Prop. 1990/91:8

om vårdnad och umgänge

Regeringens proposition : 1990/91 : 8

om vardnad och umgange Prop.

Regeringen föreslår riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur rcgeringsprotokollet den 6 september 1990 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Odd Engström

Laila Freivalds

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 september 1990

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, llellström, Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om vårdnad och umgänge

Sammanfattning av departemenspromcmorian Vårdnad och umgänge, Ds 1989:52

Bilaga 1

I promemorian behandlas vissa frågor om vårdnad och umgänge. Promemorian tar som utgångspunkt att det typiskt sett är bäst för barnet om föräldrarna kan enas i sådana frågor. De förslag som läggs fram syftar särskilt till att bana vägen för samförståndslösningar i så stor utsträckning som möjligt.

I detta syfte föreslås att samarbetssamtal skall erbjudas föräldrar i alla kommuner. Vidare föreslås det att domstol i ett mål om vårdnad eller umgänge skall ges möjlighet att ta initiativ till att samarbetssamtal kommer till stånd.

Gemensam vårdnad föreslås kunna komma i fråga inte bara om föräldrarna är ense om det utan också om ingen av dem motsätter sig denna vårdnadsform.

Ogifta föräldrar föreslås kunna få gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden i samband med att faderskapct fastställs. I anslutning därtill föreslås att termen faderskapserkännande byts ut mot termen faderskapsbekräftelse.

för sådana fall då gemensam vårdnad inte är aktuell utan endera föräldern skall anförtros vårdnaden skall domstolen liksom hittills avgöra frågan om vem som skall ha vårdnaden efter vad som är bäst för barnet. Det föreslås en uttrycklig bestämmelse om att domstolen därvid skall fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

I anslutning till reglerna om umgänge föreslås att vårdnadshavaren skall lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget. Vidare föreslås att en erinran tas in i socialtjänstlagen om att socialnämnden också efter det att en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts skall tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan föreligga.

När det gäller förfarandet ivårdnadsmål föreslås att interimistiska beslut i regel inte skall avse vårdnaden utan bara ta sikte på var barnet skall bo. Det föreslås vidare att socialnämnden inte skall yttra sig över en vårdnadsutredning. Domstolen skall uppdra åt socialnämnden att föranstalta om utredning men utredningen skall överlämnas till domstolen utan något ställningstagande från nämndens eller utredarens sida.

De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 oktober 1990.

• Sida 73
•  Original

Departementspromemorians lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i föråldrabalkenl

Härigenom föreskrivs i fråga föräldrabalken,

dels' att 1 kap. 2 - 4 55, 2 kap. 5 &, 3 kap. 1 och 3 55 samt 6 kap. 4 - 6, 10, 15 och 18 - 20 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i 6 kap. skall införas in en ny paragraf, 6 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 5

Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet, om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av faderskapct och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmel- serna i 4 5, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av modern.

Föreligger ej fall som avsesi 1 5 eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 & första stycket, fastställes

35

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans belv-äftels'e av faderskapct och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelse- rna i 4 &, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Bekräfta/sen skall dock i detta fall alltid vara skriftlig- en godkänd av modern.

Föreligger ej fall som avsesi l & eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 5 första stycket, jäs/ställs

• Sida 74
•  Original

Bilaga 2 '

Nuvarande lydelse

faderskapct genom etkännamle eller dom.

45

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skrift- ligen godkännasav socialnämnden och av modern eller särskilt förord- nad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Erkätmande kan ske även före bar- nets födelse.

Visas senare att den som har läm- nat erkännande ej är fader till har- net, skall rätten förklara att erkän- nandet saknar verkan mot honom.

Föreslagen lydelse

faderskapct genom bekräftelse eller dom.

Bekräftelse av faderskap sker skrift- ligen och skall bcvittnas av två per- soner. Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Ilar barnet uppnått myndig ålder, skall bekräf- telsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är fader till bar- net.

Bekräftelse kan ske även före bar- nets födelse.

Visas senare att den som har läm- nat bekräftelse ej är fader till har- net, skall rätten förklara att bekräf- telsen saknar verkan mot honom.

2 kap.

Om faderskapsfrågan kan be- dömas med tillräcklig säkerhet på grund avsoeialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara fader till barnet tillfälle att erkänna faderskapet.

Så

Om faderskapsfrågan kan be- dömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som anter vara fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapct.

3 kap.

152

Vill man som enligt 1 kap. 'l & skall anses som barns fader vinna

2Senaste lydelse 19871790

Prop. 1990/91 : 8

• Sida 75
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förklaring enligt 1 kap. 2 5 första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess

arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har den avlid- nes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 5 ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsätt- ningar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bela'äftat att barnet är hans, har den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana ar- vingar som avses i 3 kap. 2 & ärvda- balken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

353

'l'alan som avses i 1 eller 2 5 får väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

Detsamma gäller talan enligt 1 Detsamma gäller talan enligt 1 kap. 4 & tredje stycket om att ett kap 4 & tredje stycket om att en faderskapserkämzandesa kna r ve rka n fadersskapsbekvääelse sa k n a r ve rka 11 mot den som har lämnat det. mot den som har lämnat den.

6 kap.

4 &

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig mcd barnets bästa.

3Senaste lydelse "1985z368

• Sida 76
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare, kan föräldrarna, i stället för att göra en ansökan till rätten, efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vårdnad genom registrering under fönttsättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Föreslagen lydelse

] stället för att göra en ansökan till rätten kan föräldrarna få gemensam vårdnad genom registrering hos pas- torsämbetet efter anmälan av dern båda

1. till socialnämnden i samband med att nämnden godkänner en be- kräftelse av faderskap, eller

2. till pastorsämbetet under förut- sättning att förordnande om vårdna- den inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är nordis- ka medborgare.

Så

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anför- tro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden under inga för- hållanden längre skall vara gemen- sam, skall rättcn på talan av en av ' dem eller båda anförtro vårdnaden

om barnet åt en av föräldrarna efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äkten- skapsskillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

6å

Står barnet under vårdnad av en- dast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda

föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om detta är bäst för barnet.

Står barnet under vårdnad av en- dast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om detta är bäst för barnet. Vill en av föräldrarna att de skall gemensamt utöva vårdna- den och motsätter sig inte den andre föräldern helt att vårdnaden skall vara gemensam, skall rätten förordna i enlig/tet med denna begäran om detta

• Sida 77
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

är bäst för barnet.

6aå

th bedömningen av vad som är bäst för barnet skall rätten fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar- na.

105

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn- dare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten be— sluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vård- naden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn- dare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten be- sluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vård- naden till föräldrarna gemensamt om en av dem begär det och den antlre inte ltelt motsätter sig det

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

"15 &

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses.

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren ska/L om inte sär- skilda skäl talar mot det, lämna såda- upplysningar rörande barnet som kan

främja umgänget.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

• Sida 78
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse 19 5

Om samtal i syfte att nå enighet i fråga om vårdnad eller umgänge har inletts mellan parterna genom social- nämndens eller något annat organs försorg kan rätten, om någon av partema begär det och fortsatta samtal kan antas vara till nytta, förklara att målet skall vila under en viss tid. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

1859

Föreslagen lydelse 18 5

I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna ( samarbets- samtal).

Om rätten lämnar uppdrag enligt första stycket, kan den förklara att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl. kan rätten förlänga den utsatta tiden.

199'

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om det behövs ytterligare utredning, får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna tid.

Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

20 54

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad

4Senaste lydelse 19871790

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge eller, om

• Sida 79
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätten finner skäligt. rätten finner skäligt. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna,

får rätten i stället besluta vem barnet skall bo tillsammans med. Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. IIar rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990. Har före ikraftträdandet talan väckts i ett mål om vårdnad eller umgänge, gäller 6 kap. 20 å i dess äldre lydelse samt 6 kap. 18 å i dess äldre lydelse i stället fär 6 kap. 19 å i dess nya lydelse.

• Sida 80
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)l

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620) dels att "10 och 12 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 12 ä 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

los

Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakter med

andra.

Nätnnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i per- sonliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i per- sonliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadsltavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontakt/Jenson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

125

Socialnämnden skall

verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsut-

lLagen omtryckt 1988:871

Socialnämnden skall

verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsut-

• Sida 81
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

veckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ung- dom,

med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynn- sam utveckling och

i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som . riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fost- ran utanför det egna hemmet.

Föreslagen lydelse

veckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ung- dom,

med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynn- sam utveckling,

i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fost- ran utanför det egna hemmet, .samt

tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan föreligga sedan en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts av en domstol.

12a5

Kommunen skall sälja för att föräl- drar och barn kan erbjudas samtal i syfte att nå enig/tet i frågor rörande vårdnad och umgänge (sam- arbetssamtal).

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.

• Sida 82
•  Original

Bilaga 2

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella fader-

skapsfrågor

Härigenom föreskrivs att 3, 6, 8 och 12 åå lagen (1985:367) om internationella faderskapfrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ett faderskap kan fastställas ge- nom erkännande av faderskapct under medverkan av en svensk socialnämnd, om nämden är skyldig att utreda faderskapct enligt 2 kap. 1 eller 9 & föräldrabalken.

3å

Föreslagen lydelse

Ett faderskap kan fastställas ge- nom bela'äftelse av faderskapct under medverkan av en svensk social- nämnd, om nämnden är skyldig att utreda faderskapct enligt 2 kap. 1 eller 9 & föräldrabalken.

I fråga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.

IIar erkännandet lämnats utom- lands, skall det även om detta inte följer av andra stycket anses giltigt till formen, om det uppfyller form- föreskrifterna i den främmande statens lag.

Har ett faderskap fastställts ge- nom erkännande, skall en talan vid svensk domstol om ogiltigförklaring av erkännandet prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fast- ställelsens giltighet här i landet. En ogiltigförklaring får dock alltid meddelas med stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat erkännandet inte är far till barnet.

En utländsk fastställelse av fader- skap genom erkännande gäller i

Gå

85

Har bekräjielsen lämnats utom- lands, skall den även om detta inte följer av andra stycket anses giltig till formen, om den uppfyller form- förcskrifterna i den främmande statens lag.

Har ett faderskap fastställts ge- nom bekräftelse, skall en talan vid svensk domstol om Ogiltigförklaring av bela'äftelven prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fast- ställelscns giltighet här i landet. En ogiltigförklaring får dock alltid meddelas med stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat beÅTäjtelsen inte är far barnet.

En utländsk fastställelse av fader- skap genom bela'äftelve gäller i Sve

• Sida 83
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Sverige, om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som har lämnat erkännandet hade hem- vist eller i en stat där någon av dem var medborgare.

Erkämandet skall även om det inte följer av första stycket anses giltigt till formen, om det uppfyller form- föreskrifterna i lagen i den stat där erkännandet lämnades.

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige

1. om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rätte- gång som började innan fastställel- sen skedde,

2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,

3. om det i Sverige pågår en rättegång om faderskapet som har börjat innan fastställelsen skedde,

4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande, eller

5. om erkännandet är uppenbart oriktigt.

Föreslagen lydelse

rige, om den är giltig enligt lagen iden stat där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hem vist eller i en stat där någon av dem var medborgare.

Bekräftelsen skall även om det inte följer av första stycket anses giltig till formen, om den uppfyller form- föreskrifterna i lagen i den stat där bekväfteLs'en lämnades.

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige

1. om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rätte- gång som började innan fastställel- sen skedde,

2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,

3. om det i Sverige pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde,

4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande, eller 5. om bekräftelsen är uppenbart oriktig

125

l-ån bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande av en utländsk domstol eller en ut- ländsk fastställelse av faderskap genom erkännande gäller inte i Sverige, om det skulle vara uppen- bart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att till-

En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande av en utländsk domstol eller en ut- ländsk fastställelse av faderskap genom beb-twelve gäller inte i Sveri- ge, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa

• Sida 84
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämpa bestämmelsen eller att er- bestämmelsen eller att erkänna känna avgörandet eller fastställel- avgörandet eller fastställelsen. sen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.

Prop. 1990/9118

• Sida 85
•  Original

Bilaga 2

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande lydelse. -

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Väcks vid en svensk domstol talan angående faderskapct till ett barn men pågår redan en rättegång angående faderskapet i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången.

Pågår en rättegång om faderskap Pågår en rättegång om faderskap i Danmark, Finland, Island eller i Danmark, Finland, Island eller Norge, får en svensk barnavårds- Norge, får en svensk socialnämnd nämnd inte godkänna ett erkjimtamle inte godkänna en bekräftelse av av faderskapct. faderskapct.

Denna lag träder i kraft den I oktober 1990.

• Sida 86
•  Original

Sammanställning av remissyttrandena över dcpartcmentsprome- morian Vårdnad och umgänge, Ds 1989:52

Bilaga 3

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten iJönköping, Stockholms tingsrätt, länsrätten i Göteborg, rikssaktteverket, socialstyrelsen, domstolsverket, Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd, riksdagens ombudsmän (JO), landstingsförbun- det, Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Malmö kommun, Piteå kommun, Gotlands kommun, I.,andsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen kommunal- och landstingsanställdä familjerådgivare, Föreningen Barnens rätt i samhället (BRIS), Föreningen jurister vid de allmänna advokat- byråerna, Rädda Barnens riksförbund, Umgängesföräldrarnas Riksförening (UFR), Riksförbundet Hem och Skola, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata kvinnoförbundet, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoföbund, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Fredrika-Brcmer-Förbundel, I-lusmodersförbundct Hem och Samhälle, Föreningen Familj och rätt (FOR) samt Idégruppen om mansrollsfrågor. Yttranden har också inkommit från avdelningschef Elsa Nyberg, Nacka, Riksförbundet mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ), Bodens kommun, förste socialsekretcrarc Ingrid Adamsson, Uddevalla, Qvinno- jouren, Östersund, Jan Jonsson och Rolf Viklund, Luleå, Samverkans- gruppen i familjerättsliga frågor i Borås kommun, Karin Strömberg, Stockholm, Ilse Wetter, Järfälla, Uppsala kommuns socialnämnd samt Kvinnojouren Blåklockan, Gävle. DiSkrimineringsombudsmannenochjämställdhctsombudsmannen har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

Idet följande återges yttrandena i väsentligen oavkortat skick under olika avsnitt.

• Sida 87
•  Original

Bilaga 3

1 Allmänna synpunkter

Göta hovrätt

Hovrätten avstyrker förslaget att i föräldrabalken föra in en särskild föreskrift om att vårdnadshavare skall lämna upplysningar om barnet i syfte att främja umgänget. Hovrätten avstyrker förslaget även i den del det avserlumgängessabotage. I övrigt kan hovrätten i huvudsak tillstyrka förslagen.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten ansluter sig till den grundtanke som redovisas i promemo- rian att det för ett barns utveckling är viktigt att barnet har en nära och god relation till båda föräldrarna, även om föräldrarna är i konflikt med varandra. Vidare är det viktigt att, såsom föreslås i promemorian, regelsystemet utformas så att det i största möjliga utsträckning främja samförståndslösningar.

Kammarrätten ställer sig positiv till promemorians förslag att samarbets- samtal skall erbjudas föräldrar i samtliga kommuner och att domstol skall kunna ges möjlighet att ta initiativ till att sådana samtal kommer till stånd. Kammarrätten ifrågasätter dock om de flesta kommuner har tillgång till den kvalificerade och på området särskilt utbildade personal som krävs för uppgiften.

Det är önskvärt att domstolarnas möjlighet att förordna om gemensam vårdnad utökas till att även omfatta fall där båda föräldrarna i vart fall alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. Kammarrätten anser dock att lagtexten härom inte har utformats på ett lämpligt sätt.

Kammarrätten tillstyrker att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna kommer till uttryck i lagtext. Den föreslagna lydelsen av 6 kap 6 a & FB är dock enligt kammarrättens mening för snävt formulerad.

Förslaget om införandet av en bestämmelse om att vårdnadshavare skall lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget avstyrks.

Kammarrätten ansluter sig till förslaget att domstol interimistiskt i vissa fall skall kunna bestämma endast var barnet skall bo, men vill fästa uppmärksamheten på de umgänges- och verkställighetsfrågor som sammanhänger härmed.

Kammarrätten tillstyrker att föreslagen föreskrift införs i 12 äsocial- tjänstlagcn men anser att bestämmelsen bör gälla även den tid under vilken tvist pågår.

Kammarrätten avstyrker förslaget om införandet av benämningen "bekräftelse" av faderskap i stället för "erkännande" av faderskap.

I övriga frågor tillstyrker kammarrätten promemorians förslag med de erinringar som lämnas nedan.

• Sida 88
•  Original

Bilaga 3

Länsrätten i Göteborg

Länsrätten tillstyrker de förslag som läggs fram i promemorian. Länsrätt- en anser att termen samarbetssamtal bör preciseras och att förslagen i promemorian bör samordnas med Socialstyrelsens rapport Familjerådgiv- ning Samarbetssamtal (SoS-rapport 1989:10).

I promemorian har angetts att förslagen skall träda i kraft den I oktober 1990. Socialstyrelsens rapport har inte någon tidpunkt för när förslaget skall träda i kraft. Då samarbetssamtal och familjerådgivning är närliggande områden, anser länsrätten att dcpartcmentspromemorian skall samordnas med rapporten och att båda förslagen skall träda i kraft vid samma tillfälle.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen biträder promemorians förslag om ändringar i föräldrabalk- en i de flesta avseenden. .

Socialstyrelsen föreslår att en ny lagregel införs att gälla i fall där en förälder dör och barnet bott med denne och en styvförälder utan att ha haft någon närmare kontakt med den andre biologiska föräldern trots gemensam vårdnad. Vårdnaden skulle i sådana fall kunna överflyttas på styvföräldern om den kvarvarande föräldern och styvföräldern är överens om att det är bäst för barnet. Detta är för närvarande inte möjligt.

Beträffande gemensam vårdnad för färäldrar som inte varit gifta med varandra föreslår socialstyrelsen av skäl som anges nedan en delvis annan utformning av lagtexten. Styrelsen gei även ett förslag beträffande formulär i sammanhanget.

Då det gäller faderskapsbekräftelse föreslår styrelsen ett förenklat förfarande för fastställande av faderskap när föräldrar bor tillsammans.

Socialstyrelsen vill i detta sammanhang göra ett påpekande i en fråga som inte sällan aktualiseras i landet.

Både frånskilda och ogifta föräldrar har i allt högre grad gemensam, vårdnad om sina barn. I vissa fall där föräldrar med gemensam vårdnad bor skilda ät händer det att en styvförälder "tar ett stort ansvar för barnet medan den förälder som barnet inte bor hos nästan tappar kontakten med barnet trots ett gemensamt vårdnadsansvar. Om den förälder barnet bor hos i en sådan situation avlider och den kvarvarande föräldern och styvföräldern är överens om att det bästa för barnet vore att överflytta vårdnaden på styvföräldern, är detta ändå inte möjligt såvida inte föräldern är försumlig som vårdnadshavare eller dylikt. En möjlighet att kunna överflytta vårdnaden i denna situation vore önskvärd.

Socialstyrelsen biträder de allmänna utgångspunkter som i promemorian anförs för en reform. Att så långt det är möjligt främja samförståndslös- ningar mellan föräldrar är enligt socialstyrelsens uppfattning mycket värdefullt.

Prop. 1990/9lz8

• Sida 89
•  Original

Bilaga 3

Domstolsverket

Domstolsverket (DV) tillstyrker förslagen i promemorian vad avser samarbetssamtal, gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta med varandra umgängessabotage, kontaktperson för barnet och införandet av den nya benämningen faderskapsbckräftelse. DV tillstyrker även - med vissa reservationer - förslagen rörande vårdnadsutredningen.

DV avstyrker förslaget om att i föräldrabalken föra in en särskild föreskift om att vårdnadshavaren skall lämna upplysningar om barnet i syfte att främja umgänget. DV avstyrker även förslaget om att i social- tjänstlagen föra in en särskild erinran om socialnämndernas ansvar på det här aktuella området.

DV ifrågasätter det praktiska värdet av att domstolarna ges möjlighet att förordna om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad. DV motsätter sig dock inte att en sådan be- stämmelse införs. DV motsätter sig inte heller förslaget om att det interimistiska beslutet i vårdnadsmål skall kunna begränsas till att avse vem barnet skall bo tillsammans med.

DVs inställning i de olika frågorna redovisas närmare nedan. DV har inga invändingar mot de allmänna utgångspunkter som anges. Det är tvärtom mycket positivt om regelsystemet kan utformas så att det främjar samförståndslösningar i största möjliga utsträckning. DV ifrågasätter dock om inriktningen på samförståndslösningar verkligen innebär att frågan om talerätt för barn får mindre aktualitet. Enbart inriktningen på samförståndslösningar innebär ju inte att betydelsen av barnens inställning minskar. Barnens inställning måste alltjämt tillmätas ' stor betydelse, såväl i de fall där samförståndslösningar är möjliga som i de tvistiga fallen. DV anser att barnens inställning bör beaktas i vårdnadsutredningen. (Jfr DVs yttrande över utredningens om barnens rätt delbetänkande Barnets rätt, SOU I987:7.)

JO

Det är för barnets trygghet av största betydelse att föräldrar efter sammanlevnadens hävande i samförstånd kan ta del i omsorgerna om barnet. De förändringar i lagstiftningen som nu föreslås kan iväsentlig mån bidra till en ökad förståelse hos föräldrarna för att barnet även sedan sammanlevnaden mellan föräldrarna har hävts behöver båda sina föräldrar. Jag biträder därför i princip förslagen.

Jag kommenterar förslagen i anslutning till de olika rubriker som har redovisats i promemorian. Jag biträder förslagen i övrigt.

Landstingsförbundet

Utifrån de intressen förbundet i första hand har att företräda finns ingen invändning mot att förslagen genomförs. I den utsträckning de berör kommunal verksamhet är det främst primärkommunala förhållanden det

• Sida 90
•  Original

Bilaga 3

är fråga om. Stockholms kommun

Promemorian innehåller förslag till ändring i föräldrabalken och social- tjänstlagen. Förslagen syftar till att i största möjliga utsträckning främja samförståndslösningar. Den självklara utgångspunkten är att barn behöver nära och goda relationer till båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra.

I likhet med socialförvaltningcn ansluter kommunen sig till dessa grundvärderingar liksom huvudsakligen även i övrigt de förslag som lämnas i promemorian.

Idet följande kommer kommunen att ta upp vissa av de förslag som inte tillstyrker eller som kommenteras särskilt.

Piteå kommun

Piteå kommun instämmer i huvudsak i utredarnas bedömningar och tillstyrker förslaget till lag om ändring i föräldrabalken och förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen.

Kommunen anser dock att domstolen i alla mål rörande vårdnad och ungänge, nästan undantagslöst, bör uppdra åt socialnämnden att ordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan fräldrarna. Små kommuner kommer dock inte att ekonomiskt själva klara av att driva en verksamhet med samarbetssamtal.

Dessutom anser kommunen attdomstolen inte skallfastställa riktlinjer för vårdnads- och ungängesutredningar, som verkställs av en av social- nämnden utsedd tjänsteman.

Slutligen kommer socialnämndens arbetsuppgifter att utökas, och behovet av resurser att öka i och med utredningsförslaget om att socialnämnden skall följa upp vårdnads- eller umgängesärende som avgjorts.

Gotlands kommun

Förslagets betoning av barnens rätt till sina båda föräldrar och det gemensamma föräldraansvaret har en positiv psykologisk betydelse. Utbyte av ordet faderskapserkännande mot faderskapsbekräftelse, samt möjlighet- en till anmälan om gemensam vårdnad direkt till socialnämnden, måste bedömas på samma sätt. Förslagets genomförande kommer dock förmodligen inte i praktiken att medföra någon större förändring, i vart fall inte i de kommuner som redan idag erbjuder föräldrar samarbetssam- tal. Det kommer även fortsättningsvis vara svårt att få alla föräldrar att samarbeta och undvika umgängessabotage eller att få förälder vilja träffa sitt barn. Någon önskvärd skyldighet för föräldern att träffa sina barn innefattar inte förslaget.

• Sida 91
•  Original

Bilaga 3

LO

LO

- tillstyrker i allt väsentligt förslagen i promemorian - anser att man bör överväga att göra gemensam vårdnad till huvudregel även för ogifta föräldrar

- förordar ett kraftigt samhällsstöd för att stärka barnets rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor ihop med.

TCO

'I'CO anser att utredningens förslag är helt i linje med den utveckling som skett de senaste åren inom familjerättens område. Det är enligt TCO viktigt att fastslå att manskiljer sig från den andra föräldern men inte från sina barn. Föräldraskapet är livsvarigt och kan inte ersättas. Samhället har här en viktig uppgift att hjälpa och stödja föräldrar i kris. Inom familjerättens område har väl fungerande arbetsmetoder med bl a samarbetssamtal som metod vuxit fram och visat sig fungera bra. Många vårdnadsprocesser har kunnat förebyggas och det har påvisats att det är lönsamt med samarbetssamtal.

Departementspromemorians förslag är enligt TCOs uppfattning bra för den fortsatta utvecklingen av det gemensamma föräldraansvaret men någonstans måste också redovisas att det kostar pengar på den kom- munala sidan men blir samhällsekonomiskt och inte minst mänskligt lönsamt i det vidare perspektivet.

SACO/SR

SACO/SR ser mycket positivt på att utgångspunkten att främja barns behov av umgänge med båda föräldrarna skall vara vägledande i arbetet med vårdnadstvister. Barns behov kan alltid bäst tillfredsställas genom ett positivt samarbete mellan föräldrar. I de konkreta förslag som presenteras i promemorian finns dock inget som talar för att barnens behov och rätt kommer att sättas främst. Tvärtom föreslås en avveckling av den instans som hittills har arbetat med barns behov som enda mål utan att någon ersättning tillskapas. Förslaget i sin helhet tordc därför inte komma att leda till att barns behov blir tillgodosedda i processer inför domstol.

Slutligen anser SACO/SR att om förslagen kommer att genomföras kommer detta att ställa stora krav på den personal som skall utföra arbetet med samarbetssamtal och vårdnadsutredningar. Detta förutsätter att ett omfattande vidareutbildningsprogram planeras och genomförs i de flesta kommuner. Detta gäller särskilt i de regioner där dessa verksam- heter är eftersatta idag.

Sveriges domareförbund

Förbundet tillstyrker huvudlinjerna i förslaget men har på ett flertal

• Sida 92
•  Original

Bilaga 3

punkter kritiska synpunkter på den lagtekniska lösning som har valts.

I promemorian finns en allmän inriktning mot att skapa ökade möjligheter till samförståndslösningar i vårdnads- och ungängesfrågor. Det är en inriktning som förbundet tillstyrker och som ligger väl i linje med den strävan domstolarna redan i dag har att inom ramen för gällande lagstiftning bilägga vårdnadstvister.

Förbundet har ingen erinran mot de förslag som förbundet inte närmare kommenterar under följande avsnitt.

Sveriges advokatsamfund

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget i väsentliga delar.

Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare

KLFR har i princip inget att erinra mot förslaget i ovannämnda prome- moria. Det är viktigt att människor kan erbjudas samarbetssamtal i samband med separationer och att barns behov av och rätt till båda föräldrarna beaktas.

Vi finner det dock anmärkningsvärt att familjerådgivningen inte finns nämnd i promemorian annat än i samband med frågor om sekretess. lfamiljerådgivningens uppgift att erbjuda samtal på ett tidigt stadium - dvs innan konflikterna blivit låsta och innan frågan om vårdnad och umgänge har förts till domstol - är av stor betydelse. Ofta kan förhastade skilsmässor undvikas, vilket är av vikt både för samhället och den enskilde. Ca 10.000 par och familjer vänder sig varje år till familjerådgiv- ningsbyråer (kommunal- och landstingsbedrivna) i landet. I de fall där man vill ha hjälp i samband med separationer blir arbetet med vårdnads- och umgängesfrågor en naturlig del. '

Beträffande sekretessen anser KLFR att det är en fördel om. gränsen är tydlig mellan den verksamhet som gör vårdnadsutredningar och den verksamhet som arbetar med samarbetssamtal. Olika förhållanden kommer att kunna råda i olika kommuner beroende på resurser och synsätt. Det blir därför viktigt att informationen om vad som gäller blir tydlig i varje enskilt fall.

BRIS

BRIS välkomnar samhällets strävan att förändra och förbättra barns villkor i samband med skilsmässa, vårdnad och umgänge.

BRIS ser också positivt på att promemorian betonar sam förståndslös- ningar och båda föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet efter separationen.

BRIS menar dock att de förslag som presenteras inte innebär sådana djupgående reformer som är'nödvändiga när det gäller regelsystemet rörande relationen barn - föräldrar - samhälle vid separationer. Vi saknar också helt förslag till ökade möjligheter för barnet att självt komma till

Prop. 1990/9128

• Sida 93
•  Original

Bilaga 3

tals i utredningar, domstolar eller på annat sätt få uttrycka sin mening kring vårdnadsfrågan. Vi anser därför att barnets ställning och intressscn inte alls lyfts fram i förslaget och markeras tillräckligt.

BRIS motsätter sig helt promemorians resonemang och förslag kring umgänge och umgängessabotage som vi menar kan få till följd att barn inte skyddas mot destruktivt umgänge. Vi anser också att socialnämndens yttrande endast kan undvaras om liknande kompetens tillförs domstolen på annat sätt.

När det gäller följande punkter stöder BRIS de föreslagna ändringarna; FBlkap25,3å,4å,5 å.FB3kaplå,3å.FB6kap4ä,5 5,65, 10 5,15 5,18 5, 20 åp. 4. Socialtjänstlagen 10 5, 12 &, 12a &, samt de föreslagna ändringarna i lagen om internationella faderskapsavgöranden och lagen om nordiska faderskapsavgöranden.

BRIS presenterar också några synpunkter och idéer kring barns talerätt, utredningsmetoder,socialnämndensstödvidskilsmässor,föräldrasamtal samt familjedomstol.

BRIS har sedan tjugo år arbetat med direkta kontakter med barn och vuxna bl.a. i skilsmässokonllikter. Det har givit oss en djup kunskap om barns utsatthet i föräldrarnas inbördes konflikter, samhällets handläggning och lagstiftningen kring umgänge och vårdnad. Ett föråldrat synsätt när det gäller barnets rättsliga ställning och föräldrars "rätt till sina barn" samt en processuell ordning som knappast lämpar sig för vårdnads- och umgängesmål har länge dominerat svensk lagstiftning. Ändringar i FB 1976 och 1983 har visserligen bidragit till förbättringar och attitydföränd— ringar men några genomgripande lagändringar har inte gjorts. .Det är med besvikelse man kan konstatera att det inte heller denna gång presenterats förslag som på ett mer långtgående sätt förbättrar villkoren för barn då föräldrarna separerar.

I många stycken delar dock BRlS de uppfattningar som kommer till uttryck i promemorian och stödjer helt förslagen när det gäller;

- att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal. - att domstolen i mål om vårdnad eller umgänge får uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal mellan föräldrarna.

_ att ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad om sitt barn, utöver de sätt som nu finns genom en anmälan till socialnämnden i samband med att faderskapct fastställs.

- att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål i stället för att gälla vårdnaden, skall kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.

- att ändringar av reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden inte bör göras.

- att kontaktperson enligt socialtjänstlagen får utses för barn som fyllt femton år, om barnet begär eller samtycker till det. För barn som inte fyllt femton år krävs att vårdnadshavaren begär eller samtycker till att kontaktperson utses.

- att begreppet erkännande av faderskap får ändrad benämning. Den

• Sida 94
•  Original

Bilaga 3

nya benämningen blir bekräftelse av faderskap.

- att det i föräldrabalken förs in en särskild regel om vårdnadshavarens skyldighet att lämna bl.a. den andra föräldern sådana upplysningar som kan främja umgänget.

-att domstolen vid behov skall kunna ge vissa riktlinjer för utredningen. - att socialnämnden skall tillgodose det behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts av domstol.

Rädda Barnens rilsförbund

Rädda barnen delar i allt väsentligt de synpunkter och förslag som framförs i promemorian.

Riksförbundet Hem och Skola

Riksförbundet Hem och Skola (RI-IS) noterar med tillfredsställelse, att promemorian tar sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet och att föräldrar kan enas i vårdnads- och umgängesfrågor.

Föreliggande förslag vill bana väg för samförståndslösningar och förebygga uppslitande och långvariga tvister, där barnen får sitta emellan.

Skyldigheten för kommunen att erbjuda samarbetssamtal och rättens möjlighet att i vissa fall ålägga föräldrarna sådana samtal ser vi som viktiga inslag. Det förutsätter emellertid att dessa samtal kan genomföras med tillgång till kompetent samtalsledare.

RllS ställer sig positiv till att domstol och socialnämnd ges en mer aktiv roll i dessa frågor och förutsättes ta initiativ till stödåtgärder.

RIIS tillstyrker de förslag till lagändringar som framläggs i promemo- rian.

Centerns kvinnoförbund

(Ienterkvinnorma tillstyrker behovet av revidering av "vissa frågor om vårdnad om umgänge gentemot barn". Vi instämmer i huvudsak i utredarnas bedömningar. Vi poängterar och ger synpunkter på gemensam vårdnad oavsett föräldrarnas civilstånd, svårigheter vad gäller umgängesbe- dömningar och informalionsskyldigheten. Vidare är vi av annan åsikt då det gäller förfarandet vid utredning där vi framhåller betydelsen av att socialnämnden ska höras. Detta med hänsyn till vikten av samarbetssam- tal. Syftet med förslagen. att bana väg för samförståndslösningar, i så stor utsträckning som möjligt, ser vi mycket positivt på.

Promemorian framhåller att "en bristfällig kontakt med en förälder kan försämra barnets utveckling i olika avseenden." Till detta bör vikt läggas vid barnets behov av att hålla kontakt med närstående släktingar. Om umgänget med en förälder av olika skäl inte fungerar är det av stor betydelse att umgänge upprätthålls med närstående t ex mor- eller farföräldrar, som kan utgöra den förmedlande länk med föräldern. [ det föränderliga samhälle vi lever i idag, har barn ett mycket stort behov av

• Sida 95
•  Original

Bilaga 3

att känna sitt ursprung för att känna trygghet. Dessutom är det alltid viktigt för barn att umgås med vuxna, av båda könen och i olika åldrar. Dessa aspekter bör beaktasi det nya lagförslaget. Inom parentes vill vi nämna att det är av stor vikt att fortsätta arbetet för en jämnare könsfördelning inom barnomsorg och skola, då inte minst många pojkar växer upp utan goda manliga förebilder.

Folkpartiets kvinnoförbund

Folkpartiets kvinnoförbund ser det som mycket positivt att promemorian varit föremål för noggrann utredning. Det nya betänkandet är väl genomarbetat och utgör i stort sett ett utmärkt underlag för de föreslagna lagändringarna. FFK vill i sitt remissvar särskilt belysa följande. Allt fler barn upplever att deras föräldrar bestämmer sig för att separera. litt fåtal av dessa föräldrar kan av olika skäl inte besluta sig för hur vårdnanden för barnen skall lösas, vilket kan ge upphov till långa och segdragna vårdnadsprocesser. Detta innebär ett långt lidande för alla inblandade inte minst för barnen. Alla åtgärder måste därför vidtagas för att minimera den tid som en vårdnadsprocess får ta i anspråk.

Moderata kvinnoförbundet

Justitiedepartementets utredning behandlar vissa frågeställningar om faderskapsfastställelse, vårdnad och umgänge. Förslagen vill nå fram till samförståndslösningar för berörda parter vilket MKF anser vara positivt.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Utredningens allmänna utgångspunkter angående betydelsen av att barn har nära och goda relationer till båda föräldrarna delas av SSKIT. län lagstiftning som siktar till samförståndslösningar i stället för tvistelösningar kommer att, på ett bättre sätt än tidigare, ta tillvara barnets rätt.

Svenska kvinnors vånsterförbund

Svenska Kvinnors Västerförbund tillstyrker lagförslagen i promemorian men anser att lagtexten behöver kommenteras ytterligare.

1 dag är blivande fäder allt oftare engagerade i sina barn och deltar i stor utsträckning i föräldrautbildning på mödravårdscentraler. Det är snarare regel än undantag att fäderna medverkar vid förlossningen. På ett naturligt sätt kan föräldrarna dela på ansvaret för barnet från början. Om föräldrarna väljer att bo på skilda håll eller separerar innan barnet är vuxet så behöver barnet bra kontakt med båda. Det är bra att barnets rättsliga ställning stärks och att barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna markeras i lagstiftningen.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 3

Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Förbundet ser det som viktigt och betydelsefullt att man i promemorian - ialla avsnitt » sätter barnet icentrum och att föräldrar i första hand ska se till barnets psykiska och fysiska välbefinnande och att barnet har rätt till båda sina föräldrar.

De förslag som Justitiedepartementet framför syftar till att nå samför- ståndslösningar för de inblandade.

Vid en konfliktsituation, som många föräldrar hamnar i vid en separation, är det nödvändigt att föräldrarna får, hjälp att lösa sina aggressioner för att inte barnet ska komma i kläm. Omvälvningen, att den ene föräldern flyttar från det gemensamma hemmet, är tillräckligt stor för barnet. Barnets trygghet får inte äventyras än mer.

FoR

l—"oR tillstyrker i stort samtliga lagförslag och anser det angeläget att förslagen genomförs snarast. På några ställen har FoR förslag till ändringar i lagtext och/eller specialmotivering.

Skulle - mot förmodan - remissvaren tyda på att tiden ännu inte är mogen för ytterligare justeringar av familjerättslagstiftningen syns det FoR av vikt att åtminstone den föreslagna 6 a 5 i 6 kap. FB införs snarast.

Om övriga ändringar måste anstå, förutskiekar FOR, att Justitiedeparte- mentet fortsätter arbeta med frågorna på sätt som hittills skett. En arbets-/reformmetod som fö framfördes av FoR redan i sammanfattning- en av remissvaret över SOU 79:63.

"Justitiedepartementet utarbetar på grundval av betänkandet och remissvaren ettantaldepartementspromemorier,som efter ny remissbe- handling kan ligga till grund för etappvisa delreformcr."

RMSÖ

RMSÖ anser, att ändringen från faderskapserkännande till dito bekräftel- se befrämjar en positiv utveckling av förhållandet mellan barn och far.

RMSÖ anser, att det behövs en särskilt förodnad "barnsocialsekreterare" hos socialtjänsten, som oberoende av föräldrarnas behov kan utreda barnets situation i vårdnads- och umgängesärenden.

RMSÖ anser, att allmän domstols förordnande enligt FB 6 kap. i vårdnads- och umgängesmål inte skall väga tyngre än tolkning enligt socialtjänslagen 1980:620. Då sådan tolkning varit föremål för tveksamhet, hemställer förbundet att frågan klargörs.

RMSÖ kräver, att barn, som utsatts för någon form av våld från en förälders sida, skyddas från tvånget att konfronteras med nämnda förälder. Frågan om umgänge i sådant fall skall endast kunna väckas på barnets egen begäran och då ansvarig på goda grunder kan anta, att umgänget kan tillföra barnet något positivt.

• Sida 97
•  Original

Bilaga 3

RMSÖ instämmer i den allmänna uppfattningen, att föreliggande lagförslag inte tillräckligt stärker barnets rätt i tvister om vårdnad och umgänge. Förbundet ser, att förslaget i större mån än hittills åsidosätter barnets bästa till förmån för föräldrar.

RMSÖ tror inte, att ett förändringsarbetc med utgångspunkt i nuvarande FB kan lyckas skapa lagregler, som i sin tolkning bemöter barnets suveränitet med sådan respekt, att dess rättssäkerhet kan anses tillfullo värnad. Förbundet föreslår därför, att den nu gällande FB helt skall utgå.

Istället bör man skapa en BARNBALK med utgångspunkt helt från barnet och dess rätt i första hand. Denna BARNBALK bör även inbegripa regler för ställningstaganden från socialnämnd. Lagstifta här också om kunskapskrav för handläggare hos domstolar och myndigheter. Att det rättsliga förfarandet samtidigt kan behöva reformeras får inte utgöra något hinder.

Först vill vi påpeka, att promemorian sammansatts av en grupp männi- skor, av vilka minst en har en mycket positiv grundsyn på barn och barns behov, samt minst en, vars inställning färgats av identifikation med "stackars umgängesförälder", vilket skymmer sikten till barnets nackdel. Detta har fört med sig, att argumentationen ibland blivit motsägelsefull.

Att identifiera sig med en förälder innebär inte nödvändigtvis att barnets rätt skyms, men vi skall ha klart för oss, att lagförslaget syftar till att stärka barns rätt i utsatta lägen, bland annat vid skilsmässa mellan dess föräldrar, där konflikter kan förekomma.

För normalfallet behövs knappast någon mer ingående lagstiftning, eftersom det vanligaste är, att föräldrarna ganska snart, och i godo, kommer överens om vårdnad och umgänge på ett för barnet efter omständigheterna acceptabelt sätt.

Betydligt nödvändigare är noggrannare regler för att tillgodose barnets bästa, när en konflikt mellan föräldrar djupnat, ofta genom förekommet så kallat familjevåld, och tvisten dras genom den ena rättsliga instansen efter den andra. RMSÖ ser ofta exempel på, hur domstolar inte förmått värna barnet genom att i tid sätta stopp. Barn med skador av flerårigt familjevåld får dessa skador fördjupade och för lång tid bestående av segdragna tvister, där domstolen prövar, och prövar på nytt, föräldrars krav enligt FB. Våldsamma föräldrars "rätt" tvinga barn till underkastelse blir så viktig, att barnets grundläggande och akuta behov av trygghet i sitt hem och sin vardag helt åsidosätts. Domstolar, och andra myndigheter, låter sig därigenom tyvärr i åratal göras till förövares förlängda arm. Uppenbara missförhållanden skyms av undermåliga utredningar och bristfälliga kunskaper hos ansvariga om utsatta barns faktiska verklighet.

RMSÖ ser, att den nuvarande ordningen för det rättsliga förfarandet i vårdnads- och umgängestvister inte tillfredsställande förmår tillvarata barnets bästa. Vi kan dock för närvarande inte komma med förslag till förändring.

• Sida 98
•  Original

Bilaga 3

Mansrollsgruppen

I promemorian (Ds 1989:52) läggs flera förslag fram till lagändringar som förväntas underlätta kontakten mellan barnen och båda föräldrarna. Utgångspunkten är att det är bäst för barnen om föräldrarna kan enas i frågor som rör vårdnad och umgänge. Idégruppen för mansrollsfrågor har vid flera sammanträden diskuterat de lagda lagändringsförslagen och ställer sig mycket positiv till dessa.

I samtliga fall gör vi den bedömningen att de skulle förbättra många mäns möjligheter till umgänge med sina barn utan att därmed försämra barnens eller kvinnornas situation.

Bodens kommun

Intentionerna med lagförslaget är mycket goda. Det bör medföra förstärkta positiva attityder till gemensam vårdnad i samhället, exempelvis i skola och barnomsorg. Samarbetssatntalens betydelse markeras genom kommunernas skyldighet att erbjuda dem samt domstolens möjligheter att ta egna initiativ till samtal.

Att erkänna faderskapct har enligt vår erfarenhet upplevts som kränkande för många. Faderskapsbekräftelse är mer neutralt.

Utredningen konstaterar att tvistiga mål blir allt färre och allt mer komplicerade. Det är också vår erfarenhet. De flesta par vi arbetar med kan lösa sina konflikter genom samarbetssamtal. En lagändring kommer inte att lösa de ärenden, där man nu inte kan enas. 60-70 % av sam- arbetssamtalen hos oss gäller konflikter vid gemensam vårdnad. Konflikter om vårdnad/umgänge kan inte enbart ses somjuridiskt problem. Det rör mänskliga relationer. Domstolen har inte tillräcklig kompetens att bedöma detta. Lagförslaget medför att tidigare bedömningar med utgångspunkt från barnets bästa nu kommer att flyttas över till domstolen. Inom socialtjänsten finns kompetens för dessa bedömningar.

Fördelen med att som utredare inte behöva ta ställning mot någon förälder medför ökade möjligheter till positiv kontakt efter utredningen. Vår erfarenhet är att flertalet skilsmässor rör barn i förskoleåldern, som inte själva kan uttrycka sig. De tidigare möjligheterna för socialtjänsten att föra barnens talan blir begränsade och till nackdel för barnen.

Ingrid Adamsson

Samtliga fem handläggare av vårdnads- och umgängesärenden på familjerättsavdelningen är delaktiga och ense i denna skrivelse. Erfaren— heten och kunskapen om handläggning och problematik i dessa ärenden är grundad på många års arbete. Vi är väl förtrogna med hur verkligheten ser ut vid arbete med dessa ärenden, varför vi uppfattar delar i promemo- rian mycket negativ.

Först en reflektion över ett generellt uttalande under rubriken vårdnad "med stigande ålder får barnet bestämma allt mer, utan att barnets

• Sida 99
•  Original

Bilaga 3

vårdnadshavare lägger sig i saken". Deta är en allmän reflektion utifrån att vårdnad består till dess att barn är 18 år. '

Vi vet att barn och ungdomar vill ha gränser och att det är föräldrarna som är de viktigaste gränssättarna. Mycket i våldsdebatten handlar om att föräldrar måste lägga sig i och engagera sig mer. Som socialarbetare vet vi också att föräldrar ibland måste lägga sig i till och med efter barnet fyllt 18 år, för barnets bästa. En 16-åring har visserligen rätt att själv avtala om anställning. Skall han också ha rätt att själv avgöra vad han gör av sin lön utan att föräldrarna lägger sig i.

Att i underlaget till ett lagförslag använda ord som inte lägga sig i, kan försvåra istället för underlätta dialogen föräldrar-barn. Lägga sig i används som något negativt i en tid då lägga sig i istället borde ses" som en positiv handling.

Qvinnojouren, Östersund

Qvinnojouren instämmeriutredarnas bedömningar och förslag,så länge dessa inskränker sig till relationer mellan föräldrar och barn där det inte förekommer kvinno- och barnmisshandel och incest. Qvinnojouren anser, att lagförslaget bör kompletteras vad gäller socialtjänstens ansvar för att tillgodose det behov av stöd och hjälp som finns i familjer där kvinnor och barn utsätts för misshandel, incest och andra övergrepp. Ett behov som ofta uppmärksammas först då tvist om vårdnad eller umgänge uppstår.

Frågor om kvinnomisshandel och incest har varit uppmärksammade i den allmänna debatten i Sverige i drygt 10 år. Det är klarlagt att dessa former av maktmissbruk inom familjen förekommer i alla Sveriges kommuner. Det är vidare känt, att barnen i dessa familjer är de barn som far mest illa och att mödrarna är i mycket stort behov av stöd och hjälp för att bryta mönstet och skydda sig själva och sina barn. Det är vidare klarlagt, att familjemönster riskerar att upprepas i kommande generation- er. Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt, att förslaget inte diskuterar åtgärder för lösande av vårdnads- och umgängesfrågor i misshandels- och incestfamiljcr. Alternativ till samarbetsavtal måste erbjudas dessa föräldrar i form av egen terapi eller stödkontakt. Former för umgänget måste sökas, exempelvis lösningar med en av socialtjänsten utsedd och avlönad person som hämtar och lämnar barnen (och eventuellt närvarar vid umgänget) vid varje umgängestillfälle. Detta för att ge barnen möjlighet att träffa sin far utan att han samtidigt kan utnyttja situationen för att trakassera modern. Qvinnojouren efterlyser en fördjupning av utredningen i deSsa delar och alternativa lösningar för dessa föräldrar och barn.

Samverkansgruppen

Remissvaret lämnas av en samverkansgrupp som sedan några år finns

• Sida 100
•  Original

Bilaga 3

etableradiBorås kommun där Familjerättsektionen arbetat tillsammans med företrädare för barnhälsovården, barnpsykiatri och vuxenpsykiatri. Denna samverkansmodell har fungerat utmärkt i familjerättsfrågor och remissvaret bör ses utifrån de erfarenheter som gruppen har hunnit skaffa sig under dessa år.

I promemorian behandlas vissa frågor om vårdnad och umgänge och promemorian tar som utgångspunkt att det "typiskt sett" är bäst för barnet om föräldrarna kan enas i sådana frågor.

Vi ansluter oss till dessa synpunkter. Vi tror att utgångspunkten gemensam vårdnad i de flesta fall är viktigt att trycka på. Promemorians syfte är uppenbarligen att ge båda föräldrarna ett ansvar för barnets vårdnad och utveckling såväl vad avser gemensam vårdnad och strävan efter ett normalt umgänge med båda föräldrarna. Vi finner dock att det är viktigt att det inte stannar vid fraser och talade ord utan att rätten bedömer intentionen i ett positivt uttalande om gemensam vårdnad och umgänge så att även ord blir handling.

Kvinnojouren Blåklockan, Gävle

Med den erfarenhet som vi har av kvinnors och barns rättsliga try ghet. så måste detta lagförslag stoppas. Det är framförallt förslaget att ge en särskilt framträdande plats, vid valet av vårdnadshavare, till "den av föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott samarbete mellan barnet och den andre föräldern", som måste ifrågasättas. Metoderna att kunna bedöma underlaget för orsaker bakom så kallade "umgänges- sabotage", anser vi outvecklade. Misstankar om incest och kvinnomisshan— del kan med dagens metoder lätt komma bort i en umgänges- eller vårdnadstvist.

Socialnämnden i Uppsala

Socialnämnden hävdar att den principiella och överordnade utgångspunk- ten för lagförslaget skall vara det som är bäst för barnet skall vara det primära. Socialnämnden delar därför inte uppfattningen att det typiska kan tas som utgångspunkt för en lagstiftning som i huvudsak kommer att behandla fall som inte är typiska. Risk finns att barnets rätt ide mest utsatta familjer kommer till korta.

En väsentlig del isakkunnigutredarens arbete är att analysera materialet och utifrån detta, genom sin exklusiva kompetens, se orsakssamband mellan till synes objektiva fakta. Socialnämnden anser det principiellt fel att dessa slutsatser delges rätten utan föregående beslut i socialnämnd.

Socialnämnden anser således att lagförslaget behöver omarbetas i två väsentliga avsnitt, nämligen

dels att utgångspunkten skall vara att barnets bästa är det primära och målsättningen att ena föräldrarna det sekundära i samtliga vårdnads- domar,

dels socialnämndens roll i vårdnads- och umgängesutredningar.

I 00

• Sida 101
•  Original

Bilaga 3

2 Samarbetssamtal

Göta hovrätt

Eftersom erfarenheterna av samarbetssamtalen är klart positiva och en stor majoritetavsamtliga kommuner redan erbjuder samarbetssamtalär det angeläget att möjligheten till sådana samtal införs i samtliga kom- muner. Hovrätten tillstyrker därför att kommunerna åläggs att hålla verksamhet med samarbetssamtal och att domstolarna ges möjlighet att ta initiativ till sådana samtal.

På 5. 46-47 i promemorian sägs att en förälders vägran att delta i samarbetssamtal kan uppfattas som ett tecken på att den föräldern sätter det egna intresset före barnets och att detta kan vara en faktor som, jämte andra, kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnads- havare. Hovrätten vill framhålla att det kan vara många faktorer som gör att en förälder i den uppslitande situation som en skilsmässa ofta innebär inte kan förmå sig till att delta i samarbetssamtal. Stor försiktighet är därför påkallad när det gäller att dra några slutsatser av en förälders ovilja att delta i samarbetssamtal.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten anser det synnerligen önskvärt att samarbetssamtal skall kunna erbjudas i samtliga kommuner samt att faniiljerådgivningssckretess skall gälla för verksamheten. För att sådana samtal skall bli meningsfulla krävs att samtalsledaren har personlig läggning och särskild utbildning för uppgiften.

Av socialstyrelsens redovisning av en enkät avseende förhållandena 1986, "Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgängestvister" (Socialstyrelsen redovisar 1988zl7l), framgår bl.a. följande. Cirka 80 procent av sam- arbetssamtalen i kommunerna bedrevs med socialtjänstsekrctcss. Samtalsledarna och utredarna var samma personer i övervägande antal ärenden. I flertalet fall var samtalsledarna socionomer, men i endast 45 procent av kommunerna hade de också påbyggnadsutbildning i form av familjeterapikurser, utbildning i socialt behandlingsarbete, psykoterapi- utbildning etc. De svårigheter som angavs var framförallt. brist på personella resurser, bristande rutin, ingen utbildning och ingen handled- ning.

F,nligt kammarrättens uppfattning bör det inte få förekomma att en person beträffande samma familj fungerar som såväl samtalsledare som utredare. Det är av flera skäl angeläget att skilja funktionerna åt. Härigenom kan sekretess enlgt 7 kap. —l å andra stycket sekretesslagen tillämpas. Mot bakgrund härav och av vad som red0visas i socialstyrelsens rapport (Socialstyrelsen redovisar 1988: 17) ifrågasätter kammarrätten om det i kommunerna i dag finns sådana resurser, som krävs för att

• Sida 102
•  Original

Bilaga 3

tillhandahålla samarbetssamtal enligt modellen med s.k. familjerådgivnings- sekretess. Det är angeläget att sådana resurser skapas. Ett sätt är att näraliggande mindre kommuner går samman och skapar någon form av gemensam poolverksamhet med kvalificerade samtalsledare. Kammarrätten tillstyrker att domstol ges möjlighet att uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal. Stockholms tingsrätt

Tingsrätten har i tidigare yttrande ställt sig positiv till samarbetssamtal som ett instrument för föräldrarna att gemensamt själva besluta i vårdnadsfrågan och tillstyrker att kommunerna åläggs att erbjuda samarbetssan'tlal. Enligt tingsrättens uppfattning bör denna verksamhet organiseras inom familjerådgivningens ram, främst med hänsyn till den sekretess som där råder. Detta förutsätter att den landstingskommunala familjcrådgivningcn förs över till de primärkommuner som idag inte har egen familjerådgivning. Tingsrätten tillstyrker också att domstolen får möjlighet att ta initiativ till samarbetssamtal. Dock är tingsrätten tveksam till betänkandets synpunkter på att ovilja från en förälder att delta i sådana samtal kan anses vara en av de faktorer som kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Ett sådant synsätt kan lätt uppfattas som utpressning. 'l'ingsrätlen ställer sig också positiv till att domstolen skall utsätta den tid inom vilken samarbetssamtalen skall slutföras samt till att denna tid kan förlängas. Tingsrätten efterlyser emellertid konkreta exempel på de särskilda skäl som kan motivera en sådan förlängning.

Länsrätten i Göteborg

l'nämnda rapport från socialstyrelsen har föreslagits en ny 18 ä ä i soeialtjänstlagen, vari angetts att socialnämnden skall bedriva verksamhet i form av familjerådgivning och att denna rådgivning skall utgöra en självständig verksamhetsgren inom socialnämnden. Länsrätten har avgett yttranden över rapporten och därvid bl.a. anfört: Vad som faller in under begreppet familjerådgivning har inte definierats i den föreslagna lagtexten. I rapporten har inte heller gjorts någon klar åtskillnad mellan familje- rådgivning och samarbetssamtal. Det anges att detär skilda saker, som bör vara åtskilt, och att man kan anta att kostnaderna för ytterligare familjerådgivare till stor del kan tas från de medel, som nu används för samarbetssamtal. Länsrätten kan i och för sig inte finna något olämpligt i att en familjerådgivare har samarbetssamtal. Rent faktiskt måste det ofta vara svårt att avgränsa det ena från det andra. Som framhålls i rapporten gäller skilda regler i fråga om sekretess för familjerådgivning och samarbetssamtal. Av praktiska skäl måste man därför precisera vad begreppet familjerådgivning innebär.

Vad länsrätten angett i yttrande över socialstyrelsens rapport är lika

• Sida 103
•  Original

Bilaga 3

tillämpligt på begreppetsamarbetssamtalipromemorian. Begreppet bör sålunda preciseras och förslaget i promemorian om ändring i socialtjänst- lagen bör samordnas med socialstyrelsens förslag om familjerådgivning.

Socialstyrelsen

[ remissvar på betänkandet SOU 1987:7 framförde socialstyrelsen uppfattningen att samarbetssamtal är att föredra framför gällande ordning i alla skeden av handläggningen av vårdnads- och umgängestvister och att samhället bör sträva efter att alltid ge föräldrar möjlighet till sam- arbetssamtal. '

Flertalet kommuner i landet erbjuder redan tvistande föräldrar sam- arbetssamtal,vilket kan utläsas av den enkät i frågan som socialstyrelsen genomfört, vilken också nämns i promemorian. Av enkäten framgår att vid samarbetssamtal före domstolsrcmiss enas ca 80 % av parterna. Vid samtal efter remiss från domstol enas något mer än 50 % av föräldrarna. De kommuner som på grund av bl.a. bristande personella resurser hittills inte kunnat erbjuda samarbetssamtal bör genom samarbete över kommungränser kunna lösa detta. Detsamma gäller beträffande handled- ning.

Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag att kommuner åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal.

Socialstyrelsen biträder promemorians förslag att domstolen ges möjlighet att ta initiativ till samarbetssamtal.

Att domstolen initierar samarbetssamtal innan beslut om vårdnads- och/"eller umgängesutredning tas är en bra markering att försök till dialog bör föregå utredningsförfarandc.

Föräldrar kan genom domstolens initiativ känna tvång att medverka i samtalen. I Hertalet fall torde viss press vara befogad för att en dialog mellan föräldrar med barnets intresse i fokus skall komma till stånd.

Domstolsverket

DV tillstyrker att kommunerna åläggs att hålla verksamhet med sam- arbetssamtal och att domstolarna ges möjlighet att ta initiativ till sådana samtal. Eftersom erfarenheterna av verksamheten är klart positiva och då en klar majoritet av samtliga kommuner redan erbjuder samarbetssamtal vore. det olyckligt om inte möjligheten fanns i samtliga kommuner. På 5. 47 i promemorian sägs att ovilja hos en förälder att delta i samarbetssamtal kan uppfattas som ett tecken på att den föräldern sätter det egna intresset före barnets och att detta kan vara en faktor, som jämte andra, kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnads- havare. Enligt DVs uppfattning bör en viss försiktighet iakttas med uttalanden av dethär slaget. En vårdnadstvist uppkommer inte om inte förhållandet mellan föräldrarna är mycket spänt. ] sådana inflammerade situationer kan det vara ett stort antal faktorer som gör att den ena

• Sida 104
•  Original

parten har svårt att förmå sig att delta i samarbetssamtal. Att på sätt här Prop. 1990/91 : 8 görs uppmana till att tolka förälderns agerande som ett tecken på att Bilaga 3 denne sätter det egna intresset före barnets är mycket tveksamt.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet

Juridiska fakultetsstyrelsen, som anmodats yttra sig över promemorian, instämmer i och för sig i att rätten i vårdnadsmål bör ges utökade möjligheter att förordna om samarbetssamtal och att det i socialtjänst- lagen bör intas en regel om skyldighet för alla kommuner att sörja för att samarbetssamtal kan komma till stånd. På skäl som här skall utvecklas föreslårfakultetsstyrelsen cmellertidattdeidcpartcmentspromemorian framlagda förslagen inte genomförs nu. I stället bör man sträva efter att i ett steg åstadkomma en samordnad familjerättslig reglering av familje- rådgivning, särskilt vid äktenskapsskillnad, och samarbetssamtal. En utredning med sådant syfte borde inte behöva ta särskilt lång tid.

Samarbetssamtal har till syfte att föräldrar om möjligt skall kunna nå samförstånd om hur vårdnaden om barnet bör ordnas. Familjerådgivning före eller i samband med äktenskapsskillnad har ett vidare syfte än vad samarbetssamtalet har och kan leda till att en del par finner sig vilja fortsatta äktenskapet.

Reglerna om äktenskapsskillnad i sin nuvarande utformning inrymmer cn försiktig önskan om att understödja familjestabiliteten, särskilt när det finns bara men också för det fall att bara en make vill skiljas. Även om flertalet skilsmässor och separationer antagligen är bättre för de inblandade parterna inkl. barnen än fortsatt samlevnad ien problemfylld familjerelation, upplevs dock de flesta familjeupplösningar som ett misslyckande. Det är ett välkänt och trivialt påpekande, att de flesta barn skulle föredra att få fortsätta leva tillsammans med båda föräldrarna, liksom att barn till ensamma föräldrar lättare än andra barn kan få personliga eller sociala problem.

Extrapolerar man skilsmässosannolikheten i ett enskilt äktenskap, som ingåtts under de senaste åren, med ledning av skilsmässornas utveckling för olika "vigselårgångar" under dc.senaste decennierna, hamnar man i en skilsmässofrekvens av uppemot 50 %. Enligt en undersökning av Statistiska centralbyrån är det dessutom fyra gånger vanligare att sambor separerar än att gifta gör det! (Se SCBs Välfärdsbulletinen nr 3/1989 s. 3.) Det totala antalet separationer mellan vuxna berör enligt samma undersökning 45.000 barn per år.

I det betänkande som ledde till de nu gällande reglerna om äktenskaps- skillnad förordade familjelagssakkunniga ettsystem enligt vilket familje- rådgivningen genom uppsökande verksamhet borde erbjuda sina tjänster till alla makar som ingett en ansökan om äkte'nskapsskillnad. Med hänsyn till att familjerådgivningen inte var fullt utbyggd nöjde sig de sakkunniga dock med att framlägga det förslag som ledde till den särskilda lagen ('l973:650) om medling mellan samlevandc. Därefter har frågan om 104

• Sida 105
•  Original

Bilaga 3

familjerådgivningens organisation stötts och blötts i snart 20 år. (Se bl.a. DSS 1983:8. Familjerådgivning - verksamhet och organisation.-) Först genom Socialstyrelsens rapprot 1989:10, Familjerådgivning och samarbets- samtal, har det framlagts ett förslag till enhetligt huvudmannaskap för verksamheten. Enligt rapporten bör det göras ett tillägg till socialtjänst- lagen varigenom kommunernas socialnämnder ges skyldighet att som en självständig verksamhetsgren bedriva familjerådgivning.

I detta läge är det högst lämpligt att familjelagssakkunnigas förslag om möjlighet till familjerådgivning i samband med äktenskapsskillnad tas upp till allvarlig diskussion och att det sker en familjerättslig samordning av regler om familjerådgivning och om samarbetssamtal. Det måste i så fall ske med utgångspunkten att familjerådgivningens liksom samarbets- samtalens främsta uppgift skall vara att parterna själva skall få en väl genomtänkt uppfattning om sin situation. Detta betyder naturligtvis inte att fortsatt samlevnad kommer att bli något ofta förekommande alternativ, om väl familjcrådgivning kommer till stånd i samband med ansökan om äktenskapsskilland. Å andra sidan bör man inte från början utesluta att familjerådgivning i en del fall kan leda till att ett äktenskap eller en samlevnad kan tänkas fortsätta, även om ansökan ingetts om äktenskapsskillnad.

För närvarande är regelsystemet inkonsekvent genom att man å ena sidan räknar med att reglerna om betänketid kan ha en familjestabili- serande funktion ivissa fall, samtidigt som organisationen av samarbets- samtal enbart gäller vådnadsfrågan och bygger på som en given sak att ett bestående äktenskap står inför sin upplösning, om ansökan om äkten- skapsskillnad ingetts. [själva verket kan samarbetssamtal, som med dessa utgångspunker igångsätts efter en ansökan om äktenskapsskillnad, tänkas till och med motverka den fortsättning av äktenskapet, som betänketiden i princip tänkes kunna leda till i en del fall. Avgörande härvidlag är naturligtvis dock har samarbetssamtalen läggs upp.

Enligt fakultetsstyrelsens mening bör man i enlighet med familjelags- . sakkunnigas förslag sträva efter ett system inom vars ram alla makar i en skilsmässosituation erbjuds familjerådgivning med syfte att klarlägga både förutsättningarna för äktenskapets eventuella fortsättning och, om så blir nödvändigt, hur vårdnaden över barnen läm'pligen bör ordnas efter en eventuell äktenskapsskillnad. En sak för sig är att man genom möjlighet 'till familjerådgivning vid äktenskapsskilland inte når den stora gruppen samboende utan äktenskap. Man kan dock tänka sig att man även för personer inom denna grupp söker åstadkomma ett liknande rådgivning-s- system som för makar, i varje fall när det finns barn. Problemen är desamma som för makar men de formella utgångspunkterna är annor- lunda.

JO

Samarbetssamtalen har kommit att utgöra en viktig resurs för att

• Sida 106
•  Original

Bilaga 3

överbrygga motsättningarna mellan föräldrarna och för att nå samför- ståndslösningar som gagnar barnet. På sätt föreslås i promemorian bör samarbetssamtal kunna erbjudas alla dem som efterfrågar en sådan resurs. ' ,

Jag har i tidigare avgivet remissyttrande till socialdcpartementct över socialstyrelsens rapport Familjerådgivning Samarbetssamtal tagit upp frågan om kommunens ansvar för att hålla en verksamhet med samarbet- samtal. Jag hänvisar till vad jag anförde i det yttrandet (bil.).

Samtal kan erbjudas alla dem inom kommunen som efterfrågar sådana resurser. Den särskilda sekretess som gäller för familjerådgivning bör bestå och även innefatta samarbetssamtal.

Svenska kommunförbundet

Samarbetssamtalen har tillkommit för att föräldrar under sakkunnig ledning ska ges möjlighet att resonera sig fram till en gemensam syn på vårdnads- och umgängesfrågorna vid en skilsmässa. Målet är att nå samförståndslösningar mellan parterna. Majoriteten av landets kommuner erbjuder numera samarbetssamtal som konfliktlösande instrument vid vårdnads-och umgängestvister. Erfarenheten hittills avverksamheten är god. Förbundsstyrelscn ansluter sig till den positiva syn på socialnämnder- nas arbete som utredningen ger uttryck för.

Någon djupare analys av vad som karakteriserar ett samarbetssamtal gör emellertid inte utredningen. len bilaga, författad av överläkaren Carl Göran Svedin, sägs att samarbetssamtalen i större utsträckning "bör ta tillvara barn- och utvecklingspsykologisk kunskap och utöver konflikt- bearbetning låta denna kunskap vara det nav kring vid samtalen spinner". Flera kommuner har införlivat detta synsätt i sitt arbete, enligt vad förbundsstyrelsen erfar. Relationsbearbetning av mer terapeutisk karaktär remitteras till andra organ. I fokus för samarbetssamtalen står barnet och dess behov. Förbundsstyrclscn ansluter sig till Svedins syn på samtalens innehåll.

I utredningen förs ett resonemang om samarbetssamtal under social- tjänst- respektive familjerådgivningssekretess. Den senare medför att samtalsledaren inte kan lämna ut uppgifter som framkommit under arbetet till annan verksamhetsgren. Vad denne får veta kan alltså inte användas i en kommande vårdnadsutredning. Utredningen konstaterar att modellen med s.k. familjerådgivningssekretess torde vara den lämpligaste. Indirekt är man således kritisk mot det förhållandet som gäller i de flesta kommuner, d.v.s. att samtalsledaren också har till uppgift att göra en vårdnadsutredning om samarbetsamtalen inte leder fram till en lösning.

Förbundsstyrelsen håller inte med utredningen i synen på sekretess- frågan. Vid en kursverksamhet som förbundskansliet anordnar kring vårdnadsutredningar ärerfarenhetcn överlag att samarbetssamtal under socialtjänstsekretess inte uppfattas som en nackdel vare sig för klienter eller personal. Den fullständiga sekretessen har i praktiken visat sig vara

• Sida 107
•  Original

Bilaga 3

en chimär; den andra parten har alltid möjlighet "bryta" sekretessen. Erfarenheten visar också att klienterna i själva verket ofta efterfrågar samma person vid vårdnadsutredningen.

I ett tillägg till & 12 socialtjänstlagen (SoL) föreslår utredningen följande ordalydelse: "Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal i syfte att nå enighet i frågor om vårdnad och umgänge (samarbets- samtal)."

lt'örbundsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget under förutsättning att det tolkas så att kommunen inte har skyldighet att i sin egen organisation ha samtalsledare. I kommunens skyldighet bör ligga att förmedla kontakt med kompetent personal, inom eller utom den egna organisationen. Utredningen är emellertid både glidande och oklar i formuleringarna. I texten sägs att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal, i ett annat sammanhang åläggs en skyldighet att erbjuda samtal. I föräldrabalken (6 kap. & 18) föreslås ändringen "I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnen eller något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna (samarbetssamtal)". Under förutsättning att kommunen får en förmedlande roll och har rätt att erbjuda samtalsledare utanför den egna organisationen har styrelsen inget emot en lagändring. Det 60-ta1 kommuner som i dag saknar möjlighet att erbjuda samarbetssamtal ställs då inte heller inför omöjliga krav.

Stockholms kommun

Kommunen delar uppfattningen att alla kommuner skall erbjuda samarbetssamtal.Möjligheten atterbjuda kvalificerad samtalsledare bör dock inte begränsas till situationer när föräldrar har vänt sig till domstol. Det är, enligt kommunens mening, lika väsentligt att socialtjänsten eller annan organisation kan hjälpa människor att utforma sitt gemensamma föräldraskap på ett bra sätt efter en separation. Kommunen vill i det sammanhanget påminna om den resurs som familjerådgivningen kan utgöra.

Ökade insatser från socialtjänsten i form av samarbetssamtal kommer naturligtvis att innebära ytterligare en ansträngning för kommunernas ekonomi. En förutsättning för att man ska kunna acceptera en skyldighet för kommunerna att erbjuda samarbetsavtal är att skyldigheten åtföljs av ett särskilt statsbidrag för dessa uppgifter.

Malmö kommun

Familjerättsbyrån i Malmö var först i Sverige med organiserade sam- arbetssamtal, som bedrivits sedan 1974. Under senare år har det varit ett mindre antal föräldrapar som önskat samarbetssamtal. Familjerättsbyrån erbjuder därför två former av samtal i samband med vårdnads- och umgängestvistcr, dels samarbetssamtal under farniljerådgivningssekrctess

• Sida 108
•  Original

Bilaga 3

och dels familjesamtal under soicaljtänstsekretess. Om samarbetssamtalen ej leder till överenskommelse kan samtalsledaren ej gå vidare till en vårdnadsutredning. Merparten av föräldraparen väljer dock familjesamtal med socialtjänstsekretcss, där samtalen börjar med respektive part enskilt innan parterna har förmåga att tillsammans med samtalsledaren föra gemensamma samtal. Denna mer öppna form av samtal gör också att barnens nusituation kan underlättas genom att samtalsledaren medverkat till att avlasta barnet dess upplevda skuldbörda. 1 totalt 60 % av ärendena sker förlikning. 1 ärenden med socialtjänstsekrctess, där förlikning ej kunnat uppnås, tillfrågas föräldrarna om samtalsledaren kan göra den formella utredningen. Merparten vill detta och ger sitt skriftliga med- givande. I övriga fall överflyttas utredningen till ny utredare. Hand- läggningen följer Soicalstyrelsens Allmänna råd 19:35:12. Under senare år har yttrandeärenden blivit alltmer komplicerade. Invandrarna är klart överrepresenterade, varför tolk måste användas, vilket är komplicerat i dessa känslomässigt engagerade ärenden. Antalet ärenden med incestinslag har ökat tydligt, liksom de där någon part är psykiskt avvikande eller missbrukare.

Socialförvaltningen har initierat en uppföljning av verksamheten för att se om den motsvarar lagstiftningens intentioner och överensstämmer med gällande etiska normer.

Domstolen bör ges möjlighet att initiera samarbetssamtal eftersom det är viktigt att ge tyngd åt denna metod att lösa tvister. I Malmö pågår en försöksverksamhct med samtal direkt i anslutning till den inledande förhandlingen i Tingsrättens lokaler. Tjänstgörande rådman bedömer om ärendet lämpar sig för samarbetssamtal, varefter kontaktgenast tas med Familjerättsbyårn. Samtalen bedrivs under familjerådgivningssekretess av två samtalsledare från familjerättsbyrån. Erfarenheterna i Malmö är att detta tiilvägagångssätt är mycket positivt. Det är viktigt att domstolen gör samarbetssamtalen respekterde både av parter och av advokater.

Piteå kommun

I alla mål rörande vårdnad och umgänge bör domstol, nästan undan- tagslöst, uppdra år socialnämnden att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna.

Domstolen torde ha svårt att bedöma huruvida samarbetssamtal inte skulle vara till någon nytta. Domstolen bör därför nästan aldrig underlåta att initiera sådana.

Även om det står mer eller mindre klart att föräldrarna, eller en av dem, inte kommer att infinna sig till samtalen, så bör domstolen initiera till samarbetssamtal.

Låt socialnämdens tjäntemän med sin kunskap och kompetens, även med ovan nämnda föräldrar, göra försök att anordna samarbetssamtal.

Utredarnas förslag om samarbetssamtal gör att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med dessa samtal. Här är det viktigt att veta att

• Sida 109
•  Original

Bilaga 3

många småkommuner i Norrland ("speciellt inlandskommunerna) ekonomiskt själva inte klarar av att bedriva en sådan verksamhet. Exempelvis kan småkommuner gå tillsammans och driva en verksamhet med samarbetssamtal.

Gotlands kommun

Gotland tillhör de kommuner som sedan flera år erbjuder föräldrar samarbetssamtal. Dessa är nu och kommer enligt förslaget även i framtiden att baseras på frivillighet. En psykologisk betydelse ligger dock i förslaget då domstolen ivårdnads- och umgängesmälet får ta initiativ till samarbetssamtal. Någon form av sanktion från domstolen för att få föräldrarna att delta i samtalen införs inte.

För att understryka vikten av enighet mellan föräldrarna och deras gemensamma ansvar för barnet borde samtalen göras obligatoriska. Man kan även tänka sig en utvecklad obligatorisk form av samtal för alla som ämnar separera och som har barn under sexton år. Dessa samtal skulle kunna läggas hos familjerätten, familjerådgivningen eller någon annan instans med erfarenhet och kunskap både om parrelationer och om barns behov. För gifta föräldrar skulle det ske under betänketiden och för ogifta föräldrar skulle man kunna ha samtalen i samband med att under- hållsbidrag fastställs av familjerätten. Samtalen skulle betona barnets behov av både sina föräldrar och barnets upplevelser vid en separation.

TCO

Om kommunerna ska kunna ge alla föräldrar vid upphörande av samlevnaden, möjlighet att delta i samarbetssamtal, krävs en rejäl utbyggnad av denna verksamhet. 'l'CO erfar att i de flesta kommuner har man i dag inte möjlighet med informationssatsningar om denna verk- samhet utan man klarar inte mer fall än de som remitteras via domstol eller advokat eller som på annat sätt själva fått reda på möjligheten. ()m sainarbetSSämtalen ska fungera krävs utbildad, erfaren personal och handledning. Förslaget innebär alltså ökade kostnader för kommunerna och det sker i en tid då även andra områden inom socialtjänsten kräver stora resurstillskott (t.ex. utbyggnaden av barnomsorgen, det ändrade huvudmannaskapet för äldreomsorgen). Därför måste förslag om utökade resurser till den föreslagna verksamheten läggas.

SACO/SR

Det övergripande syftet med saimirbetssamtal är och skall vara att ta tillvara barnens rätt och intressscn i vårdnadsfrågor. Promemorian uppehåller sig dock huvudsakligen vid skäl som relaterar till att undanröja behov av en juridisk process. Generellt sett är det naturligtvis bättre för barnet mcd fruktbara samarbetssamtal än med en uppslitande processi domstol. Även om det är vanligt att överenskommelse om gemensam

l ()()

• Sida 110
•  Original

Bilaga 3

vårdnad träffas under förberedelsen vid domstol är det ett misstag att tro att detta innebär att parterna därmed har klarat av separationen och alla de konflikter som är förbundna med denna. Det är enligt vår erfarenhet relativt vanligt att de juridiska ombuden förmår parterna till överens- kommelser de inte helt är klara för.

Det egentliga målet för samarbetssamtal bör vara att hjälpa föräldrar att se situationen som ett- för de två föräldrarna - gemensamt problem och mindre som en strid om vårdnad eller umgänge. Samarbetsavtal får inte användas för att dölja konflikter mellan tvistande parter utan måste syfta till att hjälpa dessa att se sina roller som föräldrar i första hand för att kunna samarbeta för barnets bästa. Det får inte vara så att målsätt- ningen begränsas till att uppnå gemensam vårdnad.

SACO/SR delar departementets uppfattning att samarbetssamtal bör ges stark sekretess eller "familjerådgivningssekretess" som det benämns i promemorian. Det innebär att samma person eller samarbetsgrupp inte bör genomföra både samarbetssamtal och utredning om vårdnad eller umgänge. Detta bör vara en allmän regel oavsett var i förvaltningen verksamheten bedrivs. Föräldrarna bör kunna vara säkra på att de kan tala fritt utan hämmande hänsyn till en eventuell framtida utredning i vårdnadsfrågan.

Det är dock en brist i promemorian att kompetensen hos dem som skall leda samarbetssamtalen överhuvudtaget inte vidrörs. Utredaren inventerar visserligen de komplicerade uppgifter som samtalsledaren har, men synes omedveten om hur svårt det är att lösa dem. För att samarbetssamtalen skall vara meningsfulla och ge resultat krävs, att den befattningshavare som leder samtalen har kvalificerad utbildning såväl i samarbetsmetodik, konfliktbearbctning och kristeori som i barn- och utvecklingspyskologi.

SACO/SR stödjer förslaget i Carl Göran Svedins promemoria att barnpsykologiska konsultationssamtalochsamarbctssamtalbörerbjudas samtliga föräldrar i samband med ansökan om äktenskapsskillnad och anser även att viss kraft bör läggas ned på att motivera föräldrarna till att detta i dessa samtal. För att detta skall kunna förverkligas bör som utredningen föreslår, kommunerna åläggas att bygga upp en verksamhet med barnspykologer för samarbetssamtal och barnpsykologiska konsul- tationssamtal. Domstolarna bör ges möjlighet att initiera sådana samtal i enlighet med förslaget.

SACO/SR hälsar vidare med tillfredsställelse förslaget'att samtliga kommuner skall åläggas att hålla verksamhet med samarbetssamtal och att detta således skall göras till norm för alla föräldrar i vårdnadstvist. Det är ett rättvisekrav att denna möjlighet ges till alla som behöver den oavsett i vilken kommun man är bosatt. De erfarenheter som under åren har samlats om samarbetssamtal som metod för att lösa vårdnadstvister visar entydigt att barns behov och barns rätt bäst tillgodoses genom samförståndslösningar uppnådda på detta sätt.

Promemorian klargör inte vad kravet på kommunerna att hålla denna verksamhet konkret innebär. Detta gäller särskilt vilka konsekvenser detta

• Sida 111
•  Original

Bilaga 3

får för redan existerande verksamheter inom landstingskommunala familjerådgivningsbyråcr. Skall dessa upphöra med sin verksamhet med samarbetssamtal. Vidare är det oklart hur kommunerna skall "hålla verksamhet". Är kravet tillgodosett om det finns sådan verksamhet inom kommunen? Kan kommunen kontraktera landstingskommunala eller privatpraktiserande professionella samarbetssamtalare?

SACO/SR vill här framhålla att skyldigheten att hålla verksamhet med samarbetssamtal skall vara en primärkommunal skyldighet och i regel bedrivas inom ramen för kommunens verksamhet. Detta hindrar inte att det sker i samarbete med annan huvudman som har personal med kompetens härför anställd.

Ett krav på stark sekretess för samarbetssamtal ställer stora krav på många kommuner att göra personalförstärkningar så att detta är möjligt att genomföra.

Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen skyldighet att arbeta även förebyggande. Barns behov tillgodoses naturligtvis bäst om en slitsam vårdnadstivst inte uppkommer. Ett sätt att förebygga vårdnadstvister är att erbjuda familjerådgivning i tillräcklig omfattning i alla kommuner. SACO/SR anser bl.a. av detta skäl att det är en felaktig bedömning att tro att reformen inte kommer att ställa ökade ekonomiska krav på kom- munerna.

Sveriges domareförbund

Förbundet tillstyrker förslaget, som även innebär att samarbetssamtalen bör komma till stånd innan domstolen beslutar om vårdnadsutredning. Däremot sägs inget om hur ett beslut om samarbetssamtal skall inverka på ett interimistiskt beslut. Enligt förbundets mening borde ett beslut om samarbetssamtal regelmässigt leda till att den gemensamma vårdnaden får bestå under dessa samtal och alltså inte lösas upp genom ett interimistiskt beslut. Däremot kan det bli nödvändigt att interimistiskt besluta om vem barnet skall bo hos.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet har inte någon erinran mot förslaget om samarbetssamtal i alla kommuner.

Samfundet vill understryka vikten av att det är olika personer som ansvarar för samarbetssamtal och vårdnadsutredning samt att samarbets- samtalen omfattas av familjerådgivningssekretess.

Samfundet avstyrker förslaget om att domstolarna ska kunna förordna om samarbetssamtal utan föräldrarnas samtycke.

Det är i och för sig angeläget att samarbetssamtal kommer tillstånd, jämför SOU 1987:7 s. 160-162. Samarbetssamtal bör emellertid vara frivilliga. 1 de flesta fall där samarbetssamtal kan vara till gagn har de dessutom redan förekommit när vårdnadsärendet anhängiggörs i domstol.

• Sida 112
•  Original

Bilaga 3

Påtvingade samarbetssamtal har ringa förutsättningar att lyckas. Den föreslagna bestämmelsen i 6:18 skulle därför troligen endast innebära att ett beslut i vårdnadsfrågan försenades. Detta är till nackdel för barnet.

Föreningen Jurister vid Sveriges Allmänna advokatbyråer

Vikten av att söka uppnå samförståndlösningar kan inte nog understrykas. Föreningen hälsar därför med tillfredsställelse förslaget att kommunerna ålägges att hålla en verksamhet med samarbetssamtal. Sådana samtal bör inledas i ett så tidigt skede som möjligt. Situationen kan emellertid ibland vara sådan att samarbetssamtal inte kunnat komma till stånd före talans väckande. Skälen härtill kan vara t.ex. motsättningar mellan parterna eller behov av att snabbt erhålla ett rättens interimistiska beslut till följd varav tid inte funnits för förprocessuella samtal. Föreningen delar upfattningen att domstolarna bör ges en möjlighet att väcka frågan om samarbets- samtal - oavsett om dessa förekommit utomproeessuellt eller ej. Emeller- tid bör denna domstolarnas möjlighet inte resultera i beslut om sam- arbetssamtal om föräldrarna eller någon av dem helt motsätter sig detta. Det är i detta sammanhang synnerligen angeläget att understryka att det icke någon gång får förekomma att av part påkallade interimistiska beslut fördröjes på den grund att domstolen önskar att samarbetssamtal sker. Det är inte sällan av utomordentlig vikt att interimistiska beslut kan meddelas omgående såvitt avser såväl kvarsittande som vårdnads- och umgängesrättsfrågor.

Om en förälder visar ovilja att delta i samarbetssamtal kan detta som anförts i promemorian givetvis vara en beaktansvärd omständighet blanc] andra som bör vägas in vid bedömande av förälderns lämplighet som vårdnadshavare.

Beträffande frågan om vilken sekretess som skall gälla för samarbets- samtal bör tveklöst familjerådgivningssekretessen vara att föredraga. Samarbetssamtalen skall av kommunerna anförtros andra handläggare än de som skall handha utredningar rörande vårdnad och umgänge. För att samarbetssamtalen skall få åsyftad effekt skall alltså dessa hållas helt fristående från all annan utredningsverksamhet och inte på något sätt ingå i en eventuell blivande utredning av vårdnad och umgänge.

Rädda Barnens riksförbund

Rädda Barnen välkomnar förslaget om att samarbetssamtal ska erbjudas föräldrar i alla kommuner samt förslaget om att domstolarna i mål om vårdnad och umgänge ska ges möjlighet att ta initiativ till att sam- arbetssamtal kommer till stånd.

UFR

Till följd av nuvarande och föreslagna lagändringar förlorar merparten av skilsmässobarnen kontakten med den icke-vårdnadshavande föräldern.

• Sida 113
•  Original

Bilaga 3

Promemorian bör ställa mycket större krav på kompensation hos dem som leder dessa samtal, då en betydande del av dagens familjesplitt- ringsproblematik är att hänföra till svag kompetens och bristande lämplighet hos personer som i sin tjänst arbetar med familjeärenden och mål.

UFR tillstyrker delvis promemorians förslag om samarbetssamtal.

Däremot är vi av den uppfattningen att samarbetssamtalen kommer att minska då de är frivilliga. Den part som vet att han eller hon är den mest lämpade, därför den andra är förhindrad exempelvis genom arbete, och arbetstider, att ta det faktiska vårdnadsansvaret kommer att utebli då denna inför domstol alltid kan ange en trovärdig och ej, bevisbar anledning". Den verkliga anledningen att man ensam vill ha vårdnaden för att omintetgöra den andra föräldern anger man givetvis inte.

UFR delar promemoirans förslag på sid 18 om det utökas med: Rätten - skall vid mycket märkbart vite förordna om samarbetssamtal om det råder oenighet i vårdnad och umgänge.

Centerns kvinnoförbund

Förslaget om att alla skall erbjudas samarbetssamtal i sina kommuner för att finna bra vård och umgängesformer tillstyrker vi. Dessutom vill vi understryka promemorians förslag att ålägga kommunerna att hålla denna verksamhet. Det bör vara obligatoriskt att kalla till ett samtal så snart någon separerar och begär att vård och umgänge ska prövas rättsligen. Om bara en av parterna infinner sig ska detta inte vara något hinder. All information om förälderns förhållande till barnen är av vikt. Dessutom vill vi framhålla betydelsen av att parterna kan välja samtalsledare. Det kan t.ex. finnas avtal mellan kommunen och landstinget att utbyta tjänster i detta avseende. Vi anser att det är betydelsefullt att socialnämnden får besluta i umgängesärenden. Om kommunerna åläggs denna skyldighet måste socialnämnden ges förutsättningar resursmässigt, både ekonomiskt och personellt. Vad gäller samarbetssamtal ska samma regler gälla oavsett föräldrarnas civilstånd. Överilade beslut kan förhindras med sam- arbetssamtal. Separationen kan bli mer genomtänkt.

Med hänvisning till ovanstående faller förslaget att domstolarna ges möjlighet att initiera samarbetssamtal. Givetvis kan domstol föranstalta om fortsatta samtal men uppgiften att initiera samtal åvilar i stället socialnämnden som obligatorium.

Folkpartiets kvinnoförbund

Det bör åligga varje kommun att tillse att möjligheter till samarbetssamtal med där för väl utbildad personal. Samarbetssamtal skall inte kunna utgöra underlag för en vårdnadsutredning. Leder inte samarbetssamtalen till en lösning av vårdnadsfrågan, skall vårdnadsutredare utses, som inte har tidigare anknytning till föräldrarna eller barnet. Vårdnadsutredning

• Sida 114
•  Original

Bilaga 3

skall också förordas om det under samarbetssamtalen framkommer misstanke om misshandelsbrott eller sedlighctsbrott begåtts mot någon under 18 år.

Domstol skall kunna förorda om samarbetssamtal även om båda föräldrarna inte har samtykt till detta. Beslutet skall fattas innan domstolen beslutat om vårdnadsutredning. Vägrar en förälder att delta i samarbetssamtal skall skälen för detta undersökas.

Moderata kvinnoförbundet

Kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med samarbetssamtal och domstolen kan uppdraga åt socialnämnden att anordna sådana samtal. Majoriteten av landets kommuner erbjuder numera samarbetssamtal för att lättare lösa vårdnads- och umgängestvister. Erfarenheter hittills av verksamheten är god och helt i linje med vad MKF anser. Samarbets- samtal har visat sig vara en framgångsrik metod och bör därför finnas tillgänglig i alla kommuner. Dock bör det påpekas att kommunernas skyldighet att tillhandahålla samtalsledare bör tolkas så att kommunen kan anlita personal både inom och utom egna organisationen. Kyrkan, föreningar och enskilda erbjuder i många fall en mycket hög kvalitet på samarbetssamtal.

MKF håller inte med utredningen i synen på sekretessfrågan. Erfaren- heten visar att samarbetssamtal under socialtjänstsekretess inte uppfattas som en nackdel för några inblandade parter. Tvärtom fungerar det alldeles utmärkt när samtalsledaren både leder samarbetssamtalen och gör utredningen. Ofta är det så att parterna efterfrågar samma person och för MKF skall föräldrarnas val och önskemål vara avgörande.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

SSKF tillstyrker förslaget innebärande kommunernas skyldighet att ha en verksamhet med samarbetssamtal och att domstolen skall kunna uppdra till kommunerna att anordna samarbetssamtal i mål om vårdnad eller umgänge. Även sedan en rättslig process är avslutad skall kommunerna stödja föräldrarna med att erbjuda denna service.

llusmodersförbundet Hem och Samhälle

Utredningen talar för värdet av samarbetssamtal. En strävan måste alltid vara att undvika onödiga vårdnadsprocesser, vilka kan vara till skada för barnet och förstärka konflikt mellan föräldrarna. Det har visat sig att föräldrar ofta kan enas ivårdfrågan efter genomförda samarbetssamtal. Förbundet stöder förslaget att kommunerna ska sörja för att föräldrarna erbjuds möjlighet till samarbetssamtal. Den rättsliga processen bör ordnas så enkel och skonsam som möjligt. Förbundet vill dock peka på: att föräldrar, som inte vill vända sig till kommunen vid en tvist, ska ha en

[H

• Sida 115
•  Original

Bilaga 3

valfrihet och alternativ till kommunens samtalsledare, t.ex. till en präst

att alternativa samtalsledare ska innefattas i departementets slutliga beslutsförslag att gälla även innan ärendet nått domstol då, enligt förslag, domstolen kan uppdra till social nämnd eller annat organ att anordna samarbetssamtal.

FoR

I förarbetena bör infogas vikten av att samtalsledarna är två, helst av olika kön. l promemorian skrivs ibland "samtalsledaren" (t.ex. s. 41) och ibland "samtalsledarna" (t.ex. s. 39). Redan i Fost yttrande 800331 över SOU 79:63 skrev vi (s. A 5:3):

"Co-terapeuterna, obs av skilda kön, skall vara en levande modell för föräldrarna. De skall komplettera varandra och samtidigt vara jämnspclta, samtränade och inte konkurrerande. De skall vara lika kunniga, lika starka, men ha olika sätt att uttrycka sin skicklighet, kunskap och styrka. (Se t.ex. Bente och Gunnar Öberg: Skilsmässa, sorg och förluster, s. 155- 156)”

I förarbetena måste också klart framgå att samtalsledarna inte i ett senare skede får bli vårdnadsutredarc, vilket tyvärr ofta är fallet i dag. Samtalsledarna skall - förhoppningsvis - av föräldrarna uppfattas som konfliktsbehandlare. Vårdnadsutredarna bör däremot endast ses som insamlare av ett beslutsunderlag för domstolen. Dessa två roller går inte att förena i ett och samma ärende.

FOR tillstyrker reservationslöst att domstol ges möjlighet att initiera samarbetssamtal.

Elsa Nyberg

Vi välkomnar förslaget att domstolen får hänvisa föräldrar i tvist om vårdnad och umgänge tillsamarbetssamtal. Vi vill att detta skall bli regel och att det skall ske ialla ärenden där en tvist är under uppsegling, helst före första förberedande förhandling. Några av oss har god erfarenhet av samarbete med advokater som hänvisar föräldrar till familjerättssektionen redan innan stämningsansökan inges. Om ett sådant samarbete kan inledas görs de största vinsterna, eftersom vi tyvärr ibland sett hur ombud gått in och skärpt konflikten i det vällovliga syftet att vinna målet för sin huvudman - ofta på bekostnad av barnets rätt att få sina behov tillgodo- sedda.

Vi vill särskilt betona den speciella kompetens i dessa ärenden som utvecklats i de kommuner som valt att inrätta familjerättssektioncr. Vi tror inte att det någon annanstans finns sådan samlad kunskap om sociala, psykologiska ochjuridiska sammanhang i kombination med kunskaper om barns behov och förmåga att balansera det pedagogiska och psykologiska innehållet i behandlingsarbetct. Vi vet att samarbetssamtal kan bli framgångsrika med initialt lågmotiverade eller till och med helt omotive- rade föräldrar, därför är en regel om samarbetssamtal viktig i samtliga

ll)

• Sida 116
•  Original

Bilaga 3

tvister. Vi befarar nämligen att det i domstolen är svårt att göra bedömning av vilka ärenden som kan komma i fråga.

Vi ser med tillfredsställelse att det blir obligatoriskt för kommunerna att erbjuda föräldrar möjlighet till samarbetssamtal (socialtjänstlagen ä 12 a,). Vi vill också hänvisa till Socialstyrelsens utredning (jmf Socialstyrelsen redovisar 1989:11 "Lönar sig samarbetssamtal") att verksamheten utöver mänskliga vinster också ger vinst i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Samtidigt ser vi att en ökad efterfrågan på samarbetssamtal, jämfört med nuläget, kommer att kräva utökade resurser på kommunal nivå. I många av våra kommuner finns i dag långa väntetider vilket omöjliggör den

tydliga inriktning mot förebyggande arbete som justitiedepartementet föreslår och även vi anser önskvärd.

Bodens kommun

Enligt utredningen kommer den obligatoriska skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal inte att innebära några organisatoriska konsekvenser för kommunerna. Utredningen anser också att det för att ge familjerådgiv- ningssekretess är tillräckligt med byte av handläggare vid övergång från samarbetssamtal till utredning. Vi anser att man inte kan se så förenklat på sekretessfrågorna. Det går inte att erbjuda familjerådgivningssekretess inom nuvarande familjerätt/socialförvaItning, eftersom bl.a. vittncspliktcn är olika för familjerådgivare/soeialsekreterare.

Ingrid Adamsson

Förslaget att kommunerna åläggs att hålla en verksamhet med sam- arbetssamtal är positivt. Förslagsställarna gör en bedömning att eftersom 80 % av landets kommuner redan erbjuder samarbetssamtal så kommer en lagstiftad skyldighet inte att påverka kommunens resursanvändning. Denna slutsats är felaktig. I dag då kommunen ej har en skyldighet, är just samarbetssamtal en arbetsuppgift som kan bortprioritcras vid för hög arbetsbelastning. Således när alla har rätt till och då domstolen kan besluta om samarbetssamtal blir en resursökning troligen nödvändig på de allra flesta håll.

l—'örslagsställarna för en diskussion om uppläggningen av samarbets- samtalen, vilken sekretess som skall gälla etc. Vikten av att samtalsledarna inte skall göra en eventuell vårdnadsutredning bör inte överbctonas. Efter ZO-årig erfarenhet vågar jag påstå att en handläggare som arbetar professionellt är så tydlig och klargörande beträffande vad som gäller redan när samtalen inleds, att ett eventuellt byte av samtalsledare inte blir avgörande för om samtalen blir framgångsrika eller ej.

1 promemorian framkommer att det är relativt vanligt att överenskom- melser träffas under förberedelsen vid domstolen, då föräldrarna ställs inför den nya situationen som en domstolsförbandling innebär. - Så sker säkert men kvalitéen i dessa överenskommelser är inte utredda. Vi har

• Sida 117
•  Original

Bilaga 3

erfarenheter av att alltför många känner sig osäkra och rädda i denna för dem helt ovana miljö, varför ombuden blir huvudaktörer. Parterna får en känsla av att deras talan förs över huvudet på dem och att de måste gå med, på överenskommelser för att inte ge intryck av att vara motsträvig/- icke samarbetsvillig. Många överenskommelser blir därför bara pappers- överenskommelser som inte fungerar utan ärendet hamnar, efter kortare eller längre tid, hos familjerätt, BUP eller i länsrätten.

Över huvud andas hela förslaget en syn att alla människor vid en separation har bearbetat denna, att de är klara med sin kris, med allt vad den innebär av bl.a. sorg, besvikelse, hämnd, så att de är beredda och kapabla till samarbete. Verkligheten är ju precis tvärtom. I de flesta fall är separationen så obearbetad att lagstiftarnas mening med gemensam vårdnad inte är för handen och hjälpen att klara ut krisen behövs för många under längre tid.

Domstolen skall avgöra om en samförståndslösning via samarbetssamtal går att uppnå. Att samarbetssamtal tidigare misslyckats skall kunna vara ett skäl för domstolen att ej besluta härom. -- Ett tidigare misslyckande kan resultera i något positivt vid ett andra försök. Dels har det hänt något hos parterna och dels kan det vara andra samtalsledare.

I' lagförslaget poängteras att ovilja från en förälder att detta i sam- arbetssamtal, liksom att en negativ inställning till gemensam vårdnad, kan tala emot föräldrarnas lämplighet alt. att den som inte motsätter sig bör bli vårdnadshavare.

Detta kommer att bli ett tungt vapen i händerna på ombuden. I en intervju i lokalpressen har både en advokat och en domare uttalat allvarliga farhågor att smutskastningen och krigföringen kommer att bli allvarligare med den nya lagen, då det än starkare skall bevisas varför man'intc vill ha gemensam vårdnad. '

Att villighet till gemensam vårdnad och samarbetssamtal relateras till lämplighet som förälder kan också bidraga till oäkta överenskommelser.

Att en person motsätter sig samarbetssamtal alt. gemensamvärdnad- beror ofta på allvarliga skeenden, vilket tydligen skall bagatelliseras i framtiden.

Qvinnojottren, Östersund

Kommunerna bör åläggas att erbjuda alternativ till samarbetssamtal till de kvinnor som, av rädsla för mannen, inte kan delta i sådana samtal.

Utredarnas syn på en persons vilja att delta i samarbetssamtal är onyanserad. Det är inte acceptabelt att det kan läggas en kvinna till last att hon inte önskar medverka i samarbetssamtal. Orsaken till oviljan kan vara att hon utsatts för fysisk eller psykisk misshandel av mannen. Risken är uppenbar att de verkliga förhållandena aldrig uppenbaras. Det ligger i misshandelsförhållandets natur att detta inte avslöjas, då kvinnan ofta skyddar sin förtryckare så långt det är möjligt. Utredarnas synsätt, sid 47, är mot denna bakgrund katastrofal för en misshandlad kvinna i en

• Sida 118
•  Original

Bilaga 3

vårdnads- eller umgängestvist.

Jonsson/Viklund

Det är bra att kommunerna ska sörja för att föräldrarna erbjuds samarbetssamtal. Viktigt med sekretesskrav.

Strömberg/Wetter

6 kap. 18 &: Redan i SOU 1979:63 anfördes, att det faktum att man inte önskade delta i samarbetssamtal skulle inverka på bedömningen av lämpligheten som vårdnadshavare.

Om en förälder vägrar delta i s.k. samarbetssamtal kan detta ha många orsakert.ex. mycket långvariga konflikteriäktenskapet, tidigare familje- rådgivning, ett icke acceptabelt beteende från andra makens sida. Det är inte rimligt att tro att en förälder i ett sådant läge som sammanhänger med skilsmässa eller separation skall kunna helt bortse från vad som förevarit tidigare och medge samarbetssamtal. Med den skrivning som föreslås i speeialmotiveringen kommer den förälder som är i underläge att oavsett omständigheterna i övrigt känna sig tvingad att detta i s.k. samarbetssamtal, som då blir helt fiktiva.

Man kan inte helt bortse från vad som anförts i promemorian, sid 48 sista stycket.

Det faktum att en förälder är inriktad på gemensam vårdnad innebär inte alltid att denne har en allmänt inriktad strävan mot goda förhållan- den till den andra parten. Det kan också vara så att den gemensamma vårdnaden kan vara ett utgångsläge för trakasserier mot vårdnadshavaren och barnet. Det fordras stor noggrannhet och omsorg i domstolen för att inte gemensam vårdnad skall beslutas slentrianmässigt och för att förenkla domstolsprocessen.

3 Gemensam vårdnad

Göta hovrätt

Hovrätten tillstyrker att domstolarna ges möjlighet att besluta om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldarna helst vill ha ensam vårdnad. De föreslagna formuleringarna i FB 6:5, (>:() och 6:10 synes dock hovrätten mindre lämpliga. När det i en lag eller förordning anges att någon yrkar, bestrider eller motsätter sig något avses bestämda ställnings- taganden. Att förstärka sådana termer med uttryck som "under inga förhålladen" eller "inte helt" såsom föreslås här synes ej vara förenligt med normalt svenskt lagspråk. Eftersom det dessutom förefaller att vara så att de fall man i promemorian vill beskriva närmast är de där en

• Sida 119
•  Original

Bilaga 3

förälder -för den händelse hans eller hennes yrkande om ensam vårdnad inte bifalls - inte motsätter sig gemensam vårdnad, förordnar hovrätten att detta uttryckligen anges i lagtexten.

Hovrätten kan inte ställa sig bakom uttalanden av det slag som förekommer på s. 51 och i speeialmotiveringen s. 89 (jfr även s. 63). Där sägs att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan tyda på att intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära och god kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre samt att det därför i många fall torde få antas att det är bäst för barnet om den andre föräldern får bli vårdnadshavare. Uttalandet framstår som alltför onyanserat. Anledningen till att en förälder helt motsätter sig gemensam vårdnad torde ofta vara att han eller hon anser att barnet far illa hos den andre föräldern eller är säker på att föräldarna inte i sådan grad skulle kunna enas- om barnets skötsel att gemensam vårdnad är möjlig. Uttalandet i promemorian kan leda till att föräldrar av rädsla för att annars helt mista vårdnaden går med på gemensam vårdnad trots att konflikten mellan föräldrarna är så allvarlig att gemensam vårdnad i praktiken är ett klart olämpligt alternativ.

Hovrätten tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta med varandra.

Kammarrätten i Jönköping

Gällande regler är utformade på ett sådant sätt att domstolen inte kan döma till gemensam vårdnad när ett yrkande om ensam vårdnad föreligger. Så är fallet även om parterna i andra hand skulle yrka gemensam vårdnad. Genom den föreslagna ändringen öppnas möjlighet för domstolen att döma till gemensam vårdnad även i fall där föräldrarna i vart fall alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. Kammarrätten tillstyrker att sådan möjlighet införs. Den föreslagna lagtexten har dock fått en olämplig formulering, som kan medföra många tillämpningspro- blem. När motsätter sig en förälder helt och när motsätter sig en förälder delvis? Hur skall man bestämma styrkan av ett förälders motvilja mot gemensam vårdnad? Numera torde lagstiftarens utgångspunkt vara att gemensam vårdnad skall vara huvudregel. Vad domstol därför måste utreda, när en förälder yrkar ensam vårdnad,,är om föräldrarna över huvud taget kan tänka sig gemensam vårdnad, och om det är bäst för barnet. En lämpligare formulering av 6 kap. 6 & l—"B vore därför "Vill en förälder att båda föräldrarna skall gemensamt utöva vårdnaden och anser den andre föräldern inte att gemensam vårdnad är utesluten, skall rätten förordna i enlighet med denna begäran, om detär bäst för barnet". [ (» kap. 10 5 första stycket sista meningen FB bör motsvarande ändringar av lagtexten göras, och även 6 kap. 5 & bör justeras i motsvarande mån. Med hänsyn till vårdnadsmålens indispositiva karaktär bör även lokution'en "om det är bäst för barnet" tilläggas till 6 kap. 10 å första stycket sista meningen FB.

Prop. 1990/91: 8

• Sida 120
•  Original

Bilaga 3

Stockholms tingsrätt

Möjligheten för domstolen att inte upplösa den gemensamma vårdnaden om ingen av föräldrarna helt motsätter sig detta tillstyrks där omständig- heterna är sådana att gemensam vårdnad är till fördel för barnet. Ändringen i lagtexten bör dock begränsas till att orden "skall" i nuvarande lagtext (6 kap. 5 &) byts ut mot ordet "kan". Härigenom uppnås på ett enklagre sätt den åsyftade ändringen. Av samma skäl föreslår tingsrätten att ändringen i 6 kap. 6 & utformas på följande sätt: "Vill en av föräld- rarna ha gemensam vårdnad kan rätten förordna i enlighet med denna begäran om detta är bäst för barnet."

16 kap. 6 5 a föreslås att rätten skall fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Detta behov förtjänar att understrykas, och ett införande i lagtext kan ha psykologisk betydelse. Tingsrätten motsätter sig därför inte att detta tas in i lagtexten men anser att det finns andra minst lika viktiga omständigheter som '.'ättcn skall beakta vid bedömningen. Tingsrätten vill dessutom framhålla att det inte endast är barnets behov av kontakt med föräldrarna som skall beaktas, utan också barnets rätt därtill. Av dessa skäl föreslår tingsrätten att paragrafen får följande lydelse: "Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall också barnets behov av och rätt till en god kontakt med båda föräldarna beaktas." , Även i 10 & finner tingsrätten anledning att föreslå en ändring. Tingsrätten föreslår att sista meningen'får lyda: Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt eller en av dent beroende på vad som är bäst för barnet.

Tingsrätten tillstyrker att föräldrarna i samband med faderskapsbekräf- telsert kan få gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden.

Riksskatteverket

Folkb'okföringsområdet berörs av den föreslagna ändringen i 6 kap 4 & föräldrabalken, som innebär utökade möjligheter för föräldrar att få gemensam vårdnad om sitt barn genom registrering hos pastorsämbetet. Om förslaget, såsom avses, träderi kraft den 1 oktober 1990 kommer den nya ordningen för pastorsämbetena att tillämpas under en mycket kort tid. Den 1 juli 1991 överförs ju folkbokföringsverksamheten från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Från och med den 1 juli 1991 kommer därmed även registrering av gemensam vårdnad efter anmälan att ske hos de lokala skattemyndigheterna. Den utökade möjlighet till registrering som föreslås bedöms emellertid inte medföra någon större belastning på folkbokföringsmyndigheterna. Det bör inte möta'några hinder att genomföra den föreslagna ordningen-redan den 1 oktober 1990. RSV tillstyrker följaktligen promemorians förslag.

1 20

• Sida 121
•  Original

Bilaga 3

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är av uppfattningen att gemensam vårdnad oftast är bäst för barn. Båda föräldrarna har kvar sitt ansvar. Då en förälder begär ensam vårdnad är det, som också påpekas i promemorian, inte självklart att det också är bäst för barnet att den gemensamma vårdnaden upplöses.

Enligt promemorians förlag skall domstolen ta upp en diskussion med föräldrarna om hur de ser på vårdnadsfrågan och pröva deras argument för olika alternativ. Om en sådan diskussion blir lyhörd och nyanserad kan det bli något av "klargörande samtal".

En positiv effekt av att skälen till att en förälder önskar ensam vårdnad diskuteras i domstolen är att det blir en markering från samhället att samarbete mellan föräldrar - gemensamt ansvar - mestadels är det för barnet bästa.

De uppenbara fall då gemensam vårdnad varken är önskvärd eller möjligt torde lätt vaskas fram - ensam vårdnad blir då det bästa för barnet. - Men den grupp föräldrar som låter egna negativa känslor till motparten styra en för barnet så allvarlig fråga som vårdnad kan förhoppningsvis fås att stanna upp och tänka en extra gång.

Socialstyrelsen biträder promemorians förslag i frågan. Förslaget om ett förenklat förfarande för att få gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden i samband med faderskapets fastställande tillstyrks. I de flesta fall görs faderskapsutredningen och föräldrarnas undertecknande i ett sammanhang på socialnämnden. 1 en hel del fall- kommer detta förfarande att ske redan innan barnet är fött. Socialnämndens godkännande sker däremot ibland efter föräldrarnas besök på socialförvaltningcn och görs aldrig förrän efter barnets födelse. Lagtexten i den föreslagna 6 kap. 4 & bör därför få en delvis annan utformning, så att det blir klart att en sådan anmälan till socialnämden kan göras i samband med att mannen och modern undertecknar faderskapsbekräftelsen i stället för som nu föreslås i samband med att nämnden godkänner bekräftelsen.

Eftersom socialnämnden ibland godkänner bekräftelsen vid ett senare tillfälle än föräldrarna undertecknar handlingen är det lämpligast att faderskapsbekräftelsen och anmälan om gemensam vårdnad upprättas på två skilda formulär. Skulle i något fall föräldrarna vilja återkalla sin anmälan om gemensam vårdnad innan socialnämnden godkänt faderskapct och aviserat pastorsämbetet, uppstår annars problem för socialnämnden hur de skall förfara med handlingen.

Domstolsverket

DV motsätter sig inte att domstolarna ges möjlighet att besluta om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad.

Det kan dock ifrågasättas om det praktiska värdet av regeln är så stort.

• Sida 122
•  Original

Bilaga 3

Tvisten mellan föräldrarna gäller regelmässigt den faktiska vårdnaden. Utgångspunkten för gemensam vårdnad måste alltjämt vara att föräld- rarna i princip kan enas i alla frågor som rör barnet. Kan föräldrarna inte komma överens om vem som skall ha den faktiska vårdnaden torde gemensam vårdnad vara utesluten även i framtiden. För att bestämmelsen skall kunna tillämpas krävs att domstolen kan utröna dels att båda föräldrarna i vart fall i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad, dels att föräldrarna är ense om den faktiska vårdnaden. Vidare måste det vara sannolikt att föräldrarna kan komma överens i umgängesfrågorna. Det måste höra till undantagen att föräldrarna fortsätter att tvista om den juridiska vårdnaden trots att de är överens i alla praktiska frågor. För undantagsfallen torde den föreslagna regeln ha ett visst värde.

Enligt DVs uppfattning ligger emellertid det främsta värdet i den ytterligare markeringen av gemensam vårdnad som huvudregel även sedan föräldarna beslutat sig för att gå skilda vägar. På så sätt kan föräldrarna förmås att åtminstone överväga om inte fortsatt gemensam vårdnad är ett tänkbart alternativ.

DV vill dock varna för att ett ökat antal vårdnadstvister i ett senare skede kan bli följden om domstolarna tillämpar den föreslagna be- stämmelsen alltför frikostigt.

För att domstolen skall kunna förordna om gemensam vårdnad krävs således en uppriktig vilja från båda föräldrarna att försöka enas i alla frågor. Det är därför olämpligt med uttalanden av det slag som förekom- mer på s. Sl och i speeialmotiveringen s. 89 i promemorian (jfr även s. 90). Där sägs att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan tyda påatt intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära och god kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre samt att det därför i många fall torde få antas att det är bäst för barnet om den andre föräldern får bli vårdnadshavare. Även om uttalandet modifieras något i nästa mening anser DV dels att slutsatsen i sig är felaktig, dels att uttalandet är olämpligt. Slutsatsen är felaktig eftersom det förhållandet att en förälder inte anser sig kunna samarbeta med den andre när det gäller vårdnaden inte behöver innebära att han kommer att motsätta sig umgänge mellan den andre föräldern och barnen. Uttalandet är olämpligt eftersom det kan leda till att föräldrar av rädsla för att ställa sig i dålig dager och kanske helt mista vårdnaden, går med på gemensam vårdnad trots att konflikten mellan föräldrarna är så djupgående att gemensam vårdnad i realiteten är ett omöjligt alternativ.

DV tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta med varandra.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet

På skäl som anges i betänkandet och som finner stöd av den särskilda promemorian av överläkaren Carl Göran Svedin tillstyrker fakultetsstyrel- sen att reglerna i föräldrabalken ändras för att ge något ökat utrymme för användningen av gemensam vårdnad. Den föreslagna lagtexten är emellertid inte tillräckligt genomarbetad för att i nuvarande skick läggas

• Sida 123
•  Original

Bilaga 3

till grund för lagstiftning.

l förslaget till 6 kap. 5, 6 och 10 åå i betänkandet talas om att en förälder "under inga förhållanden" vill ha gemensam vårdnad eller att han eller hon "helt" motsätter sig gemensam vårdnad. Dessa uttryckssätt är för oklara. I motiven anges (s. 50) en mera preciserad innebörd av de angivna uttrycken, nämligen att en förälder i första hand vill ha vårdnaden ensam men att han eller hon alternativt föredrar gemensam vårdnad framför att den andre föräldern får vårdnaden ensam.

Lagtexten och motiven innebär att gemensam vårdnad skall komma ifråga endast om båda föräldrarna är beredda att acceptera gemensam vårdnad som alternativ till att den andre föräldern får vårdnaden ensam. Emellertid borde det isak vara möjligt att gå något längre till förmån för gemensam vårdnad än som skett i betänkandet. Fakultetsstyrelsen menar att barnets bästa kan tänkas motivera gemensam vårdnad även om enbart en av föräldrarna förklarar sig kunna acceptera ett sådant arrangemang. Ett inte opraktiskt exempel kan vara att modern, hos vilket barnet bott och skall bo, vill ha vårdnaden ensam, samtidigt som fadern önskar gemensam vårdnad utan att ha intresse av att för sin del begära att få vårdnaden ensam. Det kan tänkas att det är i barnets intresse i ett sådant fall att gemensam vårdnad kommer till stånd mot moderns önskemål. Ett sådant svar kan emellertid inte ges generellt utan blir beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Även om modern idetta exempel aldrig vill medge inför rätten, att hon kan tänka sig gemensam vårdnad, kanske hon skulle lojalt rätta sig efter ett förordnande därom. Det kan då vara i barnets intresse att gemensam vårdnad kommer till stånd. Omständigheterna kan emellertid också tänkas innebära att föräldrarna har så djupgående samarbetsproblem, att gemensam vårdnad inte kan förväntas fungera på ett tilifredsställande sätt mot ena förälderns önskan. Gemensam vårdnad bör då inte komma ifråga.

Frågan om lämpligheten av gemensam vårdnad, när blott en förälder öppet deklarerar sitt intresse därför, får sålunda avgöras med ledning av även den andre förälderns inställning och de slutsatser som rätten kan dra i fråga om hur gemensam vårdnad kan väntas komma att fungera. Beslutet bör kunna underlättas genom ett ökat utnyttjande av sam- arbetssamtal. Om emellertid blott en av föräldrarna önskar gemensam vårdnad, bör man emellertid knappast rekommendera denna vårdnads- form mot den andra förälderns önskan om inte omständigheterna i ett mål ger särskilt stöd för tanken att gemensam vårdnad ändå skall kunna fungera väl. Som framhållits i departementspromemorian finns det ju nämligen i svensk rätt inte någon möjlighet att lösa konflikter, om vårdnadshavarna är oeniga.

Ställer man sig positiv till tanken på ett ökat utrymme för gemensam vårdnad, faller det vidare i ögonen att det för närvarande inte heller är möjligt för en förälder att ensam väcka talan om införande av gemensam vårdnad, om vårdnaden tidigare tillerkänts en av föräldrarna ensam. En sådan möjlighet bör tillskapas.

• Sida 124
•  Original

Bilaga 3

Fakultetsstyrelsen framlägger nedan ett förslag till lagtext till 6 kap. 3- 6 och 8-10 55 föräldrabalken. Vid utarbetandet av förslaget har beaktats de synpunkter som hittills angetts. Vidare har emellertid eftersträvats ytterligare lagtekniska förenklingar. I nuvarande utformning liksom enligt promemorian handlar både 5 och 6 åå om att en förälder vill ha vårdnaden ensam, men paragraferna skiljer sig åt genom att vårdnaden varit gemensam enligt 5 & men tillkommit den andre föräldern ensam enligt 6 5. I det nedan framlagda förslaget har dessa två fall, som bör avgöras efter likartade principer, kunnat slås ihop till en ny 5 5.

Den nyss angivna uppläggningen har också gjrot det naturligt att flytta regeln om rättens möjlighet i mål om äktenskapsskillnad att utan yrkande upplösa gemensam vårdnad från 5 5 till 3 5, som i sitt andra stycke redan upptar en föreskrift om förfarandet vid äktenskapsskillnad.

Sammanslagningen av 5 och 6 55 till ett lagrum har vidare gjort det möjligt att ge den i departementspromemorian föreslagna 6 a ä:n paragrafnummer 6. Fakultetsstyrelsen tillstyrker införandet av en sådan regel, som betonar att barnets behov av kontakt med båda föräldrarna skall ges särskild betydelse vid valet av vårdnadshavare; härigenom antas s.k. umgängessabotage avvårdnadshavaren kunna bli motarbetat. Enligt sin lydelse anger den föreslagna regeln att barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna skall ges särskild betydelse vid bedömning- en av vad som är bäst för barnet. Avfattningen kan i och för sig peka på att gemensam vårdnad är att föredra framför att en förälder har vårdnaden ensam. Som nyss angetts är emellertid syftet med regeln enbart att ge ledning för vem av föräldrarna som ensam skall tillerkännas vårdnaden. Att detta måste vara den föreslagna regelns syfte framgår i stort sett också av lagens systematiska uppbyggnad, eftersom gemensam vårdnad för närvarande förutsätter full enighet därom mellan föräldrarna. Emellertid kan lagens systematiska utformning i åtminstone ett fall föranleda tvekan hos den som enbart läser lagtexten. Eftersom rätten vid äktenskapsskillnad har en möjlighet att utan yrkande häva en tidigare gemensam vårdnad om denna är uppenbarligen oförenlig med barnets bästa, kan en läsare av lagen i och för sig ställa sig frågan om inte den nu föreslagna regeln om betydelsen av barnets kontakt med båda föräldrarna samtidigt skall vara tillämplig och påverka bedömningen." Lagtekniskt är emellertid detta alltså inte avsett.

Lagtexten skulle emellertid bli klarare om det i den föreslagna, nya regeln om barnets behov av kontakt med båda föräldrarna uttryckligen anges att den enbart gäller det fall att vårdnaden skall tilläggas en av föräldrarna. Samtidigt skulle i lagrummet kunna föras in ytterligare en regel, som i görlig mån utstakar gränserna för beslut om gemensam vårdnad, när enbart en förälder begär sådan vårdnad men den andre föräldern säger sig vara emot en sådan lösning. 1 det nedan upptagna förslaget har 6 & utformats i enlighet med vad som nu sagts.

Vad särskilt angår möjligheten av gemensam vårdnad vill fakultets- styrelsen slutligen peka på att den föreslagna regleringen, som innebär

• Sida 125
•  Original

någon utveckling och en precisering av departementsförslaget, framgår Prop. 1990/9118 av förstaget till FB 63 st. 3, 6:4 st. 1 p. 2, 6:5 p. 2 och 6:10 p. 2, de Bilaga 3 senare tre lagrummen jämförda med 6:6.

Förslag till lagtext:

3 & Barnet står -:-:- förordnade förmyndare. Om det döms till äktenskapsskillnad -:-:— alltjämt är gemensam. I mål om äktenskapsskillnad kan rätten utan yrkande förordna att en av föräldrarna skall ha vårdnaden ensam, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

45

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräld- rarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av en av dem eller båda förordna att vårdnaden skall vara gemensam, om inte detta är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Vill endast en av föräldrarna att vårdnaden skall utövas gemensamt, skall rätten bifalla talan härom, om gemensam vårdnad är bäst för barnet.

Även utan förordnande av rätten kan föräldrarna få gemensam vårdnad genom registrering -:-:- (forts enligt betänkandet) -:-:- barnet är svensk medborgare.

5?)

Väcker en av föräldrarna talan om att få vårdnaden över barnet när detta står under vårdnad av den andre föräldern eller av båda föräldrarna gemensamt, skall rätten besluta om vårdnaden med hänsyn till vad som är bäst för barnet. En dom eller ett beslut som innebar att vårdnaden skall vara gemensam får dock meddelas endast om åtminstone en av föräldrarna föredrar sådan vårdnad framför att den andre föräldern får vårdnaden ensam.

6 5 Om en av föräldrarna begär eller föredrar gemensam vårdnad men den andre föräldern motsätter sig att vårdnaden anförtros föräldrarna gemensamt, får rätten besluta om gemensam vårdnad enligt 4 & 1 st., 5 5 1 st. eller 10 & endast om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl att anta att sådan vårdnad skall vara bäst för barnet. Även om vårdnaden skall tilläggas en av föräldrarna ensam skall rätten vid bedömningen av vad som är bäst för barnet fästa avseende särskilt vid barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna.

105 1 'x) Ut

• Sida 126
•  Original

Bilaga 3

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare och vill någon av barnets föräldrar -:-:- bäst för barnet. Om någon av föräldrarna föredrar gemensam vårdnad framför att den andre föräldern får vårdnaden ensam, skall rätten, om detta är bäst för barnet, förordna att barnet skall stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad.

.lO

Genom en gemensam vårdnad ges båda föräldrarna ett rättsligt ansvar för barnet. Genom att föräldrarna på så sätt efter en separation på lika villkor får ta del i vårdnaden om barnet skapas bättre förutsättningar för samförståndslösningar. Det är större ansvarstagande för båda föräldrarna, som en gemensam vårdnad innebär, ger också bättre grund för fortsatta nära och goda kontakter med barnet.

Den gemensamma vårdnaden ställer emellertid långtgående krav på föräldrarna. Föräldrarna måste kunna enas i sina omsorger om barnet. Praktiska frågor som t.ex. var barnet skall vistas och hur dess skolgång skall anordnas nödvändiggör en insikt hos föräldrarna om att de, med bortseende från de motsättningar som annars kan föreligga mellan dem, måste samverka i omsorgerna om barnet. Är stridigheterna mellan föräldrarna så djupgående att de inte kan överbryggas kan den gemen- samma vårdnaden vara till skada för barnet i stället för ett stöd och en trygghet för det. Som exempel på en nackdel med gemensam vårdnad vill jag peka på risken för att föräldrarna löser konflikten dem emellan genom att dela på den faktiska vårdnaden millimeterrättvist; barnet får t.ex. bo en vecka hos den ena, nästa vecka hos den andre etc. Det ligger i sakens natur att ett sådant arrangemang inte är ägnat att ge barnet stabilitet och trygghet i tillvaron.

Mot den bakgrunden kan gemensam vårdnad i den utformning den har idag inte göras ovillkorlig. Det skulle, på sätt framhålls i promemorian, innebära att föräldrarna tvingades in i en vårdnadsform som de inte kan bemästra.

På gränsen till en sådan ovillkorlighet ligger förslaget i promemorian att domStolen skall kunna bestämma att vårdnaden skall vara gemensam även i sådana fall då en eller båda föräldrarna yrkat ensam vårdnad, men ingen av föräldrarna "helt motsätter" sig gemensam vårdnad.

Jag biträder inte förslaget i den delen. Som jag redan framhållit måste den gemensamma vårdnaden bygga på båda föräldrarnas vilja till samverkan. Lämnas på sätt föreslås nu i promemorian utrymme för gemensam vårdnad på annan grund än föräldrarnas uttalade och bestämda vilja till samverkan uppkommer en betydande risk för att det samförstånd i omsorgerna om barnet, som utgör förutsättningen för att barnets behov skall kunna tillgodoses, inte kan nås.

Vad jag har sagt nu innebär att de förslag till ändringar i föräldrabalken som anges i 6 kap. 5 - 6 och 10 åå inte bör genomföras.

• Sida 127
•  Original

Bilaga 3

Malmö kommun

Det föreslås att anmälan om gemensam vårdnad skall kunna göras till socialnämnden i samband med faderskapsbekräftelsen, eller till pastors- ämbetet under förutsättning att förordnande om vårdnad inte har meddelats tidigare och att föräldrar och barn är svenska medborgare. 1» dag inges ansökan till pastorsämbetet. 0 Gemensam vårdnad och faderskapsbekräftelse är två olika juridiska begrepp och handläggningen bör därför ej förenklas så långt att de , sammanföres på samma blankett. I samband med faderskapsbekräftelsen är det viktigt att föräldrarna får en saklig information om vilka juridiska och praktiska konsekvenser gemensam vårdnad'får för dem. De bör . kunna få en enkel broschyr och anmälningsblankett i sambandomed faderskapsbekräftelsen för att sedan hemma ta ställning till anmälan, som sedan lämnas till pastorsämbetet. '

I Malmö är ca 75 % av de ogifta föräldrarna sa'mboehde vid barnets födelse, men närmare hälften separerar inom en treårsperiod. Förhasta- de beslut om gemensam vårdnad kommer attnmedföra ett ökat antal tvister om upplösande av den gemensamma vårdnaden. Dessa tvister är påfrestande för alla parter.

Vidare föreslås att domstolen skall kunna bestämma att vårdnaden skall vara gemensam även om någon av föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad. Förslaget markerar att det bedöms bäst för barnet att båda föräldrarna har samma juridiska ansvar. Så länge föräldrarna klarar att samarbeta med varandra på ett konstruktivt sätt fungerar förslagets intentioner. Emellertid visar erfarenheten sedan flera år att många föräldrar har svårt att klara samarbetet kring barnet då de har konflikt på vuxenplanet. Vårdnad- och umgängesfrågorna blir då mycket centrala för parterna och advokater engageras på respektive sida.

Det finns många exempel på destruktiva handlingar från parternas sida då de ej klarar att samarbeta kring barnet. Att försöka tvinga fram samarbete genom domstolsutslag om gemensam vårdnad kan ge så negativa konsekvenser för barnet att det positiva syftet med lagen går förlorat. Socialnämnden vill utifrån sin erfarenhet förorda stor försiktig- het med att använda möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja.

Gotlands kommun

Förslagets utgångspunkt är att gemensam vårdnad är mest förenlig med barnets intressen. Domstolen skall kunna döma till gemensamt vårdnad om inte en av föräldrarna helt motsätter sig detta. Enligt förslaget får det anses att en förälder med motstånd mot gemensam vårdnad har ett mindre intresse och ambition att söka upprätthålla en nära och god kontakt mellan barnet och den andra föräldern. En sådan inställning hos föräldern får, enligt förslaget, sedan tas till intäkt för att det bästa för

• Sida 128
•  Original

Bilaga 3

barnet är att den andra föräldern, som inte motsätter sig gemensam vårdnad, får bli vårdnadshavare. Författningstexterna i dessa stycken är något oklara eftersom avfattningen kan förstås så att ett totalt motsät- tande från en förälders sida skall vara helt bestämmande för rättens bedömning. Att rätten vid detta ställningstagande från förälder skall förordna i enlighet med vad som är bäst för barnet och därvid enligt motiven lägga en sådan inställning hos föräldern denne till last borde klarare framgå av författningstexten.

LO

l promemorian föreslås vissa ändringar i reglerna om vårdnad och umgänge. Förslagen syftar främst till att förstärka båda föräldrarnas ansvar för sitt barn även när föräldrarna inte lever ihop samt att motverka umgängessabotage.

LO anser det angeläget att reglerna utformas så att ett gemensamt föräldraansvar markeras. LO tillstyrker förslaget att gemensam vårdnad skall kunna komma ifråga så snart inte någon av föräldrarna helt motsätter sig den vårdnadsformen.

LO tillstyrker också förslaget att ogifta föräldrar ska kunna få gemen- sam vårdnad på enklare sätt än idag, nämligen genom en amälan i samband med att faderskapct bekräftas. Enligt LOs uppfattning bör man dock överväga att gå ett steg längre och göra gemensam vårdnad till huvudregel även för ogifta föräldrar, oberoende av om de bor ihop eller ej.

Enskild vårdnad skulle då istället kräva att någon av föräldrarna eller båda aktivt begär detta. lagstiftningens utformning har i dessa samman- hang utan tvekan en normbildande funktion och en huvudregel om gemensamt föräldraansvar även när föräldrarna inte är gifta med varandra skulle därvid ha betydelse.

Förslaget i promemorian är dock ett steg i den riktningen. Det är viktigt att informationen om tillämpningen utformas så att det blir naturligt att utgå från att båda föräldrarna har del i ansvaret för barnen.

SACO/SR

Som ovan nämnts instämmer SACO/SR i grundtanken att det är viktigt för barns utveckling med nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Vi delar emellertid inte utredarnas uppfattning, att den som motsätter sig gemensam vårdnad i regel är den minst lämpade vårdnadshavaren. [ dessa ärenden måste en ytterst noggrann utredning göras om orsakerna bakom förälderns inställning i vårdnadsfrågan. Motivet för föräldern kan vara att försöka skydda barnet från misshandel, sexuellt övergrepp eller vanvård p.g.a psykisk instabilitet hos den andre föräldern och är då snarare ett uttryck för ansvarstagande än för bristande samarbetsvilja.

Trots att det allmänt sett oftast är till fördel för alla parter med

Prop. 1990/91 : 8

• Sida 129
•  Original

Bilaga 3

samförståndslösningar finns det vissa typer av fall där detta är mycket svårt eller omöjligt att överhuvudtaget genomföra. Detta gäller t.ex. separationer som orsakas helt eller delvis av svår hustrumisshandel eller sexuella övergrepp mot barn. Promemorian har inte behandlat dessa speciella fall och de konsekvenser de har för den normala ordningen vårdnadsprocesser. Vilka konsekvenser för vårdnadsfrågan får um- geängessabotagc som motiveras av rädsla för incest eller misshandel, vilken dock inte kan bevisas?

Sveriges domareförbund

Förbundet tillstyrker förslaget att en domstol skall kunna förordna om gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna inte har den lösningen som sitt förstahandsaltcrnativ. lnnebörden av förslaget kan också uttryckas så att domstolen får förordna om gemensam vårdnad även mot parts bestridande.

Den lagtekniska lösning som föreslås för att uppnå detta är följande. 6 kap. 5 & föräldrabalken föreslås få den lydelsen att den gemensamma vårdnaden skall lösas upp om en av föräldrarna vill att vårdnaden "under inga förhållanden" längre skall vara gemensam. Då skall en av föräldrarna utses till vårdnadshavare efter vad som är bäst för barnet.

6 kap. 6 5 föräldrabalken föreslås få en andra mening, som innebär att, om en förälder vill ha gemensam vårdnad och den andre inte motsätter sig detta "helt", rätten skall förordna om gemensam vårdnad om detta är bäst för barnet.

Förbundet anser att den föreslagna lagtekniska lösningen är mindre lämplig av flera skäl. Till en början framstår det som olämpligt att i en författningstext knyta rättsverkningar till sådana oprecisa uttryck som "under inga förhållanden" och "motsätter sig inte ...... helt". Åtminstone en författningstext bör utgå från att en part antingen motsätter sig eller inte motsätter sig en viss lösning av vårdnadsfrågan.

Vidare blir det med promemorians förslag något oklart hur ett vårdnadsyrkande skall formuleras. Den förälder som enbart önskar ensamvårdnad skall enligt förslaget yrka detta och samtidigt ange att han/hon under inga förhållanden kan tänka sig en gemensam vårdnad..

Om däremot föräldern inte helt utesluter en gemensam vårdnad tycks promemorian utgå från att föräldern i första hand skall yrka ensam- vårdnad, i andra hand gemensam vårdnad. Att ha både ett yrkande om ensamvårdnad och ett om gemensam vårdnad, låt vara som ett andra- handsyrkande, framstår dock som inkonsekvent och motsägelsefullt. Ett yrkande om ensamvårdnad förutsätter ju enligt förslaget att man under inga förhållanden kan tänka sig en gemensam vårdnad, något som är svårt att hävda om man har ett andrahandsyrkande om gemensam vårdnad.

Förslaget måste även leda till att makar/föräldrar som vill skiljas och som är överens i samtliga frågor - bl.a. att den ene av dem skall bli

9 Riksdagen I OOO/()]. [sam/. Nr 8

• Sida 130
•  Original

Bilaga 3

ensam vårdnadshavare - i sin gemensamma ansökan till rätten måste säga att de "under inga förhållanden" kan tänka sig en gemensam vårdnad. Detta kan framstå som motbjudande eftersom de kanske har funnit att den gemensamma vårdnaden har varit ett mycket näraliggande alternativ för dem, men som de av praktiska skäl har valt bort för stunden.

En mera rätlinjig lösning vore att även i fortsättningen utgå ifrån - åtmintone lagtekniskt - att ett yrkande om ensamvårdnad är ett uttryck för en bestämd vilja att bli ensam vårdnadshavare för barnet. Däremot kan rätten ges en möjlighet att mot en parts bestridande förordna om gemensam vårdnad, om detta kan antas vara bäst för barnet. Lagtekniskt kan detta lösas förslagsvis så att efter första meningen i 4 kap. 5 & föräldrabalken införs en mening av följande innehåll: "Rätten får även låta den gemensamma vårdnaden bestå, om detta är bäst för barnet." l 6 & kan motsvarande ändring göras genom att andra meningen får följande lydelse: "Rätten får även förordna om gemensam vårdnad om detta är bäst för barnet." När det gäller bestämmelsen i 6 kap. 10 & föräldrabalk- en, dvs. när det är fråga om att flytta vårdnaden från en särskilt förordnad förmyndare till en av föräldrarna eller till båda, skulle det räcka med att låta kravet på enighet för gemensam vårdnad utgå i den nuvarande lydelsen.

Konsekvensen av de nu föreslagna ändringarna blir dock begränsade. Redan i dag försöker domstolarna i tvistiga vårdnadsmål - inom ramen för sin utredningsskyldighet - att utröna om parterna kan tänka sig en gemensam vårdnad med hänsyn till barnets bästa. I praktiken torde detta leda till att den gemensamma vårdnaden löses upp nästan enbart i de fall där föräldrarna helt motsätter sig denna lösning.

En annan fråga som inte har berörts aktualiseras när föräldrarna i första hand yrkar vårdnaden om och underhållsbidrag för barnet, i andra hand förklarar att de inte direkt motsätter sig en gemensam vårdnad. I det läget skall rätten enligt förslaget besluta om gemensam vårdnad, Men måste inte rätten då också ta ställning till hos vem barnet varaktigt skall bo med hänsyn till underhållsbidraget? Denna fråga måste enligt förbundets mening ges en uttrycklig lösning. En möjlighet, som ligger i linje med vad som föreslås beträffande interimistiskt beslut, är att rätten uttryckligen förklarar hos vem barnet skall bo.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet avstyrker förslaget om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad.

Gemensam vårdnad bör ha sin grund i en frivillig överenskommelse mellan föräldrarna. Enligt förslaget skulle föräldrarna kunna känna sig tvingade att medverka till gemensam vårdnad.

l promemorian sägs (s 51n och 52 ö) att "i många fall torde det därför få antas att det är bäst för barnet om den förälder som inte motsätter sig gemensam vårdnad får bli vårdnadshavare". Detta synsätt skulle få till

• Sida 131
•  Original

Bilaga 3

följd att de flesta föräldrar hävdade att de inte hade något emot gemensam vårdnad i och för sig. Domstolen skulle därför i dessa fall komma att döma till gemensam vårdnad vilket vore olämpligt. Gemensam vårdnad förutsätter till sin natur att föräldrarna kan samarbete om barnet. Om inte detta är möjligt bör man inte ha gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad utan grund i gott samarbete mellan föräldrarna medför i praktiken att den förälder som har barnet boende hos sig kan utesluta den andre från allt föräldraansvar och umgänge med barnet. En förälder som har gemensam vårdnad kan ej få beslut om umgänge av domstol och kan följaktligen inte heller erhålla verkställighet. Barnet kan på detta sätt helt fråntas möjlighet till umgänge med den andre föräldern.

Samfundet avstyrker förslaget om gemensam vårdnad för föräldrar som inte varit gifta med varandra.

Om föräldrar kan få gemensam vårdnad efter anmälan till socialnämnd i samband med faderskapsbekräftelse finns risk för att gemensam vårdnad blir ett krav för bekräftelse av faderskapct.

BRIS

BRIS välkomnar förslaget till att domstolen skall kunna döma till gemensam vårdnad även i sådana fall där en förälder eller båda har yrkat gemensam vårdnad, om gemensam vårdnad är bäst för barnet och så länge ingen av föräldrarna helt motsätter sig gemensam vårdnad.

Vi menar att tiden är mogen till en sådan förstärkning av det gemen- samma föräldraansvaret. BRIS har vid tidigare tillfällen framfört tankar kring obligatorisk gemensam vårdnad (t.ex. med sådan ordning som finns i Finland). Vi tror dock att Sverige ännu har ett par år kvar av normför- ändringar innan en obligatorisk vårdnad kan bli aktuell.

Föreningen jurister vid de Allmänna advokatbyråerna

Föreningen delar utredningens uppfattning att gemensam vårdnad inte skall göras obligatorisk. Beträffande utredningens övervägande avseende andra utvägar har föreningen följande synpunkter.

Idet fall att båda föräldrarna som ett alterativ till ensam vårdnad kan tänka sig gemensam vårdnad bör domstol kunna avstå från att upplösa den gemensamma vårdnaden. Om yrkande från part om ensam vårdnad emellertid inte återkallas i anledning av de initiativ från domstolen eller andra parten som under handläggningens gång väckts om gemensam vårdnad bör rätten inte kunna förordna om gemensam vårdnad. I denna typ av mål bör emellertid lämpligen inledningsvis - om parterna samtycker härtill - målet vila under någon tid för att parterna skall kunna beredas tillfälle till att pröva om gemensam vårdnad kan fungera i enlighet med domstolens och måhända någondera partens intentioner. Skulle, emellertid sålunda slutligen endera eller båda parterna vidhålla yrkandet om ensamvårdnad bör det inte förekomma att domsrolen avstår från

• Sida 132
•  Original

Bilaga 3

förordnande härom. Eljest föreligger överhängande risk för att dels den gemensamma vårdnaden inte fungerar dels att part snart nog återkommer till domstolen med ny talan om att ensam förordnas som vårdnadshavare. Om så finnes lämpligt bör givetvis under målets handläggning i tingsrätten samarbetssamtal initieras för att övertyga parterna om det lämpliga i gemensam vårdnad.

Föreningens uppfattning är att under hand har i samhället institutet gemensam vårdnad allt mer kommit att godtagas. Acceptansen i detta avseende bidrager till att nedbringa antalet tvistiga vårdnadsärenden. De fall där tvist förekommer är å andra sidan ofta komplicerade och konfliktfyllda samt påkallar ofta omedelbara interimistiska beslut.

I promemorian uttalas att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan tyda på att intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla goda kontakter mellan barnet och den andre föräldern är mindre. Givetvis kan ibland så vara fallet. Det är emellertid inte sällan så att konfliktsituationcn vid separationen omöjliggör för längre eller ' kortare tid ett etablerande av gemensam vårdnad utan att för den skulle den förälder som motsätter sig den gemensamma vårdnaden skulle anses till någon del brista i sitt föräldraskap. Det är viktigt att understryka att parterna skall inte behöva känna sig påtvingade ett gemensamt vårdnads— skap. Den som på goda skäl motsätter sig gemensam vårdnad bör inte på denna grund anses mindre lämpad som vårdnadshavare.

I promemorian föreslås att ogifta föräldrar genom anmälan till socialnämnden i samband med faderskapets fastställande skall kunna erhålla gemensam vårdnad. Förslaget har givetvis vissa praktiska fördelar men föreningen vill understryka de negativa konsekvenser som ett sådant anvisat förfarande ibland kan medföra. Det kan nämligen antagas att mannen ibland som villkor för att underteckna ett faderskapserkännande Ställer att vårdnaden om barnet blir gemensam. Detta kan förorsaka en onödig konflikt vid faderskapets fastställande. Det är inte heller alltid självklart att vårdnaden för ogifta föräldrar skall vara gemensam.

Som hittills bör fordras viss föräldrarnas aktivitet för att erhålla gemensam vårdnad. Redan nu till bud stående sätt att åstadkomma gemensam vårdnad bör vara tillräckliga.

På anförda skäl avstyrker sålunda föreningen förslaget att gemensam vårdnad skall kunna skapas genom anmälan till socialnämnden.

Rädda Barnens riksförbund

Organisationen ser mycket positivt på förslaget om att ogifta föräldrar ska kunna få gemensam vårdnad genom en amälan till socialnämnden i samband med att faderskapct faställs.

Rädda Barnen instämmer i att domstolen även i framtiden skall avgöra vårdnadsfrågan när gemensamt vårdnad inte är aktuell. Att en uttrycklig bestämmelse införs om att domstolen därvid skall fästa avseende särskilt vid barnets behov av båda sina föräldrar ser vi som utomordentligt

• Sida 133
•  Original

Bilaga 3

positivt. UFR

Promemorians förslag om att den trilskande föräldern kan mista vårdnadsrättcn strider mot konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 9. Likaså om den ena föräldern själv utan saklig eller dokumen- terat grund vill ha ensam vårdnad fråntas den andra föräldern sin självklara rätt att deltaga och påverka barnets sociala uppväxt och framtid. Den förälder som inte vill samarbeta kring barnet skall mista den faktiska vårdnaden, inte den juridiska.

UFR anser att det är av största vikt att barnet får rätt att yttra sig om och ta ställning till sina egna förhållanden samt att detta kodifierasi familjclagstiftningen. Denna barnens rätt skall klart komma till uttryck vid föräldrarnas obligatoriska samarbets- och planeringssamtal, inte via den ena föräldern i domstolen.

All smutskastning föräldrarna emellan har enbart till syfte att starta utredningar och förhala dessa för att hålla barnet avskild från den ena förälder under tiden utredningen pågår.

Föräldrarnas leverne bör vara en fråga som skall klaras av i sam- arbetssamtal med de sociala myndigheter innan en domstolsförhandling.

Detta innebär att lagstiftningen måste ändras, så båda föräldrarna erhåller det juridiska ansvaret om barnet från födslen, likaså efter en skilsmässa för att tillförsäkra barnet en vardaglig kontakt med båda föräldrarna.

De föreslagna lagändringarna är till stora delar bra. Men för att säkerställa barnet rätten till båda föräldrarna i praktiken är dessa otillräckliga. Då den gemensamma vårdnaden inte är obligatorisk kan denna utan saklig grund upphävas av vårdnadshavaren i strid mot barnets umgängcs-förälderns och vilja.

UFR anser att gemensam vårdnad skall vara obligatorisk i och med faderskapserkännandet. Om en föräldrcr vitt avsäga sig vårdnaden skall detta antecknas i faderskapserkännandct eller ansöka om detta vid domstol.

UFR delar inte proemorians förslag i 6 5. I paragraf 6a delar vid utredningens uppfattning att det är av största vikt att barnet tillförsäkras en god kontakt med båda föräldrarna.

Paragraf 6 har en central betydelse för att barnet inte i praktiken avskiljs från den ena föräldern. Därför skall latexten ändras så att den gemensamma vårdnaden, inte utan dokumenterad saklig grund skall upphöra för den föräldrar som vill ta fortsatt juridisk ansvar, på grund av den andre motsätter sig.

UFR delar inte promemorians förslag om att vårdnaden inte skall vara gemensam om den ena föräldern helt motsätter sig detta utan dokumen- terad saklig grund som klart bevis för att det är till skada för barnet.

• Sida 134
•  Original

Bilaga 3

Centerns kvinnoförbund

Vår utgångspunkt är barnens bästa. Vi anser därför att. gemensam vårdnad bör gälla från barnets födsel, oavsett föräldrarnas civilstånd. Därefter får vårdnadsfrågan prövas vid behov. I-Ielt i linje med pro- memorian är vi tveksamma till att förorda gemensam vårdnad i de fall där det är emot en av föräldrarnas vilja.

Vi vill också påängtera vikten av att man så långt möjligt bör gardera sig mot de problem som kan uppstå när t.ex. mannen är av en annan nationalitet och kommer från ett land där kvinnans ställning inom ett äktenskap är en annan. Vi vill även rikta uppmärksamheten på de fall där kvinnor söker skydd hos kvinnojourerna och har barn med mannen de flytt från. Det får inte gå så långt att polisen kan göra husrannsakan på jourerna, då skulle hela deras verksamhet vara förfclad.

Folkpartiets kvinnoförbttnd

Gemensam vårdnad får aldrig göras obligatorisk. Denna fråga är så viktig att den noggrannt måste bedömas i varje enskilt fall.

Slutsatsen att den förälder, som inte motsätter sig gemensam vårdnad, är en lämpligare vårdnadshavare är alltför genrell och i många fall fullständigt felaktigt, vilket kan få förödande konsekvenser för utgången av vårdnadstvisten.

Kvinnoförbundet stöder förslaget att arbeta in valet av vårdnadsform för ogifta sammanboende föräldrar i de handlingar som används i samband med faderskapserkännande.

Moderata kvinnoförbundet

Förslaget innebär att gemensam vårdnad kan komma ifråga även om förädrarna inte är ense om det. Ogifta föräldrar skall kunna göra anmälan hos socialnämnden i samband med att faderskapct faställes. MKF vill - förorda stor försiktighet i dessa båda frågor. Gemensam vårdnad och faderskapsbekräftelse är två olika juridiska begrepp och bör inte sammanföras. Föräldrarna bör få en saklig information om de juridiska och praktiska konsekvenserna i samband med faderskapsbekräftelsen och sedan återkomma när de tagit ställning till en eventuell gemensam vårdnad. Förhastade beslut kan medföra ett ökat antal uppslitande tvister om upplösande av den gemensamma vårdnaden. (Som underlag harjag tagit Malmö där ca 75 % av de ogifta föräldrarna är sammanboende vid barnets födelse men inom en treårsperiod har närmare hälften separerat). Förslaget om att domstolen skall kunna bestämma om gemensam vårdnad även om någon av föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad är avsett för barnets bästa. Förslaget markerar att båda föräldrarna skall ha samma juridiska ansvar.

Detta är ett bra förslag så länge föräldrarna kan samarbeta med varandra. Men - hamnar föräldrarna i en konflikt visar tyvärr erfarenhet

• Sida 135
•  Original

Bilaga 3

att vårdnads- och umgängesfrågorna då får en alltför framträdande roll. Föräldrarna får svårt att skilja på sina olika roller och det positiva syftet med lagen går förlorat. Att försöka tvinga fram samarbete genom domstolsutslag om gemensam vårdnad kan tvärtom få negativa konse- kvenser för barnet. '

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Utredningen föreslår att möjligheterna till gemensam vårdnad skall utökas i förhållande till vad den nuvarande lagstiftningen ger utrymme till. Ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad om sitt barn, utöver på det sätt som finns nu, genom en anmälan till socialnämnden i samband med att faderskapct fastställs. SSKF tillstyrker förslaget.

SSKF motsätter sig inte direkt förslaget att ge domstolen möjlighet att döma till gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad. En förutsättning skall enligt förslaget vara att "ingen av föräldrarna helt motsätter sig gemensam vårdnad". Dock finns anledning att lyfta fram vissa svårigheter som kräver en lösning.

Förslaget ger stort utrymme för felaktiga tolkningar från domstolens sida. Föräldrar kan i efterhand hävda att de egentligen motsatte sig den gemensamma vårdnaden men att rätten inte förstod detta. Vidare kommer sannolikt många föräldrar att i domstolen försöka villkora den gemensamma vårdnaden. De går med på gemensam vårdnad under förutsättning att vissa praktiska och ekonomiska villkor är uppfyllda.

Risken för att föräldrar mot sin egen vilja tvingas till gemensam vårdnad är stor, eftersom utredningen slår fast att "i många fall torde det därför få antas att det är bäst för barnet om den förälder som inte motsätter sig gemensam vårdnad får bli vårdnadshavare".

Lagstiftning om gemensam vårdnad får inte utformas så, att den förälder som motsätter sig en sådan, nästan automatiskt anses vara mindre lämplig som vårdnadshavare. Många kvinnor begär idag vårdna- den om barnet eller barnen därför att den tidigare gemensamma vårdnaden gett utrymme för ständiga trakasserier. De har tvingats ta emot oändliga telefonsamtal, oanmälda besök osv där den gemensamma vårdnaden använts som täckmantel för ren förföljelse. '

Våld och misshandel är ingen ovanlig skilsmässoanledning. Det vore orimligt, om en starkt styrande lagstiftning i sådana fall skulle tvinga kvinnor till gemensam vårdnad. SSKF vill påminna om de svårigheter kvinnor har att bevisa misshandel och om alla de kvinnor som befinner sig på ständig flykt undan förföljande fd äkta män.

Svenska kvinnors vänsterförbund

Gemensam vårdnad borde göra det lättare att dela ansvaret för barnet. Idag råder oklarhet om ansvarsfördelning, om rättigheter och skyldigheter när en förälder är ensam vårdnadshavare och när föräldrarna har

I.!-

• Sida 136
•  Original

Bilaga 3

gemensam vårdnad. Det behövs bättre information om skillnaderna.

I-Iusmodersförbundet Hem och Samhälle

Sammanbrottet av ett äktenskap liksom vid en annan varaktig förbindelse medför alltid en svår situation för inblandade parter, inte minst för barnen. Det gemensamma hemmet med dess trygghet upplöses. För ett barns utveckling är det viktigt att barnet har nära och goda relationer och samhörighet med båda sina föräldrar.

Utredningar visar att gemensam vårdnad kan bidra till att främja goda förhållanden mellan barnetoch föräldrarna. Föräldrarnasgemensamma, juridiska ansvar ger större trygghet för barnet. Gemensam vårdnad skall alltid syfta till barnets bästa. Förslaget att ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad om sitt barn, likaväl som de som varit gifta, är bra. Vårdfrågan måste naturligtvis bestämmas från fall till fall, men strävan skall alltid vara det som är bäst för barnet.

FöR

FoR tillstyrker förslaget om gemensam vårdnad trots att en eller båda föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad endast under förutsättning att i speeialmotiveringen till 5 & införs ett tillägg ("här understruket) i andra stycket.

"Under förutsättning att ingen av föräldrarna helt motsätter sig gemensam vårdnad kan domstolen", om det är första gången vårdnaden prövas i domstol, "underlåta att bifalla en begäran om ensam vårdnad,

Motsvarande tillägg bör också införas i speeialmotiveringen till (> & 6 kap. FB.

FoR:s motivering är följande. Både i den allmänna och special- motiveringen framhålls med skärpa och med rätta att "En förälders motstånd mot gemensam vårdnad kan däremot tyda på att intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära och god kontakt mellan barnet och den andre föräldern är mindre". Samtidigt framhålls att en dylik förälder kan vara mindre lämplig som vårdnadshava- re.

Enligt FOR gäller detta i normalfallet, dvs. i vårdnadsmål där andra skäl inte direkt talar mot en av föräldrarna, endast innan de prövat gemensam vårdnad.

Men sedan föräldrarna prövat gemensam vårdnad och en eller båda funnit att det inte fungerar bra, får definitivt inte en begäran från en av dem om ensam vårdnad uppfattas som om denne enbart på denna grund skulle vara mindre lämpad som vårdnadshavare.

Skrivningen i promemorian kan dessvärre olyckligtvis uppfattas på detta sätt.

FoR tillstyrker reservationslöst förslaget om gemensam vårdnad för

[36

• Sida 137
•  Original

Bilaga 3

föräldrar som inte varit gifta med varandra.

Mansrollsgruppen

En i förslagen konsekvent redovisad tanke är att gemensam vårdnad ska kunna förordnas i de fall någon av föräldrarna inte helt motsätter sig detta. Dock saknas en i motiveringarna lämnad beskrivning om hur detta totala avståndstagande skall formuleras. För den av föräldrarna som inte har dylika invändningar är det av vikt att motpartens talan är underbyggd. Vilka kriterier ställs således för att avståndstagandet ska vara helt? Räcker ett ogrundat påstående från ena föräldern? Kan varje omotiverat avståndstagande föranleda ett förordnande om enskild vårdnad"? På dessa frågeställningar lämnas inget svar eller grund för bedömningen.

Idégruppen, som i övrigt ställer sig bakom de föreslagna ändringarna i detta avsnitt, hade välkomnat en regel- eller motiveringsskrivning med innebörd att de avståndstaganden som förälder gör mot gemensam vårdnad även måste motiveras så att bedömningsgrunder finns för målets fortsatta behandling.

Konkret föreslås ett tillägg till 6 kap. 6 & sista meningen enligt följande (tillägget har försetts med fet stil): '

"Vill en av föräldrarna att de skall gemensamt utöva vårdnaden och motsätter sig inte den andre föräldern med motiverade invändningar helt att vårdnaden skall vara gemensam, skall rätten förordna ienlighct med denna begäran om detta är bäst för barnet".

Konkret föreslås samtidigt ett tillägg till 6 kap. 10 & sista meningen enligt följande (tillägget har försetts med fet stil): "Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt om en av dem begär det och den andre, på motiverade grunder, inte helt motsätter sig det."

Elsa Nyberg

Vi anser attansökan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar är en rättshandling som kräver mer eftertanke än t.ex. ett kryss på en blankett i samband med bekräftelsen av faderskapct. Vår erfarenhet är att paren i denna ovana situation ofta är nervösa, eventuellt har ett nyfött skrikande barn med sig eller helt enkelt har alltför bråttom för att hinna sätta sig ' in i den fulla innebörden av gemensam vårdnad. Detta gäller speciellt i samband med det första barnets födelse och om den ena eller båda föräldrarna är utländska medborgare med Språksvårigheter. Vi anser att den nuvarande ordningen är fullt tillfredsställande dvs. en amälan till pastorsämbetet t.ex. i samband med anmälan om barnets namn. I likhet med reglerna då det gäller barns efternamn kan vi också tänka oss att en amälan till pastorsämbetet beträffande det första barnet kan innebära att gemensam vårdnad automatiskt tillerkänns efterföljande gemensamma barn.

• Sida 138
•  Original

Bilaga 3

Bodens kommun

Enligt utredningen kan inte gemensam vårdnad anses förenligt med barnets bästa vid vissa situationer. Exempelvis då konflikter mellan föräldrarna är så djupa och svåra att de överhuvudtaget inte förmår att samarbeta ens i frågor som rör barnet.

Vi ser i vår verksamhet många sådana, i övrigt lämpliga föräldrar. Dessa kommer sannolikt att känna sig påtvingade fortsatt gemensam vårdnad, trots att en/båda vill ha enskild vårdnad.

Av taktiska skäl väljs då gemensam vårdnad eftersom den förälder som är inriktad på det kan räkna med att bedömas som mer lämplig. Det innebär fortsatta konflikter om var barnet ska bo, om umgänget etc. och att föräldrarna "låser" varandra ytterligare. Det är svårt att se någon skillnad mellan konsekvenser av interimitiskt beslut om boende eller enskild vårdnad när det gäller den fördel föräldern får, som har barnet hos sig. Då beslutet begränsas till var barnet skall bo under utred- ningstiden kan den fortsatta gemensamma vårndaden ge upphov till konflikter enligt föregående stycke. Vår erfarenhet är att beslut om enskild vårdnad, även interimistiskt, kan komma som en befrielse för de par som saknar samarbetsförmåga. Det förbättrar ofta situationen för barnen, inte minst när det gäller umgänget.

Qvinnojouren, Östersund

Gemensam vårdnad är utmärkt för föräldrar som är överens. I alla andra fall är den olämplig. Det gäller särskilt i förhållanden där kvinnan p.g.a. misshandel eller av annan anledning känner sig pressad och underlägsen. Barn i dessa familjer tar ett stort ansvar för att utjämna obalansen i maktförhållandet i familjen. Det är uppenbart att barn far illa i dessa situationer. Det är därför direkt olämpligt att öka möjligheterna till gemensam vårdnad. Den bästa lösningen för barnen är tvärtom, att en av föräldrarna ensam utses till vårdnadshavare och att barnen därigenom slipper ansvaret för den frågan.

De skäl utredarna anför, sid 50-51, motiverar inte en ändring av reglerna. En förälders önskan att avbryta gemensam vårdnad måste respekteras av lagstiftaren. Qvinnojouren utgår från att en förälder yrkar ensam vårdnad först sedan den gemensammavårdnaden misslyckats. En anledningtill misslyckandetär ofta attumgängesrätten inte fungerar.En förutsättning för gemensam vårdnad är nämligen att bl.a. frågor om umgänge kan lösas mellan föräldrarna. Därför är en fortsatt gemensam vårdnad inte någon lösning för barnen. En ensam vårdnadshavare och ett reglerat umgänge framstår som den bästa garantin för att barnet ska få träffa båda föräldrarna. Utredarnas påstående att den förälder som motsätter sig gemensam vårdnad inte skulle tillgodose barnets bästa saknar helt grund. Det är i stället så, att den förälder som vill åtgärda en icke fungerande gemensam vårdnad tillgodoser barnets bästa.

• Sida 139
•  Original

J onsson/V iklund

Gemensamt vårdnadsansvar är obligatoriskt. Vid tvist gäller delad vårdnad (barnet bor lika lång tid hos båda föräldrarna) om inte geografiska eller andra särskilda skäl finnes. Delad vårdnad har konstaterats vara bra för barnet även om föräldrarna är i tvist. Barnet har då efter en skilsmässa fortfarande goda vardagskontakter med båda föräldrarna och upplever inte någon skilsmässa från någon av sina föräldrar. Detta anser vi vara ett barns rättighet och en bra utgångspunkt för att föräldrarna skall få ett gemensamt vårdnadsansvar.

Begreppen gemensam vårdnad och gemensamt vårdnadsansvar anser vi vara grundläggande. Därför anser vi inte att ogifta föräldra skall undantas. I promemorian står (på sid 52) att föräldrar som inte varit gifta kan stå i en sådan relation till varandra att de inte kan samarbeta så att gemensam vårdnad kan fungera. Därför kan man inte ha automatisk gemensam vårdnad. Om detta kan sägas att samarbetssvårigheter kan även gifta föräldrar ha. Man behöver inte utgå ifrån att sådana svårig- heter finns bara för att föräldrarna inte är gifta. Ur barnets synvinkel borde det råda lika regler oavsett i vilken form av förhållande deras föräldrar lever. Kontakten med barnet främjas med gemensam vårdnad och då är det kanske speciellt viktigt i sådana fall med samarbetssvårig- heter. Förälder med ett vårdnadsansvar är man oavsett om varit gift, sambo eller aldrig bott i ihop. Något kryss i en ruta ska inte behövas. Om inte automatisk gemensam vårdnad gäller även ogifta så finns möjligheten för modern ensam att välja om hon ska ha enskild vårdnad. Detta gör inte föräldrarna jämställda, och föräldrarskapet likvärdigt.

Automatisk gemensam vårdnad skulle lösa en rad problem i dagens samhälle.

- Barnets kontakt med båda föräldrarna främjas. - Att en förälder hindras från sjukhusbesök och information om barnets sjukdom blir inte längre möjligt. - Ingen förälder kan hindras från att besöka daghem och föräldramöten. - Båda föräldrarna får lika rättigheter och ansvar när det gäller val av skola; man får kallelser till föräldramöten, "kvartar" och man finns med på klassens adresslista. - Ingen kan förhindras att söka pass för sitt barn och förlägga sin och sitt barns ledighet utomlands. - Man slipper destruktiva processer om vårdnaden och umgänge. Särskilt om delad vårdnad blir förordat.

- Vid självdeklarationen kan båda föräldrarna ha "hemmavarande barn" och få samma grundavdrag. - Barn under 18 år kan vara folkbokförda hos båda vårdnadshavarna. - Båda föräldrarna bedöms lika vid ansökan om bostadsbidrag. - Underhållsbidrag uträknas med hänsyn till om den betalande arbetar deltid (för att vara med sitt barn). I dag tas ingen sådan hänsyn.

1.7 9

• Sida 140
•  Original

Bilaga 3

- Ingen av föräldrarna behöver känna sig underkänd eller diskvalificerad som förälder. - Vi slipper problemet med de "pappalösa" ungdomarna.

F.ndast om någon av föräldrarna är uppenbart olämplig som vårdnads- havare skall enskild vårdnad eller annan vårdnadsform dömas av domstol. Att någon av föräldrarna inte vill att den andre skall vara vårdnadshavare skall inte vara tillräckligt skäl för att upphäva det gemensamma vårdnads- ansvaret.

Således: Regel = gemensam vårdnad Undantag vid olämplig(a) förälder(rar) = enskild vårdnad

Till slut vill vi, liksom I-ID (D'I' 21 T] t/juni 89), ta avstånd från Carl Göran Svedins generella omdömen om att barn i olika åldrar har mest behov av förälder av samma kön. Vi vill understryka att det enda generella man kan säga är att barn har behov och rätt till båda sina föräldrar!

Samverkansgruppen

Man skriver vidare att gemensam vårdnad föreslås kunna komma ifråga inte bara om föräldrarna är ense om det utan också om ingen av dem helt motsätter sig denna vårdnadsform och man kan väl i detta samband fråga sig vad uttrycket "helt motsätter sig" innebär.

Strömberg/Wetter

6 kap. 5, 6 och 10 55 föräldrabalken innehåller formuleringar, som i den föreslagna lydelsen ger utrymme för godtyckliga bedömningar och subjektiva tolkningar. Vi syftar då på 5 5 "under inga förhållanden" och 6 & "motsätter sig inte den andra föräldern I—IELT att" vad gäller gemensam vårdnad.

En framtvingad gemensam vårdnad medför en fiktiv enighet. De konflikter som inte klarats ut kommer att gå ut över barnet, som känner att alla gräl och tvistligheter handlar om det. Barn i vissa åldrar får då känslan av att konflikterna enbart handlar om barnet och beror på dess existens.

- 6 kap. 6 a &: Formuleringarna i speeialmotiveringen ('s 92 i promemori-

an) tar inte hänsyn till att komplikationerna för barnet kan bli mycket allvarliga om man inte tar hänsyn till kontinuiteten. Man måste i dessa lägen ta hänsyn till barnets ålder och det faktum att det är barnet som får betala priset. Vi instämmer i att man i varje enskilt fall skall bedöma vad som är bäst för barnet. Detta kräver oftast stora specialkunskaper om barn och förutsätter'i varje enskilt fall att barnpsykiatrisk expertis skall höras. Den bedömningen skall ha avgörande betydelse i fallet. I synnerhet måste hänsyn tas till den bedömning av riskerna för barnet som den barnpsykiatriska utredningen ger underlag för.

Prop. l990/9l:8

• Sida 141
•  Original

Bilaga 3

4 Umgänge

Göta hovrätt

Hovrätten avstyrker förslaget om umgängessabotage.

Hovrätten delar uppfattningen att domstolarna vid valet av vårdnadsha- vare skall fästa stor vikt vid frågan om barnets kontakt med båda föräldrarna. Vårdnadsfrågan skall emellertid avgöras efter en bedömning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Att i lag särskilt framhålla en omständighet som särskilt viktig är därför inte lämpligt.

Hovrätten avstyrker förslaget om upplysningar om barnet. Som framhålls i promemorian torde det för de flesta föräldrar framstå som självklart att vårdnadshavaren lämnar behövliga upplysningar till dem som utövar umgänge med barnet. Om umgänget inte fungerar saknar en föreskrift om upplysningsplikt all betydelse.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten instämmeri att det är önskvärt att umgänge mellan barn och förälder inte bestäms på ett schabloniserat sätt som hittills i stor omfattning har förekommit. Det är dock inte endast domstolen som kan verka för att så inte blir fallet, utan även parternas ombud och deras agerande spelar härvid en stor roll. I första hand är det de som kan påverka vad föräldrarnas yrkanden och medgivanden kommer att omfatta. Det är ju föga meningsfullt att förordna om umgänge under annan tid än den föräldern själv önskar, eftersom risken då är stor att inget umgänge alls kommer till stånd. De torde därför vara svårt att komma ifrån problemet enbart genom lagändring. Bestämmelserna skulle i så fall bli alltför detaljerade.

Nuvarande bestämmelser ger domstolarna möjlighet att ivårdnadsmål beakta föräldrarnas vilja och förmåga att ge ett barn nära och god kontakt med båda föräldrarna. Kammarrätten vill i sammanhanget påpeka att de i promemorian redovisade slutsatserna av högsra domstolens dom den 19 juni 1989 DT 21 är alltför långtgående. I domen konstaterade I—ID först att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare, att barnet var tryggt samt att inget tydde på att barnet hade större behov av kontakt med den ena föräldern än med den andra. Därefter fäste domstolen avgörande vikt vid att den ena föräldern vägrat den andra föräldern umgänge med barnet. Det finns, enligt kammarrättens mening, inte någon anledning att införa bestämmelser som innebär att umgängessabotage skall tillmätas större betydelse ivårdnadsmål än vad I-ID gjort i nämnda dom. Såsom anförts i promeorian är emellertid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna så viktig att den bör komma till uttryck i lagtext. Den föreslagna lydelsen av 6 kap. 6 a & FB ger

• Sida 142
•  Original

Bilaga 3

emellertid intryck av att umgängesbeh0vet ensamt skall tillmätas avgörande betydelse i vårdnadsmål. Detta verkar dock inte ha varit avsikten. I motiven framhålles tvärtom att fler omständigheter än behovet av en god och nära kontakt med båda föräldrarna skall vägas in vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Kammarrätten föreslår mot denna bakgrund att det nya lagrummet får följande lydelse "Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall såväl vardera förälderns allmänna lämplighet som barnets behov beaktas. IIärvid skall fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna".

Lagen förutsätter i dag att föräldrar som har gemensam vårdnad kan komma överens i alla frågor som rör barnet, bl.a. i fråga om umgänge med barnet. Kan föräldrarna inte enas om hur umgänget skall utövas, måste den förälder som vill ha umgängesfrågan reglerad av domstol begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Så är fallet även om vårdnadshavarna är ense i alla frågor rörande barnet utom umgängets utövande. Med hänsyn till den ändring som föreslås av 6 kap. 5-6 åå FB kan befaras att vissa motsättningar mellan föräldrar kan finnas även om de alternativt kan tänka sig gemensam vårdnad. En ändring av 6 kap. 15 å andra stycket FB i detta hänseende bör därför enligt kammarrättens uppfattning allvarligt övervägas. I övriga frågor rörande barnet, med undantag av vad som föreslås gälla vid interimistiska beslut, bör dock tvistclösning vid domstol ej erbjudas när föräldrarna har gemensam vårdnad.

Den föreslagna regeln om upplysningsskyldighet är oprecis. Eftersom den inte är förenad med någon sanktionsmöjlighet, finns ingen anledning att i lagtext införa en sådan regel enbart i pedagogiskt syfte. Det kan dessutom ifrågasättas om inte redan den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 15 5 första stycket FB innefattar viss upplysningsskyldighet.

Stockholms tingsrätt

Det är tingsrättens erfarenhet att föräldrars svårighet att tala med varandra kan vålla problem vid umgänge mellan barnet och den förälder som inte har vårdnaden. Det kan därför vara av psykologiskt värde att lagstiftaren betonar vårdnadshavarens skyldigheter att lämna upplysningar om barnet, även om skyldigheten inte är förenad med någon sanktion. Tingsrätten tilllstyrker sålunda denna ändring.

Socialstyrelsen

Forskning och erfarenhet talar för att barn i allmänhet mår bäst av att ha kontakt med båda sina biologiska föräldrar även om dessa inte bor ihop. Umgängesproblem vid separationer och skilsmässor ökar. På soeialförvalt- ningar runt om i landet arbetar man dagligdags med att lösa umgänges-

• Sida 143
•  Original

Bilaga 3

tvister - före och efter domstolsförfarande. Samarbetssamtal kan lära föräldrar att förhandla exempelvis om umgänget. Den förälder som är öppen för samarbete är oftast bäst vårdnadshavare.

Socialstyrelsen biträder promemorians förslag att en särskild lagregel slår fast att en positiv attityd till umgänge skall ges en framträdande plats vid valet av vårdnadshavare. Självfallet bör dock orsakerna till en negativ attityd till umgänget noggrant utredas. Oviljan behöver inte alltid vara sabotage, utan kan vara baserad på en väl grundad rädsla.

En lagregel med föreskrift att vårdnadshavaren har skyldighet att lämna andra föräldern, men även andra umgängesberättigade, upplysningar om barnet som kan främja umgänge är ett pekfinger, som tyvärr behövs i många fall. - Vårdnadshavaren behöver också få information om vad som passerat vid barnets besök utanför hemmet. För barnets bästa krävs en ömsesidigdialog mellanvårdnadshavaren och umgängesföräldern/annan umgängesberättigad. När omständigheterna är så extrema att exempelvis vårdnadshavaren lever med barnet under hemlig adress för att undkomma andra förälderns trakasserier gäller naturligtvis inte regeln. Upplysningar skall lämnas om inte särskilda skäl med hänsyn till barnets bästa talar emot detta.

Det vore i de flesta fall önskvärt att vårdnadshavaren också hade skyldighet ge samtycke till att umgängesföräldcrn, om han/hon så vill, får ta kontakt med exempelvis lärare och daghem för att få veta lite om barnet i den världen. Sådan kunskap närmar barnet och umgängesföräl- dern och ger större möjlighet för barnet att föra en meningesfull dialog om den delen av sin tillvaro. - Som det nu är kan vårdnadshavaren ibland på mycket vaga grunder hindra att andra föräldern får upplysningar av nämnt slag.

Den föreslagna lagregeln kan på sikt ha en attitydförändrande effekt, då det genom den återigen markeras att samhället sätter barnets bästa i fokus.

Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag.

Domstolsverket

DV Tillstyrker förslaget om umgängessabotage.

DV avstyrker den föreslagna regeln om upplysningar om barnet. Om umgänget fungerar är det självklart att vårdnadshavaren lämnar behövliga upplysningar till dem som utövar umgänge med barnet. Om umgänget inte fungerar saknar en föreskrift av det här slaget all betydelse. Med hänsyn till att det är oklart vilka upplysningar som egentligen omfattas är det även orimligt att i -"en ovilja från vårdnadshavarens sida att lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget" tolka in en mera allmän obenägenhet att tillgodose barnets behov av utngängc, på sätt görs på s. 63.

JO

• Sida 144
•  Original

Bilaga 3

För en förälder som inte har del i vårdnaden om barnet är det av stor vikt att han i kontakter med vårdnadshavaren kan ges möjlighet att följa barnets utveckling. Härigenom stärks bandet mellan föräldern och barnet och förälderns umgänge med barnet underlättas.

Råder fullt samförstånd mellan föräldrarna rörande umgängesrätten kan föräldrarna också som regel utan begränsningar bistå varandra i frågor som rör barnet. För dessa situationer torde den i promemorian föreslagna bestämmelsen om upplysningsplikt för vårdnadshavaren sakna betydelse.

Även i de situationer där umgängesrätten har fastställts av domstol efter tvist mellan föräldrarna borde det framstå som en självklarhet för vårdnadshavaren att det som regel är till gagn för barnet att den andre föräldern får insyn i barnets förhållanden. Det kan lika fullt idessa fall vara av värde att vårdnadshavaren genom en bestämmelse i föräldrabalk- en görs uppmärksam på betydelsen av att den andre föräldern kan hållas underrättad om barnets förhållanden.

Det kan enligt min mening ifrågasättas om inte den föreslagna bestämmelsen bör kompletteras med ändringar i sekretesslagen. För närvarande kan bestämmelserna i 7 kap. 1 och 4 åå sekretesslagen tttgöra hinder mot att en förälder, som inte är vårdnt-tdshavt-tre, får ta del av uppgifter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som rör barnet. För den umgängesberättigade föräldern framstår det som orättfärdigt att han är förhindrad att få vetskap t.ex. om hur det går för barnet i förskolan.

Förslaget i promemorian omfattar även en skyldighet för vårdnadshava- ren att lämna även andra än förälder upplysningar om barnet. Förslaget avser bl.a. tidigare familjehemsföräldrar. Som tidigare sagts får en bestämmelse om upplysningsplikt mindre betydelse i fall då umgänget sker i samförstånd med vårdnadshavaren. Det är först i fall då umgängesrätten har fastställts av domstol som bestämmelsen kan få någon betydelse.

Föräldrar saknar i vissa fall möjlighet att utan beaktande av de omstän- digheter som föranlett separationen se till vad som är bäst för barnet. De kan inte enas vare sig i fråga om vårdnaden om barnet eller om det sätt på vilket umgänget med barnet skall utövas. Detta kan leda till att vårdnadshavare, även sedan umgängesrätten fastlagts genom dom, förhindrar eller försvårar för den andre föräldern att ha umgänge med barnet. Den umgängesberättigde föräldern är i sådana situationer hänvisad till det förfarande som anges i 21 kap. föräldrabalken. Men även efter länsrätts vitesföreläggandc enligt det kapitlet kan vårdnadshavaren vägra den andre föräldern umgänge med barnet. Det enda alternativ som därefter återstår är förordnande om hämtning av barnet genom polismyn- dighetens försorg. En hämtning av barnet under sådana ofta mycket uppslitande former kan få svåra negativa följdverkningar för barnet.

Det är därför positivt att på sätt nu föreslås genom en bcstätnmelsei föräldrabalken umgängesrättsfrågan lyfts fram vid bedömningen av vad

• Sida 145
•  Original

Bilaga 3

som är bäst för barnet. Det framstår emellertid samtidigt som angeläget att verkställighetsfrågorna tas upp till bedömning. Som jag tidigare antytt kan det starkt ifrågasättas om de nuvarande bestämmelserna är ändamåls- enliga då det gäller att tillförsäkra föräldern den umgängesrätt med barnet som har tillagts föräldern. Det finns anledning att redan nu överväga om inte verkställighetsfrågorna bör föras över till allmän domstol. Först härigenom nås en ordning som medger samtidig prövning av förälderns rätt till fortsatt vårdnad om barnet sett mot bakgrund av hans vägran att medverka till verkställighet av fastställd umgängesrätt för den andre föräldern.

Landstingsförbundet

Enligt ett föreslaget tillägg till 6 kap. 15 & föräldrabalken skall ett barns vårdnadshavare åläggas en skyldighet att, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana upplysningar till bl.a. den förälder som inte är vårdnadshavare, som kan främja umgänget med barnet. Som exempel på sådana upplysningar nämns i motivtexten uppgifter om barnets hälso- och sjukdomstillstånd. Det är i den delen tämligen oklart vad denna skyldighet egentligen har för reellt innehåll liksom vad som sker om skyldigheten egentligen inte uppfylls. Samtidigt är det enligt förbundets mening angeläget att man i den fortsatta beredningen av denna fråga samordnar det slutliga förslaget med förnyade överväganden kring det närliggande spörsmål som togs upp i riksdagsmotionen 1987/88:K429. Om också riksdagen enligt förslaget i konstitutionsutskottets betänkande WS$/89:- KU 14 avslog motionen - och denna därmed inte inkluderades i den ännu inte avslutade utredning av vissa sekretessfrägor som i övrigt blev resultatet av betänkandet - ingick inte det nu remitterade förslaget i underlaget för motionsavslaget. Frågan om tillgängligheten för icke vårdnadshavande förälder till de uppgifter det här i första hand är fråga om bör därför granskas i sin helhet för att bringa full klarhet i vad som skall anses gälla på området.

Malmö kommun

Socialnämnden anser att det är viktigt att tydligt markera vårdnadshava- rens ansvar för att barnet har en positiv kontakt också med den andra föräldern. I vissa fall hindrar en förälder barnet att hålla kontakten utan sakliga skäl. Konflikten mellan de vuxna är så stark att de inte klarar att tillgodose barnets behov av umgänge. Ofta ges då barnet en negativ bild av den förälder barnet inte får träffa. Vid omprövning av vårdnadsfrågan bör barnets situation särskilt uppmärksammas. Barnet kan vara så känslomässigt hårt knutet till den ena föräldern att en överflyttning.

LO

LO tillstyrker även förslaget att domstolen vid en vårdnadstvist ska lägga

• Sida 146
•  Original

Bilaga 3

särskild vikt vid om en av föräldrarna motverkar barnets rätt till umgänge med den andra föräldern. Förslaget får dock begränsad räckvidd. Det är känt att ca en femtedel av alla barn vars föräldrar' bor isär helt saknar kontakt med den andra föräldern. Ungefär 28 % har kontakt mer sällan än varannan helg. Det är enligt LOs uppfattning nödvändigt att kraftigt förstärka samhällets stöd för barnets rätt till kontakt med den andra föräldern. Det kan handla om rese- och andra umgängeskostnader, bostad i samma område och mycket annat. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att det är vanligare i arbetar- än i tjänstemannafamiljer att barnen lever skilda från en av föräldrarna (25 % resp. 17 %) och att det är mycket vanligare bland arbetarbarnen att barnet helt saknar kontakt med den andra föräldern.

TCO

En annan ekonomisk aspekt är föräldrarnas ekonomiska möjligheter att kunna upprätthålla en nära och god relation till sina barn efter en skilsmässa. Problemet med kostnader för dyra umgängesresor är känt sedan flera år tillbaka och förslag till ekonomiskt bidrag har diskuterats men fått stå tillbaka på grund av det statsfinansiella läget. Därtill kommer att underhållsbidrag tenderar att bli alltmer betungande för de under- hållsskyldiga och därmed försvåras allvarligt möjligheterna vid umgänget med barnen. Reglerna för bostadsbidrag verkar i samma riktning.

Enligt TCO är det inte tillräckligt att bara lagstifta om värdet av ett fungerande och innehållsrikt umgänge mellan barn och den förälder barnet inte bor tillsammans med. Ekonomiska förutsättningar måste också ges såväl ute i kommunerna som till den enskilde föräldern.

SACO/SR

Beslut om grad av umgängesrätt bör utformas flexibelt utifrån vad som bedöms bäst för barnet och inte schablonmässigt som tidigare. Istället för att helt frånta en förälder umgängesrätt vore det önskvärt att utöka möjligheten till umgänge med kontaktperson el dyl närvarande.

SVeriges domareförbund

Förbundet delar den bedömning som görs i promemorian att vid val av vårdnadshavare särskild vikt skall fästas vid om den ena föräldern motarbetar barnets umgänge med den andre föräldern. Något behov av lagstiftning som särskilt uttrycker detta finns dock inte enligt förbundets mening, särskilt mot bakrund av de uttalanden som högsta domstolen nyligen har gjort. Dessutom menar förbundet att 6 kap 15 & föräldrabalken klart anger vad som krävs av vårdnadshavaren på denna punkt.

l-anigt promemorian (sid. 63) bör förslaget om en upplysningsregel ses som ett pedagogiskt stöd i strävandena att främja ett fungerande

Mb

• Sida 147
•  Original

Bilaga 3

umgänge.

Förbundet anser att det är mindre lämpligt att använda lagstiftning enbart i pedagogiskt syfte och avstyrker därför det föreslagna tillägget till 6 kap 15 & föräldrabalken. Redan den nu gällande lydelsen av denna paragraf innebär nämligen enligt förbundets mening att vårdnadshavaren skall lämna sådana upplysningar som avses i promemorian.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet har inte någon erinran mot förslaget om umgängessabotage.

Domstolarna har hittills ("med undantag för HD:s dom den 19 juni 1989, DT 21) inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till de uttalanden som finns i förarbetena till gällande lagstiftning. En särskild lagregel i enlighet med förslaget kan därför vara motiverad.

Samfundet avstyrker förslaget om upplysningsskyldighet. Bestämmelserna är vaga och ger stort utrymme för skönsmässiga tolkningar. Den är inte heller på något sätt sanktionerad och skulle snarast kunna ge upphov till stridigheter mellan föräldrarna.

BRIS

BRIS ser det positivt att promemorian betonar barnets behov av båda föräldrarna. Vi menar dock att utformningen av förslaget kring umgänget inte är formulerade ur barnets perspektiv utan verkar präglad av den debatt som förekommer kring umgängessabotage, sett ur de vuxnas intressen. Förslaget speglar uppfattningen att barn skall ha umgänge med föräldrar i konflikt till varje pris. BRIS menar att man har inte tillräckligt beaktat de risker som barnet kan utsättas för vid umgänget.

Normalt sett har barn behov av båda sina föräldrar efter en separation och vill också för det mesta ha ett fungerande umgänge. Det finns dock klara undantag där konsekvenserna kan bli traumatiska. Naturligtvis har även BRIS erfarenhet av s.k. umgängessabotage på grund av djupa personliga konflikter mellan föräldrarna där barnet och umgänget blir ett medel att såra eller skada den andre föräldern. Vi ställer oss dock ytterst tveksamma till att barnets situation skulle förbättras genom promemorians förslag, att särskilt reglera domstolens val av vårdnadshavare i förhållande till umgänget.

BRIS vill peka på de stora risker vi ser med ett sådant förslag och vänder oss särskilt mot resonemanget på sid. 60 i promemorian. Vi citerar "Om det i ett omprövningsfall visas att en förälder utan giltig anledning motarbetar umgänget mellan barnet och den andre föräldern. är det en omständighet som kan tala för att föräldern inte längre bör utöva vårdnaden".

BRIS ifrågasätter starkt domstolens möjlighet att bedöma vad som är "utan giltig anledning". Anledningen är ju alltid giltig för den förälder som vägrar umgänge och BRIS tror inte att en överflyttning av vårdnaden

• Sida 148
•  Original

Bilaga 3

annat än i sällsynta fall gagnar barnets intressen. Konflikten kvarstår och kan snarare fördjupas med barnet kvar som slagträ mellan föräldrarna. Hur skall umgänget nu fungera med den förälder som förlorat vårdna- den? BRIS finner det absurt att domstolen på detta sätt kan använda den känslomässiga anknytning som umgänget skulle utgöra som ett hot och straff. Umgänget blir på så sätt en börda för barnet istället för den positiva känslomässiga upplevelse den är tänkt att vara.

I fall där en förälder tar sitt fulla ansvar som vårdnadshavare och genon att neka umgänge faktiskt försöker skydda sina barn från olika typer av övergrepp blir resultatet än mer tragiskt. Att övergreppen inte i lagens mening alltid kan bevisas eller att förövaren inte kan fällas för brott innebär ju inte att övergreppen inte existerat och att barnet kan skadas av umgänget. Ligger det verkligen i barnets intresse att vårdnadshavaren skulle förlora vårdnaden, i vissa fall till förövaren? Vilket ansvar tar inte samhället på sig att bedöma vad som är bäst för barnet. I synnerhet som domstolen sällan besitter tillfredsställande kunskaper kring barn och övergrepp och samhället fortfarande saknar bra metoder att utreda sådana.

Det har flera gånger framförts i debatten krtng umgängessabotage att t.ex. falska anklagelser om sexuella övergrepp skulle användas flitigt. Det har BRIS genom sina kontakter med barnen ingen erfarenhet av och kan inte bedöma trovärdigheten i men vi har istället lång erfarenhet av fall där barn tvingas till destruktiva umgängen och ibland där vårdnaden överflyttats till en förövare som samhället underlåtit eller icke haft möjlighet att döma. Övergreppen kan på så sätt fortsätta och det med samhällets tysta medverkan.

BRIS ser det också som en stor risk att en praxis i domstolarna kan komma att utvecklas kring detta. Det har tidigare skett när det gäller t.ex. umgängets utformning. Det vore ytterst olyckligt om umgängesfrågan skulle få en i praktiken avgörande roll när vårdnadsfrågan skall avgöras utan att man på ett mycket ingående och kompetent sätt bedömer vad som ligger bakom en förälders vägran till umgänge.

Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna

Föreningen anser det betydelsefullt att i praxis utvecklats en mera nyanserad domstolsbedömning beträffande umgängesrättens utformning i tid. Det är angeläget att umgängesrätten fastställes på sådant sätt som är lämpligast i det enskilda fallet, därvid sålunda tidigare schablonartade umgängesrättsprinciper bör frånträdas till förmån för mera nyanserade bedömningar. Med hänsyn till praxis' utveckling under senare tid anser föreningen i likhet med vad som uttalats i promemorian det inte påkallat att nu göra någon ändring i umgängesreglerna.

Föreningen anser det synnerligen angeläget att framhålla vikten av att regler införes innefattande möjlighet för domstol att förordna om umgängesrätt även vid gemensam vårdnad. Det skulle många gånger vara

[48

• Sida 149
•  Original

Bilaga 3

lättare att få part att acceptera gemensam vårdnad, om umgängesrättsför- ordnande skulle kunna erhållas. Föreningens erfarenhet är även den att många gånger upplösning av gemensam vårdnad skulle kunna förhindras om umgängesrättsförordnande i sådana fall skulle kunna erhållas. Även om givetvis gemensam vårdnad förutsätter enighet i alla frågor är ändock en möjlighet till umgängesrättsförordnande så viktig att en bestämmelse därom bör införas.

Föreningen delar uppfattningen att en särskild lagregel bör tas in i föräldrabalken innefattande att vid bedömning av vårdnadsfrågan särskild hänsyn skall tas till barnets behov av kontakt med båda föräldrarna.

Föreningen delar det synsätt betr. upplysningar om barnet som promeorian innefattar.

UFR

Samtliga verkställighetsförfaranden avser i huvudsak verkställighet av umgänge där den icke-vårdnadshavande föräldern tvingas att begära verkställighet på grund av att vårdnadshavaren motarbetar umgänget. Brister i efterlevandet av domslut får till följd att många barn förlorar kontakten med den ena föräldern. I detta låsta läge återstår inget annat än att överflytta vårdnaden till den förälder som är mest lämpad att garantera att barnet tillförsäkras ett fungerande umgänge med båda föräldrarna.

Har en verkställighetsdom om umgänge vunnit laga kraft skall barnet inte av vårdnadshavaren nekas umgänge därför domen inte godtas eller underkänns av vårdnadshavaren, eller överklagas i instans efter instans. Då har rättssäkerheten blivit ett medel för att omintetgöra barnets rättigheter till båda föräldrarna.

UFR delar promemorians förslag utom i sista stycket på sid. 17 där endast socialnämnden kan väcka talan i rätten för umgängesrätt åt personer som är barnet närstående. Näst sista raden bör ändras till: Mor- eller farl'örälder, eller annan släkt eller person som står barnet särskilt nära, skall i enlighet med FB" paragrafer ha samma rätt att väcka talan i domstol på samma grunder som barnets förälder.

Mor- eller farföräldrarnas anknytning och känslomässiga betydelse för barnets utveckling måste avsevärt förstärkas i lagstiftningen. Alla mor- eller farföräldrar som i dagens rättsläge som försöker väcka talan om umgängesrätt finner att de är rättslösa inför en handlingsförlamad politiskt sammansatt socialnämnd.

Lagen om mor- eller farföräldrarnas umgängesrätt tillkom 1984. Men ännu idag har inte en enda socialnämnd gjort en utredning eller domstol provat ett enda ärende som har krävts i enlighet med lagtexten, om' exempelvis barnets umgängesförälder har vistats i utlandet under flera år, eller har avlidit.

FB 6 kap 13 & bör ändras till: Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, eller av vårdnadshavare och förälder med umgängesrätt, skall vad som i 5 11 och & 12 gälla dem tillsammans.

• Sida 150
•  Original

Bilaga 3

På sidan 17 som behandlar FB 6 kap. "15 & utökas lagen visserligen med att vårdnadshavaren har en viss upplysningsplikt om barnet till, umgängesföräldern. UFR ställer sig mycket tveksam till att det är tillräckligt. Gällande sekretess försvagar allvarligt barnets sociala nätverk och hindrar dessutom helt umgängesföräldcrn att få ta delav exempelvis barnets sjukhusvistclse, skolarbete m.m. Allt vad som rör barnet upplyses enbart tillvårdnadshavaren. Informationen från denrta till umgängesför- äldcrn kan med fog misstänkas att inte överensstämma med sanningen.

Förutom denna upplysningsplikt bör FB 6 kap. 13 & även gälla umgängesföräldcrn. Om inte denna lagändring åstadkommes i samband med övriga föreslagna ändringar kommer tingsrätterna att bli överhopade av mål, var umgängesföräldrar på grund av denna orättfärdiga sekretess ansöker om gemensam vårdnad.

Sekretesskydd i gällande lag får genom kopplingen till vårdnadsinnehav till följd att den från vårdnaden skilda föräldern drabbas av orättfärdiga rättsförhållanden. I sekretessammanhang skall båda föräldrarna vara jämställda. Även icke-vårdnadshavande föräldrar måste ha möjlighet att engagera sig i sina barns liv på alla områden. Denna möjlighet är i dag mycket starkt begränsad och delvis omöjliggjord. De negativa effekter som ett sådant sekretesskydd medför innebär en allvarlig försvagning av barnets sociala nätverk.

Centerns kvinnoförbund

Vi vill dock framhålla det kända faktum att de barn som bor varannan vecka hos respektive förälder ofta känner sig rotlösa och att det många gånger är svårt att hamna i en "ny" familj där andra regler och normer gäller.

Av den undersökning som socialstyrelsen redovisar av domar är det skrämmande vad få individuella lösningar som medgives. Skälen till det bör utredas grundligt. Säkerligen är det både ekonomiska, praktiska. känslomässiga etc. anledningar. Troligen skulle, om domstolarna suveränt beslutade i ärenden, utan att höra socialnämnden, de schabloniserade besluten bli fler. Detta motsätter vi oss. Skäl för det se nedan.

Om förälder gjort sig skyldig till övergrepp mot barnet ska umgänge uteslutas. I detta sammanhangavses sexuella övergrepp eller annan grov misshandel. Umgängesrätten får sedan prövas i vederbörlig ordning om andra förhållanden framkommer senare. Det gäller uteslutande att skydda barnet och att förhindra men. Förälderns behov av att träffa sina barn får komma i andra hand. Här finns skäl, som tidigare framhållits, att ha umgänge med annan än föräldern t.ex. farföräldrar.

Det är helt riktigt som framgår av promemorians förslag till förändring i föräldrabalken att vårnadshavaren som gynnar kontakt och umgänge ska ha en framträdande plats. Informationsskyldighet ska åvila vårdnadshava- ren. För att markera båda föräldrarnas synnerliga skyldighet att hålla kontakt med barnet, och barnets behov av det, bör informationssky-

1 50

• Sida 151
•  Original

Bilaga 3

ldigheten spela ut sin roll om den andra föräldern visar långvarigt Prop. 1990/9128 kompakt ointresse. I stället kan denna skyldighet upprätthållas med annan anhörig, som vi tidigare framhållit.

Folkpartiets kvinnoförbund

Vid skilsmässor är det tyvärr alltför vanligt att barn tappar kontakten med den förälder, som inte har vårdnaden eller som barnet inte bor hos. På denna 'punkt är det av vikt att komma fram till en lagstiftning som bättre tillvaratar barnets rätt till umgänge med den förälder som inte har vårdnaden eller som barnet inte bor hos.

Om upprepat umgängessabotage föreligger bör prövning av vårdnads- frågan tas upp på nytt.

Moderata kvinnoförbundet

l föräldrabalken förs in en särskild regel som slår fast att frågan om barnets kontakt med båda föräldrarna skall ges en framträdande plats vid valet av vårdnadshavare. MKF anser det vara viktigt att klart markera vårdnadshavarens ansvar för att barnet har en positiv kontakt också med den andra föräldern. Alltför många barn har i dag ingen eller dålig relation till sin ena förälder ofta på grund av olösta vuxenkonflikter mellan parterna.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

SSKF ifrågasätter en förändring i föräldrabalken som ger frågan om barnets kontakt med båda föräldrarna en alltför framträdande plats vid val av vårdnadshavare.

SSKF anser i stället att det stora problemet med de "försvunna fäderna", d.v.s. de pappor som efter en separation överger barnen borde uppmärksammas både i föräldrabalken och i socialtjänstlagen. Utred- ningens ambition att motverka umgängessabotage är vällovlig och stöds av SSKF. Dock finns andra metoder, t.ex. en ändrad processuell ordning för mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad och umgänge, som bör prövas.

SSKF tillstyrker förslaget om "pedagogiska regeln" i föräldrabalken som slår fast föräldrarnas skyldighet att lämna bl.a. den andra föräldern sådana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.

Svenska kvinnors vänsterförhund

I lagförslaget ägnas en hel del utrymme för diskussion om umgänges- sabotage. Det är bra att barnets behov av båda föräldrarna markeras och att umgängessabotage motverkas. lin ensam vårdnadshavare som önskar mer engagemang av den andra föräldern diskuteras inte. Möjligen kan den ensamma vårdnadshavaren begära gemensam vårdnad. Kan rätten då

• Sida 152
•  Original

begära att föräldern medverkar i samarbetssamtal om umgängesfrågor? En utförligare diskussion om de frågorna hade varit befogad med tanke på barnets behov av båda föräldrarna.

Alla som arbetar med avgöranden när det gäller barn måste lära sig lyssna på barn, ta barn på allvar och aldrig tvinga barn som utsatts för övergrepp eller annan kränkande behandling till träffar ensam med den eller de som utsatt barnet för sådan behandling.

Husmodersforbundet Ilem och Samhälle

Då vårdnaden inte är gemensam men det finns avtalad umgängesrätt måste den nogsamt respekteras. Ingen förälder skall tillåtas att sabotera den andre förälderns umgängesrätt med sitt eget barn. Den vårdnads- havandc föräldern bör göras uppmärksam om ansvaret att medverka till ett väl fungerande umgänge. Barnets möjlighet till umgänge med annan närstående bör också beaktas. Förslaget till en särskild regel i föräldra- balken om vikten av barns kontakt med båda föräldrarna är bra och skall ha betydelse vid valet av vårdnadshavare.

Förslaget att införa regel i föräldrabalken om skyldighet hos den vårdnadshavande föräldern att lämna upplysningar om barnet är bra. Regeln bör utformas att avse upplysningar som främjar umgänget och är av vikt för barnet och föräldern. Regeln får ses som ett pedagogiskt stöd till ett välfungerande umgänge. Även andra närstående bör få upplysningar om barnets viktigaste händelser.

Förslaget att i föräldrabalken föra in en särskild regel, som slår faSt att barnets kontakt med båda föräldrarna ska tillgodoses är viktig.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att 6 a & komma till uttryck i lagtexten i föräldrabalken.

Umgängessabotage är psykiskt skadligt för barnet. Trots att umgängesrätt är överenskommen med s k "varannanhelgs— pappa" försöker många kvinnor sabotera detta och på olika sätt och med olika medel avskärma barnet från dess biologiska far och släkt.

Som alla vet är det oftast fadern, som mer eller mindre blir utestängd från sin rätt till umgänge och information om barnet. Många av dessa pappor törs inte ställa krav på sina rättigheter av rädsla för att förhål— landet till barnets mor ytterligare ska försämras och att han då_helt ska bli avskuren från att träffa sitt barn. Under sådana oms'tändigheter är det inte förvånande att många fäder ger upp umgänget med sitt barn. Det vill stor styrka till att fortsätta en umgängesrätt under sådana förutsätt— ningar. Många biologiska pappor är försvunna 5 år efter skilsmässan och en bidragande orsak kan vara just umgängessabotage. Umgängessabotaget måste observeras. Det är av oerhört stor betydelse för barnet att ha tillgång till båda sina biologiska föräldrar och deras anhöriga. Många pappor och deras barn mår idag psykiskt dåligt på grund av umgänges- sabotage.

Många föräldrar vet inte vilka rättigheter och skyldigheter de har.

Bilaga 3

U| fx.)

• Sida 153
•  Original

Bilaga 3

Föräldrarna måste få information om de juridiska och praktiska konse- kvenserna på ett mer handfast sätt. Även om samtalsledaren informerar om detta, är man inte alltid mottaglig för information just då och den glöms lätt.

I-Iusmodersförbundet Hem och Samhälle anser att stora insatser för information om vårdnad och umgänge bör göras i massmedia, t.ex. i TV som har stor genomslagskraft. Det är inte bara berörda föräldrar, som kan ha nytta av informationen. Hur många vanliga människor överhuvud- taget känner till lagar och förordningar på det här områdetl?

Lagen bör ge båda föräldrarna samma rättigheter vid en vårdnadstvist. Lagen skall alltid syfta till det som är bäst för barnet. Kommuner ska sörja för att föräldrar erbjuds samarbetssamtal med opartisk, kompetent samtalsledare.

Att umgängesrätten bevakas enligt vad som förordasi förslaget till 6 a 5 + 15 &. Att hänsyn tas till barnets behov av umgänge med övriga närstående. .

Införandet av en direkt lagbestämmelse som klargör att umgänges- sabotage är diskriminerande för en vårdnadshavare är tyvärr en nödvän— dighet,trots attiförarbetenatill nuvarande lagstiftning på många ställen utöver vad som påpekas i promemorian har framhållits, se bilaga, att umgängessabotage kan utgöra grund för ändrad vårdnad.

Endast i ett par fall har dessa" synpunkter kommit att beaktas i rättstillämpningen. Det har då gällt extremt umgängessabotage.

Med tanke på hittillsvarande rättspraxis - sedd mot bakgrund av t.ex. stasrådet Lidboms uttalande i prop. 1973:32, s. 131, och LU i 1973:20, s. 114, om att synpunkterna skulle beaktas i rättstillämpnlingen och att regeringen skulle vidtaga åtgärder, om detta ej skedde - ifrågasätter FOR starkt om inte skrivningen av den föreslagna 6 a & behöver skärpas.

FOR föreslog för övrigt redan i yttrande över SOU 79:63 (s. A 411) nedanstående lydelse på en ny paragraf:

"Om vårdnadshavare mcd åsidosättande av barnets behov konsekvent vidtager åtgärder i syfte att försvåra eller omintetgöra umgänge mellan umgängesberättigade skall rätten förordna att vårdnaden överförs till den andra föräldern eller till annan person, om detta inte uppenbart strider mot andra av barnets grundläggande behov.

Fråga om att överföra vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av förälder, barnet eller socialnämnd."

FoR tillstyrker förslaget om upplysningen om barnet men måste - liksom för övrigt sker i promemorian - påpeka att bestämmelsen dessvärre ger "ett betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar" från vårdnads- havarens sida. Det påpekas att en ovilja lämna upplysningar "kan vara ett tecken på att vårdnadssituationen bör omprövas".

Även en förälder, som av rent praktiska skäl ej kan tänka sig vara vårdnadshavare eller som inte kan bli det på grund av mindre lämplighet, borde ha möjlighet till upplysningar om sitt barn; i vart fall om skolgång, allvarligare sjukdomar etc. oavsett vårdnadshavarens uppfattning.

'Jl

• Sida 154
•  Original

Bilaga 3

Detta borde kunna genomföras genom smärre ändringar/tillägg i gällande sekretesslag och socialtjänstlag. Den föreslagna reformen bör dock inte fördröjas genom dylika ändringar/tillägg.

Det är Fost förhoppning, attjustitiedepartementet arbetar vidare på frågan och ganska snart lägger fram förslag i den skisserade riktningen. Självfallet måste det finnas begränsningar i upplysningsskyldigheten, men dessa får inte ha den godtyekcskaraktär som anförs främst i den allmänna motiveringen.

Mansrollsgruppen

Upplysningsskyldigheten, sådan den föreslås bli i en tilläggsregel som förs in i 6 kap. 15 & föräldrabalken, bör förses med en föreskrift om att den måste fullgöras i god tid. Det är, enligt Idégruppens uppfattning, minst lika avgörande för umgänget att den förälder som inte har vårdnaden, i god tid informeras som att information överhuvudtaget lämnas. Även om det kan sägas ligga i sakens natur att information alltid bör lämnas i sådan god tid att den ska kunna beaktas, bör det i sammanhanget vägas in att det vid tvister mellan föräldrarna inte sällan är tidsaspekten som är lika avgörande som informationen i sig.

1 promemorian har upplysningsskyldigheten koncentrerats till att gälla barnet självt. Enligt Idégruppens mening har vissa kringförhållanden ofta avgörande betydelse för umgängets utövande. Härmed avses främst barnets framtida bosättning. För att understryka vikten av att sådana framtida ändrade förhållanden avses vore det av betydelse om lagtexten även kompletterades till denna del.

Konkret föreslås tillägget till 15 å få följande utseende (tillägget har försetts med fet stil):

Vårdnadshavaren skall, om inte särskilda skäl talar möt det, i god tid lämna sådana upplysningar rörande barnet och övriga förhållanden som kan främja umgänget.

] promemorian fästs särskild vikt vid s.k. umgängessabotage vilket framledes föreslås bli särskilt uppmärksammat vid valet av vårdnads- havare. Idégruppen finner förslaget vara väl utformat men noterar samtidigt att en viktig fråga i detta sammanhang - frågan om möjlighet förfäder som bor långt ifrån sina barn och av denna orsak inte kan/har råd att utöva umgängesrätten - än en gång lämnas utan beaktande.

I samband med att umgängesfrågorna tidigare varit föremål för prövning har frågorna kring resor i samband med umgänge sagts skola bli föremål för särskild utredning. Någon sådan har inte kommit till stånd och synes ej heller ligga inom ramen för den utredning som den s.k. Under- hållsbidragskommitten f.n. arbetar med. Det hade därför varit än mer välkommet om frågan nu behandlats.

Enligt ldégruppens erfarenhet omöjliggörs umgänge med barn inte sällan i praktiken av att den förälder som har den faktiska vårdnaden flyttar till annan ort, ibland utomlands. I syfte att tillförsäkra barnen

• Sida 155
•  Original

kontakt med båda föräldrarna är det därför angeläget att det ånyo prövas huruvida kostnaderna för umgängsresor ettdera ska beaktas vid faststäl- landet av underhållsbidrag eller ska få tillgodoräknas förälder som skatteavdrag. Gruppen ser det som en brist att denna så viktiga fråga beträffande rätten till umgänge inte berörts.

Elsa Nyberg

Familjerättssekreterare har under åtskilliga år utvecklat metoder för att tillsammans med föräldrar hitta former för umgänge med hänsynstagande till barnets behov: kön, ålder skolgång, fritidsaktiviteter osv. Vår erfarenhet är att det under ärendens fortsatta hantering ibland varit svårt att vinna gehör för flexibla lösningar utifrån barnets behov. Det har varit lättare för ombud och domstol att se till enskilda föräldrars behov av fastställd periodicitet.

Vi välkomnar således en inriktning som styrs av barnets behov och ställer krav på båda föräldrarnas aktiva samarbete. Att diskutera i termer av "umgängessabotage" anser vi är ett för kraftigt uttryckssätt eftersom det oftast handlar om komplicerade bakomliggande psykologiska faktorer i dessa ärenden.

Man kan inte heller prata om "umgängessabotage" bara av den förälder barnet bor hos. I vår verksamhet förekommer minst lika ofta att vårdnadshavare vädjar om hjälp att få den bortavarande föräldern att förstå sitt barns behov av honom/henne och aktivt börja umgås med sitt barn. Detta gäller särskilt mammor som ser sin son växa upp utan manlig förebild. .

Vi ställer oss tveksamma till regler som innebär överflyttande av vårdnad om samarbete kring umgänge av olika skäl är försvårat, detsamma gäller en generell regel som innebär att den som inte motsätter sig gemensam vårdnad skall tillerkännas den enskilt. För oss är det viktigt att, med hänsynstagande till samtliga omständigheter, fokusera barnets behov och båda föräldrarnas ansvar.

RMSÖ

Det lär finnas vårdnadshavare, som av illvilja och hämdlystnad (!.) försvårar eller omintetgör umgänge mellan barnet och umgängesföräldcrn, men RMSÖ har aldrig påträffat något sådant fall i sin verksamhet. Det finns emellertid gott om fall, där "den andra föräldern" påstått detta. Det tillkommer då domstol att utreda skälen därbakom. I de fall man - efter alltför lång tid dock - gjort detta, har det visat sig föreligga tungt vägande skäl draga in umgänget.

Att domstolarna hittills varit dåliga på sådana utredningar kan ha sin grund i att det föreligger en tvist mellan två vuxna parter och barnets bästa blir sekundärt. Barnet bli ett föremål, föräldrarnas egendom, om vars nyttjanderätt parterna tvistar.

U| 'Ji

• Sida 156
•  Original

Bilaga 3

Tyvärr har det sedan ofta gått flera år, under vilka man pressat, och "jagat", den interimistiska vårdnadshavaren (i praktiken även barnet), som ju har att tala i barnets sak, och barnet har dåmera blivit näst intill föräldralöst.

Den frånskilda föräldern förmår inte vara förälder och vårdnadshavarens kapacitet som förälder, att vara ett stöd för sitt barn, har starkt beskurits av den långvariga rättsprocessen.

Vi talar nu om så kallat familjevåld. RMSÖ har funnit, att hustrumisshandel och sexuella övergrepp på barn påfallande ofta förekommer inom samma familjer.

Först har barnet upplevt åratal av våld och skräck. Sedan skall man i åratal pröva "äganderätten" över barnet för gärningsmannen, den förälder, som förgripit sig. Ur barnets synvinkel sett kan detta endast syfta till att kuva det, så att barnet internaliserar våldet. En samhällets markering, att våld inte bara är acceptabelt utan man medverkar till och med i vissa fall till att det blir bestående. (Om dessa barn inte blir "värstingar" är rena turen.)

Det är farligt att sätta likhetstecken mellan frånvaro av en biologisk far och "värsting"-utveckling (massmediadcbatten om ungdomsvåldct). Då vore ju döda fäders barn restlöst förlorade, Det är snarare så, att närvaron av en våldsam förälder befrämjar en sådan utveckling, vilket inte har uppmärksammats. Att förvägra umgänge i ett sådant fall är inte umgängessabotage. Det är i stället vårdnadshavarens Skyldighet enligt sitt föräldraansvar. (FB 6 kap.) Dessutom är det socialjtänstens ansvar enligt SoL, om det kommit till dess kännedom, att ett barn inom dess ansvars- område far illa eller riskerar fara illa.

Familjevåld har förekommit i alla tider, men vårt upplysta välfärdssam- hälle blundar oftast, när barn utsätts för våld inom sin egen familj.

Umgängessabotage är det i stället, då en förälder saboterar umgänget med sitt barn, genom att utebli och inte upprätthålla kontakt. lagföring är kanske inte lösningen, men ett instrument för dessa,.fall behövs.

Promemorians rubricerade "umgängessabotage" visar upp okunnighet om mycket utsatta barns faktiska verklighet.

Lagstiftningen måste starkt förtydliga utredningsansvaret. Processer angående vårdnad och umgänge borde börja med en noggrann analys av det ifrågakommande barnets behov. Hurservårdnadsbehovet ut förjust detta barn? Om ej gemensam vårdnad, hur ser umgängesbehovet ut? (Barnets behov, inte förälderns).

RMSÖ efterlyser regler för utredning av barnets behov. I lagen fastslås att barnet har behov av umgänge. Man glömmer, att barns behov kan vara mycket olika från fall till fall.

Därför är det farligt att bestämma att vårdnaden automatiskt skall omprövas vid umgängesvägran, utan att först föranstalta om mycket ingående utredning. '

RMSÖ anser, att man också närmare bör reglera vissa huvudpunkter för, vad en god kontakt bör innehålla.

• Sida 157
•  Original

Bilaga 3

Omprövning av vårdnaden vid det, som promemorian kallar umgänges- sabotage sker också med stöd av nu gällande lag.

Ifall, där barnet utsatts för våld ifrån en av föräldrarna, och risken för upprepning är uppenbar, tvingas vi råda den andra föräldern att ändock aktivt medverka till att umgänget (och skadan) verkställs, eftersom risken är överhängande, att domstolen annars varaktigt placerar barnet hos förövaren.

Bodens kommun

Inga bedömningar eller förslag till utformning av umgänge ska lämnas från socialtjänsten till domstolen. Det försvårar möjligheten att döma till ett umgänge, individuellt anpassat efter barnets behov och ålder.

Samma informationsskyldighet som åläggs vårdnadshavaren, bör åläggas den umgängesberättigade föräldern, för att umgänget ska bli så positivt som möjligt för barnet.

Ingrid Adamsson

Visst förekommer umgängessabotage men i många ärenden är det mycket allvarliga saker som ligger bakom en negativ inställning.

Umgängessabotage skall vi göra allt för att förhindra men det får inte utvecklas till att domstolen ej beaktar att barnet kan fara illa. Eftersom utgångspunkten är att barnet har behov av en bra kontakt med båda sina föräldrar är det olyckligt att lagstiftarna inte någonstans tar upp proble- matiken med de föräldrar som överger sina barn.

Strömberg/Wetter

6 kap. 15 5: Informationsskyldigheten till den förälder som inte är vårdnadshavare skall inte ens i den allmänna motiveringen utformas som ett hot. Det är svårt att avgöra för en förälder vad som är information av här avsett slag. Information om barnets vardag, och att de t.ex. föredrar umgänge med kamrater frmför föräldrarna kan också bli provocerande och ge anledning till ytterligare konflikter.

Vad beträffar umgängesfrågor (3.4.1) ser vi med tillfredsställelse rekommendationen om mer flexibla former för umgänge. I avsnittet 3.4.2 om umgängessabotage finns angivet att vårdnadshavaren "utan giltig anledning" kan sabotera umgänget. Detta är en svepande och preciserad formulering som kan ge utrymme för subjektiva värderingar och godtyckliga bedömningar.

5 Vårdnadsutredning

Göta hovrätt

• Sida 158
•  Original

Bilaga 3

IIovrättentillstyrkcr förslaget menifrågasätter om det inte vore lämpligt att utredningsmannen, som är väl insatt i ärendet, redovisar sina egna ståndpunkter när så är möjligt.

Kammarrätten i Jönköping

Eftersom det är önskvärt att vårdnadsutredningar inte drar ut på tiden och att processandet endast sker i domstol, anser kammarrätten att betydande fördelar är att vinna med förslaget och tillstyrker därför detta. Kammarrätten vill dock fästa uppmärksamheten på att det enligt förslaget till 6 kap. 19 å andra stycket första meningen FB endast är socialnämnden som kan ge upplysningar till rätten när tillfälle därtill ges. Även i sådana fall borde upplysningar kunna lämnas direkt från en av socialnämnden utsedd tjänsteman. Samma delegationsrätt bör införas vid lämnande av upplysningar enligt 6 kap 20 å andra stycket FB. Den föreslagna delegationsrätten bör tydligt komma till uttryck i 48 & socialtjänstlagen. En konsekvens av det nuvarande systemet är att en förälder redan på ett tidigt stadium upplever socialnämnden och dess handläggare som partiska och som motståndare. Inte sällan visar detta sig i mål om verkställighet av allmän domstols vårdnads- eller umgängesdom. Även om förutsättning- ar för medlingsförsök enligt 21 kap. 2 & FB kan anses föreligga, uppstår ofta praktiska svårigheter att få tag på en medlare, eftersom föräldrarna många gånger saknar förtroende för socialnämnden och dess tjänstemän. Den föreslagna regeln om att socialnämnden inte längre skall höras i vårdnads- eller umgängesmål kan således även underlätta handläggningen i mål enligt 21 kap. FB.

Frågan om processordning för föräldrabalksmål är föremål för över- väganden av en nyligen tillsatt kommitté. Kammarrätten finner därför inte nu anledning att yttra sig i denna fråga.

Stockholms tingsrätt

Vårdnadsutredningar tar i Stockholm uppemot två år för närvarande, och minst sex månader går innan någon vårdnadsutredarc har utsetts. Tingsrätten har i olika sammanhang påtalat den oacceptabelt långa tiden och tingsrätten tillstyrker förslaget att domstolen får bestämma den tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Viktigast i detta sammanhang är dock att socialnämnderna påbörjar vårdnadsutredningarna utan tidsutdräkt. - I promemorian anges att domstolen skall kunna slå fast vissa ramar för vårdnadsutredningen. Tingsrätten utgår från att detta exempelvis innebär att domstol skall kunna bestämma att barnpsykiatrisk utredning skall ske som ett led i socialnämnds vårdnadsutredning. Tingsrätten efterlyser vidare konkreta exemepel på vilka riktlinjer som avses med förslaget.

Tingsrätten instämmer i den strävan som kommer till uttryck i förslaget att undvika dubbla processer genom att socialnämnden inte längre skall

Hop. 1990/91:25

• Sida 159
•  Original

Bilaga 3

yttra sig om vem av föräldrarna som skall anförtros vårdnaden. I promemorian anges att utredaren inte skall ta ställning till vem av föräldrarna som bör anförtros vårdnaden. Hos socialnämnden finns särskilda kunskaper om barns behov, kunskaper som inte förvärvas i juristutbildningen. Tingsrätten förutsätter att utredaren kan åberopas i målet som s.k. sakkunnigt vittne och då tillfrågas om sin mening. Det är dock inte säkert att utredaren i detta läge vill ta ställning. Ett utbildnings- behov för domare och advokater om barns behov torde därför föreligga. Det kan förutses att fler mål kommer att företas till huvudförhandling när förslag inte avgivits av socialnämnd eller utredare.

Socialstyrelsen

I socialstyrelsens remissvar på betänkandet SOU 1987:7 delade styrelsen utredningens syn på det negativa i det dubbla processandet i vårdnads- och umgängesmål - först inför socialnämnd och sedan inför domstol.

Socialstyrelsen tillstyrkte utredningens förslag att frikoppla den politiskt valda socialnämnden från arbetet med vårdnads- och umgängesutredning- ar. Det dubbla processandet utgör en svår påfrestning för alla berörda, både emotionellt och tidsmässigt.

Under tiden 1 oktober 1988 - 31 mars 1989 genomförde socialstyrelsen en enkät i landets samtliga kommuner om kostnaderna vid vårdnads- och umgängesmål remitterade från domstol. Av sammanställningen framgår att kommunens kostnader för de politiskt valda ledamöterna i socialnämn- den utgör en inte ringa delav kostnaderna för vårdnads- och umgänges- målen. Politiskt vald nämnd finns med vid huvudförhandlingen i tingsrätt- en.

Socialstyrelsen betonade i tidigare remissvar att domstolens större inflytande inte fick leda till en utökad byråkratisering utan till en dialog så att handlingsförslag anpassas till varje enkskilt fall. Detta bör återigen understrykas och man skulle önska att domare fick någon form av utbildning inriktad på även ett social-psykologiskt synsätt, som så påtagligt behövs i sammanhang som dessa. Vid samarbete mellan socialtjänst och domstol kan socialarbetare genom sin nära kontakt med berörda barn och föräldrar och sina specialkunskaper på området ge domaren sociala aspekter på målet.

I flera kommuner i landet förekommer redan ett samarbete mellan domare och socialarbetare av det slag som här föreslås och erfarenheterna tycks vara goda. Även om en vårdnads- och/eller umgängesutredning med den föreslagna ordningen inte skall utmynna i något förslag till beslut torde utredaren utifrån det material som redovisas och med sin kännedom om de berörda i sin utredning kunna diskutera konsekvenserna av olika vårdnads- och/ellcr umgängeslösningar.

Med lagfäst skyldighet för kommunerna att erbjuda samarbetssamtal kommer förhoppningsvis än färre vårdnads- och umgängesmål än nu att

• Sida 160
•  Original

Bilaga 3

fullföljas med huvudförhandling i domstol. Socialstyrelsen biträder departementets förslag att inte längre höra socialnämnden i vårdnads- och umgängesmål.

Domstolsverket

I denna det ger departementspromemorian intryck av att föreslå detsamma som utredningen om barnens rätt såvitt avser frågan om att frikoppla socialnämnden från arbetet med utredningar om vårdnad och umgänge. I departementspromemorian sägs dock uttryckligen att utredaren inte skall ta ställning till vem av föräldrarna som bör anförtros vårdnaden, medan man föreslår en något annorlunda lösning i SOU 1987:7, vilket alltså är det förslag som enligt promemorian vunnit remissinstansernas gillande och som riksdagen i allmänna ordalag har uttalat sig positivt om. I SOU 1987:7 diskuterar man fyra olika lösningar och stannar slutligen för den fjärde. Där sägs på s. 177:

"Som vi har sagt i det föregående är våra syften med ett förändrat utredningsförfarande i tvister om vårdnad och umgänge att få bort de dubbla procescrna och skapa utrymme för domstolen att styra utredningsarbetet. Vilken modell som man bör välja för en reform hänger delvis samman med frågan om utredningen bara skall innehålla fakta och upplysnignar om parterna eller om utredaren dessutom skall dra egna slutsatser av materialet och avge ett förslag till hur tvisten bör avgöras. Vi har stannat för det sistnämnda och den modell för ett förändrat utredningsförfarande som vi förordar är således alternativet med en bestämmelse i FB som direkt anger att i första han en tjänteman som soicalnämnden utser skall verkställa den av domstolen begärda utred- ningen. Det bör dock framhållas att vi inte vill föreslå en absolut skyldighet för utredaren att ta ställning i konflikten eftersom det någon gång t.ex. kan konstateras att båda föräldrarna är lika lämpliga som vårdnadshavare. Att i en sådan situation tvinga utredaren att ta parti för en förälder, och mot den andra, är inte att rekommendera med tanke på den risk det skulle innebära för ett mer utdraget utredningsförfarande och för större påfrestningar för de inblandade parterna.

Tanken var alltså inte att socialtjäntemannen aldrig skall ta ställning till hur tvisten skall avgöras utan endast att han skall ha möjlighet att avstå från detta i vissa fall. Enligt DVs uppfattning kan det emellertid vara av stort värde för domstolen om utredaren, som av naturliga skäl är väl insatt i ärendet, redovisar sina slutsater av det framtagna materialet när så är möjligt.

DV tillstyrker således förslaget i den utformning det fått i SOU 1987:7. DV tillstyrker även att domstolarna ges möjlighet att vid behov ge vissa riktlinjer för utredningen.

JO

En stor del av de klagomål som kommer in till JO avser handläggningen

• Sida 161
•  Original

Bilaga 3

vid socialnämnd av ärenden angående vårdnadsutredningar. Klagomålen avser företrädesvis de långa handläggningstiderna i dessa ärenden. Det är inte ovanligt med handläggningstider som sträcker sig över l--2 år. Det är givetvis högst otillfredsställande att föräldrarna på så vis under lång tid hålls i okunnighet om hur vårdnadsfrågan enligt nämndens mening skall lösas.

Klagomålen visar att föräldrarna ofta uppfattar socialnämndens yttrande som bestämmande för utgången av målet. Föräldrarna begär därför ofta företräde inför nämnden för att där genom sina ombud lägga fram sin sak. IIandläggningen i socialnämnden ges en alltmer domstolsliknande karaktär.

I klagomål till JO ifrågasätter ofta den förälder, som enligt nämndens förslaginte bör tilläggas vårdnaden,om tjänstemännen vid förvaltningen och socialnämnden handlagt ärendet med nödvändig opartiskhet. I-Iand- läggningen vid nämnden leder till bitterhet och besvikelse och medför inte sällan att motsättningarna mellan föräldrarna förstärks.

Det är min uppfattning att parterna i vårdnads- och umgängesrättsmål skulle känna en större rättstrygghet om nämndens skyldighet att yttra sig över den där verkställda utredningen föll bort.

Jag biträder därför förslaget om att domstolen tilläggs uppgiften atti vårdnads- och umgängesrättsmål ta ställning till om nämnden skall inkom- ma med upplysningar i målet eller om uppdrag skall lämnas nämnden eller annat organ att verkställa utredning. Därmed ges domstolen ett mer direkt ansvar för utredningens omfattning och den tid inom vilken utred- ningen skall vara genomförd. Det finns starka skäl anta att tiden för ut- redningen härigenom kan förkortas avsevärt samtidigt som större möjligh- et ges att nå samförståndslösningar mellan föräldrarna innan förhandling- arna i domstolen tar sin början. Inte minst betydelsefullt för möjligheterna till samförståndslösningar blir den föreslagna rätten för domstolen att förordna om samarbetssamtal.

Svenska kommunförbundet

Utredningen lägger ett förslag om att socialnämnden inte längre ska höras av domstolen i vårdnads- och umgängesmål. Den socialtjänteman som av socialnämnden utses att utföra vårdnadsutredningen skall själv svara för utredningen och ge in den till domstolen utan att gå vägen via social- nämnden. Domstolen ska vid behov kunna ge vissa riktlinjer för utred- ningen.

Det föreslagna innebär att utredningen enbart ska innehålla en redovisning av insamlade uppgifter och fakta om barnet och dess familj. Det svåra och kvalificerade arbetet att värdera det insamlade materialet - och där socialtjänstens kompetens måste betraktas som stor - undandras från nämnden. Förslaget kan på sätt och vis också sägas medföra att den kommunalt anställda personalen ställs till domstolens förfogande, en ordning som saknar motsvarighet inom annat område och är främmande

Prop. 1990/9128

• Sida 162
•  Original

Bilaga 3

i det kommunala systemet. Domstolens rätt att ge riktlinjer för utred- ningen kan medföra en risk för tunna beslutsunderlag vilket knappast kan sägas gagna barnen. Förbundsstyrelsen avstyrker med bestämdhet - mot bakgrund av samtliga ovanstående skäl - denna del i utredningen i vilken förtroendemännen också förlorar möjligheten att planera och prioritera arbetet.

Stockholms kommun

I promemorian föreslås att socialnämnden inte längre skall höras av domstol i vårdnads- eller umgängesmål. Socialnämnden skall i stället utse tjänsteman som för domstolens räkning skall utreda barnets förhållanden. Utredningen skall sedan lämnas till domstolen utan ställningstagande från utredarens eller socialnämndens sida. Enligt förslaget skall domstolen också kunna ge direktiv för utredningen.

Det finns både för- och nackdelar med de här förslagen. Kommunen anser dock att de skäl som talar mot förslagen är betydligt starkare och avstyrker därför promemorians förslag i det här avseendet. Malmö kommun

Det kommer att bli svårare att nå förlikningsresultat före domstolsför- handlingen. Utredarens möjlighet att hjäpa parterna att komma fram till samförståndslösningar, utan inblandning av advokater, minskar. I stället kommer fler processer att drivas med hjälp av respektive partsjuridiska ombud inför domstolen, med färre positiva överenskommelser som följd.

Enligt socialnämndens mening underskattar lagförslaget värdet av den bedömning av parterna som en erfaren utredare kan erbjuda. Även inom ramen för en traditionell vårdnadsutredning ges ofta tillfälle till samför- ståndslösningar.

Samhället bör på allt sätt förebygga att vårdnadstvister m.m. i större omfattning än nu avgörs efter traditionell rättegång med parterna och deras ombud som utredare. Parternas motsatsförhållande är ofta problematiska redan då domstolsförfarandet inleds. Själva processen med dess betonande av partsförhållanden förstärker detta. I ombudens partsinlagor spetsas gamla konflikter till, genom beskyllningar och motbeskyllningar sårar parterna varandra, kanske för livet.

Vårdnads- och umgängesrättsfrågor har mycket av familjesocialt och psykologiskt innehåll. Sådant måste beaktas om tvister skall lösas långsiktigt och återkommande kriser undvikas. Det skulle enligt nämndens mening vara fel att avstå från att söka lösningar med hjälp av social- personal - även om parterna avstått från reguljära samarbetssamtal.

Socialnämnden är klart positiv till förslaget att inte längre behöva avge särskilda yttranden i vårdnads- och umgängesrättsfrågor. Både, för att i framtiden vinna en snabbare handläggning och för att undvika att processen föregrips genom dueller mellan parterna i socialnämnden.

Prop. 1990/9118

• Sida 163
•  Original

Bilaga 3

Piteå kommun

Om domstolen fastställer riktlinjer för utredningen så kommer detta att upplevas som en styrning, fingervisning, om hur socialnämndens tjänste- män skall arbeta. Endast iyttersta undantagsfall bör domstolen kunna styra en utredning. I dag finns hos socialnämnderna en så hög utredningskompetens att det får anses onödigt att domstolen behöver fastställa riktlinjer för vårdnads-och umgängesutredningar. "

Gotlands kommun

Frågan om vård och umgänge kommer enligt förslaget att bli en ganska strikt juridisk fråga i stället för en social sådan. I och med att utredningen inte skall innehålla ett förslag kommer det att ställa ett större krav på domstolarna. Den samlade kompetens och erfarenhet som berörd personal på socialförvaltningcn besitter kommer inte domstolen till del vid avgörandet. Tar man detta i beaktande, och därtill att rättens ledamöter i dag inte läser hela vårdnadsutredningen utan endast får valda delar föredragna för sig, måste en förändring ske i domstolens arbetssätt och av ledamöternas kompetens på det sociala området. Möjligen kan den utredande tjänstemannen göras till föredragande av utredningen inför rätten. '

Finner man att förslaget skall genomföras bör det övervägas om inte måltypen skall flyttas till de allmänna förvaltningsdomstolarna som har lång erfarenhet av att avgöra andra mål med sociala överväganden och härigenom utvecklat en stor social kompetens.

LO

Vårdnadstvister drar ofta mycket långt ut på tiden. Utredningen tar inte sällan mer än ett år, vilket kan vara mycket påfrestande både för barn och föräldrar. LO anser det angeläget att förkorta proceduren. Det finns ibland ett krav på och en önskan att skapa millimeterrättvisa mellan två föräldrar som kanske båda'är lämpliga som vårdnadshavare som leder till onödigt utdragna utredningar. Hänsynen till barnets bästa handlar i sådana fall inte om vilken av föräldrarna som är marginellt "lämpligast" utan främst om att barnet så snart som möjligt kommer in i en lugn och trygg situation.

SACO/SR

SACO/SR ställer sig positiv till promemorians förslag att socialnämnden inte fortsättningsvis skall ta aktiv del i vårdnadsprocessen. Detta är positivt dels, som framhålls i promemorian, för att spara tid i redan utdragna och för parterna och barnen plågsamma processer. Återremisser och bordläggningar i socialnämnden är inte ovanliga. Det är vidare

• Sida 164
•  Original

Bilaga 3

positivt att befria socialnämnden från denna uppgift, då socialnämndens behandling av vårdnadsärenden emellanåt får en rl-ittegångsliknande karaktär, vilket kan skapa fördjupade motsättningar.

SACO/SR motsätter sig dock mycket starkt den del av detta förslag som gäller själva utredarens roll och uppgift. Vårdnadsutredarens roll reduceras i förslaget till insamling av fakta och upplysningar, vilket sedan skall överlämnas utan kommentar till domstolen för bedömning och avgörande.

Promemorian tar sin utgångspunkt i skyddet av barns rätt och barns behov. För att kunna avgöra vilka barns behov och rätt är och vad som bäst tillgodoser dessa krävs psykosocial kompetens. I en vårdnadsprocess inför domstol agerar två parter, respektive förälder, med sina juridiska ombud. I själva processen finns inget ombud som för barnets talan och värnar om barnets rätt. Hur skall domstolen utan psykosocial kompetens och med enbart juridisk kompetens kunna tillvarata barnens rätt och behov. SACO/SR vill därför understryka vikten av att barnpsykologisk sakkunskap kan tillföras domstolen, i synnerhet vid särskilt komplicerade mål rörande vårdnad och umgänge. I förslaget finns nämligen inget skrivet om hur domstolen skall värdera inhämtat utredningsmaterial eller få hjälp till sådan värdering i de fall samförståndslösningar inte är möjliga.

Dock är det enligt vår mening avgörande för att tillvarata barnens rätt och behov att Vårdnadsutredarens kompetens ges stor tyngd i den smärtsamma process som tvisten innebär i synnerhet för barnet.

Sveriges domareförbund

Förbundet tillstyrker att socialnämnden inte längre skall ta ställning i vårdnadsfrågan. Förbundet anser däremot att den socialtjänsteman som gör utredningen inte enbart skall begränsa sig till att presentera fakta utan även lämna ett motiverat förslag till lösning av vårdnadsfrågan. Den kunskap som utredaren skaffar sig under en vårdnadsutredning bör enligt förbundets mening också utnyttjas så att utredaren får lämna ett förslag. Utredningsarbetet torde därmed bli mera stimulerande och också uppfattas som mera kvalificerat. En annan sak är att rätten naturligtvis skall pröva förslaget, liksom annan utredning i målet.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet avstyrker förslaget om att socialnämnden ej skall avge yttrande i vårdnadsfrågan.

Förslaget skulle innebära att fler vårdnadstvister i fortsättningen avgjordes efter stor huvudförhandling i domstol. Ett sådant förfarande skärper alltid motsättningarna mellan föräldrarna och detta blir ytterst till nackdel för barnet. Det är lättare att motivera föräldrarna till en överenskommelse utan huvudförhandling med nuvarande systetn som innebär att vårdnadsutredarna avger förslag i vardnadsfrågan. l—"örfart-indet inför socialnämnden är en garanti för att båda föräldrarna får framföra

• Sida 165
•  Original

Bilaga 3

sina synpunkter på utredningen.

Om vårdnadsutredarna ej avger förslag kommer parterna att begära att vårdnadsutredarna hörs inför domstol. Man får då först i samband med huvudförhandling ett utlåtande i vårdnadsfrågan som sedan får avgörande betydelse för domstolens ställningstagande. Detta är olämpligt.

En jämförelse kan göras med nuvarande upplysningar enligt FB 6:20 som för det mesta endast innehåller ett återgivande av föräldrarnas egna uppgifter och därför saknar värde för domstolens ställningstagande.

Däremot kan det ur många synpunkter vara lämpligt att domstolen drar upp riktlinjer för utredningen eller i vart fall särskilt pekar på vissa frågor som bör belysas. Detta är särskilt viktigt när det gäller att begränsa utredningen i tiden.

BRIS

BRIS delar promemorians mening att utredningsförfarandet behöver effektiviseras och att socialnämndens handläggning innebär en tidsdröjan- de faktor. Vi hävdar dock bestämt att den psyko-sociala kompetens som socialnämndens yttrande trots allt står för måste ersättas med en motsvarande kompetens i tingsrätten. Vare sig domare eller nämndemän har de kunskaper om barns behov som behövs för att rätt kunna tolka den information om barnet och familjen som inte åtföljs av ett yttrande från den myndighet som gjort utredningen.

Bris föreslår därför att en barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk expert skall adjungeras till rätten i alla vårdnads- och umgängesmål.

Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna

Förslaget att den socialtjänsteman som utsetts att utföra vårdnadsutred- ningen själv skall svara för utredningen och inge denna till domstolen är som angetts i promemoiran lämpligt såväl med hänsyn till att rättegångs- liknande förfarande inför socialnämnden i fortsättningen kommer att undvikas som av effektivitetsskäl. Föreningen biträdde även vad i promemoiran anförts om domstols möjlighet att ange riktlinjer för utredningen.

Föreningen anser det angeläget att understryka vikten av att domstolen i samband med varje förordnande om utredning anger det datum utredningen skall vara tingsrätten tillhanda. Denna tid skall inte kunna förlängas, såvida ej synnerliga skäl föreligger.

Rädda Barnens riksförbund

Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att socialnämnden inte längre skall yttra sig i vårdnadsmål utan att vårdnadsutredningen, som sker på domstolens initiativ, endast föreläggs domstolen och att utredningen ska lämnas till domstolen utan något ställningstagande från nämndens eller utredarens sida. Detta förfaringssätt förkortar processen och parterna slipper att företräda i socialnämnden.

• Sida 166
•  Original

Bilaga 3

domare och nämnd ges tillfälle till utbildning i frågor som rör barn och barns behov. I och med promemorians förslag kopplas socialnämnden bort från vårdnadsutredningen och då utredaren ej längre ska ge förslag i vårdnadsfrågan kommer värdefull sakkunskap att försvinna. Därför är det av yttersta vikt att domstolens kompetens i barnfrågor fördjupas.

UFR

UFR tillstyrker delvis att soeialförvaltningens roll tonas ner i utredning- en. ,

Men detta får inte ske före vi har fått en mer kompetent instans, typ familje- eller skiljenämnd. Det gäller att på olika sätt stödja den yrkes- grupp som arbetar med familjekonflikter genom fortbildning och metod- utvecklingsprojekt, så att de får en större tyngd i sitt arbete att förmå separerande föräldrar träffa uppgörelser om vårdnad och umgänge och förmå dem till ett "vardagssamarbete" om barnen även efter en separa- tion, för att inte ge ytterligare spelrum för dejuridiska ombudens smuts- kastning av den förälder som är motpart i målet.

UFR delar delvis promemorians förslag om lagtexten tidsbegränsas till 90 dagar i exempelvis ärenden var barnet på grund av odokumenterat skäl eller påståenden hålls avskild från umgängesföräldcrn.

Sista stycket om att barn får höras i domstol motsätter vi oss helt. Bar- nets talesrätt skall komma till uttryck i föräldrarnas samarbetssamtal innan domstolsförhandlingen.

Centerns kvinnoförbund

Av ovanstående har framhållits behovet och betydelsen av att ha sam- arbetssamtal. Av förslaget i promemorian framgår att socialnämnden inte längre ska höras av domstol i vårdnads- och umgängesfrågor. Där är vi aven annan uppfattning. Tas socialnämndens befogenheter bort förringar man skyldigheten att upprätthålla service med samarbetssamtal. Om 50- cialnämnden endast fungerar som arbetsgivare till samtalsledare och ut- redare läggs inte samma vikt vid denna verksamhet i konkurrens med de stora uppgifterna inom barn- och äldreomsorg. Socialnämnden borgar också för att ärendet belyses ur lekmannasynpunkt och att demokratiska aspekter inte åsidosätts. '

Ärenden av denna art ska handläggas snabbt. Det bör inte bli någon konflikt i detta avseende även om behandlingen i socialnämnden behålles. I promemorian framgår inte betydelsen av att på alla planjämställa för- äldrarna. Från Centerkvinnorna kan vi inte nog framhålla betydelsen av att det snarast införes en jämnare fördelning av uttag av föräldraledighet. Skapar båda föräldrarna tidiga relationer till barnet, kommer båda att vara angelägna om att jämställas i vårdnads- och umgängesfrågor.

• Sida 167
•  Original

Bilaga 3

Folkpartiets Kvinnoförbund

Domstolen är det organ som skall lösa tvisten.

De flesta vårdnadsutredningar löses i samförstånd. I de fall där så-inte sker finns skäl att misstänka psykiska störningar hos en eller båda föräld- rarna. Det är därför i dessa fall nödvändigt att göra grundliga bedöm- ningar över föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare. Varje vårdnads- utredning är psykiskt krävande för alla inblandade. Inte minst ur den aspekten är det angeläget att lagstifta om den tid en utredning får ta i anspråk och vilka krav som skall ställas på utredande organ. Vid behov kan den tidsperiod förlängas genom beslut av domstol.

Moderata kvinnoförbundet

Utredningen lägger förslag om att socialnämnden inte längre skall höras av domstolen i vårdnads- och umgängesmål. På begäran av domstol skall tjänsteman endast redovisa insamlade uppgifter och fakta om barnet och dess familj. Förslaget innebär att kommunen ställer anställd personal till domstolens förfogande, en ordning som saknar motsvarighet inom annat område och är främmande i det kommunala systemet. Mot detta reagerar MKF med bestämdhet.

Tvärtom anser MKF att det är av största vikt att socialnämndernas kompetens och erfarenhet tages tillvara. Utredningen framhåller tidsvinst- cn som ett argument att inte höra socialnämnden men undanhåller det värdefulla i att klienterna får tillfälle att införa en sekretessbelagd för- troendemannanämnd framföra sina synpunkter och åsikter. Det är inte meningsfullt att fler processer med inblandning av advokater kommer att drivas. Utredningens förslag i detta avseende innebär en förlust för sam- hället. .

MKF anser att för barnens bästa borde samhället tillvarataga det enga- gemang och den förmåga till samförståndslösningar som socialtjänsten och dess förtroendevalda kan erbjuda.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Angående socialnämndens roll i vårdnads- och umgängesmål så föreslår utredningen att socialnämnden inte längre skall höras. Vårdnadsutred- ningar skall utföras av socialtjänsteman som utan eget förslag skall ge in dem till domstolen. Vidare ska domstolen ge riktlinjer för utredningen. SSKF inser problemet med de dubbla processernamen anser ändå en social bedömning och ett ställningstagande från de förtroendevaldas sida vara värdefull. Den utredning som genomförs av socialtjänsteman är av utomordenligt stor vikt för domstolens senare bedömning. En vårdnads- utredning måstc vara allsidig och relativt heltäckande. Riktlinjer från domstolen kan betyda att viktiga förhållanden inte blir belysta. Utred- ningen blir i förväg styrd av den dömande instansen. Socialnämndens uppgift är just att granska utredningar utifrån den aspekten och begära

• Sida 168
•  Original

Bilaga 3

upplysningar kring förhållanden som nämndens utredare inte berört. F,j alltför sällan anser föräldrar attsocialtjänstcmännen varit partiska under utredningsarbetet och ser nämndens ledamöter som garantcr för att ut- redningen blir saklig och allsidig.

SSKF avstyrker således detta förslag.

FOR

FoR tillstyrker förslaget om vårdnadsutredningen men vill tillföra några synpunkter. Redan i avsnitt 3.2.2 har FOR framhållit att samtalsledare i en vårdnadstvist i ett senare skede inte får bli vårdnadsutredarc.

I såväl lagtext som motiveringarna skrivs uttryckligen "någon", dvs. sin- gularis, när det gäller vcrkställare av utredningen. Under senare år har det blivit allt vanligare att två utredare är inkopplade på samma ärende. Så är alltid fallet i t.ex. Södertälje kommun och i allmänhet också i Stock- holm. Vid barnpsykiatrisk utredning är praxis ett team på 2-3 personer.

Även om i utredningen inte längre skall framföras ett direkt förslag torde starka skäl tala för att utredningsuppdraget läggs på minst två per- soner. .

Den av FOR föreslagna ändringen är lätt att genomföra. I stället för att skriva "uppdraga åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa sådan" (dvs. utredning) kan lagtexten kortas till "upp- draga åt socialnämnden eller något annat organ att låta verkställa sådan”.

Om inte annat skulle FOR-förslaget göra det lättare för vårdnadsut- redare som redan arbetar två och två att även fortsättningsvis göra det. Står det i den framtida lagtexten singularformen "någon" kommer med säkerhet kommuner där man i dag arbetar med två utredare av ekonomis- ka skäl återgå till det äldre systemet med endast en.

Skall domstolarnas handläggningstider bli kortare erfordras även andra åtgärder. Nuvarande långa tider beror inte enbart på fördröjning i social- nämnderna. Inte sällan är någon av parterna eller något av ombuden som avsiktligt förhalar målet. Även i domstolarna förekommer emellanåt för- dröjningar. FoR har exempel på att det kan ta nära ett år efter stämning och första förberedelse innan domstolen begär yttrande från socialnämnd. När yttrandet väl kommit in kan det sedan dröja ett halvår till nästa för- beredelse i målet och ytterligare 3--4 månader till huvudförhandlingen.

Elsa Nyberg ' '

Vi delar utredningens uppfattning att socialnämndens prövning innan yttrande inlämnas till domstolen av olika skäl är onödig. Vi anser även att möjligheterna till fortsatt kontakt med och stöd till föräldrarna ökar om familjerättshandläggarna utan förslag kan redovisa ärendet till domsto- len.

Bcträffande handläggningstider delar vi den uppfattning som framförs i Socialstyrelsens redovisning 1988:17 "Samarbetssamtal och familjerådgiv-

Prop. 1990/91 : 8

• Sida 169
•  Original

Bilaga 3

ning" nämligen att det viktigaste inte är om en utredning slutförs inom 4 eller 8 månader utan att en samförståndslösning faktiskt kan nås.

Det största problemet i kommunerna när det gäller handläggningstider, är där det förekommer långa väntetider beroende på att den familjerätts- liga sektorn varit lågprioriterad och tilldelats för knappa personella resur- ser.

Vi känner en viss oro inför det faktum att domstolarnas betydelse i vårdnads- och umgängesärendcn med det föreliggande förslaget ökar. F.nligt vår mening är det viktigt att domstolarna ökar sin kompetens be- träffande barns behov och om möjligt organiserar familjemålen som en specialitet.

Bodens kommun

Lagförslaget och motivering i promemorian överensstämmer inte när det gäller domstolens styrning av utredning och till vem domstolen ska uppdra utföra utredning. F.nligt lagtexten får domstolen större utrymme att styra/begränsa utredning än vad promemorians text beskriver. Enligt lag- text kan domstol uppdra till socialtjänsten eller annat organ att verkställa utredning, medan promemorian i övrigt beskriver att det är socialtjänsten som genomför utredning.

Att domstol ska styra utredningen kan uppfattas som att rätten tidigt tagit ställning för endera parten och domstolens opartiskhet kan ifråga- sättas. Dct kan även förekomma fall då socialtjänsten har mer/betydligt mer kunskap om ärendet än vad domstolen efterfrågar.

Det kommer att bli stora svårigheter att hantera denna kunskap, då det kan vara av stort värde för barnet att den redovisas i utredningen. Då socialsekretcrarc kallassom vittne vid vårdnads/umgängesrättegång, blir det svårigheter om socialsekretcrare har mer uppgifter än vad som be- gärts av rätten i utredningen.

Om uppgifterna då måste redovisas muntligt vid rättegången innebär det en. sämre rättssäkerhet för föräldrar/barn.

Domstolarnas roll betonas och socialtjänstens roll försvagas. Eftersom socialtjänsten tidigare fört barnens talan finns det risk för att barnens rätt också försvagas på bekostnad av föräldrarnas, som stärks.

Ingrid Adamsson

Socialnämnden föreslår att inte yttra sig i vårdnads- och umgängesären- den, bl.a. för att förhindra en dubbelprocess. - Dubbelprocesser är inte bra men borde genom tydliga regler, kunna förhindras. Ur tjänstemanna- synpunkt och i förlängning allmänhetens är det negativt att dessa ärenden inte förs upp till socialnämnden. Nämnden får därigenom inte längre någon kunskap om kvalitet och kvantitet i det arbete som görs, vilket i sin tur kan förSVåra vid budget- och personalförhandlingar. Promemorians förslag att socialtjänstens handläggare inte längre skall göra en bedömning och lämna ett förslag i vårdnads- och umgängesutred-

Prop. 1990/9118

• Sida 170
•  Original

Bilaga 3

ningar utan endast ta fram begärda fakta är mycket olyckligt. Det måste ifrågasättas om förslagsställarna är medvetna om vilken kompetens som behövs i dessa ärenden och-vem det idag är som har denna kompetens. I-Iitintills är det endast socialtjänstens handläggare som haft kunskapen och modet att sätta barnets bästa i fokus. BUP har kunskap men vägar i regel ej ta ansvar. Domstolen saknar kunskap.

Fastän lagen poängterar att det är barnets rätt som skall tillgodoses och inte förälderns som i tidigare lag blir'dct i domstolen den vuxncs rätt som prioriteras i barnets rätts namn. Detta eftersom varken juridiska ombud eller domare har den spccialkunskap och den kompetens som krävs för att kunna sätta barnet i fokus. Hur kan det annars förklaras att föräldrar som dömts för incest får umgängesrätt. Att ett åtta månaders bara skall träffa sin far vartannat veckoslut fredag till söndag, att ett 1,5 års barn, som ej sett sin far på fem månader skall träffa sin far på samma villkor föregånget av ett besök av fadern i barnets hem, dit han vägrar att gå. Inte i någon dom skrivs ut att beslutet om umgänget är baserat ut- ifrån barnets bästa utan alltjämt uttalas att fadern/modern skall ha um- gängesrätt. Det är anmärkningsvärt att i alla processer där jurister är in- blandade är det alltd bäst för barn att träffa den andre föräldern vart- annat veckoslut, varannan storhelg, två till fyra veckor på sommaren. Det är ju uppenbart hur slentrianmässigt och med vilken okunskap sådana beslut kommer till stånd och det är lika uppenbart att alltför många juris- ter inte uppfyller lagens intentioner att sätta barnets behov i centrum.] stället blir att endast i undantagsfall, om någon är grav missbrukare, som denne inte skall ha umgängesrätt. Det är företrädare med ovan synsätt och med ovan kunskap som nu ensamma skall se till barnens bästa.

Socialtjänstens handläggare har sin roll helt klar att utreda barnets be- hov, att sätta dessa i fokus och att ta ansvar för vad som kommit fram. Att dessa tjänstemän inte längre skall göra bedömningar och lämna för- slag i vårdnads- och umgängesutredningar, kommer att medföra att barn- ens behov ej blir sedda. Vi vågar påstå detta, då det redan i dag är svårt att få domstolen att förstå utvecklingspsykologi, missbruks-, incest-och lojalitetseffckter, psykologiska skeenden,aggressivitet etc. Därför måste socialarbetarna även i framtiden göra en bedömning och lämna ett förslag i stället för att bli faktainsamlare.

Jonsson/V ikl und

Vi tycker att det är bra att socialnämnden inte ska ta något beslut ivård- nadsfrågorna. Det blir mindre antal "processer" och strider.

Samverkansgruppen

Det föreslås också att socialnämnden inte skall yttra sig över en vårdnads- utredning utan domstolen skall uppdraga till socialnämnden att föranstalta om utredning men utredningen skall överlämnas till domstolen utan något

• Sida 171
•  Original

Bilaga 3

ställningstagande från nämnden eller utredarens sida.

Vi är medvetna om att det i landet kan se ganska olika ut vad avser möjlighet till kompetens inom barnpsykiatri, relationsproblem och övriga familjerättsfrågor för vårdnadsutredare men samtidigt finner vi det viktigt att där sådan kompetens finns domstolarna utnyttjar denna kompetens i tillämpliga fall. loch med att man påskyndar vårdnadsutredning, vilket är ett av syftena för den nya promemorian, finns en risk att domstolen på ett mera summariskt sätt kan avgöra vårdnadsfrågorna där också parter- nas ombud mera fritt kan agera vilket skulle kunna vara en risk för bar- nets rättssäkerhet. Vi vill poängtera detta cftcrsom vi i vårt praktiska arbete har funnit att vi iyttranden om vårdnad och umgänge kunna ge domstolarna nyttiga bakgrundsfaktorer av betydelse för barnets fortsatta vårdnad, umgänge och relationer med föräldrarna. Vi vill också påpeka vikten av att man inom socialtjänsten i de olika kommunerna tillskapar om så inte finns en god kompetens inom olika familjerättsfrågor.

Sammanfattningsvis finner vi att intentionerna i promemorian är bra framför allt betoningen av båda föräldrarnas gemensamma ansvar i vård- naden av barnet, men att det inte får räcka med detta utan domstolen också utreder intentionen av viljan att göra det så bra som möjligt för barnet i vårdnad och umgängesfrågor.

När det gäller vårdnadsutredning finner vi att kompetensen inom famil- jerättsfrågor är mycket olika i olika delar av landet, men där sådan kom- petens finns är det viktigt att domstolarna utnyttjar sig av densamma så att barnets rättssäkerhet i möjligaste mån tillförsäkras och att inte föräld- rarnas eventuella konflikter och ombudens utnyttjande av desamma kom- mer att överväga.

6 Interimistiska beslut

Göta Hovrätt

Hovrätten tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten anser att det finns flera fördelar med att domstol genom ett interimistiskt beslut,'vid vilken tid utredningen av naturliga skäl ofta är bristfällig, skall kunna förordna endast om vem barnet skall bo tillsam- mans med. Eftersom promemorians förslag innebär att domstol skall kunna förordna på detta sätt även om parterna inte vill ha gemensam vårdnad, bör i sammanhanget diskuteras möjligheten att reglera umgänge med barnet och om vcrkställighetsreglcrna i 21 kap. l—"ll kan tillämpas på ett sådant beslut. ] promemorian berörs inte dessa frågor trots att utred- ningen om Barnets rätt (SOU 1987:7 s. 165) pekat på problemet. Dc

• Sida 172
•  Original

Bilaga 3

nuvarande reglerna utgår ifrån att föräldrarna kan komma överens om umgänge när de har gemensam vårdnad. Med tanke på att de faktiska förhållandena under utredningstiden påverkar det slutlig avgörandet, bör möjlighet finnas att förordna interimistiskta umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad. Om 6 kap. 15 & FB ändras på sätt som kammar- rätten föreslagit under avsnitt 3.4.2, ges sådan möjlighet även vid interi- mistiska beslut av ifrågavarande slag. Om en sådan ändring ej görs bör det övervägas om det i vart fall vid interimistiskt beslut om vem barnet skall bo tillsammans med skall införas en sådan möjlighet. Den andra frågan som sammanhänger med förslaget och som inte kommenterats i promemorian är om det interimistiska beslutet om vem barnet skall bo tillsammans med kan verkställas enligt 21 kap. FB. Utredningen Barnens rätt synes inte ha ansett att sådana möjligheter finns. Kammarrätten anser dock att bestämmelserna i 21 kap. 8 & FB ger en möjlighet till verkställig- hct, när föräldrarna har gemensam vårdnad, men frågan bör belysas ytter- ligare. Vidare bör övervägas om det inte skall tilläggas till 6 kap. 11 & FB att en vårdnadshavare inte utan den andre vårdnadshavarens samtycke får bestämma var barnet faktiskt skall bo, om tingsrätt har förordnat interi- mistiskt härom. Stockholms tingsrätt

Den föreslagna möjligheten att i stället för ett interimistiskt beslut om vårdnad besluta om var barnet skall bo kan ha en psykologisk och känslo- mässig betydelse och tillstyrks därför.

Socialstyrelsen

lnterimistiska beslut ivårdnadsmål har ofta en styrande effekt på vård- nadsutredningen och på det slutliga avgörandet. Det har ofta också en psykologiskt negativ effekt på den förälder som trots att ärendet ännu inte utretts, tillsvidare förlorat vårdnaden.

Socialstyrelsen biträdde iyttrandc över SOU 1987:7 utredningens förslag beträffande interimistiska beslut i vårdnadsmål, vilket överensstämmer med promemorians förslag. Promemorian föreslår att interimistiska beslut i vårdnadsmål där vårdnaden varit gemensam i stället för att gälla vårdna- den skall kunna avse vem barnet skall bo hos. Förslaget betonar som flera av de nya lagreglerna att samhället anser att gemensam vårdnad skall vara det normala. Den skall inte upphävas förrän en grundlig utredning ge- nomförts, om inte omständigheterna är så extrema, att barnets bästa påkallar annat förfarande.

Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag.

Domstolsverket

DV tillhörde de remissinstanser som i yttrande över SOU 1987:7 avstyrkte förslaget om att det interimistiska beslutet ivårdnadsmål i stället för atti gälla vårdnaden, skulle kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.

• Sida 173
•  Original

Bilaga 3

Verket är alljämt av uppfattningen att det knappast är den rättsliga regle- ringen under utredningstiden som har störst betydelse för det slutliga avgörandet utan utvecklingen av de faktiska förhållandena.

Med hänsyn till de nya skäl som nu anförs och främst det förhållandet att domstolen i det slutliga avgörandet föreslås kunna välja att avstå från att upplösa den gemensamma vårdnaden trots att föräldrarna eller endera av dem primärt vill ha ensam vårdnad, motsätter sig DV inte nu förslaget. Eftersom beslutet inte går att verkställa med stöd av 21 kap. FB och då det inte finns någon möjlighet att besluta i umgängesfrågan (föräldrarna har ju gemensam vårdnad) krävs det att föräldrarna kan antas rätta sig efter domstolens beslut för att den nya bestämmelsen skall få någon prak- tisk funktion. Även i det här fallet kan det ifrågasättas hur stort värde regeln egentligen kommer att få. Regeln torde dock kunna tillämpas fli- tigare än möjligheten att besluta om gemensam vårdnad trots att båda eller ena föräldern primärt vill ha ensam vårdnad, eftersom ett interimis- tiskt beslut går lättare att ändra. Det förhållandet att föräldrarna får möjlighet att "prova på" gemensam vårdnad kan bidra till att båda eller endera av dem ändrar sin tidigare negativa inställning. En sådan prövotid kan även medföra att det klargörs om det över huvud taget är möjligt med gemensam vårdnad.

.10_

Enligt promemorieförslaget skall ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål i stället för att gälla vårdnaden kunna avse vem barnet skall bo hos.

Jag delar de synpunkter som har lagts till grund för förslaget. Särskild vikt måste tilläggas det förhållandet att den föreslagna lösningen bidrar till att barnets kontakter med båda föräldrarna bibehålles.

Det går emellertid inte att bortse från att det finns situationer där för- äldrarna till följd av den djupgående tvist som föreligger mellan dem saknar möjlighet att enas i frågor som rör barnet. Den gemensamma vårdnaden kan isådana fall leda till att förälder till skada för barnet in- griper i barnets förhållanden.

Valct av formen för det interimistiska beslutet måste således alltid ha sin utgångspunkt ivad som är bäst för barnet. Detta bör på ett tydligare sätt än vad nu föreslagits komma till uttryck i 6 kap. 20 & föräldrabalken.

SACO/SR

SACO/SR tillstyrker förslaget om att under utredningen inte bestämma om interimistisk vårdnad utan endast om var barnet under utrednings- tiden skall bo.

Sveriges domareförbund

Förslaget att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål skall, istället för att gälla vårdnaden, kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med synes

• Sida 174
•  Original

Bilaga 3

utgå från att rätten enbart har två alternativ att välja emellan om någon av föräldrarna framställer ett interimistiskt vårdnadsyrkande, nämligen att antingen upplösa den gemensamma vårdnaden och utse en av föräldrarna till vårdnadshavare (här bortses från särskilt förordnad vårdnadshavare) eller behålla den gemensamma vårdnaden och enbart besluta om vem barnet skall bo tillsammans med.

Mot bakgrund av att promemorian utgår från att gemensam vårdnad är den lösning som skall tillgripas så snart ingen förälder helt motsätter sig detta, måste domstolen även ges möjlighet att avstå'från att meddela ett interimistiskt beslut. Detta bör exempelvis bli fallet om vardera för- äldern yrkar vårdnaden - även interimistiskt - men båda förklarar att de i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad.

I speeialmotiveringen till 6 kap. 20 & föräldrabalken framförs (s. 101) att enbart det förhållandet att föräldrarna är ense om att en av dem skall utses till ensam vårdnadshavare inte är ett nödvändigt skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden. Rätten kan exempelvis inskränka sitt beslut till att enbart avse vem barnet skall bo hos.

Enligt förbundets mening är det inte möjligt eller ens önskvärt att dom- stolarna i praktiken gör en sådan ingående prövning som nyssnämnda uttalanden i promemorian kan ge intryck av. Om föräldrarna är ense om en viss lösning av vårdnadsfrågan och socialnämnden - efter att ha getts tillfälle att lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 & föräldrabalken - inte har någon erinran, bör domstolen självfallet besluta i enlighet med föräldrar- nas gemensamma önskan.

En fråga i detta sammanhang som inte har belysts är hur ett interimis- tiskt förordnande, som enbart tar sikte på hos vem barnet skall bo, skall kunna verkställas. Enligt förbundets mening bör ett sådant beslut kunna

verkställasenligt21 kap.föräldrabalken.Samtidigtliggerdetnågotmot- sägelsefullt i att tvångsvis genomföra ett sådant beslut under det att den

gemensamma vårdnaden består. I praktiken torde förutsättningarna för den gemensamma vårdnaden då inte längre föreligga.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet avstyrker förslaget. Ett beslut om vem barnet skall bo tillsammans med skulle få samma styrande inverkan på det slutliga avgörandet i vårdnadsfrågan som det nuvarande interimistiska beslutet. En nackdel med förslaget är att rätten inte kan besluta om umgänge.

Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna

l promemorian uttalas att det förhållandet att någon av föräldrarna eller båda vill ha en upplösning av den gemensamma vårdnaden inte bör vara ett nödvändigt skäl att meddela interimistiskt beslut om vårdnaden utan endast i de fall, då förhållandet mellan föräldrarna är så infekterat att det måste antas att de under utredningstiden inte alls kan samarbeta. Före-

• Sida 175
•  Original

Bilaga 3

ningen anser att förslaget i denna del kan ge olyckliga konsekvenser. Om i ett inledande skede av rättegången part inför interimistiskt beslut påkal- lar den gemensamma vårdnadens upplösande bör alltid ett interimistiskt beslut rörande vårdnaden fattas. Med promemorians utgångspunkt måste emellertid part för att erhålla ett sådant interimistiskt beslut använda sig av tyngre och grövre argument som eljest måhända hade varit nödvändigt. Det kan finnas skäl att erinra om att parter i tvistiga vårdnadsmål inför interimistiskt beslut ibland kan finna skäl att - för att inte onödigtvis polarisera situationen - inte använda allt det material som står till buds för att driva vårdnadsfrågan. Ibland nöjer sig sålunda parterna med att lämna domstolen vissa begränsade uppgifter på grund av vilket domstolen fattar sitt interimistiska beslut - allt givetvis i förhoppningen att en sam- förståndslösning under målets handläggning skall kunna uppnås. Om målet kan handläggas på lägsta möjliga konfliktnivå ökas givetvis även förutsätt- ningarna för en uppgörelse.

Möjlighet att förordna om barns boende finner föreningen vara en kon- struktion som inte ger de vinster promemorian räknat med. Gemensam vårdnad förutsätter enighet även beträffande barnets boende. Tvärtom kan förhållandet vara det att just förordnandet om barnets boende kan ytterligare accentuera ett annat problem i samband med interimistiska beslut, nämligen kvarsittandefrågan. Med dagens bostadsbristsituation finns risk för att part ibland mera ser till sin egen kvarsittandesituation än till barnets behov.

Ändring bör sålunda inte ske i nuvarande regelsystem såvitt nu är i fråga.

UFR

I nuvarande rättsläge har vi i dag 100 OOO-tals rättslösa föräldrar och barn. Promemorians förslag om att ett interimistiskt beslut endast skall avse barnets bostad har gjort att båda föräldrarna juridiskt jämställda i några månader vilket är av mycket stort värde. Att få vara riktig förälder iytterligare en tid är bra. Men vi4 kräver att få vara föräldrar för alltid.

Folkpartiets kvinnoförbund

Såvida inte barn kan utsättas för fara eller psykiskt lidande i umgänge med den ena föräldern bör domstol, när det gäller interimistiska beslut i vårdnadsmål, döma till gemensam vårdnad och därutöver om vem barnet skall bo hos.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Beträffande förslaget att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål endast skall avse vem barnet skall bo hos, ej vem som skall ha vårdnden, så tillstyrks detta av SSKF. '

• Sida 176
•  Original

Bilaga 3

FOR FOR tillstyrker reservationslöst.

Jonsson/Viklund

Bra att interimistiska beslutet i tingsrätten endast gäller var barnet skall bo och ej vårdnaden.

Strömberg/Wetter

6 kap. 20 &: Förslaget att rätten skall avgöra med vem barnet skall bo under betänketiden kommer att medföra, att bostadsfrågan kommer att bli särskilt framträdande i stället för att rätten bedömer vilken förälder det är lämpligt att barnet skall bo med. Den vinst man gör är att det inte finns något interimistiskt beslut om vårdnad, vilket senare styr det slutliga beslutet. I praktiken kommer ändå kontinuiteten att spela en avgörande roll i vårdnadsfrågan, varför också beslutet om med vem bar- net skall bo spelar in vid den slutliga hanteringen.

Skrivningen i speeialmotiveringen i övrigt ger vid handen att domstolen oavsett föräldrarnas önskemål om ett beslut ivårdnadsfrågan (interimis- tiskt) skall kunna ersättas med ett beslut om hos vem barnet skall bo. Vårdnaden om ett barn innebär väsentligt mer än att man beslutar om bostadsfrågan, och det är enligt vår bedömning viktigt att föräldrarna i största möjliga utsträckning får avgöra om de vill ha gemensam vårdnad.

7 Stöd enligt socialtjänstlagen

Göta hovrätt Hovrätten lämnar förslaget utan erinran. Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten tillstyrker att den föreslagna föreskriften införs i social- tjänstlagen men anser att den även bör omfatta den tid under vilken en tvist om vårdnad eller umgänge pågår. Behovet av stöd och hjälp är väl så stort under denna tid, när konflikten mellan föräldrarna oftast är som stört och ovisshet råder om vad som slutligt kommer att gälla i fråga om vårdnad eller umgänge.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker promemorians förslag att det i socialtjänstlagen förs in en erinran om det behov av efterkontakt med socialtjänsten som

• Sida 177
•  Original

Bilaga 3

kan finnas hos föräldrar och barn efter det en tvist om vårdnad eller umgänge avgjorts.

De socialarbetare som arbetar med familjer i vårdnads- och umgänges- ärenden får en mycket nära kontakt med alla. En strävan hos utredaren är att även den som "förlorar" - inte förordas som vårdnadshavare, inte får yrkat umgänge - skall förstå utredarens skäl till ställningstagandet. Dialogen mellan klient och utredare bör vara rak och tydlig. Det skapar förtroende, därför söker ofta klienter gång på gång upp utredaren när det blir problem efter det vårdnads- eller umgängesfrågan avgjorts i nämnd eller domstol. Inte minst är det viktigt att hjälpa till med umgänget.

Det förekommer att förälder blivit hänvisad att söka hjälp på annat håll när socialtjänsten avslutat ärendet och målet avgjorts ] domstolen. Det kan därför vara av betydelse att en erinran som den föreslagna förs in i socialtjänstlagen. Socialstyrelsen tillstyrkte också iyttrandet över SOU 1987:7 utredningens förslag att genom socialtjänstlagen markera social- nämndens ansvar sedan ett vårdnads- eller umgängesmål avgjorts.

Domstolsverket

DV avstyrker förslaget. Socialtjänstlagen är uppbyggd som en målinriktad ramlag. Detta innebär att den dels i stor utsträckning anger målen för verksamheten i stället för att i detalj reglera verksamhetens utformning, dels att den innehåller få preciserade regler. Socialtjänstlagen lämnar således de tillämpande myndigheterna stor frihet att ordna verksamheten efter sina egna förutsättningar och behov.

Såsom påpekasi SOU 1987:7 s 194 och i promemorian är reglerna i socialtjänstlagen redan i dag utformade på ett sådant sätt att ingen tvekan torde behöva uppstå om socialnämndens ansvar. Att på sätt här föreslås skriva in utfyllandc bestämmelser i lagen skulle strida mot den uppbygg- nad socialtjänstlagen har. Det skulle för övrigt kunna tolkas som om upp- gifter på övriga områden där motsvarande bestämmelser saknas skulle ha mindre vikt än dessa frågor och det vore olyckligt. Frågan kan istället lösas genom att socialstyrelsen utfärdar allmänna råd (jfr 67 & SoL).

JO

Socialnämndens ansvar för att följa barnets utvecking i sådana fall är klart fastslaget i lagen. Det räcker emellertid inte för att ge barnet den personliga hjälp som barnet behöver, eftersom socialnämnden inte kan vidta någon åtgärd mot vårdnadshavarens vilja. Det finns alltså en zon där barnet behöver hjälp, men där LVU inte är tillämplig. I t.ex. sådana fall kan en kontaktperson för barnet vara till stor nytta.

Stöd enligt socialtjänstlagen och kontaktperson för barnet Jag biträder förslagen i dessa delar. Samtidigt vill jag tillägga följande. Det förekommer inte sällan att domstol vid fastställandet av förälderns

• Sida 178
•  Original

Bilaga 3

umgänge med barnet uppställer som villkor att umgängesrätten skall ut- övas i närvaro av någon av socialnämnden utsedd person. Det har i prak- tiken visat sig att socialnämnden inte uppfattat domstolens förordnande som bindande. Nämnden har under hänvisning till svårigheten att finna en lämplig person eller till personalbrist inte efterkommit domstolens förordnande, vilket har fått till följd att föräldern inte kunnat umgås med barnet på sätt domstolen har bestämt. Till undanröjande av den tvekan som nu kan råda hos socialnämnderna bör av 10 & socialtjänstlagen också framgå att det åligger socialnämnden att utse en särskild person (kontakt- person) när det behövs vid umgängesrättens utövande.

Piteå kommun

Detta tillägg till socialtjänstlagens 12 (5 är, framför allt ur barnens syn- vinkel, mycket nödvändigt och bra.

Det kommer dock att innebära att ytterligare arbetsuppgifter läggs på socialnämnderna, vilket innebär behov av ökande resurser och ökande kostnader.

LO

1-0 tillstyrker förslaget att socialnämnden inte längre ska yttra sig i en vårdnadstvist. Även andra åtgärder bör dock vidtas för att förkorta de långa utredningstiderna.

Sveriges advokatsamfund Samfundet har inte någon erinran mot förslaget. FOR

FoR tillstyrker reservationslöst.

RMSÖ

RMSÖ anser, att man bör forordna en särskild "barnsocialsekreterare", med särskild kunskap om barn i svårigheter, för bland annat vårdnads- och umgängesutredningar.

När barnavårdsnämndcn försvann föll ansvaret på socialsekretcrarcn. Barnets behov kan lätt komma i skymundan, då tjänstemannen även skall se till föräldrarnas intressen.

I vissa fall ålägger allmän domstol, trots att socialtjänsten verkställt utredning, som ger vid handen att ett umgänge vore menligt för barnet, socialnämnden att medverka vid umgänget.

Såvitt vi kan förstå, kan ett sådant förordnande komma från förvalt- ningsdomstol, som är överställd socialtjänsten, men allmän domstols så- dant förordnande kan inte för socialnämndens vidkommande anses tving-

• Sida 179
•  Original

Bilaga 3

ande, eftersom nämnden inte är part i den form av mål, umgängestvist efter äktenskapsskillnad, det här är fråga om.

Tveksamheten i detta visas också av, att umgängesföräldcrn själv måste ansöka om bistånd hos socialnämnden, som sedan har att ta beslut i ären- det.

Socialnämnden har sedan inte ansett sig längre kunna skydda barnet. (SoL 12 och 3 åå har satts ur spel.) Vårdnadshavaren är också fråntagen möjligheten till det. (Men inte skyl- digheten enligt FB 6 kap.)

RMSÖ hemställer att denna ordnings fortsatta giltighet prövas.

Vi ser det också som underligt, att en person ej bosatt inom kommunen kan bifallas ett bistånd, eftersom personen i varje annat biståndsärende vi känner till måste varaktigt vistas inom ifrågavarande kommun.

Strömberg/Wetter

De föreslagna ändringarna i 10 & socialtjänstlagen är inte tillräckligt långt- gående. Även barn under 15 år bör - oavsett förälders samtycke - ha möjlighet att få en kontaktperson. Det förekommer att barn med stöd av en sådan skulle kunna bo kvar i sitt hem och i så fall inte flyttas från hemmet. Vissa föräldrar under perioder av barnets liv inte har den goda kontakt man skulle önska, och att barnet då skulle kunna få hjälp av kontaktpersonen.

8 Faderskapserkännande

Göta hovrätt Hovrätten tillstyrker förslagen. Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten avstyrker förslaget. Kritik kan riktas mot benämningen "erkännande" av faderskap. ()rdet "bekräftelse" är dock inte bättre. Ordet för tankarna till att man bekräftar något som redan är fastställt. Så ärju inte fallet, eftersom faderskapct fastställs genom dom eller genom själva förfarandet som idag benämns "erkännande".

Stockholms tingsrätt

Tingsrätten tillstyrker förslaget att begreppet faderskapserkännande ersätts med faderskapsbekräftelse, närmast av psykologiska skäl.

[79

• Sida 180
•  Original

Bilaga 3

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen biträder promemorians förslag att begreppet erkännande byts ut mot bekräftelse. Viktigt är dock att termen inte innebär är någon glidning i betydelsen utan att handingen kan komma att bli giltig i andra länder i lika hög grad som idag.

Socialstyrelsen vill i detta sammanhang också ta upp frågan om ett för- enklat förfarande för fastställande av faderskap när föräldrarna bor till- sammans. Enligt nuvarande regler i föräldrabalken skall socialnämnden alltid godkänna ett erkännande för att det skall bli giltigt. Sådant god- kännade får bara lämnas om det kan antagas att mannen är far till bar- net. Socialnämnden måste därför alltid göra en viss prövning före sitt godkännande, även om utredningen som föregår denna prövning är rela- tivt summarisk i ärenden där parterna sammanbor.

Ungefär hälften av alla barn som föds i Sverige föds av föräldrar som inte är gifta med varandra. I de flesta fall bor dock föräldrarna tillsam- mans. Socialstyrelsen har i kontakter med socialnämnder fått uppfatt- ningen att det så gott som aldrig händer att ett förenklat utredningsför- farande, när parterna bor tillsammans, övergår till en mer fullständig utredning p.g.a. parternas tveksamhet i faderskapsfrågan. Socialstyrelsen ser därför att tiden kan anses mogen för ett förenklat förfarande hos pastorsämbetet i de fall parterna bor tillsammans. Möjligheten att hos pastorsämbetet får faderskapct fastställt kunde stå öppen för de föräldrar som varit kyrkobokförda på samma adress sedan en viss tid före barnets födelse. Bestämmelsen föreslås utformas så att mannen anses som far till barnet om föräldrar, som bott tillsammans sedan minst 10 månader före barnets födelse, bekräftat och godkänt faderskapct. Parter som är tvek- samma till faderskapct trots att de bor och har bott tillsammans viss tid före barnets födelse skall naturligtvis hänvisas till socialnämnden för att få en faderskapsutredning på vanligt vis. Barn som föds av föräldrar som inte är gifta med varandra och som inte bor tillsammans skulle social- nämnden på samma sätt som idag ha skyldighet att utreda och fastställa faderskapct för.

En viktig förutsättning för att införa det föreslagna förfarandet är en visshet om att sådan faderskapsbekräftelsc hos pastorsämbetet i sambo- ärcnden får samma giltighet i andra länder som förfarandet hos social- nämnderna idag har.

Domstolsverket

DV tillstyrker att den nya benämningen bekräftelse införs. Begreppet erkännande förekommer även i kungörelsen (' 197328 10) om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap, m.m., förordning- en ("1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m., lagen (195826-12) om blodundersök- ning vid utredning av faderskap och i lagen (1969:620) om ersättning i

• Sida 181
•  Original

Bilaga 3

vissa fall för utgivna underhållsbidrag varför följdändringar måste göras också i dessa författningar.

Enligt DVs mening bör i detta sammanhang även övervägas om inte kravet på att bekräftelsen skall vara bevittnad av två personer kan tas bort. Se t.ex. departementschefens resonemang i samband med att kravet på bevittning av bodelningsavtal slopades (prop. 1986/87:1 s. 55). Även i detta fall kan det praktiska behovet av vittnen ifrågasättas. Bevittningcn torde inte ha någon som helst betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt, i synnerhet som bekräftelsen skall godkännas av modern och socialnämnden.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet

[ promemorian föreslås att termen "erkännande" av faderskap byts ut mot termen "bekräftelse" av faderskap. Motivet härför är att det - påstås det (5. 83) - ter sig svårförståeligt för många fäder och att det kan upplevas som kränkande" att en antagen far skall "erkänna" faderskapct. En term "som är mera anpassad till dagens verklighet och som inte upplevs som så känsloladdad av föräldrarna" samt "som mera positivt tar sikte på vad det egentligen handlar om" kan enligt promemorian vara den föreslagna termen "bekräftelse" av faderskap.

Fakultetsstyrelsen vill till en början ifrågasätta om termen "erkännande" av faderskap verkligen på grund av de skäl som åberopas i promemorian kan anses utgöra ett så allvarligt terminologiskt problem att denna gamla, väl inarbetade, term av endast denna anledning bör utbytas. Eftersom den man som antas vara ett barns far normalt inte kan förmodas ha möjlighet att säkert bedöma om han verkligen är detta, får dock av det skälet termen "erkännande" av faderskap möjligen anses inte helt lyckad eller adekvat i sammanhanget. Eftersom erkännandet också fungerar som en förklaring om att mannen är beredd att ta på sig faderskapets rättsliga konsekvenser kan likväl termen "erkännande" av faderskap accepteras. Lämpligheten'av termen "bekräftelse" av faderskap kan dock än starkare ifrågasättas. Att "bekräfta" något betyder visserligen bl.a. "att fastslå riktigheten av ett visst antagande". Den man som antas vara ett barns far har dock alltså givetvis själv vanligtvis inte möjlighet att fastslå riktigheten av detta antagande. Termen "bekräftelse" anger inte heller att det är den presumtive fadern själv, som gjort denna, vilket är en särskilt påfallande nackdel med denna term i det aktuella sammanhanget. Dessutom kan man fråga sig om inte termen "bekräftelse" måste anses mindre lämplig även av det skälet att ordets allmänna innebörd förmodligen inte alltid är bekant för gemene man.

En term som bättre än både ”erkännande" och "bekräftelse" av faderskap "tar sikte på vad det egentligen handlar om" kan enligt fakultetsstyrelsens mening möjligeniställetvara"faderskapsförklaring". Vad det är fråga om är ju nämligen egentligen att en man förklarar sig vara far till ett barn, oavsett hur det nu förhåller sig biologiskt härmed; en annan sak är givetvis att det i de allra flesta fall förhåller sig så, att mannen är barnets biologiske far.

• Sida 182
•  Original

Om termen "faderskapsförklaring" godtas skulle detta dock kräva en Prop. 1990/91 : 8 särskild omarbetning av lagtexten med hänsyn till att ordet "förklaring" Bilaga 3 f.n. används i en annan betydelse (se FB 1:3). Skulle det anses att termen :'fadcrskapsförklaring" inte kan godtas eller på ett tillfredsställande sätt inarbetas i lagtexten föreslår fakultetsstyrelsen i andra hand att termen "faderskapserkännande" bibehålls. I fråga om termen "bekräftelse" av faderskap vill fakultetsstyrelsen avslutningsvis dessutom påpeka, att den föreslagna lagtexten i och för sig är mindre lyckad. I den föreslagna lydelsen av FB 3:'1 st 2 heter det t.ex. följande: "Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat barnet som sitt ..."

Frågan är om inte lydelsen i stället borde vara följande: "Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott medbarnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans."

Malmö kommun

1 promemorian föreslås att termen faderskapserkännande byts ut mot faderskapsbekräftelse. Många föräldrar har sedan länge påpekat att ordet erkännande har en negativ laddning. Man talar om att erkänna brott inför domstol. Termen bekräftelse har däremot en positiv laddning och ger ökad tyngd åt handlingen, varför socialnämnden ställer sig positiv till den föreslagna ändringen.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet har inte någon erinran mot förslaget.

Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna

Föreningen anser att förslaget att uttrycket faderskapserkännande ersättes med termen "bekräftelse" av faderskap inte är tillräckligt underbyggt. Skäl saknas att frångå nuvarande benämning.

Rädda Barnens riksförbund

Rädda barnen ansluter sig till förslaget om att termen faderskapserkän- nande byts ut mot termen faderskapsbekräftelse.

UFR UFR tillstyrker promemorians förslag.

Moderata kvinnoförbundet

Utredningen föreslår att termen faderskapserkännande byts ut mot faderskapsbekräftelse. Detta är helt i linje med vad många föräldrar [82

• Sida 183
•  Original

Bilaga 3

önskar. 1 dag upplevs ordet erkännande som något negativt. Som om man erkände ett brott man begått. Ordet bekräftelse däremot framhåller det positiva, det fina i att vara förälder, och upplevs också som något frivilligt och önskvärt.

' Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

SSKF tillstyrker också förslaget om att ordet faderskapserkännande ersätts av ordet faderskapsbekräftelse.

Svenska kvinnors vänsterförbund

Föräldrar av båda könen upplever proceduren med faderskapserkännande som kränkande. Särskilt föräldrar som inte varit sammanboende under konceptionstiden upplever frågorna som närgångna och kränkande. Det är av största vikt att föräldrarna informeras noggrant om de juridiska aspekterna samt att förfarandet görs så enkelt och positivt som möjligt utan att barnets rättsliga ställning sätts ur spel. Ändringen till ett mer positivt ordval från faderskapserkännande till faderskapsbekräftelse är ett steg i rätt riktning. Mer information behövs också om föräldrarnas möjlighet att redan före barnets födelse underteckna faderskapserkän- nandeL

llusmodersförbundet Hem och Samhälle

Förslaget på ändring i lagtext från faderskapserkännande till faderskapsbekräftelse är ett bra förslag. Ordvalet passar bättre i tiden.

RMSÖ

RMSÖ ser med tillfredsställelse, att faderskapserkännande ändras till faderskapsbekräftelse. Men varför inte ge pappan möjligheten bekräfta sitt faderskap på ett tidigt stadium vid något av de första besöken på mödravårdsccntralen? Det skulle ge honom mer känsla av deltagande och ansvar och befrämja förhållandet mellan barnet och honom i framtiden med tanke på bland annat föräldraledighet och vård-av-barn-dagar. Många drar sig också för kontakt med socialförvaltningcn.

Bodens kommun

Det är fortfarande många som vid faderskapsfastställelse inte är informerade om gemensam vårdnad. Man kan uppleva förväntningar från socialtjänsten att ändå göra anmälan om gemensam vårdnad, även om den ene eller båda föräldrarna har behov av att tänka igenom vårdnadsfrågan ytterligare. Vi är tveksamma till den föreslagna förändringen av rutinen.

Jonsson/Viklund

Prop. 1990/91: 8

• Sida 184
•  Original

Bilaga 3

Promemorians förslag att faderskapserkännandet ändras till faderskapsbekräftelse är bra.

9 Omprövning Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten delar i promemorian anförda skäl uppfattningen att några ändringar inte bör göras i denna del.

Socialstyrelsen

Promemorian föreslår inga ändringar i reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden.

Socialstyrelsen såg i yttrande över SOU 1987:7 mycket positivt på att utredningen föreslog att möjligheterna för en förälder att begära omprövning av en vårdnadsdom begränsades. Det finns barn som får uppleva att föräldrar ideligen väcker talan om en förändring av vårdnaden eller umgänget.

De skäl som nu anförs i promemorian för att inte göra ändringar i reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden accepteras av styrelsen. Bl.a. betonas domstolens ansvar för målets utredning, vilket inte helt kan tas om inte målet upptas till prövning och att man från domstolshåll anmärkt att antalet "okynnesprocesser" är sällsynta.

Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna

Föreningen delar bedömningen att några ändringar av reglerna om omprövning av vårdnadsavgöranden inte bör göras.

FoR

FoR tillstyrker reservationslöst.

Strömberg/Wetter

I detta avsnitt diskuteras förslaget att begränsa förälders rätt till förnyad prövning av vårdnaden. Den inställning som rent allmänt visas i promemo- rian ger vid handen, att den umgängesberättigade föräldern vid minsta motstånd från vårdnadshavaren kan begära vårdnaden överflyttad till sig. Sådana ex är vad som anförts om villighctcn att delta i samarbetssamtal och informationsskyldigheten "för att underlätta umgänget".

Att man dessutom inte anser att möjligheterna till omprövning skall begränsas medför - som framgår av promemorian - att barnets osäkerhet om var det skall vistas ytterligare kan accentueras. Om barnet vet att minsta oenighet mellan föräldrarna kan medföra nya processer. blir

• Sida 185
•  Original

Bilaga 3

otryggheten markant. Det har - trots påståenden om motsatsen - visat sig att en förälder var 14:e dag kan begära omprövning i vårdnadsfrågan. Enbart möjligheten av detta är en osäkerhetsfaktor. Det faktum att det inte är vanligt förekommande skall inte utgöra något hinder - det är enligt vår uppfattning mycket menligt för de barn - låt vara ett fåtal - som ideligen utsätts för nya bedömningar.

10 Kontaktperson för barnet:

Kammarrätten i Jönköping ” Kammarrätten tillstyrker förslaget i dess helhet.

Stockholms tingsrätt

Tingsrätten kan inte underlåta att framhålla, att barn i vårdnadstvister ofta befinner sig i en utsatt situation och att de kan ha behov av stöd av en utomstående person. Tingsrätten finner därför önskvärt att även barn under 15 år ijust dessa fall skall kunna få stöd av kontaktperson även om vårdnadshavaren inte skulle samtycka.

Socialstyrelsen Socialstyrelsen biträder promemorians förslag i frågan.

Domstolsverket

DV tillstyrker förslaget. SACO/SR

När det gäller frågan om kontaktperson för barnet innebär förslaget att t.ex. en 14-åring som önskar och behöver en kontaktperson inte kan få det om vårdnadshavaren motsätter sig detta. Barnets självbestämmande i denna fråga bör sättas vid 12 i stället för vid föreslagna 15 år. Även yngre barns åsikt om umgänge och vårdnad skall respekteras och sådana samtal hänvisas till kompetent barnpsykolog.

Sveriges Advokatsamfund

Samfundet har inte någon erinran mot förslaget.

Föreningen jurister vid de allmänna advokatbyråerna

Föreningen delar det synsätt som i promemorian getts beträffande kontaktperson för barnet.

• Sida 186
•  Original

Bilaga 3

U FR

UFR är mycket tveksam till om det går att genom socialtjänstlagen åstadkomma något positivt i frågan om vårdnad och umgänge. I-Icla lagen bygger på frivillighet och innehåller gummiparagrafer som tolkas olika, beroende av vilken kommun eller den socialarbetare man "råkar ut för". "Dessutom förstärker promemorian vårdnadshavarens ställning ytterligare och det medför att denna får total talesrätt, för barnet, för umgängesför- äldern och för den sociala myndigheten.

Folkpartiets kvinnoförbund

I

Kontaktperson för barnet skall utses i ärendet där vårdnadsprocessen varit långvarig och stridigheter förekommit mellan föräldrarna. Socialnämnden har ansvar att följa barnets utveckling så länge det kan anses att fara föreligger för barnets framtida hälsa.

FOR

Samhället har under de senaste decennierna alltmer tagit över ansvaret för barn från föräldrarna. För många föräldrar har detta medfört att de känner sig osäkra över vad föräldraansvaret egentligen innebär. Det kan finnas risk för att denna osäkerhet ökar om det utses kontaktperson mot deras vilja.

I promemorian föreslås att för barn under 15 år får inte utses kontaktperson om inte vårdnadshavaren begär eller samtycker till det. Detta är helt enligt Fost uppfattning om samhällets ansvar kontra föräldraansvaret.

Däremot instämmer definitivt inte FoR i förslaget att "när barnet är över 15 år kan en kontaktperson aldrig utses mot barnets vilja". Enligt 150st uppfattning överges då avvägningen mellan samhällets och föräldrarnas ansvar och i stället läggs detta över på barnet.

Särskilt under barns övre tonår har många föräldrar stort behov av hjälp när det gäller tonåringcns "personliga angelägenheter". Även många tonåringar har behov av hjälp från någon utomstående vuxen, när det gäller exempelvis konflikter i och utanför familjen. Men utan tvivel är det fler föräldrar än tonåringar som behöver och söker denna hjälp från en kontaktperson.

Visst kan det ifrågasättas hur mycket en kontaktperson kan uträtta om tonåringen motsätter sig att en dylik utses. Men redan i dag finns ett mycket stort antal kontaktpersoner runt om i landet som efter en första avog inställning från en tonåring inte bara lyckats få god kontakt med denne och föräldrarna utan också i verklig mening kunnat hjälpa båda parterna.

Det nu framlagda förslaget skulle omintetgöra dylikt hjälparbete. Självfallet skall även en tonårings integritet respekteras och skyddas, men det får inte ske på tonåringens villkor och ansvarstagande. Både

Prop. 1990/91: 8

• Sida 187
•  Original

Bilaga 3

föräldrar och samhälle har ett ansvar för tonåringen långt innan det kan bli aktuellt för socialnämnden att "tillhandahålla andra behandlingsåtgär- der eller ingripa på annat sätt". .

FoR föreslår därför att sista meningen i 10 & socialtjänstlagen får följande lydelse;

"Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses även om vårdnadshava- ren inte begär eller samtycker till det."

Specialmotiveringen behöver endast ändras så att det klart framgår, att såväl barnet som fyllt 15 år som dess vårdnadshavare har rätt att begära att kontaktperson utses. Den andre parten behöver inte lämna samtycke.

11 Övriga frågor

SACO/SR

En annan aspekt som inte berörs i promemorian är konsekvenser för barn som placerats i familjehem. Genom en överenskommelse mellan föräldrarna om gemensam vårdnad kan barn som är placerade i familje- hem tas hem med omedelbar verkan. Barns rätt måste inkludera att få vara kvar i den invanda miljön utan plötsliga uppbrott. För många barn som är placerade i familjehem under lång tid har fosterföräldrarna kommit att representera trygghet och kontinuitet och blivit vad man kallar psykologiska föräldrar. Förslaget bör av denna anledning kompletteras till skydd för långvarigt placerade barn, för att undvika plötsliga och snabba hemtagningar.

BRIS

BRIS ser framförallt 5 viktiga komponenter där samhällets hjälp kan förbättras på ett mer genomgripande sätt när det gäller att stödja barn och föräldrar vid vårdnad och umgänge, sett ur barnets perspektiv. 1. Barnets talerätt 2. Förbättrade utredningsmetoder 3. Ökade resurser till socialnämnden för stöd till barn och familjer 4. Föräldrasamtal 5. Familjedomstol

1. Barnets talerätt. Trots två genomarbetade förslag till talerätt för barn, senast SOU 1987:7, har inget av dem lett till lagstiftning. 1 den nya FN- konventionen om barnets rättigheter som antogs nov 1989, skrevs bl.a. i artikel 12 "Barn som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad".

samt

"För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen indirekt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ....".

• Sida 188
•  Original

Bilaga 3

BRIS har sedan tidigare framfört kravet på att barnet skall få partställ- ning och processbehörighet oavsett ålder men att åldersgränsen för barns personliga ansvar läggs vid 15 år i mål om vårdnad och umgänge. Fram tills dess skall barnets behov och inställning i praktiken utövas av ett offentligt biträde.

BRIS menar att barnets talan skall utföras av en ställföreträdare, ett offentligt biträde som får behörighet att som barnets ombud till alla delar företräda barnet i målet d.v.s. även överklaga å barnets vägnar. Enligt BRIS mening skall det offentliga biträdet ha till uppgift - även när det gäller barn under 15 år - att föra barnets talan, som barnets ombud, i den bemärkelsen att det är barnets egen uppfattning och vilja som skall föras fram. Biträdet skall ge barnet stöd och hjälp men inte föra fram sin egen lösning om vad som kan vara bäst för barnet. Barnet skall natur- ligtvis inte tvingas till att ha en uppfattning eller att ta ställning.

Att så många remissinstanser ställde sig negativa till förslaget i SOU 1987:7 kan bero på att man där lade gränsen för barnets personliga ansvar vid 12 års ålder.

BRIS vill också i detta sammanhang påpeka att FN-konventionen inte sätter någon åldersgräns för barnets rätt att uttrycka sin mening och vi anser därför att åldersgränsen 12 år i Fst bestämmelser kring verkställig- het i umgängesfrågor snarast tas bort. Ett umgänge som kommer till stånd mot barnets vilja - oavsett vad som ligger bakom barnets avstånds- tagande - kan aldrig bli ett umgänge som innebär en känslomässig positiv relation för barnet. Det kan snarare liknas vid en konfrontation. Det kan knappast vara vad lagstiftaren åsyftat när man talar om barns behov av sina föräldrar. Barnets person och åsikter skall naturligtvis respekteras oavsett ålder. _

Här måste socialtjänsten, PBU eller andra hjälporgan göra stora insatser för att utanför domstolen lösa konflikter och reda ut barnets orsak till vägran för att bidraga till en relation på sikt.

FN-konventionen om barnets rättigheter aktualiserar frågan om barns talerätt och BRIS uppmanar nu regeringen att ta tag i frågan.

2. Vårdnadsutredningen är en av de få möjligheter som finns att utröna barnets situation och inställning. Att utredningarna till största delen uteslutande handlar om föräldrarna är ett omvittnat faktum. Om barnets person, fritidsintressen, kamrater och skolsituation nämns mycket lite. Utredningarna måste bättre fokusera på barnet och klargöra för domstolen barnets åsikter och perspektiv. BRIS vill i detta sammanhang peka på vikten av att socialtjänsten utvecklar metoder att samtala med barn kring skilsmässa, vårdnad och umgänge. Vi tror också att ett väl genomarbetat, som standard använt, frågeformulär kring barnets situation, skulle förbättra domstolens möjligheter att bedöma vårdnads- och umgängesfrågor.”

3. Socialnämndens roll vid vårdnad och umgängestvister. Socialtjänsten måste få mer resurser att stödja och hjälpa barn och föräldrar vid umgänges- och vårdnadskonflikter. Endast genom att om möjligt lösa

Prop. 1990/9128

• Sida 189
•  Original

Bilaga 3

konflikterna eller medla och försöka finna för alla parter godtagbara lösningar med barnet i centrum kan domstolens beslut bli hållbara.

BRIS menar att socialtjänsten skulle få utökade möjligheter att tillsätta en medlare/kontaktperson, även mot en förälders vilja, som kan medverka vid umgängestillfällena och närvara vid överlämningar och hämtningar av barnet. BRIS har erfarenhet av många problem kring umgänget som hade gått att lösa med hjälp av tredje man.

Föräldrar som befarar att barnet far illa under umgänget kan få sin oro stillad eller misstankarna underbyggda på ett mer objektivt sätt. Barnet kan också få hjälp och stöd vid umgänge med en förälder som barnet inte känner väl.

4. Föräldrasamtal. Många av de problem som uppstår i samband med skilsmässa beror på bristande"skilsmässokunskap"isamhället.BRIS har därför väckt förslaget-om obligatoriska s.k. föräldrasamtal där alla föräldrar som separerar och har barn under 15 år skall vända sig till närmaste socialkontor för samtal. Målsättningen är att informera föräldrarna (och ev. barnet där så är lämpligt) om barnens behov vid skilsmässa, föräldrarnas skyldigheter och rättigheter, vårdnads- och umgängesprocessen samt de problem som ev. kan komma framöver. Förhoppningen är att samtalet/samtalen skall utmynna i ett förslag om var barnet skall bo och hur umgängesfrågan skall lösas. En uppmaning till samarbetssamtal om så behövs kan också bli aktuell. Samtalen kan föras separat om föräldrakonflikten är mycket djup. Dessa s.k. föräldrasamtal skall inte förväxlas med samarbetssamtalen som ju bör vara frivilliga och som löper under en längre tidsrymd och med en terapeutisk inriktning.

5. Familjedomstol och barndomstol. Familjedomstolen är en annan idé som BRIS framfört tidigare vid flera tillfällen. Vi menar att det bör inrättas en speciell domstol, en s.k. familjedomstol, för att samla alla sådana mål som rör barn och som hittills varit uppsplittrade på olika domstolar. En familjedomstol skulle kunna anpassas till barns speciella behov av kompetens och processföring. Vi föreslår att länsrätterna får en sådan inriktning och att målen om vårdnad och umgänge flyttas från tingsrätter- na.

UFR

UFR vill kraftfullt poängtera att det lagstadgas att: Vårdnaden av barnet tillkommer automatiskt den andra föräldern om vårdnadshavaren avlider om det mellan barnet och honom/henne föreligger en god relation och inte står i strid med vad som är bäst för barnet.

UFR vill även poängtera att det på grund av rådande rättsförhållanden blir umgängesföräldcrn oftast ådömd att betala den umgängessaboterande vårdnadshavarens rättegångskostnader i vcrkställighetsmål av umgänges- rätten.

• Sida 190
•  Original

Bilaga 3

Eftersom umgängesföräldern förvägrats det umgänge som tingsrätten tillerkänt honom, och svaranden genom egenmäktigt förfarande med barnet på olika sätt saboterat umgänget och den känslomässiga kontakt mellan barnet och umgängesföräldern, utan dokumenterat skäl förvägra denna rätten till umgänge skall samma inte vara förpliktat att betala ersättning för motpartens rättegångskostnader.

FOR

FoR tillstyrker ikraftträdandereglerna.

Mansrollsgruppen

Frågor om umgänge anses som frågor rörande vårdnaden och skall därför handläggas som vårdnadsmål vid allmän domstol. I praktiken sker dock en prövning i Hertalet umgängesmål i helt andra instanser, nämligen vid försäkringskassorna och försäkringsdomstolarna. Det gäller då barnen uppbär bidragsförskott och föräldrarna tvistar om umgängestiden och dess varaktighet. Här finns tillika en tendens hos vissa vårdnadshavare att p.g.a. reglernas utformning, minimera umgängestiden till att understiga de avdragsberättigade fem dygnen för att på detta sätt försäkra sig om bibehållet bidrag.

Försäkringsinstanserna motiverar sin prövning med att den gäller bedömning av rätten till bidragsförskott och därmed kan sägas ha socialförsäkringsrättslig karaktär. För de inblandade föräldrarna ter sig saken annorlunda samtidigt som samma fråga samtidigt kan vara anhängiggjord vid olika instanser samtidigt.

I syfte att dels klarlägga rättsläget och dels minimera antalet inblandade rättsliga instanser skulle Idégruppen välkomna ett förtydligande i föräldra-

eller rättegångsbalk som entydigt klargör att samtliga frågor som rör umgäge skall behandlas som vårdnadsmål vid allmän domstol. Vid tvist mellan föräldrarna ska frågan hänskjutas dit för avgörande vilket sedan i sin tur skall ligga till grund för den socialförsäkringsbedömning som avser rätt till eventuellt bidrag. _

Konkret föreslås att föräldrabalken förses med en lagregel av vilken det framgår att.... "Frågor som rör bedömning av umgänge eller vårdnad, dess varaktighet eller bestånd, är att anse som vårdnadsmål och handläggs av allmän domstol."

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att promemorian innehåller genomarbetade och konsekventa lagändringsförslag och kan underlätta mäns kontakter med sina barn. Vi tillstyrker därför samtliga förslag i promemorian.

• Sida 191
•  Original

Bilaga 3

Strömberg/Wetter

6 kap. 19 5: Vi ser med tillfredsställese, att oavsett domstolen ger direktiv för utredningen, utredaren är den som skall avgöra hur utredningen skall bedrivas. Allt för rigorösa riktlinjer från domstolens sida kan på ett avgörande negativt sätt hämma utredaren, så att utredningen inte blir så allsidig som objektivitetskravet i regeringsformen fordrar.

I

• Sida 192
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Bilaga 4

Lag om ändring i föräldrabalken

llärigcnom föreskrivs i fråga om föräldrabalken', dels att 1 kap. 2 - 4 åå, 2 kap. 5 5, 3 kap. 1 och 3 åå samt 6 kap. 4 - 6, 10, 15 och 18 - 20 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a &, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Zä

Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,

om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av faderskapct och har i fråga om eikä/mande! iakttagits bestämmel- serna i 4 ä, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Ii'rkjimmndet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av modern.

Föreligger ej fall som avses i l & eller har rätten meddelat förklaring enligt ?. & första stycket, fastställes

lBalken omtryckt 19831485.

3å

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans bekräftelse av faderskapct och har i fråga om beb'iiftels'en iakttagits bestämmelser- na i 4 å, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Bekriijlelsen skall dock i detta fall alltid vara skriftli- gen godkänd av modern.

Föreligger ej fall som avses i l &" eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 5 första stycket, fastställs

• Sida 193
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

faderskapet genom erka'mamie eller dom.

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skrift- ligen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förord- nad förmyndare för barnet. llar barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Erkämtandc kan ske även före bar- nets födelse.

Visas senare att den som har läm- nat erkännande ej är fader till har- net, skall rättcn förklara att erkän- nandet saknar verkan mot honom.

45

F öreslagcn lydelse

faderskapet genom bekväftelse eller dom.

Bekräftelse av faderskap sker skrift- ligen och skall bevittnas av två per- soner. Bekväftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall bekräf- telsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är fader till bar- net.

Bekväftelse kan ske även före bar- nets födelse.

Visas senare att den som har läm- nat bela'äftels'e ej är fader till bar- net, skall rätten förklara att bekrr'tf- telsen saknar verkan mot honom.

2 kap.

Om faderskapsfrågan kan be- dömas med tillräcklig säkerhet på grund avsocialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara fader till barnet tillfälle att erkänna faderskapct.

55

Om faderskapsfrågan kan be- dömas med tillräcklig säkerhet på grund avsocialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara fader till barnet tillfälle att hela-lifta faderskapct.

3 kap.

152

Vill man som enligt 1 kap. 1 & skall anses som barns fader vinna

2Senaste lydelse 1987:790

• Sida 194
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förklaring enligt 1 kap. 2 5 första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess

arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har den avlid- nes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 & ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsätt- ningar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans, har den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana ar- vingar som avses i 3 kap. 2 & ärvda- balken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

353

Talan som avses i 1 eller 2 & får väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

Detsamma gäller talan enligt 1 kap. 4 & tredje stycket om att ett faderskapserkännande sa kna r ve rka n mot den som har lämnat det.

Detsamma gäller talan enligt 1 kap 4 & tredje stycket om att en fzulersskapsbekv'iiftels'e sa k n a r ve rk a n mot den som har lämnat den.

6 kap.

4 & Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

3Senaste lydelse 19852368

• Sida 195
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare, kan föräldrama, i stället för att göra en ansökan till rätten, efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vårdnad genom registrering under fönttsättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rättenpå taIan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet är en av föräld- rarna efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äkten- skapsskillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är upp- enbart oförenlig med barnets bästa

Föreslagen lydelse

Föräldrarna kan få gemensam vård- nad också genom registrering hos pas- torsämbetet efter anmälan av dem båda

1. till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en bekräftelse av faderskap, eller

2. till pastorsämbetet under förut- sättning att förordnande om vårdna- den inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

COP-

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får därvid anförtro vårdnaden om barnet åt en av förd/drama. Rätten får också låta den gemensamma vård- naden bestå, otn den förälder som har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden förklarar att han eller lton ändå kan tänka sig fortsatt gemensam vårdnad.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda. 1 mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden om barnet är en av föräldrarna, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

6.5

Står barnet under vårdnad av en- dast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om detta är bäst för barnet.

Står barnet under vårdnad av en- dast en av föräldrarna och vill någon av detn få ändring i vårdna- den, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna bes/uta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får därvid anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om denne vill att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne. Rätten får också förordna

• Sida 196
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att föräldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt, om en av dem begär det och den andre inte förklarar att han eller hon inte kan tänka sig gemensam vårdnad.

baä

Vid bedömningen av vad som är bäst

för barnet skall rätten fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar- na.

105

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn- dare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten be- sluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vård- naden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn- dare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten be- sluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får dock inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om någon av dem förkla- rar att han eller hon inte kan tänka sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första styckt prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av social- nämnden.

155

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses.

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren skall, om inte sär- skilda skäl talar mot det. lämna så- dana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.

1.96

• Sida 197
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

195

Om samtal i syfte att nå enighet i fråga om vårdnad eller umgänge har inletts mellan partema genom social- nämndens eller något annat organs försorg, kan rätten, om någon av parterna begär det och fortsatta samtal kan antas vara till nytta, förklara att målet skall vila ttnder en viss tid. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

185

185

I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå enighetrnellan föräldrarna (samarbets- samtal).

Om rätten lämnar uppdrag enligt första stycket, kan den förklara att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden.

1955

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs ytterligare utredning. får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna tid

Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och detär uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

• Sida 198
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 54

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad cllcr umgänge. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten i stället besluta vem barnet skall bo tillsammans med. Rätten skall besluta efter vad som är bäst för barnet.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. I--Iar rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

lätt beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

4Senaste lydelse 1987:790

• Sida 199
•  Original

2 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)l dels att 10, 12 och 48 55 skall ha följande lydelse, dels- att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i per- sonliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i per- sonliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till

det. det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperzt'on utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

125

Socialnämnden skall

verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsut- veckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ung- dom,

199 lLagen omtryckt 1988:871.

• Sida 200
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynn- sam utveckling och

i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fost- ran utanför det egna hemmet.

Föreslagen lydelse

med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynn- sam utveckling,

i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fost- ran utanför det egna hemmet, samt.

i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan föreligga sedan en tvist om vårdnad eller umgäng' har avgjorts av en domstol.

12a5'

Kommunen skall sörja för att föräl- drar kan erbjudas samtal under sak- kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge ( samarbetssamtal ).

48 52

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller för- äldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 4 5 föräldrabalken, 2 kap. 1, 4--6, 8 och 9 55 föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 9 5 att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad

utredning,

3 kap. 5, 6 och 8 55 föräldrabalken,

6 kap. 19 5 föräldrabalken beträjl fande beslut att utse utredare i mål

och ärenden om vårdnad eller um- gänge,

7 kap. 7, 11 och 14 55 föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 5 att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

11 kap. 16 5 andra stycket föräldrabalken, Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta

2Senaste lydelse l990:53

• Sida 201
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 8

Bilaga 4 befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 27 5 denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 5 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9 5 lagen (1964: 143) om bidragsför- skott.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

• Sida 202
•  Original

3 Förslag till

Bilaga 4 Lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella fader— skapsfrågor

Härigenom föreskrivs att 3, 6, 8 och 12 55 lagen (l985:367) om internationella faderskapfrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ett faderskap kan fastställas ge- nom erkännande av faderskapct under medverkan av en svensk socialnämnd, om nämden är skyldig att utreda faderskapct enligt 2 kap. 1 eller 9 5 föräldrabalken.

&)

Föreslagen lydelse

Ett faderskap kan fastställas ge- nom bekräftelse av faderskapct under medverkan av en svensk soeial- nämnd, om nämnden är skyldig att utreda faderskapct enligt 2 kap. 1 eller 9 5 föräldrabalken.

I fråga om fastställelse av faderskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.

Har erkännandet lämnats utom- lands, skall det även om detta inte följer av andra stycket anses giltigt till formen, om det uppfyller form- föreskrifterna i den främmande statens lag.

Har ett faderskap fastställts ge- nom erkännande, skall en talan vid svensk domstol om ogiltigförklaring av erkännandet prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fast- ställelsens giltighet här i landet. En ogiltigförklaring får dock alltid meddelas med stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat erkännandet inte är far till barnet.

En utländsk fastställelse av fader- skap genom erkännande gäller i Sve-

6.5

så

Har bekräftelsen lämnats utom- lands, skall den även om detta inte följer av andra stycket anses giltig till formen, om den uppfyller form- förcskriftcrna i den främmande statens lag.

Har ett faderskap fastställts ge- nom bekräftelse, skall cn talan vid svensk domstol om ogiltigförklaring av bekväfrelsen prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fast- ställelsens giltighet här i landet. En ogiltigförklaring får dock alltid meddelas med stöd av svensk lag, om talan grundas på att den som har lämnat bekräftelsen inte är far barnet.

En utländsk fastställelse av fader- skap genom bekräftelse gällcr i Sve-

• Sida 203
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

rige, om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som har lämnat erkännandet hade hem- vist eller i en stat där någon av dem var medborgare.

Eikämwulet skall även om det inte följer av första stycket anses giltigt till formen, om det uppfyller form- föreskrifterna i lagen i den stat där erkännandet lämnades.

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige

1. om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rätte- gång som började innan fastställel- sen skedde,

2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,

3. om det i Sverigc pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde,

4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande, eller

5. om erkännandet är uppenbart oriktigt.

Föreslagen lydelse

rige, om den är giltigenligt lagen iden stat där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hem vist eller i en stat där någon av dem var medborgare.

Bekräftelsen skall även om det inte följer av första stycket anses giltig till formen, om den uppfyller form- förcskriftcrna i lagen i den stat där bekräftelsen lämnades.

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige

1. om den strider mot ett bär i landet giltigt avgörande i en rätte- gång som började innan fastställel- sen skedde,

2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,

3. om det i Sverige pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde,

4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapct som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett bär i landet giltigt avgörande, eller

5. om bekräftelsen är uppenbart oriktig.

lZå

l'in bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande av en utländsk domstol eller en ut- ländsk fastställelse av faderskap genom erkännande gäller inte i Sve- rige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa

En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande av en utländsk domstol eller en ut- ländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller inte i Sve- rige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa

• Sida 204
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmelsen eller att erkänna av- bestämmelsen eller att erkänna av- görandet eller fastställelsen. görandct eller fastställelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

• Sida 205
•  Original

Bilaga 4

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden

Härigenom föreskrivs att 4 & lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Väcks vid en svensk domstol talan angående faderskapct till ett barn men pågår redan en rättegång angående faderskapct i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på lagakraftvunnen dom i den utländska rättegången.

Pågår en rättegång om faderskap Pågår en rättegång om faderskap i Danmark, Finland, Island eller i Danmark, Finland, island eller Norge, får en svensk barnavårds- Norge, får en svensk socialnämnd nämnd inte, godkänna ett erkännande inte godkänna en bekräftelse av av faderskapct. faderskapct.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

• Sida 206
•  Original

Bilaga 4

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs att 1 a & lagen (1958:642) om blodundersökning1 m.m. vid utredning av faderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

laå

Sedan ett faderskap har fastställts genom erkännande eller genom dom som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan under- sökning som avses i 1 &, om det först efter erkännandet eller domen har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som har fastställts vara

far, modern, barnet eller den andre mannen.

l-lar faderskapct fastställts genom erkännande, kan förordnande enligt första stycket meddelas i mål om att erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det. Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. Har någon talan inte väckts om att etkämumdet saknar verkan, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av den som kan vara part i ett mål om att erkt'innandet saknar verkan.

'Lagcn omtryckt tosznoaa

Sedan ett faderskap har fastställts genom bekräftelse eller genom dom som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan under- sökning sotn avses i l 5, om det först efter bekräftelsen eller domen har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far, modern, barnet eller den andre mannen.

I—lar faderskapct fastställts genom bekräftelse, kan förordnande enligt första stycket meddelas i mål om att bekräftelsen saknar verkan mot den som har lämnat den. Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. llar någon talan inte väckts om att bekräftelsen saknar verkan, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärendcn. Ett sådant förordnande kan begäras av den som kan vara part i ett mål om att bekräftelsen saknar verkan.

• Sida 207
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har faderskapct fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen om handläggning av domstolsärendcn. litt sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i det tidigare målet.

Innan förördnandc enligt första stycket meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.

Denna lag träder i kraft den I mars 1991.

• Sida 208
•  Original

Bilaga 4

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall

för utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidragl skall ha följande lydelse.

"Nuvarande lydelse

Har en man enligt 1 kap. 1 & för- äldrabalken ansetts som far till ett barn eller har en mans faderskap till ett barn fastställts genom erkän- nande eller dom, men frias mannen från faderskapct, har han rätt till ersättning av allmänna medel för underhållsbidrag som han enligt 7 kap. 2 & föräldrabalken utgett till barnet.

25

Föreslagen lydelse

Har en man enligt 1 kap. 1 & för- äldrabalken ansetts som far till ett barn eller har en mans faderskap till ett barn fastställts genom belairftelse eller dom, men frias mannen från faderskapct, har han rätt till ersätt- ning av allmänna medel för under- hållsbidrag som han enligt 7 kap. 2 & föräldrabalken utgett till barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

1Lagen omtryckt 197913-38.

Prop. 1990/91 : 8

• Sida 209
•  Original

lagrådet Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-06-13

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Karlstcdt. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 1 - 3 kap.

I lagrådsremissen föreslås att det nuvarande begreppet erkännande av faderskap ges ändrad benämning. Förslaget får ses mot bakgrund av den kritik som i skilda sammahang och från olika håll har riktats mot att en far skall erkänna faderskapct, något som ansetts svårförståeligt för många och kunna upplevas som kränkande. Som ny benämning har föreslagits bekräftelse av faderskap.

Enligt lagrådets mening är den föreslagna benämningen inte godtagbar som ersättning för termen erkännande av faderskap. Ett erkännande av ett faderskap kan sägas innefatta ett slags förklaring att den som avger denna tar på sig faderskapets konsekvenser, bl.a. i rättsligt hänseende, medan termen bekräftelse inte kan anses innefatta någon sådan förklaring och inte ens behöver avse den som avgivit bekräftelsen. En betydligt bättre benämning än bekräftelse är enligt lagrådets mening ordet medgivande - eller om man vill särskilja det från ett processuellt medgivande — faderskapsmcdgivande. I 1 kap. 3 & kan lämpligen anges att faderskap fastställs genom faderskapsmedgivande eller dom. Lagtexten kan föreslagsvis ges följande utformning.

1 kap. 2 5 andra stycket

"Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans medgivande av faderskapct och har i fråga om medgivandet iakttagits bestämmelserna i 4 &, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Faderskapsmedgivandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av modern."

35

• Sida 210
•  Original

Bilaga 5

"Föreligger ej fall som avses i l & eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 & första stycket, fastställs faderskapct genom faderskapsmedgivan- de eller dom."

45

"Ett faderskapsmedgivandc skall upprättas skriftligen och bevittnas av två personer. Medgivandet skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. l-Iar barnet uppnått myndig ålder, skall medgivandet i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännade endast om det kan antas att mannen är fader till barnet.

Ett faderskapsmedgivande kan lämnas även före barnets födelse. Visas senare attden som har lämnat ett faderskapsmcdgivande ej är fader till barnet, skall rätten förklara att medgivandet saknar verkan mot honom."

2 kap.

Så

Orden "bekräfta faderskapct" ersätts med "lämna ett faderskapsmedgivan- de".

3 kap.

1 och 3 å ä

1 ] å andra stycket i det remitterade förslaget ersätts ordet "bekräftat" med "medgivit" och i 3 & andra stycket i förslaget ordet "faderskapsbekräf- telse" med "fadcrskapsmcdgivande". '

6 kap.

45

I det föreslagna nya andra stycket 1. bör i enlighet med vad lagrådet anfört i det föregående ordet "faderskapsmedgivande" användas.

5,60ch10åå

Enligt 5 och 6 ä ä i det remitterade förslaget skall rätten "besluta efter vad som är bäst för barnet". Av den sista meningen i-5 & första stycket och i 6 5 följer emellertid atträtten i vissa fall inte kan besluta om '- gemensam vårdnad även om det i och för sig skulle vara bäst för barnet. Beslut om sådan vårdnad får nämligen meddelas enligt 5 & bara när den

• Sida 211
•  Original

Bilaga 5

förälder som begärt upplösning av den gemensamman vårdnaden "förklarar att han eller hon ändå kan tänka sig fortsatt gemensam vårdnad" och enligt 6 & endast när den av föräldrarna som inte begärt gemensam vårdnad inte förklarat att han eller hon inte kan tänka sig gemensam vårdnad". Sistnämnda bestämmelse är vidare oklar till sin innebörd. De nu angivna reglerna och motsvarande bestämmelse i 10 5 första stycket har det gemensamt att beslut om gemensam vårdnad inte får meddelas om en av föräldrarna motsätter sig det. Detta bör komma till klarare uttryck i lagtexten än som skett i det remitterade förslaget. På grund av vad som anförts föreslår lagrådet att paragraferna ges följande lydelse.

Så

"Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten efter vad som är bäst för barnet anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna eller, om den förälder som har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden inte motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, låta den gemensamma vårdnaden bestå.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av förädrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa."

65

"Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för barnet anförtro vårdnaden åt den andre föräldern, om denne vill att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne eller, om en av föräldrarna begär gemensam vårdnad och den andre inte motsätter sig det, förordna att föräldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda".

10å

"Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får dock inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om någon av dem motsätter sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn- den."

• Sida 212
•  Original

Övriga lagförslag

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen lämnas utan erinran. Om lagrådets förslag till ändrad terminologi i föräldrabalken godtas bör motsvarande ändringar göras i lagarna om ändring i lagen om inter- nationella faderskapsfrågor, lagen om erkännande av nordiska faderskaps- avgöranden, lagen om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap och lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag.

IJ tu

• Sida 213
•  Original