Inaktuell version

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

(LPT)

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
1991-06-20
Ändring införd
SFS 1991 i lydelse enligt SFS 2003:1163
Upphäver
Lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2019-06-06

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård är en lag som är avsedd att komplettera hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård).

Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt

  1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller
  2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

Om chefsöverläkaren finner att patienten bör ges tvångsvård utöver fyra veckor från dagen för beslutet om intagning, ska chefsöverläkaren enligt 7 § LPT före utgången av fyraveckorstiden ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till sådan vård.

Inledande bestämmelser

1 §  Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång */k/ (tvångsvård) */-k/ ges i denna lag.

[S2]Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

[S3]Vad som sägs i denna lag om en landstingskommun gäller även en kommun som inte ingår i en landstingskommun.

2 §  Tvångsvård enligt denna lag skall syfta till att den som är i oundgängligt behov av sådan psykiatrisk vård som ges efter intagning på en sjukvårdsinrättning blir i stånd att frivilligt medverka till erforderlig vård och ta emot det stöd som han behöver.

2 a §  Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas.

[S2]Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. Lag (2000:353).

2 b §  Tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. De får inte användas i större omfattning än vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta. Lag (2000:353).

Förutsättningar för tvångsvård

3 §  Tvångsvård får ges endast om

  1. patienten lider av en allvarlig psykisk störning,
  2. patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård, och
  3. patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans samtycke.

[S2]Tvångsvård får inte ges, om patientens psykiska störning enligt första stycket 1 utgör enbart en utvecklingsstörning.

[S3]Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket 2 skall även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Lag (2000:353).

  • HFD 2017:61:En person som bereds sluten psykiatrisk tvångsvård har under lång tid haft permission från sjukvårds-inrättningen och får behandling i hemmet i form av depå-injektioner av medicin. Den omständigheten att patienten kan förväntas sluta att ta emot behandlingen om tvångsvården upphör, vilket i sin tur kan antas leda till att hennes psykiska tillstånd allvarligt försämras, medför i sig inte att det finns laglig grund för att besluta om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård.
  • RÅ 2002:40:Kammarrätt har inte ansetts skyldig att sakpröva en överklagad dom om fortsatt psykiatrisk tvångsvård när tvångsvården upphört under kammarrättens handläggning av målet.
  • RÅ 1999:64:Fråga i mål angående psykiatrisk tvångsvård om patienten, som samtyckt till vård på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, uppenbart saknade förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i vårdfrågan.
  • NJA 1995 s. 48:Ett tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär, utlöst av alkoholberusning, har inte ansetts utgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpning av fängelseförbudet i 30 kap 6 § BrB.
  • RÅ 1996:62:Vid beslut om övergång från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård - s.k. konvertering - har ansetts att förutsättningarna för konvertering måste prövas ex officio av länsrätten, alltså oavsett om konverteringsbeslutet överklagas av patienten eller ej. Vidare har ansetts att vid efterföljande prövning endast förutsättningarna för tvångsvård enligt 3 § behöver föreligga vid prövningstillfället för att tvångsvården skall få fortsätta.
  • RÅ 2010:93:Fråga om förutsättningar föreligger för öppen psykiatrisk tvångsvård.
  • HFD 2015:64:Fråga om förutsättningar föreligger för öppen psykiatrisk tvångsvård.
  • RÅ 1998:51:Kravet i 3 § första stycket 2 lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har inte ansetts uppfyllt när fråga uppkommit om ytterligare förlängning av tvångsvården för en patient, som redan fått tvångsvården förlängd vid ett flertal prövningstillfällen under nästan tre års tid och under denna tid haft tillstånd att oavbrutet vistas utanför sjukvårdsinrättningens område.

Intagning för tvångsvård

4 §  Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård får inte fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats, av vilket det framgår att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångsvård av patienten är uppfyllda. Vårdintyget skall grundas på en särskild läkarundersökning.

[S2]En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av läkare i allmän tjänst. Lag (2000:353).

Prop. 2004/05:89: Som har framgått av avsnitt 5.1 är de nuvarande bestämmelserna om läkare i allmän tjänst i andra stycket tillämpliga också på sådana uppdragstagare som står under myndighetens arbetsledning och kontroll och som utför samma arbetsuppgifter som normalt fullgörs av myndighetens anställda. Sådana s.k. osjälvständiga uppdragstagare deltar i myndighetens verksamhet och är därmed underkastade samma regler om offentlighet och ...

5 §  Vårdintyget får utfärdas endast i omedelbar anslutning till undersökningen. Det skall, utöver ett uttalande enligt 4 § om förutsättningarna för tvångsvård av patienten, innehålla en redogörelse för den psykiska störningen och de omständigheter i övrigt som ger upphov till vårdbehovet.

[S2]Vid utfärdande av vårdintyg gäller bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§förvaltningslagen (1986:223) även för läkare som utövar yrket enskilt.

[S3]Den läkare som har utfärdat vårdintyget skall se till att det snarast kommer till den sjukvårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård skall prövas.

6 §  En patient får, sedan vårdintyg har utfärdats, efter beslut av läkare hållas kvar på vårdinrättningen tills frågan om intagning har avgjorts. Om andra åtgärder inte är tillräckliga, får det tvång användas som är nödvändigt för att hindra patienten att lämna den del av vårdinrättningen där patienten skall vistas, för att upprätthålla ordningen på inrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vården.

[S2]Om det är nödvändigt får patienten, sedan beslut om att hålla kvar denne har fattats, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att denne inte bär på sig egendom som anges i 21 §. Föreskrifterna i 23 och 24 §§ skall därvid tillämpas. Lag (2000:353).

  • RÅ 1997:68:Besvär över chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har ansetts böra sakprövas utan hinder av att vården har upphört på grund av att ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård har avslagits.

6 a §  I sådana fall som anges i 19 § eller 20 § får en patient som hålls kvar enligt 6 § kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning eller kortvarigt hållas avskild från de andra patienterna.

[S2]En patient som hålls kvar enligt 6 § får, om det finns en överhängande fara för patientens liv eller hälsa, ges nödvändig behandling.

[S3]Beslut enligt denna paragraf fattas av legitimerad läkare. Lag (2000:353).

6 b §  Frågan om intagning för tvångsvård skall avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten, senast 24 timmar efter patientens ankomst till vårdinrättningen. Ett beslut om intagning får inte grundas på ett vårdintyg som är äldre än fyra dagar.

[S2]Beslut i fråga om intagning fattas av en chefsöverläkare vid en enhet för psykiatrisk vård. Beslutet får inte fattas av den läkare som har utfärdat vårdintyget. Lag (2000:353).

Tvångsvård efter beslut av rätten

7 §  Om chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas finner att denne bör ges tvångsvård utöver fyra veckor från dagen för beslutet om intagning, skall han före utgången av fyraveckorstiden ansöka hos länsrätten om medgivande till sådan vård.

[S2]I ansökan skall anges vilka omständigheter som utgör grunden för tvångsvården och vilka överväganden som har gjorts rörande vård i annan form för patienten. Till ansökan skall fogas en redogörelse för det stöd och den behandling som planeras för patienten under och efter vistelsen på vårdenheten.

Prop. 2016/17:94: I paragrafen regleras ansökan om fortsatt tvångsvård utöver fyra veckor från dagen för beslutet om intagning.

Paragrafens fjärde stycke, som regleras vad en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård ska innehålla, ändras genom ett tillägg som innebär att chefsöverläkare i en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård även så långt möjligt ska ange patientens inställning till sådana särskilda villkor som rätten bör föreskriva. En ändring med motsvarande innebörd genomförs i ...

  • RÅ 2002:40:Kammarrätt har inte ansetts skyldig att sakpröva en överklagad dom om fortsatt psykiatrisk tvångsvård när tvångsvården upphört under kammarrättens handläggning av målet.

8 §  Rätten skall på ansökan enligt 7 § besluta i frågan om fortsatt tvångsvård. Om rätten bifaller ansökan, får vården pågå under högst fyra månader, räknat från dagen för beslutet om intagning.

  • RÅ 2002:40:Kammarrätt har inte ansetts skyldig att sakpröva en överklagad dom om fortsatt psykiatrisk tvångsvård när tvångsvården upphört under kammarrättens handläggning av målet.
  • HFD 2014 not 46:Mål om fortsatt psykiatrisk tvångsvård avskrevs när tvångsvården upphört

9 §  Efter ansökan av chefsöverläkaren får rätten medge att tvångsvården fortsätter utöver den längsta tiden enligt 8 §. Medgivande får lämnas för högst sex månader åt gången, räknat från prövningstillfället.

[S2]En ansökan enligt första stycket skall ha kommit in till länsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångsvård har löpt ut. Föreskrifterna i 7 § andra stycket tillämpas beträffande en ansökan enligt denna paragraf.

  • RÅ 1998:51:Kravet i 3 § första stycket 2 lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har inte ansetts uppfyllt när fråga uppkommit om ytterligare förlängning av tvångsvården för en patient, som redan fått tvångsvården förlängd vid ett flertal prövningstillfällen under nästan tre års tid och under denna tid haft tillstånd att oavbrutet vistas utanför sjukvårdsinrättningens område.

10 §  Har en ansökan enligt 7 eller 9 § kommit in till länsrätten, får tvångsvården fortsätta i avvaktan på rättens beslut. Avslår rätten ansökan, skall vården upphöra omedelbart.

Övergång från frivillig vård till tvångsvård

11 §  Om en patient är intagen på en sjukvårdsinrättning för frivillig psykiatrisk vård, får chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas besluta om tvångsvård när

  1. förutsättningarna enligt 3 § är uppfyllda och
  2. patienten till följd av sin psykiska störning kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan.

[S2]Ett sådant beslut får inte fattas utan att ett vårdintyg har utfärdats av en annan läkare än chefsöverläkaren. I fråga om vårdintyg gäller bestämmelserna i 4 § och 5 § första och andra styckena. Beslut om vård enligt första stycket skall fattas senast 24 timmar efter det att vårdintyg har utfärdats. Det som sägs i 6 och 6 a §§ gäller också vid övergång från frivillig vård till tvångsvård enligt första stycket. Lag (2000:353).

  • RÅ 1999:64:Fråga i mål angående psykiatrisk tvångsvård om patienten, som samtyckt till vård på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, uppenbart saknade förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i vårdfrågan.
  • RÅ 1996:62:Vid beslut om övergång från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård - s.k. konvertering - har ansetts att förutsättningarna för konvertering måste prövas ex officio av länsrätten, alltså oavsett om konverteringsbeslutet överklagas av patienten eller ej. Vidare har ansetts att vid efterföljande prövning endast förutsättningarna för tvångsvård enligt 3 § behöver föreligga vid prövningstillfället för att tvångsvården skall få fortsätta.

12 §  När beslut har fattats om tvångsvård enligt 11 §, skall beslutet av chefsöverläkaren senast dagen efter beslutet underställas länsrättens prövning.

[S2]Anser chefsöverläkaren att tvångsvården bör fortsätta skall han senast inom fyra dagar från dagen för beslutet om tvångsvård ansöka hos länsrätten om medgivande till att tvångsvården fortsätter. Det som sägs i 7 § andra stycket skall därvid tillämpas. Lag (2000:353).

13 §  Om rätten medger att tvångsvård som har beslutats enligt 11 § fortsätter, får den pågå under högst fyra månader, räknat från dagen för chefsöverläkarens beslut. I fråga om tvångsvård utöver denna tid tillämpas samma bestämmelser som vid fortsatt tvångsvård enligt 9 §.

  • RÅ 1999:64:Fråga i mål angående psykiatrisk tvångsvård om patienten, som samtyckt till vård på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, uppenbart saknade förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i vårdfrågan.
  • RÅ 1996:62:Vid beslut om övergång från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård - s.k. konvertering - har ansetts att förutsättningarna för konvertering måste prövas ex officio av länsrätten, alltså oavsett om konverteringsbeslutet överklagas av patienten eller ej. Vidare har ansetts att vid efterföljande prövning endast förutsättningarna för tvångsvård enligt 3 § behöver föreligga vid prövningstillfället för att tvångsvården skall få fortsätta.

Övergång från rättspsykiatrisk vård till tvångsvård enligt denna lag

14 §  När rättspsykiatrisk vård skall upphöra i fall som avses i 15 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, får chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas, utan hinder av att vårdintyg inte har utfärdats, besluta om tvångsvård enligt denna lag, om förutsättningarna enligt 3 § föreligger.

[S2]Föreskrifterna i 6 b § gäller inte i de fall som avses i första stycket. I stället tillämpas föreskrifterna i 12 § andra stycket och 13 §, varvid ett beslut enligt denna paragraf jämställs med beslut enligt 11 §. Lag (2000:353).

Vården

15 §  Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en landstingskommun.

[S2]Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på annan vårdinrättning. På inrättningen skall tillämpas vad i denna lag sägs om sjukvårdsinrättning som drivs av en landstingskommun.

16 §  En vårdplan skall upprättas snarast efter det att patienten har tagits in för tvångsvård. Vårdplanen skall ange de behandlingsåtgärder och andra insatser som behövs för att syftet med tvångsvården skall uppnås och för att resultaten av dessa insatser skall kunna bestå. Så långt möjligt skall planen upprättas i samråd med patienten. Om det inte är olämpligt skall samråd ske också med dennes närstående.

[S2]Chefsöverläkaren skall undersöka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Så långt det är möjligt skall detta ske i samråd med patienten. Lag (2000:353).

  • RÅ 2000:39:En person som varit underkastad långvarig tvångsvård enligt äldre omsorgslagstiftning och fortsättningsvis genomgick rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har ansetts berättigad att få insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade för att förberedelser skulle kunna vidtas för permissioner och senare upphörande av tvångsvården.

17 §  I fråga om behandlingen under vårdtiden skall samråd äga rum med patienten när det kan ske. Samråd skall ske också med patientens närstående, om det inte är olämpligt. Frågor om behandlingen avgörs ytterst av chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas.

[S2]Behandlingsåtgärderna skall anpassas till vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården enligt 2 §. Lag (2000:353).

Prop. 2016/17:94: Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på samråd med patienten och dennes närstående. Som framgår av bestämmelsen är kravet på samråd med patienten inte ovillkorligt. Bestämmelsen innehåller även krav om samråd med patientens närstående. Sådana samråd ska ske om det inte är olämpligt. För de fall det inte är möjligt att uppnå enighet i fråga om behandlingen finns i paragrafen en bestämmelse som innebär att det ytterst är chefsöverläkaren som avgör sådana frågor. I paragrafen finns även en bestämmelse ...

18 §  En patient får hindras att lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen där han skall vistas.

[S2]Om andra åtgärder inte är tillräckliga, får det tvång användas som är nödvändigt för att hindra patienten att lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen där denne skall vistas, för att upprätthålla ordningen på vårdinrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vården. Lag (2000:353).

19 §  Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Vårdpersonal skall vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd.

[S2]Om det finns synnerliga skäl, får beslutas att patienten skall hållas fastspänd längre än som anges i första stycket.

[S3]Chefsöverläkaren beslutar om fastspänning. Socialstyrelsen skall utan dröjsmål underrättas om beslut enligt andra stycket.

  • RÅ 1998:14:Föreskriften i 19 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård om underrättelse till Socialstyrelsen angående vissa beslut om bältesläggning av patient har ansetts som sådan föreskrift enligt 4 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Underlåtenhet att underrätta styrelsen har därför ansetts vara en fråga som kan prövas i mål om disciplinpåföljd.

20 §  En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om avskiljande gäller högst åtta timmar. Tiden för avskiljande får genom ett nytt beslut förlängas med högst åtta timmar.

[S2]Om det finns synnerliga skäl, får ett beslut om avskiljande enligt första stycket avse en bestämd tid som överstiger åtta timmar.

[S3]Chefsöverläkaren beslutar om avskiljande. Om en patient hålls avskild mer än åtta timmar i följd, skall socialstyrelsen utan dröjsmål underrättas om detta. En patient skall under den tid han hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal.

21 §  En patient får inte inneha

  1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
  2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
  3. injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen,
  4. andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, eller
  5. annan egendom som kan skada honom själv eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.

[S2]Påträffas sådan egendom som avses i första stycket, får den omhändertas. Lag (1999:53).

Prop. 2013/14:119: 1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

Prop. 1998/99:3: I paragrafen läggs dopningsmedel till de medel som inte får innehas av en patient. Tillägget införs som en särskild punkt vilket medför en redaktionell ändring av första stycket i övrigt.

Prop. 1997/98:183: I paragrafen föreskrivs att en patient som vårdas enligt lagen inte heller får inneha sådana varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

22 §  Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till en patient får undersökas för kontroll av att de inte innehåller sådan egendom som avses i 21 §. Granskningen av en försändelse får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller annan skriftlig handling.

[S2]Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligt 21 §, får egendomen omhändertas.

23 §  Om det är nödvändigt får en patient kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att han inte bär på sig egendom som avses i 21 §. Om möjligt skall ett vittne närvara när åtgärden utförs.

[S2]Chefsöverläkaren beslutar om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Lag (2000:353).

Prop. 2005/06:195: Paragrafen behandlar kroppsvisitering och ytlig kroppsbesiktning. Den komplettering som nu föreslås innebär att om det är nödvändigt skall en patient, vars rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster är inskränkt, få kroppsvisiteras för kontroll av att han eller hon inte bär på sig sådan teknisk utrustning. Avsikten är inte att en sådan åtgärd skall vidtas rutinmässigt utan endast om det finns omständigheter som visar att åtgärden är nödvändig. Bestämmelsen har även gjorts könsneutral. ...

24 §  Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor omhändertagits enligt 21 eller 22 § eller har sådan egendom påträffats där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns någon känd ägare till egendomen, skall chefsöverläkaren låta förstöra eller sälja egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Detsamma gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, och i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

[S2]Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten. Lag (1999:53).

Prop. 1998/99:3: Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse dopningsmedel som omhändertagits enligt 21 eller 22 § eller påträffats där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns någon känd ägare till medlen.

I 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård hänvisas till bestämmelserna i 16-24 §§ i förevarande lag vilket innebär ...

Prop. 1997/98:183: Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse varor som omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Det bör observeras att 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård hänvisar till bl.a. 21 och 24 §§ i förevarande lag varför ändringarna också blir tillämpliga för den rättspsykiatriska vården....

25 §  Chefsöverläkaren får ge en patient tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område. Tillståndet får ges för visst tillfälle eller för vissa återkommande tillfällen. Tillståndet får också ges för en längre period, om det finns särskilda skäl att anta att åtgärden är angelägen för att förbereda att tvångsvården upphör. Tillstånd får ges endast under förutsättning att det står i överensstämmelse med vårdplanen.

[S2]Chefsöverläkaren får återkalla ett tillstånd som avses i första stycket om förhållandena kräver det. Lag (2000:353).

25 a §  Ett tillstånd enligt 25 § att vistas utanför vårdinrättningens område får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse

  • skyldighet att underkasta sig medicinering eller annan vård eller behandling,
  • skyldighet att hålla kontakt med en viss person,
  • skyldighet att vistas på ett hem eller annan institution för vård eller behandling eller att besöka en vårdcentral eller anlita socialtjänsten,
  • vistelseort, bostad, utbildning eller arbete,
  • förbud att använda berusningsmedel, samt
  • förbud att vistas på en viss plats eller att ta kontakt med en viss person, eller
  • annat som är nödvändigt eller följer av vårdplanen. Lag (2000:353).

26 § har upphävts genom lag (2000:353).

Tvångsvårdens upphörande

27 §  När det inte längre finns förutsättningar för tvångsvård, skall chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas genast besluta att tvångsvården skall upphöra. Frågan om tvångsvårdens upphörande skall övervägas fortlöpande.

28 §  Tvångsvården upphör, om inte en ansökan om medgivande till tvångsvård har kommit in till länsrätten inom den tid som anges i 7, 9 eller 12 §.

[S2]Tvångsvården enligt denna lag upphör också när beslut fattas som föranleder rättspsykiatrisk vård. Föreskrift om övergång till sådan vård finns i 4 § andra stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

29 §  Har beträffande någon som vårdas enligt denna lag beslut meddelats om

  1. avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:529),
  2. utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
  3. utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,
  4. utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
  5. utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,
  6. utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,
  7. överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, eller
  8. överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,

[S2]får utan hinder av tvångsvården verkställighet av beslutet ske, om det begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs. Tvångsvården upphör i sådant fall när beslutet har verkställts.

[S3]I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av 12 kap. 3 § utlänningslagen. Lag (2003:1163).

Stödperson

30 §  Chefsöverläkaren skall se till att en patient som vårdas enligt denna lag, så snart patientens tillstånd tillåter, genom en individuellt anpassad information upplyses om sin rätt att få en stödperson.

[S2]När patienten begär det, skall en stödperson utses. En stödperson kan utses också i annat fall, om patienten inte motsätter sig det.

[S3]Stödpersonen skall bistå patienten i personliga frågor så länge denne ges tvångsvård enligt denna lag och, om patienten och stödpersonen samtycker till det, även under fyra veckor efter det att tvångsvården har upphört. Stödpersonen har rätt att besöka patienten på vårdinrättningen. Han får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget har fått veta om patientens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt.

[S4]Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

[S5]Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, utöver vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223), nämligen

  • 14 § om muntlig handläggning,
  • 15 § om anteckning av uppgifter,
  • 16 och 17 §§ om parters rätt att få del av uppgifter,
  • 20 § om motivering av beslut,
  • 21 § om underrättelse om beslut,
  • 26 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
  • 27 § om omprövning av beslut. Lag (2000:353).

Prop. 1998/99:4: nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. Efter påpekande från Lagrådet har bestämmelsen införts i denna lag i stället för i lagen om patientnämndsverksamhet.

Prop. 2016/17:122: Paragrafens fjärde stycke justeras så att det framgår att patientnämndsverksamheten regleras i lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.

31 §  Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas skall anmäla till en sådan nämnd som avses i 30 § när det kan finnas skäl att utse en stödperson.

[S2]Har stödperson för patienten inte redan utsetts, skall anmälan alltid göras när

  1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12 eller 14 §,
  2. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 b §,
  3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran att tvångsvården skall upphöra.

[S3]I en sådan anmälan skall chefsöverläkaren ange patientens inställning till att få en stödperson. Nämnden skall, om patienten inte har uttryckt en klar uppfattning, kontakta patienten eller vårdpersonal med kännedom om patienten för att få besked om patienten vill ha en stödperson.

[S4]När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upphört, skall chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta nämnden om detta och om i fall stödpersonens uppdrag fortsätter därefter. Lag (2000:353).

31 a §  Om en patient önskar att stödpersonens uppdrag skall övergå till ett uppdrag som kontaktperson enligt 3 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) när tvångsvården upphört och stödpersonen samtycker till det, skall den nämnd som avses i 30 § underrätta socialnämnden i den kommun där patienten är folkbokförd om patientens önskemål. Lag (2001:469).

Överklagande

32 §  Patienten får hos länsrätten överklaga chefsöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 §. Ett sådant överklagande skall anses innefatta även en begäran att tvångsvården skall upphöra.

[S2]Innan länsrätten prövar ett överklagande enligt första stycket, skall rätten utan dröjsmål förelägga chefsöverläkaren att yttra sig i de hänseenden som anges i 7 § andra stycket. Lag (2000:353).

  • RÅ 1996:8:Besvär över chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har ansetts böra sakprövas utan hinder av att beslut om fortsatt tvångsvård enligt 8 § lagen redan föreligger.
  • RÅ 1997:68:Besvär över chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård har ansetts böra sakprövas utan hinder av att vården har upphört på grund av att ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård har avslagits.
  • RÅ 1996:62:Vid beslut om övergång från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård - s.k. konvertering - har ansetts att förutsättningarna för konvertering måste prövas ex officio av länsrätten, alltså oavsett om konverteringsbeslutet överklagas av patienten eller ej. Vidare har ansetts att vid efterföljande prövning endast förutsättningarna för tvångsvård enligt 3 § behöver föreligga vid prövningstillfället för att tvångsvården skall få fortsätta.

33 §  Patienten får hos länsrätten överklaga ett annat beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag som innebär

  1. avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra,
  2. förordnande enligt 24 § om förstöring eller försäljning av egendom,
  3. avslag på en begäran om tillstånd enligt 25 § att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor enligt 25 a § i samband med en sådan vistelse, eller
  4. återkallelse enligt 25 § andra stycket av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område.

[S2]I övrigt får beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas. Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag.

[S3]När ett beslut av chefsöverläkaren överklagas, skall överklagandet ges in till länsrätten. Länsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall länsrätten avvisa det, om förseningen inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat patienten en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet skall inte avvisas, om det har kommit in till chefsöverläkaren innan tiden för överklagande har gått ut. I ett sådant fall skall chefsöverläkaren omedelbart vidarebefordra överklagandet till länsrätten. Lag (2000:353).

Handläggningen i domstol

35 §  Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt. Så snart en ansökan som avses i 28 § har kommit in till länsrätten, skall rätten pröva om ansökan har kommit in i tid. Har ansökan kommit in för sent, skall rätten skyndsamt underrätta chefsöverläkaren om detta.

[S2]Ett mål hos en länsrätt skall tas upp till avgörande inom åtta dagar från den dag då ansökan eller överklagandet kom in till länsrätten. Länsrätten får förlänga denna tid, om det behövs ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt. Länsrätten får även i fall som avses i 12 § första stycket förlänga den tid inom vilken prövningen skall ske, om chefsöverläkaren gör en ansökan enligt andra stycket i samma paragraf. Föreskrifterna i första och andra meningen gäller inte mål som avses i 33 § första stycket 2.

[S3]Länsrätten får förordna rörande saken i avvaktan på att målet avgörs. Lag (2000:353).

36 §  I ett mål enligt denna lag skall länsrätten hålla muntlig förhandling, om det inte är uppenbart obehövligt. Vid prövning som avses i 12 § första stycket skall länsrätten hålla muntlig förhandling endast om patienten begär det eller om länsrätten finner skäl för det. Lag (2000:353).

37 §  Muntlig förhandling hålls på sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda skäl talar för något annat. Patienten skall vara närvarande vid förhandlingen, om det är möjligt med hänsyn till hans psykiska tillstånd. Patientens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och skall om möjligt underrättas om den. Chefsöverläkaren skall höras vid förhandlingen, om det inte är uppenbart obehövligt.

[S2]Om det inte är uppenbart obehövligt, skall länsrätten i ett mål enligt denna lag höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling. Vid förhandlingen får den sakkunnige, i syfte att få upplysning rörande omständigheter som är av betydelse för dennes uppgift, ställa frågor till chefsöverläkaren och patienten.

[S3]Om en patient som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag (2000:353).

Prop. 2018/19:81: Paragrafen innehåller bestämmelser om muntlig förhandling i mål om psykiatrisk tvångsvård. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket görs ett tillägg av vilket följer att en muntlig förhandling inte behöver hållas på sjukvårdsinrättning om patienten deltar genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Det innebär att rätten kan vara i domstolens lokaler medan t.ex. patienten, ...

38 §  Vid handläggningen i kammarrätt av mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i rätten. Detta gäller dock inte mål som angår enbart en fråga som nämns i 33 § första stycket.

38 a §  I mål hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § och vid överklagande enligt 32 eller 33 § av beslut om intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Lag (1996:1650).

Prop. 2005/06:195: I paragrafen anges i vilka typer av mål enligt lagen som offentligt biträde skall förordnas för patienten. Den ändring som föreslås innebär att offentligt biträde skall förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol vid överklagande av beslut om att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, eller att övervaka en patients försändelser.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5. ...

39 §  Chefsöverläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid sjukvårdsinrättningen med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin att fullgöra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får chefsöverläkaren lämna sådant uppdrag åt en annan läkare vid sjukvårdsinrättningen, dock inte såvitt gäller

  1. beslut enligt 6 b § om intagning,
  2. beslut enligt 11 § om övergång från frivillig vård till tvångsvård,
  3. ansökan enligt 7, 9, 12 eller 14 § om medgivande till att tvångsvården fortsätter,
  4. beslut enligt 17 § första stycket sista meningen om behandlingen,
  5. beslut enligt 19 § andra stycket om fastspänning, eller
  6. beslut enligt 20 § andra stycket om avskiljande. Lag (2000:353).

Prop. 2005/06:195: Bestämmelsen behandlar de möjligheter chefsöverläkaren har att delegera olika arbetsuppgifter enligt lagen. De inskränkningar i rätten att delegera som finns i bestämmelsen utökas till att även avse beslut enligt 20 a § om att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, 22 a § om övervakning av en patients försändelser, eller 22 b §, om upphörande av inskränkning eller övervakning.

Förslaget behandlas i ...

Övriga bestämmelser

40 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen får medge undantag från kravet i 4 § på att läkare som utför undersökning för vårdintyg skall vara legitimerad och från kravet i 39 § på specialistkompetens.

[S2]Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av en landstingskommun, skall regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt erfaren läkare med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin att i tillämpliga delar fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.

41 §  Beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning samt ansökan enligt 7, 9, 12 eller 14 § och medgivande i anledning av en sådan ansökan fortsätter att gälla, om patienten överförs till en annan sjukvårdsinrättning utan att beslut har fattats om att tvångsvården skall upphöra.

42 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen skall för viss tid förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten.

43 §  Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 § första och tredje styckenasekretesslagen (1980:100) skall utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en patient som behövs för att chefsöverläkarens åligganden enligt denna lag skall kunna fullgöras. Detsamma gäller uppgifter om en patient som behövs för en sakkunnigs uppdrag eller ett yttrande av socialstyrelsen.

44 §  Om patienten har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

[S2]En patient som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att patienten inte tar skada av att höras.

45 §  Beslut som meddelas enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

47 §  Om det finns skälig anledning att anta att någon lider av en allvarlig psykisk störning och är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller i övrigt behöver omedelbar hjälp, får polismyndigheten tillfälligt omhänderta honom i väntan på att hälso- och sjukvårdspersonal kan ge honom sådan hjälp. Den omhändertagne får föras till en sjukvårdsenhet som kan ge stöd och behandling.

[S2]Polismyndigheten skall lämna biträde på begäran av

  1. en läkare som avses i 4 § andra stycket sista meningen för att han skall kunna genomföra en undersökning för vårdintyg,
  2. en läkare som avses i 4 § andra stycket sista meningen eller av chefsöverläkaren för att föra patienten till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg har utfärdats,
  3. chefsöverläkaren för att återföra en patient som har lämnat vårdinrättningen utan tillstånd, eller
  4. chefsöverläkaren för att återföra en patient till vårdinrättningen, om denne inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats.

48 §  En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt

  1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,
  2. att anlita ombud eller biträde och
  3. att enligt 38 a § få offentligt biträde.

[S2]Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen väl synlig för patienterna. Lag (2000:353).

49 §  Chefsöverläkare skall i den utsträckning som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen föreskriver fortlöpande lämna styrelsen uppgifter om åtgärder som vidtagits enligt denna lag.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Övergångsbestämmelse

    Den som har väckt ett ärende enligt den gamla lagen före ikraftträdandet får utföra talan i saken efter ikraftträdandet, även om han inte är behörig till det enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård.
    1. Ärenden hos en utskrivningsnämnd som inte har avgjorts före ikraftträdandet och ärenden i vilka beslut enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter överklagas hos nämnden skall efter ikraftträdandet prövas av den länsrätt vars domkrets omfattar utskrivningsnämndens verksamhetsområde. Lag (1997:1100).
    2. Ärenden hos psykiatriska nämnden som inte har avgjorts före ikraftträdandet och ärenden i vilka beslut enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter överklagas hos nämnden skall efter ikraftträdandet prövas av kammarrätten i Stockholm.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:58
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1991:1967) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Omfattning
    ändr. 6 p ikrafttr.- och övergångsbest. till 1991:1128

Lag (1992:564) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Förarbeten
    Prop. 1991/92:148
    Omfattning
    ändr. 30, 31 §§
    Ikraftträder
    1992-07-01

Lag (1993:399) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:321, Prop. 1992/93:159, Bet. 1992/93:SoU19
    Omfattning
    ändr. 3 §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1996:982) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:5, Prop. 1995/96:196, Bet. 1996/97:SoU2
    Omfattning
    ändr. 18 §
    Ikraftträder
    1997-01-01

Lag (1996:1650) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ändr. 48 §; ny 38 a §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Lag (1997:1100) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:65, Prop. 1997/98:17, Bet. 1997/98:JuU6
    Omfattning
    ändr. 34 §, 9 p övergångsbest.
    Ikraftträder
    1998-01-01

Lag (1998:1663) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 1998/99:54, Prop. 1998/99:4, Bet. 1998/99:SoU3
Omfattning
ändr. 30 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1999:53) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 1998/99:139, Prop. 1997/98:183, Bet. 1998/99:SoU5
Omfattning
ändr. 21, 24 §§
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (2000:353) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
  2. Har ett vårdintyg utfärdats före den 1 juli 2000, får intagning beslutas på grundval av det och enligt äldre föreskrifter senast den 4 juli 2000.
  3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller längst till dess att länsrätten beslutat om fortsatt vård.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:207, Prop. 1999/2000:44, Bet. 1999/2000:SoU13
Omfattning
upph. 26 §; nuvarande 6 § betecknas 6 b §; ändr. 3, 4, den nya 6 b, 11, 12, 14, 16, 17, 18, 23, 25, 29, 30, 31, 32, 33, 35, 36, 37, 39, 48 §§; nya 2 a, 2 b, 6, 6 a, 25 a, 31 a §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2001:469) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2000/01:259, Prop. 2000/01:80, Bet. 2000/01:SoU18
Omfattning
ändr. 31 a §
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2003:1163) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2003/04:107, Prop. 2003/04:7, Bet. 2003/04:JuU8
Omfattning
ändr. 29 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2005:373) om ändring i lagen (1991:1128) om psykatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2004/05:258, Prop. 2004/05:89, Bet. 2004/05:SoU19
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:731) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2005/06:2, Prop. 2004/05:170, Bet. 2004/05:SfU18
Omfattning
ändr. 29 §
Ikraftträder
2006-03-31

Lag (2006:247) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2005/06:195, Prop. 2005/06:63, Bet. 2005/06:SoU14
Omfattning
ny 15 a §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:617) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2005/06:319, Prop. 2005/06:93, Bet. 2005/06:JuU21
Omfattning
ändr. 29 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:663) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2005/06:342, Prop. 2005/06:195, Bet. 2005/06:SoU28
Omfattning
ändr. 23, 32, 38 a, 39 §§; nya 20 a, 22 a, 22 b §§
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2007:244) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2006/07:153, Prop. 2006/07:78, Bet. 2006/07:SoU12
Omfattning
ändr. 4, 43 §§
Ikraftträder
2007-07-01

Lag (2008:415) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2007/08:178, Prop. 2007/08:70, Bet. 2007/08:SoU15
Omfattning
upph. 25 a §; ändr. 1, 2, 3, 4, 6 b, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 17, 25, 27, 31, 32, 33, 38 a, 39, 40, 41, 42, 47 §§, rubr. närmast före 15 §; nya 7 a, 26, 26 a §§, rubr. närmast före 18, 26 §§; omtryck
Ikraftträder
2008-09-01

Lag (2008:1059) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2008/09:62, Prop. 2008/09:36, Bet. 2008/09:SoU4
Omfattning
ändr. 38 a §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2009:449) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 43 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2009:809) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 7, 9, 10, 12, 26 a, 28, 32, 33, 34, 35, 36, 37 §§
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2010:1961) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2010/11:30, Prop. 2009/10:237, Bet. 2010/11:JuU2
Omfattning
ändr. 46 §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:1171) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2011/12:21, Prop. 2010/11:158, Bet. 2011/12:JuU5
Omfattning
ändr. 29 §
Ikraftträder
2012-10-16

Förordning (2012:578) om ikraftträdande av lagen (2011:1171) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Omfattning
ikrafttr. av 2011:1171

Lag (2012:780) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2012/13:51
Omfattning
ändr. 31 a §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2012:938) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2012/13:116, Prop. 2012/13:20, Bet. 2012/13:SoU5
Omfattning
ändr. 19, 20, 22 b, 49 §§
Ikraftträder
2013-06-01

Lag (2014:522) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2013/14:290, Prop. 2013/14:119, Bet. 2013/14:SoU27
Omfattning
ändr. 21, 22 b §§, nya 23 a, 23 b §§
Ikraftträder
2014-10-01

Lag (2014:754) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 47 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2014:824) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2013/14:327, Prop. 2013/14:106
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2017:37) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2016/17:141, Prop. 2016/17:43, Bet. 2016/17:SoU5
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2017:134) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2016/17:149, Prop. 2016/17:57, Bet. 2016/17:JuU9
Omfattning
ändr. 47 §; nya 47 a, 47 b §§
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2017:369) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2016/17:255, Prop. 2016/17:94, Bet. 2016/17:SoU15
Omfattning
ändr. 7, 7 a, 17 §§; ny 18 a §
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:373) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2016/17:259, Prop. 2016/17:122, Bet. 2016/17:SoU16
Omfattning
ändr. 30 §
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2018:798) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2017/18:327, Prop. 2017/18:235, Bet. 2017/18:KU22
Omfattning
ändr. 5, 30 §§
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2019:302) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2018/19:227, Prop. 2018/19:81, Bet. 2018/19:JuU23
Omfattning
ändr. 37 §; ny 37 a §
Ikraftträder
2019-07-01

Lag (2019:359) om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Förarbeten
Rskr. 2018/19:239, Prop. 2018/19:59, Bet. 2018/19:SoU18
Omfattning
ändr. 24 §
Ikraftträder
2019-07-01