SOU 2009:90
Tredje sjösäkerhetspaketet
Till statsrådet Åsa Torstensson
Regeringen beslutade den 29 april 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur följande direktiv bör genomföras i svensk rätt:
• 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (klassdirektivet),
• 2009/16/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet),
• 2009/17/EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet),
• 2009/18/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn (olycksutredningsdirektivet),
• 2009/21/EG om flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet).
Samma dag förordnades direktören Johan Franson som särskild utredare.
Som sakkunniga förordnades från och med den 20 maj 2009 departementssekreteraren Kristina Bram, Försvarsdepartementet, rättssakkunnige Tommie Börjesson, Näringsdepartementet, kanslirådet Per Håvik, Näringsdepartementet. Som experter förordnades från och med samma dag, samhällsekonomen Gunnar Eriksson, Sjöfartsverket, ställföreträdande generaldirektören Carin Hellner, Statens Haverikommission, internationella samordnaren Henrik Tunfors, Transportstyrelsen, chefsjuristen Annika Wikingsson, Kustbevakningen samt tullspecialisten Jenny Östergren, Tullverket.
Som sekreterare anställdes från och med den 4 maj 2009 kammarrättsassessorn Hans Wikner och från och med den 11 juni 2009 hovrättsassessorn Åsa Toll.
Utredningen har antagit namnet Tredje sjösäkerhetspaketet (N 2009:5).
Regeringen beslutade den 27 augusti 2009 att utredningen skulle, i fråga om direktiv 2009/16/EG och direktiv 2009/17/EG samt därtill relaterade frågor, lämna ett delbetänkande senast den 15 november 2009 och att övriga delar i utredningens uppdrag skulle redovisas senast den 31 mars 2010.
Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet Tredje sjösäkerhetspaketet. Hamnstatskontrolldirektivet, Övervakningsdirektivet, Flaggstatsdirektivet (SOU 2009:90).
Arbetet fortsätter i enlighet med direktiven.
Norrköping i november 2009
Johan Franson
/Hans Wikner
/Åsa Toll
Innehåll
Förkortningar..................................................................... 11
Sammanfattning ................................................................ 13
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet .................. 27
1. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) ................................................................................ 27 2. Förslag till förordning om ändring fartygssäkerhetsförordningen (2003:438).............................. 31
3. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:569) om lotsning m.m................................................... 35
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet ......................... 37
1. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)........................................................ 37
2. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) ................................................................................ 39 3. Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) .......................................... 41
4. Förslag till förordning om ändring av förordning (2007:1161) med instruktion till Sjöfartsverket..................... 42 5. Förslag till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438).............................. 44
6. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg.............. 46
5
Innehåll SOU 2009:90
1 Utredningens uppdrag och arbete.................................47
1.1 Uppdraget.................................................................................47
1.2 Utredningens arbete.................................................................49
2 Historisk bakgrund......................................................51
3 Hamnstatskontrolldirektivet .........................................55
3.1 Uppdraget.................................................................................55
3.2 Inledning...................................................................................55 3.3 Jämförelse mellan det nya och det tidigare direktivet............56
3.4 Övergripande frågeställningar .................................................57 3.4.1 Ett utökat bemyndigande till Transportstyrelsen.......57 3.4.2 Krav på polisiära och straffprocessuella åtgärder........60 3.5 Allmänna bestämmelser (artiklarna 1–3)................................61 3.5.1 Direktivets syfte – artikel 1 ..........................................61 3.5.2 Definitioner – artikel 2 .................................................62 3.5.3 Direktivets tillämpningsområde – artikel 3.................65 3.6 Inspektion m.m. (artiklarna 4–15, 17–18 och 21–22) ............67 3.6.1 Inspektionsbefogenheter – artikel 4 ............................67 3.6.2 Inspektionssystem och årlig inspektionsplikt – artikel 5 .......................................................................68 3.6.3 Närmare villkor för fullgörande av inspektionsplikten – artikel 6 .......................................70 3.6.4 Villkor som medger en balanserad fördelning av inspektioner inom gemenskapen – artikel 7................71 3.6.5 Uppskjutande av inspektioner och exceptionella omständigheter – artikel 8 ............................................72 3.6.6 Ankomstanmälan – artikel 9.........................................73 3.6.7 Fartygens riskprofil – artikel 10...................................75 3.6.8 Inspektionernas frekvens – artikel 11..........................76 3.6.9 Val av fartyg för inspektion – artikel 12 ......................76 3.6.10 Inledande och mer ingående inspektioner – artikel 13 ....................................................................77 3.6.11 Utökad inspektion – artikel 14 ....................................79
6
Innehåll
3.6.12 Riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och sjöfartsskydd – artikel 15 ............................................. 81 3.6.13 Rapport till befälhavaren om inspektion – artikel 17 ................................................................................... 82 3.6.14 Klagomål – artikel 18.................................................... 83 3.6.15 Uppföljning av inspektioner och kvarhållanden – artikel 21..................................................................... 93 3.6.16 Inspektörernas kvalifikationer – artikel 22 ................. 94
3.7 Tillträdesförbud (artikel 16).................................................... 96
3.8 Åtgärdande och kvarhållande m.m. (artikel 19)................... 100 3.9 Rätt till överklagande (artikel 20)......................................... 103
3.10 Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter (artikel 23)... 104 3.11 Informationsutbyte och samarbete m.m. (artiklarna 24–26)................................................................... 106
3.12 Ersättning för kostnader (artikel 28).................................... 109 3.13 Uppgifter för övervakning av genomförandet (artikel 29).............................................................................. 111
3.14 Sanktioner (artikel 34)........................................................... 112 3.15 Övrigt (artiklarna 27, 30–33 och 35–39) .............................. 114
3.16 Bilagor till direktivet.............................................................. 115
4 Övervakningsdirektivet .............................................. 119
4.1 Uppdraget............................................................................... 119
4.2 Lagändringar i anledning av direktiv 2002/59/EG............... 120 4.2.1 Inledning ..................................................................... 120 4.2.2 Förhandsanmälan från fartyg..................................... 120 4.2.3 Åtgärder vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden ........................................................... 121 4.2.4 Påföljder ...................................................................... 123
4.3 Utredning genomförd av Sjöfartsverket och Kustbevakningen på uppdrag av Näringsdepartementet..... 124
7
Innehåll SOU 2009:90
4.4 Allmänna bestämmelser i direktiv 2009/17/EG (artikel 2 och 3) ......................................................................125 4.4.1 Direktivets tillämpningsområde – artikel 2...............125 4.4.2 Definitioner.................................................................126 4.5 AIS (artikel 6 a och 6 b).........................................................128 4.5.1 Fiskefartygs användning av automatiska identifieringssystem (AIS) – artikel 6 a.....................128 4.5.2 Användning av system för långväga spårning och identifiering av fartyg (LRIT) – artikel 6 b ...............130 4.6 Uppgiftskrav vid transport av farligt gods (artikel 12)........131 4.7 Datoriserat utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna (artikel 14) ..............................................................................132
4.8 Undantag för tidtabellsbunden trafik (artikel 15) ...............134 4.9 Översändande av information om vissa fartyg (artikel 16) ..............................................................................136
4.10 Åtgärder vid farligt isläge (artikel 18 a) ................................139 4.11 Åtgärder i samband med tillbud eller olyckor till sjöss (artikel 19) ..............................................................................142
4.12 Mottagande av fartyg i behov av assistans (artikel 20–20 d) .....................................................................143 4.12.1 Tidigare arbete och reglering avseende skyddade platser...........................................................................143 4.12.2 Skälen för ändring av artikel 20 enligt preambeln.....145 4.12.3 Artikel 20 – Behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans ......................................146 4.12.4 Artikel 20 a – Planer för att ta emot fartyg i behov av assistans........................................................151 4.12.5 Artikel 20 b – Beslut om mottagande av fartyg ........153 4.12.6 Artikel 20 c -– Finansiella säkerheter och ersättningar..................................................................154 4.12.7 Artikel 20 d – Kommissionens undersökning...........156 4.13 SafeSeaNet (artikel 22 a)........................................................157 4.14 Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen (artikel 23) ..............................................................................162
8
Innehåll
4.15 Hantering av sjösäkerhetsinformation (artikel 23 a)........... 163 4.16 Sekretess (artikel 20 a punkt 3 fjärde stycket och artikel 24)................................................................................ 163 4.16.1 Nya artiklar om sekretess........................................... 164 4.16.2 Sekretessregler i gällande rätt..................................... 165
Sekretess i övrig tillsyn m.m. som utövas av statlig myndighet ... 167
4.16.3 Överväganden ............................................................. 170
4.17 Ändringar av gemenskapsinstrument och IMO-instrument (artikel 27) ................................................ 175 4.18 Kommittéförfarande (artikel 28) .......................................... 176
4.19 Bilagor till direktivet.............................................................. 176 4.19.1 Ny strecksats i bilaga I, punkt 4 ................................ 176 4.19.2 Tillägg av en punkt till del I i bilaga II ...................... 177 4.19.3 Ersättande av texten i bilaga III ................................. 178
5 Flaggstatsdirektivet .................................................. 179
5.1 Inledning................................................................................. 179 5.2 Direktivets innehåll................................................................ 179 5.2.1 Villkor för att tillåta att ett fartyg används till sjöfart – artikel 3 a) och 4........................................... 180 5.2.2 Kvarhållande av ett fartyg som för en medlemsstats flagg – artikel 5 .................................... 181 5.2.3 Kompletterande åtgärder – artikel 6.......................... 182 5.3 Flaggstatsrevision (artikel 7)................................................. 182
5.4 Kvalitetsledningssystem (artikel 8) ...................................... 184
6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................. 187
7 Konsekvensbedömning m.m. ..................................... 189
9
Innehåll SOU 2009:90
10
8 Författningskommentar .............................................195
8.1 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ......................................................195
8.2 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)...............................................................................195 8.3 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ........................................195
8.4 Förslaget till förordning om ändring av förordning (2007:1161) med instruktion till Sjöfartsverket...................196 8.5 Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) ............................196
8.6 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1982:569) om lotsning m.m. ................................................196 8.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg ............196
Särskilda yttranden ..........................................................197
Bilagor ............................................................................201
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2009:42................................................201 Bilaga 2 Tilläggsdirektiv 2009:78....................................................207
Bilaga 3 Direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll..................209 Bilaga 4 Direktiv 2009/17/EG om inrättande av ett
övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen......................................................................253
Bilaga 5 Direktiv 2009/21/EG om fullgörande av
flaggstatsförpliktelser........................................................267
Bilaga 6 Parallelluppställning – Hamnstatskontrolldirektivet......271
Bilaga 7 Parallelluppställning – Övervakningsdirektivet ..............275
Bilaga 8 Parallelluppställning – Flaggstatsdirektivet .....................277
Förkortningar
FFG Förordning (2006:311) om transport av farligt gods FL Förvaltningslagen (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslagen (1971:291) FSL Fartygssäkerhetslagen (2003:364) FSF Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) FÅFF Förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg IMO International Maritime Organisation LFG Lag (2006:263) om transport av farligt gods LKP Lag (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning LSO Lag (2003:778) om skydd mot olyckor LÅFF Lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg MARPOL International Convention for the Prevention of
Pollution from Ships
OSF Offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Paris MOU The Paris Memorandum of Understanding on Port
State Control; Parisöverenskommelsen; Samförståndsavtal om hamnstatskontroll
PSC Port State Control (hamnstatskontroll) SafeSeaNet Gemenskapens system för informationsutbyte inom
sjöfarten
SekrL Sekretesslagen (1980:100) SekrF Sekretessförordningen (1980:657) SJÖFS Sjöfartsverkets föreskrifter
11
Förkortningar SOU 2009:90
SjöTF Sjötrafikförordningen (1986:300) SOLAS International Convention for the Safety of Life at Sea TSFS Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
12
Sammanfattning
Några allmänna utgångspunkter för uppdraget
För att stärka sjösäkerheten i europeiska farvatten presenterade kommissionen hösten 2005 det s.k. tredje sjösäkerhetspaket innehållande förslag till sju olika rättsakter; flaggstatsdirektivet, klassdirektivet, övervakningsdirektivet, hamnstatskontrolldirektivet, olycksutredningsdirektivet, förordningen om transportörens ansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar (passagerarförordningen) samt direktivet om redares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter (ansvarsdirektivet).
Klassdirektivet delades under förhandlingarna upp i ett direktiv och en förordning, medan ansvarsdirektivet reducerades till ett direktiv som enbart behandlar försäkring av redareansvaret (försäkringsdirektivet).
Fyra av rättsakterna innehåller ny reglering, medan tre av akterna innehåller ändringar i gällande lagstiftning om klassificeringssällskap, hamnstatskontroll, och sjötrafikövervakning.
I kommittédirektivet Genomförande av tredje sjösäkerhetspaketet (dir. 2009:42) gavs utredningen i uppdrag att föreslå hur följande direktiv bör genomföras i svensk rätt:
• 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (klassdirektivet),
• 2009/16/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet),
• 2009/17/EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet),
13
Sammanfattning SOU 2009:90
• 2009/18/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn (olycksutredningsdirektivet).
• 2009/21/EG om flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet).
I tilläggsdirektiv (dir. 2009:78) beslutade regeringen att utredningen skulle, angående de två förstnämnda direktiven samt därtill relaterade frågor, lämna ett delbetänkande senast den 15 november 2009 och att övriga delar i utredningens uppdrag skulle redovisas senast den 31 mars 2010. Utredningen har dock valt att i detta delbetänkande behandla även flaggstatsdirektivet.
Utredningen har mot bakgrund härav i detta delbetänkande redovisat förslag på hur
• hamnstatskontrolldirektivet (2009/16/EG),
• övervakningsdirektivet (2009/17/EG), samt
• flaggstatsdirektivet (2009/21/EG) ska införlivas och genomföras i svensk rätt och vilka konsekvenser som uppstår till följd härav.
Nedan redogörs kortfattat för innehållet i betänkandet angående vart och ett av dessa direktiv.
Hamnstatskontrolldirektivet
Hamnstatskontrolldirektivet, 2009/16/EG, utgör en omarbetning av rådets direktiv 95/21/EG.
Utredningens uppdrag i denna del har varit att redovisa hur det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet kan genomföras i svensk rätt, redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med hamnstatskontrolldirektivet och i förekommande fall lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för genomförande i svensk rätt.
Hamnstatskontroll är den kontroll som hamnstatskontrollmyndigheten utför på ett utländskt fartyg (jfr avsnitt 3.2).
Transportstyrelsen är – enligt 5 kap.1 och 9 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) samt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet – hamnstatskontrollmyndighet i Sverige.
14
SOU 2009:90 Sammanfattning
Genom omarbetning av det tidigare hamnstatskontrolldirektivet (95/21/EG) anpassas den nu gällande gemenskapslagstiftningen inom området till den revidering som genomförts inom ramen för Parisöverenskommelsen – Paris MOU (se vidare avsnitt 3.2).
Det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet innebär bl.a. ändringar i dagens inspektionskrav och stärker också gemenskapens möjligheter att hindra fartyg från att anlöpa gemenskapens hamnar.
Utökat bemyndigande för Transportstyrelsen
En genomgång av det nya hamnstatskontrolldirektivet har enligt utredningen givit vid handen att Transportstyrelsen i en större omfattning än vad som skett tidigare i svensk rätt borde kunna utforma föreskrifter som ska kunna omfatta merparten av de bestämmelser som nu tillkommit i det nya hamnstatskontrolldirektivet, framför allt avseende de artiklar i direktivet som berör innehållet i och formerna för en inspektion m.m.
Utredningen har därför föreslagit – som grundläggande bestämmelser – ett utökat bemyndigande till Transportstyrelsen i form av två nya paragrafer, 6 kap.1 c och 1 d §§fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF), som innebär, dels att Transportstyrelsen är den behöriga svenska myndigheten enligt hamnstatskontrolldirektivet, dels att Transportstyrelsen direkt åläggs att vid de inspektioner av utländska fartyg som är hamnstatskontroller, följa det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Eftersom Transportstyrelsen härigenom åläggs genomföra hamnstatskontroller av utländska fartyg, i enlighet med de förfaranden och procedurer som hamnstatskontrolldirektivet anger, blir det endast ett begränsat antal artiklar som måste bli föremål för separat reglering i FSL och FSF, till följd av det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet.
Utöver ändringarna i FSF föreslås även en ändring i 7 kap. 6 § 2 FSL angående hänvisningen till det nya hamnstatskontrolldirektivet.
15
Sammanfattning SOU 2009:90
Tillträdesförbud
Artikel 16 i det nya hamnstatskontrolldirektivet innehåller bestämmelser om att ett större antal fartyg än tidigare kan bli föremål för tillträdesförbud/anlöpsförbud. Även regler om permanent tillträdesförbud i vissa fall införs. Ändringarna i artikeln medför en ändring i 7 kap. 2 § FSF där det införs en bestämmelse med direkt hänvisning till artikel 16 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Klagomål
En ny bestämmelse förs in i FSF där Transportstyrelsen åläggs att göra en skyndsam inledande bedömning av alla klagomål beträffande ett fartygs säkerhet m.m. för att avgöra om klagomålet är skäligt eller inte.
Utredningen föreslår att begreppet klagomål i detta sammanhang ska definieras som varje information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av
a) fartygets säkerhet – inbegripet säkerhets- och hälsorisker som kan drabba besättningen,
b) boende- och arbetsförhållanden ombord, eller
c) förhindrande av förorening, och som medför handläggning av ärenden, åtgärder om service eller samverkan, eller annan förvaltningsverksamhet enligt förvaltningslagen (1986:223).
Angående frågor om sekretess i sammanhanget hänvisas i nämnda paragraf till reglerna i 29 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL).
Rapporter från hamnmyndigheter och lotsar
Genom en ny bestämmelse i 5 kap. 16 a § FSL åläggs hamninnehavare – definierad enligt 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd – och lotsar, en skyldighet att till Transportstyrelsen lämna uppgifter om fartygets namn, uppgifter om resan och beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord, då sådana iakttagits.
I förordningen (1982:569) om lotsning m.m. införs en hänvisning till nämnda bestämmelser.
16
SOU 2009:90 Sammanfattning
Övrigt
Utredningen konstaterar att Transportstyrelsen redan i dag, enligt 7 kap. 6 § 1 FSL, har möjlighet att besluta om tillsynsförrättningar. En bestämmelse som tydliggör i vilken form en inspektion kan göras – inledande, mer ingående respektive utökad inspektion – tas dock in i FSF. I samma bestämmelse sker en direkt hänvisning till definitionen av nämnda begrepp i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
En komplettering införs i 5 kap. 22 § FSL som möjliggör att Transportstyrelsen kan ställa krav på redaren att även undersöka fartygets skrov i vissa fall.
För att tydliggöra att statfartyg inte ska omfattas av reglerna om hamnstatskontroll införs en bestämmelse om detta i 5 kap. 9 § FSL.
För att artikel 28 i det nya hamnstatskontrolldirektivet – ersättning för kostnader – ska kunna införlivas i svensk rätt föreslås en ändring i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2008:94) om avgifter för tillsyn.
Övervakningsdirektivet
Utredningens uppdrag såvitt avser övervakningsdirektivet, 2009/17/EG, är att föreslå hur det kan genomföras i svensk rätt. Utredaren ska redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med direktivets och IMO:s, i detta fall rekommenderande, regelverk och i förekommande fall lämna förslag till de ändringar i lag och/eller förordning som är nödvändiga för genomförande av direktivet i svensk rätt. I fråga om genomförandet av regelverket kring skyddade platser i enlighet med den nya lydelsen av övervakningsdirektivet ska utredningen särskilt beakta hur möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras.
I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av direktivets och IMO:s regler bör utredaren lämna förslag på hur ansvaret mellan myndigheterna bör fördelas och regleras. I detta sammanhang ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansvaret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara nationell kontaktpunkt bör belysas. Förslag till sådana författningsändringar som utredaren
17
Sammanfattning SOU 2009:90
anser nödvändiga för att åstadkomma önskad effektivisering ska redovisas.
Utredningen har ansett att med nationell kontaktpunkt avses i direktiven till utredningen vilken myndighet som ska svara för att information överförs från/till Sverige till/från SafeSeaNet.
Till stora delar bedömer utredningen att bestämmelserna i direktiv 2009/17/EG kan införas i svensk rätt genom ändringar i myndighetsföreskrifter. I vissa avseenden har utredningen föreslagit ändringar i lag eller förordning.
Regelverket kring skyddade platser
I direktiv 2002/59/EG angavs att medlemsstaterna efter samråd med berörda parter med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO, skulle utarbeta planer för att i farvatten inom sina jurisdiktionsområden ta emot fartyg i nöd. Härefter har IMO antagit Guidelines (resolution A.949(23)) avseende fartyg i behov av assistans snarare än för fartyg i nöd varför direktiv 2009/17/EG ändrats på motsvarande sätt. Begreppet fartyg i behov av assistans, som återfinns definierat i direktivets artikel 3, föreslås av utredningen definieras i 7 kap. 2 a § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg (FÅFF).
Enligt direktiv 2009/17/EG ska medlemsstaterna utse en eller flera behöriga myndigheter för mottagande av fartyg i behov av assistans. Den/dessa myndigheter ska delta i utarbetande av planer för mottagande av sådana fartyg. Planerna ska innehålla en beskrivning av beslutsgången vid larm och agerande i dessa situationer. Myndigheterna och deras befogenheter bör vara tydligt beskrivna. De får vidta åtgärder som ingår i den icke uttömmande förteckningen i direktivets bilaga IV.
Utredningen har gjort följande bedömning angående vilken myndighet som bör utses till behörig myndighet enligt direktivet.
Om ett fartyg skadats vid en grundstötning, en kollision, en brand eller en liknande händelse finns alltid en risk för att utsläpp från fartyget av skadliga ämnen kan komma att ske. Om det sker eller om det skäligen kan befaras att det ska ske och det finns grundad anledning att tro att svenska intressen på grund av detta kan skadas i avsevärd mån får Transportstyrelsen enligt 7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (LÅFF) bl.a.
18
SOU 2009:90 Sammanfattning
• förelägga fartyg att följa viss färdväg,
• förelägga fartyget att anlöpa viss hamn eller annan uppehållsplats,
• förelägga fartyget annat i fråga om fartygets framförande eller drift.
De åtgärder, som den behöriga myndigheten kan vidta enligt direktivets bilaga IV är en allmän och inte uttömmande exemplifiering, liksom uppräkningen av beslut och förelägganden i 7 kap. 5 § LÅFF är en inte uttömmande exemplifiering. Bilaga IV och 7 kap. 5 § LÅFF stämmer dock väl överens med varandra och tar uppenbarligen sikte på i allt väsentligt likartade situationer.
Som ovan sagts ligger innehållet i bilaga IV och 7 kap. 5 § LÅFF nära varandra. Beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF får enligt 7 kap. 5 § FÅFF fattas av Kustbevakningen om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar. Enligt 6 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) får en räddningsledare under i bestämmelsen givna förutsättningar göra ingrepp i annans rätt. När det gäller miljöräddningstjänst till sjöss är räddningsledaren en tjänsteman från Kustbevakningen. Enligt den nämnda bestämmelsens sista stycke får förbud eller föreläggande som avses i 7 kap. 5 § LÅFF fattas med stöd av 6 kap. 2 § LSO endast om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas. Detta innebär att regleringen i LÅFF och LSO i viss mån är parallella.
Om Kustbevakningen, då Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas, fattar beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF ska det emellertid enligt 9 kap. 1 § LÅFF genast underställas Transportstyrelsen, som således ska överpröva beslutet. Enligt 8 kap. 1 § FÅFF jämförd med punkt 2.6 arbetsordningen för Transportstyrelsen ska ett sådant beslut underställas direktören vid Transportstyrelsens sjöfartsavdelning liksom beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF, som fattats av någon annan tjänsteman inom Transportstyrelsen (8 kap. 2 § FÅFF).
Om ett beslut att ta ett fartyg till en skyddad plats grundas på 7 kap. 5 § LÅFF finns inte skäl att fler myndigheter än Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet enligt artikel 20, eftersom dess beslut blir avgörande för om ett fartyg ska föras till en skyddad plats. Utredningen kan inte heller finna någon situation,
19
Sammanfattning SOU 2009:90
då 7 kap. 5 § LÅFF inte skulle vara tillämplig men ett beslut att ta ett fartyg till en skyddad plats ändå skulle behöva fattas.
Utredningen föreslår därför att Transportstyrelsen blir behörig myndighet i enlighet med artikel 20. Den får därmed också i uppdrag att utarbeta de planer som avses i artikel 20 a och att ta beslut om mottagande av fartyg enligt artikel 20 b. Med hänsyn tagen till den betydelse val av en skyddad plats kan ha i det enskilda fallet bör med tanke på Kustbevakningens och Sjöfartsverkets ansvar för miljö- respektive sjöräddningstjänst erforderligt samråd ske med dessa myndigheter inför ett beslut. Uppdraget ska regleras i 7 kap. 2 a § FÅFF.
I detta sammanhang vill utredningen peka på det ärende, som finns i Försvarsdepartementet (Fö2006/1264/CIV). I de rapporter från Kustbevakningen och dåvarande Sjöfartsinspektionen som finns i detta redovisas ett antal brister i systematiken i lagstiftningen som berör skydd mot olyckor och åtgärder mot förorening från fartyg. Dessa bör utredas slutligt.
SafeSeaNet
Gemenskapens system för informationsutbyte, SafeSeaNet omfattar dels ett nät för datautbyte, dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapportering). Genom systemet kan man på detta sätt ta fram exakta och aktuella uppgifter från källan om fartyg i europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förorenande last samt händelser till havs och skicka över dem till samtliga myndigheter. I en nya artikel 22 a i direktiv 2009/17/EG, klargörs bl.a. att medlemsstaterna ska införa kommunikationssystem som möjliggör informationsutbyte genom SafeSeaNet enligt närmare bestämmelser i bilaga III till direktivet.
Enligt förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket dels tillhandahåller Sjöfartsverket bl.a. fartygsrapporteringssystemet (FRS), dels ansvarar Sjöfartsverket för övervakning och för att alla nödvändiga och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg deltar i och följer reglerna för bl.a. fartygsrapporteringssystemet (FRS).
FRS är ett system som är i drift sedan början av 2005. I det ska fartyg på väg till eller från svensk hamn eller ankarplats rapportera uppgifter i enlighet med vad som anges i Sjöfartsverkets före-
20
SOU 2009:90 Sammanfattning
skrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall. I FRS återfinns de uppgifter som ska rapporteras till det europeiska SafeSeaNet-systemet. Den information som matas in i FRS och som avser uppgifter som ska rapporteras till SafeSeaNet överförs direkt till SafeSeaNet. Detta system lagrar informationen så att även andra medlemsländer kan komma åt den.
Utredningens bedömning är att Sjöfartsverket även fortsatt bör anförtros uppgiften att sköta utveckling och drift av FRS och dess ihopkoppling med SafeSeaNet enligt artikel 22 a punkterna 1–3, inbegripet de krav på systemet som ställs upp i den nya bilaga III.
Med hänsyn till de särskilda krav som direktivet nu ställer upp avseende SafeSeaNet-systemet bör dock uppdraget avseende SafeSeaNet tydliggöras i Sjöfartsverkets instruktion. Utredningen föreslår därför att förordning (2007:1161) med Sjöfartverkets instruktion ändras, så att det av en särskild punkt framgår att Sjöfartsverket ansvarar för FRS och att FRS svarar mot SafeSeaNet enligt vad som föreskrivs i direktivet (även i bilaga III).
Utredningen konstaterar också att FRS, i vilket system bl.a. rapporteras uppgifter om avfall och farliga ämnen ombord i fartyg, är av betydelse för Transportstyrelsens verksamhet. Detta förutsätter ett samarbete mellan Sjöfartsverket och Transportstyrelsen, som dock enligt utredningens uppfattning inte behöver författningsregleras.
Sekretess
Det sjösäkerhets- och sjöövervakningssamarbete som direktivet reglerar bygger på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Om uppgifter som är sekretessbelagda i utlandet blir offentliga i Sverige kan det finnas en risk att enskilda och andra medlemsstater blir ovilliga att lämna uppgifter i den utsträckning som förutsätts i direktivet.
De sekretessbestämmelser som nu finns i svensk rätt är enligt utredningens mening inte tillräckliga för att direktivets bestämmelser om sekretess i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket och artikel 24 kan tillgodoses. Utredningen föreslår därför att det införs en ny bestämmelse i OSL samt en ändring av offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641, OSF).
21
Sammanfattning SOU 2009:90
Utredningen föreslår att det i kapitel 17 OSL, som reglerar sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, införs en sekretessbestämmelse för uppgifter som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik. Någon begränsning av vilka myndigheter som ska omfattas av den nya bestämmelsen behöver inte göras.
Vid utformningen av skaderekvisitet i den nya bestämmelsen noterar utredningen att artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket reglerar sekretess som helt eller delvis ska styras av utlämnarens vilja, innebärande att om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket vara bundna av sekretess.
Första stycket i den nya bestämmelsen bör utformas så att sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil sjöfart motverkas om uppgiften röjs. Vid denna bedömning kan bl.a. vägas in vilket sekretesskydd uppgifterna har hos den staten som har lämnat uppgiften och vilken effekt ett offentliggörande av uppgiften skulle kunna antas ha på det framtida informationsutbytet.
För att tillgodose regleringen i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket ska i andra stycket anges att sekretess ska gälla avseende planer för mottagande av fartyg i behov av assistans i den omfattning som anges i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket i direktiv 2009/17/EG, om en annan medlemsstat begär det. Sekretessen blir således i dessa fall absolut.
Skälen för sekretess är i dessa frågor lika starka som avseende utrikessekretess varför den bör gälla lika länge som enligt 15 kap. 1 § OSL, dvs. i högst 40 år (jämför prop. 2006/07:110).
Uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden som överlämnas till Sverige enligt övervakningsdirektivet kan omfattas av sekretess hos Transportstyrelsen enligt 30 kap. 23 § OSL, 9 § OSF och punkterna 17, 36 och 118 i bilagan till förordningen. När det är fråga om enskildas affärs- och driftsförhållanden bör motsvarande sekretess som gäller hos Transportstyrelsen enligt punkten 17, såvitt avser civil sjöfart, och punkten 118 gälla även hos Sjöfartsverket och Kustbevakningen, eftersom även dessa myndigheter kan väntas lämna och motta uppgifter enligt
22
SOU 2009:90 Sammanfattning
direktivet. Ett sådant resultat kan uppnås genom ändring i bilagan till OSF.
Övriga frågor
I direktivets artikel 16 regleras översändande av information om fartyg, som uppfyller vissa kriterier vilka medför att de ska anses utgöra en potentiell risk för sjöfarten eller ett hot mot säkerheten till sjöss, säkerheten för personer eller miljön. Genom tillägg till artikeln inkluderas nu ytterligare fartyg i denna uppräkning.
Utredningen föreslår att Transportstyrelsen genom tillägg i 6 kap. 8 a § FSF ska ges ett utökat bemyndigande att utföra kontroller av s.k. riskfartyg. Till förteckningen över sådana fartyg ska, i enlighet med vad som regleras i direktivet, läggas fartyg som inte kan uppvisa tillfredsställande försäkringsskydd eller finansiella säkerheter liksom de som av lotsar eller hamnmyndigheter har rapporterats uppvisa uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller utgöra en miljörisk.
I anledning av direktivets artikel 18 a om farligt isläge föreslår utredningen att Sjöfartsverket ska ges bemyndigande att meddela föreskrifter om befälhavarens skyldighet att lämna uppgifter vid farligt isläge. En ny punkt e. bör därför införas i 7 kap. 2 § 5 FSL innebärande att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för redare, befälhavare och den som befullmäktigats att på redarens ansvar lämna uppgifter i situationer då isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden. Vidare bör genom en ny paragraf, 2 kap. 8 § FSF, Sjöfartverket ges bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 2 § 5 e FSL.
Flaggstatsdirektivet
I artikel 1 i direktiv 2009/21/EG sägs syftet med det vara att se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater och att förbättra säkerheten och förhindra föroreningar från fartyg, som för en medlemsstats flagg.
Direktivets innehåll i sak sönderfaller i tre områden, nämligen dels villkor för att ett fartyg, som har rätt att föra en medlemsstats
23
Sammanfattning SOU 2009:90
flagg ska tillåtas segla (artikel 4), dels krav på revision på visst sätt av medlemsstaten som flaggstat för fartyg (artikel 7), dels krav på att varje medlemsstat ska ha ett enligt en tillämplig internationell kvalitetsstandard certifierat kvalitetsledningssystem (artikel 8). Enligt utredningens bedömning behövs ingen ändring i lag eller förordning i anledning av bestämmelserna i direktivet. Däremot bör vissa ändringar göras i myndighetsföreskrifter och ett antal andra åtgärder vidtas.
Flaggstatsrevision
Artikel 7 i direktivet kräver att medlemsstaterna minst var sjunde år ska genomgå en revision under förutsättning att IMO kan genomföra den. Artikeln upphör att gälla senast den 17 juni 2017 eller, så snart ett beslut av IMO att revisionssystemet ska vara obligatoriskt trätt i kraft, vid en tidigare tidpunkt som ska fastställas av kommissionen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 10.
Någon lagstiftningsåtgärd med anledning av artikel 7 är inte påkallad. Regeringen genom Näringsdepartementet bör 2014, eftersom det då är sju år sedan den första IMO-revisionen i Sverige genomfördes, begära hos organisationen att en revision av Sverige genomförs. Transportstyrelsen kan sedan i regleringsbrevet för det året ges i uppdrag att samordna de svenska förberedelserna inför och genomförandet av revisionen och övriga berörda myndigheter (Kustbevakningen och Statens haverikommission) ges i uppdrag att medverka.
Kvalitetsledningssystem
Artikel 8 i direktivet kräver att varje medlemsstat senast den 17 juni 2012 ska utarbeta, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för de operativa delarna av sin förvaltnings flaggstatsrelaterade verksamhet. Kvalitetsledningssystemet ska certifieras i enlighet med tillämpliga internationella kvalitetsledningsstandarder.
Utredningen föreslår att Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings verksamhet, varigenom svenska skyldigheter som flaggstat fullgörs, ska vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem. Valet
24
SOU 2009:90 Sammanfattning
25
av kvalitetsledningssystem, så länge det uppfyller internationella kvalitetsstandarder, bör överlämnas till Transportstyrelsen.
Någon lagstiftningsåtgärd är enligt utredningens uppfattning inte påkallad. Det räcker att regeringen i beslut säger att Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings verksamhet, som innebär fullgörandet av skyldigheter för en flaggstat, ska vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem och att certifieringen ska vidmakthållas.
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet
1. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364)
dels att 5 kap. 9 § och 22 § samt 7 kap. 6 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf 5 kap. 16 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
9 §
Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 7 kap. 3 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något
Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, ska inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 7 kap. 3 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något
27
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
väsentligt avseende. Denna begränsning gäller inte om föreskriften har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 2.
väsentligt avseende. Denna begränsning gäller inte om föreskriften har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 2.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får Transportstyrelsen utan hinder av första stycket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om det behövs, utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.
Inspektion ska inte ske av utländska statsfartyg. Med utländskt statsfartyg avses i detta sammanhang fartyg i den utländska statens tjänst som inte används kommersiellt.
16 a §
Hamninnehavare och lotsar är skyldiga att till Transportstyrelsen lämna uppgifter om fartygets namn, uppgifter om resan och beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll. Som hamninnehavare avses sådan fysisk eller juridisk person som, enligt 3 § lagen ( 2006:1209 ) om hamnskydd, utövar det avgörande inflytandet över hamnens drift.
22 §
På uppmaning av Transportstyrelsen eller av någon annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och material som
På uppmaning av Transportstyrelsen eller av någon annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka fartygets skrov, ämnen och
28
SOU 2009:90 Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet
används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahålla prov för sådan undersökning. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahålla prov för sådan undersökning. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren enligt första stycket.
En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.
En undersökning enligt denna paragraf ska bekostas av den som har ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis ska ersättas av statsmedel.
7 kap.
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. tillsynsförrättningar och tillsynsböcker, 2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första stycket under förutsättning att det följer av rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll), senast ändrat genom Europaparlamentets och
2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första stycket under förutsättning att det följer av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll.
29
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
rådets direktiv 2002/84/EG,
3. granskning och godkännande av ritningar samt vilka ritningar som skall ges in,
3. granskning och godkännande av ritningar samt vilka ritningar som ska ges in,
4. avgifter till staten för tillsyn av fartyg och av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation samt för provning och granskning av material och utrustning och för granskning av ritningar till fartyg,
5. lotsavgifter och skyldighet att anlita lots,
6. skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra tillsynen enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt
6. skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra tillsynen enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt
7. skyldighet för fartygets ägare eller redare att ersätta kostnader i samband med sådant kvarhållande av fartyget som har skett med stöd av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Denna lag träder i kraft den 31 december 2010.
30
SOU 2009:90 Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet
2. Förslag till förordning om ändring fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
dels att 7 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i förordningen ska införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 1 c §, 1 d §, 13 § och 10 kap. 4 §, samt närmast före 6 kap. 13 § och 10 kap. 4 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
1 c §
Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll.
1 d §
Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 ska fullgöras av Sverige.
Hamnstatskontroll
13 §
Vid hamnstatskontroll sker inspektion i form av inledande inspektion, mer ingående inspektion, eller utökad inspektion.
Med inledande inspektion, mer ingående inspektion och utökad inspektion avses i denna förordning de tillsynsförrättningar som definierats i
31
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
artikel 2.11, 2.12 och 2.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll.
7 kap.
2 §
Transportstyrelsen skall förbjuda ett gastankfartyg, kemikalietankfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg eller passagerarfartyg att anlöpa svensk hamn om
1. fartyget är registrerat i en stat som står upptagen i den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och fartyget har kvarhållits mer än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn i en stat som har undertecknat Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU), eller
2. fartyget är registrerat i en stat med omdömet mycket hög risk eller hög risk i den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och fartyget har kvarhållits mer än en gång under de senaste 36 månaderna i en hamn i en stat som har undertecknat Paris MOU.
Förbudet mot tillträde enligt första stycket skall börja gälla så snart fartyget har getts tillstånd att lämna den hamn där det kvarhölls för andra respektive tredje gången.
Förbudet skall bestå till dess
Transportstyrelsen ska vid beslut om tillträdesförbud följa de bestämmelser som anges i artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll.
32
SOU 2009:90 Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet
att den myndighet som har utfärdat förbudet häver det i enlighet med det förfarande som anges i avsnitt B i bilaga XI till rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.
10 kap.
Klagomål
4 §
Transportstyrelsen ska behandla sådana klagomål avseende utländska fartyg som nämns i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009.
Med klagomål avses i detta sammanhang varje information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av
a) fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- och hälsorisker som kan drabba besättningen,
b) boende- och arbetsförhållanden ombord, eller
c) förhindrande av förorening,
33
Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
och som medför handläggning av ärenden, åtgärder om service eller samverkan, eller annan förvaltningsverksamhet, enligt förvaltningslagen (1986:223) .
När Transportstyrelsen mottar ett sådant klagomål, ska styrelsen göra en skyndsam bedömning av om klagomålet är skäligt eller inte.
En bestämmelse om sekretess för anmälan eller annan utsaga av enskild finns i 29 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Denna förordning träder i kraft den 31 december 2010.
34
SOU 2009:90 Författningsförslag – Hamnstatskontrolldirektivet
35
3. Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1982:569 ) om lotsning m.m.
Härigenom föreskrivs att det ska införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse i förordningen (1982:569) om lotsning m.m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §
Regler om lotsars skyldighet att rapportera uppenbara avvikelser hos fartyg finns i 5 kap. 16 a § fartygssäkerhetslagen (2003:364) .
Denna förordning träder i kraft den 31 december 2010.
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet
1. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att det ska införas en ny paragraf 17 kap. 6 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
6 a §
Sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil sjöfart motverkas om uppgiften röjs.
Sekretess ska gälla avseende planer för mottagande av fartyg i behov av assistans i den omfattning som anges i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket i
37
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen, om en annan medlemsstat begär det.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.
Denna lag träder i kraft den 30 november 2010.
38
SOU 2009:90 Författningsförslag – Övervakningsdirektivet
2. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd för att det enligt 2 kap. 1 § skall anses vara sjövärdigt,
1. hur ett fartyg ska vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd för att det enligt 2 kap. 1 § ska anses vara sjövärdigt,
2. skyldighet att registrera uppgifter om ombordvarande på passagerarfartyg,
3. lastning, lossning, minsta tillåtna fribord, fribordsmärken och säkring av last som ännu inte har förts ombord,
4. rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, samt
5. skyldighet för redare, befälhavare och den som befullmäktigats att på redarens vägnar lämna information att
a. anmäla inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen ( 1994:1009 ),
b. anmäla uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett fartygs sjövärdighet,
c. lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn eller ankarplats, och
c. lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn eller ankarplats,
d. lämna uppgifter i situationer där väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att de innebär allvarliga risker för människor eller miljön.
d. lämna uppgifter i situationer där väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att de innebär allvarliga risker för människor eller miljön, och
e. lämna uppgifter i situationer då isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller
39
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden.
Denna lag träder i kraft den 30 november 2010.
40
SOU 2009:90 Författningsförslag – Övervakningsdirektivet
3. Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
Härigenom föreskrivs att bilaga till 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), punkterna 17 och 118 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga till 9 §
17. tillståndsgivning och tillsyn hos Transportstyrelsen.
17. tillståndsgivning och tillsyn hos Transportstyrelsen, och, såvitt avser civil sjöfart, hos
Kustbevakningen och Sjöfartsverket.
118. utredning och planering som handhas av Transportstyrelsen och som avser den civila sjöfarten och hamnskyddet.
118. utredning och planering som handhas av Transportstyrelsen, Kustbevakningen och
Sjöfartsverket och som avser den civila sjöfarten och hamnskyddet.
Denna förordning träder i kraft den 30 november 2010.
41
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
4. Förslag till förordning om ändring av förordning ( 2007:1161 ) med instruktion till Sjöfartsverket
Härigenom föreskrivs att 2 § förordning (2007:1161) med instruktion till Sjöfartsverket ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Sjöfartsverkets huvuduppgifter är att
1. tillhandahålla lotsning,
2. svara för farledshållning och vid behov inrätta nya farleder,
3. tillhandahålla sjöräddnings- och flygräddningstjänst,
4. svara för isbrytning,
5. verka för att sjöfartens påverkan på miljön minimeras,
6. svara för sjögeografisk information inom Sjöfartsverkets ansvarsområde (sjökartläggning),
7. svara för samordning av sjögeografisk information inom Sverige,
8. redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning,
9. svara för beredskapsplanläggning i fråga om sjötransporter, 10. årligen göra en utvärdering av den svenska sjöfartens konkurrenssituation inom ramen för verkets näringspolitiska uppgifter,
11. verka för att hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom sjöfarten,
12. planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk i enlighet med bestämmelserna i ILOkonventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn,
13. tillhandahålla sjötrafikinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och AIS (Automatic Identification System), och
13. tillhandahålla sjötrafikinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och AIS (Automatic Identification System),
14. svara för övervakning och för att alla nödvändiga och
14. svara för övervakning och för att alla nödvändiga och
42
SOU 2009:90 Författningsförslag – Övervakningsdirektivet
lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg deltar i och följer reglerna för Sveriges sjötrafikinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och trafiksepareringssystem (TSS).
lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg deltar i och följer reglerna för Sveriges sjötrafikinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), och trafiksepareringssystem (TSS), och
15. svara för att alla nödvändiga och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg anmäler sig och lämnar de uppgifter i fartygsrapporteringssystemet (FRS) som följer av Transportstyrelsens föreskrifter och tillse att FRS svarar mot SafeSeaNet enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen.
Denna förordning träder i kraft den 30 november 2010.
43
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
5. Förslag till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
dels att 6 kap. 8 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf 2 kap. 8 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
8 §
Sjöfartverket får meddela föreskrifter om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 2 § 5 e fartygssäkerhetslagen .
6 kap.
8 a §
Transportstyrelsen skall utöver den tillsynsverksamhet som i övrigt följer av fartygssäkerhetslagen ( 2003:364 ) utföra de kontroller som styrelsen anser nödvändiga, eller som begärs av en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, för att identifiera fartyg som kan utgöra en risk för sjösäkerheten, människor eller miljön.
Vid en sådan kontroll skall avseende fästas vid om
Transportstyrelsen ska utöver den tillsynsverksamhet som i övrigt följer av fartygssäkerhetslagen ( 2003:364 ) utföra de kontroller som styrelsen anser nödvändiga, eller som begärs av en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, av fartyg som kan utgöra en risk för sjösäkerheten, människor eller miljön.
Vid en sådan kontroll ska avseende fästas vid om
1. fartyget har varit inblandat i en olycka eller ett tillbud som har påverkat fartygets säkerhet eller äventyrat sjösäkerheten,
2. fartyget inte har uppfyllt de anmälnings- och rapporte-
2. fartyget inte har uppfyllt de anmälnings- och rapporte-
44
SOU 2009:90 Författningsförslag – Övervakningsdirektivet
ringsskyldigheter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för trafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG.
ringsskyldigheter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för trafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG, samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen,
3. fartyget inte har följt tillämpliga bestämmelser om ruttsystem och sjötrafikinformationstjänst (VTS),
4. en förundersökning har inletts avseende fartyget om brott mot bestämmelserna i 2 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, eller
4. en förundersökning har inletts avseende fartyget om brott mot bestämmelserna i 2 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
5. fartyget har vägrats tillträde till hamnar i stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller anmälts i enlighet med bilaga I.1 till rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll av fartyg, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG,
6. fartyget inte har anmält, eller saknar, intyg om försäkring eller finansiell säkerhet enligt gemenskapslagstiftningen och internationella regler, eller
7. fartyget enligt en rapport från lots eller hamn uppvisar uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller innebära en miljörisk.
Denna förordning träder i kraft den 30 november 2010.
45
Författningsförslag – Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
46
6. Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1980:789 ) om åtgärder mot förorening från fartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg att det ska införas en ny paragraf, 2 a §, i 7 kap. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
2 a §
Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans i enlighet med artikel 20–20 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen.
Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som följer av artikel 20 a och 20 b i detta direktiv i samråd med Sjöfartsverket och Kustbevakningen.
Med fartyg i behov av assistans avses, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i 1979 års Internationella sjöräddningskonvention, ett fartyg i en situation som kan medföra förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten.
Denna förordning träder i kraft den 30 november 2010.
1 Utredningens uppdrag och arbete
1.1 Uppdraget
Utredningen har fått i uppdrag att föreslå hur följande fem EUdirektiv ska införlivas i svensk rätt:
• 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (klassdirektivet),
• 2009/16/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet)
• 2009/17/EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet),
• 2009/18/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn (olycksutredningsdirektivet), samt
• 2009/21/EG om flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet).
Vidare har utredningen fått i uppdrag att föreslå hur den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kod avseende internationell standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid sjöolyckor (MSC-MEPC.3/Circ.2) samt den kod för undersökning av dödsfall i samband med olyckor, som antogs genom resolution (MSC. 255 (84)), på lämpligt sätt kan genomföras i svensk rätt. Slutligen har utredaren ålagts att se över om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och
47
Utredningens uppdrag och arbete SOU 2009:90
utövar tillsyn av fartyg (klassförordningen) behöver kompletteras med nationella föreskrifter.
Genom tilläggsdirektiv från regeringen har beslutats att utredningen i fråga om direktiv 2009/16/EG och direktiv 2009/17/EG samt därtill relaterade frågor ska lämna in ett delbetänkande senast den 15 november 2009, medan övriga delar i utredningens uppdrag ska redovisas senast den 31 mars 2010.
I det här delbetänkandet redovisas den del av uppdraget som rör direktiv 2009/16/EG (hamnstatskontrolldirektivet), direktiv 2009/17/EG (övervakningsdirektivet) och direktiv 2009/21/EG (flaggstatsdirektivet).
I fråga om genomförandet av regelverket kring skyddade platser i enlighet med övervakningsdirektivet ska utredningen särskilt beakta hur möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras.
I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av direktivens och IMO:s regler bör utredaren lämna förslag till hur ansvaret mellan myndigheterna bör fördelas och regleras. I detta sammanhang ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansvaret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara nationell kontaktpunkt ska belysas. Förslag till sådana författningsförslag som utredaren anser nödvändiga för att åstadkomma önskad effektivisering ska redovisas.
Vidare ska utredaren se över hur ansvaret för den rapportering som ska ske enligt de aktuella direktiven bör regleras.
Utredaren ska under arbetet samråda med Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Statens Haverikommission, Tullverket samt övriga berörda myndigheter och organisationer. Vidare ska utredaren samråda med Statskontoret som har regeringens uppdrag att analysera Statens Haverikommissions verksamhet och finansiering (Fö2009/477/SSK).
Regeringens direktiv (dir. 2009:42) och tilläggsdirektiv (dir. 2009:78) återges i sin helhet i bilaga 1 och 2.
48
SOU 2009:90 Utredningens uppdrag och arbete
49
1.2 Utredningens arbete
Utredningen höll sitt första sammanträde den 10 juni 2009 och har därefter hållit fem sammanträden, varav ett i internatform.
Det samråd som utredningen är ålagd att ha med ovannämnda uppräknade myndigheter har skett genom utredningens experter, vilka i sin tur har uppmanats att förankra sina ståndpunkter i sina respektive myndigheter.
Arbetet har bedrivits i nära samarbete med sakkunniga och experter, både vid de sammanträden som hållits och vid kontakter däremellan.
Sekretariatet har deltagit i ett seminarium om införlivandet i nationell rätt av direktiven i tredje sjösäkerhetspaketet, som Europeiska kommissionen anordnat.
Arbetet fortsätter i enlighet med direktiven.
2 Historisk bakgrund
Fartyget Erikas förlisning utanför Frankrikes kust år 1999 orsakade stora oljeutsläpp. Olyckan ledde till att EU påskyndade sitt arbete för att utarbeta en europeisk sjösäkerhetspolitik. Tre månader efter olyckan antog kommissionen ett meddelande om säkerheten vid oljetransporter till sjöss. I meddelandet fanns förslag till konkreta åtgärder för att förhindra att liknande olyckor skulle kunna hända igen. Kommissionen föreslog reglering av tre huvudområden i en första omgång (det s.k. ERIKA I-paketet): utvidgad hamnstatskontroll, skärpt kontroll av klassificeringssällskap samt utfasning av tankfartyg med enkelskrov. Dessa åtgärder ledde fram till tre rättsakter:
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/106/EG av den
19 december 2001 om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll),
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/105/EG av den
19 december 2001 om ändring av rådets direktiv 94/57/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed, samt
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 417/2002 av den 18 februari 2002 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2978/94.
51
Historisk bakgrund SOU 2009:90
Det andra åtgärdspaketet, ERIKA II-paketet, som hade till syfte att få till stånd en varaktig förbättring av skyddet av europeiska vatten mot riskerna för olyckor och föroreningar till sjöss, presenterades den 6 december 2000. Åtgärderna avsåg tre områden, nämligen övervakning, kontroll och information på sjösäkerhetsområdet, upprättande av en ersättningsfond för skador till följd av oljeföroreningar i europeiska vatten samt inrättandet av en europeisk sjösäkerhetsbyrå som ska stödja kommissionen och medlemsstaterna med tillämpningen av EG-lagstiftningen på området och utvärdera verksamhetens resultat. Paketet omfattade ett förslag till direktiv och två förslag till förordning. Förslaget till förordning om upprättande av en ersättningsfond för skador på grund av oljeföroreningar ledde inte till någon lagstiftning. Kommissionens initiativ har resulterat i beslut om följande direktiv och förordning:
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den
27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG, samt
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1460/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå.
Den 19 november 2002 inträffade ytterligare en svår fartygsolycka då oljetankern Prestige sjönk utanför den spanska kusten. Händelsen medförde att sjösäkerhetsarbetet inom EU ytterligare drevs framåt. Det tredje åtgärdspaketet, ERIKA III-paketet, innehöll både förslag till nya rättsakter och förslag till ändring i tidigare rättsakter. Förslagen har behandlats i såväl rådet som i Europaparlamentet. Efter ett förlikningssammanträde hösten 2008 mellan kommissionen, rådet och parlamentet kunde rättsakter om fullgörande av flaggstatsförpliktelser, utredning av olyckor, ersättning till passagerare vid olyckor, fartygs skadeståndsansvar och finansiella säkerheter, informations- och övervakningsfrågor, klassificeringssällskap samt om hamnstatskontroll beslutas. De rättsakter som beslutats är:
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den
23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och
52
SOU 2009:90 Historisk bakgrund
53
för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed,
• Europarådets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april
2009 om hamnstatskontroll,
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den
23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen,
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den
23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG,
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den
23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk,
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG av den
23 april 2009 om fullgörande av flaggstatsförpliktelser,
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg, samt
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss.
ERIKA III-paketet har härefter kommit att kallas Tredje sjösäkerhetspaketet.
3 Hamnstatskontrolldirektivet
3.1 Uppdraget
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet) har publicerats i Europeiska unionens tidning den 28 maj 2009 (L 131/57-100) och utgör en omarbetning av rådets direktiv 95/21/EG.
I kommittédirektivet Genomförande av tredje sjösäkerhetspaketet (dir. 2009:42) ges utredningen i uppdrag att föreslå hur det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet kan genomföras i svensk rätt.
Det anges vidare att utredningen ska redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med hamnstatskontrolldirektivet och i förekommande fall lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för genomförande i svensk rätt.
3.2 Inledning
Hamnstatskontroll är den kontroll som hamnstatskontrollmyndigheten utför på ett utländskt fartyg enligt SOLAS 74 kap. 1 regel 19, MARPOL 73 artikel 5.2 och i enlighet med gällande EG-direktiv inom detta område.1
Transportstyrelsen är hamnstatskontrollmyndighet i Sverige (jfr 5 kap.1 och 9 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364) och Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet, s. 5).
Genom omarbetning av det tidigare hamnstatskontrolldirektivet (95/21/EG) anpassas den nu gällande gemenskapslagstiftningen
1 International Convention for the Safety of Life at Sea, 1974 och International Convention for the Prevention of Pollution from ships, 1973.
55
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
inom området till den revidering som genomförts inom ramen för Parisöverenskommelsen – det samförståndsavtal om hamnstatskontroll som undertecknades i Paris den 26 januari 1982 (Paris MOU). Denna innehåller regler och riktlinjer för genomförandet av hamnstatskontroller, gäller mellan 27 länder och avser utländska fartyg som anlöper ländernas hamnar.2
Det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet (2009/16/EG) innebär bl.a. ändringar i dagens inspektionskrav och stärker också gemenskapens möjligheter att hindra fartyg från att anlöpa gemenskapens hamnar.
3.3 Jämförelse mellan det nya och det tidigare direktivet
I avsnitt 3.5–3.16 nedan görs en jämförelse mellan rådets tidigare direktiv 95/21/EG i aktuell lydelse (med ändringar enligt 98/25/EG, 98/42/EG, 1999/97/EG, 2001/106/EG och 2002/84/EG) och Europaparlamentets och rådets nya direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll.
Redovisningen och jämförelsen i kapitlen har gjorts för att tydliggöra vilka ändringar/tillägg som har införts i det nya direktivet jämfört med det tidigare. Av pedagogiska skäl följer redogörelsen nedan, med vissa undantag, artiklarna i det nya hamnstatskontrolldirektivet i nummerordning.
De bilagor som är knutna till det nya hamnstatskontrolldirektivet redovisas separat i avsnitt 3.16.
En parallelluppställning mellan de båda ovan nämnda direktiven återges i detalj i bilaga 6.
2 Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Irland, Italien, Kanada, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland.
56
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
3.4 Övergripande frågeställningar
3.4.1 Ett utökat bemyndigande till Transportstyrelsen
Utredningens förslag: Transportstyrelsen ges ett utökat
bemyndigande genom att det i 6 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) införs bestämmelser om att Transportstyrelsen dels är behörig myndighet enligt det nya hamnstatskontrolldirektivet, dels ska fullgöra de uppgifter som enligt det nya hamnstatskontrolldirektivet ska fullgöras av Sverige.
En kompletterande ändring görs även i 7 kap. 6 § 2 fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Ändringar och tillägg i hamnstatskontrolldirektivet kan medföra ändringar och tillägg i svensk rätt.
Utredningen har haft som utgångspunkt att endast det som enligt regeringsformen kräver lagform ska regleras i lag medan behov av annan reglering ska tillfredställas genom reglering i förordning eller myndighetsföreskrifter. Att lägga många bestämmelser på föreskriftsnivå har den fördelen att dessa lättare kan ändras och kompletteras när så blir aktuellt.
Av praktiska skäl har utredningen därför funnit skäl att närmare undersöka möjligheterna att i en större omfattning än i nuläget låta eventuell kompletterande författningsreglering ske genom ändring i förordning och myndighetsföreskrifter.
Nedan följer därför en genomgång av vilka regler inom svensk rätt som reglerar hamnstatkontroll.
Gällande svensk rätt
I 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) anges avseende tillsynsmyndigheter att Transportstyrelsen, om något annat inte anges, utövar tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen, bl.a. när det gäller fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation.
Av 5 kap. 4 § första stycket FSL framgår angående tillsynsförrättningar följande.
Den tillsyn som anges i 1 § utövas vid tillsynsförrättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar, inspektioner, värdstatskontroller eller rederikontroller.
57
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Av andra stycket tredje meningen i samma paragraf framgår att inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det är motiverat.
Enligt 5 kap. 9 § FSL sker tillsyn av utländska fartyg genom inspektion.
Den tillsyn av ett utländskt fartyg, som sker vid en hamnstatskontroll, är således enligt svensk rätt att betrakta som en inspektion.
Av första stycket andra meningen i 5 kap. 9 § FSL framgår vidare följande beträffande utländska fartyg.
När det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 7 kap. 3 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något väsentligt avseende. Denna begränsning gäller inte om föreskrifter har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 2.
Normalt sett ska det således vara fråga om en certifikatskontroll men begränsningen faller bort om föreskrifter har beslutats enligt 7 kap. 6 § 2 FSL.
Av sistnämnda paragraf framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bl.a.
2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första stycket under förutsättning att det följer av rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.
Transportstyrelsen har i 6 kap. 7 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF) givits bemyndigande att meddela föreskrifter om sådana undantag som avses i 7 kap. 6 § 2 FSL vid tillsyn över utländska fartyg.
Transportstyrelsen har utfärdat följande föreskrifter i 9 kap. 4– 8 §§ i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet.
58
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Hamnstatskontroll
4 § Ett utländskt fartyg ska hållas tillgängligt för hamnstatskontroll när Transportstyrelsen så kräver.
5 § Ett utländskt fartyg som ingår i någon av de fartygskategorier som anges i avsnitt 1 i bilaga 2 ska hållas tillgängligt för en utökad inspektion om det har gått mer än 12 månader sedan den senaste utökade inspektionen ägde rum i en hamn i en stat som har undertecknat Paris MOU. Den utökade inspektionen omfattar vad som anges i avsnitt 2 i bilaga 2.
6 § Befälhavaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten enligt 5 § ska lämna de uppgifter som anges i avsnitt 3 i bilaga 2. Uppgifterna ska lämnas till FRS. Uppgifterna ska ha inkommit senast tre dagar före den beräknade ankomsttiden till anlöpshamnen eller innan fartyget lämnar föregående hamn om resan väntas ta mindre än tre dagar. Fartyg som inte anmäls enligt första stycket ska hållas tillgängliga för en utökad inspektion i anlöpshamnen.
7 § Fartyg som har genomgått värdstatskontroll och godkänts är undantagna från de utökade inspektioner som avses i artikel 7.4 i direktiv 95/21/EG. Certifikat och handlingar
8 § Ett utländskt fartyg ska vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium ha certifikat eller motsvarande handlingar samt övriga handlingar ombord som framgår av direktiv 95/21/EG, ICLL, MARPOL 73/78, SOLAS 1974, STCW 1978 eller andra internationella överenskommelser.
Bemyndigandet i 6 kap. 7 § FSF har enligt vad som sägs i tillsynsföreskriftens ingress dock inte åberopats.
Utredningen gör i denna del följande överväganden
Transportstyrelsen har, som redovisats ovan, i viss begränsad omfattning tidigare utfärdat föreskrifter avseende hamnstatskontroll. En genomgång av det nya hamnstatskontrolldirektivet ger vid handen att sådana föreskrifter även skulle kunna omfatta andra delar av de bestämmelser som nu tillkommit i hamnstatskontrolldirektivet, framför allt avseende de artiklar i direktivet som berör innehållet i och formerna för en inspektion m.m.
Mot bakgrund härav föreslås som en grundläggande bestämmelse en kompletterande författningstext som innebär att Transportstyrelsen direkt åläggs att vid de inspektioner av
59
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
utländska fartyg som är hamnstatskontroller, följa hamnstatskontrolldirektivet.
Eftersom Transportstyrelsen härigenom, genom bestämmelser om bemyndiganden åläggs genomföra hamnstatskontroller av utländska fartyg i enlighet med de förfaranden och procedurer som hamnstatskontrolldirektivet anger, blir det endast ett begränsat antal artiklar som måste bli föremål för separat reglering i FSL och FSF till följd av det omarbetade hamnstatskontrolldirektivet.
Utredningen föreslår därför att det ska införas nya bestämmelser i FSF där det anges dels att ”Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt direktiv 2009/16/EG”, dels att ”Transportstyrelsen ska fullfölja de uppgifter som enligt direktiv 2009/16/EG ska fullgöras av Sverige”.
Utöver ändringarna i FSF bör även göras en justering av 7 kap. 6 § 2 FSL angående hänvisningen till det nya hamnstatskontrolldirektivet.
3.4.2 Krav på polisiära och straffprocessuella åtgärder
Utredningens bedömning: Utredningen konstaterar att straff-
bestämmelserna i fartygssäkerhetslagen (2003:364) omfattar i direktivet aktuella anlöpsförbud och nyttjandeförbud.
Polisens befogenheter och Kustbevakningens befogenheter i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning är därmed tillämpliga i dessa delar.
Inför ett genomförande av det nya hamnstatskontrolldirektivet i svensk rätt väcks frågor som rör verkställigheten av reglerna. Medlemsstaterna förutsätts inte enbart kunna fatta beslut om förbud och förelägganden utan också kunna framtvinga efterlevnad av dessa med stöd av, där sådant behov föreligger, polisiära och straffprocessuella åtgärder. Enligt utredningens uppfattning finns det skäl att se på denna frågeställning separat.
Enligt 5 kap. 1 § andra stycket fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) utövas, när det gäller inspektion enligt 5 kap. 8 §, tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.
När Kustbevakningen utövar tillsyn är vissa bestämmelser i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan i polisiär över-
60
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
vakning (LKP) tillämpliga. Dessa bestämmelser ger Kustbevakningen rätt att vidta polisiära och straffprocessuella åtgärder vid misstanke om brott mot FSL. Den tillsyn Kustbevakningen utför omfattar emellertid inte inspektion/hamnstatskontroll av utländska fartyg (jfr Sjöfartsverkets tillkännagivande (SJÖFS 2006:30) om Kustbevakningens medverkan vid tillsyn av fartyg). Det blir således inte aktuellt att Kustbevakningen i samband med tillsyn av ett utländskt fartyg kan framtvinga efterlevnad av förelägganden och förbud.
Utredningens överväganden
8 kap. 1 § FSL innehåller straffbestämmelser bl.a. för den som bryter mot ett nyttjandeförbud eller ett anlöpsförbud. Om misstanke om sådana brott uppstår kan, inom de ramar folkrätten föreskriver, polisen vidta polisiära och straffprocessuella åtgärder mot den misstänkte ombord. Detta kan även Kustbevakningen med stöd av bestämmelserna i LKP. Det är således fråga om rena polisära ingripanden, som inte har något egentligt samband med tillsyn av fartyg. Därmed anser utredningen att kravet, som ligger i direktivet på framtvingandet av efterlevnad av fattade beslut, är uppfyllt.
Beträffande sanktioner, se vidare avsnitt 3.14. Under arbetet med betänkandet har utredningen uppmärksammats på otydligheter i innehållet i 5 kap. 19 § FSL. Dessa ligger dock utanför utredningens uppdrag.
3.5 Allmänna bestämmelser (artiklarna 1–3)
3.5.1 Direktivets syfte – artikel 1
Utredningens bedömning: Artikel 1 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Syftet med direktivet är, på samma sätt som anges i grunddirektivet 95/21/EG – att åstadkomma en minskning av antalet undermåliga fartyg i de vatten som medlemsstaterna har jurisdiktion över.
Direktiv 2009/16/EG anger i artikel 1 – i de delar som tillkommit jämfört med det tidigare direktivet – att syftet ska uppnås
61
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
även genom ökad efterlevnad av internationell och tillämplig gemenskapslagstiftning angående ”sjöfartsskydd”.
Vidare anges som ny bestämmelse i direktivet – artikel 1 c) – att syftet numera även ska åstadkommas genom
--- införande i gemenskapen av ett system för hamnstatskontroll grundat på inspektioner som utförs inom gemenskapen och Paris MOU-regionen i syfte att inspektera alla fartyg med en frekvens som följer av deras riskprofil och där fartyg med högre riskprofil inspekteras mer ingående och oftare.
Eftersom bestämmelsen riktar sig till medlemsstaterna föranleder tillägget ovan inte någon ändring i lag eller förordning.
3.5.2 Definitioner – artikel 2
Utredningens förslag: Definitioner av begreppen inledande
inspektion, mer ingående inspektion, utökad inspektion och klagomål förs in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438).
Artikel 2 föranleder inte någon ändring i lag eller förordning i övrigt. Definitionen av begreppen i direktivet får i övriga fall där så är erforderligt göras i Transportstyrelsens föreskrifter.
Aktuella definitioner anges i artikel 2 i direktivet. Artikeln har sin motsvarighet i artikel 2 i direktiv 95/21/EG. De följande nedan angivna definitionerna i artiklarna 2.3–2.4, 2.6–2.7, 2.9–2.10, 2.14, 2.16, 2.18–2.22 har inte någon motsvarighet i det tidigare direktivet.
Dessa artiklar har följande innehåll.
3. ramar och förfaranden för IMO:s frivilliga revisionsprogram för dess medlemsstater: IMO-församlingens resolution A.974(24).
4. Paris MOU-region: det geografiska område där stater som har undertecknat Paris MOU utför inspektioner inom ramen för Paris MOU. ---
6. samverkan mellan fartyg och hamn: samverkan som inträffar när ett fartyg påverkas direkt eller indirekt av verksamhet som innebär förflyttning av varor eller människor eller tillhandahållandet av hamntjänster till och från fartyget.
62
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
7. fartyg vid ankarplats: ett fartyg i en hamn eller ett annat område under en hamns jurisdiktion, men inte vid kaj, som utför samverkan mellan fartyg och hamn. ---
9. behörig myndighet: en sjöfartsmyndighet med ansvar för hamnstatskontroll i enlighet med detta direktiv. 10. nattetid : varje period över sju timmar enligt definition i nationell lagstiftning som i varje fall måste omfatta tiden mellan midnatt och klockan 5.00. --- 14. klagomål: information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden ombord och förhindrande av förorening. --- 16. tillträdesförbud: ett beslut utfärdat till ett fartygs befälhavare, det företag som ansvarar för fartyget och flaggstaten, genom vilket de underrättas om att fartyget kommer att vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar och ankarplatser. --- 18. företag: fartygets ägare eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det ansvar som föreskrivs i internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden). 19. erkänd organisation: ett klassificeringssällskap eller annat privat organ som på en flaggstats administrations vägnar utför föreskrivna uppgifter. 20. föreskrivet certifikat: certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med konventioner. 21. klasscertifikat: ett dokument som styrker överensstämmelse med Solas 74, kapitel II-1, del A-1, regel 3–1. 22. inspektionsdatabasen: informationssystemet som bidrar till genomförandet av systemet för hamnstatskontroll inom gemenskapen och som avser uppgifterna om inspektioner som utförts i gemenskapen och Paris MOU-regionen.
Artiklarna 2.11 (inledande inspektion), 2.12 (mer ingående inspektion) och 2.13 (utökad inspektion) har till övervägande delar motsvarighet i artiklarna 2.6–2.8 i det tidigare direktivet.
63
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Dessa artiklar har följande innehåll.
11. inledande inspektion: en inspektörs besök ombord på ett fartyg för att kontrollera att de krav som följer av tillämpliga konventioner och förordningar är uppfyllda, åtminstone inbegripet de kontroller som anges i artikel 13.1. 12. mer ingående inspektion: en inspektion genom vilken fartyget, dess utrustning och besättning under de omständigheter som närmare anges i artikel 13.3 helt eller, om detta är lämpligare, delvis görs till föremål för en undersökning av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruktion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållanden samt efterlevnaden av de driftsanvisningar som gäller ombord. 13. utökad inspektion: en inspektion som minst omfattar de punkter som anges i bilaga VII; en utökad inspektion kan inbegripa en mer ingående inspektion om det finns otvetydiga skäl för detta i enlighet med artikel 13.3.
Genom avsnitt 3.4.1 ovan har Transportstyrelsen föreslagits få ett utökat bemyndigande att genomföra hamnstatskontroller av utländska fartyg i enlighet med de förfaranden och procedurer som det nya hamnstatskontrolldirektivet anger.
I och med detta utökade bemyndigande får de i artikel 2 angivna definitionerna generellt också anses omfatta hela Transportstyrelsens utökade tillsyn.
Artiklarna 2.11–2.13 ovan specificerar och klargör närmare de tre olika formerna för inspektion. Då dessa begrepp är centrala för tillsynen i stort och ej fullt ut har sin motsvarighet i tidigare lagstiftning föreslår utredningen att definitioner av begreppen, för tydlighets skull, förs in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF), se nedan avsnitt 3.6.10 och 3.6.11.
Angående definitionen av begreppet klagomål ovan har utredningen bedömt att vissa tillägg/förtydliganden måste göras för att anpassa begreppet till svensk rätt. För tydlighets skull har även denna definition förts in i FSF, se nedan avsnitt 3.6.14 a).
64
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
3.5.3 Direktivets tillämpningsområde – artikel 3
Utredningens förslag: För att tydliggöra att statsfartyg inte ska
omfattas av reglerna om hamnstatskontroll införs i fartygssäkerhetslagen (2003:364) en bestämmelse härom.
Artikel 3 föranleder inte några författningsändringar i övrigt.
Begreppet ankarplats
Direktivets tillämpningsområde anges i artikel 3. Artikeln har sin motsvarighet i artikel 3 i direktiv 95/21/EG.
Av artikel 3.1 första stycket framgår att direktivet ska gälla varje fartyg som anlöper en medlemsstats hamn eller ankarplats, liksom dess besättning, för att upprätta samverkan mellan fartyg och hamn. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 3.1 första stycket direktiv 95/21/EG av vilken framgår att det direktivet gäller varje fartyg och dess besättning som anlöper en medlemsstats hamn eller en offshoreanläggning, eller ligger för ankar utanför sådan hamn eller offshoreanläggning.
Utredningen uppmärksammar den ändrade lydelsen i första stycket i det tidigare direktivet (artikel 3.1 andra strecksatsen); ”ligger för ankar utanför sådan hamn” (engelska versionen: ”anchored off such a port”, franska versionen: ”mouillant au large d´un tel port”) jämfört med nya direktivet (artikel 3.1 första stycket) ”anlöper en…ankarplats” (engelska versionen: ”anchorage”, franska versionen: ”mouillage d´un”).
Begreppet fartyg vid ankarplats definieras i artikel 2 i det nya hamnstatskontrolldirektivet som
--- ett fartyg i en hamn eller ett annat område under en hamns jurisdiktion, men inte vid kaj, som utför samverkan mellan fartyg och hamn.
Begreppet samverkan mellan fartyg och hamn har vidare i artikel 2 i direktivet definierats enligt följande.
Samverkan som inträffar när ett fartyg påverkas direkt eller indirekt av verksamhet som innebär förflyttning av varor eller människor eller tillhandahållandet av hamntjänster till och från fartyget.
65
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Utredningen noterar den språkliga ändringen i direktivtexten men finner inte med anledning härav skäl att föreslå någon ändring i den svenska gällande lagstiftningen på området.
Artikel 3.1 tredje stycket, som inte har någon motsvarighet i direktiv 95/21/EG, anger vidare följande.
Om en medlemsstat inspekterar ett fartyg som finns i vatten inom dess jurisdiktion, men inte i en hamn, ska det betraktas som en inspektion i enlighet med detta direktiv.
Denna bestämmelse kan inte anses ha någon materiell betydelse utan får främst anses vara av statistisk betydelse.
Undantag för bl.a. statsfartyg
Artikel 3.4 i direktivet undantar från hamnstatskontroll fiskefartyg, örlogsfartyg, räddningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt (s.k. statsfartyg) och fritidsbåtar som inte används i handelssjöfart.
Av 1 kap. 1 § första stycket sista meningen fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) framgår att lagen inte ska tillämpas om det inte följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Utländska örlogsfartyg, innefattande trupptransportfartyg, och andra statsfartyg anses ha immunitet i hamnstatskontrollsammanhang. Eftersom ett antal andra fartygstyper enligt direktivet ska undantas från hamnstatskontroll, anser utredningen att undantaget i svensk lagstiftning bör motsvara direktivets undantag även om det kan sägas bli övertydligt.
En bestämmelse om att inspektion inte ska ske av utländska statsfartyg ska därför införas i FSL.
Övrigt
Övriga nya delar i direktivet jämfört med det tidigare direktivet (artikel 3.1 andra, fjärde, femte och sjätte styckena) påverkar inte Sverige eller svensk rätt.
66
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
3.6 Inspektion m.m. (artiklarna 4–15, 17–18 och 21–22)
3.6.1 Inspektionsbefogenheter – artikel 4
Utredningens bedömning: Artikel 4 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 4.1–2 i direktivet anger regler om inspektionsbefogenheter.
Artikel 4.1, som inte har någon motsvarighet i det tidigare direktivet, stadgar att
--- medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att lagligen kunna utföra de inspektioner i detta direktiv ombord på utländska fartyg i enlighet med internationell rätt.
I 5 kap.9, 17, 18 och 20 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) finns bestämmelser om att tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion (9 §), verkställande av tillsynsförrättningar (17–18 §§) samt skyldigheter för redare att lämna tillsynsmyndigheten det bistånd och upplysningar som den behöver vid tillsynsförrättningarna (20 §). Sammantaget finns enligt utredningens mening således tillräckliga bestämmelser för att motsvara ovannämnda bestämmelser i direktivet. Något skäl till annan reglering i lag eller förordning föreligger inte.
Artikel 4.2 har i stort sett en motsvarighet i artikel 4 (inspektionsmyndighet) i det tidigare direktivet med framför allt det tillägget att det numera ställs krav på tillgänglighet för inspektörerna.
Härvid ställs således krav på att inspektörerna ska vara tillgängliga för att kunna utföra inspektioner, vilket kan leda till kompletterande rutiner hos Transportstyrelsen för att kunna utföra inspektioner även nattetid och på övrig obekväm arbetstid. Det kan vidare ställas krav på transportmöjligheter för att kunna utföra motsvarande inspektioner inte bara i hamn utan även på en ankarplats.
Vidare har det i artikel 4.2 betonats att myndigheterna ska ”tilldelas erforderligt antal anställda, i synnerhet kvalificerade inspektörer…”.
67
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Nämnda artikel ställer således krav på att Transportstyrelsen upprätthåller en hög kompetensnivå på sina hamnstatskontrollinspektörer (s.k. PSC3-inspektörer).
Artikeln ska i detta sammanhang läsas tillsammans med artikel 22 avseende inspektörernas kvalifikationer (se avsnitt 3.6.16).
Enligt utredningens mening föranleder dessa tillägg i artikel 4, jämfört med det tidigare direktivet, inte någon författningsändring.
Vad som anförts ovan kan i stället innefattas av de utökade bemyndigande som Transportstyrelsen erhåller enligt avsnitt 3.4.1.
3.6.2 Inspektionssystem och årlig inspektionsplikt – artikel 5
Utredningens bedömning: Artikel 5 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
I artikel 5 i det tidigare direktivet, 95/21/EG, återfinns regler om
Inspektionsmyndighetens åligganden varav framgår regler om
-
det sammanlagda antalet inspektioner som behörig myndighet ska genomföra (motsvarande minst 25 % av årsgenomsnittet för de antal individuella fartyg som anlöpt dess hamnar),
-
närmare bestämmelser om inspektionen med utgångspunkt i fartygets prioritetsfaktor i informationssystemet Sirenac,
-
regler om när inspektion av fartyg ska undvikas, bl.a. avseende fartyg som under de sex närmaste månaderna har inspekterats av en annan medlemsstat och inga brister rapporterats sedan föregående inspektion,
-
speciella regler avseende verksamhetskontroller, samt
-
krav på samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen om att utarbeta ett system som på ett effektivare sätt identifierar undermåliga fartyg.
Författningsregleringen i svensk rätt med anledning av det tidigare direktivet har inte speglat nämnda bestämmelser i detalj, utan tillsynen har genomförts med stöd av de lagrum och föreskrifter som redogörs för ovan i avsnitt 3.4.1.
3 PSC= Port State Control.
68
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
I det nya direktivet har ovan nämnda artikel 5 tagits bort. I stället har införts en rad nya artiklar om villkoren för och omständigheterna kring inspektionerna, samt innehållet i dessa inspektioner. Nedan i detta kapitel och i de följande kapitlen (3.6.3–3.6.11) anges närmare vad dessa nya artiklar innehåller. Artikel 5 i det nya direktivet avser regler om inspektionssystem och årlig inspektionsplikt och har följande lydelse.
1. Medlemsstaterna ska utföra inspektioner i enlighet med de urvalsregler som anges i artikel 12 och bestämmelserna i bilaga I.
2. För att fullgöra sin årliga inspektionsplikt ska varje medlemsstat a) inspektera alla fartyg av prioritet I enligt artikel 12 a som anlöper dess hamnar och ankarplatser, b) årligen genomföra ett totalt antal inspektioner av fartyg av prioritet I och prioritet II enligt artikel 12 a och b som motsvarar minst dess andel av det totala antal inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOUregionen. Varje medlemsstats inspektionsandel ska grunda sig på det antal enskilda fartyg som anlöper den berörda medlemsstatens hamnar i förhållande till det totala antalet enskilda fartyg som anlöper hamnar i varje stat inom gemenskapen och i Paris MOU-regionen.
3. För att beräkna hur stor andel av det totala antalet inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOU-regionen och som anges i punkt 2 b, ska inte fartyg på ankarplats räknas, såvida inte den berörda medlemsstaten förskrivit något annat.
Utredningens överväganden
Som ovan nämnts har det i det nya direktivet, jämfört med direktiv 95/21/EG, tillkommit en rad artiklar som stadgar vad de specifika inspektionerna ska innehålla, samt förutsättningarna för att genomföra dessa inspektioner.
Utredningen kan därmed konstatera att regleringen angående tillsyn i det nya direktivet, jämfört med tidigare bestämmelser, är betydligt mer detaljerad.
Frågan är därefter om detta medför något ytterligare krav på lagreglering i svensk rätt.
Oaktat tillkomsten av ett antal bestämmelser torde, enligt utredningens mening – med vissa undantag – huvuddelen av bestämmelserna kunna omfattas av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
69
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Artikel 5 ovan reglerar specifikt hur många fartyg som ska inspekteras per år och innebär en annan ordning än tidigare (jfr artikel 12 nedan).
I dessa delar innebär de nya bestämmelserna att nya rutiner måste tas fram av Transportstyrelsen för hur vilka fartyg som faller under de olika prioritetsklasserna ska identifieras.
Det ovan anförda medför dock inte enligt utredningen att det föreligger skäl att föreslå någon författningsändring på området.
3.6.3 Närmare villkor för fullgörande av inspektionsplikten – artikel 6
Utredningens bedömning: Artikel 6 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 6 i det nya direktivet avser regler om närmare villkor för fullgörande av inspektionsplikten och har följande lydelse.
En medlemsstat som underlåter att utföra de inspektioner som krävs enligt artikel 5.2 a, fullgör sin plikt i enlighet med den bestämmelsen, om sådana underlåtna inspektioner inte överstiger
a) 5 % av det totala antalet fartyg av prioritet I med hög riskprofil som anlöper dess hamnar och ankarplatser,
b) 10 % av det totala antalet andra fartyg av prioritet I utan hög riskprofil som anlöper dess hamnar och ankarplatser. Utan hinder av procenttalen i a och b ska medlemsstaterna prioritera inspektion av de fartyg som enligt information från inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i gemenskapen. Utan hinder av procenttalen i a och b, för fartyg av prioritet I som anlöper ankarplatser ska medlemsstaterna prioritera inspektion av de fartyg med hög riskprofil som enligt information från inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i gemenskapen.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
70
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
3.6.4 Villkor som medger en balanserad fördelning av inspektioner inom gemenskapen – artikel 7
Utredningens bedömning: Artikel 7 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 7 i det nya direktivet avser regler om villkor som medger en balanserad fördelning av inspektioner inom gemenskapen och har följande lydelse.
1. En medlemsstat, i vilken det totala antalet besök av fartyg av prioritet I överstiger den inspektionsandel som avses i artikel 5.2 b, ska anses fullgöra sin plikt om antalet inspektioner av fartyg av prioritet I som utförs av den medlemsstaten minst motsvarar en sådan inspektionsandel och om den medlemsstaten inte underlåter att inspektera mer än 30 % av det totala antalet fartyg av prioritet I som anlöper dess hamnar och ankarplatser.
2. En medlemsstat, i vilken det totala antalet besök av fartyg av prioritet I och prioritet II understiger den inspektionsandel som avses i artikel 5.2 b, ska anses fullgöra sin plikt om den medlemsstaten utför det antal inspektioner av fartyg av prioritet I som krävs enligt artikel 5.2 a och inspektioner av minst 85 % av det totala antalet fartyg av prioritet II som anlöper dess hamnar och ankarplatser.
3. Kommissionen ska vid sin översyn enligt artikel 35 särskilt undersöka denna artikels inverkan på inspektionsplikten, med beaktande av den sakkunskap och erfarenhet som vunnits i gemenskapen och enligt Paris MOU. Översynen ska beakta målsättningen att inspektera alla fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och ankarplatser. När så är lämpligt ska kommissionen föreslå ytterligare åtgärder i syfte att förbättra effektiviteten i det inspektionssystem som tillämpas i gemenskapen och, vid behov, en ny översyn av denna artikels inverkan vid en senare tidpunkt.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
71
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
3.6.5 Uppskjutande av inspektioner och exceptionella omständigheter – artikel 8
Utredningens bedömning: Artikel 8 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 8 i det nya direktivet avser regler om uppskjutande av inspektioner och exceptionella omständigheter och har följande lydelse.
1. En medlemsstat får besluta att uppskjuta inspektionen av ett fartyg av prioritet I i följande fall:
a) Om inspektionen kan utföras vid fartygets nästa besök i samma medlemsstat, förutsatt att fartyget under mellantiden inte anlöper någon annan hamn i gemenskapen eller i Paris MOU-regionen och uppskjutandet inte varar längre än 15 dagar.
b) Om inspektionen kan utföras i en annan anlöpshamn inom gemenskapen eller i Paris MOU-regionen inom 15 dagar, förutsatt att den stat där en sådan anlöpshamn är belägen har samtyckt till inspektionen i förväg. Om en inspektion skjuts upp i enlighet med punkt a eller b och registreras i inspektionsdatabasen, ska en utebliven inspektion inte räknas som en utebliven inspektion för de medlemsstater som sköt upp den. När en inspektion av ett fartyg av prioritet I inte genomförs, ska det berörda fartyget dock inte undantas från inspektion nästa gång det anlöper en hamn i gemenskapen, i enlighet med detta direktiv.
2. Om en inspektion av operativa skäl inte genomförs av ett fartyg av prioritet I ska det inte räknas som en utebliven inspektion, förutsatt att skälet till att inspektionen uteblev registreras i inspektionsdatabasen och någon av följande exceptionella omständigheter föreligger:
a) När den behöriga myndigheten anser att utförandet av inspektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets, besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina miljön.
b) När fartygsbesöket äger rum enbart nattetid. I detta fall ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg som regelbundet anlöper nattetid kan bli inspekterade på lämpligt sätt.
3. Om inspektion av ett fartyg vid ankarplats inte utförs, ska detta inte räknas som en utebliven inspektion i följande fall:
a) När fartyget inspekteras i en annan hamn eller vid en annan ankarplats i gemenskapen eller i Paris MOU-regionen i enlighet med bilaga I inom 15 dagar.
72
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
b) När fartygsbesöket äger rum enbart nattetid eller besöket är för kort för att inspektionen ska kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, förutsatt att skälet till den uteblivna inspektionen registreras i inspektionsdatabasen.
c) När den behöriga myndigheten anser att utförandet av inspektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets, besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina miljön, förutsatt att skälet till den uteblivna inspektionen registreras i inspektionsdatabasen.
4. De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med avseende på bestämmelserna för genomförande av denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
3.6.6 Ankomstanmälan – artikel 9
Utredningens bedömning: Artikel 9 föranleder inte ändring i
lag eller förordning.
Artikel 9 i det nya direktivet avser regler om ankomstanmälan och har följande lydelse.
1. När ett fartyg som i enlighet med artikel 14 kan bli föremål för utökad inspektion är på väg till en hamn eller ankarplats i en medlemsstat ska den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren anmäla dess ankomst i enlighet med bestämmelserna i bilaga III.
2. Vid mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen4har tagits emot, ska hamnmyndigheten eller -organet, eller den myndighet eller det organ som utsetts för detta ändamål, vidarebefordra informationen till den behöriga myndigheten.
3. All kommunikation som föreskrivs i denna artikel ska om möjligt ske i elektronisk form.
4. De rutiner och format som medlemsstaterna utarbetar för genomförandet av bilaga III till detta direktiv ska överensstämma med de relevanta bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG om fartygsanmälningar.
4 EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.
73
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Av 7 kap. 6 § 6 fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) framgår följande angående anmälningsskyldighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om…6. skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra tillsynen enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,…
Av förarbetena till lagen (prop. 2002/03:109 avsnitt 5.2.2.3 – jfr även Ds 2002:39 avsnitt 4.2.2) framgår bl.a. följande.
Det föreskrivs --- att den som är ansvarig för fartygstransporten eller fartygets befälhavare skall lämna alla uppgifter som anges i avsnitt B i bilaga V (bl.a. namn, flaggstat och dödvikt) till medlemsstatens behöriga myndighet i varje hamn som anlöps efter det att tolv månader har gått sedan den senaste utökade inspektionen. Detta innebär ett åliggande för enskild och måste därför ha stöd i lag. --- Det bör därför införas en ny bestämmelse i 7 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen i vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sin tillsyn. På grund av uppgifternas detaljerade karaktär är det inte lämpligt att i lag precisera eller referera till vilka uppgifter som skall lämnas.
Till nämnda bestämmelse i FSL finns även knutet en straffsanktion enligt 8 kap. 2 § 10 FSL.
I 9 kap. 6 § Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet finns en bestämmelse om anmälningskrav varav framgår följande.
Befälhavaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten enligt 5 § ska lämna de uppgifter som anges i avsnitt 3 i bilaga 2. Uppgifterna ska lämnas till FRS. Uppgifterna ska ha inkommit senast tre dagar före den beräknade ankomsttiden till anlöpshamnen eller innan fartyget lämnar föregående hamn om resan väntas ta mindre än tre dagar. Fartyg som inte anmäls enligt första stycket ska hållas tillgängliga för en utökad inspektion i anlöpshamnen.
I föreskrifterna har dock inte, som tidigare påpekats, åberopats bemyndigandet i 6 kap. 7 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) (jfr avsnitt 3.4.1 ovan).
Angående det i artikel 9.1 angivna åliggandet mot enskild, avseende krav på anmälan av fartyg, finner utredningen att ovannämnda befintliga svenska författningar även får anses innefatta de genom det nya hamnstatskontrolldirektivet tillkommande kraven.
74
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Mot bakgrund härav föreslås därför inte någon författningsändring i denna del.
För frågan om eventuella ytterligare ansvars-/sanktionsbestämmelser se vidare avsnitt 3.14.
3.6.7 Fartygens riskprofil – artikel 10
Utredningens bedömning: Artikel 10 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 10 i det nya direktivet avser regler om fartygens riskprofil och har följande lydelse.
1. Alla fartyg som anlöper en hamn eller en ankarplats i en medlemsstat ska i inspektionsdatabasen tilldelas en riskprofil som bestämmer deras respektive inspektionsprioritet, tidsintervallet mellan inspektionerna och inspektionernas omfattning.
2. Ett fartygs riskprofil ska bestämmas genom en kombination av generiska och historiska riskparametrar enligt följande:
a) Generiska parametrar Generiska parametrar ska grunda sig på typ, ålder, flagg, berörda erkända organisationer och företagets prestationsnivå i enlighet med bilaga I del I.1 och bilaga II.
b) Historiska parametrar Historiska parametrar ska grunda sig på antalet brister och kvarhållanden under en viss period i enlighet med bilaga I del I.2 och bilaga II.
3. De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med avseende på bestämmelserna för genomförande av denna artikel framför allt vad avser a) flaggstatskriterierna, b) kriterierna för företagets prestationsnivå ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3 och med utgångspunkt i sakkunskap från Paris MOU.
Kommissionen är ansvarig för förvaltandet och uppdateringen av inspektionsdatabasen.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
75
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
3.6.8 Inspektionernas frekvens – artikel 11
Utredningens bedömning: Artikel 11 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 11 i det nya direktivet avser regler om inspektionernas frekvens och har följande lydelse.
Fartyg som anlöper hamnar eller ankarplatser inom gemenskapen ska underkastas periodiska inspektioner eller tilläggsinspektioner enligt följande:
a) Periodiska inspektioner av fartyg ska utföras med i förväg bestämda intervall beroende på deras riskprofil i enlighet med bilaga I del I. Intervallet mellan periodiska fartygsinspektioner ska öka när risken minskar. För högriskfartyg ska detta intervall inte överskrida sex månader.
b) Fartyg ska underkastas tilläggsinspektioner oavsett tidsintervallet efter den senaste periodiska inspektionen enligt följande: — Den behöriga myndigheten ska se till att inspektera fartyg för vilka faktorer av högsta prioritet föreligger enligt bilaga I del II.2 a. — Fartyg för vilka oförutsedda faktorer enligt bilaga I del II.2 b föreligger får inspekteras. Beslut att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts åt den behöriga myndighetens sakkunniga bedömning.
Genom artikel 11 slås fast vilka fartyg som ska inspekteras och vilka fartyg som får inspekteras.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
3.6.9 Val av fartyg för inspektion – artikel 12
Utredningens bedömning: Artikel 12 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 12 i det nya direktivet avser regler om val av fartyg för inspektion och har följande lydelse.
Den behöriga myndigheten ska se till att fartyg väljs ut för inspektion på grundval av deras riskprofil enligt beskrivningen i bilaga I del I och när faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer uppstår i enlighet med bilaga I del II.2 A och 2 B.
76
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
När det gäller inspektion av fartyg
a) ska den behöriga myndigheten välja ut de fartyg som ska underkastas en obligatorisk inspektion och som betecknas som fartyg av prioritet I i enlighet med de urvalsregler som anges i bilaga I del II.3 A,
b) får den behöriga myndigheten välja ut de fartyg för inspektion som betecknas fartyg av prioritet II i enlighet med bilaga I del II.3 B.
Artikel 12 ska läsas tillsammans med artikel 5 ovan.
Angående utredningens bedömning se avsnitt 3.6.2.
3.6.10 Inledande och mer ingående inspektioner – artikel 13
Utredningens förslag: Transportstyrelsen har redan i dag,
enligt 7 kap. 6 § 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364), möjlighet att besluta om tillsynsförrättningar.
En bestämmelse som tydliggör i vilken form en inspektion kan göras tas dock in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) (jfr avsnitt 3.6.11).
I samma bestämmelse sker en direkt hänvisning till definitionerna av begreppen inledande respektive mer ingående inspektion i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Artikel 13 föranleder inte någon ändring av lag eller förordning i övrigt.
I artikel 2 i det nya hamnstatskontrolldirektivet definieras inledande respektive mer ingående inspektion enligt följande.
Inledande inspektion: en inspektörs besök ombord på ett fartyg för att kontrollera att de krav som följer av tillämpliga konventioner och förordningar är uppfyllda, åtminstone inbegripet de kontroller som anges i artikel 13.1. Mer ingående inspektion: en inspektion genom vilken fartyget, dess utrustning och besättning under de omständigheter som närmare anges i artikel 13.3 helt eller, om detta är lämpligare, delvis görs till föremål för en undersökning av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruktion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållanden samt efterlevnaden av de driftsanvisningar som gäller ombord.
77
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Artikel 13 i det nya direktivet avser regler om inledande och mer ingående inspektioner och har sin motsvarighet i artikel 6 –
Inspektionsmetoder – i det tidigare direktivet.
I det sistnämnda direktivet anges att behörig myndighet ska säkerställa att inspektören
-
kontrollerar vissa certifikat och dokument, och
-
förvissar sig om fartygets allmänna skick, däribland maskinutrymme och bostäder inklusive hygieniska förhållanden.
I artikel 13 anges numera i stället följande
Medlemsstaterna ska se till att fartyg som väljs ut för inspektion i enlighet med artikel 12 underkastas en inledande inspektion eller en mer ingående inspektion enligt följande:
1. Den behöriga myndigheten ska vid varje inledande inspektion säkerställa att inspektören åtminstone
a) kontrollerar de i bilaga IV förtecknade certifikat och dokument som ska bevaras ombord enligt gemenskapens sjöfartslagstiftning och konventioner om sjösäkerhet och sjöfartsskydd,
b) kontrollerar, i förekommande fall, om de brister som en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU har upptäckt vid en tidigare inspektion har åtgärdats,
c) förvissar sig om fartygets allmänna skick, inklusive sanitära förhållanden, däribland i maskinutrymme och i bostäder.
2. Om de brister som ska åtgärdas i nästa anlöpshamn har registrerats i inspektionsdatabasen efter en sådan inspektion som avses i punkt 1, får den behöriga myndigheten i denna hamn besluta att inte genomföra de kontroller som avses i punkt 1 a och c.
Det övriga innehållet i artikeln (13.3) överstämmer med artikel 6.3 i det tidigare direktivet. I denna del anges följande.
3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare granskning av att de bestämmelser som gäller verksamheten ombord efterlevs, ska göras när det efter en sådan inspektion som avses i punkt 1 finns otvetydiga skäl att anta att fartygets skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte uppfyller de tillämpliga villkoren i en konvention.
Otvetydiga skäl ska anses föreligga när en inspektör finner omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrustning eller besättning.
Exempel på otvetydiga skäl finns i bilaga V.
78
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
På sätt som anförts ovan i avsnitt 3.4.1 begränsas tillsynen av utländska fartyg i detta sammanhang (hamnstatskontroll) till kontroll av fartygets certifikat enligt 5 kap. 9 § fartygssäkerhetslagen (2003:438, FSL). Både i det tidigare och nya direktivet anges dock att det utöver denna kontroll även ska göras en inspektion om ”fartygets allmänna skick” (jfr artikel 13.1c)). Dessutom anges i det nya direktivet i artikel 13.1 b) att ytterligare en kontroll av brister funna vid tidigare inspektion ska göras.
I 7 kap. 6 § 1 FSL finns i dag regler där det stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsynsförrättningar och tillsynsböcker.
Enligt utredningens mening kan de utredningskrav som tillkommit i artikel 13 också omfattas av det utökade bemyndigande som utredningen föreslår att Transportstyrelsen ska ges enligt avsnitt 3.4.1. Genom en komplettering i Transportstyrelsens föreskrifter kan eventuella otydligheter på området undvikas.
Som stöd för Transportstyrelsens arbete föreslår utredningen dock att en bestämmelse tas in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) som tydliggör i vilken form en inspektion kan göras samt en direkt hänvisning till definitionerna av begreppen inledande respektive mer ingående inspektion i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Utredningen föreslår inte någon ytterligare ändring i lag eller förordning i denna del.
3.6.11 Utökad inspektion – artikel 14
Utredningens bedömning: Transportstyrelsen har redan i dag,
enligt 7 kap. 6 § 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364), möjlighet att besluta om tillsynsförrättningar.
En bestämmelse som tydliggör i vilken form en inspektion kan göras tas dock in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) (jfr avsnitt 3.6.10).
I samma bestämmelse sker en direkt hänvisning till definitionen av begreppet utökad inspektion i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Artikel 14 föranleder inte någon ändring i lag eller förordning i övrigt.
79
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
I artikel 2.13 i det nya hamnstatskontrolldirektivet definieras utökad inspektion enligt följande.
En inspektion som minst omfattar de punkter som anges i bilaga VII; en utökad inspektion kan inbegripa en mer ingående inspektion om det finns otvetydiga skäl för detta i enlighet med artikel 13.3.
Artikel 14 i det nya direktivet anger vilka fartyg som kan bli föremål för utökad inspektion. Regler om obligatorisk utökad inspektion av vissa fartyg har i det tidigare direktivet funnits i artikel 7.
Artikel 14 har följande innehåll.
1. Fartyg i någon av följande kategorier kan bli föremål för en utökad inspektion i enlighet med bilaga I del II.3 A och 3 B: – Fartyg med hög riskprofil. – Passagerarfartyg, olje-, gas-, kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är över 12 år. – Fartyg med hög riskprofil eller passagerarfartyg, olje-, gas-, kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är över 12 år då faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer föreligger. — Fartyg som ska inspekteras på nytt efter ett tillträdesförbud som utfärdats i enlighet med artikel 16.
2. Fartygets driftsansvarige eller befälhavare ska se till att myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra den utökade inspektionen. Fartyget ska stanna i hamnen tills inspektionen är genomförd, vilket dock inte ska påverka tillämpningen av kontrollåtgärder som är nödvändiga av säkerhetsskäl.
3. När den behöriga myndigheten får en förhandsanmälan från ett fartyg som kan bli föremål för en periodisk utökad inspektion, ska myndigheten meddela fartyget om en utökad inspektion inte kommer att äga rum.
4. Den utökade inspektionens omfattning, däribland de riskområden som ska ingå, anges i bilaga VII. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 besluta om åtgärder för genomförande av bilaga VII.
I 7 kap. 6 § 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) finns i dag regler där det stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsynsförrättningar och tillsynsböcker.
Möjligheten att göra en utökad inspektion bör bli föremål för Transportstyrelsens föreskrifter efter det i avsnitt 3.4.1 utökade bemyndigandet (se vidare avsnitt 3.6.2).
80
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Som stöd för Transportstyrelsens arbete föreslår utredningen dock att en bestämmelse tas in i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) som tydliggör i vilken form en inspektion kan göras samt en direkt hänvisning till definitionen av begreppet utökad inspektion i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Artikel 14.2: Denna del av artikeln innehåller en skyldighet för fartygets driftsansvarige eller befälhavare att se till att myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra den utökade inspektionen.
Av 5 kap. 20 § första och andra styckena FSL framgår regler om skyldigheter för redare m.fl. av vilken framgår följande.
Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006. Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord ska lämna tillsynsmyndigheten det bistånd som den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som den begär vid sådana förrättningar.
Skyldigheten enligt andra stycket ovan omfattar således ”det bistånd som [tillsynsmyndigheten] behöver”.
Enligt utredningens mening omfattas även de numera i det nya hamnstatskontrolldirektivet preciserade tidskraven i nämnda bestämmelse i FSL.
Något skäl för att införa en specifik reglering i lag eller förordning i denna del föreligger enligt utredningens mening inte.
3.6.12 Riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och sjöfartsskydd – artikel 15
Utredningens bedömning: Artikel 15 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 15 i det nya direktivet anger regler avseende riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och sjöfartsskydd.
Artikeln som inte har någon motsvarighet i det tidigare direktivet har följande innehåll.
1. Medlemsstaterna ska se till att deras inspektörer följer förfarandena och riktlinjerna i bilaga VI.
81
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
2. När det gäller säkerhetskontroller ska medlemsstaterna tillämpa de relevanta förfaranden som anges i bilaga VI till detta direktiv på alla fartyg som avses i artikel 3.1–3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 och som anlöper deras hamnar och ankarplatser, såvida de inte är flaggade i den hamnstat där inspektionen sker.
3. Bestämmelserna om utökade inspektioner i artikel 14 i detta direktiv ska tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg enligt artikel 2 a och b i direktiv 1999/35/EG. När ett fartyg har besiktigats enligt artiklarna 6 och 8 i direktiv 1999/35/EG av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, ska sådan specifik besiktning i förekommande fall registreras som en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion i inspektionsdatabasen och beaktas med avseende på artiklarna 10, 11 och 12 i detta direktiv för att beräkna varje medlemsstats fullgörande av inspektionsplikten, i den mån alla punkter som avses i bilaga VII till detta direktiv är medtagna. Utan att det påverkar ett hindrande av ett ro-ro-passagerarfartygs eller ett höghastighetspassagerarfartygs användning som beslutats i enlighet med artikel 10 i direktiv 1999/35/EG, ska bestämmelserna i detta direktiv om åtgärdande av brister, kvarhållande och tillträdesförbud, samt uppföljning av inspektioner, kvarhållanden och tillträdesförbud tillämpas i förekommande fall.
4. Vid behov får kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 anta regler för ett harmoniserat genomförande av punkterna 1 och 2 i denna artikel.
Artikeln ställer bl.a. krav på att inspektörer följer vissa riktlinjer. Det finns således ett behov för Transportstyrelsen att genom en ändring av sina föreskrifter om tillsyn eller på annat sätt i sitt tillsynsarbete besluta att riktlinjerna ska följas.
Angående de i artikel 15.3 angivna bestämmelserna finns motsvarande regler i 5 kap.11–13 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364) om värdstatskontroll.
Avseende utredningens bedömning i övrigt se avsnitt 3.6.2.
3.6.13 Rapport till befälhavaren om inspektion – artikel 17
Utredningens bedömning: Artikel 17 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 17 i det nya direktivet anger regler avseende rapport till befälhavaren om inspektion.
82
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Artikeln har sin direkta motsvarighet i artikel 8 i det tidigare direktivet.
Artikeln omfattas av det föreslagna allmänna bemyndigandet till Transportstyrelsen som anförts ovan (jfr avsnitt 3.6.2) och föranleder inte någon ytterligare författningsändring.
3.6.14 Klagomål – artikel 18
Utredningens förslag: En ny bestämmelse införs i fartygs-
säkerhetsförordningen (2003:438) där Transportstyrelsen åläggs att göra en skyndsam inledande bedömning av alla klagomål beträffande fartygets säkerhet m.m. för att avgöra om klagomålet är skäligt eller inte.
I bestämmelsen tas även in en definition av begreppet klagomål i detta sammanhang.
Övriga delar av artikeln föranleder inte någon ändring i lag eller förordning, då gällande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) bedöms vara tillämpbara i sammanhanget.
Artikel 18 i det nya hamnstatskontrolldirektivet innehåller regler avseende klagomål och har följande innehåll.
Alla klagomål ska bli föremål för en omedelbar inledande bedömning av den behöriga myndigheten. Denna bedömning ska avgöra om klagomålet är skäligt. Om så är fallet ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att behandla klagomålet, och särskilt se till att alla personer som är direkt berörda av det klagomålet har möjlighet att delge sina synpunkter. Om den behöriga myndigheten finner ett klagomål uppenbart ogrundat ska myndigheten informera klaganden om sitt beslut och skälen för detta. Klagandens identitet får inte lämnas ut till det berörda fartygets befälhavare eller ägare. Inspektören ska se till att alla samtal med besättningsmedlemmar sker under iakttagande av konfidentialitet. Medlemsstaterna ska informera flaggstatens administration om klagomål som inte är uppenbart ogrundade och om hur klagomålen har följts upp; i lämpliga fall ska en kopia av meddelandet lämnas till Internationella arbetsorganisationen (ILO).
83
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
a) Begreppet klagomål
I artikel 2 i det nya hamnstatsdirektivet definieras begreppet ”klagomål” enligt följande.
Information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden ombord och förhindrande av förorening.
Det nya hamnstatskontrolldirektivets begrepp ”klagomål” förekommer inte på motsvarande sätt inom svensk rätt.
När en handling inkommit till en myndighet registreras den i ett diarium och förses med ett diarienummer och eventuellt annan beteckning, som även åsätts övriga handlingar i ärendet. I diariet görs sedan anteckningar om ärendets fortsatta gång.
Regler om registrering av allmänna handlingar finns i 5 kap.1– 4 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL).
Förvaltningslagen (1986:223, FL) gäller i princip bara vid handläggning av ”ärenden”.
Reglerna om ”service och samverkan” (4–6 §§ FL) har dock en vidare tillämpning. Det gäller också ”annan förvaltningsverksamhet”.
Av 4 § FL framgår bl.a. att varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. – Där anges vidare att hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Lagens förarbeten (prop. 1971:30 s. 315 jfr med SOU 1983:73 s. 69, 72, 74 och 76) innehåller inte någon uttrycklig definition av ärendebegreppet. Det ligger i lagstiftarens sätt att resonera att man med handläggning av ärenden syftat på myndigheternas beslutande verksamhet. Så som lagen är uppbyggd framstår det också som naturligt att till ”ärenden” hänföra främst sådana mellanhavanden med enskilda som mynnar ut i någon form av beslut från myndighetens sida. Även lagens inriktning på att värna om den enskildes rättsäkerhet talar för ett sådant synsätt. Det är emellertid tydligt att gränsen mellan vad som är ärenden och vad som är annan förvaltningsverksamhet är i viss mån flytande (Trygve Hellners/Bo Malmqvist: Förvaltningslagen en kommentar, andra uppl., 2007, s. 36 ff.).
84
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
I EG-direktiv som omfattar bestämmelser om sjöfart m.m. förekommer begreppet klagomål vid ett fåtal tillfällen.
I bilaga III till rådets direktiv 95/21/EG anges som exempel på ”uppenbara skäl” för en mer ingående inspektion bl.a. en bestämmelse (p. 3) med följande innehåll.
Rapport eller klagomål från befälhavare, ombordanställd eller annan person eller organisation som berörs av fartygets funktionsduglighet, boende- och arbetsförhållanden eller åtgärder mot vattenförorening, om medlemsstaten inte anser rapporten eller klagomålet helt utan grund.
Identiteten på den person som framför rapporten eller klagomålet får inte lämnas ut till fartygets befälhavare eller ägare.
I bilaga I till kommissionens direktiv 98/42/EG anges avseende fartyg som ska prioriteras för inspektion en bestämmelse med samma innehåll som den ovan nämnda.
I Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/95/EG av den 13 december 1999 om tillsyn av efterlevnaden av bestämmelser om arbetstidens längd för sjömän ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar (artikel 2 d) definieras begreppet klagomål enligt följande.
Varje upplysning eller rapport som har lämnats av en besättningsmedlem, en yrkesorganisation, sammanslutning, fackförening, eller, i allmänhet, av någon annan person som har intresse av fartygets säkerhet, särskilt säkerhets- och hälsoriskerna för besättningen.
Av artikel 3 i nämnda direktiv framgår bl.a. att
...om en medlemsstat, --- mottar ett klagomål som den inte anser vara uppenbart ogrundat eller innehar bevis på att fartyget inte uppfyller de krav som anges i direktiv 1999/63/EG skall den utarbeta en rapport som den ställer till regeringen i den stat i vilken fartyget är registrerat och skall, när en inspektion är gjord enligt artikel 4 ger erforderliga bevis, vidta åtgärder som är nödvändiga för att rätta till sådana förhållanden ombord som innebär en uppenbar fara för sjömännens säkerhet eller hälsa.
Identiteten på den person från vilken klagomålet härrör skall inte avslöjas varken för befälhavaren eller det berörda fartygets ägare.
Mot bakgrund härav har en bestämmelse förts in i 10 kap. 3 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF) avseende en vilotid för sjömän. Paragrafen har följande lydelse.
85
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Om Transportstyrelsen mottar ett klagomål som gäller efterlevnaden av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän ombord på ett utländskt fartyg som anlöpt svensk hamn skall styrelsen, om inte klagomålet är uppenbart ogrundat, sända en rapport till den stat där fartyget är registrerat. Detsamma gäller om Transportstyrelsen har bevis för att samma lag inte efterlevs ombord på fartyget.
Vidare finns i sista meningen i paragrafen en hänvisning till 7 kap. 43 § sekretesslagen (1980:100) angående en anmälan eller annan utsaga av enskild.
Även rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 ställer upp bestämmelser om rutiner för klagomål ombord angående bl.a. behandling av klagomål från sjömän över påstådd överträdelse av kraven i konventionen.
Utredningens överväganden i denna del
Enligt det nya hamnstatskontrolldirektivets definition av begreppet klagomål (artikel 2) ska saken/föremålet för klagomålet begränsas till följande områden.
--- fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden ombord och förhindrande av förorening.
I definitionen (artikel 2) talas det vidare, angående vem eller vilka subjekt som ska ha rätt att framgöra klagomålet, om ”person eller organisation som har ett legitimt intresse av fartygets säkerhet” m.m.
Någon närmare information om subjekten har dock inte framkommit i texten.
Artikel 18 i det nya hamnstatskontrolldirektivet torde avse bestämmelser om hur i första hand klagomål från besättning på fartyg ska tas omhand.
Enligt definitionen (artikel 2) ska vidare klagomålet utgöra ”information eller rapport från en person” m.m.
Enligt utredningen finns varken i artikel 2 eller 18 någon begränsning till att klagomålet i sig ska leda till ett beslut av myndigheten (jfr ovan vad som anförts om ”ärende” i förvaltningslagen) utan även sådan lämnad information eller frågor som leder fram till en serviceåtgärd eller annan förvaltningsverksamhet hos myndigheten kan således anses utgöra ett klagomål.
86
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
För att tydliggöra vad som utgör klagomål i detta sammanhang bör en definition av begreppet tas in i fartygssäkerhetsförordningen.
Enligt utredningen får därmed med klagomål i detta sammanhang avses varje information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av
a) fartygets säkerhet – inbegripet säkerhets- och hälsorisker som kan drabba besättningen,
b) boende- och arbetsförhållanden ombord, eller
c) förhindrande av förorening, och som medför handläggning av ärenden, åtgärder om service eller samverkan, eller annan förvaltningsverksamhet enligt förvaltningslagen (1986:223).
b) Bedömningen av klagomålen
I artikel 18 ovan anges att alla klagomål ska bli föremål för en ”omedelbar” inledande bedömning av den behöriga myndigheten. Denna bedömning ska avgöra om klagomålet är skäligt.
Enligt utredningen föreslås Transportstyrelsen utgöra behörig myndighet (se avsnitt 3.4.1).
Bestämmelser om hur snabbt ärenden m.m. ska hanteras av myndigheter framgår av förvaltningslagen.
Enligt 4 § FL ska frågor från enskilda besvaras så snart som möjligt.
I 7 § FL stadgas vidare följande.
Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs.
Varje myndighet ska således hjälpa enskilda att ta tillvara sin rätt i angelägenheter inom myndighetens verksamhetsområde. Någon uttrycklig bestämmelse om utredningsansvarets fördelning mellan myndighet och enskild part finns inte i FL, men enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer anses myndigheten ha ett ansvar för att dess ärenden blir tillräckligt utredda (jfr RÅ 2006 ref. 15).
87
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Begränsningen innebär att varje myndighet får anpassa sin service till den aktuella arbets- och resurssituationen (jfr prop. 1985/86:80 s. 60 och JO 1997/98 s. 460).
Myndighet som fått en förfrågan måste lämna svar i någon form. Svaret får inte dröja längre än nödvändigt (se prop. 1985/86:80 s. 60 och Trygve Hellners/Bo Malmqvist: Förvaltningslagen en kommentar, andra uppl., 2007, s. 79).
Utredningens överväganden i denna del
Utredningen uppmärksammar att lydelsen av hur snabbt ett klagomål inledningsvis, enligt artikel 18 i det nya hamnstatskontrolldirektivet, ska bedömas vara skäligt eller inte, skiljer sig åt vi en jämförelse mellan den svenska versionen av direktivet; ”omedelbar inledande bedömning” och den engelska versionen; ”a rapid initial assessment” (och således inte ”immediate”). Utredningen finner med anledning härav det mer korrekt att i detta sammanhang använda sig av begreppet ”skyndsam” bedömning.
De krav som genom artikeln ställs på Transportstyrelsen, dvs. att Transportstyrelsen i ett inledande skede skyndsamt ska bedöma om klagomålet är skäligt eller inte, kan enligt utredningens mening inte omfattas fullt ut av ovannämnda bestämmelser i svensk rätt.
En ny uttrycklig bestämmelse om detta får därför tas i fartygssäkerhetsförordningen.
c) Myndighetens åtgärder vid behandling av klagomål
Enligt artikel 18 ska behörig myndighet, om klagomålet i ett inledande skede har bedömts som skäligt, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att behandla klagomålet och därigenom särskilt se till att alla personer som är direkt berörda av det klagomålet har möjlighet att delge sina synpunkter. Om den behöriga myndigheten finner ett klagomål uppenbart ogrundat ska myndigheten informera klaganden om sitt beslut och skälen för detta.
Enligt 16 § FL har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Någon definition av begreppet part finns inte (jfr prop. 1971:30 del 2 s. 440–444, Trygve Hellners/Bo
88
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Malmqvist: Förvaltningslagen en kommentar, andra uppl., 2007, s. 32–36 och 172–182).
Av 17 § FL framgår att ett ärende inte får – med vissa i paragrafen angivna undantag – avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Underrättelseskyldigheten i paragrafen gäller vidare med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL. Personkretsen är densamma som vid partsinsyn enligt 16 § första stycket FL.
Kommuniceringsskyldigheten ovan har således vissa begränsningar.
I praxis har uttalats att uppgift som tillförts ärendet utan att sökanden beretts tillfälle att yttra sig över den borde ha kommunicerats med klaganden (RÅ 1976:119, RÅ 1992 ref. 20 och RÅ 1996 ref. 28).
I 20–21 §§ FL finns regler om motivering och underrättelse av beslut.
Om beslut har fattats av myndigheten är sedan frågan om, hur och av vem detta beslut får överklagas.
Enligt 22 § FL får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Paragrafen ger endast allmän vägledning över vem som har rätt att överklaga ett överklagbart beslut. Den närmare innebörden i nämnda begrepp har behandlats i förarbeten och doktrin (se bl.a. prop. 1971:30 s. 396–399, Trygve Hellners/Bo Malmqvist: Förvaltningslagen en kommentar, andra uppl., 2007, s. 257–290 och praxis angående saklegitimation och tredjemans inträde i förvaltningsprocessen.).
Utredningens överväganden i denna del
Sammantaget finner utredningen i denna del att förvaltningslagens bestämmelser ovan tillgodoser de krav som anges i artikel 18 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Skäl att föreslå någon författningsändring i denna del föreligger därför inte.
89
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
d) Anmälarskydd och sekretess
Artikel 18, fjärde stycket innehåller en sekretessbestämmelse där det anges att klagandens identitet inte får lämnas ut till det berörda fartygets befälhavare eller ägare, samt att inspektören ska se till att alla samtal med besättningsmedlemmar sker under iakttagande av konfidentialitet.
I såväl direktiv 95/21/EG som direktiv 1999/95/EG finns bestämmelser om att en anmälares identitet skall hemlighållas för fartygets befälhavare eller ägare.
Skydd för anmälare finns på flera ställen i OSL, bl.a. i 25 kap. 7 § avseende hälso- och sjukvården, 26 kap. 5 § avseende socialtjänsten och 28 kap. 3 § avseende Försäkringskassan. I dessa bestämmelser föreskrivs att sekretess gäller för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs (s.k. rakt skaderekvisit).
I 28 kap. 14 § OSL föreskrivs att sekretess gäller hos myndighet, som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd, i ärende enligt lagstiftning om bl.a. arbetsskadeförsäkring (absolut sekretess).
I OSL finns vidare en bestämmelse – 29 kap. 11 § – som reglerar sekretess till skydd för enskild i verksamhet som rör transporter och andra former av kommunikation, specifikt angående sjöfart. I paragrafen anges följande.
Sekretess gäller hos Transportstyrelsen vid tillsyn enligt 5 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364) för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen har en motsvarighet i den tidigare gällande 7 kap. 43 § sekretesslagen (1980:100). Av förarbetena till sistnämnda lagstiftning (prop. 2001/02:108 s. 34 ff.) framgår bl.a. följande.
Paragrafen föreskriver ett rakt skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för offentlighet. Det raka skaderekvisitet innebär att skadebedömningen i huvudsak ska göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Det innebär att frågan huruvida sekretess gäller eller inte i första hand inte behöver knytas till en skadebedömning i det
90
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
enskilda fallet. Avgörande är i stället om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen. Om uppgiften är sådan att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, ska den normalt sett alltså falla utanför sekretessen. Skulle uppgiften å andra sidan vara av sådant slag att den lätt kan komma att missbrukas ska den i de flesta fall anses vara omfattad av sekretess (samma källa s. 36). De EG-direktiv som bestämmelserna bygger på avser att skydda identiteten på anmälaren i förhållande till fartygets befälhavare och ägare. Enligt förarbetena till paragrafen får det också typiskt sett antas föreligga risk att anmälaren kommer att lida men om dennes identitet röjs för fartygets befälhavare eller ägare. Utformningen av bestämmelsen innebär att inte bara namnet på anmälaren utan även själva innehållet i anmälan eller utsagan kan omfattas av sekretess, nämligen om uppgifterna på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Bestämmelsen medger också att förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls helt hemlig, nämligen då blotta förekomsten av en anmälan skulle kunna avslöja vem som har gjort den. Om den som begär uppgift om vem som har lämnat en anmälan inte vill uppge ändamålet med sin förfrågan eller uppträder anonymt får redan detta anses visa att sådan risk är förenad med ett utlämnande att sekretess skall iakttas (samma källa s. 37).
Regeringen övervägde i detta sammanhang att denna bestämmelse om anmälarskydd skulle utformas som en bestämmelse om absolut sekretess. Regeringen stannade dock för den bedömningen att förslaget inte innebar att fler uppgifter än nödvändigt i anmälan eller utsagan skulle sekretessbeläggas, samtidigt som anmälaren genom utformningen av bestämmelsen (ett rakt skaderekvisit) skulle ges ett erforderligt skydd i förhållande till fartygets befälhavare eller ägare.
Regeringen uppmärksammade vidare det faktum att sekretesskyddet enligt den föreslagna bestämmelsen ovan i vissa fall kan komma att stå i motsättning till bestämmelser om partsinsyn (jfr 10 kap. 3 § OSL).
Regeringen ansåg också att tillräckligt starka skäl att, avseende det nya hamnstatskontrolldirektivet, inskränka meddelarfriheten, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att lämna uppgift i vilket ämne som helst för publicering i de medier som de båda
91
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
grundlagarna omfattar, med anledning av den ovan föreslagna sekretessbestämmelsen, inte fanns.
Utredningens överväganden i denna del
29 kap. 11 § OSL omfattar, enligt utredningens mening, även det krav på sekretess som ställs i artikel 18 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
För att tydliggöra att sekretessbestämmelsen även omfattar den nu angivna situationen, föreslår utredningen att en hänvisning till 29 kap. 11 § OSL förs in i den nya bestämmelsen i fartygssäkerhetsförordningen (jfr avsnitt 3.6.14 a)–b) ovan).
Utredningen noterar i denna del vidare att nämnda bestämmelse i OSL enbart omfattar sekretesskydd av uppgifter hos Transportstyrelsen. Därigenom kan exempelvis bestämmelsen inte tillämpas för att åstadkomma ett sekretesskydd avseende uppgifter vid tillsyn enligt 5 kap. FSL hos Kustbevakningen. En annan utformning av paragrafen skulle möjliggöra detta. Att lämna ett sådant förslag ligger dock utanför utredningens uppdrag.
Någon ytterligare författningsreglering föreslås mot bakgrund härav inte i denna del.
e) Informationskrav
Den informationsskyldighet som anges i artikel 18 sista stycket i det nya hamnstatskontrolldirektivet kan, enligt utredningen, innefattas i det generella bemyndigandet till Transportstyrelsen som anges i avsnitt 3.4.1 ovan.
92
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
3.6.15 Uppföljning av inspektioner och kvarhållanden – artikel 21
Utredningens förslag: En komplettering införs i fartygs-
säkerhetslagen (2003:364) som möjliggör att Transportstyrelsen kan ställa krav på redaren att även låta undersöka fartygets skrov.
Artikel 21 föranleder inte någon ytterligare ändring i lag eller förordning.
Artikel 21 i det nya direktivet innehåller regler om uppföljning av inspektioner och kvarhållanden och har till övervägande delar en direkt motsvarighet i artikel 11 i det tidigare direktivet.
En jämförelse kan göras med artikel 16 i nya direktivet. I 6 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen(2003:364, FSL) finns regler som stadgar att om ett fartyg har förbjudits att anlöpa svensk hamn enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 §, får svenska hamnar förbjudas att ta emot fartyget.
Vidare anges i 7 kap. 1 § FSF följande.
Transportstyrelsen skall förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn om
1. fartyget lämnar en hamn i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 6 kap. 1, 2 eller 3 § fartygssäkerhetslagen (2003:364),
2. fartyget av tillsynsmyndigheten har tillåtits att gå till ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet,
3. ett förbud mot fartygets resa har hävts av tillsynsmyndigheten enligt 6 kap. 3 § andra stycket fartygssäkerhetslagen för att förhindra överbeläggning i inspektionshamnen, eller
4. fartyget har förelagts att åtgärda en brist i enlighet med 6 kap. 3 § tredje stycket fartygssäkerhetslagen men inte följt föreläggandet.
Det som sägs i första stycket gäller i samma utsträckning om motsvarande beslut har fattats av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat som undertecknat Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU).
Ett förbud som har meddelats med stöd av första eller andra stycket skall bestå till dess att redaren, fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten har visat den myndighet som förbjudit fartygets resa att bristen är avhjälpt.
93
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
I 7 kap. 3 § FSF finns dessutom regler som möjliggör för ett fartyg att anlöpa en anvisad hamn oavsett vad som bl.a. anförts i 1 § ovan
1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt, 2. för att minska risken för föroreningar, eller 3. för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till hamnen.
Mot bakgrund av de ovan nämnda regelverket i svensk rätt och det föreslagna allmänna bemyndigandet till Transportstyrelsen som anförts ovan (jfr avsnitt 3.6.2), föranleder bestämmelserna ovan i artikel 21 inte någon ändring i lag eller förordning.
I artikel 21.2 i det nya hamnstatskontrolldirektivet finns dock bestämmelser som enligt utredningen bör föranleda ett tillägg i FSL. Av nämnda bestämmelse framgår följande.
Om beslutet att skicka ett fartyg till ett reparationsvarv grundas på ett brott mot IMO:s resolution A.744(18) antingen i fråga om fartygets dokumentation eller fel och brister i konstruktionen, får den behöriga myndigheten kräva att nödvändiga tjockleksmätningar görs i kvarhållandehamnen innan fartyget släpps iväg.
I 5 kap. 22 § första stycket FSL stadgas följande.
På uppmaning av Transportstyrelsen eller av någon annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahålla prov för sådan undersökning. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
Någon möjlighet att ställa krav på undersökning/mätning av fartygets skrov, på sätt som anges i artikel 21.2 i det nya hamnstatskontrolldirektivet, föreligger således inte i nuläget i svensk rätt.
Enligt utredningens mening finns därför skäl att komplettera nämnda bestämmelse i fartygssäkerhetslagen med en hänvisning även till ”fartygets skrov”.
Artikel 21 föranleder utöver detta inte någon ändring av lag eller förordning.
3.6.16 Inspektörernas kvalifikationer – artikel 22
Utredningens bedömning: Artikel 22 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
94
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Artikel 22 i det nya direktivet innehåller regler om inspektörernas kvalifikationer och har delvis en motsvarighet i artikel 12 i det tidigare direktivet.
Av artikel 22 framgår numera följande.
1. Inspektioner får endast genomföras av inspektörer som är kvalificerade enligt bilaga XI och som av den behöriga myndigheten har bemyndigats att genomföra hamnstatskontroller.
2. När nödvändig yrkesmässig sakkunskap inte kan tillhandahållas av hamnstatens behöriga myndighet, får denna behöriga myndighets inspektör biträdas av varje annan person som har den erforderliga sakkunskapen.
3. Den behöriga myndigheten, inspektörer som utövar hamnstatskontroll och de personer som biträder dem får inte ha något kommersiellt intresse vare sig i hamnen där inspektionen utförs eller i de inspekterade fartygen. Inte heller får inspektörerna vara anställda hos eller utföra arbete för icke-statliga organisationer som utfärdar föreskrivna certifikat eller klasscertifikat eller utför de besiktningar som ligger till grund för att sådana certifikat utfärdas för fartyg.
4. Varje inspektör ska vara utrustad med ett personligt dokument i form av ett identitetskort, utfärdat av hans behöriga myndighet i enlighet med kommissionens direktiv 96/40/EG av den 25 juni 1996 för fastställandet av en gemensam modell för ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskontroll. 5
5. Medlemsstaterna ska se till att inspektörernas kompetens och deras uppfyllande av minimikriterierna i bilaga XI kontrolleras innan medlemsstaterna bemyndigar dem att utföra inspektioner, och därefter periodiskt mot bakgrund av det utbildningssystem som avses i punkt 7.
6. Medlemsstaterna ska se till att inspektörerna utbildas på lämpligt sätt om ändringar av gemenskapens system för hamnstatskontroll som sker genom detta direktiv, och om ändringarna av konventionerna.
7. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utforma och främja ett harmoniserat gemenskapssystem för medlemsstaternas utbildning och kompetensbedömning av inspektörer.
En jämförelse kan göras med artikel 4 i det nya direktivet.
Artikeln omfattas av det allmänna bemyndigandet till Transportstyrelsen som anförts ovan (jfr avsnitt 3.6.2) och föranleder inte någon ytterligare ändring i lag eller förordning.
5 EGT L 196, 7.8, 1996, s. 8.
95
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
3.7 Tillträdesförbud (artikel 16)
Utredningens förslag: Till följd av artikeln kan ett större antal
fartyg bli föremål för tillträdesförbud. Regler om permanent tillträdesförbud i vissa fall införs.
Ändringarna i artikeln medför ändring i 7 kap. 2 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), där det i stället införs en bestämmelse med en direkt hänvisning till artikel 16 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Artikel 16 anger regler avseende förbud mot tillträde för vissa fartyg. Artikeln, som delvis har en motsvarighet i det tidigare direktivet (artikel 7 b – förbud mot tillträde för vissa fartyg), har följande innehåll.
1. En medlemsstat ska se till att varje fartyg – som är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållandefrekvens omfattas av den svarta lista som antagits i enlighet med Paris MOU på grundval av information som registreras i inspektionsdatabasen och som offentliggörs av kommissionen varje år, och har kvarhållits eller vars användning har hindrats i enlighet med direktiv 1999/35/EG mer än två gånger under de senaste 36 månaderna i en hamn eller vid en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU, eller – som är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållandefrekvens omfattas av den grå lista som antagits i enlighet med Paris MOU på grundval av information som registreras i inspektionsdatabasen och som offentliggörs av kommissionen varje år, och har kvarhållits eller vars användning har hindrats i enlighet med direktiv 1999/35/EG mer än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn eller vid en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU, vägras tillträde till dess hamnar och ankarplatser, utom i de situationer som beskrivs i artikel 21.6. Tillträdesförbudet ska bli tillämpligt så snart fartyget lämnar den hamn eller ankarplats där det kvarhölls för tredje gången och där tillträdesförbudet utfärdades.
2. Tillträdesförbudet får hävas endast om de villkor som anges i punkterna 3–9 i bilaga VIII har uppfyllts, dock tidigast tre månader efter utfärdandet. Om tillträdesförbud utfärdas för andra gången för fartyget ska förbudet hävas tidigast efter 12 månader.
3. Om fartyget därefter hålls kvar i någon hamn eller vid någon ankarplats inom gemenskapen ska fartyget vägras tillträde till hamnar
96
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
och ankarplatser i gemenskapen. Detta tredje tillträdesförbud får hävas 24 månader efter det att förbudet utfärdats, men endast om
– fartyget är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållandefrekvens inte omfattas av vare sig den svarta eller den grå lista som avses i punkt 1,
– det föreskrivna certifikatet och klasscertifikatet för fartyget har utfärdats av en organisation eller organisationer som erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning),
– fartyget förvaltas av ett företag med hög prestationsnivå i enlighet med bilaga I del I.1, och
– villkoren i punkterna 3–9 i bilaga VIII är uppfyllda. Ett fartyg som efter 24 månader efter det att tillträdesförbudet utfärdades inte uppfyller kriterierna i denna punkt, ska permanent vägras tillträde till hamnar och ankarplatser i gemenskapen.
4. Varje senare kvarhållande i en hamn eller vid en ankarplats i gemenskapen efter det tredje tillträdesförbudet ska leda till att fartyget permanent vägras tillträde till hamnar och ankarplatser i gemenskapen.
5. Med avseende på denna artikel ska medlemsstaterna följa de förfaranden som anges i bilaga VIII. ”
I artikel 16.1 ovan hänvisas till artikel 21.6 i samma direktiv varav framgår att tillträdet till en anvisad hamn eller ankarplats får tillåtas av berörd myndighet i hamnstaden om
force majeure eller bjudande säkerhetsrisk föreligger, eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister, förutsatt att fartygets ägare, den driftsansvarige eller befälhavaren har vidtagit lämpliga åtgärder som har godkänts av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten för att säkerställa ett säkert anlöp.
Angående begreppen tillträdesförbud och anlöpsförbud
I artikel 2 i det nya hamnstatskontrolldirektivet definieras begreppet ”tillträdesförbud” enligt följande.
ett beslut utfärdat till ett fartygs befälhavare, det företag som ansvarar för fartyget och flaggstaten, genom vilket de underrättas om att fartyget kommer att vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar och ankarplatser.
Inledningsvis kan i denna del nämnas att både begreppen ”anlöp” och ”tillträde” förekommer i det nya direktivet.
97
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
”Anlöpa en hamn” (eng: ”calling at a port” , fra: ”faisant escale dans un port”)
Förbud mot tillträde/tillträdesförbud (eng: ”refusal of access”, fra: ”refus d´accès”).
I det tidigare direktivet används främst begreppet anlöpa men även uttryck som ”vägras tillträde till alla hamnar” (artikel 9 a 3. i direktiv 95/21/EG).
I svensk rätt får begreppen dock anses betyda samma sak. I 7 kap. 7 § fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) anges följande.
Regeringen får meddela sådana föreskrifter om förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn som följer av ett direktiv eller en förordning som antagits inom Europeiska gemenskapen eller av något internationellt avtal som Sverige har ingått. Ett sådant förbud får förenas med vite.
I 8 kap. 1 § 3. samma lag anges dock angående straff följande.
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot …3. ett förbud enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 § mot tillträde till hamn.
Jämför även 7 kap. 2 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF):
Första stycket: ”Transportstyrelsen skall förbjuda…att anlöpa svensk hamn” och andra stycket i samma paragraf ”Förbudet mot tillträde enligt första stycket…”.
I anslutande bestämmelser i 6 kap. 5 § FSL finns används dessutom uttryckssättet ”ta emot fartyget”.
Enligt utredningens mening föreligger inte i detta sammanhang, varken i lagtext eller i lagens förarbeten (jfr prop. 2000/01:137 kap. 5.2. samt prop. 2002/03:109 avsnitt 5.2.2.), några skäl att lägga olika innebörd eller värdering i begreppen ”anlöpa” jämfört med ”få tillträde” respektive ”anlöpsförbud” jämfört med ”tillträdesförbud”.
Då begreppen också använts parallellt finner utredningen detta enbart som ett tecken på ett i lagtexten varierat språkbruk avseende samma sak, där innebörden är en fråga om att ett fartyg inte får gå in i en hamn. Eftersom begreppen tidigare funnits utan att tolkningsproblem har uppstått finner utredningen inte skäl att föreslå att enbart ett begrepp ska användas. Enligt utredningen kan således begreppen tillträde och tillträdesförbud användas samtidigt som anlöp och anlöpsförbud.
98
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Angående artikelns bestämmelser i sak
Artikel 16.1–2 innehåller bestämmelser om tillträdes-/anlöpsförbud och artikel 16.3–5 bestämmelser om permanent tillträdes-/anlöpsförbud, s.k. banning.
I artikel 16 .5 finns även en hänvisning till bilaga VIII. Av 7 kap. 7 § FSL framgår följande.
Regeringen får meddela sådana föreskrifter om förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn som följer av ett direktiv eller en förordning som antagits inom Europeiska gemenskapen eller av något internationellt avtal som Sverige har ingått. Ett sådant förbud får förenas med vite.
Om ett fartyg har förbjudits att anlöpa svensk hamn enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 § FSL får – enligt 6 kap. 5 § samma lag – svenska hamnar förbjudas att ta emot fartyget.
Enligt 6 kap. 7 § FSL meddelas beslut enligt 6 kap. 1–6 §§ samma lag av Transportstyrelsen eller av annan myndighet som regeringen föreskriver.
I 7 kap. 2 § FSF finns vidare bestämmelser om förbud att anlöpa/mot tillträde till hamnar och ankarplatser varav framgår följande.
Transportstyrelsen skall förbjuda ett gastankfartyg, kemikalietankfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg eller passagerarfartyg att anlöpa svensk hamn om
1. fartyget är registrerat i en stat som står upptagen i den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och fartyget har kvarhållits mer än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn i en stat som har undertecknat Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU), eller
2. fartyget är registrerat i en stat med omdömet mycket hög risk eller hög risk i den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOUrapporten och fartyget har kvarhållits mer än en gång under de senaste 36 månaderna i en hamn i en stat som har undertecknat Paris MOU.
Förbudet mot tillträde enligt första stycket skall börja g älla så snart fartyget har getts tillstånd att lämna den hamn där det kvarhölls för andra respektive tredje gången.
Förbudet skall bestå till dess att den myndighet som har utfärdat förbudet häver det i enlighet med det förfarande som anges i avsnitt B i bilaga XI till rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i
99
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.
Artikel 16.1 innehåller vidare en hänvisning till artikel 21.6 i det nya direktivet, vilken har sin motsvarighet i svensk rätt i 7 kap. 3 § FSF;
Transportstyrelsen får, trots vad som anges i 1 och 2 §§, tillåta att ett fartyg anlöper en anvisad hamn
1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till hamnen.
Utredningens överväganden
Det nya hamnstatskontrolldirektivet innebär en ”breddning” jämfört med det tidigare direktivet.
Alla fartygstyper kan numera bli föremål för tillträdes-/anlöpsförbud jämfört med det tidigare direktivet då enbart vissa fartygstyper var aktuella.
Dessutom innehåller det nya hamnstatskontrolldirektivet regler om att fartyg permanent kan vägras tillträde till hamnar och ankarplatser.
Dessa regler möjliggör kraftfulla ingrepp i möjligheten att använda fartyg. Skäl föreligger därför att i FSF specifikt hänvisa till artikel 16 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
De nya bestämmelserna kan komma att medföra ändringar i Transportstyrelsens tillsynsföreskrifter och -rutiner.
3.8 Åtgärdande och kvarhållande m.m. (artikel 19)
Utredningens bedömning: Artikel 19 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Transportstyrelsen bör med stöd av nuvarande bemyndiganden ta fram bestämmelser som reglerar möjligheten för Transportstyrelsen att skjuta upp en inspektion till dess fartyget kan inspekteras.
100
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Artikel 19 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om Åtgärdande och kvarhållande. Artikeln avser således inskränkningar i rätten att använda fartyg, s.k. nyttjandeförbud.
Till övervägande delen finns motsvarande bestämmelser i artikel 9 i det tidigare direktivet. Regler om uppföljning av kvarhållande finns i artikel 21 i det nya direktivet.
I svensk rätt återfinns bestämmelser om nyttjandeförbud i 6 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL), vilka innefattar bl.a. regler om förbud mot resa, förbud för hamnar att ta emot fartyg och förbud mot användning i reguljär trafik.
I 7 kap. FSF finns kompletterande bestämmelser om inskränkningar i rätten att använda fartyg.
I artikel 19.2 i det nya direktivet anges att beslutet om kvarhållande eller verksamhetsförbud inte får upphävas förrän ”faran har avlägsnats”, vilket ska jämföras med artikel 9.2 i det tidigare direktivet, som stadgade att kvarhållande eller driftsförbud på motsvarande sätt inte får upphävas förrän ”faran är obefintlig”.
I artikel 19.3 anges att
När inspektören gör sina sakkunnigbedömningar av om ett fartyg ska kvarhållas eller inte ska han följa de kriterier som fastställs i bilaga X.
Enligt utredningen omfattas innehållet i både artikeln och bilagan av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
I artikel 19.4 anges numera att
Om inspektionen visar att fartyget inte är utrustat med ett fungerande VDR-system trots att användning av ett sådant system är obligatoriskt enligt direktiv 2002/59/EG ska den behöriga myndigheten se till att fartyget kvarhålls.
I motsvarande artikel i det tidigare direktivet anges i denna del att kvarhållande ”om det inte är utrustat med ett fungerande VDRsystem när det krävs att ett sådant ska användas enligt bilaga XII”.
I 6 kap. 3 § 4 FSL finns bestämmelser i svensk rätt som anger att ett fartygs resa ska förbjudas om fartyget inte är utrustat med ett sådant fungerande färdskrivarsystem som det ska var utrustat med enligt denna lag eller genom föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 2 § 1 i samma lag. Krav på VDR-system på bl.a. alla fartyg inom svenskt sjöterritorium finns i 3 kap. 18 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2006:17) om navigationssäkerhet och navigationsutrustning.
101
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Mot bakgrund härav föreligger inte skäl till ytterligare författningsåtgärder i denna del.
Artikel 19.9–19.10: De i artikel 19 härutöver tillkommande bestämmelserna, jämfört med det tidigare direktivet, är följande.
19.9: Den behöriga myndigheten får tillåta att det kvarhållna fartyget flyttas från en del av hamnen till en annan om det behövs för att undvika trängsel och kan ske utan fara. Risken för trängsel ska emellertid inte påverka beslutet om kvarhållande eller om kvarhållandets upphörande. Hamnmyndigheter eller -organ ska samarbeta med den behöriga myndigheten för att ge plats åt kvarhållna fartyg.
19.10: Hamnmyndigheterna eller hamnorganen ska informeras snarast möjligt när beslut om kvarhållande fattas.
Enligt utredningen kan dessa bestämmelser inarbetas i Transportstyrelsens tillsynsföreskrifter och tillsynsrutiner och föranleder inte någon författningsändring.
Artikel 19.5: I nämnda artikel anges följande.
I undantagsfall och om fartygets allmänna tillstånd är uppenbart undermåligt, får den behöriga myndigheten göra uppehåll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga parterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget uppfyller de relevanta kraven i konventionerna.
Denna artikel har en direkt motsvarighet i artikel 9.4 i det tidigare direktivet.
Vid en genomgång av svensk rätt finner utredningen att det inte finns en uttrycklig motsvarande bestämmelse varken i FSL eller i FSF.
I 7 kap. 6 § 1 och 2 FSL finns dock allmänna bemyndiganden om tillsyn där det stadgas följande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. tillsynsförrättningar och tillsynsböcker,
2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första stycket under förutsättning att det följer av rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG,
102
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Bemyndigandet har genom 6 kap. 4 och 7 §§ FSF förts vidare till Transportsstyrelsen.
Mot bakgrund av bemyndigandet i nämnda bestämmelser kan Transportstyrelsen besluta föreskrifter som möjliggör för Transportstyrelsen att skjuta upp en inspektionen till dess fartyget kan inspekteras. Utredningen föreslår därmed inte heller i denna del någon ändring i lag eller förordning.
3.9 Rätt till överklagande (artikel 20)
Utredningens bedömning: Angående rapporteringsskyldig-
heten i artikel 20.4 se avsnitt 3.4.1.
Artikel 20 föranleder i övrigt inte någon ändring i lag eller förordning.
Artikel 20 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om rätten till överklagande.
Artikeln har delvis en direkt motsvarighet i det tidigare direktivet. De delar i det nya direktivet som skiljer sig från det ursprungliga är följande.
Rätten till överklagande regleras dels i 9 kap. 3 § FSL, dels i 33– 37 §§förvaltningsprocesslagen [1971:291]).
De tillkommande bestämmelserna ger inte skäl att föreslå någon författningsändring i lag eller förordning i denna del.
Artikel 20.4 är ny i jämförelse med det tidigare direktivet och innehåller följande bestämmelse.
Om överklagandet eller en begäran från ägaren eller den driftsansvarige eller deras representanter leder till att ett beslut om kvarhållande eller ett tillträdesförbud upphävs eller ändras,
a) ska medlemsstaten se till att inspektionsdatabasen snarast uppdateras i enlighet med detta,
b) ska den medlemsstat där beslutet om kvarhållande eller tillträdsförbudet utfärdades se till att den information som offentliggjorts i enlighet med artikel 26 rättas inom 24 timmar.
Den sistnämnda artikeln innehåller således nya regler om rapporteringsskyldigheten till kommissionens informationsdatabas (Sirenac).
Utredningen har, på sätt som redogjorts ovan i avsnitt 3.4.1, föreslagit att Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet enligt
103
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
det nya hamnstatsdirektivet, att Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som enligt direktivet ska fullgöras av Sverige och att Transportstyrelsen – genom ett särskilt bemyndigande – ska fullgöra de rapporteringsskyldigheter till kommissionen som enligt direktivet ankommer på den behöriga myndigheten.
Rapporteringsskyldigheten som avses i 20.4 ovan täcks enligt utredningens sida in i ovan nämnda bemyndiganden till Transportstyrelsen.
Något skäl till författningsändringar föreligger inte.
3.10 Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter (artikel 23)
Utredningens förslag: Genom en ny bestämmelse i fartygs-
säkerhetslagen (2003:364) åläggs hamninnehavare – definierad enligt 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd – och lotsar en skyldighet att till Transportstyrelsen lämna uppgifter om fartygets namn, uppgifter om resan och beskrivning, då sådana iakttagits, av uppenbara avvikelser funna ombord.
I förordningen (1982:569) om lotsning m.m. införs en hänvisning till nämnda bestämmelser.
I övrigt föranleder artikeln inte någon ändring i lag eller förordning.
Artikel 23 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om rapporter från lotsar och hamnmyndigheter. I det tidigare direktivet finns i artikel 13 bestämmelser som delvis motsvarar den nu aktuella artikeln.
I artikel 23.1–2, vilka har sin motsvarighet i artikel 13.1–2 i det tidigare direktivet, anges numera att en rapporteringsskyldighet föreligger när lotsar och hamnmyndigheter i sin normala verksamhet uppmärksammar ”uppenbara avvikelser” som bl.a. kan inverka menligt på fartygets framförande eller hota miljön.
Detta ska jämföras med att det i det tidigare direktivet angavs att det enbart behövde uppvisas ”brister”.
Rapporteringsskyldigheten ställer krav på att lotsar ”omedelbart informerar” (artikel 23.1) om dessa avvikelser till den behöriga myndigheten.
104
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Denna rapporteringsskyldighet har en direkt motsvarighet i artikel 13.1 i det tidigare direktivet, ”omedelbart upplysa den behöriga myndigheten”.
I det nya direktivet har vidare tillkommit ytterligare bestämmelser som saknar motsvarighet i det tidigare direktivet (artiklarna 23.3–4) med följande innehåll.
3. Medlemsstaterna ska ålägga lotsar och hamnmyndigheter eller – organ att lämna minst följande uppgifter, om möjligt i elektronisk form: Uppgifter om fartyget (namn, IMO-identifieringsnummer, signalbokstäver och flaggstat). Uppgifter om resan (senaste anlöpshamn, destinationshamn). Beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord.
4. Medlemsstaterna ska se till att uppenbara avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller -organ följs upp på lämpligt sätt och registrera uppgifter om vidtagna åtgärder.
Utöver detta har tillkommit en punkt (artikel 23.5) som riktar sig till kommissionen.
Rapporteringsskyldighet
Även om kravet på rapporteringsskyldighet för hamnar och lotsar finns i nu gällande direktiv har det inte omsatts i svensk lagstiftning. Så bör ske när det nya hamnstatskontrolldirektivet införlivas.
I Europa bedrivs hamnverksamhet under olika förutsättningar. I flera länder finns hamnmyndigheter som har myndighetsbefogenheter. Så är inte fallet i Sverige. Här bedrivs hamnverksamhet av kommunala förvaltningar, av kommuner helt eller delvis ägda bolag eller av industrier.
För svenskt vidkommande bör den rapporteringsskyldighet som enligt direktivet ska ligga på hamnmyndighet eller –organ läggas på den som är ”hamninnehavare” enligt 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd, dvs. den fysiska eller juridiska person som utövar det avgörande inflytandet över driften av en hamn.
I enlighet med vad som anges i artikel 23 bör ett motsvarande krav på rapporteringsskyldighet för lotsar också föras in i fartygssäkerhetslagen (2003:364). En hänvisning till bestämmelsen bör vidare göras i förordningen (1982:569) om lotsning m.m.
105
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Omhändertagande av rapporter
För att kunna omhänderta rapporter av hamninnehavare, innehavare av hamnanläggningar och lotsar i enlighet med artikel 23.4 krävs utarbetandet av kompletterande rutiner hos Transportstyrelsen.
3.11 Informationsutbyte och samarbete m.m. (artiklarna 24–26)
Utredningens bedömning: Angående rapporteringsskyldighet-
en i artikel 24.2 se avsnitt 3.4.1.
Övrig del av artikel 24, artikel 25 respektive artikel 26 föranleder inte någon ändring i lag eller förordning.
Artikel 24 i det nya direktivet innehåller regler om Informationsdatabas. Artikeln har inte någon direkt motsvarighet i det tidigare direktivet och har följande innehåll
1. Kommissionen ska utveckla, underhålla och uppdatera inspektionsdatabasen med utgångspunkt i sakkunskap och erfarenheter enligt Paris MOU. Inspektionsdatabasen ska innehålla alla uppgifter som krävs för genomförandet av det inspektionssystem som inrättas genom detta direktiv och ska omfatta alla de funktioner som framgår av bilaga XII.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att information om faktisk ankomst- och avgångstid för alla fartyg som anlöper dess hamnar och ankarplatser, tillsammans med en uppgift som identifierar den berörda hamnen överförs till inspektionsdatabasen inom rimlig tid via gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten ”SafeSeaNet” som avses i artikel 3 punkt s i direktiv 2002/59/EG. Så snart de har överfört sådana uppgifter till inspektionsdatabasen via SafeSeaNet, behöver medlemsstaterna inte lämna uppgifter i enlighet med punkterna 1.2 och 2 a och 2 b i bilaga XIV till detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska se till att uppgifter om inspektioner som utförs i enlighet med detta direktiv överförs till inspektionsdatabasen så snart inspektionsrapporten har utarbetats eller kvarhållandet har hävts. Medlemsstaterna ska inom 72 timmar se till att de uppgifter som överförts till inspektionsdatabasen blir godkända för offentliggörande.
4. På grundval av de inspektionsuppgifter som medlemsstaterna lämnar ska kommissionen i inspektionsdatabasen kunna hämta relevanta uppgifter om genomförandet av detta direktiv, särskilt om
106
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att inspekteras, om fartygens förflyttningar och om varje medlemsstats inspektionsplikt. Medlemsstaterna ska ha tillgång till alla uppgifter som registreras i inspektionsdatabasen och som är relevanta för genomförandet av inspektionsförfarandena i detta direktiv. Medlemsstaterna och tredje parter som har undertecknat Paris MOU ska beviljas tillgång till alla uppgifter som de registrerar i inspektionsdatabasen och till uppgifter om de fartyg som för deras flagg.
Artikel 24.1 riktar sig till kommissionen och föranleder inte någon författningsreglering.
Artikel 24.2 reglerar hur myndigheterna hanterar uppgifter om lämnad information avseende bl.a. faktisk ankomst- och avgångstid.
Utredningen har i avsnitt 3.6.6. ovan funnit att befintliga svenska författningar även får anses innefatta de genom de i artikel 9 i det nya hamnstatskontrolldirektivet tillkommande kraven på anmälan m.m. Motsvarande bedömning som ovan kan enligt utredningen göras avseende i artikel 24.2 föreliggande anmälningskrav.
Vad avser rapporteringsskyldigheten till informationsdatabasen i artikel 24.2 har utredningen i avsnitt 3.4.1 föreslagit att Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet enligt det nya hamnstatskontrolldirektivet samt att Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som enligt direktivet ska fullgöras av Sverige. Härigenom omfattas enligt utredningen även de rapporteringsskyldigheter till kommissionen som enligt direktivet ankommer på den behöriga myndigheten.
Utredningen noterar i sammanhanget att bemyndigandet till Transportstyrelsen som i nuläget finns i 7 kap. 6 § 1 FSL, avseende möjligheten att meddela föreskrifter om tillsynsförrättningar, även borde kunna användas för att ta fram nya bestämmelser som närmare reglerar rapporteringsskyldigheten, bl.a. på så sätt att fartygsägare därigenom kan åläggas rapportera in de erforderliga uppgifterna direkt till informationsdatabasen.
Angående SafeSeaNet, se vidare avsnitt 4.13 nedan avseende Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet).
107
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
I anslutning till nämnda rapporteringsskyldighet kan Transportstyrelsens rutiner m.m. för överföring av relevant information till kommissionen behövas ses över.
Artikel 24.3: Detsamma som ovan gäller Transportstyrelsens rutiner för verifiering att uppgifterna är riktiga och blir godkända för offentliggörande.
Artikel 24.4 innehåller regler om inspektionsdatabasen som inte föranleder någon författningsreglering.
Artikel 25 i det nya direktivet innehåller regler om Informationsutbyte och samarbete.
Regler om samarbete finns i artikel 14 i det tidigare direktivet. Följande krav ställs på medlemsstat enligt artikel 25.
Varje medlemsstat ska se till att dess hamnmyndigheter eller -organ och andra berörda myndigheter eller organ som har följande typer av information ger dem till den behöriga myndigheten:
– Information som har anmälts i enlighet med artikel 9 och bilaga III.
– Information om fartyg som inte har lämnat någon information enligt kraven i detta direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester och direktiv 2002/59/EG samt i förekommande fall, förordning (EG) nr 725/2004.
– Information om fartyg som har gått till sjöss utan att ha följt artikel 7 eller artikel 10 i direktiv 2000/59/EG
– Information om fartyg som har vägrats anlöpa eller avvisats från hamn av skyddsskäl.
– Information om uppenbara avvikelser i enlighet med artikel 23.
Utredningen anser att bemyndigandet till Transportstyrelsen som i nuläget finns i 7 kap. 6 § 1 FSL, avseende möjligheten att meddela föreskrifter om tillsynsförrättningar, även i detta sammanhang borde kunna användas för att ta fram nya bestämmelser som närmare reglerar rapporteringsskyldigheten.
Utredningen noterar dock att det i denna del av direktivet ställs krav på att olika typer av information ska lämnas från hamn- och andra berörda myndigheter till Transportstyrelsen.
Uppgiftslämnandet kan medföra skäl att närmare undersöka vilken typ av uppgifter som är aktuella, för vilka ändamål uppgifterna kan/ska lämnas ut samt om/hur dessa uppgifter omfattas av sekretessbestämmelser. Sammantaget anser utredningen att denna fråga inte bör bedömas inom ramen för utredningens uppdrag utan i stället lämpligen bör utredas i särskild ordning vid en eventuell
108
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
översyn av frågor om uppgiftsutbyte och samarbete mellan myndigheter i ett större perspektiv.
Artikel 26 i det nya direktivet innehåller regler om offentliggörande av information. Artikeln riktar sig till kommissionen och föranleder inte någon författningsändring.
3.12 Ersättning för kostnader (artikel 28)
Utredningens bedömning: Artikel 28 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
För att innehållet i denna artikel ska kunna införlivas i svensk rätt krävs dock att ett tillägg görs i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2008:94) om avgifter för tillsyn med innebörden att en inspektion, som leder till ett nyttjandeförbud, ska föranleda avgift.
Artikel 28 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om ersättning för kostnader. Artikeln har sin motsvarighet i artikel 16 i det tidigare direktivet.
Enligt 7 kap. 6 § 4 fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) anges avseende Tillsyn m.m. att
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om --- 4. avgifter till staten för tillsyn av fartyg och rederiers och fartygs säkerhetsorganisation samt för provning och granskning av material och utrustning och för granskning av ritningar till fartyg.
I 6 kap. 12 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF) anges att Transportstyrelsen får meddela föreskrifter enligt 7 kap. 6 § 4 FSL om avgifter.
I 7 kap. 6 § FSF finns ytterligare bestämmelser om avgifter med följande lydelse.
Fartygets ägare eller redare skall ersätta kostnader som uppstår för en tillsynsmyndighet i samband med sådant kvarhållande av ett fartyg som har skett med stöd av fartygssäkerhetslagen (2003:364) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Förarbetena till nuvarande författningar (Ds 2002:39 s. 79 ff.) hänvisar till tidigare gällande bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) och lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (LÅFF), där det föreslås att regeringen eller den
109
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för fartygets redare eller ägare att utge ersättning för kostnader i samband med kvarhållandet av ett fartyg.
I nämnda förarbeten anförs i detta sammanhang följande.
Artikel 16 [dir. 95/21/EG] har sin motsvarighet i FSL och VlfL [numera LÅFF, utredningens anmärkning]. Enligt 10 kap. 22 § FSL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg. Motsvarande reglering finns i 6 kap. 8 § VlfL. --- Genom artikel 16.1 har tillsynsmyndighetens behov av att få ersättning för sina tillsynskostnader tillgodosetts. I begreppet ”kostnader i samband med kvarhållandet” i nya 16.2 i direktivet får anses ligga de kostnader tillsynsmyndigheten kan ha för att genomföra ett kvarhållande av ett fartyg. Förutom de kostnader för tillsynsförrättningar som tidigare har tillgodosetts genom artikel 16.1, kan det bli fråga om kostnader för vakthållning vid ett kvarhållet fartyg eller andra tillkommande kostnader för tillsynsmyndigheten. Även andra kostnader som någon myndighet har vid verkställande av ett kvarhållande skulle kunna komma i fråga.
Av 1 kap. 13 § Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet framgår vidare att bestämmelser om avgifter för tillsyn finns i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2008:94) om avgifter för tillsyn. Av 1 § i SJÖFS 2008:94 framgår följande.
Dessa föreskrifter fastställer avgifter för Transportstyrelsen av fartyg, rederiers säkerhetsorganisation, sjöfartsskydd och hamnskydd.
En inspektion ska inte föranleda någon avgift enligt dessa föreskrifter om inte annat är särskilt föreskrivet.
Några sådana särskilda föreskrifter finns inte i SJÖFS 2008:94.
Utredningens överväganden
De artiklar i det nya hamnstatskontrolldirektivet som artikel 28 hänvisar till skiljer sig endast i begränsade delar ifrån de artiklar som hänvisas till i artikel 16 i det tidigare direktivet.
Enligt utredningens mening utgör inte denna skillnad mellan direktiven, sammantaget med utformningen av svensk rätt på området, skäl att föreslå någon författningsändring i denna del.
110
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Utredningen uppmärksammar dock att det i SJÖFS 2008:94 anförts att ”(e)n inspektion ska inte föranleda någon avgift enligt dessa föreskrifter om inte annat är särskilt föreskrivet”.
Detta medför således att det i svensk rätt visserligen – med stöd av FSL, FSF, TSFS 2009:2 och SJÖFS 2008:94 – finns en kedja av bemyndiganden från regeringen till Transportstyrelsen, avseende möjligheten att besluta om avgifter överhuvudtaget, men att det i sistnämna föreskrift anges specifikt att inspektion inte ska föranleda någon avgift.
Mot bakgrund av utformningen av artikel 28 i det nya hamnstatskontrolldirektivet finner utredningen skäl att föreslå en ändring i SJÖFS 2008:94 med utnyttjande av de gällande bemyndigandena för Transportstyrelsen innebärande att en inspektion, som föranleder kvarhållande av ett fartyg eller är inspektioner enligt artiklarna 16 och 21.4 i direktivet, ska föranleda en sådan avgift.
3.13 Uppgifter för övervakning av genomförandet (artikel 29)
Utredningens bedömning: Artikel 29 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 29 i det nya direktivet innehåller bestämmelser som anger att medlemsstaterna ska lämna uppgifter till kommissionen enligt vissa angivna intervall. Artikeln har en direkt motsvarighet i artikel 17 i det tidigare direktivet.
På sätt som redogjorts ovan i avsnitt 3.4.1 föreslår utredningen att Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet enligt det nya hamnstatskontrolldirektivet samt att Transportstyrelsen ska fullfölja de uppgifter som enligt direktiv 2009/16/EG ska fullgöras av Sverige.
Inom detta allmänt formulerade bemyndigande ryms, enligt utredningens mening, även den i den nu aktuella artikeln angivna specifika uppgiften om rapporteringsskyldighet. De rapporteringsskyldigheter till kommissionen som enligt direktivet ankommer på den behöriga myndigheten ska således enligt utredningen fullgöras av Transportstyrelsen enligt bemyndigandet i avsnitt 3.4.1.
111
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Skäl att föreslå ytterligare författningsändring i denna del föreligger därmed inte.
3.14 Sanktioner (artikel 34)
Utredningens bedömning: Artikel 34 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Utredningen bedömer att reglerna om hamnstatkontroll, som bl.a. medför att fartyg förhindras att lämna en hamn, vilket i sin tur innebär negativa ekonomiska konsekvenser för fartyget – sammantaget med i fartygssäkerhetslagen (2003:364) gällande ansvarsbestämmelser – är tillräckligt effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder i sig. Några sanktioner utöver ovannämnda regelverk avseende hamnstatskontroll finns det därmed inte behov av att införa i svensk rätt.
En allmän diskussion kan här föras avseende kravet/behovet av sanktioner/ansvarsbestämmelser till följd av bestämmelserna i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Artikel 34 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om sådana sanktioner. Av artikeln framgår följande.
Medlemsstaterna ska fastställa ett system med sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikeln motsvaras av artikel 19 a) i det tidigare direktivet.
I dag finns redan ett antal ansvarsbestämmelser (straff) i 8 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Det kan enligt utredningen diskuteras om nya åligganden mot enskilda enligt det nya hamnstatskontrolldirektivet också ska straffsanktioneras.
I artikel 19 a) i det tidigare direktivet används genomgående begreppet påföljd i stället för som i det nya hamnstatskontrolldirektivet begreppet sanktion.
Begreppet påföljd är i svenskt språkbruk att hänföra till en gemensam beteckning av olika straffrättsliga påföljder, såsom böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse och överlämnande till särskild vård.
112
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Begreppet sanktion har däremot en vidare innebörd. Mot bakgrund härav kan inledningsvis enligt utredningens mening konstateras att det inte föreligger ett direkt krav från det nya hamnstatskontrolldirektivets sida att sanktionerna ska vara av straffrättslig karaktär.
I sammanhanget kan vidare påpekas att det inom en rad rättområden numera även förekommer s.k. sanktionsavgifter, dvs. en ekonomisk sanktion som åläggs en fysisk eller juridisk person på grund av ett rättstridigt beteende. Sanktionsavgifter kan erbjuda ett enkelt, snabbt och effektivt beivrande av vissa regelbrott. Sådana sanktionsavgifter bör enligt regeringen (se prop. 2007/08:107 s. 15 ff.) få förekomma endast inom speciella klart avgränsade områden. Sanktionsavgifter har bl.a. införts i fiskelagen (1993:787).
Utredningen anser att det centrala kravet i den aktuella artikeln i det nya hamnstatskontrolldirektivet är att det i Sverige ska finnas ett system av regler i svensk rätt som är effektivt, proportionerligt och avskräckande.
I detta sammanhang ska, enligt utredningen, vägas in själva utformningen av grundbestämmelserna i FSL och vilka – framför allt ekonomiska – konsekvenser dessa bestämmelser i sig kan innebära om de inte efterföljs.
Exempelvis innebär en underlåten ankomstanmälan enligt artikel 9 (se avsnitt 3.6.6.) att en tilläggsinspektion då ska göras. Detta innebär i sin tur extra liggetid för fartyget vilket för med sig kostnader för exempelvis redaren. I förlängningen kan reglerna i hamnstatskontrolldirektivet i detta fall också innebära noteringar i Sirenac, vilket i sin tur kan leda till att fartyget vid senare anlöp har en högre riskprofil, något som leder till ytterligare kostnader för redaren.
Regler som innebär att ett fartyg på ett eller annat sätt hålls kvar i hamn medför således negativa ekonomiska konsekvenser för exempelvis befälhavare, redare, eller agenter, vilket är ett enligt utredningen – sammantaget med ovannämnda ansvarsbestämmelser i FSL – tillräckligt effektivt, proportionerligt och avskräckande regelsystem.
Möjligheten skulle kunna finnas att komplettera bestämmelserna med sanktionsavgifter i vissa delar. I dessa fall krävs dock en mer utförlig utredning där bl.a. måste vägas in vilka bestämmelser som ska omfattas av sanktionerna, eventuell avkriminalisering av andra sanktioner, avgiftsbeloppets storlek, regler om förhindrande av
113
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
dubbla sanktioner (straff/sanktionsavgift eller sanktionsavgift/vite), etc.
Utredningen har mot bakgrund härav inte funnit skäl att i detta sammanhang föreslå införandet av några sanktionsavgifter. Detta bör enligt utredningen utredas i särskild ordning vid en eventuell översyn av hela fartygssäkerhetslagens ansvarsbestämmelser.
Utredningen anser sammanfattningsvis att regelsystemet avseende hamnstatskontrolldirektivet på det sätt som det är utformat i dag i sig är en tillräcklig sanktion för överträdelser. Ytterligare straffpåföljder behövs inte. Några förslag till ändring i lag eller förordning föreslås därför inte i denna del.
3.15 Övrigt (artiklarna 27, 30–33 och 35–39)
Utredningens bedömning: Artiklarna 27, 30–31 och 35–39
föranleder inte någon ändring i lag eller förordning.
Artiklarna i det nya hamnstatskontrolldirektivet innehåller regler om
-
artikel 27 Offentliggörande av en lista över företag med låg och mycket låg prestation – vilken saknar motsvarighet i det tidigare direktivet,
-
artikel 30 Kontroll av medlemsstaternas genomförande och prestationsnivåer – vilken saknar motsvarighet i det tidigare direktivet,
-
artikel 31 Kommittéförfarande – vilken motsvaras av artikel 18 i det direktivet,
-
artikel 32 Ändringsförfarande – vilken delvis motsvaras av artikel 19 i det tidigare direktivet,
-
artikel 33 Genomförandebestämmelser – vilken saknar motsvarighet i det tidigare direktivet,
-
artikel 35 Översyn – vilken saknar motsvarighet i det tidigare direktivet,
-
artikel 36 Genomförande och anmälan – vilken motsvaras av artikel 20 i det tidigare direktivet,
-
artikel 37 Upphävande – vilken saknar motsvarighet i det tidigare direktivet,
114
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
-
artikel 38 Ikraftträdande (av direktivet) – vilken motsvaras av artikel 21 i det tidigare direktivet, och
-
artikel 39 Adressater – vilken motsvaras av artikel 22 i det tidigare direktivet.
Artiklarna riktar sig till kommissionen eller till medlemsstaterna vilket inte någon medför någon författningsändring.
Närmare angående införlivande och förslag till ikraftträdande av föreslagna författningsändringar, se avsnitt 6.
3.16 Bilagor till direktivet
Utredningens bedömning: Bilagorna I–XVI föranleder inte
någon ändring i lag eller förordning.
Nedan följer en genomgång av de bilagor som är knutna till det nya hamnstatskontrolldirektivet, bilagorna I–XVI.
Bilaga I
Bilaga I till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 5 i direktivet.
Bilagan saknar motsvarighet i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga II
Bilaga II till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 10.2 i direktivet.
Bilagan saknar motsvarighet i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
115
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
Bilaga III
Bilaga III till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 9.1 i direktivet.
Bilagan saknar motsvarighet i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga IV
Bilaga IV till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 13.1 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga II i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga V
Bilaga V till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 13.3 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga III i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga VI
Bilaga VI till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 15.1 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga IV i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga VII
Bilaga VII till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 14 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga V i direktiv 95/21/EG.
116
SOU 2009:90 Hamnstatskontrolldirektivet
Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga VIII
Bilaga VIII till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 16 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga XI i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas av den föreslagna ändringen i 7 kap. 2 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) där en direkt hänvisning sker till artikel 16 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Bilaga IX
Bilaga IX till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 17 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga IX i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga X
Bilaga X till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 19.3 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga VI i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga XI
Bilaga XI till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artiklarna 22.1 och 22.5 i direktivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga VII i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
117
Hamnstatskontrolldirektivet SOU 2009:90
118
Bilaga XII
Bilaga XII till det nya hamnstatskontrolldirektivet är att hänföra till artikel 24.1 i direktivet.
Bilagan saknar motsvarighet i direktiv 95/21/EG. Artikeln riktar sig till kommissionen och föranleder enligt utredningen inte någon författningsreglering. Bilaga XII riktar sig också till kommissionen, samt innehåller i dess sista mening en formulering av allmän informationskaraktär. Bilaga XII föranleder därmed inte någon författningsreglering.
Bilaga XIII
Bilaga XIII är att hänföra till artikel 26 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga VIII i direktiv 95/21/EG. Artikel riktar sig till kommissionen och föranleder enligt utredningen inte någon författningsreglering. Detsamma gäller för innehållet i bilaga XIII.
Bilaga XIV
Bilaga XIV är att hänföra till artikel 29 i det nya hamnstatskontrolldirektivet.
Bilagan har en motsvarighet i bilaga X i direktiv 95/21/EG. Innehållet i bilagan omfattas enligt utredningens mening av Transportstyrelsens utökade bemyndigande enligt avsnitt 3.4.1.
Bilaga XV–XVI
Bilagorna XV–XVI är att hänföra till artikel 37 i det nya hamnstatskontrolldirektivet och föranleder enligt utredningen inte några författningsåtgärder.
4 Övervakningsdirektivet
4.1 Uppdraget
Den 27 juni 2002 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (övervakningsdirektivet). Direktivet införlivades i svensk rätt genom ändringar i fartygssäkerhetslagen (2003:364, FSL) och i lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (LÅFF).
Övervakningsdirektivets syfte, såsom det anges i artikel 1 i direktivet, är att inom gemenskapen inrätta ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik, för att öka säkerheten och effektiviteten för denna trafik och förbättra myndigheternas insatser vid tillbud, olyckor eller potentiellt farliga situationer till sjöss, inklusive sjöräddningsinsatser, samt bidra till att bättre kunna förhindra och upptäcka förorening från fartyg.
Direktiv 2009/17/EG om ändring i övervakningsdirektivet syftar till att förbättra möjligheterna att lämna stöd till fartyg i nöd på skyddade platser. Vidare införs krav på att även fiskefartyg över 15 meter ska förses med automatiskt identifieringssystem (AIS). Därutöver kompletteras dagens regelverk med bl.a. regler om åtgärder vid farligt isläge och krav på att samtliga av EU:s medlemsstater ska vara anslutna till det s.k. SafeSeaNet för att förbättra utbytet av information om bl.a. transporter av farligt gods.
Utredningens uppdrag såvitt avser ändringarna av övervakningsdirektivet är att föreslå hur det kan genomföras i svensk rätt. Utredaren ska redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med direktivens och IMO:s, i detta fall rekommenderande, regelverk och i förekommande fall lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för genomförande av direktivet i svensk rätt. I fråga om genomförandet av regelverket kring
119
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
skyddade platser i enlighet med den nya lydelsen av övervakningsdirektivet ska utredningen särskilt beakta hur möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras.
I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av direktivens och IMO:s regler bör utredaren lämna förslag på hur ansvaret mellan myndigheterna bör fördelas och regleras. I detta sammanhang ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansvaret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara nationell kontaktpunkt bör belysas. Förslag till sådana författningsändringar som utredaren anser nödvändiga för att åstadkomma önskad effektivisering ska redovisas.
Utredningen har ansett att med nationell kontaktpunkt avses i direktiven till utredningen vilken myndighet som ska svara för att information överförs från/till Sverige från/till SafeSeaNet.
4.2 Lagändringar i anledning av direktiv 2002/59/EG
4.2.1 Inledning
Det tidigare övervakningsdirektivet, 2002/59/EG, behandlades i prop. 2003/04:88. Till största delen menade regeringen att det redan fanns bestämmelser i det svenska regelverket som täckte direktivets krav. I vissa delar ansågs direktivet kunna genomföras genom att myndighetsföreskrifter meddelades med stöd av befintliga bemyndiganden. I andra avseenden ansåg regeringen att lagstiftningen behövde kompletteras.
4.2.2 Förhandsanmälan från fartyg
En lagändring avsåg förhandsanmälan från fartyg. Ändringen innebar att regeringen eller den myndighet som regeringen beslutar får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn eller ankarplats. Skyldigheten får åläggas redare, befälhavare och den som befullmäktigats att på redarens vägnar lämna information.
120
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Regeringen föreslog att 7 kap. 2 § 5 FSL skulle ändras, så att bemyndigandet som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriftsrätt även omfattar ett fartygs anmälningsskyldighet inför ankomsten till en hamn. Regeringen föreslog även att ”ankarplats” skulle nämnas i bemyndigandet (prop. 2003/04:88 s. 18).
4.2.3 Åtgärder vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden
Vidare infördes en lagändring innebärande att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skulle få meddela föreskrifter om skyldighet att lämna information i sådana situationer där väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att de innebär allvarliga risker för människor eller miljön. Vidare slogs fast att ett förbud eller föreläggande enligt 7 kap. 5 § LÅFF även får meddelas om det finns ett allvarligt hot om förorening av andra staters havs- eller kustområden.
Förslaget syftade till införande av artikel 18 i direktiv 2002/59/EG, som anger att den behöriga myndigheten, när väder- eller sjöförhållandena är ”ytterst ogynnsamma”, får vidta vissa åtgärder om myndigheten anser att det föreligger allvarliga risker för föroreningar eller om människoliv är i fara. Myndigheten bör då, om så är möjligt, ge en befälhavare på ett fartyg som är på väg att anlöpa eller lämna en hamn i ett sådant riskabelt område uppgifter om sjö- eller väderförhållandena samt om de risker som förhållandena kan innebära för fartyget, lasten, besättningen och passagerare.
Vidare kan myndigheten vidta andra åtgärder som bedöms lämpliga. En sådan är exempelvis att förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna en hamn i ett berört område innan det har konstaterats att det inte längre föreligger några risker på grund av väder och vind. Åtgärden kan även bestå i en rekommendation till berörda fartyg. Så långt möjligt ska myndigheten också vidta åtgärder för att begränsa eller förbjuda bunkring till sjöss inom territorialhavet vid dessa förhållanden.
Befälhavaren ska informera rederiet om de åtgärder som myndigheten har rekommenderat eller beslutat om och därefter göra en egen bedömning av hur han eller hon ska agera. Om befälhavaren kommer fram till att han eller hon inte bör följa myndighetens rekommendation ska myndigheten informeras om orsaken
121
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
till detta. Ett beslut av en behörig myndighet om förbud att t ex anlöpa eller lämna en hamn ska givetvis alltid åtlydas.
Möjligheter att besluta om avgångsförbud fanns sedan tidigare reglerade dels i FSL, dels i LÅFF. FSL syftar till sjösäkerhet med fokus på fartyg och människor medan den sistnämnda lagen syftar till att i första hand skydda miljön. Då artikel 18 i direktiv 2002/59/EG tar sikte på skydd både av människor och miljö, menade regeringen att ny reglering borde delas upp på båda de nämnda lagarna (samma källa s. 20).
Således gjordes ett tillägg i 6 kap. 1 § FSL som numera avser Transportstyrelsens möjligheter att förbjuda ett fartygs resa. Transportstyrelsens roll som den myndighet som i första hand ska ta dessa beslut framgår av 6 kap. 7 §. Regeringen har dock möjlighet att föreskriva om beslutanderätt även för annan myndighet. Ett bemyndigande fanns sedan tidigare i 7 kap. 7 § FSL och närmare bestämmelser i 7 kap.1 och 2 §§fartygssäkerhetsförordningen (2003:438, FSF). Dessa bestämmelser anger att Transportstyrelsen i vissa fall ska förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn. Det var dock nu fråga om att Transportstyrelsen skulle ha möjlighet att besluta t.ex. om ett anlöpsförbud, varför regeringen menade att en komplettering var nödvändig i FSF (samma källa, s. 20).
Vid ogynnsamma väder- och sjöförhållanden föreskriver direktivet att det ska vara möjligt att meddela förbud mot fartygs resa respektive anlöp. Sedan tidigare fanns i 7 kap. 5 § LÅFF bestämmelser som gör det möjligt för Transportstyrelsen att meddela nödvändiga beslut om det finns grundad anledning att anta att svenskt territorium, svenskt luftrum eller svenska intressen i övrigt på grund av ett faktiskt eller befarat utsläpp av olja eller något annat skadligt ämne kan skadas i avsevärd mån. Bestämmelsen täcker också vad som sägs i direktivet om begränsning eller förbud mot bunkring. Enligt 7 kap. 3 § förordning (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg (FÅFF) får sådana beslut även meddelas av Kustbevakningen, om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar. Eftersom det enligt direktiv 2002/59/EG skulle vara möjligt att fatta dessa beslut även om det förelåg ett allvarligt hot om förorening av andra staters havs- eller kustområden föreslog regeringen att 7 kap. 5 § LÅFF kompletterades med ett andra stycke angående detta. Av 9 kap. 6 § andra stycket LÅFF framgår att ett beslut som meddelats med stöd
122
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
av 7 kap. 5 § gäller omedelbart, om inte annat föreskrivs i beslutet (samma källa s. 21).
Kustbevakningens miljöräddningsledare har enligt 6 kap. 2 § lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) befogenhet att göra ingrepp i annans rätt. Om ett sådant beslut innebär förbud eller föreläggande enligt 7 kap. 5 § LÅFF får det fattas bara om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas. Ett sådant beslut ska genast underställas Transportstyrelsen enligt 9 kap. 1 § LÅFF.
Vidare föreslog regeringen att bemyndigandet i 7 kap. 2 § FSL om bl.a. befälhavarens skyldigheter skulle utvidgas på så sätt att föreskrifter även kan meddelas om skyldighet att lämna information i situationer där väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att det föreligger allvarliga risker för människor eller miljön. På så sätt kunde befälhavarens skyldigheter enligt artikel 18.2 regleras. Av praktiska skäl var det enligt regeringens mening lämpligt att inte göra bemyndigandet alltför snävt genom att där återge direktivets exakta ordalydelse. På så sätt, menade regeringen, skulle t.ex. smärre ändringar i direktivet inte behöva föranleda lagändringar.
Regeringen konstaterade avseende kostnader för sanering i samband med att ett läckande fartyg tas in i hamn, att den sanering som eventuellt blir aktuell utförs, i den mån det är fråga om akuta åtgärder, av kommunen inom ramen för den kommunala räddningstjänsten. Av 7 kap. 2 § LSO framgår att kommunen under vissa förutsättningar kan få ersättning för sina kostnader av staten. I preambeln (16) till direktiv 2002/59/EG anges att kommissionen bör undersöka möjligheten att upprätta ett adekvat kompensationssystem för hamnar som tar emot fartyg i sjönöd, och även möjligheten att kräva att anlöpande fartyg har fullgod försäkring (samma källa, s. 21).
4.2.4 Påföljder
En kompletterande lagregel infördes också beträffande påföljder. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivits med stöd av 7 kap. 2 § 5 FSL kan enligt ändringen dömas till böter.
Ändringarna var föranledda av att artikel 25.2 i direktiv 2002/59/EG föreskrev att medlemsstaterna skulle införa ett påföljdssystem för överträdelser av nationella bestämmelser som
123
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
antagits i enlighet med direktivet. Påföljderna ska vara ”effektiva, proportionella och avskräckande”.
Regeringen menade att det enligt då gällande lagstiftning redan fanns påföljdsbestämmelser som täckte överträdelser mot skyldigheter enligt direktivet. Överträdelser av förbud mot ett fartygs resa, vilket regeringen föreslog även skulle kunna meddelas vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden, fanns sanktionerade i 8 kap. 1 § första stycket 1 FSL. Där framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett sådant förbud döms till böter eller fängelse i högst ett år. Av 8 kap. 3 § FSL framgår vidare att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra sådan anmälningsskyldighet som har ålagts med stöd av 7 kap. 2 § 5 döms till böter. Eftersom förslagen till 7 kap. 2 § 5 c) och d) har utformats som ett bemyndigande att föreskriva om skyldighet att lämna uppgifter, borde, för att även dessa punkter ska anses omfattas av straffbestämmelsen, ordalydelsen i 8 kap. 3 § 13 anpassas till detta (samma källa, s. 22).
4.3 Utredning genomförd av Sjöfartsverket och Kustbevakningen på uppdrag av Näringsdepartementet
Frågor som berörs av övervakningsdirektivets reglering har utretts av Kustbevakningen och Sjöfartsverket på uppdrag av regeringen. Regeringen gav i beslut den 27 maj 2004 myndigheterna i uppdrag att utreda behovet av förändringar i fråga om mottagandet av fartyg i nöd. Särskilt skulle myndigheterna belysa om det finns anledning att ändra den nuvarande gränsdragningen mellan statlig och kommunal räddningstjänst. Om Kustbevakningen och Sjöfartsverket skulle se att förbättringar kan göras i fråga om andra åtgärder, som vidtas mot förorening från fartyg inom ramen för LÅFF, skulle även sådana förslag lämnas. Vidare skulle myndigheterna redovisa förslag till författningsändringar som ansågs nödvändiga för önskad effektivisering samt analysera konsekvenserna av de föreslagna ändringarna och därvid särskilt beakta ekonomiska konsekvenser för stat och kommun (ärendenr. N2004/4124/TP).
Innehållet i utredningen redovisas nedan i avsnitt 4.12.1 om ändrade regler avseende mottagande av fartyg i behov av assistans.
124
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
4.4 Allmänna bestämmelser i direktiv 2009/17/EG (artikel 2 och 3)
Direktiv 2009/17/EG innehåller fyra artiklar. Artikel 1 redogör för de artiklar i direktiv 2002/59/EG som ska ändras eller ersättas. Artikel 2 avser införlivande, artikel 3 ikraftträdande och artikel 4 adressater.
De allmänna bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG återfinns i artiklarna 1–3 och avser syfte, tillämpningsområde och definitioner). Artiklarna 2 och 3 har ändrats genom direktiv 2009/17/EG.
4.4.1 Direktivets tillämpningsområde – artikel 2
Utredningens bedömning: Artikel 2 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
I artikel 2 i direktiv 2002/59/EG anges tillämpningsområdet för direktivet. I artikel 2.1 sägs att om inget annat anges ska direktivet gälla fartyg med en bruttodräktighet av minst 300. Vidare anges i artikel 2.2 a)–c) att direktivet inte ska tillämpas på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller nyttjas av en medlemsstat och används för allmännyttiga eller icke-kommersiella ändamål. Inte heller ska direktivet tillämpas på fiskefartyg, traditionsfartyg och fritidsbåtar vars längd understiger 45 meter eller bunkrar under 5000 ton, proviantförråd och utrustning som används ombord på fartygen. Med bunkrar ska, enligt utredningens uppfattning, förstås bunkerolja.
En ändring av artikel 2.2 har gjorts i direktiv 2009/17/EG. Det innebär att inledningsfrasen ska ersättas med följande:
a) Om inget annat anges ska detta direktiv inte tillämpas på:
Vidare har artikel 2.2, led c) ändrats, så att den numera avser att undanta
bunker på fartyg under 1 000 bruttotonnage och proviantförråd och utrustning ombord på alla fartyg.
Med fartyg under 1 000 bruttotonnage avses med all sannolikhet fartyg med en bruttodräktighet under 1 000. Genom ändringen
125
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
vidgas tillämpningsområdet för direktivet. Dessutom tydliggörs att direktivet inte är tillämpligt på proviantförråd och utrustning på alla fartyg.
Överväganden
Transportstyrelsen har bemyndigande att besluta föreskrifter avseende anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall (3 kap. 11 § och 7 kap. 2 § FÅFF, 15 § förordningen (2006:311) om transport av farligt gods (FFG), 2 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300, SjöTF) och 2 kap. 7 § FSF).
I dag återfinns tillämpningsområdet för direktivet definierat i 2– 3 §§ i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall. Ändringarna i artikel 2 bör medföra viss justering i Transportstyrelsens föreskrifter. I övrigt krävs ingen författningsändring.
I anledning av ändringarna i artikeln har även bilaga 1.4 strecksats X ändrats, se avsnitt 4.19.1 nedan.
4.4.2 Definitioner
Utredningens förslag och bedömning: Den definition av
begreppet ”fartyg i behov av assistans” som återfinns i direktivets artikel 3, v), ska införas i förordning (2003:438) om åtgärder mot förorening från fartyg.
Artikel 3 föranleder inte i övrigt någon ändring i lag eller förordning, men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
I artikel 3, a)–r) i direktiv 2002/59/EG anges vilka betydelser beteckningarna i direktivet har.
Punkten a) som definierar internationella instrument ändras i direktiv 2009/17/EG så att ”relevanta internationella instrument” ersätts av
”relevanta internationella instrument”: följande instrument (i uppdaterad version)”.
126
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Till de internationella instrument som räknas upp ska följande läggas till:
– IMO:s res A.917 (22): internationella sjöfartsorganisationens resolution 917(22) med titeln Guidelines for the onboard use of AIS, ändrad genom IMO:s resolution A.956 (23), – IMO:s res A.949(23): Internationella sjöfartsorganisationens res. 949(23): med titeln Guidelines on places of refuge for ships in need of assistance. – IMO:s resolution A.950(23): internationella sjöfartsorganisationens resolution 950(23): med titeln Maritime assistance services (MAS). – IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka: de riktlinjer som bifogas resolution LEG. 3 (91) från IMO:s juridiska kommitté av den 27 april 2006, godkända av ILO:s stytrelse vid dess 296:e session den 12–16 juni 2006.
Led k) om behöriga myndigheter har ändrats. Tidigare definierades behörig myndighet som den som ”tar emot och vidarebefordrar uppgifter som anmäls enligt direktivet”.
Nu lyder bestämmelsen:
behöriga myndigheter: de myndigheter och organisationer som medlemsstaterna utsett för att utföra uppgifter enligt detta direktiv.
Vidare har ett antal nya strecksatser med definitioner lagts till, s)–w):
s) SafeSeaNet: gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, utvecklat av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna för genomförandet av gemenskapslagstiftning”.
t) regelbunden trafik: en rad överfarter mellan samma två eller flera hamnar, som antingen följer en offentliggjord tidtabell eller som förekommer så regelbundet eller så ofta att de utgör en igenkännlig systematisk serie.
u) fiskefartyg: alla fartyg som är utrustade för kommersiellt utnyttjande av levande akvatiska resurser.
v) fartyg i behov av assistans: utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i Internationella sjöräddningskonventionen om räddning av personer, ett fartyg i en situation som kan medföra förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten.
w) LRIT: ett system för långdistansidentifiering och –spårning av fartyg, i enlighet med kapitel V, regel 19-1 i SOLAS-konventionen.
127
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Överväganden
Transportstyrelsen har bemyndigande att föreskriva om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet (3 kap. 11 § och 7 kap. 2 § FÅFF, 15 § FFG, 2 kap. 1 § SjöTF och 2 kap. 7 § FSF) liksom om navigationssäkerhet och navigationsutrustning (7 kap. 2 § 1 FSL och 2 kap. 1 § FSF). Aktuella definitioner finns i dag i 4 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall. Den nya inledande skrivningen om relevanta internationella instrument, uppräkningen av nya rättsakter och de nya definitionerna bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifterna på motsvarande sätt.
”Fartyg i behov av assistans” bör definieras i FÅFF, som föreslås innehålla reglering om behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans i enlighet med artikel 20–20 b (se avsnitt 4.12.3 nedan).
I övrigt krävs ingen författningsändring.
4.5 AIS (artikel 6 a och 6 b)
I detta avsnitt ska de nya artiklarna 6 a och 6 b behandlas. Artiklarna är placerade i avdelning I i direktiv 2002/59/EG, avseende fartygsrapportering och fartygsövervakning.
4.5.1 Fiskefartygs användning av automatiska identifieringssystem (AIS) – artikel 6 a
Utredningens bedömning: Artikel 6 a föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
Artikel 6 i direktiv 2002/59/EG avser användning av automatiskt identifieringssystem (AIS – Automatic Identification System). Systemet gör det möjligt att identifiera och följa fartyg från andra fartyg och från landstationer. AIS är primärt avsett att vara ett antikollisionshjälpmedel men används också av stater för att följa trafiken utanför deras kust.
128
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
I artikel 6.1 i direktiv 2002/59/EG anges att varje fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat i enlighet med den tidsplan som anges i bilaga II.I ska vara utrustat med en AIS som uppfyller IMO:s krav. I bilagan preciseras ”fartyg” till att avse passagerarfartyg oavsett storlek och alla fartyg med en bruttodräktighet av minst 300. Enligt tidsplanen ska samtliga dessa fartyg i juli 2007 varit utrustade med AIS. Vidare anges i artikel 6.2 att fartyg som är utrustade med en AIS ska vid varje tidpunkt ha den i drift, utom i de fall då det i internationella avtal, regler eller standarder föreskrivs skydd av uppgifter om framförandet.
Tidigare undantogs, vilket framgår av direktivets tillämpningsområde, fiskefartyg helt från denna reglering. I preambeln (6) till direktiv 2009/17/EG anges att med beaktande av de många sammanstötningar med fiskefartyg som uppenbarligen inte har uppmärksammats av handelsfartyg eller som inte har uppmärksammat handelsfartyg i sin närhet är det i hög grad önskvärt att bestämmelsen i direktiv 2002/59/EG utsträcks till fiskefartyg med en total längd överstigande 15 meter.
En ny artikel 6 a –Fiskefartygs användning av AIS – har därför införts. Den lyder:
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen, eller är verksamt på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav, eller landar sina fångster i en medlemsstats hamn ska, i enlighet med den tidsplan som anges i bilaga II.I.3, vara utrustat med ett AIS (klass A) som uppfyller de prestandanormer som tagits fram av IMO. Fiskefartyg utrustade med AIS ska ständigt hålla systemet i drift. Under exceptionella förhållanden får AIS slås av om befälhavaren anser att detta är nödvändigt för fartygets skydd eller säkerhet.
Överväganden
Transportstyrelsen har bemyndigande att föreskriva om skyldighet för fartyg att vara utrustade med AIS enligt 7 kap. 2 § FSL och 2 kap. 1 § FSF. Regler avseende AIS återfinns i dag i 3 kap. 14 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2006:17) om navigationssäkerhet och navigationsutrustning. Myndighetsföreskrifterna bör ändras så att AIS görs obligatorisk för de fiskefartyg direktivet anger med en total längd över 15 meter. Övergångsbestämmelser krävs enligt bilaga II.I.3 – kraven träder i kraft i intervall (se avsnitt 4.19.2 nedan).
129
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Vidare bör en bestämmelse motsvarande andra stycket i den nya artikel 6 a föras in i föreskrifterna, dvs. att systemet alltid ska vara i drift, men att det får slås av under exceptionella förhållanden.
4.5.2 Användning av system för långväga spårning och identifiering av fartyg (LRIT) – artikel 6 b
Utredningens bedömning: Artikel 6 b föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
En ny artikel 6 b har införts. Den avser användning av system för långväga spårning och identifiering av fartyg (LRIT – Long Range Identification and Tracking). I maj 2006 trädde ett tillägg till kapitel V i SOLAS (International Convention for the Safety of Life at Sea) regel V/19-1 ”LRIT” i kraft. LRIT är ett spårnings- och identifieringssystem som har ett delvis annat syfte än AIS. Överföringen av data från fartygen sker också på ett annat sätt än med AIS-systemet.
Artikel 6 b lyder:
1. Fartyg för vilka kapitel V regel 19-1 i SOLAS-konventionen och de prestandanormer och funktionskrav som antagits av IMO är tillämpliga ska medföra LRIT-utrustning som överensstämmer med den regeln när de anlöper en medlemsstats hamn. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att fastställa krav när det gäller installering av utrustning ombord för överföring av LRIT-uppgiften på fartyg i vatten som täcks av fasta AIS-stationer i medlemsstaterna samt föreslå IMO lämpliga åtgärder.
2. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna inrätta ett europeiskt datacentrum för LRIT-uppgifter, vilket ska ansvara för behandling av uppgifter från långdistansidentifiering och -spårning.
Överväganden
Transportstyrelsen har bemyndigande att föreskriva om LRIT enligt 7 kap. 2 § FSL och 2 kap. 1 § FSF.
SOLAS V/19-1 är redan införlivad i 3 kap. 17 a–c §§ i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2006:17) om navigationssäkerhet och navigationsutrustning.
Andra stycket i 6 b 1. och 6 b 2. föranleder inga överväganden.
130
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
4.6 Uppgiftskrav vid transport av farligt gods (artikel 12)
Avdelning II i direktiv 2002/59/EG, Anmälan av farligt eller förorenande gods ombord på fartyg (Hazmat), inleds med artikel 12. En ny artikel 12 har nu införts, som helt ersätter den äldre.
Utredningens bedömning: Artikel 12 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
Artikel 12 lyder numera (ändringarna framgår av kursiva delar):
1. Inget farligt eller förorenande gods får lämnas till transport eller lastas ombord på ett fartyg, oavsett dess storlek, i en medlemsstats hamn, om inte en deklaration har överlämnats till befälhavaren eller fartygsoperatören, innan godset lastas ombord, med följande uppgifter:
a) De uppgifter som förtecknas i bilaga I.2.
b) För de ämnen som avses i bilaga I till MARPOL-konventionen, säkerhetsdatabladet med produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper i tillämpliga fall, inklusive viskositeten uttryckt i cSt vid 50 °C och densiteten vid 15 °C, liksom övriga uppgifter som i enlighet med IMO:s resolution MSC.150(77) finns med på säkerhetsdatabladet.
c) Larmnummer till avlastaren eller annan person eller annat organ med information om produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper och om vilka åtgärder som ska vidtas i nödsituationer.
2. Fartyg som kommer från en hamn utanför gemenskapen med farligt eller förorenande gods och är på väg mot en hamn i en medlemsstat, ska ha en deklaration från avlastaren med de uppgifter som krävs enligt punkt 1 a–c i denna artikel.
3. Det är avlastarens uppgift och ansvar att överlämna en sådan deklaration till befälhavaren eller fartygsoperatören och att se till att den last som lämnas för transport verkligen överensstämmer med den som har deklarerats i enlighet med punkt 1.
Ändringarna avser att förtydliga att deklaration ska ha överlämnats innan godset lastas ombord. Vidare kompletteras deklarationsskyldigheten med uppgifterna enligt 12.1.b). Slutligen avser kompletteringen att förplikta fartyg som kommer från en hamn utanför gemenskapen med farligt eller förorenande gods och är på väg mot en hamn i en medlemsstat att medföra deklaration från avlastaren med de uppgifter som anges i 12.1.a)–c).
131
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Överväganden
Bemyndiganden för Transportstyrelsen att föreskriva om deklarationsskyldighet återfinns i 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 § och 3 kap. 4 § FSF samt i 15 § FFG. Föreskrifter finns i dag i Sjöfartverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall samt, särskilt beträffande varuinformationsdatablad, i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2007:15) om åtgärder mot förorening från fartyg. Dessa behöver nu kompletteras så att föreskrifterna överensstämmer med artikelns nya innehåll.
I sammanhanget bör påpekas att definitionen av begreppet avsändare har tagits bort från LFG. Definitioner finns i respektive transportslags föreskrifter, men definitionen av avsändare i dessa är olika. På grund av ändringen är det i reglerna som avser sjötransport inte möjligt att direkt utläsa överlämnings- och informationsplikten vid en s.k. multimodal ro-rotransport, utan bara att den initiala avsändaren ska bifoga en godsdeklaration. Det kan finnas skäl att i annat sammanhang se över regleringen av överlämnings- och informationsplikten vid transport av farligt gods; det ligger utanför denna utrednings direktiv.
4.7 Datoriserat utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna (artikel 14)
Artikel 14 i direktiv 2002/59/EG reglerar datoriserat utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna. En ändring i artikeln medför nu bl.a. att uppgifter ska sändas via SafeSeaNet, gemenskapens system för informationsutbyte av information för sjöfarten.
Utredningens bedömning: Artikel 14.2.c) föranleder inte
någon ändring i lag eller förordning.
I artikel 14.1 anges att medlemsstaterna ska samarbeta för att se till att de nationella system som används för att hantera de uppgifter som anges i bilaga I till direktivet är sammankopplingsbara och driftskompatibla. Uppgifterna i bilaga I avser allmänna upplysningar om fartyget, lastuppgifter m.m.
132
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Enligt artikel 14.2 ska kommunikationssystem som inrättas i enlighet med detta uppfylla följande kriterier:
a) Uppgiftsutbytet ska ske på elektronisk väg och medge att anmälningar enligt artikel 13 kan tas emot och behandlas.
b) Systemet ska möjliggöra informationsöverföring dygnet runt.
Artikel 14.2.c) har nu ändrats. Den lyder numera (ändringar i kursiv stil):
c) Medlemsstaterna måste på begäran, via SafeSeaNet och om det behövs för sjösäkerheten eller skyddet av den marina miljön, utan dröjsmål kunna översända uppgifter om fartyget och det farliga eller förorenande godset ombord till nationella och lokala behöriga myndigheter i en annan medlemsstat.
Ändringarna omfattar vissa förtydliganden av i vilka situationer information ska lämnas och till vilka adressater. Det görs också obligatoriskt att översända informationen via SafeSeaNet, gemenskapens system för informationsutbyte för sjöfarten. SafeSeaNet omfattar dels ett nät för datautbyte, dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapportering). Genom systemet kan man ta fram exakta och aktuella uppgifter om fartyg i europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förorenande last samt händelser till havs och skicka över dem till samtliga myndigheter. SafeSeaNet är ett nätverk som knyter samman informationen från medlemsländerna.
I preambeln (4) till direktiv 2009/17/EG anges att, för att garantera att den insamlade informationen ska kunna användas på bästa sätt, är det väsentligt att den infrastruktur som krävs för att samla in och utväxla uppgifter enligt detta direktiv och som medlemsstaternas myndigheter har byggt upp integreras i SafeSeaNet.
Enligt 2 § 14 förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket ansvarar Sjöfartsverket för övervakning och för att alla nödvändiga och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg deltar i och följer reglerna för Sveriges sjöinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och trafiksepareringssystem (TSS).
FRS är ett system som är i drift sedan början av 2005. I det ska fartyg på väg till eller från svensk hamn eller ankarplats bl.a. rapportera uppgifter i enlighet med vad direktiven föreskriver. Systemet används för att registrera anmälningar av farligt gods på
133
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
fartygen och det avfall fartygen har ombord samt vissa uppgifter för att farledsavgifter, som är Sjöfartsverkets viktigaste intäkt, ska kunna beräknas och debiteras. Dessutom används FRS för att planera lotsningsverksamheten.
I FRS återfinns de uppgifter som ska rapporteras till det europeiska SafeSeaNet-systemet. Den information som matas in i FRS och som avser uppgifter som ska rapporteras till SafeSeaNet överförs direkt till SafeSeaNet. Detta system lagrar informationen så att även andra medlemsländer kan komma åt den.
Överväganden
Enligt utredningens bedömning uppfyller FRS redan i dag de krav som ställs upp i den ändrade artikeln. Något behov av författningsändringar i anledning av artikel 14.2.c) bedöms därför inte föreligga.
I detta sammanhang vill utredningen, även om det ligger utanför direktiven till utredningen, påpeka att 2 § 14 förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket är mindre lyckat formulerad avseende övervakning av trafiksepareringssystem (TSS). Det Sjöfartsverket bör övervaka är ruttsystem, som är ett vidare begrepp än trafiksepareringssystem.
Beträffande angränsande frågor om SafeSeaNet, se även artikel 22a, avsnitt 4.13 och avseende bilaga III, avsnitt 4.19.3 nedan.
4.8 Undantag för tidtabellsbunden trafik (artikel 15)
I direktiv 2002/59/EG reglerar artikel 15 vissa undantag från tillämpning av direktivet som får göras avseende tidtabellsbunden trafik. Denna artikel är numera ersatt med en ny artikel 15.
Utredningens bedömning: Artikel 15 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
134
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Den nya artikel 15 lyder (ändringar kursiverade):
1. Medlemsstaterna får undanta tidtabellsbunden trafik mellan hamnar inom sitt territorium från kraven i artiklarna 4 och 13 under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a) Det företag som bedriver denna tidtabellsbundna trafik ska upprätta och kontinuerligt uppdatera en lista över berörda fartyg och överlämna denna till den berörda behöriga myndigheten.
b) För varje sjöresa ska de uppgifter som anges i bilaga I.1 eller bilaga I.3, i tillämpliga fall, på begäran hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten. Företaget ska inrätta ett internt system för att se till att dessa uppgifter, på begäran och utan dröjsmål, dygnet runt kan överföras i elektronisk form till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 4 eller artikel 13.4, i tillämpliga fall.
c) Alla avvikelser på mer än tre timmar från den beräknade ankomsttiden till destinationshamnen eller lotsstationen ska anmälas till anlöpshamnen eller behörig myndighet i enlighet med artikel 4 eller artikel 13, i tillämpliga fall.
d) Undantag ska endast beviljas enskilda fartyg som trafikerar en särskild rutt.
Vid tillämpningen av första stycket ska trafik betraktas som tidtabellsbunden endast om den är avsedd att pågå i minst en månad.
Undantag på kraven i artiklarna 4 och 13 ska begränsas till tidtabellsbundna resor på maximalt 12 timmar.
2. När internationell tidtabellsbunden trafik bedrivs mellan två eller flera stater, varav åtminstone en är en medlemsstat, får vilken som helst av de berörda medlemsstaterna begära av de övriga medlemsstaterna att ett undantag beviljas för den trafiken. Alla berörda medlemsstater, inklusive de berörda kuststaterna, ska samarbeta vid beviljandet av undantag för den berörda trafiken i enlighet med villkoren i punkt 1. 3. Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om något av dessa villkor inte längre uppfylls ska medlemsstaterna omedelbart återkalla undantaget för det berörda företaget.
4. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna en förteckning över de företag och fartyg som omfattas av undantag enligt denna artikel samt varje uppdatering av denna förteckning.
Artikeln medger, under vissa förutsättningar, undantag för tidtabellsbunden nationell trafik från kraven i artikel 4 och 13 (avseende anmälningsplikt). I punkten b) är vissa uppgifter tilllagda och punkterna c)–d) liksom 15.1 andra och tredje styckena är helt nya.
135
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Överväganden
Transportstyrelsen har bemyndigande att föreskriva om anmälningsplikt m.m. enligt 3 kap. 11 § och 7 kap. 2 § FÅFF, 15 § FFG, 2 kap. 1 § SjöTF samt 2 kap. 7 § FSF.
Artikel 15.1 får redan anses införlivad i svensk rätt genom 13 § i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall. Ett tillägg krävs dock avseende att fartygen förutom kraven i 10-11 §§ i SJÖFS 2005:19 även undantas från 5 § (som har införlivat artikel 4.1 i direktiv 2002/59/EG). Artikel 15.1. c)–d) samt 15.1. andra och tredje styckena bör föranleda ny reglering i föreskrifterna.
I punkterna 2–4 har inga ändringar gjorts i förhållande till det tidigare direktivet. Innehållet är enligt utredningens bedömning redan införlivat genom 14 § i SJÖFS 2005:19.
4.9 Översändande av information om vissa fartyg (artikel 16)
Avdelning III i direktiv 2002/59/EG avser övervakning av riskfartyg och ingripande vid tillbud och olyckor till sjöss. I artikel 16 regleras översändande av information om vissa fartyg, som uppfyller vissa kriterier vilka medför att de ska anses utgöra en potentiell risk för sjöfarten eller ett hot mot säkerheten till sjöss, säkerheten för personer eller miljön. Genom tillägg till artikeln inkluderas nu ytterligare fartyg i denna uppräkning.
Utredningens förslag: Transportstyrelsen ska genom tillägg i
6 kap. 8 a § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) ges ett utökat bemyndigande att utföra kontroller av sk. riskfartyg.
Till förteckningen över sådana fartyg ska läggas fartyg som inte kan uppvisa tillfredsställande försäkringsskydd eller finansiella säkerheter liksom de som av lotsar eller hamnmyndigheter har rapporterats uppvisa uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller utgöra en miljörisk.
Vidare ska även direktiv 2009/17/EG omfattas av regleringen i 6 kap. 8 a §, andra stycket, andra punkten.
136
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Lydelsen i 6 kap. 8 a § första stycket att Transportstyrelsen ska utföra kontroller för att identifiera fartyg är missvisande. En ändring av förordningstextens lydelse görs så att det endast framgår att Transportstyrelsen ska utföra kontroller av de aktuella fartygen.
I artikel 16 i direktiv 2002/59/EG anges vilka fartyg som ska anses utgöra potentiella riskfartyg enligt direktivet. Till sådana fartyg hör de som under sjöresa varit inblandade i olyckor eller tillbud, som har underlåtit att uppfylla anmälnings- och rapporteringsskyldigheter enligt direktivet eller som har brutit mot regler i trafiksepareringssystem m.m. Dessutom inkluderas fartyg som bevisligen överträtt MARPOL-konventionen (International Convention for the Prevention of Pollution from Ships) avseende t.ex. oljeutsläpp i medlemsstats farvatten samt fartyg som vägrats tillträde till hamnar eller rapporterats eller anmälts av en medlemsstat i enlighet med rådets direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll.
I direktiv 2009/17/EG görs ett tillägg till de redan tidigare identifierade riskfartygen, genom två nya punktsatser d)–e). I artikel 16.1 ska således följande led läggas till:
d) Fartyg som inte har anmält, eller som saknar, intyg om försäkring eller finansiell säkerhet enligt gemenskapslagstiftningen och internationella regler.
e) Fartyg som enligt en rapport från lots eller hamnmyndigheter uppvisar uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller innebära en miljörisk.
Som bakgrund till kompletteringarna anges i preambeln (9) att enligt direktiv 2002/59/EG ska medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för fartyg som utgör en potentiell risk på grund av sitt uppträdande eller sitt skick. Till förteckningen över sådana fartyg vore det därför önskvärt att lägga fartyg som inte kan uppvisa tillfredsställande försäkringsskydd eller finansiella säkerheter liksom de som av lotsar eller hamnmyndigheter har rapporterats uppvisa uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller utgöra en miljörisk.
137
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Överväganden
I 6 kap. 8 a § FSF anges att Transportstyrelsen, utöver den tillsynsverksamhet som i övrigt följer av fartygssäkerhetslagen, ska utföra vissa kontroller för att identifiera fartyg som kan utgöra en risk för sjösäkerheten, människor eller miljön. Det anges vidare i bestämmelsens andra stycke i fem punkter vilka särskilda avseenden som har betydelse vid en sådan kontroll. I uppräkningen återfinns de riskfaktorer hos fartyg som redan tidigare har omfattats av artikel 16.1.
Lydelsen i förordningen att Transportstyrelsen ska utföra kontrollerna för att identifiera fartyg är enligt utredningens mening missvisande. Identifieringen av fartygen såsom möjliga riskfartyg görs av andra myndigheter eller andra länder och Transportstyrelsen utför härefter nödvändiga kontroller. Utredningen föreslår därför en ändring av förordningen så att det av textens lydelse endast framgår att Transportstyrelsen ska utföra kontroller av de aktuella fartygen.
Ändringarna i artikel 16 bör införlivas i svensk rätt genom en ändring av 6 kap. 8 a § FSF. De två nya strecksatserna d) – e) bör läggas till i två nya punkter i paragrafen. Med ”intyg om försäkring eller finansiell säkerhet enligt gemenskapslagstiftningen och internationella regler” får här förstås intyg om försäkring i den mening som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkringar för maritima krav, samt intyg om försäkring mot oljeskada enligt 10 kap.12–13 §§sjölagen (1994:1009).
6 kap. 8 a § andra stycket punkten 2 bör ändras. Punkten rör fartyg som inte har uppfyllt de anmälnings- och rapporteringsskyldigheter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för trafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG. Denna punkt ska även omfatta direktiv 2009/17/EG, som ändrar det tidigare direktivet.
138
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
4.10 Åtgärder vid farligt isläge (artikel 18 a)
I artikel 18 i direktiv 2002/59/EG regleras vilka åtgärder som ska vidtas vid ytterst ogynnsamma väderförhållanden. Till komplettering av regleringen har nu en ny artikel, 18 a, införts avseende åtgärder vid farligt isläge.
Utredningens förslag: Sjöfartsverket ska ges bemyndigande att
meddela föreskrifter om befälhavarens skyldighet att lämna uppgifter vid farligt isläge.
En ny punkt e. bör därför införas i 7 kap. 2 § 5 fartygssäkerhetslagen (2003:364) innebärande att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för redare, befälhavare och den som befullmäktigats att på redarens ansvar lämna uppgifter i situationer då isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden. Vidare bör genom en ny paragraf, 2 kap. 8 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) Sjöfartverket ges bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 2 § 5 e fartygssäkerhetslagen (2003:364).
I artikel 18 i direktiv 2002/59/EG anges att den behöriga myndigheten ska, om det föreligger ett allvarligt hot om förorening av havs- eller kustområden eller om människoliv är i fara, vidta vissa åtgärder. Dessa åtgärder omfattar att ge befälhavare på fartyg i området information om väderförhållandena och risker förenade med dessa, utfärda rekommendationer eller förbud för visst fartyg eller samtliga fartyg i visst område samt begränsa eller förbjuda bunkring.
Enligt 7 kap. 2 § 5 d. FSL och 2 kap. 7 § FSF får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om befälhavarens skyldighet att lämna uppgifter vid svåra väder- eller sjöförhållanden. När artikel 18 infördes i svensk rätt gjordes även lagändringar avseende bl.a. anlöpsförbud i FSL och FSF samt LÅFF, se avsnitt 4.2.3 ovan samt prop. 2003/04:88.
I preambeln (10) till direktiv 2009/17/EG anges att det tycks vara nödvändigt att ta hänsyn till den potentiella fara för sjöfarten som isbildning innebär. Det anges vidare att om medlemsstarens
139
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
behöriga myndighet på grundval av prognoser om is från en behörig meteorologisk informationstjänst bedömer att förhållandena utgör en allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller innebär allvarliga föroreningsrisker bör myndigheterna meddela befälhavarna på de fartyg som befinner sig i deras behörighetsområden eller avser att anlöpa eller lämna hamnar i området i fråga. Den berörda myndigheten bör kunna vidta alla lämpliga åtgärder för att garantera säkerheten för människoliv till sjöss och skydda miljön. Vidare bör medlemsstaterna även kunna undersöka huruvida de handlingar som krävs ombord visar att fartyget uppfyller de krav på kapacitet och maskinstyrka som är nödvändiga för isläget i området i fråga. Vad som avses med ”de handlingar som krävs ombord” är oklart. Sannolikt avses fartygens klasscertifikat, som anger om fartygen har isklass.
Artikel 18 a lyder:
1. Om de behöriga myndigheterna bedömer att isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden gäller följande:
a) Myndigheterna ska ge befälhavarna på de fartyg som befinner sig inom deras behörighetsområde eller som avser att anlöpa eller lämna någon av deras hamnar lämpliga uppgifter om isläget, rekommenderade rutter och isbrytarnas verksamhet inom deras behörighetsområde.
b) Myndigheterna får, utan att det påverkar skyldigheten att bistå ett fartyg i behov av assistans och andra skyldigheter enligt relevanta internationella regler, begära att fartyg som befinner sig i det berörda området och som avser att anlöpa eller att lämna en hamn eller en terminal eller en ankarplats uppfyller de krav på kapacitet eller maskinstyrka som är nödvändiga för isläget i det berörda området.
2. De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska när det gäller uppgifter om isläget grundas på is- och väderprognoser från en kvalificerad meteorologisk informationstjänst som är erkänd av medlemsstaten.
Det ska noteras att artikel 18 a inte innehåller bestämmelser som förbud mot resa eller anlöp, såsom anges i artikel 18.
Överväganden
Sjöfartsverket ansvarar för sjötrafikinformationstjänst (VTS) enligt 2 § 13–14 förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket. Information ges också till sjöfarten genom det s.k. Balticosystemet, Navtex och Underrättelser för sjöfarten. Samtliga dessa
140
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
informationskanaler kan användas i sammanhanget. Det behövs ingen författningsreglering för att en myndighet ska få lämna rekommendationer.
Enligt Sjöfartsverkets instruktion, 2 § 4, är Sjöfartsverket vidare ansvarigt för isbrytning. Närmare reglering av isbrytarverksamheten finns i isbrytarförordningen (2000:1149). Där anges i 1 § att genom statens isbrytarverksamhet kan fartyg som är lämpade för vintersjöfart få hjälp med isbrytning och arbeten som har samband därmed i enlighet med vad som sägs i förordningen. Verksamheten ska ledas av Sjöfartsverket. För att ange kraven på isförstärkning använder Sjöfartsverket de isklassbeteckningar som fastställts att gälla från och med 2003 enligt Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2003:4) om finsk-svensk isklass. Dessa föreskrifter, som är tekniska till sin natur, innehåller de krav ett fartyg måste uppfylla för att ha någon av de i föreskrifterna nämnda fyra isklasserna. Föreskrifterna ligger i dag inom Transportstyrelsens ansvarsområde.
Transportstyrelsen är i dag den myndighet som har bemyndigande att föreskriva om skyldighet att lämna sådana uppgifter som anges i artikel 18. Isbrytningsverksamheten ligger emellertid inom Sjöfartsverkets verksamhetsområde och det är därför lämpligt att Sjöfartsverket, förutom att besluta de restriktioner gällande fartygens isklass, som ska gälla från tid till annan, även ges bemyndigande att föreskriva att befälhavaren ska visa att fartyget uppfyller de ställda kraven. Inom ramen för föreskriftsrätten får Sjöfartverket närmare bestämma vilka uppgifter som bedöms nödvändiga, exempelvis om isklass och hur rapporteringen ska ske. I detta sammanhang noterar utredningen att Sjöfartsverkets föreskrifter om isbrytarverksamhet är från 1966 och är i behov av översyn.
En ny punkt e bör därför införas i 7 kap. 2 § 5 FSL innebärande att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för redare, befälhavare och den som befullmäktigats att på redarens ansvar lämna uppgifter i situationer då isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden. Vidare bör genom en ny paragraf, 2 kap. 8 § FSF, Sjöfartverket ges bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 2 § 5 e FSL.
När det gäller 18.a.2 krävs enligt utredningens bedömning inga författningsändringar.
141
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Som ovan nämnts krävs inga särskilda sanktioner i direktivet för de fartyg som inte bedöms uppfylla kraven vid farligt isläge. Detta ändrar inte det förhållandet att Transportstyrelsen enligt 6 kap. FSL kan besluta om inskränkningar i rätten att använda fartyget om det inte anses sjövärdigt. Ett fartyg som inte uppfyller de krav som Sjöfartsverket nu föreslås kunna föreskriva i en situation med svårt isläge kan heller inte påräkna isbrytarassistans från Sjöfartsverket, varför det i praktiken får avbryta sin resa.
4.11 Åtgärder i samband med tillbud eller olyckor till sjöss (artikel 19)
Artikel 19 i direktiv 2002/59/EG reglerar åtgärder i samband med de tillbud eller olyckor till sjöss som avses i artikel 17. Artikeln har nu ändrats.
Utredningens bedömning: Artikel 19 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
Enligt artikel 19 ska medlemsstaterna vid tillbud eller olyckor till sjöss vidta alla erforderliga åtgärder i enlighet med internationell rätt, när så är nödvändigt för att säkerställa sjösäkerheten, människors säkerhet och skydda havs- och kustmiljön. Det hänvisas till direktivets bilaga IV, som innehåller en icke uttömmande förteckning över de åtgärder som medlemsstaterna får vidta enligt denna artikel. Punkten 19.2 som nu ändrats anger att fartygsoperatören, befälhavaren och ägaren av aktuellt gods är skyldiga att samarbeta fullt ut med de nationella behöriga myndigheterna, på dessa myndigheters begäran, för att begränsa följderna av ett tillbud eller en olycka till sjöss.
Följande stycke har lagts till artikel 19.2:
I detta syfte ska de på begäran översända de uppgifter som avses i artikel 12 till de behöriga nationella myndigheterna.
Dessutom läggs följande punkt till artikel 19:
4. I enlighet med nationell lagstiftning ska medlemsstaterna beakta de relevanta bestämmelserna i IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka i vatten under deras jurisdiktion.
142
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Med de nämnda riktlinjerna förstås de riktlinjer, som är en bilaga till resolution LEG. 3(91) Adoption of Guidelines on Fair Treatment of Seafarers in the Event of a Maritime Accident, som beslutats av IMO:s juridiska kommitté.
Överväganden
Transportstyrelsen har enligt 7 kap. 2 § FSL och 2 kap. 7 § FSF bemyndigande att föreskriva om uppgiftsskyldighet i olika avseenden. En ny paragraf bör föras in i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall om att fartygsoperatören, befälhavaren och ägaren av farligt eller förorenat gods på begäran av Transportstyrelsen ska sända uppgifterna i bilaga 2 till behöriga myndigheter.
Riktlinjerna i LEG. 3(91)är rekommenderande. De kommer enligt vad utredningen erfarit inte att leda till särskild svensk lagstiftning. Deras innehåll täcks i princip av redan gällande svensk lagstiftning.
4.12 Mottagande av fartyg i behov av assistans (artikel 20–20 d)
4.12.1 Tidigare arbete och reglering avseende skyddade platser
Aktuell reglering i direktiv 2002/59/EG
I direktiv 2002/59/EG angavs att medlemsstaterna efter samråd med berörda parter med beaktande av relevanta riktlinjer från IMO, skulle utarbeta planer för att i farvatten inom sina jurisdiktionsområden ta emot fartyg i nöd. I dessa planer skulle det ingå nödvändiga arrangemang och förfaranden, med beaktande av drifts- och miljörelaterade begränsningar, för att säkerställa att fartyg i nöd omedelbart kan gå till en skyddad plats under vissa förutsättningar. Om medlemsstaterna ansett det nödvändigt och genomförbart måste dessa planer innehålla arrangemang för tillhandahållande av nödvändiga medel och resurser för assistans, räddning och bekämpning av föroreningar.
143
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
I tidigare gällande förordning (1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket gavs Sjöfartsverket i uppdrag att utarbeta dessa planer, genom att Sjöfartsverket enligt 1 § 17 skulle ” fullgöra de uppgifter som Sverige i egenskap av medlemsstat har ålagts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG i den mån dessa uppgifter inte på annat sätt fullgörs genom lag eller förordning, och även ansvara för att de uppgifter som enligt direktivet ankommer på en behörig myndighet, hamnmyndighet eller landcentral fullgörs.”
Kustbevakningens och Sjöfartsverkets utredningar
Som ovan angetts i avsnitt 4.3 fick Kustbevakningen och Sjöfartsverket den 27 maj 2004 regeringens uppdrag att utreda behovet av förändringar i fråga om mottagandet av fartyg i nöd. Myndigheterna skulle särskilt belysa om det fanns anledning att ändra den nuvarande gränsdragningen mellan statlig och kommunal räddningstjänst.
Sjöfartsverkets och Kustbevakningens slutsats var att svensk lagstiftning inte fullt ut kunde anses räcka till för att ständigt och fullt ut säkerställa att nödvändiga åtgärder kan vidtas. I rapporten konstaterades att lagen om skydd mot olyckor stöder (2003:778 LSO) – men inte fullt ut – kraven i övervakningsdirektivet om att ett fartyg i nöd ska kunna gå eller föras till en skyddad plats. Problemet ansågs vara att det är oklart om Sjöfartsverkets och Kustbevakningens räddningstjänstansvar innebär att myndigheterna kan göra ingrepp i hamninnehavares rätt samtidigt som det är klart att Sjöfartsinspektionen (numera Transportstyrelsen) inte har en laglig rätt att tvångsvis bereda ett fartyg tillträde till en skyddad plats på ett sätt som innebär ingrepp i tredje mans rätt. Till detta kommer att statens ansvar för räddningstjänsten inte omfattar svenska hamnar.
Näringsdepartementet uppdrog den 11 juli 2005 åt Kustbevakningen och Sjöfartsverket att komplettera sin redovisning om skyddade platser. Skälen för detta var att konsekvensanalysen behövde kompletteras och att samråd skulle ske med andra myndigheter.
Kompletteringen ingavs den 23 januari 2006.
144
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Myndigheterna konstaterade att det huvudsakliga problemområdet när det gäller skyddade platser är att säkerställa tillgång till en sådan plats när behov uppstått redan ute till havs, utan fördröjning och med klara och kontinuerliga ansvarsförhållanden. Sjöfartsverket eller Kustbevakningen måste kunna låta föra fartyget till en skyddad plats, där företrädare för dessa myndigheter har de bästa förutsättningarna att ansvara för verksamheten även när fartyget har kommit in på kommunalt vatten.
Härefter har ärendet den 9 maj 2006 överlämnats till Försvarsdepartementet (dnr. Fö2006/1264/CIV). Ärendet bereds i regeringskansliet.
Riktlinjer från IMO
De riktlinjer från IMO som direktivet hänvisar till har antagits och återfinns i resolution A.949(23) Guidelines on Places of refuge for ships in need of assistance) och resolution A.950 (23) Guidelines on Maritime Assistance Services (MAS). Riktlinjerna är rekommenderande.
4.12.2 Skälen för ändring av artikel 20 enligt preambeln
I preambeln (11) – (21) till direktiv 2009/17/EG anges skälen för ändringarna i artikel 20 enligt följande.
I direktiv 2002/59/EG föreskrivs att medlemsstaterna ska utarbeta planer för att ta emot fartyg i nöd. Härefter har IMO antagit Guidelines (resolution A.949(23)) avseende fartyg i behov av assistans snarare än för fartyg i nöd varför direktivet bör ändras på motsvarande sätt.
I syfte att reglera situationen för fartyg i behov av assistans enligt res. A.949(23) bör en eller flera behöriga myndigheter utses att fatta beslut i syfte att minimera riskerna för den marina säkerheten, skydd för människoliv och miljön.
På grundval av resolutionen m.m. är det nödvändigt att fastställa det grundläggande innehållet i planerna för mottagande av fartyg som behöver assistans för att säkerställa att genomförandet av denna åtgärd blir harmoniserat och verkningsfullt och omfattningen av medlemsstaternas skyldigheter tydliggörs.
145
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Resolutionen ska utgöra grunden för planerna som medlemsstaterna utarbetar. Medlemsstaterna får dock beakta även andra faktorer.
Medlemsstaterna bör i enlighet med nationell lagstiftning ytterligare beakta relevanta bestämmelser i IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka.
När ett fartyg behöver assistans kan det vara nödvändigt att fatta beslut om att ta emot fartyget på en skyddad plats. Detta är framför allt viktigt under omständigheter som kan leda till skeppsbrott eller innebära risker för miljön eller sjöfarten. Det är då viktigt att kunna hänvisa till en behörig myndighet i en medlemsstat.
Planerna för mottagande av fartyg i behov av assistans bör innehålla en beskrivning av beslutsgången vid larm och agerande i dessa situationer. Myndigheterna och deras befogenheter bör vara tydligt beskrivna.
Hamnar som tar emot fartyg bör kunna räkna med ersättning för kostnader och skador.
Vid utarbetandet av planerna bör medlemsstaterna samla in information om möjliga skyddade platser längs kusten så att behörig myndighet snabbt kan fastställa vilket område som är mest lämpat att ta emot fartyget i behov av assistans.
Förteckning över behöriga myndigheter bör offentliggöras. En medlemsstat har plikt att besluta i fråga om mottagande på en skyddad plats även om fartyget i fråga inte har finansiella säkerheter. Myndigheten får dock undersöka huruvida fartyget har försäkringsskydd eller annan finansiell säkerhet men förfrågningar får inte leda till att en räddningsoperation fördröjs.
4.12.3 Artikel 20 – Behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans
Utredningens förslag: Transportstyrelsen ska vara behörig
myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans. En bestämmelse härom ska införas i 7 kap. förordningen (2003:438) om åtgärder mot förorening av fartyg.
Frågan om hur möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras bör utredas vidare i annan ordning.
146
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Artikel 20 har nu ändrats och reglerar nu behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans.
1. Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ha nödvändig sakkunskap och behörighet, vid tidpunkten för verksamheten, att på eget initiativ fatta oberoende beslut om mottagande av fartyg i behov av assistans.
2. Den myndighet eller de myndigheter som avses i punkt 1 får i tillämpliga fall, och särskilt vid hot mot den marina säkerheten och skyddet av miljön vidta åtgärder som ingår i den icke uttömmande förteckningen i bilaga IV.
3. Den myndighet eller de myndigheter som avses i punkt 1 ska mötas regelbundet för att utbyta expertis och förbättra de åtgärder som vidtagits med stöd av denna artikel. De får mötas när som helst, till följd av särskilda omständigheter.
Överväganden
Vid mottagande av fartyg i behov av assistans kan främst tre myndigheter med olika befogenheter och uppdrag komma att beröras – Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen. Kustbevakningen svarar för miljöräddningsinsatser, Sjöfartsverket för sjöräddningsinsatser och Transportstyrelsen för beslut om fartyget.
Den/de behöriga myndigheten/myndigheterna får enligt artikeln, särskilt vid hot mot den marina säkerheten och skyddet av miljön, vidta åtgärder, som ingår i den inte uttömmande förteckningen i bilaga IV till direktivet. I bilaga IV preciseras vad hot mot den marina säkerheten och skyddet av miljön ska anses vara. I bilagans inledning sägs således att vid tillbud och olyckor får den behöriga myndigheten, om den anser det nödvändigt för att förhindra, minska eller eliminera en allvarlig och överhängande fara för den egna kusten eller därmed sammanhängande intressen, för andra fartygs säkerhet, för säkerheten för besättningar och passagerare eller människor iland eller för att skydda den marina miljön bl.a.
• begränsa fartygets rörelser eller beordra det att följa en viss rutt,
• officiellt anmoda befälhavaren på fartyget att undanröja risken för miljön eller sjösäkerheten,
147
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
• skicka ombord personal för att bedöma risken, hjälpa befälhavaren att åtgärda situationen och hålla den behöriga landcentralen underrättad om detta och
• beordra befälhavaren att gå till en skyddad plats vid överhängande fara, eller beordra lotsning eller bogsering av fartyget.
Om ett fartyg skadats vid en grundstötning, en kollision, en brand eller en liknande händelse finns alltid en risk för att utsläpp från fartyget av bunkerolja, lastolja eller andra skadliga ämnen kan komma att ske. Om det sker eller om det skäligen kan befaras att det ska ske och det finns grundad anledning att tro att svenska intressen på grund av detta kan skadas i avsevärd mån får Transportstyrelsen enligt 7 kap. 5 § LÅFF bl.a.
• förelägga fartyg att följa viss färdväg,
• förelägga fartyget att anlöpa viss hamn eller annan uppehållsplats
• förelägga fartyget annat i fråga om fartygets framförande eller drift.
Denna möjlighet att utfärda förelägganden är begränsad avseende utländska fartyg utanför svenskt inre vatten till fall då utsläpp eller risker för utsläpp föreligger till följd av en sjöolycka eller åtgärder i samband med en sådan olycka och till vissa fall då fartyget inspekterats under genomfart av territorialhavet eller i den ekonomiska zonen av Transportstyrelsen (6 kap. 2 § och 2 a § LÅFF jämförd med 6 kap. 5 § och 1 § FÅFF).
Bilaga IV är central i detta sammanhang. En tolkning av den ger enligt utredningen följande resultat. Åtgärder/beslut får vidtas/fattas av den behöriga myndigheten i en medlemsstat enligt bilaga IV för att åstadkomma vissa resultat vid en allvarlig och överhängande fara för att vissa konsekvenser av ett tillbud eller en olycka inte ska förverkligas. Tillbuden och olyckorna beskrivs i direktivets artikel 17.1 a–c. De nämnda tillbuden och olyckorna är en följd av att något har hänt eller kan hända med ett fartyg därför att det har ett problem av teknisk natur, ett problem som skapar en allvarlig och överhängande fara för vissa intressen.
De faror, vars eventuella följder man ska minimera eller eliminera sägs vara faror för den egna kusten och därmed sammanhängande intressen, andra fartygs säkerhet, säkerheten för besättningar och passagerare eller för att skydda den marina miljön.
148
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Det framstår som oklart vad skillnaden mellan faran för den egna kusten och faran för den marina miljön egentligen består i. I båda fallen avses rimligen risken för utsläpp av farliga/förorenande ämnen. Man kan dock också tänka sig andra risker som brand eller utsläpp av giftiga ämnen till luften.
Om en situation med ett fartyg, som har tekniska problem uppstår och därmed skapar en fara, som beskrivs i bilaga IV, finns ett val, beroende på den aktuella situationen, av olika åtgärder, som kan vidtas. En av dessa är att ta fartyget till en skyddad plats. En annan åtgärd kan vara att skicka en brandstyrka till fartyget, en tredje kan vara att ålägga fartyget att snarast skaffa fram bärgningsresurser, vilka utom för enkla åtgärder inte finns i Sverige, en fjärde kan vara att beordra fartyget att för egen maskin gå till en skyddad plats, en femte kan vara att beordra fartyget att ankra upp på en viss plats för att vara ur vägen, etc. Genomgående för alla dessa sätt att undvika att en fara utlöses är att beslut om dem förutsätter en samlad skeppsbyggnadsteknisk och fartygsoperativ kompetens.
De åtgärder, som räknas upp i bilaga IV är en allmän och inte uttömmande exemplifiering liksom uppräkningen av beslut och förelägganden i 7 kap. 5 § är en inte uttömmande exemplifiering. Bilaga IV och 7 kap. 5 § LÅFF stämmer dock väl överens med varandra och tar uppenbarligen sikte på i allt väsentligt likartade situationer.
Vid övervägandet av vilken myndighet, som bör vara den behöriga myndigheten, som direktivet talar om, har utredningen resonerat på följande sätt. Vid den sjöräddningsverksamhet, som Sjöfartsverket har ansvar för, föreligger, om fartyget inte är skadat, knappast något behov av att beordra fartyget till en skyddad plats; samarbetsvilligheten hos fartygen är mycket stor i sådana lägen och om fartyget behöver söka skydd mot sjö och vind gör det det efter eventuell vägledning från Sjöräddningscentralen. Om fartyget är skadat slår ovanstående resonemang in, dvs. ett läge för Transportstyrelsen att tillämpa 7 kap. 5 § LÅFF är vanligtvis för handen och något behov att göra Sjöfartsverket till en behörig myndighet enligt artikel 20 finns enligt utredningens uppfattning därför inte.
Som ovan sagts ligger innehållet i bilaga IV och 7 kap. 5 § LÅFF nära varandra. Det finns därför skäl att också se närmare på den senare bestämmelsen. Beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF får enligt 7 kap. 5 § FÅFF fattas av Kustbevakningen om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar.
149
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Enligt 6 kap. 2 § LSO får en räddningsledare under i bestämmelsen givna förutsättningar göra ingrepp i annans rätt. När det gäller miljöräddningstjänst till sjöss är räddningsledaren en tjänsteman från Kustbevakningen. Enligt den nämnda bestämmelsens sista stycke får förbud eller föreläggande som avses i 7 kap. 5 § LÅFF fattas med stöd av 6 kap. 2 § LSO endast om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas. Detta innebär att regleringen i LÅFF och LSO i viss mån är parallella.
Om Kustbevakningen, då Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas, fattar beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF ska det emellertid enligt 9 kap. 1 § LÅFF genast underställas Transportstyrelsen, som således ska överpröva beslutet. Enligt 8 kap. 1 § FÅFF jämförd med punkt 2.6 arbetsordningen för Transportstyrelsen ska ett sådant beslut underställas direktören vid Transportstyrelsens sjöfartsavdelning liksom beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF, som fattats av någon annan tjänsteman inom Transportstyrelsen (8 kap. 2 § FÅFF).
Om ett beslut att ta ett fartyg till en skyddad plats grundas på 7 kap. 5 § LÅFF finns inte skäl att fler myndigheter än Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet enligt artikel 20, eftersom dess beslut blir avgörande för om ett fartyg ska föras till en skyddad plats. Utredningen kan inte heller finna någon situation, då 7 kap. 5 § LÅFF inte skulle vara tillämplig men ett beslut att ta ett fartyg till en skyddad plats ändå skulle behöva fattas. Det bör för fullständighetens skull nämnas att det förvisso förekommer fall då fartyg på egen begäran kan hjälpas till en skyddad plats utan att ett formellt beslut fattas.
Transportstyrelsen bör enligt utredningens uppfattning ges uppdraget som behörig myndighet enligt artikel 20 i direktivet. Den får därmed också i uppdrag att utarbeta de planer som avses i artikel 20 a och att ta beslut om mottagande av fartyg enligt artikel 20 b. Med hänsyn tagen till den betydelse val av en skyddad plats kan ha i det enskilda fallet bör med tanke på Kustbevakningens och Sjöfartsverkets ansvar för miljö- respektive sjöräddningstjänst erforderligt samråd ske med dessa myndigheter inför ett beslut.
Införlivandet i svensk lagstiftning av artikeln föreslås ske genom ett tillägg till 7 kap. FÅFF, se vidare nedan avsnitt 4.12.4 och 4.12.5.
I detta sammanhang vill utredningen peka på det ärende, som finns i Försvarsdepartementet (Fö2006/1264/CIV). I de rapporter från Kustbevakningen och dåvarande Sjöfartsinspektionen som
150
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
finns i detta redovisas ett antal brister i systematiken i lagstiftningen som berör skydd mot olyckor och åtgärder mot förorening från fartyg. Dessa bör utredas slutligt. Utredningen är medveten om att tolkningen av bilaga IV sedd i förhållande till LÅFF och LSO skulle kunna önskas annorlunda men frågan om när ett beslut om att ta ett fartyg till en skyddad plats efter ett beslut av myndighet kan fattas och det inte är fråga om ett beslut enligt 7 kap. 5 § LÅFF kan utredningen inte finna något svar på. Möjligen ska den frågan också utredas. Slutligen vill utredningen, även om det ligger utanför uppdraget, peka på att LÅFF och FÅFF är från 1980. De har ändrats många gånger, de är mycket svårlästa och de bör arbetas om.
4.12.4 Artikel 20a – Planer för att ta emot fartyg i behov av assistans
Utredningens förslag: Transportstyrelsen ska ges i uppdrag att
utarbeta och hålla planer för att ta emot fartyg i behov av assistans. Uppdraget ska genomföras i samråd med Kustbevakningen och Sjöfartsverket. En bestämmelse härom ska införas i 7 kap. förordningen (2003:438) om åtgärder mot förorening av fartyg.
Förslag angående sekretess finns i avsnitt 4.16.
Den nya artikel 20 a lyder:
1. Medlemsstaterna ska utarbeta planer för att ta emot fartyg för att bemöta det hot som fartyg i behov av assistans i vatten under deras jurisdiktion utgör, inbegripet, i tillämpliga fall, hot mot människoliv och miljön. Den myndighet eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 ska delta i utarbetandet och genomförandet av planerna.
2. De planer som avses i punkt 1 ska utarbetas efter samråd med berörda parter, på grundval av IMO-resolutionerna A 949(23) och A.950(23) och ska minst innehålla följande uppgifter:
a) vilken eller vilka myndigheter som ansvarar för att ta emot och hantera larm.
b) Den myndighet som är behörig för lägesbedömning och för att fatta beslut om ett fartyg i behov av assistans ska godtas eller avvisas från en utvald skyddad plats.
c) information om kustlinjen i medlemsstaterna och alla element som möjliggör en snabb bedömning av och ett snabbt beslut om
151
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
skyddad plats för ett fartyg, inklusive en beskrivning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala faktorerna samt naturförhållandena.
d) bedömningsförfaranden för att ett fartyg i behov av assistans ska godtas på eller avvisas från en skyddad plats.
e) resurser och anläggningar som lämpar sig för assistans, räddning och bekämpning av föroreningar.
f) förfaranden för internationell samordning och beslutsfattande
g) förfaranden för finansiella säkerheter och ansvar för fartyg som tas emot på en skyddad plats.
3. Medlemsstaterna ska offentliggöra namnet på och kontaktuppgifter för den eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 och på de myndigheter som utsetts för att ta emot och hantera larm. Medlemsstaterna ska på begäran sända relevant information om planerna till grannmedlemsstaterna. Vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i planerna för mottagande av fartyg i behov av assistans ska medlemsstaterna se till att de som deltar i åtgärderna får tillgång till all relevant information. Om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket vara bundna av sekretess.
Överväganden
Som angetts ovan föreslår utredningen Transportstyrelsen blir behörig myndighet enligt artikel 20. Med hänvisning till Sjöfartsverkets ansvar för sjöräddning och Kustbevakningens ansvar för miljöräddning bör emellertid Transportstyrelsen vara skyldig att samråda med de två myndigheterna vid utarbetandet av planerna för mottagande av fartyg i behov av assistans. Införlivandet i svensk lagstiftning av bestämmelsen bör ske genom tillägg till FÅFF.
Utredningen föreslår att en ny regel, 7 kap. 2 a §, införs, med lydelsen att Transportstyrelsen ska vara behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans i den mening som avses i artikel 20–20 b i direktiv 2009/17/EG och att Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som följer av artikel 20 a och 20 b i direktivet i samråd med Sjöfartsverket och Kustbevakningen, se vidare avsnitt 4.12.5 nedan. I samma lagrum bör ”fartyg i behov av assistans” definieras, jämför avsnitt 4.4.2 ovan.
I artikel 20a.2 sägs att planerna ska utarbetas på grundval av IMO-resolutionerna A 949(23) och A.950(23) och minst innehålla ett antal uppgifter enligt vad som sägs i punkterna a)–g). De aktuella IMO-resolutionerna – vilka, som tidigare sagts, endast är rekommenderande riktlinjer – förordar, såvitt får förstås, att
152
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
bestämda geografiska platser utpekas såsom skyddade platser i planerna. Flera medlemsländer har valt en sådan lösning redan sedan tidigare. Under förhandlingarna som föregått direktivet har i första hand Sverige med stöd från vissa andra länder menat att det är mindre ändamålsenligt att peka ut enskilda skyddade platser. I stället har den svenska hållningen varit att en hänvisning till en lämplig ankarplats eller liknande måste kunna göras på grundval av omständigheterna i det enskilda fallet. De krav som ställs upp i artikel 20a.2 a)–g) hindrar inte att det förhållningssätt som Sverige haft tidigare – dvs. att skyddad plats väljs i varje enskilt fall utifrån de förhållanden som råder i det enskilda fallet – även fortsatt kan gälla. Beslut i denna fråga får dock, om utredningens förslag godtas, fattas av Transportstyrelsen.
Det krav på offentliggörande som ställs upp i artikeln uppfylls genom att de ovan föreslagna ändringarna i förordning genomförs. De kontaktuppgifter m.m. som direktivet hänvisar till kan tillhandahållas på annat sätt än genom författning, t.ex. genom information på en webbplats.
Sista stycket, som avser sekretess, behandlas i avsnitt 4.16 nedan.
4.12.5 Artikel 20b – Beslut om mottagande av fartyg
Utredningens förslag: Transportstyrelsen ska ta beslut om
mottagande av fartyg på en skyddad plats. Uppdraget ska genomföras i samråd med Kustbevakningen och Sjöfartsverket. En bestämmelse härom ska införas i 7 kap. förordningen (2003:438) om åtgärder mot förorening av fartyg.
Artikeln lyder:
Den eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 ska fatta beslut om att ta emot ett fartyg på en skyddad plats efter det att en lägesbedömning gjorts i förväg på grundval av de planer som avses i art 20a. Den eller de myndigheterna ska se till att fartyg tas emot på en skyddad plats om de anser att ett sådant mottagande utgör den bästa åtgärden för att skydda människoliv eller miljön.
153
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Överväganden
Som angetts ovan föreslår utredningen att Transportstyrelsen blir behörig myndighet i enlighet med artikel 20. Transportstyrelsen får därmed i uppdrag att utarbeta de planer som avses i artikel 20 a och att ta beslut om mottagande av fartyg enligt artikel 20 b. Med hänsyn till den betydelse val av en skyddad plats kan ha i det enskilda fallet bör med tanke på Kustbevakningens och Sjöfartsverkets ansvar för miljö- respektive sjöräddningstjänst erforderligt samråd ske med dessa myndigheter inför ett beslut.
Införlivandet i svensk lagstiftning av artikeln föreslås ske genom ett tillägg till FÅFF, se avsnitt 4.12.4 ovan.
4.12.6 Artikel 20c -– Finansiella säkerheter och ersättningar
Utredningens bedömning: Artikel 20 c föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning men bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
I preambeln (21) till direktiv 2009/17/EG anges att det förhållandet att ett fartyg inte har finansiella säkerheter inte fritar en medlemsstat från plikten att genomföra en preliminär bedömning och besluta i fråga om mottagande på en skyddad plats. De behöriga myndigheterna får undersöka huruvida fartyget har försäkringsskydd eller annan form av verkningsfull finansiell säkerhet för kostnader och skador i samband med att fartyget tas emot på en skyddad plats, men dessa förfrågningar får dock inte leda till att räddningsoperationen fördröjs.
Artikel 20 c lyder:
1. Avsaknaden av intyg om försäkring i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkringar för maritima krav fritar inte medlemsstaten från att göra en preliminär lägesbedömning och fatta beslut enligt artikel 20b, och är inte heller i sig ett tillräckligt skäl för medlemsstaten att vägra ta emot ett fartyg på en skyddad plats.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får en medlemsstat, vid mottagande av ett fartyg på en skyddad plats, begära att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren visar upp ett intyg om försäkring i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 2009/20/EG. Förfrågningar om intyg får inte leda till att mottagandet av ett fartyg i behov av assistans fördröjs.
154
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Artikel 4 i direktiv 2009/20/EG lyder:
Försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk
1. Varje medlemsstat ska kräva att ägare till fartyg som för dess flagg har en försäkring som täcker sådana fartyg.
2. Varje medlemsstat ska kräva att ägare till fartyg som för en annan stats flagg innehar en försäkring när fartyget anländer till en hamn under den medlemsstatens jurisdiktion. Detta ska inte hindra medlemsstaterna från att i överensstämmelse med internationell rätt kräva att denna skyldighet är uppfylld när sådana fartyg är verksamma inom deras territorialvatten.
3. Den försäkring som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta sjörättsliga skadeståndsanspråk med begränsningar enligt 1996 års konvention.1 Försäkringsbeloppet för varje fartyg per händelse ska vara lika med det relevanta maximibeloppet för ansvarsbegränsningen enligt 1996 års konvention.
Artikel 6 i direktiv 2009/20/EG lyder:
Försäkringsbevis
1. Innehav av den försäkring som avses i artikel 4 ska styrkas med ett eller flera bevis som utfärdats av försäkringsgivaren och som medförs ombord på fartyget.
2. De försäkringsbevis som utfärdas av försäkringsgivaren ska innehålla följande uppgifter:
a) Fartygets namn, IMO nummer och registreringshamn.
b) Fartygsägarens namn och huvudsakliga verksamhetsställe.
c) Försäkringens art och varaktighet.
d) Försäkringsgivarens namn och huvudsakliga verksamhetsställe
samt, i förekommande fall, verksamhetsstället där försäkringen har tecknats.
3. Om det språk som används i försäkringsbevisen varken är engelska, franska eller spanska, ska texten innehålla en översättning till något av dessa språk.
Överväganden
Utredningen föreslår i avsnitt 4.12.5 ovan att Transportstyrelsen i samråd med Kustbevakningen och Sjöfartsverket ska kunna ta beslut om att föra fartyg till en skyddad plats enligt artikel 20 b. Bestämmelsen i artikel 20 c. 2 är fakultativ och någon reglering om uppgiftsskyldighet i svensk rätt krävs därmed inte. Utredningens bedömning är emellertid att det bör finnas möjlighet enligt svensk rätt att begära att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren
1 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll.
155
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
visar upp ett intyg om försäkring i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 2009/20/EG.
Enligt 7 kap. 3 § 1 FSL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, ska ha certifikat eller intyg om något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Enligt 3 kap. 2 § FSF får Transportstyrelsen meddela föreskrifter med stöd av 7 kap. 3 § 1 FSL om att fartyg, utöver dokument om godkänd säkerhetsorganisation och certifikat som anges i FSL eller i FSF, ska ha dokument, certifikat eller intyg som avser något visst förhållande. Skyldigheten att ha intyg kan därmed beslutas genom Transportstyrelsens myndighetsföreskrifter.
Artikelns reglering om krav på mottagande på skyddad plats trots att intyg saknas får ses som en uppmaning till medlemsstaterna och föranleder ingen författningsreglering.
Det direktiv som artikeln hänvisar till – 2009/20/EG – träder i kraft först år 2012. Aktuella myndighetsföreskrifter kan således inte träda i kraft förrän det aktuella direktivet är införlivat.
4.12.7 Artikel 20 d – Kommissionens undersökning
Utredningens bedömning: Artikel 20 d föranleder inga
ändringar i lag eller förordning.
Artikeln lyder:
Kommissionen ska undersöka befintliga mekanismer i medlemsstaterna för ersättning av potentiella ekonomiska förluster som en hamn eller annan enhet vållats till följd av beslut som fattats enligt artikel 20.1. Den ska på grundval av denna undersökning presentera och utvärdera olika politiska alternativ. Kommissionen ska senast den 31 december 2011 rapportera till Europaparlamentet och rådet resultaten av undersökningen.
Artikeln riktar sig till kommissionen och föranleder inte några överväganden i utredningen.
156
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
4.13 SafeSeaNet (artikel 22 a)
Avdelning IV i direktiv 2002/59/EG avser kompletterande åtgärder och inleds med artikel 22 om utseende av behöriga organ och offentliggörande av en förteckning av dessa. En ny artikel, 22 a, har nu införts med titeln SafeSeaNet.
SafeSeaNet har tidigare behandlats i avsnitt 4.7 ovan, avseende artikel 14.2 c).
Utredningens förslag: Sjöfartsverket ska tillse att Fartygs-
rapporteringssystemet (FRS) svarar mot SafeSeaNet enligt vad som föreskrivs i direktiv 2009/17/EG. En bestämmelse med denna innebörd ska införas i förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket.
I preambeln (3)–(4) anförs följande angående SafeSeaNet:
Enligt direktivet bör medlemsstater som är kuststater kunna utbyta den information som de får i samband med övervakningen av sjötrafiken i sina behörighetsområden. Gemenskapens system för informationsutbyte, SafeSeaNet omfattar dels ett nät för datautbyte, dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapportering). Genom systemet kan man på detta sätt ta fram exakta och aktuella uppgifter från källan om fartyg i europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förorenande last samt händelser till havs och skicka över dem till samtliga myndigheter.
För att garantera att den insamlade informationen ska kunna användas på bästa sätt är det därför väsentligt att den infrastruktur som krävs för att samla in och utväxla uppgifter enligt detta direktiv och som medlemsstaternas myndigheter har byggt upp integreras i SafeSeaNet.
Vidare anges i preambeln (23) att medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2002/59/EG har väsentligt förbättrat harmoniseringen av det elektroniska informationsutbytet, särskilt när det gäller transport av farligt eller förorenande gods. Det anges vidare att SafeSeaNet, som började utvecklas 2002, nu bör bli referensnätverk på gemenskapsnivå samt att SafeSeaNet bör syfta till att minska administrativa bördor och kostnader för industrin och medlemsstaterna. Det bör också syfta till att i förekommande fall underlätta
157
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
ett enhetligt genomförande av internationella rapporterings- och anmärkningsregler.
Artikel 22 a lyder:
1. Medlemsstaterna ska införa nationella eller lokala system för hanteringen av den sjöfartsrelaterade information som avses i detta direktiv.
2. De kommunikationssystem som upprättas enligt punkt 1 ska medge operativ användning av den insamlade informationen och särskilt uppfylla kraven i artikel 14.
3. För att garantera att informationsutbytet som anges i detta direktiv ska fungera väl ska medlemsstaterna se till att de nationella eller lokala system som ska samla in, hantera och bevara informationen kan kopplas samman med SafeSeaNet. Kommissionen ska se till att SafeSeaNet är i drift 24 timmar om dygnet. Beskrivningen av och principerna för SafeSeaNet har fastställts i bilaga III.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska medlemsstaterna när de agerar inom ramen för överenskommelser inom gemenskapen eller inom ramen för gränsöverskridande, interregionala eller transnationella projekt inom gemenskapen se till att de informationssystem eller informationsnät som utvecklas följer kraven i detta direktiv samt är kompatibla med och anslutna till SafeSeaNet.
I den nya artikeln, punkterna 1–3, klargörs att medlemsstaterna ska införa kommunikationssystem som möjliggör informationsutbyte genom SafeSeaNet enligt närmare bestämmelser i bilaga III till direktivet (om det närmare innehållet i bilagan, se nedan avsnitt 4.19.3).
Enligt artikelns punkt 4 ska medlemsstaterna vid agerande inom ramen för överenskommelser eller olika projekt inom gemenskapen se till att de informationssystem som utvecklas följer kraven i direktiv 2009/17/EG samt är kompatibla med och anslutna till SafeSeaNet.
Överväganden
Enligt utredningens direktiv ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansvaret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara nationell kontaktpunkt bör belysas. Utredningens tolkning av ”nationell kontaktpunkt” har redovisats i avsnitt 4.1.
158
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
Enligt förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket dels tillhandahåller Sjöfartsverket sjötrafikinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och AIS (Automatic Identification System), dels ansvarar Sjöfartsverket för övervakning och för att alla nödvändiga och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att fartyg deltar i och följer reglerna för Sveriges sjöinformationstjänst (VTS), sjötrafikrapporteringssystem (SRS), fartygsrapporteringssystem (FRS) och trafiksepareringssystem (TSS).
FRS är ett system som är i drift sedan början av 2005. I det ska fartyg på väg till eller från svensk hamn eller ankarplats rapportera uppgifter i enlighet med vad som anges i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:19) om anmälningsplikt, informationsskyldighet och rapporteringsskyldighet i vissa fall. Systemet används således för att registrera anmälningar av farligt gods på fartygen och det avfall fartygen har ombord samt även uppgifter om fartygen för att beräkna och debitera farledsavgifter, som är Sjöfartsverkets viktigaste intäkt. Dessutom används FRS för att planera Sjöfartsverkets lotsningsverksamhet.
I FRS återfinns de uppgifter som ska rapporteras till det europeiska SafeSeaNet-systemet. Den information som matas in i FRS och som avser uppgifter som ska rapporteras till SafeSeaNet överförs direkt till SafeSeaNet. Detta system lagrar informationen så att även andra medlemsländer kan komma åt den.
Utredningens bedömning är att Sjöfartsverket även fortsatt bör anförtros uppgiften att sköta utveckling och drift av FRS och dess ihopkoppling med SafeSeaNet enligt artikel 22 a punkterna 1–3, inbegripet de krav på systemet som ställs upp i den nya bilaga III. Skälen till detta är följande.
Sjöfartsverket arbetar med infrastrukturfrågor för sjöfarten. Sjöfartsverket äger således kustradionätet, som krävs bl.a. av regel 2.1.2 i sjöräddningskonventionen. Sjöfartsverket äger också det system för mottagning och bearbetning av AIS-information, som ska finnas enligt artikel 9.1 i direktiv 2002/59/EG. Sjöfartsverket har dessutom arbetat med systemet och dess anslutning till SafeSeaNet sedan dess uppstart. Systemet är slutligen av stor betydelse för Sjöfartsverket av ekonomiska och administrativa skäl. I Sjöfartsverkets senaste treårsplan har dessutom sagts att Sjöfartsverket avser att utveckla FRS så att informationen i det görs tillgänglig för andra intressenter i ett intermodalt syfte. Sjöfartsverket bör därför, som sagts, ha ansvaret för SafeSeaNet.
159
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
Med hänsyn till de särskilda krav som direktivet nu ställer upp avseende SafeSeaNet-systemet bör dock uppdraget avseende SafeSeaNet tydliggöras i Sjöfartsverkets instruktion. Utredningen föreslår därför att förordning (2007:1161) med Sjöfartverkets instruktion ändras, så att det av en särskild punkt framgår att Sjöfartsverket ansvarar för FRS och att FRS svarar mot SafeSeaNet enligt vad som föreskrivs i direktivet (även i bilaga III).
Med hänsyn till Transportstyrelsens verksamhet och ansvarsområde och den betydelse FRS och SafeSeaNet har för dessa i fråga om rapportering om farligt gods och avfall är det viktigt att Sjöfartsverket och Transportstyrelsen har ett samarbete i frågor som rör FRS. Enligt utredningens uppfattning behöver dock inte detta författningsregleras.
Punkten 4 i artikeln, som avser att medlemsstaterna ska se till att kommande informationssystem eller informationsnät som utvecklas följer kraven i direktivet samt är kompatibla med och anslutna till SafeSeaNet, föranleder inte några förslag från utredningens sida. Det finns dock anledning att här något uppehålla sig vid de långtgående konsekvenser som kan väntas i anledning av denna bestämmelse.
Det finns i dag ett antal informationssystem avseende fartygsrapportering, utöver FRS, som kan väntas bli integrerade med SafeSeaNet i framtiden. Innehållet i artikel 22 a punkten 4 ska ses i ljuset av att Europaparlamentet och rådet har lämnat ett förslag till nytt direktiv om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar (Celexnr 52009PC0011). Förslaget är tänkt att ersätta Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/6/EG av den 18 mars 2002 och syftar till att avskaffa eller förenkla dokumentkontroller och fysiska kontroller av fartyg och varor som går mellan hamnar inom gemenskapens område. Det nya direktivet syftar till att minska det antal uppgifter som vid upprepade tillfällen måste lämnas till olika hamnmyndigheter. En förväntad effekt anses vara att de nationella myndigheterna kommer att behöva utföra färre kontroller. Vidare kan minskade kostnader väntas liksom kortare tider i hamn för fartygen.
Direktivets tillämpningsområde anges omfatta de formaliteter som gäller för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar inom EU. Medlemsstaterna ska enligt förslaget utse en nationell behörig myndighet som ansvarar för insamling av de uppgifter som krävs då fartyg ankommer till och/eller avgår från
160
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
hamnar i gemenskapens medlemsstater. Denna myndighet ansvarar även för förmedling av uppgifter till SafeSeaNet.
Som ovan nämnts avser den information som i dag förmedlas genom Sjöfartverkets FRS till SafeSeaNet förhandsanmälan och anmälan av farligt gods. Uppgifterna visar fartygens rörelser i europeiska farvatten och ger underlag för lotsbeställningar och uttag av farledsavgifter. Förslaget till fartygsrapporteringsdirektiv medför dock att en nationell myndighet ensam ska utses ansvara för all fartygsrapportering, vilken ska integreras i SafeSeaNet. Rapporteringen kommer då att omfatta samtliga sju s.k. IMO FAL-formulär – IMO:s framtagna standardiserade formulär för fartygsrapportering – omfattande deklaration av fartyg, last, proviant, besättningens tillhörigheter samt besättnings- och passagerarlistor och underrättelser om farligt gods – liksom rapporteringen avseende förhandsanmälan, sjöfartsskyddsdeklaration och hälsodeklaration för sjöfolk. SafeSeaNet kommer alltså att hantera en väsentligt ökad mängd uppgifter. Dessutom kan förändringarna väntas medföra omfattande hantering av personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter.
För Sveriges del lämnas i dag ovanstående rapportinformation till tre olika myndigheter, nämligen Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Tullverket. De tre myndigheterna har haft myndighetsgemensamma planer i syfte att skapa ett gemensamt nationellt fartygsrapporteringssystem, vilka dock avstannat bl.a. till följd av förslaget om nytt fartygsrapporteringsdirektiv.
Utöver informationssystem som avser fartygsrapportering kan artikel 22 a punkten 4 väntas innebära att andra informationssystem inom gemenskapen, enligt direktivets text även utan direkt koppling till fartygsrapportering, i framtiden ska göras kompatibla med och anslutas till SafeSeaNet. En sådan integrering av informationssystemen kommer naturligtvis att fordra ett mycket stort arbete med bl.a. ingående överväganden av konsekvenserna för handhavande av personuppgifter och avseende registerföring och sekretess.
Beträffande SafeSeaNet, se även avsnitt 4.7 ovan, avseende artikel 14.2 led c).
161
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
4.14 Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen (artikel 23)
Artikel 23 i direktiv 2002/59/EG avser samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen och anger att medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att utnyttja de uppgifter som anmäls enligt direktivet på ett optimalt sätt, vilket bl.a. innefattar utvecklande av lämpliga telematikförbindelser mellan landcentralerna och hamnmyndigheterna för att de ska kunna utbyta data om fartygens rörelser och planerade ankomst i hamnarna samt om deras last. Led c) i artikeln har nu ändrats.
Utredningens förslag: Artikel 23 föranleder inte någon ändring
i lag eller förordning.
Artikel 23 anger att medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att nå följande mål:
I artikel 23 ersätts led c) med följande:
c) Öka täckningen för gemenskapens övervaknings- och informationssystem för sjötrafik och/eller uppdatera det, för att utöka möjligheterna till identifiering och övervakning av fartyg, med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska utvecklingen. För att uppnå detta ska medlemsstaterna och kommissionen samarbeta för att, där så erfordras, inrätta obligatoriska rapporteringssystem, obligatoriska sjöinformationstjänster och lämpliga trafiksepareringssystem, med sikte på att lämna in dem till IMO för godkännande. De ska också samarbeta inom ramen för berörda regionala och internationella organ med utveckling av system med lång räckvidd för identifiering och spårning.
Följande led ska läggas till:
e) Se till att de nationella system som används för hantering av den information som anges i bilaga 1 är sammankopplingsbara och driftskompatibla samt utveckla och uppdatera SafeSeaNet.
Ändringen avser att reglera samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen och föranleder inga överväganden i utredningen.
162
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
4.15 Hantering av sjösäkerhetsinformation (artikel 23 a)
En ny artikel 23 a om hantering av sjösäkerhetsinformation har införts.
Utredningens bedömning: Artikel 23a föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
1. Kommissionen ska vid behov se till att den information som samlas in enligt detta direktiv behandlas, används och sprids till de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.
2. Kommissionen ska i förekommande fall bidra till utveckling och drift av system för insamling och spridning av sjösäkerhetsdata, särskilt genom systemet Equasis eller andra, likvärdiga, offentliga system.
Denna ändring avser åligganden för kommissionen och föranleder inga överväganden av utredningen.
4.16 Sekretess (artikel 20 a punkt 3 fjärde stycket och artikel 24)
Det finns två artiklar i direktiv 2009/17/EG som innehåller reglering om sekretess. Den första är artikel 20 a, där punkt 3 fjärde stycket innehåller en sekretessbestämmelse. Den avser specifikt planer för att ta emot fartyg i behov av assistans samt namnet på och kontaktuppgifter för den eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 och på de myndigheter som utsetts för att ta emot och hantera larm.
Artikel 24 i direktiv 2002/59/EG reglerar sekretessen för de uppgifter som ska överlämnas i enlighet med direktivet som helhet. I direktiv 2009/17/EG har artikel 24 ersatts av en ny sekretessbestämmelse, till större delen likalydande med den tidigare.
Vid genomförandet av 2002 års direktiv i svensk rätt föranledde inte sekretessbestämmelserna i direktivet några författningsändringar.
163
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
4.16.1 Nya artiklar om sekretess
Artikel 20 a punkt 3, där en bestämmelse om sekretess finns i fjärde stycket, lyder:
3. Medlemsstaterna ska offentliggöra namnet på och kontaktuppgifter för den eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 och på de myndigheter som utsetts för att ta emot och hantera larm. Medlemsstaterna ska på begäran översända relevant information om planerna till grannmedlemsstaterna. Vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i planerna för mottagande av fartyg i behov av assistans ska medlemsstaterna se till att de som deltar i åtgärderna får tillgång till all relevant information. Om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket vara bundna av sekretess.
Den nya artikel 24 lyder (kursiva delar avser ändringar i förhållande till tidigare lydelse):
1. Medlemsstaterna ska i enlighet med gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretessen för de uppgifter som överlämnas till dem i enlighet med detta direktiv och de ska endast använda sådana uppgifter i överensstämmelse med detta direktiv.
2. Kommissionen ska undersöka eventuella problem för nät- och informationssäkerheten och föreslå lämpliga ändringar till bilaga III för att förbättra nätsäkerheten.
Den nya lydelsen medför att även gemenskapslagstiftning ska beaktas då åtgärder för att säkerställa sekretessen vidtas. Vidare anges nu att uppgifterna som överlämnas endast ska användas i överensstämmelse med direktivet. Detta föranleder inga förslag till författningsändringar utan får ses som en uppmaning till medlemsstaterna.
I preambeln (6) till direktiv 2009/17/EG anges att IMO har medgivit att det skulle kunna bli till skada för fartygens och hamnanläggningarnas säkerhet om AIS-uppgifter, vilka översänts från fartyg, skulle läggas ut för kommersiella ändamål på Internet eller någon annanstans samt har uppmanat sina medlemsstaters regeringar att i enlighet med de möjligheter som den nationella lagstiftningen erbjuder hindra dem som gör AIS-uppgifter tillgängliga för utomstående så att de kan offentliggöras på Internet eller någon annanstans från detta. Sekretessen för de uppgifter som överlämnas
164
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
till medlemsstaterna enligt detta direktiv bör säkerställas och medlemsstaterna bör använda dessa uppgifter i överensstämmelse med direktivet.
Sekretessen som avses i artikel 24 kan avse en mängd olika uppgifter. Exempel på uppgifter som kan komma att överlämnas till medlemsstaterna enligt direktivet är AIS och LRIT-uppgifter (artikel 6 i direktiv 2002/59/EG samt artikel 6 a–6 b i direktiv 2009/17/EG) uppgifter om särskilda riskfartyg (artikel 16 i 2002/59/EG samt 2009/17/EG) och uppgifter som lämnas i och om SafeSeaNet (artikel 22 a i direktiv 2009/17/EG).
De uppgifter som Sverige kan komma att erhålla i dessa sammanhang kan röra enskilda, såsom t.ex. rederier (uppgifter i AIS m.m.) men också andra medlemsstater (t.ex. avseende uppgifter om uppbyggnad och drift av datasystemet SafeSeaNet m.m.).
De svenska myndigheter som ska motta och lämna uppgifter är Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Kustbevakningen (se bl.a. avsnitt 4.12.4-4.12.5).
En sekretessregel i ett direktiv ska omsättas i nationell lag, dvs. för svensk del till en be stämmelse i OSL , i den mån den lagen inte redan innehåller någon regel som svarar mot direktivets krav (prop. 1994/95:112 s 19 f.).
4.16.2 Sekretessregler i gällande rätt
Frågan är inledningsvis vilka sekretessregler som i dag finns i svensk rätt.
Utrikessekretess
Enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) (2 kap. 1 § i sekretesslagen (1980:100), SekrL), gäller sekretess för uppgift som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1995 infördes ett enhetligt skaderekvisit för hela utrikessekretessens tillämpningsområde. Utgångspunkten är i fortsättningen att upp-
165
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
gifterna är offentliga och således kan lämnas ut. Lagändringen motiverades av en strävan att även inom ramen för ett svenskt deltagande i EU-samarbetet säkerställa rätten till medborgerlig insyn i allmänna angelägenheter (Regner, Eliason, Heuman,
Sekretesslagen – En kommentar, 4 uppl. s. 2.2). Det skadebegrepp som förekommer i paragrafen ska inte ges en alltför vid innebörd.
För att skada ska anses föreligga måste det röra sig om någon olägenhet för landet eller för störningar av de mellanfolkliga förbindelserna. Att mindre störningar eller irritationer inom ett annat lands ledning inte kan uteslutas, om uppgifter lämnas ut, ska således i regel inte föranleda sekretess (samma källa, s. 2.4).
Ett rättsfall av intresse bl.a. såvitt avser rekvisitet om skada för landet och sekretessbestämmelser i direktiv är RÅ 2000 ref. 22. I målet slog Regeringsrätten fast att uppgifter i en bilaga till en ansökan om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad foderbeta som hade inlämnats till danska Miljö- och energiministeriet och skickats till Jordbruksverket via EU-kommissionen inte omfattades av sekretess enligt 2 kap. 1 § SekrL, trots att det fanns en sekretessbestämmelse i det direktiv som reglerade informationsutbytet avseende sådana ansökningar och trots att Miljö- och energiministeriet vid förfrågan hade framfört åsikten att vissa uppgifter i bilagan borde hållas hemliga.
Regeringsrätten uttalade bl.a.:
Regeringsrätten har i ett annat mål som rörde utrikess ekretess (RÅ 1998 ref. 42) utta lat att det ska vara en viss uppgifts konkreta innehåll eller i vissa fall dess art och anknytning till mellanfolklig eller annan internationell verksamhet som medför att ett röjande av uppgiften kan skada landet.
I förevarande fall är det inte uppgiftens konkreta innehåll men väl dess anknytning till mellanfolklig verksamhet, nämligen det förhållandet att det är kommissionen som inom ramen för ett gemenskapsförfarande har överlämnat handlingen till Jordbruksverket, som skulle kunna medföra att Sveriges förbindelser med kommissionen och övriga EU-stater störs. Det bör härvid anmärkas att om handlingen inlämnats till Jordbruksverket av ett svenskt företag, det knappast
hade kunnat komma i fråga att tillämpa 2 kap. 1 § sekretesslagen .
Den störning av Sveriges mellanfolkliga förbindelser som ett utlämnande av den nu aktuella handlingen skulle kunna medföra, skulle bero på att de svenska sekretessreglerna hos den behöriga myndigheten till skydd för uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden uppfattas som otillräckliga. Mot bakgrund av de uttalanden som gjordes i det ursprungliga lagstiftningsärendet om att skadebegreppet ej ska ges en alltför vid innebörd och den uttalade målsättningen i 1994 års lagstiftningsärende - som var föranledd av det
166
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
kommande medlemskapet i EU - att en större öppenhet eftersträvades på utrikessekretessens område, finner Regeringsrätten att den olägenhet det skulle kunna innebära för Sveriges mellanfolkliga förbindelser om vissa delar av handlingen lämnades ut, inte är sådan att det föreligger förutsättningar för att sekretessbelägga den med stöd av 2 kap. 1 § sekretesslagen. Till den del uppgifterna i handlingen inte omfattas av andra bestämmelser i sekretesslagen ska den således lämnas ut.
Regeln om utrikessekretess, numera 15 kap. 1 § OSL kan alltså bli tillämplig på uppgifter som utbyts inom ramen för övervakningsdirektivet såvitt avser medlemsstaternas och myndigheternas verksamhet samt utländska enskilda, t.ex. rederier, men med hänsyn till de krav som ställs upp för att skaderekvisitet ska anses vara uppfyllt är det osäkert i vilken mån sekretessbestämmelsen kan bli aktuell.
Sekretess i övrig tillsyn m.m. som utövas av statlig myndighet
Regleringen i 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen
Sekretess gäller vidare enligt 30 kap. 23 § första stycket 1 OSL (tidigare 8 kap. 6 § första stycket 1 SekrL) för statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. tillsyn med avseende på bl.a. transportsverksamhet för uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. En förutsättning för att sekretess ska gälla är att regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Transportstyrelsen är den myndighet som kommer att motta den största mängden uppgifter som kan komma att överlämnas enligt övervakningsdirektivet.
Enligt 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641, OSF) (tidigare 2 § sekretessförordningen 1980:657, SekrF) och punkt 17 i bilagan till OSF gäller sekretess som avses i 30 kap. 23 § första stycket OSL i Transportstyrelsens tillståndsgivande verksamhet och dess tillsynsverksamhet. Enligt punkten 36 samma bilaga gäller samma sekretess också avseende tillsyn enligt FSL och FSF. Punkten 118 stadgar att sekretess också gäller utredning och planering som handhas av Transportstyrelsen och som avser den civila sjöfarten och hamnskyddet.
Den nämnda sekretessbestämmelsen kan således tillämpas på uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden som lämnas
167
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
till Transportstyrelsen i de syften som avses i punkterna 17, 36 och 118 – om skaderekvisitet är uppfyllt.
Frågan är om bestämmelsen i 30 kap. 23 § kan tillämpas på uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden som Transportstyrelsen mottar enligt övervakningsdirektivet. Det avgörande här är om Transportstyrelsen tar emot uppgifter enligt övervakningsdirektivet inom ramen för sin tillsynsverksamhet. Enligt förarbetena till SekrL åsyftas med ordet ”tillsyn” i 8 kap. 6 § SekrL det område som vid tiden för lagens tillkomst beskrevs med ordet kontroll. Ordet ”tillsyn” ska enligt förarbetena därför inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i förhållande till näringslivet (prop. 1979/80:2, del A, s 235). Med hänsyn härtill får den information som Transportstyrelsen mottar från kommissionen, andra medlemsstater samt enskilda enligt direktivet anses mottagen i myndighetens tillsynsverksamhet i den mening som avses i 30 kap. 23 § OSL.
Utredningen föreslår att även Kustbevakningen respektive Sjöfartsverket ska få motta uppgifter enligt övervakningsdirektivet (se bl.a. avsnitt 4.21.4-4.12.5).
Hos Kustbevakningen kan sekretess enligt 30 kap. 23 § gälla i verksamheten med tillsyn inom fiskets områden (fiskerikontrollen) för uppgift om en enskild fiskares affärs- eller driftförhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sådan sekretess kan avse t.ex. uppgift om fiskares driftförhållanden som erhålls från AIS (jfr nya artikel 6 a) eller VMS (Vessel Monitoring System) om fiskefartygets position m.m. (jfr punkten 24 i bilagan till 9 § OSF). Dessutom gäller sekretess enligt 29 kap. 13 a § OSL i verksamhet som avser förande av eller uttag ur Kustbevakningens register för samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation (sjöövervakningsuppdraget) för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen är tillämplig hos alla de myndigheter som är direktanslutna till det register (datorsystem) där uppgifterna behandlas av Kustbevakningen för samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation; i praktiken Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, polisen, Fiskeriverket och övriga myndigheter som ingår i det råd som finns för att bistå Kustbevakningen i arbetet med att samordna civil sjöövervakning och förmedla sjöinformation (sjöövervakningsrådet; jfr 14 § och 19 § förordning
168
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
(2007:853) med instruktion för Kustbevakningen). Sekretessbestämmelsen är däremot inte tillämplig när en myndighet tar ut en uppgift från registret för att använda den i sin egen verksamhet. Uppgifterna omfattas i sådana förhållanden av eventuell sekretess som gäller för andra motsvarande uppgifter hos den mottagande myndigheten (prop. 2008/09:152 s. 37, jfr prop. 2007/08:38 s. 26). Exempel på sådana uppgifter som kan omfattas av bestämmelsen är sammanställd information om handelsfartygs rutter, fiskefartygs rörelser och detaljerade uppgifter om last (prop. 2008/09:152 s. 46).
Avseende Sjöfartsverket nämns myndigheten inte specifikt i bilagan till 9 § OSF.
Regleringen i 30 kap. 24 § offentlighets- och sekretesslagen
I 30 kap. 24 § första stycket OSL (tidigare 8 kap. 6 § andra stycket SekrL) finns en specialregel för uppgifter som en myndighet erhåller från en annan stat eller mellanfolklig organisation i vissa fall. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som avses i paragrafens första stycke för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över pga. avtalet. I begreppet avtal anses ingå rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (jfr prop. 2004/05:142 s. 50, prop. 2005/06:45 s. 155 och prop. 2005/06:140 s. 87). Bestämmelsen i 30 kap. 24 § första stycket förutsätter dock att den aktuella rättsakten innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det aktuella fallet.
Bestämmelsen i artikel 24 i övervakningsdirektivet slår inte fast vilken sekretess som ska gälla för de uppgifter som utbyts enligt direktivet utan överlämnar åt medlemsstaterna att ”i enlighet med gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretessen för de uppgifter som överlämnas till dem i enlighet med detta direktiv”.
Det talas här om att vidta ”nödvändiga åtgärder” för att säkerställa sekretess avseende direktivet som helhet. Med hänsyn härtill kan 30 kap. 24 § första stycket inte anses vara tillämpligt på de uppgifter som kommissionen och andra medlemsstater överlämnar
169
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
till Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Kustbevakningen enligt direktivet (jämför prop. 2006/07:110 s. 38).
Vad gäller artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket kan bedömningen bli en annan. Här är formuleringen:
Om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket vara bundna av sekretess.
Detta får anses vara en sådan sekretessklausul som avses i 30 kap. 24 § första stycket. I den mån uppgifter lämnas till svenska myndigheter i anledning av artikeln, och de avser uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över pga. avtalet kan de alltså vara sekretessbelagda enligt detta lagrum.
Övriga bestämmelser
Det kan anmärkas att eventuellt kan även bestämmelserna i 18 kap. 8 § 5 och 7 OSL (tidigare 5 kap. 2 § 5 och 7 SekrL) om sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott bli tillämpliga på uppgifter som lämnas eller inhämtas pga. direktivet.
4.16.3 Överväganden
Behov av en ny sekretessbestämmelse
För att uppfylla direktivets krav behövs nödvändigt sekretesskydd både för uppgifter som Sverige kan komma att erhålla beträffande enskilda, såsom t.ex. rederier (uppgifter i AIS m.m.) men också beträffande uppgifter om andra medlemsstater (t.ex. avseende uppgifter om uppbyggnad och drift av datasystemet SafeSeaNet m.m.).
Som framgått ovan kan uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden som överlämnas till Sverige enligt övervakningsdirektivet omfattas av sekretess hos Transportstyrelsen enligt 30 kap. 23 § OSL, 9 § OSF och punkterna 17, 36 och 118 i bilagan till förordningen.
Sekretessen enligt 30 kap. 23 § första stycket gäller emellertid med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga. Det kan således hända att uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden, som omfattas av t.ex. absolut sekretess i en
170
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
annan stat, bedöms vara offentliga vid en sekretessprövning enligt 30 kap. 23 § första stycket.
Den sekretess för enskildas affärs- och driftsförhållanden som således gäller hos Transportstyrelsen gäller inte på motsvarande sätt hos Sjöfartsverket och Kustbevakningen.
Som nämnts ovan får artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket i direktivet, som avser planer för mottagande av fartyg i behov av assistans, anses utgöra en sekretessklausul i den mening som avses i 30 kap. 24 § första stycket OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som avses i paragrafens första stycke för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över pga. avtalet. En stor del av de uppgifter som artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket tar sikte på, avser arbetet vid de behöriga myndigheterna och planerna om mottagande av fartyg i behov av assistans som sådana. Dessa uppgifter täcks inte av 30 kap. 24 § första stycket OSL.
Vidare kan regeln om utrikessekretess i 15 kap. 1 § OSL bli tillämplig i vissa fall, förutsatt att rekvisitet om skada för Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller för landet kan anses uppfyllt. Här omfattas uppgifter som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös. Som ovan angetts ska skadebegreppet inte ges en alltför vid innebörd, enligt förarbetena. Regeringsrättens praxis har bekräftat förarbetsuttalandena. Det är därför osäkert i vilken mån regleringen om utrikessekretess kan tillämpas på uppgifter som ska överlämnas enligt övervakningsdirektivet.
Sammanfattningsvis anser utredningen att det finns behov av en ny sekretessbestämmelse i OSL och en ändring av bilagan till 9 § OSF.
Förslag till en ny sekretessbestämmelse
Utredningens förslag: Det ska införas en ny sekretessbestäm-
Sekretess ska gälla i myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik för uppgift som lämnats
171
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
av annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil sjöfart motverkas om uppgiften röjs.
Sekretess ska gälla avseende planer för mottagande av fartyg i behov av assistans i den omfattning som anges i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket i direktiv 2009/17/EG, om en annan medlemsstat begär det.
För uppgift i allmän handling ska sekretessen gälla i högst fyrtio år.
Det ska införas ändringar av punkterna 17 och 118 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641). När det är fråga om enskildas affärs- och driftsförhållanden ska motsvarande sekretess som gäller hos Transportstyrelsen enligt punkten 17, såvitt avser civil sjöfart, och punkten 118 gälla även hos Sjöfartsverket och Kustbevakningen.
Det sjösäkerhets- och sjöövervakningssamarbete som direktivet reglerar bygger på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Om uppgifter som är sekretessbelagda i utlandet blir offentliga i Sverige kan det finnas en risk att enskilda och andra medlemsstater blir ovilliga att lämna uppgifter i den utsträckning som förutsätts i direktivet. En annan negativ följd skulle kunna bli att informationsutbytet mellan Sverige och andra medlemsstater blir mindre omfattande och av sämre kvalitet vad som annars skulle kunnat bli fallet. EU:s kapacitet att förebygga situationer som kan innebära hot mot säkerheten för människoliv till sjöss och mot skyddet av havsmiljön skulle därmed kunna äventyras.
Utredningen föreslår att det i kapitel 17 OSL, som reglerar sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, införs en sekretessbestämmelse liknande den som redan finns på luftfartssäkerhetens område i 17 kap. 6 §, tidigare 4 kap. 6 §.
17 kap. 6 § lyder:
Sekretess gäller i en myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende tillsyn av civil luftfart för uppgift som lämnats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil luftfart motverkas om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.
172
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
En liknande bestämmelse bör av de skäl som angetts ovan införas för uppgifter som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik. Någon begränsning av vilka myndigheter som ska omfattas av den nya bestämmelsen behöver inte göras.
Vid utformningen av skaderekvisitet i den nya bestämmelsen noterar utredningen att artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket reglerar sekretess som helt eller delvis ska styras av utlämnarens vilja, innebärande att om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket i artikeln vara bundna av sekretess. I princip bygger OSL på motsatt utgångspunkt, nämligen att den som lämnar uppgifterna till myndigheten inte ska ha något inflytande när någon begär ut uppgifterna och en sekretessprövning ska ske. Det finns dock några undantag till denna huvudprincip. Ett sådant exempel är 29 kap. 13 § OSL, som avser sjöförklaring och lyder:
Sekretess gäller i ärende om utredning av fartygs sammanstötning med annat fartyg eller av tillbud till sådan händelse för uppgift som rör sammanstötningen eller tillbudet och härrör från det fartyg som ärendet avser, om fartygets befälhavare eller redare begär det. Sekretess enligt första stycket gäller inte, om sjöförklaring eller annan sådan undersökning beträffande båda fartygen sker samtidigt. Sekretess gäller inte heller, om sådan undersökning beträffande det andra fartyget har ägt rum förut eller om det annars finns tillgång till motsvarande uppgift om det andra fartyget. Om ett sådant ärende som anges i första stycket handläggs vid någon annan myndighet än domstol, tillämpas 43 kap. 5 § första stycket hos den myndigheten. Sekretessen enligt denna paragraf upphör när motsvarande uppgift om det andra fartyget har blivit tillgänglig. För uppgift i allmän handling gäller sekretessen högst fem år från det att sammanstötningen eller tillbudet skedde.
Enligt detta lagrum krävs för att sekretess ska gälla att fartygets redare eller befälhavare begär det. Sekretessen är absolut.
De uppgifter som 29 kap. 13 § OSL avser att skydda har sin grund i fartygskollisioner eller tillbud till fartygskollisioner. Uppgifterna kan enligt utredningens bedömning i vissa avseenden anses likna de uppgifter som ska skyddas enligt artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket. Det kan i det senare fallet exempelvis bli fråga om att mellan medlemsstaterna utbyta information om ett
173
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
faktiskt mottagande av ett fartyg i behov av assistans, dvs. ett fartyg som enligt direktivets definition är i en situation som kan medföra förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten.
Som utgångspunkt anser utredningen att strävan bör vara att inte införa mer sekretess än vad som bedöms nödvändigt för att Sverige ska kunna delta i det internationella arbetet på ett effektivt sätt. För att sekretessen enligt den nya bestämmelsen inte ska bli för omfattande bör den inte göras absolut i annan omfattning än vad direktivet specifikt reglerar.
Första stycket i den nya bestämmelsen bör därför utformas på samma sätt som i 17 kap. 6 § så att sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil sjöfart motverkas om uppgiften röjs. Vid denna bedömning kan bl.a. vägas in vilket sekretesskydd uppgifterna har hos den staten som har lämnat uppgiften och vilken effekt ett offentliggörande av uppgiften skulle kunna antas ha på det framtida informationsutbytet.
För att tillgodose regleringen i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket ska i andra stycket anges att sekretess ska gälla avseende planer för mottagande av fartyg i behov av assistans i den omfattning som anges i artikel 20 a punkten 3 fjärde stycket i direktiv 2009/17/EG, om en annan medlemsstat begär det. Sekretessen blir således i dessa fall absolut.
I sammanhanget kan påpekas att Sverige på lämpligt sätt bör uppmärksamma andra stater på att dessa måste begära att sekretess ska gälla viss uppgift, för att sekretessbestämmelsen ska bli tillämplig.
Skälen för sekretess är i dessa frågor lika starka som avseende utrikessekretess varför den bör gälla lika länge som enligt 15 kap. 1 § OSL, dvs. i högst 40 år (jämför prop. 2006/07:110).
Som framgått ovan kan uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden som överlämnas till Sverige enligt övervakningsdirektivet omfattas av sekretess hos Transportstyrelsen enligt 30 kap. 23 § OSL, 9 § OSF och punkterna 17, 36 och 118 i bilagan till förordningen. När det är fråga om enskildas affärs- och driftsförhållanden bör motsvarande sekretess som gäller hos Transportstyrelsen enligt punkten 17, såvitt avser civil sjöfart, och punkten 118 gälla även hos Sjöfartsverket och Kustbevakningen, eftersom även dessa myndigheter kan väntas lämna och motta uppgifter
174
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
enligt direktivet. Ett sådant resultat kan uppnås genom ändring i bilagan till OSF.
Konkurrens mellan sekretessbestämmelser
En och samma uppgift kan omfattas av flera olika sekretessbestämmelser till skydd för olika intressen. I en sådan konkurrenssituation är det den bestämmelse som ger uppgiften det starkaste skyddet som ska ha företräde, 7 kap. 3 § OSL.
Som nämnts tidigare kan uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden omfattas av sekretess hos Transportstyrelsen enligt 30 kap. 23 § OSL, 9 § SekrF och punkterna 17, 36 och 118 i bilagan till förordningen. Motsvarande regler som avses i punkterna 17, såvitt avser civil sjöfart och 118 bör vidare införas hos Sjöfartsverket och Kustbevakningen genom en ändring i bilagan till SekrF. Sekretessen enligt 30 kap. 23 § första stycket gäller emellertid med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga. Det kan således hända att uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden som omfattas av t.ex. absolut sekretess i den stat som gjort uppgifterna tillgängliga för de svenska myndigheterna enligt övervakningsdirektivet, vid en sekretessprövning enligt 30 kap. 23 § första stycket bedöms vara offentliga. I ett sådant fall kan den nya föreslagna sekretessbestämmelsen bli tillämplig, om skaderekvisitet i den bestämmelsen anses vara uppfyllt (jämför prop. 2006/07:110).
4.17 Ändringar av gemenskapsinstrument och IMOinstrument (artikel 27)
Den tidigare artikel 27 i direktiv 2002/29/EG är numera ersatt.
Utredningens bedömning: Artikel 27 föranleder inte någon
ändring av lag eller förordning.
Den nya artikel 27 lyder:
1. Hänvisningarna till gemenskapsinstrument och IMO-instrument, definitionerna i artikel 3 samt bilagorna får ändras för att bringas i överensstämmelse med gemenskapsrätt eller internationell rätt som
175
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
antagits, ändrats eller trätt i kraft, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att direktivets tillämpningsområde vidgas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
2. Bilagorna I, III och IV får ändras mot bakgrund av erfarenheterna av detta direktiv, förutsatt att ändringarna inte vidgar dess tillämpningsområde. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
Artiklarna avser endast information och föranleder inte några överväganden i utredningen.
4.18 Kommittéförfarande (artikel 28)
Den tidigare artikel 28 i direktiv 2002/29/EG är numera ersatt.
Utredningens bedömning: Artikel 28 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Den nya artikel 28 lyder:
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 (*).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Innehållet i artikeln föranleder inte några överväganden i utredningen.
4.19 Bilagor till direktivet
4.19.1 Ny strecksats i bilaga I, punkt 4
I bilaga I till direktiv 2002/59/EG finns en förteckning över uppgifter som ska lämnas. I bilaga I punkt 4 finns uppgifter som ska lämnas enligt artikel 5.2. Närmare bestämt avser artikeln att när ett nytt obligatoriskt fartygsrapporteringssystem eller ett förslag till
176
SOU 2009:90 Övervakningsdirektivet
ändring av ett befintligt rapporteringssystem läggs fram för IMO för antagande, ska en medlemsstat i sitt förslag ta med åtminstone de uppgifter som avses i bilaga I.4.
Enligt direktiv 2009/17/EG ska strecksats X ersättas med följande:
X. Övrig information
- Typ och uppskattad mängd bunker, för fartyg över 1000 bruttotonnage.
- Navigerings- och manöverförmåga.
Detta föranleder inget förslag till författningsändring men måste beaktas av Transportstyrelsen om och när den ger in förslag till ett nytt eller ändring av ett befintligt obligatoriskt fartygsrapporteringssystem.
4.19.2 Tillägg av en punkt till del I i bilaga II
Bilaga II avser bestämmelser om utrustningen ombord. Del I avser automatiska identifieringssystem (AIS).
I del I i bilaga II ska följande punkt läggas till:
3. Fiskefartyg Fiskefartyg med en total längd över 15 meter omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a enligt följande tidsplan: – Fiskefartyg med en total längd av minst 24 meter, men under 45 meter, senast den 31 maj 2012. – Fiskefartyg med en total längd av minst 18 meter, men under 24 meter, senast den 31 maj 2013. – Fiskefartyg med en total längd över 15 meter, men under 18 meter, senast den 31 maj 2014. Nybyggda fiskefartyg med en total längd på mer än 15 meter omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a från och med den 30 november 2010.
Se artikel 6 a, avsnitt 4.5.1 ovan – tillämpningsområdet för artikel 6 a ändras.
177
Övervakningsdirektivet SOU 2009:90
178
4.19.3 Ersättande av texten i bilaga III
Bilagan avser elektroniska meddelanden och SafeSeaNet. Bestämmelserna omfattar allmän beskrivning och uppbyggnad av systemet, förvaltning, drift, utveckling och underhåll av SafeSeaNet, uppgiftsutbyte via SafeSeaNet samt säkerhet och åtkomsträttigheter.
Se artikel 14.2 led c), avsnitt 4.7, och artikel 22a, avsnitt 4.13 ovan.
5 Flaggstatsdirektivet
5.1 Inledning
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet) är ett kort direktiv. När Europeiska kommissionen lade fram sitt förslag till lagstiftningsakter i tredje sjösäkerhetspaketet var förslaget till flaggstatsdirektiv betydligt mer omfattande. Det var i själva verket så omfattande att det, om det beslutats, i praktiken skulle fört över medlemsstaternas hela lagstiftningskompetens avseende säkerheten i internationell sjöfart till gemenskapen. Det övervägande antalet medlemsländer motsatte sig detta eftersom man ville ha ett eget förhandlingsmandat i IMO, som är den enda organisation som kan besluta internationellt bindande regler för sjöfarten. Det flaggstatsdirektiv, som nu ska införas i svensk rätt, är mycket urvattnat i förhållande till det ursprungliga förslaget.
I artikel 1 i direktivet sägs syftet med det vara att se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater och att förbättra säkerheten och förhindra föroreningar från fartyg, som för en medlemsstats flagg.
5.2 Direktivets innehåll
Direktivets innehåll i sak sönderfaller i tre områden, nämligen dels villkor för att ett fartyg, som har rätt att föra en medlemsstats flagg ska tillåtas segla (artikel 4), dels krav på revision på visst sätt av medlemsstaten som flaggstat för fartyg (artikel 7), dels krav på att varje medlemsstat ska ha ett enligt en tillämplig internationell kvalitetsstandard certifierat kvalitetsledningssystem (artikel 8).
179
Flaggstatsdirektivet SOU 2009:90
5.2.1 Villkor för att tillåta att ett fartyg används till sjöfart – artikel 3 a) och 4
Utredningens bedömning: Artiklarna 3 a) och 4 föranleder inte
någon ändring i lag eller förordning.
Enligt direktivets artikel 3 a) definieras fartyg som fartyg eller farkost som för en medlemsstats flagg och som omfattas av de relevanta IMO-konventionerna och för vilket/vilken certifikat krävs. Med de relevanta IMO-konventionerna torde avses de konventioner, vars tillämpning omfattas av IMO:s revisionssystem och som rör fartyg. Dessa är SOLAS 74 med sina två protokoll 1978 och 1988, MARPOL 73/78 med sitt protokoll 1997, lastlinjekonventionen 66 med sitt protokoll 1988, 1969 års skeppsmätningskonvention och i viss mån de internationella sjövägsreglerna.
Enligt 3 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) krävs att ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 eller som är ett passagerarfartyg har fartcertifikat för att få användas till sjöfart. Denna bestämmelse gäller alla svenska fartyg, som används till sjöfart. Ett fartyg får inte de certifikat, som det behöver för att användas i internationell fart, med mindre det uppfyller tillämpliga internationella regler, dvs. de ovannämnda konventionerna; dessa är beslutade av IMO och sätts för svensk del i kraft i föreskrifter beslutade av Transportstyrelsen. – Innehållet i huvudregeln i artikel 4 är således redan tillgodosett i svensk lagstiftning.
Artikel 4 innehåller också krav på att flaggstatsmyndigheten, när ett fartyg ska registreras i ett land, ska kontrollera vad som kallas fartygets säkerhetsstatistik på alla rimliga sätt och vid behov samråda med den föregående flaggstaten, för att fastställa huruvida eventuella brister eller säkerhetsfrågor, som denna identifierat, fortfarande är olösta.
Normalt sett ska ett fartyg inte ha certifikat, om det har brister; certifikatet är ett bevis på att fartyget befunnits uppfylla vissa regler och om det har brister är så inte fallet. Om ett fartyg ska föras in under svensk flagg från ett land utanför EU, utgör denna regel inget problem eftersom fartyget blir föremål antingen för en omfattande nybyggnadsbesiktning om det byggs nytt för en svensk redare eller en s.k. inflaggningsbesiktning, som båda utförs av Transportstyrelsens sjöfartsavdelning.
180
SOU 2009:90 Flaggstatsdirektivet
Om fartyget däremot ska föras över till svensk flagg från ett annat EU-medlemsland blir Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91 (överlåtelseförordningen) direkt tillämplig. Förordningen gäller lastfartyg, som byggts den 25 maj 1980 eller senare och lastfartyg som byggts före detta datum men som certifierats enligt bestämmelserna för nya fartyg i SOLAS 74 eller, i fråga om kemikalietankfartyg eller gastankfartyg, i enlighet med tillämpliga koder för fartyg byggda den 25 maj 1980 eller senare samt passagerarfartyg som byggts den 1 juli 1988 eller senare eller byggts före detta datum men som certifierats i enlighet med de krav som gäller för fartyg byggda den 1 juli 1998 eller senare, som är fastställda i SOLAS 74 för fartyg på internationell resa.
Enligt överlåtelseförordningens artikel 4.3 ska en avregistrerande medlemsstat förse bl.a. en registrerande medlemsstat med all relevant information om fartyget i en sådan omfattning att kravet i artikel 4.2 i flaggstatsdirektivet i praktiken är uppfyllt.
5.2.2 Kvarhållande av ett fartyg som för en medlemsstats flagg – artikel 5
Utredningens förslag: Artikel 5 föranleder inte någon ändring i
lag eller förordning.
Transportstyrelsen föreslås dock ta in en bestämmelse i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet om att sådana fartyg som anges i artikel 5 i flaggstatsdirektivet ska bli föremål för en inspektion, för att tillse att fartyget faktiskt uppfyller gällande krav.
Artikel 5 innehåller ett krav på en flaggstat att, om ett fartyg i dess flotta blivit föremål för ett s.k. nyttjandeförbud i en hamnstat, ska flaggstaten i enlighet med de förfaranden den fastställt för detta ändamål, se till att fartyget bringas i överensstämmelse med relevanta IMO-konventioner.
Transportsstyrelsens sjöfartsavdelning har som praxis att, om ett svenskt fartyg belagts med nyttjandeförbud utomlands i
181
Flaggstatsdirektivet SOU 2009:90
samband med en hamnstatskontroll av det, genomföra en inspektion av det enligt 5 kap. 4 § andra stycket och 8 §fartygssäkerhetslagen(2003:364). Transportstyrelsen bör ta in en bestämmelse i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet om att sådana fartyg ska bli föremål för en inspektion, när fartyget varit belagt med nyttjandeförbud, för att tillse att fartyget faktiskt uppfyller gällande krav. Bemyndigandet i 6 kap. 4 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) täcker ett sådant tillägg till föreskriften.
5.2.3 Kompletterande åtgärder – artikel 6
Utredningens bedömning: Artikel 6 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Artikel 6 innehåller ett krav på att medlemsstaterna ska se till att minst de uppgifter, som räknas upp i artikeln, om fartyg i en flaggstat registreras och snabbt är tillgängliga för tillämpningen av direktivet. Samtliga de uppgifter, som räknas upp, finns tillgängliga i Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings tillsynssystem, i Transportstyrelsens Sjöolyckssystem och Transportstyrelsens sjöfartsregister samt i externa system som är omedelbart tillgängliga för sjöfartsavdelningen. Någon svensk lagstiftningsåtgärd behövs inte.
5.3 Flaggstatsrevision (artikel 7)
Utredningens bedömning: Artikel 7 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Regeringen bör dock år 2014 begära hos IMO att en revision av Sverige genomförs.
Regeringen kan därefter i regleringsbrev för det året dels ge Transportstyrelsen i uppdrag att samordna de svenska förberedelserna inför och genomförandet av revisionen, dels ge övriga berörda myndigheter (Kustbevakningen och Statens haverikommission) i uppdrag att medverka.
182
SOU 2009:90 Flaggstatsdirektivet
IMO har beslutat ett revisionssystem, som kallas Framework and Procedures for the Voluntary IMO Member State Audit System (A.974(24)). Detta system, som beslutats av IMO:s församling, är frivilligt. Den standard, som används vid revisionen är Code for the Implementation of Mandatory IMO Instruments (A.996(25)). Standarden förnyas i princip vartannat år av IMO:s församling.
Revisionssystemet tar sikte på att kontrollera om en stat fullgör sina internationella förpliktelser som flagg-, hamn- och kuststat. Det är i princip inte möjligt att begränsa en revision till att enbart avse förpliktelserna som flaggstat, hamnstat eller kuststat. Sverige har med framgång genomgått en revision 2007. Resultatet av revisionen publicerades på Sjöfartsverkets hemsida.
Artikel 7 i direktivet kräver att medlemsstaterna minst var sjunde år ska genomgå en revision under förutsättning att IMO kan genomföra den. Artikeln upphör att gälla senast den 17 juni 2017 eller, så snart ett beslut av IMO att revisionssystemet ska vara obligatoriskt trätt i kraft, vid en tidigare tidpunkt som ska fastställas av kommissionen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 10.
Vid IMO:s Råds etthundraandra ordinarie möte sommaren 2009 beslutades att föreslå IMO:s församling en tidsplan för att göra revisionssystemet obligatoriskt; förslaget kommer att bli föremål för beslut av församlingen i november 2009. När detta betänkande färdigställts är det ännu oklart vad församlingen kommer att besluta men det är inte osannolikt att ett obligatoriskt revisionssystem kommer att vara beslutat 2017.
IMO är ett av Förenta Nationernas fackorgan. Den är en samarbetsorganisation för stater. Endast regeringen i ett medlemsland eller, efter bemyndigande från regeringen, en myndighet i det kan göra framställningar till IMO. Artikel 7 i flaggstatsdirektivet innehåller endast krav riktade mot unionens medlemsstater.
Någon lagstiftningsåtgärd med anledning av artikel 7 är inte påkallad. Regeringen genom Näringsdepartementet bör 2014, eftersom det då är sju år sedan den första IMO-revisionen genomfördes av Sverige, begära hos organisationen att en revision av Sverige genomförs. Transportstyrelsen kan sedan i regleringsbrevet för det året ges i uppdrag att samordna de svenska förberedelserna inför och genomförandet av revisionen och övriga berörda myndigheter (Kustbevakningen och Statens haverikommission) ges i uppdrag att medverka.
183
Flaggstatsdirektivet SOU 2009:90
5.4 Kvalitetsledningssystem (artikel 8)
Utredningens bedömning: Artikel 8 föranleder inte någon
ändring i lag eller förordning.
Regeringen bör dock besluta att Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings verksamhet, som innebär fullgörandet av skyldigheter för Sverige som flaggstat, ska vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem och att certifieringen ska vidmakthållas.
Artikel 8 i direktivet kräver att varje medlemsstat senast den 17 juni 2012 ska utarbeta, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för de operativa delarna av sin förvaltnings flaggstatsrelaterade verksamhet. Kvalitetsledningssystemet ska certifieras i enlighet med tillämpliga internationella kvalitetsledningsstandarder.
Artikeln innehåller dessutom ett krav på att stater, som är noterade på Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU) svarta eller gråa lista på visst sätt rapporterar till kommissionen. Detta torde inte vara aktuellt för svenskt vidkommande eftersom Sverige alltid legat högt på den vita listan, dvs. bland de flaggstater, vars fartyg i allt väsentligt uppfyller gällande internationella bestämmelser.
Uttrycket de ”operativa delarna av sin förvaltnings flaggstatsrelaterade verksamhet” förefaller innebära att den tillsynsverksamhet riktad mot fartyg, som en flaggstat bedriver, ska ha ett certifierat kvalitetsledningssystem. Det är nog bra men otillräckligt för att säkerställa att en flaggstats förvaltning fullgör de skyldigheter som flaggstat den enligt sina folkrättsliga förpliktelser har. I en flaggstats skyldigheter ingår inte bara att genomföra tillsyn i form av besiktningar och inspektioner av sina fartyg utan även att se till att registrering av fartyg i dess sjöfartsregister sker på ett riktigt sätt och att internationella regelverk omsätts till nationell lagstiftning. Principiellt omfattar detta inte bara Transportstyrelsen sjöfartsavdelning utan även statsmakternas lagstiftningsarbete. Så som emellertid systemet i Sverige fungerar med ramlagstiftning på sjö- och den marina miljösäkerhetens område och myndighetsföreskrifter, varigenom de internationella tekniska regelverken sätts i kraft för svenskt vidkommande, finns knappast skäl att låta
184
SOU 2009:90 Flaggstatsdirektivet
185
artikel 8 leda till andra åtgärder än sådana som berör enbart Transportstyrelsens sjöfartsavdelning.
Enligt utredningens uppfattning borde möjligen hela verksamheten vid Transportstyrelsens sjöfartsavdelning vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem men det är svårt att bedöma hur detta skulle ställa sig till övriga delar av Transportstyrelsens verksamhet eller för den delen till myndighetsverksamhet i övrigt; ett sådant ställningstagande skulle kräva ett principiellt övervägande som ligger utanför ramen för direktiven till utredningen.
Utredningen begränsar sig därför till att föreslå att Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings verksamhet, varigenom svenska skyldigheter som flaggstat fullgörs, ska vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem. Valet av kvalitetsledningssystem, så länge det uppfyller internationella kvalitetsstandarder, bör överlämnas till Transportstyrelsen.
Någon lagstiftningsåtgärd är enligt utredningens uppfattning inte påkallad. Det räcker att regeringen i beslut säger att Transportstyrelsens sjöfartsavdelnings verksamhet, som innebär fullgörandet av skyldigheter för en flaggstat, ska vara underkastad ett certifierat kvalitetsledningssystem och att certifieringen ska vidmakthållas.
6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Utredningens förslag: De ändringar och tillägg med anledning
av införlivandet av direktiv 2009/17/EG (övervakningsdirektivet) som utredningen föreslår i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), fartygssäkerhetslagen (2003:364), offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), förordningen (2007:1161) med instruktion till Sjöfartsverket, fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg ska träda i kraft den 30 november 2010.
De ändringar och tillägg med anledning av införlivandet av direktiv 2009/16/EG (hamnstatskontrolldirektivet) som utredningen föreslår i fartygssäkerhetslagen (2003:364), fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och förordningen (1982:569) om lotsning m.m. ska träda i kraft den 31 december 2010.
Några skäl att införa övergångsbestämmelser föreligger inte.
Övervakningsdirektivet
Tidpunkten för när direktiv 2009/17/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet) senast ska vara införlivat är den 30 november 2010.
De ändringar och tillägg med anledning av införlivandet av övervakningsdirektivet som utredningen föreslår i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), fartygssäkerhetslagen (2003:364), offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), förordningen (2007:1161) med instruktion till Sjöfartsverket, fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och förordningen (1980:789) om åtgärder
187
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2009:90
mot förorening från fartyg bör kunna träda i kraft den 30 november 2010.
Hamnstatskontrolldirektivet
Tidpunkten för när direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet) senast ska vara införlivat är den 31 december 2010.
De ändringar och tillägg med anledning av införlivandet av hamnstatskontrolldirektivet som utredningen föreslår i fartygssäkerhetslagen (2003:364), fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och förordningen (1982:569) om lotsning m.m. bör kunna träda i kraft den 31 december 2010.
Flaggstatsdirektivet
Tidpunkten för när direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet) senast ska vara införlivat är den 17 juni 2011.
Angående flaggstatsdirektivet föreslår utredningen inte någon ändring i lag eller förordning varför förslag om regler om ikraftträdande i denna del inte lämnas.
Övergångsbestämmelser
Utredningen gör bedömningen att ändringarna och tilläggen i nämnda lagar och förordningar kan träda i kraft utan övergångsbestämmelser.
188
7 Konsekvensbedömning m.m.
Utredningens bedömning: Förslagen kan väntas leda till vissa
kostnadsökningar för det allmänna. Dessa kostnadsökningar ska finansieras inom befintliga budgetramar.
Förslagen torde inte i övrigt innebära några nämnvärt ökade kostnader eller andra konsekvenser.
Kommittéer som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag ska enligt 14 och 15 §§kommittéförordningen (1998:1474) genomföra konsekvensanalyser i skilda hänseenden beträffande de förslag som framställts. Vad som sägs i förordningen om kommittéer gäller också särskilda utredare. Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, ska en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet.
Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt ska dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting, ska kommittén eller utredaren föreslå en finansiering. Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, ska konsekvenserna också i det avseendet anges i betänkandet.
Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företag, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Om ett betänkande innehåller förslag till nya eller ändrade regler ska förslagens kostnadsmässiga och andra konsekvenser anges i betänkandet.
189
Konsekvensbedömning SOU 2009:90
Vid konsekvensutredningen har, enligt 15 a § kommittéförordningen, även tillämpats 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Utgångspunkt
Syftet med de EG-direktiv som aktualiseras genom det s.k. tredje sjösäkerhetspaketet är att sjösäkerheten på olika sätt ska förbättras inom EU genom att gemensamma regler ska tillämpas av medlemsstaterna. Införlivandet av direktiven i svensk rätt är en förutsättning för att förbättra sjösäkerheten, inte bara i ett nationellt perspektiv utan även i ett internationellt perspektiv. Detta är också utgångspunkten i den konsekvensbedömning som utredningen har gjort.
Vid bedömningen om konsekvenserna vid införlivandet i svensk rätt av direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet), 2009/17/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafiken i gemenskapen (övervakningsdirektivet) samt 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet), har utredningen – utöver bedömningen av ovannämnda allmänna konsekvenser – i första hand övervägt om de författningar som införts som en följd av dessa direktiv kan komma att medföra några administrativa och ekonomiska konsekvenser för framför allt berörda myndigheter och sjöfartsnäringen.
För hamnstatskontrolldirektivet och övervakningsdirektivet har övervägts om sådana konsekvenser kan bli aktuella genom de förslag till lag- och författningsändringar m.m. som föreslås.
Flaggstatsdirektivets införlivande i svensk rätt föranleder däremot inte några förslag till författningsändringar. Det kommer dock att föranleda kostnader för en revision av Sverige 2014. Dessa kostnader kommer att, i dagens penningvärde, uppgå till ca 11 000 engelska pund jämte kostnaden för den arbetstid myndigheterna behöver lägga ned på revisionen, ca 200 timmar, sammanlagt. Dessa kostnader, som är ofrånkomliga, torde rymmas inom budgetramarna.
190
SOU 2009:90 Konsekvensbedömning
Transportstyrelsen
I de bestämmelser som föreslås med anledning av införlivandet av hamnstatkontrolldirektivet ges Transportstyrelsen ett utökat bemyndigande att genomföra hamnstatskontroller av utländska fartyg i enlighet med de förfaranden och procedurer som direktivet anger. Generellt innebär detta ett utvidgat inspektionsarbete som bl.a. innefattar rapporteringsskyldigheter till informationsdatabaser.
Transportstyrelsen föreslås också, i föreslagna regler med anledning av införlivandet av hamnstatskontrolldirektivet, behandla klagomål från bl.a. besättningen.
I bestämmelserna som föreslås med anledning av införlivandet av övervakningsdirektivet ges Transportstyrelsen dels ett utökat bemyndigande att utföra kontroller av s.k. riskfartyg, dels ett bemyndigande att vara behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans med därav följande uppgifter att utarbeta planer för att ta emot fartyg i behov av assistans och att ta beslut om mottagande av fartyg på en skyddad plats.
Utredningen konstaterar att de tillkommande arbetsuppgifterna kan komma att medföra vissa merkostnader för Transportstyrelsen, däribland vissa särskilda kostnader för vidareutbildning av personalen. Kostnaderna har inte kunnat närmare beräknas.
De tillkommande arbetsuppgifterna är dock inte så omfattande att de inte, enligt utredningens mening, borde kunna rymmas inom myndighetens befintliga budgetramar.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket har idag ansvar för Fartygsrapporteringssystemet (FRS), som innehåller de nationella uppgifter som ska rapporteras till det europeiska SafeSeaNet-systemet. Kraven på utveckling och drift av SafeSeaNet och kopplingen mot de nationella systemen har förtydligats genom ändringar i övervakningsdirektivet. Utredningen föreslår att Sjöfartsverket ska ges ett uttryckligt uppdrag att tillse att Fartygsrapporteringssystemet (FRS) svarar mot SafeSeaNet enligt direktivet. Detta kan dock inte anses medföra några större förändringar av Sjöfartverkets hantering av FRS jämfört med idag.
191
Konsekvensbedömning SOU 2009:90
Sjöfartsverket föreslås vidare, i anledning av övervakningsdirektivet, ges bemyndigande att meddela föreskrifter om befälhavarens skyldighet att lämna uppgifter vid farligt isläge.
Som ovan sagts föreslås Transportstyrelsen vara behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans i enlighet med vad övervakningsdirektivet reglerar. I den del av uppdraget som avser upprättandet av planer och beslut om mottagande av fartyg på en skyddad plats ovan ska Transportstyrelsen samråda med bl.a. Sjöfartsverket.
Sammantaget anser utredningen att det som – genom föreslagna författningsändringar – åligger Sjöfartsverket att genomföra, inte bör medföra några beaktansvärda kostnader för myndigheten.
Kustbevakningen
Som ovan sagts föreslås Transportstyrelsen vara behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans i enlighet med vad övervakningsdirektivet reglerar. I den del av uppdraget som avser upprättandet av planer och beslut om mottagande av fartyg på en skyddad plats ovan ska Transportstyrelsen samråda med bl.a. Kustbevakningen.
Utredningen bedömer att de kostnader för myndigheten som härvid kan uppkomma är marginella.
Förslaget om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
Utredningen har föreslagit en ny bestämmelse i 17 kap. 6 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Genom bestämmelsen föreslås sekretess gälla i myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjöövervakning och informationssystem för civil sjötrafik för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil sjöfart motverkas om uppgiften röjs.
Syftet med den föreslagna ändringen är att komplettera de sekretessbestämmelser som idag finns i svensk rätt avseende uppgifter som kan komma att överlämnas enligt övervakningsdirektivet, så att kraven på sekretess enligt direktivet blir uppfyllda.
192
SOU 2009:90 Konsekvensbedömning
193
Regeln är utformad med hänsyn till att sekretessen inte ska vara mer omfattande än vad som bedöms nödvändigt för att Sverige ska kunna delta i det internationella arbetet på ett effektivt sätt.
Utredningen har även föreslagit ändringar i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).
De föreslagna ändringarna kan komma att leda till vissa förändrade rutiner vid myndigheternas sekretessprövning, vilket dock inte bedöms leda till kostnadsökningar.
Övriga konsekvenser
Utredningen har föreslagit regler om rapporteringsskyldigheter för hamnar och lotsar. Dessa rapporteringsskyldigheter medför enligt utredningen inte några beaktansvärda kostnader.
Utredningen har inte i övrigt funnit att de föreslagna författningsändringarna har några nämnvärda effekter på sjöfartsnäringen eller enskilda i övrigt. Förslagen leder inte heller till några negativa konsekvenser för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.
Ej heller i övrigt medför utredningens förslag några sådana konsekvenser som föranleder särskild redovisning i betänkandet.
Regelförenkling
Av kommittédirektiv (dir. 2009:42) framgår vidare att vid utredningens arbete särskild vikt ska läggas vid regelförenkling.
Införlivandet av EG-direktiv innebär att en rad nya bestämmelser får inverkan på svensk rätt, genom ändring och komplettering av gällande författningar.
Utredningens arbete har bedrivits på så sätt att en noggrann genomgång av direktiven har gjorts – artikel för artikel – där inom varje område en analys av behovet av kompletterande bestämmelser i svensk rätt har gjorts.
Utredningen har vidare haft som strävan att lägga så många som möjligt av utredningens förslag till författningsändringar på myndighetsföreskriftsnivå och att i stor omfattning hänvisa till tidigare bemyndiganden.
I förekommande fall har i samband med framtagandet av nya regler äldre bestämmelser omarbetats.
8 Författningskommentar
I de allmänna övervägandena i kapitel 3–5 finns det kommentarer till de ändringar i lagar och förordningar som utredningen föreslår.
Utredningen anser det därför inte nödvändigt med särskilda författningskommentarer av traditionellt slag.
För att göra det lättare att återfinna de aktuella avsnitten i de allmänna övervägandena, återfinns nedan uppställningar med hänvisningar till rätt avsnitt.
8.1 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
17 kap. 6 a § Avsnitt 4.16
8.2 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
5 kap. 9 § Avsnitt 3.5.3
5 kap. 16 a § Avsnitt 3.10 5 kap. 22 § Avsnitt 3.6.15
7 kap. 2 § Avsnitt 4.10 7 kap. 6 § 2 Avsnitt 3.4.1
8.3 Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
9 § (bilagan) Avsnitt 4.16
195
Författningskommentar SOU 2009:90
8.4 Förslaget till förordning om ändring av förordning ( 2007:1161 ) med instruktion till Sjöfartsverket
2 § Avsnitt 4.13
8.5 Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
2 kap. 8 § Avsnitt 4.10 6 kap. 1 c § Avsnitt 3.4.1 6 kap. 1 d § Avsnitt 3.4.1
6 kap. 8 a § Avsnitt 4.9
6 kap. 13 § Avsnitt 3.5.2, 3.6.10 och 3.6.11 7 kap. 2 § Avsnitt 3.7
10 kap. 4 § Avsnitt 3.5.2 och 3.6.14
8.6 Förslaget till förordning om ändring i förordningen ( 1982:569 ) om lotsning m.m.
9 a § Avsnitt 3.10
8.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen ( 1980:789 ) om åtgärder mot förorening från fartyg
7 kap. 2 a § Avsnitt 4.4.2 och 4.12.3–4.12.5
196
Särskilt yttrande
av sakkunnig Kristina Bram
Enligt övervakningsdirektivet ska Sverige utse en eller flera myndigheter som ska ha nödvändig sakkunskap och behörighet, vid tidpunkten för verksamheten, att på eget initiativ fatta oberoende beslut om mottagande av fartyg i behov av assistans. Det är min uppfattning att utredningen bör redogöra för sannolika reella förhållanden där dessa beslut ska fattas. De förhållanden jag anser att utredaren inte fäster tillräckligt stor uppmärksamhet vid är att det är flera myndigheter som har ansvar och uppgifter att hantera i samband med mottagande av fartyg i behov av assistans. Kustbevakningen har enligt reglering i myndighetens instruktion samt i lagen (2003:778) och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, till uppgift att vid miljöräddningsinsatser ta emot fartyg i behov av assistans och ta dem till en skyddad plats om det är påkallat. Vidare är Kustbevakningen ofta i realiteten, först på plats och fattar beslutet att motta fartyg i behov av assistans och att ta det till en skyddad plats. Straxt därpå ansluter Transportstyrelsen och deltar i arbetet.
Mot bakgrund av att utredaren till del utelämnar ovan nämnda förhållanden anser jag att det leder till ett ofullständigt resonemang.
197
Särskilt yttrande
av experten Annika Wahlfried Wikingsson
Angående utredningens överväganden och förslag
Medlemsstaterna ska enligt direktivet utse en eller flera behöriga myndigheter att fatta beslut om mottagande av fartyg i behov av assistans. Enligt min bedömning har Kustbevakningen i dag sådan behörighet som beskrivs i direktivet. Jag anser därför att även Kustbevakningen ska utses som behörig myndighet enligt övervakningsdirektivet. Behörigheten bör framgå av förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor eller förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen.
Bakgrund
Kustbevakningen ska ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss. Ansvaret inkluderar en behörighet att lämna och begära bistånd samt att vara behörig svensk kontaktpunkt vid internationellt miljöräddningssamarbete. I ansvaret för miljöräddningstjänsten ingår bl.a. att ta emot fartyg i behov av assistans, både nationellt och vid internationell samverkan. Kustbevakningen ska enligt regeringsbeslut också ha egen förmåga att bogsera fartyg i behov av assistans till skyddad plats.
Med fartyg i behov av assistans avses enligt direktivet fartyg i en situation som kan medföra förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten. De myndigheter som är behöriga att motta fartyg i behov av assistans ska med stöd av nationell rätt bl.a. kunna begränsa fartygets rörelser, anmoda befälhavaren att undanröja risker för miljön, skicka ombord personal för att bedöma risker och beordra bogsering. Beslutsbehörigheten ska enligt direktivet finnas när det är nödvändigt för att förhindra, minska eller eliminera en
199
Särskilt yttrande SOU 2009:90
allvarlig och överhängande fara för den egna kusten eller för att skydda miljön.
Kustbevakningens ansvar för miljöräddningstjänsten till sjöss inträder, liksom anges i direktivet, när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en överhängande fara för detta (1 kap. 2 § och 4 kap. 5 § enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor). Kustbevakningens räddningsledare har då befogenhet att göra ingrepp i annans rätt t.ex. genom att bereda sig och medverkande personal tillträde, att begränsa ett fartygs rörelser, att förflytta ett fartyg till skyddad plats samt att beordra eller genomföra bogsering (6 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor). Räddningsledarens befogenheter är av verkställande karaktär och föreligger när fara för skada i miljön inte lämpligen kan hindras på något annat sätt. Befogenheterna innebär att Kustbevakningen under en miljöräddningsoperation kan utföra nämnda åtgärder även om, eller när, dessa åtgärder inskränker redarens, befälhavarens eller annans (tredje mans) rätt. Betydelsen av Kustbevakningens befogenhet att interimistiskt förelägga befälhavaren att föra fartyg till viss plats (7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg), är begränsad situationen är så allvarlig att statens ansvar för miljöräddningstjänsten har inträtt (1 kap. 2 § och 4 kap. 5 § lagen om skydd mot olyckor). Däremot har Kustbevakningen också övervakningsuppgifter och polisiära befogenheter att ingripa mot den som genom sitt uppträdande till sjöss stör ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Sådana polisiära befogenheter har Kustbevakningen också mot den som bryter mot föreskrifter som gäller bl.a. trafikregler, säkerhetsanordningar för sjötrafiken eller föroreningar från fartyg (lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisär övervakning och 11 kap. lagen om åtgärder mot förorening från fartyg). Ingripandena kan komma ifråga t.ex. om befälhavaren bryter mot ett föreläggande att föra ett fartyg till en viss plats.
Utredaren utgår i sin bedömning från Transportstyrelsens tillsynsverksamhet avseende fartyg. Utredningens övervägande och förslag bör enligt min mening istället grundas på den helhet som Transportstyrelsens tillsynsverksamhet bildar tillsammans med Kustbevakningens ansvar för miljöräddningstjänsten till sjöss. Detta är viktigt inte minst eftersom utredningen särskilt ska beakta möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg.
200
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Genomförande av tredje sjösäkerhetspaketet Dir. 2009:42
Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2009.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska föreslå hur följande direktiv från Europaparlamentet och rådet bör genomföras i svensk rätt. Direktiven har ännu inte publicerats i Europeiska unionens tidning.
• 2009/XX/EG om flaggstatsförpliktelser (flaggstatsdirektivet),
• 2009/XX/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (klassdirektivet),
• 2009/XX/EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet),
• 2009/XX/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontrolldirektivet),
• 2009/XX/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn (olycksutredningsdirektivet).
• Utredaren ska också föreslå hur den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kod avseende internationell standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid sjöolyckor (MSC-MEPC.3/Circ.2) samt den kod för undersökning av dödsfall i samband med olyckor, som antogs genom resolution [MSC. 255(84)], på lämpligt sätt kan genomföras i svensk rätt.
Utredaren ska vidare se över om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr XX/2009 om gemensamma regler och standarder
201
Bilaga 1 SOU 2009:90
för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (klassförordningen) behöver kompletteras med nationella föreskrifter.
Bakgrund
Kommissionen presenterade hösten 2005 ett tredje sjösäkerhetspaket innehållande förslag till sju olika rättsakter; flaggstatsdirektivet, klassdirektivet, övervakningsdirektivet, hamnstatskontrolldirektivet, olycksutredningsdirektivet, förordningen om transportörens ansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar (passagerarförordningen) samt direktivet om redares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter (ansvarsdirektivet). Klassdirektivet delades under förhandlingarna upp i ett direktiv och en förordning, medan ansvarsdirektivet reducerades till ett direktiv som enbart behandlar försäkring av redareansvaret (försäkringsdirektivet).
Fyra av rättsakterna innehåller ny reglering, medan tre av rättsakterna innehåller ändringar i gällande lagstiftning om klassificeringssällskap, hamnstatskontroll och sjötrafikövervakning. Åtgärderna i paketet syftar till att stärka sjösäkerheten i europeiska farvatten.
De sista rättsakterna i paketet antogs av rådet den 25 februari 2009 och av Europaparlamentet den 11 mars 2009. Tidpunkten då direktiven ska vara genomförda i medlemsstaterna varierar med ett första förfallodatum förmodligen i mitten av november 2010. Oklarheten beror på att direktiven ännu inte har publicerats i Europeiska unionens tidning.
Flaggstatsdirektivet
Direktivet gör det obligatoriskt för samtliga medlemsstater att genomgå revision enligt IMO:s frivilliga revisionssystem för flagg-, hamn- och kuststater. Vidare införs krav på att samtliga sjöfartsadministrationer ska införa kvalitetscertifieringssystem.
Klassdirektivet och klassförordningen
Ändringarna i klassdirektivet och införandet av den nya klassförordningen syftar till att reformera gällande bestämmelser om erkännande av klassificeringssällskap. Ändringarna innebär att
202
Bilaga 1
skärpta gemensamma regler och standarder införs för erkända organisationer (klassificeringssällskap) som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. Bland annat tillskapas ett särskilt organ för certifiering av klassificeringssällskap som godkänts av EU och regler för skärpt kontroll liksom kriterier för erkännande av klassificeringssällskap införs. Vidare regleras påföljder, tillsyn samt sällskapens organisationsform.
Övervakningsdirektivet
Ändringarna i övervakningsdirektivet (2002/59/EG) syftar till att förbättra möjligheterna att lämna stöd till fartyg i nöd genom ändringar i fråga om skyddade platser. Vidare införs krav på att även fiskefartyg över 15 meter ska förses med automatiskt identifieringssystem (AIS). Därutöver kompletteras dagens regelverk med bl.a. åtgärder vid farligt isläge och krav på att samtliga av EU:s medlemsstater ska vara anslutna till det så kallade SafeSeaNet systemet för att förbättra utbytet av information om bl.a. transporter av farligt gods.
Hamnstatskontrolldirektivet
Genom ändringar i det befintliga hamnstatskontrolldirektivet (95/21/EG) anpassas den nu gällande gemenskapslagstiftningen på området till den revidering som genomförts inom ramen för Parisöverenskommelsen (Paris MOU). Denna innehåller regler och riktlinjer för genomförandet av hamnstatskontroller, gäller mellan 18 länder (17 europeiska samt Kanada) och avser fartyg som anlöper hamnar i Europa och Kanada. De nya reglerna i direktivet innebär bl.a. att dagens inspektionskrav om att minst 25 procent av det årliga antalet fartyg som anlöper de hamnar som omfattas frångås. I stället ska samtliga högriskfartyg inspekteras var femte– sjätte månad, normalriskfartyg inspekteras var tionde–tolfte månad och lågriskfartygen inspekteras var 24–36:e månad. Direktivet stärker också gemenskapens möjlig-heter att hindra fartyg från att anlöpa gemenskapens hamnar.
203
Bilaga 1 SOU 2009:90
Olycksfallsdirektivet och IMO:s kod för olycksfallsutredningar
Direktivet syftar till att förbättra sjösäkerheten och att förhindra förorening från fartyg, samt att minska risken för framtida sjö– olyckor genom underlättande av ett snabbt genomförande av olycksfallsutredningar och en ordentlig analys av sjöolyckor och tillbud till sjöss i syfte att fastställa deras orsaker. Ett snabbt förfarande för fastställande av orsaker och förslag på korrigerande åtgärder möjliggör åtgärder i syfte att minska riskerna för framtida sjöolyckor. Förslaget följer till stora delar det regelverk om harmonisering av tekniska utredningar som IMO redan beslutat, se vidare nedan. Genom direktivet införs bl.a. en skyldighet för medlemsstaterna att genomföra säkerhetsutredningar efter sjöolyckor, tillbud och nödanrop. Vidare säkerställs genom direktivet de utredande organens oberoende samt samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje land.
IMO:s sjösäkerhetskommitté (Maritime Safety Committee, MSC) och IMO:s miljöskyddskommitté (Marine Environment Protection Committee, MEPC) antog i samband med sin 83:e respektive 57:e session en kod innehållande en internationell standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid sjöolyckor. I samband med sjösäkerhetskommitténs 84:e möte antogs dessutom en kod för undersökning av dödsfall i samband med olyckor genom resolution MSC. 255(84). En ny regel infördes i sjösäkerhetskonventionens (SOLAS) kapitel XI. Änd-ringen innebär att koden görs obligatorisk för samtliga stater anslutna till SOLAS-konventionen från och med den 1 januari 2010.
Försäkringsdirektivet och passagerarförordningen
Införandet av försäkringsdirektivet och passagerarförordningen syftar bl.a. till att förbättra ersättningsskyddet för dem som drabbas av skador till följd av olyckor till sjöss. Som ovan påpekats har sedan ansvarsdirektivet reducerats till att endast omfatta frågan om försäkring av redareansvaret. Direktivet benämns numera försäkringsdirektivet.
204
Bilaga 1
Uppdraget
En särskild utredare ska föreslå hur flaggstatsdirektivet, klassdirektivet, övervakningsdirektivet, hamnstatskontrolldirektivet, olycksutredningsdirektivet samt IMO:s kod avseende internationell standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid sjöolyckor kan genomföras i svensk rätt. Utredaren ska redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med direktivens och IMO:s regelverks innehåll och i förekommande fall lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för genomförande i svensk rätt. Utredaren ska också se över om klassförordningen behöver kompletteras med nationella föreskrifter.
I fråga om genomförandet av regelverket kring skyddade platser i enlighet med övervakningsdirektivet ska utredningen särskilt beakta hur möjligheterna att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras.
I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av direktivens och IMO:s regler bör utredaren lämna förslag på hur ansvaret mellan myndigheterna bör fördelas och regleras. I detta sammanhang ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansvaret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara Nationell kontaktpunkt ska belysas. Förslag till sådana författningsändringar som utredaren anser nödvändiga för att åstadkomma önskad effektivisering ska redovisas.
Vidare ska utredaren se över hur ansvaret för den rapportering som ska ske enligt de aktuella direktiven bör regleras. I fråga om kompletterande lagstiftning till passagerarförordningen och genomförandet av försäkringsdirektivet kommer detta att övervägas i särskild ordning och innefattas således inte i uppdraget.
Utredaren ska i sitt arbete samråda med Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Statens haverikommission, Tullverket samt övriga berörda myndigheter och organisationer. Utredaren ska även samråda med Statskontoret som har regeringens uppdrag att analysera Statens haverikommissions verksamhet och finansiering (Fö2009/477/SSK).
I utredningen ska särskild vikt läggas vid regelförenkling. Utredaren ska lämna en konsekvensbedömning av föreslagna åtgärder. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för stat eller kommuner ska finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna
205
Bilaga 1 SOU 2009:90
206
åtgärderna innebär kostnader för privata företag ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd.
Redovisning av uppdraget
Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 november 2009.
(Näringsdepartementet)
Bilaga 2
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till utredningen om genomförande av tredje sjösäkerhetspaketet (N 2009:05)
Dir. 2009:78
Beslut vid regeringssammanträde den 27 augusti 2009.
Sammanfattning av uppdraget
Utredningen ska i fråga om direktiv 2009/17/EG och direktiv 2009/16/EG samt därtill relaterade frågor lämna in ett delbetänkande senast den 15 november 2009. Övriga delar i utredningens uppdrag ska redovisas senast den 31 mars 2010.
Uppdraget
Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 april 2009 har statsrådet Åsa Torstensson tillkallat en särskild utredare med uppdrag att bl.a. föreslå hur tredje sjösäkerhetspaketet ska genomföras i svensk rätt (kommittédirektiv 2009:42).
Rättsakterna hade vid tiden för beslutet av kommittédirektiven ännu inte publicerats i Europeiska unionens tidning (EUT). Det var således vid beslutet av direktiven oklart när medlemsstaterna skulle genomföra direktiven, varför utredningstiden inte kunde sättas längre än till den 15 november 2009.
Rättsakterna har nu publicerats i EUT och tidpunkten för genomförandet därmed fastställts till den 30 november 2010 för direktiv 2009/17/EG och till den 31 december 2010 för direktiv 2009/16/EG. I fråga om dessa direktiv samt därtill relaterade frågor kvarstår således behovet av en redovisning den 15 november 2009. Utredningen ska därför senast den 15 november inkomma med ett delbetänkande med redovisning av dessa direktiv och därtill relaterade frågor.
207
Bilaga 2 SOU 2009:90
För direktiv 2009/21/EG, 2009/15/EG och 2009/18/EG har tidpunkten för genomförande emellertid fastställts till den 17 juni 2011. I fråga om dessa direktiv och övriga frågor som utredningen har att hantera är det tillräckligt om utredningen redovisar dessa senast den 31 mars 2010.
(Näringsdepartementet)
208
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/16/EG
av den 23 april 2009
om hamnstatskontroll
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 80.2,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), på grund
val av det gemensamma utkast som förlikningskommittén god
kände den 3 februari 2009, och
av följande skäl:
(1)
Rådets
direktiv
95/21/EG
av
den
19
juni
1995
om
hamnstatskontroll av fartyg ( 4 ) har flera gånger ändrats
på väsentliga punkter. Eftersom ytterligare ändringar ska
göras bör direktivet omarbetas av tydlighetsskäl.
(2) Gemenskapen
är
allvarligt
oroad
över
fartygsolyckor
och
föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed
kusterna.
(3)
Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende-
och arbetsförhållanden ombord.
(4) Säkerheten,
möjligheterna
att
förhindra
förorening
samt
boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt
förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga
fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa
konventioner, internationella koder och resolutioner.
(5) Medlemsstaterna
bör
därför,
i
enlighet
med
rådets
beslut
2007/431/EG av den 7 juni 2007 om bemyndigande för
medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse
ratificera Internationella arbetsorganisationens konven
tion från 2006 om arbete till sjöss ( 5 ), göra ansträng
ningar för att, med avseende på de delar som omfattas
av gemenskapens behörighet, ratificera den konventionen
så snart som möjligt och helst före den 31 december
2010.
(6) Ansvaret
för
att
övervaka
fartygens
efterlevnad
av
inter
nationella normer för säkerhet, förhindrande av förore
ningar och boende- och arbetsförhållanden ombord vilar
i första hand på flaggstaten. Genom att i erforderliga fall
anlita erkända organisationer ska flaggstaten fullt ut ga
rantera att de inspektioner och besiktningar som görs för
att utfärda relevanta certifikat är kompletta och effektiva.
Ansvaret för att upprätthålla fartygets skick och dess
utrustning efter besiktningen för att uppfylla kraven i
de konventioner som är tillämpliga på fartyg vilar på
det företag som ansvarar för fartyget. Ett antal flaggstater
har emellertid underlåtit att genomföra och tillämpa in
ternationella normer. Hädanefter bör som en andra för
svarslinje mot undermålig sjöfart övervakningen av far
tygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet,
förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsför
hållanden ombord också vara hamnstatens skyldighet
med erkännande av att hamnstatskontroll inte är en be
siktning och att relevanta inspektionsformulär inte är
sjövärdighetscertifikat.
(7)
En
harmonisering
av
medlemsstaternas
sätt
att
effektivt
verkställa dessa internationella normer, med avseende på
fartyg som framförs i vatten som lyder under deras ju
risdiktion och anlöper deras hamnar, bör förhindra att
konkurrensen snedvrids.
(8)
Sjöfartsbranschen
är
sårbar
för
terrorhandlingar.
Åtgärder
för transportskydd bör genomföras på ett effektivt sätt,
och medlemsstaterna bör med hjälp av säkerhetskontrol
ler noga bevaka att säkerhetsreglerna följs.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/57
( 1 ) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195.
( 2 ) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38.
( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 25 april 2007 (EUT C 74 E,
20.3.2008, s. 584), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni
2008 (EUT C 198 E, 5.8.2008, s. 1), Europaparlamentets ståndpunkt
av den 24 september 2008 (ännu ej offentliggjord i EUT), rådets
beslut av den 26 februari 2009 och Europaparlamentets lagstift
ningsresolution av den 11 mars 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT).
( 4 ) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1.
( 5 ) EUT L 161, 22.6.2007, s. 63.
(9)
De
erfarenheter
som
vunnits
vid
tillämpningen
av
sam
förståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris MOU) som
undertecknades i Paris den 26 januari 1982, bör utnytt
jas.
(10) Europeiska
sjösäkerhetsbyrån,
inrättad
genom
Europapar
lamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 ( 1 ),
bör ge det stöd som behövs för att säkra ett enhetligt och
effektivt genomförande av systemet för hamnstatskont
roll. Byrån bör särskilt bidra till medlemsstaternas utveck
ling och genomförande av den inspektionsdatabas som
inrättas genom detta direktiv och av gemenskapens har
moniserade utbildnings- och kompetensbedömningssys
tem för inspektörer inom systemet för hamnstatskontroll.
(11) Målsättningen
för
ett
effektivt
system
för
hamnstatskont
roll bör vara att säkerställa att alla fartyg som anlöper
hamnar och ankarplatser i gemenskapen inspekteras re
gelbundet. Inspektionerna bör koncentreras på undermå
liga fartyg. Fartyg i gott skick, dvs. fartyg som har klarat
alla inspektioner eller som är flaggade i en stat som följer
Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) frivilliga re
visionsprogram för dess medlemsstater (Voluntary Member
State Audit Scheme), bör belönas genom att inspekteras
mer sällan. Särskilt för detta syfte bör medlemsstaterna
allmänt prioritera fartyg med hög riskprofil som står i tur
att inspekteras.
(12)
Dessa
nya
inspektionsrutiner
bör
införas
i
gemenskapens
system för hamnstatskontroll så snart de har utarbetats i
detalj och på grundval av ett inspektionssamarbete där
varje medlemsstat bidrar på ett rättvist sätt till uppnåen
det av gemenskapens mål om ett heltäckande inspek
tionssystem och där inspektionsmängden fördelas på ett
rättvist sätt mellan medlemsstaterna. Detta system för
fördelning av inspektioner bör ses över med beaktande
av de erfarenheter som görs med det nya systemet för
hamnstatskontroll, i syfte att förbättra dess effektivitet.
Dessutom bör medlemsstaterna ha ett erforderligt antal
anställda, inbegripet kvalificerade inspektörer, med beak
tande av fartygstrafikens intensitet och karaktär vid re
spektive hamn.
(13) Det
inspektionssystem
som
inrättas
genom
detta
direktiv
tar hänsyn till det arbete som utförts enligt Paris MOU.
Eftersom alla förändringar som härrör från Paris MOU
bör godkännas på gemenskapsnivå innan de börjar till
lämpas inom EU, bör nära samordning införas och upp
rätthållas mellan gemenskapen och Paris MOU för att
främja så stor samstämmighet som möjligt.
(14)
Kommissionen
bör
förvalta
och
uppdatera
inspektions
databasen i nära samarbete med Paris MOU. Inspektions
databasen bör innehålla inspektionsuppgifter från med
lemsstaterna och alla stater som har undertecknat Paris
MOU. Till dess att gemenskapens system för sjöfartsin
formation, SafeSeaNet, är fullt operativt och medger au
tomatisk registrering av uppgifter om fartygsbesök i in
spektionsdatabasen, bör medlemsstaterna lämna kommis
sionen den information som krävs för att säkerställa en
korrekt övervakning av tillämpningen av detta direktiv,
särskilt vad avser fartygsförflyttningar. På grundval av de
inspektionsuppgifter som lämnats av medlemsstaterna
bör kommissionen hämta uppgifter från inspektionsdata
basen om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i
tur att inspekteras och om fartygens förflyttningar och
beräkna inspektionsplikten för varje medlemsstat. Inspek
tionsdatabasen bör också kunna samverka med gemen
skapens andra sjösäkerhetsdatabaser.
(15) Medlemsstaterna
bör
sträva
efter
att
se
över
metoden
för
upprättande av den vita, grå och svarta listan över flagg
stater inom ramen för Paris MOU, så att det säkerställs
att den är rättvis, särskilt när det gäller behandlingen av
flaggstater med små fartygsflottor.
(16)
Regler
och
förfaranden
för
de
inspektioner
som
genom
förs inom ramen för hamnstatskontroll, däribland förut
sättningar för att kvarhålla fartyg, bör harmoniseras för
att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar, vilket
också kraftigt skulle minska selektiva val av vissa anlöps-
hamnar för att undvika riktig kontroll.
(17) Periodiska
inspektioner
och
tilläggsinspektioner
bör
om
fatta en undersökning av de områden som har fastställts i
förväg för varje fartyg; områdena kan variera beroende på
fartygs- och inspektionstyp och resultatet av tidigare in
spektioner inom ramen för hamnstatskontroll. Inspek
tionsdatabasen bör innehålla de uppgifter som behövs
för att fastställa de riskområden som ska kontrolleras
vid varje inspektion.
(18)
Vissa
kategorier
av
fartyg
utgör
en
stor
olycks-
eller
för
oreningsrisk när de blir äldre och bör då inspekteras mer
ingående. Närmare bestämmelser bör fastställas för hur
denna utökade inspektion ska gå till.
(19) Enligt
det
inspektionssystem
som
inrättas
genom
detta
direktiv beror intervallet mellan periodiska inspektioner
ombord på fartyg på deras riskprofil, som bestäms ge
nom vissa generiska och historiska parametrar. För hög
riskfartyg bör detta intervall inte överstiga sex månader.
(20)
För att lämna de behöriga hamnstatskontrollmyndighe
terna information om fartyg i hamnar eller vid ankarplat
ser bör hamnmyndigheterna eller organen, eller de myn
digheter eller organ som utsetts för det ändamålet,
vidarebefordra anmälningar om fartygens ankomst, i
största möjliga utsträckning vid mottagandet av sådan
information.
SV
L 131/58
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1.
(21)
Vissa
fartyg
utgör
på
grund
av
sitt
dåliga
skick,
flaggsta
tens prestation och förhistoria en uppenbar fara för sä
kerheten till sjöss och den marina miljön. Det är därför
berättigat för gemenskapen att förmå sådana fartyg att
inte anlöpa hamnar och ankarplatser i medlemsstaterna.
Tillträdesförbudet bör vara proportionerligt och skulle
kunna leda till ett permanent tillträdesförbud om den
driftsansvarige för fartyget fortsätter att underlåta att
vidta korrigerande åtgärder trots flera tillträdesförbud
och kvarhållanden i hamnar och vid ankarplatser inom
gemenskapen. Ett eventuellt tredje tillträdesförbud kan
endast hävas om ett antal villkor som uppställts för att
se till att det berörda fartyget på ett säkert sätt kan fram
föras i gemenskapens farvatten har uppfyllts, särskilt vad
avser fartygets flaggstat och förvaltande företag. I annat
fall bör fartyget permanent vägras tillträde till hamnar
och ankarplatser i medlemsstaterna. Under alla omstän
digheter bör varje senare kvarhållande av fartyget leda till
ett permanent förbud mot tillträde till hamnar och an
karplatser i medlemsstaterna. För öppenhetens skull bör
förteckningen över de fartyg som vägrats tillträde till
hamnar och ankarplatser inom gemenskapen offentliggö
ras.
(22) I
syfte
att
minska
den
börda
upprepade
inspektioner
ut
gör för vissa administrationer och företag bör besikt
ningar enligt rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april
1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för
en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastig
hetspassagerarfartyg i reguljär trafik ( 1 ), som genomförs
på ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassa
gerarfartyg av en värdstat som inte är fartygets flaggstat,
och som omfattar åtminstone alla delar i en utökad in
spektion, beaktas vid beräkningen av fartygets riskprofil,
intervallerna mellan inspektionerna och varje medlems
stats uppfyllande av inspektionsplikten. Dessutom bör
kommissionen undersöka om det är lämpligt att direktiv
1999/35/EG ändras i framtiden för att höja den säkerhet
som krävs för drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghas
tighetspassagerarfartyg till och från hamnar i medlems
staterna.
(23) Åsidosättande
av
bestämmelser
i
tillämpliga
konventioner
bör rättas till. I de fall bristerna på ett påtagligt sätt utgör
en fara för säkerhet, hälsa eller miljö bör de fartyg som är
i behov av korrigerande åtgärder hållas kvar tills bristerna
har rättats till.
(24)
För
att
förhindra
oskäliga
beslut
som
kan
komma
att
orsaka felaktigt kvarhållande och försening bör det finnas
rätt att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg
vilket har fattats av behöriga myndigheter. Medlemssta
terna bör samarbeta i syfte att säkra att behandlingen av
överklaganden sker inom en skälig tid i enlighet med
deras nationella lagstiftning.
(25)
Myndigheter
och
inspektörer
som
är
involverade
i
hamn
statskontroll bör inte ha några intressekonflikter med
hamnen där inspektionen utförs, de inspekterade fartygen
eller andra berörda intressen. Inspektörerna bör ha lämp
liga kvalifikationer och få den utbildning som behövs för
att bibehålla och öka sin kompetens att utföra inspektio
ner. Medlemsstaterna bör samarbeta vid utformningen
och främjandet av ett harmoniserat utbildnings- och
kompetensbedömningssystem för inspektörer inom ge
menskapen.
(26)
Lotsar
och
hamnmyndigheter
eller
organ
bör
ges
möjlig
het att lämna värdefulla upplysningar om uppenbara
missförhållanden som upptäcks på fartyg.
(27) Klagomål från personer med ett legitimt intresse av bo
ende- och arbetsförhållanden ombord bör utredas. Den
som lämnar ett klagomål bör informeras om hur klago
målet följs upp.
(28) Samarbete
mellan
medlemsstaternas
behöriga
myndighe
ter och andra myndigheter eller organisationer är nöd
vändigt för att säkerställa en effektiv uppföljning av brist
fälliga fartyg som har tillåtits avresa och för utbyte av
information om fartyg i hamn.
(29) Eftersom
inspektionsdatabasen
är
en
viktig
del
av
hamn
statskontrollen bör medlemsstaterna se till att den upp
dateras i enlighet med gemenskapens behov.
(30) Offentliggörande
av
information
om
fartyg,
driftsansva
riga eller företag som inte iakttar internationella normer
för säkerhet, hälsa och skydd av den marina miljön, med
beaktande av storleken på företagens flotta, kan ha en
effektiv, avskräckande verkan, avhålla rederierna från att
använda sådana fartyg samt motivera ägarna att vidta
korrigerande åtgärder. När det gäller den information
som ska göras tillgänglig bör kommissionen upprätta
ett nära samarbete med Paris MOU och ta hänsyn till
all information som offentliggörs för att undvika onödigt
dubbelarbete. Medlemsstaterna bör endast behöva lämna
relevant information en gång.
(31)
Alla
kostnader
i
samband
med
inspektioner
som
ligger
till grund för beslut om kvarhållande av fartyg eller upp
hävande av tillträdesförbud bör betalas av ägaren eller
den driftsansvarige.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/59
( 1 ) EGT L 138, 1.6.1999, s. 1.
(32)
De
åtgärder
som
är
nödvändiga
för
att
genomföra
detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens ge
nomförandebefogenheter ( 1 ).
(33)
Kommissionen
bör
särskilt
ges
befogenhet
att
ändra
detta
direktiv för att tillämpa senare ändringar av konventio
ner, internationella koder och resolutioner med anknyt
ning till direktivet och att fastställa bestämmelser för
genomförande av bestämmelserna i artiklarna 8 och
10. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv,
bland annat genom att komplettera det med nya icke
väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det före
skrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut
1999/468/EG.
(34) Eftersom
målen
för
detta
direktiv,
nämligen
att
minska
antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemsstater
nas jurisdiktion genom en förbättring av gemenskapens
inspektionssystem för havsgående fartyg och genom att
utveckla metoder för förebyggande åtgärder inom områ
det för havsföroreningar, inte i tillräcklig utsträckning
kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund
av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå dessa mål.
(35) Skyldigheten
att
införliva
detta
direktiv
med
nationell
lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör
en materiell ändring i förhållande till direktiv 95/21/EG.
Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna
följer av det direktivet.
(36) Detta
direktiv
bör
inte
påverka
medlemsstaternas
skyldig
heter när det gäller tidsfristerna för införlivande med
nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i
bilaga XV.
(37)
Det
system
för
hamnstatskontroll
som
införs
i
enlighet
med detta direktiv bör genomföras vid samma tidpunkt i
samtliga medlemsstater. Kommissionen bör i detta sam
manhang säkerställa att lämpliga förberedande åtgärder
vidtas, inklusive testning av inspektionsdatabasen, och
tillhandahållande av utbildning för inspektörer.
(38)
I
enlighet
med
punkt
34
i
det
interinstitutionella
avtalet
om bättre lagstiftning ( 2 ) uppmuntras medlemsstaterna
att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta
egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstäm
melse mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna
samt att offentliggöra dessa tabeller.
(39)
För
att
inte
lägga
en
alltför
stor
administrativ
börda
på
kustlösa medlemsstater kan en de minimis-regel ge så
dana medlemsstater möjlighet att avvika från bestämmel
serna i detta direktiv, vilket innebär att dessa medlems
stater inte är skyldiga att införliva direktivet så länge de
uppfyller vissa kriterier.
(40)
För att beakta att de franska utomeuropeiska departe
menten tillhör ett annat geografiskt område och i stor
utsträckning är parter i andra samförståndsavtal om re
gional hamnstatskontroll än Paris MOU samt har mycket
begränsat trafikflöde med det europeiska fastlandet, bör
den berörda medlemsstaten tillåtas undanta dessa hamnar
från det system för hamnstatskontroll som tillämpas
inom gemenskapen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en drastisk minsk
ning av antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemssta
ternas jurisdiktion genom
a) ökad efterlevnad av internationell och tillämplig gemen
skapslagstiftning angående säkerhet till sjöss, sjöfartsskydd,
skydd av den marina miljön och boende- och arbetsförhål
landen ombord på fartyg från samtliga flaggstater,
b) upprättande av gemensamma kriterier för hamnstatens far
tygskontroll och harmoniserade förfaranden för inspektion
och kvarhållande av fartyg, med utgångspunkt i den sakkun
skap och de erfarenheter som finns enligt Paris MOU,
c) införande i gemenskapen av ett system för hamnstatskontroll
grundat på inspektioner som utförs inom gemenskapen och
Paris MOU-regionen i syfte att inspektera alla fartyg med en
frekvens som följer av deras riskprofil och där fartyg med
högre riskprofil inspekteras mer ingående och oftare.
SV
L 131/60
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
( 2 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. konventionerna: följande konventioner med tillhörande pro
tokoll och ändringar och därmed förknippade koder med
obligatorisk status, i uppdaterad version:
a) 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 66).
b) 1974 års internationella konvention om säkerheten för
människoliv till sjöss (Solas 74).
c) 1973 års internationella konvention till förhindrande
av förorening från fartyg och 1978 års protokoll till
denna (Marpol 73/78).
d) 1978 års internationella konvention angående normer
för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning
(STCW 78/95).
e) 1972 års konvention om internationella regler till för
hindrande av kollisioner till sjöss (Colreg 72).
f) 1969 års internationella konvention om skeppsmätning
(ITC 69).
g) 1976 års konvention om miniminormer i handelsfartyg
(ILO No 147).
h) 1992 års internationella konvention om ansvarighet för
skada orsakad av förorening genom olja (CLC 92).
2. Paris MOU: det samförståndsavtal om hamnstatskontroll
som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, i upp
daterad version.
3. ramar och förfaranden för IMO:s frivilliga revisionsprogram för
dess medlemsstater: IMO-församlingens resolution
A.974(24).
4. Paris MOU-region: det geografiska område där stater som
har undertecknat Paris MOU utför inspektioner inom ra
men för Paris MOU.
5. fartyg: varje havsgående fartyg som omfattas av en eller
flera av konventionerna och som har annan flagg än
hamnstatens.
6. samverkan mellan fartyg och hamn: samverkan som inträffar
när ett fartyg påverkas direkt eller indirekt av verksamhet
som innebär förflyttning av varor eller människor eller
tillhandahållandet av hamntjänster till och från fartyget.
7. fartyg vid ankarplats: ett fartyg i en hamn eller ett annat
område under en hamns jurisdiktion, men inte vid kaj,
som utför samverkan mellan fartyg och hamn.
8. inspektör: en offentligt anställd tjänsteman eller annan per
son som är godkänd av en medlemsstats behöriga myndig
het för att utföra hamnstatsinspektioner och som är an
svarig inför den behöriga myndigheten.
9. behörig myndighet: en sjöfartsmyndighet med ansvar för
hamnstatskontroll i enlighet med detta direktiv.
10. nattetid: varje period över sju timmar enligt definition i
nationell lagstiftning som i varje fall måste omfatta tiden
mellan midnatt och klockan 5.00.
11. inledande inspektion: en inspektörs besök ombord på ett
fartyg för att kontrollera att de krav som följer av tillämp
liga konventioner och förordningar är uppfyllda, åtminsto
ne inbegripet de kontroller som anges i artikel 13.1.
12. mer ingående inspektion: en inspektion genom vilken farty
get, dess utrustning och besättning under de omständig
heter som närmare anges i artikel 13.3 helt eller, om detta
är lämpligare, delvis görs till föremål för en undersökning
av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruk
tion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållan
den samt efterlevnaden av de driftsanvisningar som gäller
ombord.
13. utökad inspektion: en inspektion som minst omfattar de
punkter som anges i bilaga VII; en utökad inspektion
kan inbegripa en mer ingående inspektion om det finns
otvetydiga skäl för detta i enlighet med artikel 13.3.
14. klagomål: information eller rapport från en person eller
organisation som har ett legitimt intresse av fartygets sä
kerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan
drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden om
bord och förhindrande av förorening.
15. kvarhållande: ett formellt förbud för ett fartyg att gå till
sjöss på grund av påvisade brister som var och en för
sig eller tillsammans medför att fartyget inte är sjövärdigt.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/61
16. tillträdesförbud: ett beslut utfärdat till ett fartygs befälhavare,
det företag som ansvarar för fartyget och flaggstaten, ge
nom vilket de underrättas om att fartyget kommer att
vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar och ankar
platser.
17. driftsförbud: ett uttryckligt förbud för ett fartyg ett fortsätta
driften på grund av påvisade brister som var och en för sig
eller tillsammans skulle göra den fortsatta driften riskfylld.
18. företag: fartygets ägare eller någon annan organisation eller
person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr far
tyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens
ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att
överta de skyldigheter och det ansvar som föreskrivs i
internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden).
19. erkänd organisation: ett klassificeringssällskap eller annat pri
vat organ som på en flaggstats administrations vägnar
utför föreskrivna uppgifter.
20. föreskrivet certifikat: certifikat utfärdat av en flaggstat eller på
dess vägnar i enlighet med konventioner.
21. klasscertifikat: ett dokument som styrker överensstämmelse
med Solas 74, kapitel II-1, del A-1, regel 3-1.
22. inspektionsdatabasen: informationssystemet som bidrar till
genomförandet av systemet för hamnstatskontroll inom
gemenskapen och som avser uppgifterna om inspektioner
som utförts i gemenskapen och Paris MOU-regionen.
Artikel 3
Tillämpningsområde
1. Detta
direktiv
ska
gälla
varje
fartyg
som
anlöper
en
med
lemsstats hamn eller ankarplats, liksom dess besättning, för att
upprätta samverkan mellan fartyg och hamn.
Frankrike får besluta att de hamnar och ankarplatser som om
fattas av denna punkt inte ska inbegripa hamnar och ankarplat
ser belägna i de utomeuropeiska departement som avses i arti
kel 299.2 i fördraget.
Om en medlemsstat inspekterar ett fartyg som finns i vatten
inom dess jurisdiktion, men inte i en hamn, ska det betraktas
som en inspektion i enlighet med detta direktiv.
Inget i denna artikel ska påverka rätten för en stat att ingripa
med stöd av gällande konventioner.
Medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna i detta direktiv
om de inte har kusthamnar och kan intyga att av det totala
antalet enskilda fartyg som varje år under de tre föregående åren
anlöpt deras flodhamnar är det mindre än 5 % som är fartyg
som omfattas av detta direktiv.
Medlemsstater utan kusthamnar ska senast dagen för införlivan
det av direktivet meddela kommissionen det totala antalet fartyg
som anlöper deras hamnar under ovan nämnda treårsperiod
och ska informera kommissionen om senare ändringar i ovan
nämnda siffror.
2. För
fartyg
med
bruttodräktighet
under
500
ska
medlems
staterna tillämpa de bestämmelser som gäller enligt en tillämplig
konvention och, om ingen konvention är tillämplig, vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget inte
på ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, hälsa eller miljö.
Vid tillämpning av denna punkt ska medlemsstaterna söka väg
ledning i bilaga 1 till Paris MOU.
3. Vid
inspektion
av
ett
fartyg
från
en
flaggstat
som
inte
är
part i en konvention ska medlemsstaterna se till att ett sådant
fartyg och dess besättning inte behandlas fördelaktigare än ett
fartyg som är från en flaggstat som är part i konventionen i
fråga.
4. Fiskefartyg,
örlogsfartyg,
räddningsfartyg,
primitivt
kon
struerade träfartyg, fartyg i statens tjänst som inte används
kommersiellt och fritidsbåtar som inte används i handelssjöfart
ska inte omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Inspektionsbefogenheter
1. Medlemsstaterna
ska
vidta
alla
de
åtgärder
som
är
nöd
vändiga för att lagligen kunna utföra de inspektioner som anges
i detta direktiv ombord på utländska fartyg i enlighet med inter
nationell rätt.
2. Medlemsstaterna
ska
ha
lämpliga
behöriga
myndigheter
som tilldelas erforderligt antal anställda, i synnerhet kvalificerade
inspektörer, till exempel genom rekrytering, för genomförandet
av fartygsinspektioner, och ska vidta lämpliga åtgärder för att se
till att de utför sina åligganden i enlighet med detta direktiv,
framför allt att de finns tillgängliga för att genomföra de in
spektioner som krävs enligt detta direktiv.
SV
L 131/62
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
Artikel 5
Inspektionssystem och årlig inspektionsplikt
1. Medlemsstaterna
ska
utföra
inspektioner
i
enlighet
med
de
urvalsregler som anges i artikel 12 och bestämmelserna i bilaga
I.
2. För
att
fullgöra
sin
årliga
inspektionsplikt
ska
varje
med
lemsstat
a) inspektera alla fartyg av prioritet I enligt artikel 12 a som
anlöper dess hamnar och ankarplatser,
b) årligen genomföra ett totalt antal inspektioner av fartyg av
prioritet I och prioritet II enligt artikel 12 a och b som
motsvarar minst dess andel av det totala antal inspektioner
som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris
MOU-regionen. Varje medlemsstats inspektionsandel ska
grunda sig på det antal enskilda fartyg som anlöper den
berörda medlemsstatens hamnar i förhållande till det totala
antalet enskilda fartyg som anlöper hamnar i varje stat inom
gemenskapen och i Paris MOU-regionen.
3. För
att
beräkna
hur
stor
andel
av
det
totala
antalet
in
spektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i
Paris MOU-regionen och som anges i punkt 2 b, ska inte fartyg
på ankarplats räknas, såvida inte den berörda medlemsstaten
förskrivit något annat.
Artikel 6
Närmare villkor för fullgörande av inspektionsplikten
En medlemsstat som underlåter att utföra de inspektioner som
krävs enligt artikel 5.2 a, fullgör sin plikt i enlighet med den
bestämmelsen, om sådana underlåtna inspektioner inte översti
ger
a) 5 % av det totala antalet fartyg av prioritet I med hög risk
profil som anlöper dess hamnar och ankarplatser,
b) 10 % av det totala antalet andra fartyg av prioritet I utan hög
riskprofil som anlöper dess hamnar och ankarplatser.
Utan hinder av procenttalen i a och b ska medlemsstaterna
prioritera inspektion av de fartyg som enligt information från
inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i gemenskapen.
Utan hinder av procenttalen i a och b, för fartyg av prioritet I
som anlöper ankarplatser ska medlemsstaterna prioritera inspek
tion av de fartyg med hög riskprofil som enligt information från
inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i gemenskapen.
Artikel 7
Villkor som medger en balanserad fördelning av
inspektioner inom gemenskapen
1. En
medlemsstat,
i
vilken
det
totala
antalet
besök
av
fartyg
av prioritet I överstiger den inspektionsandel som avses i arti
kel 5.2 b, ska anses fullgöra sin plikt om antalet inspektioner av
fartyg av prioritet I som utförs av den medlemsstaten minst
motsvarar en sådan inspektionsandel och om den medlemssta
ten inte underlåter att inspektera mer än 30 % av det totala
antalet fartyg av prioritet I som anlöper dess hamnar och an
karplatser.
2. En
medlemsstat,
i
vilken
det
totala
antalet
besök
av
fartyg
av prioritet I och prioritet II understiger den inspektionsandel
som avses i artikel 5.2 b, ska anses fullgöra sin plikt om den
medlemsstaten utför det antal inspektioner av fartyg av prioritet
I som krävs enligt artikel 5.2 a och inspektioner av minst 85 %
av det totala antalet fartyg av prioritet II som anlöper dess
hamnar och ankarplatser.
3. Kommissionen
ska
vid
sin
översyn
enligt
artikel
35
sär
skilt undersöka denna artikels inverkan på inspektionsplikten,
med beaktande av den sakkunskap och erfarenhet som vunnits i
gemenskapen och enligt Paris MOU. Översynen ska beakta
målsättningen att inspektera alla fartyg som anlöper gemenska
pens hamnar och ankarplatser. När så är lämpligt ska kommis
sionen föreslå ytterligare åtgärder i syfte att förbättra effektivi
teten i det inspektionssystem som tillämpas i gemenskapen och,
vid behov, en ny översyn av denna artikels inverkan vid en
senare tidpunkt.
Artikel 8
Uppskjutande av inspektioner och exceptionella
omständigheter
1. En
medlemsstat
får
besluta
att
uppskjuta
inspektionen
av
ett fartyg av prioritet I i följande fall:
a) Om inspektionen kan utföras vid fartygets nästa besök i
samma medlemsstat, förutsatt att fartyget under mellantiden
inte anlöper någon annan hamn i gemenskapen eller i Paris
MOU-regionen och uppskjutandet inte varar längre än 15
dagar.
b) Om inspektionen kan utföras i en annan anlöpshamn inom
gemenskapen eller i Paris MOU-regionen inom 15 dagar,
förutsatt att den stat där en sådan anlöpshamn är belägen
har samtyckt till inspektionen i förväg.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/63
Om en inspektion skjuts upp i enlighet med punkt a eller b och
registreras i inspektionsdatabasen, ska en utebliven inspektion
inte räknas som en utebliven inspektion för de medlemsstater
som sköt upp den.
När en inspektion av ett fartyg av prioritet I inte genomförs, ska
det berörda fartyget dock inte undantas från inspektion nästa
gång det anlöper en hamn i gemenskapen, i enlighet med detta
direktiv.
2. Om en inspektion av operativa skäl inte genomförs av ett
fartyg av prioritet I ska det inte räknas som en utebliven in
spektion, förutsatt att skälet till att inspektionen uteblev regi
streras i inspektionsdatabasen och någon av följande exceptio
nella omständigheter föreligger:
a) När den behöriga myndigheten anser att utförandet av in
spektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets,
besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina
miljön.
b) När fartygsbesöket äger rum enbart nattetid. I detta fall ska
medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att
fartyg som regelbundet anlöper nattetid kan bli inspekterade
på lämpligt sätt.
3. Om
inspektion
av
ett
fartyg
vid
ankarplats
inte
utförs,
ska
detta inte räknas som en utebliven inspektion i följande fall:
a) När fartyget inspekteras i en annan hamn eller vid en annan
ankarplats i gemenskapen eller i Paris MOU-regionen i en
lighet med bilaga I inom 15 dagar.
b) När fartygsbesöket äger rum enbart nattetid eller besöket är
för kort för att inspektionen ska kunna utföras på ett till
fredsställande sätt, förutsatt att skälet till den uteblivna in
spektionen registreras i inspektionsdatabasen.
c) När den behöriga myndigheten anser att utförandet av in
spektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets,
besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina
miljön, förutsatt att skälet till den uteblivna inspektionen
registreras i inspektionsdatabasen.
4. De
åtgärder
som
avser
att
ändra
icke
väsentliga
delar
av
detta direktiv genom att komplettera det med avseende på be
stämmelserna för genomförande av denna artikel ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som
avses i artikel 31.3.
Artikel 9
Ankomstanmälan
1. När
ett
fartyg
som
i
enlighet
med
artikel
14
kan
bli
före
mål för utökad inspektion är på väg till en hamn eller ankar
plats i en medlemsstat ska den driftsansvarige, agenten eller
befälhavaren anmäla dess ankomst i enlighet med bestämmel
serna i bilaga III.
2. Vid
mottagandet
av
den
anmälan
som
avses
i
punkt
1
i
denna artikel och i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett
övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenska
pen ( 1 ) har tagits emot, ska hamnmyndigheten eller -organet,
eller den myndighet eller det organ som utsetts för detta ända
mål, vidarebefordra informationen till den behöriga myndighe
ten.
3. All
kommunikation
som
föreskrivs
i
denna
artikel
ska
om
möjligt ske i elektronisk form.
4. De
rutiner
och
format
som
medlemsstaterna
utarbetar
för
genomförandet av bilaga III till detta direktiv ska överens
stämma med de relevanta bestämmelserna i direktiv
2002/59/EG om fartygsanmälningar.
Artikel 10
Fartygens riskprofil
1. Alla fartyg som anlöper en hamn eller en ankarplats i en
medlemsstat ska i inspektionsdatabasen tilldelas en riskprofil
som bestämmer deras respektive inspektionsprioritet, tidsinter
vallet mellan inspektionerna och inspektionernas omfattning.
2. Ett
fartygs
riskprofil
ska
bestämmas
genom
en
kombina
tion av generiska och historiska riskparametrar enligt följande:
a) Generiska parametrar
Generiska parametrar ska grunda sig på typ, ålder, flagg,
berörda erkända organisationer och företagets prestations
nivå i enlighet med bilaga I del I.1 och bilaga II.
b) Historiska parametrar
Historiska parametrar ska grunda sig på antalet brister och
kvarhållanden under en viss period i enlighet med bilaga I
del I.2 och bilaga II.
SV
L 131/64
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.
3. De
åtgärder
som
avser
att
ändra
icke
väsentliga
delar
av
detta direktiv genom att komplettera det med avseende på be
stämmelserna för genomförande av denna artikel framför allt
vad avser
a) flaggstatskriterierna,
b) kriterierna för företagets prestationsnivå
ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon
troll som avses i artikel 31.3 och med utgångspunkt i sakkun
skap från Paris MOU.
Artikel 11
Inspektionernas frekvens
Fartyg som anlöper hamnar eller ankarplatser inom gemenska
pen ska underkastas periodiska inspektioner eller tilläggsinspek
tioner enligt följande:
a) Periodiska inspektioner av fartyg ska utföras med i förväg
bestämda intervall beroende på deras riskprofil i enlighet
med bilaga I del I. Intervallet mellan periodiska fartygsin-
spektioner ska öka när risken minskar. För högriskfartyg
ska detta intervall inte överskrida sex månader.
b) Fartyg ska underkastas tilläggsinspektioner oavsett tidsinter
vallet efter den senaste periodiska inspektionen enligt föl
jande:
— Den behöriga myndigheten ska se till att inspektera far
tyg för vilka faktorer av högsta prioritet föreligger enligt
bilaga I del II.2 a.
— Fartyg för vilka oförutsedda faktorer enligt bilaga I del
II.2 b föreligger får inspekteras. Beslut att utföra en sådan
tilläggsinspektion överlåts åt den behöriga myndighetens
sakkunniga bedömning.
Artikel 12
Val av fartyg för inspektion
Den behöriga myndigheten ska se till att fartyg väljs ut för
inspektion på grundval av deras riskprofil enligt beskrivningen
i bilaga I del I och när faktorer av högsta prioritet eller oförut
sedda faktorer uppstår i enlighet med bilaga I del II.2 A och 2
B.
När det gäller inspektion av fartyg
a) ska den behöriga myndigheten välja ut de fartyg som ska
underkastas en obligatorisk inspektion och som betecknas
som fartyg av prioritet I i enlighet med de urvalsregler
som anges i bilaga I del II.3 A,
b) får den behöriga myndigheten välja ut de fartyg för inspek
tion som betecknas fartyg av prioritet II i enlighet med bilaga
I del II.3 B.
Artikel 13
Inledande och mer ingående inspektioner
Medlemsstaterna ska se till att fartyg som väljs ut för inspektion
i enlighet med artikel 12 underkastas en inledande inspektion
eller en mer ingående inspektion enligt följande:
1. Den behöriga myndigheten ska vid varje inledande inspek
tion säkerställa att inspektören åtminstone
a) kontrollerar de i bilaga IV förtecknade certifikat och do
kument som ska bevaras ombord enligt gemenskapens
sjöfartslagstiftning och konventioner om sjösäkerhet och
sjöfartsskydd,
b) kontrollerar, i förekommande fall, om de brister som en
medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris
MOU har upptäckt vid en tidigare inspektion har åtgär
dats,
c) förvissar sig om fartygets allmänna skick, inklusive sani
tära förhållanden, däribland i maskinutrymme och i bo
städer.
2. Om de brister som ska åtgärdas i nästa anlöpshamn har
registrerats i inspektionsdatabasen efter en sådan inspektion
som avses i punkt 1, får den behöriga myndigheten i denna
hamn besluta att inte genomföra de kontroller som avses i
punkt 1 a och c.
3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare granskning
av att de bestämmelser som gäller verksamheten ombord
efterlevs, ska göras när det efter en sådan inspektion som
avses i punkt 1 finns otvetydiga skäl att anta att fartygets
skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte upp
fyller de tillämpliga villkoren i en konvention.
Otvetydiga skäl ska anses föreligga när en inspektör finner
omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl
för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrustning
eller besättning.
Exempel på otvetydiga skäl finns i bilaga V.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/65
Artikel 14
Utökad inspektion
1. Fartyg
i
någon
av
följande
kategorier
kan
bli
föremål
för
en utökad inspektion i enlighet med bilaga I del II.3 A och 3 B:
— Fartyg med hög riskprofil.
— Passagerarfartyg, olje-, gas-, kemikalietankfartyg eller bulkfar
tyg som är över 12 år.
— Fartyg med hög riskprofil eller passagerarfartyg, olje-, gas-,
kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är över 12 år då
faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer före
ligger.
— Fartyg som ska inspekteras på nytt efter ett tillträdesförbud
som utfärdats i enlighet med artikel 16.
2. Fartygets
driftsansvarige
eller
befälhavare
ska
se
till
att
myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra den
utökade inspektionen.
Fartyget ska stanna i hamnen tills inspektionen är genomförd,
vilket dock inte ska påverka tillämpningen av kontrollåtgärder
som är nödvändiga av säkerhetsskäl.
3. När
den
behöriga
myndigheten
får
en
förhandsanmälan
från ett fartyg som kan bli föremål för en periodisk utökad
inspektion, ska myndigheten meddela fartyget om en utökad
inspektion inte kommer att äga rum.
4. Den
utökade
inspektionens
omfattning,
däribland
de
ris
kområden som ska ingå, anges i bilaga VII. Kommissionen ska i
enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 besluta om
åtgärder för genomförande av bilaga VII.
Artikel 15
Riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och
sjöfartsskydd
1. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
deras
inspektörer
följer
förfarandena och riktlinjerna i bilaga VI.
2. När
det
gäller
säkerhetskontroller
ska
medlemsstaterna
till
lämpa de relevanta förfaranden som anges i bilaga VI till detta
direktiv på alla fartyg som avses i artikel 3.1–3.3 i Europapar
lamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 ( 1 ) och som
anlöper deras hamnar och ankarplatser, såvida de inte är flag
gade i den hamnstat där inspektionen sker.
3. Bestämmelserna om utökade inspektioner i artikel 14 i
detta direktiv ska tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg och hög
hastighetspassagerarfartyg enligt artikel 2 a och b i direktiv
1999/35/EG.
När ett fartyg har besiktigats enligt artiklarna 6 och 8 i direktiv
1999/35/EG av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, ska
sådan specifik besiktning i förekommande fall registreras som
en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion i inspek
tionsdatabasen och beaktas med avseende på artiklarna 10, 11
och 12 i detta direktiv för att beräkna varje medlemsstats full
görande av inspektionsplikten, i den mån alla punkter som
avses i bilaga VII till detta direktiv är medtagna.
Utan att det påverkar ett hindrande av ett ro-ro-passagerarfar
tygs eller ett höghastighetspassagerarfartygs användning som
beslutats i enlighet med artikel 10 i direktiv 1999/35/EG, ska
bestämmelserna i detta direktiv om åtgärdande av brister, kvar
hållande och tillträdesförbud, samt uppföljning av inspektioner,
kvarhållanden och tillträdesförbud tillämpas i förekommande
fall.
4. Vid
behov
får
kommissionen
i
enlighet
med
det
förfarande
som avses i artikel 31.2 anta regler för ett harmoniserat genom
förande av punkterna 1 och 2 i denna artikel.
Artikel 16
Förbud mot tillträde för vissa fartyg
1. En medlemsstat ska se till att varje fartyg
— som är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållande
frekvens omfattas av den svarta lista som antagits i enlighet
med Paris MOU på grundval av information som registreras
i inspektionsdatabasen och som offentliggörs av kommissio
nen varje år, och har kvarhållits eller vars användning har
hindrats i enlighet med direktiv 1999/35/EG mer än två
gånger under de senaste 36 månaderna i en hamn eller
vid en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har
undertecknat Paris MOU, eller
— som är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållande
frekvens omfattas av den grå lista som antagits i enlighet
med Paris MOU på grundval av information som registreras
i inspektionsdatabasen och som offentliggörs av kommissio
nen varje år, och har kvarhållits eller vars användning har
hindrats i enlighet med direktiv 1999/35/EG mer än två
gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn eller
vid en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har
undertecknat Paris MOU,
vägras tillträde till dess hamnar och ankarplatser, utom i de
situationer som beskrivs i artikel 21.6.
SV
L 131/66
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EUT L 129, 29.4.2004, s. 6.
Tillträdesförbudet ska bli tillämpligt så snart fartyget lämnar den
hamn eller ankarplats där det kvarhölls för tredje gången och
där tillträdesförbudet utfärdades.
2. Tillträdesförbudet
får
hävas
endast
om
de
villkor
som
anges i punkterna 3–9 i bilaga VIII har uppfyllts, dock tidigast
tre månader efter utfärdandet.
Om tillträdesförbud utfärdas för andra gången för fartyget ska
förbudet hävas tidigast efter 12 månader.
3. Om
fartyget
därefter
hålls
kvar
i
någon
hamn
eller
vid
någon ankarplats inom gemenskapen ska fartyget vägras till-
träde till hamnar och ankarplatser i gemenskapen. Detta tredje
tillträdesförbud får hävas 24 månader efter det att förbudet
utfärdats, men endast om
— fartyget är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållan
defrekvens inte omfattas av vare sig den svarta eller den grå
lista som avses i punkt 1,
— det föreskrivna certifikatet och klasscertifikatet för fartyget
har utfärdats av en organisation eller organisationer som
erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om ge
mensamma regler och standarder för organisationer som
utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbet
ning) ( 1 ),
— fartyget förvaltas av ett företag med hög prestationsnivå i
enlighet med bilaga I del I.1, och
— villkoren i punkterna 3–9 i bilaga VIII är uppfyllda.
Ett fartyg som efter 24 månader efter det att tillträdesförbudet
utfärdades inte uppfyller kriterierna i denna punkt, ska perma
nent vägras tillträde till hamnar och ankarplatser i gemenska
pen.
4. Varje
senare
kvarhållande
i
en
hamn
eller
vid
en
ankar
plats i gemenskapen efter det tredje tillträdesförbudet ska leda
till att fartyget permanent vägras tillträde till hamnar och an
karplatser i gemenskapen.
5. Med
avseende
på
denna
artikel
ska
medlemsstaterna
följa
de förfaranden som anges i bilaga VIII.
Artikel 17
Rapport till befälhavaren om inspektion
När en inspektion, en mer ingående inspektion eller en utökad
inspektion slutförts, ska inspektören sammanställa en inspek
tionsrapport i enlighet med bilaga IX. En kopia av inspektions
rapporten ska lämnas till fartygets befälhavare.
Artikel 18
Klagomål
Alla klagomål ska bli föremål för en omedelbar inledande be
dömning av den behöriga myndigheten. Denna bedömning ska
avgöra om klagomålet är skäligt.
Om så är fallet ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder
som är nödvändiga för att behandla klagomålet, och särskilt se
till att alla personer som är direkt berörda av det klagomålet har
möjlighet att delge sina synpunkter.
Om den behöriga myndigheten finner ett klagomål uppenbart
ogrundat ska myndigheten informera klaganden om sitt beslut
och skälen för detta.
Klagandens identitet får inte lämnas ut till det berörda fartygets
befälhavare eller ägare. Inspektören ska se till att alla samtal
med besättningsmedlemmar sker under iakttagande av konfi
dentialitet.
Medlemsstaterna ska informera flaggstatens administration om
klagomål som inte är uppenbart ogrundade och om hur klago
målen har följts upp; i lämpliga fall ska en kopia av meddelan
det lämnas till Internationella arbetsorganisationen (ILO).
Artikel 19
Åtgärdande och kvarhållande
1. Den
behöriga
myndigheten
ska
försäkra
sig
om
att
alla
brister som bekräftats av eller framkommit under en inspektion
rättas till eller kommer att rättas till i enlighet med konventio
nerna.
2. När
sådana
brister
upptäcks
som
innebär
otvetydig
fara
för säkerhet, liv eller miljö ska den behöriga myndigheten i
den medlemsstat där fartyget inspekteras se till att fartyget kvar
hålls eller att den verksamhet i samband med vilken bristerna
har upptäckts stoppas. Beslutet om kvarhållande eller driftsför
budet får inte upphävas förrän faran har avlägsnats eller myn
digheten försäkrat sig om att fartyget efter att ha uppfyllt vissa
nödvändiga villkor kan ge sig av till sjöss eller fortsätta driften
utan fara för passagerares och besättnings säkerhet eller hälsa,
utan fara för andra fartyg och utan att den marina miljön hotas
på ett oacceptabelt sätt.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/67
( 1 ) Se sidan 11 i detta nummer av EUT.
3. När
inspektören
gör
sina
sakkunnigbedömningar
av
om
ett fartyg ska kvarhållas eller inte ska han följa de kriterier som
fastställs i bilaga X.
4. Om
inspektionen
visar
att
fartyget
inte
är
utrustat
med
ett
fungerande VDR-system trots att användning av ett sådant sy
stem är obligatoriskt enligt direktiv 2002/59/EG ska den behö
riga myndigheten se till att fartyget kvarhålls.
Om en sådan brist inte kan åtgärdas enkelt i hamnen för kvar
hållandet, får den behöriga myndigheten antingen tillåta fartyget
att fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv där bristerna
lätt kan åtgärdas eller kräva att bristen åtgärdas inom högst 30
dagar enligt vad som föreskrivs i Paris MOU:s riktlinjer. För
dessa ändamål ska förfarandena i artikel 21 vara tillämpliga.
5. I
undantagsfall
och
om
fartygets
allmänna
tillstånd
är
up
penbart undermåligt, får den behöriga myndigheten göra uppe
håll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga parterna har
vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att
fartyget uppfyller de relevanta kraven i konventionerna.
6. Vid
kvarhållande
ska
den
behöriga
myndigheten
omedel
bart skriftligen och med bifogande av inspektionsrapporten un
derrätta flaggstatens administration eller, när detta inte är möj
ligt, konsuln eller, i dennes frånvaro, den aktuella statens när
maste diplomatiska representant, om de omständigheter som
gjort att ingripandet bedömts vara nödvändigt. I förekommande
fall ska dessutom utsedda inspektörer eller erkända organisatio
ner som ansvarar för utfärdande av klasscertifikat eller före
skrivna certifikat enligt konventionerna informeras.
7. Detta
direktiv
ska
inte
påverka
de
ytterligare
krav
i
kon
ventionerna som rör förfaranden för meddelande och rapporter
ing med avseende på hamnstatskontroll.
8. När
hamnstatskontroll
utövas
i
enlighet
med
detta
direktiv
ska alla tänkbara ansträngningar göras för att undvika att ett
fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning. Om ett
fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning har äga
ren eller den driftsansvarige rätt till ersättning för den lidna
förlusten eller skadan. I varje fall av påstått kvarhållande eller
försening utan tillräcklig anledning ligger bevisbördan på ägaren
eller den driftsansvarige.
9. Den
behöriga
myndigheten
får
tillåta
att
det
kvarhållna
fartyget flyttas från en del av hamnen till en annan om det
behövs för att undvika trängsel och kan ske utan fara. Risken
för trängsel ska emellertid inte påverka beslutet om kvarhållande
eller om kvarhållandets upphörande.
Hamnmyndigheter eller -organ ska samarbeta med den behöriga
myndigheten för att ge plats åt kvarhållna fartyg.
10. Hamnmyndigheterna
eller
hamnorganen
ska
snarast
möj
ligt informeras när beslut om kvarhållande fattas.
Artikel 20
Rätt till överklagande
1. Fartygets
ägare,
den
driftsansvarige
eller
dennes
represen
tant i medlemsstaten ska ha rätt att överklaga en behörig myn
dighets kvarhållande eller tillträdesförbud. Ett överklagande ska
inte hindra att kvarhållandet eller tillträdesförbudet verkställs.
2. Medlemsstaterna
ska
inrätta
och
vidmakthålla
lämpliga
förfaranden för detta ändamål i enlighet med sin nationella
lagstiftning.
3. Den
behöriga
myndigheten
är
skyldig
att
upplysa
befälha
varen för det fartyg som avses i punkt 1 om hans rätt att
överklaga och de praktiska formaliteterna för detta.
4. Om överklagandet eller en begäran från ägaren eller den
driftsansvarige eller deras representanter leder till att ett beslut
om kvarhållande eller ett tillträdesförbud upphävs eller ändras,
a) ska medlemsstaten se till att inspektionsdatabasen snarast
uppdateras i enlighet med detta,
b) ska den medlemsstat där beslutet om kvarhållande eller till
trädsförbudet utfärdades se till att den information som of
fentliggjorts i enlighet med artikel 26 rättas inom 24 tim
mar.
Artikel 21
Uppföljning av inspektioner och kvarhållanden
1. När
sådana
brister
som
avses
i
artikel
19.2
inte
kan
åtgär
das i inspektionshamnen får medlemsstatens behöriga myndig
het tillåta det ifrågavarande fartyget att utan oskäligt dröjsmål
fortsätta till det närmast lämpliga reparationsvarv, som utses av
befälhavaren och den aktuella myndigheten där uppföljning kan
ske, förutsatt att de villkor som har uppställts av flaggstatens
behöriga myndighet och godtagits av den medlemsstaten följs.
Sådana villkor ska säkerställa att fartyget kan fortsätta färden
utan fara för passagerares och besättnings säkerhet och hälsa,
utan fara för andra fartyg och utan att utgöra ett oacceptabelt
hot mot den marina miljön.
SV
L 131/68
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
2. Om
beslutet
att
skicka
ett
fartyg
till
ett
reparationsvarv
grundas på ett brott mot IMO:s resolution A.744(18) antingen
i fråga om fartygets dokumentation eller fel och brister i kon
struktionen, får den behöriga myndigheten kräva att nödvändiga
tjockleksmätningar görs i kvarhållandehamnen innan fartyget
släpps iväg.
3. Då
sådana
omständigheter
som
anges
i
punkt
1
föreligger
ska medlemsstatens behöriga myndighet i den hamn där inspek
tionen genomfördes meddela dels den behöriga myndigheten i
den stat där reparationsvarvet är beläget, dels de parter som
anges i artikel 19.6, dels varje annan lämplig myndighet om
villkoren för färden.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar ett
sådant meddelande ska upplysa den myndighet som utfärdat
meddelandet om de åtgärder som vidtagits.
4. Medlemsstaterna
ska
vidta
åtgärder
för
att
se
till
att
de
fartyg som avses i punkt 1 vägras tillträde till alla hamnar
och ankarplatser i gemenskapen om fartyget fortsätter sin resa
a) utan att i inspektionshamnen uppfylla de villkor som den
behöriga myndigheten i någon medlemsstat har uppställt,
eller
b) under vägran att uppfylla tillämpliga konventionskrav genom
att inte anlöpa det anvisade reparationsvarvet.
En sådan vägran ska gälla tills ägaren eller den driftsansvarige på
ett för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där farty
get befanns vara undermåligt tillfredsställande sätt visar att far
tyget uppfyller alla tillämpliga krav i konventionerna.
5. Under
de
omständigheter
som
avses
i
punkt
4
a
ska
den
behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns
vara undermåligt omedelbart uppmärksamma de behöriga myn
digheterna i alla andra medlemsstater på detta.
Under de omständigheter som avses i punkt 4 b ska den be
höriga myndigheten i den medlemsstat där reparationsvarvet är
beläget omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna
i alla andra medlemsstater på detta.
Innan fartyget vägras att anlöpa får en medlemsstat begära över
läggningar med administrationen i fartygets flaggstat.
6. Med
avvikelse
från
bestämmelserna
i
punkt
4
får
tillträde
till en anvisad hamn eller ankarplats tillåtas av berörd myndig
het i hamnstaten om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl
föreligger, eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk
eller för att rätta till brister, förutsatt att fartygets ägare, den
driftsansvarige eller befälhavaren har vidtagit lämpliga åtgärder
som har godkänts av den behöriga myndigheten i den medlems
staten för att säkerställa ett säkert anlöp.
Artikel 22
Inspektörernas kvalifikationer
1. Inspektioner
får
endast
genomföras
av
inspektörer
som
är
kvalificerade enligt bilaga XI och som av den behöriga myndig
heten har bemyndigats att genomföra hamnstatskontroller.
2. När
nödvändig
yrkesmässig
sakkunskap
inte
kan
tillhan
dahållas av hamnstatens behöriga myndighet, får denna behö
riga myndighets inspektör biträdas av varje annan person som
har den erforderliga sakkunskapen.
3. Den behöriga myndigheten, inspektörer som utövar
hamnstatskontroll och de personer som biträder dem får inte
ha något kommersiellt intresse vare sig i hamnen där inspek
tionen utförs eller i de inspekterade fartygen. Inte heller får
inspektörerna vara anställda hos eller utföra arbete för icke-
statliga organisationer som utfärdar föreskrivna certifikat eller
klasscertifikat eller utför de besiktningar som ligger till grund
för att sådana certifikat utfärdas för fartyg.
4. Varje
inspektör
ska
vara
utrustad
med
ett
personligt
do
kument i form av ett identitetskort, utfärdat av hans behöriga
myndighet i enlighet med kommissionens direktiv 96/40/EG av
den 25 juni 1996 för fastställandet av en gemensam modell för
ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskont
roll ( 1 ).
5. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
inspektörernas
kompetens
och deras uppfyllande av minimikriterierna i bilaga XI kontrol
leras innan medlemsstaterna bemyndigar dem att utföra inspek
tioner, och därefter periodiskt mot bakgrund av det utbildnings
system som avses i punkt 7.
6. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
inspektörerna
utbildas
på
lämpligt sätt om ändringar av gemenskapens system för hamn
statskontroll som sker genom detta direktiv, och om ändring
arna av konventionerna.
7. Kommissionen
ska
i
samarbete
med
medlemsstaterna
ut
forma och främja ett harmoniserat gemenskapssystem för med
lemsstaternas utbildning och kompetensbedömning av inspek
törer.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/69
( 1 ) EGT L 196, 7.8.1996, s. 8.
Artikel 23
Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter
1. Medlemsstaterna
ska
vidta
lämpliga
åtgärder
för
att
se
till
att lotsar i medlemsstaterna som är verksamma vid ankomst
eller avgång från kaj eller på fartyg vid resa till en hamn eller
i transit inom en medlemsstat omedelbart informerar den be
höriga myndigheten i hamn- eller kuststaten, om de vid ut-
övande av sin normala verksamhet uppmärksammar uppenbara
avvikelser som menligt kan inverka på fartygets säkra framfö
rande eller kan utgöra ett hot mot den marina miljön.
2. Om
hamnmyndigheterna
eller
-organen
i
samband
med
sin normala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg i deras
hamn uppvisar uppenbara avvikelser som kan inverka menligt
på fartygets säkerhet eller som utgör ett oacceptabelt hot mot
den marina miljön, ska myndigheten eller organet i fråga ome
delbart upplysa den aktuella hamnstatens behöriga myndighet
om detta.
3. Medlemsstaterna
ska
ålägga
lotsar
och
hamnmyndigheter
eller -organ att lämna minst följande uppgifter, om möjligt i
elektronisk form:
— Uppgifter om fartyget (namn, IMO-identifieringsnummer,
signalbokstäver och flaggstat).
— Uppgifter om resan (senaste anlöpshamn, destinationshamn).
— Beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord.
4. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
uppenbara
avvikelser
an
mälda av lotsar och hamnmyndigheter eller -organ följs upp på
lämpligt sätt och registrera uppgifter om vidtagna åtgärder.
5. Kommissionen
får
i
enlighet
med
det
föreskrivande
förfa
rande som avses i artikel 31.2 besluta om åtgärder för genom
förandet av denna artikel, inbegripet ett harmoniserat elektro
niskt format och förfaranden för rapportering av uppenbara
avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller organ
samt om de uppföljande åtgärder som vidtagits av medlemssta
terna.
Artikel 24
Inspektionsdatabas
1. Kommissionen
ska
utveckla,
underhålla
och
uppdatera
in
spektionsdatabasen med utgångspunkt i sakkunskap och erfa
renheter enligt Paris MOU.
Inspektionsdatabasen ska innehålla alla uppgifter som krävs för
genomförandet av det inspektionssystem som inrättas genom
detta direktiv och ska omfatta alla de funktioner som framgår
av bilaga XII.
2. Medlemsstaterna
ska
vidta
lämpliga
åtgärder
för
att
säker
ställa att information om faktisk ankomst- och avgångstid för
alla fartyg som anlöper dess hamnar och ankarplatser, tillsam
mans med en uppgift som identifierar den berörda hamnen
överförs till inspektionsdatabasen inom rimlig tid via gemen
skapens system för informationsutbyte inom sjöfarten ”SafeSea
Net” som avses i artikel 3 punkt s i direktiv 2002/59/EG. Så
snart de har överfört sådana uppgifter till inspektionsdatabasen
via SafeSeaNet, behöver medlemsstaterna inte lämna uppgifter i
enlighet med punkterna 1.2 och 2 a och 2 b i bilaga XIV till
detta direktiv.
3. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
uppgifter
om
inspektioner
som utförs i enlighet med detta direktiv överförs till inspek
tionsdatabasen så snart inspektionsrapporten har utarbetats eller
kvarhållandet har hävts.
Medlemsstaterna ska inom 72 timmar se till att de uppgifter
som överförts till inspektionsdatabasen blir godkända för offent
liggörande.
4. På
grundval
av
de
inspektionsuppgifter
som
medlemssta
terna lämnar ska kommissionen i inspektionsdatabasen kunna
hämta relevanta uppgifter om genomförandet av detta direktiv,
särskilt om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att
inspekteras, om fartygens förflyttningar och om varje medlems
stats inspektionsplikt.
Medlemsstaterna ska ha tillgång till alla uppgifter som registre
ras i inspektionsdatabasen och som är relevanta för genomfö
randet av inspektionsförfarandena i detta direktiv.
Medlemsstaterna och tredje parter som har undertecknat Paris
MOU ska beviljas tillgång till alla uppgifter som de registrerar i
inspektionsdatabasen och till uppgifter om de fartyg som för
deras flagg.
Artikel 25
Informationsutbyte och samarbete
Varje medlemsstat ska se till att dess hamnmyndigheter eller
-organ och andra berörda myndigheter eller organ som har
följande typer av information ger dem till den behöriga myndig
heten:
— Information som har anmälts i enlighet med artikel 9 och
bilaga III.
SV
L 131/70
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
— Information om fartyg som inte har lämnat någon informa
tion enligt kraven i detta direktiv, Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om
mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall
och lastrester ( 1 ) och direktiv 2002/59/EG samt, i förekom
mande fall, förordning (EG) nr 725/2004.
— Information om fartyg som har gått till sjöss utan att ha
följt artikel 7 eller artikel 10 i direktiv 2000/59/EG.
— Information om fartyg som har vägrats anlöpa eller avvisats
från hamn av skyddsskäl.
— Information om uppenbara avvikelser i enlighet med arti
kel 23.
Artikel 26
Offentliggörande av information
Kommissionen ska på en offentlig webbplats hålla tillgänglig
och upprätthålla information om inspektioner, kvarhållanden
och nekat tillträde i enlighet med bilaga XIII med utgångspunkt
i sakkunskap och erfarenheter enligt Paris MOU.
Artikel 27
Offentliggörande av en lista över företag med låg och
mycket låg prestation
Kommissionen ska regelbundet upprätta och på en offentlig
webbplats offentliggöra information om företag vars prestation
med avseende på fastställandet av fartygets riskprofil enligt bi
laga I del I har betraktats som låg och mycket låg under tre
månader eller längre.
I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i arti
kel 31.2 ska kommissionen anta föreskrifter för genomförandet
av denna artikel, särskilt med angivande av de närmare villkoren
för offentliggörande.
Artikel 28
Ersättning för kostnader
1. Om
de
inspektioner
som
avses
i
artiklarna
13
och
14
bekräftar eller avslöjar brister som enligt konventionerna utgör
skäl för att hålla kvar fartyget, ska alla kostnader som har sam
band med inspektionerna under en normal redovisningsperiod
täckas av fartygets ägare eller den driftsansvarige eller dennes
representant i hamnstaten.
2. Alla
kostnader
i
samband
med
inspektioner
som
utförs
av
en medlemsstats behöriga myndighet enligt bestämmelserna i
artikel 16 och artikel 21.4 ska debiteras fartygets ägare eller
den driftsansvarige.
3. Vid
kvarhållande
av
ett
fartyg
ska
alla
kostnader
i
sam
band med kvarhållandet i hamn bäras av fartygets ägare eller
den driftsansvarige.
4. Beslut
om
kvarhållande
ska
inte
upphävas
förrän
full
be
talning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts för ersättning
av kostnaderna.
Artikel 29
Uppgifter för övervakning av genomförandet
Medlemsstaterna ska ge kommissionen de uppgifter som anges i
bilaga XIV med de intervaller som där anges.
Artikel 30
Kontroll av medlemsstaternas genomförande och
prestationsnivåer
Kommissionen ska samla in den information och göra de besök
i medlemsstaterna som kommissionen behöver för att se till att
direktivet genomförs på ett effektivt sätt och för att i enlighet
med artikel 2 b i i förordning (EG) nr 1406/2002 på ett över
gripande sätt kontrollera hur gemenskapens system för hamn
statskontroll fungerar.
Artikel 31
Kommittéförfarande
1. Kommissionen
ska
biträdas
av
kommittén
för
sjösäkerhet
och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad ge
nom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 2099/2002 ( 2 ).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara
tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande
av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 32
Ändringsförfarande
Kommissionen ska
a) anpassa bilagorna, utom bilaga I, för att ta hänsyn till änd
ringar i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet och sjö
fartsskydd som har trätt i kraft och berörda internationella
organisationers konventioner, internationella koder och reso
lutioner samt utvecklingen i Paris MOU,
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/71
( 1 ) EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.
( 2 ) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.
b) ändra de definitioner som hänvisar till konventioner, inter
nationella protokoll, koder och resolutioner samt gemen
skapslagstiftning som har betydelse för detta direktiv.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 31.3.
Ändringarna av de internationella instrument som avses i arti
kel 2 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i
enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 33
Genomförandebestämmelser
När genomförandebestämmelserna i artiklarna 8.4, 10.3, 14.4,
15.4, 23.5 och 27 fastställs i enlighet med de förfaranden som
avses i artikel 31.2 och 31.3, ska kommissionen särskilt vinn
lägga sig om att det i dessa bestämmelser tas hänsyn till den
sakkunskap och de erfarenheter som erhållits genom inspek
tionssystemet i gemenskapen och i Paris MOU-regionen.
Artikel 34
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa ett system med sanktioner för
överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet
med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara
effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 35
Översyn
Kommissionen ska se över genomförandet av detta direktiv
senast den 30 juni 2012. Översynen ska bland annat gälla
fullgörandet av gemenskapens övergripande inspektionsplikter
enligt artikel 5, antalet inspektörer för hamnstatskontroll i varje
medlemsstat, antalet genomförda inspektioner, efterlevnaden av
varje medlemsstats årliga inspektionsplikter och tillämpningen
av artiklarna 6–8.
Kommissionen ska meddela resultaten av översynen till Europa
parlamentet och rådet och använda översynen som underlag för
att fastställa om det behövs något förslag till ändringsdirektiv
eller någon ytterligare lagstiftning på området.
Artikel 36
Genomförande och anmälan
1. Medlemsstaterna
ska
senast
den
31
december
2010
anta
och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd
vändiga för att följa detta direktiv.
De ska tillämpa de bestämmelserna från och med den 1 januari
2011.
2. När
en
medlemsstat
antar
dessa
bestämmelser
ska
de
in
nehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en upp
gift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författ
ningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska
anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska
formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
4. Dessutom
ska
kommissionen
regelbundet
informera
Euro
paparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av
detta direktiv i medlemsstaterna, framför allt i syfte att säkra
ett enhetligt genomförande av gemenskapens inspektionssystem.
Artikel 37
Upphävande
Direktiv 95/21/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga
XV del A, ska upphöra att gälla med verkan från och med den
1 januari 2011, dock utan att det påverkar medlemsstaternas
skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med
nationell lagstiftning av direktiven som anges i bilaga XV del B.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga XVI till detta direktiv.
Artikel 38
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 39
Adressater
Detta direktiv är riktat till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
P. NEČAS
Ordförande
SV
L 131/72
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA I
BESTÅNDSDELARNA I GEMENSKAPENS SYSTEM FÖR HAMNSTATSINSPEKTION
(enligt artikel 5)
Följande faktorer och områden ska ingå i gemenskapens system för hamnstatsinspektion:
I. Fartygens riskprofil
Ett fartygs riskprofil ska avgöras av följande generiska och historiska parametrar:
1. Generiska parametrar
a) Fartygstyp
Passagerarfartyg, olje- och kemikalietankfartyg, gastankfartyg och bulkfartyg ska anses utgöra en högre risk.
b) Fartygets ålder
Fartyg som är äldre än 12 år ska anses utgöra en högre risk.
c) Flaggstatens prestationsnivå
i) Fartyg flaggade i en stat med hög kvarhållandefrekvens i gemenskapen och Paris MOU-regionen ska anses
utgöra en högre risk.
ii) Fartyg flaggade i en stat med låg kvarhållandefrekvens i gemenskapen och Paris MOU-regionen ska anses
utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg flaggade i en stat som genomgått en revision och för vilken det har lagts fram en plan för korrige
rande åtgärder i överensstämmelse med både ramen och förfarandena för IMO:s frivilliga revisionsprogram
för medlemsstater (Voluntary IMO Member State Audit Scheme) ska anses utgöra en lägre risk. Så snart de
åtgärder som avses i artikel 10.3 har antagits, ska ett sådant fartygs flaggstat visa överensstämmelse med
koden för genomförande av bindande IMO instrument.
d) Erkända organisationer
i) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är låg eller mycket låg i fråga om kvar
hållandefrekvens i gemenskapen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är hög i fråga om kvarhållandefrekvens i
gemenskapen och Paris MOU regionen ska anses utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg certifierade av organisationer erkända i enlighet med förordning (EG) nr 391/2009 ska anses utgöra en
lägre risk.
e) Företagets prestationsnivå
i) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är låg eller mycket låg enligt dess fartygs brist- och
kvarhållandefrekvens i gemenskapen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är hög enligt dess fartygs brist- och kvarhållandefrekvens i
gemenskapen och Paris MOU regionen ska anses utgöra en lägre risk.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/73
2. Historiska parametrar
i) Fartyg som har hållits kvar mer än en gång ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg som vid inspektion(er) under den period som avses i bilaga II har uppvisat ett lägre antal brister än det
som anges i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg som inte har hållits kvar under den period som avses i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.
På grundval av en samlad bedömning av riskparametrarna med hjälp av en viktning som avspeglar varje parameters
relativa inflytande på fartygets totala risk ska fartygets riskprofil fastställas till någon av följande beteckningar:
— Hög risk.
— Normal risk.
— Låg risk.
Vid bedömningen ska större vikt läggas vid fartygstyp, flaggstatens och företagets prestationsnivå och erkända
organisationer.
II. Inspektion av fartyg
1. Periodiska
inspektioner
Periodiska inspektioner ska utföras med i förväg bestämda intervaller. Deras frekvens ska avgöras av fartygets
riskprofil. För högriskfartyg får intervallet inte överstiga sex månader. För fartyg med övriga riskprofiler ska lägre
risk innebära längre intervall.
Medlemsstaterna ska göra periodisk inspektion på följande fartyg:
— Högriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i gemenskapen eller Paris
MOU-regionen under de senaste sex månaderna. Högriskfartyg kan inspekteras från och med den femte
månaden.
— Normalriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i gemenskapen eller Paris
MOU-regionen under de senaste 12 månaderna. Normalriskfartyg kan inspekteras från och med den tionde
månaden.
— Lågriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i gemenskapen eller Paris
MOU-regionen under de senaste 36 månaderna. Lågriskfartyg kan inspekteras från och med den 24:e måna
den.
2. Tilläggsinspektioner
Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de
senast genomgick en periodisk inspektion. Huruvida det behövs en tilläggsinspektion på grundval av oförutsedda
faktorer överlåts dock åt inspektören att yrkesmässigt bedöma.
2A. Faktorer av högsta prioritet
Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en
periodisk inspektion:
— Fartyg som av säkerhetsskäl har avstängts eller dragits tillbaka från sin klass efter den senaste inspektionen i
gemenskapen eller Paris MOU-regionen.
— Fartyg som har rapporterats eller anmälts av en annan medlemsstat.
— Fartyg som inte kan identifieras i inspektionsdatabasen.
SV
L 131/74
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
— Fartyg som
— har varit inblandat i en kollision, grundstötning eller strandning på väg till hamnen,
— anklagas för att ha brutit mot bestämmelserna om utsläpp av skadliga ämnen eller spillvatten, eller
— har manövrerats på ett oberäkneligt eller riskabelt sätt i strid med IMO:s trafikregleringsåtgärder och praxis
och rutiner för säkert framförande av fartyg.
2B. Oförutsedda faktorer
Fartyg för vilka följande oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk
inspektion. Beslutet att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts dock åt den behöriga myndigheten att yrkes
mässigt bedöma.
— Fartyg som inte har följt den gällande versionen av IMO:s rekommendation om navigering genom inloppet till
Östersjön.
— Fartyg certifierade av en tidigare erkänd organisation vars erkännande har återkallats efter fartygets senaste
inspektion i gemenskapen eller i Paris MOU regionen.
— Fartyg som har rapporterats av lots eller hamnmyndighet eller -organ med anledning av uppenbara avvikelser
som kan inverka menligt på fartygets säkra framförande eller utgöra ett hot mot miljön enligt artikel 23 i detta
direktiv.
— Fartyg som inte har uppfyllt anmälningsplikten enligt artikel 9 i detta direktiv, enligt direktiven 2000/59/EG
och 2002/59/EG, och i förekommande fall förordning (EG) nr 725/2004.
— Fartyg som har varit föremål för rapport eller klagomål från befälhavaren, en besättningsmedlem eller annan
person eller organisation med ett legitimt intresse av fartygets säkra drift, boende- och arbetsförhållanden
ombord eller förhindrande av förorening, om inte den berörda medlemsstaten bedömer att rapporten eller
klagomålet uppenbart saknar grund.
— Fartyg som tidigare hållits kvar för mer än tre månader sedan.
— Fartyg som har rapporterats ha ej åtgärdade brister, utom de fartyg vars brister måste rättas till inom 14 dagar
efter avresan, och när det gäller brister som måste rättas till före avresan.
— Fartyg som har rapporterats ha problem med lasten, särskilt om lasten är giftig eller farlig.
— Fartyg som har framförts på ett sätt som innebär en fara för personer, egendom eller miljö.
— Fartyg som enligt uppgifter från en tillförlitlig källa har riskparametrar som skiljer sig från dem som registre
rats och vars risknivå därför har höjts.
3. Urvalsordning
3A. Fartyg av prioritet I ska inspekteras enligt följande:
a) En utökad inspektion ska göras av
— varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste sex månaderna,
— varje passagerarfartyg, olje , gas eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en
normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 12 månaderna.
b) En inledande eller en mer ingående inspektion ska i förekommande fall göras av
— varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje , gas eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än
12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 12 månaderna.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/75
c) När det gäller en faktor av högsta prioritet gäller följande:
— En mer ingående eller en utökad inspektion ska göras efter inspektörens yrkesmässiga bedömning av varje
fartyg med hög riskprofil och av varje passagerarfartyg, olje , gas eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg
som är äldre än 12 år.
— En mer ingående inspektion ska göras av varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje , gas eller kemi
kalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år.
3B. Om den behöriga myndigheten beslutar att inspektera ett fartyg av prioritet II ska följande tillämpas:
a) En utökad inspektion ska göras av
— varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste fem månaderna,
— varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en
normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tio månaderna, eller
— varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en låg
riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.
b) En inledande eller, om så är lämpligt, en mer ingående inspektion ska göras av
— varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre
än 12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 10 månaderna, eller
— varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre
än 12 år, har en låg riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.
c) När det gäller en oförutsedd faktor gäller följande:
— En mer ingående eller en utökad inspektion ska efter inspektörens yrkesmässiga bedömning göras av varje
fartyg med hög riskprofil eller varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg
som är äldre än 12 år.
— En mer ingående inspektion ska göras av alla fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemika
lietankfartyg eller bulkfartyg och som är äldre än 12 år.
SV
L 131/76
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA II
FASTSTÄLLANDE AV FARTYGENS RISKPROFIL
(enligt artikel 10.2)
Profil
Högriskfartyg Normalriskfartyg Lågriskfartyg
Generiska parametrar Kriterier Viktningspoäng Kriterier Kriterier
1 Fartygstyp Kemikalietankfar
tyg
Gastankfartyg
Oljetankfartyg
Bulkfartyg
Passagerarfartyg
2
V ark en
högr
isk
-
eller
lågr
iskf ar
tyg
Alla typer
2 Fartygets
ålder All
typer
>
12
år
1 Alla
åldrar
3a
Flagg a
BGW-lista Svart
-
VHR,
HR,
M - HR
2 Vit
Svart MR
1
3b IMO-revision
—
— Ja
4a
Erkänd
org anisation
Prestation
H
—
— Hög
M
—
—
—
L Låg
1
—
VL Mycket
låg
—
4b EU-erkänd
—
— Ja
5
Företag
Prestation
H
—
— Hög
M
—
—
—
L Låg
2
—
VL Mycket
låg
—
Historiska parametrar
6 Antal
brister
noterade
vid varje inspektion
under närmast före
gående 36 månader
Br ist
er
Ej godtagbar
—
≤5 (och minst en
inspektion utförd
under närmast
föregående 36
månader)
7 Antal
kvarhållanden
under närmast före
gående 36 månader
Kvarhål- landen
≥2 kvarhållanden
1 Inget
kvarhållande
Högriskfartyg är fartyg som uppfyller kriterier med ett totalt värde på 5 eller fler viktningspunkter.
Lågriskfartyg är fartyg som uppfyller samtliga kriterier för lågriskparametrar.
Normalriskfartyg är fartyg som varken är högrisk- eller lågriskfartyg.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/77
BILAGA III
ANMÄLAN
(enligt artikel 9.1)
Information som ska lämnas i enlighet med artikel 9.1.
Följande information ska lämnas till hamnmyndigheten eller -organet eller till den myndighet eller det organ som utsetts
för detta ändamål minst tre dagar före beräknad ankomst till hamnen eller ankarplatsen eller, om resan beräknas ta
mindre än tre dagar, före avresan från föregående hamn:
a) Fartygets namn, signalbokstäver och dess IMO-identifieringsnummer eller MMSI-nummer.
b) Beräknad liggetid.
c) För tankfartyg:
i) Konstruktion: enkelskrov, enkelskrov med segregerade barlasttankar eller dubbelskrov.
ii) Last- och barlasttankarnas tillstånd: fullastade, tomma eller inerta.
iii) Lastens volym och art.
d) Planerad verksamhet under tiden i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen (lastning, lossning, övrigt).
e) Planerade lagstadgade besiktningar och omfattande underhålls- eller reparationsarbeten som ska utföras när fartyget
ligger i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen.
f) Dag för senaste utökade inspektion i Paris MOU-regionen.
SV
L 131/78
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA IV
FÖRTECKNING ÖVER CERTIFIKAT OCH DOKUMENT
(enligt artikel 13.1)
1. Internationellt mätbrev (1969).
2. — Säkerhetscertifikat för passagerarfartyg.
— Konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg.
— Utrustningssäkerhetscertifikat för lastfartyg.
— Radiosäkerhetscertifikat för lastfartyg.
— Dispenscertifikat, inklusive, om så är lämpligt, lastförteckningen.
— Säkerhetscertifikat för lastfartyg.
3. Det internationella sjöfartsskyddscertifikatet (ISSC).
4. Fartygshistorik.
5. Certifikat för gastankfartyg (IGC).
— Certifikat för gastankfartyg.
6. Kemikalietankfartygssäkerhetscertifikat (IBC).
— Kemikalietankfartygssäkerhetscertifikat (BCH).
7. Internationellt oljeskyddscertifikat.
8. Internationellt föroreningsskyddscertifikat.
9. Internationellt fribordscertifikat (1966).
— Dispenscertifikat till det internationella fribordscertifikatet.
10. Oljedagbok, delarna I och II.
11. Lastdagbok.
12. Beslut om säkerhetsbesättning.
13. Certifikat eller andra dokument som krävs i enlighet med bestämmelserna i STCW 78/95.
14. Läkarintyg (se ILO:s konvention nr 73 om läkarundersökning av sjömän).
15. Arbetsordning för fartyget (ILO-konvention nr 180 och STCW 78/95).
16. Arbets- och vilotidsjournal för sjöfolk (ILO-konvention nr 180).
17. Stabilitetshandlingar.
18. En kopia av dokumentet angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikatet angående godkänd säkerhetsorga
nisation som utfärdats i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för
förhindrande av förorening (Solas 74, kapitel IX).
19. Certifikat med avseende på fartygets skrovstyrka och maskininstallationer utfärdade av vederbörande erkänd organi
sation (krävs endast om fartyget är klassificerat av en erkänd organisation).
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/79
20. Dokument om överensstämmelse avseende särskilda krav för fartyg som transporterar farligt gods.
21. Säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg och trafiktillstånd för höghastighetsfartyg.
22. Särskild förteckning, manifest eller utförlig lastplan för farligt gods.
23. Fartygets loggbok över tester och övningar, inbegripet skyddsövningar samt loggbok över inspektion och underhåll
av livräddningsredskap och anordningar och brandredskap och anordningar för brandbekämpning.
24. Säkerhetscertifikat för fartyg med speciellt användningsområde.
25. Säkerhetscertifikat för flyttbar oljeborrplattform till sjöss.
26. För oljetankfartyg: protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan.
27. Mönstringslista, brandbekämpningsplan och för passagerarfartyg en skadekontrollplan.
28. Beredskapsplan för förorening från fartyg.
29. Besiktningsrapporter (för bulkfartyg och oljetankfartyg).
30. Rapporter från tidigare hamnstatskontrollinspektioner.
31. Upplysningar om högsta A/A-ratio för ro-ro-passagerarfartyg.
32. Dokument om tillstånd för transport av spannmål.
33. Lastsäkringshandbok.
34. Avfallshanteringsplan och avfallsdagbok.
35. Beslutsstödsystem för befälhavare på passagerarfartyg.
36. Samarbetsplan vad gäller räddningstjänster för passagerarfartyg som går i reguljärtrafik.
37. Förteckning över driftbegränsningar för passagerarfartyg.
38. Bulklastfartygsbok.
39. Lastnings- och lossningsplan för bulklastfartyg.
40. Certifikat för försäkring eller annan ekonomisk säkerhet om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
(Internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja, 1992).
41. Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om försäkring
av fartygsägare mot sjörättsligt skadeståndsansvar ( 1 ).
42. Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om
bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss ( 2 ).
43. Internationellt intyg om förebyggande av luftföroreningar.
44. Internationellt intyg om förebyggande av föroreningar från avloppsvatten.
SV
L 131/80
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) Se sidan 128 i detta nummer av EUT.
( 2 ) Se sidan 24 i detta nummer av EUT.
BILAGA V
EXEMPEL PÅ ”OTVETYDIGA SKÄL”
(enligt artikel 13.3)
A. Exempel på otvetydiga skäl för en mer ingående inspektion
1. Fartyg som beskrivs i bilaga I del II.2A och 2B.
2. Oljedagboken har inte förts på ett korrekt sätt.
3. Felaktigheter har uppdagats vid granskning av certifikat och andra dokument.
4. Indikationer på att besättningen inte förmår uppfylla kraven i fråga om kommunikation ombord enligt artikel 18 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning
för sjöfolk ( 1 ).
5. Ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller innehavaren av ett certifikat är inte den person som certifikatet
ursprungligen utfärdades till.
6. Fartyg vars befälhavare, befäl eller manskap har ett certifikat utfärdat av ett land som inte har ratificerat STCW
78/95.
7. Tecken på att lasthantering och annan hantering inte sker under säkra förhållanden eller i enlighet med IMO:s
riktlinjer, t.ex. har förekomsten av syrekoncentration i inertgassystemets matningsledningar till lasttankarna högre
gränsvärde än vad som är tillåtet.
8. Befälhavaren på ett oljetankfartyg kan inte förete protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för olje
utsläpp för senaste ballastresan.
9. En uppdaterad mönstringslista saknas eller besättningen har inte nödvändig kännedom om sina uppgifter i
händelse av brand eller en order om att överge fartyget.
10. Utsändandet av falska nödalarmsignaler som inte har återkallats på riktigt sätt.
11. Avsaknad av väsentlig utrustning eller anordningar som krävs enligt konventionerna.
12. Ytterst ohälsosamma förhållanden ombord på fartyget.
13. Inspektörens allmänna intryck och iakttagelser att omfattande slitage eller brister vad gäller skrov eller konstruk
tion förekommer, vilket kan äventyra fartygets integritet vad gäller konstruktion, vatten- eller vädertäthet.
14. Uppgifter om eller belägg för att befälhavaren eller besättningen inte är förtrogen med väsentliga rutiner för
fartygets handhavande vad gäller dess säkerhet eller förhindrande av förorening, eller att sådana rutiner inte har
genomförts.
15. Avsaknad av arbetsordning för fartyget eller arbets- och vilotidsjournal.
B. Exempel på otvetydiga skäl för kontroll av fartyg i fråga om skyddsaspekter
1. Under den inledande inspektionen kan inspektören fastställa otvetydiga skäl för ytterligare skyddskontroller i
följande fall:
1.1 ISSC är inte giltigt eller har löpt ut.
1.2 Fartyget har en lägre skyddsnivå än hamnen.
1.3 Skyddsövningarna har inte gjorts.
1.4 Dokumentationen om de tio senaste fallen av samverkan mellan fartyg och hamn eller mellan fartyg och fartyg
är ofullständig.
1.5 Det finns belägg för eller har observerats att olika nyckelpersoner i fartygets personal inte kan kommunicera
med varandra.
1.6 Allvarliga brister i skyddsarrangemangen har observerats.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/81
( 1 ) EUT L 323, 3.12.2008, s. 33.
1.7 Inspektören har fått information från en tredje part om något som rör skyddet (t.ex. genom en rapport eller ett
klagomål).
1.8 Fartyget har ett i efterhand utfärdat interimistiskt ISSC, och inspektören bedömer att en av anledningarna till
att fartyget eller företaget har begärt ett sådant certifikat är att slippa uppfylla alla bestämmelser i Solas 74 XI-2
och del A i ISPS-koden efter det att det interimistiska certifikatet har gått ut. Interimistiska certifikat får utfärdas
i de fall som anges i del A i ISPS-koden.
2. Om otvetydiga skäl föreligger ska inspektören omedelbart underrätta den behöriga skyddsmyndigheten, utom om
inspektören också är skyddsansvarig. Den behöriga skyddsmyndigheten ska besluta om vilka ytterligare kontrol
låtgärder som måste vidtas med hänsyn till skyddsnivå enligt Solas 74 regel XI-9.
3. Andra otvetydiga skäl än de ovan angivna ska hanteras av den skyddsansvarige.
SV
L 131/82
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA VI
FÖRFARANDEN FÖR KONTROLL AV FARTYG
(enligt artikel 15.1)
Bilaga 1: ”Förfaranden för hamnstatskontroll” till Paris MOU och följande instruktioner från Paris MOU i deras upp
daterade version:
— Instruktion 33/2000/02: Operational Control on Ferries and Passenger Ships (Operativa kontroller av färjor och
passagerarfartyg).
— Instruktion 35/2002/02: Guidelines for PSCOs on Electronic Charts (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om
elektroniska sjökort).
— Instruktion 36/2003/08: Guidance for Inspection on Working and Living Conditions (Ledning för inspektion av
arbets- och boendeförhållanden).
— Instruktion 37/2004/02: Guidelines in Compliance with STCW 78/95 Convention as Amended (Riktlinjer för hamn
statskontrolltjänstemän om konventionen STCW 78/95 med ändringar).
— Instruktion 37/2004/05: Guidelines on the Inspection of Hours of Work/Rest (Riktlinjer för inspektion av arbets
tid/viloperiod).
— Instruktion 37/2004/10: Guidelines for Port State Control Officers on Security Aspects (Riktlinjer för hamnstatskon
trolltjänstemän om säkerhetsaspekter).
— Instruktion 38/2005/02: Guidelines for PSCOs Checking a Voyage Data Recorder (Riktlinjer för hamnstatskontroll-
tjänstemäns kontroll av VDR-system).
— Instruktion 38/2005/05: Guidelines on Marpol 73/78 Annex I (Riktlinjer för Marpol 73/78 bilaga I).
— Instruktion 38/2005/07: Guidelines on Control of the Condition Assessment Scheme (CAS) of Single Hull Oil Tankers
(Riktlinjer för kontroll av system för bedömning av fartygets skick vad avser oljetankfartyg med enkelskrov).
— Instruktion 39/2006/01: Guidelines for the Port State Control Officer on the ISM-Code (Riktlinjer för hamnstatskon
trolltjänstemän om ISM-koden).
— Instruktion 39/2006/02: Guidelines for Port State Control Officers on Control of GMDSS (Riktlinjer för hamnstats
kontrolltjänstemän om kontroll av GMDSS).
— Instruktion 39/2006/03: Optimisation of Banning and Notification Checklist (Optimering av kontrollistan för förbud
och anmälan).
— Instruktion 39/2006/10: Guidelines for PSCOs for the Examination of Ballast Tanks och Main Power Failure Simu
lation (black-out test) (Ledning för hamnstatskontrolltjänstemän om undersökning av ballasttankar och simulering av
bortfall av huvudström) (mörkläggningstest).
— Instruktion 39/2006/11: Guidance for Checking the Structure of Bulk Carriers (Ledning för kontroll av bulkfartygens
konstruktion).
— Instruktion 39/2006/12: Code of Good Practice for Port State Control Officers (Kod för bästa praxis för hamnstats
kontrolltjänstemän).
— Instruktion 40/2007/04: Criteria for Responsibility Assessment of Recognised Organisations (R/O) (Kriterier för
ansvarsbedömning av erkända organisationer).
— Instruktion 40/2007/09: Guidelines for Port State Control Inspections for Compliance with Annex VI of MARPOL
73/78 (Riktlinjer för hamnstatskontrollinspektörer för uppfyllande av Marpol 73/78 bilaga VI).
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/83
BILAGA VII
UTÖKAD KONTROLL AV FARTYG
(enligt artikel 14)
En utökad inspektion gäller framför allt de övergripande villkoren för följande riskområden:
— Dokumentation.
— Konstruktionens skick.
— Vädertäthet.
— Nödsystem.
— Radiokommunikation.
— Lastningar och lossningar.
— Brandsäkerhet.
— Larm.
— Boende- och arbetsförhållanden.
— Navigationsutrustning.
— Livräddningsanordningar.
— Farligt gods.
— Framdrivnings- och hjälpmaskineri.
— Förhindrande av förorening.
Förutsatt att de är praktiskt genomförbara och med förbehåll för begränsningar med hänsyn till personers, fartygets eller
hamnens säkerhet, ska en utökad inspektion dessutom omfatta kontroll av särskilda delar av riskområdena beroende på
typ av inspekterat fartyg i enlighet med artikel 14.3.
SV
L 131/84
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA VIII
FÖRBUD MOT TILLTRÄDE TILL HAMNAR OCH ANKARPLATSER I GEMENSKAPEN
(enligt artikel 16)
1. Om förutsättningarna enligt artikel 16.1 föreligger, ska den behöriga myndigheten för den hamn där fartyget
kvarhölls för tredje gången skriftligen underrätta befälhavaren om att ett tillträdesförbud kommer att utfärdas och
bli tillämpligt så snart fartyget lämnar hamnen. Tillträdesförbudet ska bli tillämpligt så snart fartyget har lämnat
hamnen efter det att de brister som föranledde kvarhållandet har avhjälpts.
2. Den behöriga myndigheten ska skicka en kopia av tillträdesförbudet till flaggstatens administration, den erkända
organisationen, övriga medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MOU, kommissionen och Paris MOU:s
sekretariat. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om tillträdesförbudet i inspektionsdata
basen.
3. För att få ett tillträdesförbud upphävt ska ägaren eller den driftsansvarige rikta en formell begäran till den behöriga
myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet. Till denna begäran ska fogas en handling från flaggstatens
administration, utfärdad efter det att en av administrationen bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, om att
fartyget uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i konventionerna. Administrationen ska styrka för den behöriga
myndigheten att besöket har genomförts.
4. I tillämpliga fall ska till begäran dessutom fogas en handling från det klassificeringssällskap som klassificerat fartyget,
utfärdad efter det att en av flaggstaten bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, att fartyget uppfyller
klassificeringssällskapets klassificeringsnormer. Klassificeringssällskapet ska styrka för den behöriga myndigheten att
besöket har genomförts.
5. Tillträdesförbudet får hävas först efter den period som anges i artikel 16 i detta direktiv, och efter det att fartyget har
ominspekterats i en överenskommen hamn.
Om den överenskomna hamnen ligger i en medlemsstat får den behöriga myndigheten i den medlemsstaten, på
begäran av den behöriga myndighet som utfärdade tillträdesförbudet, ge fartyget tillstånd att anlöpa hamnen för att
den nya inspektionen ska kunna göras. Lastning eller lossning får emellertid inte ske förrän tillträdesförbudet har
hävts.
6. Om det kvarhållande som ledde till tillträdesförbudet även gällde brister i fartygets konstruktion, får den behöriga
myndighet som utfärdade förbudet begära att vissa utrymmen, t.ex. lastutrymmen och tankar, ska göras tillgängliga
för undersökning under den nya inspektionen.
7. Den nya inspektionen ska göras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillträdesförbudet utfärdades
eller, med den myndighetens godkännande, av den behöriga myndigheten i anlöpshamnen. Den behöriga myndig
heten kan begära att få reda på den nya inspektionen högst 14 dagar i förväg. Det ska på ett för medlemsstaten
tillfredsställande sätt styrkas att fartyget uppfyller samliga tillämpliga krav i konventionerna.
8. Den nya inspektionen ska utgöras av en utökad inspektion som måste omfatta åtminstone de relevanta punkterna i
bilaga VII.
9. Alla kostnader för den utökade inspektionen ska bäras av fartygets ägare eller den driftsansvarige.
10. Om resultatet av den utökade inspektionen tillfredsställer medlemsstaten i enlighet med bilaga VII ska tillträdesför
budet hävas och fartygets företag skriftligen informeras därom.
11. Den behöriga myndigheten ska också skriftligen meddela flaggstatens administration, klassificeringssällskapet, övriga
medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MOU, kommissionen och Paris MOU:s sekretariat. Den behöriga
myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om att tillträdesförbudet har hävts i inspektionsdatabasen.
12. Uppgifter om fartyg som har vägrats tillträde till hamnar och ankarplatser i gemenskapen ska finnas tillgängliga i
inspektionsdatabasen och offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i artikel 26 och bilaga XIII.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/85
BILAGA IX
INSPEKTIONSRAPPORTEN
(enligt artikel 17)
Inspektionsrapporten ska innehålla minst följande punkter:
I. Allmänna
uppgifter
1. Behörig myndighet som sammanställt rapporten.
2. Dag och ort för inspektionen.
3. Det inspekterade fartygets namn.
4. Flaggstat.
5. Fartygstyp (enligt certifikatet om godkänd säkerhetsorganisation).
6. IMO-identifieringsnummer.
7. Signalbokstäver.
8. Bruttodräktighet.
9. Dödvikt (i tillämpliga fall).
10. Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.
11. I tillämpliga fall, klassificeringssällskap liksom andra organisationer som för detta fartyg har utfärdat klasscerti
fikat.
12. Den eller de erkända organisationer och/eller andra parter som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat
certifikat i enlighet med tillämpliga konventioner.
13. Fartygets företag eller den driftsansvarige: namn och adress.
14. För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig
för valet av fartyget samt typ av befraktning.
15. Dag då inspektionsrapporten avslutades.
16. Uppgift om att närmare information om en inspektion eller ett kvarhållande kan komma att offentliggöras.
II. Uppgifter om inspektionen
1. Certifikat enligt gällande konventioner, utfärdande myndighet eller organisation med uppgift om dag för utfär
dande och giltighetstid.
2. Delar av fartyget som har inspekterats (i fall av mer ingående eller utökad inspektion).
3. Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen eller förnyade besiktningen och namnet på
den organisation som utfört besiktningen.
4. Typ av inspektion (inspektion, mer ingående inspektion, utökad inspektion).
5. Bristernas art.
6. Vidtagna åtgärder.
III. Ytterligare uppgifter i fall av kvarhållande
1. Dag då beslut om kvarhållande fattades.
2. Dag då kvarhållandet hävdes.
3. Beskrivning av de brister som föranledde kvarhållandet (hänvisningar till konventioner, om tillämpligt).
4. Uppgift om huruvida den erkända organisation eller annan privat organisation som utförde besiktningen har ett
ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållande.
5. Vidtagna åtgärder.
SV
L 131/86
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA X
KRITERIER FÖR KVARHÅLLANDE
(enligt artikel 19.3)
INTRODUKTION
Innan beslut fattas om huruvida brister som upptäckts ombord under en inspektion utgör grund för kvarhållande av
fartyget, måste inspektören följa riktlinjerna i punkterna 1 och 2.
Punkt 3 innehåller exempel på brister som i och för sig själva utgör anledning till kvarhållande av fartyget (se artikel 19.4).
Om grunden för kvarhållande är skador till följd av en olycka som fartyget har råkat ut för på väg till en hamn ska inte
beslut om kvarhållande utfärdas, under förutsättning att
a) vederbörlig hänsyn har tagits till kraven i Solas 74 regel I/11(c) om anmälan till flaggstatens administration, den
utsedde inspektören eller den erkända organisation som ansvarar för utfärdandet av det tillämpliga certifikatet,
b) befälhavaren eller ägaren, innan fartyget anlöper hamnen, har överlämnat uppgifter till hamnstatskontrollmyndigheten
om omständigheterna kring olyckan och de skador som har uppstått samt information om den anmälan till flagg
statens administration som krävs,
c) lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits från fartygets sida och att dessa är till myndighetens belåtenhet, och
d) myndigheten, efter att ha underrättats om att de avhjälpande åtgärderna har vidtagits, har försäkrat sig om att de
brister som utgjorde en otvetydig fara för säkerhet, hälsa eller miljö har rättats till.
1. Huvudsakliga
kriterier
När en inspektör enligt sin sakkunniga bedömning överväger om ett fartyg ska kvarhållas eller ej ska han använda
sig av följande kriterier:
T i d p u n k t
Fartyg som utgör sjösäkerhetsrisk ska kvarhållas vid det första inspektionsbesöket oavsett hur länge fartyget ämnar
stanna i hamn.
K r i t e r i u m
Fartyget ska kvarhållas om bristerna är av så allvarlig natur att inspektören måste göra en avsyning för att försäkra
sig om att bristerna har rättats innan fartyget får gå till sjöss.
Även om det inte är nödvändigt att kvarhålla fartyget i varje enskilt fall, ska inspektörens bedömning att en
avsyning är nödvändig betraktas som ett mått på bristernas svårighetsgrad. Det betyder att myndigheten på ett eller
annat sätt måste kontrollera att bristerna har rättats till före fartygets avgång, helst genom ett återbesök.
2. Tillämpning
av
huvudsakliga
kriterier
När beslut fattas om huruvida fartygets brister är så allvarliga att kvarhållande är nödvändigt ska inspektören
försäkra sig om att
1) fartyget har aktuell, giltig dokumentation,
2) fartyget har den minimibesättning som krävs enligt beslutet om säkerhetsbesättning.
Under inspektionen måste inspektören även försäkra sig om att fartyget och/eller dess besättning
3) kan framföra fartyget utan risk under hela den förestående resan,
4) på ett säkert sätt kan hantera, transportera och övervaka lasten under hela den förestående resan,
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/87
5) på ett säkert sätt kan driva maskinrummet under hela den förestående resan,
6) kan hålla drifts- och styrfunktioner i stånd under hela den förestående resan,
7) effektivt kan släcka eventuella bränder i alla fartygsutrymmen under hela den förestående resan,
8) kan lämna fartyget snabbt och säkert i en eventuell nödsituation och utföra räddningsuppdrag under hela den
förestående resan,
9) kan hindra miljöföroreningar under hela den förestående resan,
10) kan upprätthålla stabilitet under hela den förestående resan,
11) kan förbli vattentätt under hela den förestående resan,
12) kan upprätthålla kommunikationer i eventuella nödsituationer under hela den förestående resan,
13) kan upprätthålla riskfri och god arbetsmiljö ombord under hela den förestående resan,
14) kan lämna så mycket information som möjligt vid olycksfall.
Om bedömningen enligt någon av dessa punkter med tanke på alla brister som uppdagats är negativ ska inspek
tören allvarligt överväga att kvarhålla fartyget. En kombination av flera brister av mindre allvarlig natur kan också
utgöra grund för kvarhållande.
3.
Som vägledning för inspektörer som ska använda dessa riktlinjer följer en uppräkning av brister, ordnade under
respektive konventioner och/eller koder, som är av så allvarlig art att de utgör grund för kvarhållande. Förteck
ningen är inte uttömmande.
3.1 Allmänna
uppgifter
Avsaknad av giltiga certifikat och handlingar som krävs enligt aktuella bestämmelser. Fartyg är emellertid inte
berättigade att använda certifikat från en konvention eller andra relevanta instrument om dess flaggstat inte är part i
en relevant konvention eller har genomfört ett annat relevant instrument. Därför ska avsaknad av sådana dokument
inte i sig utgöra anledning att kvarhålla fartyget, men enligt klausulen om ”icke-förmånsbehandling” måste fartyget
ändå i huvudsak uppfylla kraven i bestämmelserna.
3.2 Områden
enligt
Solas
74
1. Bristande funktionsduglighet i framdrivningssystem eller andra nödvändiga maskinsystem, inklusive elektrici
tetsanläggningar.
2. Bristande renlighet i maskineriutrymmen, för stora mängder oljeblandat slagvatten, oljedränkt ytterisolering på
ledningar och rör, inklusive avgassystemet i maskinrummet, bristande funktion på länspumpsarrangemang.
3. Bristande funktion hos nödgeneratorer, belysning, batterier och omkopplare.
4. Bristande funktion hos huvudstyrinrättning och nödstyrinrättning.
5. Avsaknad av, otillräcklig kapacitet eller allvarligt slitage och åldring på personlig livräddningsutrustning,
livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar.
6. Avsaknad av, eller bristfälliga eller påtagligt slitna och åldrade anordningar för att upptäcka brand, brandlarm,
brandbekämpningsutrustning, fasta brandsläckningsinstallationer, ventilationsventiler, brandspjäll, snabbstäng
ningsanordningar som inte uppfyller sina användningskrav.
7. Avsaknad av eller påtagligt slitna och åldrade eller bristfälligt fungerande brandsläckningsanordningar på
lastdäck i oljelastfartyg.
8. Avsaknad av, icke godkända eller allvarligt skadade ljus-, skylt- eller ljudsignaler.
9. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande radioutrustning för larm- och säkerhetskommunikation.
SV
L 131/88
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
10. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande navigeringsutrustning, med hänvisning till bestämmelserna i Solas 74
regel V/16.2.
11. Avsaknad av rättade sjökort eller andra aktuella nautiska publikationer nödvändiga för hela den förestående
resan, med beaktande av att traditionella sjökort kan ersättas av ett typgodkänt elektroniskt sjökorts- och
informationssystem (ECDIS), som bygger på officiella data.
12. Avsaknad av gnistfri frånluftsventilation för lastpumprum.
13. Allvarliga operativa brister, såsom beskrivs i avdelning 5.5 i bilaga 1 till Paris MOU.
14. Besättningens antal, sammansättning eller certifiering överensstämmer inte med beslutet om säkerhetsbesätt
ning.
15. Underlåtenhet att genomföra det utökade inspektionsprogrammet enligt Solas 74 regel XI-2.
3.3 Områden
enligt
IBC-koden
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinforma
tion.
2. Obefintliga eller skadade högtryckssäkerhetsventiler.
3. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.
4. Källor för antändning i farliga områden.
5. Överträdelse av särskilda krav.
6. Överskridande av maximalt tillåten lastkvantitet per tank.
7. Otillräcklig värmeisolering av känsliga produkter.
3.4 Områden
enligt
IGC-koden
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinfor
mation.
2. Obefintliga stängningsdon till bostadsutrymmen och allmänna utrymmen.
3. Icke gastäta skott.
4. Bristfälligt fungerande luftlås.
5. Obefintliga eller bristfälligt fungerande snabbstängningsventiler.
6. Obefintliga eller bristfälligt fungerande säkerhetsventiler.
7. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.
8. Icke fungerande ventilationssystem i lastutrymmen.
9. Icke fungerande trycklarm för lasttankar.
10. Icke fungerande system för upptäckande av gas eller giftig gas.
11. Transport av ämnen som måste inhiberas utan giltigt inhibitorcertifikat.
3.5 Områden
enligt
LL66
1. Betydande korrosion eller rostskador på plåtar och viktiga delar av skrov och däcksförstärkningar som påverkar
sjövärdighet och lokal styrka, om inte tillfredsställande temporära reparationer gjorts inför avgång till hamn där
permanenta reparationer ska utföras.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/89
2. Påvisat dålig stabilitet.
3. Avsaknad av tillräcklig och pålitlig information, enligt föreskrivna regler, som tillåter befälhavaren att snabbt och
med enkla medel lasta och barlasta fartyget på ett sådant sätt att säkra stabilitetsegenskaper bibehålls under hela
resan och under alla omständigheter och varierade förhållanden och så att fartyget inte utsätts för överdriven
yttre stress.
4. Obefintliga, påtagligt slitna eller obrukbara stängningsdon eller stängningsanordningar för luckarrangemang och
vattentäta dörrar.
5. Överlastning.
6. Avsaknad av eller oläsbart aktuellt lastmärke.
3.6 Områden
enligt
Marpol
73/78,
bilaga
I
1. Avsaknad av, allvarligt slitage eller bristande funktion hos filtrerings-/separeringsutrustning för oljehaltigt last-
vatten, övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp eller 15 ppm larmanordningar.
2. Otillräcklig återstående kapacitet i uppsamlingstankar för länsvatten och/eller spillolja för hela den förestående
resan.
3. Avsaknad av oljedagbok.
4. Olagligt utsläppsarrangemang.
5. Besiktningsrapporter saknas eller uppfyller inte Marpol 73/78 regel 13 G.3 b.
3.7 Områden
enligt
Marpol
73/78,
bilaga
II
1. Avsaknad av P&A-manual.
2. Lasten är inte kategoriserad.
3. Avsaknad av lastdagbok.
4. Transport av oljelika ämnen utan att uppfylla kraven i aktuella bestämmelser eller avsaknad av korrekt till
läggscertifikat.
5. Olagligt utsläppsarrangemang.
3.8 Områden
enligt
Marpol
73/78,
bilaga
V
1. Avsaknad av avfallshanteringsplan.
2. Avsaknad av avfallsdagbok.
3. Fartygets personal är inte förtrogen med avfallshanteringsplanens bestämmelser om bortskaffande och utsläpp.
3.9 Områden
enligt
STCW
78/95
och
direktiv
2008/106/EG
1. Sjöfolket saknar certifikat, vederbörligt certifikat, giltig dispens eller skriftligt bevis på att en ansökan om intyg
om erkännande har lämnats in till flaggstatens administration.
2. Det finns belägg för att ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller att innehavaren av ett certifikat inte
är den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.
3. De tillämpliga bestämmelserna om säkerhetsbesättning från flaggstatens administration är inte uppfyllda.
4. Vakthållningen på brygga eller i maskinrum uppfyller inte de krav som flaggstatens administration ställer på
fartyget.
SV
L 131/90
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
5. I vakten saknas en person med behörighet att sköta den utrustning som är nödvändig för säker navigering,
radiokommunikation i säkerhetssyfte eller för att förhindra förorening av havet.
6. Bevis saknas för att det finns yrkesmässig kompetens för att utföra de arbetsuppgifter som har tilldelats de
ombordanställda och som rör fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.
7. Personer som är tillräckligt utvilade och i övrigt tjänstgöringsdugliga saknas för den första vakten vid början av
en resa och för följande avlösande vakter.
3.10 Områden enligt ILO-konventionerna
1. Otillräcklig mängd proviant för resa till nästa hamn.
2. Otillräcklig mängd dricksvatten för resa till nästa hamn.
3. Oacceptabla sanitära förhållanden ombord.
4. Ingen värme i bostäder på fartyg som trafikerar områden med låg temperatur.
5. Otillräcklig ventilation i fartygets bostadsdel.
6. Oacceptabla mängder sopor, utrustning eller last som utgör hinder för framkomligheten eller andra farliga
förhållanden i passager och allmänna utrymmen.
7. Det är uppenbart att de som ska ha första vakten, eller annan vakthavande personal som är i tjänst under första
vakten eller senare ska avlösa vakten, inte är tillräckligt utvilade.
3.11 Omständigheter som inte kräver kvarhållande, men där t.ex. lastnings- eller lossningsarbete måste avbrytas
Bristfällig funktion hos (eller dåligt underhåll av) inertgassystem, lasthanteringssystem eller maskineri utgör till
räcklig anledning att avbryta lastnings- eller lossningsarbete.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/91
BILAGA XI
MINIMIKRAV FÖR INSPEKTÖRER
(enligt artikel 22.1 och 22.5)
1. Inspektörer ska ha lämpliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet av fartyg och handhavande av fartyg. De ska
veta hur man ser till att kraven i konventioner följs, och kunna förfarandena för hamnstatskontroll. Dessa kunskaper i
hur man följer internationella krav och gemenskapskrav ska ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.
2. Inspektörer ska minst ha något av följande:
a) Lämpliga kvalifikationer från en utbildningsinstitution för sjöfolk och relevant erfarenhet till sjöss som certifierat
fartygsbefäl med behörighet enligt STCW II/2 eller III/2; utan begränsningar av operationsområde, maskineffekt eller
tonnage.
b) En av den behöriga myndigheten erkänd civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsex
amen eller ingenjörsexamen på det marina området och minst fem års arbetserfarenhet från det området.
c) En relevant universitetsexamen eller motsvarande, och lämplig utbildning och kompetens som fartygsinspektörer.
3. Inspektören måste ha
— varit flaggstatsinspektör i minst ett år och antingen ha utfört besiktningar och certifieringar enligt konventionerna,
eller medverkat i övervakningen av verksamheten för de erkända organisationer som fått sig tilldelade uppgifter
föreskrivna i lag, eller
— skaffat sig en likvärdig behörighetsnivå genom att ha genomgått minst ett års utbildning på fältet genom delta
gande i hamnstatskontrollinspektioner under ledning av erfarna hamnstatskontrolltjänstemän.
4. De inspektörer som avses i punkt 2 a måste ha skaffat sig sjöfartserfarenhet under minst fem år, inbegripet perioder då
de varit till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl eller som flaggstatsinspektör eller biträdande inspektör för hamn
statskontroll. I sådana erfarenheter ska ingå en period om minst två år till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl.
5. En inspektör måste kunna meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfarare på det språk som är vanligast till sjöss.
6. Inspektörer som inte uppfyller dessa krav ska ändå godtas om de är anställda hos den behöriga myndigheten i en
medlemsstat som utför hamnstatskontroll när detta direktiv antas.
7. Inspektörer som utför en inspektion i en medlemsstat enligt artikel 15.1 och 15.2 ska ha lämpliga kvalifikationer med
bl.a. tillräcklig teoretisk och praktisk erfarenhet av sjöfartsskydd. Detta ska normalt omfatta
a) en god kännedom om sjöfartsskydd och hur skyddet ska tillämpas i fråga om den verksamhet som ska undersökas,
b) en god praktisk kännedom om metoder och teknik för sjöfartsskydd,
c) kännedom om vilka principer, förfaranden och tekniker som används för inspektion,
d) en praktisk kännedom om den verksamhet som ska undersökas.
SV
L 131/92
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA XII
INSPEKTIONSDATABASENS FUNKTIONER
(enligt artikel 24.1)
1. Inspektionsdatabasen ska ha åtminstone följande funktioner:
— Innehålla inspektionsuppgifter från medlemsstaterna och alla stater som har undertecknat Paris MOU.
— Lämna uppgifter om fartygs riskprofil och vilka fartyg som ska inspekteras.
— Beräkna varje medlemsstats inspektionsplikt.
— Framställa den vita listan liksom den grå och den svarta listan över flaggstater i enlighet med artikel 16.1.
— Ta fram uppgifter om företagens prestationsnivå.
— Fastställa vilka delar av riskområdena som ska kontrolleras vid varje inspektion.
2. Inspektionsdatabasen ska kunna anpassas till framtida utvecklingar och samverka med gemenskapens andra sjösäker
hetsdatabaser, däribland SafeSeaNet, som ska lämna uppgifter om fartygens faktiska besök i och vid medlemsstaternas
hamnar och, i erforderliga fall, till berörda nationella informationssystem.
3. En djup hyperlänk ska införas från inspektionsdatabasen till informationssystemet Equasis. Medlemsstaterna ska upp
muntra att inspektörerna utnyttjar de offentliga och privata databaser som rör fartygsinspektioner och som finns
tillgängliga genom Equasis.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/93
BILAGA XIII
OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION OM INSPEKTIONER, KVARHÅLLANDEN OCH
TILLTRÄDESFÖRBUD I HAMNAR OCH ANKARPLATSER I MEDLEMSSTATERNA
(enligt artikel 26)
1. Den information som offentliggörs enligt artikel 26 ska omfatta följande:
a) Fartygets namn.
b) IMO-identifieringsnummer.
c) Typ av fartyg.
d) Bruttodräktighet.
e) Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.
f) Fartygets ägare eller företag: namn och adress.
g) För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig
för valet av fartyg samt typ av befraktning.
h) Flaggstat.
i) Klasscertifikat och föreskrivna certifikat utfärdade enligt relevanta konventioner, utfärdande myndighet eller orga
nisation, utfärdandedag och sista giltighetsdag.
j) Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen för de certifikat som avses i led i och
namnet på den myndighet eller organisation som utförde besiktningen.
k) Dag, land och hamn för kvarhållandet.
2. I fråga om kvarhållna fartyg ska den information som offentliggörs enligt artikel 26 även inbegripa följande:
a) Antal kvarhållanden under de föregående 36 månaderna.
b) Dag då kvarhållandet hävdes.
c) Kvarhållandets varaktighet, i dagar.
d) En klar och tydlig motivering för kvarhållandet.
e) Uppgift om huruvida den erkända organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som
ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållandet.
f) Om fartyget har tillåtits fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv: en beskrivning av vidtagna åtgärder.
g) Om fartyget har vägrats tillträde till någon hamn eller ankarplats i gemenskapen: en klar och tydlig motivering för
förbudet.
SV
L 131/94
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA XIV
UPPGIFTER FÖR ÖVERVAKNING AV GENOMFÖRANDET
(enligt artikel 29)
1. Medlemsstaterna ska senast den 1 april varje år till kommissionen lämna följande uppgifter om det föregående året:
1.1 Antalet inspektörer som för medlemsstatens räkning arbetar med hamnstatskontroll.
Nedanstående tabell ska användas när uppgifterna lämnas till kommissionen ( 1 ) ( 2 ).
Hamn/område
Antal heltidsinspektörer
(A)
Antal deltidsinspektörer
(B)
Omräkning av B till
heltid
(C)
Totalt
(A+C)
Hamn X eller område X
…
Hamn Y eller område Y
…
Totalt
1.2 Totala antalet individuella fartyg som anlöpt medlemsstatens hamnar. Siffran ska utgöras av antalet fartyg som
omfattas av detta direktiv och som har anlöpt medlemsstatens hamnar; varje fartyg ska endast räknas en gång.
2. Medlemsstaterna ska göra följande:
a) Var sjätte månad ge kommissionen en lista över individuella fartyg som har anlöpt medlemsstatens hamnar eller
har anmält till en hamnmyndighet eller ett organ att fartyget har anlänt till en ankarplats, med undantag för
regelbunden passagerarfärje och lastfärjetrafik, med uppgift, för varje fartygsrörelse, om fartygens IMO identifi
eringsnummer och ankomstdag, och hamn. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan hämta och behandla
uppgifterna. Listan ska lämnas senast fyra månader efter utgången av den period som uppgifterna gäller.
b) Ge kommissionen en lista över regelbunden passagerarfärje- och lastfärjetrafik enligt a senast sex månader efter
genomförandet av detta direktiv, och därefter varje gång som ändringar görs beträffande färjetrafiken. Listan ska
innehålla fartygets IMO identifieringsnummer, namn och rutt. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan
hämta och behandla uppgifterna.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/95
( 1 ) Om de inspektioner som en inspektör gör inom ramen för hamnstatskontroll bara utgör en del av inspektörens arbete, ska det
sammanlagda antalet inspektörer räknas om till heltidsekvivalenter. Om en inspektör arbetar i mer än en hamn eller mer än ett
geografiskt område, ska deltidsekvivalenten räknas för varje hamn.
( 2 ) Uppgifterna ska lämnas både för medlemsstaten som helhet och för var och en av medlemsstatens hamnar. I denna bilaga avses med
hamn en enskild hamn eller det geografiska område med eventuellt flera enskilda hamnar som en inspektör eller en grupp av
inspektörer har hand om.
BILAGA XV
DEL A
Upphävt direktiv och dess ändringar
(enligt artikel 37)
Rådets direktiv 95/21/EG
(EGT L 157, 7.7.1995, s. 1)
Rådets direktiv 98/25/EG
(EGT L 133, 7.5.1998, s. 19)
Kommissionens direktiv 98/42/EG
(EGT L 184, 27.6.1998, s. 40)
Kommissionens direktiv 1999/97/EG
(EGT L 331, 23.12.1999, s. 67)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/106/EG
(EGT L 19, 22.1.2002, s. 17)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG
(EGT L 324, 29.11.2002, s. 53)
Endast artikel 4
DEL B
Tidsfrister för införlivande i nationell rätt
(enligt artikel 37)
Direktiv Tidsfrist
för
införlivande
Direktiv 95/21/EG 30
juni
1996
Direktiv 98/25/EG 30
juni
1998
Direktiv 98/42/EG 30
september
1998
Direktiv 1999/97/EG 13
december
2000
Direktiv 2001/106/EG 22
juli
2003
Direktiv 2002/84/EG 23
november
2003
SV
L 131/96
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
BILAGA XVI
Jämförelsetabell
(enligt artikel 37)
Rådets direktiv 95/21/EG Detta
direktiv
Artikel 1 inledningslydelsen Artikel
1
inledningslydelsen
Artikel 1 första strecksatsen Artikel
1
a
Artikel 1 andra strecksatsen Artikel
1
b
– Artikel
1
c
Artikel 2 inledningslydelsen Artikel
2
inledningslydelsen
Artikel 2.1 inledningslydelsen Artikel
2.1
inledningslydelsen
Artikel 2.1 första strecksatsen Artikel
2.1
a
Artikel 2.1 andra strecksatsen Artikel
2.1
b
Artikel 2.1 tredje strecksatsen Artikel
2.1
c
Artikel 2.1 fjärde strecksatsen Artikel
2.1
d
Artikel 2.1 femte strecksatsen Artikel
2.1
e
Artikel 2.1 sjätte strecksatsen Artikel
2.1
f
Artikel 2.1 sjunde strecksatsen Artikel
2.1
g
Artikel 2.1 åttonde strecksatsen Artikel
2.1
h
Artikel 2.2 Artikel
2.2
– Artikel
2.3
– Artikel
2.4
Artikel 2.3 Artikel
2.5
Artikel 2.4
–
– Artikel
2.6
– Artikel
2.7
Artikel 2.5 Artikel
2.8
– Artikel
2.9
– Artikel
2.10
Artikel 2.6 Artikel
2.11
Artikel 2.7 Artikel
2.12
Artikel 2.8 Artikel
2.13
– Artikel
2.14
Artikel 2.9 Artikel
2.15
– Artikel
2.16
Artikel 2.10 Artikel
2.17
– Artikel
2.18
– Artikel
2.19
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/97
Rådets direktiv 95/21/EG Detta
direktiv
– Artikel
2.20
– Artikel
2.21
– Artikel
2.22
Artikel 3.1 första stycket Artikel
3.1
första
stycket
– Artikel
3.1
andra
stycket
– Artikel
3.1
tredje
stycket
Artikel 3.1 tredje stycket Artikel
3.1
fjärde
stycket
– Artikel
3.1
femte
stycket
– Artikel
3.1
sjätte
stycket
Artikel 3.2–3.4 Artikel
3.2–3.4
– Artikel
4.1
Artikel 4 Artikel
4.2
Artikel 5
–
– Artikel
5
– Artikel
6
– Artikel
7
– Artikel
8
– Artikel
9
– Artikel
10
– Artikel
11
– Artikel
12
Artikel 6.1 inledningslydelsen
–
– Artikel
13.1
inledningslydelsen
Artikel 6.1 a Artikel
13.1
a
– Artikel
13.1
b
Artikel 6.1 b Artikel
13.1
c
Artikel 6.2
–
– Artikel
13.2
Artikel 6.3 Artikel
13.3
Artikel 6.4
–
Artikel 7
–
Artikel 7a
–
Artikel 7b
–
– Artikel
14
– Artikel
15
– Artikel
16
Artikel 8 Artikel
17
SV
L 131/98
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
Rådets direktiv 95/21/EG Detta
direktiv
– Artikel
18
Artikel 9.1 och 9.2 Artikel
19.1
och
19.2
Artikel 9.3 första meningen Artikel
19.3
Artikel 9.3 meningarna 24 Artikel
19.4
Artikel 9.49.7 Artikel
19.519.8
– Artikel
19.9
och
19.10
Artikel 9a
–
Artikel 10.1–10.3 Artikel
20.1–20.3
– Artikel
20.4
Artikel 11.1 Artikel
21.1
– Artikel
21.2
Artikel 11.2 Artikel
21.3
första
stycket
Artikel 11.3 första stycket
–
Artikel 11.3 andra stycket Artikel
21.3
andra
stycket
Artikel 11.4–11.6 Artikel
21.4–21.6
Artikel 12.1–12.3 Artikel
22.1–22.3
Artikel 12.4 Artikel
22.4
– Artikel
22.5–22.7
Artikel 13.–13.2 Artikel
23.1
och
23.2
– Artikel
23.–23.5
Artikel 14
–
Artikel 15
–
– Artikel
24
– Artikel
25
– Artikel
26
– Artikel
27
Artikel 16.1 och 16.2 Artikel
28.1
och
28.2
Artikel 16.2a Artikel
28.3
Artikel 16.3 Artikel
28.4
Artikel 17 Artikel
29
– Artikel
30
Artikel 18 Artikel
31
Artikel 19 Artikel
32
– Artikel
33
Artikel 19a Artikel
34
– Artikel
35
Artikel 20 Artikel
36
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/99
Rådets direktiv 95/21/EG Detta
direktiv
– Artikel
37
Artikel 21 Artikel
38
Artikel 22 Artikel
39
Bilaga I
–
– Bilaga
I
– Bilaga
II
– Bilaga
III
Bilaga II Bilaga
IV
Bilaga III Bilaga
V
Bilaga IV Bilaga
VI
Bilaga V Bilaga
VII
Bilaga VI Bilaga
X
Bilaga VII Bilaga
XI
– Bilaga
XII
Bilaga VIII Bilaga
XIII
Bilaga IX Bilaga
IX
Bilaga X Bilaga
XIV
Bilaga XI Bilaga
VIII
Bilaga XII
–
– Bilaga
XV
– Bilaga
XVI
SV
L 131/100
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/17/EG
av den 23 april 2009
om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för
sjötrafik i gemenskapen
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 80.2,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), mot
bakgrund av det gemensamma utkast som godkändes av förlik
ningskommittén den 3 februari 2009, och
av följande skäl:
(1)
Genom
antagandet
av
Europaparlamentets
och
rådets
di
rektiv 2002/59/EG ( 4 ), förstärkte Europeiska unionen sin
kapacitet för att förebygga situationer som kan innebära
hot mot säkerheten för människoliv till sjöss och mot
skyddet av havsmiljön.
(2)
Eftersom
detta
direktiv
gäller
ändring
av
direktiv
2002/59/EG, kommer de flesta skyldigheterna i detta
inte att vara tillämpliga i medlemsstater som saknar havs
stränder och havshamnar. De enda skyldigheter som
kommer att gälla för Österrike, Tjeckien, Ungern, Luxem
burg eller Slovakien är följaktligen de skyldigheter som
gäller fartyg som för dessa medlemsstaters flagg, utan att
det påverkar medlemsstaternas skyldighet att samarbeta
för att säkerställa kopplingen mellan trafikstyrning för
sjöfarten och trafikstyrning för andra trafiksätt, särskilt
flodinformationstjänster.
(3)
Enligt
detta
direktiv
bör
medlemsstater
som
är
kuststater
kunna utbyta den information som de får i samband med
övervakningen av sjötrafiken i sina behörighetsområden.
Gemenskapens system för informationsutbyte, SafeSea
Net, som har utvecklats av kommissionen med medlems
staternas samtycke, omfattar dels ett nät för datautbyte,
dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om
fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapporter
ing). Genom systemet kan man på detta sätt ta fram
exakta och aktuella uppgifter från källan om fartyg i
europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förore
nande last samt händelser till havs och skicka dem till
samtliga myndigheter.
(4) För
att
garantera
att
den
insamlade
informationen
ska
kunna användas på bästa sätt är det därför väsentligt
att den infrastruktur som krävs för att samla in och
utväxla uppgifter enligt detta direktiv och som medlems
staternas myndigheter har byggt upp integreras i SafeSea
Net.
(5)
Av
de
uppgifter
som
anmäls
och
utbyts
i
enlighet
med
direktiv 2002/59/EG är de som beskriver farligt eller
förorenande gods som transporteras till sjöss särskilt vik
tiga. Med hänsyn till detta och med tanke på de olyckor
till havs som nyligen har inträffat, bör kustmyndighe
terna lättare få tillgång till uppgifter om vilken sorts kol
väten som transporteras till sjöss, vilket är av avgörande
betydelse för att kunna välja den lämpligaste tekniken för
att bekämpa skador, och de bör i akuta lägen kunna ta
direkt kontakt med de operatörer som har de bästa kun
skaperna om de transporterade produkterna.
(6)
De
automatiska
identifieringssystem
(AIS
–
Automatic
Identification System) som avses i internationella konven
tionen av den 1 november 1974 om säkerheten för
människoliv till sjöss gör det möjligt att förbättra möj
ligheterna att övervaka dessa fartyg, men gör dem fram
för allt också säkrare i närsituationer. AIS ingår följaktli
gen i bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG. Med beak
tande av de många sammanstötningar med fiskefartyg
som uppenbarligen inte har uppmärksammats av han
delsfartyg, eller som inte har uppmärksammat handels
fartyg i närheten, är det i hög grad önskvärt att den
bestämmelsen utsträcks till fiskefartyg med en total längd
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/101
( 1 ) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195.
( 2 ) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38.
( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 25 april 2007 (EUT C 74 E,
20.3.2008, s. 533), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni
2008 (EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 1) och Europaparlamentets
ståndpunkt av den 24 september 2008 (ännu ej offentliggjord i
EUT), rådets beslut av den 26 februari 2009 och Europaparlamentets
lagstiftningsresolution av den 11 mars 2009 (ännu ej offentliggjord i
EUT).
( 4 ) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.
överstigande 15 meter. Ekonomiskt stöd kan tillhanda
hållas inom ramen för Europeiska fiskerifonden för att
installera säkerhetsutrustning, till exempel AIS, ombord
på fiskefartyg. Internationella sjöfartsorganisationen
(IMO) har medgivit att det kunde bli till skada för far
tygens och hamnanläggningarnas säkerhet om AIS-upp
gifter, vilka översänts från fartyg, skulle läggas ut för
kommersiella ändamål på Internet eller någon annanstans
samt har uppmanat sina medlemsstaters regeringar att i
enlighet med de möjligheter som den nationella lagstift
ningen erbjuder hindra dem som gör AIS-uppgifter till
gängliga för utomstående så att de kan offentliggöras på
Internet eller någon annanstans från detta. Dessutom bör
sekretessen för de uppgifter som överlämnas till med
lemsstaterna enligt detta direktiv säkerställas och med
lemsstaterna bör använda dessa uppgifter i överensstäm
melse med detta direktiv.
(7) Skyldigheten
att
installera
AIS
bör
även
anses
innebära
att AIS hålls i drift vid varje tidpunkt utom i de fall det i
internationella regler eller normer föreskrivs om skydd av
navigationsuppgifter.
(8) En
medlemsstat
som
begär
det
bör
ha
rätt
att
erhålla
uppgifter av en annan medlemsstat om ett fartyg eller
det farliga eller förorenande godset ombord på fartyget.
Dessa uppgifter bör vara tillgängliga genom SafeSeaNet
och bör endast begäras med hänvisning till sjösäkerheten
eller skydd av havsmiljön. Det är därför av avgörande
betydelse att kommissionen undersöker eventuella pro
blem med nät- och informationssäkerheten.
(9) Enligt
direktiv
2002/59/EG
ska
medlemsstaterna
vidta
särskilda åtgärder för fartyg som utgör en potentiell
risk på grund av sitt uppträdande eller sitt skick. Till
förteckningen över sådana fartyg vore det därför önskvärt
att lägga fartyg som inte kan uppvisa tillfredsställande
försäkringsskydd eller finansiella säkerheter liksom de
som av lotsar eller hamnmyndigheter har rapporterats
uppvisa uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäker
heten eller utgöra en miljörisk.
(10)
I
enlighet
med
direktiv
2002/59/EG,
tycks
det
vara
nöd
vändigt, när det gäller risker som uppstår till följd av
ytterst ogynnsamma väderförhållanden, att ta hänsyn
till den potentiella fara för sjöfarten som isbildning inne
bär. Om medlemsstatens behöriga myndighet, på grund
val av prognoser om is från en behörig meteorologisk
informationstjänst, bedömer att förhållandena utgör en
allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller innebär
allvarliga föroreningsrisker, bör myndigheten meddela be
fälhavarna på de fartyg som befinner sig i deras behörig
hetsområden eller avser att anlöpa eller lämna hamnar i
området i fråga. Den berörda myndigheten bör kunna
vidta alla lämpliga åtgärder för att garantera säkerheten
för människoliv till sjöss och skydda miljön. Medlems
staterna bör även kunna undersöka huruvida de hand
lingar som krävs ombord visar att fartyget uppfyller de
krav på kapacitet och maskinstyrka som är nödvändiga
för isläget i området i fråga.
(11)
I
direktiv
2002/59/EG
föreskrivs
att
medlemsstaterna
ska
utarbeta planer för att, om situationen så kräver, ta emot
fartyg i nöd i sina hamnar eller på annan skyddad plats
på bästa möjliga sätt för att begränsa följderna av olyckor
till sjöss. Med beaktande av Guidelines on places of re
fuge for ships in need of assistance, som utgör en bilaga
till Internationella sjöfartsorganisationernas resolution
A.949(23) av den 13 december 2003 (nedan kallad
IMO:s resolution A.949(23)) vilka antogs efter direktiv
2002/59/EG och avser fartyg i behov av assistans, sna
rare än för fartyg i nöd, bör dock det direktivet ändras på
motsvarande sätt. Detta direktiv påverkar inte tillämpliga
bestämmelser om räddningsoperationer, exempelvis de
som fastställts i Internationella sjöräddningskonvention
om räddningsoperationer, när säkerheten för människoliv
berörs.
(12) I
syfte
att
reglera
situationen
för
fartyg
i
behov
av
assi
stans enligt IMO:s resolution A.949(23) bör en eller flera
behöriga myndigheter utses att fatta beslut i syfte att
minimera riskerna för den marina säkerheten, skydd för
människoliv och miljön.
(13) Det
är
nödvändigt
att
på
grundval
av
IMO:s
resolution
A.949(23) och med hänsyn till det arbete som utförts
gemensamt av kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsby
rån (nedan kallad byrån) och medlemsstaterna, fastställa
det grundläggande innehållet i planerna för mottagande
av fartyg som behöver assistans för att säkerställa att
genomförandet av denna åtgärd blir harmoniserat och
verkningsfullt, och omfattningen av medlemsstaternas
skyldigheter tydliggörs.
(14)
IMO:s
resolution
A.949(23)
ska
utgöra
grunden
för
pla
ner som medlemsstaterna utarbetar för att verkningsfullt
möta de hot som fartyg i behov av assistans innebär.
Medlemsstaterna får dock när de bedömer de risker
som är förknippade med sådana hot med hänsyn till
sina särskilda förhållanden beakta andra faktorer, till ex
empel användningen av havsvatten för framställning av
dricksvatten och för elproduktion.
SV
L 131/102
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
(15)
Sjöfolk
har
erkänts
utgöra
en
särskild
kategori
arbetsta
gare och med tanke på att linjefarten är världsomfattande
och de olika jurisdiktioner som de kan komma i kontakt
med behöver de särskilt skydd, särskilt när det gäller
kontakter med offentliga myndigheter. För att säkerställa
ökad sjösäkerhet bör sjöfolk kunna förvänta sig rättvis
behandling vid en sjöolycka. Deras mänskliga rättigheter
och värdighet bör hela tiden respekteras och alla säker
hetsutredningar bör genomföras rättvist och skyndsamt.
Medlemsstaterna bör därför i enlighet med nationell lag
stiftning ytterligare beakta relevanta bestämmelser i
IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall
av sjöolycka (Guidelines on the fair treatment of seafarers
in the event of a maritime accident).
(16) När
ett
fartyg
behöver
assistans
kan
det
vara
nödvändigt
att fatta beslut om att ta emot fartyget på en skyddad
plats. Detta är framför allt viktigt under omständigheter
som kan leda till skeppsbrott eller innebära risker för
miljön eller sjöfarten. I dessa fall är det viktigt att kunna
hänvisa till en myndighet i en medlemsstat, beroende på
medlemsstatens interna struktur, som har nödvändig ex
pertis och behörighet att fatta oberoende beslut när det
gäller mottagande av fartyg på skyddade platser. Det är
även viktigt att beslutet fattas efter en preliminär läges
bedömning på grundval av informationen i den berörda
planen om mottagande av fartyg på skyddade platser. Det
är önskvärt att denna behöriga myndighet är ett perma
nent organ.
(17) Planer för mottagande av fartyg i behov av assistans bör
innehålla en exakt beskrivning av beslutsgången vid larm
och agerande i dessa situationer. De berörda myndighe
terna och deras befogenheter bör vara tydligt beskrivna,
liksom medlen för kommunikation mellan de berörda
parterna. Tillämpliga förfaranden bör säkerställa att lämp
liga beslut kan fattas snabbt på grundval av särskild sak
kunskap inom sjöfarten och adekvat information som
den behöriga myndigheten har tillgång till.
(18)
Hamnar
som
tar
emot
fartyg
bör
kunna
räkna
med
snabb ersättning för kostnader och eventuella skador i
samband med verksamheten. Det är därför viktigt att
relevanta internationella konventioner tillämpas. Med
lemsstaterna bör anstränga sig för att inrätta en rättslig
ram enligt vilken de kan, under särskilda omständigheter
och i enlighet med gemenskapsrätten ersätta kostnader
och ekonomiska förluster som en hamn eller annan en
het vållats genom att den tagit emot ett fartyg. Vidare bör
kommissionen undersöka befintliga mekanismer i med
lemsstaterna för ersättning av potentiella ekonomiska för
luster som en hamn eller annan enhet vållats och den
bör på grundval av denna undersökning presentera och
utvärdera olika politiska alternativ.
(19)
Medlemsstaterna
bör
vid
utarbetandet
av
planerna
samla
in information om möjliga skyddade platser längs kusten
så att den behöriga myndigheten, vid en olycka eller ett
tillbud till sjöss, enkelt och snabbt kan fastställa vilket
område som är mest lämpat att ta emot fartyget i behov
av assistans. I informationen bör ingå en beskrivning av
vissa särdrag hos platserna och om utrustning och an
läggningar som finns tillgängliga för att underlätta mot
tagande av fartyg i behov av assistans eller ta itu med
följderna av en olycka eller förorening.
(20)
Det
är
viktigt
att
förteckningen
över
behöriga
myndig
heter med ansvar att fatta beslut om att ta emot fartyg på
en skyddad plats och förteckningen över myndigheter
med ansvar att ta emot och hantera larm offentliggörs
på lämpligt sätt. Det kan även vara lämpligt att relevant
information finns tillgänglig för dem som deltar i sjö
räddningsinsatser, inklusive räddnings- och bogseringsfö
retag och myndigheterna i de grannmedlemsstater som
kan komma att påverkas av en nödsituation till sjöss.
(21) Att ett fartyg inte har finansiella säkerheter fritar inte en
medlemsstat från plikten att genomföra en preliminär
bedömning och besluta i fråga om mottagande på en
skyddad plats. De behöriga myndigheterna får undersöka
huruvida fartyget har försäkringsskydd eller annan form
av verkningsfull finansiell säkerhet som kostnader och
skador i samband med att fartyget tas emot på en skyd
dad plats, men dessa förfrågningar får dock inte leda till
att räddningsoperationen fördröjs.
(22) Det
särskilda
syftet
med
bestämmelserna
om
sjötrafik
övervakning och sjötrafikreglerande åtgärder är att göra
det möjligt för medlemsstaterna att få tillförlitlig infor
mation om de fartyg som uppehåller sig i vatten under
deras jurisdiktion och på så sätt göra det möjligt för dem
att mer effektivt förebygga eventuella risker om det är
nödvändigt. Informationsutbyte om de insamlade uppgif
terna förbättrar kvaliteten på dessa uppgifter och under
lättar behandlingen.
(23)
I
enlighet
med
direktiv
2002/59/EG
har
medlemsstaterna
och kommissionen väsentligt förbättrat harmoniseringen
av det elektroniska informationsutbytet, särskilt när det
gäller transport av farligt eller förorenande gods. SafeSea
Net som började utvecklas 2002, bör nu bli referensnät
verk på gemenskapsnivå. SafeSeaNet bör syfta till att
minska administrativa bördor och kostnader för industrin
och medlemsstaterna. Det bör också syfta till att i före
kommande fall underlätta ett enhetligt genomförande av
internationella rapporterings- och anmärkningsregler.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/103
(24)
Framstegen när det gäller ny teknik, särskilt när det gäller
rymdtillämpningar, till exempel övervakning av fartyg
genom fyrar, bildsystem eller Global Navigation Satellite
System (GNSS) gör att det nu är möjligt att övervaka
sjötrafiken längre ut till havs och därigenom få bättre
täckning av europeiska farvatten, bland annat genom
Long Range Identification and Tracking systems (LRIT).
För att dessa hjälpmedel ska bli en integrerad del av
övervaknings- och informationssystemet för sjötrafik
som inrättades genom direktiv 2002/59/EG måste arbetet
ske inom ramen för ett fullt utbyggt samarbete inom
gemenskapen.
(25)
För
att
spara
kostnader
och
undvika
onödig
installering
av utrustning ombord på fartyg i havsområden som lig
ger inom fasta AIS-stationers täckningsområde bör med
lemsstaterna och kommissionen samarbeta för att fast
ställa krav när det gäller installering av utrustning för
överföring av LRIT-uppgifter och de bör föreslå IMO
lämpliga åtgärder.
(26)
Offentliggörandet
av
AIS-
och
LRIT
uppgifter
som
över
sänds från fartyg bör inte utgöra en risk för säkerheten
eller miljöskyddet.
(27)
För
att
den
information
som
samlas
in
enligt
direktiv
2002/59/EG om sjösäkerhet ska kunna utnyttjas på ett
optimalt och harmoniserat sätt inom gemenskapen bör
kommissionen vid behov kunna behandla och använda
denna information och sprida den till de myndigheter
som medlemsstaterna utsett.
(28)
I
detta
sammanhang
har
utvecklingen
av
databasen
Equa
sis visat hur viktigt det är att främja en ”sjösäkerhets
kultur”, särskilt bland fartygsoperatörer. Kommissionen
bör kunna bidra till att sprida sjösäkerhetsinformation,
särskilt med hjälp av detta system.
(29)
Genom
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EG)
nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande
av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av för
orening från fartyg (Coss) ( 1 ) centraliseras arbetsuppgif
terna för de kommittéer som inrättats i den del av
gemenskapslagstiftningen som avser sjösäkerhet, förhind
rande av förorening orsakad av fartyg och skydd av lev
nadsvillkor och arbetsförhållanden ombord. Den befint
liga kommittén bör därför ersättas av Coss.
(30)
Hänsyn
bör
även
tas
till
ändringar
i
nämnda
internatio
nella instrument.
(31)
De
åtgärder
som
krävs
för
att
genomföra
direktivet
bör
antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den
28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid
utövandet av kommissionens genomförandebefogenhe
ter ( 2 ).
(32)
Kommissionen
bör
särskilt
ges
behörighet
att
ändra
di
rektiv 2002/59/EG i syfte att införliva senare antagna
ändringar av internationella konventioner och tillhörande
protokoll, koder och resolutioner. Eftersom dessa åtgär
der har en allmän räckvidd och avser att ändra icke
väsentliga delar av det direktivet, bland annat genom
att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste
de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med
kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(33) I
enlighet
med
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande
av en europeisk sjösäkerhetsbyrå ( 3 ) ska byrån lämna
kommissionen och medlemsstaterna erforderligt bistånd
vid genomförandet av direktiv 2002/59/EG.
(34) I
enlighet
med
punkt
34
i
det
interinstitutionella
avtalet
om bättre lagstiftning ( 4 ) uppmanas medlemsstaterna att
för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna
tabeller som så långt det är möjligt visar överensstäm
melsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt
att offentliggöra dessa tabeller.
(35) Direktiv
2002/59/EG
bör
därför
ändras
i
enlighet
med
detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar
Direktiv 2002/59/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2.2 ska ändras på följande sätt:
a) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:
”Om inget annat anges ska detta direktiv inte tillämpas
på:”.
SV
L 131/104
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.
( 2 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
( 3 ) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1.
( 4 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
b) Led c ska ersättas med följande:
”c) bunker på fartyg under 1 000 bruttotonnage och
proviantförråd och utrustning ombord på alla far
tyg.”
2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
a) Led a ska ändras på följande sätt:
i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:
”relevanta internationella instrument: följande instru
ment (i uppdaterad version)”.
ii) Följande strecksatser ska läggas till:
”— IMO:s resolution A.917(22): Internationella sjö
fartsorganisationens resolution 917(22): med ti
teln Guidelines for the onboard use of AIS, änd
rad genom IMO:s resolution A.956(23),
— IMO:s resolution A.949(23): Internationella sjö
fartsorganisationens resolution 949(23): med ti
teln Guidelines on places of refuge for ships in
need of assistance,
— IMO:s resolution A.950(23): Internationella sjö
fartsorganisationens resolution 950(23): med ti
teln Maritime assistance services (MAS).
— IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i
fall av sjöolycka: de riktlinjer som bifogas reso
lution LEG. 3(91) från IMO:s juridiska kommitté
av den 27 april 2006, godkända av ILO:s styrelse
vid dess 296:e session den 12–16 juni 2006.”
b) Led k ska ersättas med följande:
”k) behöriga myndigheter: de myndigheter och organi
sationer som medlemsstaterna utsett för att ut
föra uppgifter enligt detta direktiv.”
c) Följande led ska läggas till:
”s) SafeSeaNet: gemenskapens system för informa
tionsutbyte inom sjöfarten, utvecklat av kommis
sionen i samarbete med medlemsstaterna för ge
nomförandet av gemenskapslagstiftning.
t) regelbunden trafik: en rad överfarter mellan samma
två eller flera hamnar, som antingen följer en of
fentliggjord tidtabell eller som förekommer så re
gelbundet eller ofta att de utgör en igenkännlig
systematisk serie.
u) fiskefartyg: alla fartyg som är utrustade för kom
mersiellt utnyttjande av levande akvatiska resurser,
v) fartyg i behov av assistans: utan att det påverkar
tillämpningen av bestämmelserna i Internationella
sjöräddningskonventionen om räddning av perso
ner, ett fartyg i en situation som kan medföra
förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfar
ten.
w) LRIT: ett system för långdistansidentifiering och
-spårning av fartyg, i enlighet med kapitel V, regel
19-1 i Solas-konventionen.”
3. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 6a
Fiskefartygs användning av automatiska
identifieringssystem (AIS)
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter som för en
medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen, eller
är verksamt på en medlemsstats inre vatten eller territori
alhav, eller landar sina fångster i en medlemsstats hamn
ska, i enlighet med den tidsplan som anges i bilaga II.I.3,
vara utrustat med ett AIS (klass A) som uppfyller de pre
standanormer som tagits fram av IMO.
Fiskefartyg utrustade med AIS ska ständigt hålla systemet i
drift. Under exceptionella förhållanden får AIS slås av om
befälhavaren anser att detta är nödvändigt för fartygets
skydd eller säkerhet.
Artikel 6b
Användning av system för långdistansidentifiering och
-spårning av fartyg (LRIT)
1. Fartyg för vilka kapitel V regel 19-1 i Solas-konven
tionen och de prestandanormer och funktionskrav som
antagits av IMO är tillämpliga ska medföra LRIT-utrustning
som överensstämmer med den regeln när de anlöper en
medlemsstats hamn.
Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att
fastställa krav när det gäller installering av utrustning om
bord för överföring av LRIT-uppgiften på fartyg i vatten
som täcks av fasta AIS-stationer i medlemsstaterna samt
föreslå IMO lämpliga åtgärder.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/105
2. Kommissionen
ska
i
samarbete
med
medlemsstaterna
inrätta ett europeiskt datacentrum för LRIT-uppgifter, vilket
ska ansvara för behandling av uppgifter från långdistans
identifiering och -spårning.”
4. Artikel 12 ska ersättas med följande:
”Artikel 12
Uppgiftskrav när det gäller transport av farligt gods
1. Inget
farligt
eller
förorenande
gods
får
lämnas
till
transport eller lastas ombord på ett fartyg, oavsett dess
storlek, i en medlemsstats hamn, om inte en deklaration
har överlämnats till befälhavaren eller fartygsoperatören,
innan godset lastas ombord, med följande uppgifter:
a) De uppgifter som förtecknas i bilaga I.2.
b) För de ämnen som avses i bilaga I till MARPOL-kon
ventionen, säkerhetsdatabladet med produkternas fysika
liska och kemiska egenskaper i tillämpliga fall, inklusive
viskositeten uttryckt i cSt vid 50 °C och densiteten vid
15 °C, liksom övriga uppgifter som i enlighet med
IMO:s resolution MSC.150(77) finns med på säkerhets
databladet.
c) Larmnummer till avlastaren eller annan person eller an
nat organ med information om produkternas fysikaliska
och kemiska egenskaper och om vilka åtgärder som ska
vidtas i nödsituationer.
2. Fartyg
som
kommer
från
en
hamn
utanför
gemenska
pen med farligt eller förorenande gods och är på väg mot
en hamn i en medlemsstat, ska ha en deklaration från
avlastaren med de uppgifter som krävs enligt punkt 1 a–c
i denna artikel.
3. Det
är
avlastarens
uppgift
och
ansvar
att
överlämna
en sådan deklaration till befälhavaren eller fartygsoperatö
ren och att se till att den last som lämnas för transport
verkligen överensstämmer med den som har deklarerats i
enlighet med punkt 1.”
5. I artikel 14 andra stycket ska led c ersättas med följande:
”c) Medlemsstaterna måste på begäran, via SafeSeaNet och
om det krävs för sjösäkerheten eller skyddet av den
marina miljön, utan dröjsmål kunna översända uppgif
ter om fartyget och det farliga eller förorenade godset
ombord till nationella och lokala behöriga myndigheter
i en annan medlemsstat.”
6. Artikel 15 ska ersättas med följande:
”Artikel 15
Undantag
1. Medlemsstaterna
får
undanta
tidtabellsbunden
trafik
mellan hamnar inom sitt territorium från kraven i artik
larna 4 och 13 under förutsättning att följande villkor är
uppfyllda:
a) Det företag som bedriver denna tidtabellsbundna trafik
ska upprätta och kontinuerligt uppdatera en lista över
berörda fartyg och överlämna denna till den berörda
behöriga myndigheten.
b) För varje sjöresa ska de uppgifter som anges i bilaga I.1
eller bilaga I.3, i tillämpliga fall, på begäran hållas till
gängliga för den behöriga myndigheten. Företaget ska
inrätta ett internt system för att se till att dessa upp
gifter, på begäran och utan dröjsmål, dygnet runt kan
överföras i elektronisk form till den behöriga myndig
heten i enlighet med artikel 4.1 eller artikel 13.4, i
tillämpliga fall.
c) Alla avvikelser på mer än tre timmar från den beräknade
ankomsttiden till destinationshamnen eller lotsstationen
ska anmälas till anlöpshamnen eller behörig myndighet i
enlighet med artikel 4 eller artikel 13, i tillämpliga fall.
d) Undantag ska endast beviljas enskilda fartyg som trafike
rar en särskild rutt.
Vid tillämpningen av första stycket ska trafik betraktas som
tidtabellsbunden endast om den är avsedd att pågå i minst
en månad.
Undantag från kraven i artiklarna 4 och 13 ska begränsas
till tidtabellsbundna resor på maximalt 12 timmar.
2. När
internationell
tidtabellsbunden
trafik
bedrivs
mel
lan två eller flera stater, varav åtminstone en är en med
lemsstat, får vilken som helst av de berörda medlemssta
terna begära av de övriga medlemsstaterna att ett undantag
beviljas för den trafiken. Alla berörda medlemsstater, inklu
sive de berörda kuststaterna, ska samarbeta vid beviljandet
av undantag för den berörda trafiken i enlighet med villko
ren i punkt 1.
SV
L 131/106
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
3. Medlemsstaterna
ska
regelbundet
kontrollera
att
vill
koren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om något av dessa
villkor inte längre uppfylls, ska medlemsstaterna omedel
bart återkalla undantaget för det berörda företaget.
4. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
en
förteckning över de företag och fartyg som omfattas av
undantag enligt denna artikel samt varje uppdatering av
denna förteckning.”
7. I artikel 16.1 ska följande led läggas till:
”d) Fartyg som inte har anmält, eller som saknar, intyg om
försäkring eller finansiell säkerhet enligt gemenskaps
lagstiftningen och internationella regler.
e) Fartyg
som
enligt
en
rapport
från
lots
eller
hamnmyn
digheter uppvisar uppenbara avvikelser som kan även
tyra sjösäkerheten eller innebära en miljörisk.”
8. Följande artikel ska införas:
”Artikel 18a
Åtgärder vid farligt isläge
1. Om
de
behöriga
myndigheterna
bedömer
att
isläget
innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för
skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden
gäller följande:
a) Myndigheterna ska ge befälhavarna på de fartyg som
befinner sig inom deras behörighetsområde eller som
avser att anlöpa eller lämna någon av deras hamnar
lämpliga uppgifter om isläget, rekommenderade rutter
och isbrytarnas verksamhet inom deras behörighetsom
rådet.
b) Myndigheterna får, utan att det påverkar skyldigheten att
bistå ett fartyg i behov av assistans och andra skyldig
heter enligt relevanta internationella regler, begära att
fartyg som befinner sig i det berörda området och
som avser att anlöpa eller lämna en hamn eller en
terminal eller en ankarplats uppfyller de krav på kapa
citet och maskinstyrka som är nödvändiga för isläget i
det berörda området.
2. De
åtgärder
som
vidtas
enligt
punkt
1
ska
när
det
gäller uppgifter om isläget grundas på is- och väderpro-
gnoser från en kvalificerad meteorologisk informations
tjänst som är erkänd av medlemsstaten.”
9. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
a) Följande stycke ska läggas till punkt 2:
”I detta syfte ska de på begäran översända de uppgifter
som avses i artikel 12 till de behöriga nationella myn
digheterna.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”4. I
enlighet
med
nationell
lagstiftning
ska
medlems
staterna beakta de relevanta bestämmelserna i IMO:s
riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjö
olycka i vatten under deras jurisdiktion.”
10. Artikel 20 ska ersättas med följande:
”Artikel 20
Behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov
av assistans
1. Medlemsstaterna
ska
utse
en
eller
flera
behöriga
myn
digheter som ska ha nödvändig sakkunskap och behörighet,
vid tidpunkten för verksamheten, att på eget initiativ fatta
oberoende beslut om mottagande av fartyg i behov av
assistans.
2. Den
myndighet
eller
de
myndigheter
som
avses
i
punkt 1 får, i tillämpliga fall, och särskilt vid hot mot
den marina säkerheten och skyddet av miljön vidta åtgärder
som ingår i den icke uttömmande förteckningen i bilaga IV.
3. Den
myndighet
eller
de
myndigheter
som
avses
i
punkt 1 ska mötas regelbundet för att utbyta expertis
och förbättra de åtgärder som vidtagits med stöd av denna
artikel. De får mötas när som helst, till följd av särskilda
omständigheter.”
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/107
11. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 20a
Planer för att ta emot fartyg i behov av assistans
1. Medlemsstaterna
ska
utarbeta
planer
för
att
ta
emot
fartyg för att bemöta det hot som fartyg i behov av assi
stans i vatten under deras jurisdiktion utgör, inbegripet, i
tillämpliga fall, hot mot människoliv och miljön. Den myn
dighet eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 ska
delta i utarbetandet och genomförandet av planerna.
2. De
planer
som
avses
i
punkt
1
ska
utarbetas
efter
samråd med berörda parter, på grundval av IMO-resolutio
nerna A.949(23) och A.950(23), och ska minst innehålla
följande uppgifter:
a) Vilken eller vilka myndigheter som ansvarar för att ta
emot och hantera larm.
b) Den myndighet som är behörig för lägesbedömning och
för att fatta beslut om ett fartyg i behov av assistans ska
godtas eller avvisas från en utvald skyddad plats.
c) Information om kustlinjen i medlemsstaterna och alla
element som möjliggör en snabb bedömning av och
ett snabbt beslut om skyddad plats för ett fartyg, inklu
sive en beskrivning av de miljömässiga, ekonomiska och
sociala faktorerna samt naturförhållandena.
d) Bedömningsförfaranden för att ett fartyg i behov av
assistans ska godtas på eller avvisas från en skyddad
plats.
e) Resurser och anläggningar som lämpar sig för assistans,
räddning och bekämpning av föroreningar.
f) Förfaranden för internationell samordning och besluts
fattande.
g) Förfaranden för finansiella säkerheter och ansvar för
fartyg som tas emot på en skyddad plats.
3. Medlemsstaterna
ska
offentliggöra
namnet
på
och
kontaktuppgifter för den eller de myndigheter som avses i
artikel 20.1 och på de myndigheter som utsetts för att ta
emot och hantera larm.
Medlemsstaterna ska på begäran översända relevant infor
mation om planerna till grannmedlemsstaterna.
Vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i pla
nerna för mottagande av fartyg i behov av assistans ska
medlemsstaterna se till att de som deltar i åtgärderna får
tillgång till all relevant information.
Om medlemsstaterna begär det ska de som mottar infor
mation i överensstämmelse med andra och tredje stycket
vara bundna av sekretess.
4. Medlemsstaterna
ska
senast
den
30
november
2010
underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits
enligt denna artikel.
Artikel 20b
Beslut om mottagande av fartyg
Den eller de myndigheter som avses i artikel 20.1 ska fatta
beslut om att ta emot ett fartyg på en skyddad plats efter
det att en lägesbedömning gjorts i förväg på grundval av de
planer som avses i artikel 20a. Den eller de myndigheterna
ska se till att fartyg tas emot på en skyddad plats om de
anser att ett sådant mottagande utgör den bästa åtgärden
för att skydda människoliv eller miljön.
Artikel 20c
Finansiella säkerheter och ersättningar
1. Avsaknaden
av
intyg
om
försäkring
i
den
mening
som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares
försäkringar för maritima krav (*) fritar inte medlemsstaten
från att göra en preliminär lägesbedömning och fatta beslut
enligt artikel 20b, och är inte heller i sig ett tillräckligt skäl
för medlemsstaten att vägra ta emot ett fartyg på en skyd
dad plats.
2. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
punkt
1
får
en
medlemsstat, vid mottagande av ett fartyg på en skyddad
plats, begära att fartygsoperatören, ombudet eller befälha
varen visar upp ett intyg om försäkring i den mening som
avses i artikel 6 i direktiv 2009/20/EG. Förfrågningar om
intyg får inte leda till att mottagandet av ett fartyg i behov
av assistans fördröjs.
SV
L 131/108
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
Artikel 20d
Kommissionens undersökning
Kommissionen ska undersöka befintliga mekanismer i med
lemsstaterna för ersättning av potentiella ekonomiska för
luster som en hamn eller annan enhet vållats till följd av
beslut som fattats enligt artikel 20.1. Den ska på grundval
av denna undersökning presentera och utvärdera olika po
litiska alternativ. Kommissionen ska senast den 31 december
2011 rapportera till Europaparlamentet och rådet resultaten
av undersökningen.
___________
(*) EUT L 131, 28.5.2009, p. 128”
12. Följande artikel ska införas:
”Artikel 22a
SafeSeaNet
1. Medlemsstaterna
ska
införa
nationella
eller
lokala
sy
stem för hanteringen av den sjöfartsrelaterade information
som avses i detta direktiv.
2. De
kommunikationssystem
som
upprättas
enligt
punkt 1 ska medge operativ användning av den insamlade
informationen och särskilt uppfylla kraven i artikel 14.
3. För att garantera att informationsutbytet som anges i
detta direktiv ska fungera väl ska medlemsstaterna se till att
de nationella eller lokala system som ska samla in, hantera
och bevara informationen kan kopplas samman med Safe
SeaNet. Kommissionen ska se till att SafeSeaNet är i drift
24 timmar om dygnet. Beskrivningen av och principerna
för SafeSeaNet har fastställts i bilaga III.
4. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
punkt
3
ska
medlemsstaterna när de agerar inom ramen för överens
kommelser inom gemenskapen eller inom ramen för gräns
överskridande, interregionala eller transnationella projekt
inom gemenskapen se till att de informationssystem eller
informationsnät som utvecklas följer kraven i detta direktiv
samt är kompatibla med och anslutna till SafeSeaNet.”
13. Artikel 23 ska ändras på följande sätt:
a) Led c ska ersättas med följande:
”c) Öka täckningen för gemenskapens övervaknings-
och informationssystem för sjötrafik och/eller upp
datera det, för att utöka möjligheterna till identifier
ing och övervakning av fartyg, med beaktande av
den informations- och kommunikationstekniska ut
vecklingen. För att uppnå detta ska medlemsstaterna
och kommissionen samarbeta för att, där så erford
ras, inrätta obligatoriska rapporteringssystem, obli
gatoriska sjöfartsinformationstjänster och lämpliga
trafiksepareringssystem, med sikte på att lämna in
dem till IMO för godkännande. De ska också sam
arbeta inom ramen för berörda regionala och inter
nationella organ med utveckling av system med lång
räckvidd för identifiering och spårning.”
b) Följande led ska läggas till:
”e) Se till att de nationella system som används för
hantering av den information som anges i bilaga I
är sammankopplingsbara och driftskompatibla samt
utveckla och uppdatera SafeSeaNet.”
14. Följande artikel ska införas:
”Artikel 23a
Hantering av sjösäkerhetsinformation
1. Kommissionen
ska
vid
behov
se
till
att
den
informa
tion som samlas in enligt detta direktiv behandlas, används
och sprids till de myndigheter som utsetts av medlemssta
terna.
2. Kommissionen
ska
i
förekommande
fall
bidra
till
ut
veckling och drift av system för insamling och spridning av
sjösäkerhetsdata, särskilt genom systemet Equasis eller
andra, likvärdiga, offentliga system.”
15. Artikel 24 ska ersättas med följande:
”Artikel 24
Sekretess
1. Medlemsstaterna
ska
i
enlighet
med
gemenskapslag
stiftning eller nationell lagstiftning vidta nödvändiga åtgär
der för att säkerställa sekretessen för de uppgifter som över
lämnas till dem i enlighet med detta direktiv och de ska
endast använda sådana uppgifter i överensstämmelse med
detta direktiv.
2. Kommissionen
ska
undersöka
eventuella
problem
för
nät- och informationssäkerheten och föreslå lämpliga änd
ringar till bilaga III för att förbättra nätsäkerheten.”
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/109
16. Artiklarna 27 och 28 ska ersättas med följande:
”Artikel 27
Ändringar
1. Hänvisningarna
till
gemenskapsinstrument
och
IMO-
instrument, definitionerna i artikel 3 samt bilagorna får
ändras för att bringas i överensstämmelse med gemenskaps
rätt eller internationell rätt som antagits, ändrats eller trätt i
kraft, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär
att direktivets tillämpningsområde vidgas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i
detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande
förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
2. Bilagorna I, III och IV får ändras mot bakgrund av
erfarenheterna av detta direktiv, förutsatt att ändringarna
inte vidgar dess tillämpningsområde.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i
detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande
förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
Artikel 28
Kommittéförfarande
1. Kommissionen
ska
biträdas
av
den
kommitté
för
sjö
säkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss)
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förord
ning (EG) nr 2099/2002 (*).
2. När det hänvisas till denna punkt ska
artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG till
lämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det
beslutet.
___________
(*) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.”
17. I bilaga I punkt 4 ska strecksats X ersättas med följande:
”— X. Övrig information
— Typ och uppskattad mängd bunker, för fartyg
över 1 000 bruttotonnage.
— Navigerings- och manöverförmåga.”
18. Följande punkt läggas till del I i bilaga II:
”3. F i s k e f a r t y g
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter omfattas
av de krav på utrustning som avses i artikel 6a enligt
följande tidsplan:
— Fiskefartyg med en total längd av minst 24 meter,
men under 45 meter, senast den 31 maj 2012.
— Fiskefartyg med en total längd av minst 18 meter,
men under 24 meter, senast den 31 maj 2013.
— Fiskefartyg med en total längd över 15 meter, men
under 18 meter, senast den 31 maj 2014.
Nybyggda fiskefartyg med en total längd på mer än 15
meter omfattas av de krav på utrustning som avses i
artikel 6a från och med den 30 november 2010.”
19. Bilaga III ska ersättas med den text som anges i bilagan till
detta direktiv:
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna
ska
sätta
i
kraft
de
lagar
och
andra
för
fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast
den 30 november 2010. De ska genast överlämna texten till
dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
SV
L 131/110
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
P. NEČAS
Ordförande
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/111
BILAGA
”BILAGA III
ELEKTRONISKA MEDDELANDEN OCH SAFESEANET
1. Allmän
beskrivning
och
uppbyggnad
Gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, SafeSeaNet, ska möjliggöra mottagning, lagring,
insamling och utbyte av information med avseende på sjöfartssäkerhet, hamn- och sjöfartsskydd, havsmiljöskydd
samt sjötrafikens och sjötransporternas effektivitet.
SafeSeaNet är ett specialiserat system som upprättats för att underlätta uppgiftsutbyte i elektronisk form mellan
medlemsstaterna och för att tillhandahålla kommissionen relevanta uppgifter i enlighet med gemenskapslagstift
ningen. Det består av ett nätverk av nationella SafeSeaNet-system i medlemsstaterna och ett centralt SafeSeaNet-
system som fungerar som knutpunkt.
SafeSeaNet-nätverket ska koppla samman alla nationella SafeSeaNet-system och inbegriper även det centrala
SafeSeaNet-systemet.
2. Förvaltning,
drift,
utveckling
och
underhåll
av
SafeSeaNet
2.1 Ansvarsfördelning
2.1.1 N a t i o n e l l a S a f e S e a N e t - s y s t e m
Medlemsstaterna ska utveckla och underhålla ett nationellt SafeSeaNet-system för utbyte av sjöfartsuppgifter mellan
auktoriserade användare under ledning av en nationell behörig myndighet.
Den nationella behöriga myndigheten ska ansvara för förvaltningen av det nationella systemet, inbegripet nationell
samordning av uppgiftsanvändare och uppgiftstillhandahållare, och se till att UN LOCODES anvisas och att
nödvändig it-struktur och förfaranden som beskrivs i det kontrolldokument för gränssnitt och funktioner som
avses i punkt 2.3 inrättas och upprätthålls.
Det nationella SafeSeaNet-systemet ska göra det möjligt för alla användare som fått tillstånd att använda det av den
nationella behöriga myndigheten att koppla upp sig mot varandra och kan göras tillgängligt för identifierade
sjöfartsaktörer (fartygsägare, agenter, befälhavare, avlastare m.fl.) som fått tillstånd att använda det av den nationella
behöriga myndigheten, särskilt för att underlätta elektronisk rapportering i enlighet med gemenskapslagstiftning.
2.1.2 C e n t r a l t S a f e S e a N e t - s y s t e m
Kommissionen ska på politisk nivå ansvara för förvaltningen och utvecklingen av det centrala SafeSeaNet-systemet
och för översynen av SafeSeaNet-systemet, i samarbete med medlemsstaterna, medan byrån i enlighet med Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 ( 1 ) i samarbete med medlemsstaterna och kommissionen
ska ansvara för det tekniska genomförandet.
Det centrala SafeSeaNet-systemet som fungerar som knutpunkt ska knyta samman alla nationella SafeSeaNet-
system och ska upprätta nödvändig nationell it-infrastruktur och förfaranden enligt det kontrolldokument för
gränssnitt och funktioner som avses i punkt 2.3.
2.2 Förvaltningsprinciper
Kommissionen ska inrätta en styrgrupp på hög nivå som ska anta sin arbetsordning, bestående av experter från
medlemsstaterna och kommissionen, som ska
— lägga fram rekommendationer för att förbättra effektiviteten och säkerheten i SafeSeaNet,
— ge lämplig vägledning om utveckling av SafeSeaNet,
— bistå kommissionen vid översynen av SafeSeaNets prestanda,
— godkänna det kontrolldokument för gränssnitt och funktioner som avses i punkt 2.3, och framtida ändringar.
SV
L 131/112
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1.
2.3 Kontrolldokument för gränssnitt och funktioner och teknisk dokumentation om SafeSeaNet
Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta och upprätthålla ett kontrolldokument för
gränssnitt och funktioner (IFCD).
IFCD ska innehålla en detaljerad beskrivning av de prestandakrav och förfaranden som de centrala och nationella
delarna av SafeSeaNet ska omfattas, vilka avser att säkerställa förenlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning.
IFCD ska innehålla bestämmelser om
— åtkomsträttigheter, vägledning om kvalitetsstyrning av uppgifterna.
— säkerhetsspecifikationer för överföring och utbyte av uppgifter, samt
— arkivering av uppgifter på nationell och central nivå.
IFCD ska innehålla villkoren för lagring av och tillgång till information om farligt eller förorenande gods med
avseende på regelbunden trafik som beviljats undantag i enlighet med artikel 15.
Byrån ska i samarbete med medlemsstaterna utarbeta och upprätthålla teknisk dokumentation om SafeSeaNet,
exempelvis standarder för dataöverföringsformat, bruksanvisningar och nätsäkerhetsspecifikationer.
3. Uppgiftsutbyte
via
SafeSeaNet
Systemet ska använda industristandarder och kunna samverka med offentliga och privata system som används för
att skapa, tillhandahålla eller ta emot information inom SafeSeaNet.
Kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta för att undersöka möjligheten att utforma de nationella
systemens funktioner på ett sätt som så långt det är möjligt säkerställer att uppgiftslämnarna, exempelvis befälha
vare, ägare, agenter, operatörer, avlastare och behöriga myndigheter, endast behöver lämna informationen en gång.
Medlemsstaterna ska se till att informationen är tillgänglig för användning inom alla relevanta rapporterings- och
anmälningssystem och övervaknings- och informationssystem för sjöfart.
Elektroniska meddelanden som överförs i enlighet med detta direktiv och med tillämplig gemenskapslagstiftning
ska tillhandahållas via SafeSeaNet. Därför ska medlemsstaterna utarbeta och upprätthålla de gränssnitt som behövs
för att uppgifterna ska kunna överföras automatiskt till SafeSeaNet på elektronisk väg.
Om internationellt antagna bestämmelser tillåter vidarebefordran av LRIT-information om fartyg från tredjeländer
ska SafeSeaNet-nätverken användas för att tillhandahålla medlemsstaterna, med en tillfredsställande nivå av säker
het, sådan LRIT-information som tagits emot i enlighet med artikel 6b i detta direktiv.
4. Säkerhet
och
åtkomsträttigheter
Den centrala och de nationella SafeSeaNet-systemen ska vara förenliga med sekretesskraven i detta direktiv och
med de säkerhetsprinciper och säkerhetsspecifikationer som anges i IFCD, i synnerhet när det gäller åtkomsträttig
heter.
Medlemsstaterna ska identifiera alla användare, som tilldelats en roll och ett antal åtkomsträttigheter i enlighet med
kontrolldokumentet.”
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/113
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/21/EG
av den 23 april 2009
om fullgörande av flaggstatsförpliktelser
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 80.2,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Säkerheten för sjöfarten i gemenskapen och för de med
borgare som utnyttjar den samt miljöskyddet bör alltid
säkerställas.
(2)
För
den
internationella
sjöfarten
har
det
genom
antagan
det av ett antal konventioner för vilka Internationella
sjöfartsorganisationen (nedan kallad IMO) är depositarie
skapats ett omfattande ramverk för att öka sjösäkerheten
och skyddet av miljön mot föroreningar från fartyg.
(3)
I
enlighet
med
Förenta
nationernas
havsrättskonvention
från 1982 (nedan kallad Unclos) och de konventioner för
vilka IMO är depositarie (nedan kallade IMO-konventio
nerna), ska stater som är parter i dessa instrument utfärda
lagar och förordningar och vidta nödvändiga åtgärder för
att sätta dessa instrument i kraft fullt ut, i syfte att skydda
människoliv till havs och den marina miljön genom att
säkerställa att de fartyg som är i trafik är lämpliga för den
verksamhet de är avsedda för och är bemannade med
kompetent sjöpersonal.
(4)
Vederbörlig
hänsyn
måste
tas
till
konventionen
om
ar
bete till sjöss, som antogs av Internationella arbetsorga
nisationen (ILO) år 2006, vilken också behandlar flagg
statsförpliktelser.
(5) Den
9
oktober
2008
antog
medlemsstaterna
ett
uttalande
i vilket de enhälligt erkände vikten av att tillämpa de
internationella konventionerna med anknytning till flagg
statsförpliktelser för att förbättra sjösäkerheten och för
att bidra till att föroreningar från fartyg förhindras.
(6) Genomförandet
av
de
förfaranden
som
rekommenderas
av IMO i MSC/Circ.1140/MEPC/Circ.424 av den 20 de
cember 2004 om överföring av fartyg mellan stater bör
stärka bestämmelserna om byte av flagg i IMO-konven
tionerna och i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet,
och de bör i sjösäkerhetens intresse öka öppenheten i
förhållandet mellan flaggstater.
(7)
Tillgången
till
uppgifter
om
fartyg
som
för
en
medlems
stats flagg och fartyg som lämnat en medlemsstats regis
ter, bör kunna förbättra öppenheten när det gäller en
högkvalitativ flottas prestanda, bidra till bättre kontroll
av flaggstaternas förpliktelser och skapa lika villkor för
förvaltningarna.
(8)
För att kunna hjälpa medlemsstaterna att ytterligare för
bättra sin prestation som flaggstater, bör det genomföras
regelbundna revisioner av deras förvaltningar.
(9) En
kvalitetscertifiering
av
administrativa
förfaranden
i
en
lighet med Internationella standardiseringsorganisationens
standarder (ISO) eller motsvarande standarder bör dess
utom säkerställa lika villkor för förvaltningarna.
SV
L 131/132
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
( 1 ) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195.
( 2 ) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38.
( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 29 mars 2007 (EUT C 27 E,
31.1.2008, s. 140), rådets gemensamma ståndpunkt av den 9 decem
ber 2008 (EUT C 330 E, 30.12.2008, s. 13) och Europaparlamentets
ståndpunkt av den 11 mars 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT).
(10)
De
åtgärder
som
är
nödvändiga
för
genomförandet
av
detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens ge
nomförandebefogenheter ( 1 ).
(11)
Eftersom
målen
för
detta
direktiv,
nämligen
inrättande
och genomförande av lämpliga åtgärder på det sjöfarts
politiska området, inte i tillräcklig utsträckning kan upp
nås av medlemsstaterna och de därför, på grund av dess
omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemen
skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet
med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I en
lighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går
detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå dessa mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Syftet
med
detta
direktiv
är
att
a) se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller
sina förpliktelser som flaggstater, och
b) förbättra säkerheten och förhindra föroreningar från fartyg
som för en medlemsstats flagg.
2. Detta
direktiv
påverkar
inte
tillämpningen
av
gemenska
pens sjöfartslagstiftning enligt förteckningen i artikel 2.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002
av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för
sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) ( 2 )
och rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det
avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av
European Community Shipowners’ Association (ESCA) och Fe
deration of Transport Workers’ Unions in the European Union
(FST) ( 3 ).
Artikel 2
Tillämpningsområde
Detta direktiv ska tillämpas på förvaltningen i den stat vars flagg
fartyget för.
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) fartyg: fartyg eller farkost som för en medlemsstats flagg och
som omfattas av de relevanta IMO-konventionerna och för
vilket/vilken ett certifikat krävs.
b) förvaltning: de behöriga myndigheterna i den medlemsstat
vars flagg fartyget för.
c) erkänd organisation: en organisation som har erkänts i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler
och standarder för organisationer som utför inspektioner
och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning) ( 4 )
d) certifikat: föreskrivna certifikat som utfärdats i enlighet med
relevanta IMO-konventioner.
e) IMO-revision: en revision som genomförs i enlighet med be
stämmelserna i resolution A.974 (24) som antogs av IMO-
församlingen den 1 december 2005.
Artikel 4
Villkor för att tillåta ett fartyg att gå i trafik efter det att
fartyget beviljats rätten att föra en medlemsstats flagg
1. Innan
ett
fartyg
som
har
beviljats
rätten
att
föra
en
med
lemsstats flagg tillåts gå i trafik, ska den berörda medlemsstaten
vidta de åtgärder den anser vara lämpliga för att se till att
fartyget uppfyller tillämpliga internationella regler och föreskrif
ter. Den ska särskilt kontrollera fartygets säkerhetsstatistik på
alla rimliga sätt. Den ska, vid behov, samråda med den före
gående flaggstaten för att fastställa huruvida eventuella brister
eller säkerhetsfrågor som denna identifierat fortfarande är
olösta.
2. När
en
annan
flaggstat
begär
information
om
ett
fartyg
som tidigare förde denna medlemsstats flagg, ska den medlems
staten snarast möjligt ge den begärande flaggstaten ingående
information om kvarstående brister och alla andra relevanta
uppgifter som rör säkerheten.
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/133
( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
( 2 ) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.
( 3 ) EGT L 167, 2.7.1999, s. 33.
( 4 ) Se sidan 11 i detta nummer av EUT.
Artikel 5
Kvarhållande av ett fartyg som för en medlemsstats flagg
När förvaltningen informeras om att ett fartyg som för den
berörda medlemsstatens flagg har hållits kvar av en hamnstat,
ska den, i enlighet med de förfaranden som den fastställt för
detta ändamål, se till att fartyget bringas i överensstämmelse
med relevanta IMO-konventioner.
Artikel 6
Kompletterande åtgärder
Medlemsstaterna ska se till att åtminstone följande uppgifter om
fartyg som för deras flagg registreras och snabbt är tillgängliga
för tillämpningen av detta direktiv:
a) Uppgifter om fartyget (namn, IMO-nummer etc.).
b) Datum för besiktningar, inbegripet eventuella tilläggs- eller
kompletteringsbesiktningar, och revisioner.
c) Namnet på de erkända organisationer som har deltagit i
fartygets certifiering och klassificering.
d) Namnet på den behöriga myndighet som har inspekterat
fartyget enligt bestämmelserna för hamnstatskontroll, och
inspektionsdatum.
e) Resultatet av hamnstatskontrollerna (brister: ja eller nej; kvar
hållanden: ja eller nej).
f) Information om sjöolyckor.
g) Namn på fartyg som har upphört att föra den berörda med
lemsstatens flagg under de föregående tolv månaderna.
Artikel 7
Flaggstatsrevision
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för en IMO-
revision av deras förvaltning åtminstone vart sjunde år, med
förbehåll för ett positivt svar från IMO på en begäran i rätt
tid från den berörda medlemsstaten, och ska offentliggöra re
sultatet av revisionen i enlighet med den relevanta nationella
lagstiftningen om konfidentialitet.
Denna artikel ska upphöra att gälla senast den 17 juni 2017
eller, så snart som IMO:s obligatoriska revisionsprogram för
medlemsstater har trätt i kraft, vid en tidigare tidpunkt som
ska fastställas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande
förfarande som avses i artikel 10.2.
Artikel 8
Kvalitetsledningssystem och intern bedömning
1. Senast
den
17
juni
2012
ska
varje
medlemsstat
utarbeta,
genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för de
operativa delarna av sin förvaltnings flaggstatsrelaterade verk
samhet. Kvalitetsledningssystemet ska certifieras i enlighet med
tillämpliga internationella kvalitetsstandarder.
2. Medlemsstater
som
förekommer
på
den
svarta
lista
eller
som under två år i rad förekommer på den grå lista som
offentliggörs i den senaste årsrapporten från Paris-samförstånds-
avtalet om hamnstatskontroll (nedan kallat Paris MOU) ska
lämna en rapport till kommissionen om sin prestation som
flaggstat senast fyra månader efter det att årsrapporten från Paris
MOU har offentliggjorts.
Rapporten ska kartlägga och analysera de huvudsakliga skälen
till den bristande efterlevnad som föranledde kvarhållandena
och brister som ledde till att medlemsstaten förekommer på
den svarta eller grå listan.
Artikel 9
Rapporter
Kommissionen ska vart femte år, och första gången senast den
17 juni 2012 överlämna en rapport till Europaparlamentet och
rådet om tillämpningen av detta direktiv.
Rapporten ska innehålla en bedömning av medlemsstaternas
prestation som flaggstater.
Artikel 10
Kommittéförfarande
1. Kommissionen
ska
biträdas
av
den
kommitté
för
sjösäker
het och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) som in
rättats enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2099/2002.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara
två månader.
SV
L 131/134
Europeiska unionens officiella tidning
28.5.2009
Artikel 11
Införlivande
1. Medlemsstaterna
ska
sätta
i
kraft
de
lagar
och
andra
för
fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast
den 17 juni 2011. De ska genast underrätta kommissionen om
detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 12
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 13
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
P. NEČAS
Ordförande
SV
28.5.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
131/135
Bilaga
6
Parallelluppställning –
Hamnstatskontrolldirektivet
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
artikel 1
---
---
artikel 2
1 kap. 2–6 §§ FSL
6 kap. 13 § och10 kap.
4 § FSF
artikel 3.1–3.3 ---
---
artikel 3.4
1 kap. 1 § första stycket,
sista meningen FSL
5 kap. 9 § tredje stycket
FSL
artikel 4.1
5 kap. 9, 17–18 och 20 §§
FSL
---
artikel 4.2
---
se artikel 5 nedan.
artikel 5
5 kap. 1,4 och 9 §§ FSL,
7 kap. 6 § 2 FSL, 6 kap.
7 § FSF och TSFS
(2009:2) 4–8 §§
7 kap. 6 § 2 FSL, 6 kap.
1 c och 1 d §§ FSF, +
justering av Transport-
styrelsens
tillsynsrutiner
artikel 6
se artikel 5
se artikel 5
artikel 7
se artikel 5
se artikel 5
artikel 8
se artikel 5
se artikel 5
artikel 9.1
7 kap. 6 § 6 FSL, 8 kap.
2 § 10 FSL, TSFS
(2009:2)
---
artikel 9.2
---
---
artikel 10
se artikel 5
se artikel 5
artikel 11
se artikel 5
se artikel 5
artikel 12
se artikel 5
se artikel 5
artikel 13
7 kap. 6 § 1 FSL + se
6 kap. 13 § FSF
271
Bilaga 6
SOU 2009:90
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
artikel 5
artikel 14.2
5 kap. 20 § första och
andra styckena
---
artikel 14
(övrigt)
7 kap. 6 § 1 FSL + se
artikel 5
6 kap. 13 § FSF
artikel 15
se artikel 5
se artikel 5
artikel 16
7 kap. 7 § FSL och 8 kap.
1 § 3 FSL, 6 kap. 7 § FSL
och 7 kap. 2 § FSF
7 kap. 2 § FSF
artikel 17
se artikel 5
se artikel 5
artikel 18
4–7 §§, 16–17 §§, 20–
22 §§ FL, 10 kap. 3 §
FSF och 29 kap. 11 §
OSL
10 kap. 4 § FSF (utöver
nuvarande
författningar)
artikel 19.4
6 kap. 3 § 4 FSL och
7 kap. 2 § FSL
---
artikel 19.5
7 kap. 6 § 1 och 2 FSL
---
artikel 20.1–3 9 kap. 3 § FSL och 33–
37 §§ FPL
---
artikel 20.4
se artikel 5
se artikel 5
artikel 21
5 kap. 22 § FSL, 6 kap. 5
FSL, 7 kap. 1 § och 3 §
FSF
5 kap. 22 § FSL+ se
artikel 5
artikel 22
se artikel 5
se artikel 5
artikel 23.3
---
5 kap. 16 a § FSL, 9 a §
förordningen
(1982:569) om lotsning
m.m.
artikel 23.4
---
Justerade
tillsynsrutiner
artikel 24.1
---
---
artikel 24.2
7 kap. 6 § 1 FSL + se
artikel 5
se artikel 5 + justerade
tillsynsrutiner
artikel 24.3
7 kap. 6 § 1 FSL + se
artikel 5
se artikel 5 + justerade
tillsynsrutiner
artikel 24.4
---
---
272
SOU 2009:90
Bilaga 6
273
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
artikel 25
7 kap. 6 § 1 FSL
---
artikel 26
---
---
artikel 28
7 kap. 6 § 4 FSL, 6 kap.
12 § FSF och 7 kap. 6 §
FSF
Justering i föreskrifter
(utöver nuvarande
författningar)
artikel 29
se artikel 5
se artikel 5
artikel 34
8 kap. 1–3 §§ FSL
---
Bilaga I
---
jfr artikel 5
Bilaga II
---
jfr artikel 10.2
Bilaga III
---
jfr artikel 9.1
Bilaga IV
---
jfr artikel 13.1
Bilaga V
---
jfr artikel 13.3
Bilaga VI
---
jfr artikel 15.1
Bilaga VII
---
jfr artikel 14
Bilaga VIII
---
jfr artikel 16
Bilaga IX
---
jfr artikel 17
Bilaga X
---
jfr artikel 19.3
Bilaga XI
---
jfr artikel 22.1, 22.5
Bilaga XII
---
jfr artikel 24.1
Bilaga XIII
---
jfr artikel 26
Bilaga XIV
---
jfr artikel 29
Bilaga XV
---
jfr artikel 37
Bilaga XVI
---
jfr artikel 37
Bilaga
7
Parallelluppställning –
Övervakningsdirektivet
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
artikel 2
2–3 §§ SJÖFS 2005:19
Justering i föreskrifter
artikel 3
4 § SJÖFS 2005:19
7 kap. 2 a § FÅFF
Justering i föreskrifter
artikel 6 a
3 kap. 14 § SJÖFS
2006:17
Justering i föreskrifter
artikel 6 b
3 kap. 17 a–c §§ SJÖFS
2006:17
artikel 12
SJÖFS 2005:19, 2007:15 Justering i föreskrifter
artikel 14.2.c) 2 § 14 förordning
(2007:1161) med
instruktion för
Sjöfartsverket
---
artikel 15
13–14 §§ SJÖFS 2005:19 Justering i föreskrifter
artikel 16
6 kap. 8 a § FSF
artikel 18 a
7 kap. 2 § 5 FSL, 2 kap.
8 § FSF
artikel 19
Justering i föreskrifter
artikel 20
7 kap. 2 a § FÅFF
artikel 20 a
7 kap. 2 a § FÅFF (om
sekretess, se artikel 24)
artikel 20 b
7 kap. 2 a § FÅFF
artikel 20 c
Justering i föreskrifter
artikel 20 d
---
artikel 22 a
2 § 13–14 förordning
(2007:1161) med
instruktion för
2 § 13 och 15 förordning
(2007:1161) med
instruktion för
275
Bilaga 7
SOU 2009:90
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
Sjöfartsverket Sjöfartsverket
artikel
23–23 a
--- ---
artikel 24
15 kap 1 § OSL
30 kap 23 § OSL
30 kap 24 § OSL
9 § OSF (bilaga)
17 kap 6 a § OSL
9 § OSF (bilaga)
artikel 27–28
---
---
Bilaga I
---
Bilaga II
Se artikel 6 a
Bilaga III
Se artikel 14.2 led c) och
artikel 22 a
276
Bilaga
8
Parallelluppställning –
Flaggstatsdirektivet
EG-direktiv
Nuvarande författning
Föreslagen författning
artikel 1
---
---
artikel 2
---
---
artikel 3
3 kap. 1 § FSL
---
artikel 4
3 kap. 1 § FSL
---
artikel 5
5 kap. 4 § och 8 § FSL,
6 kap. 4 § FSF
Justering i föreskrifter
artikel 6
Regler i Transport-
styrelsens sjöfarts-
avdelnings tillsyns-
system, Transport-
styrelsens sjöolycks-
system respektive
sjöfartsregister.
---
artikel 7
---
Åtgärd genom
regeringens reglerings-
brev till Transport-
styrelsen
artikel 8
---
Åtgärd genom beslut av
regeringen
artikel 9
---
---
artikel 10
---
---
artiklarna
11–13
--- ---
277
Statens offentliga utredningar 2009
Kronologisk förteckning
1. En mer rättssäker inhämtning av
elektronisk kommunikation i brotts-
bekämpningen. Ju.
2. Nya nät för förnybar el. N.
3. Ransonering och prisreglering i krig och
fred. Fö.
4. Sekretess vid anställning av myndighets-
chefer. Fi.
5. Säkerhetskopiors rättsliga status. Ju.
6. Återkrav inom välfärdssystemen.
– Förslag till lagstiftning. Fi.
7. Den svenska administrationen av jord-
bruksstöd. Jo.
8. Trygg med vad du äter – nya myndigheter
för säkra livsmedel och hållbar produk-
tion. Jo.
9. Säkerhetskontroller vid fullmäktige-
och nämndsammanträden. Fi.
10. Miljöprocessen. M.
11. En nationell cancerstrategi för
framtiden. S.
12. Skatt i retur. Fi.
13. Effektiviteten i Kriminalvårdens lokal-
försörjning. Ju.
14. Grundlagsskydd för digital bio och andra
yttrandefrihetsrättsliga frågor. Ju.
15. Kraftsamling!
– museisamverkan ger resultat.
+ Bilagor. Ku.
16. Betänkande av Kulturutredningen.
Grundanalys
Förnyelseprogram
Kulturpolitikens arkitektur. Ku.
17. Kommunal kompetenskatalog.
En problemorientering. Ju.
18. Två rapporter till Grundlagsutredningen.
Ju.
19. Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. Ju.
20. Mer järnväg för pengarna. N.
21. Redovisning av kommunal med-
finansiering. Fi.
22. En ny alkohollag. S.
23. Olovlig tobaksförsäljning. S.
24. De statliga beställarfunktionerna och
anläggningsmarknaden. N.
25. Samordnad kommunstatistik för styrning
och uppföljning. Fi.
26. Det växande vattenbrukslandet. Jo.
27. Ta klass. U.
28. Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och
flexibelt. + Bilagor. U.
29. Fritid på egna villkor. IJ.
30. Skog utan gräns? Jo.
31. Effektiva transporter och samhälls-
byggande – en ny struktur för sjö, luft,
väg och järnväg. N.
32. Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. S.
33. Skatterabatt på aktieförvärv och vinstut-
delningar. Fi.
34. Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. Ju.
35. Moderna hyreslagar. Ju.
36. Främja, Skydda, Övervaka
– FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. IJ.
37. Enklare beslutsfattande i ekonomiska
föreningar. Ju.
38. Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare
ansvarsfördelning inom socialtjänsten. S.
39. En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. N.
40. En ny modell för arbetsmiljötillsyn. A.
41. Bättre och snabbare insättningsgaranti. Fi.
42. Vattenverksamhet. M.
43. Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården.
U.
44. Integritetsskydd i arbetslivet. A.
45. Områden av riksintresse och Miljö-
konsekvensbeskrivningar. M.
46. Försenad årsredovisning och bokförings-
brott, m.m. Ju.
47. God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? A
48. Koncessioner för el- och gasnät. N.
49. Bättre samverkan. Några frågor kring
samspelet mellan sjukvård och social-
försäkring. S.
50. Nytt pensionssystem för den statsunder-
stödda scenkonsten. Fi.
51. Avskaffande av filmcensuren för vuxna
– men förstärkt skydd för barn och unga
mot skadlig mediepåverkan. Ku.
52. Staten och imamerna.
Religion, integration, autonomi. U.
53. Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av
lagen om fiskevårdsområden. Jo.
54. Uthållig älgförvaltning i samverkan. Jo.
55. Ett effektivare smittskydd. S.
56. Den nya migrationsprocessen. Ju.
57. Myndighet för hållbart samhällsbyggande
– en granskning av Boverket. M.
58. Skatteförfarandet. Fi.
59. Skatteincitament för gåvor till forskning
och ideell verksamhet. Fi.
60. Återvändandedirektivet och svensk rätt.
Ju.
61. Modernare adoptionsregler. Ju.
62. Skatt på fluorerade växthusgaser. Fi.
63. Totalförsvarsplikt och frivillighet. Fö.
64. Flickor och pojkar i skolan – hur
jämställt är det? U.
65. Moderniserade skatteregler för ideell
sektor. Fi.
66. Signalspaning för polisiära behov. Ju.
67. Försvarsmaktens helikopter 4
– frågan om vidmakthållande eller av-
veckling. Fö.
68.Lag om stöd och skydd för barn och unga
(LBU) + bilaga. S.
69. En ny ransonerings- och prisregleringslag.
Fö.
70. Utvärdering av buggning och preventiva
tvångsmedel. Ju.
71. EU, Sverige och den inre marknaden
– En översyn av horisontella bestämmel-
ser inom varu- och tjänsteområdet. UD.
72. Insyn och integritet i brottsbekämp-
ningen – några frågor. Ju.
73. Vägval för filmen. Ku.
74. Höghastighetsbanor
– ett samhällsbygge för stärkt utveckling
och konkurrenskraft. N.
75. Folkbokföringen. Fi.
76. Svenskt rättsväsende i internationella
uppdrag, m.m. Ju.
77. EU:s Viseringskodex. Ju.
78. Ökad säkerhet i domstol. Ju.
79. Några begravningsfrågor. Ku.
80. Kriminalvården – ledning och styrning.
Ju.
81. Lag om resenärers rättigheter i lokal och
regional kollektivtrafik. N.
82. En ny postlag. N.
83. Miljömålen i nya perspektiv. + Bilagor. M.
84. Regler för etablering av vårdgivare.
Förslag för att öka mångfald och
integration i specialiserad öppenvård. S.
85. Gymnasial lärlingsutbildning
– hur blev det? Erfarenheter från första
försöksåret. U.
86. Strategi för myndigheternas arbete med
e-förvaltning. Fi
87. En ny kameraövervakningslag. Ju.
88. Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skade-
ståndsansvar. M.
89. Gränslandet mellan sjukdom och arbete.
Arbetsförmåga/Medicinska förutsätt-
ningar för arbete/Försörjningsförmåga. S.
90. Tredje sjösäkerhetspaketet.
Hamnstatskontrolldirektivet,
Övervakningsdirektivet,
Flaggstatsdirektivet. N.
Statens offentliga utredningar 2009
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
En mer rättssäker inhämtning av elektronisk
kommunikation i brottsbekämpningen.[1]
Säkerhetskopiors rättsliga status. [5]
Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörj-
ning. [13]
Grundlagsskydd för digital bio och andra
yttrandefrihetsrättsliga frågor. [14]
Kommunal kompetenskatalog.
En problemorientering. [17]
Två rapporter till Grundlagsutredningen. [18]
Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. [19]
Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. [34]
Moderna hyreslagar. [35]
Enklare beslutsfattande i ekonomiska
föreningar. [37]
Försenad årsredovisning och bokföringsbrott,
m.m. [46]
Den nya migrationsprocessen. [56]
Återvändandedirektivet och svensk rätt. [60]
Modernare adoptionsregler. [61]
Signalspaning för polisiära behov. [66]
Utvärdering av buggning och preventiva
tvångsmedel. [70]
Insyn och integritet i brottsbekämpningen
– några frågor. [72]
Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag,
m.m. [76]
EU:s Viseringskodex. [77]
Ökad säkerhet i domstol. [78]
Kriminalvården – ledning och styrning. [80]
En ny kameraövervakningslag. [87]
Utrikesdepartementet
EU, Sverige och den inre marknaden
– En översyn av horisontella bestämmelser
inom varu- och tjänsteområdet. [71]
Försvarsdepartementet
Ransonering och prisreglering i krig och fred.
[3]
Totalförsvarsplikt och frivillighet. [63]
Försvarsmaktens helikopter 4
– frågan om vidmakthållande eller av-
veckling. [67]
En ny ransonerings- och prisregleringslag.
[69]
Socialdepartementet
En nationell cancerstrategi för framtiden. [11]
En ny alkohollag. [22]
Olovlig tobaksförsäljning. [23]
Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. [32]
Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare ansvars-
fördelning inom socialtjänsten. [38]
Bättre samverkan. Några frågor kring sam-
spelet mellan sjukvård och socialför-
säkring. [49]
Ett effektivare smittskydd. [55]
Lag om stöd och skydd för barn och unga
(LBU). + Bilaga. [68]
Regler för etablering av vårdgivare.
Förslag för att öka mångfald och
integration i specialiserad öppenvård. [84]
Gränslandet mellan sjukdom och arbete.
Arbetsförmåga/Medicinska förutsätt-
ningar för arbete/Försörjningsförmåga.
[89]
Finansdepartementet
Sekretess vid anställning av myndighets-
chefer. [4]
Återkrav inom välfärdssystemen.
– Förslag till lagstiftning. [6]
Säkerhetskontroller vid fullmäktige-
och nämndsammanträden. [9]
Skatt i retur. [12]
Redovisning av kommunal medfinansiering.
[21]
Samordnad kommunstatistik för styrning
och uppföljning. [25]
Skatterabatt på aktieförvärv och vinstut-
delningar. [33]
Bättre och snabbare insättningsgaranti. [41]
Nytt pensionssystem för den statsunder-
stödda scenkonsten. [50]
Skatteförfarandet. [58]
Skatteincitament för gåvor till forskning och
ideell verksamhet. [59]
Skatt på fluorerade växthusgaser. [62]
Moderniserade skatteregler för ideell sektor.
[65]
Folkbokföringen. [75]
Strategi för myndigheternas arbete med
e-förvaltning. [86]
Utbildningsdepartementet
Ta klass. [27]
Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och
flexibelt. + Bilagor. [28]
Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården. [43]
Staten och imamerna. Religion, integration,
autonomi. [52]
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är
det? [64]
Gymnasial lärlingsutbildning – hur blev det?
Erfarenheter från första försöksåret. [85]
Jordbruksdepartementet
Den svenska administrationen av jordbruks-
stöd. [7]
Trygg med vad du äter – nya myndigheter
för säkra livsmedel och hållbar produktion.
[8]
Det växande vattenbrukslandet. [26]
Skog utan gräns? [30]
Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av lagen
om fiskevårdsområden. [53]
Uthållig älgförvaltning i samverkan. [54]
Miljödepartementet
Miljöprocessen. [10]
Vattenverksamhet. [42]
Områden av riksintresse och Miljö-
konsekvensbeskrivningar. [45]
Myndighet för hållbart samhällsbyggande
– en granskning av Boverket. [57]
Miljömålen i nya perspektiv. + Bilagor. [83]
Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skade-
ståndsansvar. [88]
Näringsdepartementet
Nya nät för förnybar el. [2]
Mer järnväg för pengarna. [20]
De statliga beställarfunktionerna och
anläggningsmarknaden. [24]
Effektiva transporter och samhällsbyggande
– en ny struktur för sjö, luft, väg och
järnväg. [31]
En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. [39]
Koncessioner för el- och gasnät. [48]
Höghastighetsbanor.
Ett samhällsbygge för stärkt utveckling
och konkurrenskraft. [74]
Lag om resenärers rättigheter i lokal och
regional kollektivtrafik. [81]
En ny postlag. [82]
Tredje sjösäkerhetspaketet.
Hamnstatskontrolldirektivet, Över-
vakningsdirektivet, Flaggstatsdirektivet.
[90]
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Fritid på egna villkor. [29]
Främja, Skydda, Övervaka
– FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. [36]
Kulturdepartementet
Kraftsamling!
– museisamverkan ger resultat. + Bilagor.
[15]
Betänkande av Kulturutredningen.
Grundanalys
Förnyelseprogram
Kulturpolitikens arkitektur. [16]
Avskaffande av filmcensuren för vuxna
– men förstärkt skydd för barn och unga
mot skadlig mediepåverkan. [51]
Vägval för filmen. [73]
Några begravningsfrågor. [79]
Arbetsmarknadsdepartementet
En ny modell för arbetsmiljötillsyn. [40]
Integritetsskydd i arbetslivet. [44]
God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? [47]