor: myndighetsutövning, jäv, offentlighet
I detta kapitel har sammanförts redogörelser för tre skilda frågor i gäl- lande rätt rörande förfarandet vid tillsättning av professorstjänster. Re- dogörelserna har sådant omfång och sådan inriktning att de inte lämp- ligen kunnat infogas i de översiktliga skildringar av rådande ordning som getts ovan i kapitel 3 och 4. Gemensamt för de frågor som här tas upp är att rättsläget är diskutabelt eller i vart fall i behov av belysning. Redogörelserna utmynnar i vissa rekommendationer om lösningar en- ligt gällande rätt. Däremot har utredningen inte i någon av dessa frå- gor funnit skäl att lägga fram förslag till ändring eller förtydligande av författningsregleringen.
10.1. Är tjänsteförslagsnämnds handläggning av tillsättningsärende att anse som myndighetsutövning?
Åtskilliga handläggningsregler i förvaltningslagen (1986'223) är till- lämpliga endast i ärenden ”som avser myndighetsutövning mot någon enskild”. Hit hör exempelvis reglerna om parts rätt att lämna muntlig uppgift (14 5), om myndighets skyldighet att anteckna uppgifter (15 å). om partsinsyn (16 5), om ledamots skyldighet att delta i avgörande (18 & tredje stycket) samt om underrättelse rörande beslut (21 5). Frågan hu- ruvida tiänsteförslagsnämnds handläggning av och beslut i tillsätt- ningsärenden skall anses avse myndighetsutövning mot någon enskild i förvaltningslagens mening är följaktligen av stor betydelse för förfa- randet hos nämnden.
I den äldre förvaltningslagen (197lz290) definierades begreppet myn— dighetsutövning mot enskild som "utövning av befogenhet att för en- skild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraff- ning eller annat jämförbart förhållande". Lagens särskilda bestämmel- ser, vilka bl.a. innefattade motsvarigheter till flertalet av de ovan om- nämnda stadgandena i 1986 års lag, gällde enligt 3 5 första stycket en- dasti den mån det var fråga om utövning av sådan befogenhet. Den hu- vudsakliga grunden för uppdelningen av lagens bestämmelser i två grupper och för begränsningen av de särskilda bestänunelsernas till- lämplighet till ärenden som innefattar moment av myndighetsutövning kan sägas ha varit, att den enskildes behov av sådant rättsskydd, som dessa bestämmelser avsåg att garantera, främst gör sig gällande, då ett offentligt organ har befogenhet att ensidigt fatta beslut med för den en- skilde bindande verkan. När en myndighet handlägger ärenden av den karaktären att de kan avgöras endast genom att myndigheten träffar överenskommelse med berörda enskilda (t.ex. upphandlingsärenden) är behovet av detta slags rättssäkerhetsgaranterande förfaranderegler in— te alls lika uttalat. Detsamma gäller om ärenden, i vilka myndighetens handläggning endast utmynnar i oförbindande förslag, remissyttran- den eller liknande ställningstaganden. (Dessa grunder för att tillmäta kriteriet myndighetsutövning mot enskild avgörande betydelse utveck- lades i förarbetena till 1971 års förvaltningslag; se härom prop. 1971:30 del 2 s. 285 foch s. 330—335.)
I 1986 års förvaltningslag har legaldefinitionen av begreppet myndig» hetsutövningi den äldre lagens 3 & utmönstrats. Systematiken har änd- rats sålunda, att uppdelningen i allmänna och särskilda bestämmelser övergivits. I var och en av de paragrafer, vilkas tillämplighet är begrän- sad till ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, har i stället detta angivits explicit. Ändringarna är emellertid härvidlag endast av lagteknisk natur. Avgränsningens sakliga innebörd kvarstår oförändrad. Detta framgår entydigt av motiveringarna till aktuella stadganden i förvaltningslagen, prop. 1985/86:80 s. 55 och 65 ff. Sålun- da är diskussionen i förarbetena till 1971 års förvaltningslag om grun- derna för begränsningen av vissa reglers tillämplighet till ärenden som avser myndighetsutövning av intresse även som vägledning för till— lämpning av nu gällande lag.
Att ärende som avser tillsättning av statlig tjänst faller inom begreppet myndighetsutövning i förvaltningslagens mening torde vara oomtvis- tat (prop. 1971:30 del 2 s. 332, prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 244; jfr dom» skälen till AD 1985 nr 129 om hur anställningsförfarandet hos offentli- ga arbetsgivare har en offentligrättslig och en privaträttslig sida). Det har likväl hävdats, att handläggningen hos en tjänsteförslagsnämnd ej skulle vara att anse som myndighetsutövning, och detta därför att nämnden inte slutgiltigt avgör ärendet genom bindande beslut utan en- dast avger förslag till regeringen. I 1971 års proposition uttalade depar— tementschefen:
Uttrycket "bestämma om förmån etc." klargör också att endast ärenden som mynnar ut i bindande beslut omfattas av begreppet myndighetsut— övning. Gäller ett ärende uteslutande lämnande av råd eller upplys- ningar eller andra oförbindande besked, träder alltså förvaltningsla—
32? särskilda bestämmelser inte i tillämpning (prop. 1971:30 del 2 s.
I ett ärende, som avsåg frågor om offentlighet och dokumentationsskyl- dighet i tillsättningsärenden vid tjänsteförslagsnämnden för domstols- väsendet, hade J 0 år 1976 anledning att komma in på frågan, huruvida den då gällande förvaltningslagens särskilda bestämmelser vore till- lämpliga hos denna nämnd. JO yttrade i beslut 1976—06—08 (dnr 3312/ 75, ämbetsberättelsen 1976/77 s. 268, 270 0.
De särskilda bestämmelserna i 14—20 && förvaltningsla en för ärenden innefattande myndi hetsutövning mot enskild äri och ör si tillämpli- ga på ärenden om tjänstetillsättning. Tjänsteförslagsnämn en tillsät- ter emellertid inte tjänster. Den avger endast oförbindande försla . Be- stämmelserna är därför inte direkt tillämpliga på nämndens han ägg— ning.
Utredningen kan för sin del inte utan vidare ansluta sig till den snäva syn på begreppet myndighetsutövningi förvaltningslagens mening som kommit till uttryck i det citerade J O—beslutet. Visserligen tillsätter in— te tjänsteförslagsnämnden tjänsteri formell mening. Det slutliga bin— dande beslutet fattas ju av annat organ. Emellertid är förfarandet i vart fall inom högskoleväsendet organiserat så, att den reella sakprövning- en, utredningen om och värderingen av de sökandes meriter och kvalifi— kationer för tjänsten, görs hos tjänsteförslagsnämnden, medan själva tillsättningsbeslutet, som fattas av regeringen eller rektorsämbetet. of-
ta i realiteten är en formell fastställelse av nämndens förslag, vilken hos tillsättningsorganet föregås av en förhållandevis summarisk pröv- ning av det av tjänsteförslagsnämnden sammanställda beslutsunderla— get. Det är inte rimligt attjämställa dessa på en utomordentligt ingåen- de och i författning väl reglerad utredning grundade förslag, vilka i nor- malfallet är avgörande för ärendets slutliga utgång, med sådana oför- bindande förslag, opinionsyttringar och remissyttranden som förvalt- ningsmyndigheter i stor omfattning avger.
Att tjänsteförslagsnämndernas förslag i ärenden om professorstillsätt- ning har en särställning i jämförelse med gängse oförbindande förslag inom den offentliga förvaltningen bekräftasi normgivningen, såtillvida som de förslag som avser tjänster vilka tillsätts av regeringen är över- klagbara (25 kap. 1 & HF, 16 kap. 1 & FSLU). *
Om 1976 års J O—beslut finns anledning nämna att sakfrågan i ärendet gällde huruvida den berörda tjänsteförslagsnämnden hade skyldighet att nedteckna och bevara i akten sådana upplysningar som i tillsätt- ningsärenden inhämtades muntligen utifrån. Ehuru JO, såsom nämnts, garde ett uttalande av innehåll att den dåvarande förvalt- ningslagens regler om myndighetsutövning inte var ”direkt tillämpli— ga” på nämndens handläggning, fann JO på utförligt anförda skäl att nämnden hade dokumentationsskyldighet beträffande dylika inhämta- de muntliga upplysningar i den mån dessa hade betydelse för ärendes avgörande. Det bör understrykas att detta ställningstagande överens— stämmer med vad som numera - efter 1986 års reformering av förvalt— ningslagen - gäller enligt en uttrycklig föreskrift vars tillämpningsom- råde har begränsats till ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild (15 & förvaltningslagen).
Sammanfattningsvis får utredningen anföra följande. Beslut om tjäns- tetillsättning är myndighetsutövning i förvaltningslagens mening. Oaktat tjänsteförslagsnämnden i professorstillsättningsärenden inte fattar tillsättningsbeslut, anser utredningen på grund av ovan redovi- sade omständigheter, att relationen mellan tjänsteförslagsnämnden och den enskilde sökanden i avgörande hänseenden kan likställas med relationen vid myndighetsutövning mot enskild. Utredningen finner
därför, jämlikt grunderna för förvaltningslagen, övervägande skäl tala för att tjänsteförslagsnämndens handläggning av dessa ärenden skall anses avse myndighetsutövning mot, enskild i förvaltningslagens me— ning. Denna lags regler om myndighetsutövning bör sålunda tillämpas, såvida inte undantag .orts för ärenden om tjänstetillsättning (se 17 & om kommunikation; om motivering av beslut, se 20 & men även högsko- leförfattningarnas särskilda föreskrifter).
Här vill utredningen tillägga, att detta ståndpunktstagande inte inne- fattar, att utredningen tagit ställning till om tjänsteförslagsnämnds handläggning är myndighetsutövning också i brottsbalkens eller ska- deståndslagens mening. Enligt 20 kap. 1 & brottsbalken kan ansvar för myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning under vissa förutsättningar utkrävas på grund av gärning som begås "i myndig- hetsutövning" (jfr prop. 1988/89:113). Enligt 3 kap. 2 & skadeståndsla- gen (1972:207) kan staten bli ersättningsskyldig för skada som upp— kommer till följd av fel eller försummelse "vid myndighetsutövning" Gfr Bertil Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning LH, 1976 och 1978, särskiltI s. 99 ff, och Nytt Juridiskt Arkiv I 1985 s. 360). Utred— ningen förbigår sålunda frågorna om i vad mån dessa regler har tillämpning vid handläggning av ärenden om förslag till tjänstetillsätt— ning.
10.2 Jäv för sakkunnig
10.2.1 Presentation av problem och författningsregler
Tjänsteförslagsnämnden är en statlig förvaltningsmyndighet och som sådan underkastad förvaltningslagen, bl.a. dess regler om jäv i 11 och 12 åå. Inga speciella från förvaltningslagen avvikande jävsregler med tillämpning på tjänsteförslagsnämnds ledamöter finns i högskoleför- fattningarna.
Det ligger nära till hands attjävfrågor aktualiseras när det gäller utse- ende av sakkunniga ledamöter av tjänsteförslagsnämnd. Då dessa i rea-
liteten har ett särdeles starkt, många gånger avgörande, inflytande öv- er bedömningen av de sökande och sålunda över tillsättningsärendets utgång, är det från rättssäkerhetssynpunkt av största betydelse, att de— ras bedömning av de sökandes meriter är opartisk och fri från hänsyns- tagande till ovidkommande omständigheter. Förtroendet för de sak- kunnigas oväld torde också vara avgörande för den allmänna respekten för hela tillsättningsproceduren.
De nämnda faktorerna talar för en sträng tillämpning av jävsreglerna. Emellertid måste man även ta hänsyn till de faktiska förhållandena in— om vetenskapssamhället och de speciella krav som ställs på de sakkun— nigas ämnesmässiga kompetens; de skall vara "särskilt förtrogna med tjänstens ämne". I små ämnen kan förhållandena vara sådana, att det ställer sig utomordentligt svårt att rekrytera sakkunniga - i synnerhet med beaktande av att man helst skall begränsa sig till personer från de nordiska länderna — om relationer av typ vetenskapligt samarbete eller vetenskaplig polemik med någon av de sökande regelmässigt skall an- ses utgöra jävsgrund. Det kan med visst fog hävdas, att man för att till- sättningsproceduren enligt gällande regler skall fungera väl, måste kunna utgå från att en presumtiv sakkunnigi normalfallet besitter för- måga att bedöma de sökande objektivt och utan att låta sig påverkas av hänsynstagande till ovidkommande omständigheter, även om vederbö- rande har en dylik relation till någon av de sökande som är mer eller mindre gängse mellan forskarkolleger inom samma ämne.
Av jävsgrundema i 11 & förvaltningslagen är deti första hand den s.k. generalklausulen om grannlagenhets— eller delikatessjäv i femte punk- ten som kommer i blickpunkten vid bedömningen av fråga om jäv för sakkunnig. Detta stadgande har följande lydelse:
11 5 Den som skall handlägga ett ärende ärjåvig
5. om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är äg- nad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
(I paragrafens fyra inledande punkter behandlas sakägar—, intressent- och släktskapsjäv, ställföreträdarjäv, tvåinstansjäv samt jäv för ombud och biträde.)
Rättsföljderna av attjäv föreligger enligt 11 åbehandlasi 12 5. Den vik- tigaste av dessa är att den som är jävig inte får handlägga ärendet, så- lunda inte heller deltaga i handläggningen i ett kollegialt organ. Den som känner till omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom skall självmant ge det till känna. Myndigheten — som i det här diskute— rade fallet kan vara tjänsteförslagsnämnden — skall avgöra uppkom» mande jävsfråga genom ett särskilt processuellt delbeslut, vilket ej får överklagas självständigt utan försti samband med överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. När det är fråga om att utse sakkunniga, är det givetvis fakultets- eller sektionskollegiet eller det organ vartill kollegiet delegerat beslutanderätten som har att ta ställning till frågan, huruvida jäv skall anses föreligga mot en föresla- gen sakkunnig. Beslut i ärende angående utseende av ledamoti tjänste— förslagsnämnd får enligt 25 kap. 4 & HF och 16 kap. 4 & FSLU inte över» klagas.
Historiskt har frågor om jäv för sakkunniga varit aktuella inom fors- karvärlden under hela 1900—talet. J ävsfrågor behandlades av flera ut- redningar, bl.a. 1930 års befordringskommitté och 1945 års universi- tetsberedning. Diskussionen gällde främst hur man skulle bedöma det förhållandet, att en sakkunnig varit parti en vetenskaplig diskussion i vilken en sökandes arbete ut.-ort inlägg. Å ena sidan hävdades att det- ta förhållande inte utgorde jävsgrund, å den andra framhöll man, att "vetenskapsidkare som befunnit sig i lång och skarp vetenskaplig fejd med någon av de sökande äro olämpliga som sakkunniga”.
10.2.2 Praxis
Jävsfrågor i tillsättningsärenden har vid åtskilliga tillfällen varit före— mål för bedömning av JO och JK. Även UHÄ har gjort uttalanden i jävsfrågor, vilka i något fall publicerats i UHÄ—FS. Från praxis må föl— jande noteras.
JO
Synsättet att gemensamt engagemang i den vetenskapliga diskussio- nen från både de sakkunnigas och de sökandes sida i och för sig inte skulle vara grund för jäv befästes omkring 1970 genom vissa uttalan— den av JO. Sålunda framhöll JO i ämbetsberättelsen 1970 (s. 402 0, att för att grannlagenhetsjäv skall föreligga fordras en tämligen påfallan- de fiendskap, eller i vart fall en så kraftigt dokumenterad, ofta känslo- mässigt förankrad motvilja mot den sökande från den sakkunniges si- da, att dennes vilja till objektivitet på allvar kan ifrågasättas.
Idet ärende (dnr 1847-1968), som föranledde JO:s generella uttalande i 1970 års ämbetsberättelse, hade den sakkunnige anfört jävsinvändning mot sig själv, väsentligen baserad på ett motsatsförhållande mellan ho- nom och en av de sökande, vilket gick tillbaka på ett tillsättningsären— de sexton år tidigare i vilket de båda hade konkurrerat. Även den sö— kande hade anfört jävsinvändning. Fakulteten fann ej jäv föreligga. J 0 kritiserade fakulteten för att den inte hade ägnat tillräcklig omsorg åt utredningen av frågan om den sakkunniges eventuella jävighet. Bland annat borde fakulteten ha eftersträvat att få den fortsatta utvecklingen av motsatsförhållandet mellan den sakkunnige och den sökande när- mare belyst och inte nöjt sig med utredning om enbart det gamla till- sättningsärendet. Vad gällde jävsfrågan i sak fann JO den sakkunnige ha bedömt sin egen situation tämligen riktigt. Och J O uttalade att uni- versitetskanslersämbetet vid en prövning i efterhand föreföll ha haft goda skäl för sin uppfattning, att den sakkunnige med anledning av vad som anförts i jävsanmälningarna hade bort befrias från sitt uppdrag. Fakultetens ståndpunktstagande att inte godkänna jävsanmälning- arna kunde dock inte läggas någon till last som tjänstefel. Det bör tilläggas, att JO:s uttalande om jävsfrågan avsåg den då gällande regeln om grannlagenhetsiäv i 120 & andra stycket universitetsstadgan (1964: 461). De ärenden som refereras i det följande har avsett motsva- rande jävsregel i 1971 eller 1986 års förvaltningslagar.
En genomgång av de jävsärenden avseende sakkunniga som varit före— mål för JO:s bedömning under de senaste 20 åren ger vid handen, att
JO i endast ett fall, nämligen det nyss relaterade, funnit attjäv förele- gat.
I övrigt har JO intagit en restriktiv ståndpunkt i fråga om vad som kan anses jävsgrundande. I ett ärende, dnr 1725-1973, hävdade den ena parten, den sökande, dels att han sedan gammalt befann sig i motsätt- ning till en av de sakkunniga på grund av icke—fungerande samarbete i vetenskapliga skrifter, dels att han tidigare varit borgensman för och lagsökt den sakkunnige som inte fullgort sina skyldigheter. I beslut 1974-01—04 ansåg JO dock inte att jäv förelåg.
JO instämde i detta sammanhang i universitetskanslersämbetets syn, att en sträng bedömning i fråga om jävsgrunder vid tillsättning av tjänst som professor kunde medföra risker för att hela tillsättningsför— farandet mer eller mindre kom att lamslås, detta på grund av de speci- ella förhållandena med en i många fall starkt begränsad krets av tänk- bara sakkunniga.
Vidare fann JO i beslut 1973—11-28 (dnr 744-1973) — om än med viss tvekan — attjäv inte förelågi ett fall där den klagande framhöll att det förelåg ett lärare—elevförhållande mellan en sakkunnig och en annan sökande.
JK
En helt annan hållning intog JK i ett beslut 1976—02—06 (dnr 1680—75— 21). I detta fall framhöll en klagande att den föreslagne sökanden hade vetenskapligt nära samarbetat med en av de sakkunniga i sju verk samt att denne var hans chef och forskningskollega. En annan sakkun— nig hade samarbetat med den föreslagne i ett verk. JK skrev:
Enligt det aktuella lagrummet krävs för attjäv skall anses föreligga att omständigheten i fråga är ägnad att rubba förtroendet till vederböran— des opartiskhet i ärendet. Förutsättningen är av ob'ektiv art och det spelar ingen roll om förtroendet verkligen rubbats eller inte. Uttrycks- sättet kanjämföras med deti 13 & statstjänstemannalagen använda be- träffande rätten till bisyssla. Enligt min mening ger varken ordalagen i lagrummet eller de relaterade motivuttalandena stöd för att påstå att endast särskilt kvalificerade samband e.dyl. skulle konstituera jäv .......
Det väsentliga är inte beskaffenheten av den omständighet som kan undajäv utan huruvida omständigheten är ägnad att rubba förtroen- et.
En annan fråga är vad som skall krävas för att en omständighet skall anses vara ägnad att rubba förtroendet. Detta är en värderingsfråga, varom man kan ha delade meningar. Vad jag ovan anfört pekar när- mast på att myndigheterna som allmän princip bör intaga en sträng hållning och beakta föreliggande jäv. Detta är särskilt motiverat då en- skilds rätt och intressen står på spel.
JK anförde, att han i detta fall inte närmare gick in på sakfrågan, efter» som regeringen ändå föranstaltat om nya sakkunniga, men ansåg att mycket talade för att åtminstone den sakkunnige som varit en sökan- des chef och medförfattare i ett antal verk borde ha setts som jävig. Han fortsatte:
Det har i de nämnda JO-ärendena — liksom det antytts i förevarande ärende - .orts ällande att de särskilda förhållandena inom universi- tetsväsendet ta är för en liberal tolkning av 'ävsregeln i 4 5 första stycket 5 förvaltningslagen (motsvarande 11 & örsta stycket punkt 5 i 1986 års förvaltningslag, utredningens anm.). Det har sålunda sagts att vetenskapligt samarbete blir allt vanligare och att det vid en sträng tillämpnin av jävsregeln därför kunde bli nära no omöjli att erhålla ojävi ga sakiunniga. Tillsättningsförfarandet kun e t.o.m. a.mslås. Det rätta remediet häremot kan emellertid enligt min mening inte vara att mer eller mindre göra våld på förvaltningslagens jävsregel eller att överhuvud tillämpa den på ett annat sätt, t.ex. "liberalare ', inom uni— versitetsvärlden än inom andra förvaltningsområden. Om en strikt till- lämpning av förvaltningsla ens jävsregler inte leder till lämpli a re- sultat för universitetsväsen ets del, bör i stället särskilda jävsreg er fö- reskrivas för detta område.
Till stöd för sin uppfattning hänvisade JK även till den då gällande för— valtningslagens förarbeten (prop. 1971:30 s. 344), vari utsägs att, vid avgränsningen av de fall i vilka det bör vara tillåtet inom förvaltningen att bortse från det som formellt utgör jäv, stor försiktighet bör iaktta- gas, och att jäv bör beaktas i alla tveksamma fall. Beträffande detta för- arbetsuttalande bör dock uppmärksammas att det syftar på den be- stämmelse som nu återfinns i 11 & andra stycket förvaltningslagen och som innebär att man skall bortse från etti och för sig föreliggande jäv, när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Detta är något annat än vad som diskuteras här, nämligen frågan om vissa före- liggande omständigheter konstituerar jäv enligt 11 5 första stycket punkt 5.
UHÄ m.m.
Universitets— och högskoleämbetet tog fasta på JK:s uttalanden i 1976 års beslut. En tydlig skärpning i UHÄ:s syn på vilka omständigheter som kan anses jävsgrundande kan utläsas ur ett beslut i ett besvärs— ärende som publicerades i UHÄ:s författningssamling 1978 (UHÄ-FS 19781101, B 12). I detta ärende gällde det en tjänst som forskarassistent där de klagande framhöll att två sakkunniga var medförfattare till ett stort antal skrifter tillsammans med en av de sökande. Med hänvisning till JK:s uttalande ovan beslöt UHÄ bifalla besvären, såvitt avsåg den ene sakkunnige, och återförvisa ärendet till universitetet för förnyad handläggning. Den sakkunnige som befanns jävig hade samarbetat med den sökande i nio av de sammanlagt 18 vetenskapliga verk som den sökande åberopat, och av de nio verken hade åtminstone sju publi- cerats under de senaste fem åren. UHÄ ansåg att detta dokumenterade ett så omfattande och i tiden nära liggande samarbete att det utgjorde en omständighet ägnad att rubba förtroendet till den sakkunniges opar- tiskhet i ärendet. Motsvarande gällde däremot inte för den andre sak— kunnige som endast var medförfattare till två verk vilka publicerats för tio år sedan.
I detta sammanhang må även omnämnas ett tillsättningsärende år 1983 vid Sveriges lantbruksuniversitet. En sökande besvärade sig över en tjänsteförslagsnämnds beslut att uppföra annan sökande på förslag och hävdade i besvärsskrivelsen, att jäv förelåg för en av de sakkunni- ga. Den huvudsakliga grund för jäv som åberopades var att den sakkun- nige varit huvudförfattare eller medförfattare till 30 av de 81 skrifter som åberopats av den på förslag uppförde sökanden. I de fall då den sak— kunnige varit huvudförfattare låg samarbetet nio år eller mer tillbaka i tiden. Den sakkunnige hade även varit examinator vid den föreslagne sökandens doktorsexamen.
Styrelsen för lantbruksuniversitetet fann i yttrande till regeringen 1983—12—30, att jäv ej förelegat för den sakkunnige i handläggningen av själva tillsättningsärendet. (Däremot konstaterade styrelsen att den
gav-ff;—
_ _ ___—mä” Jai—fana
sakkunnige inte bort delta i beslutet i jävsfrågan; hans deltagande i den delen hade dock saknat betydelse för utgången.) Yttrandet innebar att styrelsen delade tjänsteförslagsnämndens uppfattning att åberopade omständigheter inte var ägnade att rubba förtroendet till den sakkun— niges opartiskhet. I yttrandet till regeringen framhöll styrelsen vidare att eventuelltjäv saknat betydelse för ärendets utgång; enigheten hade varit stor i tjänsteförslagsnämnden. Regeringen följde senare tjänste— förslagsnämndens förslag.
J O—fall från andra förualtningssektorer
Ovan har berörts de särskilda problem som en rigorös tillämpning av jävsgrunden i 11 & första stycket femte punkten förvaltningslagen kan medföra inom områden, där antalet tänkbara beslutsfattare eller hand- läggare är starkt begränsat på grund av gällande författningsregler. Till ytterligare belysning av denna problematik skall omnämnas två JO—avgöranden från 1987 och 1988. Fallen är i detta sammanhang av intresse, främst därför att JO gör vissa allmänna uttalanden om tolk— ning och tillämpning av den nämndajävsgrunden.
I det ena fallet (dnr 1297—1987) var frågan, om jäv skulle anses förelig- ga mot sådan ledamot av länsskolnämnd som tillika var ordförande i el— ler ledamot av kommunal skolstyrelse, när länsskolnämnden hade att fördela basresurser till skolenheterna inom länets olika kommuner. JO anförde vad gällde frågan om förekomsten av grannlagenhets— eller de- likatessjäv bl.a.:
Vad härefter gäller frågan om grannlagenhets— eller delikatessjäv jml. 11 5 1 st. 5 . förvaltnin lagen, finner jag föl'ande synpunkter värda beaktande. & ena sidan en man hävda, att et faktum att en erson deltagiti kommunal skolstyrelses planering och därav följande eslut att begära viss tilldelning av basresurser är en omständighet, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet, när det gäller att i länsskolnämnden avväga den egna kommunens behov mot övriga kom- muners. Å andra sidan kan den ovan redovisade ordningen vad gäller länsskolnämndernas sammansättning anföras till stöd för uppfattning- en, att ledamotskap i kommunal skolst relse inte automatiskt skall medföra 'äv för nämndledamot vid hand äggning av ärenden, som rör resurstilldelning till den egna kommunens skolväsende. Med en så ex- tensiv tolkning av rekvisitet för delikatessjäv skulle risk föreligga för
talrika situationer, i vilka beslutförheten i länsskolnämnden skulle äventyras på grund av att ett flertal ledamöter skulle vara jäviga.
Jag drar av ovan anförda syn unkter slutsatsen, att frågan om delika- tess'äv mot ledamöter i länss olnämnden måste bedömas individuellt me beaktande av de särskilda förhållandena i varje enskilt fall. Om- ständigheterna kan vara sådana, att det finns skäl att betvivla en leda- mots förmåga att agera objektivti en uppkommande prioriteringssitua— tion, t.ex. på grund av ett dokumenterat särskilt engagemang för re- sursförstärkningar till den egna kommunens skolor. I ett sådant fall är vederbörande jävig (delikatessjäv) och skall i första hand själv jml. 12 & 2 st. förvaltningslagen anmäla förhållandet och be ära att befrias från att delta i hand äggningen. Emellertid kan omstän igheterna också va- ra sådana, att ledamot av länsskölnämnden i denna sm roll kan förvän— tas ha förmåga att objektivt och med hela länets skolväsendes bästa för ögonen pröva förekommande ärenden, oaktat dessa berör den egna kommunens skolväsende och vederbörande är verksam inom detta, t.ex. som ledamot i skolstyrelse. Gällande ordning för utseende av leda— möter i länskolnämnderna synes tala för att lagstiftarens utgångs— punkt varit, att det senare förhållandet är det normala.
Idet andra fallet (J O 1988/89 5. 374) gällde frågan om ledamöter av sty— relsen för Sveriges bildkonstnärsfond, vilka jämlikt gällande författ» ningsföreskrifter utsetts av viss facklig organisation (KRO), skulle an- ses jäviga när styrelsen hade att besluta om organisationsbidrag till nämnda fackliga organisation. JO uttalade i skrivelse till de klagande vad gällde frågan om delikatessjäv bl.a.:
Frågan om delikatessjäv föreligger bör prövas individuellt med avseen— de på varje enskild styrelseledamot ....... Härvid måste samtliga om— ständigheter av betydelse för graden av förtroende till vederbörandes opartiskhet vägas in, såsom å ena sidan förmåga till sakligt grundade och s'älvständiga ställningstaganden i förekommande frågor och å and— ra si an graden av lojaliteter och bindningar mellan ledamoten och den organisation som utsett honom. I mitt tidigare svar till Er .orde 'ag den bedömningen, att styrelseledamöterna typiskt sett måste antas e— sitta sådan förmåga till objektiva och självständiga ställningstaganden, att de inte automatiskt träffas av delikatessjäv i ärenden, som angår den organisation som utsett dem.
10.2.3 Utredningens synpunkter på frågan omjäv för sakkunniga
Utredningen vill först understryka det angelägna i att fakultetsorgan, som har att utse sakkunniga, så långt det överhuvudtaget är möjligt
bör undvika att utse personer mot vilka jävsinvändning med något fog kan komma att riktas. På det sättet kan den allmänna tilltron till förfa- randet stärkas samt onödiga överklaganden och därmed tidsutdräkt undvikas. Jävsproblem kan dock inte alltid förutses eller eljest helt undvikas. Frihet från varje minsta risk för jävsinvändning bör inte kö- pas till priset av andra olägenheter. Att t.ex. engagera enbart utländ- ska sakkunniga kan normalt ha fördelar från jävssynpunkt men kan dra med sig nackdelari andra hänseenden.
Iden principfråga rörande uniformiteti tillämpningen av förvaltnings— lagens generella jävsregler, som togs upp i JK—beslutet från 1976, kan utredningen ansluta sig till den där uttalade uppfattningen så långt den innefattar, att svårigheter som kan uppstå inom en viss förvalt- ningssektor vid tillämpningen av den generella regeln till följd av sär- präglade förhållanden inom sektorn inte bör lösas genom en tolkning som är så fri att man mer eller mindre måste "göra våld" på regeln. Det ligger emellertid inte något anmärkningsvärt i att allmänna lagbe- stämmelser ibland kan komma att tolkas på något olika sätt inom skil- da livsområden till följd av varierande förutsättningar som kan sägas vara erkända av rättsordningen. I linje med den av JO i ett flertal be- slut vid olika tidpunkter hävdade uppfattningen anser sålunda utred— ningen, att förvaltningslagens stadgande om grannlagenhetsjäv läm- nar utrymme för visst hänsynstagande vid den praktiska tillämpning- en till en samlad bedömning av speciella förhållanden som är karakte— ristiska för en särskild grupp av ärenden.
Som framgått av den föregående redovisningen är omständigheterna vid handläggningen av akademiska befordringsärenden egenartade, bl.a. däri att de personer som kan komma i fråga för sakkunniguppdrag stundom måste rekryteras ur en synnerligen begränsad krets. Förhål- landet måste anses förutsatt i högskoleförfattningarna. En sträng be— dömning av vad som konstituerar jäv skulle kunna leda till avsevärda svårigheter att rekrytera erforderligt antal sakkunniga. Utredningen anser emellertid att dessa svårigheter bör kunna bemästras inom ra- men för en rimlig tolkning och tillämpning av förvaltningslagensjävs- regler och finner sålunda ingen författningsändring behövlig på detta område. I sammanhanget må erinras om att lagmotiven ger visst stöd
för en förhållandevis restriktiv tolkning av generalklausulen om grannlagenhetsjäv. Som exempel på fall som får bedömas med ledning av klausulen nämnes där det förhållandet, att någon är uppenbar vän eller ovän med eller ekonomiskt beroende av part eller intressent eller direkt lyder under honom (prop. 1971:30 del 2 s. 343).
Utredningen har tänkt sig, att de ovan lämnade redogörelserna och hänvisningarna till praxis i ärenden om jäv skall kunna ge högskoleor- ganen viss ledning vid bedömningen av uppkommande jävsproblem, och vill i övrigt inskränka sig till att säga följande.
Den springande punkten är här vilka relationer mellan en sökande och en tilltänkt sakkunnig som skall anses utgöra "särskild omständighet" som är ägnad att rubba förtroendet till den senares opartiskhet i ären— det. Efter utredningens synsätt bör man kunna utgå från att de perso— ner, som överhuvudtaget kommer i åtanke för de kvalificerade uppdrag det här gäller, normalt har sådan förmåga att göra objektiva, sakliga bedömningar med bortseende från eventuella personliga relationer, att ett normalt handledare-dokwrandförhållande eller en samverkan i ett eller annat forskningsprojekt inte skall anses utgöra särskild omstän- dighet som är ägnad att rubba förtroendet till den tilltänkte sakkunni— ges opartiskhet. Däremot bör ett nära, långvarigt och intill senaste tid pågående vetenskapligt samarbete liksom ett mera uttalat vänskaps— förhållande anses utgöra sådan omständighet och sålunda konstituera jäv. N är jävsproblem aktualiseras, kan det bli fråga om att göra en hel— hetsbedömning av skilda omständigheter. Därvid kan det enligt, utred- ningens mening ibland vara befogat att göra en individuell bedömning av en tilltänkt sakkunnigs förmåga till objektivitet. Är vederbörande vid sidan av hög vetenskaplig kompetens känd för oavhängighet och väl utvecklad förmåga att skilja mellan sak och person, kan detta vara nå- got som skall vägas in i helhetsbedömningen.
I vetenskapens väsen ligger sedan gammalt att den skall vara självkar— rigerande. Därav följer att medlemmar av vetenskapssamhället stän- digt kritiskt prövar inte bara egna utan även andras hypoteser, resone- mang och resultat. Debatt och polemik är naturliga inslagi den veten— skapliga verksamheten. Att det förekommit meningsutbyten av ett slag
som är gängse kolleger emellan inom ett vetenskapsområde bör därför enligt utredningens mening inte anses konstituerajäv. Markanta mot- sättningar på gränsen till personlig fiendskap måste däremot klassifi- ceras på annat sätt.
I sammanhanget må något sägas om sådana skolbildningar som ibland uppträder inom ett vetenskapsområde. Att en sakkunnig tillhör en an- nan skola än en sökande utgör givetvis inte i sig grund för jäv. Det fa— kultetsorgan som har att utse sakkunniga är emellertid underkastat allmänna krav på saklighet och opartiskhet, och i de kraven kan ligga att organet tillser att olika skolbildningar eller forskningsinriktningar är representerade bland de sakkunniga.
Sammanfattningsvis är det utredningens uppfattning att förvaltnings- lagens regler om grannlagenhetsjäv, tolkade enligt de huvudlinjer som framgått av det föregående, bör kunna tillämpas vid utseende av sak— kunniga utan att tilltron till proceduren för professorstillsättning även- tyras och utan att intresset av effektivitet i tjänsteförslagsnämndens verksamhet eftersätts.
10.3 Frågor om sakkunnigutlåtandenas offentlighet m.m.
En rättsfråga som i flera tillsättningsärenden tilldragit sig intresse är huruvida de utlåtanden som de sakkunniga ledamöterna av tjänsteför- slagsnämnd har att avge (enligt 19 kap. 72 & HF och 12 kap. 63 & FSLU) är att anse som allmänna och offentliga handlingar redan så snart de inkommit till nämndens kansli eller först vid den tidpunkt då nämnden har avslutat sin handläggning av ärendet. På olika håll har även disku- terats om utlåtandena omfattas av reglerna om parts rätt till aktinsyn enligt 16 5 förvaltningslagen och om myndighets kommunikationsplikt enligt 17 & förvaltningslagen.
10.3.1 Sakkunnigutlåtandes offentlighet
Vad först gäller tidpunkten då sakkunnigutlåtande blir att anse som allmän handling hos tjänsteförslagsnämnd — vilken är att anse som en självständig myndighet vid tillämpning av 2 kap. tryckfrihetsförord- ningen (TF) — är det av avgörande betydelse, om utlåtandena skall an- ses inkomna till nämnden eller upprättade hos nämnden. Enligt 2 kap. 3 & TF är handling allmän, om den förvaras hos myndighet och är att anse som inkommen till myndigheten enligt 6 & eller upprättad hos myndigheten enligt 7 5. En handling som kommer myndigheten till- handa utifrån är enli gt 6 & inkommen, och därmed allmän, så snart som den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshava— re till handa. Handling som är anknuten till visst ärende och som upp- rättats inom myndighet blir däremot allmän — bortsett från vissa i detta sammanhang ej aktuella specialfall — först när handlingen expedierats eller när det ärende till vilket den hänför sig har sluthehandlats hos myndigheten.
Om sakkunnigutlåtandena anses som utifrån till tjänsteförslagsnämn- den inkomna handlingar, blir de således allmänna genast när de kom- mit in till nämnden. Om de däremot anses som upprättade inom nämn— den blir de allmänna först när nämnden avslutat sin handläggning av befordringsärendet eller, om den dessförinnan expedierar yttrandena till någon utanför nämnden, när sådan expediering sker. Eftersom sek— retess enligt reglerna i sekretesslagen (1980:100) aldrig torde gälla för sakkunnigutlåtanden hos tjänsteförslagsnämnd, blir utlåtandena of- fentliga, och således tillgängliga för envar enligt 2 kap. 12 och 13 55 TF, samtidigt som de blir allmänna.
Vad gäller den sålunda centrala frågan, huruvida sakkunnigutlåtande- na är att anse som i TF:s mening inkomna till eller upprättade hos nämnden, måste de sakkunnigas ställning i förhållande till nämnden tillmätas avgörande betydelse. Före 1975 års reform av tillsättningsför- farandet hade de sakkunniga ställning som utomstående experter, vil- ka på fakultetens eller sektionens uppdrag hade att utarbeta och in— komma med utlåtanden, vilka var slutgiltiga i och med att de inlämna- des. De sakkunniga hade därmed även slutfört sina uppdrag. Det var
under sådana förhållanden tämligen självklart att behandla sakkun- nigutlåtandena som utifrån inkomna handlingar i TF:s mening, vilka således blev allmänna och offentliga, så snart som de kommit in till högskolan.
Enligt nu gällande ordning är de sakkunnigas ställning en helt annan. De är fullvärdiga ledamöter av tjänsteförslagsnämnden med rösträtt och med rätt att efter diskussionen i nämnden justera sina utlåtanden fram till den tidpunkt, då nämnden fattar beslut i ärendet. Ehuru de sakkunniga till följd av sin särskilda förtrogenhet med ämnet för tjäns— ten har en särställning som experter och som sådana är skyldiga att för- se nämnden med utlåtanden om de sökande, och de dessutom har en särställning även i så måtto att deras ledamotskap är begränsat till ett specifikt ärende, är det således uppenbart att sakkunnigutlåtandena numera skrivs av tjänsteförslagsnämndens egna ledamöter. Det synes därmed naturligast att betrakta dem som handlingar som i TF:s me- ning upprättas inom myndigheten. Då frågan inte varit föremål för re- geringsrättens prövning, kan det synas vanskligt att uttala en katego- risk uppfattning om rättsläget. Kammarrätten i Göteborg fann emel- lertid i en dom 1987-10—22 (mål nr 5624—1987), att de handlingar som de sakkunniga ledamöterna av nämnden lämnar exempelvis till andra ledamöter eller till nämndens kansli inte kan anses som inkomna till nämnden.
Å andra sidan må nämnas att JO i några ärenden funnit, att rapport el- ler liknande dokument som lämnats till myndighet av en till myndighe' ten knuten, i speciella frågor särskilt sakkunnig tjänsteman, bör be- traktas som i TF:s mening inkommen handling. J Ozs bedömning har i vissa av dessa fall innefattat ställningstagandet, att tjänstemannen in- tagit en i förhållande till myndigheten "fullt självständig ställning". Som exempel kan anföras ärendena JO 1951 s. 60 (yttrande till kom- merskollegium av en hos denna myndighet anställd sjöteknisk konsu— lent), JO 1955 s. 178 (rapport till civilförsvarsstyrelsen av en hos denna myndighet verksam utbildningsinspektör vilken såsom tjänsteplikt ålagts att avlåta rapporter av aktuellt slag) och J 0 1972 s. 298 (rapport till skolöverstyrelsen av en till verket knuten gymnasieinspektör). Med hänvisning till JO:s ståndpunkt samt praxis har i den rättsvetenskapli-
ga litteraturen beträffande sakkunniga ledamöter av tjänsteförslags- nämnd antagits — dock under påpekande av att deras ställning som le- damöter talar i annan riktning - att de utgör sådana i förhållande till nämnden självständiga organ som avses i 2 kap. 8 & TF, varför utlåtan— dena skulle underkastas offentlighetsregeln när de lämnas in till nämnden (se Bohlin, Allmänna handlingar, 1988, s. 197 ff; 1987 års kammarrättsdom var inte känd av författaren då arbetet avslutades).
Ehuru rättsläget såsom framgått är i viss mån oklart, finner utredning- en då allt tas i beaktande, att övervägande skäl talar för att sakkunnig- utlåtandena skall betraktas som upprättade inom tjänsteförslagsnämn— den. Utredningen delar sålunda den ståndpunkt som kammarrätten in- tagit i 1987 års avgörande. Enligt denna uppfattning blir utlåtandena således offentliga först när tjänsteförslagsnämnden har slutbehandlat det ärende vartill de hänför sig eller vid den tidigare tidpunkt när nämnden expedierar dem till någon utanför nämnden. Först då kan nå- gon utanför tjänsteförslagsnämnden med stöd av offentlighetsprincipen göra anspråk på att få ta del av utlåtandena.
10.3.2 Kommunikationsplikt
Ehuru en handling ej är allmän och offentlig, har part i förvaltnings- ärende i många fall rätt att få del av uppgifter ur handlingen, om den ingår som beslutsunderlag eller som annan utredning i ärendet. Parts rättigheter i detta avseende regleras i 16 och 17 && förvaltningslagen. En följd av utredningens i avsnitt 10.1 redovisade uppfattning, att tjänsteförslagsnämnds handläggning av professorstillsättningsärenden skall anses avse myndighetsutövning i förvaltningslagens mening, är att stadgandena i 16 och 17 55 blir tillämpliga hos nämnden. Handlägg- ningen omfattas likväl inte av kommunikationskravet enligt 17 &, ef- tersom tjänstetillsättningsärenden i första instans är uttryckligen un- dantagna från detta krav enligt andra undantagspunkten i första stycket i denna paragraf. Nämnden är alltså ej förpliktigad att på eget initiativ underrätta de sökande om innehållet i sakkunnigutlåtandena (jfr beslut av JK 1987—05-14). Emellertid är nämnden inte heller lagli- gen förhindrad att efter eget gottfinnande låta de sökande ta del av ut—
låtandena; undantaget från kommunikationsskyldighet är fakultativt och innehållet i utlåtandena är ej sekretessbelagt. Det bör observeras att, om nämnden väljer att tillställa de sökande yttrandena, dessa blir att betrakta som expedierade och sålunda allmänna och offentliga handlingarjämlikt 2 kap. 7 & TF.
Huruvida tjänsteförslagsnämnden skall kommunicera utlåtandena med de sökande eller inte är sålunda en lämplighetsfråga. Kommunice- ring förenad med möjlighet för de sökande att yttra sig inom viss frist medför tidsutdräkt men också vissa möjligheter till breddning av nämndens beslutsunderlag. I praktiken synes numera vara ovanligt att utlåtandena sänds ut till de sökande innan ärendet slutbehandlats i nämnden.
10.3.3 Sökandes rätt till aktinsyn
Annorlunda än med myndighets kommunikationsplikt förhåller det sig med parts rätt till aktinsyn enligt 16 & förvaltningslagen. Rätten för part att enligt detta stadgande på eget initiativ få ta del av uppgifter som tillförts ärendet gäller utan andra begränsningar än dem som följer av 14 kap. 5 & sekretesslagen. Part har alltså en väsentligt längre gåen- de rätt till insyn än vad som följer av reglerna om allmänna handling- ars offentlighet; det spelar ingen roll om en uppgift är dokumenterad i allmän handling eller ej bara den ”har tillförts ärendet". I motsats till vad som gäller om kommunikationsskyldigheten enligt 17 & träffas inte partsinsynen enligt 16 5 av några undantag för vissa typer av ärenden såsom t.ex. tjänstetillsättningsärenden.
Det avgörande för om parterna, dvs. de sökande, har rätt att ta del av sakkunnigutlåtandena innan dessa blivit allmänna och offentliga handlingar skulle sålunda vara, om utlåtandena "har tillförts ärendet" eller ej. Om de sakkunniga, på det sätt som åtminstone tidigare har va— rit det vanliga, en tid före nämndens slutsammanträde avger slutgilti- ga utlåtanden, måste anses att utlåtandena har tillförts ärendet i för- valtningslagens mening så snart de har mottagits av nämndens kansli. I så fall blir konsekvensen av utredningens ställningstagande i avsnitt
10.1 - nämligen att nämndens handläggning skall anses avse myndig— hetsutövning mot enskild - att de sökande har rätt att med stöd av 16 & förvaltningslagen ta del av utlåtandena redan under befordringsären- dets handläggning hos nämnden.
Vid vissa tjänsteförslagsnämnder har emellertid under senare år- börjat tillämpas ett förfarande som innefattar, att var och en av de sakkunni- ga i ett första led upprättar endast ett mer eller mindre preliminärt ut— kast till utlåtande, vilket som underlag för samråd och kanske för kon- troll översänds genom nämndkansliets försorg till de andra sakkunniga och även till övriga nämndledamöter. Det hålls öppet vilka de slutgilti— ga omdömena, formuleringarna och ställningstagandena skall bli i av- vaktan inte bara på samråd och kontroll utan även på det ytterligare underlag för ställningstagande som kan tillkomma genom t.ex. provfö— reläsningar och intervjuer som arrangeras i samband med nämndens slutsammanträde. Utlåtandena får sitt slutgiltiga innehåll och under- tecknas först vid slutsammanträdet.
De utkast till utlåtanden som upprättas enligt det nu beskrivna förfa- randet synes utredningen närmast vara att likställa med sådana kon- ceptanteckningar, vilka en föredragande kan göra i ett förvaltnings- ärende och beträffande vilka det anses ligga i myndighetens hand att avgöra om de skall tillföras ärendet eller inte (se prop. 1971:30 del 2 s. 423 ffoch Hellners & Malmqvist, Nya förvaltningslagen, 1987, s. 179 ff; jfr JO 1969 s. 313 fangående offentlighet vid samråd mellan sakkunni- ga vid professorstillsättning). Utredningen menar sålunda att det be- träffande de utkast som här avses får ankomma på tjänsteförslags— nämnden att avgöra, om utkasten skall tillföras akten eller ej och där- med om de sökande skall ha rätt att ta del av utkasten i enlighet med 16 åförvaltningslagen eller inte.
11. Kostnadsfrågor
De förslag till författningsändringar som utredningen lagt fram tar sik- te på förfarandet vid tjänstetillsättning, och de torde inte medföra någ— ra påvisbara förändringar av berörda statsmyndigheters direkta kost- nader för verksamheten. Anledning att redovisa sådana kostnadsbe— räkningar som avses i de generella kommittédirektiven 1984—02—16 (Dir. 1984:5) föreligger inte.
Enligt de nämnda direktiven skall varje kommitté redovisa också möj- ligheter att effektivisera verksamheten inom sitt utredningsområde. Vår utredning har här att nämna att ett av våra förslag avser förenk- ling av tjänsteförslagsnämndernas verksamhet så till vida att de sak— kunnigas och övriga ledamöters granskning av de sökandes skrifter får i en inledande bedömningsomgång begränsas till att gälla de skrifter som de sökande åberopat i första hand, se förslagen till 19 kap. 71 a & HF och 12 kap. 62 a & FSLU med kommentarer. Ett genomförande av förslaget här på längre sikt medföra beaktansvärd reducering av ar— betsinsatserna under granskningen och därmed en rationalisering av verksamheten på området. I övrigt må här nämnas att utredningen för- ordat att de sakkunnigas utlåtanden får vara gemensamma i den del de innehåller allmänna presentationer av de sökandes meriter, vilket för vissa vetenskapsområden kan medföra arbetsbesparing i jämförelse med rådande bruk.
I detta sammanhang bör frågan om ersättning åt de sakkunniga upp- märksammas. Enligt regeringens förordning 1988-06—09 (publicerad i UHÄ—FS 1988127) är beslutanderätten numera decentraliserad. Ersätt— ning skall sålunda utgå på sätt berörd högskoleenhet beslutar i varje enskilt fall. Rektorsämbetena vid vissa högskoleenheter har därefter
låtit utfärda anvisningar om hur arvoden åt sakkunniga bör bestäm— mas. En schablon som föreskrivitsi några fall innebär följande. Arvodet är 3 000 kr. om det bara finns en sökande, 6 000 kr. om antalet sökande är 243, 9 000 kr. om antalet är 4—5 samt 10 000 kr. om antalet översti— ger 5. Vederbörande dekanus får medge arvode till annat belopp eller ersättning på annat sätt om synnerliga skäl föreligger.
Den befogenhet som sålunda ges åt vederbörande dekanus att medge ersättning ”på annat sätt" syftar på att vederlag kan få utgå i form av ersättning för mistade avlöningsförmåner under tid då den sakkunnige är tjänstledig från sin vanliga anställning för att fullgöra uppdraget. Denna ersättningsform är avsevärt kostsammare än arvodering enligt den redovisade schablonen, och såsom framgått har den stränga re- striktionen uppställts att ersättningsformen får användas endast då det föreligger synnerliga skäl. Vid en av högskoleenheterna, nämligen ka- rolinska institutet, är det enligt uppgift dock det normala att ersättning utgår för mistade avlöningsförmåner, varvid begränsning iakttas så till vida som ersättning utgår för en vecka om det finns en sökande, för tre veckor om det är 2—3 sökande samt för fem veckor om antalet sökande överstiger 3.
Utredaren anser sig inte böra kommentera högskoleenheternas val av sätt och nivå för ersättning åt sakkunniga men vill understryka hur viktigt det är för tillsättningsprocedurens effektivitet att kompetenta och oväldiga sakkunniga kan rekryteras. Efter utredarens mening kan man för övrigt tänka sig att presumtiva sakkunnigas villighet att åtaga sig uppdrag kan främjas på andra vägar än enbart genom att direkt ve- derlag utges. Lönesättningen för professorer är individuell, och att en professor visar villighet att åtaga sig sakkunniguppdrag och gör goda insatseri uppdragen bör rimligen vara något som kan beaktas vid löne- sättningen. Det är, enligt utredarens mening, godtagbart och lämpligt att en tjänsteförslagsnämnds ordförande underrättar rektorsämbetet vid den högskoleenhet, där en sakkunnig är anställd, om att denne .ort en särskilt värdefull insats vid fullgörandet av ett sakkunniguppdrag.
Vid behandlingen ovan av jämställdhetsfrågor har utredningen påpe- kat att det snabbaste och mest verkningsfulla sättet för statsmakterna
att främja jämställdhetsintresset på i frågavarande område skulle vara att det inrättades ett antal personliga professorstjänster för verkligt förtjänta kvinnliga forskare. En sådan metod drar givetvis med sig be— tydande kostnader. Enbart kostnaden för lön och sociala avgifter för en professorstjänst är minst ca 320 000 kr. per år.
12 Specialmotivering
Detta kapitel innehåller utredningens motivuttalanden till de paragra- fer i 19 kap. högskoleförordningen (HF) i vilka ändringar föreslås. För överblickens skull ges enstaka kommentarer även till sådana delar av dessa paragrafer där författningstexten inte föreslås ändrad. Ändringar i den motsvarande regleringen av tillsättningsförfarandet enligt 12 kap. förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet (FSLU) kommen— teras inte särskilt. I anslutning till numret för kommenterad paragraf i 19 kap. HF anges inom parentes närmast motsvarande paragraf i FSLU.
19 kap. HF
37 & (jfr 12 kap. 34 & FSLU)
Paragrafen innehåller bestämmelser om utnämnande myndighet och beredning av tillsättningsärenden såvitt gäller det stora flertalet lärar- tjänster som finns vid högskolorna. Utanför faller bara professorstjäns- ter som tillsätts av regeringen (35 5) och vissa arvodestjänster som nor— disk lektor (36 5). I första stycket, i vilket ingen ändring här föreslås, an- ges att det är rektorsämbetet som har behörighet att besluta om till- sättning. Behörigheten omfattar bl.a. professorstjänster av det slag som i författningstext tidigare har benämnts ”extra tjänst som professor” och som numera i författningstext (1988:1060) benämnes ”tjänst som professor sorn tillsätts av rektorsämbetet". Ämnesinnehållet för en dy- lik s.k. egen professur hos en högskoleenhet skall fastställas av högsko-
lestyrelsen i samband med att tjänsten inrättas eller omprövas (19 kap. 20 a, 47 och 77 && HF).
I beslut om tillsättning av professorstjänster styrs rektorsämbetet av offentligrättsliga regler. Viktigast är bestämmelserna i HF om behörig- hetskrav och befordringsgrunder för sådana tjänster vilka har tillämp- ning på samma sätt som vid regeringens motsvarande tillsättningsbe- slut. Liksom eljest vid statlig tjänstetillsättning får endast sakliga grunder beaktas; ovidkommande hänsyn (t.ex. till en anslagsgivares önskemål om personval) får inte tas. Intresset av jämställdhet mellan könen är numera fast accepterat som saklig grund. Den princip som i den frågan tillämpas i praxis hos regeringen och andra statliga myndig— heter brukar uttryckas så att jämställdheten skall betraktas som en av flera sakliga grunder som kan fälla avgörandet när sökande av olika kön bedöms vara ”jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga” i merit- hänseende (jfr ovan kap. 9). Positiv särbehandling i egentlig mening, dvs. att en sökande på grund av sin tillhörighet till ett underrepresente— rat kön utses framför en klart bättre meriterad sökande av motsatt kön, kräver däremot stöd i en författning som har minst samma statsrättsli— ga valör som den författning där befordringsgrunderna för den aktuella statstjänsten anges, dvs. för professorstjänst en av regeringen utfärdad förordning. På egen hand kan rektorsämbetet eller högskolestyrelsen inte skapa rättslig grund för positiv särbehandling i den angivna me— ningen, vare sig genom antagande av en jämställdhetsplan eller på an— nat sätt. Vid tiänstetillsättning är rektorsämbetet liksom andra arbets— givare bundet av diskrimineringsförbudet i 3 åjämställdhetslagen men detta får ingen aktualitet så länge ämbetet följer meritvärderingsreg- lerna i HF. Det krav på s.k. aktiva jämställdhetsåtgärder enligt 6 & tredje stycket jämställdhetslagen som är av betydelse för själva tillsätt- ningsbesluten uppfylls genom att ämbetet följer förvaltningspraxis och beaktar jämställdhetsintresset då, såsom nämnts, sökande av olika kön är jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga.
Paragrafen innehåller i övrigt bestämmelser om hur rektorsämbetets olika tillsättningsbeslut skall beredas genom förslag eller yttranden av organ inom högskolan. Den enda sakliga ändring som här föreslås av- ser andra stycket där det enligt utredningens mening bör föreskrivas att
rektorsämbetets tillsättning av professorstjänst skall ske efter förslag av tjänsteförslagsnämnd. Hittills har som huvudregel gällt att bered- ning skall ske genom att yttrande inhämtas från den berörda fakultets— eller sektionsnämnden samtidigt som möjlighet funnits för rektorsäm- betet att besluta om att tillsättning i stället skall ske efter förslag av tjänsteförslagsnämnd. Vad som hittills sålunda varit fakultativt före- slås nu infört som den enda tillåtna ordningen. Skälen för detta änd— ringsförslag har nämnts i den allmänna motiveringen. Som där fram- gått bör enligt utredningens mening så långt möjligt samma regler till- lämpas för professorstillsättning vare sig det är regeringen eller rek— torsämbetet som har utnämningsmakten i det enskilda ärendet. Av för— slaget till 19 kap. 77 & HF kan utläsas att det för handläggningen i tjänsteförslagsnämnd skall i allt väsentligt gälla samma bestämmelser oavsett vilkendera kategori av professur ärendet avser.
I ärenden som avses i förevarande paragraf skall nämndens förslag av— ges till rektorsämbetet. Förslaget får inte överklagas (25 kap. 1 5 andra stycket HF). Något förbud finns i och för sig inte mot att en sökande som är missnöjd med förslaget ger in en skrivelse till rektorsämbetet, men i författningen är sålunda inte förutsatt att partsargumentation skall förekomma på detta stadium (jfr ovan avsnitt 4.10). Rektorsämbe- tets tillsättningsbeslut, som skall anslås på högskoleenhetens anslags- tavla, får överklagas hos UHÄ (25 kap. 7 & HF). Av 23 å andra stycket förvaltningslagen (1986:223) följer att skrivelser med överklaganden skall ges in till rektorsämbetet. Mot UHÄ:s beslut får talan inte föras (25 kap. 15 & HF). Utredningen har inte funnit anledning att föreslå nå- gon ändringi denna del.
Övriga förslag till ändringar i 37 & avser endast följdändringar av dis- positionsmässig eller språklig art. Reglerna om förslag till tjänst som högskolelektor, som hittills varit upptagna i fjärde stycket, sammanförs nu med motsvarande regler för professorstjänst och överförs därmed till andra stycket.
53 & (jfr 12 kap. 49 & FSLU)
Om organisationen av tjänsteförslagsnämnder är föreskriveti 52 & att det för varje fakultet skall finnas en tjänsteförslagsnämnd. Från den huvudregeln uppställs i 53 5 det undantaget att högskolestyrelsen i frå- ga om sektionsindelad fakultet kan föreskriva att det skall finnas en tjänsteförslagsnämnd för varje sektion. Den vanliga ordningen synes också vara att det inrättas en nämnd för varje sektion.
Vid de överläggningar som utredningen har hållit med företrädare för olika högskolor har från flera håll framkommit att nuvarande organi- sation medför att vissa tjänsteförslagsnämnder är mer eller mindre fortlöpande alltför starkt arbetsbelastade. Det har också upplysts att man inom enstaka fakulteter eller sektioner ansett sig tvingad att söka komma till rätta med hithörande problem genom att upprätta en infor- mell men i praktiken fungerande andra nämnd, avsedd att svara för viss del av det berörda vetenskapsområdet och bestående av de för tjänsteförslagsnämndens ordinarie ledamöter utsedda suppleanterna. Enligt uppgift skulle förfarandet i åtminstone något fall ha planlagts redan vid valet av nämndledamöter genom att alla ordinarie ledamöter hämtats från viss del av vetenskapsområdet och alla suppleanter från ett annat.
Det kan tyckas som om problemet med vissa tjänsteförslagsnämnden alltför stora arbetsbörda skulle kunna lösas genom att fakulteter eller sektioner spjälkas och högskolestyrelsen i enlighet med 53 & inrättar tjänsteförslagsnämnder för de nya sektionerna. Sektionsindelningen bör emellertid inte vara beroende av om behov föreligger av en eller fle- ra tjänsteförslagsnämnder, och utredningen menar att det bör kunna överlåtas åt högskolestyrelsen att bestämma antalet tjänsteförslags— nämnder efter föreliggande stadigvarande behov utan att avgörande vikt skall fästas vid hur ett vetenskapligt fält av andra skäl är indelat i fakulteter och sektioner. Högskolestyrelsens behörighet att inrätta mer än en tjänsteförslagsnämnd bör avse inte bara sektion utan också fa— kultet som inte är sektionsindelad. Fakulteterna vid lantbruksuniver— sitetet samt de medicinska och vissa av de tekniska fakulteterna utgör exempel på stora fakulteter som inte är sektionsindelade.
Den nya regleringen av högskolestyrelsers behörighet att inrätta mer än en tjänsteförslagsnämnd vid sektion och vid icke sektionsindelad fa— kultet kan lämpligen tas in som ett nytt andra stycke av 53 5. Styrelser- na bör givetvis vara återhållsamma med att utnyttja behörigheten, ef- tersom det är angeläget att varje tjänsteförslagsnämnd genom fortlö— pande verksamhet förvärvar erfarenhet av och bibehåller kunskap om de för högskolorna och vetenskapssamhället betydelsefulla tillsätt— ningsfrågorna. Detta har markerats i den föreslagna författningstexten genom kravet på att behovet av mer än en nämnd skall bedömas före- ligga stadigvarande. En rimlig avvägning synes här innefatta att be— dömningen görs för en mandatperiod, dvs. för tre år, i taget. 'Hll undvi- kande av att tilltron till förfarandet äventyras bör regleringen vidare utformas så att varje risk undanröjs för att fördelningen av ärendena mellan nämnderna sker på ett godtyckligt eller osakligt sätt. Detta bör ske genom att högskolestyrelsen tilldelar varje nämnd ett separat kom- petensområde såvitt gäller vetenskapliga discipliner. Varje nämnds verksamhet bör sålunda bestämmas till att avse en särskild del av fa- kultetens eller sektionens vetenskapsområde.
Ett införande av den sålunda föreslagna regleringen medför behov av kompletterande föreskrifter om ordförandeskap i tjänsteförslags- nämnd, se 56 5 första stycket andra och tredje meningarna i utredning- ens författningsförslag.
56 & (jfr 12 kap. 50 & FSLU)
Tjänsteförslagsnämnderna skall enligt HF obligatoriskt handlägga ärenden om två typer av tjänster, professur och högskolelektorat. Reg- lerna om nämndernas sammansättning är endast delvis gemensamma för de två tjänstetyperna. Den gemensamma regleringen är upptagen i förevarande paragraf såvitt gäller universitet och högskolor med per- manent forsknings— och forskarutbildningsorganisation.
Som framgått av den allmänna motiveringen har utredningen kommit till ståndpunkten att denna reglering av nämndernas sammansättning
bör ändras i två väsentliga avseenden, dels så att en företrädare för de studerande i fortsättningen skall ha endast närvaro— och yttranderätt men inte rätt att delta i besluten, dels så att den avgående tjänsteinne— havaren inte vidare skall få ingå i nämnden annat än då synnerliga skäl föreligger. Dessa ändringar har utredningen föreslagit närmast med tanke på ärenden om professorstillsättning, och det bör givetvis noga övervägas om motsvarande ändringar bör genomföras också för lektorsärendena. Vill man ha olika regler t.ex. såvitt gäller studerande- representantens ställning, kan detta åstadkommas lagtekniskt genom att regleringen i den delen överförs från 56 & till de för de två tiänstety- perna separata föreskrifterna i 57 och 58 55. De argument som för ut- redningen varit avgörande då de nyss berörda två ändringsförslagen förordats i fråga om professorstillsättning kan enligt utredningens me- ning åberopas med fog också för lektorstillsättning, ehuru de måhända inte har riktigt samma tyngd i det senare fallet. Särskilt ändringen be- träffande studeranderepresentantens ställning kan vara något diskuta- bel, eftersom utbildning normalt utgör en väsentlig del av lektorers tjänstgöring och en studeranderepresentant kan antagas tillföra just de pedagogiska aspekterna på ett tillsättningsärende synpunkter av bety— delse. Också intresset av enhetlighet bör uppmärksammas, och då allt tas i beaktande finner utredningen att samma regler bör gälla i denna del oavsett om ett tillsättningsärende avser den ena eller andra tjänste- typen.
I första stycket finns regler om tjänsteförslagsnämnds ordförande och vi— ce ordförande. Här föreslås endast en ovan redan berörd följdändring till de förordade nya föreskrifterna i 53 å andra stycket om att mer än en tjänsteförslagsnämnd skall kunna inrättas för en sektion eller för en icke sektionsindelad fakultet.
Hittills gällande regler om en företrädare i nämnden för de anställda, som nu är upptagna i andra och tredje styckena av förevarande para— graf, föreslås nu sammanförda utan ändringi sak till ett nyformulerat andra stycke. Liksom hittills skall företrädaren utses av högskolestyrel- sen för en tid av tre år. I praktiken utses personalföreträdaren efter för- slag av de olika kollektivavtalsbärande fackföreningar som har med— lemmar bland de anställda inom nämndens verksamhetsområde, och
detta framstår som en godtagbar ordning. Personalföreträdaren har i allt samma rättsliga ställning som övriga fasta ledamöter i nämnden (bortsett från de särskilda funktioner som ordförande och vice ordföran— de har). För övriga fasta ledamöter följer av det sätt på vilket de utses att de regelmässigt har erfarenhet av forskning och utbildning inom det berörda vetenskapsområdet. Något motsvarande kompetenskrav bör inte uppställas för företrädaren för de anställda, men enligt utredning- ens mening är det önskvärt att han eller hon då så är möjligt utses bland personer som har erfarenhet av forskning eller undervisning in- om nämndens verksamhetsområde. Att rekryteringen sker på det sät- tet kan bidra till att tillsättningsproceduren åtnjuter allmänt förtroen— de, vilket är ett önskemål som uttrycks av departementschefen i de av regeringen godkända direktiven till utredningen.
Även om alla fasta ledamöter i tjänsteförslagsnämnden har samma an- svar, kan det ibland vara lämpligt med viss rollfördelning mellan leda- möterna då ärendena bereds. Det kan då vara närliggande att personal- företrädaren särskilt bevakar att tillbörlig uppmärksamhet ägnas åt det behörighetskrav och den befordringsgrund som avser de sökandes förmåga till arbetsledning i vidsträckt mening.
I tredje stycket av förslaget inryms de ändrade reglerna om studerande- representanten i nämnden. Skälen för ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen. Det är angeläget att berörda studerandeorga- nisationer utnyttjar sin rätt att utse sådan representant även efter en reform av tilltänkt slag. Närvarorätten kan ha ett betydande värde i sig, eftersom den ger en företrädare för de studerande tillfälle till full insyn i vad som förekommer i de för högskolan verkligt vitala tillsätt— ningsärendena. Som ovan redan berörts kan en studeranderepresen— tant antagas tillföra särskilt de pedagogiska aspekterna på ett tillsätt- ningsärende synpunkter av intresse, och yttranderätten kan här nytt- jas för att ge den pedagogiska befordringsgrunden dess rättmätiga plats i tjänsteförslagsnämndens bedömning. Här bör tillfogas att det då och då händer att en studeranderepresentant i en sådan nämnd råkar ha personlig kunskap om hur en sökande från den egna högskolan har skött sin undervisning. Upplysningar som framkommer på det sättet kan beaktas i ett tillsättningsärende men får ges avgörande betydelse
endast på villkor att de dokumenteras skriftligen och sålunda tillförs akten i ärendet Gfr ovan 10.1).
Av att studeranderepresentanten enligt förslaget skall sakna rätt att delta i nämndens beslut följer att denne inte i formell mening kan re- servera sig mot ett beslut, se 19 5 första stycket förvaltningslagen. I samma lagbestämmelses andra stycke anges, att föredraganden och ”andra tjänstemän som är med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet” har rätt att få avvikande mening antecknad. Den bestämmelsen kan inte tolkas så extensivt att den omfattar en för reträdare för studerande. Efter utredningens mening bör emellertid också en studeranderepresentanti nämnden ha rätt att få sin avvikan— de mening antecknad till protokollet, och med hänsyn till regleringen i förvaltningslagen måste då den rätten uttryckligt nämnas i HF.
I fjärde stycket inryms det av utredningen förordade principiella förbu- det mot att den avgående innehavaren av en tjänst ingår i tjänsteför- slagsnämnden vid handläggning av ärenden om den tjänsten. Som framgått av den allmänna motiveringen är förbudet avsett att främja den allmänna tilltron till proceduren för tjänstetillsättning bland sö- kande till tjänster. Genom att just den avgående tjänsteinnehavaren utesluts från att delta i handläggningen kan riskerna för alltför starkt hänsynstagande till lokala intressen antagas bli reducerade på ett sär- skilt effektivt sätt. Tendenser till förstelnad skolbildning kan motver- kas. Av förbudets placering i förevarande paragraf följer att förbudet skall avse alla funktioner i tjänsteförslagsnämnden och oavsett vilken typ av tjänst ärendet rör. Den avgående tjänsteinnehavaren utesluts in- te bara från att vara s.k. sakkunnig (enligt 57 5 första stycket 3) utan över huvud taget från att utöva befattning som ledamot i nämnden. Förbudet gäller sålunda även funktion som fast ledamot eller som s.k. extra ledamot (enligt den nu föreslagna punkt4 av 57 & första stycket).
Förbudet enligt fjärde stycket har begränsats till att avse fall då en tjänst skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll eller tillsättas med i huvudsak oförändrat ämnesinnehåll, I andra fall menar utred- ningen att skälen för förbudet bortfaller eller försvagas starkt. Då till- lämpningsområdet avgränsas i det enskilda fallet bör tolkningen sålun-
da ske under beaktande av de syften som förbudet skall främja. Är för- ändringen av ämnesinnehållet så stor att t.ex. eventuella skolbildning— ar inom den tidigare tjänstens område saknar betydelse inom nya tjäns- tens område, kan detta tala för att den avgående innehavaren skall få i vanlig ordning utöva ett uppdrag som fast ledamot i tjänsteförslags- nämnden; att denne utses till sakkunnig torde i vart fall vara uteslutet om förändringen av ämnesinnehåll är så stor som förutsätts i exemplet.
Det skall inte råda något ovillkorligt förbud mot att avgående tjänste— innehavare deltar i ärende om tjänstetillsättning, men såsom marke- rats genom formuleringen "synnerliga skäl" skall undantag tillåtas en- dast under iakttagande av starka restriktioner. Man kan dock tänka sig sådana fall som då den avgående innehavaren av tjänsten är den en— de verkligt framstående företrädaren för ämneti landet och svårigheter föreligger att utomlands rekrytera tillräckligt antal experter för att tillföra tjänsteförslagsnämnden erforderlig sakkunskap i ett tillsätt- ningsärende samt dessutom den avgående tjänsteinnehavaren inte ge- nom nära och långvarigt samarbete eller annorledes har sådana sär— skilda bindningar till någon av de sökande att det kan befaras påverka handläggningen av ärendet. Att den avgående är känd för integritet och förmåga till oväld är något som i gränsfall bör kunna påverka ställ- ningstagandet till om undantag skall tillåtas.
57 & (jfr 12 kap. 51 ÖFSLU)
Paragrafen innehåller föreskrifter om hur en tjänsteförslagsnämnd skall vara sammansatt vid handläggning av ärenden om professorstill- såttning utöver vad som följer av de allmänna reglerna i 56 &. Föreskrif- terna har enligt ordalagen hittills endast gällt för ärenden om sådan tjänst som professor som tillsätts av regeringen. Som en följd av den i 37 5 andra stycket föreslagna ändringen i proceduren rörande professors— tjänster som tillsätts av rektorsämbetet jämkas här ordalagen i 57 & första stycket första meningen så att paragrafen kommer att avse ären- den om professorstjänst, vare sig det är regeringen eller rektorsämbetet som tillsätter tjänsten.
Som framgått av den allmänna motiveringen innefattar utredningens förslag sammanfattningsvis, att en tjänsteförslagsnämnd i professors— tillsättningsärenden skall bestå av, förutom de tre fasta ledamöter som anges i 56 &, ytterligare två fasta ledamöter samt fyra ledamöter som utses för det särskilda ärendet, nämligen tre sakkunniga och en s.k. ex— tra ledamot.
Enligt punkt 1 av första stycket skall liksom tidigare en av de fasta leda— möterna utses för tre år av fakultets— eller sektionsnämnden. Utan sär- skild bestämmelse förutsätts här att nämndens val skall falla på någon som är medlem av fakultets- eller sektionskollegiet. Av uppgiftens ka- raktär följer att uppdraget normalt bör ges åt någon som innehar tjänst som professor.
I punkt 2 förordar utredningen den ändringen att det för den fasta leda- mot som utses på sätt högskolestyrelsen bestämmer införs ett kvalifika- tionskrav: ledamoten "bör ha särskild kännedom om utbildning inom nämndens verksamhetsområde". Redan de gällande reglerna bygger visserligen på förutsättningen att denne ledamot skall särskilt svara för att utbildningens intressen tillvaratas i nämnden (jfr SOU 1973:54 s. 82 i), men utredningen menar att det i själva författningstexten på angivet sätt bör markeras den vikt som de pedagogiska meriterna bör ges i nämndens beredning av ärenden och vid dess helhetsbedömning av de sökandes skicklighet för tjänsten. Bland nämndens ledamöter bör det sålunda alltid finnas åtminstone någon som kan väntas ägna den pedagogiska befordringsgrunden och utbildningens krav särskild upp- märksamhet och som har sådan kunskap och erfarenhet som behövs för detta. Det kvalifikationskrav som nämnden här förordar har inte kun- nat anges exakt och det är inte avsett att vara särskilt högt. Något krav på att ledamoten har särskild pedagogisk utbildning på vetenskaplig nivå ställs sålunda inte. Vad som bör fordras är dock att ledamoten i sin undervisning eller på annat sätt har fortlöpande visat intresse för ut- bildningsfrågor, både inom forskarutbildning och grundutbildning. Det vanliga har uppgivits vara att högskolestyrelsen låter linjenämnden el— ler motsvarande nämnd utse den ledamot som avses i nu gällande punkt 2, och detta synes vara en lämplig ordning även framdeles. Då le- damoten utses bör den nämnd till vilken behörigheten givits självfallet
beakta inte endast grundutbildningens intressen utan även och i minst samma mån forskarutbildningens.
Ipunkt 3 upptas liksom hittills regler om att tre ledamöter som är sär— skilt förtrogna med tjänstens ämne skall utses för det särskilda ären— det. Här avses sålunda de s.k. sakkunniga vilka också i fortsättningen skall ha ställning som ledamöter i tjänsteförslagsnämnden. Den änd— ring som här föreslås är att det skall vara fakultets- eller sektionsnämn- den och inte fakultets— eller sektionskollegiet som skall utse de tre sak— kunniga. Det finns flera skäl för detta förslag. Erfarenheterna har visat att det inte sällan möter svårighet att nå tillräcklig närvaro för beslut— förhet i det månghövdade och ganska heterogent sammansatta organ som ett kollegium utgör. Till skillnad från kollegiet sammanträder fa— kultets— eller sektionsnämnden regelbundet och relativt ofta, vilket bör ge goda möjligheter till att de sakkunniga kan utses utan onödig för— dröjning och utan att beslutanderätten för tids vinnande måste delege- ras till dekanus eller annan, vilket lär vara något som inte sällan före— kommer med nuvarande ordning. Utredningen har också den uppfatt— ningen att förutsättningarna är goda för väl förberedda och genomtänk- ta beslut, om dessa ankommer på ett organ med relativt litet antal nog— grant utvalda ledamöter, särskilt som det då tydligt framgår var ansva- ret för besluten ligger. Som argument för att fakultets— eller sektions- kollegiet skall behålla uppgiften att utse sakkunniga kan givetvis med visst fog anföras att kollegiet har en samlad kunskap om relevanta sak- och personfrågor som är större än vad fakultets— eller sektionsnämn- dens ledamöter besitter. Mot detta är dock att invända att det enligt vanliga regler för beredning av ärenden inom statsförvaltningen åvilar fakultets— eller sektionsnämnden att se till att det föreligger ett till- fredsställande informationsunderlag innan beslut fattas, jfr 57 a & i ut— redningens förslag och specialmotiveringen till den bestämmelsen. I sammanhanget må för övrigt erinras om att möjlighet finns för fakul- tets- eller sektionsnämnden, enligt 14 kap. 7 5 andra stycket HF, att överlämna till kollegiet att besluta i en fråga om utseende av sakkunni-
ga.
Uppgifter som ankommer på fakultets— eller sektionsnämnd och på lin- jenämnd får enligt 14 a kap. HF överföras på en utbildnings— och forsk-
ningsnämnd. Om en dylik för utbildnings— och forskningsfrågor gemen- sam nämnd finns inrättad, skulle det, om förslaget till ändring i 19 kap. 57 5 första stycket 3 genomförs, ankomma på denna att fullgöra den här berörda uppgiften att utse sakkunniga. Sammansättningen av en ut- bildnings— och forskningsnämnd är dock inte särskilt anpassad för den uppgiften, och det kan därför, beroende på hur förhållandena ärinom verksamhetsområdet, ibland vara lämpligt att nämnden med utnytt- jande av delegationsrätten enligt 14 a kap. 14 & HF överlämnar uppgif— ten att utse sakkunniga till vissa av ledamöterna eller till viss grupp av arbetstagare inom området. Möjlighet finns också för nämnden att överlämna dessa ärenden till fakultets— eller sektionskollegiet.
Ipunkt 4 av 57 5 första stycket har i förslaget upptagits en helt ny före- skrift avseende en ledamot som skall utses för det särskilda ärendet av fakultets— eller sektionsnämnden. Denna ledamot, som kan kallas extra ledamot, skall sålunda i likhet med de sakkunniga utses för varje ären- de men skall till skillnad från dessa inte ha uppgiften att avge utlåtan- de. Huvudsyftet med förslaget om en extra ledamot är, såsom framgått av den allmänna motiveringen, att skapa garantier för att nämnden alltid har någon ledamot utöver de tre sakkunniga som har god veten- skaplig kompetens inom det aktuella ämnet. En central uppgift för den extra ledamoten skall vara att då så behövs biträda de fasta ledamöter- na i nämnden med att granska sakkunnigutlåtandena och med att un- der överläggningarna i nämnden ställa kompletterande frågor till de sakkunniga.
I förslaget har inskrivits ett kompetenskrav för extra ledamot innebä- rande att vederbörande är eller har varit innehavare av tjänst som pro— fessor. Kravet är avsett att främja god kvalitet i nämndens verksamhet och därmed på längre sikt att stärka den allmänna tilltron till tillsätt- ningsproceduren. I sammanhanget må påpekas att det i övrigt saknas absoluta garantier för att det ingår någon professori nämnden (jfr där— emot ovan kap. 5 om läget i bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland). Trots vad som i föregående stycke sagts om huvudsyftet med förslaget, har i bestämmelsen inte skrivits in något krav på att den extra ledamoten är särskilt förtrogen med tjänstens ämne. Detta har att göra med att leda- motens expertkunnande inte kommer att behövas i alla ärenden, efter-
som nämndens fasta ledamöter många gånger representerar tillfreds- ställande kompetens inom det aktuella ämnet. I sådana fall skall fakul- tets— eller sektionsnämnden kunna utse extra ledamot mera fritt; det kan ha ett värde i sig att olika fakultetsmedlemmar får tillfälle till in- syn i och erfarenhet av tjänsteförslagsnämndens betydelsefulla verk- samhet. Då behov föreligger av extra ledamots särskilda kompetens in- om tjänstens ämne — något som torde bli det vanliga — skall valet givet— vis träffas under omsorgsfullt beaktande av kraven på förtrogenhet med ämnet. Ledamoten kan utses såväl inom som utom fakultets— eller sektionskollegiet. Det väsentliga är att den som utses i förekommande fall har hög kompetens inom ämnet och att han eller hon åtnjuter fors— karkollegernas förtroende. Av 56 & fjärde stycket i utredningens förslag följer att den avgående tjänsteinnehavaren inte annat än då synnerliga skäl föreligger får utses till extra ledamot. Finns ytterligare en profes- suri ämnet vid institutionen eller arbetsenheten, skall däremot inte fö— religga något principiellt hinder mot att innehavaren av den tjänsten utses. Jäv liksom jävsliknande situationer skall dock givetvis undvi- kas.
I andra stycket av 57 5 finns vissa anvisningar om hur de i punkt 3 av första stycket åsyftade sakkunniga skall utväljas. I gällande regler fö— reskrivsi första meningen att företrädesvis personer från de nordiska länderna skall utses till sakkunniga. Den anvisningen bör enligt utred- ningens mening kunna utgå ur författningstexten redan därför att det bör kunna överlämnas åt fakultets— eller sektionsnämnden att under beaktande av omständigheterna i det enskilda ärendet ta ställning till om sakkunniga från andra länder inom eller utom Norden skall enga— geras eller inte. Även utan att någon rekommendation ges i författ- ningstexten kan berörda nämnder antagas visa viss återhållsamhet med att utse utomnordiska sakkunniga, eftersom sådana sakkunnigas deltagande i förfarandet inte bara drar med sig extra kostnader och kanske risker för språkproblem utan också ökad administrativ belast- ning på det sättet att särskild information måste ges om de föreskrifter och därtill anslutna sedvänjor som iakttas här i landet vid professors— tillsättning. Utredningen har emellertid tveklöst den inställningen att det är angeläget att svensk forskning fortlöpande blir bedömd av det in— ternationella vetenskapssamhället och att sakkunnigförfarande kan
vara en lämplig form för sådan kontroll (jfr prop. 1988/89:65 om former- na för högskolepolitiken, s. 7). En fördel med att anlita utländska sak— kunniga ligger för övrigt i att sådana normalt inte har samarbetat med eller eljest haft närmare förbindelser med sökande till tjänster i Sverige och att jävsproblem sålunda i allmänhet inte aktualiseras. Vad angår discipliner som är internationella till sin karaktär menar utredningen det ofta vara önskvärt att man utnyttjar de möjligheter som kan finnas att engagera åtminstone någon utländsk sakkunnig. Särskilt inom dis— cipliner där engelska är det allmänt nyttjade språket, något som gäller flertalet medicinska, naturvetenskapliga och tekniska vetenskapsgre- nar, föreligger goda möjligheter att anlita också utomnordiska sakkun- niga. Om så bör ske eller ej, skall såsom framgått enligt utredningens mening anförtros åt fakultets— eller sektionsnämnden att bedöma. I en— staka befordringsärenden har förekommit att alla tre sakkunniga rek— ryterats utomlands, och utredningen anser att en sådan sammansätt- ning under speciella omständigheter kan vara väl befogad.
Då det finns anledning räkna med att en eller flera utomnordiska sak— kunniga kommer att engageras, bör saken förberedas redan i samband med utlysningen av tjänsten så till vida som det i kungörelsen bör an- ges att ansökningshandlingarna skall vara skrivna på engelska språ- ket. I vad mån sådant krav med fog kan ställas i det enskilda ärendet får ankomma på rektorsämbetet att bedöma i samråd med fakultets— el— ler sektionsnämnden. Därvid bör givetvis främst beaktas huruvida eng- elska mer allmänt nyttjas och har nyttjats i den vetenskapliga littera- turen inom disciplinen.
Beträffande arbetsformerna hos tjänsteförslagsnämnden rekommende— rar utredningen bl.a. att nämnden utser någon av sina ledamöter att svara för information åt de sakkunniga och för samordningen av dessas arbete. Att så sker är givetvis särskilt angeläget så snart någon av de sakkunniga på grund av sin nationalitet eller eljest inte är förtrogen med vår reglering och praxis i fråga om behörighetskrav, befordrings— grunder och annat. Att jämställdhetsaspekten skall beaktas hör till det som torde behöva påpekas. I sammanhanget må nämnas att Chalmers tekniska högskola på ett efterföljansvärt sätt låtit utge anvisningar på engelska för sakkunnigas uppdrag (FU—byrån 1988-04—08). Anvisning-
arna avser bl.a. hur sakkunnigutlåtanden bör utformas. Till anvisning— arna är fogade utdrag ur högskoleförordningen i översättning.
Enligt gällande föreskrifter bör högst en av de sakkunniga utses bland ledamöterna i det fakultets— eller sektionskollegium som tjänstens inne- havare skall tillhöra. Den bestämmelsen bör utan ändring i sak överfö— ras till första meningen av andra stycket.
Utan motsvarigheti gällande regler är däremot en av utredningen nu förordad föreskrift som skall införasi andra meningen av andra stycket och som går ut på att den som är verksam inom den ämnesmässiga ar- betsenhet, som tjänstens innehavare skall tillhöra, och som har i hu- vudsak samma arbetsuppgifter som denne kommer att ha inte bör utses till sakkunnig, om det inte föreligger särskilda skäl. Som redovisas i den allmänna motiveringen är det omedelbara syftet med föreskriften att reducera det lokala inflytandet över det centrala moment i tillsätt— ningsproceduren som själva sakkunnigbedömningen utgör. Indirekt är syftet att stärka den allmänna tilltron till proceduren. Det kan nog ock— så vara klokt att hålla dem, som kommer att bli den nye tjänsteinneha— varens närmaste kolleger i det dagliga arbetet, utanför sakkunnigförfa— randet, eftersom man på det sättet kan avlägsna en risk för framtida motsättningar på arbetsplatsen. Som exempel på den förordade regle— ringens praktiska effekter kan nämnas, att om det vid en institution finns två professurer i det ämne, som tillsättningsärendet avser, inte någon av innehavarna av de tjänsterna kommer att utses till sakkun— nig i ärendet. Den avgående tjänsteinnehavaren utesluts enligt 56 & fjärde stycket, och den andre professorn utesluts normalt enligt föreva— rande föreskrift. Vad som kan utgöra särskilda skäl för undantag från föreskriften är främst att det råder brist på andra lämpliga sakkunni—
ga.
Då i den föreslagna författningstexten talas om "arbetsenhet” åsyftas såväl institution som annan arbetsenhet enligt 15 kap. HF. Det anslu— tande uttrycket "eller avdelning" har införts med tanke på institutioner som omfattar flera ämnen utan intimt inbördes samband, t.ex. en insti- tution för kirurgi och medicin vid veterinärmedicinsk fakultet. Som ex— empel kan också nämnas de juridiska institutionerna som var och en
omfattar en fakultets alla ämnen. Vid institution av dylikt slag är så— lunda meningen att endast de befattningshavare som är verksamma in- om samma ämnesmässiga enhet som tjänstens innehavare kommer att tillhöra, t.ex. avdelningen för processrätt, skall uteslutas från sakkun— niguppdrag enligt den föreslagna föreskriften. Finns vid någon annan av institutionens avdelningar en befattningshavare med så bred kom- petens att han är kvalificerad att vara sakkunnig i ett ärende om den aktuella tjänsten, reser den föreslagna föreskriften inte hinder mot att denne utses till sakkunnig.
Om själva förfarandet vid utseende av sakkunniga hänvisas till 57 a &. Regler om ersättning åt sakkunniga för deras arbete har behandlats ovan i kap. 11.
Beträffande beaktande av jäv och liknande frågor vid utseende av sak- kunniga hänvisas till redovisningen ovan i avsnitt 10.2.
En aspekt som bör beaktas generellt vid utseende av nämndledamöter avser jämställdheten mellan könen. I 3 5 första stycket förordningen (1984:803, ändr. 1986:1395) om jämställdhet i statlig verksamhet före- skrivs, att en myndighet, när den skall ge någon ett uppdrag, skall se till att det finns personer av båda könen att välja mellan, om det kan ske inom ramen för sakliga urvalsgrunder. Den föreskriften är att till- lämpa beträffande såväl de fasta ledamöterna av en tjänsteförslags- nämnd som för dem som utses för det enskilda ärendet. Den innebär t.ex. att fackföreningar som har att lämna förslag till personalföreträ- dare i nämnden bör ombedjas att nominera en kandidat av vartdera kö— net Gfr prop. 1980/81:100 bilaga 3 s. 1 1 0. Båda könen bör alltså vara re- presenterade i det förslagsställande organet, och de myndigheter som har att utse dess ledamöter bör i samklang med en principdeklaration av regeringen i 1 5 första stycket av nämnda förordning sträva efter en i huvudsak jämn fördelning mellan könen. I jämställdhetsplanerna för flera högskoleenheter anges en sådan könsfördelning som ett långsik- tigt mål för jämställdhetsarbetet; att målet betecknas som endast lång— siktigt har givetvis att göra med att kvinnorna för närvarande är mer eller mindre starkt underrepresenterade på de nivåer inom högskole-
hierarkin där flertalet ledamöter i bl.a. tjänsteförslagsnämnderna rek- ryteras.
I flera skrivelser till vår utredning har framförts förslag om att minst en av de sakkunniga som utses för det enskilda ärendet bör vara kvinna om någon av de sökande är kvinna (jfr riksdagsmotion 1987/88zUb 567). Redan av 1984 års nyssnämnda jämställdhetsförordning måste anses följa att berörda fakultetsorgan bör sträva efter att båda könen skall vara representerade även bland de sakkunniga ledamöterna av nämn— den, och detta för övrigt oberoende av de sökandes könstillhörighet. Den bestämmelsen i förening med allmänna förvaltningsrättsliga prin- ciper om saklighet och opartiskhet ger utrymme för hänsynstagande till förhållandena i det enskilda fallet. Huruvida större vikt skall läg- gas vid tilltänkta sakkunnigas kön än vid deras övriga egenskaper, då en kvinna finns bland de sökande, bör bedömas med hänsyn till bl.a. hur valet av sakkunniga i det enskilda fallet kan bidra till att stärka den allmänna tilltron till tillsättningsproceduren. Även om det i den åsyftade situationen ofta kan vara befogat att åtminstone en kvinna ut- ses till sakkunnig, bör en allsidig bedömning sålunda alltid göras. Och givetvis skall då beaktas jämställdhetsförordningens krav på att rekry- tering till uppdrag skall ske inom ramen för sakliga urvalsgrunder.
Här må också erinras om vad som sagts ovan i avsnitt 10.2.3 om utseen- de av sakkunniga då det inom ett vetenskapsområde uppstått olika skolbildningar, vilket kan avse bl.a. att skilda riktningar inom en disci— plin lägger olika vikt vid kvinnliga och manliga perspektiv på forsk- ningens mål och frågeställningar. Av allmänna krav på objektivitet och oväld kan då följa att berört fakultetsorgan ser till att olika skolbild- ningar blir representerade bland de sakkunniga.
57 a & (jfr 12 kap. 51 a & FSLU)
Inom förvaltningsrätten upprätthålls den allmänna principen att en myndighet skall se till att varje ärende blir så utrett som dess beskaf— fenhet kräver (jfr Hellners & Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, 1987, s. 61 f, och Ragnemalm, Förvaltningsprocessrät-
tens grunder, 5 uppl. 1987, s. 56 f). Trots att det sålunda, även utan sär- skild föreskrift, åvilar nämnder och andra förvaltningsorgan som med- verkar vid myndighetsutövning att bereda varje ärende med omsorg, anser utredningen befogat att deti HF införs vissa anvisningar om hur ärenden om utseende av sakkunniga bör beredas. För kvaliteten hos och därmed tilltron till proceduren för professorstillsättning är nämligen sakkunnigbedömningen av central betydelse. De av utredningen föror- dade anvisningarna, som saknar motsvarighet i nu gällande författ- ningsreglering, föreslås införda i förevarande paragraf.
Den centrala anvisningen, som bildar första meningen av den tilltänkta nya paragrafen, innefattar att alla förslag om sakkunniga, även förslag från den beslutande fakultets- eller sektionsnämndens egna ledamöter, bör utsändas till ledamöterna senast en vecka före det sammanträde då de sakkunniga skall utses. Syftet är att möjliggöra allsidig belysning av avgivna förslag och att också i övrigt skapa förutsättningar för ett väl genomtänkt beslut. Det bör sålunda inte vidare få förekomma t.ex. att beslut om sakkunniga grundas på ett förslag som framläggs först vid sittande bord av den avgående tjänsteinnehavaren, vilket inte lär ha varit någon helt ovanlig företeelse.
Som framgår av valet av modalt hjälpverb skall den här avsedda före— skriften ha karaktär av rekommendation. Beslut om utseende av sak- kunniga får inte överklagas (25 kap. 4 & HF), men det är inte heller me- ningen att det beslut som tjänsteförslagsnämnden i sinom tid fattar i tillsättningsärendet skall kunna överklagas på den grunden att fakul- tets— eller sektionsnämnden inte fullt ut har iakttagit förevarande före- skrift. Det må särskilt påpekas att föreskriften inte reser ovillkorligt hinder mot att fakultets— eller sektionsnämnden utser till sakkunnig någon vars namn inte förekommit i de utsända förslagen. Vad som framkommeri yttranden över de förslagen kan ju i undantagsfall föran- leda att det efter nämndens granskning inte återstår tre godtagbara namn. I så fall måste accepteras att nämnden utan att iaktta bestäm— melsen i första meningen efter bästa omdöme utser någon som inte tidi- gare har nämnts.
Andra meningen av den föreslagna paragrafen innefattar att vad som föreskrivsi första meningen om utsändande av förslag bör iakttasi frå— ga om både förslag som inhämtas från andra högskoleenheter och för— slag som väcks på annat sätt. Det egentliga syftet med detta påpekande är att ge en erinran om vad som bör höra till god ordning vid beredning av de viktiga ärendena om utseende av sakkunniga, nämligen att för- slag bör inhämtas från andra lärosäten.
I 1964 års universitetsstadga (121 &) fanns detaljerade regler om hur den i ett tillsättningsärende behöriga fakulteten eller sektionen skulle samverka med motsvarande organ vid envar av övriga berörda akade— miska läroanstalter innan sakkunniga utsågs. Förslag om sakkunniga skulle inhämtas och avges i noga angiven ordning. Dessa regler upp— hävdes genom 1975 års ingripande reform av proceduren vid professors— tillsättning. I författningsförarbetena anfördes som motivering främst att denna samverkan mellan läroanstalter medförde avsevärd tidsut— dräkt (SOU 1973:54 s. 82). Där sades dock också att berörda organ själv- fallet var oförhindrade att samråda med företrädare för andra läroan— stalter. Vid de överläggningar som vår utredning under hösten 1988 hållit med representanter för universitet och andra högskolor har fram- kommit att det allmänt anses höra till god ordning att dekanus eller den som eljest bereder ärenden om utseende av sakkunniga låter in- hämta förslag från andra lärosäten. Emellertid har också framkommit att åtminstone enstaka berörda organ inte följer den ordningen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till sakkunnigbedömningens vitala betydelse för tillsättningsproceduren menar utredningen att fog finns för att nu återinföra en bestämmelse om inhämtande av förslag om sak- kunniga, ehuru endast i den starkt modifierade form som andra me— ningen av 57 a 5 utgör.
Utredningen har här tänkt sig att fakultets— eller sektionsnämnden normalt skall inhämta förslag på sakkunniga från systerorganen vid minst två andra högskoleenheter där tjänster i motsvarande ämnen finns inrättade. Ordningen är avsedd att tillgodose intresset av ett till- räckligt brett underlag för nämndens beslut, och den bör inte frångås annat än då sådant underlag är säkerställt på annat sätt. Om en nämnd undantagsvis med fog anser sig ha en helt tillräcklig överblick över
kretsen av tänkbara sakkunniga och över de omständigheter som bör beaktas vid valet, skall förfarandet inte behöva belastas med någon in- terakademisk samverkan av åsyftat slag.
Att de organ, till vilka framställning om avgivande av förslag riktas, bör efterkomma framställningen följer av den allmänna förvaltnings- rättsliga principen om myndigheternas skyldighet att lämna varandra hjälp inom ramen för den egna verksamheten, jfr 6 och 13 && förvalt- ningslagen. Undantagsvis kan förekomma att det inte finns två andra motsvarande högskoleorgan att inhämta förslag från. I så fall kan vara befogat att nämnden försöker samverka med annan forskningsinrätt— ning inom landet eller med närmast motsvarande universitetsorgan i något grannland.
I andra meningen förutsätts att förslag om sakkunniga kan inges också av andra än systerorganen. Rutinmässigt bör fakultets- eller sektions- nämndens egna ledamöter erinras om att de bör avge förslag senast en vecka före sammanträdet. Av fakultets- och sektionskollegiets övriga ledamöter bör i vart fall de som är experter inom det ämne som den ut- lysta tjänsten avser beredas tillfälle att avge förslag. Även andra som berörs av ärendet kan avge förslag, vare sig de anmodats att göra det el- ler inte. Här må inskjutas att enligt nämndens mening ingenting hind- rar de sökande till tjänsten att inge förslag, låt vara att förslag från det hållet kan tarva prövning med särskild omsorg. Det är att märka att ett förslag från en sökande innebär ett godtagande på förhand från dennes sida av de personer som där nämns.
Regleringen i 57 a 5 kan medföra risker för tidsutdräkt, och dessa bör givetvis så långt möjligt minskas genom passande åtgärder. Vanligen torde det inte vara meningsfullt att det avges förslag om sakkunniga innan man vet vilka som har sökt tjänsten, men emellanåt bör sam- rådsförfarandet kunna förberedas genom att tilltänkta remissorgan i god tid underrättas om ärendet och dess tidsplan. Finns flera remissor— gan att välja mellan, torde valet någon gång kunna ske på sakligt sätt under beaktande av hur det ena och andra organets sammanträdestider passar in i tidsplanen. Det finns inget hinder mot att fakultets— eller sektionsnämnden delegerar (enligt 14 kap. 29 & HF) till dekanus eller
annan lämplig ledamot att. fatta det slutliga beslutet om utseende av sakkunniga efter inhämtande av komplettande upplysningar i något avseende, t.ex. i frågan om en föreslagen person är villig att åtaga sig uppdraget. En riktpunkt bör enligt utredningens mening vara att be- slut om utseende av sakkunniga fattas inom sex veckor efter ansök- ningstidens utgång.
595
Paragrafen innehåller särbestämmelser om hur en tjänsteförslags— nämnd skall vara sammansatt vid sådana högskoleenheter, till vilka fa- kultets— eller sektionskollegium inte är knutet (författningsmotiv, se prop. 1975:9 s. 558 0. Här avses de högskolor som saknar permanent forsknings— och forskarutbildningsorganisation. En uppräkning finns i bilaga 10 a till HF. Vid dessa högskolor omfattar tjänsteförslagsnämn- dernas verksamhet främst tjänster som högskolelektor. I paragrafen fö- reslår utredningen en saklig ändring beträffande studeranderepresen- tantens ställning vilken ändring motsvarar vad som ovan förordats för 56 & såvitt gäller universitet och högskolor med permanent forsknings- och forskarutbildningsorganisation. Företrädaren för de studerande fö— reslås sålunda få närvaro— och yttranderätt samt rätt att få avvikande mening antecknad men inte rätt att delta i besluten. Om argumenten för ändringen hänvisas till motiven till 56 5. Det må understrykas att 59 5 har betydelse främst för lektorstjänster, varför vad som anfördes om sådana tjänster i motiven till 56 5 är att beakta också här.
Skulle förslaget beträffande studerandeföreträdarens ställning genom— föras, kornrner en tjänsteförslagsnämnd som avses i denna paragraf att ha sex ledamöter i stället för som tidigare sju. Faller rösterna lika vid en omröstning, har ordföranden utslagsröst i enlighet med 18 å andra stycket förvaltningslagen.
Utredningen förordar också en ändring av framställningsteknisk art. Föreskrifterna om företrädare för de anställda och för de studerande skall enligt utredningens förslag ha samma innebörd i 56 & och i 59 5.
.. enar-Hmm—
;— :h 44
. »; _:WJFIR—j —.- j'V'j-rr —
För korthetens skull kan det då vara befogat att låta regleringen i 59 å i denna del få formen av en hänvisning till motsvarande regleringi 56 &.
59aå
En speciell reglering av tjänsteförslagsnämnds sammansättning finns i förevarande paragraf såvitt gäller ärenden om tjänst som professor, med vilken är förenat konstnärligt utvecklingsarbete. Regleringen gäl— ler också för motsvarande tjänst som högskolelekmr. Tjänster av dessa slag finns inrättade vid en rad högskoleenheter (se ovan 3.4.2), och de organisatoriska förhållandena varierar ganska starkt mellan olika be— rörda enheter. Utredningen föreslår två sakliga ändringar i denna pa- ragraf.
Beträffande bestämmelsen i punkt 2 av första stycket föreslås att kret— sen av de lärare, som har att välja vice ordförande, skall begränsas till dem som är mer fast knutna till den berörda verksamheten och som därför i särskild män kan sägas vara bärare av dennas intressen. Val- korporationen bör enligt utredningens mening bestå av de lärare vilka innehar tjänster med minst halvtidstjänstgöring och vilka arbetar vid den berörda verksamheten.
Det andra förslaget om ändring i sak avser studerandeföreträdarens ställning. Här hänvisar utredningen till vad som sagts ovan i motiven till motsvarande ändringi 56 och 59 Gå.
Vidare förordas en ändring av framställningsteknisk art. Den motsva— rar den ovan berörda ändringen i 59 &.
Regleringen i 59 a & om tjänsteförslagsnämnds sammansättning vid handläggning av ärenden om professurer och lektörat i konstnärliga ämnen innefattar för närvarande att en nämnd skall ha åtta ledamöter. Utredningens förslag innebär att antalet ledamöter reduceras till sju.
61 & Gfr 12 kap. 50 & femte stycket FSLU)
I denna paragraf rörande suppleanter för ledamöter i tjänsteförslags- nämnder föreslås endast den ändringen att till uppräkningen i första meningen av första stycket fogas punkt 4 av 57 & första stycket. Någon suppleant skall sålunda inte utses för den s.k. extra ledamot som utred- ningen föreslår införd.
62a5
Den i detta lagrum intagna regleringen av telefonsammanträden med tjänsteförslagsnämnd föreslås flyttad till 63 å, se nedan. Därmed kan nuvarande 62 a & upphävas.
63 & (jfr 12 kap. 54 & och 2 kap. 9 a & FSLU)
I paragrafen stadgas nu att ärenden avgörs efter föredragning. Efter or- dalagen skulle stadgandet kunna uppfattas så att någon ledamot i nämnden eller en tjänsteman, som inte deltar i besluten, borde svara för en i princip fullständig föredragning av allt betydelsefullt material i ett tillsättningsärende innan detta avgörs i nämnden. Även om något delade meningar om innebörden må ha .ort sig gällande i den prakti- ska tillämpningen, lär det vanliga förfarandet vara att ordföranden el- ler en tjänsteman kort rekapitulerar vad som väsentligen förekommit i ärendet varefter ordföranden efter hand lägger fram de frågor som nämnden följdenligt har att ta ställning till. En sådan ordning synes också vara lämplig, särskilt som alla ledamöter får antagas ha förmåga förbereda sig för beslut genom självständigt studium av handlingar som är av betydelse i ärendet. Enligt utredningens mening behövs inte nå- got stadgande om föredragning, utan det bör kunna överlämnas till tjänsteförslagsnämnden att bestämma hur ärenden skall handläggas inom nämnden då de nått avgörandestadiet. I enlighet härmed förordar utredningen att den nu gällande föreskriften i 63 & upphävs.
I sammanhanget må nämnas att ärenden i tjänsteförslagsnämnd enligt 18 & förvaltningslagen skall avgöras enligt den s.k. kollektiva besluts- formen. Denna innebär att ledamöterna vid beslutsfattandet inte behö- ver individuellt formulera sin mening i tur och ordning utan att de en- dast har att godta eller förkasta de förslag som ordföranden efter hand framställer. Avvikande mening kan dock anmälas i den ordning som fö- reskrivsi 19 & förvaltningslagen.
Det författningsrum som blir ledigt vid ett upphävande av nu gällande föreskrifti 19 kap. 63 & HF bör fyllas genom att dit överförs den regle— ring om telefonsammanträden som nu finns i 62 a &. Utredningen föror- dar emellertid att regleringen i samband därmed ändras så att före- skriften i första styckets andra mening, som säger att den sammanträ- desformen bör användas restriktivt, utgår. Det måste nämligen anses följa redan av den lämplighetsbedömning som skall göras i enlighet med första meningen att nämnden noga skall väga nackdelar mot för— delar innan sammanträde sätts ut att hållas per telefon. I okomplicera- de frågor bör givetvis tid och pengar sparas genom att t.ex. en utom- lands bosatt sakkunnig deltar per telefon i en överläggning som övriga ledamöter samlas till. Om olika uppfattningar är företrädda bland de sakkunniga i en huvudfråga i ett tillsättningsärende, torde dock regel- mässigt krävas att uppfattningarna kan få konfronteras mot varandra vid en sammankomst och att övriga ledamöter då också får tillfälle att ställa frågor och följdfrågor till de sakkunniga.
Den föreskrift om beslutförhet vid telefonsammanträde som nu finns i 62 a 5 andra stycket föreslås utan ändring i sak överförd till 63 å andra meningen.
67 & (jfr 12 kap. 58 & FSLU)
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur professorstjänst som till— sätts av regeringen skall kungöras ledig. I första stycket ges vissa regler om kungörelses innehåll. Här föreslås nu den sakliga ändringen att kungörelsen skall innehålla erinran inte endast om den frist inom vil- ken åberopade handlingar skall ges in (enligt 69 & tredje stycket i för-
slaget) utan också om sökandes åliggande att ge in en kortfattad redo- görelse för sin vetenskapliga och pedagogiska verksamhet (enligt 69 & första stycket i förslaget). Dessutom föreslås nu att deti kungörelsen i förekommande fall skall inrymmas upplysning om meddelad föreskrift om att sökande skall ange en begränsad mängd arbeten som åberopas i första hand (enligt 69 5 andra stycketi förslaget). Sådan föreskrift bör normalt kunna utformas så kortfattad att den i sin helhet kan tas in i kungörelsen. Om föreskriften undantagsvis är alltför omfattande för att så skall kunna ske, får kungörelsen i denna del inskränkas till att innefatta upplysning om att dylik föreskrift har meddelats jämte upp— gift om var besked kan erhållas om föreskriftens närmare innehåll.
När det finns anledning räkna med att en eller flera utomnordiska sak- kunniga kommer att engageras i ett tillsättningsärende, bör — som re- dan har berörts i kommentaren till 57 å -i kungörelsen anges att an- sökningshandlingarna skall vara skrivna på engelska språket.
Om sättet för offentliggörandet är endast föreskrivet att kungörelsen - utöver att den anslås på högskolans anslagstavla — skall införas i Post- och Inrikes Tidningar. Sveriges professorers förening har i ett remiss— yttrande till utredningen understrukit det angelägna i att alla intresse— rade skall få veta att en professorstjänst är ledig, och föreningen har med hänvisning härtill föreslagit att ledig professur skall utannonseras i tidskrift som vanligen läses av universitetslärare och i någon dagstid— ning.
I frågan om hur annonsering bör ske vill utredningen understryka att föreskriften i 67 5 första stycket om sättet för offentliggörande självfal— let inte får tolkas motsatsvis. Vad som anges i föreskriften är endast det minimum som ovillkorligen måste iakttas. Varje rektorsämbete har för sin högskola ett högsta ansvar för att verksamheten där ges en så hög vetenskaplig och pedagogisk standard som möjligt, och därav bör följa ett ansvar för effektiv rekrytering till professorstjänsterna. I linje här- med bör företrädare för rektorsämbete och berörd fakultets- eller sek- tionsnämnd inför varje ledigförklaring av professur noga överväga hur offentliggörande skall ske för att kännedom skall spridas på lämpligas- te sätt bland alla presumtiva sökande. Annonsering i en eller flera tid-
skrifter eller tidningar utöver Post- och Inrikes Tidningar är något som ofta kan vara befogat, men behoven och förhållandena lär variera starkt från det ena vetenskapsområdet till det andra. Någon reglering i författning av frågan synes inte påkallad, utan det bör med förtroende kunna överlåtas åt högskoleenheternas ledningsorgan att agera efter bästa omdöme då det gäller att sprida kännedom om lediga professors- tjänster utöver vad som nu sägs i författningstexten.
Vid utredningens överläggningar med företrädare för högskolorna har framkommit att åtminstone enstaka högskolor genom särskilda åtgär- der söker främja effektiv rekrytering till professorstjänsterna. Vid en högskola har utvecklats nära nog till rutin att deti god tid innan ledig- förklaring skall ske tillsätts en rekryteringsgrupp med uppgift att in- ventera beståndet av tänkbara kandidater och att föreslå rekryterings- åtgårder av olika slag. Enligt utredningens uppfattning kan det också vara lämpligt att högskolorna vid behov vidtar särskilda åtgärder för rekrytering till professorstjänsterna, förutsatt givetvis att verksamhe- ten bedrivs på ett sakligt och opartiskt sätt.
I andra stycket finns regler om när professorstjänst skall kungöras le— dig. I fråga om tjänst, vars innehavare skall avgå med ålderspension, förordar utredningen den ändringen att kungörelse normalt skall utfär- das minst ett år och sex månader före avgången i stället för minst nio månader före densamma. Skälen för den ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen.
I gällande reglering anges också en tidigaste tidpunkt för ledigkungö— rande, nämligen två år före avgången. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid föreskrift därom kunna undvaras. En viss spärr mot allt- för tidiga ledigförklaringar följer redan av bestämmelsen i 40 &, till vil- ken 67 5 andra stycket hänvisar och vilken innebär att tillsättningsför- farande inte får inledas förrän de i 47-51 && reglerade frågorna om om- prövning har tjänst har avgjorts slutligt. Och i övrigt torde kunna över- låtas åt rektorsämbetena att med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet bedöma när förfarandet tidigast bör inledas.
Det har uppgivits att det i praktiken ibland kan möta svårigheter att i pensionsfall tillämpa HF:s reglering av när tjänst skall ledigförklaras. Svårigheterna har att göra med att avgående tjänsteinnehavare har viss frihet att välja tidpunkt för avgång och att det saknas bindande fö— reskrifter om skyldighet för denne att lämna besked i god tid dessförin— nan. Enligt 3 5 av 1974 års allmänna pensionsavtal jämte 4 5 3 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente och kungl. brev den 15 ja- nuari 1960 omfattar den s.k. pensioneringsperioden för en professor 18 månader. Periodens nedre gräns infaller vid utgången av kalenderhalv- året närmast före det kalenderhalvår varunder 65 års ålder uppnås. In- om pensioneringsperioden kan den avgående tjänsteinnehavaren nor- malt välja tidpunkt för avgång. I 12 5 förordningen (1984:1039) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner finns en föreskrift om att arbetstagare, vars tjänst tillsätts efter sakkunnigför- farande, bör ge in ansökan om ålderspension senast 18 månader före be- räknad avgångsdag. Det saknas dock bestämmelse om påföljd för den som försummar att ge in ansökan i tid, och här kan heller inte komma i fråga någon analog tillämpning av de med sanktioner försedda arbets- rättsliga bestämmelserna om uppsägning av anställningsavtal.
Att införa ändrade och mer bindande regler om professors skyldighet att lämna besked om tidpunkt för avgång med ålderspension bör enligt utredningens mening inte övervägas för att tillgodose behov som aktua- liseras inom ramen för utredningens uppdrag. Såsom nämnts finns re- dan i 1984 års förordning en föreskrift om att ansökan om pension i hit- hörande fall bör ges in 18 månader i förväg, låt vara att föreskriften in- te är försedd med sanktion. Rimligen bör man vidare kunna räkna med att det stora flertalet berörda tjänsteinnehavare kommer att på förfrå- gan lojalt lämna besked inom önskad tid. En lämplig rutin för att tryg- ga en följdriktig tillämpning av den av utredningen förordade regle- ringen i 67 å andra stycket HF synes böra innefatta, att man från hög— skolans sida cirka två år innan tjänsteinnehavaren når pensionerings- periodens nedre gräns gör en förfrågan om vid vilken tidpunkt denne önskar avgå. Vill denne då skjuta på beslutet, kan det vara lämpligt att man från arbetsgivarsidan, samtidigt som rätten till senare ställnings- tagande vitsordas, erinrar om föreskriften i 12 5 av 1984 års handlägg-
ningsförordning om tid för ansökan om pension samt om den här aktu- ella föreskriften i 19 kap. 67 & HF om tidpunkt för ledigkungörelse.
I kungörelser om ledig professorstjänst brukar inte anges tidpunkt för tjänstens tillträdande, och detta synes vara godtagbart. På det sättet kan skapas viss handlingsfrihet i fall då ledigförklaring anses böra ske relativt tidigt i brist på klart besked från den avgående innehavaren om när han avser att avgå.
Ett genomförande av utredningens förslag om ledigförklaring senast ett år och sex månader före pensionsavgång kommer att medföra att ut- nämningar undantagsvis kan ske i mycket god tid innan den avgående innehavaren lämnar tjänsten. Det kan då ibland finnas befogad anled— ning att försöka åstadkomma någon sorts förtida anställning för den ut- valde kandidaten när denne så önskar. Om ekonomiska resurser för än— damålet finns eller kan uppbringas, kan sålunda tjänsten tänkas bli pa— rallellbesatt för någon tid, vilket kan underlätta den nye professorns övertagande av ansvaret för ämnet.
Beträffande tjänst som blir ledig vid dödsfall eller annan avgång i förtid måste liksom hittills föreskrivas att ledigförklaring skall ske snarast möjligt. I så fall måste godtas att tjänsten kommer att sakna ordinarie innehavare för någon tid, och olägenheterna härav får i görligaste mån minskas genom att vikarie förordnas. Ofta kommer då att kunna förut- ses behov av vikarie för den relativt långa tid som ett tillsättningsförfa— rande normalt kräver. Beträffande den situationen bör här erinras om att högskolemyndigheterna inte är bundna på samma sätt som andra statliga myndigheter av de allmänna bestämmelserna om s.k. långtids- vikariat i 15 & första stycket anställningsförordningen (1965:601) vilka innebär att vikariat som beräknas vara minst sex månader i följd med minst 40 % av heltidstjänstgöring skall tillsättas i samma ordning som tjänsten. Enligt en specialregel i 21 kap. 1 a & högskoleförordningen skall de bestämmelserna i anställningsförordningen inte tillämpas vid tillsättning av vikariat på professur eller högskolelektorat, om vikaria- tet beräknas vara kortare tid än två år. Inom den tidsramen öppnar så— lunda specialregeln möjlighet för en högskolemyndighet att rekrytera en vikarie, som kan ge stabilitet åt verksamheten under tid då ordina—
rie innehavare saknas, utan att den i HF föreskrivna, relativt omständ- liga proceduren för professorstillsättning behöver iakttas.
69 & (jfr 12 kap. 60 & FSLU)
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökningshandlingar m.m. I första stycket finns en sedan 1975 gällande föreskrift om att den sökan- de skall ge in en kortfattad skriftlig redogörelse för sin vetenskapliga och pedagogiska verksamhet. Bestämmelsens tillkomsthistoria (se särskilt SOU 1966:67 s. 241 0 visar att tanken varit att redogörelsen skall ge sakkunniga och andra bedömare en vägledning så att de kan se vilka undersökningarvoch resultat som bör ges en central ställning vid be- dömningen. Ordalagen i den gällande bestämmelsen ger emellertid inte tydligt uttryck för den tanken, och det är ganska vanligt att avgivna re- dogörelser har i huvudsak deskriptiv karaktär genom att mer eller mindre vidlyftigt räkna upp genomförda undersökningar utan att ge klart besked om vilka uppnådda resultat som enligt den sökandes me— ning främst bör beaktas i ärendet. Utredningen förordar därför att reg— leringen förtydligas genom tillägg av en andra mening som anger att det av redogörelsen skall framgå inte bara vilka undersökningar utan också vilka resultat och prestationer i övrigt som den sökande menar är viktigast i ärendet. Vad som bör framhävas i redogörelsen är enligt ut- redningens mening först och främst de vetenskapliga landvinningar som den sökande anser sig ha .ort.
Såsom redan antytts är syftet med bestämmelsen om den sökandes s.k. självdeklaration främst att underlätta de sakkunnigas och andra bedö- mares arbete i befordringsärendet. Det åberopade materialet är ofta synnerligen omfattande och av mångskiftande karaktär, och redogörel- sen bör därför strukturera materialet, dvs. sortera detsamma och fram— ställa det på ett överskådligt sätt. Redogörelsen skall vidare ge vägled- ning om vad som i ärendet med hänsyn till tjänstens inriktning enligt den sökandens mening är centralt då dennes skicklighet bedöms. Det bör påpekas att frånvaron av sådan vägledning kan vara till nackdel för den sökande själv.
..___—;_;--—W
I redogörelsen bör i förekommande fall anges i vilken utsträckning forskningsresultaten uppnåtts i samarbete med andra forskare och vari den egna insatsen därvid bestått. Viktigt är givetvis att det uppges på vad sätt vetenskaplig skicklighet har visats genom planering och led— ning av forskning.
Liksom hittills skall författningstexten ange att redogörelsen skall va- ra kortfattad. Den bör enligt utredningens uppfattning normalt inte va— ra längre än fem sidor. Om ansökningshandlingarna enligt ledigkungö— relsen skall vara avfattade på engelska Gfr ovan kommentarerna till 57 och 67 55), gäller detta givetvis också den här avsedda redogörelsen.
I andra stycket har i förslaget tagits in en helt ny bestämmelse vilken i förening med en likaledes ny föreskrift i 71 a 5 är av central betydelse i utredningsärendet. Bestämmelsen innefattar att fakultets— eller sek- tionsnämnden får föreskriva att sökande skall ange en begränsad mängd skrifter eller andra arbeten som den sökande i första hand åbero- par för att styrka sin skicklighet i vetenskapliga och andra avseenden som är av betydelse i tillsättningsärendet. Skälen har redovisats i den allmänna motiveringen, och som där framgår är det huvudsakliga syf— tet med bestämmelsen att skapa förutsättningar för att de sakkunnigas och övriga bedömares arbetsinsatser skall kunna koncentreras på vad som bör vara det väsentliga i ett tillsättningsärende, nämligen de sö- kandes förnämsta vetenskapliga, pedagogiska och andra relevanta prestationer. Av den allmänna motiveringen framgår också att bestäm- melsen skall ses i samband med den nyss nämnda föreskriften i 71 a & som på visst sätt begränsar tjänsteförslagsnämndens granskningsskyl- dighet till att avse de i första hand åberopade arbetena. En reform i lin- je med de principer som de två bestämmelserna bygger på är efter ut- redningens mening nödvändig, om man skall kunna behålla ett sak- kunnigförfarande som är av hög kvalitet och som innefattar att exper- ter gör en jämförande och skriftligen redovisad bedömning av de sökan- des skicklighet.
Behörighet att utfärda föreskrift enligt andra stycket skall enligt för- slaget tillkomma fakultets— eller sektionsnämnden där sådan finns. I andra fall får behörigheten tillkomma närmast motsvarande organ. I
den mån saken aktualiseras vid de konstnärliga högskolorna blir det fråga om högskolestyrelsen.
Som framgår av ordalagen är regleringen i andra stycket avsedd att va- ra fakultativ. Behöver man i ett ärende inte räkna med annat än några få sökande med begränsad produktion, kan den behöriga nämnden så- lunda avstå från att meddela någon föreskrift om att en begränsad mängd skrifter skall åberopasi första hand. För sin del tycker dock ut— redningen att det kan vara lämpligt att sådan föreskrift meddelas också i sådana fall, eftersom de sakkunnigas arbete torde underlättas av att de på det sättet får besked om hur de sökande själva rangordnar sina skrifter. Om bestämmelsens samband med regeln i 71 a & bör tilläggas följande. Det förhållande att föreskrift har meddelats enligt förevaran- de lagrum binder inte tjänsteförslagsnämnden vid dess tillämpning av 71 a &, eftersom också den regeln är fakultativ. Även om fakultets- eller sektionsnämnden har meddelat här åsyftat föreskrift, kan sålunda tjänsteförslagsnämnden ta på sig bördan att granska de sökandes samt- liga åberopade skrifter, förutsatt att ärendets beskaffenhet gör detta befogat.
Beslut om meddelande av föreskrift enligt andra stycket skall enligt förslaget fattas innan tjänsten utlyses ledig. Vilket närmare innehåll sådan föreskrift bör ha är något som enligt utredningens uppfattning bör överlämnas till den för vetenskapsområdet behöriga nämnden att besluta om, eftersom förhållandena och därmed behoven av föreskrifter synes variera starkt inte endast mellan olika discipliner utan också från tid till annan inom samma disciplin. Några anvisningar om såda- na föreskrifters innehåll bör sålunda inte utfärdas i författningsform. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att nämndens beslut skall grundas på överväganden som är sakliga och opartiska.
Hur många skrifter som skall anges i en föreskrift enligt andra stycket bör såsom framgått bero på förhållandena i det aktuella fallet, men ut- redningen vill säga något om vad den föreställt sig kunna vara rimligt. Inom discipliner där viktigareiforskningsresultat normalt publiceras i form av monografier eller större uppsatser, såsom inom humaniora, samhällsvetenskap och juridik, borde antalet verk som åberopas i första
band ofta kunna begränsas till ett tiotal. Inom discipliner där uppsatser är den normala publikationsformen, såsom inom medicin och annan na- turvetenskap, synes antalet kunna sättas så högt som 20 eller mer. Om- ständigheterna i det enskilda fallet bör såsom nämnts vara avgörande. Den tilltänkta regleringen bör också ge utrymme för samtidig maxime- ring till visst antal sidor.
Som exempel på hur en föreskrift om förstahandsåberopade verk skulle kunna utformas i ett humanistiskt eller juridiskt tillsättningsärende må nämnas följande:
”Sökande skall inge en förteckning över de skrifter som åberopas i ären- det. Av dessa skall anges högst tio skrifter som den sökande åberopar i första hand för att styrka sin skicklighet i de avseenden som är av bety- delse i ärendet. De sålunda i första hand åberopade skrifterna bör om möjligt representera olika slag av framställningar såsom t.ex. mono- grafier, läroböcker, uppsatser och recensioner. Tillhopa bör dessa skrif- ter inte omfatta mer än 1 000 sidor."
Vad beträffar möjligheten att överklaga ett beslut, som en fakultets— el- ler sektionsnämnd fattat med stöd av stadgandet i andra stycket, vill utredningen framhålla följande. Enligt 25 kap. 7 & HF får ett beslut av en lokal högskolemyndighet överklagas hos UHÄ, om inte annat följer av vissa angivna bestämmelser (som här saknar intresse) eller annan föreskrift. Bestämmelsen tycks lämna utrymme för en i princip obe— gränsad överklagbarhet, men så skall den rimligen inte förstås. En be— svärsregel av denna typ, som inte preciserar vilka beslut som kan över- klagas utan helt allmänt anger att beslut enligt viss författning får överklagas hos viss myndighet, kan inte tas till intäkt för att alla såda- na beslut kan överklagas oberoende av beslutens innebörd. Dylika reg- lers primära funktion är nämligen att utpeka behörig besvärsinstans, och de anses inte resa något hinder mot att man i praxis uppställer vis- sa krav på beslutets karaktär för att besvärsvägen skall stå öppen (se härtill Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 5 uppl. 1987, s. 109 ff). En i förvaltningspraxis utbildad princip, som tillkommit för att handläggningen inte onödigt skall fördröjas, innebär att beslut un- der initial- eller beredningsstadiet frånkännes överklagbarhet. Ibland
kan visserligen besvärsvägen stå öppen, men härför krävsi regel att be— redningsbeslutet medför beaktansvärda fristående verkningar. Den an- givna principen, att beslut under handläggningen inte kan överklagas särskilt, torde — och bör enligt utredningens mening - få till följd att det inte skall vara möjligt att överklaga ett sådant beslut av fakultets— el— ler sektionsnämnd som avses i andra stycket. Det bör tilläggas att en sökande som i sinom tid överklagar tjänsteförslagsnämndeus tillsätt- ningsförslag inte då är avskuren från att låta sin argumentation avse också beredningsbeslut av här aktuellt slag.
Tredje stycket av utredningens förslag är likalydande med andra styck- et av den gällande bestämmelsen.
I fjärde stycket av förslaget, som motsvarar det nu gällande tredje styck- et, regleras hur många exemplar av åberopade arbeten som bör ges in. För det fall då föreskrift enligt andra stycket inte har meddelats före- slås ingen ändring. Har däremot dylik föreskrift meddelats, bör enligt utredningens förslag krävas att de i första hand åberopade arbetena ges in i fyra exemplar medan övriga åberopade arbeten skall ges in i anslut- ning till ansökan endasti ett exemplar. Sådana övriga arbeten kan vis— serligen också komma att behöva granskas av de sakkunniga, men med det system för handläggning av tillsättningsärenden som utredningen förordar (jfr 71 a &) blir det aktuellt med sådan granskning endast så— vitt gäller de sökande som utväljs såsom mest meriterade. Från dessa får då vid behov infordras de arbeten som har åberopats i andra hand. Att krav ställs på att ett exemplar av de andrahandsåberopade arbete— na ges in redan i anslutning till ansökan har att göra med att det där- igenom blir möjligt att kontrollera att alla åberopade prestationer har utförts senast tre veckor efter ansökningstidens utgång.
70 & (jfr 12 kap. 61 åFSLU)
Den gällande regleringen i denna paragraf tar sikte på fall då ansök- ningar eller andra handlingar har givits in för sent och anger hur tjäns- teförslagsnämnden skall hantera fallen. Vid utredningens överlägg- ningar med företrädare för högskoleenheterna har framkommit att det
råder ovisshet eller missuppfattningar om regleringens innebörd. Den— na har på flera håll tolkats så att det skulle ankomma på tjänsteför- slagsnämnden — och inte på tillsättningsmyndigheten, dvs. regeringen - att slutligt avgöra frågan huruvida en för sent inkommen ansökan el- ler handling skall beaktas eller inte. Utredningen förordar att regle— ringen förtydligas genom en i första meningen intagen upplysning om att det ankommer på regeringen att avgöra om en för sent inkommen ansökan skall beaktas samt att det avgörandet träffas först efter det att tjänsteförslagsnämndeus förslag har överlämnats till regeringen.
Andra meningen i utredningens förslag motsvarar den gällande före— skriften i 70 5 men genom ett tillägg framhävs att nämndens ställ- ningstagande bara avser vad som skall gälla vid nämndens handlägg— ning, dvs. vid beredningen av ärendet inför regeringens beslut. Avgö- rande för nämndens prövning skall liksom tidigare vara om det medför avsevärd olägenhet eller inte att en för sent inkommen ansökan tas upp. Har de sakkunniga ännu inte vidtalats då ansökan kommer in, kan sådan olägenhet inte anses uppkomma. I övrigt måste bedömning bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Om t.ex. de sakkunniga har hunnit till slutfasen av sitt arbete innan en ansökan kommer in, sy— nes olägenheten av ett beaktande normalt bli så stor att den måste be- dömas som avsevärd i bestämmelsens mening.
Här må inskjutas att regeringen, då fråga är om tjänst som tillsätts av denna, inte binds av några regler i skriven lag vid sin prövning av om en för sent inkommen ansökan skall beaktas. I 4 kap. 4 & LOA finns vis- serligen en bestämmelse om att ledigkun.ord tjänst inte får tillsättas med annan än den som sökt tjänsten inom föreskriven tid, om det inte föreligger särskilda skäl, men den bestämmelsen gäller enligt sin orda— lydelse endast tjänst som tillsätts av annan myndighet än regeringen. Utredningen har inte funnit anledning att söka närmare fastställa vil- ken praxis regeringen tillämpar i hithörande frågor. Det synes dock klart att regeringen godtar för sent inkomna ansökningar om det före- ligger särskilda skäl i den mening som avses i den nyssnämnda bestäm— melsen. Som dylika skäl torde betraktas inte bara att den sökande haft godtagbar ursäkt för förseningen, t.ex. sjukdom, utlandsvistelse eller försening i postgången, utan också att den som sökt tjänsten efter an-
sökningstidens utgång befinns vara avsevärt överlägsen sina medsö- kande (jfr Lidbeck, Normark och Ryman, Statens tjänstemän, 1970, s. 85, Wennergren, I statens tjänst, 4 uppl. 1985, s. 80, och prop. 1965:60 s. 150).
Från tillämpningen må nämnas ett uppmärksammat fall som avsåg tillsättning år 1987 av en professur inom tekniska fakulteten vid uni- versitetet i Linköping (utbildningsdepartementets dnr 3514/86). Här tillsattes tjänsten med en person som hade anmält sig som sökande först mer än nio månader efter ansökningstidens utgång och som varit förordnad och även fungerat som sakkunnig i samma tillsättningsären- de. Om man bortser från den komplikation som ligger i att vederböran- de varit sakkunnig i ärendet, kan sägas att godtagandet av den sena ansökan i detta fall torde harmoniera med den nämnda regleringen i 4 kap. 4 & LOA. Den sökande som utnämndes synes nämligen ha varit av- sevärt överlägsen övriga sökande.
Handläggningen av det nämnda tillsättningsärendet föranledde en an— mälan till justitiekanslern. Eftersom dennes tillsyn inte omfattar rege- ringen, föranledde anmälan ingen prövning av vad som förekommit i ärendet (JK dnr 2155-87—21). I anmälan hade också begärts särskild utredning beträffande brister i tillämpning av högskoleförordningen såvitt gällde bl.a. beaktande av ansökan i ett sent skede av tillsätt- ningsförfarandet under sådana förhållanden som förevarit i ärendet. Justitiekanslern förklarade att den begäran inte kunde föranleda åt- gärd från hans sida men överlämnade kopia av handlingarna i ärendet till vår utredning för kännedom. Utredningen har övervägt den lag— stiftningsfråga rörande sent inkomna ansökningar som ärendet aktua- liserat men har inte kunnat finna att det föreligger behov att lagreglera regeringens handlande beträffande sådana ansökningar. I detta sam- manhang må emellertid erinras om vad utredningen föreslår i 71 5 and— ra stycket såvitt gäller tidsfrist för tjänsteförslagsnämnds inbjudan av någon som inte sökt en tjänst att göra detta. Den värdering som ligger till grund för det förslaget synes böra beaktas också då en ansökan kom- mer in på sent stadium utan att vara föranledd av en inbjudan.
[ l
I en tredje mening av 70 & föreslår utredningen en föreskrift av inne- börd att handlingar som ges in efter de frister, som är angivna i 69 & tredje stycket, inte skall beaktas i tillsättningsärenden om det inte kan visas att de varit fullbordade dessförinnan. Redan det allmänna beho- vet av ordning och reda talar för en sådan bestämmelse. Härtill kom- mer intresset av att konkurrensförhållandet mellan de sökande inte skall kunna förryckas på ett otillbörligt sätt (jfr Wennergren a.a. s. 81 med hänv.).
71 & (jfr 12 kap. 62 & FSLU)
Paragrafen innehåller regler om att tjänsteförslagsnämnden skall efter ansökningstidens utgång kunna utfärda inbjudan till någon som inte sökt tjänsten att göra detta. Reglerna infördes genom 1975 års reform samtidigt som ett sedan gammalt tillämpat förfarande med kallelse av viss person till tjänsten utrangerades (jfr SOU 1973:54 s. 93 ff). De gäl- lande reglerna uppställer ganska höga krav för att inbjudan skall få ut- färdas, och det synes ha varit ovanligt att föreliggande möjligheter har utnyttjats. Enligt utredningens mening bör möjligheterna vidgas.
Bestämmelsen i första stycket tar sikte på fallet att ingen har sökt tjäns- ten i tid. Tjänsteförslagsnämnden får då enligt gällande reglering bjuda in viss person att söka tjänsten men endast under förutsättning att den- ne kan antas ha haft befogad anledning att inte anmäla sig som sökan- de. Den förutsättningen bör slopas enligt utredningens uppfattning. Om det verkligen finns en person som har den skicklighet och förmåga som behövs för att fullgöra tjänsten väl och som kan övertalas att accep- tera tjänsten, bör denne, om det ligger i högskolans och vetenskapens intresse att så sker, kunna inbjudas att söka tjänsten oavsett vilken an— ledning som må ha funnits till att vederbörande inte anmält sig som sö- kande. Och andra beaktansvärda intressen kan knappast finnas i före- varande fall. Självfallet gäller, utan att det sägs i författningstexten, att försök till rekryteringi förevarande ordning inte skall företas annat än om det på goda grunder kan antas att vederbörande är kompetent till tjänsten.
Idet fall som avses i första stycket bör frågan om inbjudan aktualiseras genast efter det att ansökningstiden gått ut. I det läget lär några sak- kunniga inte ha utsetts. I gällande reglering torde förutsättas att tjäns- teförslagsnämndens övriga ledamöter då har behörighet att utfärda in- bjudan utan hinder av de regler om beslutförhet i 62 å som avser upp— rättande av förslag till professorstjänst. Vid den eventuellt följande slutliga prövningen av en inbjuden persons behörighet och av om denne skall föreslås till tjänsten skall självfallet de nämnda reglerna iakttas och sakkunniga sålunda ingå i nämnden.
I andra stycket avses situationen att det finns sökande som har anmält sig i tid. Bestämmelserna uppställer då relativt stränga förutsättningar för att tjänsteförslagsnämnden skall få inbjuda annan att söka tjänsten. Av författningsmotiven framgår att man tänkt på sådana fall som då det finns en framstående forskare som på grund av verksamhet utom» lands inte har uppmärksammat ledigkungörelsen eller som på grund av sina anställningsförhållanden inte önskar offentligt tillkännage sin önskan att byta anställning (t.ex. SOU 1973:54 s. 96). Som redan an— tytts menar utredningen att skrankorna för inbjudan här bör sänkas.
När det gäller anledningen till att en forskare inte har anmält sig som sökande, skall det enligt utredningens mening inte behöva ske någon närmare prövning av hur befogad den är, bortsett från att skälet givet- vis inte får vara att vederbörande inte vill ha tjänsten. Det bör godtas t.ex. att personen i fråga är obenägen att konkurrera i ett tillsättnings— förfarande, generellt eller i det enskilda fallet av hänsyn till en forskar— kollega. Utredningen vill också tona ned kravet på att den inbjudne kan antagas vara "avsevärt bättre skickad” att sköta tjänsten än de personer som anmält sig i tid. En klart urskiljbar kvalitetsskillnad bör dock föreligga innan man sätter igång ett inbjudningsförfarande. Ge» nom en omformulering av författningstexten har utredningen sökt markera att den för nämnden tillgängliga bevisningen för att kvalitets— skillnad föreligger bör vara relativt stark. Orden "med fog” syftar så— lunda på den bevisningens styrka.
I gällande reglering har inte angivits någon tidsgräns för tjänsteför- slagsnämndens utfärdande av inbjudan. Utredningen förordar nu den
gräns som anges i början av andra styckets andra mening. Hänsyn till dem som anmält sig som sökande i laga tid gör det befogat med en så- dan föreskrift.
I tredje stycket, som avser ansökningstid m.m. i fall då inbjudan sker, förordas ingen ändrad formulering.
Beslut om inbjudan att söka tjänst som lärare får inte överklagas. se 25 kap. 4 & HF.
I anslutning till reglerna om inbjudan i förevarande paragraf bör erin— ras om att utredningens förslag också inrymmer möjligheter till en sär- skild, snabb tillsättningsprocedur som nära nog helt skall kunna fylla samma funktion som det äldre kallelseförfarandet. Reglerna i 72 5 and- ra stycket om skyndsamt avgivande av sakkunnigutlåtanden kan näm— ligen, såsom utvecklats i den allmänna motiveringen, i förening med fö- reskrifterna i 71 & om inbjudningsförfarande användas för att åstad— komma en sådan procedur. Utredningen har tänkt sig att proceduren skall kunna användas för att rekrytera t.ex. en framstående privatan- ställd forskare, som på grund av sina anställningsförhållanden inte önskar agera aktivt för att byta anställning och som inte heller kan vänta någon längre tid på besked i det fall en högskola aktualiserar frå» gan om vederbörandes övergång till en professur.
71 a & (jfr 12 kap. 62 a & FSLU)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande reglering, har uppta— gits en föreskrift om att tjänsteförslagsnämnden skall få på visst sätt begränsa underlaget för sin granskning av de sökandes arbeten då de bästa kandidaterna till en professorstjänst väljs ut. Bakgrunden utgörs bland annat av att det inom många vetenskapsområden har uppkom- mit en föreställning om att det skulle åvila de sakkunniga att noggrant granska alla åberopade och ingivna skrifter. Enligt utredningens upp— fattning saknar den föreställningen egentligen rättslig grund. Utred- ningsansvareti förhållande till de sökande torde här principiellt inte sträcka sig längre än i andra förvaltningsrättsliga ansökningsårenden,
vilket skulle innebära att förslagsmyndigheten endast har att tillse att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (jfr 8 5 förvaltnings- processlagen och t.ex. Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grun- der, 5 uppl. 1987 s. 56 f; om principens tillämpligheti professorstillsätt- ningsärenden, se SOU 1973:54 s. 92). Av skäl som närmare redovisas i den allmänna motiveringen måste man emellertid nu i vart fall tillgri— pa en mer radikal åtgärd för att begränsa de sakkunnigas gransknings— börda. Och så bör ske genom införande av den föreskrift som här föror- das.
Som tidigare sagts i den allmänna motiveringen bör tjänsteförslags- nämndens och därmed de sakkunnigas granskning delas upp i två om- gångar. I den första utväljs de mest meriterade sökandena, och dessas skicklighet underkastas därefter en mer ingripande granskning i den andra omgången. Hur många sökande som skall tas ut till slutbedöm- ningen får bero på förhållandena i det enskilda fallet. Utredningen har föreställt sig att tre sökande kan vara lämpligt i normalfall, men det kan finnas fog för awikelse både nedåt och uppåt.
Förevarande bestämmelse tar sikte på förhållandena i den första be— dömningsomgången, kvalificeringsomgången, och ger tjänsteförslags- nämnden befogenhet att begränsa granskningen till att avse de veten— skapliga skrifter och andra arbeten som de sökande uppgivit sig åbero- pa i första hand i anledning av föreskrift som fakultets— eller sektions- nämnden har meddelat i kraft av 69 5 andra stycket. Som framgår av valet av modalt hjälpverb är bestämmelsen fakultativ. Tjänsteförslags- nämnden är alltså inte avskuren från att ta på sig en mer omfattande granskningsbörda. Här måste dock uppmärksammas att de sakkunniga kan ha åtagit sig sina uppdrag under förutsättning att granskningen skulle vara begränsad; sådan förutsättning måste respekteras på av- talsrättslig grund om saken ställs på sin spets.
Den ovannämnda allmänna principen, att ett förvaltningsärende inte behöver utredas grundligare än dess beskaffenhet kräver, skall enligt utredningens mening tillämpas vid sidan av föreskriften i förevarande paragraf. Om redan en granskning av ett urval av de skrifter, som en sökande har åberopat i första hand, visar t.ex. att denne i fråga om för-
måga till stringens och akribi liksom i förmåga till klar och fruktbar be- greppsbildning är klart underlägsen de bästa kandidaterna, skall de sakkunniga inte behöva ägna möda åt att sorgfälligt granska alla övri- ga förstahandsåberopade skrifter av denne sökande.
Bestämmelsen bör heller inte tolkas motsatsvis beträffande den granskning som skall ske i den andra bedömningsomgången. Där skall granskningen visserligen vara mer allsidig men den bör inte drivas längre än ärendets beskaffenhet kräver.
Meritbedömningen i den första omgången skall givetvis ske efter sam- ma kriterier på god vetenskap som eljest tillämpas inom disciplinen; enda skillnaden i jämförelse med hittillsvarande ordning är att gransk- ningsunderlaget är begränsat. Det må påpekas att de sökande bör tän— ka på den tidsmässiga fördelningen av de verk som väljs ut för att åbe— ropas i första hand. Om en sökande har åberopat endast äldre arbeten, kan detta tolkas så att vederbörandes prestationskurva är sjunkande.
Då ämnesområdet för en professur omfattar flera delämnen (t.ex. folk- rätt och internationell privaträtt), kan någon gång inträffa att en sö— kande, som till följd av den skicklighet som de åberopade främsta ver- ken visar bör tas med i den andra bedömningsomgången, inte på grund- val av de nämnda verken har styrkt kompetens inom tjänstens samtli- ga delområden då sådan krävs. I så fall bör, innan valet inför den avslu- tande omgången sker, kontrolleras att övriga verk enligt den fullstän- diga publikationslistan styrker behörighet även inom det eller de aktu- ella delområdena. Motsvarande handläggning bör tillämpas om det in- om ett stort ämne — historia kan måhända utgöra ett exempel — upprätt- hålls behörighetskrav på att en sökande skall visa viss ämnesmässig bredd i sin meritering.
Något må sägas om s.k. negativa meriter, varmed här avses utgivna skrifter som är demeriterande för den sökande. I fråga om skrifter som den sökande har åberopat endast i andra hand eller som han inte alls har tagit upp i sin publikationslista kan problem uppkomma om i vad mån de skall beaktas i handläggningen. Enligt utredningens uppfatt- ning bör det inte åvila tjänsteförslagsnämnden någon plikt att leta ef-
ter dylika svaga prestationer såvitt gäller handläggningen i den inle- dande bedömningsomgången, eftersom den eftersträvade förenklingen i så fall kan äventyras. I den avslutande bedömningen bör däremot de sakkunniga liksom nämnden i övrigt ha ett ansvar för att ärendet ut- reds på tillräckligt ingripande sätt med hänsyn till de allmänna intres- sen som måste beaktas då professorstjänst skall tillsättas.
Här må tilläggas att enligt utredningens mening enstaka svaga presta— tioner i det förflutna inte bör diskvalificera en sökande om de mer än väl vägs upp av briljanta insatser i övrigt. Det bör vara de högtstående prestationerna, de som verkligen innefattar vetenskapliga landvin- ningar, som bör stå i centrum för bedömningen vid tillsättning av pro— fessorstjänst. Allvarliga försyndelser, såsom plagiat eller andra grova brott mot vetenskaplig etik, torde man däremot knappast någonsin bö- ra överse med då det gäller att tillsätta de högsta tjänsterna inom hög- skolan.
72 & (jfr 12 kap. 63 & FSLU)
Paragrafen innehåller föreskrifter om de sakkunnigas utlåtanden. I första stycket av utredningens förslag bekräftas den gällande föreskrif- ten om att utlåtandena skall avges skriftligen om inte tjänsteförslags- nämnden beslutar annat. De sakkunniga har och bör ha en central ställning i bedömningsförfarandet, eftersom de är de enda ledamöter i nämnden som med säkerhet har hög kompetens inom området för tjäns— ten och som också förutsätts ägna åberopat material vederbörlig granskning. Det är därför följdriktigt att deras ställningstaganden do— kumenteras i skrift; på det sättet skall såvitt möjligt tryggas att det i varje ärende kommer att finnas ett gott underlag för tillsättningsmyn- dighetens beslut.
Redan i gällande ordning förutsätts att utlåtandena som regel skal] av— ges separat (se särskilt prop. 1975:9 s. 556 D. Texten i utredningens för- slag framhäver att de sakkunniga skall avge utlåtanden ”var för sig", men samtidigt har ordalagen i första meningen valts så att det skall framgå att kravet på separata yttranden endast gäller omdömen om
skickligheten hos de mest meriterade kandidaterna och rangordningen mellan dessa. Här måste man nämligen också tillse att skrivbördan in- te blir alltför tung för de sakkunniga, och det bör accepteras som god och normal ordning att vissa delar av utlåtandena avges gemensamt. Sådant förfarande har tillämpats och tycks ha fungerat bra inom bl.a. vissa medicinska ämnen. Även på sina håll utomlands, bl.a. i Norge, lär förekomma liknande ordning.
I ärenden, där antalet sökande inte är helt obetydligt, har utredningen tänkt sig att följande ordning normalt skall kunna tillämpas. De delar av utlåtandena som har närmast beskrivande karaktär får avges ge- mensamt av de sakkunniga. Här avses en eventuellt behövlig inledande beskrivning av tjänstens s.k. kravprofil. Vidare avses allmänna presen— tationer av de sökandes huvudsakliga meriter och prestationer. Det är önskvärt att alla sökande omtalas, även om de är många. Redovisning- en bör dock vara mycket kortfattad. En tänkbar riktpunkt kan vara att varje sökande och dennes meriter presenteras och om möjligt karaktäri- seras på en sida eller två. Uppgiften att skriva utkast till dessa allmän— na presentationer bör delas upp mellan de sakkunniga. Den ledamot av tjänsteförslagsnämnden som får i uppdrag att samordna de sakkunni- gas arbete (se ovan kap. 7) bör se till att den fördelningen sker så snart som möjligt efter det att de sakkunniga utsetts. Skulle de sakkunniga inte kunna enas om formuleringarna i någon del, får dissidenten avge särvotum i den delen.
Ställningstaganden till de sökandes kompetens för professuren skall in- te förekomma i de nu syftade allmänna presentationerna. Den princi- pen hindrar inte att det i klara fall sägs ifrån om åberopade verk inte håller måttet enligt vedertagna krav inom vetenskapssamhället; må- hända kan på det sättet i någon mån motverkas att tillsättningsförfa— randena onödigtvis belastas med svagt grundade ansökningar.
Övriga delar av utlåtandena bör avges separat. Här avses sammanfat— tande bedömningar av skickligheten hos de mest meriterade sökande- na; den gruppen utgörs normalt av den tätgrupp som valts ut vid den in- ledande bedömningsomgång som åsyftas i 71 a &. Här bör framgå varför just dessa sökande befinns mest meriterade. I de separata utlåtandena
skall också rangordningen mellan de främsta kandidaterna anges, och denna skall motiveras. Av ordalagen framgår att minst två sökande normalt skall anges då en sakkunnig redovisar sitt ställningstagande till frågan om vilka som i första hand bör komma i fråga till tjänsten.
Också de separata delarna av utlåtandena bör, såsom framgår av för- fattningstexten, vara kortfattade. Någon närmare anvisning om om- fånget bör inte ges. En undersökning som utredningen genomfört visar att under senare år utlätandenas längd brukat variera starkt inte en- dast efter antal sökande utan också efter olika traditioner inom skilda vetenskapsområden. Utlåtandena är klart mer summariska inom medi- cin och annan naturvetenskap (där ett helt utlåtande, inklusive inle- dande presentationer och de ibland ganska fylliga diskussionerna om rangordningen mellan de främsta kandidaterna, i genomsnitt inte är längre än 3 eller 4 sidor per sökande) än inom t.ex. humanistiska äm— nen (ca 20 sidor per sökande). Utredningen har sympatier för att utlå- tandena är koncisa såsom inom naturvetenskapen men måste samti- digt vitsorda att skäl ibland finns för större utförlighet, särskilt om ut— låtandena skall kunna fylla funktionen att ge bidrag till den fortlöpan- de debatten om idéer och metoder inom det berörda vetenskapsområdet.
Beträffande innehållet i sakkunnigutlåtanden har utredningen låtit göra en genomgång av ett antal utlåtanden från senare år, och denna visar att de sakkunniga regelmässigt ägnar det allt övervägande ut— rymmet åt den vetenskapliga meriteringen. Att den vetenskapliga skickligheten ställs i centrum är givetvis i sin ordning, eftersom den skickligheten utgör den främsta befordringsgrunden. Genomgången vi- sar emellertid också att många sakkunniga knappast alls eller endast i ringa utsträckning uppmärksammar den pedagogiska skickligheten el— ler andra relevanta meriter, något som inte står i riktigt god överens- stämmelse med regleringen enligt ordalagen i 72 å som måste anses in— nebära att de sakkunniga såvitt möjligt skall uttala sig om de främsta sökandenas skicklighet i även andra avseenden än de vetenskapliga. I den mån de sakkunniga saknar tillförlitligt underlag för omdömen om t.ex. pedagogisk, klinisk, teknisk eller administrativ skicklighet kan krav dock inte ställas på uttalanden i de avseendena. En utländsk sak-
kunnig som inte förstår svenska språket kan självfallet inte uttala sig om ett undervisningsprov som hållits på svenska.
I vad mån jämställdhetsaspekten skall beaktas i de sakkunnigas utlå— tanden har berörts i kap. 9.
I andra meningen av första stycket i förslaget föreskrivs, i huvudsaklig överensstämmelse med gällande ordning, att tjänsteförslagsnämnden på särskilda skäl får besluta att utlåtandena får avges i annan ordning än som sagts i första meningen eller att de skall avse endast förslag om en sökande som bör komma i fråga i första hand. Kravet på skriftliga utlåtanden skall kunna frånfallas t.ex. om det bara finns en sökande och behörighet följer av att han eller hon innehar en helt motsvarande professur vid annan högskola.
Någon tidsfrist inom vilken de sakkunniga skall avge sina utlåtanden bör enligt utredningens mening inte preciseras i HF. Av förslaget till 76 5 följer att utlåtandena normalt bör avgesi god tid innan den niomåna— dersfrist löper ut som där anges för tjänsteförslagsnämndens avgivande av förslag. För en speciell situation berörs emellertid tidsaspekten i det andra stycket av förevarande paragraf som kommenteras i det närmast följande.
I andra stycket har upptagits den reglering av en särskild, snabb proce- dur som har omtalats i den allmänna motiveringen och som är avsedd att utgöra en motsvarighet till det äldre kallelseförfarande som avskaf— fades genom 1975 års reform.
Om det finns flera sökande i ett ärende, uppställs i styckets första me- ning såsom krav för att den snabba proceduren skall få tillämpas, dels att en av de sökande med fog kan antagas vara avsevärt bättre skickad att sköta tjänsten än var och en av övriga sökande, dels att det finns an- ledning till skyndsam handläggning. Sådan anledning kan, i situatio- ner som avses i 67 & andra stycket punkt 2, utgöras av det allmänna önskemålet om att professuren inte skall stå obesatt till förfång för fors- karutbildningen och verksamheten i övrigt. Men en godtagbar anled- ning kan också bestå i att den framstående forskare, som tjänsteför-
slagsnämnden vill rekrytera, på grund av sina anställningsförhållan- den inte kan vänta någon längre tid på besked om han kan beräknas få professuren eller inte. Som ovan nämnts har utredningen tänkt sig att den särskilda proceduren skall kunna användas t.ex. för att rekrytera en framstående privatanställd forskare som på grund av sin ställning och sina relationer på arbetsplatsen raskt måste få dylikt besked. Ovan har också framgått att regleringen skall ses i samband med föreskrif— terna om inbjudningsförfarande i 71 &. Då den särskilda proceduren an— befalls av nämnden, får de sakkunniga begränsa sin granskning till att avse frågan om den tilltänkta kandidaten är så överlägsen övriga sö- kande att det för objektiva bedömare framstår som oomtvistligt att han eller hon bör föreslås till tjänsten. Då det gamla kallelseförfarandet till— lämpades, skulle de sakkunniga avge utlåtanden inom sex veckor (125 & av 1964 års universitetsstadga). Motsvarande tidsram synes rimlig enligt den nu föreslagna ordningen.
I andra meningen av det föreslagna andra stycket föreskrivs generellt för det fall, att endast en person har sökt tjänsten, att tjänsteförslags— nämnden skall kunna föreskriva skyndsam handläggning. Föreskriften är fakultativ. Om det kan antas att den ende sökanden är behörig och man vet att denne gärna vill ha tjänsten samt om det dessutom finns gott om tid, skall nämnden givetvis inte besvära de sakkunniga med krav på att dessa forcerar arbetet.
Frågan om när de sakkunnigas utlåtanden blir att betrakta som all- männa och offentliga handlingar har behandlats ovan i avsnitt 10.3.
74 & (jfr 12 kap. 65 & FSLU)
I första stycket av paragrafen finns regler om det antal sökande som tjänsteförslagsnämnden skall eller får föra upp på förslag till tjänsten. På senare år har det förekommit ganska ofta att en föreslagen sökande har återkallat sin ansökan vilket kunnat leda till betydande fördröj— ning av tillsättningsbeslut. Mot den bakgrunden förordar utredningen viss vidgning av tjänsteförslagsnämndens möjligheter att uppföra mer än en sökande på förslag. Regeln i andra meningen är avsedd att ge
möjlighet för en nämnd som så önskar att rutinmässigt ange en sökan— de som skall komma i fråga i andra hand. Och om särskilda skäl förelig- ger, skall nämnden också få föra upp sökande i tredje och fjärde för— slagsrum. Utan att det behöver sägas i författningstexten skall ord- ningen anges mellan de två sökande som kan komma att nämnas enligt regeln i tredje meningen. Risker för återkallelse av de främsta kandida- ternas ansökningar och därmed särskilda skäl i åsyftad mening kan vi- sa sigi t.ex. att dessa kandidater har sökt också andra tjänster eller att deras löneanspråk är högre än som brukar accepteras av chefslöne- nämnden.
I samband med regleringen i första stycket finns skäl att beröra frågan, om en tjänsteförslagsnämnd kan underlåta att föra upp någon på för- slag till en tjänst trots att det finns en kvarstående sökande som kan anses behörig. Frågan är inte reglerad i lag. Under förarbetena till den bestämmelse i 1965 års statstjänstemannalag som numera har sin mot- svarigheti 4 kap. 4 & av 1976 års lag om offentlig anställning uppmärk- sammades emellertid motsvarande fråga såvitt gäller statliga myndig— heters tjänstetillsättning i allmänhet. I anslutning till regeln om att en av myndighet ledigförklarad tjänst normalt får besättas endast med nå- gon som sökt tjänsten i tid fällde departementschefen yttranden av in- nebörd, att ledigförklaring inte medför rätt för någon sökande att få tjänsten och att det sålunda måste stå myndigheten fritt att inte tillsät- ta tjänsten med någon av de sökande (prop. 1965:60 s. 150, jfr s. 147 ff och s. 247). I den juridiska litteraturen har i linje härmed också sagts, att myndighet har befogenhet att besluta att inte tillsätta tjänsten med någon av de sökande samt att uttrycklig föreskrift om att myndighet har den befogenheten inte ansetts erforderlig (Lidbeck m.fl., Statens tjänstemän, 1970, s. 86). Enligt ett av statens arbetsgivarverk utgivet cirkulär, "Tillsättning av tjänster" (SAV 1986 A 26 s. 67), kan en myn— dighet besluta att inte tillsätta en ledigförklarad tjänst, bl.a. ”om myn- digheten anser att rekryteringsunderlaget är otillräckligt".
Vad som sagts i föregående stycke har närmast avsett förfarandet när det är en myndighet under regeringen som har att tillsätta en tjänst. Då det är regeringen som har tillsättningsmakten måste anses förelig- ga minst samma fog för att tillsättning skall kunna underlåtas då rek—
ryteringsunderlaget befinns otillräckligt. Enligt utredningens mening bör emellertid en tjänsteförslagsnämnd endast om det finns särskilda skäl underlåta att föreslå en kvarstående sökande som kan anses behö— rig (jfr JO 1971 s. 489 foch Wennergren, I statens tjänst, 4 uppl. 1985, s. 86); en annan ordning kan äventyra kungörelseförfarandets funktio— ner. Skäl att inte föreslå någon kan föreligga då behörigheten hos kvar— stående sökande framstår som diskutabel i avseenden som är väsentli- ga med hänsyn till tjänstens särskilda krav, t.ex. då det gäller förmå— gan att leda en omfattande forskningsverksamhet på ett handlingskraf— tigt och fruktbärande och även i övrigt tillfredsställande sätt. Särskilt om det därjämte finns grundad förhoppning om att en ny ledigförkla- ring skall kunna locka mer kvalificerade sökande, kan det vara befogat att nämnden beslutar att inte föra upp någon på förslag. Sådant beslut skall anslås och kan överklagas.
I andra stycket finns regler om motivering av tjänsteförslagsnämndens beslut, vilka regler gäller i stället för de allmänna bestämmelserna i 20 & förvaltningslagen. Här föreslås ingen ändring i sak. Utredningen, som har noterat att nämndernas motiveringar inte alltid är så utförliga och tydliga som ärendenas beskaffenhet synes kräva, vill understryka vikten av att de verkliga och avgörande skälen redovisas noggrant i ärenden där ställningstagandet är på minsta sätt omtvistligt. Har en nämnd på eget initiativ inhämtat särskild utredning i ett ärende, t.ex. om sökandes administrativa eller kliniska meriter, skall denna doku- menteras och bör omtalas i beslutsmotiveringen i den mån den har på- verkat utgången (jfr ovan 10.1). Att de egentliga skälen redovisas tyd- ligt kan verksamt bidra till att göra tillsättningssystemet effektivare och därmed tillgodose önskemål som uttalas i direktiven till utredning- en; färre sökande kan finna anledning att överklaga, och då överkla- gande likväl sker styrs argumentationen till vad som är relevant vilket kan förenkla och förkorta tiden för prövningen av ärendena.
75 & (jfr 12 kap. 66 & FSLU)
Paragrafen innehåller regler om att tjänsteförslagsnämndens förslag skall anslås och att det skall avges till regeringen. Här föreslår utred—
ningen ett tillägg av innehåll att förslaget samtidigt som det anslås skall anmälas hos rektorsämbetet (jfr en liknande idé i SOU 1980:3 s. 141 och prop. 1984/85:57 s. 34).
Genom tillägget erinras om rektorsämbetets ansvar för sin högskolas vetenskapliga och pedagogiska standard, och tillägget kan sägas ut- trycka att ämbetets intresse i ärenden om tillsättning av de högsta tjänsterna inom högskolan är erkänt av rättsordningen. Utredningen har visserligen inte tänkt sig att ämbetet skall formellt överklaga för— slag i dessa ärenden, men meningen är att ämbetet, då det finns skäl för det, skall på eget initiativ kunna avge yttrande till regeringen, sålunda även om ingen sökande har överklagat tjänsteförslagsnämndens beslut. Att rektorsämbetet agerar självmant för att slå vakt om högskolans in- tresse av hög kvalitet i verksamheten är avsett att vara en undantags- företeelse men kan tänkas förekomma t.ex. om en tjänsteförslags- nämnd har på förslag fört upp en sökande vars kompetens att leda en institutions forskningsverksamhet på ett effektivt och i övrigt godtag- bart sätt framstår som diskutabel (jfr vad som ovan under 74 5 har sagts om tillsättningsmyndighets befogenhet att underlåta att tillsätta en tjänst även om det finns en sökande som kan anses behörig).
I sammanhanget må erinras om att det inte finns någon överklagande- rätt för var och en som förklarar sig vilja värna om vetenskapens all— männa intressen i akademiska tillsättningsärenden. I ett besvärsären- de, som refereras i Förvaltningsrättslig tidskrift 1973 s. 115, hade en sökande överklagat ett tillsättningsbeslut inte för att själv få tjänsten utan för att han velat besvära sig över att en inkompetent sökande hade förordnats. Besvären togs då inte upp till prövning.
76 & (jfr 12 kap. 67 & FSLU)
I gällande lydelse innehåller paragrafen en bestämmelse om att tjäns- teförslagsnämnden bör avge förslag senast fyra månader efter ansök— ningstidens utgång. Erfarenheten visar emellertid att den bestämmel— sen bygger på orealistiska föreställningar om hur lång tid som krävs för att genomföra ett förfarande som innefattar att väl kvalificerade veten—
skapsmän skall engageras som sakkunniga och att dessa skall göra en jämförande och något så när grundlig bedömning av de sökandes skick— lighet. En undersökning som utredningen företagit visar att medianti- den för tjänsteförslagsnämnds avgivande av förslag under senare år har uppgått till cirka tio månader. Att förslag framläggs inom fyra måna- der har förekommit i mindre än fem procent av ärendena. Även om be- stämmelsen numera synes vara obsolet, kan den så länge den står kvar i författningstexten bidra till att minska kvalificerade och upptagna ve- tenskapsmäns benägenhet att åtaga sig uppdrag som sakkunniga. Be- stämmelsen bör upphävas; det synes inte meningsfullt att endastjämka dess innehåll genom en mindre förlängning av den angivna tiden.
Att deti författningstexten inte anges någon bestämd frist inom vilken tjänsteförslagsnämnden bör avge förslag får självfallet inte uppfattas så att tidsaspekten får försummas. Riktpunkten för nämndens arbete måste vara att förslag skall föreligga i sådan tid att utnämning skall kunna ske i pensionsfall i god tid före företrädarens avgång och eljest så snart som möjligt Gfr 67 å andra stycket). Utredningen finner det emel- lertid likväl rimligt att det i författningstexten ges någon sorts erinran om att ingen senfärdighet bör förekomma i handläggningen av tillsätt- ningsärenden, och för den skull förordar utredningen att det i föreva- rande paragraf tas in en föreskrift om att nämnden skall göra anmälan bos rektorsämbetet, om förslag inte har kunnat avges inom nio måna- der efter ansökningstidens utgång. I anmälan skall tas in uppgift om skälet till att förslag inte föreligger. Föreskriften bygger givetvis på synsättet att verksamheten i tjänsteförslagsnämnden bör planeras så att förslag normalt skall kunna avges inom niomånadersfristen. Om anmälan måste ske, får det ankomma på rektorsämbetet att vid behov undersöka det uppgivna skälet och dess relevans samt att ge de råd för eller synpunkter på handläggningen som ärendet kan föranleda. All- männa föreskrifter för situationer som här avses kan meddelas av hög— skolestyrelsen enligt 19 kap. 66 & HF.
De moment i tillsättningsförfarandet som erfarenhetsmässigt kan bli särskilt långdragna är de sakkunnigas inläsning av handlingarna och deras överväganden i samband därmed samt deras skrivande av utlå- tanden, och det är därför angeläget att tjänsteförslagsnämnden vakar
över att förseningar inte uppstår i de momenten. Såsom redovisas i den allmänna motiveringen förordar utredningen att nämnden rutinmäs— sigt utser ordföranden eller en annan ledamot utanför de sakkunnigas krets att svara för informationen åt de sakkunniga och för samordning- en av dessas arbete. En central uppgift för den ledamot som sålunda ut— ses skall vara att se till att tempot hålls uppe i de sakkunnigas arbete.
77 & (jfr 12 kap. 68 & FSLU)
Den närmare regleringen av förfarandet vid tillsättning av sådana pro- fessorstjänster som tillsätts av rektorsämbetet har i högskoleförordning- en givits formen av en hänvisning till vissa av bestämmelserna för mot— svarande procedur för professorstjänster som tillsätts av regeringen. Hänvisningen har upptagits i första stycket av förevarande paragraf.
Kommittédirektiven ger uttryck för önskemål om att proceduren för tillsättning av olika typer av professorstjänster så långt möjligt bör va- ra enhetlig, och i den allmänna motiveringen har utredningen uttalat sin anslutning till det synsättet. När det gäller professorstjänster som tillsätts av rektorsämbetet har i enlighet härmed utredningen förordat en ändringi 37 & av innebörd att sådan tjänst obligatoriskt skall tillsät- tas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd. Efter utredningens mening bör också för förfarandet i den nämnden gälla i allt väsentligt samma regler oavsett om en tjänst skall tillsättas av regeringen eller rektors- ämbetet, och hänvisningen i förevarande lagrum föreslås sålunda ut- byggd till att omfatta alla sådana bestämmelser om förfarandet i ären- den om regeringsprofessurer som kan ges motsvarande tillämpning, dock med undantag för 71 & angående inbjudan att söka tjänst. Bak- grunden till undantaget är att deti praktiken inte synes förekomma att en högskoleenhet inrättar en egen professur utan att det finns åtmins- tone en kandidat som är både intresserad av tjänsten och väl kvalifice— rad för denna. Här må dock tillfogas att det allmänna intresset av en- hetlighet ganska starkt talar för att hänvisningen bör omfatta även reglerna om inbjudan.
Av 37 å andra stycket följer att tjänsteförslagsnämndens förslag i här avsedda ärenden skall avges till rektorsämbetet. En erinran härom bör tas in i 77 5 första stycket andra meningen. Någon föreskrift om att nämndens förslag skall anslås finns inte meddelad. Nämndens förslag får, i enlighet med 25 kap. 1 & andra stycket HF, inte överklagas (jfr ovan 4.10).
I andra stycket finns regler om ämnesbestämning för sådan professors- tjänst som tillsätts av rektorsämbetet. Ingen ändring förordas här av utredningen. Regleringen ger den berörda högskolan en betydande fri— het att bestämma ämnesinnehållet för de s.k. egna professorstjänster- na. Inrättandet av dessa tjänster bör vara och är normalt ett resultat av högskoleenhetens långsiktiga forskningspolitiska bedömningar, och mot den bakgrunden är det godtagbart och lämpligt att högskolestyrel- sen ges ett avsevärt spelrum att utforma ämnesbeskrivningar eller pro- gram för dessa tjänster efter lokala förutsättningari form av t.ex. forsk— ningsutrustning eller forskargruppers intresseinriktning. En motsva- righet till den restriktiviteti fråga om ämnesbeskrivningar som rekom- menderas av UHÄ i Allmänna råd av den 28 januari 1987 (UHÄ-FS 1987z3) synes sålunda inte behöva iakttas fullt ut av högskolestyrelsen vid tillämpning av 77 å andra stycket. Givetvis skall dock de för förvalt— ningsbeslut generellt upprätthållna kraven på objektivitet och opar— tiskhet iakttas också här. Det skulle sålunda innebära ett missbruk av det bemyndigande som bestämmelsen ger högskolestyrelsen, om en äm- nesbeskrivning skulle utformas så snävt att tjänsten egentligen bara passar en viss, på förhand utvald lokal kandidat.
78 & (jfr 12 kap. 69 & FSLU)
Paragrafen, som i gällande lydelse reglerar hur fakultets- eller sek— tionsnämnd får ordna ett sakkunnigförfarande i ärenden om tillsätt— ning av en högskoleenhets s.k. egna professorstjänster, bör upphävas som en konsekvens av den ovan förordade ändringen i 37 5 som innefat- tar att sådana professorstjänster alltid skall tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnd. Om ändringen genomförs, skall fakultets— eller sektionsnämndens befattning med dessa ärenden sålunda bortfalla.
81 åGfr 12 kap. 72 & FSLU)
I paragrafen finns regler om förfarandet vid beredning av ärenden om tillsättning av tjänst som högskolelektor. Regleringen har formen av en i första meningen intagen hänvisning till vissa motsvarande bestäm- melser för proceduren rörande professorstjänster som tillsätts av rege- ringen. Här förordar utredningen den ändringen att hänvisning ges också till de regler i 69 & andra stycket och 71 a & vilka tillsammans öppnar möjlighet till viss begränsning av sakkunnigas och övriga nämndledamöters granskning av skrifter och andra arbeten som har åberopats av de sökande. Den sakliga innebörden av de reglerna har be- lysts ovan.
Eftersom tjänst som högskolelektor, efter ändring av 37 & genom SFS 1988:1060, skall tillsättas inte av högskolestyrelsen utan av rektorsäm- betet, bör andra meningen av förevarande paragraf ändras så att här anges att tjänsteförslagsnämndens förslag skall avges till rektorsämbe- tet.
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Dir. 1988:9
Översyn av proceduren vid tillsättande av professorstjänster m.m.
Dir. 1988:9 Beslut vid regeringssammanträde 1988-03—24.
Chefen för utbildningsdepartementet statsrådet Bodström anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av proceduren vid tillsättande av professorstjänster m.m.
Bakgrund
Tjänst som professor är den högsta tjänsten i lärarorganisationen inom högskolan. Antalet sådana tjänster uppgår för närvarande till drygt 1 400 vid universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde och ungefär 130 vid Sveriges lantbruksuniversi- tet.
Professorerna är de främsta företrädarna för sina ämnesområden. De- ras huvudsakliga arbetsuppgifter avser kvalificerad egen forskning samt planering och ledning av forskning. De är också verksamma bl.a. inom forskarutbildningen och medverkar i större eller mindre omfatt— ningi grundläggande högskoleutbildning.
För tjänst som professor gäller de generella behörighetskrav för lärar- tjänster inom högskolan som anges i högskoleförordningen (1977z263), nämligen att ha "den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet och den förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl". Vid till— sättning av tjänst som professor skall särskild vikt fästas vid veten— skaplig skicklighet, som har visats genom egen forskning samt genom planering och ledning av forskning. Särskild vikt skall även fästas vid pedagogisk skicklighet som har visats genom handledning av forskar- studerande, ledning, utveckling och planering av forskarutbildning och undervisningi sådan utbildning, genom ledning, utveckling och plane— ring av grundläggande högskoleutbildning och undervisning i sådan utbildning samt genom utarbetande av läromedel för högskoleutbild- ning. Vidare skall vikt fästas vid förmåga att informera om forskning.
Vissa professorstjänster inom det konstnärliga området är förenade med konstnärligt utvecklingsarbete. I sådana fall jämställs konstnärlig skicklighet med vetenskaplig när det gäller behörighet m.m.
Reglerna för tillsättning av tjänst som professor infördes år 1975 (jfr prop. 1975:9, UbU 17, rskr. 179). Då tillkom tjänsteförslagsnämnder vid varje fakultet/sektion. De leds av dekanus och består i övrigt av le- damöter vilka utses enligt bestämmelser som anges i högskoleförord- ningen. Vid tillsättande av tjänst som professor skall för varje särskilt ärende utses tre ledamöter som är speciellt förtrogna med tjänstens äm— ne, de s.k. sakkunniga. Varje sakkunnig skall granska de sökandes åbe— ropade handlingar och med en kortfattad motivering ange skicklighe- ten hos de sökande, som i första hand anses böra komma i fråga till tjänsten samt ordningen mellan dem. Tjänsteförslagsnämnden föreslår sedan den sökande som nämnden anser bör främst komma i fråga. Om särskilda skäl föreligger får nämnden i sitt förslag ange ytterligare högst två sökande som bör komma i fråga samt ordningen mellan dem. Beslut om tillsättning fattas därefter i fråga om ordinarie och extra or— dinarie tjänst som professor av regeringen och i fråga om extra tjänst som professor av högskolestyrelsen.
Professors vid institutet för atomforskning Ingmar Bergström, har i skrivelse till regeringen utifrån sina erfarenheter som sakkunnig före- slagit vissa förenklingar av proceduren, främst vad avser granskningen av de sökandes produktion. Skrivelsen har genom universitets— och högskoleämbetets (UHÄ) försorg remitterats till universiteten och vis- sa högskolor. Remissvaren framhåller behov av förenklingar men beto- nar att dessa är av skilda slag inom olika fakultetsområden. UHÄ har för egen del förordat en grundligare utredning om behovet av förenk- lingar när det gäller det underlag som skall tillställas de sakkunniga samt — om utredning visar att det finns behov därav — att centrala rikt— linjer utarbetas.
Sveriges Universitetslärarförbund (SULF) hari skrivelse till regering- en påpekat att det synes bli allt vanligare att de sakkunniga utformar ett gemensamt utlåtande om de sökande de anser böra komma i fråga till tjänsten. SULF menar att detta försvårar tjänsteförslagsnämndens arbete och medför risk att de sökandes krav på rättssäkerhet sätts på undantag. SULF hemställer om en precisering av bestämmelserna för tjänsteförslagsnämndens handläggning av ärenden av innebörd att de sakkunniga skall utarbeta egna, självständiga utlåtanden.
Utöver de frågor som här berörts har tillsättningsförfarandet visat sig rymma också andra problem av principiell natur. I många tillsättnings- ärenden har t.ex. sättet att utse sakkunniga ifrågasatts. Att avgående tjänsteinnehavare anlitas som sakkunnig har även varit föremål för kritik. Vad gäller tjänster med tvärvetenskapligt innehåll har utseen— det av sakkunniga varit förenat med särskilda svårigheter. Många sak— kunniga synes vidare ha svårt att frångå det före år 1975 gällande sät- tet att skriva utlåtanden, vilket innebar en bedömning av samtliga sö kandes hela produktion samt av varje enskild sökandes skicklighet till tjänsten. Detta leder till alltför ingående sakkunnigutlåtanden. I andra ärenden har klagomål framförts mot utlåtandenas alltför kortfattade motiveringar.
Nu gällande regler infördes bl.a. för att få en snabbare handläggning av ärendena. Det nya förfarandet är också mindre tidskrävande än det ti- digare, men det fördröjs ofta på grund av svårigheter att rekrytera sak-
kunniga eller att få dessa att tidsmässigt samordna sitt arbete. Det för- slag till ändring av reglerna om ersättning till sakkunniga i beford- ringsärenden, som jag har aviserat i 1988 års budgetproposition, bör dock i någon mån underlätta detta.
Uppdraget
Befordringsgrunderna för och innehållet i professorstjänsterna har be- handlats så sent som i samband med införandet av den nya arbets— och tjänsteorganisationen för lärare i högskolan (prop. 1984/85:57, UbU 9, rskr. 115). Innehavare av tjänst som professor skall ägna sig åt kvalifi- cerad egen forskning samt undervisning och handledning. Gällande be- fordringsgrunder ger uttryck för syftet med professorstjänsterna och den vikt som bör ges olika meriter vid tillsättning av tjänsterna. Några förändringar i dessa avseenden är därför enligt min mening inte aktu— ella.
Tjänsterna som ordinarie professor har utomordentligt stor betydelse för verksamheten inom högskolan. Inrättande av sådana tjänster inne- bär både prioriteringar i fråga om forskningens inriktning och långsik- tiga åtaganden inom forskning och forskarutbildning. Motiven för varje ny tjänst som professor redovisas för riksdagen. Tjänsterna inrättas av regeringen efter bemyndigande av riksdagen i varje enskilt fall. Bety- delsen av professorstjänsterna har därutöver markerats genom att re- geringen utser tjänsteinnehavarna.
Enligt propositionen om ledning av den svenska förvaltningen (1986/ 87:99 s. 66 f) bör regeringens utnämningsmakt koncentreras till tjäns- terna i verkens högsta ledning, medan myndigheterna bör få tillsätta övriga tjänster. Professorer är enligt min mening bara i begränsad me— ning att betrakta som förvaltningstjänstemän. I deras yrkesroll ligger särskilda krav på oberoende och integritet i förhållande till formellt överordnade chefer och verksstyrelser. Mot denna bakgrund bör en när— mare precisering göras av skälen för att regeringen även framgent bör tillsätta dessa befattningshavare.
Det ligger i sakens natur att en noggrann prövning måste göras av de sökande till de högt specialiserade tjänster det här gäller och att en så— dan prövning måste ta tid. Kraven på rättssäkerhet, saklighet och ob- jektivitet kan samtidigt inte ställas lägre. Snarast är det enligt min me- ning så att den växande graden av samspel mellan högSkolan och det omgivande samhället gör det än mer angeläget, att proceduren är grundlig och som följd därav åtnjuter allmänt förtroende.
Enligt min mening bör en översyn nu göras i syfte att finna förbättring— ar i dagens tillsättningsförfarande. Inriktningen bör därvid vara att förtydliga och förenkla. Genom sådana förändringar görs systemet ef- fektivare. Färre sökande finner anledning att överklaga, och varje en— skilt ärende tar kortare tid.
Regler för tillsättning av professorstjänster anges, som jag nämnt, i högskoleförordningen. Dessa regler innebär vissa skillnader i tillsätt— ningsförfarandet för olika typer av professorstjänster. I viss utsträck- ning styrs proceduren också av praxis som etablerats inom högskolan. Utredaren bör lämna förslag till de förändringar som eventuellt kan er— fordras i högskoleförordningen bl.a. i syfte att åstadkomma ett enhet— ligt tillsättningsförfarande. Om utredaren anser att inslag i tillsätt— ningsproceduren, som inte styrs av högskoleförordningens bestämmel- ser, bör ändras, bör förslag också lämnas till riktlinjer för detta och i fråga om vem som i så fall bör utfärda dessa riktlinjer.
Utredaren bör beakta de förslag som lagts fram i propositionen om fort- satt decentralisering av högskolan (1986/87:127, UbU 87/88 1, rskr. 1) vad avser arbetsfördelningen mellan högskolestyrelse och rektorsäm- bete samt konsekvenserna härav för tillsättningsärenden.
Som jag tidigare anfört infördes tjänsteförslagsnämnder år 1975 inom ramen för den dåvarande universitetsorganisationen. Ett av motiven för detta var att vissa fakulteter och sektioner blivit alltför stora för att på ett effektivt sätt kunna behandla tillsättningsärenden. Ett ytterliga— re motiv var att de sakkunniga borde ingå som ledamöter i förslags— myndigheten. Vid tidpunkten för genomförandet av högskolereformen var erfarenheterna av nämndernas arbete alltför begränsade. Tiden var
ännu inte mogen att ta ställning till om deras uppgifter kunde föras över till något av de då nyinrättade högskoleorganen. Utredaren bör nu pröva möjligheterna att låta andra högskoleorgan överta tjänsteför- slagsnämndernas uppgifter. Om utredaren finner att särskilda tjänste- förslagsnämnder även fortsättningsvis bör finnas, bör eventuella för- ändringar av deras sammansättning övervägas.
Jämställdhetsaspekten skall alltid beaktas som saklig grund vid till- sättning av statliga tjänster (jfr prop. 1985/86:116 s. 11). Utredaren skall belysa hur detta beaktas vid tillsättning av tjänster som professor.
Flertalet tjänster som professor är inrättade inom högskolan. Ett mind- re antal sådana tjänster flnns dock inrättade vid framför allt forsk- ningsråden och olika sektorsforskningsorgan. Samma regler bör så långt möjligt gälla för tillsättning av alla tjänster som professor oavsett till vilka myndigheter tjänsterna är knutna. Utredaren bör precisera vilka bestämmelser som erfordras, för att etti möjligaste mån enhetligt tillsättningsförfarande skall kunna tillämpas för alla tjänster som pro- fessor.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer.
För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och kon— sekvenser.
Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 mars 1989.
Hemställan
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndi— gar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utre- dare - omfattad av kommittéförordningen (19761119) - med uppdrag att se över proceduren vid tillsättande av professorstjänster, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall be- lasta åtwnde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)
Bilaga 2
BE DÖMN IN GSPRIN CIPE RNA VID PROFESSORSTILLSÄTTN IN G
Om tillämpningen vid medicinsk fakultet
Följande redogörelse är utarbetad av den till utredningen knutne ex— perten Gunnar Ström, professor emeritus i klinisk fysiologi vid univer— siteteti Uppsala. Redogörelsen, för vilken Ström ensam svarar, är av- sedd att illustrera hur behörighetskrav och befordringsgrunder kan va- ra att tillämpa inom ett särskilt vetenskapsområde.
1 . Behörighet
Enligt högskoleförordningen är den behörig till lärartjänst som har den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet och den förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl.
2. Befordringsgrunder
Som befordringsgrund vid tillsättning av tjänst som lärare gäller gra- den av sådan vetenskaplig, pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens ämnesinnehåll och beskaffenhet i övrigt Vikt skall även fästas vid förmåga att informera om forskning och utvecklingsarbete.
Vid tillsättning av tjänst som professor skall särskild vikt fästas vid ve— tenskaplig skicklighet som har visats genom — egen forskning samt — planering och ledning av forskning.
Vid tillsättningen skall särskild vikt även fästas vid pedagogisk skick— lighet som har visats genom — handledning av forskarstuderande, ledning, utveckling och plane- ring av forskarutbildning och undervisningi sådan utbildning — ledning, utveckling och planering av grundläggande högskoleut- bildning och undervisning i sådan utbildning samt
— utarbetande av läromedel för högskoleutbildning.
I den mån beskaffenhet av bl.a. tjänst som professor påkallar det, skall särskild vikt fästas även vid annan egenskap än som nu angetts, såsom klinisk (i andra fall teknisk eller konstnärlig) skicklighet.
De nya statliga normerna för meritvärdering vid tillsättning av tjänst inom högskolan innebär principiellt (jfr skrivelse från UHÄ, 1987-02- 13 reg.nr 700—419—87) bl.a. att - skicklighet skall väga tyngre än förtjänst - tjänstetillsättningen skall ske på grundval av främst skicklighe- ten för arbetsuppgifterna i tjänsten — s tet främst är att tillgodose statsnyttan, dvs. det allmännas in- tresse av att offentliga funktioner utövas av de personer som är bäst skickade för uppgiften - skickligheten, relaterad till tjänstens huvudsakliga innehåll, skall värderas genom en kvalitativ helhetsbedömning, omfattande bl.a. teoretisk och praktisk utbildning, personliga egenskaper (såsom prestationsförmåga, yrkesskicklighet, ledaregenskaper, samar- betsförmåga m.m.) samt kunskaper och färdigheter — det är de krav som är förknippade med tjänsten som bestämmer vilka skicklighetsf'aktorer som skall beaktas och hur tungt de skall vaga.
Hur den kvalitativa helhetsbedömningen skall genomföras, t.ex. med hänsyn till personliga egenskaper, synes inte vara närmare klarlagt el—
ler utprövat vid professorstillsättningar. Klarlagt och utprövat synes inte heller begreppet ”bäst skickad för uppgiften" vara, ett begrepp som ju åtminstone delvis har en prospektiv och prognostisk innebörd medan det vid professorstillsättning vedertagna begreppet "dokumenterad skicklighet" fr.a. har en retrospektiv innebörd.
Enligt UHÄ finns det en klar tendens i LÄTU—reformen (SOU 1980:3, prop. 1984/85:57 ) att framhålla vikten av pedagogisk skicklighet och förmåga. Därvid är det graden av pedagogisk skicklighet som skall be— dömas. Även här väger kvaliteten tyngre än kvantiteten. Kravet gäller alla lärartjänster, således även professurer. Beroende på tjänstens in- nehåll kan dock den samlade pedagogiska bedömningen variera m.h.t. de olika delbegrepp som ryms inom samlingsbegreppet pedagogisk skicklighet.
UHÄ framhäver vidare att man i ett tillsättningsärende om en lärar- tjänst i högskolan måste beakta kravet på bedömning av kvalitet även när det gäller pedagogisk skicklighet.
Det ovan sagda innebär dock inte att vetenskaplig skicklighet, pedago- gisk skicklighet och andra skickligheter eller kvaliteter (t.ex. klinisk), som särskilt skall beaktas, vid helhetsbedömningen skall väga lika. De olika kvaliteterna skall alltid ges relativa vikter som hänför sig till tjänstens krav. Tjänstens krav för en professur torde i regel främst gäl- la vetenskaplig skicklighet, även om det finns andra slag av domine- rande krav för vissa slag av professurer. Det kan vara lämpligt att en sakkunnig för sig själv, som ledning för sin sammanvägning, söker kvantifiera relationen av kvaliteter för den aktuella tjänsten. Som ex- empel kan nämnas att jag själv som sakkunnig för en klinisk professur kom fram till relationen 10—4—2 för min informella vägning av veten- skaplig (inklusive doktorandhandledning), klinisk och pedagogisk skicklighet för just denna tjänst. Sifferövningen gjorde mig starkare medveten om behovet av bra objektivt sakunderlag för alla de olika kvaliteterna inför sammanvägningen som sedan .ordes intuitivt.
Grundregeln torde kunna formuleras som att kravprofilen hos tjänsten jämföres med meritprofilen hos den sökande. Detta är främst en uppgift för tjänsteförslagsnämnden som bäst bör känna tjänstens krav.
3 . Bedömningar
Den vetenskapliga skickligheten kan fr.a. bedömas från publicerade rap- porter av den sökandes egen forskning samt från vittnesbörd om veten- skapligt ledarskap i form av god planering och ledning av forskning. Ett viktigt sådant vittnesbörd är doktorsavhandlingar av god kvalitet där doktoranden haft den sökande som huvudhandledare eller väsent- lig handledare. Ett annat viktigt vittnesbörd är framgångsrika veten- skapliga program där den sökande haft en betydande roll.
Svårigheten i bedömningen av produktionen av publicerade forsknings- rapporter ligger inom medicinen till stor del i att avgöra den sökandes andel vid flerförfattarskap. Det är särskilt svårt när antalet författare till en rapport är oväntat och till synes omotiverat stort, något som ibland kan ge misstanke om gruppkontrakt eller på något sätt villkorat medförfattarskap. Det är inte heller alltid möjligt att av författarnam- nens ordning få en rättvisande bild av en individs insatseri samarbetet. Förr användes ofta (t.ex. i fysiologiska tidskrifter) bokstavsordning mellan författare. Numera användes i regel betydelseordning men för- fattarg'ruppens graderingsprincip kan växla från fall till fall. Det före- kommer t.ex. att institutionschefen eller gruppens vetenskapliga leda- re står som medförfattare (i regel sist i raden) även till artiklar som nästan helt är praktiskt producerade av doktorander eller andra yngre medarbetare. Men det förekommer också i liknande fall att den veten- skapliga ledaren avstår från att stå som medförfattare.
Svårigheten i bedömningen av tvärvetenskapli gt ledarskap ligger lika- ledes i avgränsningen av den sökandes roll, särskilt om många olika discipliners experter är med.
Den pedagogiska skickligheten i viss definition är i högskoleförordning- ens nuvarande text liksom den vetenskapliga skickligheten angiven
som befordringsgrund av särskild vikt. Den pedagogiska skickligheten i bred betydelse säges omfatta ledning, utveckling och planering av ut- bildning inklusive forskarutbildning, samt undervisning i sådan ut- bildning och utarbetande av läromedel; därtill kan kanske fogas publi- cerade rapporter med experiment och analys rörande de studerande el- ler värdering av utbildning och undervisning. Sådana insatser är ofta svåra att dokumentera och bedöma. Handledning av forskarstuderande är i gällande föreskrifter särskilt nämnd som merit. Det innebär att ve— tenskapligt ledarskap i form av handledning (teoretisk och praktisk) för doktorander kan tillgodoräknas som både en vetenskaplig och en peda- gogisk merit.
Begreppet vetenskaplig undervisning, som har funnits i förordningarna sedan lång tid tillbaka, kan tolkas både som forskarundervisning (t.ex. kurser för eller personlig undervisning av doktorander) och som under- visning på vetenskaplig grund och med aspekt på vetenskaplighet (dvs. akademisk undervisning även på grundutbildningsnivå om den fyller de principiella kvalitetskraven). Begreppet läromedel torde fr.a. avse tryckta läroböcker m.m. Men även kompendier, skriftliga handledning- ar, studiematerial av annat slag (t.ex. preparat— eller fallsamlingar) och visst slag av allmänt användbara hjälpmedel i utbildningen (t.ex. material för självprövning av kunskaper och färdigheter) kan vara me— riterande och torde kunna tillgodoräknas som tecken på skicklighet.
För de studerande på grundutbildningsnivå är det ofta andra aspekter och innehåll i en lärares funktion än de ovan nämnda som är betydelse— fulla, t.ex. didaktisk förmåga, inspiration och entuasiasm, omsorg och vänlighet, rättvisa, ordning och lagom krav. Det torde fr.a. vara sådana lärarfunktioner som belönas då studerande ger sin utmärkelse åt årets lärare eller då högskolor delar ut pedagogiska pris, något som blivit allt vanligare vid svenska högskolor.
Klinisk skicklighet, om den är påkallad, är numera klassad som av sär- skild vikt och är liksom administrativ skicklighet och förmåga till le- darskap av stor betydelse t.ex. för en klinisk professur. Ett resonemang i denna fråga har troligen intresse även för tillsättningar inom andra fakulteter. Den kliniska skickligheten torde avse både den patientin-
riktade funktionen (t.ex. att genomföra en undersökning eller behand— ling av en patient), och den mer allmänna systemfunktionen och det kliniska omdömet (t.ex. förmågan att leda en klinik och bedöma samar- bete och utvecklingsbehov). En sådan skicklighet kan en extern sak- kunnig i dagens läge bara bedöma indirekt.
Enkelt att tillgodose är kravet på full-ord specialistutbildning. Doku- menterad erfarenhet från olika delar av specialitetens område och fort- satt tjänstgöring (fördjupning) blir alltmer av betydelse, liksom i många fall allmänklinisk erfarenhet (bredd). Dokumentation av kli- nisk fördjupning och bredd kan komma fram i form av rapporter om forskning och utveckling rörande specialiteten eller hälso— och sjukvår- den i stort, eller i form av viss utbildning eller tjänstgöring i de olika specialiteterna.
Administrativ skicklighet och ledarskap kan knappast heller bedömas direkt av en extern sakkunnig. Erfarenhet som klinikchef eller bitr. klinikchef eller på annan partiellt eller helt administrativt inriktad be- fattning är betydelsefull men är bevis om förtjänst snarare än skicklig- het. Särskild utbildning i administrationens och hälso— och sjukvårds- systemets principer och metoder är också meriterande. Men sådana vik- tiga aspekter och innehåll i en läkares administrativa funktion som för- måga till ledarskap, målmedvetenhet, inspiration, planering, resultat- värdering, gott omdöme, vitalitet, rättvisa, omsorg och vänlighet, ord— ning, krav etc. kan svårligen bedömas utifrån med dagens modell. Det är således svårt att utifrån bedöma den sökandes administrativa skick— lighet och ledarskap fristående från förtjänsten. Det är också svårt att utifrån bedöma den aktuella tjänstens krav på administrativ profil som torde variera mellan olika slag av tjänster och i tiden beroende på vilka administrativa problem/behov som är aktuella.
Tidsförloppet hos den vetenskapliga produktionen är av intresse. Be— dömningen av skickligheten har hittills formellt sett i huvudsak varit retrospektiv. Med hänsyn till objektivitet och rättvisa har nämligen en— dast dokumenterade meriter tillgodoräknats. Vissa delar av skicklighet torde ändras med tiden, tillta eller avta. En bedömning av aktuell skicklighet, som skulle ge ett bättre prognostiskt värde, kan underlät-
tas av en analys av utvecklingen, tidsförloppet, hos den sökandes pres- tationer per tidsenhet (produktivitet, kvalitetsutveckling). Men pro— duktionen av egna rapporter kan påverkas av det vetenskapliga ledar- skapets uppgifter. En eventuell minskning av produktiviteten av egna rapporter kan därför inte ensidigt tas som tecken på minskad total ve— tenskaplig aktivitet. Det är ett vanligt förlopp att en forskares eller lä- kares prestationer efter hand blir mindre av den egna handen och mer av den ledda gruppens händer.
Det förhållande som mer än andra gör den prognostiska innebörden hos en retrospektiv bedömning osäker, t.ex. av pedagogisk skicklighet, är naturligtvis att framtida prestationer förutom skicklighet även i hög grad kräver tjänsteinnehavarens vilja och intresse liksom gynnsamma yttre omständigheter — detta är emellertid faktorer som knappast går att förutsäga eller påverka inom tillsättningsförfarandet. Möjligen kan en tjänsteförslagsnämnd i detta avseende ha glädje av att de sökande avger framtidsplaner och genomgår intervju för nämnden.
Den vetenskapliga etiken kan i sällsynta fall föras in i en tillsättnings— diskussion. Etikens första huvudregel, inte minst för den medicinska vetenskapen, kan sägas vara att "det är gott att forska” eller ”det är oetiskt att inte forska". Att både forskning (att förbättra medicinsk kunskap till patienternas bästa) och undervisning (att fostra lärjungar) är etiskt motiverade uppdrag åt alla läkare framgår av den Codex Ethi- cus som härstammar från Hippokrates dagar. Påståendet torde vara okontroversiellt bortsett från den svårbedömbara frågan huruvida viss forskning, nämligen den som producerar eller kan producera resultat med risk för allvarligt missbruk, är oetisk.
Etikens andra huvudregel kan formuleras som "forskningsresultat skall vara tillförlitliga för att vara goda", vilket säkert är okontroversi- ellt ehuru ofta av vetenskapliga skäl svårbedömbart. Det har förekom- mit säkra fall av medvetet bedrägeri inom medicinsk forskning (utom- lands), t.ex. genom påhittade experimentresultat eller stöld av manu— skriptinnehåll, vilket innebär att en sakkunnig bör vara medveten även om denna risk för otillförlitlighet hur liten den än är. Bedrägeri är en allt—eller—intet variabel i en bedömning. Forskning är en förtroende-
verksamhet. Bedrägeri ingår därför i bedömningen av både personliga egenskaper och vetenskaplig skicklighet.
Etikens tredje regel, för medicinsk och liknande forskning, innebär vis- sa begränsningar och hänsyn, något som numera är allmänt accepterat och dessutom övervakat av professionen genom de medicinska fakulte- ternas forskningsetiska kommittéer med samverkan inom Medicinska forskningsrådet, Svenska läkaresällskapets etiska delegation, forsk- ningsfondernas utdelningsprinciper samt tidskrifternas principer för acceptering av manuskript. Det finns också vissa allmänna föreskrifter, t.ex. avseende läkemedelsprövning, användning av radionuklider och avancerad teknisk utrustning, datorbaserade individregister med iden- tifierbarhet, försäkring gentemot patientrisker, ekonomiska avtal med sjukvårdens huvudmän för viss forskning, djurexperimentell forskning, genteknologisk forskning m.m.
De forskningsetiska kommittéerna torde framför allt bedöma vissa eti- ska hänsyn eller begränsningari humanexperimentell och annan käns- lig typ av forskning. Det kan gälla t.ex. kraven att den planerade forsk- ningen skall vara tillräckligt betydelsefull och gott syftande, eventuel- la risker vara bedömda och vägda mot forskningens syfte och patien- tens eventuella egennytta därav, urvalet av patienter/försökspersoner ske efter fritt och informerat samtycke m.m., metodiken och personalen vara av hög kvalitet och behandlingen av eventuella komplikationer förberedd, samt forskningsprocess inklusive komplikationer ges insyn och vid behov publicering.
Även de sakkunniga vid tillsättningen av forskartjänster medverkar i den vetenskapligt etiska granskningen, om än i efterhand. Eventuella avsteg från tankarna eller föreskrifterna i de ovan nämnda principerna och begränsande mekanismerna torde komma att uppmärksammas av de sakkunniga och påverka bedömningen av antingen vetenskaplig skicklighet eller personliga egenskaper, beroende på arten och graden av avsteget. För övrigt kan det påpekas att vissa aspekter av undervis- ning (t.ex. kliniska demonstrationer eller undersökningar i känsliga fall eller situationer) torde vara underkastade samma etiska principer som följs av de forskningsetiska kommittéerna.
Om två sökande av olika kön är jämbördiga elleri det närmaste jämbör— diga, vilket kan tolkas så att den sakkunnige helst hade velat sätta dem i samma förslagsrum (något som formellt ej tillåtes), skall jämställd- hetsaspekten fälla utslaget. Bland medicinska professorer är kvinnor betydligt lägre representerade än bland medicinska studerande eller doktorsexaminerade. Det är därför skäl att beakta jämställdhetens vill- kor. Därvid spelar olika perspektiv i forskningen en viktig och för litet beaktad roll. Med kvinnliga och manliga perspektiv i forskningen me— nas skillnader i värderingen av forskningens mål och resultat och ibland av forskningens metoder. Det förutsättes att kvinnliga och man— liga perspektiv finns dominerande hos kvinnor respektive män men i växlande proportion hos både kvinnor och män. Som exempel kan man ta hälso— och sjukvårdslagen. Det manliga perspektivet skulle vara att analysera och skapa en klar och logisk lagforrnulering. Det kvinnliga perspektivet skulle vara att undersöka hur lagens formuleringar, t.ex. om kvalitet och integritet, uppfattas och fungerar i verkligheten, sär- skilt för patienterna. Hur jämställdhetsaspekten hittills fungerat i tjänsteförslagsnämndernas arbete går ej att bedöma utifrån. En sär- skild undersökning av frågan vore av stort intresse.
4. Den vetenskapliga skickligheten
Från vissa synpunkter kan det efter min mening vara en fördel att mar- kera en principiell skillnad mellan det centrala hos begreppen veten- skap och forskning. Vetenskap betyder både en kunskapsstruktur och ett sätt att tänka och arbeta. Vetenskapen är analytisk, kritisk, logisk, systematisk. kumulativ. Den är teoretisk, den värderar och samlar ny kunskap och nya metoder till strukturer, sammanhang, förklaringar, förutsägelser, principer och lagar. Forskningen är kreativ, ofta intuitiv. Forskningen är praktisk-experimentell eller åtminstone teoretisk—till- lämpad, producerar ny kunskap, nya metoder, formulerar nya problem etc. Naturligtvis finns det inte någon reell skiljande gräns mellan be— greppen, de täcker varandra till stor del. Begreppet vetenskaplig forsk— ning (dvs. något som skulle skilja sig från icke-vetenskaplig forskning)
skulle då innebära forskning som är systematisk, metodisk, kritisk och kreativ i enlighet med det vetenskapliga arbetssättet.
Vetenskaplig skicklighet för en medicinsk professur kan ses ur båda be— greppens synvinklar. I regel framhäves forskningen i sakkunnigbedöm- ningen, således graden av forskarskicklighet, men graden av veten- skaplighet kan komma fram och bedömas för sig i teoretiska analyser och översikter, t.o.m. i skrifter m.m. avsedda att främja praktisk till- lämpning och utveckling eller att ge allmän information. Och natur- ligtvis i vetenskaplig—klinisk utveckling och vetenskaplig undervis- ning.
Det finns ju olika vetenskapliga arbetssätt i medicinsk forskning. Många rapporter bygger på forskning som är hypotetisk—deduktiv och experimentell till sin vetenskapsteoretiska modell; annan forskning är deskriptiv eller induktiv. Det förekommer en hel del rapporter från forskning av hermeneutisk typ, fr.a. i fallbeskrivningens klädnad. Den kontrollerade prospektiva kliniska prövningen, med olika urvalsprinci- per och olika grad av blindhet, växling och långsiktighet, är en viktig och vanlig modell; den retrospektiva fall—kontroll-studien en annan. Modeller liksom undersöknings— och bearbetningsmetoder är så väx- lande att vetenskaplig—metodisk mångsidighet med hänsyn härtill får anses vara en särskild merit. Detta hänger delvis samman med ämnes— områdets karaktär.
5. Vetenskaplig skicklighet i ett klinisk-medicinskt ämne
Bedömningen av vetenskaplig skicklighet i ett klinisk—medicinskt äm— ne torde ha vissa principiella likheter med bedömningen i prekliniska och andra naturvetenskapliga ämnen. Det gäller bl.a. att definiera grundläggande begrepp såsom ämnestillhörighet, kvalitet, originalitet, självständighet och produktivitet.
Ämnestillhörighet är en klassisk debattfråga vid professorstillsättning- ar. För kliniskt ämne där professuren är förenad med överläkartjänst gäller att behörighet (dvs. förutsättning att över huvud taget kunna ut-
nämnas till tjänsten) fordrar socialstyrelsens godkännande av den sö— kandes kliniska kompetens som skall fylla kraven till överläkartjäns- ten i fråga. För den vetenskapliga skicklighetsbedömningen ligger ett likartat tröskelkrav i botten eftersom det gäller skicklighet i det ämne tjänsten omfattar. Ämnets vetenskapliga innehåll definieras i regel tillräckligt av den benämning professuren fått varvid de sakkunniga torde utgå från traditionerna, dvs. den funktion som landets professorer i ämneti regel utövar. Annars kan en närmare beskrivning av ämnets innehåll utfärdas, i regel av UHÄ efter förslag från vederbörande fakul- tetsnämnd. I båda fallen kan gränsdragningsproblem förekomma vid tillsättningen. Efter tillsättningen förekommer däremot inga gräns- dragningsproblem — en professor är inte bunden av den tidigare beslu- tade benämningen eller närmare ämnesbeskrivningen utan forskar över vad han/hon är intresserad av och har möjlighet och förmåga till.
För kliniska ämnen finns det en lätt definierad kärna, nämligen mot— svarande ämnets kliniska innehåll, t.ex. epidemiologi, patofysiologi, prevention, diagnostik, terapi, rehabilitering och omvårdnad rörande de sjukdomar/metoder/patientgrupper ete. som ämnet täcker. Ofta har sakkunniga angivit att de fordrar en grundläggande professorskompe- tens visad genom forskning av god kvalitet och tillräcklig omfattning inom ämnets gränser, men därefter accepterat att meriter av forskning utanför ämnets gränser adderas utan inskränkning. Det vanligen före— kommande problemet om jämförelse mellan djup (jämn och god kvalitet inom begränsat område, ofta vetenskapligt skicklighetsavgörande) och bredd (stor kvantitet, täckning av en stor del av ämnesområdet, kanske av mer växlande kvalitet, ofta mer av vetenskaplig förtjänstkaraktär) tycks ofta lösas på följande sätt: den bästa delen av den sökandes veten- skapliga produktion (djup) bör ha en viss omfattning för att ge signifi- kans åt skicklighetsbedömningen, därefter får denna bästa del styra skicklighetsgraderingen — medan övriga delar av produktionen (bredd) spelar en mindre viktig roll, även om de behövs för att dokumentera tillräcklig omfattning och t.o.m. om de kan tolkas som negativ merite- ring.
Sakkunniga tycks i regel ha bedömt skicklighet med den generositet gentemot ämnestillhörigheten som ovan antytts och som innebär att
vetenskaplig skicklighet prioriteras före ämnesrepresentativitet. För vetenskaplig mångfald och utveckling är detta säkert bra. I undantags- fall kan det dock innebära risker för det kliniska arbetets kvalitet och inriktning. En faktor som underlättar bedömningen för de sakkunniga är den ämnesrespekt som sökande visar - det är sällan sökande utan grundkompetens anmäler sig. Något som försvårar den retrospektiva tolkningen av sakkunnigbedömningar är att det inte kan uteslutas att ämnestillhörighetsfrågan ibland använts som täckmaan för en nega- tiv bedömning av en sökandes personliga egenskaper.
Med självständighet kan man mena att den sökande på något sätt har visat eller .ort troligt att han/hon har förmåga att själv och oberoende kunna finna och formulera viktiga vetenskapliga idéer och problem, välja lämpliga och tillräckliga hypoteser, behärska procedurer och me- toder, välja lämpliga undersökningsmaterial och bearbetningsvägar samt utforma och författa vetenskapliga rapporter. Självständighet framgår direkt om den sökande är ensam författare (om man bortser från institutionsinflytandet). Om rapporterna har två eller fler författa- re blir självständigheten något som numera framgår av författarord- ningen men också i viss mån av senioritet, av tidigare visad metod— skicklighet eller problemjnriktning, av uthållighet att fullfölja en viss linje eller av andra skäl.
Med originalitet kan man mena nyhetsvärdet hos fynden, den nya kun- skapen, den nya metoden etc.; nyhetsvärdet utgöres av fyndens veten- skapliga betydelse för kunskapsbyggnaden inom området liksom deras praktiska betydelse och nytta vid tillämpning inom hälso— och sjukvår— den eller något annat samhällsomräde. Originalitet hänger samman med kreativitet, uppfinningsrikedom, förmåga att se tidigare okända sammanhang, att formulera fruktbara hypoteser, att hitta på nya meto- der.
Det är naturligt att originalitet till stor de] måste kombineras med kon- sekvens och uthållighet. Forskarens kunskaper och metodskicklighet ökar efter hand och till slut kanske problemet kan lösas av den uthålli- ge. Den som rastlöst eller ytligt flyttar sitt intresse från ett problem till ett annat, riskerar att producera mindre värdefulla forskningsrappor-
ter. Men uthållighet har ingen annan dygd än denna indirekta, att den låter originaliteten komma fram.
Med kvalitet kan man mena vetenskaplig professionaliteti arbetssättet, val av teori, utformning av experiment, metodskicklighet och tillförlit— lighet, resultatbearbetning och logisk tolkning, författarskap. Sålunda definierad är kvaliteten i regel en ganska beständig funktion hos fors— karen, det ackumulerande resultatet av långvarig och mångsidig trä- ning under kritisk kontroll, en del av vetenskapligheten.
I det internationella vetenskapliga samarbetet är det originalitet och kvalitet som avgör en rapports effekt, i princip inte forskarens akade- miska ställning eller goda rykte. Ett bra sätt att mäta nivån hos en rap— port år därför att författaren försöker få den tryckt i en internationellt välkänd och kritiskt granskande tidskrift, i regel ingående i de stora re— ferattidskrifterna och i regel med stor upplaga (kvalitetstidskrift), eller senare att mäta hur ofta den blir citerad av andra rapporter i sådana tidskrifter. Åtskilliga av de nordiska eller europeiska tidskrifterna (in- om fysiologi t.ex. Acta Physiol Scand, Acta Med Scand, Scand J Clin Lab Invest, Clin Physiology m.fl.) hör till kvalitetstidskrifterna även om deras upplagor är måttliga. Publiceringssättet eller citeringsfre— kvensen kan m.a.o. ge en indirekt positiv upplysning om en rapports värde men man kan inte alltid vända på förhållandet. Även rapporter i mindre, lokala tidskrifter och rapporter som inte citeras mycket kan va— ra av god originalitet och kvalitet. Den sakkunnige måste göra sin egen bedömning.
Numera utföres regelbundna studier av citeringsfrekvenserna i bl.a. medicinska tidskrifter. Man har valt välkända och framstående tid- skrifter och valt att mäta på första författarnamnet i citeringarna. De årliga citeringsfrekvenserna belyser tendenser i stort, t.ex. förändring- ar av olika länders och universitets vetenskapliga produktion genom åren. Naturligtvis ger frekvenserna också en viss belysning av indivi— duella forskares positiva genomslag i kollegernas värdering, eftersom citat i regel är positivt menade, men det finns åtskilliga felkällor (ojämn tidskriftspresentation, övercitering av metodarbeten, undercite- ring av författarnamn utan första position, övercitering av de utvalda
tidskrifternas artiklar etc.). De sakkunnigas egna bedömningar av de sökandes skicklighet behövs fortfarande. Citeringsfrekvensen är ett hjälpmedel som är nyttigt men kritiskt måste granskas.
Med produktivitet kan man mena relativ mängd forskningsrapporter etc. per arbetsår. Därvid måste den skenbara och yttre mängden (anta— let sidor, eller rapporter) göras relativ m.h.t. dels det aktuella veten- skapsområdets sedvanliga arbetssätt och rapportens vetenskapsteoreti— ska modell och stringens, dels antalet medförfattare och den sökandes bedömda position bland medförfattarna. Vid en sådan bedömning bru- kar hänsyn inte tas till forskarens yttre villkor, t.ex. perioder med tung belastning av kliniskt rutinarbete. Det känns ibland som en orättvisa men går bl.a. av objektivitetsskäl inte att göra.
Den samlade relativa mängden är viktig för skicklighetsbedömningen fr.a. ur en synpunkt: mängden påverkar tillförlitligheten och nog- grannheten i den sakkunniges bedömning av den sökandes grad av ve- tenskaplig skicklighet. Det är t.ex. svårt att vara säker på bedömning— en av originalitet, kvalitet och vetenskaplig mångsidighet m.m. om den sökande endast har publicerat ett fåtal rapporter om än av stort nyhets— värde och hög kvalitet.
En forskares utveckling går i regel mot allt bättre forskning, allt bättre rapporter tills en nivå nåtts - då är det rimligt att bedöma skicklighe— ten efter den slutliga nivån, den typiska skickligheten, inte efter något slag av genomsnittsskicklighet. Men därefter, sedan tillräcklig tillför- litligheti bedömningen möjlig-orts, kan man hävda atti regel fortsatt produktion (förutsatt att den förblir på den typiska nivån och är förenad med oförändrad produktivitet) inte bör anses höja den sökandes skick— lighetsgradering. Dock ger stor mängd också stor erfarenhet och är ett tecken på uthållighet och motivation; vid ungefär lika skicklighet bör således erfarenhet (förtjänst) påverka graderingen. Om forskaren där— emot väsentligt minskar eller avbryter sin vetenskapliga aktivitet eller sin produktion av forskningsrapporter etc., innebär detta synsätt att den bedömda skickligheten så småningom kommer att sjunka.
Att göra dessa bedömningar tillförlitliga och rättvisa och därmed mänskligt hänsynsfulla är inte lätt, särskilt därför att begreppet sak— kunnig också är relativt.
6. Några synpunkter på tjänsteförslagsnämnden och balansen av inflytanden
I en tjänsteförslagsnämnd ingår tre ledamöter som är särskilt förtrogna med tjänstens ämne, i det fortsatta benämnda sakkunniga. De sakkun- niga avger bl.a. var sitt utlåtande, jämför de sökande och ger förslag till tjänsten, samt deltar därefter i nämndens överväganden och beslut.
Tjänsteförslagsnämnden studerar handlingarna, i första hand ledigför- klarandets formuleringar, de sökandes meriter och de sakkunnigas ut- låtanden. Man kan inbjuda de sökande att avge var och en sitt förslag till framtida verksamhet på den sökta tjänsten eller att komma till en personlig intervju med nämnden. Under denna procedur har de sakkun' nigas utlåtanden i regel behandlats som arbetsmaterial, dvs. inte of- fentliggjorts förrän i samband med beslutet, något som att döma av hit- tills genomförd rättslig prövning är tillåtligt om än inte obligatoriskt.
Tjänsteförslagsnämndens diskussioner torde kunna beröra bl.a. den sökta tjänstens krav och de sökandes personliga egenskaper.
De sakkunniga är otvivelaktigt bäst skickade att bedöma de sökandes vetenskapliga skicklighet som ju dessutom är den viktigaste faktorn vid graderingen av de sökande. Universitetsvärlden är enig om de sak- kunnigas viktiga roll. Den allmänna erfarenheten är också att rollen fylles med objektivitet, engagemang och gott syfte. Man inser också att bedömningen av den sammanvägda skickligheten är ett instrument in- te bara för statsmakternas avsikt och individens rättsäkerhet utan ock- så för effektivitet i urval och prognos för en professors olika roller. Det- ta kräver att hänsyn också tas till andra faktorer än vetenskaplig skicklighet, naturligtvis pedagogisk och klinisk skicklighet när detta behövs för tjänsten men också sådant som ledarskap och personliga egenskaper inklusive utvecklingstendenser.
Helhetsbedömningen av de sökande liksom bedömningen av tjänstens krav är något som i regel tjänsteförslagsnämnden är bäst skickad för. Tjänstens krav kan i någon mån variera mellan lärosäten eller i tiden och sammanhänger med lokala förhållanden. Detta är tjänsteförslags- nämnden enligt min mening behörig att beakta, liksom vissa synpunk- ter på ämnesområdets närmare avgränsning eller tyngdpunkt, så länge det sker med tillbörli gt beaktande av ämnesbenämningens och den när— mare ämnesbeskrivningens innebörd. Nämndens uppgift kan samman— fattas som att förorda den sökande som är bäst skickad för uppgiften se— dan tjänstens kravprofil jämförts med de sökandes meritprofiler. Där— igenom närmar sig nämndens funktion något den mekanism som i sam— hället i övrigt fungerar då viktiga tjänster besättes, dock fortfarande med vetenskaplig skicklighet som buvudfaktor.
Det är givetvis svårt att utifrån bedöma tjänsteförslagsnämndernas funktion i de olika fakultetsområdena, särskilt som nämndernas dis- kussioner och intervjuer i regel har hållits konfidentiella. Intrycket från de medicinska fakulteterna är att nämnderna har spelat en viktig roll och varit självständiga i förhållande till de sakkunniga. Allt mer träder tjänsteförslagsnämnderna fram som bärare av den viktigaste långsiktiga rollen i fakulteterna.
Förr spelade de sakkunniga en mer dominerande roll vid professorstill- sättningar. Kanske var också professorskonkurrensen förr mer av en ödesfråga för de sökande. I dag kan inom de medicinska fakulteterna si— tuationen vara den att en professur lockar ett stort antal mycket skick- liga forskare som sökande, varav ju en måste väljas till förord och ut- nämning. Tio år senare har kanske åtskilliga av konkurrenterna hun- nit få egna professurer och vem som till slut spelat den viktigaste rollen för sin vetenskap och sitt universitet kan vara en öppen fråga. På så sätt visar erfarenheten att små skillnader i vetenskaplig skicklighet vid en viss tidpunkt inte måste ha någon avgörande eller kanske ens signifikant särskiljande betydelse för prognosen på längre sikt. Det in— nebär ju inte att andra faktorer måste vara mer prognostiskt särskil- jande, men det innebär att för systemet har tjänsteförslagsnämnderna en ny och viktig roll som systematiskt bör utvecklas och värderas. Det-
ta får inte och behöver inte hota vetenskaplighetens tätplats vid bedöm— ningen.
Här må inskjutas några idéer om hur tjänsteförslagsnämnden skulle kunna utnyttja sin starka ställning till att utveckla förarbetet vid en tillsättning. I första hand vore tjänsten och institutionen värda ett stu— dium. Man skulle tidigt, då nämndens sammansättning beslutats eller dessförinnan om föreskrifterna skulle tillåta (kanske redan i samband med omprövningen), kunna närmare analysera tjänstens krav och in- stitutionens miljö och situation. Valet av professor är ju av stort intres- se för institution, fakultet och universitetet, liksom professorerna för sin funktion är starkt beroende av vissa fakultets— och universitetsbe- slut m.m. Universitetsstyrelsen beslutar t.ex. i dagens läge om vem som skall vara institutionsprefekt, forskartjänsternas institutionstillhörig— het, institutionsindelningen och fördelningen av utbildningsanslaget till institutionerna m.m. Fakultetsstyrelsen beslutar om fördelningen av fakultetsanslaget (för forskning) till institutionerna m.m. I vissa fall (kliniska professurer) beslutar sjukvårdshuvudmannen om vem som skall vara chef för den klinik som sammanfaller med institutionen och om klinikens organisation och resurser.
De olika lokala besluten torde i regel få bättre resultat om de långsik- tigt samordnas och ömsesidigt respekterar varandra. Detta skulle må- hända underlättas om vid kliniska professurers tillsättning sjukvårds- huvudmannen på något sätt vore representerad i nämnden (i nuläget yttrar sig huvudmannen i efterhand om nämndens förslag). Kanske kan nämnden efter ett sådant studium bättre bedriva en aktiv rekryte- ring, och säkrare bedöma tjänstens krav. Åven för potentiella sökande vore en sådan analysi regel värdefull och upplysande. Det gäller givet— vis att. inte gå för långt, inte ta in ovidkommande förhållanden, inte lå- sa sig för detaljerat i förväg och inte bryta mot den föreskrivna procedu- ren.
Ett tillvägagångssätt av det nämnda slaget skulle kanske bäst passa en professur vid en ideal institution, dvs. för ett klassiskt och stort ämne med etablerad utbildning och åtskilliga forskartjänster, goda resurser, en professur som nästan automatiskt omprövas att återbesättas med
oförändrat innehåll och som har stor lokal betydelse. Men det skulle också ha fördelar för professurer i smala eller nya ämnen, särskilt om sådana knytes till större (blandade) institutioner, tjänster som kanske inrättas och tillsättes genom lokalt beslut av universiteten själva eller på förslag av forskningsråd m.fl.
7. Sammanfattning
Av ovan angivna skäl torde sakkunniga i regel utgå från följande fakto— rer vid bedömningen av de sökandes skicklighet till professur i klinisk—
medicinska ämnen: _
(a) vetenskaplig skicklighet genom självständig egen forskning och vetenskapligt ledarskap
(b) klinisk och administrativ skicklighet och ledarskap m.m. (c) pedagogisk skicklighet samt
(d) personliga egenskaper.
Då två sökande av olika kön är i det närmaste jämbördiga, fäller jäm- ställdhetsaspekten utslaget. För alla medicinska ämnen torde den ve- tenskapliga skickligheten i ämnet bedömas vara den viktigaste fak- torn. De olika skickligbeter som skall ges särskild vikt blir vägda sam- man med hänsyn till profilen hos tjänstens krav.
Beträffande vetenskaplig skicklighet brukar nivån av originalitet och kvalitet bos forskningsrapportema, samt förmågan att samla lärjungar och bilda skola, sättas främst; därefter i andra hand vetenskaplig mångsidighet, forskningsbredd och en gynnsam utveckling i tiden av vetenskaplig kvalitet och produktivitet. Den samlade relativa mängden av forskningsrapporter och av andra tecken på vetenskaplig aktivitet brukar beaktas så länge den ökar tillförlitligheten i den sakkunniges bedömning av originalitet och kvalitet m.m. hos den sökandes produk— tion men inte väsentligt därutöver.
Under senare år tycks tendensen inom de medicinska tjänsteförslags- nämnderna ha varit att ge skicklighet ett allt mer dominerande värde än förtjänst, att ge vetenskaplig skicklighet ett klart högre värde än
andra skickligheter, och att för kliniska professurer ge klinisk skicklig- het och ledarskap ett tydligt värde. Vissa aspekter av bedömningspro- cessen synes behöva utvecklas och prövas vidare, t.ex. balansen mellan retrospektiv och prospektiv bedömning, kriterier för bedömning av pe— dagogisk och klinisk skicklighet och ledarskap liksom av personliga egenskaper, jämställdhetsaspekten, samt tjänsteförslagsnämndens be- dömning av tjänstens krav.
Tidsåtgången vid tillsättning av professorstjänster m.m.
Som material i nedanstående tabeller har använts uppgifter från be- tänkandet Professorstillsättning (SOU 1973:54) s. 60. Här rör det sig om 135 tillsättningsärenden under 2 år.
För jämförelse har utredningen gått igenom alla professorstillsätt— ningsärenden mellan 1 juli 1985 och 31 december 1986 (127 ärenden med ett smärre bortfall).
Med detta material som underlag har följande jämförelser gjorts.
1. Tidsåtgång från ledigkungörande till utnämning
1972-73 1985—86 Under 10 mån. 14 % 8 % 1 —12 mån. 25 % 20 % 13-15 mån. 29 % 37 % 16—18 mån. 16 % 15 % 19-21 mån. 8 % 9 % 22—24 mån. 7 % 5 % Över 24 mån. 1 % 6 %
2. 'l'idsåtgång från ledigkungörandet till offentliggörande av sakkunnigutlåtandena (för ärenden 1973—74) och till tjäns- teförslagsnämndens beslut (ärendena 1985—86)
1972/73 1985/86 Under 6 mån. 9 % 5 % 6—7 mån. 17 % 12 % 8—9 mån. 31 % 27 % 10-11 mån. 21 % 24 % 12-13 mån. 12% 18% 14—17 mån. 8 % 9 % Över 18 mån. 2 % 5 %
3. Överklagandefrekvens (alla överklaganden)
år 1931-48 20 %
år 1961—63 15 %
år 1972-73 24 %
år 1985-86 39 %
4. Frekvens av komplicerade överklaganden (komplicerade överklaganden definerade som ärenden där de sakkunni- ga varit oeniga)
år 1931—48 6 %
år 1962-62 7 %
år 1972—73 8 %
år 1985—86 20 %
5. Övrig information på grundval av materialet i undersök- ningen
a. Den avgående innehavaren av tjänsten utsågs till sakkunnig i ca fem procent av ärendena. b. De sakkunniga var till 80 procent svenska eller nordiska. c. I sex ärenden fanns ingen svensk sakkunnig alls. (1. Specialsakkunniga var sällsynta.
Antal professorstillsättningar per år
professorer och bitr. prof. professorer 1973: 77 1984: 94 1974: 58 1985: 86
1975: 64 1986: 104
Kronologisk förteckning
1. Rapport av den särskilde utredaren för granslming av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. lntegriteten vid statistikproduktlon. C. Fasta Oresundsförbindelser. & Samordnad länsförvalming. Del 1: Förslag. C. Samordnad länstörvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.Tvä nya treåriga linjer. U. 11.1-lushållssparandet - Huvudmpport fran Spardelega- tionens sparundersokning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstmfik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO » Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens fömtsättningar. A. 20. Tullnegisterlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22.Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till fmansieringsuu'edningen. ]. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver— vakningen. Fi. 27.Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsäuning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U.
wwsnueww
Systematisk förteckning
Utrikesdepartementet Civildepartementet
UD:s presstjänst [8] Rapport av den särskilde utredaren för granskning av
hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister
» Olof Palme. [l]
Forsvarsdepartementet hemmen vid sammmumm [3]
Risker och skydd för befolkningen. [17] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad lansförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]
_ SÄPO-Säkerhe liscns atbetsm toder. [18 Kommunikattonsdepartementet EPO c ]
Fasta Öresundsförbindelser. [4] Bostadsdepartementet Storstadsuafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Parkeringsköp, [23] Fin an sd epartementet Miljö- och energidepartementet
Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor.
Beskattning av fårnansföretag. [2] [21] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet — Huvudräpport från Spardelega— tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26]
Utbildningsdepartementet
Vidgad etableringsfribet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografiörordning- en. [22] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90—talet. [29] Professorstillsätming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30]
Arbetsmarknadsdepartementet
Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19]
Industridepartementet Statligt finansiellt stöd. [24] ___—_—
Rapporter till iinansieringsuu'edningen. [25] K U N G L. 5 ! B L.
1989-06—0 .