Prop. 1989/90:70

om våldsskildringar i rörliga bilder m. m.

Regeringens proposition 1989/ 90: 70

om våldsskildringar i rörliga bilder m.m. Prop.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 februari 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

3 Behov av en skärpt lagstiftning

De omständigheter som jag inledningsvis har redogjort för har övertygat mig om att en serie åtgärder mot de skadliga verkningarna av våldsskild- ringar på videogram är nödvändiga. I avsnitt 4 skall jag redogöra för det breda åtgärdsprogram som enligt min mening bör startas.

Programmet innefattar vissa lagstiftningsåtgärder som kompletterar de nuvarande ingripandena mot extremvåldsskildringar. Dessa lagstiftnings- åtgärder behövs, dels därför att de senaste ändringarna i straffbestämmel- serna måste kompletteras så att även överträdelse som begås av oaktsam- het bedöms som brottslig, dels därför att straffen för olaga våldsskildring enligt min mening är för låga ijämförelse med andra brott.

Jag har bedömt behovet som ringa av en lagstiftning om förhandsgransk- ning eller censur av videogram som sprids direkt till den enskilde konsu- menten genom uthyrning eller försäljning. Den effekt en vidgad censur skulle ge är enligt min mening inte tillräcklig för att nå syftet att komma till rätta med det problem som våldsskildringama i rörliga bilder utgör. Cen- sur av videogram som tillhandahålls den enskilde konsumenten inom handeln kommer inte att hindra att det också i fortsättningen finns en marknad utanför den etablerade handeln. Denna marknad har redan i dag en stor omfattning och kan snarare förväntas växa om samhället koncent- rerar sina insatser mot våldsskildringama till censur. Effekten av en censur kan enligt min mening därmed bli en mer passiv hållning från samhällets sida till skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. De samhälleliga insatser- na i kampen mot skadliga våldsskildringar måste utgå från de verkliga förhållandena när det gäller tillgängligheten av skadliga videogram. Detta måste innefatta både den legala handeln, den illegala marknaden och möjligheten till direktimport etc.

Censur av videogram med extremvåld för den enskilde konsumenten har en mycket liten effekt på det totala utbudet av våldsskildringar på biograf, video och på TV, däri inbegripet satellit- och kabel-TV. För att komma tillrätta med de problem som hela detta utbud av våldsskildringar kan medföra behövs andra insatser än censur av extrema våldsskildringar.

• Sida 34
•  Original

Den begränsade verkan som censur av videogram avsedda för den enskilde konsumenten skulle ha, medför att en sådan åtgärd inte kan anses motiverad mot bakgrund av grundlagens bestämmelser.

En lagstiftning som ger effektivare kontroll och tillsyn över marknaden medför däremot att straffhotet vid olaga våldsskildring blir en påtaglig realitet för branschen. Straffmaximum för brottet bör höjas från sex måna- ders fängelse till fängelse i två år. Genom att straffmaximum höjs blir reglerna om anhållande och häktning tillämpliga. Det höjda maximistraf- fet innebär även att preskriptionstiden för brottet förlängs kraftigt: från två till fem år. En sådan lagstiftning har enligt min mening större effekt än censur utan att medföra så långtgående ingrepp i yttrandefriheten. Vissa av den föreslagna och nuvarande lagstiftningens bestämmelser är dock sådana att de kan behöva ses över i samband med arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag.

Biografförordningen behöver enligt min mening ersättas av lagstiftning som tar hänsyn till de förändrade synsätten och den förändrade praxis som råder inom filmcensurverksamheten. I sak innebär dock inte de föränd- ringar som föreslås några stora ändringar i statens hållning till filmcensur. Dock anser jag att överklagande av censurärenden bör flyttas från rege- ringen till kammarrätten i Stockholm. Den nya lagen om filmcensur bör också inrymma bestämmelserna om kontroll av videogram.

I mina överväganden om behovet av ytterligare lagstiftning har jag också haft att beakta de internationella åtaganden Sverige har på yttrandefrihe- tens område, vilka har redovisats i avsnitt 2.1.6. De organ som övervakar efterföljden av dessa konventioner prövar om varje särskild åtgärd som inskränker yttrandefriheten kan anses nödvändig i ett demokratiskt sam- hälle.

4 Allmän motivering 4.1 Ett brett åtgärdsprogram

Min bedömning: Staten bör ta initiativ till ett åtgärdsprogram med följande inslag:

— Utbildning och information. - Satsning på kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram. — Stöd till frivilliga krafter mot skadliga våldsskildringar. — Aktiv tillsyn och kontroll av videomarknaden genom förbätt- rad registrering av videogram samt införande av registreringsplikt för leverantörer och detaljister i videohandeln. Biografbyrån får en samordnande roll i en tillsynsorganisation som byggs upp på regio- nal nivå.

— En ny lag om granskning och kontroll av filmer och videogram. — Straffskärpning för olaga våldsskildring. - Ett råd mot skadliga våldsskildringar.

• Sida 35
•  Original

Det finns ett klart behov av att staten nu tar initativ till ett program för att minska de skadeverkningar som kan uppkomma av våldsskildringar i rörliga bilder, särskilt hos barn och ungdomar. Barn och ungdomar möter i dag ett omfattande utbud av lättillgängliga våldsskildringari rörliga bilder på bio, i video och i TV. Utbudet har ökat genom att satellitdistribuerade TV-kanaler tillkommit. genom att videoapparatcr blivit allt vanligare i hemmen och genom att även t.ex. dataspel utformas med inslag av våld och sadism. Dessutom finns en tendens till ökad tolerans mot underhåll- ningsvåld i inhemska och utländska TV-kanaler.

Den starka opinion som växt fram bland dem som har ansvar för barn och ungdomar inom hem, barnomsorg, skola och föreningsliv har framför allt koncentrerat sig på krav på insatser för att minska förekomsten av våldsskildringar på videogram. I första hand har man därvid diskuterat videogram som inte visas offentligt.

Enligt min uppfattning är det väsentligt att frågan om våldsskildringar ses i perspektivet av hela det utbud av rörliga bilder som når barn och ungdomar.

Skildringar av våld i rörliga bilder kommer alltid att finnas och man kan aldrig helt komma" ifrån risken att en person tar skada av en skildring som han eller hon möter. Det viktigaste för samhället i vid bemärkelse, innefat- tande stat, kommun, näringsliv och sammanslutningar samt enskilda per- soner inom och utom familjerna, måste vara att bidra till att bygga upp en förmåga hos den enskilde medborgaren att själv hantera utbudet av filmer, TV-program, videogram och andra medier för rörliga bilder. Detta är enligt min mening det bästa sättet att på längre sikt minska risken för skador.

Till en del måste samhällsinsatserna också omfatta hinder för spridning av de allra tydligast skadliga produkterna. Den väsentliga och svåraste insatsen måste dock som jag nyss antydde vara av annat slag. Det handlar om att barn och ungdomar själva skall ges en förmåga att möta det utbud som kommer att finnas, alldeles oavsett de utbudsrestriktioner som kan finnas i ett demokratiskt samhälle. Det redskap som samhället kan ställa till förfogande (genom stat, kommun, näringsliv och familj) är i första rummet kunskap. Hinder och begränsningar i utbudet kan vara nödvändi- ga inslag men kan inte ses som huvudingrediensen i ett åtgärdsprogram. Staten kan genom detta program ta initiativ till och följa en utveckling, men staten är helt beroende av aktiv medverkan från parter som kommu- ner, näringsliv, organisationer och familjer för att programmet skall lyc- kas.

Liksom alla kontrollåtgärder kommer det här föreslagna tillsynssystemet inte att kunna påverka mer än den del av problemet som rör extremvåldet. De filmer som av biografbyrån tillåtits för vuxna men har starka våldsin- slag kommer alltjämt att finnas" för uthyrning och försäljning. Biografcen- surens viktigaste uppgift, att sätta effektiva åldersgränser för filmer, kom- mer fortfarande inte att ha en motsvarighet på videosidan. Samhället har ingen möjlighet — och skall enligt min mening inte heller ha det — att kontrollera vem som ser på videogram i hemmet och vad man ser. Ansva- ret för och kontrollen av att mindre barn inte ser för dem skadliga barnför-

• Sida 36
•  Original

bjudna filmer eller olagliga våldsskildringar kommer därmed också i fort- sättningen att ligga hos föräldrar och andra vårdnadshavare. Biografvakt- mästarnas kontroll av att åldersgränserna hålls motsvaras, när det gäller de videogram som ses i hemmen, just av vårdnadshavarnas ansvar och till- syn.

En begränsning av utbudet av extrema våldsskildringar skall således, som framgått av vad jag tidigare sagt, inte fattas som att jag anser att dessa åtgärder ensamma kan lösa de problem som sammanfattas under etiketten ”videovåldsfrågan”. Snarare skall de ses som en markering av den yttersta gränsen för tolerans av våldsskildringar. Detta innebär emellertid ingalun- da att andra skildringar, som kan tillåtas för t.ex. visning för vuxna på biografer. i alla sammanhang kan anses som riskfria för barn och ungdo- mar. Ansvaret för att förebygga sådana risker måste med nödvändighet ligga hos vårdnadshavaren — inte hos samhällsorganen.

Frågan om yttrandefrihetsbegränsande åtgärder har ofta betraktats som den viktigaste i diskussionen kring våldsskildringar i videogram för uthyr- ning. Denna fråga rör principiellt betydelsefulla aspekter på yttrandefrihe- ten och dess grundlagsförankring, vilket gör att varje möjlighet till censur kräver utomordentligt starka skäl. Dessa skäl finns enligt min mening endast i fråga om filmer och videogram som skall visas offentligt.

Sammanfattningsvis handlar frågan om videovåld egentligen om flera olika problem, vilka kräver lösningar av olika typ:

— Skildringar som lett eller skulle kunna leda till fällande dom cirku- lerar och mångfaldigas genom piratkopiering. — Barnförbjudna filmer ses som videogram av minderåriga i stor ut- sträckning i hemmen. —- En stor mängd våldsförhärligande filmer med en förnedrande männi- skosyn ses av ungdomar över 15 år och är ett betydande inslag i deras fritidssysselsättning. — En stor grupp människor har en känsla av maktlöshet inför uppgiften att bryta utvecklingen i något av de nämnda avseendena.

Det åtgärdsprogram som jag föreslår utgår från att det behövs ett sam- spel mellan olika åtgärder för att effektivt kunna ge bidrag till en lösning av de olika problem som diskuterats. Programmet utgår ifrån att statens roll, vid sidan av vissa lagstiftningsinsatser och brottsbekämpande åtgärder, måste vara att följa utvecklingen och att ta initiativ till en bred satsning på utbildning och kunskapsuppbyggnad. Andra krafter i samhället måste också aktiveras om de olika problem som finns på detta område skall minskas eller lösas. Jag utgår ifrån att det engagemang som breda grupper i landet har visat kan mobiliseras i det långsiktiga arbete som staten nu tar initativ till. På lång sikt behövs, som jag flera gånger framhållit, en syste- matisk uppbyggnad av kunskap och förmåga hos alla människor, särskilt barn och ungdomar, att själva bedöma innehållet i våldsskildringar.

l grova drag innehåller åtgärdsprogrammet följande inslag, vilka jag senare skall presentera och motivera mer ingående:

• Sida 37
•  Original

— En bred satsning på mediekunskap inom och utom skolan, — insatser för att främja ett bra och mångsidigt film- och videoutbud för barn och ungdom, — stöd till föräldrar och andra frivilliga krafter som vill verka för en "

sanering av marknaden och för bättre kunskaper hos såväl vuxna som barn, — aktiv tillsyn, överblick och kunskap om utbudet på marknaden och aktörerna på marknaden genom en allmän registrering av videogram, distributörer och detaljister inom videohandeln och med biografby- rån som centrum i en ny tillsynsorganisation med regional uppbygg- nad, — en fortlöpande uppföljning av effektiviteten av insatta åtgärder ge- nom ett samhällsorgan. rådet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder, — sanering av marknaden genom bl.a.frivillig förhandsgranskning av videogram genom biografbyrån på uppdrag av distributörerna, — stöd till och uppföljning av självsaneringsinsatser genom marknadens parter och — skärpta straff för otillåtna våldsskildringar. Företagsbot blir därmed också tillämplig i ökad utsträckning för våldsskildringsbrott.

Detta betyder inte att skyddet för barnen och ungdomarna behöver prisges åt de krafter som vill exploatera marknaden för spekulativa vålds- skildringar. Man får alltså inte låta hänsynen till yttrandefriheten bli en täckmantel för kapitulation inför destruktiva krafter. Den frihet som ligger i producenternas rätt att framställa bl.a.våldsskildringar får inte gå ut över barns och ungdomars möjlighet att själva kritiskt bedöma värdet eller skadan av filmer och videogram. För de flesta socialt väletablerade och trygga personer i vuxen ålder kanske våldsskildringama inte är ett pro- blem. Solidariteten med de mindre väl etablerade och unga människorna i vårt samhälle ställer vissa bestämda krav. I praktiken handlar det om de mest utsatta barnen och i viss mån deras föräldrar.

Dessa skyddsåtgärder innebär vissa inslag av restriktionskaraktär. l—Iu- vudpunkterna i det system som här föreslås är en ny och effektiv tillsynsor- ganisation förenad med en registrering av såväl leverantörer och detaljister som av videogrammen.

Genom ett sådant system blir de i Sverige förekommande videogram- men som distribueras i handeln föremål för en systematisk genomgång och kontroll. Konkret innebär detta:

dels att ingen distributör av videogram kan lagligen marknadsföra sina produkter utan att videogrammens titlar och vissa grundläggande fakta om videogrammen och deras innehåll blir kända av berörda myn- digheter och då särskilt av tillsynsorganet.

dels att handlare i både detaljist- och grossistled genom registreringen åläggs att verka öppet,

dels att allmänheten bereds tillfälle till insyn i branschen genom att registren är offentliga. En registrering medger därtill att lokala grupper får möjlighet att lära känna branschen inom ett mindre område mer i detalj.

• Sida 38
•  Original

Då dessutom pliktexemplarslagen ändras. så att exemplar av videogram skall överlämnas omedelbart vid utgivningen (i stället för inom en månad) blir det möjligt för tillsynsorganet att mycket snabbt göra en genomgång av filmbeståndet på marknaden och en bedömning av vilka filmer som kan strida mot lagens bestämmelser om olaga våldsskildring. Om tillsynsmyn- digheten finner att en film skulle kunna fällas för olaga våldsskildring, kan den omständigheten att distributören drar tillbaka filmen från ytterligare distribution beaktas i en bedömning av påföljden vid en fällande dom. Den seriösa handeln har redan åtagit sig att låta förhandsgranska alla filmer med tveksamt innehåll.

Sammantaget får man därmed ett medel som är smidigare och mer obyråkratiskt än censur men som jag bedömer som lika verkningsfullt mot de otillåtna våldsskildringarna. För den som sprider olagliga våldsskild- ringar återstår inget annat än en skumrasktillvaro på den illegala markna- den, med stora risker för upptäckt och kännbara fängelsestraff.

Ett registreringssystem hindrar inte videogram från att komma ut på marknaden. Det kan alltså komma att finnas filmer på marknaden som registrerats men inte har granskats, (. ex. därför att de getts en vilseledande titel eller beskrivning. Registreringen av filmer får därför inte utformas så att konsumenterna uppfattar filmerna som godkända för uthyrning, trots att de vid närmare kontroll och följande åtal skulle kunna fällas av en domstol. Jag bedömer emellertid denna risk som relativt liten, när det gäller den legala marknaden, eftersom redan ett stort antal av de för uthyrning aktuella filmerna i dag förhandsgranskas av biografbyrån och det stora flertalet andra filmer inte torde vara berörda av förbudet mot extrema våldsskildringar.

Genom de uppgifter som förs in i videogramregistret kan en form av varudeklaration införas för videogram. Detta gör det lättare för tillsyns- myndigheten men också för allmänheten att snabbt skaffa sig en överblick över filmernas innehåll redan innan de granskats.

Förslagen om registrering kan således ses som en förutsättning för de övriga förslag som rör tillsyn och övervakning av marknaden vilka jag senare kommer att behandla. Mitt förslag innebär inte att tillgången till registret över filmer och videogram skall medföra allmän tillgång till filmen själv. Registret med alla dess uppgifter skall vara offentligt, men hänsyn till upphovsrätten omöjliggör att allmänheten får tillgång till de filmer och videogram som förvaras hos arkivet för ljud och bild.

Givetvis kan möjligheten till ett snabbt ingripande vara ett starkt skäl för en distributör att avvakta med marknadsföring och offentliggörande om man är tveksam till filmens överensstämmelse med lagen. Detta är också ett skäl till att en frivillig förhandsgranskning är en lämplig åtgärd för att undvika rättsliga påföljder.

Den tillsynsorganisation som jag föreslår är inte avsedd att ersätta polis- och rättsväsendets brottsbekämpande verksamhet men bör kunna vara ett effektivt medel att stödja denna. Genom tillsynsorganisationen och det nätverk av lokala krafter som kan byggas upp kommer videomarknaden i hela landet att bli föremål både för systematisk kontroll från myndigheter- nas sida och tillsyn från allmänheten.

• Sida 39
•  Original

Dataspel m. m. Jag har tidigare erinrat om att även dataspel och TV- spel kan innehålla inslag av grova våldsskildringar. Riksdagen har också framhållit behovet av information till föräldrar och andra berörda personer rörande utbudet av data- och TV-spel (lagutskottets betänkande 1988/89zLU 17, konsu- mentpolitiska frågor m.m.). De våldsskildringar som förekommer inom ramen för dessa spel är i princip redan i dag underkastade samma bestäm- melser som andra våldsskildringar. Det är således inte tillåtet att sprida eller ge ut sådana skildringar som beskrivs i lagen, i form av inslag i dataspel. Situationen är i dag dock sådan att återgivningen på bildskärmar normalt ännu inte har den verklighetstrogna karaktär som erfordras för straffbarhet, trots att vissa spel kan innehålla inslag av upprörande cynism och kan vara straffbara från andra synpunkter.

Denna situation kan dock snart komma att ändras genom en teknisk utveckling som medger en lika verklighetstrogen karaktär hos bilder lagra- de i digital forrn som i vanliga analoga tekniker, dvs. vanliga videokasset- ter och film. Det är enligt min uppfattning klart att den tekniska utveck- lingen kan medföra behov av en anpassning av lagstiftningen.

Att följa utvecklingen i detta hänseende blir en viktig uppgift bl.a. för det råd som jag föreslår skall inrättas.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1.lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om granskning och kontroll av filmer och videogram, 3.lag om ändring i lagen (1978z487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

4.1ag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 5.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar.

Lagförslagen under 1, 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för

justitiedepartementet. Lagförslagen har granskats av lagrådet.

tillräckliga skäl föreligga för att införa en motsvarande regel för tillträde till visning av filmer som åldersklassificerats från femton år, dvs. vuxenfil- mer.

I avsnitt 6 diskuterar vi olika lagstiftningsåtgärder. Vi redogör i korthet för lagstiftningen i några andra länder.

Vi konstaterar att en betydande svaghet i nuvarande ordning i Sverige är bristen på —- eller avsaknaden av — en ändamålsenlig kontroll. Oavsett om regelsystemet bygger på ingripande i efterhand, som det är för närva- rande, eller om man har allmän förhandsgranskning av hemvideogram är kontrollfunktionen viktig. Vi föreslår att statens biografbyrå får särskilda resurser för information och tillsyn.

Samhället bör se allvarligt på spridande av extrema våldsskildringar. Särskilt gäller det när spridandet sker systematiskt och har stor omfattning eller riktas direkt till barn och ungdomar. Vi föreslår att grova fall av olaga våldsskildring regelmässigt skall föranleda fängelse. Straffet för grov olaga våldsskildring föreslås bli fängelse minst tre månader och högst två år. Ett sådant förhöjt straffvärde bör också tjäna som incitament för polisen att mer aktivt arbeta för att beivra spridande av skildringar av extremvåld.

Vi diskuterar förutsättningama för att införa allmän förhandsgransk- ning av hemvideogram. Särskilt belyses frågan från yttrandefrihetssyn- punkt. Vidare diskuteras de praktiska svårigheterna med avgränsning av förhandsgranskningen. Två olika principförslag till lag om allmän för- handsgranskning av filmer och videogram presenteras. Enligt det ena skulle granskningen omfatta praktiskt taget alla framställningar i filmer och videogram som inom ramen för näringsverksamhet tillhandahålls konsumenter för enskilt bruk. Vårt andra principförslag innebär ett system med allmän registrering av videogram i kombination med möjlighet till förhandsgranskning i vissa fall.

I avsnitt 7 gör vi en samlad bedömning av samhällets insatser mot spridning av våldsskildringar i rörliga bilder. Vi konstaterar att sådana insatser endast i begränsad omfattning kan påverka utvecklingen av det faktiska våldet såsom ett övergripande samhällsproblem.

Vi överväger närmare om en ordning för en allmän förhandsgranskning av hemvideogram kan utformas så att det blir ett ändamålsenligt medel för att hindra spridning av otillåtna våldsskildringar samtidigt som det inte inskränker yttrandefriheten på ett oacceptabelt sätt. Vi kommer vid våra överväganden fram till att effekten av en allmän förhandsgranskning av videogram skulle vara begränsad. Vi anser därför att en lösning med förstärkt tillsyn skulle vara ett effektivare medel för att komma till rätta med utbudet av extremvåldet. Till detta kommer att ett system med tillsyn är mindre ingripande från yttrandefrihetssynpunkt. Det medför ett effekti- vare utnyttjande av samhällets resurser och är också mindre byråkratiskt. Vi kan därför inte förorda att ett system med förhandsgranskning införs i vårt land.

Våldskildringsutredningens lagförslag i Prop. 1989/90: 70 betänkandet (SOU 1988: 28) Videovåld 11 311383 2

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 b 5 brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 10b5

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

Är brottet grovt, döms för grov olaga våldsskildring till fängelse i lägst tre månader och högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brot- tet utgjort ett väsentligt led i en verk- samhet sam bedrivits yrkesmässigt och haft stor omfattning, om brottet riktat sig särskilt mot personer un- der femton år eller om brottet skett vanemässigt.

Första stycket gäller inte filmer eller videogram som statens biografbyrå har godkänt för visning. Det gäller inte heller en upptagning av rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån. Vidare gäller första stycket inte offentliga fö- revisningar av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens biograf- byrå, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket för spridning av upptagningen. Vad som har sagts nu gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta.

Denna lag träder i kraft den 00 xxx.

• Sida 85
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över . Brlaga 3

våldsskildringsutredningens betänkande (SOU 1988: 28) Videovåld II

Rem issinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av riksdagens ombudsmän (JO), justi- tiekanslern, riksåklagaren som bifogat yttranden av överåklagarna i Stock- holm, Göteborg, Gävle, Linköping och Malmö, rikspolisstyrelsen som bifogat yttranden av polismyndigheterna i Stockholm, Malmö och Örebro, brottsförebyggande rådet, datainspektionen, statskontoret. riksrevi- sionsverket, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, barnmiljörådet, marknadsdomstolen, närings- frihetsombudsmannen (NO), konsumentverket, arkivet för ljud och bild (ALB), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen, sta- tens kulturråd, statens ungdomsråd, universitetet i Stockholm som bifogat yttranden av juridiska fakultetsnämnden, Centrum för masskommunika- tionsforskning, institutionen för teater- och filmvetenskap, kriminologiska institutionen och sociologiska institutionen, universitetet i Göteborg som bifogat yttranden av avdelningen för masskommunikation, medicinska fakultetsnämnden samt humanistiska utbildnings— och forskningsnämn- den. statens biografbyrå, statens filmgranskningsråd, statens barnfilm- nämnd, radionämnden, kabelnämnden, upphovsrättsutredningen (Ju l976:2), radiolagsutredningen (U 1985:05), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Stiftelsen Svenska filminstitutet som bifogat yttrade av nämnden för barn- och ungdomsfilm, Stiftelsen allmänhetens pressombudsman (PO), Svenska Arbetsgivarföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Konstnärliga och litterära yrkes- utövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges Lärarförbund, Svenska fack- lärarförbundet, Svenska journalistförbundet, Svenska teaterförbundet, Sveriges författarförbund, Folkbildningsförbundet. Arbetarnas bildnings- förbund (ABF), Riksförbundet Hem och Skola, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Elevorganisationen i Sverige, Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd, i samverkan med De fria kristna samfundens råd (SAM- RÅD), Svenska Ekumeniska Nämnden samt Sveriges Kristna Ung- domsråd, Köpmannaförbundet, Kooperativa förbundet, Föreningen Sve- riges Filmproducenter, Oberoende Filmares Förbund. Sveriges Filmuthy- rareförening u.p.a., Sveriges smalfilm och Videodistributörers förening, Föreningen Våra Gårdar, Bygdegårdarnas Riksförbund, Föreningen IFPI- VIDEO, VIDSAM. — videotekens samarbetsorganisation, Sveriges för- enade Filmstudios, Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios, Gö- teborgs kommun. Helsingborgs kommun som överlämnat yttranden av Skolstyrelsen och socialnämnden, Oskarhamns kommun. Malmö kommun som bifogat yttranden av brottskommittén, Skolstyrelsen och socialnämn- den. Norrköpings kommun som överlämnat yttranden av skolstyrelsen, fritidsförvaltningcn, socialnämnden och kulturnämnden, Nässjö kom- 85

• Sida 86
•  Original

mun, Örebro kommun som bifogat yttrande av socialnämnden, Örn- sköldsviks kommun, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Moderata Ungdomsförbundet (MUF), Kommunistisk Ungdom, Centerns ungdomsförbund (CUF). Unga Örnars Riksförbund, Förbundet Vi Unga, Moderata Kvinnoförbundet, Folkpartiets Kvinnoförbund, Cen- terns Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund samt Vänsterpartiet Kommunisternas (Vpk) kvinnopolitiska utskott.

Härutöver har skrivelser inkommit från projektet ”Tillsammans kan vi” inom Malmö socialförvaltning, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige, Sveriges Kvinnliga Läkares Förening, och ett antal likalydande yttranden från olika församlingar i Motala och dess närområde (här benämnda kristna grupper i Östergötland), Riksförbundet BRIS — Barnens Rätt i Samhället, Arbets- gruppen Samarbetc för Fred, Folkaktionen mot Pornografi, Socialdiako- nala kursen vid Mariannelunds folkhögskola, Sveriges Kristna Socialde- mokraters förbund, Fredrika Bremer-Förbundet, Rädda Barnens Länsför- bund i Örebro län m.fl.

1 Allmänna synpunkter

Ett antal remissinstanser kritiserar utredningen, och särskilt dess förslag till åtgärder, som allmänt oklara och opedagogiskt redovisade. Sveriges frikyrkoråd, som utarbetat sitt yttrande tillsammans med De f'ria kristna samfundens råd (SAMRÅD), Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges kristna ungdomsråd påpekar detta liksom Socialdemokratiska Kvinnoför- bundet KLYS, karaktäriserar betänkandet som främst ett diskussionsun- derlag.

Sveriges f'rikyrkoråd med de nämnda samarbetande organisationerna, anser att de åtgärder som nu genomförs skall kopplas till en utvärderings— tid på fem år.

De instanser som yttrat sig anser att det är viktigt att göra något för att hindra spridningen av hemvideogram som innehåller extremt våld. Såda- na åtgärder bör enligt de flesta instansernas mening innefatta både lagstift- ningsingrepp och positiva åtgärder. Vikten av att barn och ungdomar och svaga grupper skyddas framhålls oftast, liksom föräldrarnas ansvar.

Justitiekanslern delar utredningens synpunkt att ingripanden bör inrik- tas mot den allvarligare brottsligheten, främst importörer och grossister.

Riksåklagaren anger som övergripande målsättning att sådana filmer, som inte skulle ha godkänts för offentlig visning, inte heller bör kunna spridas för privat bruk.

Kammarrätten i Göteborg ansluter sig till uppfattningen att samhället behöver ingripa för att begränsa tillgängligheten av rörliga bilder med extremvåld. Samtidigt menar rätten att det främst är utbildning och atti- tydpåverkan som kan motverka skadeverkningar genom våldsskildringar.

Barnmiljb'rådet anser att gränserna för samhälleligt acceptabla vålds- skildringar i film och videogram flyttats fram under 1970- och l980-talen, och att en accelererande utveckling kan befaras. Rådet anser att utredning- en alltför mycket koneentrerat sig på ungdomars videotittande och därför

försummat barnen och därmed sambandet mellan våldsvideoskildringar Prop. 1989/90: 70 och skadeverkningar hos barn som avtrubbning, ångest, mardrömmar, Bilaga 3 vanföreställnngar, störd tillit till vuxna, bristande framtidstro och för- domsfull könerIISuppfattning.

Även konsumentverket framhåller vikten av att barnen, den i samman- hanget svaga konsumentgruppen, skyddas från risk för skadeverkningar och att samhället har ett ansvar för att spridning av videogram och film med extremvåld effektivt motverkas.

Biografbyrån konstaterar en svängning i opinionen jämfört med 1960- och 1970-talens tendens att minska filmcensurens roll. Bakgrund till detta är naturligtvis videomarknadens utveckling. Byrån konstaterar att starkt delade meningar råder om hur utbudet egentligen ser ut i Sverige — och hur mycket våldsskildringar som ungdomar ser. Byrån konstaterar också svårigheten att klart fastställa vad ”extremvåld” i videogram är, liksom att fastställa ett samband mellan videotittande och ungdomsvåld.

De kommunala intressena bör ge kommunerna åtminstone ett begränsat inflytande på frågan om åtgärder mot extremvåldet i videogrammen anser kommunförbundet, som anser att utredningen knappast tagit hänsyn där- till. Kommunerna har dels de skol- och kulturpolitiska intressena att bevaka, dels ansvar för socialtjänsten, som har att ta hand om sociala skadeverkningar i sammanhanget.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle ser utredningens förslag om skärpning av kontrollen av videogram som ett stegi rätt riktning. Förbun- det menar att det i första hand är barn och ungdom man måste tänka på, och att detta medför en hård bedömning av det lättillgängliga utbudet på vålds- och pornografimarknaden. De vuxnas ”behov" att få se ocensurera- de filmer bör därvid komma i andra hand. Som kvinnoförbund vänder man sig också mot den i vålds- och pornografifilmer negativa synen på kvinnan.

Elevorganisationen i Sverige understryker att många videogram är en tillgång och ger positiva verkningar, och att organisationens yttrande en- bart behandlar dem som innehåller extremvåld och pornografi och som är skadliga. Förbundet behandlar således inte filmer som förmedlar dubbel- moral, rasism eller en skev kvinno/manssyn, filmer som i en del fall påverkar barn och ungdomar minst lika mycket som våldsfilm. Förbundet betonar att frågor om orsakerna till att barn och ungdomar ser vålds- och skräckfilmer och varför vissa är högkonsumenter, relationen till samhäl- lets orättvisor och välfärdsproblem etc. måste besvaras innan slutsatser kan dras. Förbundet beklagar utredningens återhållsamma hållning till förslag på åtgärder mot videovåldct. Tyngdpunkten bör emellertid ligga i det förebyggande arbetet och inte på straffen för lagöverträdelser.

Föreningen svenska masskommunikationsforskare tar upp frågan om samordning av bestämmelserna i videovåldslagen och biografförordning- en. Videovåldslagen kriminaliserar innehållet i filmerna, medan biograf- förordningen tar hänsyn till effekterna. Dessa regelverk bör enligt för- eningen harmoniseras, inte minst om samma organ skall ha tillsyn över både biograf- och videofilm.

LO anser att utredningens koncentration på extremvåld i stället för den 87

• Sida 88
•  Original

stora delen som handlar om underhållningsvåld är en brist. Viktigare än Prop. 1989/90: 70 att se frågan med utgångspunkt från att brottsligheten skall öka är att se Bilaga 3 frågan från kulturpolitisk synvinkel. Vilken människosyn får en ny genera- tion som ständigt möts av att man kan döda, misshandla och förnedra människor hur som helst? LO anser att de värderingar som föreningsliv, läroplaner, demokrati, kultur och jämställdhetspolitik vill ge de unga motverkas direkt av de ideal som stora delar av massmediautbudet hyllar. Normal civilisation och respekt för människor kräver en annan lösning, anför LO.

TCO anser att en omfattande konsumtion av våldsfilmer kan förstärka tendenser till våldsutövning och att många lärare, ungdomsledare och socialarbetare i konkreta fall kan se starka skadliga effekter av massmedie- våldet. TCO påpekar tendenserna till intemationalisering av utbudet och att den svenska andelen sjunker. Åtgärder för att stödja kvalitetsimport och alternativ videoproduktion, liksom när det gäller avgifter skulle kunna leda till en utveckling av intresset för kvalitetsfilm.

KLYS menar att utvecklingen visat att en total frihet på det nu aktuella området hänsynslöst utnyttjas av kommersiella krafter så långt att det kan anses uppenbart att det föreligger en risk för skadeverkningar. Utredning- en gör i sina resonemang och slutsatser en enligt KLYS rimlig avvägning. Diskussionen är nyanserad och förefaller att vara så fullständig att den ägnar sig som underlag för den fortsatta debatten.

Sveriges Lärarförbund hävdar att kampen mot de kommersiella krafter- na blir mycket ojämn då skolans ekonomiska förutsättningar att erbjuda alternativ till vålds— och skräpkulturen ständigt krymper. Anslagen till läromedel och kulturella aktiviteter har minskat, samtidigt som tillgången till destruktiva filmer och dataspel har ökat. Den förda resurspolitiken rimmar illa med utredningens uppfattning om att skolan kan göra en viktig insats för att väcka och ta till vara barns och ungdomars intresse för film- och videomedierna. Erfarenheten visar att ett sådant aktivt intresse mins- kar risken för påverkan av våldsskildringar.

Författarförbundet ansluter sig till utredningens bedömning att grunden till brottslighetens ökning inklusive ökningen av våldsbrottsligheten främst måste sökas i de stora samhällsförändringarna.

Omsorgen och skyddet för de svaga framhålls av flera instanser som grunden för ställningstagande, t. ex. av Sveriges kristna socialdemokraters förbund, som också betvivlar de försök till självsanering som marknadsor- ganisationema IFPI och VIDSAM säger sig stå för.

Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller att den kristna människo- synen företräder ett principiellt avståndstagande från våldet såsom en ondskefull del av tillvaron, vilket inte betyder att existensen av våld förnekas. Skildring av våld i glorifierandc eller underhållande syfte måste emellertid avvisas. Den kristna människosynen företräder alltid den sva- ges rätt.

Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet framhåller att frihet kan innebära ett hot mot de svaga — de som, till skillnad från de starka. inte har möjlighet att välja bort.

Samma synpunkter framförs av Sveriges frikyrkoråd med samarbetande 88

• Sida 89
•  Original

organisationer, som menar att allt måste göras för att förhindra påverkan Prop. 1989/90: 70 från filmer som förhärligar våld och befäster ras- och könsfördomar samt Bilaga 3 människoförakt. Rådet tecknar en bild av barns och ungdomars kontakt med vuxenvärlden, där barn är mer utsatta än tidigare för mediernas inflytande när det gäller normer och livsfrågor i allmänhet.

Föreningen Sverigesfilmproducenter anser att lagstiftning bara är en av flera åtgärder för att skydda människor för skaderisker genom skildringar i rörliga bilder. Videogram bör inte få en annan eller strängare behandling än film, bl. a. därför att videogram i dag är ett naturligt led i exploateringen av en inspelad film. Medieneutralitet i lagstiftningen betonas också av Sveriges filmuthyrareförening. '

Centerns ungdomsförbund framhåller också att censur och granskning endast är ett medel att komma åt extremvåldet.

Oberoendefilmaresförbund beklagar att somliga utnyttjar yttrandefrihe- ten för att spekulera i våld — på unga människors eller svaga gruppers bekostnad.

Sveriges Sma/film och Videodistributörers förening delar den allmänna uppfattningen att videovåldets spridning skall bekämpas med alla tillgäng- liga medel, och hävdar att utredningen underskattar våldsinslagens bety- delse. Analyser och intervjuer med våldsverkande barn och ungdomar talar ett annat språk, menar föreningen.

VIDSAM anser att uthyrama genom-leverantörema har försatts i en tvångssituation, som bidragit till det alltmer försämrade filmutbudet, där skräck. våld och action dominerar marknaden. Detta sker genom att uthyraren av leverantören påtvingas paket av videogram som omöjliggör för uthyraren att bygga upp ett önskvärt sortiment. Uthyraren tvingas att ta emot ett större antal titlar, exponera alla titlar etc. VIDSAM anser det nödvändigt att politikerna tar sitt ansvar över den rådande situationen och klargör de regler som skall efterföljas. Samhälleliga och kulturella intressen måste tillvaratas och inte enbart de rådande kommersiella. Enligt VID- SAMs uppfattning måste utgivaren/leverantören ta sitt fulla ansvar för de filmer som levererats och levereras till den svenska videomarknaden.

Moderata ungdomsförbundet reagerar starkt mot formuleringar i utred- ningen som antyder att man genom lagstiftningsåtgärder inte kan komma åt fenomen som "förljugenhet", "odemokratiska värderingar” och ”låg konstnärlig kvalitet”. Förbundet framhåller att det är anmärkningsvärt att man i en statlig utredning på detta sätt tar upp frågor som främst bygger på subjektiva värderingar.

Kommunistisk ungdom anser att det faktum att extremvåldet är tillgäng- ligt för en bred allmänhet med rätta upprört många människor, och att nuvarande lagstiftning visat sig otillräcklig.

Unga Örnars Riksförbund tror, med hänvisning till sina erfarenheter från arbetet mot vålds- och krigsleksaker, inte på någon heltäckande själv- sanering från branschen. Samma uppfattning har Förbundet Vi Unga.

Moderata Kvinnoförbundet vill snarare betona att alla åtgärder för att skydda barn mot videovåld kräver ett engagemang och ansvarstagande av barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare. Dessa är ju de enda som i praktiken har möjlighet att kontrollera vilka filmer barnen faktiskt ser. 89

• Sida 90
•  Original

Bilaga 3

Centerns kvinnoförbund anser att utredningen har en alldeles för defen- siv inställning och att förutom attitydskapande insatser också lagstift- ningsåtgärder krävs. Liknande synpunkter uttrycks av Internationella kvinnoförbundetförfred och frihet. _

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller att allas rätt till oinskränkt människovärde är viktigare än näringsfrihcten och rätten att exploatera människors drömmar, osäkerhet och behov av spänning i till- varon. Spekulativt videovåld motverkar respekten för människovärdet och innehåller ofta även sexistiska och rasistiska inslag. Samhället bör enligt förbundet bestämt värja sig mot att de grundläggande demokratiska värderingarna på detta sätt undergrävs. Regering och riksdag har, hävdar förbundet, varit alltför passiva och i praktiken lämnat fältet fritt för krafter som uteslutande drivs av ekonomiska intressen.

Motala kommun har tillsatt en särskild videogramgrupp som följer utbudet, granskar och anmäler filmer samt informerar om videomarkna- den, särskilt i relation till barn och ungdomar. Gruppen, liksom ett antal kristna grupper i Östergötland, beklagar att utredningen inte lyssnat på den opinion för censur av videogram som finns ute i landet.

Fredrika Bremer-Förbundet pekar på hur de grova våldsvideofrlmema visar hur män kan utsätta kvinnor och andra män för mycket grovt våld. Dessa filmer karaktäriseras av ett starkt känsloförtryck och människoför- akt, som måste anses vara helt oacceptabelt i ett samhälle grundat på demokratiska principer om kvinnors och mäns lika värde.

Riksförbundet BRIS, framhåller att barn alltför länge har offrats på yttrandefrihetens altare och att utredaren har försummat att ta upp de små barnens situation. Utredningens förslag är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt. Videovåldet är ett samhällsont med negativa effekter långt utövcr dem som belysts i utredningen. Förbundet pekar också på att troligen bara en del av potentialen av exploatering har skett hittills och att marknadsföringen av våldsskildringar har betydande möjligheter om inte korrektiv skapas.

Vissa instanser menar att debatten i massmedier och bland allmänheten är överdriven, och att farhågorna för att våldet i samhället skulle öka om ingen kontroll av videovåldet görs är ogrundade eller spekulativa. Till dessa instanser hör Sveriges filmuthyrareförening och IFPI-VIDEO, som menar att den allmänna opinion som kräver ytterligare ingrepp mot film och video oftast är relativt okunnig om filmmediet och inte normalt kan skilja mellan extremvåld och censurerade men godkända filmer. Videovål- det har fått alltför stort utrymme i massmedia och i den allmänna debatten blandas oftast minderårigas tittande på barnförbjudna filmer ihop med extremvåld. En kraftig självsanering har enligt filmuthyrareföreningen skett på hemvideomarknaden.

2 Påverkan

Remissinstanserna har delade meningar om vilken vikt som skall tillmätas utredningens undersökningar om påverkan av videovåldstittande på våld- samt beteende, och i vad mån vetenskapliga undersökningar skall väga

• Sida 91
•  Original

tyngre än erfarenheter från skol- och barnomsorgspersonal, socialarbetare, Prop. 1989/90: 70 ungdomsorganisationer etc. Bilaga 3

Att den senare typen av erfarenhet skall ges stor vikt framhåller bl.a. Kommunförbundet. Sveriges Lärarförbund, Norrköpings kommun, Sveri- ges Frikyrkoråd med samarbetande organisationer. Folkpartiets kvinnoför- bund och Riksförbundet IIem och Skola.

Medicinska fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet delar utredning- ens uppfattning att våldsskildringar kan ha skadlig inverkan på i varje fall barn och ungdomar, men påpekar att påverkan av våldsskildringar i vid- eogram som godkänts på grund av hög konstnärlig kvalitet kan vara större än av grövre skildringar, som ofta har en torftig och orimlig prägel. Fakultetsnämnden tar också upp behovet av en ändrad inställning till sexualiteten och strängare regler för pornografi på grund av risken för AIDS, men konstaterar att det knappast finns skäl som talar för att sexuella attityder och beteenden påverkas av rörliga bilder.

Sveriges frikyrkoråd med samarbetande organisationer menar att vi länge känt till att våldsfilmer har en negativ inverkan på människor. Rådet hävdar också, i polemik med utredningen, att ett samband mellan video- våldet och våldsbeteende är dokumenterat i de fem undersökningar som redovisas i utredningens första rapport. Man måste ta hänsyn till också andra än vetenskapligt fastlagda uppfattningar, uppfattningar t.ex. från ungdomar, föräldrar, barn- och ungdomsledare, lärare som i sitt dagliga arbete ser de negativa effekter som våldsfilmer har på barn och ungdomar. Bevisbördan kan enligt rådets uppfattning lika gärna sägas ligga hos den andra parten.

Att sambandet är klart, trots den redovisade forskningens osäkerhet, menar också Vpk:s kvinnopolitiska utskott.

Socialdemokratiska Kvinnoförbundet hävdar att utredningens redovis- ning av otydliga forskningsresultat i fråga om videovåldets skadeverkning- ar, snarare visar de statistiska mätmetodernas brister än de verkliga effek- terna av videovåldet. Annan forskning redovisar enligt förbundet klart. att det är de svagaste barnen som påverkas och införlivar våldsbeteende i sitt eget beteende. Brottsförebyggande rådet anser att det, trots att man hittills inte har vetenskapligt kunnat visa ett orsakssamband mellan konsumtion av vålds- skildringar och våldsbeteende, inte kan uteslutas att sådana effekter finns. Problematiken när det gäller utbudet av videofilmer är dock enligt rådet i första hand en kulturpolitisk fråga.

Norrköpings kommun anser att forskningen, trots att den inte fastställer ett entydigt samband mellan videovåld, aggressivitet, avtrubbning och okänslighet för våld, dock har pekat på de cirkeleffekter som särskilt svaga och utsatta barn och ungdomar blir indragna i.

Örebro kommun framhåller att det finns skäl att anta att många av de barn och ungdomar i den i och för sig lilla grupp som ofta ser på videovåld lever i bristfälliga sociala förhållanden även i övrigt. Risken för negativ påverkan är därför stor. Därför krävs fler insatser, vilket inte gör det mindre viktigt att dessa barns och föräldrars video— och TV-vanor tidigt uppmärksammas och bearbetas i samhällets förebyggande insatser. Mot- 91

• Sida 92
•  Original

svarande behov av insatser finns för den grupp yngre vuxna som också Prop. 1989/90: 70 befinner sig i en utsatt socal situation. Bilaga 3

Sveriges smalfilm och videodistributörersförening delar helt den allmän- na uppfattningen att videovåldets spridning med alla tillgängliga medel skall bekämpas. Föreningen delar däremot inte den inom utredningen framförda uppfattningen att våldsinslagens inverkan närmast är av margi- nell betydelse.

SSU menar att de grundläggande faktorerna bakom det allt brutalare och anonymare ungdomsvåldet ligger i ungdomars uppväxtmiljö, där brist på fritidssysselsättning. sociala villkor och fattiga boendemiljöer bidrar till att skapa destruktiva handlingar. Samtidigt är SSU av den uppfattningen att våldsvideofilmer tillsammans med detta har en negativ inverkan på barn och ungdomar. Risken är uppenbar att ungdomar som ofta ser våldsvideo påverkas genom avtrubbning i sin syn på våldet och med en förhöjd aggressivitet.

Centerns kvinnoförbunds uppfattning är att de hopljugna våldsskild- ringarna. som nästan uteslutande har udden riktad mot kvinnokönet, är skadliga. De ger en förvrängd verklighetsuppfattning. Förbundet menar att forskningen bekräftar att intensivt tittande på videovåld medför stör- ningar.

Denna uppfattning delas av Rädda Barnens Länsförbund i Örebro län, som erinrar om att skadorna framför allt drabbar psykiskt sköra, störda och utsatta barn.

Riksförbundet BRIS hävdar att en belysning av videovåldets skadeverk- ningar ur barn- och ungdomspsykologisk synvinkel skulle gjort det möjligt att belysa sambandet mellan våldsvideoskildringar och psykologiska ska- deverkningar hos barn i form av avtrubbning, ångest, mardrömmar, van- föreställningar, störd tillit till vuxna, bristande framtidstro och fördoms- full könsrollsuppfattning.

Även Sveriges kristna socialdemokraten_förbund beklagar att den betc- endevetcnskapliga forskningen inte fått större utrymme i utredningen. I de flesta genomförda studier har påvisats positiva samband mellan konsum- tion av video, TV-våld och ett aggressivt beteende, främst hos pojkar.

Osäkerheten i sambandet betonas av instanser som Centrum _för mass- kommunikationsforskning vid Stockholms universitet, vilket framför kriti- ska synpunkter på den forskning som redovisas i betänkandet. Det gäller både att den illegala marknaden skulle vara så stor, att en allmän för- handsgranskning skulle vara verkningslös ochjämförelserna mellan tittan- det på våldsfilmer under åren l98l och 1987. Beträffande uppgifterna om sambandet mellan våldsskildringar och våldsbeteende hos unga hävdar centret, att forskningöversikten i utredningen blandar ihop aggressivitet, våldsbeteende och kriminalitet. Vidare bestrider centret att den s.k. Sur- geon General-kommittén redovisat en avtrubbningseffekt av våldsskild- ringar i rörliga bilder.

Kriminologiska institutionen vid samma universitet påpekar att det inte finns några resultat från den svenska våldsbrottsforskningen, som ger stöd för uppfattningen om en koppling mellan visat våld och brottsligt våld. Det kriminella våldet hänger i stor utsträckning samman med en asocial 97-

• Sida 93
•  Original

livsstil, där drogmissbruk — främst av alkohol — intar en central roll. Den Prop. 1989/90: 70 omfattande s.k. påverkansforskningen visar inga klara och entydiga resul- Bilaga 3 tat, men kunskaperna om de grupper där det kriminella våldet främst utspelas gör det föga sannolikt, att massmediavåld kan vara en betydelse- full faktor. Mer ovisst är det dock för de yngre gärningsmännen, där våldsmetoderna möjligen kan påverkas.

Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet påpekar att det nästan är omöjligt att mäta ändringar i beteendet, utanför rena experi- mentsituationcr, på det här aktuella och liknande områden, även om sådana effekter faktiskt skulle finnas. Möjligen skulle man i stället kunna ta hänsyn till forskning om andra företeelser, t.ex. spridningen av vissa våldstekniker i anlutning till våldsskildringar och hur vissa grupper kan få större legitimitet i sin verksamhet just genom att våldsideologier och våldstekniker får marknadsföras.

Även samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet pekar på ytterligare behov av vetenskapliga studier av långsiktig karaktär, och talar om utredningens undersökningar som tillfälliga nedslag av osä- kert vetenskapligt värde.

Humanistiska utbildning - ochforskningsnämnden vid Göteborgs univer- sitet menar, att i det sammansatta samhälleliga system där våldsskildring- ar och ungdom möts, knappast enskilda faktorer kan urskiljas så att orsakssamband kan fastställas. Det betyder inte att videovåldets vålds- framkallande effekter helt kan uteslutas, men inget talar för att dessa skulle betyda mer än andra faktorer, som inte låter sig straftbeläggas.

Statens biografbyrå understryker att det inte finns ett enkelt samband mellan videotittandet och ungdomsvåld. utan att det ofta är fråga om en rad negativa omständigheter som förstärker varandra i en ond cirkel.

3 Yttrandefrihetens gränser

Ett flertal instanser kommenterar utredarens överväganden när det gäller förhållandet mellan ett förbud mot videovåldsskildringar och förhands- granskning å ena sidan och grundlagens skydd för yttrandefriheten å den andra.

Från yttrandefrihetssynpunkt finns, som exempelvis konsumentverket framhåller, inga beaktansvärda intressen som talar för att skildringar av extremvåld skall få spridas.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet understryker att yttrande- och informationsfriheten är relativa fri- och rättigheter, vilka kan begränsas genom lag.

Kommunförbundet anser att det intresse som finns för att skydda barn och ungdomar även med en vid tolkning av yttrandefriheten möjliggör en begränsning av våldsskildringarna. De problem, som kan finnas att dra en gräns mellan våldsskildringar som sker i underhållningssyfte och dem som sker i ett informationsprogram eller i politiskt syfte, kan antas vara av ringa betydelse och dessutom väga lätt gentemot det skyddsintresse som finns. 93

• Sida 94
•  Original

Enligt Riksförbundet Hem och Skolas uppfattning är det inte ett hot mot Prop. 1989/ 90: 70 yttrandefriheten att införa granskning och censur av filmer, som med den Bilaga 3 nuvarande lagstiftningen skulle ha fällts för olaga våldsskildring enligt brottsbalken. Kränkningen mot yttrandefriheten blir enligt förbundet den- samma om man faller och beslagtar en film i efterhand som om man förbjuder den innan den går ut på marknaden för uthyrning eller försälj- ning.

Oskarshamns kommun menar att utredaren inte har framlagt någon klarläggande analys av frågan och hävdar samtidigt att kommersiella vålds- och pornografiska skildringar på videogram — i en del fall med inslag som kan hänföras till rasism — inte kan omfattas av den grundlags- skyddade yttrandefriheten. Även om verklighetens våld måste få återges på videogram återspeglar de skildringar som förekommer i mycket ringa grad eller inte alls våldshandlingar som kan förekomma i verkligheten.

Norrköpings kommun anser att lagstiftning är en av ett demokratiskt samhälles möjligheter att markera en önskvärd social norm. Samhällets stora intresse av att skydda barn och ungdom mot riskerna att utsättas för skadeverkningar av videovåld är ett starkt skäl för vissa begränsningar i yttrandefriheten.

Örebro kommun ansluter sig till kommunförbundets tvekan när det gäller om kommersiella våldsskildringar skall omfattas av den grundlags- skyddade yttrandefriheten, samt kravet på en analys av yttrandefriheten härvidlag.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att t.o.m. yttrandefrihe- ten som tillhör våra medborgerliga fri- och rättigheter kan, när det gäller vålds- och pornografifilmer, få naggas i kanten eftersom det i hög grad gäller barn och ungdomar med labilt psyke. Föräldrar har en minimal chans att kontrollera vad deras barn ser av videoutbudet, enligt förbundet.

Kommunistisk ungdom anser att yttrandefriheten har förfelat sitt syfte om den används för att möjliggöra spridning av extremvåld till barn och ungdomar. Då handlar det inte längre om åsiktsfrihet utan om kommersi- ellt frosseri i styckade kvinnokroppar, extremt och sadistiskt våld, fram- håller förbundet.

Folkpartiets kvinnoförbund menar att förhandsgranskning inte är ett större intrång i yttrandefriheten än vad som redan i dag tilllämpas när det gäller biograffilm.

Centerns kvinnoförbund anser att en förhandsgranskning inte skulle innebära en orimlig inskränkning av yttrandefriheten. Våldsövergrepp, förljugenhet och råa kvinnoöverfall kan inte accepteras i yttrandefrihetens namn.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller att det våld som videovåldet frammanar i sig kan utgöra ett hot mot många medborgares yttrandefrihet och övriga demokratiska rättigheter. Begränsningar av ytt- randefriheten för somliga kan alltså vara nödvändiga för att säkra yttran- defriheten åt alla.

Sveriges kristna socialdemokraten förbund understryker att spekulativt videovåld inte får försvaras och växa till i skydd av en allmänt passiv eller förment intellektuell hållning till yttrandefriheten. För att värna grundläg- 94

• Sida 95
•  Original

gande demokratiska värderingar måste samhället ha rätt att ingripa till Prop. 1989/90: 70 hjälp för föräldrar och andra med fostrande uppgifter. Det våld som Bilaga 3 videovåldet kan ge upphov till kan utgöra ett hot mot många medborgares yttrandefrihet och övriga demokratiska rättigheter.

Riksförbundet BRIS vill framhålla att vi just genom kraftfulla begräns- ningar i våldsutbudet kan på sikt värna om de grundläggande värderingar om frihet. trygghet och jämlikhet som vårt samhälle står för.

Arbetsgruppen Samarbete för Fred pekar på att den mentalitet som genomsyrar många videofilmer innebär att våld är den bästa konfliktlös- ningsmetoden, och att denna tendens är så stark att den är ett direkt hot mot demokratin.

En annan uppfattning har Journalistfo'rbundet, som anser att det inte bara är tveksamt om en förhandsgranskningslag är förenlig med regerings- formens regler om skydd för yttrandefrihet. Det är entydigt så att en sådan lag står i direkt strid med grundlagsskyddet för yttrandefriheten. Tankarna på en allmän och tvångsmässig förhandsgranskning bör således avvisas helt.

KLYS menar att betänkandet i sak handlar om yttrandefrihetens gränser och det däremot ställda behovet av skydd mot videovåldets skadeverk- ningar. KLYS menar att utredningen drar den riktiga slutsatsen att in- skränkningar i yttrandefriheten bara skall få ske om de är oundgängligen nödvändiga av hänsyn till annat ansvar som åvilar det allmänna.

Föreningen svenska masskommunikationsforskare anser att utredning- ens principdiskussion rörande avvägningen mellan yttrandefrihetskravet och samhällets behov att skydda sig mot våld är mycket värdefull och klargörande. Föreningen menar att den på ett tilltalande sätt avviker både från den extrema betoning av yttrandefriheten i sig som kännetecknade videogramutredningcn och de förenklade synsätt på videovåldseffekter som framförts i många inlägg det senaste året.

IFPI—VIDEO anser att man måste ifrågasätta om inte ett system för granskning av tillsammans kanske 10000 filmtitlar i syfte att komma åt omkring 50 extremvåldsfilmer — vilka sannolikt ändå inte kommer att beröras av granskningen — kommer i konflikt med regeringsformen.

Moderata Ungdomsförbundets grundinställning är att regler för rörliga media endast skall finnas för att garantera att exempelvis videofilmer inte bryter mot brottsbalken samt för att skydda barn och ungdom.

4 Näringstillstånd

Några instanser förordar att man skall införa ett system med kommunalt näringstillstånd för uthyrare/detaljister när det gäller videogram. Ett så- dant tillstånd kan dras in när så är motiverat. Riksförbundet Hem och Skola företräder denna ståndpunkt. Kommunförbundet anser att man dels kan ge kommunerna klagorätt över granskningsorganets belut i videofrågor. dels undersöka förutsätt- ningar för kommunala ctableringstillstånd för videodetaljister. De norska erfarenheterna bör därvid särskilt undersökas. Även Göteborgs kommun anser att frågan om näringstillstånd borde 95 utretts.

• Sida 96
•  Original

Örebro kommun föreslår att straffet för grov olaga våldsskildring borde Prop. 1989/90: 70 utökas med att ansvarig utgivare av sådant videogram inte fick registrera Bilaga 3 fler filmer under en längre tid, t. ex. tio år.

Kulturrådet avvisar däremot tanken på licensplikt för handel med video- gram, men förordar att distributörer av videogram skall registreras i ett offentligt register.

Helsingborgs kommun tar avstånd från kravet på näringstillstånd för den som säljer eller hyr ut videogram. lnsatsema skall satsas på grossister och importörer.

Negativt till krav på näringstillstånd är Moderata ungdomsförbundet. Detta gäller också NO, som anser att det är ändamålsenligt att tillsynen, såsom föreslagits, koncentreras till distributörer och grossister. NO har nämligen funnit, vilket vitsordas av VIDSAM, att i videobranschen råder ett ojämnt styrkeförhållande till distributöremas fördel, mellan distributör och detaljist. Detaljisten saknar i många fall möjlighet att själv välja vilka filmer som skall ingå i sortimentet.

5 Förhandsgranskning och registrering

Flera remissinstanser utgår från att utredarens förslag innebär ett föror- dande av en allmän registrering med en selektiv förhandsgranskning, i enlighet med modellen i principförslag 2, i stället för ett avståndstagande till förhandsgranskning över huvud, så som framgår av utredningens kapi- tel 7 ”Utredningens sammanfattande överväganden”.

Remissopinionen är delad, men flertalet instanser förordar någon form av förhandsgranskning. De som tar ställning kan delas upp i fyra olika grupper:

1. För en allmän och obligatorisk förhandsgranskning i stort sett enligt utredarens principförslag l.

2. För en allmän men selektiv förhandsgranskning i stort sett enligt utredarens principförslag 2.

3. För en allmän förhandsgranskning, men utan att ta ställning till omfattning eller organisation enligt utredarens två olika principförslag.

4. Mot förhandsgranskning, i stort sett enligt utredarens eget förslag om tillsyn och straffskärpning. Till grupp 4 hör polismyndigheterna i Malmö och Örebro, Brottsförebyg— gande rådet, Överåklagaren iStockholm. Göta hovrätt. hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg. NO. statens kulturråd, institutionerna för kriminologi och för teater— och filmvetenskap vid Stockholms universitet. avdelningen för masskommunikation samt humanistiska fakultetsnämn- den vid Göteborgs universitet, konsumentverket, ALB, statens biografbyrå, kabelnämnden, radiolagsutredningen, statskontoret, Sveriges Radio AB, Filminstitutet, PO, Journalistförbundet, Författarförbundet, Elevorganisa- tionen i Sverige. Föreningen svenska masskommunikationsforskare, Köp- mannaförbundet, Svenska kyrkans centralstyrelse, Kooperativa förbundet, Filmuthyrareföreningen. Sveriges förenade filmstudios. Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios, Våra Gårdar, Malmö kommun, Moderata ungdomsförbundet och Moderata kvinnoförbundet. %

• Sida 97
•  Original

IFPI-VIDEO är emot förhandsgranskning men föredrar en allmän Prop. 1989/90: 70 granskning framför en selektiv. Föreningen Sverigesfilmproducenter har Bilaga 3 motsatt hållning.

Till grupp 1 hör Riksåklagaren. åklagarmyndigheten iLinköping, social- styrelsen, barnmiljörådet, UHÄ', statens ungdomsråd, SACO- SR, ABF, Bygdegårdarnas riksförbund, Oskarshamns. Norrköpings och Örebro kom- muner. SSU, Kommunistisk Ungdom, CUF. Unga Örnar. Förbundet Vi Unga, Socialdemokratiska Kvinnoförbundet samt Vpk:s kvinnoutskott. [ skrivelser som inkommit — från projektet "Tillsammans kan vi"i Malmö, Motala kommuns videogramgrupp. kristna grupper i Östergötland, BRIS, Folkaktionen mot pornografi. Socialdiakonala kursen Mariannelundsfolk- högskola, Sveriges kristna socialdemokraten förbund, Fredrika-Bremer- förbundet och Rädda Barnens länsförbund i Örebro län — stöds en allmän förhandsgranskning.

Till grupp 2 hör justitiekanslern, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, juridiska fakultetsnämnden, sociologiska institutionen och institutionen för teater- och _hlmvetenskap vid Stockholms universitet. medicinska fakultets- nämnden vid Göteborgs universitet, Kommunförbundet, Helsingborgs och Nässjö kommuner. statens filmgranskningsråd, statens barnfilmnämnd. Landstingsförbundet. LO, TCO, Sveriges Lärarförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Sveriges F ilmproducenter, Centerns kvinnoför- bund och Sveriges Kvinnliga Läkares förening.

Till grupp 3 hör Folkbildningsförbundet, Sveriges frikyrkoråd med sam- arbetande organisationer, Örnsköldsviks kommun och Folkpartiets kvinno- förbund.

Vissa instanser avstår från att ta ställning i denna fråga, bl.a. radio- nämnden som påpekar att de program som nämnden har att granska knappast kan förväntas att i praktiken innehålla sådant våld att de når upp till strafibar nivå. Teaterförbundet avstår, därför att förbundet kommer att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda motsättnningen mellan yttrandefri- het och förhandsgranskning iiom film och video. Oberoende Filmares Förbund framhåller att konflikten mellan ansvarstagande för de svaga och avskyn för dem som exploaterar dessa för egna egoistiska syften å ena sidan och respekten för yttrandefriheten som demokutisk princip å den andra kräver en djupgående diskussion som inte organisationen kunnat föra ännu. Förbundet vill i stället medverka till den offentliga debatten när remissyttrandena inkommit.

Datainspektionen påpekar att om ett register beslutas i enlighet med utredarens förslag, detta register faller under datalagens bestämmelser och att uppgifter om eventuella åtal etc. blir offentliga om inte sekretess särskilt beslutas. Därför bör enligt inspektionens uppfattning ett sådant register inte föras av ALB.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att utred- ningen inte tillräckligt beaktat möjligheterna att införa någon form av förhandsgranskning. Nämnden anser att en sådan inte kan anses stå i strid med regeringsformen. Frågan bör utredas ytterligare.

Upphovsrättsutredningen påpekar att förslagen i utredningen innebär rätt för de granskande och registrerande myndigheterna att framställa 97

• Sida 98
•  Original

Bilaga 3

exemplar av filmer och videogram. Denna rätt bör, enligt upphovsrättsut- redningen utredas närmare.

Göteborgs kommun anser att utredningen inte tillräckligt belyst lagstifta- rens möjlighet att ingripa, t.ex genom registrering av näringsidkare samt krav på näringstillstånd. Frågan om förhandsgranskning av videogram borde kunna belysas på ett mer allsidigt sätt i det utredningsarbete om grundlagsreglering av andra medier än det tryckta ordet.

VIDSAM, tar inte ställning till de förslag som utredningen lägger fram utan efterlyser i första hand klara regler för branschen.

Grupp 1: För obligatorisk förhandsgranskning

Bland skälen för en allmän förhandsgranskning anförs i regel att man finner sambandet mellan ett ökat våld i samhället och videovåldet klarlagt, eller andra skadeverkningar tillräckligt ådagalagda för att samhället skall ingripa. Ofta anförs de i utredningen anförda utländska förebilderna (sär- skilt Storbritannien och Norge samt Finland) som exempel på hur en allmän granskning kan fungera.

Vidare finner man det inkonsekvent att tillämpa en sorts gransknings- procedur för biograffilmer och en annan för videogram. Den breda opinio- nen för censur anförs också.

Riksåklagaren anser att en förhandsgranskning av hela utbudet är den klart lämpligaste lösningen. men har förståelse för att det av resursskäl kan vara svårt att genomföra detta. Kan den angivna målsättningen uppnås av genom förhandsgranskning av endast ett urval av utbudet på det sätt som utredningen skisserat har riksåklagaren inga invändningar. Åklagarmyn- digheten [ Linköping menar att enbart vetskapen om en förhandsgransk- ning skulle leda till en sanering av marknaden.

Socialstyrelsen anser att marknadskraftcrnas tryck gör att ingrepp i efterhand aldrig kan fungera. Bara ett system som i förväg hindrar distri- bution av olämpliga videogram kan utgöra effektiv spärr. Styrelsen före- drar i första hand en allmän förhandsgranskning, men kan också tänka sig ett selektivt system kombinerat med en registrering enligt utredningens andra principförslag, vilket dock medför svårigheten att ansvaret delas upp på två myndigheter. biografbyrån och ALB. Styrelsen understryker också att skillnaden i effektivitet mellan förhandsgranskning och ingripan- den i efterhand klart motiverar att en förhandsgranskning skall anses stå i överensstämmelse med regeringsformens stadgande att en begränsning av en rättighet aldrig får gå utöver vad som nödvändigt med hänsyn till ändamålet. De finansiella aspekterna är av underordnad betydelse, efter- som kostnaderna under alla förhållanden är små och i huvudsak skall täckas av branschen själv.

Barnmil/örådet hävdar. mot utredaren. att kraftfulla samhällsåtgärder utifrån barnens bästa minst av allt är ett "bekvämt” handlande. Att hänvisa till ett ökat engagemang hos de vuxna är enligt rådet osolidariskt mot barn till socialt utsatta föräldrar, eftersom dessa riskerar att få mindre hjälp vid bearbetningen av sina våldsupplevelser än barn till starka och välinformcrade föräldrar. Rådet anser inte att man skall göra undantag

• Sida 99
•  Original

från granskning för vare sig videogram med reklam, musik, idrott eller Prop. 1989/90; 70 spel. Rådet förordar ett strängare system för videogram än film, av den typ Bilaga 3 som tillämpas i Storbritannien. Enbart registrering är inte tillfredsställan- de. då risken är stor att föräldrar, barn och ungdom kan uppfatta att registerbeviset innebär att en film är godkänd för visning och inte innehål- ler grövre våldsskildringar. En beskrivning av filmens innehåll kan mycket väl utformas så att den inte låter ana att videogrammet innehåller olämpli- ga våldssekvenser.

lHÄhänvisar till sitt yttrande över videogramutredningen år 1982, vari man förordade en allmän förhandsgranskning, men påpekar att en allmän granskning inte torde bli så omfattande eftersom en stor del av videogram- men redan gåtts igenom i den svenska filmcensuren, och en hel del uppen— barligen inte behöver granskas.

Statens ungdomsråd anser att vidare undersökningar bör göras av de praktiska frågorna kring en allmän förhandsgranskning men vill därför inte heller godta utredarens förslag, som betecknas som uddlöst.

SA C O—SR framhåller att en stor del av utbudet är före detta spelfilm och därmed redan granskat. För att komma tillrätta med de avarter som produceras enbart för video och få branschen att sanera sig själv måste man mycket klart markera att extremt våld, liksom förråande och förned- rande sexuella skildringar, inte accepteras av ett kultursamhälle. Erfaren- heterna från Storbritannien visar, att granskningen helt kan finansieras genom avgifter, och att den haft en positiv effekt för branschen som helhet.

Sveriges smalfilm och videodistributörersförening förordar en förhands- granskning av brittisk modell. Beträffande de principförslagen till lagar om förhandsgranskning anser föreningen att undantag från registrering och granskning även i principförslag 2 skall gälla utbildningsfilmer och -videogram. Föreningen anser inte att videospel skall undantas från granskning.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och flera andra, bl. a. Sveri- ges kristna socialdemokraters förbund, finner det märkligt att inte utreda- ren inte tagit hänsyn till den starka opinionen för att införa en allmän förhandsgranskning. Förbundet menar att utredarens yttrandefrihetsrätts- liga, liksom flera andra invändningar mot en allmän förhandsgranskning tillkommit för att stödja en redan fattad ståndpunkt. Registrering får enligt förbundets uppfattning inte sättas i motsats till förhandsgranskning. De undantag för granskning som medges bör inte omfatta spel och musik- videogram, vilka ofta innehåller våldsinslag.

Vpk:s kvinnopolitiska utskott karakteriserar den nuvarande lagstiftning— en med syfte att begränsa videovåldet som helt verkningslös. Utskottet menar att en registrering bara skulle ge en sorts falsk legitimitet åt det hela.

Folkaktionen mot pornografi anser att den nuvarande uppdelningen mellan filmer och videogram som skall visas offentligt och andra video- gram är förlegad, eftersom försäljning och uthyrning av videofilm innebär en mycket effektivare spridning bland allmänheten än samma films vis- ning i biografsalonger. Liknande synpunkter framförs av ett antal kristna grupper i Östergötland, samt av Sveriges kristna socialdemokraters för- bund. 99

• Sida 100
•  Original

Bygdegårdarnas riksförbund vill inte godta undantag från granskningen Prop. 1989/90: 70 när det gäller privat import eller import till företag, myndigheter och Bilaga 3 institutioner. Förbundet finner att den betydande privata distributionen av videofilmer inte kan ses som argument mot åtgärder mot legalt distribu- erade filmer. En hel del av dessa filmer har sannolikt funnits eller finns alltjämt hos uthyrare, varför en förhandsgranskning skulle kraftigt minska tillgängligheten till våldsfilmer.

Oskarshamns kommun menar att granskningen kan vara selektiv i den bemärkelsen att utbildnings-, sport-, musik-, religionsvideogram samt videogram som framställs av stat, kommun eller andra samhällsorgan skall kunna undantas. Samma undantag pekar Nässjö och Örnsköldsviks kom- mun på, liksom SSU. CUF ser en registrering som ett första steg till en allmän granskning, vilket förbundet föredrar.

Grupp 2: Mot allmän förhandsgranskning — för selektiv granskning och registrering

Bland de instanser som yttrat sig över frågan om en förhandsgranskning är flertalet av dem som stöder en allmän registrering också för en selektiv granskning i den form som utredningen skisserar i principförslag 2.

Justitiekanslern menar att man genom utredarens principförslag 2 ändå får en kontroll över utbudet av videogram och filmer för enskilt bruk och att lösningen är förhållandevis obyråkratisk.

Rikspolisstyrelsen anser, i motsats till utredaren, att åtgärder mot skild- ringar av extremvåld kan ses som en insats bland andra mot våldsbrottslig- heten. Styrelsen finner att medievåldet kan antas vara en av påverkansfak- torema för det ökade våldet i samhället — grov misshandel. oprovocerad misshandel, bruk av tillhyggen som kniv, flaskor, karatekäppar. kaststjär- nor etc. Detta innebär dock inte att de videogram som skildrar sådant våld skall tillåtas därför att de skildrar en del av verkligheten. Styrelsen menar att det som skildras oftast är perversa fantasier som genom sin attityd- påverkande effekt riskerar att bli omsatta i verkligheten.

Näringsfrihetsombudsrnannen är positiv till utredarens principförslag 2 men finner det oklart hur utredaren tänkt sig att en selektiv förhands- granskning skall gå till.

Skolöverstyrelsen som tillstyrker principförslag 2 om selektiv granskning och registrering föreslår att en åldersrekommendation och helst även en kort presentation av filmen till stöd och hjälp åt föräldrar vid val av videofilm skall göras.

Institutionen/ör teater— och filmvetenskap vid Stockholms universitet tror att principförslag 2 skulle ha en kulturpolitiskt gynnsam effekt på hemvi- deoutbudet, samtidigt som det sannolikt har effekten att lugna den utbred- da oro inför videomarknaden, en oro som i sig själv är en samhällelig realitet. Institutionen finner de två förutsättningama för kravet på allmän förhandsgranskning — att omfattningen av skadorna av videovåldet moti- verar ett ingrepp i yttrandefriheten och att en allmän förhandsgranskning

skulle minska dessa skador — tveksamma eller ogiltiga. IOO

• Sida 101
•  Original

Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet påpekar att andelen Prop. l989/ 90: 70 för våldsbrott dömda män är ca 7% i Stockholm — med i medeltal ca 2 Bilaga 3 brott per person. Institutionen finner det viktigare att samhället tillvaratar de få förebyggande åtgärder mot den smygande ökningen av våldet än att ha en generös och kostnadsmedveten hållning gentemot videomarknaden.

Kommunförbundet anser att en form av obligatorisk förhandsgranskning är nödvändig och anser att utredningens principförslag om registrering och selektiv granskning kan användas med vissa kompletteringar. Förbundet framhåller också möjligheten av att inrätta en jury för att ta upp överkla- ganden. En frivillig förhandsgranskning anser förbundet inte effektiv. Förbundet anser att möjligheten att åstadkomma en internationell kon- vention, i första hand på europeisk nivå, bör undersökas.När det gäller skyddsintressena har kommunförbundet delvis en annan inställning än utredningen — en inställning som delas av andra instanser som Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Att det rör sig om en relativt begränsad grupp barn och ungdomar, där det inte är realistiskt att lita på att föräld- rarna tar det ansvar som utredningen tror, kan inte vara ett skäl mot en skärpt lagstiftning.

Statensfilmgranskningsråd anser att utredningens principförslag 2 är en stor förbättring, men hälsar samtidigt med tillfredsställelse videobran- schens eget förslag om självsanering. Om en selektiv granskning inte skulle ge effekt förordar rådet att man inför en allmän förhandsgranskning.

Rådet understryker att frågan om utbildning av den personal vid ALB som skall registrera videogram skall utredas.Rådet, liksom statens barn- filmnämnd, framhåller slutligen vikten av att en eventuell omprövning av lekmannainflytandet i filmcensuren inte leder till att detta inflytande minskas.

Landstingsförbundet är tveksamt om de föreslagna åtgärderna kommer att förbättra efterlevnaden av lagen och anser att utredningens motivering- ar emot förhandsgranskning kan diskuteras. Förbundet konstaterar att, om förhandsgranskning av videogram inte införs, det svenska samhället kommer att ha en filmlagstiftning som skyddar vuxna mot olämpliga filmer utanför hemmet, men som inte erbjuder samma skydd för minder- åriga innanför hemmets väggar. Förbundet anser att situationen borde vara den motsatta, dvs. att avskaffandet av vuxencensuren borde kunna övervägas, medan åtgärderna koncentreras på att skydda minderåriga, när

et gäller filmer som säljs eller hyrs för privat bruk.

LO anser att frågan skall tas upp ur en kulturpolitisk synvinkel, och att principförslaget till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer och videogram skall införas. LO anser att samhällets behov att välja sig mot underhållningsvåldet väger tyngre än den begränsning som detta förslag kan leda till. LO anser att videospel också skall granskas. Centerns kvinnoförbund delar denna syn.

TCO menar att det är viktigt att få fram kriterier för en obligatorisk selektiv granskning, som fångar upp den del av videoproduktionen som inte bör spridas i samhället. Om det mot förmodan skulle visa sig att det inte går att fastställa kriterier för en selektiv granskning, är organisationen beredd att förorda en allmän förhandsgranskning av videogram. 101

• Sida 102
•  Original

Sveriges Lärarförbund, som har samma ståndpunkt, har en klar uppfatt- Prop. 1989/90: 70 ning om att bl.a. utbudet av extrema våldsskildringar måste begränsas. Bilaga 3 Även om det är en mindre grupp elever som ofta ser våldsskildringar får det negativa konsekvenser för dem själva och för omgivningen. Skolans möjlighet att ge eleverna en riktig inställning till demokrati. mänskliga rättigheter och fredliga lösningar försvåras avsevärt, om eleverna på sin fritid möter helt andra värderingar.

Riksförbundet Hem och Skola upprepar kravet på förhandsgranskning och hänvisar till en omfattande opinionsbildning. information och studie- verksamhet om barns och ungdomars videotittande och föräldraansvaret. Förbundet är kritiskt till att inget verkningsfullt sätt att sanera marknaden införts. Förbundet anser att även vuxna påverkas av att okritiskt se extre- ma våldsfilmer och att det därför finns anledning att anta att ett oreserve- rat tittande på sådana filmer förändrar deras referensramar och därmed synen på var gränserna går för det som är olämpligt för barn att titta på.

Föreningen Sveriges Filmproducenter anser att en selektiv förhands- granskning ger myndigheterna möjlighet att koncentrera granskningen på de filmer där granskning kan vara befogad, vilket gör den effektivare och billigare.

Grupp 3: För förhandsgranskning men utan ställningstagande till principförslagen

Folkbildningsförbundet anser att samhället måste hävda de humanismens och människovärdets principer, på vilka också folkbildningsarbetet vilar, och med större kraft motverka den tilltagande våldsmentaliteten. Det går enligt förbundet inte att försvara passivitet i fråga om ingripande mot grova våldsskildringar, som saluförs i kommersiellt syfte, med argument som hämtats från kampen mot politisk censur. Förbundet tar dock inte ställning till olika alternativ för granskning.

Sverigesfrikyrkoråd m.fl. förordar en obligatorisk registrering och för- handsgranskning men tar inte ställning för något av de principförslag som utredningen skisserat. Begreppet olaga våldsskildring bör enligt rådet även omfatta filmer som kan innehålla indirekta uppmaningar att begå krimi- nella handlingar genom att t. ex. förhärliga droger, våldtäkter, incest etc.

Folkpartiets kvinnoförbund förordar starkt förhandsgranskning av videogram.

Grupp 4: Mot förhandsgranskning överhuvud

Några instanser som avvisar en lagstiftning om förhandsgranskning föror- dar system med frivillig förhandsgranskning, eventuellt i ökad utsträck- ning. Konsumentverket betvivlar sålunda att en registrering. med förhands- granskning i vissa fall, kan tillräckligt effektivt hindra spridningen av extremvåld i videogram. Verket föreslåri stället ett system med själveerti- fiering, där den som importerar eller distribuerar videogram själv åläggs att granska innehållet. Om företaget inte kan bedöma, huruvida video— 102

• Sida 103
•  Original

grammet innehåller skildring av extremvåld, skall videogrammet överläm- Prop. l989/ 90: 70 nas för bedömning till biografbyrån. Om företaget anser att videogrammet Bilaga 3 inte innehåller någon otillåten våldsskildring, skall detta anmälas, till förslagsvis ALB, tillsammans med en utfästelse om att videogrammet inte skildrar extremvåld. Därefter får videogrammet fritt distribueras. Om videogrammet trots detta innehåller extremvåld, skall företaget drabbas av en kännbar ekonomisk påföljd samt i särskilt grova fall näringsförbud.

Svenska kyrkans centralstyrelse delar utredningens mening att en obliga- torisk förhandsgranskning har en begränsad effekt och instämmer i att tillsynen bör skärpas i fråga om extrema våldsskildringar. där en stor restriktivitet bör iakttas, särskilt när dessa är avsedda att visas för andra. En möjlighet till förhandsgranskning bör föreligga i de fall tveksamhet finns hos producenter och distributörer om vad som är tillåtet.

Kooperativa förbundet erinrar om sitt tidigare yttrande i vilket en frivil- lig förhandsgranskning sågs som en möjlighet, och ifrågasätter om inte ett sådant system skulle kunna kombineras med en sådan registrering som utredaren diskuterar i samband med en selektiv förhandsgranskning.

I övrigt uttalar sig följande instanser i allmänhet instämmande med utredningens förslag.

Regionåklagarmyndigheten [ Malmö delar utredarens betänkligheter mot censur av hemvideogram. Även införande av en särskild censur för barn vore ett slag i luften, och i stället anser myndigheten att man skall öka tillsynen i enlighet med utredarens förslag.

Polismyndigheten i Örebro anför'liknandc synpunkter och menar att en omfattande förhandsgranskning skulle kräva en kostsam kontrollapparat.

Brottsförebyggande rådet pekar på att det varken går att kontrollera den illegala eller den satellitsända distributionen av video.

Överåklagaren i Stockholm, som redovisar erfarenheter av ingripanden enligt videovåldslagen, anser att, trots att man även genom en selektiv granskning skulle kunna få en viss sanering av marknaden, de grövsta våldsskildringama sannolikt ändå skulle komma utanför granskningssyste- met. Förhandsgranskning avstyrks därför i alla dess former. Överåklaga- ren föreslår i stället punktinsatser, främst riktade mot importörer och grossister.

ALB tar helt avstånd från tanken att förena en registrering av videogram vid arkivet med en selektiv granskningsfunktion: för ALB som nationalar- kiv med kulturbevarande och forskningsinriktade uppgifter är granskning och censurverksamhet väsensfrämmande. Personalen på arkivet har inte rekryterats med tanke på sådana uppgifter. Arkivet betvivlar också att det finns särskilt många självklara fall, som skulle kunna avgöras av arkivets tjänstemän. För denna uppgift skulle krävas andra personer eller att ar- kivets tjänstemän vidareutbildas. ALB varnar för att ett kontrollmärke från arkivet skulle kunna uppfattas som en auktorisation från en statlig myndighet och kan förleda t.ex. föräldrar att tro att videogrammet har granskats och godkänts för spridning. ALB har dock stor förståelse för att utredaren tvekar inför ett införande i stor skala av en obligatorisk för- handsgranskning och delar åsikten att effekten därav kan bli begränsad.

Statens kulturråd menar i likhet med utredningen att förbud mot sprid- 103

• Sida 104
•  Original

ning av våldsskildringar inte blir annat än hjälpåtgärder. men att en Prop. 1989/90: 70 hänvisning till kunskapsspridning och attitydpåverkan inte får bli ett Bilaga 3 slappt alibi för att bortse från problemen med extremvåldet på video och dess möjliga skadeverkningar. Det finns idag redan kanaler för spridning av kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram till barn och ungdom, och det är viktigt att denna verksamhet befästs och får ekonomiska möjligheter att bli ett slagkraftigt alternativ till den våldsförhärligande eller på annat sätt undermåliga repertoar som erbjuds barn och ungdom.

De principiella skälen mot en allmän förhandsgranskning hänger ihop med att olika medier i möjligaste mån skall behandlas lika från yttrandefri- hetssynpunkt Rådet anser därtill, att utredningen övertygande har visat att en obligatorisk förhandsgranskning skulle bli verkningslös.

Centrum för masskommunikationsforskning vid Stockholms universitet. liksom avdelningen för masskommunikation vid Göteborgs universitet och statens biografbyrå delar alla ALB:s uppfattning om arkivets bristande lämplighet som censurmyndighet. Centret erinrar också om att effekten av en förhandsgranskning är lika liten, om man har en allmän eller en selektiv granskning. eventuellt kombinerad med en registrering. Vidare framhåller centret vikten av att de videogram som — om en registrering skulle införas _ förbjuds, ändå registreras och arkiveras hos ALB, för att sålunda vara tillgängliga för forskningen.

A vdelningen för masskommunikation vid Göteborgs universitet påpekar svårigheten att inom en utrednings begränsade uppdragsmedcl åstadkom- ma en kvalificerad analys: även om ett antal intressanta data kommer fram, är antalet svarspersoner få och möjligheterna till kontroller för andra påverkanskällor minimala. Därmed kan inte svar ges på de frågor utred- ningen ställer.

Statens biografbyrå menar, liksom medicinska fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet, att det är ett betydligt större problem om barn och yngre ungdomar ser mängder av för vuxna tillåtna filmer med stora vålds- inslag. Detta problem löses inte ens i teorin av en obligatorisk förhands- granskning. anser byrån. Byrån hävdar att det alltjämt är en viktig princip att Skilja mellan offentlig och sluten visning av film, och att den obligato- riska förhandsgranskningen enbart skall gälla det som visas offentligt. Även om en utvidgad förhandsgranskning skulle göra en del våldsfilmer mer svårtillgängliga skulle dessa inte kunna stoppas helt. Med den nuva- rande teknikutvecklingen ökar svårigheten att kontrollera utbudet, vilket leder till att ett organ som biografbyrån bör få mer av en rådgivande, informerande och rekommenderande roll. Byrån anför också mer prak- tiska synpunkter mot en utvidgad förhandsgranskning: en stor, dyrbar och möjligen tungrodd organisation för att nå ett osäkert resultat.

Även mot utredarens principförslag om registrering och selektiv för- handsgranskning riktar byrån invändningar. En registrering kan uppfattas som ett godkännande, och det finns därför en risk att videofilmer kan innehålla mer våld än biograffilmer, och därmed blir gränsen mellan video och biograffilm mer aceentuerad än tidigare.

Kabe/nämnden delar utredningens hållning till förhandsgranskning, men konstaterar. på motsvarande sätt som radionämnden. att de sänd- 104

• Sida 105
•  Original

Bilaga 3

ningar nämnden har tillsyn över — satellit- och lokala kabelsändningar — knappast kan förväntas innehålla extrema våldsinslag.

Radiolagsutredningen har inget att erinra mot våldsskildringsutred- ningens förslag, men understryker kontrasten mellan yttrandefrihetsprin- cipen och ett offentligt organs förhandsgranskning av yttranden och fram- ställningar. Radiolagsutredningen skulle därför föredra att allmänt lita till straffrättsliga åtgärder och föredrar således att även nuvarande förhands- granskning skall överges. Radiolagsutredningen gör också ett påpekande om nya distributionsformer som blir möjliga genom ny teknik. Lika lite som direktsänd satellit-TV kan granskas, kommer det utbud som i framti- den i ökad utsträckning kan väntas överföras via databaser att kunna censureras utan direkt konflikt med radiolagens censurförbud och de motivuttalanden som gjordes i samband med radiolagens tillkomst. Detta förbud måste sålunda inskränkas om förhandsgranskning skall kunna gö- ras av sådana videogram som överförs direkt från databaser.

Sveriges Radio AB anser att det är förtjänstfullt att utredningen valt den väg som ger tyngd åt yttrandefrihetens intressen och att de förslag som framläggs har minst lika god effekt som ett komplett och byråkratiskt system med förhandsgranskning. Koncernen pekar dock på att det redan införda tillägget i radioansvarighetslagen i anledning av utbyggnaden av kap. 16 i brottsbalken om olaga våldsskildringar innebär en yttrandefri- hetsbegränsning för koncernens del, som man inte haft tillfälle att yttra sig över. Därutöver menar koncernen att denna begränsning går vida utöver det nödvändiga, eftersom koncernens egna programregler och interna ansvarsordning medför att risken för att skadliga bilder förmedlas genom koncernens företag är obefintlig eller ytterst liten.

Svenska filminstitutet ansluter sig till utredningens förslag och under- stryker att det knappast är sannolikt att förhandsgranskning, vare sig allmän eller selektiv, kan komma åt den dolda marknad där de grova våldsskildringama i huvudsak florerar. Den dolda marknadens utveckling bör framgent undersökas.

PO förordar ett system baserat på registrering och ensamansvar. I ett sådant system skall inte registrering kunna vägras, om en bärare av ensam- ansvar för framställningen uppgivits. PO förordar att även ”totalförbjud- na" framställningar förvaras som allmänna handlingar hos biografbyrån. PO anser att, om utredningens alternativförslag 2 med registrering genom- förs, vilket man inte förordar, bör det ändras så att överklagande av beslut av registreringsmyndigheten skall ske till kammarrätten och inte till rege- ringen. Det kan enligt PO:s mening icke vara en tillfredsställande ordning, att det för svensk rättsordning främmande censurinstitutet ytterst ligger i den politiska maktens händer.

Journalist/örbundet instämmer i huvudsak med vad utredningen före- slår, men har svårt att förstå meningen med att redovisa lagförslag, som enligt utredningens mening inte skall komma till användning. Frågan om åtgärder mot videovåldet och då främst överväganden som syftar till lagstiftning om förhandscensur måste därför vägas av mot det berednings- arbete som pågår inför bl.a. ett införande av en helt ny yttrandefrihets- grundlag, som skulle komma att omfatta videogram.

• Sida 106
•  Original

Författarförbundet anser att det är svårt att föreställa sig en med integri- Prop. 1989/90: 70 tetsskydd och hemfrid förenlig brottsbekämpning, som kommer att omfat- Bilaga 3 ta det enskilda tittandet i den enskilda bostaden på videogram som kan tänkas innehålla olaga våldsskildring. Samtidigt erinrar förbundet om att de principiella betänkligheterna vid en inskränkning av yttrande- och informationsfriheten inte är desamma när det gäller barn och ungdom som vuxna. Förbundet finner utredningens förslag härvidlag godtagbara men understryker att reformarbetet bör inriktas på en effektiv brottsbekämp- ning med traditionella medel — något som enligt utredningens uppgifter skett i mycket ringa omfattning.

Elevorganisationen i Sverige understryker att en allmän förhandsgransk- ning inte skulle stoppa den svarta marknaden av videofilmer och därför är ineffektiv. Den sanering, som en sådan granskning trots allt skulle medfö— ra, kan enligt förbundets åsikt lika väl nås med en registrering och kontroll- märkning av videofilmer. Tyngdpunkten bör dock ligga på förebyggande åtgärder.

Föreningen svenska masskommunikationsförskare stöder utredningens uppfattning om lagstiftningsbehovcn. En registrering av videofilmer vid ALB — som även bör omfatta förbjudna filmer — skall enligt föreningens mening inte innefatta en polisiär funktion, vilket skulle äventyra ALB:s roll i andra avseenden.

Sveriges Fihnut/ryrareförening anser att de av utredningen föreslagna åtgärderna tillsammans med branschens egen självsanering är tillräckligt för att motverka att extremvåld sprids på hemmamarknaden. Föreningen erinrar. liksom Författarförbundet ovan, om att det skulle vara första gången man i svensk lagstiftning censurerade vad allmänheten skulle få tillgång till i sina privata hem. För den händelse en selektiv granskning skulle införas, anser föreningen det mycket olämpligt att införa ytterligare en censurmyndighet genom ALB.

IFPI- VIDEO menar att ansvaret för att barn skyddas mot våldsskild- ringar ligger hos föräldrarna. En lagstiftning kan inte ge resultat om inte föräldrarna tar sitt ansvar. En obligatorisk förhandsgranskning kan leda till uppfattningen att samhället nu löst problemet, vilket vore mycket olyckligt, eftersom på videomarknaden kommer att finnas tillgång till film med våldsinslag, så länge de efterfrågas.

IFPI påpekar. att utvecklingen på hemvideomarknaden. där numera i princip all bra biofilm blir tillgänglig, har lett till att efterfrågan på extrema våldsfilmer är mycket låg. För den intresserade är det dock mycket enkelt att få tag på ocensurerade videogram — t. ex. från den danska marknaden. IFPI redogör för branschens genomförda åtgärder mot videovåldet samt drar paralleller med verksamheten mot piratkopiering, där straffskärpning och rättsliga åtgärder lett till resultat. De kontrollanter som utredningen föreslår kommer att bli mycket effektiva när det gäller information och marknadsövervakning. För den seriösa delen av branschen skulle en obli- gatorisk förhandsgranskning gällande all film- och videorepertoar medföra stora kostnader och administrativa problem.

Om en granskning skulle beslutas, anser IFPI-VIDEO att det är uteslutet att hela utbudet granskas utan förordar att generell dispens beviljas till 106

• Sida 107
•  Original

vissa företag eller grupper av företag. En sådan dispens kan förenas med Prop. 1989/90: 70 vissa åtaganden från företagen att t. ex. frivilligt förhandsgranska tveksam- Bilaga 3 ma filmer och kombineras med Vitesföreläggande eller liknande.

IFPI-VIDEO understryker att kostnaden för märkning av videokopior är för hög redan nu. '

Beträffande den selektiva förhandsgranskningen finner IFPI-VIDEO att den enbart medför ökad administration och inte påverkar förekomsten av extremvåld på marknaden. Om videobranschen tvingas välja mellan obli- gatorisk förhandsgranskning och selektiv granskning enligt utredningens principförslag 2, föredrar branschen den rena obligatoriska förhands- granskningen. med dispensmöjligheter.

Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmsttid/"as framhåller att den i utredningens principförslag 2 föreslagna registreringen kan drabba små och resurssvaga distributörer av film och video, där en stor del av av den goda barn- och ungdomsfilmen finns. Skulle valet stå mellan förhands- granskning och registrering är dock registreringsplikten att föredra.

Malmö kommun anser. att i första hand andra vägar än censur bör användas, men att om behov finns av ytterligare åtgärder och förhands- granskning bedöms som erforderlig, denna granskning bör vara selektiv. Skolstyrelsen, socialnämnden och brottskommittén inom kommunen har dock uppfattningen att förhandsgranskning bör införas.

6 Straffskärpning

Flertalet remissinstanser som yttrar sig om frågan ansluter sig till utreda- rens förslag om skärpning av straffsatsen för brottet olaga våldsskildring och att en särskild straffsats införs för grova brott.

Filminstitutet anser att den förändring i brottsbalken som utredningen föreslagit rimligen bör åstadkomma en sanering av marknaden.

IFPI framhåller att en straffskärpning skulle öka det nuvarande lilla intresset från polis och åklagardistrikt och dessutom ge ett indirekt mora- liskt stöd åt skolor, föräldrar m.fl. att arbeta mot extremvåld och att intressera barn och ungdom för annan film.

KLYS anser det tveksamt om ett behov av en bestämmelse om grovt brott har dokumenterats, även om affärsverksamheten på området visar en klar tendens att till det yttersta utnyttja det tillåtnas område. I detta sammanhang kan det dock inte få komma i fråga att göra kvalitetsgrade— ringar: dålig konst eller information ryms givetvis inom yttrandefriheten på samma villkor som ”god". Som en markering, en profylax mot att det videovåld som på uteslutande kommersiella grunder riktar sig till unga människor förgrovas, kan dock KLYS godta förslaget. KLYS kritiserar också den omVända bevisbörda man anser att redan den nuvarande video- våldslagen innehåller och som kan få än större betydelse om strafIbestäm- melsen skärps.

Hovrätten för Nedre Norrland tillstyrker utredningens förslag, men erin- rar om att rubriken grovt brott, när inte mer än två års fängelse kan följa, kan leda till att termen grov inte längre blir beteckning på ett mycket allvarligt brott. 107

• Sida 108
•  Original

Riksförbundet Hem och Skola, ansluter sig till förslaget om straffskärp- Prop. 1989/90: 70 ning, men pekar på att detta kan leda till att domstolarnas tolerans i Bilaga 3 bedömningen inför straffutmätningen ökar, vilket vore en djupt olycklig utveckling enligt förbundet. Straff skall enligt förbundet kunna utmätas också för distributörer.

Social/örvaltningen i Örebro kommun föreslår att till straffskärpningen för grovt brott skall fogas ett förbud för en ansvarig utgivare som fällts för detta brott att registrera ytterligare filmer under en tioårsperiod.

En till utredningens förslag kritisk hållning har följande instanser. Elevorganisationen i Sverige kräver kraftigare insatser än vad utredning- en föreslår. Tyngdpunkten bör enligt organisationen ligga på det förebyg- gande arbetet och inte på straffen för lagöverträdelser. Humanistiska _lorsknings- och utbildningsnämnden vid Göteborgs universitet menar att motiveringen för att skärpa straffet utgår från två högst diskutabla förut- sättningar: dels att höjt straff har avskräckande effekt på en genomkom- mersialiserad marknad, dels att det finns ett enkelt samband mellan vålds- intag och våldsutslag — vilket är det avgörande argumentet för juridiska åtgärder över huvud. Kriminologiska institutionen vid Stockholms univer- sitet finner effekten av den föreslagna straffskärpningen oviss, och sociala- giska institutionen vid samma universitet ger straffskärpningen en margi- nell räckvidd.

Regionåklagarmyndigheten i Linköping, som i stället förordar en allmän förhandsgranskning , är skeptisk mot tendensen att lägga ansvaret för våld mot försvarslösa personer på videofilmer, och menar att utredningens förslag inte kan ha mer än marginella effekter. Myndigheten anser inte de föreslagna straffrättsliga åtgärderna vara genomtänkta, eftersom de inte tar hänsyn till effekterna inom rättsväsendet ur arbetssynpunkt, och inte heller att de föreslagna straffsanktionerna är rätt avvägda. Myndigheten föreslår, liksom riksåklagaren, i stället kraftigt tilltagna avgifter för företag som distribuerar förbjudna filmer.

Göta hovrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att införa ett särskilt fängelseminimum för grov olaga våldsskildring.

Komplikationer i samband med en straffskärpning framhålls av ett antal instanser. Polismyndigheten i Malmö påpekar att en skärpning av straffet för olaga våldsskildring självfallet inte i och för sig leder till en ompriorite- ringar av polisens uppgifter från de av statsmakterna nu fastlagda. En sådan omprioritering blir enligt barnmiljörådet nödvändig.

Kommunförbundet anser att utredningen ställer större krav på effektivi- teten i ett obligatoriskt system med förhandsgranskning än i ett system med efterhandsansvar. Eftersom de nuvarande straflbestämmelserna inte har varit särskilt effektiva bl. a. på grund av bristande resurser hos polisen. kommer enligt förbundet den straffskärpning utredningen nu förordar närmast att bli ett slag i luften. Förbundet menar , trots att man aldrig kan garantera fullständig effektivitet. att en begränsad förhandsgranskning av videofilmer framstår som effektivare än straffskärpning. Helsingborgs kommun finner att förslaget om straffskärpning har så många inskränk- ningar att det blir uddlöst. 108

• Sida 109
•  Original

Även Teaterförbundet och Författarförbundet förbinder en straffskärp- Prop. 1989/90: 70 ning med effektivare bekämpning av brott mot lagen. Bilaga 3 Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att förslaget om straff- skärpning inte åtföljs av förslag om effektiva instrumentlför att förhindra och spåra upp brott mot förbudet att sprida olaga våldsskildring och därför är halvhjärtat. Att straffen är för låga i utredningens förslag anser Polismyndigheten i Örebro som jämför ”normalstraffet" med straffet för snatteri och föreslår en straffskärpning för båda brotten. Regionåklagarmyndigheten i Malmö anser att straffet för grov olaga våldsskildring bör likställas med straffet för grov stöld, dvs. mellan sex månaders och fyra års fängelse. Riksförbundet BRIS påpekar att rekvisiten för grovt brott är angivna så, att även sakligt sett grov brottslighet faller under gränsen för straffansvar gällande grovt brott. Förbundet föreslår därför att rekvisiten ”väsentligt led" och "stor omfattning" tas bort och ett annat rekvisit avseende "sär- skilt anstötliga sidor utan annat syfte än att vända sig till människans negativa sidor" införs. För BRIS är det självklart att våldsskildringar där barn förekommer — används — under alla förhållanden anses som grov olaga våldsskildring.

7 Vuxenmedverkan och åldersgränser

Över utredningens förslag att inte ändra på nuvarande åldersgränser, men att barn i vissa fall i sällskap med vuxen skall få tillträde till biografföre- ställning trots att barnet inte har uppnått den åldersgräns som bestämts för filmen. yttrar sig ett antal instanser. Flertalet tillstyrker, bl.a. åklagarmyn- digheten [ Göteborg, polismyndigheten i Malmö. Göta hovrätt. kammarrät- ten i Göteborg. kulturrådet, juridiska fakultetsnämnden och institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms universitet, LO. SACO-SR. Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Sveriges F ilmproducenter. Byg- degårdarnas Riksförbund. Förbundet Vi Unga, Moderata kvinnoförbundet och Vpkss kvinnopolitiska utskott.

Filminstitutet instämmer till alla delar i utredningens förslag och på- pekar bl.a. att ett nytt åldersgränssystem skulle innebära en risk för att vissa filmer skulle försvinna helt från biorepertoaren på grund av behovet av omgranskning. Institutet anser dessutom att man bör sträva efter enhet- liga åldersgränser i Norden.

KLYS finner det rimligt att man låter föräldrar och andra målsmän avgöra vad barnen skall få se på biograf.

Att även ungdomar mellan ll och 14 år kan tillåtas se barnförbjuden film tillsammans med en vuxen person anser dock, till skillnad från utred- ningen, bl. a rikspolisstyrelsen. Sveriges Filmuthyrarförening. IFPI-VI- DEO. Helsingborgs. Malmö och Norrköpings kommun samt Centerns ung- domsförbund.

Biografbyrån är mycket positiv till de flexibla åldersgränserna och fram- håller att en idealmodell vore att byrån gör ett urval av de filmer till vilka barn under en aktuell åldersgräns men i vuxens sällskap skulle få tillträde. En generell regel är dock bättre än ingenting. Byrån föreslår att man 109

• Sida 110
•  Original

Bilaga 3

skickar med en vägledning, om en film innehåller scener som kan vara olämpliga för de yngre barnen. Byrån hänvisar till Norge och Finland som föregångsexempel.

["i/ingranskningsrådet tillstyrker utredningens förslag men föreslår sam- tidigt en ny modell för censur. En åldersgräns på 18 år införs, samtidigt som censuren avskaffas för vuxenfilm. Rådet föreslår att videogram en- dast skall få hyras ut till personer som fyllt 18 år. Enligt rådet bör även 11— l4-åringar få tillträde till 15-årsfilmer i vuxens sällskap. Däremot bör den av rådet föreslagna 18-årsgränsen tillämpas strikt, eftersom offentlig visning av film för vuxna enligt rådets förslag blir helt fri från censur.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges F rikyrkoråd m.fl. yttrar sig inte om förslaget till åldersgränser och vuxenmedverkan, utan ifrågasätter mer allmänt den princip man menar att utredaren bygger sitt förslag på, nämligen att hänsyn främst tas till de barn som är normalt utvecklade. Enligt dessa instanser bör i stället omsorgen om den svage komma i främsta rummet.

Mot utredningens förslag och till förmån för att behålla de nuvarande strikta åldersgränserna talar barnmiljörådet, som hävdar att skadorna av en film knappast torde bli mindre vid vuxenmedverkan. De individuella skillnaderna i barns emotionella utveckling motiverar inte enligt rådet denna flexibilitet i åldersgränserna. Samhället skulle på detta sätt sanktio- nera en uppluckring av åldersgränserna. En strikt åldersklassificering av filmer och videogram skulle fungera som en mycket viktig information för föräldrar och videouthyrare.

Skolöverstyrels'en avstyrker likaledes utredningens förslag och föreslår i stället att nya åldersgränser, anpassade till skolans stadieindelningar in- förs, dvs. barntillåten, tillåten för skolbarn, tillåten från 1 1 år och tillåten för barn som slutat grundskolan. Styrelsen anser att det vore önskvärt att undvika den delning av eleverna på högstadiet som 15-årsgränscn innebär. Dessutom har skolan sannolikt hög motivation till att ge föräldrar infor- mation om varför barn inte bör se filmer som har klassificerats för en högre åldersgräns/ett högre stadium. En harmonisering av åldersgränserna till övriga Nordens regler anser SÖ inte möjlig för närvarande. eftersom de principiella synsättet inte alls överensstämmer de nordiska länderna sins- emellan.

Barnfilmnämnden delar skolöverstyrelsens uppfattning i stort sett. SSU anser att all video som finns på hemvideomarknaden ska kunna visas för samtliga ålderskategorier men att censur är särskilt viktig för gruppen under 15 år.

8 Ansvarig utgivare för videogram

Utredarens ståndpunkt att frågan om ansvarig utgivare snarare bör aktua- liseras i samband med framtida behandling av grundlagsfrågor rörande yttrandefriheten i olika medier delas av Svenska ["ilrninstitutet och statens kulturråd. Rådet är tilltalat av tanken, men påpekar att det finns kompli- kationer som inte gäller för dagspress, t. ex. att en uthyrare lätt kan mäni- pulera de kopior av videogram som hyrs ut.

• Sida 111
•  Original

I övrigt är de instanser som yttrat sig över frågan i stort sett eniga om att Prop. 1989/90: 70 en ansvarig utgivare bör finnas för videogram. ' Bilaga 3

Följande instanser uttalar sig om frågan, nämligen juridiska fakultets- nämnden vid Stockholms universitet. avdelningen för masskommunikation vid Göteborgs universitet, statens biografbyrå. P0. SACO-SR, Sveriges Lä- rarförbund. Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Svenska kyrkans cen- tralstyrelse. Sveriges Frikyrkoråd m.fl.. Kooperativa förbundet, Filmuthy- rareföreningen, Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios, SSU, MUF, Moderata kvinnoförbundet, IFPI-VIDEO. VIDSAM och Norrkö- pings kommun.

Vissa instanser, t.ex. kulturrådet, statens biografbyrå. _fp- och m-re— servanter i kommun- och landstingsförbunden, KF, Filmuthyrarföreningen, IFPI- VIDEO, Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios. Malmö kommun, MUF och Moderata Kvinnoförbundet anser att en sådan ord- ning, tillsammans mcd en ökad kontroll och tillsyn, kan ingå i ett system som ersätter förhandsgranskning, medan andra anser att systemen bör kombineras.

I flera fall förordar man att vidare utredning av frågan skall ske, inom ramen för en framtida behandling av andra yttrandefrihetsrättsliga frågor. Avdelningen för masskommunikation vid Göteborgs universitet framhåller att man väntat sig att utredningen ingående skulle ha berört den principiel- la innebörden av denna fråga för Videoområdet. Avdelningen påpekar att problemet delvis redan finns i dag genom att ansvaret för en tryckt stillbild — där tryckfrihetsförordningen kommer ifråga — i första hand är upp- hovsmannens. medan utspridaren kommer betydligt längre ner i ansvars- kedjan.

Statens biografbyrå anser att man möjligen kan tänka sig att ha ett register vid sidan av pliktexemplarslagen där lämpligen en uppgift om ansvarig utgivare för videogram införs. Biografbyrån menar att denna synpunkt i stor utsträckning delas av polisen, vars arbete då skulle under- lättas avsevärt.

9 Tillsynsfunktionen

Ett antal instanser kommenterar utredarens förslag om en förstärkt till- synsfunktion vid statens biografbyrå, de flesta tillstyrkande. Till dessa instanser hör polismyndigheten i Örebro, hovrätten för Nedre Norrland, KLYS, Sveriges lärarförbund, Facklärarförbundet, Journalist/örbundet, Svenska Filminstitutet, Sveriges Förenade F ilmstudios. CUF, Unga Örnars Riksförbund.

Flertalet av de instanser som inte förordar förhandsgranskning tar fasta på en utökad kontroll och tillsyn som ett alternativ till förhandsgranskning och tillstyrker det därför.

Andra, såsom Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. avstyrker det just därför, med motivet att det inte är tillräckligt långtgåen- de eller för kostsamt. Riksåklagaren anser att de straffrättsliga åtgärderna i kombination med de föreslagna ökade resurserna för tillsyn och kontroll hos biografbyrån kommer att medföra att rättsväsendet inte klarar av det 111 utan att få nya resurser.

• Sida 112
•  Original

En tredje kategori, t. ex. Sveriges lärarförbund, tillstyrker båda metoder- Prop. 1989/90: 70 na. Bilaga 3

Flera instanser, bl.a. justitiekanslern, tar inte ställning till förslaget innan riktlinjerna för verksamheten närmare preciserats.

Överåklagaren i Stockholm ifrågasätter medverkan av personal från biografbyrån vid videogramkontroll, eftersom det i praktiken inte har visat sig svårt att genom omslagen till filmer och videogram ta reda på innehållet. Då byrån måste medge åtal, har man underlättat för åklagaren att på förundersökningsstadiet bilda sig en uppfattning om vad som är straffbart. Möjligen kan byrån påbörja kontroller på vissa områden och upplysa om vilka grossister som bör uppmärksammas.

Statens biografbyrå är beredd att utöka den roll byrån redan har att biträda polisen i dess arbete på att övervaka videomarknaden och beivra brott mot videovåldslagen. Däremot motsätter sig byrån bestämt att ges rollen av aktiv tillsynsmyndighet för videomarknaden. Med några enstaka undantag i mycket speciella situationer har byrån inte själv hittills agerat aktivt för att övervaka efterlevnaden av sina beslut.

Statskontoret, som förordar utredningens lösning, förslår dock att den tillsynsfunktion som skall inrättas bör ha en begränsad tidsperiod — tre år. Därefter bör funktionen omprövas.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om den föreslagna tillsynsorganisa- tionen är ett effektivt medel för att förhindra spridning av videogram som innehåller extremvåld. Verket menar att utredningen inte heller har pre- senterat vare sig utformning eller innehåll i denna tillsynsfunktion. Verket anser, med hänvisning till andra myndigheter med liknande uppgifter, såsom datainspektionen och kemikalieinspektionen, att frågan om avgifts- finansiering kan vara aktuell vid ett eventuellt genomförande av föreslag— na åtgärder.

Även Svenska kyrkans centralstyrelse anser att medel för tillsynen skall tillföras från videobranschen. A.W.—. 1 eventuell förhandsgranskning bör avgiftsfinaniseras enligt flera .. =....,er, bl.a. Kommunförbundet och Sveri- ges kristna socialdemokraters förbund. Det sistnämnda förbundet föror- dar också ett avgiftssystem fö. att bidra till branschens självsanering.

Kulturrådets uppfattning är att övervakningen och brottsuppspårandet i första hand är en polisiär uppgift, och att, om resurser för ändamålet avsätts, det inte skall vara möjligt för mvndigheten att åsidosätta givna uppgifter. Ett samarbete krävs emellertid mellan biografbyrån och polisen och båda bör enligt rådets uppfattning få resurser för övervakning. I det sista instämmer också barnmiUörådet.

Polismyndigheten i Stockholm anser att förundersökning skall inledas endast om biografbyrån anmält ett videogram, och att det således knap— past är polisens uppgift att bedöma om en straffbar våldsskildring finns i ett videogram.

Kommunförbundet anser att biografbyrån är en naturlig utgångspunkt för valet av granskningsorgan, men att granskningsorganet bör komplette- ras med lekmän och/eller företrädare för samhällets skol- och kulturpoliti- ska intressen.

LO anser det vara av största vikt att ett centralt organ får tillsynsansva- 112

• Sida 113
•  Original

ret och resurser så att det blir möjligt att bevaka detta brottsområde. Prop. 1989/90: 70 Biografbyrån är genom Sin sakkunskap att bedöma våldsskildringar väl Bilaga 3 lämpad för detta. LO anser vidare att kontroller bör göras i hela landet — eventuellt i samarbete med frivilliga organisationer. Arbetet bör i första hand inriktas på importörer och grossister.

ABF anser likaledes att tillsynsfunktionen bör ligga hos biografbyrån, men att möjligen en särskild nämnd bestående av företrädare för folkbild- ning, folkrörelser. samhälle, skola etc. skulle kunna prövas.

Riksförbundet Hem och Skola anser att biografbyrån skall svara för registrering och granskning och därför bör få väsentligt ökade resurser samt åläggas ett informationsansvar.

Det förslag, som utredaren lämnar om tillsynsfunktionen, är enligt För- eningen svenska masskommunikationsforskare inte helt klart, och utred- ningen har inte heller presenterat en definitiv modell.

Sverigesfrikyrkoråd m.fl. menar, liksom ABF, att en rådgivande nämnd vid biografbyrån skall kunna ta upp frågor som gränserna för extremvål- det, opionionsbildning etc.

IFPI—VIDEO anser att tillsynen skall utövas av biografbyrån men att kontrollerna i praktiken kan genomföras av andra som dagligen arbetar på videomarknaden, t.ex. i samband med den antipiratverksamhet som IFPI-VIDEO bedriver. ALB bör inte ha något tillsynsansvar.

Filmuthyrarföreningen anser att informationsinsatser i enlighet med utredningens förslag kan ankomma på statens biografbyrå, men liksom IFPI-VIDEO framhåller man att den konkreta marknadsövervakningen med gott resultat kan utföras av andra som seriöst arbetar på videomark- naden. Många uthyrare är relativt okunniga om gällande regler. och med enkla informationsåtgärder skulle marknaden delvis kunna saneras.

Moderata K vinnoförbundet är tveksamt till om en tillsynsfunktion bestå- ende av cirka fem personer räcker.

10 Positiva åtgärder

Flertalet instanser anser att reglering eller ingripanden mot spridning av videovåldet skall kompletteras med olika former av positiva åtgärder, såsom utbildning av barn och ungdom inom och utanför skolan samt av annan personal, information i olika former till dem som hyr eller hyr ut videogram. främjande av kvalitetsfilm på bio och video m.m. Folkbild- ningsförbundet. ABF, Sveriges förenade filmstudios, Göteborgs kommun. Kommunistisk Ungdom, CUF och Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoför- bund hör till dessa instanser.

Många instanser instämmer i förslaget att statens biografbyrå skall tillfö- ras resurser för information. Denna mening har exempelvisjustitiekans- lern.

ALB pekar på behovet av bättre kunskap om videoutbudet. ALB uppger att arkivet numera datoriserat sitt register och att det därigenom är tek- niskt möjligt att kontinuerligt uppdatera information, t.ex. tillföra gransk- ningsbeslut, uppgifter om åldersgränser, ta ut uppgifter för tryckning av kataloger etc. 1 13

• Sida 114
•  Original

Bilaga 3

Flera instanser, bl. a. barnmiljörådet, socialstyrelsen och medicinska fa- kultetsnämnden vid Göteborgs universitet, förordar att varje film och videogram skall förses med varudeklaration. I en sådan deklaration skulle dels innehållet i filmen, dels lämpliga åldersgränser kunna anges. Bar- nmiljörådet har också hos allmänna arvsfonden sökt medel för att fram- ställa upplysningsmaterial om barn och våld till föräldrar, barnomsorgs- personal, lärare m. fl. berörda grupper.

Sko/överstyrelsen saknar förslag till opinionsbildande insatser i utred- ningen. Skolan har här en viktig roll som SO anser att utredningen inte observerat. Mediekunskap bör enligt SÖ:s uppfattning lyftas fram i lärar- nas grundutbildning och fortbildning.

Avdelningen för masskommunikation vid Göteborgs universitet har sam- ma inställning och pekar på två områden som behöver byggas ut: vidareut- bildningen vid lärarhögskolorna och högskolans allmänna informations-, kommunikations- och medieutbildning.

Som ett exempel på positiva åtgärder nämner kulturrådet projektet "Kultur i skola", som bl. a. tar upp film och andra bildmedier i skolan.

Biografbyrån pekar på kunskapsklyftan mellan ungdomar och vuxna när det gäller film och video. Ungdomarna vet mycket mer om och ser mycket mer film och video än sina föräldrar och lärare, som skall ge barnen deras moraluppfattningar. Trots att skolan inte kan på sin begränsade schematid ta hand om alla nya fenomen, måste ändå konstateras att skolan är den bästa kanalen att förmedla en kritisk syn på underhållningsvåldet. Biograf- byrån skulle kunna spela en större roll när det gäller att mer aktivt gå ut till skolor och lärarfortbildning i olika former (studiedagar etc.). Byrån före- slår, att man får i uppdrag att göra en konkret handlingsplan för informa- tion och utbildning i samarbete med polisen, med utgångspunkt från en förstärkning av byråns personal med fyra till fem årsarbetskrafter.

Även filmgranskningsrädet betonar skolans centrala roll i att ge barnen ett kritiskt medvetande om mediet och förutsättningar att själva välja ut de filmer som de vill se. Rådet anser också att varje kommun bör ha en kommunal biograf. som kan användas för att ge detta kritiska förhållnings- sätt till film och video.

Barnfilmnämnden understryker den avgörande betydelsen av opinions- bildande åtgärder och positiva alternativ inom skolan, radio, TV, biblio- tek. press, studieförbund samt organisationer som Hem och Skola. TV har ett speciellt ansvar för folkbildning av detta slag anser nämnden, som också — liksom skolöverstyrelsen — förordar en kraftfull satsning på sevärd film för barn och ungdom i enlighet med betänkandet (SOU 1988: 37) Statens ansvar för visning och spridning av värdefull film.

Kabe/nämnden erinrar om att det statliga stödet till lokala sändningar kan bidra till att ge unga människor, genom medieutbildning och genom att aktivt delta i lokal programverksamhet, större förmåga att möta utbu- det av rörliga bilder.

Filminstitutet pekar på ett ökat föräldraengagemang, upplysning och information, frivilliga överenskommelser inom branschen liksom kultur- politiskt stöd, som insatser när det gäller att förhindra skadeverkningar av våldsskildringar. Institutet erinrar om det pågående ambitiösa arbetet för

• Sida 115
•  Original

att förbättra kännedomen om videomarknaden, där branschen i samarbete Prop. 1989/90: 70 med institutet avser att ge ut en katalog över alla av branschen själv Bilaga 3 förhandsgranskade hyrvideogram. En sådan katalog bör kunna fungera som ersättning för en registrering hos ALB. Institutet upplyser om att man tillsammans med nämnden för barn- och ungdomsfilm, med hjälp av den nya anslaget till filmkulturell verksamhet för barn och ungdom, kommer att kunna förbättra informationen om barnfilm, öka tillgången till bra film och stödja undervisning om rörliga bilder i skolan.

Sveriges Lärarförbund anser att betydligt större resurser behöver satsas på att erbjuda barn och ungdomar roliga och spännande alternativ till våldsfilmer. Förbundet har i ett tidigare yttrande framfört att biblioteken skulle kunna visa och låna ut äventyrsfilmer och komedier.

Riksförbundet Hem och Skola menar att förbud mot oacceptabla vålds- skildringar skall ses som en hjälpåtgärd tillsammans med fortsatta insatser för att påverka föräldrar till större uppmärksamhet och kunskap för att bedöma videoutbudet. Skolans uppgift att lära eleverna att förstå och tolka bilder behöver ytterligare markeras, liksom skolans och hemmets gemen- samma ansvar att ta upp etiska frågor och värderingar i dialog med eleverna. Det senare är enligt förbundets mening lika viktigt som kravet på förhandsgranskning.

Elevorganisationen i Sverige anser att ett omfattande förebyggande arbe- te måste sättas igång, också med hänsyn till att kabel- TV är på fram- marsch, t.o.m. som konkurrent till video. Ett sådant arbete måste innefat- ta information och kulturpolitiska åtgärder till stöd för ungdomsorganisa- tioner — ett effektivare arbete än tillfälliga ”broschyr- och affischkam- panjer”.

När det gäller forskning om videoanvändning och videoeffekter pekar Föreningen svenska masskommunikationsforskare på att det som behövs snarare är analyser av hur marknaden för video fungerar. Ett sådant arbete måste ha en långsiktig karaktär, inte vara tillfälliga nedslag av osäkert värde. Detta förutsätter att samhället tar ansvar för en långsiktig kun- skapsuppbyggnad om massmedier och samhälle genom att skapa fasta organisatoriska former för masskommunikationsforskningen. Föreningen pekar också på det anmärkningsvärda att medieundervisningen kommit att minska i skolan, när behovet av utbyggnad både inom skolan och högskolan. särskilt lärarutbildningarna, i stället är stort. Utredningens förslag borde således kompletteras med förslag om att avsätta särskilda medel för lärarutbildning, dels i form av vidareutbildningskurser vid lärar- högskolorna, dels för att förstärka den allmänna informations-, kommuni- kations- och medieutbildningen vid högskolan.

Framställning av kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram bör uppmuntras av samhället anser Svenska kyrkans centralstyrelse och S verigesfrikyrkoråd m.fl.

Sveriges frikyrkoråd anser vidare att lokala organisationer som föräldra- föreningar, barn- och ungdomsorganisationer, församlingar etc. bör upp- märksammas på sina möjligheter att övervaka att lagen mot olaga vålds- skildring efterlevs. Ett åtgärdsprogram, som bl.a. innefattar att media- undervisning införs redan från mellanstadiet i skolan och i all lärarutbild- 115

• Sida 116
•  Original

ning samt att biblioteken ges utrymme att tillhandahålla kvalitetsfilm, bör Prop. 1989/90: 70 genomföras. Rådet menar också, att man skall utreda om domstol tillsam- Bilaga 3 mans med psykologisk och annan expertis kan anordna konfrontation mellan våldsoffer och förövare, så att konsekvenserna av våldsutövning blir tydlig.

Bygdegårdarnas riksförbund hänvisar när det gäller de positiva åtgärder- na till sitt yttrande över betänkandet (SOU 1988: 37) Statens ansvar för visning och spridning av värdefull film.

IFPI- VIDEO redovisar ett antal redan genomförda och ett antal besluta- de åtgärder inom branschen: — tveksam film överlämnas till biografbyrån för granskning — vissa distributörer redigerar själva sina filmer med hjälp av extern expertis — kontinuerlig information lämnas till medlemmarna i syfte att få bort videovåldet

Ijuni 1988 beslöt IFPI tillsammans med VIDSAM. handlarnas organi- sation, att förslå åtgärder mot videovåldet enligt följande: — ansvarig utgivare för videogram införs

— auktorisation av videobutiker

— bortrensning av tidigare utgivna våldsfilmer — övervakning, av kostnadsskäl kombinerad med övervakningen genom Filminstitutet och Filmägarnas Kontrollbyrå

— filmkatalog

— postordersystem för i katalogen tillgänglig film (jfr Filminstitutets ytt- rande) — leverantörsstöd till ”smala” filmer

—- information och utbildning av aktörer inom branschen — höjning av avgiften till Filminstitutet till 60 kr. per kassett för uthyrning

Örebro kommun redovisar ett antal insatser i förebyggande och attityd- påverkande riktning, bl.a. satsningar på kvalitetsfilm i skola, barnomsorg m.m. Kommunerna bör även ges i uppgift att t.ex. genom sina fältassi- stenter göra sig väl förtrogna med videoutbudet och reagera mot avarter.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund föreslår att Sveriges Televi- siOns egna fictionprogram görs tillgängliga på videogram till konkurrens— dugliga priser. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige betonar att särskilda insatser måste riktas mot pojkar och män, för att de skall bli medvetna om våldets mekanik och skadliga inverkningar. Värnpliktiga är en viktig målgrupp.

• Sida 117
•  Original

Våldsskildringsutredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1989122) Censurlagen — en modernisering av biografförordningen

Våldsskildringsutredningen föreslår en ny lag om censur av filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställ- ning, Lagförslaget bygger på de allmänna överväganden om ccnsurens omfattning och inriktning som gjordes i vårt huvudbetänkande Videovåld II (SOU l988z28).

Vi behandlar nu närmare hur kriterierna för censuringripanden skall utformas (avsnitt 3). En strävan har varit att anpassa kriterierna till gällande praxis. Samtidigt har vi försökt åstadkomma bättre samstämmig- het mellan den toleransnivå som kommer till uttryck i brottsbalken och den som anges i censurlagen.

Mot bakgrund av den grundläggande motsättning som finns mellan allmänna handlingars offentlighet och censur'diskuteras i avsnitt 4 arkive- ring och tillgänglighet av sådana framställningar som granskats av biograf- byrån. Särskilt intresse tilldrar sig de framställningar som biografbyrån inte har godkänt för visning.

Vid en avvägning mellan olika. delvis starkt motstridiga, intressen anser vi oss kunna förorda en ordning som innebär en viss utvidgning av skyldig- heten att lämna pliktexemplar till arkivet för ljud och bild (ALB). För att biografbyrån skall behandla en begäran om granskning skall krävas att ett exemplar av framställningen ingetts till ALB för arkivering. Däremot skall biografbyrån, liksom för närvarande, inte arkivera framställningar som godkänts eller totalförbjudits. Om endast delar av en framställning inte godkänts skall biografbyrån, liksom för närvarande, bevara dessa delar.

Filmer och videogram som av enskild överlämnats till ALB enligt pliktexemplarslagen är normalt sett inte att anse som allmän handling. De är därför inte tillgängliga för envar. Däremot är ALB:s arkiv tillgängligt för forsknings- och studicändamål. Enligt praxis har exempelvis företräda- re för massmedia möjlighet att få ta del av filmer och videogram som finns hos ALB. I praktiken kan härigenom en viss, om än begränsad, insyn i censurverksamheten ske. Samtidigt är kretsen av personer som direkt har tillgång till sådana framställningar som bedömts kunna vara skadliga att se på starkt begränsad.

I avsnitt 5 diskuteras överklagande av biografbyråns beslut. Vårt förslag innebär att regeringen inte längre skall vara besvärsinstans. ] stället före- slås att en särskild besvärsnämnd med allsidig sammansättning inrättas.

Vi föreslår också att de till biografbyrån knutna rådgivande organen — statens filmgranskningsråd och statens barnfilmnämnd — avvecklas. Vi föreslår att biografbrån i icke obetydlig omfattning skall inhämta yttrande från sakkunnig i fråga om sådana framställningar som skall tilllåtas för barn under femton år.

Som en åtgärd bland flera för att komma till rätta med utbudet av otilllåtna våldsskildringar i främst hemvideogram föreslog vi i betänkan- det Videovåld 11 att biografbyrån skall få en särskild tillsynsfunktion. Vi

• Sida 118
•  Original

Bilaga 4

överväger nu hur denna verksamhet mer i detalj bör utformas (avsnitt 6). Vi föreslår bl.a. att biografbyrån skall ha rätt till tillträde till lokaler där visning, försäljning eller uthyrning till allmänheten av filmer och video- gram äger rum. För att kontrollen skall kunna bli effektiv föreslås även att biografbyrån under viss kortare tid skall få ta om hand filmer och video- gram.

I avsnitt 7 presenteras ett förslag till nytt avgiftssystem för biografbyråns granskningsverksamhet.

• Sida 119
•  Original

Våldskildringsutredningens lagförslag 1

1 Förslag till Lag om censur av framställningar i filmer och videogram

Härigenom föreskrivs följande.

Granskningsplikt

15 Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och godkännas av statens biografbyrå innan den får visas vid allmän samman- komst eller offentlig tillställning.

2 5 Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast trafik eller om sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 _ki andra stycket radiolagen (1966: 755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985: 677) om lokala kabelsändningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själva visningen utgör en allmän sammankomst.

3 & Biografbyrån får för en viss filmfestival eller ett liknande evenemang medge att framställningar i filmer och videogram visas för personer över femton år även om framställningarna inte har granskats och godkänts för visning. Ett sådant medgivande skall förenas med villkor i fråga om tid och plats för visningen.

Bedömningsgrunder och åldersgränser 45 Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas för visning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller en del av framställningen.

55 Varje framställning i film eller videogram som godkänts för visning skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen l. ingen nedre åldersgräns,

2. från 7 år,

3. från 11 år,

4. från 15 år. 119

• Sida 120
•  Original

Framställningen får inte hänföras till någon av åldersgrupperna l— 3 om Prop. 1989/90: 70 den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada. Bilaga 5

6 5 Vid allmämsammankomst eller offentlig tillställning där visning av en framställnin'gli film eller videogram förekommer får tillträde inte med- ges någon som inte har uppnått den lägsta ålder som biografbyrån bestämt enligt 5 5.

Barn som inte har fyllt sju år och som är i sällskap med vuxen person får medges tillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn från sju år. Detsamma gäller barn som fyllt sju år men inte elva år i fråga om visning av en framställning som är tillåten för barn från elva år.

Arkivering

7 & Biografbyrån skall förvara sådana delar av en granskad framställning som enligt 4 5 inte har godkänts. Framställning som inte till någon del har godkänts skall inte förvaras.

Tillståndskort m.m.

8 5 Beslut i fråga om godkännande får ej meddelas om inte framställning- en enligt 12 och 1355 lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar ingivits som pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

95 För varje exemplar av en framställning i film eller videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall bio- grafbyrån utfärda tillståndskort. Varje exemplar av en framställning som skall visas vid allmän samman- komst eller offentlig tillställning skall åtföljas av ett tillståndskort som avser framställningen.

Avgifter

10 & Avgift för granskning enligt denna lag utgår med

[. grundavgift 200 kr.,

2. granskningsavgift 40 kr. per spelminut vid normal visningshastighet, dock minst 200 kr.,

3. avgift för tillståndskort med 1 400 kr. För första tillståndskortet utgår inte avgift.

Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift enligt första styc— ket 2.

Överklagande

115 Biografbyråns beslut enligt denna lag får överklagas hos statens besvärsnämnd för filmcensur.

Nämnden skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För varje ledamot skall finnas en personlig ersättare. En av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

• Sida 121
•  Original

Tillsyn Prop. 1989/90: 70 12 5 Biografbyrån skall verka för att överträdelser av 16 kap. 10 b och 10 Bilaga 5 c && brottsbalken och denna lag beivras.

13 & Biografbyrån utövar tillsyn över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 cää brottsbalken och denna lag.

l4ä För sin tillsyn har biografbyrån rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används i samband med visning. försäljning eller uthyrning av filmer och videogram till konsument.

Biografbyrån har i sådant fall även rätt till tillträde till lokal eller annat utrymme som huvudsakligen används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.

15 & Biografbyrån har rätt att av den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider filmer eller videogram på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Anmaningar att lämna upplysningar och handlingar får förenas med vrte.

16 5 Om det kan antas att en framställning sprids i strid mot 16 kap. 10 b & brottsbalken får biografbyrån utan ersättning ta hand om exemplar av framställningen för kontroll.

Biografbyrån får ta hand om exemplar av framställning för kontroll under 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får tiden utsträckas dock längst till 72 timmar.

17 å Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Kostnad för åtalsmedgivande 18 5 I fråga om statsverkets kostnad för åtalsmedgivande enligt 16 kap. 19 & brottsbalken skall vad i 31 kap. rättegångsbalken stadgas om kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel tillämpas.

Ansvar

19 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet,

1. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning som inte omfat- tas av medgivande enligt 3 5, visar en framställning i film eller videogram som omfattas av granskningsplikt men inte har godkänts för visning,

2. bryter mot 6 & om åldersgränser för tillträde till visning,

3. bryter mot villkor enligt 3 5,

4. bryter mot 9 5 andra stycket om tillståndskort.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs förordningen (1959: 348) med särskilda bestäm- melser om biografföreställningar m. m.

Om en framställning ingetts till biografbyrån före den nya lagens ikraft- trädande skall äldre bestämmelser gälla.

• Sida 122
•  Original

2 Förslag till Prop. 1989/90: 70 Lag om ändring i lagen (1978: 487) om pliktexemplar av Bilaga 5 skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

dels att 12 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 12 a _8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

Av film, som är 16 eller 35 mm bred och som har godkänts av sta- tens biografbyrå för visning vid bio- grafföreställning, skall den, som har påkallat granskningen hos biograf— byrån lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Av reklamfilm, som distribueras för visning vid biografföreställning skall distributören lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första styc- ket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första gång- en visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplaret ska/[få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för attframställa en kopia.

När en film eller ett videogram ges in för granskning av statens bio- grafbyrå skall den som påkallar granskningen lämna ett pliktexem- plar av filmen eller videogrammet till arkivet för ljud och bild.

Om den framställning som god- känts av biografbyrån inte överens- stämmer med innehållet i det läm- nade pliktexemplaret, skall den som påkallat granskningen även lämna ett pliktexemplar av den godkända framställningen.

Av reklamfilm, som distribueras för att visas vid allmän samman- komst eller offentlig tillställning skall distributören lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

1235

Denna lag träder i kraft den

Pliktexemplar .som avses i 12 5 andra eller tredje stycket skall läm- nas inom en månadf'rån den dag då filmen eller videogrammet första gången visades offentligt här i riket.

Den som lämnat pliktexemplar av en film skal/få tillbaka det sedan arkivet ltar haft skälig tid för att framställa en k0pia.

• Sida 123
•  Original

3 Förslag till Prop. 1989/90: 70

. . Bilaga 5" Lag om ändring 1 sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980: 100)' skall införas en ny paragraf, 8 kap. 205, av följande lydelse.

8 kap. 20 &

Sekretess gäller i ärende om förhandsgranskning av filmer och videogram för uppgift om framställningen, om sökanden har begärt det.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen längst till dess att beslutet i ärendet vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

' Lagen omtryckt 198819 123

• Sida 124
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över våldsskildringsutredningens betänkande (SOU 1988: 22) Censurlagen — en modernisering av biografförordningen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslern, riksåklagaren, riks- polisstyrelsen som bifogat yttranden av polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro samt Föreningen Sveriges Polischefer, data- inspektionen, Göta hovrätt. hovrätten för nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, arkivet för ljud och bild (ALB). statens biograf- byrå, statens lilmgranskningsråd, statens barnfilmnämnd, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), universitets- och högskoleämbetet som bifogat yttranden av juridiska fakultetsnämndema vid universiteten i Uppsala och Stockholm samt juridiska fakultetsstyrelsen vid universitetet i Lund och lärarhögskolan i Malmö, Stiftelsen Svenska filminstitutet, Konstnärli- ga och litterära yrkcsutövares samarbetsnämnd (KLYS), Föreningen Svenska masskommunikationsforskarc, Svenska postorderföreningen, Kooperativa förbundet, Föreningen Sveriges filmproducenter, Oberoende Filmares Förbund, Sveriges filmuthyrareförening u.p. a., Sveriges smal- film- och Videodistributörers förening, Folketshusföreningamas riksorga- nisation (FHR), Föreningen Våra Gårdar, Bygdegårdarnas riksförbund, Sveriges Videodistributörers förening (SVF, f. d. IFPI-VIDEO), Videohan- delns samarbetsorganisation (VHS) samt Sveriges förenade barn- och ung- domsfilmstudios.

Härutöver har skrivelser inkommit från Svenska museiföreningen, Sve- riges Kristna Socialdemokraters förbund, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, m.fl.

1 Allmänt

Vissa remissinstanser tar tillfället i akt att redovisa sin inställning till censur i allmänhet och frågan om obligatorisk förhandsgranskning av alla videogram i synnerhet. Rikspolisstyrelsen. VHS och Kristna Socialdemo- kraters Förbund uttalar sig för det senare, medan Filminstitutet och Sveri- ges filmuthyrareförening understryker sitt motstånd mot censur i allmän- het för vuxna. Polismyndigheten i Göteborg anser därtill, att resultatet av Europarådets pågående arbete med våldsskildringsfrågor bör avvaktas för att länka den svenska lagstiftningen till gemensamma åtgärder i fler euro- peiska stater.

Flera instanser, bl.a. biografbyrån, uttrycker sin uppskattning av att censurlagens bestämmelser bringas i närmare överensstämmelse med rättspraxis och med andra lagbestämmelser.

Andra instanser betonar sin allmänna uppskattning av förslagen i det föreliggande betänkandet. Till dessa hör KLYS, som dock föreslår att lagrubriken uttryckligen skall avse offentlig visning av filmer och video-

• Sida 125
•  Original

gram. KLYS påtalar att termen ”förbjuden" i författningstexter används Prop. 1989/90: 70 om filmer och videogram som icke godkänts för offentlig visning. Bilaga 6 Flera instanser, bl. a. Filminstitutet, Sveriges smalfilm- och videodistribu- törers förening samt Svenska museiföreningen. påtalar att lagförslaget inte direkt undantar film som skall användas för undervisningsändamål. Riksåklagaren anser att även instruktionen för statens biografbyrå och den föreslagna besvärsnämnden skall intas i lagen och inte endast utgöra en regeringsangelägenhet. F ilmgranskningsrädet känner oro för effektema av en del av de framför- da förslagen och menar att de innebär att censuren skärps, att den allmän- na insynen minskar och att konsumentens möjlighet att orientera sig på videomarknaden avtar. Kristna socialdemokraten förbund menar att de föreslagna ändringarna måste ses som en liberalisering som riskerar med- föra att spekulativa, oseriösa filmproducenter kan uppmuntras.

2 Censurgrunder

Flertalet instanser samtycker till utredningsförslaget om att alla censur- grunder utom ”förråande" skall avskaffas. Riksåklagaren understryker värdet av att behandlingen av stillbilder och rörliga bilder blir så likartad som möjligt. Biografbyrån understryker vikten av att behålla principen om ”sätt och sammanhang” vid censurbedömningar.

Ett fåtal har dock invändningar, bl. a.filmgranskningsrådet som föreslår censurgrundema ”gravt ångestskapande" och ”psykiskt nedbrytande” i stället för ”skadligt upphetsande”. Rådet vill också, liksom socialstyrelsen och Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning ha kvar "förle- da till brott” som censurgrund med tanke på narkotikabrottsligheten. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att censur- grundema bör vara så precisa som möjligt och därför inte inskränkas så som utredningen föreslår. RR Vanser inte att förenklingen av censurgrun- derna bidrar till att underlätta lagtolkningen.

3 Bevarande av material

Om utredningens olika förslag om bevarande av material i filmcensurens verksamhet är meningarna mer delade. Fyra instanser uttalar mer allmänt instämmande till förslagen, nämligen ALB. biografbyrån, statskontoret och Föreningen Svenska masskommunikationsforskare.

Den sistnämnda instansen anser att den föreslagna modellen måste hälsas mycket positivt från forskningssynpunkt eftersom viktigt forsk- ningsmaterial kommer att finnas tillgängligt på ett betryggande sätt. Sam- tidigt pekar föreningen på den svaga punkten i pliktexemplarsleveransen: svårigheten att få in den klippta andra versionen i de fall detta blir aktuellt. Effektiv uppföljning. klara rutiner för rapporteringen mellan ALB och biografbyrån, samt eventuellt en förstärkning av resurserna vid ALB kom- mer att behövas, anser föreningen. Dessutom är det ingalunda självklart att varje klippt film kommer att distribueras, varför det aldrig kommer att finnas en andra version av dessa filmer. 125

• Sida 126
•  Original

Bilaga 6

Justitiekanslern anser att allt material skall bevaras hos byrån och underkastas reglerna för allmänna handlingar, såvida inte vissa skadeverk- ningar skulle kunna befaras t.ex.om en totalförbjudcn film lämnas ut. Datainspektionen anser inte att biografbyrån skall registrera namn eller annan identitetsuppgift på en person som är dömd eller för vilken åtals- medgivande meddelats.

ALB redovisar en del praktiska överväganden rörande konsekvenserna av utredningsförslagen, vilka man menar får genomgående positiva följder för användarna av arkivets tjänster. Bl.a. behöver ALB utrustning för kopiering av 8 och 70 mm film för att kunna sköta kopiering av andra filmformat. Vidare behöver de filmer som lämnas till ALB, enligt utred- ningens förslag före inlämning till biografbyrån, vara i visningsfärdigt skick, dvs. utländska filmer måste vara textade. När det gäller videogram är det enligt ALB svårt redan i dag för arkivet att få in exemplar enligt pliktexemplarslagen. Även här gäller enligt arkivet att videogrammen bör vara i visningsfärdigt skick för att systemet skall fungera. ALB föreslår slutligen att den bestämmelse som säger att en film först skall vara tillgäng- lig sex månader cfter det att den haft premiär avskaffas, eftersom total- förbjudna filmer på detta sätt aldrig skulle bli tillgängliga för allmänheten.

Utredningens förslag att biografbyrån inte längre skulle göra sina ingri- panden i form av klipp i filmerna kritiseras både av ALB och biografbyrån, vilka erinrar om att byrån för närvarande saknar utrustning för överföring till videogram för närvarande. Den service som ALB i dag ger byrån kan inte utvidgas och dessutom kommer ALB eventuellt att flytta till lokaler som inte medger det nära samarbete som man nu har. Biografbyrån anser att det är orimligt att kräva att en kopia inlämnas till ALB före byråns granskningsbeslut, liksom att det skall finnas en extra filmkopia för ALB: s räkning. Byrån tillstyrker förslaget att en kopia även av totalförbjudcn film skall finnas på ALB men anser i övrigt att nuvarande pliktexemplarsregler skall fortsätta att gälla.

Utredningens förslag om tillfällig sekretess för film som lämnats till biografbyrån för granskning tillstyrks av byrån. Byrån har dock kritiska synpunkter på resonemangen, om att ett sådant behov inte föreligger efter det att beslut meddelats. Juridiskafakultetsnämnden vid Stockholms uni- versitet avstyrker utredningsförslaget i denna del. Begreppet ”uppgift” är oprecist anser nämnden som också finner det olämpligt att sekretess görs beroende av sökandens begäran. Det är enligt nämnden också diskutabelt om sckretessens syften uppnås, såvida den hävs efter ett censurbeslut. Nämnden anser att det finns anledning att överväga öm inte en total sekretess trots allt vore att föredra. Därvid borde biografbyrån bevara hela beslutsunderlaget.

RRVavstyrker förslaget om att lämna ett exemplar till ALB. om endast en del av en film blir godkänd. Det leder enligt verket till ökade kostnader för branschen och större arbete för ALB.

Även Filminstitutet är kritiskt till utredningsförslagen i denna del: distri- butionen skulle försvåras och därtill kraftigt fördyras för distributörerna av smal kvalitetsfilm, som i första hand bara tar fram en kopia av en film. Enligt institutet räcker det om ALB förvarar en kopia av filmen i det skick

• Sida 127
•  Original

Bilaga 6

den visas för allmänheten och biografbyrån arkiverar klipp samt de total- förbjudna svenska filmerna. Oberoende Filmares Förbund instämmer i institutets synpunkter.

Föreningen Sveriges Filmproducenter tillstyrker utredningens förslag utom vad avser den ökade pliktexemplarskyldigheten.

Sveriges Filmuthyrareförening avvisar reglerna om utökad pliktexem- plarskyldighet, eftersom man anser att ALB redan nu är hårt belastat, och att förslagen skulle innebära ökad administration, högre kostnader och förseningar för filmdistributörerna. Föreningen förutsätter att det även i fortsättningen skall finnas möjlighet att för viss film få dispens från pliktexemplarskyldigheten.

Liknande synpunkter framförs av SVF (f."d. IFPI- VIDEO) som anser att upphosrättshavarnas intressen måste väga tungt, och att därför sekretess under granskningen är viktig. Man menar dessutom att förslaget att skicka in två olika kopior av film kan medföra att de videodistributörer som för närvarande frivilligt låter förhandsgranska videofilm i fortsättningen underlåter detta.

4 Överklaganden

Besvärsnämnden

Utredarens förslag om att avskaffa rätten att överklaga biografbyråns beslut till regeringen och i stället inrätta en särskild besvärsnämnd för dessa ärenden biträds av de flesta instanserna.

Förslaget avstyrks av filmgranskningsrådet och barnhlmnämnden. KLYS anser att en möjlighet att ytterst överklaga till regeringen skall finnas kvar, även om en besvärsnämnd inrättas.

Ett antal instanser såsom Göta hovrätt. de juridiskafakultetsnämnderna vid Stockholms och Lunds universitet samt Bygdegårdarnas riksförbund vill att kammarrätten skall ha denna uppgift. Göta hovrätt anser att ingen risk för fördröjning av ärendehanteringen finns om besvärsavgörandet läggs hos kammarrätten. Om en besvärsnämnd ändå skulle inrättas anser hov- rätten att den inte bör ha gemensamt kansli med biografbyrån. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att besvärsnämndens avgöranden skall kunna överprövas av en förvaltningsdomstol. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet pekar på att inrättande av special- domstolar skall ske med stor försiktighet. Hovrätten för nedre Norrland framhåller samma sak men kan acceptera den föreslagna besvärsnämnden i detta fall.

Justitiekanslern anser att bestämmelserna om besvärsnämndens sam- mansättning skall finnas i en särskild förordning och inte i själva lagen.

Sidonämndernas avskaffande

Även utredningsförslaget om att avskaffa filmgranskningsrådet och barn- filmnämnden stöds av de flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan. Biografbyrån anser att insynen i censurverksamheten är god och att film-

• Sida 128
•  Original

Bilaga 6

granskningsrådet inte behövs för att kravet på insyn skall kunna tillgodo- ses. Byrån anser också att man inte kunnat ha det utbyte av barnfilmnämn- den som man väntat sig.

Filmgranskningsrådet och statens barnfilmnämnd avvisar förslaget lik- som Bygdegårdarnas riksförbund. Barnfilmnämnden ställer sig mycket frågande till förslaget att ledamöter med specialistkunskaper om barn skall ingå i den föreslagna besvärsnämnden. De konsulter som utredaren före- slår skall tillkallas vid granskningen av barnfilmer fyller inte krav på kontinuitet och allmän insyn, menar nämnden. Vidare anser nämnden det föga motiverat att bygga upp en ny organisation för att hantera den lilla mängd ärenden det handlar om — under budgetåret 1987/88 bara sju fall. Inte heller anser nämnden att de kostnader man har haft skulle minskas, om en ny instans inrättas.

Sveriges Förenade Barn- och Ungdomshlmstudios finner förslaget om avskaffande av sidonämnderna otillfredsställande i så måtto att dessa instanser föreslås bli ersatta med icke närmare definierade experter.

5 Information, tillsyn och utbildning

Utredningsförslagen om insatser för att förbättra information och utbild- ning rörande film och videogram möter inga invändningar. Biografbyrån upprepar sin beredvillighet att medverka i detta arbete, särskilt mot bak- grund av den stora skillnaden i kunskaper mellan barn/ungdomar och vuxna/föräldrar/lärare om videogrammarknaden. De vuxna, som i all- mänhet inte vet särskilt mycket om video, har ändå anspråk på att ge normer och moraluppfattningar till den yngre generationen.

Däremot är förslaget om biografbyråns medverkan i tillsynen av video- marknaden kontroversiellt. Flera instanser motsätter sig att byrån får vad man menar vara polisiära befogenheter, medan många instanser anser sig kunna godta förslaget, t. ex. Föreningen Sveriges If'ilmproducenter. Svenska Postordc>rföreniiigen, Oberoende F ilmares förbund, Sveriges F ilmuthyrare- förening, Sveriges Videodistributörers Förening m.fl. Flera uttrycker dock åsikten att ett samarbete med branschens egna kontrollorgan bör tillmätas större vikt.

KLYS, som avstyrker utredarens förslag i detta hänseende, har också principiella och tcrminologiska invändningar mot bruket av termen ”till- syn" när det gäller efterlevnad av straffbestämmelser. En ny rubricering och ett nytt innehåll av 55 12 och 13 föreslås.

Riksåklagaren avstyrker bestämt den del av den föreslagna censurlagen som avser tillsyn. Rikspolisstyrelsen anser att den av utredaren föreslagna handräckningsskyldigheten strider mot ett uttalande av departementsche- fen år 1980 om att polisen inte skall åläggas uppgifter som den berörda myndighetens egen personal kan utföra. Andra lösningar, t.ex. viten, för- ordas. Polismyndigheten i Göteborg anser att förslagen om tillträdesrätt och omhändertagande innebär sidoinstitut till rättegångsbalkens regler om husrannsakan och beslag. En liknande uppfattning framförs av Föreningen Sveriges polischefer och av KLYS. RRV avstyrker utredningsförslaget i denna del. Verket anser inte att utredaren visat i vilken mån biografbyråns

• Sida 129
•  Original

enligt uppgift omfattande informationsverksamhet är otillräcklig. Vidare Prop, 1989/90: 70 ställer sig RRV tveksamt till effektema av en tillsynsverksamhet som Bilaga 6 innebär att personal besöker detaljister runt om i landet. Inte heller anser RRV att finansieringen av större insatser i detta hänseende har beskrivits. Enligt verkets mening bör en utvidgning av biografbyråns uppgifter finan- sieras via avgifter.

Biografbyrån tar principiellt avstånd från en tillsynsroll för byrån, men menar sig vara nödsakad att åtminstone hypotetiskt medverka med förslag i detta hänseende. Byrån skisserar en lösning, där i varje län en person utses till kontaktperson för byrån med uppgift att göra kontroller hos videouthyrare, anmäla iakttagelser om brott till byrån etc. Utöver detta kontrollarbete skulle ett samarbete med Filmägarnas kontrollbyrå och SVF kunna ge resultat. Byrån understryker de speciella svårigheterna med videogram på andra språk än de som svenskar normalt förstår, t. ex. vissa invandrarspråk.

Filmgranskningsrådet anser att någon form av tillsynsfunktion med de uppgifter utredaren föreslagit bör finnas, men hävdar att det är orealistiskt att biografbyrån skulle kunna fylla denna funktion. I stället bör enligt rådets uppfattning en allmänhetens video— och filmombudsman tillsättas, eventuellt placerad vid konsumentombudsmannens kansli. Ombuds- mannen och hans medarbetare bör vara rekryterade efter samma principer som filmgranskningsrådets ledamöter. Genom inrättande av denna befatt- ning menar rådet att allmänhetens insyn i censuren förstärks och att de som nu känner oro över utbudet på marknaden får en självklar kanal.

Statskontoret upprepar sitt förslag från tidigare remissyttranden att till- synsfunktionen bör tidsbegränsas till exempelvis tre år.

6 Avgifter

Utredningsförslaget till konstruktion av granskningsavgifter, och särskilt förslaget att det är framställningen som sådan som skall granskas, får i princip stöd av flertalet instanser som yttrat sig. Biografbyrån. statskonto- ret, RR V och Bygdegårdarnas riksförbund är t. ex. allmänt positiva.

De flesta av de enskilda punkterna i förslaget kritiseras däremot av en eller flera instanser. Föreningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges Film— uthyrare/örening och S VF anser generellt att inga avgifter för granskning skall tas ut av filmdistributörerna.

Flera instanser bl.a. biografbyrån. Sveriges Filmuth_vrareförening och S VF anser att avgiften för s. k. trailers blir orimligt hög med den föreslagna konstruktionen. Liknande gäller kortfilmer. Filminstitutet och FHR före- slår att avgiften för tillståndskort sätts till 700 kr. för kortfilmer mot 1 400 för långfilm. Bygdegårdarnas Rikiförbund föreslår en avgift per spelminut även för tillståndskorten, för att undvika alltför stora höjningar för kortfil- mer.

Biografbyrån föreslår också att avgifterna inte skall användas för att finansiera den tillsynsfunktion som byrån avses få enligt utredningen. Kristna socialdemokraters förbund understryker vikten av att avgifterna belastar de produktioner som föranleder granskning. 129

• Sida 130
•  Original

Bilaga 6

Statskontoret anser att avgiftsstorleken inte skall fastställas i lagen utan att där bara skall finnas ett bemyndigande för regeringen att fastställa avgifterna.

KLYS avstyrker de föreslagna avgifterna för åtalsmedgivande anligt 185 i lagförslaget.

Oberoende Filmares Förbund framhåller att de nya granskningsavgifter- na kommer att drabba filmarna som en ytterligare börda, i synnerhet som de föreslås bli tillämpade på områden och i visningssammanhang, som tidigare varit befriade från granskningsavgifter. Förbundet menar att det måste finnas vägar att underlätta för den ”smala” och ambitiösa oberoen- de svenska filmen att nå sin publik. Det förefaller, menar förbundet, meningslöst att å ena sidan öka avgifterna och å den andra möta större krav på stöd till visning och lansering, inklusive granskning hos biografby- rån, hos t. ex. Visningsnämnden.

Sveriges smalfilm- och videodistributörers förening påminner därtill om att införande av mervärdesskatt på utbildningsfilm samt postens höjda taxor i kombination med reducerade mängdrabatter ytterligare försämrar situationen för distributörerna av seriös film och video.

De nya taxoma kan enligt Sveriges Förenade Barn- och Ungdomsfilmstu— dios hota en stor del av den repertoar som i dag erbjuds daghem, fritids- hem, filmklubbar etc. '

7 Vissa specialfrågor

Uppsåt och oaktsamhet

Några instanser tar upp frågan om följden av att videovåldslagen efter årsskiftet 1988/89 ersattes av bestämmelser i brottsbalken vilket medförde att rekvisitet oaktsamhet försvann och endast uppsåtligt brott mot lagen kan bestraffas. Riksåklagaren föreslår att denna brist i lagstiftningen sna- rast botas. Polismyndigheten i Malmö och Föreningen Sveriges Polischefer anser att ansvar enligt 5 19 också skall utmätas för oaktsamhet som inte är ringa.

Åldersgränser och barnfilm

Biografbyrån understryker på nytt sitt önskemål om en högsta åldersgräns om 18 år.

Förslaget om att barn i vuxensällskap skall få tillträde till film avsedd för en högre ålderskategori tillstyrks allmänt, men bl.a. Filminstitutet. Sveri- ges Filmuthyrareförening, FHR och Våra Gårdar anser att också barn mellan 1 1 och 14 år skall få tillträde till vuxenfilm i föräldrars eller annan motsvarande ansvarig vårdnadshavares sällskap.

Biografbyrån föreslår, i motsats till utredaren, att de särskilda reglerna för granskning av barnfilm avskaffas.

• Sida 131
•  Original

Bilaga 6

Övrigt

Riksåklagaren avstyrker att fängelse skall ingå i straffskalan för brott enligt punkterna 2 och 4 i 5 19 i lagen. Riksåklagaren föreslår vidare att förver- kande skall kunna ske av aktuellt exemplar av framställning vid brott mot punkt 1 eller 3 i samma paragraf.

Polismyndigheten i Stockholm anmärker att en harmonisering mellan lydelsema i brottsbalkens 16 kap (j 10 avseende bildbegreppet är påkallad. Myndigheten föreslår att viten i stället för böter eller fängelse i högst sex månader utdöms som påföljd.

Hovrätten för nedre Norrland påpekar att det bör framgå, åtminstone i motiven, vilka de särskilda skäl kan vara som enligt 165 2 st.censurlagen medger omhändertagande av framställning.

Förslagen om granskningsbefrielse för festivalfilmer och om formella protokoll vid granskning i samband med åtalsmedgivande tillstyrks av biografbyrån, som dock yrkar på en annan formulering av instruktionens paragraf om direktörens ersättare.

F ilmgranskningsrådet anser att varje film som granskas av biografbyrån bör ses av minst två censorer. En liknande uppfattning har juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.

FHR föreslår att frågan om fraktbefrielse för all film som godkänts för visning bör lösas i samband med att en ny censurlag aktualiseras.

• Sida 132
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 b & brottsbalken skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 10 b 5

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televi— sionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden el- ler bilderna sprids eller som Sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga vålds- skildring till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televi- sionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden el- ler bilderna sprids eller som uppsåtligen eller av oaktsamhet sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga vålds- skildring till böter eller fängelse i högst två år. Detsam— ma gäller den som i rörliga bil— der närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot männi- skor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som upp- såtligen eller av oaktsamhet sprider en sådan skildring.

Första stycket gäller inte filmer eller videogram som statens bio- grafbyrå har godkänt för visning. Det gäller inte heller en upptag- ning av rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån. Vidare gäller första stycket inte offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens biografbyrå, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket för spridning av upptagningen. Vad som har sagts nu gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

• Sida 133
•  Original

2 Förslag till PfOD. 1989/90: 70 . _ Bilaga 7 Lag om filmcensur och kontroll av Videogram

Härigenom föreskrivs följande.

Granskningsplikt

1 & Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och godkännas av statens biografbyrå innan den får visas vid all- män sammankomst eller offentlig tillställning.

2 & Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast trafik eller om sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 5 andra stycket radiolagen (1966: 755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985: 677) om lokala kabelsändningar, '

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om in- te själva visningen utgör en allmän sammankomst.

35 Biografbyrån får för en viss filmfestival eller ett liknande evenemang medge att framställningar i filmer och videogram visas för personer över femton år även om framställningarna inte har granskats och godkänts för visning. Ett sådant medgivande skall förenas med villkor i fråga om tid och plats för visningen.

Bedömningsgrunder och åldersgränser

4 & Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkän- nas för visning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen inne- håller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot män— niskor eller djur. skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett video- gram eller en del av framställningen.

5 & Varje framställning i film eller videogram skall godkännas för någon av följande åldersgrupper, nämligen

1. ingen nedre åldersgräns,

2. från 7 år,

3. från 11 år,

4. från 15 år. Framställningen får inte godkännas för någon av åldersgrupper- na 1-3, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.

65 Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där vis- ning av en framställning i film eller videogram förekommer får tillträde inte medges någon som inte har uppnått den lägsta ålder

• Sida 134
•  Original

som biografbyrån bestämt enligt 5 5, om inte något annat följer av Prop. 1989/90: 70 andra stycket. Bilaga 7

Barn som inte fyllt sju år och som är i sällskap med en vuxen person får medges tillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn från sju år. Barn som fyllt sju år men inte elva år och som är i sällskap med en vuxen person får medges tillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn från elva år.

Arkivering

7 & Filmer eller videogram som har lämnats in för granskning skall återlämnas till den som har begärt granskningen.

I fråga om sådana framställningar som har godkänts delvis skall biografbyrån göra avspelningar av de delar som inte har godkänts och bevara dessa avspelningar. Om framställningen är en film får dock biografbyrån i stället genom klippning av filmen ta hand om delar som inte har godkänts.

Tillståndskort 8 5 Varje exemplar av sådana framställningar som skall granskas av biografbyrån enligt denna lag skall åtföljas av ett tillståndskort från biografbyrån när det visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Tillståndskort utfärdas för godkända framställningar eller för visning som avses i 3 &. Biografbyrån utfärdar, utöver det första tillståndskortet, kort till det antal som sökanden begär.

Tillståndskort skall innehålla sådana uppgifter som behövs för att identifiera framställningen samt uppgift om det beslut biograf- byrån fattat om framställningen.

Avgifter 9 & Avgift för granskning enligt denna lag tas ut med

1. grundavgift 200 kr..

2. tidsavgift 40 kr. per spelminut vid normal visningshastighet, dock minst 200 kr., .

3. avgift för varje tillståndskort utöver det första med 1 400 kr. Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift en— ligt första stycket 2.

Om en film eller ett videogram har en speltid under fem minu- ter vid normal visningshastighet utgår avgiften för varje tillstånds- kort utöver det första med 150 kr.

Tillsyn 10 & Biografbyrån utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag samt 16 kap. 10 b och 10 c åå brottsbalken när det gäller rörliga

bilder. Byrån skall därvid verka för att överträdelser av bestäm- melserna beivras.

11 & För sin tillsyn har biografbyrån rätt att få tillträde till loka- ler eller andra utrymmen som används i samband med visning, försäljning eller uthyrning av filmer och videogram till konsumen- ter.

Biografbyrån har för sin tillsyn även rätt att få tillträde till loka— ler eller andra utrymmen som huvudsakligen används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.

• Sida 135
•  Original

Bilaga 7

12 & Biografbyrån har rätt att av den som i yrkesmässig verksam- het eller annars i förvärvssyfte sprider filmer eller videogram på begäran få de upplysningar eller handlingar som behövs för tillsy- nen.

135 Om det kan antas att en framställning sprids i strid mot 16 kap. 10 b 5 brottsbalken får biografbyrån utan ersättning ta hand om exemplar av framställningen för kontroll. Biografbyrån får ta hand om exemplar av framställning för kon- troll under 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får tiden ut- sträckas, dock längst till fem dygn.

14 & Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som be- hövs vid tillsynen.

Register över videogramdistributörer m.m. 155 För att underlätta tillsynen skall biografbyrån upprätta ett register över videogramdistributörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får innehålla endast såda- na uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 17 €.

16 & Arkivet för ljud och bild får ha terminalåtkomst till de upp- gifter i registret som behövs för arkivets verksamhet.

17 & Den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut videogram skall an- mäla sig för registrering hos biografbyrån.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas till registret.

18 & Bestämmelser om att biografbyrån har terminalåtkomst till det register som arkivet för ljud och bild för över pliktexemplar av filmer och videogram finns i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar.

Ansvars- och överklagandcbestämmelser m.m. 19 & Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning som inte omfattas av medgivande enligt 3 5, visar en framställning i film el- ler videogram som omfattas av granskningsplikt men inte har god- känts för visning,

2. bryter mot villkor enligt 3 5,

3. bryter mot 6 5 om åldersgränser för tillträde till visning,

4. bryter mot 8 5 första stycket om tillståndskort,

5. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 17 5.

20 5 Film, videogram och utrustning som använts i strid mot 1 5 skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

21 & Biografbyråns beslut enligt denna lag i frågor om granskning av film eller videogram (filmcensur) får överklagas hos kammar- rätten. I övrigt får byråns beslut enligt denna lag inte överklagas.

• Sida 136
•  Original

Bilaga 7

22 5 Vid prövning av mål om filmcensur består kammarrätten av tre lagfarna ledamöter samt två särskilda ledamöter. Av de särskil- da ledamöterna skall en ha särskilda kunskaper om film och en i beteendevetenskap. Utevaro av en av de särskilda ledamöterna hindrar dock inte att mål avgörs om tre av kammarrättens leda- möter är ense om slutet.

Kammarrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 12 å andra stycket 1-3 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar samt vid prövning av överkla- ganden som uppenbarligen inte kan bifallas.

23 & Regeringen förordnar för högst fem år i sänder minst sex, högst tio personer att efter kallelse inträda som särskilda ledamö- ter i kammarrätten vid handläggning av mål om filmcensur. Av dessa personer skall hälften ha särskilda kunskaper om film och hälften ha särskilda kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen. Avgår sådan person under den tid. för vilken han har blivit ut— sedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.

De särskilda ledamöterna skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken.

24 & Regeringen meddelar närmare föreskrifter om inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätt samt om ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av mål om filmcensur och därmed sammanhängande frågor.

Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. och lagen (19851993) om avgifter för granskning av filmer och videogram skall upphöra att gälla.

2. Om en framställning om filmcensur har kommit in till sta- tens biografbyrå före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter gälla. Bestämmelserna i 4 5 skall dock tillämpas i stället för bestämmel- serna i 3 5 förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m.

3. De distributörer som vid den nya lagens ikraftträdande bedri- ver registreringspliktig verksamhet skall registrera sig hos biograf- byrån senast den 1 mars 1991.

• Sida 137
•  Original

Bilaga 7

3 Förslag till' Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:'487) om plikt- exemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar dels att rubriken närmast före 13 5 skall utgå, dels att 12—14, 16, 17 och 25 55 samt rubriken närmast före 12 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a 5, av följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse

Film

Föreslagen lydelse

Fllm, videogram och

fonogram

12 5'

Av film..som är 16 eller 35 millimeter bred och: som har godkänts av statens biografbyrå för visning vid biografföreställ- ning,.skall den. som har påkalf lat granskningen hos biografby- rån, lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Av reklamfilm, som distribu— eras för visning vid biografföre- ställning, skall distributören lämna ett pliktexemplar till ar- kivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första eller andra stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplaret skall få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för att fram- ställa en kopia.

' Senaste lydelse 1985: 091. 10 Riksdagen 1989/90. Isarrtl. Nr 70

Av film eller videogram som har granskats av statens biograf— byrå skall den som har påkallat granskningen hos byrån lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild. Har filmen eller videogrammet godkänts skall pliktexemplaret avse den god- kända versionen. ] annat fall skall pliktexemplaret överens- stämma med den version som granskades.

Av reklamfilm, som distribu- eras för visning vid allmän sant- mankomst eller offentlig tillställ- ning'skall distributören lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första stycket skall lämnas inom en månad från den dag då lagakraftägande beslut förelåg i granskningsärendet. Plikt- exemplar enligt andra stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplar av en film skall få tillbaka filmen sedan arkivet har haft skälig tid för att fram— ställa en kopia.

• Sida 138
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

135

Av fonogram eller video- gram, som har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här, skall ett pliktexemplar lämnas till arki- vet för ljud och bild, om ej an- nat följer av 15 9.

Av fonogram, som har mång— faldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här, skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild, om ej annat följer av 15 5. Detsam- ma skall gälla för videogram, som har mångfaldigats här i ri- ket i minst 10 exemplar och som har gjorts tillgängligt för all- mänheten här.

Fonogram eller videogram görs tillgängligt för allmänheten, när exemplar därav lämnas ut för spridning eller används för offentligt framförande. Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets.

"145

Av fonogram eller video- gram, som har mångfaldigats utom riket och har gjorts till- gängligt för allmänheten här i riket, skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild. Detta gäller dock endast om

1. den som har låtit föra in exemplaren till riket har fört in minst 50 exemplar och

2. fonogrammet eller video- grammet helt eller delvis inne- håller verk av svensk upphovs- man eller framförande av svensk konstnär eller fram- förande på svenska språket eller skildring av svenska förhållan- den.

Av fonogram eller" video- gram, som har mångfaldigats utom riket och har gjorts till— gängligt för allmänheten här i riket, skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild. Detta gäller dock endast om

1. den som har låtit föra in exemplaren till riket har fört in minst 50 exemplar av fono- grammen eller 10 exemplar av videogrammen och

2. fonogrammet eller video- grammet helt eller delvis inne- håller verk av svensk upphovs- man eller framförande av svensk konstnär eller fram- förande på svenska språket eller skildring av svenska förhållan- den.

Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer av 15 5.

165

Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

Pliktexemplar skall, om inte något annat följer av [2 5 första stycket. lämnas i fråga om

• Sida 139
•  Original

Bilaga 7

Nu varande lydelse

1. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats inom ri— ket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om så- dan beställare inte finns, av den som har utfört mångfaldigan- det,

_2. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom ri— ket. av den som har låtit föra in exemplaren till riket.

Föreslagen lydelse

1. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats inom ri- ket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om så— dan beställare inte finns, av den som har utfört mångfaldigan— det,

2. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom ri- ket, av den som har låtit föra in exemplaren till riket.

175

Pliktexemplar av fonogram eller videogram skall lämnas inom en månad från den dag då fonogrammet eller video- grammet först gjordes tillgäng- ligt för allmänheten här i riket.

Pliktexemplar av fonogram skall lämnas inom en månad från den dag då fonogrammet först gjordes tillgängligt för all- mänheten här i riket.

[ fråga om videogram som in- te har getts in till statens bio- grafbyrå för granskning, skall pliktexemplar lämnas samtidigt som videogrammet görs tillgäng- ligt för allmänheten här i riket.

Pliktexemplar av videogram skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter om video- grammets innehåll. Sådana upp- gifter skall särskilt avse huruvi- da videogrammet innehåller våldsscener. 17a 5

Över ingivna pliktexemplar

av videogram skall föras ett sär- skilt register med hjälp av auto- matisk databehandling. I regist- ret skall antecknas ett nummer för varje videogram och sådana uppgifter om videogrammen som lämnas enligt 17 5 tredje stycket. Biografbyrån får ha ter- minalåtkomst till detta register.

Arkivet för ljud och bild skall underrätta den som har lämnat pliktexemplar av vidoegram om de nummer som videogrammen har fått i registret.

• Sida 140
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som är skyldig att ge in pliktexemplar skall föra en för- teckning över videogram som omfattas av plikten och i för- teckningen ange de register- nummer som de ingivna plikt- exemplaren har fått.

255

Den som åsidosätter skyldig- heten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndig— het som regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Vitesföreläggan— de skall delges.

Talan mot myndighets beslut enligt första stycket förs hos kammarrätten genom besvär.

Den som åsidosätter skyldig- heten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndig- het som regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Vitesföreläggan- de skall delges.

Den som underlåter att full- göra sin skyldighet att föra en förteckning enligt [7 a 5 tredje stycket skall dömas till böter.

Myndighetens beslut enligt första stycket får överklagas hos kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Om en film har getts in till statens biografbyrå för granskning före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter gälla beträffande skyl— digheten att lämna pliktexemplar.

• Sida 141
•  Original

4 Förslag till Prop. 1989/90: 70

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980: 100)1 skall införas en ny paragraf, 8 kap. 20 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 20 5

Sekretess gäller i ärende om förhandsgranskning av filmer och videogram för uppgift om innehållet i framställningen, om sökanden har begärt det.

[ fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen längst till dess att beslut i ären- det vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

141 ' Lagen omtryckt 1989: 713.

• Sida 142
•  Original

Bilaga 7

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 55 lagen (1971: 289) om all- männa förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 11 5' Kammarrätt är delad i avdelningar. Regeringen får bestämma att avdelning skall vara förlagd till annan ort än den där domstolen har sitt säte.

Avdelning består av presidenten eller en lagman såsom ord- förande samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en är vice ord- förande.

Om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i fastighets- taxeringslagen (1979: 1152). Bestämmelser om särskild sam- mansättning vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a 5.

Om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering och mål om filmcensur finns be- stämmelser i fastighetstaxerings- lagen (1979: 1152) resp. lagen (1990: 000) om filmcensur och kontroll av videogram. Bestäm— melser om särskild sammansätt- ning vid behandling av kommu- nalbesvär finns i 13 a 5.

12 52 Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten,

är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämn- demän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet

avgöres,

2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgöran— de samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, 3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövats i sak.

'Senaste lydelse 1981: 282. 2Senaste lydelse 1984: 135.

Prop. 1989/90: 70

• Sida 143
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det sena- re målet.

Om domförhet vid behand- ling av mål om fastighetstaxe— ring finns bestämmelser i fastig- hetstaxeringslagen (1979: 1152). Bestämmelser om domförhet vid behandling av kommunal- besvärsmål finns-i 13a 5.

Om domförhet vid behand— ling av mål om fastighetstaxe- ring och mål om filmcensur finns bestämmelser i fastighets- taxeringslagen( 1979: 1152) resp. lagen (1990: 000) om film- censur och kontroll av video- gram. Bestämmelser om dom— förhet vid behandling av kom- munalbesvärsmål finns i 13 a 5.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammar- rätten domför med en lagfaren domare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd som avser endast beredandet av ett mål får vidtas av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller av en annan tjänsteman vid denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

• Sida 144
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-13

Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 november 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Bengt Göransson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om filmcensur och kontroll av videogram,

3. lag om ändring i lagen (1978: 487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

4. lag om ändringi sekretesslagen (1980: 100),

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Ro- Sén.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i brottsbalken

Förslaget innebär att straffmaximum för framställning eller spridning av skildringar av sexuellt våld eller tvång och närgångna eller utdragna skild- ringar av grovt våld mot människor eller djur höjs till två år och att även en spridning som sker av oaktsamhet stralibeläggs med samma straffskala.

Lagrådet vill erinra om att en spridning som skett av oaktsamhet tidiga- re var straflbelagd enligt videovåldslagen, men då enbart för det fall att den skett i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte. Såvitt fram- går av den allmänna motiveringen i remissen är syftet inte heller nu egentligen att med straffbeläggningen av oaktsamhetsfall träffa annat än spridning i förvärvssyfte. Lagrådet finner en sådan begränsning välbetänkt med hänsyn till de betydande svårigheter som kan föreligga för en person utan branscherfarenhet att bedöma var gränsen går mellan tillåtna och otillåtna skildringar. Det förefaller strängt om man skulle kräva ut ansvar exempelvis i ett fall -då=en ungdom under en utlandsresa förvärvat en videokassett, som går över gränsen till det tillåtna, och efter återkomsten lånar ut den till bekanta utan att ha gjort sig särskilt reda för att innehållet strider mot svensk lag.

Lagrådet förordar att oaktsamhetsfallen behandlas i ett nytt andra styc- ke i paragrafen och att strailbarhcten begränsas till spridning som sker i yrkesverksamhet eller eljest i förvärvssyfte. I fråga om straffskala och straffmåtning i dessa fall har lagrådet ingen erinran mot vad som sägs i remissen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

• Sida 145
•  Original

Bilaga 8

”10 b5

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot männi- skor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses [första stycket och sker spridningen [ yrkesmässig verksamhet eller eljest [ förvärvssM/le. döms såsom i första stycket sägs.

Första och andra styckena gäller inte filmer eller videogram som statens biografbyrå har godkänt för visning. De gäller inte heller en upptagning av rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån. Vidare gäller första och andra styckena inte offentliga-förevisningar av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens biograf- byrå, skall inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket för spridning av upptagningen. Detta gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta.”

Lagen om filmcensur och kontroll av videogram

Inledning

Filmcensur är ett värdeladdat ord, som mindre väl återspeglar den svenska synen på den granskningsverksamhet som åsyftas i lagen. Ordet förekom- mer inte heller i lagtexten förrän i 21 5. Ordsammanställningen ”framställ- ning om filmcensur”.i,punkt 2 av övergångsbestämmelsema ter sig särskilt tveksam. när det gäller en ansökan av en enskild om godkännande av ett videogram. Lagrådet föreslår, att rubriken till lagen ändras till "Lag om granskning och kontroll av filmer och videogram” samt att ordet "filmcen- sur" i 21 —24 55 och punkt 2 av övergångsbestämmelsema byts ut.

3 & Bestämmelsen att ett medgivande enligt paragrafen skall förenas med villkor i fråga om tid och plats för visningen förefaller alltför stel. Den kan leda till en onödig byråkrati och ger samtidigt intrycket att biografbyrån inte har befogenhet att föreskriva andra villkor som kan behövas. Lagrådet föreslår att sista meningen i paragrafen ges följande lydelse: "Ett sådant medgivande får förenas med villkor som biografbyrån finner nödvändiga."

• Sida 146
•  Original

Bilaga 8

45

Tredje stycket är missvisande. Som följer av 1 5 skall biografbyråns gransk- ning och beslut avse hcla framställningen, låt vara att beslutet kan gå ut på att en del av framställningen inte omfattas av ett godkännande. Paragrafen kan också lämpligen förenklas genom att tredje stycket utgår och dess innehåll införs i första stycket. Detta skulle då förslagsvis få följande lydelse: ”Framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav får inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande.”

55

Enligt 45 kan biografbyråns beslut innebära att framställningen inte god- känns för visning för någon åldersgrupp. Utformningen av förevarande paragraf står inte i överensstämmelse härmed. Även i övrigt skulle förstå- elsen av paragrafen vinna på en omformulering. Lagrådet föreslår följande lydelse:

”Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas för visning för barn under sju år, under elva år eller under femton år, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.”

85

Paragrafen avhandlar synbarligen administrativa detaljer som med fördel skulle kunna föras över till föreskrifter av lägre dignitet, åtminstone i stor utsträckning. Man torde emellertid få beakta att den i följande paragraf föreskrivna avgiften för tillståndskort lär få uppfattas som en punktskatt och inte som en avgift i konstitutionell mening. Det första kortet skall sålunda enligt förslaget vara gratis, de följande skall betinga 1 400 kr. vart och ett. Det är mot denna bakgrund knappast möjligt att låta 85 utgå. Texten bör emellertid förenklas och förkortas.

Paragrafen kan t. ex. få följande lydelse, som föranleder en konsekvens- ändringi 195:

”Då en av biografbyrån granskad och godkänd framställning visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning, skall ett av biografbyrån utfärdat tillståndskort finnas tillgängligt.”

95

Avgifternas storlek är i och för sig ett ämne utanför lagrådets egentliga intresseområde. Två korta påpekanden rörande avgiften för tillståndskort bör emellertid göras närmast från synpunkten av lagförslagets inre konse- kvens. '

Beträffande kortfilmer uppkommer en kraftig tröskeleffekt vid fem mi- nuters speltid. Överskrids gränsen stiger avgiften för varje tillståndskort utöver det första från 150 kr.till 1400 kr. Vidare gör den vikt, som både departementschefen och videobranschen lägger vid att stimulera till ökad

• Sida 147
•  Original

frivilliggranskning, att man saknar åtminstone ett resonemang i motiven Prop. 1989/90: 70 om möjligheten att ta ut en lägre grund- och tidsavgift, närmast det senare, Bilaga 8 i dessa fall.

105

En effektivare tillsyn är ett av de verkligt centrala förslagen i remissen. Lagrådet kan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter på ämnet som anförs i den allmänna motiveringens avsnitt 4.7 och i specialmotiveringen till de föreslagna 10— 1455. Dock måste invändas att avfattningen av 105 ger ett intryck av att det är biografbyrån centralt som skall fungera som tillsynsmyndighet, vilket emellertid inte är vad som åsyftas.

[ den allmänna motiveringen framhåller departementschefen att till- synsverksamheten kan göras effektivare om biografbyrån också får en ' regional organisation till sitt förfogande. All personal bör visserligen vara knuten till byrån men sägs inte nödvändigtvis behöva ha tillsynsverksam- heten som huvudsyssla. Det bör enligt departementschefen finnas möjlig- heter att bland tjänstemännen hos regionala och lokala myndigheter finna personer som är lämpliga att ha ett förordnande av biografbyrån att som bisyssla sköta viss tillsynsverksamhet. Departementschefen är emellertid inte nu beredd att mer i detalj gå in på hur en regional tillsynsorganisation skall byggas upp.

Lagrådet har från sina synpunkter ingen anledning att invända mot dessa uttalanden i sak. Däremot måste det framhållas att ämnets vikt gör en komplettering av lagtexten nödvändig. Den ger nu intrycket att tillsy- nen skall utövas centralt av biografbyrån, medan i själva verket något slag av decentraliserad organisation åsyftas. Vidare måste man beakta att det blir fråga om myndighetsutövning med ibland känsliga uppgifter som gränsar till eller rentav griper in på området för förundersökning i brott- mål och för polisens arbete i övrigt. Detta gör det bl. a. nödvändigt att med större skärpa än i remissen stryka under de kvalifikationskrav som måste upprätthållas då det gäller personer som skall anförtros myndighetsuppgif- tcr inom denna tillsynsorganisation.

Den bästa. lösningen är enligt lagrådets mening att, sedan regeringen ytterligare övervägt tillsynsfrågoma, 105 i lagförslaget kompletteras med en grundläggande bestämmelse om tillsynsverksamhetens organisation samt åtminstone klargörande motivuttalanden i sådana hänseenden som lagrådet har berört.

135

Biografbyrån föreslås enligt huvudregeln få rätt att under 24 timmar ”utan ersättning ta hand om exemplar av framställningen för kontroll". Formu- leringen aktualiserar den förut berörda frågan om gränsen mellan tillsyn och förundersökning. För kontroll kan det inte vara nödvändigt att ta hand om mera än ett exemplar; vid förundersökning kan det föreligga skäl att lägga beslag på samtliga kopior. För att betona vad det rör sig om enligt paragrafen föreslår lagrådet att ordet "ett” sätts in före ordet ”exemplar”. 147 Därutöver bör lagtexten förenklas genom att styckena dras ihop.

• Sida 148
•  Original

Den sista punkten medger en utsträckning av tjugofyratimmarsfristen Prop. 1989/90: 70 till fem dygn "om det finns särskilda skäl”. Motiven hänför sig uteslutande Bilaga 8 till videogram och säger väsentligen, att ett sådant kan behöva sändas med post för kontroll t.ex.av ett påstående att framställningen överensstäm- mer med en framställning som har godkänts för offentlig visning. Lagrådet kan inte godta denna motivering. Ett videogram kan lätt spelas av inom 24 timmar om det finns tillgång till sådana tekniska resurser som är en förutsättning för en effektiv verksamhet. Några beaktansvärda kostnads- frågor uppkommer inte heller, i vart fall inte i jämförelse med det intrång som omhändertagandet innebär för videograminnehavaren. Beträffande videogram kan lagrådet därför inte se något skäl att sträcka ut normalfris- ten. Då det gäller en film kan det däremot tänkas fall där tekniska resurser saknas och posten måste anlitas. Lagrådet motsätter sig därför inte själva lagtexten.

Paragrafen kan lämpligen ges följande lydelse: "Om det kan antas att en framställning sprids i strid med 16 kap. 10 b5 brottsbalken. får biografbyrån utan ersättning ta hand om ett exemplar för kontroll under högst 24 timmar. Om det finns särskilda skäl. får tiden utsträckas, dock längst till fem dygn."

225

1 andra stycket sägs att kammarrätten är domför utan de särskilda ledamö- terna förutom i procedurfrågor även vid prövning av överklaganden som uppenbarligen inte kan bifallas. Sistnämnda grund har hämtats från 13 a 5 andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Den är emellertid specifik för kommunalbesvärsmål och avser fall då någon kommunal- besvärsgrund inte har åberopats i överklagandet. Någon motsvarighet finns inte i de mål som nu är i fråga. Orden ”samt vid prövning av överklaganden som uppenbarligen inte kan bifallas” bör således strykas.

Lagrådets yttrande i fråga om denna paragraf omfattas av Nordlund och Sjöberg. Sterzel anför:

Departementschefen uttalar i den allmänna motiveringen (4.8.8) att en sammansättning med lagfarna domare och nämndemän skulle i och för sig vara den mest naturliga i den typ av mål som det gäller. Han framhåller också att allt talar för att domstolen skulle kunna bedöma frågorna på ett helt tillfredsställande sätt. Jag instämmer i dessa uttalanden.

Som enda skäl för att likafullt förorda särskilda ledamöter i stället för nämndemän anförs att man skulle kunna uppnå en processekonomiskt mer fördelaktig ordning. Förutsättningen är att domstolen åtminstone inledningsvis skulle nödgas inhämta utlåtanden från sakkunniga mer eller mindre regelmässigt. Jag tror att behovet av utlåtanden överskattas något men anser framför allt, att de mycket begränsade processekonomiska synpunkter det gäller — det ärju en mycket liten målgrupp — inte kan få leda till att man överger den ordning som är erkänt mest naturlig.

Jag ansluter mig helt till departementschefens uttalande, att medverkan av särskilda ledamöter i domstolarna är i stort sett främmande för svensk domstolstradition och att man inte bör tillskapa särregler av det här slaget om inte tvingande skäl påkallar det.

• Sida 149
•  Original

Slutligen noterar jag hänvisningen sist i den allmänna motiveringen till Prop. 1989/90: 70 den kommitté som skall se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och Bilaga 8 organisation. Det sägs att det kan bli aktuellt att ompröva det nu gjorda ställningstagandet i ljuset av vunna erfarenheter och att detta gäller såväl frågan om lämplig domstolsinstans som frågan om domstolens samman- sättning i de nu aktuella målen. Om en sådan osäkerhet råder, skulle enligt min mening det naturligaste vara att låta regeringen behålla dessa ärenden de få år ytterligare som det är fråga om. Jag förordar detta i andra hand men anser i första hand att målen skall handläggas av kammarrätt med nämndemän.

Lagen om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

8 kap. 20 5

Syftet med de föreslagna sekretessreglerna är att filmer och videogram som lämnats in för granskning inte skall behöva hållas tillgängliga för allmänhe- ten hos biografbyrån under den tid som går till dess biografbyrån har slutfört granskningen. Sekretessen motiveras av rättighetshavamas ekono- miska intressen och av hela syftet med filmcensuren. Den föreslagna lagtexten har emellertid fått en utformning som kan vålla missförstånd om vilket material sekretessen avses omfatta. Lagtexten bör därför förtydligas.

Förslaget innebär dessutom att sekretessen görs beroende av en särskild begäran av den som lämnat in filmen eller videogrammet för granskning. Enligt lagrådets mening torde man emellertid, med hänsyn till omständig- heterna kring granskningsförfarandet och i betraktande av den relativt korta tid som sekretessbeläggningen i dessa fall avser, kunna nöja sig med en presumtion för att sekretess är påkallad. Därigenom skulle handlägg- ningen kunna förenklas. Vad nu anförts leder till följande förslag till lagtext:

”Sekretess gäller i ärende om granskning av film och videogram för innehållet i det som granskningen avser. Sekretessen gäller längst till dess beslut i ärendet har vunnit laga kraft.”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 150
•  Original