SOU 1993:11
Socialförsäkringsregister : slutbetänkande
Till statsrådet Bo Könberg
Genom beslut den 4 oktober 1990 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet dels att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en utredning i fråga om författningsreglering av personregister inom socialförsäkring- ens område, dels att besluta om sakkunniga, experter, sekre- terare och annat biträde till utredaren (S 1990105).
Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag justitierådet Inga-Britt Tömell som särskild utredare.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om socialför- säkringsregisterlag (SFRL—utredningen).
I en första etapp i utredningsarbetet har utredningen lämnat förslag till reglering av lokala sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma. Utredningens överväganden och förslag i denna del redovisades i delbetänkandet (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister som överlämnades i februari 1991. Betänkandet har remissbehandlats och rege- ringen har den 18 februari 1993 beslutat om lagrådsremiss med förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de allmän— na försäkringskassorna.
I en andra och avslutande etapp lämnar utredningen i före- liggande betänkande förslag till författningsreglering för de centrala dataregistren inom socialförsäkringsområdet.
Sekreterare åt utredningen har varit kammarråttsassessom Olof Eklund, hovrättsassessom Ingvar Åkesson och fr.o.m. den 18 maj 1992 kammarrättsassessom Lia von Sivers. De— partementsrådet Karin Laan, Socialdepartementet, har t.o.m. den 31 mars 1992 varit sekreterare åt utredningen och har därefter medverkat i utredningen som sakkunnig.
Som sakkunniga i arbetet med föreliggande betänkande har
vidare medverkat statistikchefen Nils Elmhammer, Statistiska centralbyrån, departementssekreteraren Eva-Maria Forsberg, Arbetsmarknadsdepartementet, chefsjuristen Leif Lindgren, Datainspektionen, avdelningsdirektören Hans Malker, Arbe- tarskyddsstyrelsen, avdelningschefen Jan Nordlund, Riks— försäkringsverket, kanslirådet Björn Rosén, Kulturdeparte— mentet, förbundsdirektören Hans Svensson, Försäkringskasse— förbundet, avdelningschefen Gunnar Wennström, Socialstyrel— sen, departementssekreteraren Inger Krook, Socialdeparte— mentet fr.o.m. den 1 december 1991 och departementsrådet Inger Rydén, Socialdepartementet t.o.m. den 31 mars 1992.
Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Social— försäkringsregister.
Särskilt yttrande har avgivits av Nils Elmhammer, Hans Malker och Gunnar Wennström.
Utredningens arbete är härmed avslutat.
Stockholm den 12 mars 1993 Inga-Britt Tömell
/Olof Eklund Lia von Sivers
Ingvar Åkesson
Innehållsförteckning Sammanfattning 9 Författningsförslag 17 1 Inledning 41 1.1 Direktiven 41 1.2 Utredningsarbetet och slutbetänkandet 43 2 Socialförsäkringens admims' tration 45 2.1 Allmänt 45 2.2 Innehållet i nuvarande centrala personregister 48 2 3 De administrativa personregistren 49 2.3.1 Allmänt 49 2.3.2 Registrens funktion 50 2 . 3 . 3 Sjukförsäkringssystemet 51 2.3.4 Pensionsregistret 54 2.3.5 Bidragsregistret 57 2.3.6 Familjebidragsregistret 60 2.4 et framtida datasystemet 61 3 Försäkringsförmåner m.m., sammanfattning 63 4 Offentlighet och sekretess 65 4.1 Allmänt om offentlighetsprincipen 65 4.2 Allmänna handlingar 65 4 3 Sekretess 67 4.3.1 Allmänt 67 4.3.2 Sekretess inom hälso- och sjuk- vården 68 4.3.3 Sekretess inom socialtjänsten 69 4.3.4 Sekretess inom socialförsäkringen 70 4.3.5 Sekretess inom arbetarskyddet 71 4.3.6 Sekretess i myndighets personal- sociala verksamhet 71 4.3.7 Sekretess för personuppgift i personregister 72 4.3.8 Sekretess vid framställning av
statistik 73
$U) Nr—
6.1 6.2
ssu N—
9000. D—l
wwwmwwwwwm NIONKIl-P—UJN
v—Ab—lxooo HO
4.3.9 Att lämna ut sekretessbelagda upp- gifter till andra myndigheter 4.3.10 OVerföring av sekretess då upp- gifter lämnas till annan myndighet Vissa internationella överenskommelser
Europarådets dataskyddskonvention OECD:s rekommendation och riktlinjer om dataskydd
Förslag till EG-direktiv Skydd för personuppgifter som används för socialförsäkringsändamål
Datalagstiftning
Allmänt
6. 1. 1 Datalagsutredningen
Registeransvar
6.2.1 Datalagen 6.2.2 Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk data- behandling av personuppgifter 6.2.3 Förslaget till EG-direktiv angå- ende skydd för enskilda vid be- handling av personuppgifter 6.2.4 Datalagsutredningen 6.2.5 Hur frågan om registeransvar har lösts i några registerförfattningar Arkiv och gallringsbestämmelser Allmänna arkivbestämmelser Nuvarande gallringsbestämmelser för social- försäkrings- och bidragsärenden
Överväganden och förslag
Den nuvarande registreringen av känsliga personuppgifter i ärenden på socialförsäk- ringsområdet författningsregleras Författningsteknisk lösning Registerändamål
Registerinnehåll Sambearbetning Registeransvar
Terminalåtkomst Utlämnande av uppgifter
Sökbegrepp Gallringsfrågor Sekretessfrågor
74
78 81 81
82 83
86 89
89 92 93 93
95
95 96
97 105 105
107 109
109 113 123 131 138 140 148 152 155 160 166
8. 12 Ipformation 168 8.13 Ovriga frågor 169 9 Specialmotivering 173 Särskilt yttrande 203 Bilaga 1 Kommittédirektiv 205 Bilaga 2 Försäkringsförmåner m.m. 211
Sammanfattning
Bakgrund
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns en central dataanläggning vid Riksförsäkringsverkets ADB- avdelning i Sundsvall. Till denna dataanläggning är försäk— ringskassoma anslutna via det gemensamma kommunikations- nätet. I det centrala datasystemet finns rikstäckande sjukför— säkrings-, pensions—, bidrags- och familjebidragsregister. Sjukförsäkringsregistret innehåller uppgifter om inskrivna i försäkringskassan och andra som är berättigade till dagersätt— ning, i form av t.ex. sjukpenning, föräldrapenning, utbild- ningsbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd och dagpenning till värnpliktiga m.fl. Pensionsregistret omfattar förutom pen- sion särenden också uppgifter om arbetsskade- och yrkesskade— livräntor. Bidragsregistret innehåller uppgifter om allmänna barnbidrag och bidragsförskott. Familjebidragsregistret inne- håller uppgifter om familjebidrag till värnpliktiga m.fl. Re- gistren används förutom för administration av socialförsäk— rings— och bidragssystemen också för samordning med ersätt— ningar från andra myndigheter och försäkringsinrättningar. Förutom försäkringskassan kan även Riksförsäkringsverket och några andra myndigheter via terminal ta del av uppgifter ur registren.
Försäkringskassomas datasystem fick sin nuvarande utform- ning i början av 1970-talet. Redan efter några år konstatera— des att systemet borde förbättras. En parlamentarisk utred- ning, ALLFA-kommittén, lade under år 1981 fram förslag till ändringar i datasystemet. Förslagen genomfördes emellertid inte. Riksförsäkringsverket fick i stället i uppdrag att göra en ny utredning, och efter flera års utredande lades under år 1988 fram ett förslag som bl.a. innebar att grundinformatio- nen för sj ukförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan
register där betydande stordriftsfördelar fanns (pensioner, barnbidrag, bidragsförskott m.m.) i första hand skulle lagras centralt.
I februari 1991 lade vi fram ett delbetänkande — Lokala sjukförsäkringsregister — vari vi föreslog en registerlag för lokala register som skulle föras vid försäkringskassans lokal— kontor med uppgifter för sjukpenning- och rehabiliterings— ärendena.
Uppdraget
De nuvarande centrala registren är reglerade genom ett stort antal beslut med föreskrifter från Datainspektionen. Behovet av en författningsreglering aktualiserades bl.a. i samband med de planerade lokala sjukförsäkringsregistren. I direktiven för vår utredning angavs att riksdagen borde ta ställning till en reglering av registren. I en första etapp skulle förslag lämnas till reglering av de lokala sj ukförsäkringsregistren och därefter skulle en lagreglering också när det gällde övriga personregis- ter inom socialförsäkringsområdet komma till stånd. Utgångs- punkten för utredning sarbetet skulle vara gällande bestämmel- ser för socialförsäln'ingsområdet.
Slutbetänkande
I enlighet med direktiven lägger vi i detta slutbetänkande fram förslag till registerlag och förordningar rörande de centrala personregistren inom försäkringskassoma och Riksförsäk- ringsverket. I detta slutbetänkande redovisar vi överväganden och förslag rörande främst
— registerändamål — registerinnehåll — registeransvar — sökbegrepp —— utlämnande av uppgifter — gallring.
Vad vårt förslag omfattar
Handläggningen av ärenden om socialförsäkringsförmåner och liknande förmåner förutsätter en omfattande personregistre— ring. Många av uppgifterna som förekommer i dessa ärenden kan vara integritetskänsliga. Sådana uppgifter ingår redan i dag i de centrala personregistren hos försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket. Övriga uppgifter finns i handlingar av olika slag, t.ex. i intyg eller utlåtanden från läkare eller i socialutredningar. Dessa handlingar förvaras hos försäkrings— kassoma. Även om uppgifterna således redan finns att tillgå vid försäkringskassoma, kan en registrering på ADB-medium i sig innebära en ökad risk för otillbörligt intrång i den per- sonliga integriteten.
När det gäller att avgöra vilka personuppgifter som skall få föras in i ett ADB—register och vad som i övrigt skall gälla för registret måste en noggrann avvägning göras mellan hänsynen till den personliga integriteten och försäkringskassomas resp. Riksförsäkringsverkets behov av tillgång till uppgifter på ADB-medium för en rättssäker och effektiv handläggning. Socialförsäkringssystemet i vårt land är uppbyggt på ett sätt som i realiteten förutsätter ADB—stöd, om handläggningen skall uppfylla grundläggande krav på rättssäkerhet och snabb- het. I lagstiftningen om socialförsäkringsförmåner finns om- fattande och många gånger invecklade regler om samordning mellan förmåner av olika slag. Dessa regler skulle inte kunna tillämpas, om handläggningen var baserad enbart på uppgifter på papper.
Vi anser därför att all registrering på ADB-medium av käns— liga personuppgifter som behövs för den handläggning av ärenden om socialförsäkringsförmåner och andra förmåner som enligt lag eller annan författning ankommer på försäk- ringskassoma och Riksförsäkringsverket bör regleras i författ- ningsform. De register som regleringen avser kallar vi social- försäkringsregister. Rättsområdet ändras ständigt, varför en fullständig reglering av registreringen i lag skulle behöva undergå ständiga förändringar. Vi har därför valt att föreslå en lag som anger de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för personregistren'ng. Regeringen kan sedan inom de i lagen angivna gränserna i förordningar närmare bestämma vilken handläggning ett register får inrättas för och vilka uppgifter det får innehålla. Någon möjlighet för regeringen att meddela
föreskrifter t.ex. om innehållet i registret som går utöver dem som anges i lagen finns således inte. Regeringens möjligheter att meddela föreskrifter i fråga om innehållet inskränker sig till verkställighetsföreskrifter. Genom att lagen också innehål- ler regler om terminalåtkomst, utlämnande, sökmöjligheter och gallring stärks skyddet för de registrerades personliga integritet ytterligare.
Ändamålen med registren
Ett socialförsäkringsregister får byggas upp och användas för att tjäna som stöd i försäkringskassomas och Riksförsäk- ringsverkets handläggning av socialförsäkringsförmåner och liknande förmåner. Ändamålet begränsas till den handläggning av ärenden som enligt lag eller annan författning ankommer på kassorna och verket med undantag av de ärenden för vilka de lokala sjukförsäkringsregistren skall föras enligt lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna för- säkringskassoma. Registret skall dock få användas för utbe- talning av de förmåner och ersättningar som avses i 25 nämnda lag. Härutöver får ett socialförsäkringsregister an- vändas av Statens löne—och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt i begränsad omfattning. Försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket får också använda ett socialförsäk- ringsregister för tillsyn, uppföljning, utvärdering och fram- ställning av statistik.
Register som inrättas för forskningsändamål eller för att framställa statistik omfattas inte av den författningsreglering vi föreslår. Frågorna rörande den enskildes personliga integri- tet i detta sammanhang bör enligt vår mening bedömas utifrån ett mer allmänt perspektiv än vad som är möjligt att anlägga i en författningsreglering av detta slag. Därtill kommer att Datalagsutredningen i betänkandet (SOU 1993:10) En ny datalag föreslår särskilda bestämmelser om behandling av känsliga uppgifter för forsknings- och statistikändamål.
Vårdersättningsregister används för att administrera olika sjukvårdsersättningar. De innehåller uppgifter om sjukdomar, undersökningar och behandlingar. Med vårt förslag kommer registrering av sådana uppgifter inte att vara tillåten i ett socialförsäkringsregister. Vårdersättningsregister kommer i väsentliga hänseenden att skilja sig från de socialförsäkrings—
register som inrättas med stöd av vårt lagförslag. Vi anser därför att Vårdersättningsregister bör regleras för sig i särskild lagstiftning.
Vad får registren innehålla?
Vad ett socialförsäkringsregister får innehålla bestäms av den handläggning av ärenden som ankommer på försäkringskas— soma och Riksförsäkringsverket enligt lag eller annan författ- ning. Bestämmelserna om socialförsäkringsförmåner är om- fattande och i många fall mycket invecklade. Vi har därför inte ansett det möjligt att i lagen detaljreglera vad ett social- försäkringsregister skall få innehålla. Det blir i stället de materiella regler som styr kassomas och verkets handläggning av socialförsäkringsärenden som avgör vad som får antecknas i registret. Till skydd för den personliga integriteten har vi dock föreskrivit kraftiga begränsningar av denna möjlighet.
Endast de uppgifter som har betydelse för handläggningen till följd av föreskrifter i lag eller annan författning får re- gistreras.
En annan viktig begränsning gäller sådana känsliga uppgif- ter som avses i 4 5 och 6 5 andra stycket datalagen (1973z289). I vårt lagförslag anges i elva punkter vilka upp- gifter av sådant slag som får förekomma i ett socialförsäk- ringsregister. I övrigt får inga sådana uppgifter antecknas i registret. De uppgifter som får förekomma skall antecknas så kortfattat som möjligt. Försäkringskassas, Riksförsäkrings— verkets och domstols beslut får registreras såvitt avser ut- gången, tillämpade bestämmelser och huruvida beslutet har överklagats.
Registeransvar
För ett socialförsäkringsregister som förs gemensamt för försäkringskassoma skall registeransvaret delas mellan kassor- na och Riksförsäkringsverket. För ett socialförsäkringsregister som förs särskilt för en försäkringskassa eller särskilt för Riksförsäkringsverket skall berörda kassa resp. verket ha registeransvar. Den som handlägger de ärenden för vilka registret skall användas kommer således att vara registeran-
svarig.
I avsnitt 8 framhåller vi fördelarna från integritetssynpunkt med lokala register, där varje kassa är registeransvarig för sina register.
Utlämnande av uppgifter
Utlämnande av uppgifter från ett socialförsäkringsregister får ske på ADB-medium endast om det följer av lag eller förord- ning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av statistik. Mot bakgrund av att lagen inte anger exakt vad ett socialförsäkringsregister får innehålla har vi inte ansett det möjligt att detalj reglera i vilken utsträckning ett utlämnande på ADB—medium skall tillåtas. Regleringen bör ske i de registerförordningar som vårt förslag förutsätter. I våra förslag till förordningar har vi angett till vem och för vilket ändamål vi bedömer att utlämnande bör få ske.
Sökbegrepp
Trots de begränsningar i fråga om innehåll som vi föreslår kommer det att finnas integritetskänsliga uppgifter i socialför- säkringsregistren. Enligt vårt förslag skall det inte vara tillåtet att som sökbegrepp använda vissa särskilt känsliga uppgifter. Det gäller tidpunkter för sjukhusvård, huruvida den registrera— de får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad eller är häktad, intagen på kriminal— vårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad. Förbudet innebär att tänkta sammanställ- ningar där dessa uppgifter används som sökbegrepp inte är allmänna handlingar. Förbudet har emellertid inte kunnat göras helt undantagslöst. Det kan nämligen inte uteslutas att felaktiga beslut fattas till följd av fel i dataprogram. För att man skall kunna leta reda på de felaktiga besluten och kunna rätta dem har vi föreslagit att man för detta syfte, under viss begränsad tid, skall kunna söka även på de nyss nämnda känsliga uppgifterna. En förutsättning är dock enligt vårt förslag att Datainspektionen har medgett användningen.
I övrigt gäller som förutsättning för att en uppgift skall få användas som sökbegrepp att detta behövs för tillämpning av
lag eller annan författning eller för rättelse, tillsyn, uppfölj- ning, utvärdering, urval för forskning eller framställning/av statistik. En möjlighet finns för regeringen att föreskriva ytterligare begränsningar.
Uppgifterna skall gallras efter en viss tid
Det är viktigt att uppgifterna i ett socialförsäkringsregister inte sparas längre tid än som är nödvändigt. Vi föreslår därför att alla uppgifter i ett ärende skall tas bort ur registret tio år efter det att uppgiften registrerades. Regeringen ges dock möjlighet att föreskriva en kortare gallringstid. Om uppgiften fortfaran- de kan ha betydelse för handläggningen får den sparas längre tid.
Ett urval av uppgifterna skall få sparas längre än tio år om regeringen så förordnar. Sådana uppgifter skall förvaras av arkivmyndighet och skall endast få användas för forsknings— ändamål.
iam-lg. _ fw mim mmmmmmu ._ . '_.-;;?- |||-'? " Willem 153 M margin-J; Weiland malmar:
lltlllruumrtr .'|'- uppgifter hi! aaiv att "tåla märg linie smaliigqqll
rim pålitl 'lb-I'I'Hl' ul "i” Mr WMMMMWWW ning eller m: 1 .| pr.-m WWWMMIMW alla llremrlållmnn ärr . || .: ...-:|;— ”Win-m Vill |E! :!:-"".?” 53:14" ingav-'" : ,
willing-mm. nm-rfw ? _ '" '" f. " ' " " . _. _ | till'-hmwbåw männehildllnw Hi.-MWEH' aut skul "ls! WEIHWHWW '— 'i"? ' ' . ' ' | ' en... mugg nu |namn-MM mamma.-emm kw mad-iam Wim mmm ||. mamman mmmluvbtm .m
Sökbegrepp
Troll: d: teammingm | fråga. om imellan ...en .: mum tum.-ww alt i'm 11.- inlegntmnkimliga uppp” undulat- säkringuwnum. sirligt nar! lördag dull tll-| uma-www att am Mmm invigda vara michi. man mim. 1.1-:l.alelrdpunktrerljuknuwimhmadquun-am de får eller har lätt "än! eller hämning helt-rim Meir pil det MWWI.-=kl."'1lnlld eller lli tillval." tvunget. minuttal Nät—lwlt eller av mn utan!: nar llt:|'|.l'.|'.' mn hur pt det ai Inu—mn: nr. bc h'rshmul. Fil-| nllldlål innebär lll'llaPHll'u Medli!- '.Llr-g:|.| där den:-||. magnet anemi-| wu: näää-einem letu .ir allmänna handlingar. 'l— nönået iw" we'll-”lill mu.- kur-unt göra!;- hell walnut-135309- BLT ÄH"! allmän,: . |:-l" lämmar utt f::lalr lga bir-':' .. "nm-: lill tönu f_n.- Fci . |:"..åg.-'L:;._'I"Jl.-. Mil" än man skall m.m u.:m neta pade: lir-laman. Be'liulr n rh tunna rännilar. ha! lim? :cgil al! m.m för :'Lu :| 1 'att, "Nuff Viti. ng'reJIlJ-fl l "1. an .".'| i Hfmr !.l'l |. nun-u :d. |._ -'_.n Li" nda känsliga ..|j,v,.._.|l'u|'.| L|- fi"!-u'i5—l'011'lg är duck lut-;. när! lördan att beta.-'ismlttu 'han l.:r manna-'t fl.-|||! ||| ull-'em Féwng: 3.1!er -._-|:' Leman "||-ag får -"'-.| tm wp,-53? alati; få enn/ändan nom 1.l|'|-.i.-.|gfc.p;.| att dem- ljmön . ru* alumner-g .;
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om socialförsäkringsregister Lagens tillämpningsområde
1 & Denna lag tillämpas på personregister som behövs för sådan handläggning av ärenden om socialförsäkringsförmåner och andra förmåner som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkringskassoma eller Riks- försäkringsverket (socialförsäkringsregister). Med person— register förstås detsamma som i datalagen (1973z289).
Första stycket gäller inte personregister som får föras utan tillstånd enligt datalagen eller som har inrättats med stöd av riksdagens beslut i annan lag.
När socialförsäkringsregister får föras
2 & Ett socialförsäkringsregister får föras endast om regering- en genom en förordning har beslutat att inrätta registret. Regeringen meddelar föreskrifter om registrets förande, i den mån denna lag inte innehåller föreskrifter i samma hänseende.
Första stycket andra meningen innebär ingen inskränkning i Datainspektionens befogenhet att meddela föreskrifter med stöd av 6 a 5 och 18 & datalagen (19732289).
Registerändamål
Handläggning hos de allmänna försäkringskassoma och Riks- försäkringsverket
3 5 I den utsträckning regeringen föreskriver får de allmänna försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket använda ett
socialförsälo'ingsregister för den handläggning som anges i 1 Q' första stycket. Försäkringskassoma och verket får också använda sådant register för förberedande åtgärder för hand- läggningen.
I fråga om handläggning som avses i 2 och 3 55 lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna för— säkringskassoma gäller enbart bestämmelserna om förande av sj ukförsäkringsregister i den lagen. Ett socialförsäkringsregis- ter får dock i den utsträckning regeringen föreskriver använ- das för utbetalning av de förmåner och ersättningar som anges i 2 & nämnda lag.
Handläggning hos Statens löne- och pensionsverk och Kom- munernas pensionsanstalt
4 5 I den utsträckning som regeringen föreskriver får Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt använda ett socialförsäkringsregister för handläggning av ärenden där rörande utbetalningar av socialförsälqingsförmå- ner och samordning av avtalspensionsförmåner.
Övrig användning
5 & En allmän försäkringskassa och Riksförsäkringsverket får använda ett socialförsäkringsregister för uppföljning, utvärde- ring och framställning av statistik beträffande den verksamhet hos försäkringskassan respektive verket som registret får användas för enligt 3 5. Beträffande sådan verksamhet hos försäkringskassoma får Riksförsäkringsverket dessutom an- vända ett socialförsäkringsregister för tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik.
Registerinnehåll
6 5 En person får antecknas i ett socialförsäkringsregister, om 1. han förekommer i ett ärende som avses i 1 5 första stycket eller, då förberedande åtgärder för handläggning vidtas, kan förekomma i ett sådant ärende, och
2. uppgifter i fråga om honom har betydelse för handlägg- ningen av ärendet till följd av föreskrift i lag eller annan författning.
7 & I ett socialförsäkringsregister skall beträffande personer som avses i 6 &, anges i lokala folkbokföringsregister registre— rade uppgifter om
1. personnummer och namn,
2. adress och telefonnummer och, om det behövs för hand-
läggningen,
3. folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet. Förekommer inte uppgifter som avses i första stycket 1 och
2 i det lokala folkbokföringsregistret, skall i stället anges tillgängliga uppgifter om identitet, adress och telefonnummer. Utan hinder av första och andra styckena får dessutom anges ytterligare uppgifter om namn, adress och telefonnummer.
8 5 I fråga om personer som avses i 6 5 får vidare, med de begränsningar som följer av andra stycket, i ett socialförsäk- ringsregister anges uppgifter om medborgarskap, civilstånd samt ekonomiska och personliga förhållanden. Detta gäller dock bara om uppgifterna till följd av föreskrift i lag eller annan författning har betydelse för handläggningen av ärende som avses i 1 5 första stycket.
Uppgifter om den registrerade som avses i 4 & datalagen (1973:289) och uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade får anges endast om de gäller 1. tidpunkt för sjukanmälan,
2. sjukperiod,
3. grad av nedsatt arbetsförmåga,
4. förekomsten av ansökan om smittbärarpenning och den tidsperiod för vilken smittbärarpenning begärs,
5. förekomsten av ansökan om ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och den tidsperiod för vilken sådan ersättning begärs,
6. förekomsten av anmälan om tillfällig föräldrapenning och den tidsperiod för vilken tillfällig föräldrapenning begärs, 7. beräknad tidpunkt för barns födelse,
8. förekomsten av anmälan om arbetsskada, yrkesskada, skada som omfattas av statligt personskadeskydd och skada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse samt tid-
punkt då sådan skada inträffat, 9. tidpunkter för sjukhusvård, 10. huruvida han får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad, 11. huruvida han är häktad, intagen på kriminalvårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad.
De uppgifter som får anges med stöd av första och andra styckena skall anges så kortfattat som möjligt. ,, 9 & I ett socialförsäkringsregister får utan hinder av 8 5 andra stycket anges försäkringskassas, Riksförsäkringsverkets och domstols beslut i ärende som avses i 1 5 första stycket såvitt avser utgången och de bestämmelser som har tillämpats samt huruvida beslutet har överklagats.
10 5 Ett socialförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om tidpunkter för registrerade förhållanden samt tekniska och administrativa uppgifter, om uppgifterna behövs för att tillgo- dose åndamålen med registret.
Sambearbetning
11 & Om regeringen inte föreskriver något annat, får uppgif- ter till ett socialförsäkringsregister hämtas från ett annat så— dant register.
I den utsträckning regeringen föreskriver får ett socialför— säkringsregister tillföras uppgifter från ett sjukförsäkrings- register som förs med stöd av lagen (l993:000) om sjukför- säkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma. Ett sådant register får tillföras uppgifter som anges i 7 5 från ett socialförsäkringsregisteri den mån regeringen inte föreskriver något annat.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen kan följa att ett socialförsäkringsregister får tillföras uppgifter som avses i 7 och 8 55 från andra person- register.
Registeransvar
12 5 Vem som är registeransvarig för socialförsäkringsregis- ter framgår av följande uppställning.
Register Registeransvar
Register som förs gemen— Varje försäkringskassa för samt för de allmänna försäk- behandling av uppgifter hos ringskassoma kassan Riksförsäkringsverket
Registersom förs särskilt Försäkringskassan
för en allmän försäkrings- kassa
Register som förs särskilt Riksförsäkringsverket
för Riksförsäkringsverket
Begär någon hos en allmän försäkringskassa att få under- rättelse enligt 10 å datalagen (1973z289) i fråga om uppgift i ett register som förs gemensamt för de allmänna försäk- ringskassoma, skall underrättelsen lämnas av Riksförsäkrings- verket.
Terminalåtkomst
13 & Den som är registeransvarig enligt 12 5 har terminalåt- komst till det register som ansvaret gäller. Härutöver får de allmänna försäkringskassoma, Statens löne— och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt ha terminalåtkomst till ett socialförsäkringsregister i den mån regeringen föreskriver det. Pensionsverkets och pensionsanstaltens terminalåtkomst får dock bara gälla uppgifter som behövs där för handlägg- ning av ärenden som avses i 4 &.
I fråga om socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa gäller de ytterligare begränsningar av terminalåtkomst som regeringen föreskriver.
Den som hos Kommunernas pensionsanstalt tar befattning
med uppgifter i ett socialförsäkringsregister får inte obehörig- en röja vad han därigenom fått veta om enskilds ekonomiska och personliga förhållanden.
Utlämnande av uppgifter
14 & Utlämnande av uppgifter i ett socialförsäkringsregister får ske på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av statistik.
Sökbegrepp
15 & Uppgifter som avses i 8 5 andra stycket 9—11 får inte användas som sökbegrepp. Datainspektionen får dock för särskilt fall medge att sådana uppgifter under viss bestämd tid används som sökbegrepp om det behövs för att avhjälpa fel som har uppkommit till följd av brister 1 ett dataprogram och felet inte kan avhjälpas på något annat sätt.
Övriga uppgifter 1 ett socialförsäkringsregister får användas som sökbegrepp endast om det behövs för tillämpning av lag eller annan författning eller för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning eller framställning av statis— tik. Utan hinder härav gäller de ytterligare begränsningar av användningen som regeringen föreskriver till skydd för de registrerades personliga integritet.
Gallring
16 5 En uppgift i ett socialförsäkringsregister skall gallras tio år efter det att den registrerades eller efter den kortare tid som regeringen föreskriver. Detta gäller dock inte, om upp— giften fortfarande kan ha betydelse för handläggningen av ett ärende som avses i 1 5 första stycket.
Utan hinder av första stycket gäller föreskrifter som har meddelats i en förordning eller med stöd av en förordning
och som gäller bevarande av ett urval av material för forsk- ningens behov. Sådant material skall överlämnas till arkiv- myndighet.
Information
17 5 Den som är registeransvarig för ett socialförsäkrings- register skall se till att allmänheten på lämpligt sätt får infor— mation om registret. Informationen skall innehålla en beskriv- ning av de uppgifter som registret får innehålla samt upplys- ning om
1. ändamålen med registret,
2. de sekretess— och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,
3. rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt datalagen (1973:289),
4. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling, sök— begrepp och bevarande av uppgifter som gäller för registret.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Ett personregis- ter som har inrättats före ikraftträdandet får utan hinder av denna lag föras intill utgången av år 1994. Detta gäller dock bara i den utsträckning registrets ändamål inte omfattas av vad som gäller för ett inrättat socialförsäkringsregister.
2. Förslag till Förordning om dagersättningsregister
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter om ett person- register som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
2 5 För de ändamål som anges i 3 & skall de allmänna försäk- ringskassoma föra ett dagersättningsregister.
Registrets ändamål
35. De allmänna försäkringskassoma får använda dagersätt- ningsregistret för handläggning av ärenden om rätt till och utbetalning av
1. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
3. ersättning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmark- nadsstöd,
4. dagpenning enligt lagen (1991 : 1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret, 5. utbildningsbidrag enligt förordningen (1987:406) om ar— betsmarknadsutbildning,
6. utbildningsbidrag enligt förordningen (1992:330) om ung— domspraktikanter,
7. bidrag enligt förordningen (1984:523) om bidrag till ar— betslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet,
8. ersättning enligt lagen (1988zl465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
Registret får vidare användas för utbetalning av de förmå- ner och ersättningar som avses i 2 5 lagen (1993:000) om sj ukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma.
Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg- ning av ärende om överklagande av allmän försäkringskassas eller domstols beslut i ärende som avses i första och andra
styckena. Detsamma gäller verkets begäran om ändring av försäkringskassas beslut i sådana ärenden.
4 & Dagersättningsregistret får tillföras de uppgifter som behövs för handläggning som avses i 3 5 första och andra styckena från ett sjukförsäkringsregister som förs med stöd av lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de all— männa försälaingskassoma.
Utlämnande av uppgifter
5 & Utlämnande av uppgifter i dagersättningsregistret på medium för automatisk databehandling får ske för de ändamål och iden utsträckning som anges nedan till följande mottaga-
re.
Mottagare
Arbetsmarknadsverket
Centrala studiestöds— nämnden
Kommuns socialnämnd
Respektive utbildnings- redovisande myndighet inom Armén, Flygvap— net och Marinen
Uppgifter
Uppgifter om utbetalt utbildningsbidrag
Uppgifter om utbetalt utbildningsbidrag och sjukperioder enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare
Uppgifter om sjuk- penninggrundande in- komst
Uppgifter om utbetald dagpenning för tjänst- göring inom försvars- makten
Ändamål
Ersättning till försäk- ringskassoma för ut— betaltutbildningsbidrag
För samordning av ut- bildningsbidrag och ut- givna studiestödsfönnå— ner samt för återbetal- ning av studielån
För beräkning av bi- drag och avgifter i ärende enligt social- tjänstlagen ( 1980:620)
Ersättning till försäk— ringskassoma för utbe- tald dagpenning
Rikspolisstyrelsen
Riksskatteverket
Statens räddningsverk
Kriminalvårdsstyrelsen
Bank
Den som bedriver bank- giroverksamhet
Den som bedriver post- giroverksamhet
Uppgifter om utbetald dagpenning inom bered- skapspolisen
Avdrag för preliminär och kvarstående skatt, underlag för egenav- gifter enligt lagen (1981:691) om social- avgifter, underlag för preliminär skattsedel samt uppgifter om ut— betald ersättning
Uppgifter om utbetald dagpenning för tjänst- göring inom civilförsva- ret
Uppgifter om avdrag från intagens dagpen- ning enligt 31 5 första stycket 2 förordning- en (1987:406) om ar- betsmarknadmtbildning
Uppgifter om utbetal- ningar till bankkonton
Uppgifter om utbetal— ningar till bankgiro- konton
Uppgifter om utbetal- ningar till postgirokon- ton
Ersättning till försäk- ringskassoma för utbe- tald dagpenning
För taxering och upp- börd av skatt samt för beräkning av egenav- gifter
Ersättning till försäk- ringskassoma för utbe- tald dagpenning
Redovisning av inta- gens avdrag från dag-
penning
För utbetalning av för- måner som avses i 3 5
För utbetalning av för- måner som avses i 3 5
För utbetalning av för- måner som avses i 3 5
Att uppgifter i dagersättningsregistret får lämnas ut på me- dium för automatisk databehandling, om de skall användas
för forskning och för framställning av statistik följer av 14 & lagen ( l993:000) om socialförsäkringsregister.
Sökbegrepp
6 & Vid handläggning av ärenden som anges i 3 5 får som sökbegrepp inte användas uppgifter som avses i 8 å andra stycket 1—8 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister. Uppgifterna får dock användas som sökbegrepp i ärende som gäller ändring av beslut som grundar sig på felaktig program- mering.
Verkställighetsföreskrifter
7 & Föreskrifter om hur lagen (1993:000) om socialförsäk- ringsregister skall verkställas i fråga om dagersättningsregi- stret samt föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
3. Förslag till Förordning om pensionsregister
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter om ett person- register som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
2 5 För de ändamål som anges i 3 & skall de allmänna försäk- ringskassoma föra ett pensionsregister.
Registrets ändamål
3 5 De allmänna försäkringskassoma får använda pensions- registret för handläggning av ärenden om rätt till och utbe- talning av
1. folkpensionsförmåner enligt 5—9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och motsvarande äldre bestämmelser,
2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstill- skott,
3. pensionstillägg enligt lagen (1990z773) om särskilt pen- sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
4. hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
5. särskilt kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension,
6. tilläggspension enligt 11-15 kap. lagen om allmän försäk— ring och motsvarande äldre bestämmelser,
7. bilstöd enligt lagen (1988:360) om handläggning av åren- den om bilstöd till handikappade,
8. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäk- unga
9. förmåner enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- nng, 10. förmåner enligt lagen ( 1977:265) om statligt personskade- skydd och lagen (1977 :267) om krigsskadeersättning till sjö-
man.
Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg- ning av ärende om överklagande av allmän försäkringskassas eller domstols beslut i ärende som avses i första stycket. Detsamma gäller verkets begäran om ändring av försäkrings— kassas beslut i sådana ärenden.
Övrig användning av pensionsregistret
4 9 I fråga om tillsyn, uppföljning och utvärdering samt framställning av statistik finns föreskrifter i Så lagen ( l993:000) om socialförsäkringsregister.
Riksförsäkringsverket får använda pensionsregistret för uträkning av kommuns kostnad för kommunalt bostadstillägg enligt lagen (l962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och för särskilt kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1991: 162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension. Verket får också använda registret för beräkning av det statsbidrag som tillkommer kommunen för kostnader för kommunalt bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg.
5 & Statens löne— och pensionsverk får använda pensionsre- gistret för handläggning där av ärenden om utbetalning av förmåner som anges i 3 5 första stycket 1—6, 8 och 9 och för samordning av avtalspensionsförmåner.
6 & Kommunernas pensionsanstalt får använda pensionsre— gistret för handläggning där av ärenden om utbetalning av förmåner som anges i 3 5 första stycket 1—6 och för samord- ning av avtalspensionsförmåner.
Terminalåtkomst
7 & Statens löne- och pensionsverk samt Kommunernas pen- sionsanstalt får ha terminalåtkomst till pensionsregistret för uppgifter som behövs där för de ändamål som anges i 5 re- spektive 6 55.
Utlämnande av uppgifter
8 & Utlämnande av uppgifter i pensionsregistret på medium för automatisk databehandling får ske för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till följande mottagare.
Mottagare
Kommuns socialnämnd
Riksskatteverket
Statens räddningsverk
Värnpliktsverket
Uppgifter
Uppgifter om storleken av förmåner som anges
135
Avdrag för preliminär och kvarstående skatt, pensionskoder för be- räkning av pensions- grundande inkomst och underlag för preliminär- skattsedel, skatteavdrag och avdrag för kvarstå- ende skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta samt upp— gifter om utbetald skat- tepliktig förmån
Uppgifter huruvida civilförsvarspliktiga uppbär förtidspension eller sjukbidrag
Uppgifter huruvida svenska män som un- der året fyller 17 år och värnpliktiga upp— bär förtidspension eller sjukbidrag
Ändamål
För beräkning av bi- drag och avgifter i
ärende enligt social- tjänstlagen (1980: 620)
För taxering och upp— börd av skatt samt be— räkning av pensions— grundande inkomst
För inkallelse till ci- vilförsvarstjänstgöring
För inkallelse till värn- pliktstjänstgöring
Försäkringsgivare av tjänstepensionsförsäk— ringar som gmndar sig på eller annars följer av kollektivavtal
Pensionsskyddscent-
ralen i Finland
Bank
Den som bedriver bank- giroverksamhet
Den som bedriver post— giroverksamhet
Uppgifter om folk- och tilläggspension
Uppgifter om pen- sionspoäng och om tilläggspension
Uppgifter om utbetal- ningar till bankkonton
Uppgifter om utbetal- ningar till bankgiro- konton
Uppgifter om utbetal- ningar till postgirokon- ton
För beräkning av tjäns- tepension och för infor- mation om rätt till folk- och tilläggspension
För underrättelse till finska medborgare i Finland att rätt till
svensk tillläggspension föreligger
För utbetalning av för- måner som anges i 3 &
För utbetalning av för- måner som anges i 3 5
För utbetalning av för- måner som anges i 3 &
Att uppgifter i pensionsregistret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling om uppgifterna skall användas för forskning och för framställning av statistik följer av 14 5 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
Sökbegrepp
9 5 Vid handläggning av ärenden som anges i 3 5 får som sökbegrepp inte användas uppgifter som avses i 8 & andra stycket 1—8 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister. Uppgifterna får dock användas som sökbegrepp i ärende som gäller ändring av beslut som grundar sig på felaktig program-
mering.
Verkställighetsföreskrifter
10 & Föreskrifter om hur lagen (1993:000) om socialförsäk- ringsregister skall verkställas i fråga om pensionsregistret samt föreskrifter för verkställighet av denna förordning med- delas av Riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
4. Förslag till Förordning om bidragsregister
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 & Denna förordning innehåller föreskrifter om ett person- register som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (19931000) om socialförsäkringsregister.
2 & För de ändamål som anges i 3 & skall de allmänna försäk- ringskassoma föra ett bidragsregister.
Registrets ändamål
3 5 De allmänna försäkringskassoma får använda bidrags- registret för handläggning av ärenden enligt
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. lagen (1964:143) om bidragsförskott,
4. lagen (l984:1095) om förlängt bidragsförskott till stude- rande,
5. lagen (1984: 1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, 6. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
7. lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn.
Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg- ning av ärende om överklagande av allmän försäkringskassa eller domstols beslut i ärende som avses i första stycket. Detsamma gäller verkets begäran om ändring av försäkrings- kassas beslut i sådana ärenden.
Utlämnande av uppgifter
4 & Utlämnande av uppgifter i bidragsregistret på medium för automatisk databehandling får ske för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan till följande mottagare.
34 F örfattningsfårslag Mottagare
Kommuns socialnämnd
Kronofogdemyndigheten
Riksskatteverket
Bank
Den som bedriver bank- giroverksamhet
Den som bedriver post- giroverksamhet
Uppgifter
Uppgifter om storleken av bidrag som avses i
35
Uppgifter om storleken av bidrag som avses i 3 5 3 och 4
Uppgifter för vem bi- drag betalas ut
Uppgifter om utbetal— ningar till bankkonton
Uppgifter om utbetal- ningar till bankgiro— konton
Uppgifter om utbetal- ningar till postgirokon— ton
SOU 1993: 11 Ändamål
För beräkning av bi- drag och avgifter i ärende enligt social- tjänstlagen (1980: 620) samt för utbetalning av bidrag som avses i 3 & närkommunärbidrags— mottagare
Handläggning av åren- den om fördelning och avräkning efter införsel och utmätning för un— derhållsbidrag
Kontroll av utbetalning För utbetalning av bi- drag som avses i 3 5
För utbetalning av bi— drag som avses i 3 5
För utbetalning av bi- drag som avses i 3 &
Att uppgifter i bidragsregistret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling om uppgifterna skall användas för forskning och för framställning av statistik följer av 14 5 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
Sökbegrepp
5 5 Vid handläggning av ärenden som anges i 3 & får som sökbegrepp inte användas uppgifter som avses i 8 5 andra stycket 1—8 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
Uppgifterna får dock användas som sökbegrepp i ärende som gäller ändring av beslut som grundar sig på felaktig program- mering.
Verkställighetsföreskrifter
6 & Föreskrifter om hur lagen (l993:000) om socialförsäk- ringsregister skall verkställas i fråga om bidragsregistret samt föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
5. Förslag till Förordning om familjebidragsregister
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter om ett person- register som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
2 5 För de ändamål som anges i 3 5 skall de allmänna försäk- ringskassoma föra ett familjebidragsregister.
Registrets ändamål
3 5 De allmänna försäkringskassoma får använda familjebi- dragsregistret för handläggning av ärenden om rätt till och utbetalning av familjebidrag enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.
Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg- ning av ärende om överklagande av allmän försäkringskassas eller domstols beslut i ärende som avses i första stycket. Detsamma gäller verkets begäran om ändring av försäkrings— kassas beslut i sådana ärenden.
Utlämnande av uppgifter
4 & Utlämnande av uppgifter i familjebidragsregistret på medium för automatisk databehandling får ske för de ändamål och iden utsträckning som anges nedan till följande mottaga— re.
Mottagare Uppgifter Ändamål
Riksskatteverket Uppgifter om utbetalt För taxering och upp— näringsbidrag börd av skatt
Bank Uppgifter om utbetal— För utbetalning av få-
ningar till bankkonton miljebidrag
Den som bedriver bank- Uppgifter om utbetal- För utbetalning av fa-
giroverksamhet ningar till bankgiro- miljebidrag
konton Den som bedriver post- Uppgifter om utbetal- För utbetalning av fa- giroverksamhet ningar till postgiro- miljebidrag
konton
Att uppgifter i familjebidragsregistret får lämnas ut på me- dium för automatisk databehandling om uppgifterna skall användas för forskning och för framställning av statistik följer av 14 5 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
Verkställighetsföreskrifter
5 & Föreskrifter om hur lagen (1993:000) om socialförsäk— ringsregister skall verkställas i fråga om familjebidragsregist- ret samt föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
6. Förslag till Förordning om register för yrkesskadelivräntor och frivillig pensionsförsäkring
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter om ett person- register som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister.
2 5 För de ändamål som anges i 3 5 skall Riksförsäkrings- verket föra ett register för yrkesskadelivräntor och frivillig pensionsförsäkring.
Registrets ändamål
3 & Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg— ning av ärenden om rätt till och utbetalning av förmåner enligt 1. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvaran- de äldre bestämmelser, 2. de bestämmelser som anges i punkten 1 övergångsbestäm- melsema till lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, 3. de bestämmelser som anges i punkten 1 övergångsbestäm— melsema till lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, 4. de bestämmelser om frivillig pensionsförsäkring som anges i 22 kap. lagen ( 1962:381) om allmän försäkring i dess lydel— se före den 1 januari 1981.
Riksförsäkringsverket får använda registret för handlägg- ning av ärende om överklagande av domstols beslut i ärende som avses i första stycket.
Övrig användning av registret
4 & Statens löne— och pensionsverk samt Kommunernas pen- sionsanstalt får använda registret för samordning av förmåner som anges i 3 5 1—3 med avtalspensionsförmåner.
Terminalåtkomst
5 5 De allmänna försäkringskassoma får ha terminalåtkomst till uppgifteri registret som gäller ärenden som avses i 3 5 1- 3. Statens löne- och pensionsverk samt Kommunernas pen- sionsanstalt får ha terminalåtkomst till registret för de ända- mål som anges i 4 5.
Utlämnande av uppgifter
6 & Utlämnande av uppgifter i registret på medium för auto- matisk databehandling får ske för de ändamål och i den ut- sträckning som anges nedan till följande mottagare.
Mottagare Uppgifter Ändamål Riksskatteverket Avdrag för preliminär För taxering och upp- och kvarstående skatt, börd av skatt skatteavdrag och av- drag för kvarstående skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta samt upp- gifter om utbetald skat— tepliktig förmån Bank Uppgifter om utbetal- För utbetalning av för- ningar till bankkonton måner som anges i 3 & Den som bedriver bank- Uppgifter om utbetal- För utbetalning av för- giroverksamhet ningar till bankgiro- måner som anges i 3 &
konton
Den som bedriver post- Uppgifter om utbetal- För utbetalning av för- giroverksamhet ningar till postgirokon- måner som anges i 3 & ton
Att uppgifter i registret får lämnas ut på medium för auto- matisk databehandling om uppgifterna skall användas för forskning och för framställning av statistik följer av 14 & lagen (l993:000) om socialförsäkringsregister.
Sökbegrepp
7 & Vid handläggning av ärenden som anges i 3 5 får som sökbegrepp inte användas uppgifter som avses i 8 5 andra stycket 1—8 lagen (1993:000) om socialförsäkringsregister. Uppgifterna får dock användas som sökbegrepp i ärende som gäller ändring av beslut som grundar sig på felaktig program- mering.
Verkställighetsföreskrifter
8 & Föreskrifter om hur lagen (1993:000) om socialförsäk— ringsregister skall verkställas i fråga om registret samt före- skrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
1. Inledning
1.1. Direktiven
Genom beslut den 4 oktober 1990 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda och lägga fram förslag till författnings- reglering av personregister på socialförsäkringsområdet.
I direktiven (dir. 1990:59) anförs bl.a. följande.
Behovet av en författningsreglering av socialförsäkringens datare- gister har aktualiserats bl.a. i samband med det planerade lokala Sjukförsäkringsregistret. De uppgifter som registreras om den för- säkrade kan emellertid vara av mycket känslig karaktär, vilket ställer särskilda krav på integritetsskydd. Jag anser att riksdagen genom lagstiftning bör ta ställning till regleringen av de ADB- baserade personregister som är aktuella i sammanhanget. En ökad mängd information i det planerade lokala Sjukförsäkringsregistret medför också större risk för intrång i den enskildes integritet. Även när det gäller övriga personregister inom socialförsäkringsområdet bör en lagreglering komma till stånd.
Det bör uppdras åt en särskild utredare att utarbeta förslag till de författningsregler som behövs.
En princip i datalagen är att ett personregister endast får inrättas och föras som stöd i den registeransvariges verksamhet. När det gäller myndigheter och liknande organ regleras verksamheten i allmänhet genom lagar och andra författningar. Sådana författningar bildar ramen för den personregistrering som bör få förekomma. Syftet med en registerlag är att utifrån sådana bestämmelser närma- re reglera personregistreringen.
Utgångspunkten för det nu föreslagna utredningsarbetet är gällan- de bestämmelser på socialförsäkringsområdet. Vidare bör en ut- gångspunkt för arbetet vara att för de register som omfattar ett stort antal registrerade personer och har ett integritetskänsligt innehåll, bestämmelser skall meddelas i form av lag.
Inom socialförsäkringen gäller den s.k. socialförsäkringssekretes-
sen i 7 kap. 7 & sekretesslagen. Här gäller det raka skaderekvisitet, vilket innebär att offentlighet är huvudregel. Sekretess gäller om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närståen- de lider men om uppgiften röjs. Med hänsyn till sekretessreglernas nära samband med en registerlagstiftning skall i utredningsupp- draget ingå att se över regleringen av sekretesskyddet för känsliga personuppgifter. I detta sammanhang bör även behandlas hur sekre- tesslagen förhåller sig till utlämnande av uppgifter till andra organ än myndigheter.
Av grundläggande betydelse är att en registerlag garanterar det skydd som bör gälla till förmån för den enskilde i dennes förhållan- de till olika myndigheter. Personregistrering får inte medföra otill- börlig kränkning av den enskildes personliga integritet. Detta är en grundläggande förutsättning som skall gälla även då krav på ökad datorisering framförs för att få effektivare verksamhet på olika områden. Konsekvenserna för andra intressen som insynsbehov och forskningens behov måste också beaktas. Här är det viktigt att ana- lysera gallringsfrågorna och överväga om de olika urvalsmetoder som anges i propositionen (l989/90:72) om arkiv m.m. bör till- lämpas.
Utredaren bör främst lämna förslag rörande lagreglering av följ an- de frågor som direkt hänger samman med den personliga integrite- ten:
- registerändamål - registerinnehåll
— ansvar och förfoganderätt
- terminalåtkomst
- uppgiftslämnande på ADB-medium - bevarandetid och gallring - begränsningar av bearbetningsmöjligheter - krav på krypteringssystem eller andra skyddsmekanismer för viss användning.
Utredaren bör särskilt noggrant analysera frågor om direkttillgång till uppgifter via terminal.
Utredaren bör även belysa vilken betydelse försåkringskassornas organisation kommer att få för integritetsskyddet enligt datalagen och sekretesslagen.
Utredningens direktiv bifogas i sin helhet som bilaga 1.
1.2. Utredningsarbetet och slutbetänkandet
Vi startade vårt arbete i slutet av november 1990 och har mot bakgrund av vad som anförs i direktiven indelat arbetet i två etapper. Iden första etappen, som i februari 1991 redovisades i delbetänkandet (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregis— ter, lämnade vi förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma.
I den andra och avslutande etappen, lägger vi nu i detta be- tänkande fram förslag till författningsreglering av centrala dataregister inom socialförsäkringsområdet. I vårt delbetän- kande Lokala sjukförsäkringsregister finns vissa avsnitt av bakgrundskaraktär som har betydelse även för de frågor som behandlas i detta betänkande. Eftersom det första betänkandet finns tillgängligt endast i begränsad upplaga redovisar vi dessa avsnitt med vissa redaktionella ändringar även i detta betän- kande.
Under arbetet i denna etapp har studiebesök gjorts hos Riks- försäkringsverkets ADB—avdelning i Sundsvall. ADB—avdel- ningen har lämnat information om avdelningens verksamhet inom socialförsäkringsområdet. Sekretariatet har vidare besökt Kommunernas pensionsanstalt i Stockholm och Stockholms läns allmänna försäkringskassas lokalkontor på Östermalm. Kommunernas pensionsanstalt har redovisat handläggningen av ärenden där rörande utbetalning av socialförsäkringsförmå— ner och samordning av avtalspensioner samt lämnat infor— mation om pensionsanstaltens anslutning av terminal till so- cialförsäkringens pensionsregister. Lokalkontoret på Öster— malm har lämnat information om hur pensionsärenden hand- läggs i dag.
Vi har också träffat företrädare för Folkhälsodatagruppen, som lämnade synpunkter på de frågeställningar vi enligt direktiven skall beakta.
Även i den andra etappen har utredningen samrått med Datainspektionen, Datalagsutredningen (Ju 1989:02), Riksar- kivet och Riksförsäkringsverket.
få MMMWM |; 114938??? "1:11: '. .:..qp. '? hellre—1124 Hmmm MWMMHU &!
vill rimleltfh nu | | Fi|i| _||1' " - _ M.:. | de harm 2511me ' | ' , lp, k155.161): när anslutet? al:". llllBl' dt-nhnu 1.117? . _,å'! ED,,EIIOE batik! VB lämnad]!!!
.nlltl | . .
|||.tl || Manthw'td mm! mmwnmlt WWW-””åh ”3191 W tint' .et lngll ulf palm. ,_' 3830—1113? 333351! 11111 1295 11,81??? tebrrmiaåladlab i mmnupwrtu. | 42. WMMHMWHH 3.918 lö't' ||| stamnät aut m ningen förhåller air; :ill [fläta-nm: an'|u,-p1|"|hu1 dimma! SMHS ab 'ln nemurht. |||. ett antal) inn iv 133355! ringaste ebtrmttlzvs 1100 511.115 mb]
iw etumlllig; .|tl .| lamm mgmwgnmam' #11? 311110? mmi ehm Amman,-|| H'r 115113 twin?! Mätninghätm nom ulzigsrsteb
”="” |||11.|,.-,||||.,|.|,,, 1711 || 111311 115101 " mami. simtur emma!” |__'|||r||g..|11||—||.._1.|| . _| _ |'||- _.
|;r11nrm3'indreulra' . -_'| ' . amma-1111; Mmmm 'l| .ttt'irlldnn Vanilj-kernel $'"-' * " I lh'nlitt|-113|tuhd||'|n' . | ' || . . - , lull- _i Mil-ligamat- 1111 tl| riten- lh. nr: 1 |||-151 |||—|..1151111n11l1-gw -.| 111,11. | p..., _ ...twnwemnohifsmtamlt Mm. Jahve—EGP. rename" | gnmlehve—HEA WWZQHW tema-111. naanwmtmmmamtmt mttmil wi will .|.. 11,11 11... | ...i—||| WW immatrimmhtumm - tm. mbtl_!1018 den 1111ng i Hammaren matsal.-mu! . ”,,,,” m,... .,mmmo in Miano! Farmaci-115315! mimmi nit "' mmm-|. ||| 11.113an tumba: nirl Mamman:—q mmm ' Hun, |”... '.!. mm '!LgnlMUSMMTHJMHl-Fh || '. .M'rtån-rrnw'f lamm mm bmw: vs gatunamn; 11111 '|- Wm.- mu % =mlmsptimulenn mbtammiansq 1:10 .'||._|,,|unm|:lu1ut Mmm migmmoimm mum ..." |MH'NW-FH ||' ' | | Wilma nonsmm'lnimtmäluu'l , 'lwmwywllupttwnm Hummelmume när aa,-j” ' ”511 mwmmmm 11111 autre-uma ratten tai—.te en .wmttn ,. mama Mmmm-mma . '_I'l'm Wahl,, ':'-||" n.'._*j.1"l_I-l'|r [laula W mull—tre tr mamman-um emm—bm: mb | " ',. _ 11.111- We ||' | ' _ |.- , , .; . _ ' jt." . www emm ' ligamål—11.21.1135”_..-|..,|I|._r .,.r.|...|.,,.,,, |
2. Socialförsäkringens administration
2.1. Allmänt
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma administrerar den allmänna försäkringen, som omfattar sjuk- försäkring (sjukvärdsersättning samt sjukpenning— och för- äldrapenningförmåner), folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Verket och försäkringskassoma har även hand om delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkrlng, allmänna barnbidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning till smittbärare, ersättning för vård av närstående och liknande förmåner.
Försäkringskassoma handlägger de enskilda ärendena medan Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet med tillsynsansvar över försäkringskassomas verksamhet.
Det finns 25 allmänna försäkringskassori Sverige. För varje landsting och varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det finnas en försäkringskassa. En försäkringskassas verksamhetsområde får dock, om regeringen så bestämmer, omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss sagts. Försäkringskassoma är självständiga offent- ligrättsliga organ, för vilka regeringen fastställer firma. I varje försäkringskassa skall det finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. I försäkringskassan skall det finnas en direktör som leder arbetet i enlighet med styrelsens anvisningar.
Försäkringskassoma har en gemensam organisation, Försäk— ringskasseförbundet, som är intresse—, service- och arbets- givarorganisation.
Försäkringskassomas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom försäkrings- och bidragsområdet.
Beslut i ett enskilt ärende fattas i regel av en tjänsteman vid försäkringskassan. Vissa ärenden som typiskt sett är av kom- plex natur och har inslag av skälighetsprövning samt har stor betydelse för den enskilde avgörs av en socialförsäkrings- nämnd.
Beslut som har fattats av en tjänsteman skall enligt 20 kap. 10 & lagen (1962:381) om allmän försäkring i princip om- prövas av försäkringskassan om det begärs av den beslutet angår. I vissa fall skall omprövningen göras av en socialför— säkringsnämnd. Omprövning skall begäras inom två månader från det den försäkrade fick kännedom om beslutet. Försäk- ringskassan har därutöver enligt 20 kap. 10 a 5 lagen om allmän försäkring möjlighet att under vissa förutsättningar ändra ett beslut som blivit oriktigt t.ex. på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning.
Försäkringskassomas beslut kan överklagas. En försäkrings- kassas beslut i socialförsäkringsärenden överklagas till läns— rätt. Länsrätts beslut överklagas till kammarrätt. Försäkrings- överdomstolen är för närvarande högsta instans för socialför- säkringsmålen.
I 18 kap. 1 5 lagen om allmän försäkring anges att försäk- ringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erfor- derligt.
Enligt Riksförsälq'ingsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allmänna försäkringskassoma skall det finnas minst ett lokalkontor i varje kommun. Om det finns fler än ett kontor i en kommun skall lokalkontorsområdena omfatta en eller flera församlingar. Awikelse från denna indelningsgrund kan medges av verket.
Varje lokalkontor har en kontorschef. I övrigt kan organisa- tionen fritt anpassas till de lokala förutsättningarna. Vanligen är kontoren uppdelade i en eller flera sektioner för sjukförsäk- rings-, utrednings—, pensions- resp. bidragsfunktionema. Med utredningsfunktion avses här handläggning av långa sjukfall, rehabilitering och förebyggande verksamhet, beredning och beslut i förtidspensionsärenden, arbetsskadeärenden samt handikappersättnings- bilstöds- och vårdbidragsärenden. På många håll går utvecklingen mot en indelning med särskilda enheter för stöd till barnfamiljer, ersättning vid ålderdom resp. insatser vid sjukdom och ohälsa.
Sjukförsäkringsärenden handläggs vid lokalkontoren. Inom
försäkringskassoma pågår ett utvecldingsarbete där målet är att i princip all individinriktad handläggning av försäkrings- ärenden skall förläggas till försäkringskassomas lokalkontor. Så gott som alla försäkringskassor har genomfört en decentra- lisering av utredningsärendena under år 1991. Inom pensions— och bidragsområdet väntas decentraliseringen vara slutförd senare. Kvar på regional nivå kommer i en del fall att ligga vissa pensionsberäkningar.
Riksförsäkringsverket skall svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassomas verksamhet samt verka för att socialförsäkrings— och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist. Verket skall även meddela de före- skrifter enligt givna bemyndiganden och de allmänna råd som fordras för tillämpning av lagstiftningen inom rättsområdet och för att säkerställa en effektiv resursanvändning och ad— ministration. Vidare skall verket följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsa- nordningamas effekter för individ och samhälle.
Riksförsäkringsverket svarar för handläggning av ärenden enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsva— rande äldre författningar. Rätten till sjukpenning enligt dessa äldre författningar avgörs dock i vissa fall av försäkrings- kassoma. Försäkringskassoma har även på grund av särskilt uppdrag hand om utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dag- penning och familjebidrag till den som tjänstgör inom totalför— svaret. Kassorna handhar också frågor om särskilt bidrag till ensamförälder avseende tiden januari 1991 — december 1993 med anledning av slopad skattereduktion.
Riksförsäkringsverket administrerar den frivilliga pensions- försäkringen, som är en särskild försäkringsform.
Riksförsäkringsverket får, även till förmån för enskild part, överklaga försäkringskassas och allmän förvaltningsdomstols beslut samt begära ändring av försäkringskassas beslut enligt 20 kap. 10 a 5 lagen om allmän försäkring. Verket är alltid part i mål som överklagats till Försäkringsöverdomstolen.
2.2. Innehållet i nuvarande centrala personregister
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns idag en central dataanläggning med stordatorer och databaser vid Riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall. Till dato- rerna är terminaler på de olika försälo'ingskassekontoren anslutna via ett gemensamt kommunikationsnät. Terminalema är numera av persondatortyp. De är hopkopplade i lokala nätverk och utnyttjas i huvudsak som terminaler mot de cen— trala datorerna i Sundsvall.
Försäkringskassoma, som handlägger och beslutar i de en- skilda ärendena, utnyttjar det centrala datasystemet huvud— sakligen för beräkning, beslutsexpedition och utbetalning. Även Riksförsäkringsverket utnyttjar detta system vid hand- läggning av ärenden; i första hand om yrkesskadeförsäkring och frivillig pension. För administrationen av socialförsäk- ringsförmånema och de anslutande bidragssystemen finns ett flertal personregister i det centrala datasystemet. Personregist- ren förs i enlighet med tillstånd och/eller licens av Datain- spektionen. Riksförsäkringsverket har registeransvaret för dessa personregister.
De administrativa personregistren utgörs av registret för sjuläörsäkringssystemet, för bidragssystemet och för pensions- systemet. På senare tid har tillkommit register för nya ersätt- ningsförmåner som t.ex. bilstöd till handikappade, försäkring mot kostnader för sjuklön och familjebidrag till värnpliktiga m.fl. Dessa register förs i särskilda databaser. Också andra typer av administrativa register finns i det centrala datasyste- met, t.ex. ärendediarier för vissa enheter vid Riksförsäkrings- verket.
Utöver de administrativa registren finns i det centrala data- systemet ett flertal särskilda forsknings- och statistikregister.
I de administrativa registren som förs vid ADB-avdelningen i Sundsvall registreras uppgifter för utbetalning av förmåner eller bidrag. Vissa förmåner, t.ex. sjukvårds— och tandvårds- ersättningar, utbetalas dock inte genom Sundsvallsdatom utan direkt av resp. försäkringskassa. Utbetalningarna bokförs då i det statliga redovisningssystemet, System S, på samma sätt
som försäkringskassans övriga utbetalningar för t.ex. lokal— hyra och inköp.
2.3. De administrativa personregistren 2.3.1 Allmänt
I detta sammanhang avses med Sjukförsäkringssystemet ad- ministrationen av den allmänna sjukförsäkringen, dvs. sjuk- penning , havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner, vissa förmåner enligt lagen (1991:1047) om sjuklön samt ersättningar såsom smittbärarersättning, ersättning vid närstå- endevård, sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Också den frivilliga sjukpenningförsäkringen ingår. Systemet om- fattar även utbildningsbidrag, dagpenning till värnpliktiga m.fl. och kontant arbetsmarknadsstöd samt försäkring mot kostnader för sjuklön. Systemtekniskt finns det tre centrala register inom Sjukförsäkringssystemet; ett register som inne- håller uppgifter om förmåner som angetts ovan, sjulg'örsäk— ringsregistret, ett register som innehåller uppgifter om sj uklö— neaviseringar från arbetsgivare, SLA V—registret, samt ett regis- ter som innehåller uppgifter om försäkring mot kostnader för sjuklön, register för försäkring för småföretagare.
Bidragssystemet omfattar allmänna barnbidrag och bidrags- förskott, förmedling av underhållsbidrag och kravverksamhet avseende underhållsbidrag. Systemet omfattar även vissa adoptionsbidrag. Systemtekniskt finns ett centralt register för hela bidragssystemet, bidragsregistret.
Pensionssystemet används av försäkringskassoma för ad- ministration av den allmänna pensionsförsäkringen, beräkning av allmän tilläggspension med hjälp av pensionspoängregist- ret, registrering och utbetalning av delpension samt registre- ring och utbetalning av arbetsskadelivränta. Systemet används av Riksförsäkringsverket för registrering och utbetalning av yrkesskadelivränta och frivillig pensionsförsäkring. System- tekniskt finns det tre centrala register inom pensionssystemet. Ett register som innehåller uppgifter om pensionstagare med allmän pension, pensionsdatabasen, ett som innehåller upp- gifter om delpension, arbets— och yrkesskadelivräntor och frivillig pensionsförsäkring, DALF—basen, samt ett register
som innehåller uppgifter om pensionspoäng , poängdatabasen. De nya ersättningsförmånema bilstöd till handikappade och familjebidrag till värnpliktiga m.fl. administreras med hjälp av register i var sin databas. Bilstödsregistret är i den prak- tiska hanteringen knutet till pensionssystemet medan registret för familjebidrag har knutits till bidragssystemet. Härutöver finns administrativa personregister för socialför— säkringen i form av ärendediarier för ombudsenhetema resp. yrkesskade— och avgiftsenheten vid Riksförsäkringsverket.
2.3.2. Registrens funktion
De administrativa registren används av försäkringskassoma huvudsakligen för beräkning och utbetalning av ersättningar samt för beslutsexpedition.
I datasystemet finns funktioner som medger att beslut kan utfärdas automatiskt eller att blanketter, t.ex. förfrågningar, kan skickas ut automatiskt. I systemet finns även inlagda kontrollfunktioner som ger försäkringskassan meddelande om att uppgift tillförts registret som kan tänkas vara av betydelse för fråga rörande en försäkrad eller som kan tänkas påkalla en närmare utredning av försäkringskassan. I registren finns också möjlighet att lägga in bevakningsfunktioner. När viss tid eller visst förhållande inträtt får försäkringskassan då meddelande härom.
Omräkning av förmåner till följd av höjning av basbeloppet eller av andra ersättningsnivåer sker ofta automatiskt med utnyttjande av registrerade uppgifter i personregistren.
Särskilt i pensionssystemet finns datarutiner som innebär att i stort sett hela ärendehandläggningen sker automatiskt och maskinellt. Det gäller bl.a. beviljande och beräkning av ål- derspension för den som blir 65 år.
Dataregistren uppdateras löpande med uppgifter som matas in av försäkringskassoma. Registren tillförs även uppgifter från externa dataregister. Registren uppdateras t.ex. regel- bundet med uppgifter från Riksskatteverket, Kriminalvårdssty- relsen, Värnpliktsverket och arbetslöshetskassornas medlems— register. Vissa uppgifter kan vara avsedda att tillföras en särskild databas medan andra är avsedda för alla registren.
Riksskatteverket lämnar på magnetband bl.a. folkbokförings— uppgifter och underlag för preliminärskatteavdrag. Uppgifter
motsvarande preliminärskattesedeln lämnas en gång om året och därefter lämnas ändringsuppgifter löpande under året. Uppgifterna läses först av i sjukförsäkringsregistret som tillförs de uppgifter som är aktuella för detta register. Där— efter läses uppgifterna av i pensionsregistret, som tillförs de uppgifter som är aktuella för där registrerade personer. Folk— bokföringsuppgifter kontrolleras först mot motsvarande upp- gifteri sj ukförsäkringsregistret. Det godkända materialet läses därefter av i de olika registren på samma sätt som skatteupp- gifterna.
Samkömingar sker mellan pensions—, bidrags-, sjukförsäk— rings- och familjebidragsregistren för att uppgifter skall kunna överföras från ett av registren till de andra och för kontroll av att uppgifter som finns i flera register överensstämmer. I de fall personuppgifter m.m. ännu inte tillförts pensions-, bidrags— eller familjebidragsregistren finns dessutom en rutin som innebär att grundläggande uppgifter om de registrerade personerna kan hämtas från sjukförsäkringsregistret.
Personregistren kan användas också för maskinell utskrift av kontrolluppgifter o.d.
2.3.3. Sjukförsäkringssystemet Sjukförsäkringsregistret
Sjukförsäkringsregistret omfattar samtliga i Sverige bosatta personer över 15 år, för närvarande ca 7,4 miljoner personer. Registret omfattar även andra personer som erhållit dagersätt- ning under året och personer som avförts från registret. I en särskild del av registret antecknas uppgifter om barn som är yngre än 17 år, för närvarande ca 1,9 miljoner (barnregistret för föräldrapenningförmåner).
Sjukförsäkringsregistret används för att administrera den allmänna sjukförsäkringen inkl. föräldraförsäkring och rehabi- litering samt smittbärarersättning, ersättning vid närstående- vård, sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Registret används även för att administrera utbildningsbidrag, dagpen— ning till värnpliktiga m.fl., kontant arbetsmarknadsstöd och kostnader för sjuklön som avses i 16 & lagen om sjuklön ävensom ersättning enligt 20 & samma lag.
För varje registrerad person innehåller sjukförsäkringsre— gistret uppgift om personnummer, namn, adress (även vistel— seadress) och civilstånd. I registret anges även nationalitet för den som inte är svensk medborgare och i förekommande fall uppgift om fr.o.m. vilket år det svenska medborgarskapet har erhållits. Vidare anges vid vilken försäkringskassa vederbör- ande är inskriven och till vilket lokalkontor vederbörande hör samt uppgift om fr.o.m. när uppgifterna gäller.
I de fall personer har utvandrat eller anses obefintliga anges detta särskilt i registret liksom att personer som är inskrivna i försäkringskassa inte är folkbokförda i Sverige. Dessa perso- ner ingår i ett riksregister som finns hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Detta riksregister är således en del av det centrala sjukförsäkringsregistret.
Andra uppgifter som registreras är t.ex. makes personnum— mer, pensionsgrundande inkomst och uppgift om att särskild sekretessprövning skall göras.
I övrigt innehåller registret uppgift om sjukpenninggrundan- de inkomst och årsarbetstid. I registret noteras även förekomst av frivillig sjukpenningförsäkring. Uppgift för skatteavdrag anges i enlighet med avisering från Riksskatteverket. Vidare läggs spärrmarkeringar in om förhållanden som medför att den registrerade inte är berättigad till ersättning, t.ex. att han är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.
I registret noteras vilka utbetalningar som görs. Här finns uppgift bl.a. om utbetalningssätt (kontant, kontoinsättning etc.), vilket ersättningsslag och vilken tid utbetalningen avser. I registren anges bruttobelopp, skatteavdrag, utbetalt belopp m.m.
Riksskatteverket aviserar på datamedium nya och ändrade folkbokföringsuppgifter m.m. varje vecka. Det kan gälla uppgifter om t.ex. namn, adress, kyrkobokföringsförhållan— den, skatteuppgifter eller dödsfall. Riksskatteverket aviserar även om särskilt sekretesskydd för vissa personuppgifter resp. att sådant skydd skall upphöra.
Kriminalvårdsstyrelsen aviserar på datamedium tre gånger per vecka om intagning i resp. utskrivning från kriminalvårds- anstalt.
Varje vecka aviserar Värnpliktsverket på datamedium från verkets skilda personregister angående påbörjad resp. avslutad värnpliktstjänstgöring i form av grundutbildning. Motsvarande
uppgifter lämnas beträffande den som gör vapenfri tjänst. Vapenfristyrelsens personregister ingår i Värnpliktsverkets olika personregister.
Sjukförsäkringsregistret tillförs även uppgifter från krono- fogdemyndighetema om beslut om införsel och utmätning som skall beaktas vid utbetalning av ersättningsbelopp. Be- träffande införselbesluten anges dels om införseln avser un— derhållsbidrag eller annat, dels storleken på införselbeloppet och förbehållsbeloppet. Vad gäller beslut om utmätning anges om beslutet avser allmänt eller enskilt mål, vilket belopp som skall utmätas och storleken av utmätningsfritt belopp.
Centrala studiestödsnåmnden lämnar varje dag uppgift till sjukförsäkringsregistret om beviljade studiestöd, om studiestöd som inte utnyttjats och om studier som avbrutits. Registret tillförs även uppgifter från arbetslöshetskassornas medlems- register och de statliga lönesystemen (SLÖR m.fl.).
Sjukförsäkringsregistret tillförs dagligen uppgifter från bi— dragsregistret.
Från pensionsregistren överförs uppgifter dagligen till sjuk— försäkringsregistret om beviljade, ändrade och upphörda pensionsförmåner samt uppgift om dödsfall genom s.k. snabb- avisering. Uppgifter om egenpension från Statens löne— och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt samt delpen- sion överförs mänadsvis. Från DALF—basen överförs varje vecka uppgifter om beviljade och upphörda livräntor. I sam- band med avisering om partiell förtidspension (sjukbidrag) överförs även uppgift om sjukpenninggrundande inkomst enligt pensionsbeslutet.
En gång om året uppdateras sjukförsäkringsregistret med uppgift om fastställd pensionsgrundande inkomst m.m.
Sjuklöneaviseringar från arbetsgivare (SLAV-registret)
SLAV—registret används för att administrera anmälnings- och uppgiftsskyldighet för arbetsgivare enligt lagen om sjuklön. Sjuklön betalas ut av arbetsgivarna. Dessa skall lämna upp- gifter till försäkringskassoma dels om sjukfall som upphört inom sjuklöneperioden, dels om sjukfall som fortsätter efter
sjuklöneperiodens slut. Uppgifterna får lämnas skriftligen el- ler på ADB—medium. En ny databas har skapats för att ta emot och lagra dessa uppgifter.
Försäkring för småföretagare
Enligt 17 5 lagen om sjuklön kan en arbetsgivare, om han uppfyller vissa i lagen angivna förutsättningar, försäkra sig hos försäkringskassan för kostnader för sjuklön. Registret används för att administrera denna försäkring. Försäkrings- kassan håller registret aktuellt med särskilda uppdaterings- transaktioner för nya, ändrade och inte aktuella uppgifter.
2.3.4. Pensionsregistret
För pensionssystemet finns uppgifter i följande databaser:
— pensionsdatabasen
— DALF—basen (delpension, arbetsskadelivränta, yrkesska— delivränta, frivillig pension)
— poängdatabasen
I pensionsdatabasen finns för närvarande uppgifter om ca 2,2 miljoner personer, vilka uppbär någon form av allmän pen— sion, och i förekommande fall om deras makar eller barn, om avlidna som genererar någon form av allmän pension (barnpension, änkepension) och om personer som uppbär någon form av pension från Kommunernas pensionsanstalt, Statens löne- och pensionsverk eller yrkesskadelivränta. Data- basen uppdateras dagligen med uppgifter från försäkrings- kassoma, Statens löne- och pensionsverk, Kommunernas pen— sionsanstalt, Riksförsäkringsverkets yrkessskade- och avgifts- enhet samt veckovis med folkbokföringsuppgifter från Riks— skatteverket.
Pensionsdatabasen används för att administrera utbetalningen av allmän pension. I basen finns uppgifter om personer med ålderspension, förtidspension/sjukbidrag, omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension, barnpension, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och bamtillägg. Databasen används även för att skriva ut förhandsbesked om ålderspension till blivande 65-
åringar och att bevilja ålderspension maskinellt när personen fyller 65 år.
DALF—basen används för att administrera utbetalning av delpension, arbetsskadelivränta och livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre författningar. Också frivillig pension administreras här. Databasen innehål- ler uppgifter om alla personer som har beviljats sådana förmå- ner. Vid nybeviljande av en förmån kan försäkringskassan registrera uppgift om namn, utdelningsadress och postnum- mer, i annat fall hämtas uppgifterna automatiskt från sj ukför- säkringsregistret. Preliminärskatteuppgifter hämtas från sjuk— försäkringsregistret.
Registren uppdateras varje dag av försäkringskassan. Såvitt gäller yrkesskadelivränta sker uppdateringen av Riksförsäk- ringsverkets yrkesskade— och avgiftsenhet. Omräkning görs en gång per år i december med aktuella poänguppgifter. Namn och adressförändringar uppdateras en gång per vecka medan skatteuppgifter uppdateras en gång per år.
Uppgifter tillförs DALF-basen även från andra register. Vid beräkning och utbetalning av arbetsskadelivränta hämtas t.ex. uppgift om storlek av pension som skall samordnas med livräntan automatiskt från pensionsdatabasen.
DALF—basen används även för att administrera Riksförsäk- ringsverkets frivilliga pensionsförsäkring. I databasen finns uppgifter om alla som uppbär frivillig pension eller som har betalat in avgifter till den frivilliga pensionsförsäkringen, Antalet försäkringsinnehavare är ungefär 30 000, varav ca 15 000 uppbär pension. Registret uppdateras varje dag med uppgifter från Riksförsäkringsverkets enhet för frivillig pen- sionsförsäkring.
I poängdatabasen lagras uppgifter om pensionspoäng m.m. Databasen används också för att ta fram prognoser som an— vänds till att beräkna framtida avgifter för allmän tilläggspen- sion. Databasen omfattar försäkrade födda år 1910 eller sena- re för vilka det för något år beräknats pensionsgrundande inkomst. Även försäkrade födda före år 1910, som inte bevil- jats ålderspension och för vilka uppgift om pensionsgrundande inkomst finns, är registrerade. Registret omfattar också för— säkrade som har ett yrkesskadeärende samt undantagande från allmän tilläggspension eller återkallande av sådant undantag- ande. Registret omfattar för närvarande ca 7,3 miljoner perso—
ner (levande och avlidna). Registret uppdateras dagligen med uppgifter från försäkringskassoma. Registret uppdateras varje vecka med uppgifter från folkbokföringen beträffande änd- ringar i pensionsgrundande inkomst.
I december varje år lämnar Riksskatteverket på magnetband uppgift om pensionsgrundande inkomst som skattemyndighet beräknat för föregående år. Genom ett särskilt uppdaterings- program omvandlas uppgiften om pensionsgrundande inkomst samtidigt till pensionspoäng som registreras i poängdatabasen. Fr.o.m. år 1960 anges också om och för vilket är s.k. vårdår tillgodoräknats. Poängdatabasen innehåller även uppgifter för utländska sjömän, för vilka det för något år beräknats pen- sionsgrundande inkomst. I december varje år uppdateras basen med uppgifter om sjukpenninggrundande inkomst från sj ukförsäkringsregistret. Från DALF-basen överförs uppgifter om beviljad eller upphörd livränta och om beviljad eller avslagen ansökan om delpension. Riksförsäkringsverket er— håller varje vecka ett magnetband från Riksskatteverket med uppgifter om omdebitering och ändrad pensionsgrundande inkomst.
Årligen görs en maskinell omräkning av de tilläggspensioner i form av ålderspension och förtidspension som beviljats provisoriskt under året. Den pensionspoäng pensionstagaren erhållit vid uppdatering av den pensionsgrundande inkomsten används tillsammans med övriga poänguppgifter i poängdata— basen för ny beräkning av tilläggspensionen.
Enligt 17 kap. 1 5 andra stycket lagen om allmän försäkring skall ersättning kunna utbetalas till myndighet för utgivet socialbidrag. För att maskinell utbetalning skall kunna ske har uppgifter om myndigheters namn, adress och postgirokonto lagts upp i pensionsdatabasen.
Maskinell avisering till blivande ålderspensionär görs må- nadsvis. Detta görs två och en halv månad före 65-årsmåna- den och grundas på uppgifter som hämtas från sjukförsäk- ringsregistret och uppgifter i pensionsdatabasen.
I pensionsdatabasen finns även uppgifter för beräkning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Här finns till att börja med uppgifter om kommunala grunder för kommunalt bostadstillägg och uppgifter på riksnivå om bl.a. schabloner för hushållsel samt driftskostnader för egen fastighet. Upp— datering av riksuppgifter görs av Riksförsäkringsverket medan
uppgifterna i övrigt uppdateras av försäkringskassoma.
I datasystemet görs maskinella omräkningar när en kommun ändrar sina grunder för kommunalt bostadstillägg, när basbe- loppet eller pensionstillskottet ändras eller när bostadskost- nadsschablonema ändrats. Maskinell omräkning görs även om pensionstagarens make avlidit.
Riksförsäkringsverket beräknar det statsbidrag som tillkom— mer kommunen. För att kunna göra detta måste verket även kontrollera att kommunens grunder för kommunalt bostadstil— lägg uppfyller villkoren för att erhålla statsbidrag. Detta görs dock inte i datasystemet.
Till pen sion sregistren hör även bilstödsregistret som används för att betala ut bilstöd och hantera kontrolluppgifter samt för att följa kostnads- och utvecklingstendenser. Registret om— fattar alla personer som fått bilstöd. Registret och systemet började gälla den 1 oktober 1988. Antalet personer är beräk— nade till ca 3 000 per år. Registret uppdateras varje dag av försäkringskassoma. Namn och adressförändringar registreras en gång per vecka. I registret registreras bl.a. barns och förälders personnummer, adress, beräknad årsinkomst, handi— kappgrupp, fordonsslag och utbetalt belopp.
2.3 .5 Bidragsregistret
Bidragsregistret används för försäkringskassomas administ- ration av allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och fler— barnstillägg. Registret används även för administration av bidragsförskott och förlängt bidragsförskott. Dessutom an- vänds registret för särskilt bidrag till ensamstående adoptivför— äldrar, förlängt särskilt bidrag till ensamstående adoptivföräld— rar, adoptionskostnadsbidrag och särskilt bidrag till ensamstå- ende med barn. Vidare används registret för förmedling av underhållsbidrag då så begärs.
Bidragsregistret används också som stöd för kronofogde- myndighetemas bokföring av införsel och utmätning ibidrags- förskottsärenden. Via registret fördelas och avräknas införsel- resp. utmätningsmedel åt kronofogdemyndighetemai ärenden där försäkringskassan ansökt om indrivning för underhålls- fordran.
Registret omfattar ca 3 ,7 miljoner personer, varav 2,2 milj o— ner barn och 1,5 miljoner betalningsmottagare, underhålls-
skyldiga och rättsliga vårdnadshavare.
Registret uppdateras dagligen med uppgifter från försäk— ringskassoma och med uppgifter om inbetalningar från posten samt veckovis med uppgifter från Riksskatteverket.
Registret innehåller beträffande bidragsmottagaren uppgift om personnummer, namn, adress och civilstånd. Även uppgift om barnets, makes och, i vissa fall vid flerbarnstillägg, sam- bos personnummer frnns. Vilket lokalkontor personen tillhör anges också. Skall särskild sekretessprövning göras framgår det av registret. I bidragsärendena kan uppgift finnas om att barnet går i skola eller att barnet är myndighetsplacerat. Beträffande utbetalningarna anges t.ex. vilket belopp som betalats ut i bidrag och till vilket kontonummer utbetalningen gjorts. Belopp som innehålls på grund av beslut om återkrav av för mycket utbetald ersättning registreras också.
Beträffande bidragsförskott anges även
— uppgift om faderskap är fastställt eller inte — fastställt underhållsbidrag
— uppgift om vårdnadshavaren lämnat fullmakt till försäk- ringskassan att kräva den del av underhållsbidraget som överstiger bidragsförskottets nivå
- den skuld per månad som underhållsskyldig har till barn för underhållsbidrag som överstiger bidragsförskottet
— den totala skulden som underhållsskyldig har
— i de fall den underhållsskyldige har införsel uppgift om införselbelopp och vilken kronofogdemyndighet som är verkställande
— kravåtgärder som uppgift om utsänt inbetalningskort eller betalningsanmaning, registrerad betalningsplan, utmät— ningsansökan, utredning eller beslut om kraveftergift m.m.
— inbetalning av underhållsbidrag och på vilket sätt inbetal- ningen gjorts (frivillig inbetalning, införsel, utmätning m.m.).
I fall kraveftergift meddelats anges om anledningen härtill är sjukdom, arbetslöshet, vård på anstalt, stor försörj ningsbörda, rehabilitering, ekonomi eller annan orsak.
Bidragsregistret tillförs varje månad på ADB-medium upp- gift från sjukförsäkringsregistret om införsel i dagersättning avseende underhållsbidrag.
Varje månad aviserar pensionsregistret på ADB-medium bidragsregistret att inbetalningar av underhållsbidrag skett genom att utbetalning av barntillägg har innehållits.
Varje vecka eller månad aviserar familjebidragsregistret på ADB-medium bidragsregistret att inbetalningar av underhålls— bidrag skett genom att utbetalning av familjepenning innehål- lits.
Riksskatteverket aviserar på ADB-medium en gång per år uppgifter om överskjutande skatt och varje vecka nya och ändrade folkbokföringsuppgifter m.m.
Bankgirocentralen resp. postgirocentralen aviseras på ADB- medium varje vecka om utbetalningar till bankgirokonton resp. postgirokonton.
Centrala studiestödsnämnden aviserar på ADB-medium bi- dragsregistret genom s.k. skolgångslistor fem gånger varje vårtermin och fyra gånger varje hösttermin.
Kriminalvårdsstyrelsen aviserar på ADB-medium varje vecka om intagning resp. utskrivning från kriminalvårdsan- stalt.
Post- och bankgirocentralen aviserar på datamedium varje dag inbetalningsuppdrag.
Bidragsregistret aviserar på datamedium varje månad kom- munernas socialnämnder eller motsvarande nämnder uppgifter om bidrag för samordning av ersättning från socialtjänsten. Registret aviserar manuellt varje månad socialnämnder eller motsvarande nämnder uppgifter om bidrag avseende barn som vistas på institution.
Kronofogdemyndighetema aviseras av bidragsregistret ma- nuellt varje månad bokföringsrapporter med uppgifter om inbetalningar m.m. i införselärenden m.m. Kronofogdemyn- dighetema aviseras vidare på ADB-medium fyra månader per år uppgifter om skuld i utmätningsärenden gällande under- hållsskyldiga.
Riksskatteverket aviseras på ADB—medium varje år uppgifter om för vem bidrag betalas ut, s.k. barnrevision. Denna avise- ring görs för kontroll av att utbetalning av bidrag endast görs för befintliga barn.
Statistiska centralbyrån får på ADB-medium varje år upp—
gifter om personnummer, bidrag och belopp beträffande personer som uppburit bidrag.
2 . 3 . 6 Familj ebidragsregistret
Familjebidragsregistret används för försäkringskassomas handläggning för utbetalning av familjebidrag. Registret används också av Riksförsäkringsverket för fakturering till Värnpliktsverket resp. Räddningsverket. Registret började att föras den 1 januari 1992 och kommer att omfatta ca 20 000 ansökningar om familjebidrag per år. Från Värnpliktsverket inhämtas varje dag på ADB-medium uppgift om namn, adress, personnummer, förläggningsort och tjänstgöringsort för dem som rycker in för tjänstgöring. Värn- pliktsverket aviserar vidare om ändringar i tjänstgöringsför- hållanden, t.ex. om hemförlovningar. Uppgifter om personer, som ryckt in men inte sökt familjebidrag, gallras bort en månad efter utryckning. Motsvarande uppgifter lämnas be— träffande den som gör vapenfri tjänst. Vapenfristyrelsens personregister ingår i Värnpliktsverkets skilda personregister. Räddningsverketaviserar familjebidragsregistretmotsvaran- de uppgifter som Värnpliktsverket, dock inte på ADB—me— dium. Registret uppdateras dagligen av försäkringskassoma med uppgifter om nya, ändrade och upphörda familjebidrag. Familj ebidragsregistret tillförs på ADB—medium personupp- gifter m.m. från sjukförsäkringsregistret dagligen och folk- bokföringsuppgifter från Riksskatteverket veckovis. Registret innehåller uppgifter om värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, reserv— och yrkesofficersaspiranter, hemvärns- personal, civilförsvarspliktiga och annan frivillig personal. Registret innehåller uppgifter om bidragsmottagarens per— sonnummer, namn, adress och civilstånd. Vidare registreras sådant förhållande till någon annan person som påverkar rätten till familjebidrag samt den personens personnummer och namn. Uppgifter om tjänstgöring för beräkning och utbe— talning av familjebidraget registreras också. Beträffande utbe- talningarna anges bl.a. vilket belopp som betalas uti familje— bidrag och till vilket kontonummer utbetalningen görs. Uppgifter tillförs familjebidragsregistret automatiskt från andra personregister. Det kan gälla uppgifter om hos vilken
försäkringskassa vederbörande är inskriven och till vilket lokalkontor vederbörande hör, storleken av dagersättning som skall samordnas med familjebidrag samt uppgift om bidragsförskott lämnas till barn. Om bidragsförskott lämnas till barn för vilket familjepenning har beviljats betalas familje- penningen för den tjänstepliktiges räkning till den försäkrings— kassa som anges i 2 5 lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.
Från familjebidragsregistret översänds årligen på ADB- medium till Riksskatteverket kontrolluppgifter avseende fa- miljebidrag i form av näringsbidrag.
2.4. Det framtida datasystemet
Enligt förslaget om den framtida ADB-verksamheten för socialförsäkringen på 1990-talet och därefter skulle en system- struktur utvecklas där alla lokal- och centralkontor fick egen datorkapacitet. Förslaget innebär i huvudsak följande.
Kontoren knyts samman i ett gemensamt kommunikations- nät, grundat på nuvarande lösning.
Den individinriktade ärendehandläggningen sker på försäk— ringskassans lokalkontor. Ärendehandläggningen integreras med moderna funktioner för uppföljning och kontorsstöd, t.ex. ordbehandling, kalkylering och registeruppläggning.
Grundinformationen för sjuk- och föräldraförsäkring lagras i lokala register, medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar finns i första hand sker centralt. Det gäller framför allt information om pensioner, barnbidrag och bi- dragsförskott.
De lokala registren är åtkomliga endast för det lokalkontor där uppgifterna lagras. Utbetalningsverksamheten kommer även fortsättningsvis att ske vid ADB—centralen i Sundsvall.
När det gäller utrustning skall de befintliga terminalema, efter installation av hård- och programvaror, tjäna som termi- naleri förhållande till det centrala systemet, men även utgöra arbetsstationer i lokala nät arbetande mot lokala register och användas som självständiga persondatorer.
I en första etapp skall de lokala registren endast omfatta sjukförsäkringsärenden och således inte föräldraförsäkrings- ärenden. Alla funktioner för handläggning av ett sjukfall kommer därför att ligga lokalt med undantag för utbetalningar
av ersättningar vilka även i fortsättningen skall ske via det centrala registret.
Den ADB-tekniska utvecklingen har bedrivits i riktning mot en framtida ADB-struktur enligt ovannämnda förslag.
Enligt uttalanden i 1989 års budgetproposition borde den framtida utvecklingen av ADB-verksamheten inom socialför- säkringen på sikt inriktas mot en ADB-struktur där register- hanteringen inom sjuk- och föräldraförsäkringen förlades lokalt och där också andra möjligheter att automatisera regis- ter- och blanketthantering, beräkningsmtiner och ordbehand- ling togs till vara.
3 Försäkringsförmåner m.m., sammanfattning
Utgångspunkt vid våra överväganden av vilka uppgifter som behöver finnas i ett socialförsäkringsregister är de bestäm- melser om förmåner och bidrag som försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket skall tillämpa. Verket och de allmänna försäkringskassoma har hand om den allmänna försäkringen, som omfattar sjukförsäkring (sjukvårdsersättning samt sjuk- penning- och föräldrapenningförmåner) , folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Verket och försäkringskassoma har vidare hand om delpensionsförsäkringen, arbetsskadeför- säkringen, allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bidrag vid adoption av utländska barn och särskilt bidrag till ensamståen- de med barn, bilstöd till handikappade, ersättning till smitt- bärare, ersättning för vård av närstående samt liknande förmå— ner. Kassoma handhar även utbetalning av kontant arbets- marknadsstöd, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbild- ning samt dagpenning och familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Verket svarar för handläggning av åren- den enligt den tidigare yrkesskadeförsäkringen och motsvaran- de äldre författningar. Verket administrerar vidare frivillig pensionsförsäkring, som är en särskild försäkringsform.
De grundläggande bestämmelserna om rätten till de olika förmänema och bidragen redovisas i bilaga 2 i författningar- nas lydelse den 31 december 1992.
4 Offentlighet och sekretess
4.1 Allmänt om offentlighetsprincipen Offentlighetsprincipen innebär att medborgarna har rätt att ta del av allmänna handlingar och att de har rätt att vara närva- rande vid domstolsförhandlingar och vid sammanträden i beslutande statliga och kommunala församlingar. De grundläggande bestämmelserna om offentlighetsprincipen finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Där finns bestämmel- ser om vilka slag av handlingar som är att anse som allmänna och om hur sådana skall tillhandahållas den som vill ta del av dem. Vidare finns i 2 kap. 2 & tryckfrihetsförordningen angivet vilka begränsningar som får göras i allmänna hand- lingars offentlighet. Av dessa begränsningar kan nämnas hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. De närmare bestämmelserna om begränsningar
i rätten att ta del av allmänna handlingar finns i sekretesslagen (1980: 100).
4.2. Allmänna handlingar
Vad som avses med allmänna handlingar framgår av 2 kap. 3 & tryckfrihetsförordningen. Med handlingar förstås till en början handlingar i traditionell bemärkelse, dvs. framställ- ningar i skrift eller bild. Vidare förstås med handlingar upp- tagningar som kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt endast med hjälp av tekniskt hjälpmedel. Handlingsbe— greppet omfattar således bl.a. ADB—upptagningar.
En handling är enligt paragrafen allmän, om den förvaras hos en myndighet eller på närmare angivet sätt är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. En ADB- upptagning anses förvarad hos en myndighet, om upptagning-
en är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Enligt förarbetena avses med begreppet "tekniskt hjälpmedel som myndigheten sj älv utnyttjar" datorkraft. En ADB-upptag— ning i allmänhet anses förvarad både hos den myndighet där själva upptagningen finns och hos den myndighet som har terminalanslutning till datorn. Begreppet datorkraft innefattar även de tekniska hjälpmedel som finns hos en servicebyrå som myndigheten anlitar eller hos en sido-, över— eller under- ordnad myndighet, liksom den utrustning som på annat lik- nande sätt står till myndighetens förfogande. Rätten att ta del av ADB-upptagningar avser de handlingar som myndigheten kan framställa med datorutrustning som myndigheten själv utnyttjar. Tidigare kunde man ställa datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av denna under åberopande av offentlighetsprincipen. Efter grundlagsändringar år 1991 är detta inte längre möjligt. Inte heller skall en enskild på motsvarande sätt kunna begära att ett eget datorprogram används av myndigheten (prop. 1990/91:60).
Den information i allmänna handlingar i ett ADB-system som är tillgänglig för en myndighet skall på begäran lämnas ut till allmänheten, om informationen inte är sekretessbelagd. Detta gäller även om datamediet i tekniskt hänseende handhas av någon annan. En upptagning som myndigheten kan ta del av i läsbar form genom terminalåtkomst hos annat organ är alltså allmän handling hos myndigheten.
Allmänheten och myndigheter är således i princip likställda när det gäller rätten att få tillgång till uppgifterna. Principen gäller oavsett om myndigheten faktiskt själv har gjort en sam— manställning av informationen eller inte och oberoende av om informationen behövs för myndighetens egen verksamhet. Är informationen tillgänglig genom rutinbetonade åtgärder, skall den på begäran lämnas ut. En tänkt sammanställning av upp— gifter kan alltså vara att anse som allmän handling, även om det tidigare inte har existerat någon sådan sammanställning.
Möjligheter att få tillgång till sammanställningar av sådana uppgifter som finns i myndighetens ADB-system kan givetvis vara underkastade tekniska begränsningar. Men det kan också finnas rättsliga begränsningar. När det gäller personregister
kan nämligen myndighetens befogenhet att göra upptagningar tillgängliga för egen räkning begränsas genom lag, förordning eller särskilda beslut. Detta gäller oberoende av om uppgif- terna omfattas av sekretess eller inte. Med personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som innehåller uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till denne. Rättsliga begränsningar av detta slag kan ske genom föreskrifter om användningen av sökbegrepp i personregister. Sådana föreskrifter berörs närmare i avsnitt 8.9.
4.3. Sekretess 4.3.1 Allmänt
Enligt sekretesslagen förstås med sekretess förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (1 kap. 1 5). Förbudet att röja uppgifter gäller alltså varje form av röjande. En sekretessbelagd uppgift får således inte heller röjas genom att en handling som inte är allmän lämnas ut.
Sekretesslagen gäller för all verksamhet som bedrivs av det allmänna, dvs. statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter. Lagen innehåller inte bara bestämmelser om sekretess i förhållande till enskilda utan också om sekretess mellan myndigheter. Dessutom finns föreskrifter om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndig- het (1 kap. 3 5). Vad som menas med självständiga verksam— hetsgrenar är inte närmare klarlagt i förarbetena. Utgångs- punkten är att en sekretesskyddad uppgift skall hållas inom en så snäv personkrets som möjligt. Ledning får hämtas av flera olika omständigheter. En omständighet av betydelse kan vara att en enhet inom myndigheten får vidta faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar (KU 1979/80z37 och där gjorda hänvisningar till prop. 1975/76: 160).
I rättsfallet RA 1968z42 ansåg regeringsrätten att allmän försäkringskassa utgjorde statsmyndighet i den bemärkelse som avses i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och att hos kassan förvarade handlingar var allmänna handlingar. Regerings— rätten kom i rättsfallet RA 1981 2:23 fram till att allmän försäkringskassa vid tillämpningen av bestämmelsen i 15 kap.
8 & sekretesslagen om överklagande var att anse som statlig myndighet (se vidare avsnitt 8.2). Till detta kan läggas att bestämmelserna i 7 kap. 7 och 10 55 sekretesslagen uttryckli- gen avser bl.a. de allmänna försäkringskassoma.
4.3.2. Sekretess inom hälso- och sjukvården
Bestämmelser om sekretess inom hälso- och sjukvårdsverk- samhet till skydd för den enskildes intressen finns i 7 kap. 1 & sekretesslagen. Enligt paragrafen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
Med hälso- och sjukvård förstås främst den öppna och slutna sjukvård som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska hälsovården. Tandvård innefattas också i hälso- och sjukvård. Bestämmelsen är tillämplig på sådan hälso- och sjukvård som bedrivs i andra förvaltningar, t.ex. inom skolan, socialtjän- sten, kriminalvården, försvarsmakten och företagshälsovård i det allmännas verksamhet.
För hälso- och sjukvårdssekretessen gäller ett s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Presumtionen är alltså för sekretess.
För hälso— och sjukvård som drivs i enskild regi gäller inte sekretesslagen. Här gäller i stället föreskrifterna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso— och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). I lagen anges vad som avses med hälso— och sj ukvårdspersonal. Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörigen röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (6 5). Enligt förarbetena till paragrafen i denna lydelse skall det i princip råda samma sekretess inom den privata hälso— och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs inom det allmänna (prop. 1980/81:28 s. 22).
Bestämmelserna om sj ukvårdssekretess i sekretesslagen och om tystnadsplikt enligt tillsynslagen gäller inom den verksam— het som anges i bestämmelserna. I sekretesslagen finns inte
någon allmän bestämmelse som ger sekretess åt uppgifter som härrör från läkare eller annan sjukvårdspersonal, när uppgif- terna är tillgängliga utanför hälso— och sjukvården och an- gränsande områden. Frågan om sekretess för sådana uppgifter beror på i vilket ärende uppgifterna förekommer. Som exem- pel kan nämnas att uppgifter från hälso— och sjukvården om enskilds hälsotillstånd hos allmän försäkringskassa i ärenden enligt lagarna om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäk- ring omfattas av bestämmelserna om socialförsäkringssekre- tessen i 7 kap. 7 & sekretesslagen. Iavsnitt 4.3.10 lämnas en redogörelse för frågan om överföring av sekretess då sekre- tessbelagda uppgifter lämnas till en annan myndighet.
4.3.3. Sekretess inom socialtjänsten
Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns i 7 kap. 4 & sekretesslagen. Inom socialtjänsten gäller liksom i fråga om hälso- och sjukvårdssekretess ett s.k. omvänt skaderekvi- sit. Det innebär som ovan anförts att en uppgift inte får läm- nas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften. Sekretessen gäller dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.
Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Den lagstiftning som främst avses är socialtjänstlagen (1980z620), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988z870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Med socialtjänst förstås också annan verksamhet som enligt lag handhas av socialnämnd, t.ex. ärenden om fastställande av faderskap och underhållsbidrag till barn, vårdnad och namnbyte. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verk- samhet hos kommunal invandrarbyrå. Slutligen jämställs med socialtjänst ärende om bistånd eller introduktionsersättning
till asylsökande och andra utlänningar samt ärenden om till- stånd till riksfärdtjänst.
4.3.4. Sekretess inom socialförsäkringen
Bestämmelser om socialförsäkringssekretess finns i 7 kap. 7 & sekretesslagen. Enligt paragrafen är bestämmelserna tillämpliga hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäk- ring eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild. Sekretessen gäller för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som är närstående till honom lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärende enligt den nämnda lagstiftningen.
Paragrafen är utformad så att den gäller ärenden såväl enligt den angivna lagstiftningen som annan nu gällande eller framti- da reglering av samma karaktär. Den är tillämplig inte bara hos de uppräknade myndigheterna utan också hos de myndig- heter som skall handlägga ärenden enligt de regler som para- grafen syftar på. För myndigheter som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd gäller dock bestämmelserna om sekretess i arbetarskyddet i den efterföljande paragrafen.
Till skillnad från sjukvårdssekretessen gäller för socialför- säkringssekretessen ett s.k. rakt skaderekvisit. Detta innebär att sekretessen gäller bara om det kan antas att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men, om upp- giften röjs. Bedömningen kan således göras inom ganska vida ramar. Skadebedömningen kan i dessa fall i huvudsak göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Frågan om huruvida sekretess gäller eller inte behöver därför i första hand inte knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Det av- görande skall i stället vara om uppgiften är av sådan art att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra men för den enskilde. Uppgifter som normalt kan betraktas som harm- lösa faller därför utanför sekretessen.
4.3.5. Sekretess inom arbetarskyddet
För arbetarskyddet finns bestämmelser om sekretess i 7 kap. 8 & sekretesslagen. Sekretess gäller enligt paragrafen hos myndighet, som har till särskild uppgift att verka för arbetar- skydd, i ärende enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäk- ring, arbetsmiljön eller reglering av arbetstid eller annars i ärende om arbetarskydd, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. De myndigheter det främst är fråga om är arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspek— tionema.
En förutsättning för sekretess är att det kan antas att den enskilde lider men om en uppgift röjs. Liksom i fråga om socialförsäkringssekretess gäller alltså ett s.k. rakt skaderekvi- sit. Ett viktigt undantag finns dock när det gäller arbetstagares anmälan i ärende om arbetarskydd. Då gäller nämligen en absolut sekretess hos de myndigheter som avses med paragra- fen.
Med enskild avses inte bara arbetstagare. Också personliga förhållanden rörande en arbetsgivare kan bli kända inom arbetarskyddet.
4.3.6. Sekretess i myndighets personalsociala verksamhet
I 7 kap. 11 & sekretesslagen finns föreskrifter om sekretess inom myndigheternas personaladministrativa verksamhet. Paragrafen reglerar till en början den del av denna verksam- het som utgörs av personalsocial verksamhet. För det första gäller sekretess i myndighets personalsociala verksamhet för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling. För det andra gäller sekretess i sådan verksamhet också för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, personalkonsulent eller någon annan sådan befatt— ningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd och hjälp i personliga angelägenheter. I båda fallen gäller sekre- tessen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider men. Sekretessen är densamma som sekretessen inom myndig- heternas företagshälsovård enligt 7 kap. 1 & sekretesslagen. Vidare ges bestämmelser om sådana uppgifter inom myndig-
heternas personalsociala verksamhet om enskildas personliga förhållanden som förekommer hos andra än de särskilda befattningshavare som nämns i första stycket. För sådana uppgifter gäller en mindre omfattande sekretess. Sekretess gäller nämligen bara om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs.
Paragrafen reglerar härefter den sekretess som gäller inom andra delar av myndigheternas personaladministrativa verk— samhet. Sekretess gäller för uppgifter om en enskilds hälsotill— stånd. Uppgifterna kan gälla såväl den anställde som anhöriga till denne. Sekretess gäller vidare för uppgifter om enskildas personliga förhållanden som hänför sig till omplacering eller pensionering av anställda. En förutsättning för sekretess i de nu nämnda fallen är att det kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs.
Paragrafen innehåller också en bestämmelse om sekretess- skydd för offentliga funktionärers personliga förhållanden. De uppgifter om tjänstemäns personliga förhållanden, t. ex. adres- ser och telefonnummer till deras bostäder, som myndigheten har tillgång till i den personaladministrativa verksamheten kan skyddas av sekretess. Som förutsättning gäller att det kan antas att tjänstemannen eller någon som står honom nära riskerar att utsättas för våld eller annat allvarligt men om en sådan uppgift röjs. Genom denna bestämmelse får de anställda hos en myndighet, t.ex. en försäkringskassa, ett skydd mot hot och andra trakasserier.
4.3.7. Sekretess för personuppgift i personregister
Bestämmelser om sekretess för personuppgift i personregister finns i 7 kap. 16 & sekretesslagen. Enligt paragrafens första stycke gäller sekretess för personuppgift i personregister som avses i datalagen ( 1973:289), om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databe- handling i strid med datalagen. Förbudet gäller oavsett på vilket sätt uppgifterna lämnas ut - genom medium för auto— matisk databehandling eller genom utskrifter på vanligt pap— per. Bestämmelsen har dock störst praktisk betydelse när det gäller utlämnande på medium för automatisk databehandling. En motsvarande bestämmelse finns i 11 & datalagen för per—
sonregister som inte förs hos det allmänna.
Om det kan antas att uppgiften skall användas för automatisk databehandling, krävs för ett utlämnande att mottagaren har tillstånd av datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett personregister med de uppgifter som skall lämnas ut. Uppfyller mottagaren dessa krav bestämmer den utlämnande myndigheten i vilken form utlämnande skall ske. Denna befogenhet att själv bestämma kan dock inskränkas genom föreskrifter i lag eller annan författning. Som exempel på sådana föreskrifter kan nämnas 11 & skatteregisterlagen (1980:343), 7 & tullregisterlagen (1990:137) och 11 ålagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister.
4.3.8. Sekretess vid framställning av statistik
Enligt 9 kap. 4 & sekretesslagen gäller sekretess i sådan sär— skild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskil- de. Sekretessen ärinte beroende av någon skadeprövning och är därför absolut. Enligt paragrafen har regeringen möjlighet att föreskriva samma sekretess för sådana uppgifter i annan med statistikframställning jämförbar undersökning som utförs av myndighet. Så har beträffande uppgifter om enskildas personliga förhållanden skett genom 3 & sekretessförordningen (l980:657) i fråga om sociologiska, psykologiska, pedagogis- ka eller andra beteendevetenskapliga eller samhällsvetenskapli- ga studier hos utbildningsanstalter och forskningsinrättningar.
I 9 kap. 4 & sekretesslagen finns fem undantag från regeln att sekretessen skall vara absolut. I dessa fall får uppgifterna lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider skada eller men. Ett av undantagen gäller uppgifter som behövs för forskningsändamål. Ett annat undantag gäller uppgifter som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförligt förhållande är direkt hänförliga till den enskilde. Med uttrycket "jämförbart förhållande" åsyftas bilnummer, telefonnummer, anställningsnummer, fastighetsbe— teckningar o.d. men inte uppgifter som genom s.k. bakvägsi- dentifikation kan hänföras till en viss person. Om alla identi- tetsuppgifter har ersatts med siffer- eller kodbeteckningar, kan
det ändå vara möjligt att "bakvägen" få fram uppgifter om vilka personer beteckningarna avser. I detta sammanhang kan erinras om tryckfrihetsförordningens och datalagens definition på personregister. Därmed förstås register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databe— handling och som kan hänföras till den som avses med uppgif- terna. På vilket sätt uppgifterna skall vara hänförliga till denne anges inte.
4.3.9. Att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter
Som framgår av det föregående gäller i princip sekretess mellan myndigheter och mellan olika självständiga verksam- hetsgrenar inom samma myndighet.
I vissa fall är dock sekretessen begränsad. Sekretess hindrar således enligt 1 kap. 5 (& sekretesslagen inte att en uppgift lämnas ut, om detär nödvändigt för att den utlämnande myn- digheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och att den inte får åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet. Enligt JO ger bestämmelsen inte stöd för en försäkringskassa att lämna ut en kopia av en sjukhus- joumal till företagshälsovården vid ett enskilt företag för att underlätta patientens rehabilitering (JO 1984/85 5. 265).
Vidare finns rörande hälso- och sjukvårdssekretessen i 7 kap. 1 5 en bestämmelse om att uppgifter får lämnas från en kommunal eller landstingskommunal myndighet som bedriver sådan verksamhet som avses i paragrafens första stycke till annan sådan myndighet för forskning, framställning av statis- tik eller administration. Vid sekretessprövning skall då till- lämpas ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. det föreligger en presumtion för att uppgiften får lämnas ut. Bakgrunden till föreskriften är att hanteringen av uppgifter om patienter inom hälso- och sjukvården numera i stor utsträckning sker med utnyttjande av ADB, varvid uppgifterna lagras i s.k. patient- databaser eller andra informationssystem. Registren används i vården och vårdadministrationen men också för forskning och statistik. Till regionala forsknings- och statistikregister hämtas uppgifter från sjukvårdsorgan inom flera landsting och kommuner. Till de centrala registren, som förs av Social-
styrelsen, hämtas uppgifter från samtliga landsting och från de kommuner som inte ingår i landsting.
I 14 kap. 1—3 && sekretesslagen finns ytterligare bestämmel— ser som begränsar sekretessen mellan myndigheter och andra självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.
Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (1 5). Det måste alltså vara fråga om föreskrifter som innebär att uppgifterna skall lämnas ut. Från sådana föreskrifter måste man skilja föreskrifter enligt vilka en myn- dighet får lämna en uppgift till en annan myndighet. Frågan om uppgifter får lämnas till en annan myndighet måste be- dömas för varje särskilt fall med tillämpning av sekretessbe- stämmelsens skaderekvisit och den s.k generalklausulen i kapitlets 3 5. Att generalklausulen har begränsad tillämpning såvitt gäller socialförsäkringssekretessen framgår av det fö- ljande.
Som exempel på föreskrifter om uppgiftsskyldighet till myn- digheter som handhar socialförsäkringsärenden kan nämnas bestämmelserna i 20 kap. 9 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring (AF L) och 8 kap. 7 & lagen (l976:380) om arbets- skadeförsäkring. Enligt dessabestämmelser åligger det statliga och kommunala myndigheter att till domstolar, riksförsäk- ringsverket, allmänna försäkringskassor m.fl. att lämna upp— gifter om namngivna personer rörande förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av dessa lagar.
Det finns också bestämmelser om skyldighet för försäkrings- kassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter. Ett exem- pel är 18 kap. 5 & AFL. Av paragrafen följer att myndighet som handhar arbetslöshetsförsäkring eller lokal skattemyndig- het inte får förvägras begärt biträde från en allmän försäk- ringskassa. Enligt 88 & studiestödslagen (19732349) skall allmän försäkringskassa lämna centrala studiestödsnämnden och studiestödsnämndema vissa uppgifter om sjukpenningar och andra ersättningar. Socialnämnden har enligt 57 & socialt- jänstlagen (l980:620) rätt att av de allmänna försäkringskas- soma få uppgifter om ekonomisk hjälp som har lämnats till enskilda, som har ärenden hos nämnden.
Ett annat exempel är förordningen ( 1980:995) om skyldighet för de allmänna försäkringskassoma att lämna uppgifter till
andra myndigheter. En närmare redogörelse för denna förord- ning lämnas längre fram.
Sekretess hindrar inte att uppgifter lämnas till en annan myndighet, om uppgiften behövs där för omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekom— mer (14 kap. 2 5 första stycket 2 sekretesslagen). Detsamma gäller om uppgiften behövs för tillsyn eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer (punkten 3). Som ett exempel på en sådan tillsynsmyndighet kan nämnas riksför- säkringsverket som enligt AFL utövar tillsyn över de allmän- na försäkringskassoma. Vidare ges i 14 kap. 2 & sjunde styck- et sekretesslagen möjlighet till uppgiftslämnande inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i vissa situationer. Den stränga sekretessen som gäller på dessa områden skall inte hindra att uppgifter om barn och ungdomar eller om den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Motsvarande gäller om det behövs en nödvändig insats för ett väntat barn.
Ett mycket vittgående undantag från sekretessen myndig- heterna emellan finns i den s.k. generalklausulen (14 kap. 3 & sekretesslagen). Enligt den får myndighet lämna sekretessbe- lagda uppgifter till en annan myndighet (eller annan verksam- hetsgren inom myndigheten), om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Generalklausulen gäller dock inte i fråga om all sekretess. Den är inte tillämplig på sekretessen inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Något mot— svarande undantag görs inte för socialförsäkringssekretessen. Enligt det promemorieförslag som låg till grund för proposi- tionen om sekretesslagen talade hänsynen till de enskildas integritet för att en sådan skönsmässig avvägning som general- klausulen förutsätter inte borde äga rum vid de allmänna försäkringskassoma. I propositionen uttalade departements- chefen att frågan om i vilka fall försäkringskassa skall få lämna sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet huvud- sakligen skulle vara författningsreglerad. Han hänvisade till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 18 kap. 5 & AFL och uttalade att det borde övervägas om inte mer detaljerade föreskrifter borde införas. Utrymmet för försäkringskassoma
att med tillämpning av generalklausulen lämna ut uppgifter torde därefter enligt departementschefen vara begränsat (prop. l979/80:2 Del A 5. 191 jfr prop. 1980/81:28 s. 24).
Den förut nämnda förordningen om skyldighet för de all- männa försäkringskassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter föreskriver att försäkringskassa på begäran skall lämna uppgifter om enskilda till olika uppräknade myndig- heter, om uppgifterna behövs i ärenden där. De myndigheter som har rätt till uppgifterna är domstolar, Riksförsäkrings- verket, Statens löne- och pensionsverk, andra allmänna för— säkringskassor samt arbetsmarknadsmyndigheter.
Enligt förordningen skall försäkringskassan vidare på be- gäran lämna ut uppgifter till en rad andra myndigheter om enskildas adress, deras arbetsgivares namn och adress samt enskildas ekonomiska förhållanden och den tidsperiod en utgiven ersättning avser. Som förutsättning gäller även idessa fall att uppgifterna behövs i ärenden hos de myndigheter som begär uppgifterna. De myndigheter som har rätt till sådana uppgifterärpolismyndigheter, åklagarmyndigheter, kronofog- demyndigheter, skattemyndigheter, socialnämnder, frivårds- myndigheter, studiestödsmyndigheter, myndigheter som hand- har ärenden om bostadsbidrag samt offentliga sjukvårdshuvud— män - i sistnämnda fall dock endast när det gäller ärenden om avgift för vård på enskild sjukvårdsinrättning.
Till en del motsvaras den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i förordningen av bestämmelser i andra författningar, t.ex. sekretesslagen och socialtjänstlagen. I denna del torde regle- ringen i förordningen ha skett i klarhetens intresse.
Enligt 14 kap. 4 & sekretesslagen kan sekretess till skydd för en enskild helt eller delvis efterges av den enskilde själv. En myndighet kan således lämna ut sekretesskyddade uppgifter till en annan myndighet, om den enskilde medger det. Ett sådant samtycke behöver inte alltid vara uttryckligt. Också ett tyst, s.k. presumerat samtycke får godtas. Det presumerade samtycket kan framgå av den enskildes beteende eller förvänt— ningar.
4.3.10. Överföring av sekretess då uppgifter lämnas till en annan myndighet
Enligt 1937 års sekretesslag följde sekretessen en hemlig handling, oavsett var handlingen befann sig. I den nya sekre- tesslagen gäller motsatt princip. Sekretessen följer inte en hemlig uppgift, om det inte finns en särskild regel om detta. Sekretess som till följd av en sådan regel förs över till en annan myndighet brukar kallas för sekundär sekretess hos den mottagande myndigheten. Den sekundära sekretessen innebär att en handling som är hemlig hos en myndighet också är hemlig hos den myndighet som tar emot handlingen. Den sekundära sekretessen gäller också i fråga om handling till vilken har förts över uppgift från den överlämnade handling- en.
I 11-13 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om över- föring av sekretess.
I 11 kap. 1, 3 och 4 55 regleras sekundär sekretess i vissa fall hos regeringen, riksdagen, JO och JK. Enligt 12 kap. 1 5 skall sekundär sekretess gälla hos domstolarna, om det inte finns en sekretessbestämmelse till skydd för samma in- tresse som ändå är tillämplig på uppgifter hos domstolen.
Bestämmelserna i 13 kap. är av mera allmän karaktär. Enligt kapitlets 1 & gäller sekundär sekretess hos en myndig- het, om den i verksamhet som avser tillsyn eller revision från en annan myndighet får uppgift som är sekretessbelagd där. Om en myndighet i sin forskningsverksamhet från en annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, gäller enligt 3 & sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Sekundär sekretess gäller enligt 4 5 hos arkivmyndighet för sekretessbelagda uppgifter som lämnas till arkivmyndigheten för arkivering. I 6 5 finns en bestämmelse om undantag från föreskrifterna om sekundär sekretess. Sekundär sekretess skall enligt den paragrafen inte föreligga om en sekretessbestäm- melse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten. Om en sekretessregel redan gäller hos den mottagande myndigheten, skall den alltså tillämpa sin egen sekretess. Detta gäller oavsett om denna sekretess är starkare eller svagare än den sekretess som gäller för den myndighet som har lämnat ut uppgiften.
Några regler som överför sekretess från ett vårdområde till ett annat vårdområde finns inte. Om en uppgift lämnas ut
från en försäkringskassa till en kommunal socialförvaltning eller till myndighet inom hälso- och sjukvården, blir alltså bestämmelserna om sekretess inom dessa områden gällande för uppgiften. Som framgått av det föregående år sekretessen strängare inom dessa verksamheter än inom socialförsäkrings- området. Om uppgiften lämnas ut till en folkbokföringsmyn- dighet, blir sekretessen i stället svagare. Förutsättningen för sekretess inom folkbokföringen är nämligen att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men av att uppgiften röjs (7 kap. 15 & sekretesslagen). Om uppgifter lämnas till en försäkringskassa från myndigheter med verksamhet inom socialtjänsten eller inom hälso— och sjukvården, får uppgifterna ett svagare sekre— tesskydd hos försäkringskassan än hos de myndigheter som lämnar ut dem.
14 3.11" Ör. 115511thth :Imlwai 11: aid .'.ili cu. Wii—mmm rian-115131! areal mammi 1111 15115
man mi mmm 111111 malar—rimmad Enligt. 1931 1.11 .. mnmurntm mna—.nmisqqn'å 1e5rlugrn 511-1- . 11- 1.1-,...: ...,”: 11 militär.-i'm Magnum!!! Jammu 1111-1113 u11115111.—011', ' _. WWW'fMMa—W alla”! Sekreta; 11.19.1111
!. ll—lfl kap. whwmsrfrtgicn !"11111'-111.-.1!-.'111'111=2'£r 11-11 rur- för-ing av sekreta-1.
111155 1 .'1 wit-l EE feriernuwh'rutärm ..13111111111- fail Ems regin-111.513. riktningen, 11'1 111111 111 FJ.-11 111151 I & 511211! Rhin-151 3111—51-31. 1511.- hoi. 11.11.1111. nian-111, mh .!lr' inte finns en 151115me 1.111 111.911- 1151" man 111- man som linda är tillämpnig rti min-rr hm romanen
Minimnwma i lä http. är .11. 11.1th allra-1 Rara-11.1: Phil-gr kudden 1 &! gäller salt-151.111: qahwa-1 111111 en myt-iw ha. 1119 den i. mumlar som 1;- 1111 11:11:13 n 91.111; rer.-113105 tri-- 1:11 annan myndighet iår ut;-155111. 11-11-11 är.:emt'wlngd 1111 0111 1111 myndighcli sin Ikil-11:11.rigg.-1.1.1111.1111111111-51 E 1.111 en nm.» - mymlighaimnälmruppgifl mars—immun där. all-itf 501151 3 sammma-cm.": 111111 den iii-nam martial” 1111. Sekundär $name-is gäller Enligt 41 & 1111; 51.111 513.753th N'- RET'TlCL-Sbfldjtdu uppgifter. 16:11 rama-mn .gl..1.1..r13n1'li;l'-.'"|:4 I'm nian-ering. l' (i 5" 511111. unibemmwlmwn man; i": förankriilemn 11111 sekundär mixtra-n'. "Selma-run en inte-1.1 151 d' 515151. den paragrafen inte föreligga mm 131: Mässhall-är. 11:11:15 .'Lndr'l lir tillän'lpllg på .uyngif'm ha.-. den inom:—ful" myndiga—nm. Om 4.111 EMWQH rutin Eller has uh.-1 mering.—mde mmdlghmen. skall. den 311111 immun 1111: 1.151 Salarian. 211111. 911115.» 0:11va om damn. aulan-55 är 111111." eller svagare 1111 den mitran-rm som gäller 11.11 11011 mann-141?! mm nar lämnat 111 uppgi 111311.
Någn reglar mm m'erför sia-hem från 1111: African—äär 1:1'. . ett annat våiilnmråde finns 11.113. 0111 en uwgul. tarmis» 1.1
5 Vissa internationella överenskommelser m.m.
5.1. Europarådets dataskyddskonvention
Europarådets ministerkommitté antog år 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av per- sonuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen. Konventionen trädde i kraft den 1 oktober 1985 och har tillträtts av Sverige. Syftet med konventionen är att stärka dataskyddet, dvs. att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Konventionen gäller för automatiserade personregister och automatisk databehandling av personregister i allmän och enskild verksamhet. Varje konventionsstat kan dock göra vissa allmänna inskränkningar eller utvidgningar i tillämp- ningsområdet för konventionen i dess helhet. Därutöver finns viss möjlighet till undantag från några enskilda bestämmelser. Den centrala delen av konventionen innehåller bestämmelser om krav på beskaffenheten av de personuppgifter som under- går automatisk databehandling. Kraven innebär bl.a. att upp- gifterna skall inhämtas och behandlas på ett korrekt sätt och vara relevanta med hänsyn till ändamålet. Vissa typer av upp— gifter får inte undergå automatisk databehandling, om inte den nationella lagen ger ett ändamålsenligt skydd. Det gäller uppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller annan övertygelse, hälsa, sexualliv samtbrott. Lämpliga säkerhetsåt- gärder skall vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig eller otillåten förstörelse m.m. Vidare föreskrivs vissa ytterligare skyddsåtgärder för registrerade personer, bl.a. att alla som är registrerade i ett personregister skall ha möjlighet till insyn i registret och möjlighet att få felaktiga
uppgifter rättade. Vissa undantag får göras i fråga om kraven på uppgifternas beskaffenhet. För sådana avvikelser krävs dels att de har stöd i nationell lagstiftning, dels att de är nödvändi- ga i ett demokratiskt samhälle för att skydda statens säkerhet e.d. eller för att skydda den registrerade personen eller andra personers fri- och rättigheter. Rätten till insyn och rättelse får också i vissa fall inskränkas i fråga om personregister för statistikändamål eller vetenskapliga forskningsändamål.
5.2. OECD:s rekommendation och riktlinjer om dataskydd
Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck— ling, OECD, har en expertgrupp utarbetat vissa riktlinjer för integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. Rikt- linjerna antogs år 1980 av OECD:s råd tillsammans med en rekommendation till medlemsländernas regeringar att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Sverige och övriga med- lemsländer har godtagit rekommendationen och därmed åtagit sig att följa rekommendationen.
Enligt rekommendationen skall medlemsländerna i sin lag- stiftning beakta de principer om personlig integritet och in- dividens grundläggande rättigheter som anges i riktlinjerna.
Av riktlinjerna skall här nämnas åtta grundläggande prin— ciper rörande skyddet för den personliga integriteten.
1. Insamlingen av personuppgifter skall vara begränsad, och uppgifter skall inhämtas på lagligt och korrekt sätt samt - när det är skäligt - med den registrerades kännedom eller samtycke.
2. Personuppgifter skall vara relevanta för de ändamål för vilka de skall användas och - i den utsträckning det behövs för dessa ändamål - vara riktiga och fullständiga saint hållas aktuella.
3. De ändamål för vilka personuppgifter samlas in skall vara preciserade senast vid insamlingen. Den efterföljande använd- ningen skall vara begränsad till att uppfylla dessa ändamål eller sådana ändamål som är förenliga med ursprungsända- målen och som preciseras vid varje förändring.
4. Personuppgifter får inte röjas, göras tillgängliga eller på annat sätt användas för andra ändamål än de preciserade, om det inte sker med den registrerades medgivande eller med stöd av författning.
5. Personuppgifter skall genom rimliga säkerhetsåtgärder skyddas mot risker för förlust eller otillåten tillgång, förstörel- se, användning, förändring eller otillåtet röjande.
6. Beträffande personuppgifter skall råda en hållning av öp- penhet i fråga om utveckling, tillämpning och policy. Det skall vara möjligt att få veta existensen och beskaffenheten av personuppgifter samt huvudändamålen för vilka de används. Det skall också vara möjligt att få uppgift om vem som är registeransvarig och om var denne finns.
7. Den enskilde skall ha rätt att av den registeransvarige, eller annan, få reda på om denne har personuppgifter om honom, att få sig tillsänt eventuella personuppgifter inom rimlig tid, utan alltför stor kostnad, på rimligt sätt och i begriplig form, att vid avslag på en begäran om uppgifter få veta skälen och ha möjlighet att överklaga samt att ifrågasätta uppgifter som gäller honom och, om så är nödvändigt, få dessa utraderade, rättade eller kompletterade.
8. Den registeransvarige skall ha ansvaret för att de lagstift- ningsåtgärder eller andra åtgärder som vidtas för att genom- föra de tidigare angivna principerna följs.
5.3. Förslag till EG-direktiv
EG-kommissionen antog i september 1990 förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Förslaget har behand- lats i Europaparlamentet. I oktober 1992 överlämnades det reviderade direktivet (COM/ 92/ 422 final-SYN 287) till Minis- terrådet. Rådet väntas fatta beslut i ärendet i slutet av år 1993. Direktivens implementeringstid är tre år. Syftet med förslaget är att bland medlemsländerna försöka skapa en gemensam hög nivå på integritetsområdet för att därigenom möjliggöra ett fritt byte av information mellan medlemsländerna. Direktivet är tillämpligt på automatisk behandling av person- uppgifter och sådan manuell behandling av personuppgifter
som innebär att uppgifterna är eller blir ordnade i ett register så att sökning av personuppgifter underlättas. I direktivet ges undantag för behandling som faller utanför EG-rätten (t.ex. säkerhetstjänster) och för rent privat behandling.
Medlemsländema åläggs att sörja för att samtliga regler i 2 kap. art. 5—21 förs in i resp. lands lagstiftning. Reglerna i fråga får endast preciseras (och alltså inte ändras). De prin- ciper som medlemsländerna skall ta in i sin lagstiftning och som det skall åligga de persondataansvariga att följa är att personuppgifter skall
1. behandlas ärligt och lagligt,
2. samlas in för särskilda, uttryckliga och lagliga ändamål samt användas i överensstämmelse med ändamålen,
3. vara lämpliga, relevanta och inte överflödiga i förhål- lande till de ändamål för vilka de lagras,
4. vara riktiga och, om nödvändigt, aktuella samt, om de är felaktiga eller ofullständiga, utplånas eller rättas,
5. bevaras i sådan form som inte gör det möjligt att identi- fiera den enskilde under längre tid än som behövs för de ändamål för vilka uppgifterna lagras; undantag gäller för personuppgifter som lagras på ett säkert sätt för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål.
I sex fall är behandling av personuppgifter tillåten enligt art. 7, nämligen (1) med den enskildes samtycke, (2) om behand- lingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal med den enskilde eller för att på hans begäran vidta förberedande åtgärder inför ett avtal, (3) om behandlingen är nödvändig för att uppfylla en författningsenlig skyldighet, (4) om behandlingen behövs för att skydda den enskildes vitala intressen, (5) om behand- lingen behövs för att utföra en uppgift i det allmännas intresse eller i myndighetsutövning av den persondataansvarige eller av tredje man till vilken personuppgifter lämnats ut och (6) om — efter en vägning av ett allmänintresse eller de legitima intressen hos den persondataansvarige eller hos tredje man — det står klart att den enskildes intressen inte tar över. Punkten 4 avser enligt kommentaren fall då någon har ett stort intresse av att få sina personuppgifter behandlade men inte är i stånd att ge sitt samtycke (t.ex. i allvarliga medicin—
ska fall). Punkten 5 torde avse den allmänna sektorn och punkten 6 den privata.
I art. 8 finns en uppräkning av olika personuppgifter som anses vara känsliga. Som känsliga uppgifter räknas uppgift om ras eller etniskt ursprung, politisk uppfattning, religiös tro eller filosofisk eller etisk övertygelse, facklig tillhörighet, hälsotillstånd och sexualliv. I artikeln ges ett generellt förbud mot bl.a. automatisk behandling av känsliga uppgifter. Det finns dock ett antal undantag från förbudsregeln. Dessa un- dantag är när (1) den enskilde i fråga om behandling har gett sitt samtycke till behandlingen, (2) behandlingen äger rum inom en filosofisk eller politisk sammanslutning, religiöst samfund eller fackförening som ett led i den legitima verk- samheten avseende medlemmar och uppgifter inte lämnas ut till tredje man och (3) behandlingen sker på sätt som uppen- barligen utesluter kränkning av privatlivet eller grundläggande friheter. Ytterligare undantag kan ges genom lagstiftning eller genom beslut av datatillsynsmyndigheten.
Enligt art. 10 har en enskild rätt att få information om förekomsten av en behandling, dess ändamål, det slags upp- gifter det gäller, till vilka utomstående uppgifter lämnas ut samt om den persondataansvariges namn och adress.
När uppgifter samlas in från en enskild skall han bli infor- merad om behandlingens ändamål, huruvida uppgiftslämnan- det är obligatoriskt eller frivilligt, konsekvenserna om han vägrar att lämna uppgifter, mottagare av uppgifter, rätten till tillgång till och rättelse av persondata och den persondataan- svariges namn och adress. Detta gäller dock inte om infor- mation till den berörde skulle hindra myndighetsutövning eller hota allmän ordning.
När personuppgifter lämnas ut till utomstående, skall den enskilde senast vid det första utlämnandet bli underrättad härom. Denna informationsskyldighet gäller bl.a. inte när utlämnandet krävs i lag vari stadgas undantag från informa- tionsskyldigheten.
Medlemsstaterna är skyldiga att ge den enskilde rätten att motsätta sig på lagliga grunder att hans personuppgifter be- handlas (art. 15). Den enskilde skall vidare ha rätt att inte behöva utsättas för ett belastande administrativt eller privat beslut som grundas på en beskrivning av hans person som erhållits genom ADB (art. 16). Bestämmelsen förbjuder inte
att ADB används som beslutsstöd utan torde vara avsedd att motverka automatiska processer där utrymme saknas för mänskligt omdöme.
Det föreskrivs vidare ett omfattande anmälningsförfarande till en datatillsynsmyndighet vad avser helt eller delvis auto- matisk behandling av personuppgifter.
5.4. Skydd för personuppgifter som används för socialförsäkringsändamål
Inom Europarådet har tagits fram rekommendationer om dataskydd inom olika sektorer, bl.a. rekommendationen den 23 januari 1986 om skydd för personuppgifter som används för socialförsäkringsändamål. Sverige har utan reservation åtagit sig att följa rekommendationen.
Rekommendationen är tillämplig på personuppgifter som används för socialförsäkringsändamål inom såväl den offent- liga som den enskilda sektorn när sådana uppgifter förs med hjälp av automatisk databehandling. Uttrycket socialförsäk- ringsändamål omfattar alla de uppgifter som socialförsäkrings— institutioner fullgör vad gäller olika former av understöd, t.ex. sjuk— och havandeskapspenning, pensioner, arbetslöshets- ersättning och familjeunderstöd.
Enligt rekommendationen skall respekten för den enskildes personliga integritet garanteras vid insamling, lagring, an— vändning, överföring och bevarande av personuppgifter. Lämpliga åtgärder för kontroll som är tillräckliga för att garantera skyddet för uppgifterna skall vidtas inom varje socialförsäkringsinstitution. Insamling och lagring av person— uppgifter skall begränsas till sådant som är nödvändigt för socialförsäkringsinstitutionema för att fullfölja deras uppgift- er. Insamling och lagring av känsliga uppgifter får ske endast inom de gränser som fastställts av inhemsk lag. Insamling och lagring får inte ske av uppgifter om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse, om det inte är absolut nödvändigt för att administrera en särskild förmån.
Om möjligt skall personuppgiftema lämnas till socialförsäk- ringsinstitutionema av den berörde själv. Institutionerna får konsultera andra källor, om det föreskrivs i inhemsk lag. Känsliga personuppgifter får emellertid hämtas från andra källor endast med informerat och uttryckligt samtycke av den
berörde eller i enlighet med garantier fastställda i inhemsk lag. Alla skall i princip ha rätt att erhålla och få uppgifter om sig själv rättade. Den nationella lagstiftningen får dock inne- hålla begränsningar av denna rättighet när det gäller medi- cinska uppgifter, vetenskaplig forskning och statistikframställ- ning.
1111 111115 mentala 11 1..'....'.._.;: ' .. .— » :."...MMWQ ! 151119me man merman.; mammwm 11111 ann-151 111111: 111111. 3111 mänskligt 0111111'111'1 "mal 1395 'ta www 300501?an 5150 m m- 352
Det 11.11.1111... er'mwmmwmmww 111111 111 en Wiimammm '. mamma— III"-115131: Milan-' 11'11 11.9'yi*r'1-!Ilup|1|:illar ' SM
5.4 ' 311,11!!! liir urnan 111311er 511111. ;.111'11'1111115 för m1511'1.:—1—11111'.:in53 1111151111111
brom MWMW har 111311! Fram mk'ah.|111:1111..'1'11.'1f'.' (1111 Film. inom tilll... 'g'—111151, bl...- rwrmnmm'tém 23 jmf”: 1935 11.111 11:35:51 få: ut'-famnar 5.111 murarna för maine—thing 3111de 3151-1511- har man nu..-ie silen-1 åtagit sig att :'ölgn. inl-'" 'ifll'l'äldilju'itln
Rekmnmendai'unnn ."»! tillämpl'g 1111 pm nt tarm-111: ”wu. används för mantimmar-111115 1111 inom 511111 11.11 511111- 1133 som den 611111111111 sekt-1111 när 11.111 .:1'111 upngrftnr r.; r.. 1. 1.11 hjälp .av annan:..tiiii: ämbetsman 1. E_- -.111,.- Tu --1: ._. -'1- urin.-_D- manuia—målar. 111111111111111111111511 Mama. 111111 '1'11'11'1'111'5'. mer—rimmar? 311111." T1' '#'ad gälller tillika fdfrunf'.i'r.11111:1'.1d-11. 1.511. 1.1-JL- 111111 *fårwdciknpnmnmig _peimum'. 55.51.1151..- [aiming nef". familj-rumkialöi
Eriligt' ianmmcndrtiwre 111.51111'..111-1.m 1.1.11511131111'119
grumliga" inmgiilc'lllgnlänteru r'ul mimmi _ ur.—115511”, 11.11- + Mag, 11111: föring och bevarande. av Fel-'WWF'JEl—f—W- . ; , , lineära ene-11111. 11.1... 1111-5111! anni" nnan—115115... 11'.-_ .111 . ,, glimten digiti—it.; 1.11" miliana slut:-ll 111.151 :llrl.'."| 111.111]! ..är mammans-im. hamling 111131 Lagring av parsun. :__'1_1 livrem-= 131111! bl.-111.511. 1.111 115151 11111 11 mmm,-5. 1111 ' ..., Mmm-nnnmumammm111111111111,.;..c.'.naumea.- ' , er. hamling 111111 lagring 111 kantiga uppgi'll-zr 1111 "11- 535.111 m.mgritmr .10111 namngav menn.—11111... [r.-gaming (1.11 115.153 får inte slrr. 11:11 uppglif'rr 0111 011313 1111 phi-' 11-le
uppfattnhag, 1111 gram 1111 51151 myndig, 111111 1111 11115 111 Mur llM'tåDdll-ä: för I"! människa-111 5.1-415.515"; 11311me ' "Emmi!!! Shulreiunnugiiålnemnlämrm Minimaran dagmamman 1111 11511 Murcia sjäv. mätningarna 1111 11.11.5115... andra sillar om det föreskriul labeln-ik lag..
lämningarna-palm. [år.meuenldhirmmnaudm hällar fråm med lnfnnnemi och uttryckligt mynten 171311
6 Datalagstiftning
6.1. Allmänt
Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskil- des personliga integritet finns i 1 kap. 2 & tredje stycket regeringsformen. Där föreskrivs att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Enligt 2 kap. 3 & andra stycket regeringsformen skall varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyd- das mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgif- ter om honom registreras med hjälp av automatisk databe- handling (ADB). Detta innebär att det skall finnas en datalag— stiftning till skydd för den personliga integriteten i samband med automatisk databehandling och att den närmare omfatt— ningen av det skyddet får regleras i vanlig lag. Enligt 2 kap. 205 första stycket 2 regeringsformen likställs utlänningar med svenska medborgare i fråga om detta skydd.
Av generell betydelse på integritetsskyddsområdet är före- skrifterna i brottsbalken och sekretesslagen (1980: 100). Sär- skilt betydelsefulla i förevarande sammanhang är de bestäm- melser till skydd för den personliga integriteten som finns i datalagen (1973z289).
I datalagen finns bestämmelser som syftar till att skydda den enskilde mot sådant otillbörligt intrång i den personliga in— tegriteten som kan bli följden av dataregistrering av person- uppgifter hos det allmänna eller hos enskilda. Med person- register i datalagen avses register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med upp- giften. En person identifieras i första hand genom att perso— nuppgiften eller den särskilda identitetsuppgiften innehåller namn eller personnummer. Enligt förarbetena till datalagen krävs emellertid inte att ett register innehåller en identitets—
uppgift som är entydig eller unik eller mera allmänt bekant för att registret skall anses som ett personregister i lagens mening. Även om det är möjligt endast för den invigde att förstå vilken person som avses, omfattas registret av lagens bestämmelser. Ett register där alla identitetsuppgifter har ersatts med löpande nummer, kodbeteckningar e.d. hänförs till kategorin personregister, om man antingen manuellt eller maskinellt kan översätta siffer- eller kodbeteckningarna.
För att inrätta och föra särskilt integritetskänsliga person- register som innehåller uppgifter om enskilda personer krävs normalt tillstånd av Datainspektionen. Kravet på tillstånd gäller dock inte personregister som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen, s.k. statsmaktsregister. I sådana fall skall yttrande från Datainspektionen inhämtas innan be— slutet fattas.
Datainspektionen skall vid sin tillståndprövning beakta integritetsintressena (3 5) och har möjlighet att meddela före— skrifter om ändamålet med registret och om inhämtande och utlämnande av uppgifter (5 och 6 55). Denna rätt att meddela föreskrifter gäller även beträffande statsmaktsregister i den mån riksdagen eller regeringen inte har beslutat sådana be- stämmelser.
Av förarbetena till datalagen framgår att frågan huruvida ett personregister kan medföra otillbörligt integritetsintrång bedöms efter likartade grunder, oavsett om registret inrättas efter tillstånd av Datainspektionen eller efter beslut av stats- makterna. Datainspektionen bör därför, när den skall yttra sig över ett tilltänkt statsmaktsregister, så långt möjligt anlägga samma synpunkter som vid en tillståndsprövning (prop. 1973:33 s. 120 och 11 å dataförordningen /l982:480/).
Frågan om ett eller flera register skall anses föreligga berörs också något i förarbetena till datalagen. Där sägs att det ofta torde vara lämpligt att betrakta hela system med datafiler och därtill hörande härlednings— och bearbetningsprogram som ett enda personregister. En förutsättning härför bör dock vara att systemet tekniskt och administrativt fungerar så att det är naturligt att uppfatta det som en enhet (a. prop. s. 119).
Ett personregister kan vara organiserat så att uppgifterna i själva databasen också förekommer i ett eller flera register som förs för tekniska ändamål. Dessa register kan också innehålla uppgifter som saknas i databasen. Som exempel på
sådana register kan nämnas s.k. loggregister och back-up- register. I loggregister kan förekomma uppgifter om vilka uttag och förändringar som har gjorts i databasen och vem som har gjort dem. Ett back—up-register är en säkerhetskopia av databasens innehåll vid en viss tidpunkt. Loggregister och back—up-register betraktas som delar av personregistret (prop. 1978/79:109 s. 34—35).
Datalagens definition av personregister kan synas inbegripa all ADB-hantering av identifierbara personuppgifter, alltså även datoriserad ordbehandling av löpande text som t.ex. innehåller personnamn. Av förarbetena till datalagen framgår emellertid att syftet med ADB-hanteringen är av betydelse i detta sammanhang. Departementschefen anförde följande i denna del (prop. 1973:33 s. 118).
För att ett register skall anses föreligga måste det emellertid direkt eller indirekt vara fråga om behandling från informationssynpunkt av faktiska uppgifter. Ett ADB-register kan således inte anses upprättat bara genom att löpande text lagras i ett datamedium, exempelvis för att sättning skall kunna ske med hjälp av ADB-teknik. Uppenbarligen faller på grund härav åtskillig databehandling av olika slags litteratur, främst skönlitteratur, utanför datalagens tillståndssystem. Först i den mån databehandlingen tar sikte på faktiska uppgifter i den litterära framställningen —— såsom för upprättande av innehållsregister eller liknande — föreligger ett register i datalagens mening. Vidare bör ett register anses föreligga, om de lagrade uppgifterna skall användas för att framställa exempelvis en telefonkatalog, ett adressregister eller en taxeringskalender. Den närmare gränsdragningen när det gäller att bestämma registerbegreppets innebörd får göras i praxis.
Sedan detta uttalande gjordes har det blivit vanligt att man inom olika förvaltningar använder kontorsinformationssystem med funktioner som ordbehandling, elektronisk post, arkiv- hantering, s.k. fria textsökningssystem m.m. Denna utveck- ling har gjort det svårare att tillämpa datalagens personregis- terbegrepp. Som anförs i proposition 1990/91:60 om offent- lighet, integritet och ADB faller denna fråga inom ramen för datalagsutredningens översyn av datalagen (dir. 1989:26). Enligt propositionen får — i avvaktan på resultatet av den ut- redningen — frågan om ett kontorsinformationssystem är att anse som ett personregister enligt datalagen eller inte bedömas från fall till fall efter datalagens nuvarande definition (s. 39). Datalagsutredningen beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Inom den offentliga sektorn är vissa större personregister
med integritetskänsligt innehåll författningsreglerade i större eller mindre mån. Som exempel kan nämnas lagen ( 1963: 197) om allmänt kriminalregister, lagen (1965 :94) om polisregister, polisregisterkungörelsen (196938), skatteregisterlagen (1980:343), skatteregisterförordningen (1980:556), utsök- ningsregisterlagen (1986:617), utsökningsregisterförordningen (1986:678), förordningen (1986:104) om registerföring vid allmänna domstolar med hjälp av automatisk databehandling, tullregisterlagen (1990: 137), lagen (1990:1536) om folkbok- föringsregister, lagen (1991:876) om register för betalnings- föreliggande och handräckning och förordningen (1992: 1027) om register för strafföreläggande, föreläggande av ordnings- bot, m.m.
6. 1 . 1 Datalagsutredningen
Datalagsutredningen (Ju 1989z2), som har till uppgift att göra en översyn av datalagen (1973z289) hari ett första betänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag redovisat vissa principiella utgångspunkter för en framtida datalag. Utredningen föreslår bl.a. att det nuvarande tillståndsförfarandet slopas och att Datainspektionen ges möj- lighet att meddela bransch- eller sektorsföreskrifter som kom- plettering till de grundläggande bestämmelserna i datalagen. En viss anmälningsplikt skall dock finnas.
I en andra etapp i arbetet, som redovisas i betänkandet (SOU 1991:21) Personregistrering inom arbetslivs—, forsk— nings— och massmedieområdena, har utredningen behandlat frågor som rör personregistrering inom forskning och statis- tik, massmedier och arbetslivet. Utredningen redovisar de rekommendationer från Europarådet som finns på området och föreslår, när det gäller forskning och statistik, att infor- merat samtycke skall utgöra grunden för att registrering skall få ske. För arbetslivets del anser utredningen bl.a. att det är nödvändigt med särskilda bestämmelser i lag som tillvaratar den anställdes intresse när det gäller inrättande av person- register, utlämnande av uppgifter och den enskildes insyn. Vad avser massmedieområdet konstaterar utredningen att datalagen bör förtydligas för att ange att de grundlagsskydda- de bestämmelserna inom yttrandefrihetsområdena skall till- lämpas framför datalagstiftningen vid en konflikt dem emel-
lan. I detta andra betänkande redogörs vidare för de förslag till EG-direktiv som föreligger på dataskyddsområdet. Dessa förslag tfår betydelse vid en eventuell anslutning av Sverige till EG. :Slutligen behandlas i betänkandet behovet av samord— ning inom integritetsskyddsområdet, liksom vissa gallrings— frågor.
I ett tredje betänkande (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskydd på ADB-området behandlar ut- redningen definitionen av begreppen personregister och regis- teransvarighet.
Utredningens slutbetänkande (SOU 1993:10) En ny datalag överlämnades den 26 februari 1993.
6.2. Registeransvar
6.2.1. Datalagen
I datalagen finns föreskrifter om skyldigheter för den som är ansvarig för ett personregister. Den ansvarige skall iaktta att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt integri- tetsintrång. Därvid skall särskilt iakttas att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål, att uppgifter inte utan medgivande av den registrerade, av myn— digheter försäljs annat än i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande samt att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning (7 5). Hos den registeransvarige skall det vidare finnas en förteckning över de personregister som han är ansvarig för (7 a 5). Den ansvarige skall normalt rätta en personuppgift som är oriktig eller missvisande (8 5), komplettera en uppgift som är ofullständig (9 5), på begäran snarast lämna den regi- strerade besked om de uppgifter som finns om honom i regi- stret (10 &) och förstöra de uppgifter i registret som inte längre är nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål (12 5)»
Med registeransvarig avses enligt 1 & datalagen den för vars
verksamhet personregistret förs, om han förfogar över regist- ret. Detta innebär att servicebyråer och andra som helt osjälv- ständigt sysslar med bearbetningar av ett register utesluts från ansvar. Detsamma gäller enligt förarbetena till datalagen de som använder sig av registret utan att kunna bestämma över dess innehåll (prop. 1973133 5. 19 f). Enligt förarbetena skall man anses förfoga över ett register i den mån man har be- fogenhet och möjlighet att överföra registret till låsbar form (a. prop. s. 76, 119). Departementschefen anförde nämligen att begreppet förfogande borde ges samma innebörd som de samtidigt med datalagen föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 2 & tredje stycket och 9 5 första stycket tryckfrihetsförord- ningen. Dessa bestämmelser avsågs närmast att göra tryck— frihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar tillämpliga också på ADB—upptagningar. Som huvudregel skulle gälla att en upptagning är allmän när den förvaras hos myndigheten. Detta var emellertid inte tillräckligt. Departe- mentschefen pekade på att det förekom att databehandling utfördes för myndigheters räkning vid privata företag eller vid organisationer som inte är att betrakta som myndigheter. Sådana upptagningar borde givetvis inte vara undandragna offentligheten. Han förordade därför att huvudregeln komplet- terades med en bestämmelse av innebörd att upptagning skall anses förvarad hos en myndighet och därmed betraktas som allmän även i fall då den har kommit in till eller upprättats hos annan än myndighet, under förutsättning att myndighet förfogar över upptagningen. Bestämmelsen fördes in som ett tredje stycke i 2 kap. 2 5 tryckfrihetsförordningen. Frågan i vad mån en myndighet förfogar över en upptagning som finns hos ett privat företag e.d. fick enligt departementschefen avgöras med ledning av de avtal som hade träffats. För att en myndighet skall anses förfoga över en ADB-upptagning borde det enligt departementschefen normalt förutsättas att myndig- heten hade rätt att föra över upptagningen till visuellt läsbar form.
Det kan här nämnas att bestämmelserna i tryckfrihetsförord- ningen om när en ADB-upptagning skall anses vara förvarad hos en myndighet sedermera har ändrats. I 1976 års ändringar i tryckfrihetsförordningen fördes bestämmelserna härom i 2 kap. från 2 & tredje stycket till 3 5 andra stycket. Detta stycke har därefter ändrats år 1991 (prop. 1990/91:64, KUll, rskr.
160, 1991/92:KU2, rskr. 3). Enligt styckets nya lydelse innebär bestämmelserna att upptagning skall anses förvarad hos myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndig- heten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnytt— jar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår i ett personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning eller genom beslut, som grundar sig på lag, saknar befogenhet att göra överföringen. Med personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som innehåller uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till denne.
6.2.2. Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter
Enligt Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (art. 2 d) knyts registeransvaret till den som i enlighet med inhemsk lag är behörig att besluta om ändamålet med dataregistret, vilka slags uppgifter som skall lagras i registret och vilka operatio- ner som skall utföras med uppgifterna.
6.2.3. Förslaget till EG-direktiv angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter
I det förslag till EG-direktiv angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter som EG-kommissionen över- lämnade till Ministerrådet i oktober 1992 finns en bestämmel- se om vem som är ansvarig i artikel 2.d. För behandling av personuppgifter är den ansvarig som behandlar eller låter behandla uppgifterna och som bestämmer ändamålet med be- handlingen, vilka personuppgifter som skall behandlas, hur de skall behandlas och vilka utomstående som skall få tillgång till dem. Förslaget till direktiv innehåller flera föreskrifter som ålägger medlemsstaterna att garantera de registrerades rättigheter. Dessa rättigheter är i många avseenden spegel- bilder av den registeransvariges skyldigheter enligt datalagen,
t.ex. skyldigheten att rätta felaktiga eller missvisande uppgift- er och att informera om innehållet i registret.
6.2.4. Datalagsutredningen
Som nämnts i avsnitt 6.1.1 har Datalagsutredningen nyligen lagt fram sitt slutbetänkande.
I sina överväganden rörande registeransvarighetsbegreppet (persondataansvarighetsbegreppet enligt utredningens termi— nologi) anför utredningen att det förefaller som om den nuva- rande avgränsningen, med krav på "förfogande" vållar till- lämpningssvårigheter främst inom den offentliga sektorn. På den privata sidan är det enligt utredningen naturligare att koppla ansvaret till den juridiska eller fysiska person som på ett eller annat sätt har beslutanderätten eller den operativa kontrollen över persondatamångden. På den offentliga sidan, där staten och kommunerna har ett övergripande civilrättsligt ansvar men verksamheten bedrivs av mer eller mindre själv- ständiga myndigheter, är bilden enligt utredningen mer kom- plicerad.
Utredningen konstaterar att myndighetsbegreppets tolkning vad avser rätten till offentliga handlingar i praxis synes ha kommit att styra avgränsningen. Genom att persondataansva- righets- och myndighetsbegreppen numera har likställts har emellertid vissa fördelar uppnåtts. Den persondatamångd som förekommer och används inom en myndigets område är ock- så enligt utredningen myndighetens ansvar som sådan, obero- ende av hur den operativa kontrollen i myndigheten är ord- nad.
Utredningen föreslår att persondataansvaret skall läggas på den som bestämmer ändamålet med behandlingen av person- uppgiftema, vilka personuppgifter som skall behandlas och hur de skall behandlas. Enligt utredningen medför detta att en uppdelning av ansvaret inte kommer att ske på samma sätt som enligt gällande ordning. I stället kommer det mera enty- digt att framgå vem som är ansvarig för viss behandling. Förslaget anges vidare innebära att ansvaret för personupp— giftemas riktighet läggs på den som har möjlighet att faktiskt påverka innehållet.
6.2.5. Hur frågan om registeransvar har lösts i några registerförfattningar
På senare tid har frågan om registeransvar i några stora of- fentliga register varit föremål för överväganden, nämligen tullregistret, registren för betalningsföreläggande och hand- räckning samt registren för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. Registren utgör stöd för handläggning- en av en stor mängd ärenden och rör myndigheter på såväl central som regional nivå — i vissa fall också på lokal nivå. I det följande lämnas en kort redovisning av hur registeran- svarsfrågoma har lösts i dessa fall.
Tullregistret
Enligt förordningen (1984:988) med instruktion för Tullverket omfattar Tullverket Generaltullstyrelsen samt en regional och lokal organisation (1 5).
Ett datasystem för hantering av olika typer av tullklarerings- ärenden tas successivt i drift inom Tullverket. En bestämmel- se om tulldatasystemet finns i 3 aå tullagen (1987:1065). Datasystemet tar över en stor del av den hantering av tull— handlingar som tidigare utfördes manuellt. Importörer och exportörer kan med särskilt tillstånd få lämna de uppgifter som behövs för klareringen med hjälp av ett elektroniskt förfarande i stället för på papper (12 a 5).
Uppgifter som lämnas på papper kommer att matas in i datasystemet av en tulltjänsteman. I datasystemet bearbetas de uppgifter som har lämnats. De olika delsystemen i tulldatasys- temet skall administrativt fungera som ett enda register. Upp- gifterna i systemet kommer att i allt väsentligt ha ett sådant sakligt och logiskt samband att tulldatasystemet även i data- lagen anses innehålla ett enda register. Registret kommer att innehålla en stor mängd uppgifter och beröra samtliga tull- myndigheter. Registret skall även betjäna andra myndigheter med uppgifter, och det skall förses med uppgifter från andra myndigheter. De flesta uppgifter avser juridiska personer, men det kommer även att finnas uppgifter avseende fysiska personer i registret. Registret är därför i sin helhet ett person- register. Uppgifter i registret som avser fysiska personer kan vara av integritetskänslig natur, som kan spridas i en inte
obetydlig omfattning. Av denna anledning och på grund av registrets betydelse i övrigt har riksdagen reglerat registret i en särskild lag, tullregisterlagen (prop. 1989/90:40, SkU 19, rskr. 188, SFS 1990: 137). Kommunikationen mellan närings- idkare och tulldatasystemet förutsätts gå via en mottagnings- funktion. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 9 & tullregisterlagen överlämna till en juridisk person att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från tullregistret.
Till en början reglerades registeransvaret inte särskilt i tullregisterlagen, trots att Datainspektionen förordat en sådan reglering. I ett remissyttrande över det utredningsförslag som låg till grund för förslaget till tullregisterlag uttalade Datain- spektionen att frågan om vem som i varje särskilt fall är registeransvarig eller delregisteransvarig normalt borde ut- redas med utgångspunkt från definitionen registeransvarig i datalagen. Endast om lagstiftaren önskade frångå datalagens lösning på ansvarighetsfrågan borde denna enligt inspektionen regleras i en specialförfattning. Den lösning som fanns i utredningsförslaget, nämligen att Generaltullstyrelsen och tullmyndighetema skulle vara registeransvariga, torde enligt Datainspektionen följa redan av datalagen. Inspektionen ut- talade vidare att datalagens reglering av registeransvarighets- frågoma många gånger bereder tillämpningssvårigheter. Enligt inspektionen var det inte alldeles självklart att mottag- ningsfunktionen och de enskilda exportörerna eller impor— törerna inte vara att anse som registeransvariga. Inspektionen menade vidare man borde beakta risken för att en framtida teknisk förändring i tulldatasystemet skulle medföra att frågan om registeransvarets fördelning fick ett annat svar än som från början avsetts. Om man avsåg att endast Generaltullsty- relsen och tullmyndighetema skulle vara registeransvariga, borde detta enligt inspektionen därför regleras i tullregisterla— gen. I sitt yttrande enligt 2 a & datalagen över förslag till tullregisterlag m.m. vidhöll inspektionen denna uppfattning.
Enligt departementschefen borde registeransvaret för tull- registret vara fördelat på det sätt som följer av datalagens bestämmelser. Han konstaterade att utredningens förslag i denna del helt byggde på en tolkning av innebörden i dessa bestämmelser och fann att det därför inte var nödvändigt att reglera frågan även i tullregisterlagen (a. prop. 1989/90:40
s. 22).
I proposition 1990/91:75 om importrutiner i ett datoriserat tullförfarande, m.m. konstaterade emellertid föredragande statsrådet att det i det fortsatta arbetet med tulldatasystemet hade framkommit att andra än tullmyndighet skulle bli an- svariga för tullregistret i vissa fall och att frågan därför måste regleras särskilt i tullregisterlagen (a. prop. s. 36). På grund härav infördes i tullregisterlagen bestämmelser om registeran— svar i en ny paragraf, 2 a 5, som utformades på sätt Datain- spektionen hade föreslagit. Enligt den paragrafen är General- tullstyrelsen registeransvarig för tullregistret. Vidare före- skrivs att andra tullmyndigheter är registeransvariga när det gäller uppgifter i tullärenden som handläggs hos myndigheten.
Registren för betalningsföreläggande och handräckning
I förordningen (1988:784) med instruktion för exekutions- väsendet avses med exekutionsväsendet Riksskatteverket och kronofogdemyndighetema (1 kap. l 5). Enligt förordningen är Riksskatteverket chefsmyndighet inom exekutionsväsendet med övergripande ledning av och ansvar för verksamheten. Vidare föreskrivs att Riksskatteverket är central förvaltnings- myndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalk- en och andra författningar (2 kap. 1 5). I varje län finns en kronofogdemyndighet (3 kap. 5 5). Kronofogdemyndigheten är regional myndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar (3 kap. 1 5).
I maj 1990 beslutade riksdagen om genomgripande föränd- ringar av den summariska processen, dvs. handläggningen av mål om lagsökning, betalningsföreläggandeoch handräckning. Reglerna om den summariska processen samlades härigenom i en enda lag, lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1992 (se SFS 1991:877). Reformen innebär att den summariska pro- cessen flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndighetema och att handläggningen blir enklare och mera enhetlig än tidigare. En viktig nyhet är att ansökningar skall kunna göras med hjälp av ADB-medium. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får nämligen föreskriva undantag från huvudregeln att ansökan i den summariska processen skall vara skriftlig (9 & andra meningen). Enligt förordningen
(1991 : 1339) om betalningsföreläggande och handräckning får ett sådant undantag medges av Riksskatteverket (6 5), och undantaget får innebära tillstånd att göra ansökan på medium för automatisk databehandling (7 5).
Riksdagen har vidare beslutat om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen (prop. 1990/91:126, LU34, rskr. 332). Så har registerfrågoma beträffande handläggningen av målen i den nya summariska processen reglerats i en särskild lag, lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1992 (se SFS 1991:878). Enligt lagen skall för handläggning hos kronofogdemyndighetema av mål enligt lagen om betalningsföreläggande och handräck— ning med hjälp av automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndighet, dvs. 24 register. Registret får användas även för tillsyn, planering och uppföljning av verk- samheten samt för framställning av statistik (1 5). Registret får i huvudsak innehålla grundläggande uppgifter om parterna, uppgifter om yrkanden i målet och grunderna för dessa, uppgifter om utslag och beslut i målen etc. (3—7 55).
Iden proposition (prop. 1990/91 : 126) som ligger till grund för registerlagen gjordes vissa Överväganden rörande register— ansvaret. Där anförs att det i ett system där varje kronofog- demyndighet har sitt eget register för den summariska pro— cessen till en början är självklart att varje kronofogdemyndig- het skall ha förfoganderätt och registeransvar i datalagens mening för sitt register.
Frågan om Riksskatteverkets befattning med registren i den summariska processen och med målen i övrigt bör föranleda att även Riksskatteverket tilläggs ett registeransvar för krono- fogdemyndighetemas register måste enligt propositionen bedömas mot bakgrund av vilka uppgifter Riksskatteverket skall ha i det nya systemet.
Avsevärda rationaliseringsvinster kan uppnås, om Riksskat— teverket lämnar kronofogdemyndighetema service inom ramen för ADB-systemet i olika moment i målens handläggning, dels vid mottagandet av mål via ADB-medium, dels i samband med olika beslut som kronofogdemyndighetema fattar vid handläggningen av målen, dels vid gallring av målen. I pro- positionen anförs att det bl.a. av tekniska skäl är mest ända— målsenligt att ansökningar på ADB-medium lämnas centralt
till Riksskatteverket för vidare befordran till kronofogdemyn- dighetemas register. Genom att Riksskatteverket tillför regist- ren nya mål påverkar Riksskatteverket enligt propositionen innehållet i registret. Riksskatteverket skall i samband med mottagandet av ansökningarna före överföringen till kronofog- demyndighetemas register göra dels en maskinell kontroll av att det mottagna materialet är möjligt att överföra, dels lämna förslag till diarienummer hos myndigheten. När det gäller Riksskatteverkets befattning i övrigt med målen i den summa- riska processen kan man enligt propositionen förutse att stora rationaliseringsvinster kan uppnås, om förelägganden och utslag som beslutas hos kronofogdemyndighetema kan fram- ställas och expedieras centralt genom medverkan av Riksskat— teverket. Denna befattning med målen kräver att Riksskatte- verket får tillföra registren bekräftelser på att de av kronofog- demyndighetema beställda åtgärderna har utförts.
Den befattning med målen iden summariska processen, som Riksskatteverket sålunda bör ha, medför enligt propositionen att Riksskatteverket på olika sätt och i olika skeenden av handläggningen kommer att kunna påverka innehållet i krono- fogdemyndighetemas register, utan att man rubbar det grund- läggande förhållandet att själva handläggningen av målen sker hos myndigheterna själva. Det anförs att starka effektivitets- skäl talar för att denna ordning genomförs och att det med hänsyn till den förfoganderätt över registren som Riksskatte- verkets befattning innebär är nödvändigt att tillägga Riksskat- teverket ett registeransvar i datalagens mening för kronofog- demyndighetemas register.
Av nu nämnda skäl föreslogs en bestämmelse om gemen- samt registeransvar för Riksskatteverket och kronofogdemyn- digheten. Enligt 2 5 lagen om register för betalningsförelägg- ande och handräckning är varje kronofogdemyndighet regis- teransvarig för sitt register och Riksskatteverket registeransva- rigt för alla registren.
I förordningen om betalningsföreläggande och handräckning finns bestämmelser om Riksskatteverkets befattning med målen. Ansökningar på medium för automatisk databehandling ges in till Riksskatteverket, som vidarebefordrar uppgifterna i dem till de register som kronofogdemyndighetema för (8 5). Om kronofogdemyndigheten har beslutat om föreläggande,
[' EI
utslag, gallring eller någon annan åtgärd i ett mål, får Riks- skatteverket verkställa åtgärden (14 å).
Register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m.
Bestämmelser om åklagare finns i 7 kap. rättegångsbalken. Allmänna åklagare är Riksåklagaren, statsåklagare samt di- striktsåklagare. Hos allmän åklagare får också finnas biträd- ande åklagare (l 5). Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. Under Riksåklagaren har statsåkla- garna, envar inom sitt verksamhetsområde, ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket (2 5).
Bestämmelser om polisverksamheten finns i polislagen (1984z387). Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndig— het för polisväsendet och har tillsyn över detta (7 5). länssty- relsen är länets högsta polisorgan. Den ansvarar för polisverk- samheten i länet och har tillsyn över den verksamhet som bedrivs av polismyndighetema i länet (6 5). Länen är indelade i polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet (4 5).
I förordningen (1992: 1027) om register för strafföreläggan- de, föreläggande av ordningsbot, m.m. föreskrivs att det med hjälp av automatisk databehandling skall föras olika register över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot (1 5). Regleringen omfattar såväl lokala som centrala register. Vid varje lokal åklagarmyndighet skall det sålunda föras ett regis— ter över strafföreläggande (2 5). Riksåklagaren är registeran- svarig för samtliga register medan den lokala åldagarmyndig- heten är registeransvarig för sitt register (9 å). För hela landet skall det vidare föras ett register över alla strafförelägganden som har utfärdats inom åklagarväsendet (4 5). Riksåklagaren är registeransvarig för detta register medan den lokala åkla— garmyndigheten är ansvarig för uppgifter i ärenden som handläggs hos myndigheten (9 5). En motsvarande ordning i fråga om registerföring och registeransvar gäller för straff- förelägganden som utfärdas inom tullväsendet (3, 5 och 9 55).
För hela landet skall det föras ett register över föreläggan- den av ordningsbot (6 5). Även här är registeransvaret delat. Rikspolisstyrelsen är registeransvarig. Polismyndigheter och
lokala tullmyndigheter är registeransvariga för uppgifter i ärenden som handläggs hos resp. myndighet (9 5).
uu'lf |
".| Qtft. 'ärflgiådålhw MOI
|| . I I 'v .. | | . . f.” -l . |' . . .. . .. . . . . . rn luuhl , |, I |||'"1 . :u'J. ," |. | " .. . [ >I - '.l l I . 1 .1. , . . . . | . :..
J, __ .
1'|' |. . T ".ji'.
7. Arkiv och gallringsbestämmelser
7.1. Allmänna arkivbestämmelser
Grunden för det offentliga arkivväsendet är principen om alla medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar.
Grundläggande regler om offentliga arkiv har tagits in i arkivlagen (1990z782), som trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1989/90:72, KrU29, rskr. 307). Lagen omfattar arkiv hos såväl statliga som kommunala myndigheter och innehåller bestämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv, vård av arkiv och gallring av arkiv. De bestämmelser som gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv hos allmänna försäk- ringskassor.
Ett myndighetsarkiv bildas enligt arkivlagen av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana hand— lingar som avses i 2 kap. 9 & tryckfrihetsförordningen (vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och som myn- digheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Som all- män handling räknas även upptagning på ADB-medium (jfr avsnitt 4.2).
Enligt arkivlagen får allmänna handlingar gallras men detta skall alltid ske med beaktande av att arkiven utgör en del av det nationella kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet tillgodoser rätten att ta del av allmänna hand- lingar, rättskipningens och förvaltningens behov av informa- tion samt forskningens behov. Undantag från huvudregeln om gallring görs för de fall att det i annan lag eller i förord- ning tinns awikande regler om gallring. Arkivlagens bestäm- melser gäller dock framför bestämmelserna i 12 & datalagen (1973:289) om gallring av personuppgifter. Saknas författ- ningsföreskrifter om gallring beträffande s.k. statsmaktsregis- ter, dvs. register som inrättas enligt beslut av riksdagen eller regeringen, och är registret sådant som avses i 2 a 5 första stycket andra meningen datalagen kan Datainspektionen be-
sluta om sådana föreskrifter som därvid kommer att gälla före arkivlagen.
Huvudprincipen enligt arkivlagen är således att allmänna handlingar skall bevaras. I författningar som reglerar olika integritetskänsliga register föreskrivs däremot i regel att mate- rialet skall förstöras efter en viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. Beträffande denna omvända prin— cip anfördes i proposition 1989/90:72 (s. 50 ff) att den är rimlig med hänsyn till de integritetsaspekter som kan föreligga på de särskilda registerlagarnas områden. Vidare anfördes att undantag från gallringsskyldigheten som förestavas av hänsyn till insynsaspekten, myndigheternas informationsbehov och rättssäkerhetsaspekter som regel bör tas in direkt i den särskil- da registerlagen. När det däremot gäller konkreta avgöranden av vilka handlingar som bör bevaras med hänsyn till forsk- ningens behov bör detta i princip överlåtas på fackkunnigt folk inom arkivmyndigheterna. I propositionen angavs att beträffande statliga myndigheters arkiv borde i lag slås fast att, utöver de undantag från gallringsplikten som anges direkt i lagen, ytterligare undantag får föreskrivas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dessa be- myndiganden fick enligt propositionen förutsättas bli använda enbart för att bevara material med hänsyn till forskningens behov och då främst ett representativt urval av material.
I propositionen redovisades två urvalssystem, intensivda- taområden resp. datumurval, som tillgodosåg olika typer av forskningsbehov. Beträffande datumurval anfördes att sådant hade diskuterats när det gällde personuppgifter där det är väsentligt att hela landet är representerat i underlaget, men där det bedöms som ekonomiskt orealistiskt att spara hela materialet. Det mesta talade för ett urval som svarar mot ungefär 10 % av materialet, dvs. tre födelsedagar per månad. Urval enligt intensivdataområdesmodellen innebär att materia- let från vissa områden, s.k. intensivdataområden, sparas fullständigt, medan det gallras i landet i övrigt. Som intensiv— dataområden kan väljas län och kommuner som i kombination kan antas ge en någorlunda representativ bild av landet. I propositionen angavs att uppfattningarna om vilken kombina- tion som behövs går isär, men att som exempel hade nämnts tre-fyra län av skilda karaktärer jämte ett storstadsområde. Datumurvalen syftar enligt propositionen i första hand till att
möjliggöra longitudinella studier av en population som är representativ för hela landet. Material från ett intensivdata- område kan inte sägas vara representativt i samma mening, utan ger underlag för att i första hand kombinera information från olika samhällssektorer. Det kan gälla såväl individrelate- rade data som andra typer av uppgifter. Urvalsprincipema torde kunna tillämpas på arkiv där det huvudsakliga intresset av informationen knyter sig till de kvantitativa förhållanden som kan utläsas av de samlade arkiven men där dokumenta— tionen av det individuella ärendet i sig är av underordnat intresse. Enligt propositionen kan försäkringskassomas sjuk- fallshandlingar vara exempel på arkiv med en i hög grad standardiserad och rutinartad information. Sådana arkiv kan knappast gallras på ett meningsfullt sätt enligt traditionella metoder medan däremot urvalen kan ge den adekvata doku- mentationen om verksamheterna bakom arkiven.
7.2. Nuvarande gallringsbestämmelser för socialförsäkrings- och bidragsårenden
Riksarkivet har den 6 november 1984 meddelat beslut om gallring av handlingar och upptagningar för ADB inom sys- tem för allmänna barnbidrag, flerbamstillägg, bidragsförskott och krav av underhållsbidrag vid Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. I beslutet anges vilka hand- lingar inom bidragsområdet som får gallras och när det skall ske. Vad gäller akter avseende bidrag är gallringsfristen i vissa fall två år och i andra tio år. Som urval bevaras bi- dragsakter avseende personer födda dag 5, 15 och 25 i varje månad. För s.k. dag-85-födda (bidragsberättigade barn och underhållsskyldiga bosatta utomlands som saknar svenskt personnummer) undantas var tionde akt från utgallring. Riksarkivet har den 7 november 1986 meddelat beslut om gallring av handlingar och upptagningar för ADB inom sjuk- försäkringsområdet vid Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. Med sj ukförsäkringsområdetavsesidetta sammanhang ärenden om dagersättning. Enligt beslutet skall följande delar av det centrala registret som rör sjukförsäk- ringen undantas från gallring, nämligen statistikregister över inskrivna försäkrade t.o.m. år 1984, statistikregister Över sj ukfall samt försäkrings- och historikposter i registret. Dessa
delar av registret skall per den 31 december lagras sekventiellt årsvis på magnetband. I övrigt utgallras registret enligt Da- tainspektionens föreskrifter. I beslutet anges även vilka hand- lingar inom sjukförsäkringsområdet som får gallras och när det skall ske. Vad gäller akter avseende dagersättning är gallringsfristen tio år.
Riksarkivet har den 27 september 1988 meddelat beslut om gallring av handlingar och upptagningar för ADB inom pen- sions-, livränte— och utredningsområdet vid Riksförsäkrings- verket och de allmänna försäkringskassoma. I beslutet anges vilka handlingar inom dessa områden som får gallras och när det skall ske samt förutsättningar för bevarande av informa- tion på mikrofilm. Vad gäller akter avseende pension som inte mikrofilmats är gallringsfristen tio år efter pensionens upp— hörande. För Stockholms läns allmänna försäkringskassa gäller särskilda föreskrifter beträffande gallring av vissa pensions- och utredningsakter. Mikrofilmade pensionsakter utgallras tidigast tre månader efter det att mikrofilm och sökmedel (sökdatabas) kontrollerats och godkänts. Som urval bevaras akter som inte mikrofilmas. Riksarkivet har meddelat ett särskilt beslut (1991:47) om gallring av handlingar och ADB-upptagningar inom yrkesskadeförsälningsområdet vid Riksförsäkringsverket. I beslutet anges vilka handlingar som får gallras och när det skall ske.
Enligt proposition 1989/90:72 skall Riksarkivet ansvara för samordning mellan de olika offentliga huvudmännen avseende frågor som uppkommer i samband med urvalsgallring. Riks- arkivet utarbetar för närvarande gallringsföreskrifter för de statliga myndigheterna och allmänna råd för de kommunala myndigheterna. Riksarkivet kommer vidare att närmare ta ställning till urvalsgallring och urvalsprinciper. En utredning hos Riksarkivet har utarbetat förslag till urvalsgallring och urvalsprinciper. Förslagen har remissbehandlats. I början av år 1993 avser Riksarkivet att fatta beslut om generella gall- ringsprinciper och urvalsgallring. Riksarkivet räknar med att gallringsbeslut beträffande sjukfalls- och utredningsakter men även andra handlingar hos försäkringskassoma kommer att kunna utarbetas under första halvåret 1993.
8. Överväganden och förslag
8.1. Den nuvarande registreringen av känsliga personuppgifter i ärenden på socialförsäkringsområdet författningsregleras
Vårt förslag: All registrering av känsliga personuppgifter som behövs för den handläggning av ärenden om socialför- säkringsförmåner och andra förmåner som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkrings- kassoma och Riksförsäkringsverket skall regleras i författ— ning. Denna reglering ersätter de tillstånd från Datainspek- tionen på vilka den nuvarande registreringen vilar. De regis— ter som regleringen avser kallas socialförsäkringsregister. Utanför lagregleringen faller register som inrättas särskilt för forskningsändamål eller för att framställa statistik. Också personregister som har inrättats med stöd av riksdagens beslut i annan lag faller utanför den lag vi föreslår.
Skälen för vårt förslag: Hos Riksförsäkringsverket förs för närvarande ett 20-tal handläggningsregister. De används nästan uteslutande av de allmänna försäkringskassoma vid handläggning av ärenden om socialförsäkringsförmåner och liknande förmåner som det allmänna svarar för. Varje män- niska i vårt land berörs i större eller mindre utsträckning av denna handläggning. Många människor, t.ex. de flesta av landets pensionärer, är helt beroende av handläggningen för sin försörjning. Sammantaget omsätter den väldiga belopp och har därför även stor betydelse för samhället. Mer be- höver knappast sägas för att visa att handläggningen på detta område måste vara effektiv och rättssäker. Rätt använd kan ADB-tekniken göra detta möjligt. ADB-tekniken innebär ock- så stora kostnadsbesparingar. Till detta kommer att social-
försäkringssystemet i vårt land är uppbyggt på ett sätt som faktiskt förutsätter ADB—stöd. Med hänsyn till den synnerli- gen stora mängd ärenden detär fråga om kan handläggningen nämligen inte baseras enbart på papper, om förfarandet skall uppfylla elementära krav på rättssäkerhet och snabbhet. Man torde utan vidare kunna utgå från att systemet aldrig hade kunnat byggas upp på det sätt som skett om inte lagstiftaren hade kunnat förlita sig på att handläggningen skulle stödjas av ADB. Ett utmärkande drag i lagstiftningen om socialför— säkringsförmåner är strävan efter rättvisa. Denna strävan tar sig bl.a. uttryck i omfattande och många gånger invecklade regler om samordning mellan förmåner av olika slag. Dessa regler skulle inte kunna tillämpas, om förfarandet uteslutande var baserat på uppgifter i pappersakter.
Av det anförda framgår att ADB-tekniken inte kan undvaras vid handläggningen av ärenden om socialförsäkringsförmåner och liknande förmåner. Detta innebär emellertid att en om- fattande personregistrering måste ske. Många av de uppgifter som finns i ärenden om socialförsäkringsförmåner och liknan- de förmåner kan vara känsliga för den enskilde. Ett person- register med sådana uppgifter kan uppfattas som obehagligt och kränkande. Personregistreringen på detta område är således i de flesta fall av sådan karaktär att tillstånd till re- gistren från Datainspektionen krävs enligt datalagen (1973z289). Sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1973 har mer än 1 000 tillstånd och andra beslut meddelats för Riks- försäkringsverkets personregister. Någon enhetlig systematik över tillstånden och de föreskrifter som har meddelats i sam- band med tillstånden finns inte. Det är därför svårt att skaffa sig en säker uppfattning om vad som gäller för olika register. Från integritetsskyddssynpunkt är detta naturligtvis något som i längden inte kan accepteras.
Vårt uppdrag är att lägga fram förslag till lagstiftning som ersätter dessa tillstånd. De främsta skälen för en författnings- reglering är enligt vår uppfattning följande. Arten och om- fattningen av personregistreringen på socialförsäkringsom- rådet gör att den är mindre lämpad för reglering genom till- stånd av Datainspektionen. Integritetsfrågoma bör inte be- dömas och avgöras av enskilda tjänstemän där utan av stats- makterna. De särskilt integritetskänsliga frågorna bör därvid förbehållas riksdagen.
I detta sammanhang kan det finnas skäl att peka på några uttalanden vid riksdagsbehandlingen i mars 1991 av proposi- tion 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB. Konsti- tutionsutskottet framhöll att det allmänt sett var av stor be— tydelse att en författningsreglering kom till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighets- register. Enligt utskottet borde register hos Socialstyrelsen, landstingen och Riksförsäkringsverket regleras i särskilda registerlagar. Utskottet erinrade i sammanhanget om vårt betänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister och vårt fortsatta arbete med en författningsreglering av de cent- rala registren inom socialförsäkringsområdet. Utskottet förut— satte att frågan om vilka register som borde regleras ägnades en fortlöpande uppmärksamhet från regeringens sida och att åtgärder vidtogs för att sådana åtgärder kom till stånd. Något särskilt uttalande från riksdagens sida var därmed enligt ut- skottets mening inte erforderligt (1990/91:KU1 l). Mot denna slutsats reserverade sig ledamöterna från Moderata samlings- partiet, Folkpartiet liberalerna och Centern. De ansåg att kraftfullare åtgärder borde vidtas och att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med förslag till registerlagar när det gäller register hos staten, kommunerna och lands- tingen. Enligt reservationen borde riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna (bet. s. 35). Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91 : 160).
En omständighet att beakta är vidare att tillståndssystemet förmodligen kommer att avskaffas genom ny datalagstiftning, som kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1995. Datalagsut- redningen har nämligen lagt fram förslag till en ny datalag med denna innebörd.
Vi kan mot bakgrund av det anförda konstatera att det finns starka skäl för att den nu pågående registreringen av känsliga personuppgifter till stöd för handläggningen av ärenden inom socialförsäkringsområdet regleras i författning. Vi anser att all ärendehandläggning bör omfattas av regleringen. Däremot anser vi att det inte finns skäl att i detta sammanhang författ- ningsreglera register som inrättas för forskningsändamål eller för att framställa statistik. Frågorna om den enskildes person- liga integritet i forsknings- och statistiksammanhang bör be- dömas ur ett mer allmänt perspektiv än vad som blir möjligt
i en lagstiftning av detta slag. Att inrätta personregister för forskning och statistik kräver för närvarande i allmänhet tillstånd från Datainspektionen. Vi vill också peka på att Datalagsutredningen har föreslagit särskilda bestämmelser om behandling av känsliga uppgifter för forsknings- eller statisti- kändamål. Av dessa skäl anser vi att register som inrättas för forsknings- och statistikändamål bör lämnas utanför den lag- stiftning vi föreslår.
Regleringen bör således omfatta all registrering av känsliga personuppgifter som behövs för den handläggning av ärenden om socialförsäkringsförmåner och andra förmåner som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäk— ringskassoma och Riksförsäkringsverket. En lämplig sam- manfattande benämning på de register som regleringen avser bör enligt vår mening vara sociaUörsäkringsregister. Uttryck- et är enkelt och ger besked om vad saken gäller. Det bör enligt vår mening kunna användas i rubriken i den lag som vi lägger fram förslag om i det följande.
8.2. Författningsteknisk lösning
Vårt förslag: I en särskild lag — lagen om socialförsäkrings— register — anges när ett socialförsäkringsregister får föras. Det får ske endast om regeringen har beslutat att inrätta registret. Beslutet skall meddelas genom förordning. En förutsättning för att ett sådant register skall kunna användas är vidare att regeringen har föreskrivit för vilken handlägg- ning det skall användas. Föreskrifterna får dock inte gå utöver lagens ändamålsbestämmelser. Lagen innehåller en fullständig reglering i fråga om registerinnehåll och register- ansvar. Lagen innehåller vidare bestämmelser om sambe- arbetning, terminalåtkomst, utlämnande, sökbegrepp, gall- ring och information. En del av dessa bestämmelser blir tillämpliga endast om regeringen har meddelat föreskrifter härom. I vissa fall kan regeringen meddela föreskrifter till skydd för de registrerades personliga integritet som ytterli- gare begränsar möjligheterna att utnyttja registret.
Allmänna utgångspunkter för vårt förslag: Bestämmelser om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen. En- ligt 13 5 första stycket 2 får regeringen genom förordning besluta föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Denna föreskriftsrätt brukar kallas regeringens restkompetens. Privaträtten hänförs enligt 2 5 i sin helhet till lagområdet. Detta innebär att restkompetensen bara kan om— fatta offentligrättslig normgivning. I detta sammanhang är bestämmelsen i 3 5 om betungande offentligrättslig föreskrift av intresse. Där sägs att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekono- miska förhållanden, skall meddelas genom lag. Detta innebär att man till restkompetensen kan hänföra offentligrättsliga föreskrifter, som inte gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna utan är av intern natur. Sådana föreskrifter kan gälla de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer, dvs. interna förvaltningsföre- skrifter. Föreskrifter av detta slag ges vanligen i instruktioner för de olika myndigheterna.
Regler för förfarandet hos myndigheter, dvs. regler som
gäller handläggningen av mål och ärenden, faller i allmänhet utanför 3 &. Visserligen kan de beröra en enskilds förhållande till en myndighet men de lägger i allmänhet inga förpliktelser på den enskilde. Förfaranderegler tillhör därmed regeringens restkompetens, om annat inte följer av någon annan bestäm- melse i grundlag. I fråga om förfarandet hos förvaltnings— myndighetema finns inte någon sådan grundlagsbestämmelse. I förarbetena till regeringsformen sägs också att bestämmel- serna om förvaltningsförfarandet skall tillhöra regeringens kompetensområde (prop. 1973:9O s. 210).
En registerförfattning på det statliga förvaltningsområdet innehåller i allmänhet interna förvaltningsföreskrifter och förfaranderegler. Sådana bestämmelser hör således till rege- ringens restkompetens i den mån de inte rör riksdagen eller dess myndigheter. Syftet med registerförfattningen är emel— lertid ofta att den skall tillgodose integritetsskyddsintresset. Vi skall därför närmare beröra vad grundlagen säger om reg- ler med detta syfte och om det är möjligt att även hänföra dem till regeringens restkompetens.
I regeringsformens fri- och rättighetskapitel finns en be- stämmelse som innebär att varje medborgare i den utsträck- ning som närmare anges i lag skall skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling (2 kap. 3 5 andra stycket). Enligt 20 5 första stycket 2 i samma kapi- tel likställs utlänningar med svenska medborgare i fråga om detta skydd. Vad frågan gäller är om dessa grundlagsbestäm- melser innebär att integritetsskyddet vid dataregistrering alltid måste regleras i lag och om regeringen därmed endast har möjlighet att meddela verkställighetsföreskrifter till lagen. I så fall kan detta ämne aldrig falla under regeringens restkom— petens. Restkompetensen innebär ju som tidigare nämnts att regeringen genom förordning får besluta föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Vi kan emeller- tid konstatera att något sådant lagkrav inte ställs upp i grund- lagsregeln om skydd för den enskildes personliga integritet vid dataregistrering. Regeln slår endast fast att det skall fin- nas en datalagstiftning till skydd för den personliga integrite— ten men att den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag.
Att grundlagsregeln inte innebär något lagkrav för register-
författningar framgår också av motiven till regeln (prop. l987/ 88:57). Till grund för propositionen låg ett förslag som Data- och offentlighetskommittén hade lagt fram i delbetänk- andet (Ds Ju 1987z8) Integritetsskyddet i informationssam- hället 3. Grundlagsfrågor. Enligt kommittén skulle utredning- ens förslag till grundlagsregel hindra att regeringen meddelar dataföreskrifter om dataregistrering med stöd av 2 kap. 13 & första stycket 2 regeringsformen, dvs. med stöd av restkom- petensen (specialmotiveringen s. 66). Vid remissbehandlingen av förslaget anmärkte också ett par remissinstanser att regeln möjligen kunde tolkas så att regeringens förordningsmakt på området inskränks till verkställighetsföreskrifter. Man pekade på att detta skulle få följder för de s.k. statsmaktregistren, något som kommittén emellertid inte hade gått in på.
Av propositionen framgår att grundlagsregleringen inte var avsedd att få denna innebörd. I propositionen anförs nämligen att regeln inte fick leda till några större problem vid tillämp- ningen eller till några avgörande förändringar i dåvarande rättsläge. En lösning som enligt propositionen borde avvisas var att i fri— och rättighetskapitlet skriva in ett krav på att bestämmelser om skydd för personlig integritet vid dataregist- rering i princip skall meddelas i lag. Ett sådant krav angavs få till följd att det inte skulle vara möjligt att i samma ut— sträckning som tidigare i t.ex. en regeringsförfattning ge föreskrifter om integritetsskydd. Lagkravet skulle enligt pro- positionen därför motverka sitt syfte och i praktiken försvaga dataskyddsmöjlighetema. En annan lösning som inte heller ansågs vara möjlig var att direkt i grundlagen ange ett visst mått av integritetsskydd som inte får underskridas. Regering- ens slutsats blev ett förslag som i huvudsak överensstämde med kommitténs. I propositionen underströks att grundlags— regeln inte borde hindra att regeringen, andra myndigheter och kommuner meddelar dataskyddsbestämmelser. För att klargöra detta jämkades den av kommittén föreslagna lydelsen något.
Som nämnts i föregående avsnitt togs frågan om nya regis- terlagar upp i proposition 1990/91:60 om offentlighet, integ— ritet och ADB. Där sägs att föreskrifter till skydd för den personliga integriteten återfinns i många författningar av olika konstitutionell valör. I propositionen anförs några exempel på registerlagar och registerförordningar. Som ett nytt exempel
på en registerförordning kan vi peka på förordningen (1992:1027) om register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. Förordningen har ingen anknytning till någon registerlag och innehåller bestämmelser om regis- terändamål, registeransvar, terminalåtkomst, registerinnehåll, sambearbetning, sökbegrepp, utlämnande och gallring. I av- snitt 6.2.5 finns en närmare redogörelse för förordningens bestämmelser om registeransvar.
Det nu anförda ger enligt vår mening vid handen att även de delar av en registerförfattning på det statliga förvaltnings— området som syftar till att tillgodose integritetsskyddsintresset kan hänföras till regeringens restkompetens.
En för den aktuella lagstiftningen betydelsefull fråga är om regeringens restkompetens också kan gälla föreskrifter som riktar sig till de allmänna försäkringskassoma. Försäkrings- kassoma är nämligen självständiga offentligrättsliga organ med egen styrelse och statliga förvaltningsuppgifter. De är alltså formellt sett inte statliga myndigheter och detär därför inte utan vidare klart att regeringen mot dem har någon di— rektivrätt som grundar sig på restkompetensen.
Försäkringskassoma har emellertid jämställts med statliga myndigheter i några avgöranden i Regeringsrätten.
I RÅ l968:42 ansågs sålunda allmän försäkringskassa ut- göra statsmyndighet i den bemärkelse som avsågs i 2 kap. tryckfrihetsförordningen i dess dåvarande lydelse.
Rättsfallet RÅ 1974:98 gällde frågan om försäkringskassan hade besvärsrätt i fråga om beslut av Socialstyrelsen att för- ordna förtroendetandläkare hos kassan. Regeringsrätten fann att någon sådan besvärsrätt inte förelåg och hänvisade till principen att ett statligt organ inte utan särskilt författnings- stöd får överklaga ett annat statligt organs beslut, om myn— digheterna har att tillvarata samma allmänna intresse.
Rättsfallet RÅ 81 2:23 gällde tillämpningen av 15 kap. 8 5 sekretesslagen (19801100). Mot beslut varigenom myndighet avslagit en annan myndighets begäran att få ta del av hand— ling fick enligt den då gällande lydelsen av bestämmelsen talan föras genom besvär. Hade beslutet meddelats av en statlig myndighet fick talan mot beslutet av annan myndighet föras genom besvär hos regeringen. En försäkringskassa hade avslagit Postverkets begäran att få ta del av en allmän hand- ling. Enligt Regeringsrätten var försäkringskassan vid till—
lämpning av sekretesslagen att betrakta som en statlig myn- dighet. Talan mot försäkringskassans avslagsbeslut skulle därför föras genom besvär hos regeringen. En av Regerings- rättens ledamöter, regeringsrådet Brink, utvecklade sin me— ning i ett särskilt votum. Han pekade på att regeringen har ansett sig ha en åtminstone normmässig direktivrätt gentemot de allmänna försäkringskassoma genom förordningen ( l980:995) om skyldighet för de allmänna försäkringskassor- na att lämna uppgifter till andra myndigheter (förordningen berörs i avsnitt 4.3.9). Han konstaterade att förordningen är en sådan förordning som avses i 14 kap. 1 & sekretesslagen, att den saknar stöd av bemyndigande i lag och att den inte heller synes vara att hänföra till verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 5 första stycket 1 regeringsformen. Enligt Brink måste förordningen således ha utfärdats enligt bestäm- melserna i 8 kap. 13 5 första stycket 2 regeringsformen, vilket i sin tur förutsätter att försäkringskassoma i egenskap av förvaltningsmyndigheter med statlig myndighetsutövning står i ett lydnadsförhållande till regeringen. Brink tillade att det rimligen inte kan finnas något att invända mot att de allmänna försäkringskassoma i nämnda avseende lyder under regeringen, framför allt med hänsyn till att deras myndig- hetsutövning på det statliga området är omfattande. Det kan nämnas att Brinks votum utan närmare kommentarer nämns i Strömberg, Normgivningsmakten, andra upplagan, s. 162.
Med hänsyn till vad nu har redovisats anser vi att föreskrif— ter om registerföring som riktar sig mot de allmänna försäk- ringskassoma tillhör regeringens kompetensområde enligt 8 kap. 13 5 första stycket 2 regeringsformen. Av 8 kap. 14 & regeringsformen följer att detta dock inte utgör hinder för riksdagen att meddela sådana föreskrifter. .Enligt 17 5 i sam— ma kapitel får lag ej ändras eller upphävas annat än genom lag. Om riksdagen utnyttjar sin möjlighet att i en viss fråga gå in på regeringens kompetensområde, kommer till följd av denna formella lagkraft frågan att vara undandragen regering- ens kompetens så länge lagregleringen består. Som ett exem- pel på en sådan reglering kan nämnas förvaltningslagen (1986z223). Som framgår av det föregående tillhör lagens ämne regeringens restkompetens. Om en förordning innehål- ler någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen, gäller den bestämmelsen (3 5). Genom denna föreskrift har
riksdagen begränsat sin lagreglering och lämnat kvar en del åt regeringen att reglera med stöd av dess restkompetens.
Det anförda visar att också en socialförsäkringsregisterlag kan utformas så att den lämnar kvar vissa delar av ämnet för lagen åt regeringen att reglera med stöd av regeringens rest- kompetens. Detta förhållande bildar en utgångspunkt för vårt lagförslag.
Skälen för vårt förslag: En registerförfattning påverkas av de materiella bestämmelserna på det område som registerför- fattningen reglerar. Bestämmelserna om socialförsäkrings— förmåner är omfattande och i många fall mycket invecklade. På lagnivån finns de samlade i ett 20-tal olika författningar av vilka lagen om allmän försäkring (l962:38l) intar en särställ- ning. Stora delar av rättsområdet förändras ständigt. Vi anser därför att en fullständig reglering i lag av registeranvänd- ningen på detta område skulle bli alltför detaljerad och tung- rodd. En sådan lagstiftning skulle behöva undergå ständiga förändringar.
Syftet med registerlagstiftning är att värna de registrerades personliga integritet. Hur integritetsintresset vägs mot intres— set av effektivitet och ekonomi i förvaltningen bör framgå av lagen. Enligt vår mening kan dessa syften uppnås även om de närmare detaljerna kring registerföringen inte regleras i la- gen. Lagen kan ange de från integritetssynpunkt viktiga grän- serna för personregistreringen. Det kan sedan lämnas åt rege- ringen att närmare bestämma hur de i lagen givna möjlig- heterna skall utnyttjas. Så länge några viktiga integritetsin- tressen inte lämnas obeaktade i lagen bör regeringen därvid ha ett utrymme för olika lösningar.
För närvarande förekommer en omfattande central registre— ring av personuppgifter på socialförsäkringsområdet. Vårt förslag måste ta hänsyn till detta förhållande och medge cent- rala lösningar även i fortsättningen. Samtidigt vill vi under- stryka att integritetsskyddsintressena enligt vår uppfattning bäst tillgodoses genom särskilda register för varje försäk- ringskassa. I vissa hänseenden — främst när det gäller sam— ordning av förmåner — talar dock intresset av effektivitet och rättssäkerhet för centrala lösningar. En strävan bör emellertid på sikt vara att inrätta lokalt förda register när inte hinder möter med hänsyn till starka effektivitets- och rättssäkerhets- intressen. Det bör här framhållas att fördelar från integritets—
skyddssynpunkt med lokala register kan vinnas även om inte den tekniska utrustningen för registren och handhavandet av den är förlagd lokalt. En rättslig reglering av ADB-stödet för en socialförsäkringsförmån, där varje försäkringskassa eller lokalkontor är ansvarig för sitt eget personregister också i ett ADB-system som tekniskt förvaltas helt eller delvis gemen— samt av kassorna eller av Riksförsäkringsverket innebär bl.a. att den ansvariga kassan får ett tydligt personregisteransvar, att uppgifter samlas in och förs för den verksamhet som kassan eller kontoret ansvarar för samt att kassan är den som rättsligt förfogar över uppgifterna i registret och därmed ansvarar för utlämnande, rättelse m.m. Ett även i rättsligt avseende centralt gemensamt register medför nackdelar från integritetsskyddssynpunkt bl.a. därigenom att förfoganderät- ten över uppgifterna blir oklar. Sekretess blir svår att upprätt- hålla mellan myndigheterna (kassorna inbördes resp. kassor- na/Riksförsäkringsverket) , och uppgifterna idet gemensamma ADB-systemet bildar allmänna handlingar hos varje kontor eller kassa, fastän det inte är motiverat ur verksamhetssyn- punkt. Mot denna bakgrund bör lagen utformas så att rege- ringen vid inrättandet av socialförsäkringsregister kan välja — att när så är möjligt — inrätta i rättslig mening lokala regis- ter.
Enligt vår mening bör socialförsäkringsregisterlagen byggas upp efter de principer som angetts tidigare. Lagen bör således ange för vilka ändamål ett personregister på socialförsäk- ringsområdet får föras. Som närmare kommer att utvecklas i det följande bör ändamålen avse den handläggning av åren- den som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket. Ett register bör dock inte kunna föras utan att regeringen har beslutat att inrätta det. Beslutet bör fattas i förordningens form. Lagen bör vidare utformas så att regeringen i förord— ningen anger vilken handläggning som registret skall använ— das för. Regeringen har då att hålla sig inom de gränser för ändamålsbestämningen som lagen anger. Regeringen har med en sådan ordning möjlighet att inrätta olika register och för varje register begränsa ändamålet till att avse endast en del av det som lagen tillåter. Vi lägger i detta betänkande fram förslag till fem olika sådana förordningar för att åskådliggöra hur regleringen på förordningsnivå kan utformas. Våra för-
ordningsförslag skall inte uppfattas som en fullständig lösning av alla de frågor som kan uppkomma.
Lagen bör också innehålla en fullständig reglering av vad ett socialförsäkringsregister får innehålla. Några möjligheter för regeringen att meddela sådana föreskrifter om innehållet som går utöver dem som ges i lagen bör således inte finnas. Regeringens möjlighet att meddela sådana föreskrifter i fråga om innehållet inskränker sig således till sådana som avser verkställighet av lagen i den mån detta inte utesluts genom detaljeringsgraden i lagens föreskrifter. Också i fråga om registeransvar bör lagen innehålla en fullständig reglering.
Lagen bör också innehålla regler om sambearbetning, termi— nalåtkomst, utlämnande, sökbegrepp, gallring och informa- tion. Regeringen bör dessutom kunna meddela föreskrifter som ytterligare begränsar möjligheterna att därutöver använda ett socialförsäkringsregister, om begränsningen görs för att skydda den personliga integriteten hos de registrerade.
En reglering av registerföringen på socialförsäkringsom- rådet efter dessa riktlinjer bör enligt vår mening väl tillgodo— se integritetsintressena samtidigt som den medger erforderlig flexibilitet.
Vårt förslag innebär emellertid att vissa nu förekommande Vårdersättningsregister inte kommer att kunna föras utan särskilt stöd i annan lagstiftning. Innan vi går in på skälen för detta skall vi kort beröra de materiella reglerna bakom dessa register.
Bestämmelser om sjukvårdsersättning finns i 2 kap. lagen om allmän försäkring. De allmänna försäkringskassoma upp- för vissa läkare, tandläkare och sjukgymnaster på särskilda förteckningar. Ersättning för vård som en sådan läkare, tand— läkare och sjukgymnast meddelar utges enligt grunder som regeringen fastställer för högst två år i sänder efter förslag av Riksförsäkringsverket (3 och 5 55). Dessa grunder finns angivna i läkarvårdstaxan (l974:699), tandvårdstaxan (1973:638) och förordningen (1976:1018) med taxa för sjuk- vårdande behandling. I taxoma finns bestämmelser om de arvoden som vårdgivaren har rätt till för olika undersökning- ar och behandlingar. Undersökningarna och behandlingarna år förtecknade i särskilda föreskrifter som Riksförsäkrings- verket har utfärdat och är där beskrivna på ett mycket detalje- rat sätt.
Frågor om sjukvårdsersättning till läkare, tandläkare och sjukgymnaster prövas enligt 105 av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verk- samhet.
Sjukvårdsersättningarna betalas av allmänna medel och uppgår till stora belopp. Försäkringskassoma har ett i hög grad befogat intresse av att kunna kontrollera att ersättningar inte betalas i strid med de bestämmelser som gäller. Till stöd för försäkringskassans handläggning av ärenden om sjuk- vårdsersättning kan det därför vara till stor nytta att föra personregister över vårdgivarna och deras patienter, Vårder- sättningsregister. Ändamålen med ett Vårdersättningsregister skulle kunna vara att kontrollera vårdgivarnas debitering, att verkställa utbetalningar och att göra uppföljningar och fram- ställa statistik. För dessa ändamål är det nödvändigt att re- gistrera vårdgivare, patienter samt undersökningar och be— handlingar av patienterna. Vi har erfarit att personregister av detta slag förs i några försäkringskassor med stöd av tillstånd av Datainspektionen. I några sådana register sparas uppgift- erna i tio år.
Det är tydligt att Vårdersättningsregister innehåller uppgifter av synnerligen känslig natur. För att registerföringen skall kunna tillåtas bör den kringgärdas med mycket restriktiva regler till skydd för de registrerade patienternas integritet. Ett första krav är att register av detta slag förs på så lokal nivå som möjligt. Någon sambearbetning med uppgifter om pa— tienter i andra personregister bör inte få göras. Inga uppgifter som kan hänföras till patienterna bör få lämnas ut på ADB- medium. Uppgifterna bör få finnas i registret endast sålänge som de behövs för att tillgodose registrets ändamål.
Ett Vårdersättningsregister som innehåller dessa synnerligen känsliga uppgifter och som har byggts upp efter angivna riktlinjer kommer i väsentliga hänseenden att skilja sig från övriga socialförsäkringsregister. De passar inte in i den regis- terstruktur som vårt förslag till socialförsäkringsregisterlag utgår från. Vi anser att förandet av Vårdersättningsregister i stället bör regleras i särskild lagstiftning. Enligt vårt lagför— slag kommer det nämligen inte att vara möjligt att föra vård- ersättningsregister med de ändamål och det innehåll som angetts i det föregående. En förändring av läkarvårdstaxan övervägs för närvarande i regeringskansliet på grundval av
Specialisttaxeutredningensbetänkande (SOU 1992: 1 18) Arvo- den för vård hos privatpraktiserande läkare. En utredning om ändring av tandvårdstaxan pågår för närvarande. Resultatet av dessa överväganden påverkar i hög grad utformningen av en särskild lagstiftning om Vårdersättningsregister. Vi anser därför att vi inte bör lägga fram förslag till sådan lagstiftning i vårt betänkande.
8.3. Registerändamål
Vårt förslag: Ett socialförsäkringsregister får i den utsträck- ning regeringen föreskriver användas för handläggning av ärenden som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkringskassoma eller Riksförsäkringsver- ket. Försäkringskassorna och verket får använda ett sådant register även för förberedande åtgärder för handläggning.
Ett socialförsäkringsregister får i den utsträckning rege- ringen föreskriver användas för utbetalning av sådana förmå- ner och ersättningar som avses i 2 5 lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregisterhosdeallmännaförsäkringskassorna.
Iden utsträckning regeringen föreskriver får ett socialför- säkringsregister användas av Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt för handläggning av åren- den där rörande utbetalningar av socialförsäkringsförmåner och samordning av avtalspensionsförmåner.
Registret får dessutom användas av försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket för tillsyn, uppföljning, utvärde- ring och framställning av statistik.
Skälen för vårt förslag: Bestämningen av ändamålet med ett register anger den allmänna ramen för registrets användning och innehåll. Registret får nämligen endast användas 1 över- ensstämmelse med sitt ändamål. Även om man ger utförliga föreskrifter om vad registret får innehålla, har ändamålsbe- skrivningen betydelse för vilka uppgifter som får tillföras registret. Hur ändamålen bestäms avgör vidare vilka möjlig— heter som finns att bearbeta registerinnehållet.
Som framgår av avsnitt 8.1 anser vi att socialförsäkrings- registren bör vara administrativa register. De bör alltså byg- gas upp för att tjäna som stöd för försäkringskassomas och Riksförsäkringsverkets handläggning av ärenden.
Socialförsäkringsregistren kommer sammantaget att omfatta hela befolkningen och innehålla en mycket stor mängd upp- gifter. Man kan därför räkna med ett stort intresse hos utom- stående av att få ta del av innehållet i registren och därmed också av att innehållet och bearbetningsmöjlighetema anpas- sas till behov utanför socialförsäkringsområdet. Att sådana önskemål tillgodosägs skulle säkerligen underlätta verksam-
heten hos många myndigheter och hos företag och organisa- tioner av olika slag. Av integritetsskyddsskäl kan det dock enligt vår mening inte accepteras att socialförsäkringsregist- ren byggs upp i syfte att — utöver sina primära ändamål — också utgöra en informationskälla för utomstående intressen. Vi anser därför att ändamålen bör begränsas till att avse behoven hos försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket och främst ärendehandläggningen där. Vi avser härmed de socialförsäkringsförmåner och anslutande bidrag som kassor- na och verket skall pröva enligt lag, förordning eller myndig- hetsföreskrifter.
I följande uppställning anges i kronologisk ordning författ- ningar som för närvarande är aktuella. Uppställningen gör inte anspråk på att vara fullständig.
Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsva- rande äldre bestämmelser, lagen (1962:381) om allmän försäkring och motsvaran- de äldre bestämmelser samt 22 kap. i lagens lydelse före den 1 januari 1981 (frivillig pensionsförsäkring), lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. lagen (1964:143) om bidragsförskott, lagen (1969:205) om pensionstillskott, lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och punkten l övergångsbestämmelsema till lagen, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, lagen ( 1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande, lagen (1984: 1096) om särskilt bidrag till vissa adoptiv- barn, lagen ( l986z378) om förlängt barnbidrag, förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbild- ning,
lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
lagen ( 1988: 1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för när- ståendevård, lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folk- pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, lagen ( 1991 : 162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension, lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersätt- ningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret, lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn samt
förordningen (1992z330) om ungdomspraktikanter.
Vidare har ett 30—tal olika förordningar utfärdats med före- skrifter om att vissa överenskommelser om social trygghet m.m. som Sverige har träffat med andra länder skall gälla här i landet.
I detta sammanhang bör också nämnas lagen (199211776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Enligt denna skall som svensk lag gälla ett stort antal i lagen angivna regler i rättsakter inom Europeiska gemenska- perna (EG). Reglerna rör olika frågor om social trygghet. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer, dvs. den dag då EES—avtalet träder i kraft.
Riksförsäkringsverket handlägger ärenden enligt yrkesska- deförsäkringen och motsvarande äldre försäkring. Verket ad- ministrerar frivillig pensionsförsäkring, som är en särskild försäkringsform. Verket räknar också ut olika kommuners kostnad för kommunalt bostadstillägg och för särskilt kom- munalt bostadstillägg. Verket beräknar det statsbidrag som kommunen skall erhålla för sina kostnader för kommunalt bostadstillägg till folkpension och särskilt kommunalt bostads- tillägg till folkpension. Verket har vidare rätt att överklaga allmän försäkringskassas och domstols beslut i ärenden inom socialförsäkrin gens område samt att begära ändring av försäk- ringskassas beslut i sådana ärenden.
Försäkringskassoma handlägger en stor mängd enskilda ärenden inom socialförsäkringen.
De pensionsärenden som försäkringskassoma handlägger med stöd av lag eller annan författning är rätt till och utbe- talning av folkpension (inkl. handikappersättning och vård- bidrag), pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folk- pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg till folkpension, sär- skilt kommunalt bostadstillägg till folkpension, tilläggspen- sion, bilstöd till handikappade, delpension, förmåner enligt arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet samt krigsskadeersättning till sjömän.
Försäkringskassoma handlägger också många ärenden om rätt till och utbetalning av bidrag. Med bidragsärenden avses i detta sammanhang allmänt barnbidrag och flerbamstillägg, förlängt barnbidrag, bidragsförskott, förlängt bidragsförskott för studerande, särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, bidrag vid adoption av utländska barn samt särskilt bidrag till en- samstående med barn.
Försäkringskassoma svarar också för utbetalning av dager- sättningar. Enligt förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från de allmänna försäkringskassoma avses med dagersättning i detta sammanhang havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner, smittbärarpenning, kontant arbetsmarknadsstöd, dagpenning till den som tjänstgör inom totalförsvaret, utbildningsbidrag till kursdeltagare som ge- nomgår arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag enligt förordningen om ungdomspraktikanter, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet samt ersättning för närståendevård.
Försäkringskassoma handlägger även ärenden om rätt till och utbetalning av familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Med familjebidragsärenden i detta samman- hang avses ärenden om rätt till familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag.
Som tidigare framgått innebär vårt förslag att socialförsäk- ringsregister får inrättas och föras som stöd för handläggning- en av alla nu angivna ärenden. Vi vill även här understryka att beskrivningen inte gör anspråk på någon fullständighet utan bör betraktas som en exemplifiering av de ärenden som försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket för närvarande har att handlägga enligt lag eller annan författning.
I vissa fall kan det vara aktuellt att vidta förberedande åt—
gärder innan den egentliga handläggningen av ett ärende påbörjas. Det kan t.ex. gälla registrering av vissa identitets- och folkbokföringsuppgifter i form av bl.a. personnummer, namn, adress, telefonnummer, folkbokföringsort och folk- bokföringsfastighet. Enligt vår mening bör ett socialförsäk— ringsregister också få användas för sådana förberedande åt- gärder.
Den decentralisering av ärendehandläggningen som skett inom socialförsäkringsadministrationen under senare är inne- bär som regel inte att utbetalningen av olika ersättningar som försäkringskassan beslutat om sker lokalt. För detta ändamål utnyttj as den centrala ADB—anläggningen hos Riksförsäkrings- verket i Sundsvall. Detta gäller såväl de ersättningsärenden som skall kunna handläggas med stöd av ett lokalt sjukförsäk- ringsregister som vissa andra ersättningsärenden som hand- läggs av försäkringskassoma. Exempel på sistnämnda ersätt- ningsformer är föräldrapenning och ersättning för närstående- vård.
Utbyggnaden och moderniseringen av det lokala ADB- stödet innebär emellertid inte att de nuvarande utbetalnings- funktionema kommer att decentraliseras när det gäller ären- den som får handläggas med stöd av ett lokalt sjukförsäk- ringsregister. Utbetalningar skall alltså även i fortsättningen ske via Riksförsäkringsverkets ADB-anläggning i Sundsvall. För att försäkringskassan skall kunna verkställa sina beslut i dessa ärenden måste därför enligt vår mening ett socialförsäk- ringsregister få användas för utbetalning av de förmåner och ersättningar som avses i 2 & lagen (1993:000) om sjukförsäk- ringsregister hos de allmänna försäkringskassoma. Detta bör enligt vårt förslag få ske endast i den utsträckning regeringen föreskriver.
Av förordningen (1980:759) om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa socialförsäkringsförmåner, m.m. framgår att Statens löne— och pensionsverk i vissa fall kan betala ut de pensionsförmåner som nämnts ovan. Pen- sionsverket betalar även ut avtalspensioner.
Enligt förordningen (1980:624) om sättet och tiden för utbe- talning av pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. betalar Kommunernas pensionsanstalt, under förutsättning att pensionstagaren har rätt till kommunal personalpension (av- talspension), ut folkpension och tillägg till denna samt till-
läggspension.
Med hänsyn till den stora mängd av ärenden och utbetal- ningar som Statens löne- och pensionsverk resp. Kommuner- nas pensionsanstalt hanterar talar starka skäl för att de även i fortsättningen skall få använda ett socialförsäkringsregister för handläggning av ärenden där rörande utbetalning av so- cialförsäkringsförmåner och samordning av avtalspensioner. En sådan ordning ger förutsättningar för ett rättssäkert och effektivt system, vilket i hög grad ligger i berörda pensions- tagares intressen. Dessa effektivitetsintressen måste dock vägas mot riskerna för otillbörligt intrång i de registrerades integritet genom att uppgifter i ett socialförsäkringsregister lämnas ut till andra användare än försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket. Det rör sig emellertid här om ett för- hållandevis begränsat antal uppgifter av inte särskilt integri— tetskänslig natur. Med hänsyn härtill bör intresset av effekti— vitet väga över. Till detta bör läggas att den nuvarande ord- ningen från integritetsskyddssynpunkt har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vi föreslår därför att deti socialförsäk- ringsregisterlagen förs in en bestämmelse enligt vilken Statens löne— och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt, får använda ett socialförsäkringsregister för handläggning av ärenden där rörande utbetalningar av socialförsäkringsförmå- ner och samordning av avtalspensionsförmåner. I vilken ut- sträckning som denna möjlighet skall få utnyttjas bör enligt vår uppfattning framgå av föreskrifter som regeringen med- delar. Vårt förslag innebär vidare att Statens löne- och pen- sionsverk och Kommunernas pensionsanstalt medges rätt till terminalåtkomst. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 8.7. Vi vill emellertid redan här nämna att vi föreslår tystnadsplikt för den som hos Kommunernas pensionsanstalt tar befattning med uppgifter i ett socialförsäkringsregister.
Enligt vår uppfattning bör försäkringskassoma och Riks- försäkringsverket få använda ett personregister inom social- försäkringens område för tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik över verksamheten.
Det bör understrykas att regeringen enligt vårt förslag inte kan inrätta ett socialförsäkringsregister enbart för ärende- handläggning hos Statens löne- och pensionsverk eller Kom- munernas pensionsanstalt. Ett socialförsäkringsregister kan inte heller inrättas enbart för försäkringskassomas och Riks-
försäkringsverkets tillsyn, uppföljning, utvärdering och fram- ställning av statistik. En annan sak är att register för dessa ändamål kan inrättas vid sidan av den av oss föreslagna lag- stiftningen. Detta gäller också ett register som inrättas hos en annan myndighet, även om registret tillförs uppgifter från ett socialförsäkringsregister.
Vi vill i detta sammanhang särskilt nämna Arbetarskydds- verkets (Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionema) behov av information från socialförsäkringsområdet. Arbetar- skyddsverket har ett stort behov av att kunna analysera regis— ter avseende olika hälsoeffekter (effektregister) , t.ex. inträffa- de arbetsskador, sjukfrånvaro och förtidspensioneringar, med avseende på arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av såda- na effekter. En sådan analys behövs dels för att identifiera områden där det finns behov av arbetsmiljöförbättrande åt- gärder, dels för att kunna följa upp risker vid enskilda arbets- ställen som ett led i den rutinmässiga tillsynen. Informations- systemet om arbetsskador vid Arbetarskyddsstyrelsen innehål- ler uppgifter om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar. Systemet är den enda heltäckande informationskällan när det gäller arbetsrelaterade olycksfall och sjukdomar med kända orsakssamband och kort latenstid. Från Arbetarskyddsverkets sida har anförts att information från socialförsäkringen om sjukfrånvaro, förtidspensioneringar m.m. behövs som kom- plement till uppgifterna i systemet.
Vårt förslag innebär som tidigare framgått att socialförsäk- ringsregister enbart skall tillgodose behoven hos försäkrings— kassoma och Riksförsäkringsverket. Detta utesluter inte att det kan finnas uppgifter i ett socialförsäkringsregister som kan vara av intresse för utomstående. Tvärtom räknar vi med att det kommer att finnas många utanför socialförsäkringsom- rådet som kommer att vara intresserade av att få tillgång till uppgifterna i dessa register. I avsnitt 8. 8 tar vi upp frågan om utlämnande av uppgifter från socialförsälningsregister på ADB—medium. Vi lägger där fram ett förslag som innebär att ett sådant utlämnande kan ske till Arbetarskyddsverket. Arbe— tarskyddsverket kan emellertid för sin nyss angivna verksam- het även ha behov av uppgifter som förs i de lokala sjukför- säkringsregistren. Från lokala sjukförsäkringsregister kan vissa uppgifter komma att överföras till ett socialförsäkrings- register. Enligt vårt förslag är det emellertid bara i begränsad
utsträckning som Arbetarskyddsverket kan få tillgång till uppgifter från lokala sjukförsäkringsregister via ett socialför— säkringsregister. Socialförsäkringsregistret kommer nämligen att tillföras uppgifterna endast för att något eller några av ändamålen med det registret skall tillgodoses. Frågan om på vilket sätt Arbetarskyddsverket skall få tillgång till övriga uppgifter i de lokala sjukförsäkringsregistren får i stället lösas i lagstiftningsärendet om dessa register. I sammanhanget bör nämnas att automatisk databehandling hos Arbetarskyddsver- ket av personuppgifter av nu avsett slag fordrar tillstånd av Datainspektionen eller stöd i författning.
8.4. Registerinnehåll
Vårt förslag: En person får antecknas i ett socialförsäk- ringsregister, om han förekommer i ärende som de allmänna försäkringskassoma eller Riksförsäkringsverket handlägger enligt lag eller annan författning. Detsamma gäller då förbe- redande åtgärder för handläggningen vidtas. Som förutsätt- ning för registreringen krävs att uppgifterna om honom har betydelse för handläggningen av ärendet till följd av före- skrift i lag eller annan författning.
Beträffande den som registreras skall alltid vissa identitets- och folkbokföringsuppgifter antecknas.
Uppgifter om medborgarskap, civilstånd samt ekonomiska och personliga förhållanden får vidare anges i registret. Uppgifter som avses i 4 ådatalagen (l973z289) och uppgif- ter som utgör ett omdöme eller annan värderande upplysning får dock anges bara om de är av viss i lagen angiven art. Sådana uppgifter räknas upp i elva punkter. Uppgifter i registret skall anges så kortfattat som möjligt.
Ytterligare uppgifter som får registreras är försäkrings- kassas, Riksförsäkringsverkets och domstols beslut i ärende som ankommer på kassorna eller Riksförsäkringsverket att handlägga samt huruvida beslutet har överklagats. Registret får dessutom innehålla uppgifter om tidpunkter för registre- rade förhållanden samt tekniska och administrativa uppgif- ter, om uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålen med registret.
Skälen för vårt förslag: Enligt vårt förslag får ett socialför- säkringsregister användas av de allmänna försäkringskassoma eller Riksförsäkringsverket när de handlägger socialförsäk- ringsärenden. Det rör sig om en avsevärd mängd ärenden som på olika sätt berör ett stort antal personer. Vissa social- försäkringsregister kan förutsättas komma att omfatta flera miljoner människor i olika åldrar, både svenska och utländska medborgare, personer bosatta i Sverige eller utomlands. För att bestämma vilka personer som får registreras i ett social- försäkringsregister har vi valt att knyta an till den handlägg- ning av ärenden som ankommer på försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket enligt lag eller annan författning.
För att kunna avgöra vilka personer som får antecknas i ett socialförsäkringsregister måste man således gå till de mate- riella regler som styr försäkringskassomas och Riksförsäk- ringsverkets handläggning av socialförsäkringsärenden i deras nuvarande utformning. I bilaga 2 Försäkringsförmåner m.m. har vi redogjort för dessa regler. Även i avsnittet 8.3 redovi- sas flera författningar med sådana regler.
Vårt förslag innebär följ ande beträffande vilka personer som får antecknas i ett socialförsäkringsregister.
I ett socialförsäkringsregister får personer antecknas som uppbär eller har uppburit någon av de förmåner eller bidrag för vars administration registret skall användas. Så får t.ex. barn för vars räkning förmån eller bidrag utgår registreras. En person, som är underhållsskyldig för barn för vilket bi- dragsförskott utgår, får antecknas i registret. En person för vilken pensionspoäng beräknas får antecknas. Biologiska föräldrar till ett barn, blivande adoptivföräldrar, fosterför- äldrar, annan vårdnadshavare, sammanboende som har eller har haft barn tillsammans och person som sammanbor med någon som har barn är andra exempel på personer som kan registreras i ett socialförsäkringsregister. Make eller maka till person som är berättigad till en förmån eller bidrag får an- tecknas i vissa fall. Värnpliktiga eller civilförsvarspliktiga får antecknas liksom i vissa fall den tjänstgöringspliktiges maka, sambo, förälder, syskon och barn. Motsvarande gäller dem som är antagna till militär grundutbildning för kvinnor. En person kan också förekomma i ett socialförsäkringsregisteri egenskap av god man, förmyndare eller förvaltare för någon förmånsberättigad eller enbart i egenskap av betalningsmotta- gare i fall då fullmakt lämnats.
En person kan förekomma i ett socialförsäkringsregister i många olika egenskaper, t.ex. som mottagare av en förmån eller bidrag, som make till en förmånsberättigad, som föräl— der till eller som förmyndare för någon sådan person. I vissa fall kan en person förekomma i ett register utan att något formellt ärende ännu har uppkommit. Ibland kan det vara aktuellt att vidta förberedande åtgärder innan den egentliga handläggningen av ett ärende påbörjas. Det kan gälla registre- ring av vissa identitets— och folkbokföringsuppgifter som t.ex. personnummer, namn, adress, telefonnummer, folkbokfö— ringsort och folkbokföringsfastighet. Ett socialförsäkrings—
register får som tidigare nämnts användas också för sådana förberedande åtgärder. Åtgärderna får emellertid avse förbe— redelser endast för den handläggning av ärenden som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäk- ringskassoma och Riksförsäkringsverket. Vi föreslår att det skall vara möjligt att registrera uppgifter i ett socialförsäk- ringsregister i samband med att förberedande åtgärder för ett ärende vidtas.
Vi skall nu redovisa vilka uppgifter som vi anser bör få förekomma i ett socialförsäkringsregister. Vårt förslag grun- dar sig här liksom i övrigt på en avvägning mellan integritets- skyddsintresset å ena sidan och intresset av en rättssäker handläggning å andra sidan.
En effektiv och rättssäker handläggning hos försäkrings- kassoma och Riksförsäkringsverket kräver att de identitets- uppgifter som förekommer i ett socialförsäkringsregister är korrekta. I ett sådant register bör därför de uppgifter om personnummer, namn, adress och telefonnummer som finns i de lokala folkbokföringsregistren alltid antecknas. Detsam- ma bör gälla uppgifter om folkbokföringsort och folkbok- föringsfastighet, om dessa uppgifter behövs för handlägg- ningen. Detta utesluter naturligtvis inte att även vissa andra identitets— och adressuppgifter också kan antecknas, t.ex. ett tilltalsnamn eller en tillfällig vistelseadress. För det fall en person inte förekommer i de lokala folkbokföringsregistren skall i stället andra tillgängliga identitets- och adressuppgifter antecknas.
När det gäller vilka ytterligare uppgifter som skall få re- gistreras i ett socialförsäkringsregister skulle intresset för att skydda integriteten i och för sig kunna tillgodoses genom en fullständig uppräkning i lagen av de uppgifter som får regist- reras. Vi har emellertid funnit att detär omöjligt att i lagtext räkna upp alla uppgifter som kan få förekomma i ett social- försäkringsregister. Det är därför nödvändigt att utforma innehållsreglema på ett mera allmänt sätt. Vi anser dock att detta inte hindrar att detta intresse tillgodoses på ett tillfreds— ställande sätt.
Till en början föreslår vi att uppgifter om medborgarskap, civilstånd och kortfattade uppgifter om ekonomiska och per- sonliga förhållanden får antecknas. Sådana uppgifter kan i många fall vara av känslig natur. Registrering av uppgifterna
bör därför bara få äga rum, om det finns något särskilt skäl som motiverar detta. Vi föreslår därför att det i lagen före- skrivs begränsningar när det gäller möjligheterna att registre- ra känsliga uppgifter. Vårt förslag innebär atti ett socialför— säkringsregister får anges endast de uppgifter som har be- tydelse för handläggningen av ett ärende. Det krävs dessutom att denna betydelse skall följa av föreskrifter i lag eller annan författning. De materiella regler som gäller för ärendena i fråga blir därför avgörande för vilka uppgifter som får anges i registret. Vår lösning innebär alltså att integritetsskyddsa— spektema blir aktuella redan då de materiella reglerna utfor- mas.
Uppgifter om medborgarskap och civilstånd inverkar i flera fall på rätten till och utbetalningen av förmåner och bidrag. Uppgift om medborgarskap kan vidare ha betydelse för till— lämpningen av vissa bestämmelser som grundar sig på inter- nationella överenskommelser.
De uppgifter om ekonomiska och personliga förhållanden som får antecknas i ett socialförsäkringsregister kan vara av många olika slag. Gemensamt för dessa uppgifter är att de har betydelse för rätten till och utbetalningen av förmåner och bidrag. Exempel på ekonomiska förhållanden som får anteck- nas är t.ex. uppgifter om pensionsgrundande inkomst, statlig och kommunal kompletteringspension, utländsk pension, utländsk livränta, tilläggspensionsavgifti form av egenavgift, uppgiven årsarbetstid, inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete, storleken av kapital och avkastningen av kapital, bostadskostnad, lönekostnader i näring som bedrivs av värnpliktig, begravningskostnader, storleken av under- hållsbidrag och obetalda underhållsbidrag som överskjuter bidragsförskottets eller det förlängda bidragsförskottets be- lopp. Uppgifterna kan också avse av arbetslöshetskassa tidi— gare utbetald ersättning, uppgifter om preliminär och kvar- stående skatt, utmätningsbelopp och utmätningsfria belopp, införselbelopp och förbehållsbelopp samt inbetalda avgifter till den frivilliga pensionsförsäkringen.
Beträffande personliga förhållanden kan t.ex. antecknas uppgift om vårdnad, sammanboende, studier, barn för vilka underhållsskyldighet föreligger och barn för vilka bidrag uppbärs. Anteckning kan även avse förmynderskap, godman- skap och pågående eller nedlagd faderskapsutredning liksom
tidpunkt för dödsfall.
I ärenden om socialförsäkringsförmåner och anslutande bidrag förekommer också uppgifter som år av mer känslig natur än de som nu har nämnts. Uppgifter om sjukdom och hälsotillstånd har t.ex. betydelse i ärenden om förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag, föräldrapenning, ersättning till smittbärare, ersättning för närståendevård samt livränta enligt arbetsskadeförsäkringen. I vissa fall kan även uppgifter om behandlingar av läkare eller annan vårdgivare vara av intresse. Av integritetsskyddsskäl får enligt vår mening upp- gifter av detta slag över huvud taget inte förekomma 1 ett socialförsäkringsregister. Ärenden där sådana uppgifter be— hövs torde för övrigt inte kunna handläggas utan tillgång till handlingar på papper.
En mycket stor mängd ärenden avser utbetalningar av olika förmåner och bidrag. En förutsättning för utbetalningar i vissa fall är att det finns andra uppgifter än de tidigare än- givna och som är av känslig natur. Enligt vår uppfattning behövs följande uppgifter av sådant slag i vissa ärenden om utbetalning: Tidpunkt för sjukanmälan, sjukperiod, grad av nedsatt arbetsförmåga, förekomst av anmälan om tillfällig föräldrapenning och den tidsperiod för vilken penningen begärs liksom motsvarande uppgifter om smittbärarpenning och ersättning för närståendevård. Även beräknad tidpunkt för barns födelse hör hit. Också förekomsten av anmälan om arbetsskada, yrkesskada, skada som omfattas av statligt per— sonskadeskydd och skada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse samt tidpunkt då sådan skada inträffat kan i vissa fall vara av betydelse.
Bland de bestämmelser som reglerar utbetalningar av för- måner och bidrag finns föreskrifter som ålägger försäkrings— kassan eller Riksförsäkringsverket att hindra utbetalningen, låta den ske med ett mindre belopp eller till någon annan än den som normalt skall ta emot den. Dessa avvikelser från det normala grundas ofta på uppgifter av känslig natur. Vi har kommit fram till att följande uppgifter är av sådan natur: Tidpunkter för sjukhusvård, huruvida den registrerade får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad eller är häktad, intagen på kriminal— vårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad.
Ur effektivitetssynpunkt och med hänsyn till den stora mängden ärenden anser vi att ett socialförsäkringsregister måste få innehålla de nu nämnda uppgifterna. Vi vill påpeka att detta inte innebär någon förändring i förhållande till den registrering som för närvarande sker med stöd av Datainspek- tionens tillstånd. Några andra särskilt känsliga uppgifter bör emellertid enligt vår mening inte få förekomma i ett socialför- säkringsregister. Om ett register behöver inrättas med sådana uppgifter, krävs att riksdagen genom lag beslutar härom.
Vi anser att känsliga uppgifter som skall få förekomma i ett socialförsäkringsregister, utöver vissa uppgifter om beslutet, bör anges genom en särskild uppräkning i socialförsäkrings- registerlagen.
I 4 & datalagen (l973z289) finns en uppräkning av uppgifter av särskilt känslig natur. Där anges först uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt vissa särskilda vårdlagar eller enligt utlänningslagen (1989z529). Därefter anges upp- gifter om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller enligt utlänningslagen. Den nu aktuella regleringen av vad som skall få förekomma i ett socialförsäk- ringsregister bör enligt vår mening utgå från denna paragraf. Vi föreslår således att inga andra uppgifter som avses i 4 & datalagen skall få förekomma i ett socialförsäkringsregister än de som enligt det föregående särskilt räknas upp i socialför- säkringsregisterlagen.
På liknande sätt bör enligt vår uppfattning uppgift som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade endast tillåtas om den finns med i den särskilda uppräkningen i socialförsäkringsregisterlagen. Bestämmelsen i 6" 5 andra stycket datalagen tar sikte på uppgifter av detta slag. Enligt förarbetena till den bestämmelsen kan uppgifter— na gälla omdömen om människors familjeförhållanden, upp- förande, samhällsanpassning, psykiska status, studieintensitet, prestationer i arbetslivet etc.
Vi anser vidare att i ett socialförsäkringsregister skall få antecknas försäkringskassas, Riksförsäkringsverkets och domstols beslut i ärende som enligt lag eller annan författning ankommer på kassorna eller verket att handlägga. I avsnitt
8.3 finns flera sådana författningar förtecknade. Med beslut avses såväl beslut under handläggningen av ett ärende, t.ex. förelägganden av olika slag, som beslut eller dom varigenom ärendet slutligt avgörs. Enligt vår mening bör dock vissa betydelsefulla begränsningar gälla. Endast beslut i ärende som enligt lag eller annan författning ankommer på försäkrings— kassoma och Riksförsäkringsverket att handlägga får anteck— nas. Av beslutet får utgången anges. Av de skäl som har bestämt utgången får anges endast tillämpade bestämmelser. Dessutom får anteckning göras om att ett avgörande har överklagats. Även dessa uppgifter skall anges så kortfattat som möjligt.
Ett beslut kan i sig eller tillsammans med andra uppgifter som får anges i registret vara en uppgift av sådan känslig natur att det enligt vårt förslag inte skulle få antecknas. Av rättssäkerhetsskäl anser vi det emellertid nödvändigt att alla beslut får registreras.
Ett socialförsäkringsregister måste få innehålla uppgifter om tidpunkter för de förhållanden som registreras. Vidare måste olika slag av tekniska och administrativa uppgifter få anges. Härmed avses uppgifter som främst har att göra med myndig- hetens egen verksamhet och inte med den enskilde. Tekniska och administrativa uppgifter kan inte vara av integritetskäns— lig natur. I de fall uppgifter av detta slag rör den enskilde kan de sålunda inte gälla något integritetskänsligt. En förutsätt- ning för att uppgifter om tidpunkter samt tekniska och ad- ministrativa uppgifter skall få registreras bör dock vara att uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålet med registret. Däremot bör för registrering inte krävas att uppgifterna har betydelse för handläggningen till följd av föreskrift i lag eller annan författning.
Exempel på uppgifter som får registreras är s.k. back-up- register, olika kodnummer för registerföring och markeringar av förekomsten av tekniska fel samt namn på försäkrings— kassa, lokalkontor och handläggare. Vidare kan antecknas att handlingar har expedierats eller infordrats och att vissa kon- trollåtgärder har vidtagits. Uppgift om krav på särskild sekre- tessprövning räknas också som en administrativ uppgift.
8.5. Sambearbetning
Uppgifter i ett socialförsäkringsregister får hämtas från ett annat sådant register. Regeringen kan emellertid begränsa denna möjlighet genom föreskrifter i förordning. Vidare får ett socialförsäkringsregister i den utsträckning regeringen föreskriver tillföras uppgifter från ett sjukförsäkringsregister som förs med stöd av lagen (l993:000) om sjukförsäkrings- register hos de allmänna försäkringskassoma. Ett sådant register får tillföras vissa identitets- och folkbokföringsupp- gifter från ett socialförsäkringsregister i den mån regeringen inte föreskriver något annat.
Ytterligare möjligheter till sambearbetning med andra personregister kan följa av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen.
Skälen för vårt förslag: Att bearbeta uppgifter ur olika personregister kan i många fall göra handläggningen rättssä- ker och effektiv. Samtidigt kan sambearbetning innebära särskilda risker från integritetsskyddssynpunkt. Med vårt förslag bör det inte möta något hinder att tillåta att uppgifter i ett socialförsäkringsregister hämtas från ett annat sådant register. Hur de olika socialförsäkringsregistren kommer att utformas avgörs av regeringen. Vi föreslår därför att rege— ringen skall kunna begränsa denna möjlighet till sambearbet- ning genom föreskrifter i förordning.
Som framgår av avsnitt 8.4 föreslår vi att vissa identitets- och folkbokföringsuppgifter alltid skall antecknas i ett social- försäkringsregister. Anledningen är intresset av en effektiv och inte minst rättssäker handläggning. Detta intresse gör sig också gällande i fråga om registreringen av identitets- och folkbokföringsuppgifter i sj ukförsäkringsregistren. Ett sådant register bör därför få tillföras uppgifter av nu nämnt slag från ett socialförsäkringsregister. Uppgifterna gäller namn, per- sonnummer, saken, telefonnummer, folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet. Regeringen bör dock ha möjlighet att föreskriva begränsningar av möjligheterna.
Alla utbetalningsfunktioner av socialförsäkringsförmåner och bidrag kommer också fortsättningsvis att finnas i det
centrala datasystemet. Det innebär att utbetalning av sjuk- penning och rehabiliteringsersättning som skall handläggas med stöd av lokala sj ukförsäkringsregister kommer att ske via ett socialförsäkringsregister. Regeringen bör därför ges möj- lighet att föreskriva att ett socialförsäkringsregister får till— föras uppgifter från ett lokalt sjukförsäkringsregister.
Några ytterligare möjligheter till sambearbetning skall enligt vårt förslag inte få finnas. En annan sak är att vi längre fram föreslår vissa regler om utlämnande av uppgifter.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen kan följa ytterligare möjligheter till sambe- arbetning. Det kan t.ex. gälla att ett socialförsäkringsregister får tillföras uppgifter från lokala folkbokföringsregister, centralt skatteregister, register hos Kriminalvårdsstyrelsen och hos Värnpliktsverket. I klarhetens intresse föreslår vi att en erinran om detta tas in i socialförsäkringsregisterlagen.
8.6. Registeransvar
Vårt förslag: Registeransvaret för socialförsäkringsregister som förs gemensamt för de allmänna försäkringskassoma skall delas mellan försäkringskassoma och Riksförsäkrings- verket. Försäkringskassans ansvar gäller för behandlingen av uppgifter hos kassan. I praktiken får försäkringskassan ensam registeransvar när det gäller skyldigheten att se till att uppgifter inte samlas in och registreras annat än i överens- stämmelse med registrets ändamål och skyldigheten att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter.
För socialförsäkringsregister som förs särskilt för en all- män försäkringskassa skall försäkringskassan ensam ha registeransvaret.
För socialförsäkringsregister som förs särskilt för Riks- försäkringsverket skall Riksförsäkringsverket ensamt ha registeransvaret.
Allmänna utgångspunkter för vårt förslag: Enligt 1 & data- lagen (1973:289) är den registeransvarig för ett personregis— ter för vars verksamhet registret förs, om han förfogar över registret. Det är således inte bara förfoganderätten över re- gistret som är avgörande för registeransvaret. För att någon skall vara registeransvarig enligt datalagen krävs också att registret förs för verksamhet som han bedriver. Som framgår av avsnitt 6.2.1 är detta inte alltid fallet beträffande den som i större eller mindre utsträckning förfogar över ett register. Med registeransvaret följer enligt datalagen flera skyldig- heter. Den ansvarige skall iaktta att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt integritetsintrång. Därvid skall sär- skilt iakttas att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande samt att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse liksom mot otillåten ändring eller spridning (7 8). Hos den registeransvarige skall det vidare finnas en förteck- ning över de personregister som han är ansvarig för (7 a 8).
l l
Den ansvarige skall normalt rätta en personuppgift som är oriktig eller missvisande (8 $), komplettera en uppgift som är ofullständig (9 5), på begäran snarast lämna den registrerade besked om de uppgifter som finns om honom i registret (10 å) och förstöra de uppgifter i registret som inte längre är nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål (12 5). Om den registrerade tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan (23 5). I datalagen finns även föreskrifter om straff och skadeståndsansvar i andra fall (20—23 55).
Registeransvaret är ett ansvar av rättslig karaktär. I be- greppet registeransvar innefattas således inte det direkta an- svaret för uppbyggnad och drift av datasystemet.
Vi vill tillägga att uppgifter som förekommer i t.ex. logg- register och back-up-register betraktas som delar av person— registret och omfattas av samma registeransvar (prop. 1978/791109 s. 34—35).
Datalagsutredningen har föreslagit att ansvaret för behand- ling av personuppgifter skall ligga på den som bestämmer ändamålet med behandlingen, vilka personuppgifter som skall behandlas och hur de skall behandlas. Det är enligt vår me- ning svårt att förutse hur den slutliga lösningen av ansvarig- hetsfrågoma kommer att gestalta sig. En ny datalag beräknas under alla förhållanden inte träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1995 .
En registerförfattning behöver inte innehålla några regler om vem som skall vara registeransvarig, om datalagens be- stämmelser är tillräckliga. Som framgår av avsnitt 6.2.1 be- reder datalagens reglering av ansvarighetsfrågoma många gånger tillämpningssvårigheter. Detta gäller särskilt person- register hos det allmänna. I en registerförfattning kan regis- teransvaret emellertid också regleras efter andra riktlinjer än de som kommer till uttryck i datalagen. När det gäller regis- teransvaret för socialförsäkringsregister är det således möjligt att välja en lösning som tar hänsyn till de speciella förhållan- den som gäller inom socialförsäkringsområdet. Som framgår av det följande anser vi att det finns skäl till en särskild regle— ring av ansvarighetsfrågoma. Socialförsäkringsregisterlagen bör enligt vår mening innehålla en fullständig reglering av ansvarigheten, även om regleringen i vissa stycken kommer
att överensstämma med vad som redan gäller enligt datala— gen. Såväl den verksamhet för vilken ett sådant register förs som rätten att förfoga över det bör sålunda ha stor betydelse för frågan om var detta ansvar skall läggas.
Skälen för vårt förslag: Den för vilken ett socialförsäkrings- register förs bör enligt vår mening ha registeransvar för registret. De register som får inrättas enligt bestämmelserna ivårt lagförslag är administrativa register. Ett registeransvar bör därför ligga på den som handlägger de ärenden för vilka registret skall vara ett handläggningsstöd.
Med stöd av lagen skall det vara möjligt att inrätta register för handläggning av ärenden som ankommer på Riksförsäk- ringsverket. Det kan gälla ärenden som Riksförsäkringsverket har eller kan komma att få i uppgift att handlägga. Riksför— säkringsverket handlägger för närvarande ärenden enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt frivillig pensionsförsäkring enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1981. Ett register som inrättas för detta ändamål förs alltså för verksamhet som Riksförsäkringsverket bedriver. Endast Riksförsäkringsverket förfogar över de uppgifter i registret som förekommer i dessa ärenden. Regis- teransvaret för sådana register bör därför läggas enbart på Riksförsäkringsverket.
Lagen gör det också möjligt att inrätta socialförsäkrings— register som förs särskilt för en allmän försäkringskassa. Enligt vår mening bör försäkringskassan ensam ha registeran— svaret i sådana fall. Detta ligger i linje med det förslag till registeransvar för de lokala sjukförsäkringsregistren som vi lade fram i betänkandet (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäk- ringsregister. Vi har där föreslagit att den allmänna försäk— ringskassa till vilket ett lokalkontor hör skall vara registeran- svarig för det lokala sj ukförsäkringsregistret. Något register- ansvar för annan försäkringskassa eller för Riksförsäkrings— verket har inte föreslagits, även om Riksförsäkringsverket kommer att ha ett stort inflytande över utformningen av pro- gramvaran och meddela föreskrifter om ärendehandläggning- en. Vidare kommer folkbokföringsuppgifter att vidarebefor— dras från de centrala till de lokala registren. Sj ukanmälningar från arbetsgivare kommer att kunna överföras på datamedium liksom sjuklönestatistik. Andra försäkringskassor skall kunna
överföra uppgifter om registrerade personer via datanätet.
När det gäller socialförsäkringsregister som förs gemensamt för alla försäkringskassor blir frågan om registeransvaret mer komplicerad.
Ett sådant socialförsäkringsregister förs främst för att för- säkringskassoma skall kunna handlägga ärenden om rätt till och utbetalning av olika socialförsäkringsförmåner och bi- drag. Det är för att tillgodose detta syfte som uppgifterna i registret får antecknas. Registret förs alltså för försäkrings- kassomas verksamhet och de uppfyller därmed den ena av datalagens förutsättningar för registeransvar. Den andra förut- sättningen för att någon skall vara registeransvarig är, som tidigare nämnts, att denne förfogar över uppgifterna. Med förfogande förstås i detta sammanhang befogenhet och möj— lighet att överföra registret till läsbar form. I begreppet för- fogande ligger också möjligheten att i rättslig mening påverka innehållet i registret. Det råder enligt vår mening ingen tve- kan om att försäkringskassoma uppfyller också denna förut- sättning. Ett registeransvar bör således kunna läggas på för- säkringskassoma. Kassans ansvar bör gälla behandlingen av uppgifter hos kassan. Med detta menar vi inte bara hantering- en av uppgifterna när de har registrerats. Till behandling räknar vi också insamlingen och registreringen av uppgifterna samt själva registerhållningen.
En särskild fråga är om det vid sidan av försäkringskassor- na bör finnas någon som också skall vara registeransvarig.
Såväl Riksförsäkringsverket som försäkringskassoma på- verkar rent faktiskt uppgifterna i de nuvarande centrala data- registren och tillför registren personuppgifter i dessa ärenden. Vid våra överväganden om vilken betydelse detta skall ha för regleringen av registeransvaret för de nu aktuella socialför- säkringsregistren utgår vi från den arbets— och ansvarsfördel- ning som för närvarande tillämpas mellan Riksförsäkrings- verket och försäkringskassan. Vi beaktar också de förändring- ar som föranleds av att lokala sjukförsäkringsregister inrättas och de uttalanden som har gjorts om den framtida organisa— tionen av datasystemen för socialförsäkringsadministrationen. Vi vill understryka att våra Överväganden om registeransvaret gäller de skyldigheter som åvilar den registeransvarige enligt datalagen och inte hur ansvars- och arbetsfördelningen i öv- rigt skall vara mellan Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.
Som nämnts tillför såväl Riksförsäkringsverket som försäk— ringskassoma de centrala dataregistren personuppgifter. Det är dock försäkringskassan som i ett enskilt ärende beslutar om rätten till och storleken av en förmån eller ett bidrag och fattar andra beslut som rör en enskild person. I praktiken går det till så att försäkringskassan fattar sitt beslut och matar in grunduppgifter i det centrala ADB-systemet för utbetalning av ersättningen eller bidraget. Beräkningen av förmånens eller bidragets storlek görs däremot ofta automatiskt i data- systemet och i datarutinema kan även ingå utformning av be- slutsmeddelandet. Utbetalningen av förmånen eller bidraget sker i regel med ADB—rutiner. Sedan t.ex. pension beviljats sker också de löpande månadsutbetalningarna regelmässigt genom ADB—systemet. Härvid sker samordning mellan pen- sionen och vissa andra förmåner automatiskt. I vissa fall sker hela ärendehanteringen utan åtgärd från försäkringskassans sida, t.ex. vid beviljande av ålderspension från 65 år, men även i flertalet fall vid beräkning av pensionspoäng. Vidare görs indragning av en beviljad förmån utan att detta har ini- tierats av någon åtgärd från försäkringskassan, såsom vid dödsfall. I dataregistren görs även andra förändringar utan försäkringskassans direkta medverkan. På detta sätt införs t.ex. nya folkbokföringsuppgifter. Datasystemet tillförs även uppgift om ändrade basbelopp, något som föranleder auto- matisk omräkning av olika pensionsförmåner m.m. I det enskilda fallet kan även omräkning till följd av lagändring göras utan direkt medverkan av försäkringskassan.
I de fall försäkringskassan inte aktivt tar del i alla led i ett ärende kan vissa uppgifter således tillföras registret som ett led i datahanteringen. I regel sker det genom dataprogram- mens utformning. Så t.ex. beräknas en pension med hjälp av formler som är inlagda i dataprogrammen, och en omräkning på grund av lagändring kan göras genom att nya beräknings- grunder läggs in i dataprogrammen. En beräkningsgrund kan också ändras genom att ADB—avdelningen lägger in uppgift om nya basbelopp. Vissa uppgifter tillkommer genom sam- kömingar med andra dataregister. Sådana samkömingar sköts i praktiken av Riksförsäkringsverkets ADB-avdelning. Det gäller främst folkbokföringsuppgifter.
Riksförsäkringsverket har ett stort inflytande på utform-
SOU 1993:11 1 l l
ningen av dataprogrammen. Verket är huvudman för den centrala dataanläggningen och svarar för systemutveckling och programmering. Verket har dessutom ett lednings— och tillsynsansvar inom socialförsäkringsadministrationen. Ver- kets ansvar för systemutveckling och programmering innebär att s.k. kravspecifikationer, innehållande beskrivningar av vad ett dataprogram skall utföra, upprättas av en försäkrings- avdelning inom verket. Representanter för försäkringskassor— na deltar ofta i utformningen av kravspecifikationer. Till följd av sitt lednings- och tillsynsansvar kan verket utfärda före- skrifter m.m. och får härigenom ett stort inflytande även på utformningen av datarutinema.
Det finns inga författningsbestämmelser som föreskriver att försäkringskassoma skall använda sig av Riksförsäkrings- verkets datasystem i sin ärendehandläggning. En försäkrings- kassa kan alltid stoppa en planerad utbetalning via datasyste- met och kan även göra ändringar av löpande utbetalningar. Försäkringskassan kan dock inte ändra själva beräkningsme- todiken i datasystemet utan endast faktaunderlaget. Även om försäkringskassan kan göra manuella utbetalningar får man nog anse att försäkringskassan i praktiken är tvungen att följa de rutiner som följer av datasystemet.
Som nämnts i avsnitt 6.2.1 läggs enligt datalagen inte regis- teransvar på servicebyråer och andra som helt osjälvständigt handhar bearbetningen av ett register och sådana som använ- der sig av registret utan att kunna bestämma om dess innehåll (prop. 1973233 s. 19 f). Av det ovan anförda framgår att Riksförsäkringsverkets nuvarande befattning med registret är av en mer omfattande och komplicerad karaktär och att den därför inte svarar mot en sådan beskrivning. I framtiden torde försäkringskassoma komma att få ett större inflytande på utformningen av datasystemen. Riksförsäkringsverket skall visserligen ha ansvaret för de lokala och de centrala systemen och för utvecklingen av dessa och se till att systemen över- ensstämmer med gemensamma standards. Utvecklingsarbetet skall emellertid bedrivas i samarbete med försäkringskassor— na och dessa skall ha ett reellt inflytande på utvecklingen (prop. 1988/89:100 bil. 7 s. 22 f). I detta sammanhang kan nämnas att Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseför- bundet för närvarande arbetar med att utforma en ny förvalt- ningsorganisation för lokala system. En uppgift för den nya
organisationen anges vara att möjliggöra ett gemensamt an- svar för Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma när det gäller utveckling och förvaltning av de nya systemen. Vad gäller datasystemet i övrigt kan det på sikt finnas anledning att överväga alternativ till nuvarande organisation och an- svarsfördelning i ADB—frågorna med större möjlighet för försäkringskassoma att agera som ansvariga beställare av de ADB-tjänster som Riksförsäkringsverket står för (prop. 1990/91:150 bil. II:4 s. 50). En nationell enhetlighet skall dock bibehållas vad gäller redovisningsprinciper, utbetal- ningsrutiner och underlag för nationell statistik. Av det an- förda framgår att Riksförsäkringsverket även i framtiden kommer att spela en betydelsefull roll i ADB-verksamheten inom socialförsäkringen.
Riksförsäkringsverkets befattning med datasystemets inne- håll består således främst i att utforma och tillhandahålla de program som är nödvändiga för att försäkringskassoma skall kunna använda sig av uppgifterna i registret. Som framgår av det föregående konstituerar detta enligt datalagen inte ett registeransvar. Genom samköming med andra register, bl.a. folkbokföringsregistret, tillförs registret genom Riksförsäk- ringsverkets försorg uppgifter om enskilda personer. Enligt vår mening får detta anses ske för försäkringskassans råk— ning. Inte heller samkömingar av detta slag medför därför enligt datalagen registeransvar för Riksförsäkringsverket.
Det är emellertid tydligt att Riksförsäkringsverkets befatt- ning med socialförsäkringsregister som förs gemensamt för försäkringskassoma är av sådan karaktär och omfattning att en del av de skyldigheter som åvilar en registeransvarig enligt vår uppfattning bör gälla även för Riksförsäkringsverkets del. Till detta kommer att verket enligt vårt förslag skall få använda registret för vissa ändamål nämligen tillsyn, uppfölj— ning, utvärdering och framställning av statistik. Verket måste svara för att användningen inte går utöver dessa ändamål och att användningen i övrigt inte leder till otillbörligt integritets- intrång. Eftersom verket har tillgång till uppgifterna måste det också se till att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda dem mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse liksom mot otillåten ändring eller spridning. Av dessa skäl anser vi att registeransvaret bör delas mellan försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket när det gäller socialförsäkringsregister
som förs gemensamt för alla försäkringskassor. Vårt förslag i denna del överensstämmer med de lösningar som valts för tullregistret, registren för betalningsföreläggande och hand- räckning samt registren för strafföreläggande och ordnings- bot, m.m. En redogörelse för dessa register lämnas i avsnitt 6.2.5.
Bland de viktigaste skyldigheterna som åvilar en registeran— svarig är att se till att uppgifter inte samlas in och registreras annat än i överensstämmelse med registrets ändamål och att felaktiga eller missvisande uppgifter rättas. I praktiken kom- mer dessa delar av registeransvaret att ligga på försäkrings- kassan och inte på Riksförsäkringsverket. Uppgifterna i so- cialförsäkringsregister som förs gemensamt för försäkrings- kassoma kommer nämligen att ingå i de ärenden som kassan har att handlägga, och ingen annan än kassan bestämmer vad som skall antecknas där.
Som framgår av avsnitt 8.3 kommer Statens löne- och pen- sionsverk och Kommunernas pensionsanstalt att i begränsad utsträckning få använda ett socialförsäkringsregister. Enligt vår uppfattning bör detta förhållande inte leda till att något registeransvar övervägs för dessa.
Till registeransvaret hör en skyldighet att på begäran snarast lämna den registrerade besked om de uppgifter om honom som finns i registret (10 & datalagen). Av praktiska skäl anser vi att denna skyldighet bör åvila Riksförsäkringsverket i fråga om uppgift i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för de allmänna försäkringskassoma.
8.7. Terminalåtkomst
Vårt förslag: Terminalåtkomst till ett socialförsäkringsre- gister har den som är registeransvarig för registret.
Vidare kan de allmänna försäkringskassoma få terminal- åtkomst till ett register som förs för Riksförsäkringsverket, om regeringen föreskriver det. Även Statens löne- och pen- sionsverk och Kommunernas pensionsanstalt erhåller ter- minalåtkomst till ett socialförsäkringsregister i den mån regeringen föreskriver det. För pensionsverket och pen— sionsanstalten gäller dock den begränsningen att terminal- åtkomsten bara får avse uppgifter som behövs för att hand- lägga ärenden där rörande utbetalningar av socialförsäk- ringsförmåner och samordning av avtalspensionsförmåner. Regeringen kan beträffande ett register som förs särskilt för en försäkringskassa föreskriva ytterligare begränsningar i terminalåtkomsten.
I lagen ges en föreskrift om att den som hos Kommunernas pensionsanstalt tar befattning med uppgifter i ett socialför- säkringsregisterhartystnadspliktrörandeenskildspersonliga och ekonomiska förhållanden.
Skälen för vårt förslag: Den som har terminalåtkomst till ett ADB-register kan ta del av registerinnehållet med hjälp av bildskärm.
Från integritetsskyddssynpunkt är det angeläget att man inte låter åtkomsten till ett socialförsäkringsregister vara vidare än som behövs med hänsyn till den verksamhet för vilken re- gistret förs. Självfallet bör varje försäkringskassa, såväl cen— tralkontor som lokalkontor, ha terminalåtkomst till de register som förs gemensamt för försäkringskassoma. Riksförsäk— ringsverket är tillsynsmyndighet över försäkringskassoma och följer i den egenskapen upp och utvärderar försäkrings- kassomas verksamhet. Det är nödvändigt för att verksam— heten skall fungera rationellt, effektivt och rättssäkert att även Riksförsäkringsverket får terminalåtkomst till de för kassorna gemensamma socialförsäkringsregistren. Vi föreslår därför att de som är registeransvariga för de gemensamma social— försäkringsregistren, dvs. försäkringskassoma och Riksför— säkringsverket, får terminalåtkomst till dessa register.
Riksförsäkringsverket handlägger ärenden enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre försäkring samt frivillig pensionsförsäkring enligt 22 kap. lagen (l962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1981. Om ett socialförsäkringsregister inrättas enbart för dessa ärenden, kommer det att föras för Riksför- säkringsverket och verket kommer att ensamt vara registeran- svarigt och ha terminalåtkomst till registret. Även försäk— ringskassoma handlägger vissa ärenden rörande sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Därför kan det förelig- ga behov för kassoma att erhålla terminalåtkomst till detta re- gister. Föreskrifter om detta bör dock meddelas av regering- en i samband att registret inrättas.
För det fall ett register förs särskilt för en försäkringskassa bör terminalåtkomsten begränsas till att avse endast den för- säkringskassan. Även här följer därför terminalåtkomsten registeransvaret på så sätt att endast den försäkringskassa för vilket registret förs har terminalåtkomst till registret. Ett sådant register kan vidare vara inrättat så att det förs för sig av varje lokalkontor inom kassan. Regeringen bör därför kunna meddela föreskrifter som ytterligare begränsar termi- nalåtkomsten, t.ex. så att endast lokalkontoret i fråga får terminalåtkomst till registret.
Vad därefter beträffar frågan om andra myndigheter, orga- nisationer m.fi. kan tänkas ha behov av att erhålla terminal- åtkomst till ett socialförsäkringsregister vill vi anföra följan- de. Som framgår av avsnitt 8.3 föreslår vi att Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt får an- vända ett socialförsäkringsregister för handläggning av åren— den där rörande utbetalningar av socialförsäkringsförmåner och samordning av avtalspensionsförmåner. Vi föreslår därför att det i lagen förs in en bestämmelse enligt vilken Statens löne— och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt kan få terminalåtkomst till ett socialförsäkringsregister. I vilken utsträckning som denna möjlighet skall utnyttjas bör enligt vår mening framgå av föreskrifter som regeringen meddelar.
En särskild fråga i detta sammanhang är bestämmelserna om sekretess. För uppgifter inom socialförsäkringsområdet gäller enligt 7 kap. 7 & sekretesslagen (1980:100) ett s.k. rakt skaderekvisit. Sekretessen gäller alltså bara om det kan antas
att den som uppgiften rör eller någon som är honom närstå— ende lider men om uppgiften röjs. Sekretessen hindrar emel- lertid inte att en uppgift lämnas ut till en myndighet om det följer av uppgiftsskyldighet som är bestämd i lag eller förord- ning eller om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas till myndigheten har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda (14 kap. 1 & och 3 5 första stycket sekretesslagen). Utan hinder av bestämmelserna om sekretess får försäkringskassoma lämna ut uppgifter om er- sättningar åt enskilda som betalas ut enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån för en- skilda, under förutsättning att bl.a. en arbetsgivare behöver uppgiften för samordning med ersättning därifrån. Detta gör det möjligt att lämna uppgifter till Kommunernas pensionsan- stalt (20 kap. 9 a 5 lagen om allmän försäkring). I förord- ningen (1980:995) om skyldighet för de allmänna försäk- ringskassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter finns föreskrifter om skyldighet för försäkringskassoma att lämna uppgifter till Statens löne— och pensionsverk.
En upptagning som är allmän handling hos en myndighet och som en annan myndighet kan ta del av i läsbar form genom terminalåtkomst är allmän handling även hos den sistnämnda myndigheten. Detta innebär att de uppgifter Sta- tens löne- och pensionsverk får tillgång till genom terminalåt- komst till ett socialförsäkringsregister blir allmän handling hos pensionsverket eftersom verket är en myndighet. Motsva— rande gäller inte Kommunernas pensionsanstalt som är en ideell förening. Reglerna om vad som får lämnas ut blir därigenom olika för pensionsverket och pensionsanstalten. För pensionsverket gäller enligt 7 kap. 7 & sekretesslagen socialförsäkringssekretess, dvs. ett s.k. rakt skaderekvisit, för de uppgifter pension sverket erhåller från ett socialförsäkring s- register. För pensionsanstalten gäller emellertid inte sekre- tesslagen. Pensionsanstalten kan efter eget bestämmande av- göra vad som skall utlämnas och vad som skall hållas hem- ligt. Vi föreslår därför att det i lagen tas in en föreskrift om att en befattningshavare hos pensionsanstalten inte obehörigen får röja vad han genom ett socialförsäkringsregister fått veta om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. (En närmare redogörelse för begreppet allmänna handlingar och
sekretess lämnas i avsnitt 4.)
Av integritetsskyddsskäl bör domstolarna inom socialförsäk- ringsområdet inte få terminalåtkomst till ett socialförsäkrings- register. Ett ytterligare argument härför är att den nya in- stansordningen beträffande rättskipningen i socialförsäkrings- mål som trätt i kraft den 1 juli 1991 har medfört att det nu- mera finns betydligt fler domstolar än tidigare som handläg— ger socialförsäkringsmål.
8.8. Utlämnande av uppgifter
Vårt förslag: Utlämnande av uppgifter från ett socialförsäk- ringsregister får ske på medium för automatisk databehand- ling, endast om det följer av lag eller förordning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av statistik.
Bakgrunden till vårt förslag: Många av de uppgifter som kommer att finnas i ett socialförsäkringsregister omfattas av föreskrifterna om socialförsäkringssekretess i 7 kap. 7 & sekretesslagen (1980:100). Vidare gäller bestämmelsen om personregistersekretess i 7 kap. 16 & sekretesslagen för upp- gifterna. Frågan om huruvida uppgifter i ett socialförsäk- ringsregister över huvud taget får lämnas ut måste sålunda bedömas med utgångspunkt från dessa bestämmelser. Regeln om personregistersekretess innebär att uppgifter från ett per— sonregister inte får lämnas ut, om det kan antas att utlämn— andet skulle medföra att uppgiften används i strid med data- lagen. Detta förbud gäller oavsett på vilket medium utläm— nandet sker. Förbudet har dock störst betydelse i fråga om utlämnande på ADB-medium. Regeln innebär i princip att ett utlämnande på ADB-medium kräver att mottagaren har till- stånd av Datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett personregister som skall innehålla de uppgifter som skall lämnas ut. Om mottagaren uppfyller dessa krav, får den utlämnande myndigheten bestämma i vilken form utlämnande skall ske. Tryckfrihetsförordningen ger nämligen inte motta- garen rätt att få uppgifterna på maskinläsbart medium. Denna rätt att avgöra om utlämnandet skall ske på ADB-medium kan dock inskränkas genom föreskrifter i lag eller annan författ— ning. Sådana föreskrifter finns i 11 & skatteregisterlagen (1980:343), 7 & tullregisterlagen (1990:137), 11 5 lagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister och 14 5 förordningen (1992: 1027) om register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m.
Skälen för vårt förslag: Som vi tidigare har nämnt kan man räkna med att starka intressen utanför de allmänna försäk—
ringskassoma och Riksförsäkringsverket kommer att vilja ta del av uppgifterna i ett socialförsäkringsregister på ADB— medium. Dessa intressen kommer att göra sig gällande även om registret har byggts upp endast för att tillgodose försäk- ringskassomas eller Riksförsäkringsverkets behov.
De som sysslar med forskning och statistik intar härvid en särställning. Med framställning av statistik avser vi i detta sammanhang inte framställning av underlag för beslut 1 åren- * den utan den mera allmänt utredande verksamhet som inte
har anknytning till något särskilt ärende. Sådan framställning av statistik förekommer hos Statistiska centralbyrån och hos Arbetarskyddsstyrelsen. Båda dessa myndigheter får för när- varande uppgifter från personregister som förs av Riksförsäk- ringsverket. För framställningen av statistik hos Statistiska centralbyrån och Arbetarskyddsstyrelsen gäller de stränga reglerna om sekretess i 9 kap. 4 & sekretesslagen. Enligt dessa regler är sekretessen absolut med några särskilt angivna undantag. Ett av dessa undantag gäller uppgifter som behövs för forskningsändamål. För myndigheternas forskningsverk- samhet gäller bestämmelsen om sekretessi 13 kap. 3 & sekre- tesslagen. Om en myndighet i sin forskningsverksamhet från en annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, gäller enligt denna bestämmelse sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Då fråga uppkommer om att lämna ut uppgifter till en enskild forskare kan förbehåll enligt 14 kap. 9 & sekretesslagen ställas upp. I ett sådant förbehåll kan anges i vilken utsträckning och på vad sätt uppgifterna får användas. Med hänsyn till nu angivna regler om sekretess anser vi att det inte behövs någon särskild reglering av ut- lämnande på ADB-medium för de fall då uppgifter skall lämnas ut för att användas för forskning eller framställning av statistik.
Behovet av föreskrifter är enligt vår mening annorlunda när det gäller utlämnande av uppgifter som skall användas för annat än för forskning eller framställning av statistik. Upp- gifterna kan då komma att användas som underlag för beslut och andra åtgärder. Med hänsyn till integritetsskyddsintresse- na anser vi att det för socialförsäkringsregister bör finnas föreskrifter som vid sidan av sekretesslagen reglerar utlämn- andet av uppgifter på ADB-medium i de nu åsyftade fallen. Enligt vår mening bör varken försäkringskassoma eller Riks-
försäkringsverket på egen hand få avgöra huruvida utlämn- ande skall ske på ADB—medium. Föreskrifterna om utläm- nande på detta medium bör därför meddelas i författningar av högre konstitutionell valör än myndighetsföreskrifter. Social- försäkringsregistren kommer att innehålla en mängd olika uppgifter. Enligt vårt förslag i avsnitt 8.5 bör uppgifter som får förekomma i ett socialförsäkringsregister kunna hämtas från ett annat sådant register. Detta innebär således att upp- gifter får lämnas från det ena socialförsäkringsregistret till det andra. Hur utlämnanderegleringen i övrigt skall utformas beror på vilka register som inrättas. Regeringen beslutar enligt vårt förslag om inrättande av socialförsäkringsregister. Inom de ramar som lagen anger kan regeringen bestämma för vilka ändamål som ett socialförsäkringsregister skall föras och därmed vad det får innehålla. Det är därför inte möjligt att i lagen på något mera fullständigt sätt ange i vilka fall och i vilken utsträckning som ett utlämnande på ADB-medium skall tillåtas. Mot denna bakgrund anser vi att regleringen främst bör ske i de registerförordningar som måste utfärdas i enlig- het med vad vi har föreslagit i det föregående. Av våra för- slag till förordningar framgår hur vi anser att utlämnandet bör kunna regleras. Bland dem som vi anser bör kunna få uppgifter på ADB-medium skall här nämnas Riksskatteverket, kronofogdemyndigheter, Centrala studiestödsnämnden, kom- muns socialnämnd, postgirot och bank. I förordningsförsla- gen anges på ett detaljerat och uttömmande sätt vilka uppgift— er och för vilka ändamål som utlämnandet på ADB-medium får ske.
8.9. Sökbegrepp
Vårt förslag: Det är förbjudet att som sökbegrepp använda uppgifter om tidpunkter för sjukhusvård, huruvida någon får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad eller är häktad eller intagen på krimi— nalvårdsanstalt. Dock skall det vara möjligt att tillfälligt och under begränsad tid samt efter särskilt tillstånd av Datain- spektionen använda dessa uppgifter som sökbegrepp, om det är nödvändigt för att avhjälpa fel som har uppkommit till följd av brister i ett dataprogram och felet inte kan avhjälpas på något annat sätt.
I övrigt gäller som förutsättning för att en uppgift i ett socialförsäkringsregister skall få användas som sökbegrepp att det behövs för tillämpning av lag eller annan författning eller för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning eller framställning av statistik. Regeringen skall kunna föreskriva ytterligare begränsningar av användningen av sökbegrepp till skydd för de registrerades personliga integritet. '
Bakgrunden till vårt förslag: Genom att uppgifter i ett register används som sökbegrepp kan olika urval och sam- manställningar av information göras. Användningen av sök- begrepp i ett personregister hos en myndighet har betydelse för frågan om vad som är allmänna handlingar i personregist- ret och vad som därmed kan bli tillgängligt för utomstående. Användningen av sökbegrepp har vid sidan härav också rent allmänna integritetsaspekter.
Den information i allmänna handlingar i ett ADB-system som är tillgänglig för en myndighet skall på begäran lämnas ut, om informationen inte är sekretessbelagd. Myndigheten måste använda sig av alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjligheter som står till buds för myndigheten när någon begär uppgifter ur myndighetens ADB-register. Myndighetens skyldighet begränsas bara av att uppgifterna skall kunna tas fram med rutinbetonade åtgärder. Att myndigheten själv inte behöver en begärd sammanställning saknar helt betydelse i detta sammanhang. Det är dock, efter ändringar i tryckfri— hetsförordningen som trädde i kraft den 1 januari 1992, inte
längre möjligt för den enskilde att ställa datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av denna med åberopande av offentlighetsprincipen. En en- skild kan inte heller på motsvarande sätt begära att hans eget dataprogram används av myndigheten.
Myndighetens — och därmed allmänhetens — möjligheter att få tillgång till sammanställningar av sådana uppgifter som finns i myndighetens ADB-system kan vara underkastade tekniska begränsningar. Men det kan också finnas rättsliga begränsningar. När det gäller personregister kan nämligen myndighetens befogenhet att göra upptagningar tillgängliga för egen räkning begränsas genom lag, förordning eller sär- skilt beslut som grundar sig på lag. Detta gäller oberoende av om uppgifterna omfattas av sekretess eller inte. Rättsliga begränsningar av detta slag kan ske genom föreskrifter om användningen av sökbegrepp i personregister. En sådan be- gränsning innebär enligt 2 kap. 3 & tryckfrihetsförordningen att upptagningen i fråga inte är allmän handling.
Genom att olika registeruppgifter används som sökbegrepp kan oönskade och oförutsedda följder uppstå. Även om en uppgift 1 sig kan vara harmlös, kan urval och sammanställ— ningar av flera sådana uppgifter fram stå som integritetskränk- ande. Och om det i en sådan sammanställning ingår någon eller några uppgifter av mera känslig natur kan sammanställ- ningen upplevas som mycket integritetskränkande. Även om sekretess skulle gälla för sammanställningen, kan det ändå vara kränkande och obehagligt för den enskilde att en sådan sammanställning kan göras.
Som vi anförde i vårt betänkande om de lokala sj ukförsäk- ringsregistren kan användningen av sökbegreppen regleras i författning på olika sätt. Ett sätt är att riksdagen i så stor utsträckning som möjligt reglerar användningen i lag. Ett annat sätt är att riksdagen anger ramarna för sökmöjligheter- na och lämnar utrymme åt regeringen att meddela verkställig- hetsföreskrifter. Riksdagen kan också helt eller delvis lämna åt regeringen att meddela föreskrifter i ämnet. I ett ärende om tullregisterlagstiftning uttalade riksdagen att det är viktigt att sökbegrepp som är känsliga från integritetssynpunkt endast används i begränsad utsträckning och att användningen av sådant sökbegrepp bör regleras i lag (1989/90:KU5y, 1989/90:SkU19, rskr. 188).
Skälen för vårt förslag: Enligt vårt förslag i fråga om regis- terinnehåll kommer det att få finnas många uppgifter som är känsliga från integritetssynpunkt i ett socialförsäkringsregis- ter. Bland dessa uppgifter märks särskilt de som räknas upp i 8 (5 andra stycket. I detta sammanhang bör understrykas att uppgifter om sjukdom, t.ex. diagnos, sjukdomsorsak, under- sökningar och behandlingar av läkare eller annan vårdgivare inte får registreras. Ett socialförsäkringsregister får dock innehålla uppgifter om sjukhusvård, uppgifter om huruvida den registrerade får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad eller är häktad, inta- gen på kriminalvårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad. Av integritetsskydds- skäl anser vi att de nu nämnda uppgifterna inte bör få an- vändas som sökbegrepp. Det betyder att tänkta sammanställ- ningar där dessa uppgifter används som sökbegrepp inte är allmänna handlingar. Förbudet kan emellertid inte göras helt undantagslöst.
Socialförsäkringsregister används för att fatta ett mycket stort antal beslut, t.ex. utbetalningar av många olika social- försäkringsförmåner och bidrag. Besluten grundar sig ofta på dataprogram som skall återspegla de många gånger kom- plicerade materiella regler som gäller för förmånerna eller bidragen i fråga. Det kan emellertid inte uteslutas att pro- gramfel uppkommer och att de upptäcks först sedan många felaktiga beslut har fattats. För att man skall kunna leta reda på de felaktiga besluten i syfte att rätta dem kan det visa sig vara nödvändigt att använda vissa registeruppgifter som sök- begrepp. Det ligger i sakens natur att det inte i förväg går att avgöra vilka uppgifter som aldrig kan bli aktuella att använda som sökbegrepp i sådana sammanhang. Av dessa skäl har vi funnit att de nyss berörda uppgifterna måste kunna få använ- das som sökbegrepp, om det behövs för att avhjälpa fel som har uppkommit till följd av brister i ett dataprogram och felet inte kan avhjälpas på annat sätt. Vi anser emellertid att den tid under vilken användningen skall kunna tillåtas bör sättas så kort som möjligt. Enligt vad vi har erfarit torde sällan mer än 24 timmar behövas för att åtgärda de berörda felen. Rätten att besluta om denna tillfälliga användning av sökbegrepp bör läggas på en myndighet utanför socialförsäkringsområdet. Vi anser att uppgiften bör anförtros Datainspektionen.
I fråga om övriga uppgifter kan det enligt vår mening inte ställas upp några sökbegränsningar när det gäller tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning och framställ— ning av statistik. Vad gäller statistikframställningen vill vi peka på det starka sekretessskyddet. I sådan särskild verksam- het hos en myndighet som gäller framställning av statistik gäller enligt 9 kap. 4 & sekretesslagen nämligen absolut sek- retess för uppgift som avser enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde.
När det gäller ärendehandläggningen anser vi dock att det är möjligt att föreskriva begränsningar som syftar till att användningen av socialförsäkringsregister inte skall uppfattas som kränkande och obehagligt för den enskilde. Vi anser att detta syfte uppnås, om det vid handläggning av ärenden blir förbjudet att använda andra sökbegrepp än sådana som be- hövs för tillämpning av lag eller annan författning eller för rättelse.
I fråga om användningen av medborgarskap som sökbe- grepp vill vi lägga till följande. Även uppgift om medborgar- skap hör till de integritetskänsliga uppgifterna. Medborgar- skap kan nämligen användas som sökbegrepp för att i otill- börligt syfte spåra flyktingar och andra invandrare från ett visst land. Som vi anförde i vårt tidigare betänkande har riksdagen med hänsyn till intresset av att värna den enskildes integritet förbjudit användningen av medborgarskap som sökbegrepp i folkbokföringsregistren. Av den anledningen föreslog vi att medborgarskap inte skulle tillåtas som sökbe- grepp i sjukförsäkringsregistret. Ett liknande förbud beträff- ande socialförsäkringsregister skulle emellertid medföra stora svårigheter. En del av de författningar om socialförsäkrings- förmåner och bidrag som grundar sig på internationella över— enskommelser har nämligen utformats så att de för sin till- lämpning kräver att man i registret söker efter försäkrade med visst medborgarskap. Vi kan således konstatera att de materiella reglerna i vissa fall kräver att medborgarskap används som sökbegrepp.
När det gäller faran för att någon i otillbörligt syfte söker kartlägga utländska medborgare i vårt land vill vi erinra om att uppgifterna i ett socialförsäkringsregister omfattas av socialförsäkringssekretess enligt 7 kap. 7 & sekretesslagen (1980:100). Mot bakgrund av risken för flyktingspionage och
liknande verksamheter bör det enligt vår mening finnas an- ledning för försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket att alltid göra en särskild prövning om hinder föreligger att bifalla en framställning om utlämnande av sådana uppgifter om de registrerade som har medborgarskap som utgångs- punkt. För denna bedömning har myndigheten enligt 2 kap. 14 å andra stycket tryckfrihetsförordningen rätt att efterforska identiteten hos den som har gjort framställningen och vilket syfte han har med framställningen.
Vid utformningen av de särskilda registerförordningarna bör det enligt vår mening finnas en möjlighet för regeringen att föreskriva ytterligare begränsningar av användningen av sökbegrepp till skydd för de registrerades personliga integri- tet.
8.10. Gallringsfrågor
Vårt förslag: En uppgift i ett socialförsäkringsregister skall gallras tio år efter det att den registrerades eller efter den kortare tid som regeringen föreskriver. En uppgift skall dock bevaras i registret, om den fortfarande har betydelse för handläggningen av ett ärende som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkringskassoma eller Riksförsäkringsverket.
Undantag från gallringsskyldigheten får göras genom före- skrifter som har meddelats i en förordning eller med stöd av en förordning och som gäller bevarande av ett urval av material för forskningens behov. Sådant material skall över- lämnas till arkivmyndighet.
Skälen för vårt förslag: Enligt direktiven skall vi vad gäller frågor om gallring beakta hänsynen till den personliga integ- riteten, men även konsekvenserna för andra intressen som insynsbehov och forskningens behov. Vi skall härvid analyse- ra frågorna om gallring och överväga om de olika urvalsme- toder som anges i proposition 1989/90:72 om arkiv m.m. bör tillämpas. Beträffande frågor om bevarandetid och gallring bör vi enligt direktiven lämna förslag till lagreglering.
Bevara eller gallra
Bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna hand- lingar hos myndigheter finns i arkivlagen (1990:782). Lagen gäller också för de allmänna försäkringskassoma. Huvudprin- cipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall beva- ras, se avsnittet 7.1 Allmänna arkivbestämmelser. Gallring får ske, men därvid skall alltid beaktas att återstående mate- rial skall kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna hand- lingar, behovet av information för rättskipningen och förvalt- ningen samt forskningens behov. Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i annan lag eller förordning.
Ett socialförsäln'ingsregister kommer att innehålla känsliga uppgifter och utgångspunkten bör därför vara att uppgifterna
i registret skall gallras. Bestämmandet av den tid efter vilken uppgifterna skall gallras får ske efter en avvägning mellan å ena sidan integritetsskyddsintresset och å andra sidan insyns— och rättssäkerhetsaspekter, myndigheternas informationsbe— hov samt forskningsintresset. Insynsbehovet samt rättskip- ningens och förvaltningens behov bör, som redovisas nedan, kunna tillgodoses genom en väl anpassad bevarandetid. Frå- gan om hur gallring skall ske blir då beroende av en vägning mellan integritets- och forskningsintresset.
Bevarandetid
När det gäller att bestämma den tid efter vilken uppgifterna enligt huvudregeln skall gallras måste främst beaktas dels under hur lång tid försäkringskassan och Riksförsäkrings- verket behöver ha tillgång till uppgifterna för sitt löpande arbete, dels under hur lång tid uppgifterna måste bevaras för att tillgodose kravet att enskilda inte skall gå miste om sina rättigheter enligt socialförsäkrings- och bidragsförfattningar- na. Av betydelse är härvid vad som föreskrivs om rätt till ersättning för förfluten tid för de olika förmänema och bi- dragen. Den längsta tid under vilken ersättningsanspråk kan göras gällande finns angiven i lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring. I 6 kap. 6 & anges bl.a. att ansökan om livränta enligt den lagen skall göras inom sex år, från den dag ersättningen avser. Själva arbetsskadan kan däremot ha inträffat ännu längre tillbaka. Vidare gäller enligt 20 kap. 5 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring att ersättning enligt den lagen som inte lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning skall vara förverkad. Vid tillämpning av detta lagrum anses att dagersättning förfal- ler till betalning den dag ersättningen avser och pensions- förmåner den dag pensionen är tillgänglig för lyftning. Vid bestämmande av gallringsfristen bör dessutom beaktas att rättelse av beslut visserligen kan ske enligt 20 kap. 10 a 5 lagen om allmän försäkring men att en sådan fråga inte får tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. Förutom dessa tids-
gränser måste även beaktas att ett beslut av en försäkrings- kassa eller Riksförsäkringsverket kan komma att överklagas och att uppgifterna i ärendet kan behöva kompletteras under domstolsprocessen. Mot bakgrund av dessa förhållanden anser vi att uppgifterna i ett socialförsäkringsregister i huvud- sak bör finnas kvar under tio år efter att de registrerades för att tillgodose i första hand rättssäkerhetsintressen och myn- digheternas behov av information. Denna bevarandetid bör enligt vår uppfattning tillgodose även rätten att ta del av allmänna handlingar.
Ett socialförsäkringsregister kommer att innehålla uppgifter av känslig natur. Med hänsyn till den enskildes integritet bör sådana uppgifter gallras efter kortare tid än tio år. Samman— ställningar, där sådana känsliga uppgifter som anges i 8 5 andra stycket punkterna 9—11 i vårt lagförslag har använts som sökbegrepp, bör gallras ut snarast möjligt. Det bör an- komma på regeringen att föreskriva vilka tidsfrister som skall gälla för gallring av nu angivna fall.
Oavsett vad som föreskrivs om gallringsfrister gäller dock att en uppgift skall finnas kvar i ett socialförsäkringsregister så länge den fortfarande kan ha betydelse för handläggningen av ett ärende som enligt lag eller annan författning ankommer på försäkringskassoma eller Riksförsäkringsverket.
Gallringsundantag för forskning
Ett socialförsäkringsregister kommer att innehålla uppgifter av intresse för olika slag av forskning såsom medicinsk, yrkesmedicinsk eller epidemiologisk eller forskning som är arbetsmiljörelaterad eller relaterad till den yttre miljön. Den tekniska tillgängligheten av informationen gör den dessutom mycket fördelaktig för forskning. Genom forskning med hjälp av ett sådant register kan nya kunskaper vinnas som kan vara viktiga för att kunna klarlägga sambandet mellan olika sjuk— domar/skador och arbetsmiljöer/boendemiljöer, men även olika sociala företeelser. Registret kan också utgöra en sök- ingång till akter hos försäkringskassoma och Riksförsäkrings- verket samt även till t.ex. patientjournaler inom sjukvården. För att kunna påvisa samband mellan hälsa/ sj ukdom och olika andra faktorer, t.ex. miljöfaktorer, är det nödvändigt att ha tillgång till individrelaterade uppgifter som har bevarats kon-
tinuerligt under en längre tid. För forskningens behov är det därför mycket viktigt att uppgifterna i ett socialförsäkrings- register bevaras i så stor omfattning som möjligt. I vilken utsträckning bevarande skall få ske måste bestämmas efter en avvägning mellan den enskildes intresse av skydd för sin per- sonliga integritet och forskningens behov.
Enligt vårt förslag kommer det att få föras in uppgifter i ett socialförsäkringsregister som inte finns tillgängliga på annat håll i samma omfattning. Vi anser dock att uppgifternas ka- raktär i vissa avseenden och mängden av uppgifter medför att det kan upplevas som ett stort intrång iden registrerades per— sonliga integritet om uppgifterna bevaras för längre tid än som är motiverat av hänsyn till rättskipningens och förvalt- ningens behov. Vid en avvägning mellan den enskildes in- tegritetsintresse och forskningens behov anser vi dock att en del av registeruppgiftema bör få sparas för forskningens behov. Detta innebär att det behövs föreskrifter om undantag från den tidigare föreslagna huvudregeln om gallringsplikt för att forskningsintresset skall kunna tillgodoses.
Som vi tidigare har redovisat medger arkivlagen att bestäm- melser om gallring som avviker från arkivlagens gallrings- regler ges i annan lag eller förordning. Motivet för detta undantag är att gallring på vissa områden behöver ske efter delvis andra kriterier än de som ställs upp i arkivlagens gall— ringsregel. Det gäller t.ex. då bevarandefrågan måste bedö- mas med särskild hänsyn till integritetsaspekten. I förarbetena till arkivlagen sägs att särbestämmelser som skall ta över grundregeln för gallring som regel bör ha lagform. Vidare sägs att det dock kan tänkas fall då det vore en onödig åtgärd att lagreglera enbart med hänsyn till en gallringsbestämmelse. En viss möjlighet borde därför finnas att ge avvikande be— stämmelser även i förordning (prop. 1989/90:72 s. 44, KrU29 s. 12).
De återgivna förarbetsuttalandena syftar enligt vår mening i första hand på sådana särbestämmelser om gallringsplikt för integritetskänsligt material som vi har föreslagit i det föregå- ende. Däremot kan knappast avsikten ha varit att undantag från en sådan gallringsplikt alltid måste regleras i lag. Denna uppfattning vinner stöd av uttalanden som gjordes i proposi- tionen med förslaget till arkivlag i samband med behandling av frågan om att göra särregler om gallring i då befintliga
registerförfattningar mer enhetliga (prop. 1989/90:72 s. 44 ff). Det konstaterades därvid att författningar som regle- rade olika integritetskänsliga register i regel innehöll gall- ringsregler som var omvända i förhållande till de föreslagna gallringsreglerna i arkivlagen, dvs. materialet skall förstöras efter en viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. Denna omvända princip ansågs emellertid rimlig med hänsyn till de integritetsaspekter som kunde föreligga på de särskilda registerlagarnas område. När det gällde de un- dantag från gallringsskyldigheten som kunde komma i fråga på registerlagarnas område fann departementschefen anled- ning att se något olika på dem från lagstiftningsteknisk syn- punkt. Sammanfattningsvis anförde departementschefen där— vid att undantag som förestavades av hänsyn till insynsaspek- ten, myndigheternas informationsbehov och rättssäkerhets— aspekter som regel borde tas in direkt i den särskilda register- lagen. Ytterligare undantag från gallringsskyldigheten skulle däremot kunna få föreskrivas av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämde. Det fick enligt departements— chefen förutsättas att dessa bemyndiganden skulle komma att användas enbart för att bevara material med hänsyn till forsk- ningens behov och då främst ett representativt urval av mate- rial. Tanken bakom den återgivna ordningen är att generella bestämmelser inte är någon lämplig form för att i konkreta fall avgöra vad som skall bevaras med hänsyn till forskning- en.
Den lagstiftningsteknik som vi nu berört kan inte anses be- gränsad till de registerlagar som var i kraft vid arkivlagens tillkomst. De skäl som för dessa fall lett till att en närmare reglering av gallringsundantaget för forskning inte görs i lagform är också relevanta när det gäller regleringen av gall- ringsundantaget för forskning i lagen om socialförsäkrings- register.
Vi anser därför att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, för forskningens behov skall få före- skriva undantag från huvudregeln om gallring. Detta undan— tag skall gälla ett urval av uppgifterna och enligt vår upp- fattning bör det lämpligen gälla uppgifter beträffande ett representativt urval av lån och kommuner och i övriga delar av landet beträffande ett representativt urval av personer. Ett annat lämpligt sätt att göra ett urval för forskningens behov
är att spara endast vissa uppgifter. Riksarkivets kommande beslut om gallring av försäkringskassomas sjukfalls— och utredningsakter samt andra handlingar hos kassorna och Riks- försäkringsverket kan också vara av intresse vid bestämman— de av urvalet beträffande ett socialförsäkringsregister. Vi anser emellertid att det bör ankomma på regeringen att ta närmare ställning till denna fråga.
Förvaring av handlingar undantagna från gallring
Vi vill även beröra frågan hur handlingar som undantas från gallring bör förvaras. Enligt arkivlagen svarar varje myndig- het för vården av sitt arkiv. Arkivmyndighetema skall se till att myndigheterna fullgör sina skyldigheter beträffande arkiv- vården. Arkivmyndighetema har ingen generell skyldighet att svara för förvaring av material men kan överta material efter överenskommelse. När en arkivmyndighet har övertagit ar— kivmaterial från en annan myndighet övergår hela ansvaret för det materialet till arkivmyndigheten.
Vi har ovan föreslagit att uppgifter i ett socialförsäkrings- register skall gallras tio år efter det att de registrerades eller efter den kortare tid som regeringen föreskriver. För att ytterligare stärka integritetsskyddet anser vi att det material som vid dessa tidpunkter undantas från gallring bör överläm- nas till en arkivmyndighet. Vi har därvid utgått från att det inte kommer att medföra några större tekniska problem att överlämna de uppgifter som då undantas från gallring.
Enligt 11 & arkivförordningen (199l:446) får Riksarkivet, om regeringen inte föreskriver annat, meddela föreskrifter för statliga myndigheters arkiv om bl.a. överlämnande av hela eller delar därav till en annan myndighet eller till en arkivmyndighet. Rätten att meddela sådana föreskrifter gäller också i fråga om arkiv hos de allmänna försäkringskassoma. Bemyndigandet gör det alltså möjligt att föreskriva att mate- rial som skall undantas från gallring skall överlämnas från försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket till arkivmyn— dighet. Någon ytterligare författningsreglering är därför egentligen inte nödvändig. Eftersom de föreslagna gallrings- bestämmelsema utgör en reglering som avviker från arkiv- lagens bestämmelser, bör dock i klarhetens intresse redan i lagen om socialförsäkringsregister anges att det material som skall bevaras skall överlämnas till arkivmyndighet.
8.11. Sekretessfrågor
Vår bedömning: Vårt förslag till socialförsäkringsregister- lag föranleder inte något behov av ändringar i sekretesslag— stiftningen.
Skälen för vår bedömning: Bestämmelserna om sekretess i 7 kap. 7 & sekretesslagen (1980:100) gäller för uppgifter hos de allmänna försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket. Enligt vårt förslag skall det vara möjligt att förteckna en del av dessa uppgifter i socialförsäkringsregister. Någon möjlig— het för utomstående att ta del av uppgifterna via bildskärm kommer inte att finnas med undantag från den begränsade terminalåtkomst som fortfarande skall vara möjlig för Statens löne— och pensionsverk samt Kommunernas pensionsanstalt.
Utlämnande av uppgifter på ADB-medium får ske, om uppgifterna skall användas för forskning eller för framställ- ning av statistik. För dessa fall finns särskilda sekretessbe- stämmelser. Uppgifter, som omfattas av socialförsäkrings- sekretess och har lämnats till myndigheter, vilka bedriver forskningsverksamhet, omfattas fortfarande av dessa bestäm- melser (7 kap. 7 & och 13 kap. 3 & sekretesslagen). Lämnas sådana uppgifter ut till någon enskild forskare kan förbehåll ställas upp enligt 14 kap. 9 & sekretesslagen. Uppgifter som har lämnats ut för att användas i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik om- fattas av de strängare bestämmelserna om statistiksekretess i 9 kap. 4 & sekretesslagen.
Utöver de nämnda forsknings- och statistikfallen får utlämn- ande enligt vårt förslag ske på ADB-medium bara om det följer av lag eller förordning.
Den omständigheten att uppgifter får lämnas ut på ADB- medium innebär inte någon förändring av de förutsättningar för utlämnande som föreligger enligt sekretesslagen. Endast om ett utlämnande kan ske enligt sekretessbestämmelsema, kan det bli aktuellt att utnyttja den möjlighet till utlämnande på ADB—medium som kan finnas.
Vi kan således konstatera att det redan finns sekretessbe- stämmelser som är tillämpliga på uppgifterna i ett socialför-
l SOU 1993:11 Överväganden och förslag 167 l ! säkringsregister. En ändring av bestämmelserna i skärpande riktning, t.ex. genom införande av ett omvänt skaderekvisit för vissa av uppgifterna, skulle göra sekretessregleringen svåröverskådlig och svår att tillämpa. Enligt vår mening har det heller inte framkommit något som ger anledning att över- väga en sådan ändring av sekretessbestämmelsema.
8.12. Information
Vårt förslag: Den som är registeransvarig för ett socialför— säkringsregister skall se till att allmänheten får information om registret och de uppgifter som det får innehålla. Infor- mationen skall vidare innehålla upplysning om de sekretess— och säkerhetsbestämmelser som gäller och om rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt datalagen
(1973 :289). Iövrigt skall informationen innehålla upplysning om de begränsningar beträffande terminalåtkomst, utlämn— ande av uppgifter på ADB-medium, sökbegrepp och bevar- ande av uppgifter som gäller i fråga om ett socialförsäk— ringsregister.
Skälen för vårt förslag: Enligt vår mening är det angeläget att allmänheten får information om socialförsäkringsregistren.
Den registeransvarige skall därför enligt vårt förslag ge upplysning om vad ett socialförsäkringsregister får innehålla och om ändamålet med registret. Information skall också lämnas om de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller och hur de tillämpas. Vidare skall upplysning lämnas om vilka rättigheter den enskilde har enligt datalagen (1973z289). Det gäller rätten enligt datalagen att få register— utdrag och möjligheten att få rättelse till stånd om någon upp- gift i registret skulle visa sig vara felaktig. Informationen skall också omfatta en orientering om de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på ADB- medium, sökbegrepp och bevarande av uppgifter som föreslås gälla för ett socialförsäkringsregister. Informationsskyldig- heten bör ligga på den registeransvariga försäkringskassan resp. Riksförsäkringsverket.
8.13. Övriga frågor Säkerhetsfrågor
Vi har i vårt arbete inte utfört några analyser när det gäller ADB-säkerheten för socialförsäkringsregistren och föreslår inga särskilda lagregler härom. Vi vill dock understryka behovet av god ADB-säkerhet.
I den mån säkerhetsföreskrifter inte meddelas genom lag eller förordning ankommer det på Datainspektionen att med- dela sådana föreskrifter. I detta sammanhang kan nämnas att inspektionen i december 1988 meddelat allmänna råd om ADB-säkerhet för personregister.
Utbildning och kompetens
Socialförsäkringssystemet har under senare år genomgått många förändringar, och försäkringskassoma har efter hand fått allt mer kvalificerade uppgifter. Detta gäller inte minst lokalkontoren som numera skall handlägga i princip alla individrelaterade ärenden. Sedan något år tillbaka har försäk- ringskassoma också utvecklat nya former för rehabiliterings- verksamheten.
Sedan slutet av 1970-talet rekryterar försäkringskassoma personal som har lägst gymnasiekompetens och i dag har en del av personalen därutöver någon form av ytterligare utbild- ning. Inom försäkringskassoma bedrivs en omfattande intern- utbildning, beroende på att det inte finns någon allmän hög- skoleutbildning anpassad till handläggning av socialförsäk- ringsfrågor. Under senare tid har de anställda erbjudits sär- skilt utformad högskoleutbildning, främst inom det beteende- vetenskapliga området.
Inom ramen för Projektet för verksamhets- och ADB-ut— veckling har personal hos försäkringskassoma och Riksför- säkringsverket under våren 1991 genomgått en säkerhetsut- bildning, som omfattade frågor om sekretess, integritet och ADB-säkerhet. Fortsatt utbildning i ADB—teknik och ADB- drift kommer vidare att bli nödvändig.
Försäkringskassomas personal behöver en god kompetens när det gäller hantering av integritets- och sekretessfrågor. Införandet av socialförsäkringsregisterlagen kommer visser- ligen inte att innebära någon förändring av sekretessreglema,
men det kommer att medföra att nya aspekter måste läggas på sekretessfrågoma. I samband med införandet av socialförsäk- ringsregisterlagen är det nödvändigt att kompetensen i detta avseende förstärks. Som ovan nämnts har en utbildning i sekretessfrågor genomförts under våren 1991. Utbildningen bör enligt vår uppfattning fortsätta när en registerlag förelig- ger så att personalen har tillräcklig kompetens i dessa frågor redan när registren tas i bruk. Personalens kompetens bör därefter upprätthållas genom kontinuerligavidareutbildningar.
Vi har av integritetshänsyn föreslagit bl.a. vissa begräns— ningar vad gäller försäkringskassornas hantering av olika uppgifter i registren. Vi utgår från att man inom försäkrings- kassoma och Riksförsäkringsverket anpassar behörighetssys- temet till registrens olika funktioner och till dessa begräns— ningar. Vi räknar med att man vid rekrytering av personal till försäkringskassoma i fortsättningen kommer att lägga ännu större vikt vid en hög kompetens i dessa frågor.
EG-aspekter på vårt förslag
Regeringen beslutade år 1988 att utfärda direktiv till kommit— téer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekt- er i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Direktiven grun- dar sig på de riktlinjer som riksdagen angett som grund för Sveriges medverkan i ett brett västeuropeiskt samarbete.
Enligt direktiven skall kommittéer och särskilda utredare, som har till uppgift att lämna förslag som berör det väst- europeiska integrationsarbetet, undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet och ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns.
Inom EG finns ingen gemensam ordning när det gäller användningen av ADB inom den offentliga förvaltningen. Som framgår av avsnitt 5.3 pågår inom EG ett arbete med ett regelverk angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter främst vid ADB. I vårt tidigare betänkande Lokala sjukförsäkringsregister anförde vi att det då inte var möjligt att avgöra på vilket sätt det arbetet inverkar på den typ av reglering som vi föreslog. Med hänsyn härtill fann vi
det inte möjligt att anlägga några särskilda EG-aspekter. Vi kan inte nu göra någon annan bedömning.
Kostnadsaspekter
Det förslag till socialförsäkringsregisterlag som vi lägger fram bygger på att nuvarande datasystem används.
Enligt regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. l984:5) får förslagen från kommit- téerna inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsin— komstema. Det sägs vidare att varje möjlighet att effektivise- ra den offentliga sektorn bör tas tillvara.
Kostnadsaspekterna kommer att övervägas i ett annat sam- manhang. Vi har därför inte funnit anledning att närmare gå in på dessa frågor.
9. Specialmotivering
Förslag till Lag om socialförsäkringsregister
Lagens tillämpningsområde
1 5 Denna lag tillämpas på personregister som behövs för sådan hand- läggning av ärenden om socialförsäkringsförmåner och andra förmåner som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäk- ringskassoma eller Riksförsäkringsverket (socialförsäkringsregister). Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973z289).
Första stycket gäller inte personregister som får föras utan tillstånd enligt datalagen eller som har inrättats med stöd av riksdagens beslut i annan lag.
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Lagen skall tillämpas på personregister som förs hos de allmänna försäk- ringskassoma och Riksförsäkringsverket. Begreppet person- register används enligt paragrafen med samma innebörd som i datalagen (1973z289). Med personregister förstås således register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller per- sonuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgift- en. De personregister som lagen skall tillämpas på är sådana som behövs för handläggning av ärenden om socialförsäk- ringsförmåner och andra förmåner. Till stor del gäller det förmåner som regleras i lagen (l962:381) om allmän försäk- ring och angränsande författningar. För att den nu aktuella lagen skall vara tillämplig krävs att det skall vara fråga om handläggning som enligt lag eller annan författning ankommer på de allmänna försäkringskassoma eller Riksförsäkrings- verket. Lagen gäller således en synnerligen stor mängd ären- den, som på olika sätt rör nästan alla som bor i riket. Vilka ärenden som det kan bli fråga om avgörs av de materiella regler som reglerar förmänema på området. En närmare
redogörelse för vilka ärenden som kan omfattas av bestäm- melsen lämnas i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3). Redogörelsen är inte fullständig.
De personregister som lagen skall tillämpas på får genom paragrafen benämningen sociafdrsäkringsregister.
Första stycket tar sikte på försäkringskassomas och Riks- försäkringsverkets handläggning av ärenden om socialförsäk— ringsförmåner och andra förmåner. Det bör i sammanhanget understrykas att det inte är fråga om sådan handläggning som ankommer på kassorna och verket i deras egenskap av arbets- givare. Lagen gäller alltså inte personregister som förs hos kassorna och verket för löne— och personaladministrativa ändamål.
Från lagens tillämpningsområde görs i andra stycket undan- tag för vissa personregister. Först undantas sådana person- register för vilka det inte krävs tillstånd enligt datalagen. Undantaget innebär att lagen inte gäller personregister som inte kan antas medföra någon särskild risk för intrång i enskil- das personliga integritet. Utanför lagens tillämpningsområde faller enligt andra stycket vidare personregister som har in— rättats med stöd av riksdagens beslut i annan lag. En sådan lag är lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma. Enligt den lagen skall varje lokalkontor inom en allmän försäkringskassa för vissa i lagen närmare angivna ändamål föra ett sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde. Som anförs i den allmänna motive- ringen (avsnitt 8.1) kan det finnas skäl att särskilt lagreglera personregistrering i ärenden om sjukvårdsavgifter m.m. som handläggs enligt 2 kap. lagen om allmän försäkring eller före— skrifter som har meddelats med stöd av bestämmelser i det kapitlet. Så länge en sådan särskild lagreglering inte finns gäller emellertid bestämmelserna i denna lag för personre- gistrering i dessa fall, med den begränsning i fråga om regis— terinnehåll som framgår av 8 &. Uttrycket "riksdagens beslut i annan lag" innebär att registret skall ha ett uttryckligt stöd i lag. Ett tillstånd enligt datalagen uppfyller således inte detta krav.
Bestämmelserna i lagen om socialförsäkringsregister utgör en speciell reglering till skillnad från den allmänna reglering som finns i datalagen. Vid en konflikt mellan en bestämmelse idatalagen och en bestämmelse i lagen om socialförsäkrings-
register har den sistnämnda bestämmelsen företräde. Detta hindrar dock inte att datalagen i andra hänseenden ändå är tillämplig på ett socialförsäkringsregister. Iden mån lagen om socialförsäkringsregister inte reglerar ett förhållande om vilket det finns föreskrifter i datalagen skall nämligen dessa före— skrifter tillämpas. Även detta följer av nyss nämnda princip för normgivningen. Som exempel på regler i datalagen som skall tillämpas på socialförsäkringsregister kan här nämnas bestämmelserna om den registeransvariges skyldigheter. En redogörelse för skyldigheterna finns i avsnitt 6.2.1. I sam— manhanget kan också nämnas 2 5 andra stycket. Där sägs att lagen inte inskränker Datainspektionens befogenhet att med- dela föreskrifter enligt datalagen. Sådana föreskrifter kan t. ex. avse ADB—säkerhetsfrågor.
När socialförsäkringsregister får föras
2 5 Ett socialförsäkringsregister får föras endast om regeringen genom en förordning har beslutat att inrätta registret. Regeringen meddelar föreskrif- ter om registrets förande, i den mån denna lag inte innehåller föreskrifter i samma hänseende.
Första stycket andra meningen innebär ingen inskränkning i Datainspek- tionens befogenhet att meddela föreskrifter med stöd av 6 a & och 18 & datalagen (l973z289).
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att föra ett socialför- säkringsregister.
Lagen innebär inte att några socialförsäkringsregister in- rättas. I stället överlämnas åt regeringen att besluta härom. För att det skall vara tillåtet att föra ett socialförsäkringsregis- ter fordras nämligen enligt paragrafens första stycke att rege- ringen har beslutat om registrets inrättande. Regeringen har möjlighet att själv — inom de gränser som lagen anger — avgöra vilka register som skall inrättas och hur de skall utfor- mas. Av 3 5 följer att ett sådant register får användas för de allmänna försäkringskassomas eller Riksförsäkringsverkets handläggning av ärenden som enligt lag eller annan författ- ning ankommer på försäkringskassoma eller verket. Ett sålun- da inrättat register kan användas för de ytterligare ändamål som beskrivs i 4 och 5 åå.
Som anförs i de allmänna övervägandena i avsnitt 8.2 faller lagens ämne i och för sig inom regeringens restkompetens
enligt 8 kap. 13 5 första stycket 2 regeringsformen. Detta hindrar emellertid inte att ämnet regleras genom lag. Även om uttömmande föreskrifter meddelas i lagen beträffande vissa särskilda frågor innebär lagen inte någon fullständig reglering. Detta kommer till uttryck i andra meningen i första stycket i den nu aktuella paragrafen. Av vad som där sägs följer att regeringen kan meddela föreskrifter om förande av register som avses med lagen, iden mån lagen inte innehåller föreskrifter i samma hänseende. Lagregleringen är således begränsad. Det som inte är reglerat i lagen lämnas kvar åt regeringen att reglera med stöd av regeringens restkompetens.
De register som regeringen inrättar med stöd av paragrafen är s.k. statsmaktsregister. För sådana krävs enligt 2 a & data- lagen (1973:289) inte Datainspektionens tillstånd. Inspektio- nens yttrande måste dock inhämtas innan ett sådant register inrättas, om det skall innehålla uppgifter av det slag som annars skulle ha medfört krav på tillstånd. Datainspektionen har enligt 6 a 5 och 18 & datalagen befogenhet att meddela föreskrifter till skydd för den personliga integriteten för stats- maktsregister, om statsmakterna själva inte har meddelat föreskrifter i samma hänseende eller inspektionens åtgärd inte står i strid med beslut av statsmakterna. Utan hinder av vad som sägs i första stycket i förevarande paragraf om föreskrif- ter som regeringen meddelar har Datainspektionen kvar sin nämnda befogenhet att meddela föreskrifter. Detta kommer till uttryck i bestämmelsen i andra stycket. I kommentaren till 1 5 har som exempel redan nämnts föreskrifter om ADB- säkerhet.
Registerändamål
Handläggning hos de allmänna försäkringskassoma och Riks— försäkringsverket
3 & Iden utsträckning regeringen föreskriver får de allmänna försäkrings- kassoma och Riksförsäkringsverket använda ett socialförsäkringsregister för den handläggning som anges i l 5 första stycket. Försäkringskassoma och verket får också använda sådant register för förberedande åtgärder för handläggningen.
I fråga om handläggning som avses i 2 och 3 55 lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma gäller enbart beståmmelsema om förande av sjukförsäkringsregister i den lagen. Ett socialförsäkringsregister får dock iden utsträckning regeringen föreskriver
användas för utbetalning av de förmåner och ersättningar som anges i 2 & nämnda lag.
Som framgår av kommentaren till 2 5 kan register som rege- ringen inrättar enligt lagen användas för ändamål som anges i såväl 3 5 som 4 och 5 $&.
I 3 & anges ändamålet med ett socialförsäkringsregister genom en hänvisning till 1 5 första stycket. Därav följer att ändamålet är de allmänna försäkringskassomas och Riksför- säkringsverkets handläggning av ärenden om socialförsäk- ringsförmåner och liknande förmåner som ankommer på för— säkringskassoma och verket. Som redan nämnts i kommen- taren till 1 5 finns i den allmänna motiveringen en närmare redogörelse för vilka ärenden som det kan vara fråga om (avsnitt 8.3). Av utformningen av den nu aktuella paragrafen följer att regeringen — inom de ramar som paragrafen ställer upp — måste ange de ändamål för vilka registret skall använ- das. Registret får nämligen användas endast i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar. En lämplig ordning kan vara att regeringen beslutar att inrätta varje register för sig och att ändamålet för registret begränsas till att avse endast en del av det som lagen tillåter. I vissa fall kan det vara aktuellt att vidta vissa förberedande åtgärder innan den egent- liga handläggningen av ett ärende påbörjas. Det kan t.ex. gälla registrering av identitetsuppgifter. Enligt paragrafen får ett socialförsäkringsregister också användas för sådana förbe- redande åtgärder. Åtgärderna får utgöra förberedelser endast för sådan handläggning som avses i l 5 första stycket. Som förberedande åtgärder för handläggningen kan räknas utsänd- ande av information till en försäkrad om de pensionsvillkor som gäller för honom.
Som framgår av kommentaren till l & följer av andra styck- et i paragrafen att socialförsäkringsregisterlagen inte skall till- lämpas på de lokala sj ukförsäkringsregister som förs med stöd av lagen (1993:000) om sjukförsäkringsregister hos de all- männa försäkringskassoma. Såsom ändamålsbeskrivningen i förevarande paragraf är utformad omfattar den emellertid även ärendehandläggning som avses i nämnda lag. Ett social- försäkringsregister skall emellertid med ett visst i det följande nämnt undantag inte användas för sådan handläggning. En bestämmelse om detta finns därför i paragrafens andra stycke. Innan den bestämmelsen kommenteras skall först något sägas
om lagen om sj ukförsäkringsregister hos de allmänna försäk- ringskassoma.
Som nämnts i kommentaren till 1 5 skall enligt den lagen varje lokalkontor inom en allmän försäkringskassa för vissa i lagen närmare angivna ändamål föra ett sjukförsäkrings- register för sitt verksamhetsområde.
Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskas- sans handläggning av ärenden om inskrivning hos försäkrings- kassan, fastställande av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning av
1. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen ( 1962:381) om allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför- säkring, lagen (1977:265 ) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och motsvar- ande äldre bestämmelser,
3. ersättning för kostnader för sjuklön som avses i 16 och 17 55 lagen (1991 : 1047) om sjuklön samt ersättning vid tvist om sjuklön enligt 20 & samma lag.
Ett sjukförsäkringsregister får också användas för försäk— ringskassans handläggning av ärenden om rehabilitering enligt 22 kap. 3, 5 och 6 55 lagen om allmän försäkring.
Ett socialförsäkringsregister får alltså inte användas för handläggning av något av de nu nämnda ärendena. Det undan- tag från denna regel som tidigare berörts avser vissa åtgärder i ärenden som gäller de angivna förmänema. I andra stycket andra meningen i förevarande paragraf föreskrivs nämligen att ett socialförsäkringsregister får användas för utbetalning av de förmåner och ersättningar som anges i 2 & lagen om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassoma. Som förutsättning för att ett socialförsäkringsregister skall få användas i nu nämnda fall gäller dock att regeringen har föreskrivit att registret får användas för dessa ändamål.
Handläggning hos Statens löne— och pensionsverk och Kom- munernas pensionsanstalt
4 5 I den utsträckning som regeringen föreskriver får Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt använda ett socialförsäk-
ringsregister för handläggning av ärenden där rörande utbetalningar av socialförsäkringsförmåner och samordning av avtalspensionsförmåner.
I paragrafen anges ytterligare ändamål för vilket ett register får användas. Användningen har i likhet med vad som gäller enligt 3 & gjorts beroende av de föreskrifter som regeringen meddelar. Regeringen kan sålunda föreskriva att ett socialför- säkringsregister får användas för handläggning av vissa ären- den hos Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt. Det ligger i sakens natur att regeringen kan föreskriva detta endast i fråga om ett register som innehåller de uppgifter som Statens löne- och pensionsverk och Kommu— nernas pensionsanstalt behöver för handläggningen där. Vida— re förutsätts att dessa organ har anförtrotts sådana uppgifter beträffande socialförsäkringsförmåner. Den handläggning som kan komma i fråga för pensionsverket framgår av förord- ningen (1980:759) om utbetalning av statliga tjänstepensions- förmåner och vissa socialförsäkringsförmåner, m.m. Beträff— ande pensionsanstalten finns bestämmelser i förordningen (1980:624) om sättet och tiden för utbetalning av pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m.
Övrig användning
5 5 En allmän försäkringskassa och Riksförsäkringsverket får använda ett socialförsäkringsregister för uppföljning, utvärdering och framställning av statistik beträffande den verksamhet hos försäkringskassan respektive verket som registret får användas för enligt 3 &. Beträffande sådan verk- samhet hos försäkringskassoma får Riksförsäkringsverket dessutom an- vända ett socialförsäkringsregister för tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik.
I denna paragraf anges registerändamål som inte avser hand- läggning av ärenden. Paragrafen skiljer sig från de tidigare ändamålsparagrafema också på så sätt att användningen av registret i detta fall har gjorts helt oberoende av föreskrifter därom från regeringen. Som enda förutsättning för att regist- ret skall få användas för de ändamål som beskrivs i paragra- fen gäller att registret har inrättats av regeringen enligt 2 & första stycket. Den nu aktuella paragrafen gör det sålunda möjligt för försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket att använda ett socialförsäkringsregister för tillsyn, uppföljning,
utvärdering och framställning av statistik. Som tillsyn, upp— följning eller utvärdering räknas inte den verksamhet som Riksförsäkringsverket utövar som part i mål och ärenden. Den verksamheten är i stället att betrakta som handläggning av ärenden.
Registerinnehåll
6 5 En person får antecknas i ett socialförsäkringsregister, om
1. han förekommer i ett ärende som avses i 1 5 första stycket eller, då förberedande åtgärder för handläggning vidtas, kan förekomma i ett sådant ärende, och
2. uppgifter i fråga om honom har betydelse för handläggningen av ärendet till följd av föreskrift i lag eller annan författning.
I paragrafen anges vilka personer som får registreras i ett socialförsäkringsregister. Som första förutsättning anges att personen förekommer i ett ärende som avses i 1 5 första stycket eller kan förekomma i ett sådant ärende, då det är aktuellt att vidta förberedande åtgärder. Att en person före— kommer i ett ärende syftar inte bara på att han förekommer i ett ärende där handläggning pågår. Uttrycket avser också det fallet att en person förekommer i ett ärende där handlägg— ningen är avslutad. Som andra förutsättning för registrering krävs vidare att uppgifter i fråga om personen har betydelse för handläggningen av ärendet till följd av föreskrift i lag eller annan författning. Det vanligaste fallet är att personen i fråga är berättigad till någon förmån. Ett annat fall kan vara att en person står i ett sådant förhållande till den berättigade att det påverkar rätten till förmånen. Också den som utan att själv vara berättigad till en förmån har rätt att uppbära be- talning för förmånen är ett exempel på ett sådant fall. För samtliga fall krävs att anknytningen till ärendet kan grundas på en föreskrift i lag eller annan författning. Personer som förekommeri ärenden utan att denna förutsättning är uppfylld får alltså inte registreras.
7 5 I ett socialförsäkringsregister skall beträffande personer som avses i 6 &, anges i lokala folkbokföringsregister registrerade uppgifter om
1. personnummer och namn,
2. adress och telefonnummer och, om det behövs för handläggningen, 3. folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet.
Förekommer inte uppgifter som avses i första stycket 1 och 2 i det lokala folkbokföringsregistret, skall i stället anges tillgängliga uppgifter om identitet, adress och telefonnummer.
Utan hinder av första och andra styckena får dessutom anges ytterligare uppgifter om namn, adress och telefonnummer.
I paragrafen ges föreskrifter om vissa identitets- och folk- bokföringsuppgifter, nämligen personnummer, namn, adress, telefonnummer, folkbokföringsort och folkbokföringsfastig— het. Sådana uppgifter finns i de flesta fall i de lokala folk- bokföringsregister som förs enligt lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.
En effektiv och rättssäker handläggning hos försäkrings- kassoma och Riksförsäkringsverket kräver att uppgifter av nu angivet slag är korrekta och att de är lika oavsett i vilket sammanhang de förekommer. I första stycket föreskrivs där- för att socialförsäkringsregister skall innehålla de uppgifter om personnummer, namn, adress och telefonnummer som finns i de lokala folkbokföringsregistren. Vidare föreskrivs att uppgifterna om folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet ide lokala folkbokföringsregistren skall anges, om det behövs för handläggningen. Dessa uppgifter har betydelse för att avgöra till vilket lokalkontor en försäkrad skall höra. Med folkbokföringsort avses församling. I de flesta fall räcker det med uppgiften om folkbokföringsort. Att ange folkbokförings— fastighet kan dock bli aktuellt, om en församling kommer att omfattas av två eller flera lokalkontors verksamhetsområden. En sådan indelning av verksamhetsområdena fordrar särskilt medgivande från Riksförsäkringsverket.
Det kan förekomma fall när uppgifter om en person saknas i det lokala folkbokföringsregistret. Andra tillgängliga identi- tetsuppgifter och uppgifter om adress och telefonnummer måste då få användas. Andra stycket öppnar för en sådan möjlighet. Så snart det lokala folkbokföringsregistret har fått motsvarande uppgifter skall emellertid dessa föras in i nu ifrågavarande register.
För handläggningen kan även ytterligare uppgifter om namn, adress och telefonnummer vara värdefulla. Som exempel kan nämnas särskild vistelseadress, sommaradress och telefon- nummer till arbetsplats. Sådana uppgifter får antecknas en- ligt tredje stycket.
8 5 I fråga om personer som avses i 6 5 får vidare, med de begränsningar som följer av andra stycket, i ett socialförsäkringsregister anges uppgifter om medborgarskap, civilstånd samt ekonomiska och personliga förhållan- den. Detta gäller dock bara om uppgifterna till följd av föreskrift i lag eller annan författning har betydelse för handläggningen av ärende som avsesi l 5 första stycket.
Uppgifter om den registrerade som avses i 4 & datalagen (1973:289) och uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade får anges endast om de gäller 1. tidpunkt för sjukanmälan,
2. sjukperiod,
3. grad av nedsatt arbetsförmåga,
4. förekomsten av ansökan om smittbärarpenning och den tidsperiod för vilken smittbärarpenning begärs,
5. förekomsten av ansökan om ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och den tidsperiod för vilken sådan ersättning begärs,
6. förekomsten av anmälan om tillfällig föräldrapenning och den tids- period för vilken tillfällig föräldrapenning begärs,
7. beräknad tidpunkt för barns födelse,
8. förekomsten av anmälan om arbetsskada, yrkesskada, skada som omfattas av statligt personskadeskydd och skada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse samt tidpunkt då sådan skada inträffat,
9. tidpunkter för sjukhusvård, 10. huruvida han får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad,
l 1. huruvida han är häktad, intagen på kriminalvårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad.
De uppgifter som får anges med stöd av första och andra styckena skall anges så kortfattat som möjligt.
Paragrafen innehåller föreskrifter om ytterligare uppgifter som får anges i ett socialförsäkringsregister. Till en början nämns medborgarskap och civilstånd. Härutöver anges eko- nomiska och personliga förhållanden.
Uttrycket ekonomiska och personliga förhållanden innefattar en mängd uppgifter av skiftande slag. Som exempel på eko- nomiska förhållanden kan nämnas uppgifter om sjukpenning- grundande inkomst, inkomst av anställning eller annat för- värvsarbete. Uppgifter om ekonomiska förhållanden kan vidare avse storleken av kapital och avkastningen av kapital, bostadskostnad, lönekostnader i näring som bedrivs av värn- pliktig, storleken av underhållsbidrag, skatteavdrag och kvar- skatt. Även uppgifter om begravningskostnad räknas hit. Personliga förhållanden kan avse uppgift om sammanboende, om barn för vilka underhållsskyldighet föreligger och barn
för vilka bidrag uppbärs. Uppgifterna kan även gälla vård- nad, förmynderskap, godmanskap och pågående eller nedlagd faderskapsutredning. Personliga uppgifter kan även vara uppgifter om den registrerades arbetsplats.
I många fall kan det röra sig om uppgifter av känslig natur. Även uppgifter om medborgarskap och civilstånd kan i vissa sammanhang vara känsliga. I paragrafen föreskrivs därför begränsningar när det gäller möjligheterna att registrera såda— na uppgifter.
En begränsning har gjorts i första stycket andra meningen. Den innebär att i registret får anges endast de uppgifter som är av betydelse för handläggningen av ett ärende. Det krävs vidare att denna betydelse skall följa av föreskrifter i lag eller annan författning. Det är således inte möjligt att registrera sådana uppgifter om en person som enbart har betydelse för uppföljningen av verksamheten. Utformningen av de materi- ella regler som gäller för ärendena i fråga blir därmed av- görande för vilka uppgifter som får anges i registret.
Ytterligare en begränsning — den i andra stycket — gäller särskilt känsliga uppgifter eller uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade.
Paragrafen reglerar i vilken utsträckning sådana uppgifter får anges i ett socialförsäkringsregister. Uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registre- rade (6 5 andra stycket datalagen /l973:289/), dvs. "mjuk- data" — kan gälla omdömen om människors familjeförhållan- den, uppförande, samhällsanpassning, psykiska status, studie- intensitet, prestationer i arbetslivet etc. Med särskilt känsliga uppgifter avses här de uppgifter som räknas upp i 4 & datala- gen. Där anges först uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsin- gripande enligt vissa särskilda vårdlagar eller utlänningslagen (1989z529). Därefter anges uppgifter om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för vård enligt utlänningslagen.
I förevarande paragraf anges uttömmande i vilken omfatt- ning de uppgifter som avses i 4 & datalagen får förekomma i ett socialförsäkringsregister. Detsamma gäller uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den
registrerade. Inga uppgifter av nu nämnt slag får således registreras, om de inte finns med i uppräkningen i förevaran- de paragraf. Detta gäller även om uppgifterna till följd av föreskrift i lag eller annan författning har betydelse för hand- läggningen av ärende som avses i 1 5 första stycket. Som exempel på uppgifter som inte får registreras kan nämnas diagnos, sjukdomsorsak, undersökning och behandling av läkare eller annan vårdgivare samt utredning enligt social— tjänstlagen (l980:620). I den mån sådana uppgifter skall förekomma i ett ärende får de i stället föras på papper.
De uppgifter av nu nämnt slag som får registreras räknas upp i elva punkter.
I punkten ] nämns tidpunkt för sjukanmälan. Sjukpenning får enligt 3 kap. 14 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring i de flesta fall inte betalas ut för tid innan anmälan om sjuk- domsfallet har gjorts.
Sjukperiod nämns i punkten 2. Uppgiften har betydelse för rätten till tillfällig föräldrapenning (4 kap. 10, 11 och 15 55 lagen om allmän försäkring). Uppgiften har vidare betydelse för samordning av olika förmåner såsom havandeskapspen- ning (3 kap. 9 a & tredje stycket andra meningen lagen om allmän försäkring), smittbärarpenning (6 5 lagen /1989:225/ om ersättning till smittbärare), ersättning 11 & lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, föräldrapenning (4 kap. 17 5 lagen om allmän försäkring), dagpenning enligt förordningen (1987:406) om arbetsmar- knadsutbildning (29 och 30 && nämnda förordning), utbild- ningsbidrag enligt förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet (10 & nämnda förordning), utbildningsbidrag enligt förordningen (1992z330) om ungdomspraktikanter (24 & nämnda förord— ning) och livränta enligt lagen ( 1976:380) om arbetsskadeför— säkring (4 kap. 1 & nämnda lag).
Grad av nedsatt arbetsförmåga får anges enligt punkten 3. Denna uppgift behövs för att man skall kunna bestämma storleken av havandeskapspenning (3 kap. 95 lagen om allmän försäkring) och rätten till och storleken av förtids— pension (7 kap. 1—3 55 och 13 kap. 1 & lagen om allmän försäkring). Uppgiften hämtas från läkarintyg m.m. eller från den ersättningsberättigade själv.
Enligt punkten 4 får anges förekomsten av ansökan om
smittbärarpenning och den tidsperiod för vilken smittbärar— penning begärs. Uppgifterna har betydelse för rätten till för- månen (5 och 11 åå lagen om ersättning för smittbärare).
Punkten 5 gör det möjligt att ange förekomsten av ansökan om ersättning för närståendevård och den tidsperiod för vil- ken sådan ersättning begärs. Uppgifterna har betydelse för rätten till förmånen (4 och 13 åå lagen om ersättning och ledighet för närståendevård).
Enligt punkten 6 får anges förekomsten av anmälan om tillfällig föräldrapenning och den tidsperiod för vilken för- äldrapenning begärs. Bestämmelser om tillfällig föräldrapen- ning finns i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Tillfällig föräldrapenning kan enligt 10 å betalas ut då en förälder till barn under tolv år behöver avstå från förvärvsarbete i sam- band med sjukdom eller smitta hos barnet eller hos barnets ordinarie vårdare eller då vårdbehov uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig föräldrapenning kan enligt 11 å också utges för vård av ett barn som fyllt tolv men inte sexton år i fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utveck- lingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. Enligt 15 å får förmånerna inte utges för tid innan anmälan gjorts hos försäkringskassan.
Beräknad tidpunkt för barns födelse får anges enligt punk- ten 7. Uppgiften har betydelse för rätt till havandeskapspen- ning (3 kap. 9 å tredje stycket lagen om allmän försäkring).
Enligt punkten 8 får anges förekomsten av anmälan om arbetsskada, yrkesskada, skada som omfattas av statligt per— sonskadeskydd och skada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse samt tidpunkterna då sådana skador inträffat. Uppgifterna behövs för att pröva frågor om rätt till ersätt— ningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (3 kap. 1 och 4 åå), lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (10, 11 åå), lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (6—8, 10 och 11 åå) och lagen (1977:267) om krigsskadeer- sättning till sjömän (3 å). Inga andra särskilt känsliga upp- gifter ur anmälningar om arbetsskada m.m. kan anges i re- gistret med stöd av denna punkt.
Med arbetsskada förstås enligt 2 kap. 1 å lagen om arbets- skadeförsäkring skada till följd av olycksfall eller annan skad- lig inverkan i arbetet. Med tidpunkt då sådan skada inträffat
avses såväl dag då olycksfall inträffat som dag då skada till följd av annat än olycksfall visat sig. Uppgiften kan avse såväl en av den försäkrade eller arbetsgivaren uppgiven tidpunkt som en tidpunkt som försäkringskassan fastställt. Tidpunkten har betydelse för den tid under vilken den försäkrade har rätt till ersättning (3 kap. 1 å lagen om arbetsskadeförsäkring). Motsvarande reglering finns i lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om statligt personskadeskydd.
Tidpunkter för sjukhusvård får anges enligt punkten 9. Dessa uppgifter är av betydelse för att försäkringskassan enligt 2 kap. 12 å lagen om allmän försäkring skall kunna bestämma avgiften för en pensionär då denne vårdas på sjuk- hus.
Enligt punkten 10 får anges huruvida den registrerade får vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas be— kostnad. Uppgifterna behövs för att man skall kunna avgöra om vissa ersättningar skall minskas eller inte alls betalas ut. I det följande lämnas några exempel på sådana fall.
För varje dag någon som är berättigad till havandeskapspen- ning eller smittbärarpenning vistas vid en sådan vårdinrättning som kommunen har övertagit enligt lagen om övertagande av vissa sjukhem och vårdinrättningar skall förmånen minskas med 70 kr, dock högst med en tredjedel av ersättningens belopp (3 kap. 9 a och 4 a åå lagen om allmän försäkring samt 9 å lagen om ersättning till smittbärare). Detsamma gäller för varje dag då sådan person eller en försäkrad som uppbär tillfällig föräldrapenning bereds vård i sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (l980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika (3 kap. 9 a å och 15 å andra stycket, 4 kap. 18 å lagen om allmän försäkring och 9 å lagen om ersättning till smittbärare).
Havandeskapspenning , tillfällig föräldrapenning, smittbärar- penning och ersättning för vård av närstående betalas inte ut för tid då en försäkrad resp. en smittbärare med stöd av 3 å lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga är intagen i ett sådant hem som avses i 12 å nämnda lag. Bestämmelser om detta finns i 3 kap. 9 a å och 15 å första stycket b) samt 4 kap. 18 å lagen om allmän försäkring även— som 9 å lagen om ersättning till smittbärare och 12 å lagen (1988:1465) om ersättning för närståendevård.
Huruvida den registrerade är häktad, intagen på kriminal- vårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad får anges enligt punkten 1]. Uppgifter av detta slag behövs och kan bli aktuella i följande fall. Många förmåner lämnas inte för tid då en försäkrad är häk- tad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, om det inte är fråga om sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid har beretts tillfälle att förvärvsarbeta (3 kap. 15 å första stycket c samt tredje stycket, 3 kap. 9 a å och 4 kap. 18 å lagen om allmän försäkring).
För tid då någon i andra fall och av annan orsak än sjuk- dom har tagits om hand på det allmännas bekostnad betalas inte heller någon ersättning (3 kap. 15 å första stycket d, 3 kap. 9 a å och 4 kap. 18 å lagen om allmän försäkring, 9 å lagen om ersättning för smittbärare samt 12 å lagen om er— sättning och ledighet för närståendevård). Enligt förarbetena till bestämmelsen avses i första hand situationer som kan uppkomma under krigstillstånd då en försäkrad tvångsvis tas om hand på det allmännas bekostnad, för internering eller liknande (SOU 1944:15 s. 154—156).
Om den som uppbär folkpension i form av förtidspension, efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension, under hel månad på statens bekostnad är intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalt, får hans månatliga folkpension enligt 10 kap. 2 å lagen om allmän försäkring inte betalas med högre be— lopp än regeringen bestämmer. Enligt samma paragraf får försäkringskassan medge nära anhörig, som är beroende av den pensionsberättigade för sitt uppehälle, rätt att helt eller delvis uppbära pensionen. Enligt paragrafen får barnpension inte betalas ut för barn som under en hel månad på statens bekostnad får vård på anstalt eller annars erhåller kost och logi. Pensionsförmån får dock utgå i fråga om elev vid speci- alskola för tid som eleven vistas utom skolan. För denna tid gäller bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. 5 å tredje stycket lagen om allmän försäkring.
När kommun eller landsting bekostar en pensionärs vistelse under en hel månad på en institution får hans folkpensions— förmåner för månaden till en del betalas ut till kommunen eller landstinget, om de begär det. Om pensionären skall betala ersättning enligt 34 å första stycket socialtjänstlagen,
har kommunen eller landstinget inte rätt att få del av hans folkpensionsförmåner. Det nu sagda följer av 10 kap. 3 å lagen om allmän försäkring och 1—3 åå kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension. Till institutioner som aves i lagen om allmän försäluing och den nämnda kungörelsen hör hem för vård eller boende och familjehem enligt socialtjänstlagen samt specialsjukhus och andra institutioner och enskilda hem inom omsorgsvården för psykiskt utvecklingsstörda. Med hem för vård och boende avses i första hand ett hem inom socialtjän- sten där verksamheten bedrivs av landstinget eller kommunen och där man tar emot enskilda för vård, behandling, omvård- nad eller tillsyn i förening med ett boende. Också institution som drivs av enskild person eller sammanslutning kan räknas som hem för vård eller boende, om den tar emot enskilda för socialnämndens räkning. Under begreppet hem för vård eller boende faller barn- och ungdomsinstitutioner av olika slag, såsom barn- och ungdomshem, hem för särskild tillsyn enligt 12 å lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, hem för vård eller boende som drivs av enskild, barnpsykiatrisk klinik och liknande, t.ex. behandlingshem eller sjukhem för psykiskt sjuka barn och ungdomar. Också behandlingshem och enskilda vårdhem för missbrukare faller in under begrep- pet hem för vård eller boende.
Med familjehem avses enligt 35 å socialtjänstförordningen (1981:750) enskilt hem där barn genom socialnämndens för- sorg placeras för vård och fostran eller vuxna placeras för vård och omvårdnad.
Handikappersättning eller vårdbidrag betalas enligt 9 kap. 5 å andra stycket lagen om allmän försäkring inte till den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift bidrag utges från staten, kommun eller landsting, om vården kan beräknas pågå minst sex månader. Detsamma gäller om han vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför institutionen och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården. Det kan t.ex. gälla om den försäkrade har placerats i familjehem enligt lagen (l985z568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings— störda m.fl.
Om någon har fått bistånd till sin försörjning genom social- bidrag enligt 6 å socialtjänstlagen, får socialnämnden från
försäkringskassan uppbära beviljad retroaktiv ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller enligt en annan författning. Bestämmelser om detta finns i 17 kap. 1 å lagen om allmän försäkring. Som förutsättning gäller att socialbidraget och ersättningen har betalats ut för samma tid. Vidare får nämn- den inte uppbära högre ersättning än vad nämnden har betalat ut till den enskildes samt hans makes och minderåriga barns försörjning.
Om socialnämnden har placerat ett barn i ett enskilt hem får försäkringskassan enligt 4 å tredje stycket lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag betala ut barnbidrag och förlängt barnbidrag till den som fostrar barnet under förutsättning att socialnämnden begär det hos kassan. Har barnet placerats i enskilt hem av någon annan än nämnden, får kassan besluta att bidragen betalas ut till den som fostrar barnet, om vård- nadshavaren i sin egenskap av bidragsmottagare begär det. Detsamma gäller enligt 8 å lagen (1986z378) om förlängt barnbidrag i fråga om sådant bidrag.
Får barnet under en hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller på annat sätt kost och bostad, får bidragsförskott, förlängt bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptiv- barn inte betalas ut för den månaden. Detsamma gäller när barnet under en hel månad bor i elevhem eller gruppbostad som avses i lagen om särskilda omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda m.fl. eller på huvudmannens bekostnad i familje- hem enligt sistnämnda lag. Bidraget betalas dock ut för tid då barnet är inackorderat vid sameskola. Bestämmelserna om detta finns i 8 å fjärde stycket lagen (1964: 143) om bidrags— förskott, 12 å lagen (1984: 1095) om förlängt bidragsförskott för studerande, 7 å lagen ( 1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Med vård som staten bekostar avses enligt 6 å skollagen (1985:1100) skolor för döva samt för syn—, hörsel— eller talskador.
Vårdas ett barn under en hel månad i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten, betalas bidrags— förskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn ut till den kommun som svarar för vårdkostnaden (9 å tredje stycket lagen om bidragsförskott och 7 å lagen om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn).
En myndighet kan få uppbära det bidrag som först förfaller till betalning efter beslut om bidrag. Som förutsättning härför
krävs dock att barnet under den tid som bidraget belöper på i väsentlig mån har fått sin försörjning av allmänna medel (9 å fjärde stycket lagen om bidragsförskott, 12 å lagen om förlängt bidragsförskott för studerande och 7 å lagen om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn).
Registreringen av uppgifter i ett socialförsäkringsregister är till för att utnyttja ADB—mediets särskilda möjligheter som stöd för ärendehandläggning av mer rutinbetonad karaktär. Av integritetsskyddskäl är det av största vikt att de uppgifter som får förekomma anges så kortfattat som möjligt. Normalt bör ett eller några ord eller en siffra vara tillräckligt. En mer ingående bedömning av en persons förhållanden som kan behövas i vissa ärenden, t.ex. om behovsprövade förmåner, skall således inte kunna grundas på uppgifter i ett socialför- säkringsregister.
En bestämmelse om att uppgifterna i ett socialförsäkrings- register skall anges så kortfattat som möjligt finns i paragra- fens tredje stycke. Det åligger den registeransvarige att noga vaka över att bestämmelsen efterlevs.
9 5 I ett socialförsäkringsregister får utan hinder av 8 å andra stycket anges försäkringskassas, Riksförsäkringsverkets och domstols beslut i ärende som avses i l å första stycket såvitt avser utgången och de be- stämmelser som har tillämpats samt huruvida beslutet har överklagats.
Enligt denna paragraf får i ett socialförsäkringsregister an- tecknas försåkringskassas, Riksförsäkringsverkets och dom- stols beslut. Med beslut avses såväl beslut under handlägg- ningen av ett ärende, t.ex. förelägganden av olika slag, som beslut eller dom varigenom ärendet slutligt avgörs. Vissa betydelsefulla begränsningar gäller dock. Endast beslut i ärende som avses i 1 å första stycket kan antecknas. Utgång- en får anges. Av de skäl som har bestämt utgången får bara tillämpade bestämmelser anges. Paragrafen medger vidare att anteckning om huruvida beslutet har överklagats får ske. Även för dessa fall gäller den begränsningen att endast över— klagande av ett beslut i ärende som avses i 1 å första stycket får antecknas.
Ett beslut kan — även med de begränsningar som nu har nämnts — i sig eller tillsammans med andra uppgifter som får anges, vara en uppgift av sådan känslig karaktär som avses i 4 å och 6 å andra stycket datalagen (1973: 289). Även om
ett sådant beslut inte omfattas av vad som är tillåtet att regi- strera enligt 8 å andra stycket, får det ändå antecknas. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 8.4) har det bedömts som nödvändigt att alla beslut kan registreras. Av den anledningen har paragrafen utformats så att registrering- en får ske utan hinder av vad som föreskrivs i 8 å andra stycket.
10 5 Ett socialförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om tid- punkter för registrerade förhållanden samt tekniska och administrativa uppgifter, om uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålen med regist— ret.
Paragrafen medger att ett socialförsäkringsregister innehåller uppgifter om tidpunkter för registrerade förhållanden. Dess— utom får anges tekniska och administrativa uppgifter. Här- med avses uppgifter som främst har att göra med myndig- hetens egen verksamhet och inte med den enskilde. I de fall uppgifterna rör den enskilde kan det inte vara fråga om något integritetskänsligt. En förutsättning för registreringen är dock att uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålen med re— gistret.
Även om all registrering enligt denna paragraf sålunda skall vara ändamålsenlig krävs, till skillnad från vad som gäller beträffande uppgifter som avses i 8 å, inte att uppgifterna till följd av föreskrift i lag eller annan författning skall ha be- tydelse för handläggningen.
Bestämmelsen gör det möjligt att ange till vilken försäk- ringskassa och till vilket lokalkontor hos en försäkringskassa som någon hör eller har hört. Andra uppgifter som kan anges med stöd av paragrafen är uppgifter i s.k. back—up—register, olika kodnummer för registerföring och markeringar av före- komsten av tekniska fel samt namn på handläggare. Vidare kan anges att handlingar har expedierats eller infordrats och att vissa kontrollåtgärder har vidtagits. Anledningen till att ett ärende har avslutats kan antecknas med stöd av förevarande paragraf i den mån det ej är fråga om beslut.
Som administrativa uppgifter kan också räknas uppgift om särskild sekretessprövning. En sådan uppgift anger att det finns anledning att närmare pröva frågan om utlämnande av uppgifter ur registret eller ur handlingar hos myndigheten. I detta sammanhang kan erinras om att en uppgift som förs in
i en allmän handling aldrig får raderas bort. Om man rättar en uppgift, måste den felaktiga uppgiften fortfarande vara klart avläsbar. Detta gäller även allmänna handlingar i form av ADB—upptagningar (se prop. 1990/91:60 s. 36 med där gjord hänvisning till KU 1982/83: 13 s. 22). Med den felakti- ga uppgiften bör förfaras så att den inte ger upphov till miss- uppfattningar och misstag.
Sambearbetning
11 5 Om regeringen inte föreskriver något annat, får uppgifter till ett socialförsäkringsregister hämtas från ett annat sådant register.
I den utsträckning regeringen föreskriver får ett socialförsäkringsregister tillföras uppgifter från ett sjukförsäkringsregister som förs med stöd av lagen (19932000) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkrings- kassoma. Ett sådant register får tillföras uppgifter som anges i 7 å från ett socialförsäkringsregister i den mån regeringen inte föreskriver något annat.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen kan följa att ett socialförsäkringsregister får tillföras uppgifter som avses i 7 och 8 åå från andra personregister.
I paragrafens första stycke finns ett allmänt medgivande till sambearbetning av uppgifter i olika socialförsäkringsregister. Regeringen kan emellertid begränsa denna möjlighet genom föreskrifter i förordning.
I andra stycket öppnas en möjlighet att tillföra ett socialför- säkringsregister uppgifter från ett sjukförsäkringsregister. Detta kan vara nödvändigt vid handläggningen av ärenden om utbetalningar av vissa förmåner. Som förutsättning för överföringen av uppgifterna gäller dock att regeringen har föreskrivit att det får ske. Enligt andra stycket blir det vidare möjligt att från ett socialförsäkringsregister tillföra ett sjuk- försäkringsregister de identitets- och folkbokföringsuppgifter som anges i 7 å, dvs. personnummer, namn, adress, telefon— nummer, folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet. Re— geringen kan emellertid föreskriva begränsningar av denna möjlighet.
I tredje stycket sägs att det kan finnas ytterligare sambe- arbetningsmöjligheter. Dessa möjligheter kan följa av före- skrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektio- nen. Det bör understrykas att tredje stycket inte har någon självständig betydelse utan endast tjänar som en erinran om
vad som kan vara bestämt i annan ordning. Som exempel på register från vilka uppgifter kan tillföras ett socialförsäkrings- register kan här nämnas
l. lokala folkbokföringsregister enligt lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister och annat register som tillförs uppgifter från lokalt folkbokföringsregister,
2. centralt skatteregister enligt lagen (1980:343) om skatte- register,
3. register hos Kriminalvårdsstyrelsen över häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt,
4. register hos Värnpliktsverket över värnpliktiga och kvin- nor som har antagits till militär grundutbildning,
5. register hos Räddningsverket över civilförsvarspliktiga.
Registeransvar
12 5 Vem som är registeransvarig för socialförsäkringsregister framgår av följande uppställning.
Register Registeransvar
Register som förs gemensamt för Varje försäkringskassa för be— de allmänna försäkringskassoma handling av uppgifter hos kassan Riksförsäkringsverket
Register som förs särskilt för en Försäkringskassan
allmän försäkringskassa
Register som förs särskilt för Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket
Begär någon hos en allmän försäkringskassa att få underrättelse enligt 10 å datalagen (1973:289) i fråga om uppgift i ett register som förs gemensamt för de allmänna försäkringskassoma, skall underrättelsen lämnas av Riksförsäkringsverket.
I denna paragraf regleras registeransvaret för olika socialför- säkringsregister i första stycket.
Med registeransvaret följer enligt datalagen (1973:289) flera skyldigheter. Den ansvarige skall iaktta att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt integritetsintrång. Därvid skall särskilt iakttas att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstäm- melse med registrets ändamål, att uppgifter inte utan med— givande av den registrerade, av myndigheter försäljs annat än
i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av rege- ringen, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande samt att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning (7 å). Hos den registe- ransvarige skall det vidare finnas en förteckning över de personregister som han är ansvarig för (7 a å). Den ansvari— ge skall normalt rätta en personuppgift som är oriktig eller missvisande (8 å), komplettera en uppgift som är ofullständig (9 å), på begäran snarast lämna den registrerade besked om de uppgifter som finns om honom i registret (10 å) och för- störa de uppgifter i registret som inte längre är nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål (12 å). Om den registrera- de tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransva— rige ersätta skadan (23 å). I datalagen finns även föreskrifter om straff och skadeståndsansvar i andra fall (20—23 åå).
Förevarande paragraf reglerar registeransvaret olika beroen— de på för vem registret förs.
För register som förs särskilt för en försäkringskassa är den försäkringskassan registeransvarig. På motsvarande sätt är Riksförsäkringsverket registeransvarigt för register som förs särskilt för verket. Ett sådant register kan vara aktuellt för ärenden som endast Riksförsäkringsverket handlägger, t.ex. ärenden om yrkesskadelivräntor enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser.
För register som förs gemensamt för alla försäkringskassor gäller emellertid ett registeransvar som delas mellan försäk- ringskassoma och Riksförsäkringsverket. Den enskilda för- säkringskassans ansvar avser främst behandlingen av uppgift— er hos kassan. Uttrycket behandling av uppgifter innefattar inte bara hanteringen av uppgifterna när de väl har registre- rats utan även insamlingen och registreringen av dem. Själva registerhållningen räknas också som behandling i detta sam— manhang.
Såväl försäkringskassoma som Riksförsäkringsverket måste se till att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt integritetsintrång och att registret används endast för sitt ändamål. Det åligger kassan och verket att genom interna
föreskrifter begränsa tjänstemännens tillgång till uppgifter i registret så att de får tillgång till enbart sådana uppgifter som de behöver för att fullgöra sina uppgifter. Sådan användning av registret som är av särskilt känslig natur, t.ex. sökningar där känsliga uppgifter används som sökbegrepp, bör förbe- hållas ett mycket begränsat antal befattningshavare.
Såväl en försäkringskassa som Riksförsäkringsverket har tillgång till uppgifterna i registret. De måste därför var och en på sitt håll se till att lämpliga åtgärder vidtas för att skyd- da uppgifterna mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning. Att de har tillgång till uppgifterna innebär också att de var och en för sig svarar för att uppgifterna inte lämnas ut annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades med- givande.
När det gäller den del av registeransvaret som avser skyl— digheten att se till att uppgifter inte samlas in och registreras annat än i överensstämmelse med registrets ändamål har den försäkringskassa i vars ärende uppgiften förekommer i prakti- ken ensamt ansvar. Uppgifterna i registret utgör nämligen underlag för försäkringskassans handläggning av ärenden och ingen annan än kassan bestämmer vad som skall antecknas i. ärendena. Av samma skäl kommer i praktiken skyldigheten att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter i registret att ligga på försäkringskassan.
I flertalet fall torde den försäkringskassa som i praktiken har ansvaret också vara den som har tillgång till underlag för att avgöra om en registrerad uppgift skall rättas. I de fall uppgiften har registrerats i ett ärende som handlagts av någon annan försäkringskassa eller av Riksförsäkringsverket bör den registeransvarige kontrollera uppgiftens riktighet med den andra kassan resp. verket. Om samma påstått felaktiga uppgift förekommer hos flera registeransvariga försäkrings- kassor bör en eventuell rättelse ske efter samråd med dessa kassor.
Oavsett vad här sagts om uppdelningen i praktiken mellan de registeransvariga har var och en av dem ett ansvar gent- emot den registrerade i fråga om rättelse och skadestånds- skyldighet.
I paragrafens andra stycke finns en särskild föreskrift om
den del av registeransvaret som avser skyldigheten att på begäran snarast lämna den registrerade besked om de upp— gifter som finns om honom i registret. Enligt denna föreskrift åläggs Riksförsäkringsverket att lämna underrättelse enligt 10 å datalagen i fråga om uppgift i register som förs gemen- samt för de allmänna försäkringskassoma.
Terminalåtkomst
13 5 Den som är registeransvarig enligt 12 å har terminalåtkomst till det register som ansvaret gäller. Härutöver får de allmänna försäkringskas- soma, Statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pensionsanstalt ha terminalåtkomst till ett socialförsäkringsregister i den män regeringen föreskriver det. Pensionsverkets och pensionsanstaltens terminalåtkomst får dock bara gälla uppgifter som behövs där för handläggning av ärenden som avses i 4 å.
I fråga om socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa gäller de ytterligare begränsningar av terminalåtkomst som regeringen föreskriver.
Den som hos Kommunernas pensionsanstalt tar befattning med uppgifter i ett socialförsäkringsregister får inte obehörigen röja vad han därigenom fått veta om enskilds ekonomiska och personliga förhållanden.
Av paragrafen framgår att endast de allmänna försäkrings- kassoma, Riksförsäkringsverket, Statens löne- och pensions- verk och Kommunernas pensionsanstalt kan få terminalåt- komst till ett socialförsäkringsregister. Som huvudregel gäller enligt första stycket att den som har registeransvar för ett register också har terminalåtkomst till registret. Vidare kan de allmänna försäkringskassoma få terminalåtkomst till regis- ter som förs för Riksförsäkringsverket i den mån regeringen föreskriver det. En sådan åtkomst kan vara nödvändig för att försäkringskassan skall kunna samordna förmåner som kassan beslutar om med bl.a. yrkesskadelivräntor som Riksförsäk- ringsverket handhar. I den mån regeringen föreskriver får även pensionsverket och pensionsanstalten ha terminalåtkomst till ett socialförsäkringsregister. Åtkomsten får dock bara gälla uppgifter som behövs för att handlägga ärenden hos pensionsverket eller pensionsanstalten rörande utbetalningar av socialförsäkringsförmåner och samordning av avtalspen— sionsförmåner. I kommentaren till 4 å anges vilka ärenden som avses.
Paragrafens utformning utesluter att Riksförsäkringsverket
får terminalåtkomst till ett socialförsäkringsregister som förs särskilt för en försäkringskassa. Sådana socialförsäkrings- register kan vara inrättade så att de förs för sig av varje lokalkontor inom kassan. Regeringen har enligt andra stycket möjlighet att meddela föreskrifter som ytterligare begränsar terminalåtkomsten i dessa fall, t.ex. så att endast det berörda lokalkontoret får terminalåtkomst.
Av allmänna förvaltningsprinciper följer att den som har terminalåtkomst bara får utnyttja registret i den utsträckning som behövs för att han skall kunna sköta sina åligganden. Det bör framhållas att en upptagning av uppgifter som en myndighet har terminalåtkomst till är allmän handling. Det åligger därför myndigheten att ta ställning till framställningar om utlämnande av uppgifterna.
Kommunernas pensionsanstalt är ingen myndighet och be- stämmelserna i sekretesslagen (1980:100) om tystnadsplikt gäller inte för befattningshavare hos anstalten. Av den an- ledningen ges i tredje stycket en särskild föreskrift om tyst- nadsplikt för den som hos anstalten tar del av uppgifter i ett socialförsäkringsregister. En sådan befattningshavare får inte obehörigen röja vad han därigenom fått veta om enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. Om han gör det, kan han enligt 20 kap. 3 å brottsbalken dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år.
Utlämnande av uppgifter
14 å Utlämnande av uppgifter i ett socialförsäkringsregister får ske på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställ- ning av statistik.
I denna paragraf ges bestämmelser som vid sidan av sekre- tesslagen (1980:100) reglerar utlämnandet av uppgifter. Reg— leringen i paragrafen tar endast sikte på i vilken form uppgif- ter får lämnas ut när förutsättningarna för utlämnande i övrigt är uppfyllda.
Många uppgifter som får registreras i ett socialförsäkrings- register kommer att omfattas av bestämmelserna om social- försäkringssekretess i 7 kap. 7 å sekretesslagen. Sådana upp- gifter får lämnas ut till andra myndigheter, om det följer av en uppgiftsskyldighet som är bestämd i lag eller förordning
(14 kap. 1 å sekretesslagen). Ett utlämnande kan också ske efter en bedömning vid varje utlämningstillfälle med tillämp- ning av den s.k. generalklausulen (14 kap. 3 å sekretessla- gen). Dessa bestämmelser gåller oavsett på vilket medium uppgifterna lämnas ut. Dessutom kan utlämnande ske till enskilda med stöd av bestämmelserna i 20 kap. 9 a å lagen om allmän försäkring (l962:381).
En särskild bestämmelse om personregistersekretess finns i7 kap. 16 å första stycket sekretesslagen. Enligt bestämmel- sen gäller sekretess för personuppgift i personregister, om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften an- vänds för automatisk databehandling i strid med datalagen (1973:289). Förbudet gäller oavsett på vilket medium uppgif- terna lämnas ut. Det har dock störst betydelse då fråga upp- kommer om att lämna ut uppgifter på ADB-medium. Ett sådant utlämnande kräver således i allmänhet att mottagaren har tillstånd av Datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett personregister som innehåller de uppgifter som skall lämnas ut. Uppfyller mottagaren dessa krav, bestämmer den utlämnande myndigheten i vilken form utlämnande skall ske. En bestämmelse av motsvarande innebörd för andra än myn- digheter finns i 11 å datalagen.
Möjligheterna för en myndighet att bestämma i vilken form utlämnande skall ske kan inskränkas genom föreskrifter. I denna paragraf ges sådana föreskrifter. I paragrafen anges nämligen att utlämnande av uppgifter på medium för auto- matisk databehandling från ett socialförsäkringsregister måste ha stöd i lag eller förordning. Utformningen av föreskriften utesluter att stödet ges i författning på lägre nivå. Ett undan- tag från kravet på stöd i lag eller förordning gäller dock för det fall uppgifterna skall användas för forskning eller fram- ställning av statistik. Om uppgifter skall lämnas till Statistiska centralbyrån eller Arbetarskyddsverket för statistikändamål, får det således ske på ADB-medium utan något särskilt för- fattningsstöd.
En bestämmelse som medger att utlämnandet får ske på ADB-medium finns också i 11 å första stycket. Enligt den bestämmelsen får nämligen uppgifter tillföras ett socialförsäk— ringsregister från ett annat sådant register, om inte regering- en föreskriver något annat.
Det bör understrykas att förevarande paragraf gäller vid
sidan av föreskrifterna i sekretesslagen och att den alltså inte påverkar den utlämnandes skyldighet att pröva förutsättning- arna för utlämnande enligt denna lag.
Sökbegrepp
15 5 Uppgifter som avses i 8 å andra stycket 9—ll får inte användas som sökbegrepp. Datainspektionen får dock för särskilt fall medge att sådana uppgifter under viss bestämd tid används som sökbegrepp, om det behövs för att avhjälpa fel som har uppkommit till följd av brister i ett datapro- gram och felet inte kan avhjälpas på något annat sätt.
Övriga uppgifter i ett socialförsäkringsregister får användas som sökbe- grepp endast om det behövs för tillämpning av lag eller annan författning eller för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning eller framställning av statistik. Utan hinder härav gäller de ytterligare begränsningar av användningen som regeringen föreskriver till skydd för de registrerades personliga integritet.
I paragrafen finns en allmän reglering av användningen av uppgifter som sökbegrepp. I första stycket föreskrivs ett för- bud mot att använda vissa känsliga uppgifter som sökbe- grepp. Förbudet gäller uppgifter om tidpunkter för sjukhus- vård. Det gäller också uppgifter om huruvida den registrera- de får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis på det allmännas bekostnad eller är häktad, intagen på kriminal— vårdsanstalt eller av annan orsak har tagits om hand på det allmännas bekostnad.
Som anförs i den allmänna motiveringen i avsnitt 8.9 kan det inte uteslutas att programfel uppkommer och att de upp- täcks efter det att många beslut har fattats. För att man skall kunna leta reda på de felaktiga besluten och rätta dem öppnas i första stycket en möjlighet att också använda de förut an- givna känsliga uppgifterna som sökbegrepp. Som förutsätt— ning gäller att Datainspektionen har medgett användningen. Medgivandet får avse en användning under en viss bestämd tid. Den bör vara så kort som möjligt. Endast undantagsvis bör mer än 24 timmar komma i fråga. Medgivandet får vida— re lämnas endast om användningen behövs för att avhjälpa fel som har uppkommit till följd av brister i ett dataprogram och felet inte kan avhjälpas på något annat sätt.
I övrigt föreskrivs inte något absolut förbud mot att använ- da uppgifter som sökbegrepp. Användningen är dock enligt andra stycket bara tillåten, om det behövs för tillämpning av
lag eller annan författning. Endast de författningar som avses i 1 å första stycket kan därvid komma i fråga. Vidare före— skrivs att uppgifter i registret får användas som sökbegrepp om det behövs för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering, urval för forskning och framställning av statistik. Med rättel— se avses såväl rättelse av felaktiga eller missvisande uppgifter i ett register som rättelse av beslut som har blivit felaktiga till följd av t.ex. programfel.
Enligt andra stycket kan regeringen föreskriva ytterligare begränsningar av användningen av uppgifter som sökbegrepp. En förutsättning härför är att begränsningarna avser att ge skydd för de registrerades personliga integritet.
Gallring
16 å En uppgift i ett socialförsäkringsregister skall gallras tio år efter det att den registrerades eller efter den kortare tid som regeringen föreskri— ver. Detta gäller dock inte, om uppgiften fortfarande kan ha betydelse för handläggningen av ett ärende som avses i 1 å första stycket.
Utan hinder av första stycket gäller föreskrifter som har meddelats i en förordning eller med stöd av en förordning och som gäller bevarande av ett urval av material för forskningens behov. Sådant material skall över- lämnas till arkivmyndighet.
I denna paragraf finns bestämmelser som tar över arkivlagens (1990:782) föreskrifter om gallring. Den särskilda reglering- en beror på hänsynen till de registrerades personliga integri- tet. I första stycket föreskrivs att en uppgift i ett register skall gallras tio år efter det att den registrerades. Bestämmelsen har utformats så att uppgiften skall gallras tidigare, om rege- ringen har föreskrivit det. I båda fallen gäller dock att upp- giften skall vara kvar, om den fortfarande har betydelse för handläggningen av ett ärende som avses i 1 å första stycket.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna i första styck- et gäller i den utsträckning inte undantag därifrån stadgats i en förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av en förordning. Undantaget får bara gälla bevarandet av ett urval för forskningens behov (jfr prop. 1989/90:70 s. 52 ff).
Information
17 å Den som är registeransvarig för ett socialförsäkringsregister skall se till att allmänheten på lämpligt sätt får information om registret. Informa- tionen skall innehålla en beskrivning av de uppgifter som registret får innehålla samt upplysning om ]. ändamålen med registret,
2. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,
3. rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt datalagen (1973:289),
4. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och bevarande av uppgifter som gäller för registret.
I paragrafen föreskrivs en skyldighet för den registeransvari- ge att informera allmänheten om ett socialförsäkringsregister. Informationen bör lämpligen ges i de handlingar i ärenden som den enskilde får del av från försäkringskassoma eller Riksförsäkringsverket i samband med att uppgifter till ett register hämtas in från honom. Vid sidan härav bör också en mer allmän information förekomma i annonser, broschyrer etc.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Ett personregister som har inrättats före ikraftträdandet får utan hinder av denna lag föras intill utgången av år 1994. Detta gäller dock bara i den utsträckning registrets ändamål inte omfattas av vad som gäller för ett inrättat socialförsäkrings- register.
Bestämmelsen i 2 å första stycket innebär att socialförsäk- ringsregister får föras bara om regeringen genom förordning har beslutat att inrätta registret. När lagen träder i kraft den 1 januari 1994 upphör således Datainspektionens möjlighet att meddela tillstånd till inrättande och förande av sådana register. Bestämmelsen träffar emellertid även de register för vilka tillstånd meddelats före ikraftträdandet. Dessa upphör att gälla genom den "solnedgångsteknik" som andra och tredje meningarna i ikraftträdandebestämmelsema ger uttryck för. Andra meningen gör det möjligt att skapa en lämplig övergång från register som grundas på tillstånd till register som grundas på förordning. Fram till utgången av år 1994 får tillståndsregistren vara kvar. Iden utsträckning de ersätts
av socialförsäkringsregister upphör dock tillstånden att gälla före denna tidpunkt. Detta framgår av tredje meningen.
Register som överlämnats till arkivmyndighet kräver inte tillstånd enligt datalagen (1973:289) och får således finnas kvar efter år 1994.
Särskilt yttrande
Av Nils Elmhammer, Hans Malker och Gunnar Wennström
Enligt direktiven har utredaren bl.a. att överväga behovet av och förutsättningarna för samverkan i fråga om information för forskningsändamål inom t.ex. sjukvårdsområdet och in- tegritetsskyddande insatser som skulle göra en samverkan möjlig. Ytterligare påpekas att en viktig bas för såväl det förebyggande arbetsmiljöarbetet som det direkta rehabilite- ringsarbetet är en god information om t.ex. sjukfrånvaron och förtidspensionering.
Utredaren tar såväl i delbetänkandet Lokala sjukförsäkrings- register (SOU 1991:9) som i föreliggande betänkande huvud- sakligen upp regleringen av administrativa register. För att tillgodose de behov som samhället, olika myndigheter och forskning har på information i form av t.ex. statistik på olika nivåer avseende sjukfrånvaro , förtidspensioneringar och andra områden inom socialförsäkringen hänvisas bl.a. till särskild lagstiftning.
Mot denna bakgrund vill vi, när registerlagstiftning inom socialförsäkringsområdet genomförs, betona angelägenheten av att de av oss berörda frågorna om samutnyttjande av upp- gifter närmare övervägs i samband med bl.a. ändringar i ansvarsfördelningen för den statliga statistiken och kommande reglering av olika statistikregister inom den officiella statisti— ken.
Kommittédirektiv
Utredning om författningsreglering av personregister inom socialförsäkringens område
Dir. 1990:59 Beslut vid regeringssammanträde 1990-10—04
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Thalén, anför.
1 Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda och att lägga fram förslag om författningsreglering av personregister på socialförsäkringsområdet.
2 Bakgrund
Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassoma svarar för administrationen av huvuddelen av samhällets ekonomiska trygghets- system. För administrationen av detta socialförsäkringssystem finns ett omfattande ADB-stöd. Det nuvarande ADB-systemet har en central struktur där driften är förlagd till RFV:s ADB-avdelning i Sundsvall. Försäkringskassomas central— och lokalkontor har terminaler som är anslutna till den centrala anläggningen via ett gemensamt kommunikations- nät.
Vid RFV förs ett flertal centrala ADB-baserade personregister, varav de viktigaste är sjukförsäkrings-, pensions- och bidragsregistren. Härutö- ver fmns bl.a. delpensionsregister, pensionspoängregister, arbetsskadere— gister och en rad statistik- och forskningsregister samt administrativa register.
Registren behövs främst för administrationen av socialförsäkrings- och bidragssystemen. De används också för samordning av ersättningar från andra myndigheter och försäkringsinrätmingar.
Terminalåtkomst till vissa av RFV:s register har för närvarande — utöver RFV och försäkringskassoma— försäkringsdomstolama, statens löne- och pensionsverk (SPV) samt kommunernas pensionsanstalt (KPA). Försäk-
ringsdomstolama har behov av att kunna få de uppgifter från registren som behövs vid handläggning av socialförsäkringsmål. SPV och KPA behöver uppgifter för den samordnade utbetalningen av pensioner. Termi- nalanvändaren har dock endast tillgång till de uppgifter som bedömts behövliga för arbetsuppgifterna. Detta regleras genom behörighetssystem.
Under de senaste åren har allt fler myndigheter och även andra gjort anspråk på att få tillgång — i ett flertal fall på ADB-medium — till uppgifter ur registren för skilda ändamål.
I en skrivelse den 18 december 1987 till regeringen har RFV föreslagit att användningen av socialförsäkringens register skall regleras i en särskild registerlag.
Härefter har RFV på regeringens uppdrag inkommit med förslag rörande den långsiktiga inriktningen av ADB-verksamheten, den s.k. FAS 90— utredningen.
För närvarande pågår inom socialförsäkringens område ett omfattande utvecklingsarbete i syfte att effektivisera verksamheten genom att bekämpa ohälsan, aktivera rehabiliteringen och förebygga uppkomsten av skador som är en följd av brister i arbetsmiljön. Av särskild betydelse härvid är de förslag som regeringen lagt fram i prop. 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet m.m. Förslagen, som bifallits av riksdagen (1989/90:8fU 12, rskr. 185), tar sikte på åt- gärder för att bl.a. förbättra försäkringskassomas möjligheter att bedriva en effektiv rehabilitering genom ett utökat samarbete med andra myndig- heter m.m. Vidare avser regeringen — vilket också framgår av propositio- nen — att återkomma till riksdagen med mer omfattande och genomgripan- de förslag i samma syfte.
I utvecklingsarbetet ingår en decentralisering med målet att i princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall förläggas till försäkringskassomas lokalkontor. I anslutning härtill skall viss register- hantering inom sjukförsäkringen förläggas lokalt.
I 1989 års anslagsframställning redovisade RFV en plan för uppbyggnad av lokala sjukförsäkringsregister. I det första steget avsågs uppbyggnad ske av register över sjukfall med uppgifter om sjukskrivningsdiagnoser, arbetsgivare, arbetsuppgifter m.m.
Som jag anfört i årets budgetproposition delar jag i princip RFV:s uppfattning i fråga om inriktningen vid uppbyggnaden av datoriserade lokala sjukförsäkringsregister. Ett lokalt sjukförsäkringsregister gör det möjligt att handlägga ärendena på ett rationellt sätt, liksom att tidigt åtgärda och följa upp sjukfall. Förutsättningar skapas också för att mera systematiskt än hittills sammanställa statistisk information om sjukfrånva- ron och dess orsaker. Härigenom ges grundläggande förutsättningar för ett aktivt arbete med att förebygga ohälsa. Detta ger i sin tur också ökade möjligheter att komma till rätta med de allt mer ökande utgifterna för sjukfrånvaron.
Vidare har regeringen i en lagrådsremiss med förslag till lag om sjuklön föreslagit vissa regler om sjuklön som skall utgöra grunden för sjukersätt- ning framför allt vid korta sjukfall. Genom förslaget skall en arbetstagare ges lagstadgad rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall
behålla 90 % av lön och andra anställningsförmåner.
I betänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa har arbetsmiljökommis- sionen föreslagit åtgärder i syfte att minska den arbetsrelaterade sjuk- frånvaron samt förebygga nya hälsorisker.
Kraven på ökad datori sering och vidgad samverkan på rehabiliteringsom- rådet får självfallet inte medföra otillbörligt intrång i den enskildes person- liga integritet.
Grundläggande bestämmelser om skyddet för den enskildes personliga integritet finns i 1 kap. 2 å tredje stycket regeringsformen, där det sägs bl.a. att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Vidare föreskrivs i 2 kap. 3 å andra stycket att varje medborgare skall i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling.
Av betydelse på integritetsskyddsområdet är vidare föreskrifterna i sekretesslagen (1980:100, omtryckt l989:7l3). Särskilt betydelsefulla i detta sammanhang är de bestämmelser till skydd för den personliga integriteten som finns i datalagen (1973:289, omtryckt l982:446).
Regler om insyn och kontroll när det gäller allmänna handlingar finns även i tryckfrihetsförordningen. Vidare finns bestämmelser om myndig- heternas arkiv i den nya arkivlagen (1990:782) som träder i kraft den 1 juli 1991.
Sverige har även gjort vissa internationella åtaganden på dataområdet. Sverige har tillträtt Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och OECD:s riktlinjer i fråga om integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. Sverige har också biträtt Europarådets rekommendation den 23 januari 1986 om skydd för personregister inom socialförsäkringsområdet. Av betydelse i detta sammanhang är vidare artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt artikel 17 i den internationella konventionen om med- borgerliga och politiska rättigheter.
I skrivelse den 22 mars 1990 till regeringen har datainspektionen anfört att socialförsäkringsorganens verksamhet hittills varit inriktad på att främst administrera olika former av trygghetsbidrag till de försäkrade. För detta ändamål har antalet uppgifter om varje individ kunnat begränsas till ett fåtal. Det har därigenom varit möjligt för datainspektionen att hantera integritetsfrågoma inom ramen för datalagens tillståndsförfarande. Integri- tetsfrågoma i samband med den nya verksamhetsinriktningen är enligt datainspektionen av sådant slag att de bör regleras i en särskild registerlag.
I skrivelse den 11 juni 1990 till regeringen har RFV bl.a. anfört att verket liksom datainspektionen anser det angeläget att en lagreglering av hithörande frågor sker. Verket föreslår att regleringen sker i två etapper, varvid i den första de nya lokala registren avgränsas och regleras. Verket redovisar skäl för en sådan etappindelning och synpunkter på hur den kan utformas.
I en nyligen lämnad lagrådsremiss om offentlighet, integritet och ADB har regeringen anfört att som ett led i en allmän strävan att stärka skyddet
för integriteten i samband med nödvändig registrering av känsliga person— uppgifter bör på sikt vissa register hos bl.a. RFV regleras i en särskild registerlag. Regeringens förslag överensstämmer i detta avseende med vad data- och offentlighetskommittén föreslagit i delbetänkandet (SOU 1987z3l) Integritetsskyddet i informationssamhället 4.
3 Utredningsuppdraget
Behovet av en författningsreglering av socialförsäkringens dataregister har aktualiserats bl.a. i samband med det planerade lokala sjukförsäkrings- registret. Datastödet kommer att vara av stor betydelse för ett effektivt rehabiliteringsarbete. De uppgifter som registreras om den försäkrade kan emellertid vara av mycket känslig karaktär, vilket ställer särskilda krav på integritetsskydd. Jag anser att riksdagen genom lagstiftning bör ta ställning till regleringen av de ADB-baserade personregister som är aktuella i sammanhanget. En ökad mängd information i det planerade lokala sjukförsäkringsregistret medför också större risk för intrång i den enskildes integritet. Även när det gäller” ovriga personregister inom social- försäkringsområdet bör en lagreglering komma till stånd.
Det bör uppdras åt en särskild utredare att utarbeta förslag till de författ- ningsregler som behövs.
En princip i datalagen är att ett personregister endast får inrättas och föras som stöd i den registeransvariges verksamhet. När det gäller myn- digheter och liknande organ regleras verksamheten i allmänhet genom lagar och andra författningar. Sådana författningar bildar ramen för den personregistrering som bör få förekomma. Syftet med en registerlag är att utifrån sådana bestämmelser närmare reglera personregistreringen.
Utgångspunkten för det nu föreslagna utredningsarbetet är gällande bestämmelser på socialförsäkringsområdet. Utredaren måste emellertid även beakta och hålla sig underrättad om det arbete som pågår med anledning av de i direktiven nämnda förslagen, vars syfte är ökade möjlig— heter för försäkringsadministrationen att effektivisera rehabiliteringsverk- samheten och utveckla en aktiv roll i arbetet med att förebygga ohälsa. Vidare bör en utgångspunkt för arbetet vara att för de register som om-
_ fattar ett stort antal registrerade personer och har ett integritetskänsligt innehåll, bestämmelser skall meddelas i form av lag.
Inom socialförsäkringen gäller den s.k. socialförsäkringssekretessen i 7 kap. 7 å sekretesslagen. Här gäller det raka skaderekvisitet, vilket innebär att offentlighet är huvudregel. Sekretess gäller om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Med hänsyn till sekretessreglemas nära samband med en registerlagstiftning skall i utredningsuppdraget ingå att se över regleringen av sekretesskyddet för känsliga personuppgifter, särskilt för rehabilite- ringsverksamheten. I detta sammanhang bör även behandlas hur sekre- tesslagen förhåller sig till utlämnande av uppgifter, t. ex. för rehabilitering, till andra organ än myndigheter.
Av grundläggande betydelse är att en registerlag garanterar det skydd som bör gälla till förmån för den enkilde i dennes förhållande till olika
myndigheter. Personregistrering får inte medföra otillbörlig kränkning av den enskildes personliga integritet. Detta är en grundläggande förutsättning som skall gälla även då krav på ökad datorisering framförs för att få effektivare verksamhet på olika områden. Konsekvenserna för andra intressen som insynsbehov och forskningens behov måste också beaktas. Här är det vikti gt att analysera gallringsfrågorna och överväga om de olika urvalsmetoder som anges i propositionen (1989/90: 72) om arkiv m.m. bör tillämpas.
Den effektivisering som avses komma till stånd på socialförsäkringsom- rådet medför behov av ett ökat informationsutbyte mellan de myndigheter och organ som deltar i rehabiliteringen. Det är därför angeläget att ut- redaren behandlar frågor rörande avvägningen mellan behovet av infor- mationsutbyte och skyddet för den enskildes integritet. Vidare bör skillna- derna i fråga om sekretess på socialförsäkrings- och sjukvårdsområdena beaktas.
En viktig bas för såväl det förebyggande arbetsmiljöarbetet som det direkta rehabiliteringsarbetet är en god information om sjukfrånvaron. Informationen måste från rehabiliteringssynpunkt vara individinriktad men behöver för det förebyggande arbetet endast vara av statistisk art utan krav på individuppgifter. Däremot kan individinformation vara av väsentlig betydelse för kunskapsutvecklingen på andra områden. Om t.ex. sjukvår- dens epiderniologiska kunskaper kopplas samman med uppgifter om sj uk- frånvaro m.m. kan förmodligen ny viktig kunskap om effekter av olika behandlingsmetoder vinnas. Utredaren bör särskilt överväga behovet av och förutsättningama för samverkan i fråga om information för forsknings- ändamål inom t.ex. sjukvårdsområdet och därvid särskilt överväga vilka integritetsskyddande insatser som skulle göra en samverkan möjlig. Inne- hållet i ett personregister måste emellertid enligt datalagen begränsas till sådana uppgifter som står i överensstämmelse med registrets ändamål.
Utredaren bör främst lämna förslag rörande lagreglering av följande frågor som direkt hänger samman med den personliga integriteten:
— registerändamål — registerinnehåll — ansvar och förfoganderätt — terminalåtkomst
— uppgiftslämnande på ADB—medium —- bevarandetid och gallring — begränsningar av bearbetningsmöjligheter -— krav på krypteringssystem eller andra skyddsmekanismer för viss användning.
Utredaren bör särskilt noggrant analysera frågor om direkttillgång till uppgifter via terminal. I fråga om det planerade lokala sjukförsäkrings- registret bör utgångspunkten vara att endast behöriga tjänstemän hos det lokala försäkringskassekontoret skall ha terminalåtkomst.
Utredaren bör även belysa vilken betydelse försäkringskassomas organi- sation kommer att få för integritetsskyddet enligt datalagen och sekre- tesslagen. Enligt datalagens regler är — med den organisation som nu gäller — varje försäkringskassa registeransvarig för alla register som förs
vid kassans lokalkontor och förfogar således över uppgifterna i registret. Detta förhållande får betydelse för bl.a. frågan om utlämnande av uppgif— ter från de lokala registren till försäkringskassans centralkontor. Även sekretesslagens bestämmelser har betydelse i detta sammanhang.
Uppgifter rörande diagnos kan vara särskilt integritetskänsli ga. Utredaren bör därför särskilt belysa hanteringen av ADB-baserade uppgifter såvitt avser diagnos, arbetsoförmåga och rehabiliteringsåtgärd. En noggrann reglering är särskilt viktig när det gäller möjligheterna att får tillgång till sådana uppgifter. I detta sammanhang bör även möjligheterna att använda avidentiherade uppgifter belysas.
4 Ramar för arbetet
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och i samverkan med RFV, försäkringskassoma, datainspektionen och riksarkivet samt, med hänsyn till behovet av nationell statistik, statistiska centralbyrån. Utredaren bör också samråda med utredningen (Ju 1989:02) om en översyn av datalagen. Utredaren bör även beakta det fortlöpande arbetet inom Europarådet och FN avseende integritetsskydd i datasammanhang.
I en första etapp bör utredaren senast den 15 januari 1991 redovisa förslag till reglering av det lokala sjukförsäkringsregistret.
Utredaren bör ha slutfört sitt arbete i dess helhet senast den 2 januari 1992.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119)— med uppdrag att genomföra en utredning i fråga om författ- ningsreglering av personregister inom socialförsäkringens område,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.
(Socialdepartementet)
Bilaga 2 u .. 0 00 o
Forsakrmgsformaner m.m. Innehållsförteckning 1 Pensionssystemet 212 1.1 Allmänt 212 1.2 Ålderspension 214 1.3 Förtidspension 215 1.4 Efterlevandepension 217 1.5 Särskilda bestämmelser om folkpension 221 1.6 Särskilda förmåner inom folkpensioneringen 221 1.7 Gemensamma bestämmelser om folk- och
tilläggspension 228 1 . 8 Delpension 235 1.9 Bilstöd till handikappade 236 1.10 Frivillig pensionsförsäkring 238 2 Ersättning vid arbetsskada/yrkesskada 238 2.1 Ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring 238 2.2 Ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd 241 2.3 Krigsskadeersättning till sjömän 241 2.4 Ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring 242 2.5 Aldre bestämmelser om skador på värnpliktiga m.fl. 244 3 Bidragssystemet 245 3.1 Allmänt 245 3.2 Allman" na barnbidrag m.m. 245 3.3 Bidragsförskott m.m. 248 3.4 Bidrag vid adoption av utländska barn 253 3.5 Särskilt bidrag till ensamstående med barn 254 4 Dagersättningssystemet 254 4.1 Allmänt 254 4.2 Sjukpenning m.m. 255
4. 3 Havandeskapspenning 260
212
4.4 Föräldrapenningförmåner 26 1 4.5 Ersättning till smittbärare 264 4.6 Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) 267 4.7 Dagpenning till värnpliktiga m.fl. 268 4. 8 Utbildningsbidrag 270 4.9 Ersättning och ledighet för närståendevård 272 5 Familjebidragssystemet 273 5.1 Allmänt 273 5 .2 Familjebidrag till värnpliktiga m.fl. 273 1 Pensionssystemet
1.1 Allmänt
Som pensionsärenden i detta sammanhang avses folk- och tilläggspension (ATP) enligt lagen (l962:381) om allmän försäkring (AF L) och motsva- rande äldre bestämmelser rörande folkpension, pensionstillskott enligt lagen ( 1969: 205) om pensionstillskott, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, särskilt kommunalt bostadstillägg enligt lagen ( 199 1: 162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension, bilstöd enligt lagen (1988z360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, delpension enligt lagen ( 1979: 84) om delpensionsförsäkring, andra förmå- ner än sjukpenning enligt lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen ( 1 977: 265) om statligt personskadeskydd samt ersättning enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och motsvarande äldre bestämmelser. Som pensionsärenden i detta sammanhang avses vidare de ärenden Riksförsäkringsverket (RFV) skall fatta beslut om, dvs. ersätt- ning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt frivillig pensionsförsäkring enligt 22 kap. AFL idess lydelse före den 1 januari 1981. Iöverenskommelser, konventioner om social trygghet, som har träffats mellan Sverige och andra länder, finns också bestämmelser om folkpension och ATP.
Den allmänna pensioneringen enligt AF L omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system finns huvudförmånema ålderspension, förtidspension och efterlevandepension (barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och, med stöd av övergångsregler, änkepension). Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda folkpensionsförmåner i form av handikappersättning, vårdbidrag och övergångsvis utgivna bamtillägg. I särskilda lagar finns regler om folkpensionsförmånerna pensionstillskott (PTS), kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT), övergångsvis utgivna hustrutillägg och särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn. Enligt lagen om delpensionsförsäkring kan delpension utgå till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som minskar sin arbetstid.
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng
Bestämmelser om försäkring för tilläggspension (ATP) finns i 11—15 kap. AF L.
ATP är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid.
Rätten till ATP är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosätt- ning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands.
Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvs- arbete under åren fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911—1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensionsgrundande. Vid förtida uttag av halv eller en fjärdedels ålderspension eller vid förtida uttag av hel ålderspension för kortare tid än hela året beräknas pensions- grundande inkomst för fortsatt förvärvsarbete. Detta görs också för den som uppbär förtidspension.
Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkning av förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.
Som inkomst av anställning anses även bl.a. sjukpenning och föräldra- penning och en del andra inkomster.
Pensionsgrundande inkomst (PGI) bestäms av skattemyndigheten i det län den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller inte haft att erlägga sjömansskatt. PGI för sjöman, som inte är bosatt eller folkbokförd i riket bestäms av skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. För annan försäkrad än som sägs ovan skall PGI:n bestämmas av skattemyndigheten i Stockholms län.
PGI:n motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet (33 700 kronor för år 1992). Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Inkomster över sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbe- loppet (252 750 kronor för år 1992) är inte pensionsgrundande. Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete.
För varje år, för vilket PGI fastställs för en försäkrad, skall pensions— poäng tillgodoräknas honom. Försäkringskassan fattar beslut om pensions- poäng. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Poängen beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels poäng. Iden mån PGI:n härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i
regel pensionspoäng endast om ATP-avgift för året till fullo har erlagts inom föreskriven tid.
I fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tillläggspensione- ringen beräknas pensionspoäng på den försäkrades förvärvsinkomster efter samma regler som gäller för övriga försäkrade. Har den försäkrade under minst halva året uppburit partiell förtidspension, som har beräknats med ledning av s.k. antagandepoäng, erhåller han vid beräkning av pensions- poäng — förutom poäng på förvärvsinkomsten — en mot invaliditeten svarande del av antagandepoängen, dvs. halva antagandepoängen vid halv förtidspension och två tredjedelar av nämnda poäng vid två tredjedels förtidspension. Den försäkrade skall emellertid — oberoende av om han för hela eller för delar av året uppburit hel eller partiell förtidspension — alltid för året tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande antagande— poängen. De sålunda förvärvade pensionspoängen beaktas vid bestämman- de av den försäkrades ålderspension och av efterlevandepension efter honom. Poängen påverkar däremot inte den utgående förtidspensionen.
Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats en försäkrad jämställs vid beräkningen av ATP s.k. vårdår. Sådana kan efter skriftlig ansökan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder som under större delen av ett år vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år. Vid tillämpningen av bestämmelserna om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn. En ytterligare förutsättning är att föräldern uppfyller de allmänna förutsättningarna i 11 kap. 1 & AFL för beräkning av PGI. Med förälder likställs den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Vårdår kan inte tillgodoräknas för år då pensionspoäng fastställts enligt de allmänna reglerna i 11 kap. 6 & AFL. För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår.
1.2 Ålderspension
Bestämmelser om ålderspension finns i 6, 12 och 15 kap. AFL.
Ålderspension utges fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år och kan utgå i form av hel, halv eller en fjärdedels pension. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsut- tag, som kan begränsas till att avse hälften eller en fjärdedel av pensionen, måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlighet finns också att uppskjuta uttag av pensionen till mellan 65 och 70 års ålder.
Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,5 % för varje månad som, då pensionen har börjat utgå, återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Uppskjuts uttaget, ökas pensionen med 0,7 % för varje månad som, då pensionen börjar utgå, har förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag liksom ökningen vid uppskjutet uttag är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska be- räkningsgrunder.
Den försäkrade har rätt att närhelst han så önskar — dvs. såväl före som
efter 65 års ålder — återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelse kan även ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till hälften.
Folkpension i form av ålderspension som tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en ensamstående pensionstagare 96 % av basbeloppet. För gift försäkrad, vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension (eller har fyllt 65 år men inte tagit ut ålderspension vartill rätt föreligger), utgör ålderspensionen 78,5 % av basbeloppet. Om den försäkrades make uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgår ålderspensionen i det förra fallet med 84 1/3 % och i det senare fallet med 87 1/4 % av basbeloppet.
Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension skall enligt 10 kap. l & AFL gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft bam.
Ålderspension utgår inom ATP under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år.
Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsva- rar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Vid beräkning av detta medeltal tas inte hänsyn till s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a & AFL.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensio- nen med 1/30 för varje felande år (30—årsregeln). I pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatt med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896—1914. För den som är född något av åren 1915—1923 fordras 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångs- regler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva oavkortad pension medan de som är födda åren 1896—1913 maximalt kan få så många 20-delar av full pension som antalet år fr.o.m. år 1960 t.o.m. det år då vederbörande fyllde 65 år.
1.3 Förtidspension
Bestämmelser om förtidspension/sjukbidrag finns i 7, 13 och 15 kap. AFL.
F örtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av ar- betsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till
viss tid, men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag.
Förtidspensionens storlek graderas efter nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga så, att försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension.
Genom lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 1991 avskaffades möjligheten till förtidspension på rent arbetsmarknadsskäl (prop. 1989/90:62, Stl] 12, rskr. 185, SFS 1990: 156). Enligt övergångsbestäm- melser till lagändringen skall äldre bestämmelser fortfarande gälla för dels den vars rätt till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet, dels den som före den 1 januari 1990 har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Folkpension i form av hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.
Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om förtidspension gäller beträffande gift eller ogift pensionsberättigad samma bestämmelser som för ålderspension, se avsnittet 1.2.
En förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli be- stående avsevärd tid (prop. 1962:90, s. 361).
Tilläggspension vid hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspen- sion som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräk— nas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionen börjar utges t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 1911—1927) har tillgodo- räknats viss pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har minst ett år med pensionspoäng och har en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poäng- förvärven under samtliga år t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen.
Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensio- nering. Antalet poängår skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre. Vid tillämpningen av reglerna om antagandepoäng beaktas enligt 11 kap. 6 a & AFL inte s.k. vårdår.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med till godoräknande av antagandepoäng, beräknas förtids- pensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr.o.m. den månad då 65 års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad förtids- pension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år.
Om förtidspension har dragits in eller minskats enligt 16 kap. 7 & AFL på grund av att den försäkrade börjat förvärvsarbeta kan förmånen åter ges ut efter ansökan som görs inom fem år räknat fr.o.m. den månad då pensionen drogs in eller minskades, s.k. vilande pension. Detsamma gäller i fråga om sjukbidrag fram till utgången av giltighetstiden för det tidigare beslutet om att utge sjukbidrag.
1.4 Efterlevandepension
Bestämmelser om efterlevandepension finns i 8 och 14 kap. AFL. Efter- levandepension utgörs av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension.
Barnpension
Barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn som har fyllt 18 år, om barnet därefter bedriver studier på grund— eller gymnasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.
Barnpension utges även till adoptivbarn. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i AFL om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige om den blivande adoptivföräldem var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.
Barnpension utges även till ett barn som föds efter det att en förälder har avlidit.
Folkpension i form av barnpension utgör enligt 8 kap. 3 & AFL för år räknat 25 % av basbeloppet, dvs. 8 425 kronor vid basbeloppet 33 700 kronor för år 1992. Pensionen skall dock alltid utges med sådant belopp att den, tillsammans med tilläggspension i form av barnpension som utbetalas till barnet, utgör 40 % av basbeloppet, dvs. 13 480 kronor för år 1992. Har barnets båda föräldrar avlidit utgår barnpension med dubbelt så höga belopp.
Hur tilläggspension i form av barnpension beräknas anges nedan. Barn- pension utges inte enligt 10 kap. 2 & AF L för ett barn som under en hel månad på statens bekostnad får vård på anstalt eller annars kost och logi. Detta gäller inte för ett barn som är inackorderat vid sameskola. Bampen- sion utges inte heller enligt samma lagrum för ett barn som under en hel månad är elev vid en specialskola. Vistas eleven tillfälligt utom skolan minst tio dagar per kvartal eller minst tio dagar i följd skall dock barn- pension för varje sådan dag betalas ut med 1/30-del av månadsbeloppet (10 kap. 2 5 och 9 kap. 5 & AFL).
På barnpensioneringens område gäller särskilda övergångsbestämmelser beträffande rätt till barnpension som grundas på ett dödsfall före den 1 januari 1990.
Efterlevandepension till vuxna efterlevande
Till en man eller kvinna vars make har avlidit utges omställningspension och särskild efterlevandepension. Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en inte gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.
Rätt till omställningspension har en efterlevande make, som inte har fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 12 års ålder som stod under vårdnad av makarna eller en av dem. Rätt till sådan pension har även efterlevande make som oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges för en tid av ett år från dödsfallet. Pensionen kan emellertid betalas ut för längre tid, nämligen så länge som den efter- levande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
För tiden efter det att rätten till omställningspension har upphört kan särskild efterlevandepension ges ut. Rätt till sådan pension har en efter- levande make, som inte har fyllt 65 år och som uppfyller även övriga villkor för rätt till omställningspension, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmar- knadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständig— het samt kan antas vara inte endast kortvarig.
Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell förmån. Om möjligheten för den efterlevande att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt 1 sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, utges hel särskild efterlevandepension. Är möjligheten därtill nedsatt 1 mindre grad men ändå med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar av hel pension. I övriga fall utges halv pension.
Särskild efterlevandepension kan inte utges samtidigt med ålderspension eller omställningspension enligt AFL och inte heller med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är
berättigad till hel eller två tredjedels förtidspension enligt AFL eller sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför- säkring (LAF ) eller motsvarande ersättning som utges enligt annan författ- ning eller på grund av regeringens förordnande. I fall då en efterlevande vid tiden för dödsfallet uppbär halv förtidspension kan halv särskild efterlevandepension utges samtidigt. Motsvarande bedömning görs vid prövning av rätt till särskild efterlevandepension för den som inte uppbär hel sjukpenning eller egenlivränta enligt LAF eller motsvarande ersätt- ning enligt annan författning.
Omställningspension resp. hel särskild efterlevandepension utges från folkpensioneringen med samma belopp som en ålderspension enligt AF L som tas ut vid 65 års ålder, dvs. 96 % av basbeloppet. Enligt särskilda regler kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till bl.a. delpension, arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag och vuxenstudiebidrag.
Efterlevandepension utges även från folkpensioneringen enligt vad som anges nedan.
Omställningspension för förlängd tid och särskild efterlevandepension dras in om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor med någon som den efterlevande har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Rätt till efterlevandepension från tilläggspensioneringen föreligger om den avlidne vid sin död var berättigad till ATP i form av förtidspension eller ålderspension eller om den avlidne skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension.
Efterlevandepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Efterlevandepensionens storlek påverkas inte av den avlidnes eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Efterlevande- pensionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånf'allet, beräknas efterlevandepension i förhållande till den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.
För ett barn utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes egenpension från ATP. Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.
Storleken av omställningspension och särskild efterlevandepension är beroende av om det samtidigt utges barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn som har rätt till barnpension, utgör omställningspension och hel särskild efterlevandepension 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av egenpensionen. På motsva- rande sätt som inom folkpensioneringen kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till vissa andra förmåner som den efterlevande har rätt till.
Efter en avliden försäkrad kan inte utges efterlevandepension till barn
och make som sammantagna överstiger den avlidnes egenpension. Skulle det bli fallet med tillämpning av de ovan angivna reglerna, sätts efter- levandepensionema ned proportionellt.
Äldre bestämmelser om efterlevandeförmåner
De redovisade reglerna för efterlevandepension trädde i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas vid dödsfall som inträffar fr.o.m. denna tidpunkt. Samtidigt upphävdes tidigare gällande bestämmelser i AF L om änkepen- sion från folkpensioneringen. Enligt övergångsbestämmelser till lagen (1988:881) om ändring i AFL gäller dessa äldre bestämmelser även fortsättningsvis i vissa fall.
Efterlevandepension för kvinnor, som är födda år 1929 eller tidigare, kan utges enligt reglerna i AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990. Detsamma gäller för kvinnor som är födda under något av åren 1930—1944, men för dessa kvinnor samordnas ATP:n i form av änkepen- sion med hennes egen ATP i form av ålderspension. Kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas i första hand av de nya bestämmelser- na om efterlevandepension. De kan under vissa förutsättningar omfattas av bestämmelsema i AFL före den 1 januari 1990.
En efterlevande kvinna, vars make har avlidit före den 1 januari 1990 och som då hade rätt till änkepension har, oberoende av ålder, rätt till pension enligt de bestämmelser i AFL om efterlevandepension som gällde före den 1 januari 1990.
En förutsättning för att änkepension skall utges enligt äldre bestämmelser även om dödsfallet inträffar efter den 31 december 1989 är att kvinnan vid utgången av år 1989 var gift med den man efter vilken änkepension skall utges. Änkepension från folkpensioneringen kan även utges till en kvinna som enligt 8 kap. 2 & AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 jämställs med en gift kvinna.
Enligt de äldre bestämmelserna gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen att kvinnan vid mannens dödsfall
— har den rättsliga vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år (bamvillkor) eller
— har fyllt 36 år och har varit gift med honom i minst fem år (inte bamvillkor).
En kvinna, som är född år 1945 eller senare skall uppfylla dessa villkor redan vid utgången av år 1989. Såvitt gäller folkpensioneringen skall en kvinna som var ogift, frånskild eller änka och som stadigvarande bodde tillsammans med en ogift eller frånskild man eller änkling den 31 decem- ber 1989 jämställas med gift om hon tidigare hade varit gift med honom eller hade eller hade haft barn tillsammans med honom.
För kvinna som är född år 1945 eller senare utges änkepension från folk- och tilläggspensioneringen i relation till den ålderspension inom ATP som mannen hade tjänat in t.o.m. år 1989.
Änkepension skall enligt 8 kap. 3 5 och 14 kap. 2 & AFL i dess äldre lydelse dras in fr.o.m. månaden efter den då kvinnan gifter om sig.
Folkpensionsdelen skall dras in även då kvinnan stadigvarande börjar bo tillsammans med en man som hon tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med. Har det nya äktenskapet eller sammanboendet upphört inom fem år skall pensionen börja betalas ut på nytt om övriga förutsätt- ningar för rätt till pension fortfarande finns.
Har en kvinna som har rätt till änkepension även rätt till förtidspension för samma månad betalas enligt 10 kap. 4 5 AFL i dess äldre lydelse endast en av pensionerna ut.
Folkpension i form av änkepension infördes den 1 januari 1948 och var då inkomstprövad. Genom lagen (1960:99) angående ändring i lagen (1946 : 43 1)om folkpensionering avskaffades inkomstprövningenbeträffan- de pension till dem som hade blivit änkor efter den 30 juni 1960. Avled maken före den 1 juli 1960 är änkepensionen fortfarande inkomstprövad.
Enligt övergångsbestämmelser till lagen (1960:99) angående ändring i lagen (1946:431) om folkpensionering har en kvinna som har blivit änka under tiden den 1 juli 1958 -— 30 juni 1960 alltid rätt till änkepension med ett garantibelopp. Om mannen avled under tiden den 1 juli 1958 — den 30 juni 1959 eller under tiden den 1 juli 1959 — den 30 juni 1960 är detta garantibelopp en resp. två tredjedelar av den pension som skulle ha betalats ut utan inkomstprövning.
1.5 Särskilda bestämmelser om folkpension
Folkpension reduceras för den som är häktad eller intagen i kriminalvårds- anstalt eller på annat sätt är på statens bekostnad intagen i anstalt eller tillfälligt vistas utom anstalten. Enligt 10 kap. 2 5 första stycket AFL får av pensionen inte utgå högre belopp än regeringen bestämmer. Detta gäller folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension enligt övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i AFL samt barnpension. Pensionen skall enligt kungörelsen (19712831) om pen- sionsbelopp enligt 10 kap. 2 5 första stycket AFL utgå med högst ett belopp som motsvarar förbehållsbeloppet vid helinackordering i servicehus enligt 47 & socialtjänstförordningen (1981:750). Motsvarande bestämmelse saknas inom ATP. Det innebär att ATP-pensionen inte minskar när den pensionsberättigade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt e.d.
1.6 Särskilda förmåner inom folkpensioneringen Pensionstillskott
Bestämmelser om pensionstillskott (PTS) finns i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension och särskild efterlevandepension kan kompletteras med PTS om den försäkrade har låg ATP eller ingen ATP alls. PTS utgår också till folk- pension i form av änkepension, som uppbärs med stöd av övergångs- bestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i AFL. Med ATP jämställs enligt förordningen (1979:131) om beräkning av folkpension i
vissa fall sådan pension enligt utländsk lagstiftning som har intjänats genom förvärvsarbete.
PTS till ålderspension , omstälhiingspension , särskildefterlevandepension eller änkepension uppgår för närvarande till 54 % av basbeloppet. PTS till hel förtidspension utgör 104 % av basbeloppet. PTS utgår med samma belopp till gift och ogift pensionstagare. PTS till halv resp. en &ärdedels ålderspension är hälften resp. en fjärdedel av det PTS som angetts ovan. Förtidspension eller särskild efterlevandepension som utgår med två tredjedelar eller hälften av hel pension eller änkepension, som med til- lämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelsema till lagen (1988: 881) om ändring i AF L betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, utgör motsvarande andel av helt PTS. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal minskas eller ökas PTS i motsvarande mån.
PTS är inkomstprövat mot ATP i alla former samt mot viss utländsk pension enligt förordningen (1979: 131) om beräkning av folkpension i vissa fall. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär ATP eller viss utländsk pension med belopp överstigande nivån för PTS inte får något PTS. Till den som uppbär ATP med lägre belopp utgår PTS i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för oreducerat PTS. Avräkning görs krona mot krona.
Den som inte har betalt ATP-avgift för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, får en lägre ATP än han annars skulle ha fått eller ingen ATP alls. PTS skall då minskas med den ATP som skulle ha betalats ut om avgift hade erlagts. Sådan jämförelse skall inte göras med sådan ATP i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevande- pension som skulle ha betalats ut om avgift erlagts.
Både svenska och utländska medborgare har rätt till PTS om de bor i Sverige. Om de inte bor i Sverige har de i regel inte rätt till PTS, se under avsnittet X.9.1 Pensionsberättigade m.m.
Barntillägg
Enligt punkten 11 övergångsbestämmelsema till lagen (1988:881) om ändring i AFL har de som för december 1989 uppbar bamtillägg fortsatt rätt härtill enligt äldre bestämmelser om denna förmån.
Enligt regler i 9 kap. 1 & AFL som gällde t.o.m. den 31 december 1989 kunde till ålders- och förtidspension utges bamtillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Den som hade förtida uttag av ålderspension fick inte rätt till bamtillägg förrän den månad han fyllde 65 år. När två personer hade rätt till bamtillägg för samma barn fick de enligt 10 kap. 5 5 AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990 själva komma överens om vem som skulle uppbära bamtillägget. Fanns inte någon överenskommelse eller hade de själva begärt det fick de ett halvt bamtillägg var.
Kommunalt bostadstillägg m.m. Bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg (KBT) finns i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg till folkpen- SlOIl.
KBT är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension och är folkbokförd i kommunen. KBT kan också utges till den som är folkbokförd i kommunen och som uppbär hustrutillägg till folkpension eller änkepension i form av folkpension. KBT utges inte till den som uppbär ålderspension före 65 års ålder.
KBT utges enligt de grunder som kommunen själv bestämmer. Det varierar därför storleksmässigt kommunerna emellan. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna får dock inte göras. Vidare krävs att tillägget utges med lägst de belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas.
Enligt förordningen ( 1979: 830) om statsbidrag till kommunaltbostadstil- lägg till folkpension gäller att statsbidrag med 25 % av kommunernas kostnader för KBT lämnas under förutsättning att bostadstillägget före inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 och 1 900 kronor för ensamstående pensionstagare samt mellan 80 och 2 050 kronor för makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostnader än de angivna, men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Avser bostadstillägget att täcka bostadskostnader som ingår i en inkomstprövad avgift lämnas inte statsbidrag. Statsbidrag lämnas inte heller för kostnader för KBT som inte är knutna till bostads- kostnaden, t.ex. kostnader för städning eller annan service.
Inkomstprövningen innebär att förmånen minskas med den försäkrades inkomster vid sidan av folkpensionen, således bl.a. med eventuell til- läggspension. Även förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga sidoinkomsten överstiger 750 kronor för den som är gift och 1 000 kronor för annan minskas KBT med 35 % av den överskjutande inkoms- ten.
Med årsinkomst avses den inkomst för år räknat som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden. Med inkomst avses bl.a. tilläggs- pension, tjänstepension samt avkastning av förmögenhet och näringsfastig— het. Som inkomst räknas inte folkpension eller ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott. Såsom inkomst räknas inte heller t.ex. allmänt barnbidrag och viss ersättning till neurosedynskadade.
För den som uppbär folkpension i form av ålderspension tas vid inkomst- prövningen inte heller hänsyn till inkomster av förvärvsarbete som be- skattas såsom inkomst av tjänst. Fr.o.m. den 1 januari 1991 beaktas inte heller en ålderspensionärs intäkt av aktiv näringsverksamhet.
Värdet av förmögenhet och avkastning därav beräknas enligt Riksförsäk— ringsverkets (RFV:s) föreskrifter (RF FS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. Enligt dessa görs en schablonmässig beräkning av förmögenhet och avkastningen av förmögenhet i form av bl.a. aktier och obligationer, banktillgodohavanden, kontanter, fordringar, andelar i ekonomiska före-
ningar och näringsfastighet. Till förmögenhets avkastning skall dessutom läggas 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 60 000 kronor (för makar tillhopa således 120 000 kronor) och för annan 75 000 kronor, s.k. skårpningsregel.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 tas vid inkomstprövningen inte längre hänsyn till förmögenhet eller avkastning av förmögenhet i form av privatbostads- fastighet eller privatbostad. I konsekvens härmed får inte heller skuld som hänför sig till sådan fastighet räknas av mot annan förmögenhet.
För sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.
Med gift resp. ogift pensionsberättigad avses detsamma som inom ålders- och förtidspensioneringen.
Hustrutillägg
Den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg avvecklades i samband med att de nya reglerna om efterlevandepension infördes den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401). Enligt övergångsbestäm- melser till lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutil- lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension utges hustrutillägg fortsättningsvis till kvinnor, oberoende av ålder, som uppbar hustrutillägg före den 1 januari 1990. Likaså kan kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare ha rätt till hustrutillägg enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1990.
Rätt till hustrutillägg tillkommer, för tid före 65 års ålder, hustrun till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare tid än fem år.
Hustrutillägg är en inkomstprövad förmån. Hustrutilläggets maximibe- lopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makar jämte två PTS och å andra sidan pension till ogift jämte ett PTS. Vid denna beräkning utgår man från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr.o.m. 65—årsmånaden. Detta innebär att oreducerat hustrutillägg år 1992 utges med belopp motsvarande 115 % av basbeloppet (38 756 kronor).
Inkomstprövningen är likartad den för KBT. Hustrutillägget minskas dock med 60 % av den överskjutande inkomsten.
Särskilt kommunalt bostadstillägg
Bestämmelser om särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) finns i lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension. Lagen om SKBT trädde i kraft den 1 maj 1991 men tillämpas från den 1 januari 1991 och gäller till utgången av år 1993.
SKBT är en inkomstprövad folkpensionsförmån som kan utges till den
som uppbär KBT. Tillägget är avsett att kompensera pensionärer med låg eller ingen ATP för sådana ökade bostadskostnader i anslutning till skatte- reformen, vilka inte motverkats av höjda kommunala bostadstillägg. SKBT utgör skillnaden mellan Socialstyrelsens socialbidragsnorm eller den eventuellt högre socialbidragsnormen i den pensionsberättigades kommun och dennes inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad.
SKBT bekostas av den kommun där den pensionsberättigade är folkbok- förd. Till komrnunens kostnader lämnas statsbidrag enligt förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folk- pension.
Om inte annat följer av lagen, skall vad som föreskrivs om KBT i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller annan författning tillämpas på SKBT.
Särskilt pensionstillägg
Bestämmelser om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn (LSPT).
En förälder, som under minst sex vårdår har avstått från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt eller handikappat barn har rätt till särskilt pensions- tillägg. Tillägget kan utges till den som uppbär folkpension i form av ålderspension. Med vårdår avses ett kalenderår under vilket föräldem under större delen av året har vårdat sjukt eller handikappat barn och barnet under större delen av året har fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning enligt AFL.
Om inte annat följer av LSPT skall vad som föreskrivs om folkpension i AFL eller annan författning tillämpas på särskilt pensionstillägg. Detta skall dock inte gälla i fråga om samordning med livränta enligt LAF eller sådan livränta som avses i 17 kap. 2 & AFL.
Det särskilda pensionstillägget kan förutom till förälder utges till någon annan som under vårdåren har haft vårdnaden om barnet och som dess- utom uppfyller förutsättningama i övrigt för rätt till särskilt pensionstil- lägg. En sådan person är den som
— i egenskap av särskilt förordnad förmyndare har haft den rättsliga vårdnaden om barnet — med socialnämndens medgivande har haft hand om barnet för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eller — har varit gift med barnets förälder eller har haft barn med denne, om de varaktigt bott tillsammans.
Vidare skall den som i egenskap av särskilt förordnad förmyndare hade vårdnaden om barnet vid den tidpunkt då det fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt då det ingick äktenskap för tid därefter jämställas med en särskilt förordnad förmyndare.
Storleken av det särskilda pensionstillägget beräknas på grundval av det antal vårdår som föräldern räknas tillgodo. Till grund för beräkningen får läggas högst 15 vårdår. Vid beräkningen bortses från år för vilket föräl-
dem enligt AF L
— har haft förtidspension/ sjukbidrag under större delen av kalender- året — har tillgodoräknats pensionspoäng — skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om ATP-avgift hade betalats inom föreskriven tid — skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om undantagande från försäkringen för ATP enligt 11 kap. 7 & AF L i lagrummets lydelse före den 1 januari 1982 inte hade gällt för honom.
För år efter det då föräldern fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräknas honom. Detsamma gäller för år då föräldern enligt 6 kap. 1 & AFL har tagit ut ålderspension före den månad under vilken han fyllt 65 år. Den som är född 1927 eller tidigare får tillgodoräkna även det 65:e levnadsåret som vårdår.
Särskilt pensionstillägg utges med 5 % av basbeloppet till en förälder som har tillgodoräknats 6 vårdår. För varje ytterligare vårdår ökar til- lägget med 5 % av basbeloppet. Till grund för beräkningen av pensionstil- lägget får läggas högst 15 vårdår.
För den som har börjat ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller 65 är minskas resp. ökas tillägget i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas vid förtida och uppskjutet uttag enligt 6 kap. AFL.
Handikappersättning
Bestämmelser om handikappersättning finns i 9 kap. 2, 3 och 5 555 AFL.
Handikappersättning är en särskild folkpensionsförmån som kan utges som en tilläggsförrnån till ålders- eller förtidspension men också som en självständig förmån. Handikappersättning kan utges till försäkrad som har fyllt 16 år och som, innan han har fyllt 65 år, har fått sin funktionsförmå— ga nedsatt för avsevärd tid så att han behöver hjälp av någon annan per- son för att klara sin dagliga livsföring, för att kunna förvärvsarbeta eller studera eller har betydande merutgifter. Handikappersättningen är i princip en merkostnadsersättnin g. Vid bedömningen av rätten till handikappersätt- ning vägs den handikappades hjälpbehov samman med hans merutgifter till följd av handikappet (prop. 1974:129, s. 109).
Handikappersättning utges alltid till försäkrad som är blind, döv eller gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan har inträf— fat före 65 års ålder.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 36 % , 53 % resp. 69 % av basbeloppet beroende på hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek.
Handikappersättning utges inte till en försäkrad som vårdas på en institu- tion som tillhör eller till vars drift bidrag utgår från staten, kommun eller landstingskommun om vården kan beräknas pågå minst sex månader. Motsvarande regler gäller om den försäkrade vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför institution och staten,
kommun eller landstingskommun är huvudman för vården. Det gäller t.ex. om den försäkrade har placerats i familjehem enligt lagen (l985z568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1981/82:216, s. 23).
Om handikappersättning inte utges på grund av institutionsvistelse eller annan vård utanför hemmet, men den försäkrade tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal eller minst tio dagar i följd vid kvartalsskifte. Skall i sådant fall ersättning utges för del av kalendermå- nad, utgår ersättningen för varje sådan dag med 1/30-del av månadsbe-
loppet.
Vårdbidrag
Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. 4—5 55 AFL.
Vårdbidrag är en särskild folkpensionsförmån som kan utges till en förälder för vård av barn som inte har fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstöming eller något annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader. Vid bedöm- ningen av rätt till vårdbidrag skall även beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp.
Vid tillämpning av bestämmelserna om vårdbidrag likställs den, med vilken föräldern är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Dessutom likställs den som med socialnämn- dens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Vårdbidrag utgör enligt AFL ersättning för dels det vårdarbete som en förälder utför, dels de merkostnader som uppkommer på grund av barnets handikapp eller sjukdom. Vårdbidraget kan även utgöra kompensation för en del av det inkomstbortfall som barnets omvårdnad kan medföra om en förälder måste avstå från förvärvsarbete (prop. 1981/82:216, s. 11-12 och 27). Vård- och tillsynsbehov som tillgodoses av samhället i t.ex. skola eller daghem beaktas inte (prop. 1981/82:216, s. 16).
Vårdbidraget lämnas till den förälder som huvudsakligen ombesörjer den särskilda tillsynen och vården av barnet (prop. l973:47, s. 63).
Vårdbidrag utges beroende på tillsyns- och vårdbehovets omfattning samt merkostnademas storlek. Huvudregeln är att helt vårdbidrag utgör för år räknat 250 % av basbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav. Vårdbidraget är skattepliktigt enligt 3 kap. 19 & kommunalskattelagen (19282370). Av Vårdbidraget kan en viss del utges som ersättning för merkostnader. Denna s.k. merkostnadsdel, som kan bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 % av basbeloppet alltefter merkostnademas storlek, är enligt kommunalskattelagen skattefri. Den del av Vårdbidraget som inte är ersättning för merkostnader är enligt 1 1 kap. 2 & AF L pensionsgrundan— de för rätt till ATP.
Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Om rätten till vårdbidrag inte har tidsbegränsats skall rätten omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.
Avlider ett barn för vilket vårdbidrag utgår med belopp motsvarande hel, tre fjärdedels eller halv förmån utges vårdbidrag till efterlevande förälder t.o.m. åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst t.o.m. den månad då Vårdbidraget annars skulle ha upphört. Under denna tid lämnas halvt vårdbidrag om helt eller tre fjärdedels vårdbidrag betalades ut vid tiden för dödsfallet och en fjärdedels vårdbidrag om halvt vårdbidrag betalades ut. Om det vårdbidrag som betalades ut vid tiden för dödsfallet till viss del hade bestämts som merkostnadsersättning skall motsvarande del av det förlängda Vårdbidraget anses utgöra sådan ersättning. Det innebär att om halvt vårdbidrag med fastställd merkostnadsdel 18 % av basbeloppet lämnades vid tiden för dödsfallet, ges en fjärdedels vårdbidrag ut till en efterlevande förälder, varav ett belopp motsvarande 9 % av basbeloppet utgör skattefri merkostnadsdel.
Om föräldrarna till ett barn, för vilket rätt till vårdbidrag föreligger, lever åtskilda, får de uppbära hälften av Vårdbidraget vardera om båda tar del i vården om barnet eller, när det gäller vårdbidrag för barn som har avlidit, båda vid tiden för dödsfallet tog del i vården. För en sådan upp- delning av Vårdbidraget krävs att båda föräldrarna begär att bidraget delas upp och att föräldrarna har gemensam vårdnad vid tiden för dödsfallet. Någon prövning av i vilken mån båda föräldrarna deltar i den faktiska vården behöver normalt inte äga rum.
Vårdbidrag utges inte för barn som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift bidrag utges från staten, kommun eller landstingskom— mun om vården kan beräknas pågå minst sex månader. Det gäller obero- ende av om stödet till institutionen har karaktären av ett generellt tillskott eller ges ut som vårdavgift. Motsvarande regler gäller om barnet vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför institution och staten, kommun eller landstingskommun är huvudman för vården. Det gäller t.ex. om barnet har placerats i familjehem enligt lagen (19852568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
När vårdbidrag inte utges på grund av institutionsvistelse eller annan vård utanför hemmet, men barnet tillfälligt inte vårdas genom huvud- mannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal eller minst tio dagar i följd vid kvartalsskifte, s.k. ferievårdbidrag. Ersättningen lämnas då för varje sådan dag med 1/30- del av månadsbeloppet.
1.7 Gemensamma bestämmelser om folk- och tilläggsspension Pensionsberättigade m.m.
Enligt 5 kap. 1 å AFL har varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige rätt till folkpension om övriga förutsättningar enligt AF L för rätt till pension är uppfyllda. I detta fall utgår pensionen oberoende av tidigare arbetsinkomst, avgiftsbetalning eller bosättningstidens längd.
Vid bosättning utomlands är enligt 5 kap. 2 och 3 åå AFL svensk medborgare, som har rätt till ATP, berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller, när fråga är om efterlevandepension, den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng vid ATP-ns beräkning. Har
pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Med poängår jämställs bl.a. år före år 1960 för vilket har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt. Vid bosättning utom riket utges endast folkpensionens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt som tillägg till pensionen handikappersättning. Däremot utges då inte PTS, KBT, vårdbidrag och särskilt pensionstillägg.
Gällande regler i 5 kap. 2 och 3 åå AFL om rätt till folkpension för svenska medborgare som bor utomlands trädde i kraft den 1 juli 1979 (prop. 1978/79z75, SfU 15, rskr. 164, SFS 1979:127). Enligt äldre regler i AF L hade en svensk medborgare rätt till samtliga folkpensionsförmåner utom KBT, när han bodde utomlands, om han hade varit mantalsskriven i Sverige för det år han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dess- förinnan. Personer som är födda år 1929 eller tidigare eller som är födda senare men som den 1 juli 1979 redan uppbar folkpension har möjlighet att åberopa ovannämnda äldre lagstiftning för rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige.
Enligt 5 kap. 4 och 5 åå AFL har utländsk medborgare som är bosatt i Sverige rätt till folkpension på samma villkor och med samma tilläggs- förmåner (t.ex. PTS och särskilt pensionstillägg) som svensk medborgare under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt under sammanlagt minst tio år. Förtidspension och handikappersättning kan utges till utländsk medborgare, om han antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Rätt till vårdbidrag för barn tillkommer utländsk förälder om föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. För att efterlevandepension skall utgå till vuxen efter- levande utländsk medborgare fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. För efterlevande barn gäller en motsvarande regel, dock att det i dessa fall krävs sex månaders i stället för fem års bosättning. Om en utländsk medborgare enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller särskild efterlevandepension, ersätts denna auto- matiskt av ålderspension då han uppnår 65 års ålder, även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Likaså är barn, för vilket förälder har uppburit vårdbidrag, berättigat till förtidspension eller handikappersättning från 16 års ålder utan hinder av att kvalifikationstiden för dessa förmåner då inte är uppfylld.
Vid sidan av det angivna regelsystemet finns i 5 kap. 6 å AFL dispens- regler som kan åberopas av svenska och utländska medborgare som flyttar utomlands sedan de beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till oavkortad pension vid bosättning utanför Sverige.
Reglerna innebär att svensk medborgare, som har börjat uppbära folk- pension, liksom utländsk medborgare, som efter viss tids bosättning här har beviljats folkpension, kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pension även sedan rätten därtill enligt huvudregeln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så förordnat för vissa fall eller det med hänsyn till omständighetema skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen. Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (1962z516) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade — efter ansökan — få fortsätta att uppbära pen— sionen (dock inte KBT) om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.
I övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om rätt till folkpension för utländsk medborgare vid bosättning utomlands. Bestäm— melser härom finns dock i en rad konventioner som har ingåtts mellan Sverige och andra länder. Sådana konventioner gäller för närvarande i för- hållande till Förbundsrepubliken Tyskland, Jugoslavien, Kap Verde, Portugal, Schweiz, Turkiet, Frankrike, Marocko, Italien, Nederländer- na, Israel, Österrike, Spanien, Grekland, USA, Storbritannien, Luxem- burg, Canada samt provinsen Quebec. Genom dessa konventioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk folkpension vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet gäller dock andra regler härför. I denna har dessutom föreskrivits kortare kvali- fikationstid än enligt AFL i vad gäller rätten till folkpension vid bosättning i Sverige.
Även för utländsk medborgare född år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäkningen. Dessa innebär att vid tillämpningen av 30-årsregeln från talet 30 avräknas det antal år före år 1960 för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade. Avräkning får dock ske med högst tio år eller, om den försäkrade är född under något av åren 1915—1923, med högst tio år minskade med ett år för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914.
När det endast finns ett eller två år med pensionspoäng, kan man enligt konventionsbestämmelser lägga samman poäng med försäkringsperioder i det andra landet. Därigenom kan den försäkrade komma upp i tre år och få rätt till ATP. Vid uträkning av pensionens storlek tas däremot inte med år med försäkringsperioder i ett annat land.
Ansökan om pension m.m.
Bestämmelser rörande ansökan om pension finns bl.a. i 16 kap. AFL och 11 och 13 åå lagen (1962:392) om hustrutilllägg och kommunalt bostads- tillägg till folkpension.
Ansökan om pension enligt AFL (folkpension och ATP) eller om hust- rutillägg eller KBT skall enligt kungörelsen (l962:394) med vissa be-
stämmelser rörande ansökan om pension enligt AF L, m.m. göras hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken sökanden är inskriven, eller skulle ha varit inskriven, om han fyllt 16 år. I annat fall skall ansökan göras hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa. När det gäller försäkrad som avses i 1 kap. 3 & andra stycket AFL (utländsk sjöman) skall dock an- sökan göras hos Göteborgs allmänna försäkringskassa.
Ålderspension
Försäkringskassan skall utan ansökan besluta om hel åldersspension till en hos försäkringskassan inskriven pensionsberättigad fr.o.m. den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat (16 kap. 1 & AFL).
Omkring tre månader före 65-årsmånaden skickar försäkringskassan ut ett förhandsbesked. Till detta bifogas en svarsblankett som skall skickas tillbaka i vissa fall, t.ex. om den försäkrade
— är gift och inte bor tillsammans med maken, — bor tillsammans med någon han har varit gift med eller har eller har haft barn med eller — har arbetat utomlands eller har eller har sökt pension! livränta från annat land.
Till den som månaden före 65—årsmånaden har förtidspension/sjukbidrag eller änkepension från folkpensioneringen skickas inget förhandsbesked. Dessa ersättningar räknas om till ålderspension för den som inte har meddelat att han önskar skjuta upp uttaget av ålderspensionen.
Förhandsbesked skickas inte heller till den som har förtida uttag av hel ålderspension. Den som har förtida uttag av halv eller en fjärdedels ålderspension får däremot ett förhandsbesked och pensionen ändras auto- matiskt till hel fr.o.m. 65-årsmånaden. Vill han inte att pensionen ändras måste han meddela försäkringskassan.
Ålderspension kan inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (16 kap. 5 & AFL).
Förtidspension/sj ukbidrag
Den försäkrade kan själv ansöka hos försäkringskassan om förtidspension/- sjukbidrag ( 16 kap. l & AFL). Till ansökan skall enligt RFV:s föreskrifter (RFFS 1977:3) om ansökan om pension bifogas ett läkarutlåtande om hälsotillstånd om inte särskilda skäl finns som ger anledning till annat.
Förtidspension/sjukbidrag beviljas från den tidpunkt den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till pension. Pensionen kan dock inte beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmanaden ( 16 kap. 5 & AF L).
Förtidspension/sjukbidrag kan beviljas utan att den försäkrade har ansökt om pension. Det kan bli aktuellt efter en längre tids sjukskrivning då den försäkrade uppbär sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt AFL. Detsamma gäller då den försäkrade får sjukpenning, ersättning för sjuk- husvård eller livränta enligt LAF eller motsvarande ersättning som betalas
ut enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande (16 kap. 1 5 andra stycket AFL).
När förtidspension/sjukbidrag beviljas utan ansökan utges pensionen fr.o.m. månaden näst efter den då beslut om pension har meddelats.
Efterlevandepension
Den som önskar efterlevandepension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa (16 kap. 1 & AFL).
Efterlevandepension utges fr.o.m. den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, fr.o.m. månaden efter dödsfallsmånaden. Efterlevandepension till vuxen kan inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansöknings- månaden. Barnpension kan däremot betalas ut för tid upp till två år före ansökningsmånaden (16 kap. 5 & AFL).
Hustrutillägg, KBT och SKBT Den som önskar hustrutillägg och KBT skall ansöka om förmånen hos försäkringskassan (16 kap. l & AFL och 13 5 lagen / 1962:392/ om hust- rutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension).
Hustrutillägg och KBT får inte utges för längre tid tillbaka än tre måna- der före ansökningsmånaden (13 5 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och 16 kap. 5 & AFL).
Frågor om förmåner enligt lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension prövas utan ansökan av den försäkrings— kassa, hos vilken den pensionsberättigade är inskriven.
Handikappersättning och vårdbidrag
Den som önskar handikappersättning eller vårdbidrag skall göra ansökan hos försäkringskassan. Enligt kungörelsen med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt AFL skall läkarutlåtande om den försäkrades (handikappersättning) resp. barnets (vårdbidrag) hälsotillstånd bifogas ansökan, om inte särskilda skäl ger anledning till annat.
Handikappersättning och vårdbidrag utges fr.o.m. den månad varunder den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till resp. förmån. Handikappersättning får inte utges för längre tid tillbaka än två år och, i fråga om vårdbidrag, tre månader före ansökningsmånaden (16 kap. 5 & AFL).
Minskning av pension för förfluten tid I 16 kap. 5 5 och 17 kap. 1 & AFL finns bestämmelser om sammanträffan- de av förmåner m.m.
Folkpension för en gift pensionär, vars make inte uppbär folkpension är högre än om maken också uppbär folkpension. När folkpension skall betalas ut för förfluten tid till någon vars make för samma tid har fått
pension med det högre beloppet skall utbetalningen minskas. Minskning skall göras med vad den först pensionerade maken har fått för mycket. Vad som avses med gift resp. ogift pensionsberättigad, se avsnittet X.4 Ålderspension.
Betalas barnpension ut för förfluten tid och har bamtillägg eller bidrags- förskott för barnet betalats ut för samma tid skall barnpensionen minskas.
Betalas barnpension från ATP ut för förfluten tid och har efterlevande- pension till vuxen från ATP för samma tid betalats ut med för högt belopp skall barnpensionen minskas.
Har en ersättning enligt AFL eller enligt en annan författning betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en erkänd arbetslöshetskassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt AFL för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samti- digt. Avräkningen skall därvid ske månadsvis.
Vid utbetalning av pension för förfluten tid skall avdrag göras för socialbidrag enligt 6 & socialtjänstlagen (1980:620) om den pensionsbe- rättigade för samma tid i väsentlig mån har fått sin försörjning genom sådant bidrag.
Samordning med yrkesskadelivränta
Bestämmelser om samordning med yrkesskadelivränta finns i 17 kap. 2 (j AFL.
Har pensionsberättigad på grund av obligatorisk försäkring rätt till yrkesskadelivränta och bestäms livräntan av eller betalas den ut av RFV, skall enligt 17 kap. 2 & AFL pensionen minskas (samordnas) med livrän- tan. Detsamma gäller för livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesska- deförsäkring.
Folkpension och ATP i form av ålders-, förtids- och efterlevandepension minskas med tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som den pensions— berättigade har rätt till.
Egenlivränta minskar först ATP, därefter PTS och sist folkpensionens huvudförmån. För att livräntan skall minska ATP krävs att den pensions- berättigade hade pensionspoäng för minst ett år före det år då skadan inträffade. Kan livräntan inte samordnas med ATP görs minskningen direkt på folkpensionsförmånema.
Efterlevandelivränta enligt YFL samordnas inte med ATP i form av ålderspension eller förtidspension. Däremot samordnas den med ATP i form av efterlevandepension. Endast folkpensionsförmånema minskas i samma turordning som vid egenlivränta ovan. Efterlevandelivränta, som någon uppbär i egenskap av förälder till den avlidne, samordnas enligt praxis inte med allmän pension.
Härutöver finns vissa bestämmelser om garantibelopp. Folkpension i form av förtidspension eller barnpension skall alltid betalas ut med minst
en fjärdedel och ålderspension med minst tre fjärdedelar av det belopp som annars skulle ha betalats ut.
Avgifter för pensionärer vid sjukhusvård
Enligt 2 kap. 12 & AFL skall försäkringskassan ta ut en avgift för varje dag då en pensionsberättigad som är bosatt i Sverige får sjukhusvård på grund av sjukdom. Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension. Den som uppbär helt sjukbidrag jämställs med den som uppbär hel förtidspension. Vårdgivaren lämnar underrättelse till försäkringskassan om den pensionsberättigades in- och utskrivningsdag samt om permissioner.
Avgifterna beräknas på pensionsförmånema vid vårdtillfället. Därvid beaktas ålderspension, förtidspension och omställningspension enligt AF L (folk- och tilläggspension), änkepension enligt äldre lagstiftning, PTS och särskilt pensionstillägg. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av dessa förmåner räknade per dag, dock högst 65 kronor för varje vårddag, och den tas ut genom avdrag vid pensionsutbetalningen. Avgiften tillfaller den allmänna försäkringen.
I avgiftssystemet finns möjlighet till avgiftsnedsättning. Enligt 2 kap. 12 a & AF L får försäkringskassan besluta om befrielse helt eller delvis från avgiften, om det finns särskilda skäl med hänsyn till den pensionsbe- rättigades ekonomiska förhållanden och behov av medel till bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser. För att få befrielse helt eller delvis från avgift skall den pensionsberättigade ansöka om det hos försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den månad då avdraget gjordes.
Indragning, nedsättning och återbelalningsskyldighet m.m. av pension
I 20 kap. 3 5 AFL anges att ersättning enligt AFL må dras in eller skäli— gen nedsättas bl.a. om den försäkrade vägrar att underkasta sig under- sökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller annars gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt. Detsamma gäller den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning. Den som vägrar att genomgå viss rehabiliteringsåtgärd kan även helt eller delvis förvägras förtidspension under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 & AFL.
Enligt 20 kap. 4 5 AFL skall den som genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp återbetala vad som utbetalats för mycket. Det gäller även den som annars obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och skäligen bort inse detta. Återbetalningsskyldighet skall om anledning föreligger helt eller delvis efterges. Vad som skall återbetals får avräknas vid senare utbetalning.
1.8 Delpension
Bestämmelser om delpension finns i lagen (1979:84) om delpensions- försäkring.
Förvärvsarbetande i åldern 60—64 år har möjlighet att minska arbetsinsat— sen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen.
Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och som under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen (l973z370) om arbetslöshetsförsäkring. Tid då sökanden har varit hindrad att arbeta av anledning som sägs i den lagen eller i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd inräknas inte vid bestämman- det av ramtiden. Som arbetshinder räknas även arbetslöshet vid vilken ersättning har utbetalats enligt någon av de nämnda lagarna.
Som förutsättning för att vara försäkrad för delpension gäller dessutom att personen i fråga skall fr.o.m. det år då han fyllde 45 år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodo- räknats pensionsgrundande inkomst för ATP.
Rätt till delpension tillkommer försäkrad som fr.o.m. den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Om förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen inte utförs fortlöpande är den försäkrade berättigad till delpension endast om han under varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet vanliga dagar och inte gör sammanhängande avbrott i förvärvsarbetet under längre tid än en och en halv månad. Därvid bortses från avbrott på grund av semester. Delpen— sion kan utgå längst t.o.m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålder- spension enligt AFL.
Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd eller uppdragstagare gäller att han för att vara berättigad till del- pension måste ha minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.
Delpension utbetalas med belopp som motsvarar 65 % av den försäkra— des pensionsunderlag.
För försäkrad som har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genomsnittli- ga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas med utgångspunkt från pensions- poängen inom ATP för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten till vad som motsvarar den genomsnittliga inkomsten för de återstående tre åren. För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte
enbart som anställd eller uppdragstagare utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskning- en. Överstiger den förvärvsinkomst som den försäkrade efter arbetstids- minskningen kan antas tills vidare ha hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Den tidigare förvärvsin- komsten beräknas enligt samma regler som för andra försäkrade.
Fastställd delpension är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension som den försäkrade är berättigad till från 65 års ålder. Delpensionen räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP.
Den som önskar delpension skall göra en skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven.
Sökanden skall genom intyg eller annan utredning styrka de förhållanden som skall läggas till grund för pension, om inte nödvändiga uppgifter redan finns tillgängliga hos försäkringskassan.
Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Delpension utges fr.o.m. måna- den efter den under vilken arbetstidsminskningen har skett. Om den försäkrade har minskat sin arbetstid redan den första arbetsdagen i en månad utges delpension även för denna månad. Om han däremot börjar sitt deltidsarbete senare under månaden kan han inte få delpension förrän månaden därefter.
1.9 Bilstöd till handikappade
Enligt lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade lämnas statligt bidrag till handikappade och föräldrar till handikappade barn för att anskaffa motorfordon enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.
Frågor om bidrag prövas efter ansökan av den försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven.
Bestämmelser om bilstöd till handikappade finns i förordningen (1988: 890) om bilstöd till handikappade, som trädde i kraft den 1 oktober 1988. Förordningen ersatte då förordningen (1987:410) om bidrag till handikappade för att skaffa motorfordon m.m. Vissa övergångsbestämmel- ser meddelades i den nya förordningen.
Med handikappad avses i förordningen den som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.
Bidrag lämnas för anskaffning av personbil, motorcykel, moped och ändring eller anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon. Om det finns särskilda skäl på grund av handikappets art eller andra omstän- digheter, lämnas bidrag för anskaffning eller ändring av annat motorfor- don än som nämnts ovan eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.
Bidrag lämnas i form av grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpass— ningsbidrag. Grundbidrag och anskaffningsbidrag får inte lämnas för fordon som anskaffats innan beslut om rätt till bidrag har meddelats.
Bidrag lämnas till
1. till handikappad som är under 65 år och som är beroende av bil för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering undervilken han får utbildningsbidrag enligt förordningen ( 1987 : 406) om arbetsmarknadsutbildning eller rehabiliteringsersättning enligt AFL,
2. till handikappad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt AFL, eller
3. till annan handikappad än som avses i 1 eller 2 och som fyllt 18 år men inte 50 år,
4. handikappad förälder med barn under 18 år eller
5. förälder med handikappat barn under förutsättning att föräldern sammanbor med barnet och har behov av ett fordon för förflyttning tillsammans med barnet.
För handikappade under 1 och 2 lämnas bidrag även till den som inte innehar körkort under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna. Till övriga bilstödsberättigade lämnas bidrag under förutsätt- ning att den bidragsberättigade själv skall bruka bilen som förare. Med förälder likställs den, med vilken föräldern är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Enligt förordningen får nytt grund- och anskaffningsbidrag lämnas endast om minst sju år har förflutit sedan beslut fattades om rätt till bidrag. Om det finns skäl från trafrksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt får dock bidrag ges tidigare. Bidragen är enligt kommunalskattelagen i regel skattefria.
Enligt förordningen styrs grundbidragets storlek dels av vilken grupp den sökande tillhör, dels av vilket fordon den sökande har för avsikt att förvärva. Vid t.ex. köp av bil är grundbidraget för de grupper som nämnts under punkterna 1—3 ovan högst 60 000 kr och för övriga bilstödsbe— rättigade enligt punkterna 4—5 är bidraget 30 000 kr.
Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kr. Det är inkomstprövat och lämnas till den som har en lägre årlig bruttoinkomst än 88 000 kr. Bidraget trappas ned enligt särskilda regler för att helt upphöra vid en årlig bruttoinkomst av 160 000 kr. För föräldrar som har rätt till bilstöd sammanräknas föräldrarnas bruttoinkomster om båda sammanbor med barnet.
Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans överstiga bilens anskaffningskostnad med högst 35 000 kr.
Anpassningsbidrag lämnas för kostnader i samband med att fordonet förses med olika specialutrustningar som kompenserar funktionsnedsätt- ningen.
I förordningen finns bl.a. bestämmelser om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden och återbetalningsskyldighet av vad som har utbe— talats för mycket i bidrag.
1.10 Frivillig pensionsförsäkring
22 kap. AFL, som innehöll bestämmelser om frivillig pensionsförsäkring, upphörde att gälla vid utgången av år 1980 (prop. 1979/80: 128, SfU 16, rskr. 299, SFS 180z315). Iövergångsbestämmelserna till upphörandet av detta kapitel uttalades, att de tidigare bestämmelserna om frivillig pen— sionsförsäkring fortfarande skall gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980. Den frivilliga pensionsförsäk- ringen, som tecknades hos Riksförsäkringsverket, utgjorde ett komplement till den obligatoriska pensionen (folkpension, PTS och ATP). Närmare bestämmelser om den frivilliga pensionsförsäkringen fanns i förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos RFV.
2 Ersättning vid arbetsskada/yrkesskada
2.1 Ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
Lagen ( 1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.
Arbetsskadeskyddet enligt LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egna företagare. Beträffande de båda sistnämnda kategorierna förutsätts dock att den skadade var bosatt i Sverige. LAF gäller även vid arbete som en arbetstagare utför utom- lands, om arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket.
I 2—4 55 förordningen ( 1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd finns bestämmelser om arbetsskadeförsäkring vid utbildning. Arbetsskadeförsäkringen gäller för den som deltar i arbetsmar- knadsutbildning, är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut, deltar i vidgad arbetsprövning efter beslut av länsarbetsnämnden eller genomgår arbets- prövning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkringskassa. Försäkringen omfattar dessutom vissa studerandegrupper. Dessa omfattas endast under moment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid för- värvsarbete.
Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden stod i nära samaband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler.
Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det.
Skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då
skadan visade sig. Detta innebär att LAF gäller i fråga om arbetssjukdom som har uppstått till följd av en inverkan som har skett före den 1 juli 1977 om sjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt.
Den som drabbas av arbetsskada skall i princip försättas i samma situa- tion som om skadan inte hade inträffat. För skada som inträffat före den 1 januari 1992 ersätter arbetsskadeförsäkringen inkomstförlust för skada och sjukdomar som uppkommit i arbetet om dessa varat längre än 90 dagar. Under de första 90 dagarna efter det att skadan inträffade, den s.k. samordningstiden, svarar sjukförsäkringen inom AFL i princip för ersätt- ningar till den skadade. För skada som inträffat fr.o.m. den 1 januari 1992 är samordningstiden 180 dagar. Under samordningstiden har den försäkra- de rätt till ersättning från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall i form av sjuklön enligt lagen (1991 : 1047) om sjuklön och för tid därefter från den allmänna försäkringen i form av sjukpenning. Den som inte är sjukförsäkrad har dock rätt till förmåner även under samord- ningstiden som om han varit försäkrad enligt LAF . Under denna tid ersätter arbetsskadeförsäkringen dessutom nödvändiga kostnader för sj uk- vård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel i den mån dessa kostnader inte ersätts enligt AFL.
Efter samordningstidensslutersätterarbetsskadeförsäkringennödvändiga kostnader för bl.a. läkarvård, tandvård, sjukvårdandebehandling, sjukhus- vård, läkemedel och särskilda hjälpmedel.
Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av en arbetsskada med minst en femtonde] har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den inkomst den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den inkomst han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter inkomstförlust upp till 7,5 basbelopp. Inkomstbort- fall som för år understiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till livränta.
Som underlag för beräkning av livränta läggs i princip den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livränta skall utges eller, om han inte var sjukpenningförsäkrad, den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst. Skall livränta börja utges först sedan avsevärd tid har förflutit efter den skadliga inverkan i arbetet får underlaget bestämmas med ledning av annan högre förvärvsinkomst än den sjukpenninggrundande inkomsten om särskilda skäl talar för det.
För försäkrad som inte har fyllt 25 år när skadan inträffade gäller särskilda regler för beräkning av livränteunderlaget, vilka tar sikte på den försäkrades sannolika framtida inkomst om inte skadan inträffat. Reglerna innebär att en uppräkning av underlaget görs för den försäkrade vid 18, 21 och 25 års ålder. Uppräkningen bygger på antagande om genomsnitt- slönen för berörda åldersgrupper i den försäkrades yrke.
För försäkrad som genomgår utbildning utgörs livränteunderlaget under beräknad utbildningstid av lägst den inkomst han sannolikt skulle ha fått om han vid tiden då skadan inträffade hade avbrutit studierna och börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningens slut utgörs underlaget av lägst
den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått om skadan inte hade inträffat.
Är en försäkrad som har rätt till livränta samtidigt berättigad till förtids- pension eller efterlevandepension enligt AF L med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. En livränta kan tidsbegränsas eller utges tills vidare. Livräntan utges i princip längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Har en försäkrad avlidit till följd av en arbetsskada utges begravnings- hjälp med ett belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet vid tiden för dödsfallet.
Om en försäkrad avlider till följd av en arbetsskada kan livränta utges till barn, efterlevande make samt till med make jämställd man eller kvin— na. Vid dödsfall till följd av skada som inträffat före den 1 januari 1990 gäller äldre regler.
Ersättning lämnas i form av bamlivränta, omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta under förutsättningar som är likartade med reglerna för efterlevandepension från folkpensioneringen.
Livränta till efterlevande beräknas på grundval av ett ersättningsunderlag som i princip motsvarar den avlidnes årsinkomst. Ersättningsunderlaget är begränsat till 7,5 basbelopp. Livränta till barn är 40 % av ersättnings- underlaget. Finns flera barn ökas procenttalet med 20 för varje barn. Det sammanlagda beloppet delas sedan lika mellan barnen. Livränta till barn utges t.o.m. den månad barnet fyller 18 år. Vid studier kan livränta utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Efterlevande make har rätt till omställningslivränta under tolv månader från dödsfallet. Omställningslivräntan förlängs för den som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år. Rätt till sär- skild efterlevandelivränta har den vars möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete är nedsatt med minst hälften på grund av arbetsmarknads- mässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan jämförlig omständighet. Nedsätt- ningen skall ha bestått alltsedan makens död och får inte endast vara kortvarig. Omställningslivräntaoch särskildefterlevandelivräntautges med 20 % av ersättningsunderlaget när den avlidne även efterlämnar barn som är berättigat till livränta, i annat fall med 45 %.
Livränta kan även betalas ut till frånskild kvinna om den avlidne betalt underhåll och till förälder om den avlidne stått för en del av försörjningen.
Anmälan om arbetsskada skall enligt LAF göras till den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han hade fyllt 16 år. Är den skadade inte inskriven och skulle han inte ha varit det skall anmälan göras till försäkringskassan i den ort där skadan har inträffat eller visat sig. Kan det inte avgöras till vilken försäkrings- kassa ärendet hör, skall anmälan göras till Stockholms läns eller, när det gäller sjömän, till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Även i andra fall får anmälan, när det gäller sjöman, alltid göras till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Den försäkringskassa till vilken anmälan skall göras skall så snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut.
Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att bestämma ersättningen.
2.2 Ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd
Bestämmelser om ersättning från staten för skada ådragen under tjänste- pliktig verksamhet m.m. har sammanförts i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1977 och den ersatte då tre tidigare författningar på området, se avsnittet X. 12.5 Äldre bestämmelser om skador på värnpliktiga m.fl. Den skyddade personkret- sen omfattar bl.a. den som fullgör värnplikts— eller civilförsvarstjänst- göring och den som deltar i räddningstjänst. Lagen omfattar också den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 5 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 5 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Personskadeskyddet inträder när den första färden påbörjas till verksam- het eller intagning som avses i LSP och gäller till dess den sista färden från verksamheten eller intagningen avslutades (skyddstid).
Alla skador, såväl olycksfall som sjukdomar som inträffar under skydd- stiden, kan grunda rätt till ersättning. Skyddet gäller i viss utsträckning även under fritid och annan ledighet. Omfattas en skada även av LAF skall ersättning enligt LSP utges endast i den mån ersättningen därigenom blir högre. Enligt LSP utges ersättning vid sjukdom, bestående nedsätt- ning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF i huvudsak tillämpliga.
2.3 Krigsskadeersåttning till sjömän
Bestämmelser om ersättning från staten vid personskada som sjöman ådrager sig utomlands till följd av olycksfall på grund av krigshändelse regleras i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1977 och den ersatte då tre tidigare författningar på området, se avsnittet X. 12.5 Äldre bestämmelser om skador på väm- pliktiga m.fl.
Lagen gäller för sjömän som omfattas av LAF och som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282). Med sjöman jämställs annan arbetstagare som följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning, t.ex. resereparatörer. Lagen gäller inte den som har rätt till ersättning enligt LAF eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.
Skyddet gäller när en sjöman
— är på resa till ort där han skall tillträda tjänstgöring på fartyg eller — under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på ort där fartyget ligger eller — efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på hemresa eller
— efter aVSlutad tjänstgöring på svenskt fartyg är på hemresa.
Ersättning utgår med tillämpning av bestämmelserna i LAF. Den skadade har utöver livränta rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet. Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen sex gånger det basbelopp som gällde vid början av det år då skadan inträffade. Göteborgs allmänna försäkringskassa beslutar om ersättning enligt lagen.
2.4 Ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) gäller fortfarande för skada som inträffat före den 1 juli 1977. Lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och lagen (1929zl3l) om försäkring för vissa yrkessjukdomar tillämpas fortfarande i fråga om skada som inträffat före den 1 januari 1955 och i fråga om skada till följd av annat än olycksfall vilken visade sig senare, om den försäkrade inte efter den 31 december 1954 hade varit utsatt för sådan inverkan som orsakat skadan. 1916 års lag föregicks i sin tur av lagen (1901:39 s. 1) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
Försäkringen enligt YFL var dels obligatorisk, dels frivillig. Den obliga- toriska försäkringen omfattade i princip alla arbetstagare. I den mån regeringen föreskrev det jämställdes elever under yrkesutbildning med arbetstagare. I en till kungörelsen (1954z715) angående tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring å vissa elever m.fl. fogad förteckning angavs de skolor, utbildningslinjer och kurser där eleverna ansågs löpa viss risk att komma till skada och därför skulle omfattas av YFL. Arbets- givares make var undantagen från den obligatoriska försäkringen. Undan- tagna var också arbetstagare som var i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag med arbetsgivaren eller hans make och som varaktigt levde i hushållsgemenskap med arbetsgivaren och dessutom hade en årsinkomst som understeg 1 800 kronor. Regeringen kunde vidare undanta vissa arbetstagare som var anställda hos staten eller kommun samt meddela från YFL awikande föreskrifter beträffande vissa andra arbetstagare.
Med yrkesskada förstods i första hand kroppskada till följd av olycksfall i arbetet. Med kroppsskada jämställdes skada på protes e.d. Vissa åkom- mor på grund av skadlig inverkan under kort tid ansågs alltid ha uppstått genom olycksfall. Till olycksfall i arbetet hänfördes även olycksfall vid färd till eller från arbetet. Som yrkesskada räknades vidare skada som hade orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ämne eller strålande energi eller, i den mån regeringen föreskrev det, genom inverkan av vissa rörelser, tryck, skakningar, vibrationer, buller eller smitta. Med yrkesskada förstods också s.k. yrkessjukdomar. Vilka sjukdomar som skulle anses som yrkessjukdomar framgick av kungörelsen (1954z644) med föreskrifter enligt 6 5 första stycket c) lagen om yrkesskadeförsäkring. Enligt YFL skulle orsakssamband anses föreligga mellan skada och olycksfall eller annan inverkan i arbetet, om inte betydligt starkare skäl talade mot det. Yrkesskada till följd av annat än olycksfall ansågs ha inträffat den dag skadan visade sig.
Den yrkesskadade är berättigad till sjukvårdsersättning samt, om arbets-
förmågan har blivit nedsatt, sjukpenning vid sjukdom och livränta vid invaliditet. Vid dödsfall utgår begravningshjälp och livränta till efter- levande.
I fråga om ersättning vid sjukdom är yrkesskadeförsäkringen samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att yrkesskadad som om- fattas av sjukförsäkringen i allmänhet får vanlig sjukvårdsersättning och sjukpenning enligt AF L under de första 90 dagarna, den s.k. samordnings- tiden. Om den skadade under samordningstiden inte är sjukpenningför- säkrad eller ens sjukförsäkrad, utgår i stället ersättning från yrkesskadeför- säkringen enligt samma grunder som gäller inom sjukförsäkringen. Iden mån inte sjukförsäkringen har trätt in ersätts även nödvändiga kostnader under samordningstiden för sjukvård utom riket, tandvård, hjälpmedel och viss särskild vård, allt inkl. resekostnader.
Efter samordningstidens slut svarar yrkesskadeförsäkringen helt för ersättningen. Försäkringen ersätter då bl.a. nödvändiga kostnader för läkar-, tand- och sjukhusvård, läkemedel, sjukgymnastik e.d. , hjälpmedel samt resor.
Storleken av sjukpenning efter samordningstiden och livränta är beroende av dels den skadades årliga arbetsförtjänst, dels nedsättningen av arbets— förmågan. Med årlig arbetsförtjänst avses i princip den skadades årliga inkomst av förvärvsarbete när skadan inträffade, dock lägst 1 800 kronor och högst vad som motsvarade fem basbelopp. Nedsättningen av arbetsför- mågan skulle bedömas med hänsyn till såväl skadans beskaffenhet som dess inverkan på den skadades allmänna förmåga att skaffa sig förvärvsin- komst och hans förrnåga att utöva sitt yrke. Även förutvarande skada eller lyte samt omskolning e.d. med anledning av den aktuella skadan har betydelse för skaderegleringen.
Medför yrkesskada nedsättning i den försäkrades arbetsförmåga även sedan det akuta sjukdomstillståndet har upphört, utges livränta, om ned- sättningen uppgår till minst 10 %. Livräntan beräknas på ett ersättnings- underlag som i inkomstlägen upp till två gånger basbeloppet vid skadeårets början motsvarar den skadades årliga arbetsförtjänst men i högre inkomst- lägen avtrappas. Har den skadade förlorat sin arbetsförmåga, utgör livrän- tan 11/12 av ersättningsunderlaget. Är arbetsförmågan endast nedsatt, utges i princip en livränta som svarar mot nedsättningsgraden. Vid sjuk- domsrecidiv utges sjukpenning utöver livräntan. Totalbeloppet av sjuk- penning och livränta får dock inte överstiga maximal sjukpenning enligt AFL. När den skadade blir ålderspensionär sätts livräntan ned med 1/4. Fastställd livränta får efter ansökan helt eller delvis bytas ut mot kapital- belopp, om skäl föreligger till det.
Yrkesskadad som under längre tid inte kan klara sig själv kan få sin sjukpenning eller livränta förstärkt med vårdbidrag på högst 5 kronor per dag resp. 1 800 kronor per år. Från yrkesskadeförsäkringen kan vidare utges skälig ersättning, motsvarande högst hel sjukpenning, till den som avstår från förvärvsarbete i syfte att förebygga att yrkesskada uppstår, återuppstår eller förvärras.
Vid dödsfall till följd av yrkesskada utgår begravningshjälp med 20 % av basbeloppet vid årets början och livräntor till den försäkrades efter—
levande. Efterlevanderänta utges till änka samt under vissa förutsättningar till ogift kvinna som levde samman med den försäkrade, fästmö, änkling, frånskild make, barn och förälder. Efterlevandelivräntan utgår med belopp som motsvarar viss andel av den försäkrades årliga arbetsförtjänst.
Samtliga livräntor enligt bl.a. YFL är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet. Huvudbestämmelsema härom finns i lagen ( 1967 : 9 1 9) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. I detta sammanhang borde vidare nämnas lagen (l955:469) angående omreglering av vissa ersätt- ningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. och lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m.
I YFL föreskrevs att försäkringen äger rum i riksförsäkringsverket och att verket skall besluta om ersättning. Enligt lagen (1973:60) om hand- läggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkrin g m.m. fick regeringen emellertid föreskriva att allmän försäkringskassa i verkets ställe skulle handlägga ärenden angående huvudsakligen sjukpenning och sjukvårdsersättning. Sådana föreskrifter har meddelats genom kungörelsen (1973:185) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen ( 1954: 243) om yrkesskadeförsäk— ring m.m. beträffande skada till följd av olycksfall i arbetet.
2.5 Äldre bestämmelser om skador på värnpliktiga m.fl.
De grundläggande bestämmelserna om ersättning för kroppsskada eller sjukdom som drabbat värnpliktig eller frivillig under militärtjänstgöring fanns tidigarei militärersättningslagen ( 1950: 26 1 ). Bestämrnelsemai lagen anslöt i flera viktiga hänseenden till YFL. Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) trädde i kraft den 1 juli 1977, samtidigt som militärersättningslagen upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.
Enligt förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsska- da, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, som gällde fram till den 1 juli 1977, då förordningen ersattes av LSP, utgick ersättning av statsme— del om någon till följd av olycksfall eller sådan inverkan som enligt YFL ansågs kunna ge upphov till yrkessjukdom drabbats av skada under tjänst- göring i civilförsvaret.
I 19 & brandlagen (1974:80),i dess lydelse t.o.m. den 30 juni 1977, stadgades att den som hade deltagit i räddningstjänst eller i övning med brandstyrka var berättigad till ersättning av statsmedel för kroppsskada som han därvid hade ådragit sig.
Förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m.m. omfattade bl.a. den som var häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller som vårdades på allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Förordningen upphävdes den 1 juli 1977, då LSP trädde i kraft. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträd- andet.
Genom lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl. lämnades
ett skydd som kompletterade YFL:s när det gällde krigsolycksfall för den som tjänstgjorde ombord på fartyg. Krigsförsäkringslagen omfattade även olycksfall som inträffade utom arbetet. Den gällde inte skada till följd av krig, ivilket vårt land var indraget. Lagen upphävdes den 1 juli 1977, då lagen om krigsskadeersättning till sjömän trädde i kraft. Äldre bestämmel- ser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraft- trädandet.
Krigsförsäkringslagen var en fullmaktslag som gällde inom område och tid, som regeringen bestämde. Genom kungörelsen (1954:278) angående tillämpning av lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl. hade förordnats att lagen skulle tillämpas tills vidare inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort där fartyget befann sig.
Lagen fick inte tillämpas på personer som tjänstgjorde ombord på krigsfartyg.
Vid sidan av krigsförsäkringslagen fanns förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m.fl.
Även förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycks— fall, som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare anknöt till krigsförsäk- ringslagen.
Ersättningar för skador under militär- och civilförsvarstjänst, räddnings— tjänst enligt brandlagen, för skador under anstaltsvistelse och enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl., m.m. enligt ovan angivna nu upp- hävda författningar administreras av riksförsäkringsverket.
3 Bidragssystemet 3.1 Allmänt
Som bidragsårenden i detta sammanhang avses allmänt barnbidrag och flerbamstillägg enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, förlängt barnbidrag enligt lagen ( 19 86: 378) om förlängt barnbidrag, bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott, förlängt bidragsförskott enligt lagen (l984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande, särskilt bidrag enligt lagen (1984: 1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn samt bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensam- stående med barn. I överenskommelser, konventioner om social trygghet, som har träffats mellan Sverige och andra länder, finns också bestäm- melser om bidrag. Vi redovisar här de grundläggande bestämmelserna om rätten till de skilda bidragen.
3.2 Allmänna barnbidrag m.m.
Bestämmelser om allmänt barnbidrag och flerbamstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ABBL) och i barnbidragsförord- ningen (l986:386). Bestämmelser om förlängt barnbidrag finns i lagen ( 1986:378) om förlängt barnbidrag (FBBL). För rätt till allmänt barnbidrag, flerbamstillägg och förlängt barnbidrag
krävs i regel att barnet är bosatt i Sverige. När det gäller rätt till allmänt barnbidrag m.m. för ett utländskt barn räcker det inte med att barnet är bosatt i Sverige. Det krävs dessutom att barnet fostras av någon som är bosatt i Sverige eller att barnet eller någon av föräldrarna vistas i Sverige sedan minst sex månader. Detta gäller dock inte för tid då dagbidrag enligt 9 5 lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. lämnas till barnet. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses bosatt här, om ut- landsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Även medföljande barn till den som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år (1 & ABBL och 5 & FBBL).
Genom överenskommelser, konventioner som har träffats mellan Sverige och andra länder kan utländska medborgare få rätt till allmänt barnbidrag m.m. på samma sätt som en svensk medborgare.
Behörig att fatta beslut om allmänt barnbidrag och flerbamstillägg är den försäkringskassa hos vilken bidragsmottagaren är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 & lagen (1962138 1) om allmän försäkring (AF L) (1 a åABBL). Beslut om förlängt barnbidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken den som uppbär bidraget är inskriven (6 & FBBL).
Varken i ABBL eller i FBBL finns någon bestämmelse om bidragsmotta- garens bosättning. I ovannämnda bestämmelser om behörig försäkrings- kassa förutsätts dock genom koppling till inskrivning hos allmän försäk- ringskassa att även bidragsmottagaren skall vara bosatt i Sverige.
Allmänt barnbidrag betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande gäller när rätten till allmänt barnbidrag inträder av annat skäl än födelse. Flerbamstillägg betalas ut fr.o.m. månaden efter den rätten till tillägget uppkommit. Allmänt barnbidrag utges längst t.o.m. det kvartal barnet fyller 16 år, medan flerbamstillägg kan utges längst t.o.m. andra kvartalet det år under vilken den studerande fyller 20 år (2 5 — 2 b & ABBL).
Flerbamstillägg betalas ut till den som får allmänt barnbidrag för tre eller flera barn. (Dock inte till familjehemsförälder eller kommun.) Barn över 16 år som studerar och vars studier ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp får medräknas för flerbamstillägg om
— den studerande bor hemma, — studierna bedrivs på heltid, — studieperioden omfattar minst åtta veckor, — den studerande inte har återbetalningspliktiga studiemedel som prövats oberoende av föräldrarnas ekonomi, eller — den studerande är ogift.
Två föräldrar som stadigvarande bor tillsammans och som båda får barn- bidrag eller har studerande barn över 16 år får räkna samman sina barn
för flerbamtillägg. Förutsättningen är att föräldrarna antingen är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamt barn. Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i ABBL eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbamstillägg (2 a 5 och 2 b & ABBL).
Förlängt barnbidrag utges fr.o.m. kvartalet efter det under vilket barnet har fyllt 16 år när barnet studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning i sameskolan, en riksintematskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 och 2 55 skollagen ( 1985: 1100). Rätt till förlängt barnbidrag har även elever i särskolan eller specialskolan och elever som deltar i motsvarande utbildning i en fristående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn. (1 och 2 55 FBBL)
Förlängt barnbidrag kan även lämnas till en elev vid sådan skola utom- lands som får svenskt statsbidrag under förutsättning att eleven deltar i utbildning som i huvudsak motsvarar den som ges vid grundskolan här i riket (4 & FBBL).
Förlängt barnbidrag lämnas t.o. m. den månad eleven slutför utbildningen eller avbryter studierna (3 % FBBL).
För allmänt barnbidrag och flerbamstillägg gäller att de i regel betalas ut automatiskt utan att någon anmälan eller ansökan behöver göras. När det gäller allmänt barnbidrag leder en födelseavisering i allmänhet auto- matiskt till att utbetalning sker. Detsamma gäller flerbamstillägg om någon uppbär allmänt barnbidrag för två barn tidigare.
När allmänt barnbidrag betalas ut för barn som fyller 16 år under första kvartalet av året, upphör inte bidraget vid kvartalets utgång utan fortsätter t.o.m. juni månad samma år. Fr.o.m. andra kvartalet avser utbetalningen dock förlängt barnbidrag.
Det allmänna barnbidraget är 9 000 kr per barn och år. Det betalas ut med 750 kr per månad (1 & ABBL).
Flerbamstillägg utges med belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet. Fr.o.m. det femte barnet och varje ytterligare barn lämnas flerbamstillägg med 150 % av helt barnbidrag (2 a & ABBL).
Det förlängda barnbidraget utges med 750 kr per barn och månad (1 & FBBL).
I ABBL finns bestämmelser om bidragsmottagare (4 5), om utbetalning av allmänt barnbidrag och flerbamstillägg till annan på framställning av socialnämnd (5 5), om rätt för kommunalt organ att uppbära allmänt barnbidrag och flerbamstillägg (7 5), om återbetalningsskyldighet m.m. (12 5) samt om överlåtelse och utmätning av rätt till allmänt barnbidrag och flerbamstillägg (13 5). I fråga om förlängt barnbidrag tillämpas även ovannämnda bestämmelser i ABBL (8 & FBBL).
Den som inte har fått allmänt barnbidrag m.m. under tid då han har varit berättigad till det har möjlighet att få bidragen retroaktivt, om han hos försäkringskassan gör anspråk på dem före utgången av kalenderåret närmast efter det år som bidragen hänför sig till (11 & ABBL och 8 & FBBL).
Den som inte är nöjd med försäkringskassans beslut i ett ärende rörande
allmänt barnbidrag, flerbamstillägg eller förlängt barnbidrag har samma möjlighet att få beslutet omprövat, ändrat och att överklaga som när det gäller förmåner enligt AFL. Omprövning av beslut i fråga om återbetal- ningsskyldighet av bidrag skall göras av socialförsäkringsnämnd (15 & ABBL och 8 & FBBL).
3.3 Bidragsförskott m.m.
Enligt 7 kap. 2 & föräldrabalken (FB) är en förälder skyldig att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Detsamma gäller om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Underhållsbidragets storlek fastställs genom avtal mellan föräldrarna eller genom dom av allmän domstol. Storleken av underhållsbidraget bestäms med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas förmåga att betala.
Regler om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott (BDFL). Regler om förlängt bidragsförskott finns i lagen ( 1984: 1095) om förlängt bidragsförskott för studerande (FBDFL). I lagen (1984: 1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn (SBAL) finns regler om särskilt bidrag. I förordningen (1984:1 102) om bidragsförskott, förlängt bidrags— förskott för studerande och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn samt i RFV:s kungörelse (RFFS 1985: I) med föreskrifter för verkställigheten av BDFL, FBDFL och SBAL finns föreskrifter om bidragen.
Genom hänvisning i FBDFL och i SBAL till BDFL är vissa regler om bidragsförskott tillämpliga även på förlängt bidragsförskott och särskilt bidrag. Det gäller t.ex. behörig försäkringskassa, underrättelse om beslut, återbetalningsskyldighet, försäkringskassans beslutsförhet, omprövning, ändring och överklagande av beslut m.m.
Den grundläggande förutsättningen för rätt till bidrag är att barnet är bosatt i Sverige. För barn som har utländskt medborgarskap krävs också att barnets vårdnadshavare är bosatt här i landet. Dessutom skall barnet eller vårdnadshavaren ha vistats här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivares räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige (1 5 BDFL, 1 & FBDFL och 1 & SBAL). Enligt den nordiska konventionen (1981 : 1284) om social trygghet har dock nordiska medborgare samma rätt till bidrag som svenska medborgare.
Den förälder i förhållande till vilken bidragsförskott eller förlängt bidragsförskott lämnas kallas underhållsskyldig (1 & BDFL och 3 & FBDFL).
Av BDFL och FBDFL följer att om den underhållsskyldige inte fullgör sin underhållsskyldighet eller betalar ett lågt underhållsbidrag kan barnet få bidragsförskott eller förlängt bidragsförskott. Försäkringskassan övertar då barnets rätt till förskott (15 & BDFL och 12 & FBDFL).
Särskilt bidrag är ett stöd till barn som har adopterats av endast en
person och som är bosatt i riket. SBAL tillämpas dock inte om adoptionen har avsett eget barn eller makes barn eller makes adoptivbarn och inte heller om barnet har rätt till barnpension på grund av bestämmelserna i 20 kap. 2 & fjärde stycket AFL (1 & SBAL).
Behörig att fatta beslut om bidrag är den försäkringskassa hos vilken barnets vårdnadshavare är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 & AFL. Finns inte sådan kassa fattas beslut om bidrag av den kassa hos vilken barnet är inskrivet eller skulle ha varit inskrivet om han uppfyllt nämnda åldersvillkor. Beslut om att minska bidragsförskott enligt 4 a & andra stycket BDFL fattas dock av den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt nämnda åldersvillkor i AF L. Är den underhållsskyldige inte inskriven och skulle han inte heller under angiven förutsättning ha varit inskriven hos försäkringskassan är Stock- holms läns allmänna försäkringskassa behörig att fatta ifrågavarande beslut (5 & BDFL och 12 å FBDFL). Enligt RFV:s föreskrifter RFFS (1987:6) om organisation av de allmänna försäkringskassoma finns där en för alla försäkringskassor gemensam enhet för försäkrings- och bidragsårenden.
Får barnet under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller på annat sätt kost och bostad får bidrag inte betalas ut för den månaden. Detsamma gäller när barnet under hel månad bor i elevhem eller grupp- bostad som avses i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller på huvudmannens bekostnad i familjehem enligt nämnda lag. Dock får bidrag betalas ut för tid då barnet är inackor- derat vid sameskola (8 & BDFL, 12 & FBDFL och 7 & SBAL).
I BDFL finns bestämmelser om förverkande (8 5), om bidragsmottagare, utbetalning till lämplig person eller socialnämnd på framställning av socialnämnd och om utbetalning till myndighet när barnet under den tid som bidraget belöper på i väsentlig mån har fått sin försörjning av myn- digheten (9 5), om återbetalningsskyldighet och kvittning (13 5), om utmätning och överlåtelse av rätt till bidragsförskott (14 å) och om upp- giftsskyldighet för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar (21 5). I fråga om förlängt bidragsförskott och särskilt bidrag tillämpas ovannämnda bestämmelseri BDFL (12 & FBDFL och 7 & SBAL).
Om ett underhållsbidrag är fastställt och bidragsförskott eller förlängt bidragsförskott betalas ut är den försäkringskassa som avses i 15 & BDF L (där den underhållsskyldige är inskriven m.m.) skyldig att återkräva vad den underhållsskyldige skulle ha betalat i underhållsbidrag (17 & BDFL och 12 5 FBDFL).
Försäkringskassa som avses i 15 & BDFL får besluta att återkrav mot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall efterges helt eller delvis. Eftergift får meddelas om det är påkallat av ändring i den under- hållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Eftergift får också i övrigt med- delas om det framstår som skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges personliga förhållanden eller av annan särskild anledning (18 & BDFL och 12 & FBDFL).
Den som inte är nöjd med försäkringskassans beslut i ett ärende rörande
bidrag har samma möjlighet att få beslutet omprövat, ändrat och att överklaga som när det gäller förmåner enligt AF L. Ett ärende om eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott eller förlängt bidragsförskott skall i försäkringskassan avgöras av socialförsäkringsnämnd. Omprövning av beslut i fråga om återbetalningsskyldighet av bidrag skall göras av social— försäkringsnämnd (22 & BDFL, 12 & FBDFL och 7 5 SBAL). Bidragens storlek är för år räknat 40 % av basbeloppet enligt AFL. För år 1992 är beloppet 1 123 kr. (4 & BDFL, 5 & FBDFL och S & SBAL).
Bidragsförskott
Om barnet har endast en förälder som vårdnadshavare lämnas bidrags- förskott till barnet i förhållande till den förälder som inte har vårdnaden, såvida denne inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Om inte någon av föräldrarna är vårdnadshavare, lämnas förskott i förhållande till båda föräldrarna, såvida inte någon av föräldrarna varaktigt bor tillsammans med barnet. Om båda föräldrarna har vårdnaden om barnet gemensamt, men barnet bor varaktigt tillsammans med endast en av dem, lämnas bidragsförskott i förhållande till den andra förälderns (1 & BDFL). Bidragsförskott lämnas inte om
— vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl undanläter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller fader- skap till barnet fastställt,
— det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 5 första stycket BDFL,
— det är uppenbart att den underhållsskyldige på något annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll (2 & BDFL).
Den som önskar få bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan görs av vårdnadshavaren eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Om barnet har beretts vård i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten får ansökan göras även av socialnämnden. Ansökan skall innehålla nödvändi- ga upplysningar för bedömande av barnets rätt till förskott. Om under- hållsbidrag har fastställts för barnet, skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av bidraget fogas vid ansökningen, om dessa handlingar inte på annat sätt är tillgängliga för försäkringskassan (6 & BDFL).
Beslut om bidragsförskott i annat fall än s.k. utfyllnadsbidrag enligt 4 & andra stycket BDFL skall skriftligen delges den underhållsskyldige (7 & BDFL).
Bidragsförskott utges fr.o.m. den månad, varunder rätt därtill inträtt. Förskott kan beviljas retroaktivt för längst tre månader före ansöknings- månaden. Bidragsförskott utges t.o.m. den månad barnet har fyllt 18 år eller rätten till förskott på annat sätt har upphört (3 & BDFL).
Om det finns grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp enligt 4 5 första stycket BDF L samt underhållsbidragets belopp, s.k. utfyllnadsbidrag (4 5 andra stycket BDFL).
Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen under- stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag, lämnas inte bi- dragsförskott med högre belopp än underhållsbidraget (spärregel). Något utfyllnadsbidrag lämnas inte om underhållsbidraget anses uppenbart för lågt enligt spärregeln (4 & sista stycket BDFL).
Enligt 7 kap. 4 5 PB får avdrag för varje helt dygn ske med 1/40 av det månatliga underhållsbidraget som belöper på tiden för barnets vistelse hos den underhållsskyldige om den underhållsskyldige haft barnet hos sig under en sammanhängande period av minst fem hela dygn. Avdraget får göras på underhållsbidrag som hänför sig till en sexmånadersperiod räknat från utgången av den månad då vistelsen upphörde.
Har när underhållsbidrag skall fastställas beaktats att den underhållsskyl- dige i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, minskas bidragsförskottet med belopp som motsvarar den del av underhållsskyldigheten som fullgörs på detta sätt (nettometoden). Har den underhållsskyldige rätt till avdrag på underhållsbidraget enligt 7 kap. 4 & FB därför att han har haft barnet hos sig och skall avdraget beaktas enligt 15 & BDFL vid återkrav av bidragsförskott, minskas kommande bidrags— förskott med belopp som skall beaktas vid återkravet, s.k. umgängesav— drag (4 a 5 BDFL).
Har den underhållsskyldige rätt till umgängesavdrag skall han, för att avdraget skall kunna beaktas vid återkrav av bidragsförskott enligt 15 5 första stycket BDFL, anmäla detta till försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Den under- hållsskyldige skall genom intyg av den andre föräldern eller, om sådant intyg inte kan fås, på annat sätt styrka att han har haft barnet hos sig under den tid som avdraget avser (15 å andra stycket BDFL).
Det åliger försäkringskassan att besluta om indragning av bidragsförskot- tet när förutsättningen för att ge ut förskottet inte längre föreligger. Särskilt beslut behövs dock inte fattas av kassan när bidragsförskottet skall upphöra på grund av att barnet har fyllt 18 år eller avlidit. Kassan skall även besluta om nedsättning av förskottet, när bestämmelserna i BDFL föranleder till det (11 & BDFL).
Vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare och den som i annat fall uppbär bidragsförskott för barnet är skyldiga att ofördröjligen till försäkringskassan anmäla sådan omständighet som kan påverka rätten till och storleken av förskottet (12 & BDFL).
Förlängt bidragsförskott
Förlängt bidragsförskott lämnas för barn som går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år så länge barnet bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt FBBL eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973 : 349). Studier som omfattar
kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier medför dock inte rätt till förlängt bidragsförskott. Detsamma gäller studier för vilka barnet uppbär återbetalningspliktiga studiemedel oberoende av föräldrarnas ekonomi enligt 3 kap. 12 ätredje stycket studiestödslagen. Förlängt bidragsförskott utges fr.o.m. månaden efter det att barnet har fyllt 18 år och så länge barnet bedriver sådana studier som ger rätt till studiestöd, dock längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år (2 & FBDFL).
Förlängt bidragsförskott lämnas i förhållande till den förälder som barnet inte varaktigt bor tillsammans med, om barnet varaktigt bor tillsammans med den andre föräldern eller med någon som var vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år (3 & FBDFL). Förlängt bidragsförskott lämnas inte om
— faderskapet till barnet inte är fastställt och bidragsförskott enligt BDFL inte har lämnats för den månad då barnet fyllde 18 år.
— barnet uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt,
— det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå enligt 4 och 4 a 55 BDFL,
— det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll,
— barnet har ingått äktenskap (4 & FBDFL).
Förlängt bidragsförskott söks hos försäkringskassan gemensamt av barnet och den förälder som barnet varaktigt bor tillsammans med (6 & FBDFL). Förlängt bidragsförskott kan beviljas retroaktivt för längst tre månader före ansökningsmånaden (2 & FBDFL).
När försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, skall barnet och den förälder som barnet bor tillsammans med skriftligen underrättas om beslutet. Den underhållsskyldige skall skriftligen delges beslutet i annat fall än det som avses i 4 5 andra stycket BDFL (7 & FBDFL).
Förlängt bidragsförskott betalas ut till den förälder eller tidigare vård— nadshavare som barnet varaktigt bor tillsammans med. Sammanbor barnet med två tidigare förordnade förmyndare som utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om barnet tillämpas 9 5 första stycket andra meningen BDFL (8 & FBDFL).
Försäkringskassan skall dra in det förlängda bidrags-förskottet när förutsättningarna för förskottet inte längre föreligger. Särskilt beslut behövs dock inte när förskottet skall upphöra vid juni månads utgång det år barnet fyller 20 år eller på grund av att barnet har avlidit. Kassan skall även sätta ned förskottet när bestämmelserna i FBDFL föranleder det (9 & FBDFL).
Både den som uppbär förlängt bidragsförskott för ett barn och barnet är skyldiga att ofördröjligen till försäkringskassan anmäla sådana omständig- heter som kan påverka rätten till och storleken av förskottet (10 5 F BDFL).
Särskilt bidrag
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem för vård och fostran i syfte att ensam adoptera det, skall vid tillämpningen av SBAL barnet anses som adoptivbarn till denne (2 & SBAL).
Särskilt bidrag lämnas efter ansökan fr.o.m. den månad under vilken bidragsrätten inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Bidraget lämnas t.o.m. den månad under vilken barnet fyller 18 år eller rätten till bidrag annars upphör. Går barnet i skola när det fyller 18 år eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, kan bidraget efter särskild ansökan utges så länge skolgången pågår, dock längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Med skolgång avses de studier som enligt 2 & FBDF L berättigar till förlängt bidragsförskott. Bidrag efter det att barnet har fyllt 18 år lämnas endast om barnet var- aktigt bor tillsammans med adoptivföräldem eller någon som var värd- nadshavare för barnet när det fyllde 18 år. Sådant bidrag söks och uppbärs av den som sammanbor med barnet (3 & SBAL).
Särskilt bidrag enligt SBAL lämnas inte om barnet har ingått äktenskap (4 & SBAL).
Försäkringskassan skall dra in bidraget om förutsättningarna för det inte längre föreligger. Särskilt beslut behövs dock inte när bidraget skall upphöra på grund av att barnet uppnår viss ålder eller har avlidit. Kassan skall även sätta ned bidraget när bestämmelserna i SBAL föranleder det (6 & SBAL).
3.4 Bidrag vid adoption av utländska barn
Enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn (AKBL) lämnas allmänna medel till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av barn. Med utländska barn avses barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när adoptivföräldrama får dem i sin vård (l & AKBL).
Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar som har fått tillstånd av svensk domstol till en adoption. Med svensk domstols tillstånd jämställs beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla häri landet (2 & ABKL).
Som villkor för bidrag gäller att adoptivföräldrama var bosatta här i landet när de fick barnet i sin vård och när adoptionen blev giltig här (3 & ABKL).
För varje barn lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst med 24 000 kronor (4 & AKBL).
Bidrag lämnas endast för barn som inte fyllt tio år när adoptivföräldrama fick det i sin vård. Bidrag lämnas inte om adoptionen avser eget eller makes barn eller makes adoptivbarn (6 & AKBL).
Beslut om bidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken adoptivföräldrama är inskrivna. Är de inskrivna hos olika försäkrings—
kassor fattas beslut av den kassa där adoptivmodem är inskriven (7 & AKBL).
Adoptivföräldrar som önskar få bidrag skall ansöka därom hos försäk— ringskassan inom ett år räknat från den tidpunkt då adoptionen blev giltig här i landet. Är adoptivföräldrama inte ense om annan fördelning tillkom- mer bidraget dem med hälften vardera (8 & AKBL).
I fråga om bidrag tillämpas bl.a. bestämmelserna om återbetalnings- skyldighet, preskription och uppgiftsskyldighet i lagen (1962:381) om allmän försäkring (9 & AKBL).
I förordningen (1988: 1464) om bidrag vid adoption av utländska barn ges föreskrift om bidrag enligt AKBL.
3.5 Särskilt bidrag till ensamstående med barn
Enligt lagen (1992: 148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn lämnas ett särskilt bidrag till en ensamstående förälder som den 1 novem- ber bidragsåret haft hemmavarande barn under 18 år om föräldern varit bosatt i Sverige under någon del av bidragsåret och under större delen av samma år inte bott tillsammans med barnets andra förälder. Med bidragsår förstås det kalenderår som bidraget avser. Bidrag lämnas med 1 800 kr för vartdera av bidragsåren 1991, 1992 och 1993.
4 Dagersättningssystemet
4. 1 Allmänt
Som dagersättning avses enligt förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från de allmänna försäkringskassoma
1 . sjukpenning, rehabiliteringspenning, havandeskapspenning och föräldrapenningfömåner enligt lagen ( 1962: 3 8 1) om allmän försäk— ring (AF L)
2. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare
3. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP)
4. ersättning enligt lagen (1973 : 37 1) om kontant arbetsmarknadsstöd
5. dagpenning enligt vämpliktsförmånsförordningen (1976: 1008), förordningen (1976: 1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga och förordningen (FFS l978z26) om arvode m.m. till motorrepara- tionsledare
6. utbildningsbidrag enligt förordningen (1987:406) om arbetsmar- knadsutbildning i form av dagpenning och särskilt bidrag enligt 23 5 första stycket 6 och 24 5 3
7. ersättning enligt lagen ( 1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
8. ersättning enligt 20 5 lagen (1991:1047) om sjuklön.
Beträffande uppgifter om sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL samt sjukpenning enligt LAF och LSP skall registrering ske 1 lokala sjukförsäkringsregister, se delbetänkandet (SOU 1991: 9) Lokala sjukför- säkringsregister. Även ersättning enligt 20 5 lagen ( 199 1 1047) om sjuklön skall registreras i det lokala Sj ukförsäkringsregistret. När det gäller uppgif- ter om övriga ersättningar enligt förordningen om utbetalning av dagersätt- ningar från de allmänna försäkringskassoma skall registrering ske i socialförsäkringsregistret.
4.2 Sjukpenning m.m. Sjukpenninggrundande inkomst
En förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL är att en person är inskriven hos försäkringskassa. Den som är under 16 år har dock rätt till sjukpenning om det beror på åldersregeln att inskrivning i försäkringskassa inte har skett.
Sjukpenningen beräknas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Olika beräkningssätt kan bli aktuella om SGI-n härrör från inkomst av anställning eller från inkomst av annat förvärvsarbete. Såvitt gäller inkomst av annat förvärvsarbete kan sjukförsäkringen även gälla med karenstid.
SGI-n är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). I 3 kap. 2 och 2 a 55 AFL anges närmare bestämmelser om beräkningen av SGI. Bl. a. anges att vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Beräkningen får 1 vissa fall grundas på den taxerade inkom— sten.
SGI skall enligt 3 kap. 5 & AFL fastställas redan vid inskrivningen av en försäkrad och gäller då med omedelbar verkan. En ändring av SGI-n gäller bl.a. fr.o.m. den första dagen med sjukpenning. SGI-n skall om- prövas av försäkringskassan vid olika tillfällen, och den försäkrade är enligt 6 5 i samma kapitel skyldig att anmäla sådan ändring i sina inkomst- förhållanden eller av sin arbetstid eller andra omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.
I 3 kap. 5 & tredje stycket AFL finns bestämmelser om att SGI-n inte får sänkas i angivna fall. Det gäller då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär studiestöd eller viss annan ersättning eller genomgår särskild utbildning eller undervisning. Detsamma gäller om han är inskri- ven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmark- nadsmyndighet genomgår yrkesutbildning. SGI-n får under vissa förut- sättningar inte heller sänkas 1 samband med graviditet eller under ledighet för vård av barn.
Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1981:5 skall SGI—n 1
dessa fall även anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år. I dessa föreskrifter anges ytterligare grupper som inte skall få sin SGI sänkt utan i stället anpassad efter löneutvecklingen. I huvudsak omfattas de som inte förvärvsarbetar på grund av sjukdom, de som fullgör värnpliktstjänstgöring e.d. , de som är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande, de som avbryter förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd, de som är lediga från sin anställning för studier inom det egna yrkesområdet samt slutligen de som i annat fall bedriver studier inom det egna yrkesområdet, dock för högst ett år.
För den som studerar och har studiestöd eller viss annan ersättning enligt vad som anges i 3 kap. 5 & tredje stycket AF L gäller särskilda bestämmel- ser om sjukpenning. Under utbildningstiden beräknas Sjukpenningen nämligen enbart på grundval av den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids-SGI. Under sommarferiema får sjukpenning dock beräknas enligt den tidigare SGI- n om Sjukpenningen då blir högre.
För vissa sjukpenningförsäkrade skall Sjukpenningen för de första 14 dagamai varje Sjukperiod beräknas som s.k. timsjukpenning. Vid faststäl- lande av SGI-n skall, om SGI-n helt eller delvis är att hänföra till inkomst av anställning, försäkringskassan enligt 3 kap. 2 b & AFL även fastställa den försäkrades årsarbetstid. Årsarbetstiden är det antal timmar för år som den försäkrade kan antas ha tills vidare som ordinarie eller normal arbet- stid. Bestämmelser om schablonberäkning av arbetstid har utfärdats i förordning 1987 : 361 . Riksförsäkringsverket har vidare meddelat föreskrif— ter (RFFS 1987:24) om årsarbetstid m.m.
I 3 kap. 5 a 5 AFL finns även särskilda bestämmelser om beräkning av SGI för den som har tjänstepension i form av ålderspension eller annan därmed jämställd pension före utgången av den månad under vilken han fyller 65 år.
Frivillig sjukpenningförsäkring
Den som är inskriven i försäkringskassa men som inte har en sjukpenning som för kalenderdag uppgår till mer än 60 kr, vilket motsvarar garantini— vån inom föräldraförsäkringen, kan teckna frivillig sj ukpenningförsäkring. Bestämmelser härom finns i 21 kap. AFL och förordningen (1985:733) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa.
Den frivilliga Sjukpenningen eller sjukpenningtillägget får, i förekom- mande fall tillsammans med Sjukpenningen enligt 3 kap. AFL (fr.o.m. den 1 mars 1991 sjukpenningens storlek vid en kompensationsnivå på 90 %), lägst uppgå till 20 kr och högst till 60 kr. Försäkringen kan gälla med karenstid.
Endast den som är under 55 år har rätt att teckna frivillig försäkring. Samma åldersgräns gäller för den som vill förkorta en gällande karenstid.
Frivillig sjukpenningförsäkring beviljas av den försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven.
Sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring m.m.
Enligt 3 kap. 1 & AFL har den som är inskriven hos allmän försäkrings- kassa rätt till sjukpenning enligt vad i övrigt anges i 3 kap. AFL om hans SGI uppgår till minst 6 000 kr. Även den som är under 16 år har rätt till sjukpenning om det beror på åldersregeln att inskrivning i försäkringskassa inte har skett.
Den grundläggande bestämmelserna om rätten till sjukpenning finns i övrigt i 3 kap. 7 & AFL. Enligt detta lagrum utges sjukpenning vid sjuk- dom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärde- del. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört. Sjukpenning utges med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning beroende på graden av nedsättningen av arbetsförmågan. Enligt samma paragraf får försäkrings— kassan när det finns skäl kräva att läkarintyg ges in för att styrka ned- sättningen av arbetsförmågan.
Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1988:2 skall allmän försäkringskassa införskaffa den utredning, som i varje särskilt fall kan anses nödvändig för bedömning av rätten till sjukpenning enligt AFL genom att bl.a. infordra försäkran för sjukpenning. Vidare skall läkarintyg i regel krävas fr.o.m. den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Försäkringskassan får även ålägga en försäkrad att vid framtida sjukdoms- fall förete läkarintyg fr.o.m. första dagen. Åläggandet får gälla under högst tolv månader. Försäkringskassan får även i ett pågående sjukfall begära läkarintyg för tid före den sjunde dagen. Sjukpenning kan utges även om läkarintyg inte företetts, om den försäkrade gör sannolikt att han lidit av sjukdom som avses i 3 kap. 7 & AFL.
Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall enligt 3 kap. 8 & AFL, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförliga arbete.
Vissa försäkrade har inte rätt till eller endast en begränsad rätt till sjukpenning. Bl.a. gäller att den som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension enligt AFLeller uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han började uppbära hel ålderspension inte har rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt AFL får sjukpenning utgå för högst 180 dagar.
Vidare gäller enligt 3 kap. 15 & AFL att sjukpenning inte utges för tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring, vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Sjukpenning utges inte heller för tid då den försäkrade är intagen i sådant hem som avses i 12 & lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 & sagda lag, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller i annat fall av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekost- nad. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt kan dock få sjukpenning vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta. Enligt 3 kap. 15 & AFL får
sjukpenning inte heller utges för tid då den försäkrade vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller som ett led i rehabilite- ringen reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
Sjukpenning utges för närvarande med olika procenttal (kompensations- nivåer) av SGI—n omräknad till dagbelopp (kalenderdags- eller timbe- räkning) beroende på sjukperiodens längd. För de tre första dagarna med sjukpenning utges därvid 65 %, för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden med 80 % och för tid därefter med 90 % av SGI-n. Om den sjuke samtidigt får lön från sin arbetsgivare, eller uppbär s.k. AGS— ersättning (avtalsgruppsjukförsäkring), skall Sjukpenningen i vissa fall minskas. Den som lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder per år skall enligt särskilt beslut av försäkrings- kassan kunna få kompensation med 80 % redan från den första dagen.
För att kunna beräkna Sjukpenningen för de första 14 dagarna av sjuk- perioden (timsjukpenningberäkning) behöver försäkringskassan, förutom uppgift om den försäkrades årsarbetstid, även uppgift om antalet timmar som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Timsjukpenning beräknas inte på den del av SGI-n som härrör från in- komst av annat förvärvsarbete än anställning. Timsjukpenning beräknas inte heller för vissa arbetslösa m.fl. grupper.
Som angivits i föregående avsnitt får vissa studerande under utbildnings- tiden sjukpenning beräknad enbart på grundval av den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids-SGI, medan Sjukpenningen under sommarferiema får beräknas enligt den tidigare SGI-n om Sjukpenningen då blir högre. Sjukpenning beräknad på studietids—SGI beräknas som timsjukpenning även för tid efter de första 14 dagarna av sjukfallet.
Sjukpenning får enligt 3 kap. 14 & AFL inte utges för tid innan anmälan om sjukdomsfall gjorts hos försäkringskassan, om inte hinder förelegat för sjukanmälan eller om annars särskilda skäl föranleder att sjukpenning bör utges. Den som omfattas av arbetsgivarinträde kan göra sjukanmälan till arbetsgivaren som underrättar försäkringskassan härom.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller att en arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. För uppdragstagare och andra personer med inkomst av annat förvärvsar- bete utges även fortsättningsvis sjukpenning redan från sjukperiodens första dag.
Försäkringskassan handlägger och betalar ut även sjukpenning vid arbetsskada/yrkesskada och enligt det statliga personskadeskyddet.
Ersättning för kostnader för sjuklön och s.k. sjuklönegaranti
Ersättning för kostnader får sjuklön enligt 16 och 17 åå lagen (1991 : 1047) om sjuklön samt ersättning enligt 20 & samma lag, s.k. sjuklönegaranti, prövas av allmän försäkringskassa. Dessa bestämmelser innebär i korthet följande.
Enligt 13 5 lagen om sjuklön skall försäkringskassan — efter ansökan av en arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning — kunna besluta att särskilda be- stämmelser skall gälla för en sådan arbetstagare och dennes arbetsgivare. Ett beslut varigenom kassan bifallit en sådan ansökan medför att arbetsta- garen har rätt till sjuklön efter en kompensationsgrad av 90 % också för de tre första dagarna med sjuklön i varje sjuklöneperiod. Ersättning kan enligt 16 & samma lag utges till arbetsgivaren från sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring för kostnader för sjuklön till arbetstagaren till följd av ett beslut enligt 13 5 lagen om sjuklön. Ersättningen betalas ut av försäkringskassan efter ansökan av arbetsgivaren.
Sjuklönegarantin enligt 20 5 lagen om sjuklön gäller vid tvist mellan en arbetstagare och en arbetsgivare om rätt till lön vid sjukdom. Om tvisten gäller huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning eller huruvida ett arbetstagar- förhållande föreligger kan försäkringskassan, efter skriftlig ansökan av arbetstagaren, beslut att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring. Ersättning till arbetstagaren lämnas med skäligt belopp om det finns sannolika skäl för att denne har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav. I den utsträckning som ersättning enligt 20 5 lagen om sjuklön utbetalats inträder försäkringskassan enligt 24 & samma lag i arbetstaga- rens rätt enligt lagen om sjuklön mot arbetsgivaren.
Enligt 17 5 lagen om sjuklön kan en arbetsgivare, vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det för året gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring, försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan mot kostnader för sju- klön. Närmare bestämmelser om försäkringen finns i förordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 5 lagen om sjuklön. Dessa innebär bl.a. att vid beräkning av en arbetsgivares sammanlagda lönekostnader bortses från arbetsgivarens lönekostnader för arbetstagare för vilka beslut enligt 13 5 lagen om sjuklön gäller (arbetsta- gare med omfattande korttidsfrånvaro) samt från ersättning som arbetsgi- varen betalar till försäkringskassan enligt 24 & samma lag.
Handläggningen av de ärenden som nämnts ovan omfattar inte bara frågan om rätten till en förmån utan också frågan om utbetalning av förmånen.
Rehabiliteringsersättning
På rehabiliteringsområdet gäller nya regler fr.o.m. den 1 januari 1992. Bestämmelserna om rehabilitering finns i 22 kap. lagen om allmän försäk- ring. Enligt dessa kan rehabiliteringsersättning betalas ut under tid som försäkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliterings- ersättningen kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning utgör för närvan- de 100 % av SGI.
I 22 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring föreskrivs att försäkringskassan
skall överta arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringsutredningen, om det finns skäl till det. Enligt 22 kap. 5 & samma lag har kassan ansvaret för samordning av och tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliterings- verksamheten enligt lagen.
Försäkringskassans samordning av rehabiliteringsverksamheten går ut på att se till att nödvändiga rehabiliteringsinsatser klarläggs och blir tillgängliga. I ansvaret för samordningen ingår att ge den försäkrade stöd i kontakterna med andra rehabiliteringsansvariga och att verka för att de tar aktiv del i rehabiliteringsarbetet.
Försäkringskassans tillsyn gäller främst att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter att klarlägga de anställdas behov av rehabilitering och att vidta nödvändiga åtgärder. Tillsynen kan avse enskilda redan påbörjade rehabiliteringsärenden. Den kan också gälla fall där fråga uppkommer om huruvida det finns ett behov av utredningar och åtgärder.
Enligt 22 kap. 6 & lagen om allmän försäkring skall försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan, om den försäkrade behöver en rehabilite- ringsåtgärd för vilken rehabiliteringsersättning kan utges. Försäkrings- kassans ansvar upphör inte i och med att planen har upprättats. Försäk- ringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov görs nödvändiga ändringar i den.
4.3 Havandeskapspenning
Enligt 3 kap. 9 5 AFL har en försäkrad kvinna rätt till havandeskapspen- ning, om havandeskapet har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt bestämmelserna i 12 5 lagen ( 1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Havandeskapspen- ning utges med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels havandeskap- spenning beroende på graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får syssel- sättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 & arbetsmi- ljölagen (197721 160), och hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt ovannämnda bestämmelser i lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
När en kvinna har ett fysiskt påfrestande arbete och inte kan bli om— placerad utges havandeskapspenning för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast fr.o.m. den 60:e dagen och längst t.o.m. den 11:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
När en kvinna har blivit avstängd från sitt arbete med stöd av arbetsmi- ljölagen utges havandeskapspenning för varje dag som förbudet gäller, dock längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk— penning enligt 3 kap. 4 & AFL, dvs. 65 % för de tre första dagarna med havandeskapspenning, för tid därefter t.o.m. 90:e dagen med 80 % och för tid därefter med 90 %.
En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall enligt 3 kap. 9 a & AF L göra ansökan därom. Försäkringskassan får påfordra att kvin- nan till stöd för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare och läkarutlåtande.
Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning gäller i fråga om havandeskapspenning med undantag av bestämmelserna om ersättning för merutgifter i 3 kap. 7 a 5 AFL och om karenstid i 3 kap. 11 & AFL. Havandeskapspenning kan därföri regel enligt 3 kap. 14 & AFL inte utges för tid före ansökningsdagen. Havandeskapspenning kan dock utges för tid före ansökan om det mött hinder att göra ansökan eller det annars finns särskilda skäl för att havandeskapspenning bör utges.
Havandeskapspenning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
4.4 Föräldrapenningfönnåner
Bestämmelser om föräldrapenningförmåner finns i 4 kap. AFL.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn, föräldrapenningförmåner. Som villkor gäller dock att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkrings- kassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Villkoret om inskrivning hos försäkrings— kassa eller om försäkring för viss sjukpenning enligt 4 kap. 6 5 andra stycket AFL anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap. 4 & samma lag att villkoret inte har kunnat uppfyllas. Motsvarande gäller om föräldern inte har varit inskriven eller inte varit försäkrad för viss sjuk- penning, men skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållan- den.
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånema föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket. Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrama är bosatta i riket.
Rätt till föräldrapenning, som tidigare nämnts, tillkommer förälder. Med förälder likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivföräldrar och den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller tillfällig föräldrapen- ning likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden samt fosterföräldrar. Av förarbete- na till denna bestämmelse framgår att bestämmelsen avser heterosexuella förhållanden.
Föräldrapenning utges under 450 dagar med anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbams ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 % av förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI) delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibelop- pet. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp på sjukpenningnivån endast om föräldern under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Hel föräldrapenning utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning för dag när föräldern inte för- värvsarbetar. Halv eller fjärdels föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning utges när föräldern förvärvsarbetat högst hälften resp. tre fjärdedelar av normal arbetstid.
Modern har rätt till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning eller besök inom samhällets barnom- sorg, i vilket barnet deltar. Föräldrapenning i samband med föräldraut- bildning kan utges före barnets födelse. En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Modern har dock alltid rätt till föräldrapenning t.o.m. den 29:e dagen efter förlossningsdagen, även om hon inte har barnet i sin vård. Ersätt- ningen utges efter barnets födelse till den av föräldrarna som till huvudsa- kli g del vårdar barnet. Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadsha- vare har rätt till samtliga 450 dagar med föräldrapenning. Ersättnings- dagarna får tas ut längst till dess barnet fyller 8 år eller den senare tid- punkt då barnet har avslutat första skolåret.
Vid flerbamsbörd utgår föräldrapenning för varje barn utöver det första under ytterligare 180 dagar, varav 90 dagar på sjukpenningnivå och 90 dagar på garantinivå.
Inom sj ukpenningförsäkringen finns regler till skydd för en förälder som är helt eller delvis ledig för vård av barn. Särskilda regler finns även till skydd för en gravid kvinna.
Enligt 3 kap. 5 & AFL får SGI:n inte sänkas för en gravid kvinna som slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid tidigast sex månader före barnets faktiska eller beräknade födelse. Enligt samma lagrum gäller vidare att under den tid en förälder är helt eller delvis ledig för vård av barn får förälderns SGI inte sänkas. Det gäller längst till dess barnet fyller ett år. Motsvarande gäller även adoptivföräldrar vid adoption av barn som inte fyllt tio år samt när någon tar emot ett sådant barn i syfte att adoptera det. Då räknas ettårsperioden fr.o.m. den dag föräldrarna får barnet i sin vård. Om kvinnan vid ettårsperiodens utgång är gravid och nedkomsten beräknas ske eller sker inom sex månader får SGI:n inte sänkas enligt den förstnämnda bestämmelsen.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd l989:4 rekommenderat att en förälders SGI inte bör sänkas bl.a. när en förälder från barnets ettårsdag i oavbruten följd är ledig från sitt förvärvsarbete och uppbär hel föräldra- penningförmån. Samma rekommendation gäller för föräldrar som i oav- bruten följd har förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst svarar mot arbetstidens nedsättning. Vid bedömningen om föräldern i oavbruten följd helt eller delvis har varit ledig med föräldrapenning- förmån beaktas inte sådan ledig tid som föräldern normalt har i sitt arbete (t.ex. lördag-söndag). Om förälderns SGl sänks beräknas ändock föräldra- penning enligt en särskild beräkningsgrund fram till dess barnet är två år.
Även i sådant fall finns kompletterande regler om kvinnan åter är gravid.
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 är bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningar— na kan tillfällig föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp äri behov av särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. För att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehovet skall läkarutlåtande inges till försäkringskassan. Kassan får när det finns skäl till det kräva att ett särskilt utlåtande inges för att styrka barnets eller den ordinarie vårda- rens sjukdom eller smitta. Kassan får även kräva att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenning i samband med föräldrautbildning genom särskilt intyg av den som har anordnat utbildningen. För barn under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av SGI:n delad med årsarbetsti- den. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av SGI:n beräknad på samma sätt.
Tillfällig föräldrapenning utges också till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver har en far rätt till tillfällig föräldrapenning under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k. pappadagar.
Föräldrapenning utges med hel, halv eller fjärdedels belopp. Föräldrapenningförmån får inte utges för tid innan anmälan gjorts hos försäkringskassan. Detta gäller dock inte om hinder förelegat för sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör betalas ut.
Föräldrapenningförmåner kan inte betalas ut till båda föräldrarna för samma barn och tid utom vid följande tillfällen. — När föräldrarna tar ut föräldrapenning för att delta i föräldraut- bildning,
— när föräldrarna tar ut föräldrapenning för att besöka den förskole- verksamhet inom samhällets barnomsorg som barnet deltar i,
— när föräldrarna tar ut tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar,
— när fadern tar ut tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption samtidigt som mamman tar ut föräldrapen- ningförmån,
— när föräldrarna tar ut tillfällig föräldrapenning när de följer med ett barn som lider av en allvarlig sjukdom till läkare och
— när föräldrarna som del i behandlingen av ett barn behöver delta i ett läkarbesök eller i någon behandling som läkare har ordinerat.
Föräldrapenningförmåner kan inte betalas ut för samma dag som en förälder uppbär sjukpenning enligt AFL eller lagen om arbetsskadeförsäk- ring (LAF) eller motsvarande ersättning enligt annan författning, t.ex. lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) eller lagen om ersättning och ledighet för närståendevård (NVL).
Föräldrapenningförmåner kan dock betalas ut när de avser annan tid än Sjukpenningen eller den motsvarande ersättningen.
För en person som är under repititions- eller civilförsvarsutbildning gäller att dagpenning inte betalas för dag som han uppbär föräldrapenning- förmån.
Tillfällig föräldrapenning betalas inte ut för tid när föräldern
— fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor,
—- är intagen i hem som avses i 12 5 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
— är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, om inte vårdtillfället inträffar under tid då föräldern får vistas utom anstalt och bereds tillfälle att arbeta,
— i annat fall än som nämns ovan tagits om hand på det allmännas bekostnad eller
— vistas utomlands i annat fall än då vårdtillfållet uppkommer medan föräldern utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verk- samhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller vid föräldraledighet reser utomlands utan försäkringskassans medgivande.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Bestämmelserna i 20 kap. AFL avseende bl.a. provisoriskt beslut, indragning och nedsättning av ersättning, återbetalningsskyldighet, pre- skription, förbud mot utmätning och överlåtelse, uppgiftsskyldighet, undantag från sekretess samt försäkringskassans beslutsförhet, ompröv- ning, ändring och överklagande av beslut tillämpas även på ärenden om föräldrapenningförmåner.
4.5 Ersättning till smittbärare
Bestämmelser om ersättning till smittbärare finns i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
Med en smittbärare förstås den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen eller den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom.
Ersättning till smittbärare utges i form av smittbärarpenning och rese- kostnadsersättning. Frågoromersättning handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma.
En smittbärare har rätt till smittbärarpenning, om han måste avstå från förvärvsarbete på grund av
— beslut enligt smittskyddslagen (1988: 1472) eller livsmedelslagen (197l:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag,
— läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår utan att beslut enligt ovan har fattats men som syftar till att klar- lägga om han är smittad av en samhällsfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller annan skada som kan göra livsme— del som han hanterar otjänligt till människoföda.
Smittbärarpenning utges med ett belopp som motsvarar smittbärarens sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt AFL.
Om smittbäraren inte är sjukpenningförsäkrad enligt AF L och inte heller skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden, bestäms smittbärarpenningen till det belopp Sjukpenningen skulle ha utgjort om den hade beräknats enligt föreskrifterna i AFL. Smittbärarpen- ning enligt nämnda stycke beräknas dock alltid utan hänsyn till föreskrif- temai 3 kap. 10—10 b åå AFL. Som inkomst av anställning fåri fall som avses nu räknas även ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands.
Smittbärarpenning utges med en fjärdedels, halv, tre fjärdedels och helt belopp.
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den ut- sträckning förmånema utges för samma tid, nämligen
— sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt AFL, LAF, LSP eller motsvarande äldre lagstiftning samt rehabiliteringspenning enligt AFL,
— havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt AFL samt ersättning enligt lagen ( 1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
— livränta enligt LAF eller LSP eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,
— ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,
— sjuklön eller annan ersättning enligt lagen om sjuklön.
Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 kap. l 5 lagen (1976:600) om offentlig anställning för tid som avses i 3 5 lagen om ersättning till smittbärare utges smittbärarpenning endast till den del den överstiger inkomsten.
Smittbärarpenningen får sättas ned eller dras in om smittbäraren inte följer förhållningsregler som har getts med stöd av smittskyddslagen eller särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
I fråga om smittbärarpenningen tillämpas även följande föreskrifter i AFL, nämligen
3 kap. 3 5 om ersättning när förtidspension utgår m.m., 3 kap. 4 å 5 om minskning av ersättning, 3 kap. 6 5 om anmälan av inkomstförhållanden m.m., 3 kap. 10 & tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för för- värvsarbete, 3 kap. 15 5 första stycket a)—d) samt andra och tredje styckena om ersätt- ning när värnpliktstjänstgöring fullgörs m.m., 3 kap. 16 5 om arbetsgivarinträde, 3 kap. 17 5 om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpenning tillämpas även föreskrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 åå AFL.
En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i smittskyddsla— gen eller livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Ersättning utges inte till den del ersättning för resan kan utges enligt AFL, LAF, LSP eller motsvarande äldre lagstiftning.
En ansökan om ersättning skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa som anges nedan. Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på beslut enligt smittskyddslagen eller livsmedelslagen eller föreskrift som har meddelats med stöd av sistnämnda lag skall fogas en kopia av beslutet eller ett intyg om beslutets innehåll. Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på läkarundersökning eller hälsokontroll m.m. eller en ansökan om resekostnadsersättning skall fogas ett intyg om den företagna åtgärden.
Frågor om förmåner prövas av den allmänna försäkringskassa hos vilken smittbäraren är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 & AF L. Är smittbäraren inte inskriven och skulle han inte heller under nämnda förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall ärendet handläggas av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde beslut enligt smittskyddslagen eller livsmedelsla— gen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag har fattats. I fall när smittbäraren genomgår läkarundersökning eller hälsokon- troll m.m. skall ärendet handläggas av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde läkarundersökningen, hälsokontrollen, vården, be- handlingen eller den motsvarande åtgärden har skett. Den behöriga försäk- ringskassan får uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.
Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning om den som tagit emot ersättningen genom oriktiga uppgifter eller genom under— låtenhet att fullgöra en uppgifts-eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning har utgetts felaktighet eller med för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har utgetts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl, får kassan medge befrielse helt eller delvis från återbetalningsskyldighet. Vad som skall återbetalas får avräknas vid senare utbetalning. Avdrag på en ersättning enligt lagen om ersättning till smittbärare får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.
Genom hänvisning i lagen om ersättning till smittbärare är vissa regler i AF L tillämplig även på ärenden om ersättning till smittbärare. Det gäller t.ex. Riksförsäkringsverkets tillsyn, provisoriskt beslut, indragning och nedsättning av ersättning, preskription, förbud mot utmätning och överlå- telse, skadestånd, uppgiftsskyldighet, undantag från sekretess och försäk- ringskassans beslutsförhet, omprövning, ändring och överklagande av beslut.
4.6 Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)
Bestämmelser om kontant arbetsmarknadsstöd finns i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). KAS utgör skattepliktig inkomst och det är ATP—grundande.
KAS är ett komplement till arbetslöshetsförsäkringen. Det handhas av länsarbetsnämndema och utbetalning av stödet görs av den allmänna försäkringskassan i vilken sökanden är inskriven.
Rätt till KAS har den som fyllt 20 år och som inte är försäkrad enligt lagen ( 1973:370) om arbetslöshetsförsäkring samt den som fyllt 20 år och som är medlem i en arbetslöshetskassa, men
— som inte uppfyller medlemsvillkoret (12 månaders medlemskap) eller arbetsvillkoret (5 månaders arbete under viss tid) eller
— vars ersättningspen'od upphört sedan han fyllt 60 år. För företagare gäller i regel att verksamheten skall vara avvecklad.
Som allmänna villkor för rätt till KAS gäller vidare att man skall vara arbetslös, vara arbetsför, vara oförhindrad att ta arbete och vara arbets- sökande hos arbetsförmedlingen men inte kunnat få lämpligt arbete.
Härutöver gäller att rätt till KAS föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Härvid tas hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst 75 timmar. Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
Med tid under vilken den arbetslöse skall ha utfört förvärvsarbete (ram— tid) jämställs bl.a. tid då den arbetslöse genomgått arbetsmarknadsut- bildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildnings-
bidrag utgått, fullgjort värnpliktstjänstgöring eller fått föräldrapenning- förmåner enligt AFL —— tillsammans under högst två månader, haft semes- ter eller annars varit ledig av annan anledning än sjukdom, vämplikt— stjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
Vid bestämmde av ramtiden räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av sjukdom m.m.
KAS utgår i form av ett för dag beräknat belopp. Under en kalender- vecka får summa av antalet ersatta och arbetade dagar samt avstängnings- dagar uppgå till högst 5. KAS utgår under längst 150 dagar (ersättnings- period). Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder är ersättningsperioden 450 dagar. Rätten till KAS upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtids- pension eller helt sjukbidrag enligt AFL.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös får, om det fmns särskilda skäl, regeringen eller efter regering— ens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i ersättningsrätten. I förordningen ( 1976: 1067) om kontant arbetsmarknads— stöd föreskrivs att till en sådan stödtagare får KAS lämnas under högst 150 dagar. Denna ersättningsperiod kan dock under vissa förutsättningar förlängas med högst 150 dagar. KAS utges för år 1992 med 198 kr per dag.
4.7 Dagpenning till värnpliktiga m.fl.
Bestämmelserna om handläggning av dagpenning finns i lagen ( 1991: 1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalför— svaret.
Frågor om dagpenning handläggs av den försäkringskassa hos vilken den tjänstgöringsskyldige är inskriven eller, om han inte är inskriven hos en sådan kassa, försäkringskassan på den ort där han påbörjar sin tjänst- göring. Denna kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.
Enligtvämpliktsförmånsförordningen( 1976: 1008)fårvärnpliktigaunder viss tjänstgöring dagpenning.
Med sådan tjänstgöring som berättigar till dagpenning avses annan tjänstgöring än — grundutbildning — repitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning
— utbildning som värnpliktig, utan att vara anställd, ej fullgör enligt värnpliktslagen, till yrkesofficer eller reservofficer.
Dagpenning utges med ett belopp som motsvarar den vämpliktiges sjuk— penning enligt 3 kap. 4 5 p. 3 AFL (dvs. 90 %). Har den värnpliktige inte rätt till sjukpenning eller har Sjukpenningen beräknats utan beaktande av inkomst av annat förvärvsarbete bestäms dagpenningen till det belopp
Sjukpenningen i sådant fall skulle ha uppgått till. Dagpenningen skall alltid bestämmas till lägst 55 kr.
Dagpenning utgår inte för dag för vilken den vämpliktige uppbär ersätt- ning enligt 4 kap. AFL (föräldrapenning). Dagpenning utgår inte heller om den vämpliktige hållit sig undan tjänstgöring, rymt, varit tagen i förvarsarrest, varit anhållen, häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. Blir den vämpliktige inte häktad eller blir han frikänd skall dock innehål- len ersättning utbetalas till honom. Är den vämpliktige frånvarande av annan anledning kan ersättning utges till honom om frånvarotiden kan räknas som tjänsgöring.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma handlägger och utbetalar dagpenning. Underlaget för utbetalning av dagpenning lämnas av vämpliktsverket, eller om vämpliktsverket föreskriver det, av den utbildningsredovisande myndigheten.
Bestämmelserna om återbetalning av ersättning enligt 20 kap. 4 & AFL samt bestämmelserna i 20 kap. 10—13 55 AFL om omprövning, ändring och överklagande av beslut är tillämpliga beträffande dagpenning.
Dagpenning utgår vidare till civilförsvarspliktiga enligt förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga.
Med civilförsvarspliktiga avses följande
— den som fullgör civilförsvarsplikt inom civilförsvarsorgansationen,
— andra som har skrivits in i civilförsvarsorganisationen enligt 17 & tredje stycket civilförsvarslagen (l960:74),
— den som har förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse personligen inställer sig till inskrivning,
— den som har tagits ut enligt förordningen (l989z457) om uttagning av civilförsvarspliktiga till särskilda civila sjukvårdsenheter,
— den som har tagits ut till beredskapspolisman med stöd av 1 5 lagen (l984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänst— göra utanför civilförsvaret.
Dagpenning utgår under tjänstgöring, inskrivning och färd till och från tjänstgörings- eller inskrivningsplatsen, om inte annat anges. Förutsättning är att denna verksamhet uppgått till minst sju timmar under en dag.
Dagpenning utgår inte för dag som den civilförsvarspliktige uppbär sjukpenning eller föräldrapenning enligt AFL.
Dagpenningen handläggs och beräknas på samma sätt som för värnplikti- ga enligt värnpliksförmånsförordningen.
Dagpenning i form av arvode utgår också till motorreparationsledare enligt förordningen (FF S 1978:26) om arvode m.m. till motorreparations- ledare.
Med motorreparationsledare förstås den som är krigsplacerad som reparationsledare inom motorreparationstjänsten.
Motorreparationsledare erhåller arvode med ett visst belopp per dag när han deltar i sådan utbildning eller tjänstgöring som anses nödvändig för att han skall kunna tjänstgöra i krigsbefattning.
Vämpliktsförmånsförordningen är vidare tillämplig på vapenfria tjänste- pliktiga och hälso- sjukvårds- och veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt vid tjänstgöring inom försvarsmakten.
4.8 Utbildningsbidrag
Arbetsmarknadsutbildning ingår i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Den som beviljas arbetsmarknadsutbildning har rätt till utbildningsbidrag. Arbetsmarknadsutbildning skall enligt förordningen ( 1987 : 406) om arbets- marknadsutbildning avse
— yrkesutbildning,
—- allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller
— orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning.
Grundutbildning för vuxna eller grundläggande svenskundervisning för invandrare får inte vara arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning utgörs till största delen av s.k. upphandlad utbildning. Det är länsarbetsnämnden som upphandlar utbildning hos t.ex. AMU—myndighet eller komvux. Dessutom kan platser i det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas. Är utbildningen eftergymnasial får den omfatta högst 40 veckor och skall vara inriktad på sysselsättning i närings- livet. Den får inte vara en del av en längre utbildning. Kompletterande utbildning för invandrare behöver dock inte vara inriktat mot sysselsätt- ning i näringslivet.
Arbetsmarknadsutbildning kan beviljas den som
— är eller riskerar att bli arbetslös, — har fyllt 20 år och — söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Undantag från 20-årsgränsen gäller för handikappade ungdomar. Om det gäller upphandlad utbildning kan också 18—19-åringar få stöd. Dessutom kan upphandlad utbildning beviljas till den som inte är arbetslös, om han eller hon
— utbildas till ett yrke där det egna könet är underrepresenterat, -— saknar yrkesutbildning eller har en kortare eller föråldrad yrkesut- bildning och utbildningen kan ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden, eller — utbildas till ett yrke inom tillverkningsindustrin eller inom vård— och omsorgssektorerna.
För flyktingar och handikappade finns vissa ytterligare möjligheter. Av de tillgängliga platserna för upphandlad arbetsmarknadsutbildning får högst 20 % användas för personer som har en anställning.
Till den som har beviljats arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut lämnas utbildningsbidrag. Utbildningsbidrag
består av dagpenning och särskilt bidrag. Dessutom finns vissa lånemöjlig- heter efter avslutad utbildning.
Dagpenningens storlek varierar beroende på om kursdeltagaren tillhör en arbetslöshetskassa (A-kassa) eller inte. För den som tillhör en A-kassa är dagpenningen lika stor som ersättningen vid arbetslöshet. En högsta och lägsta nivå för utbildningsbidraget fastställs av regeringen. Den som tidigare arbetat deltid har ändå rätt till en dagpenning under studier som motsvarar ersättning vid heltidsarbete.
Dagpenning betalas ut för fem dagar i veckan. Under kortare lov och ledigheter får man behålla stödet, likaså vid ledighet för t.ex. tillfällig vård av barn, uppdrag i elevorganisation, vård av närstående. Vid ledighet på grund av sjukdom är dagpenningen 90 % av den normala dagpenningen, men det har betydelse bara om dagpenningen är lägre än Sjukpenningen. Utbildningsbidrag är skattepliktig och ATP-grundande inkomst. Bidraget är däremot inte sjukpenninggrundande eller semesterlönegrundande.
Utbildningsbidrag kan reduceras för i huvudsak följande förmåner, nämligen pension, sjukpenning enligt 3 kap. 7 & AFL eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning och föräldrapenning enligt nämnda lag, arbetsskadeersättning, livränta och bibehållen lön, t.ex. praktiklön. Dock betalas alltid 10 kr per dag ut. Reducering görs också för vanlig sjukpenning och föräldrapenning och då gäller inte 10-kronors- regeln. Vidare görs samordning med annat studiestöd, så långt detta är känt och med vissa andra förmåner som beviljats för samma tid.
Inkomst vid sidan av studierna eller löneutfyllnad mellan dagpenning och tidigare lön reducerar inte utbildningsbidraget. Inte heller minskas bidraget för t.ex. kommunalt bostadstillägg, vårdbidrag eller handikappersättning.
Utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag avser att i princip täcka merkostnader i samband med utbildningen.
Särskilt bidrag betalas främst ut för
— kursavgifter (avdrag görs om det i kursavgiften ingår kostnader för kost och logi)
— läromedel (gäller bara för reguljär utbildning och för kostnader som översiger 100 kr i månaden)
— dagliga resor (för kostnad som överstiger 100 kr i månaden)
— kostnader för studieresor och korta kurser (resor, traktamente och eventuell övernattningskostnad)
— kostnader vid utbildning på annan ort än hemorten (resor till och från utbildningsorten, hemresor, traktamente).
Efter avslutad utbildning kan kursdeltagaren beviljas ett lån som motsvarar högst 70 % av ett månadsbelopp. Lånet som är räntefritt skall betalas tillbaka inom ett år. Aterbetalningstiden kan emellertid förlängas eller lånet helt eller delvis avskrivas, om det finns särskilda skäl.
Det är normalt arbetsförmedlingen/AMI som beslutar om vem som skall få utbildningsbidrag på delegation från länsarbetsnämnden. Försäkrings-
kassan beräknar och betalar ut bidrag och lån. Kassan prövar också frågor om förskott och särskilt bidrag samt handhar låneverksamheten.
4.9 Ersättning och ledighet för närståendevård
Bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet för närståendevård finns i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (NVL). Genom hänvisning i NVL till AFL är vissa regler i AF L tillämpliga även på ärenden om ersättning och ledighet för närståendevård. Det gäller t.ex. sammanträffande av förmåner, Riksförsäkringsverkets tillsyn, provisoriskt beslut, preskription, förbud mot utmätning och överlåtelse, uppgiftsskyl- dighet samt försäkringskassans beslutsförhet, omprövning- ändring och överklagande av beslut.
Som villkor för rätten till ersättning och ledighet för närståendevård gäller att såväl den sjuke som vårdaren är inskrivna hos allmän försäk- ringskassa och att vården ges i Sverige.
En närstående som vårdar en svårt sj uk person har rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen är i regel lika stor som den sjukpenning som utges per dag under de första 14 dagarna av en sjukperiod, dvs. 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för de första tre dagarna i vårdperioden och 80 % av SGI fr.o.m. den fjärde dagen med ersättning.
Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten. Det innebär att en arbetstagare har rätt till hel ledighet från arbetet under den tid han får hel ersättning och under den tid han får halv resp. tre fjärdedels ersättning rätt till motsvarande förkortning av arbetstiden.
Ersättning för vård av en person får inte utges till flera vårdare för samma tid. Ersättning utges inte när vårdama för samma dag får sjuk- penning, havandeskapspenning, föräldrapenningförmåner eller rehabilite- ringsersättning enligt AFL eller sjukpenning enligt LAF eller får motsva- rande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen om sjuklön.
Vidare gäller att ersättning för närståendevård inte utges för tid då vårdaren fullgör värnpliktstjänstgöring, vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Ersättning för närståendevård utges inte heller för tid då vårdaren är intagen i sådant hem som avses i 12 5 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 & nämnda lag, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller i annat fall av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt kan dock få ersättning för närståendevård som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos den all- männa försäkringskassa där han är inskriven. Denna försäkringskassa prövar ersättningsfrågan. Kassan får dock uppdra åt annan försäkrings— kassa att verkställa prövningen. Till ansökan skall fogas ett utlåtande av
en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift om den vårdades sjukdomstillstånd. Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos försäkringskassan finns utredning om förhållanden avseende den sjukes vård, behandling och sjukdomstillstånd och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.
I ärendet skall framgå att den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge sitt samtycke, skall i stället detta framgå.
Ersättning får inte utges för tid innan ansökan om värden har gjorts hos försäkringskassa, om det inte mött hinder att göra en sådan anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges.
Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om den som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåten- het att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskil- da skäl, får kassan helt eller delvis efterge belopp som skall återbetalas. Vad som skall återbetalas får avräknas vid senare utbetalning.
5 Familj ebidragssystemet 5.1 Allmänt
Som familjebidragsärenden i detta sammanhang avses familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag enligt lagen (1991: 1488) om handläggning av vissa ersättningar till dem som tjänstgör inom totalförsvaret och enligt familjebidragsförordningen (1991:1492).
5.2 Familjebidrag till värnpliktiga m.fl.
Bestämmelsema om handläggning av familjebidrag finns i lagen (1991: 1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.
Frågor om familjebidrag handläggs av den försäkringskassa hos vilken den tjänstgöringsskyldige är inskriven eller, om han inte är inskriven hos en sådan kassa, försäkringskassan på den ort där han påbörjar sin tjänst- göring. Denna kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet (2 5).
Familjebidrag lämnas enligt familjebidragsförordningen (1991:1492) i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravnings- bidrag (1 €)).
Rätt till familjebidrag har
1. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga i samband med grundut- bildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildningen,
2. kvinnor under militär grundutbildning,
3. yrkes- och reservofficersaspiranter för tiden innan de anställs, eller
4. den som tjänstgör vid hemvärnet eller frivilligt tjänstgör inom totalförsvaret, om tjänstgöringen skall pågå minst fyra dagar i följd och inte ger rätt till sådan dagpenning som en värnpliktig får under repetitionsutbildning eller rätt till lön enligt de grunder som gäller för anställd personal (2 5).
Rätt till näringsbidrag har även
— värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga vid annan tjänstgöring än grundutbildning och repetitionsutbildning, i omedelbar an- slutning till grundutbildningen, — den som tjänstgör enligt civilförsvarslagen (l960:74) eller lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret, — den som tjänstgör enligt lagen (198 1 :292) om tjänsteplikt för hälso—
och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., eller
— den som tjänstgör vid hemvärnet eller frivilligt tjänstgör inom totalförsvaret vid annan tjänstgöring än som angetts ovan i 4 (3 5).
Den som enligt ovan har rätt till familjebidrag kallas enligt familj ebidrags- förordningen tjänstepliktig (4 $).
Familjebidrag lämnas fr.o.m. inryckningsdagen t . o . m. utryckningsdagen (tjänstgöringstid/S å).
Om familjepenning eller bostadsbidrag lämnas och tjänstgöringen har pågått minst 180 dagar skall bidrag lämnas för ytterligare 30 dagar efter utryckningsdagen. Om det finns särskilda skäl för det, får bidragen lämnas för högst 30 dagar efter utryckningsdagen även om tjänstgöringen har pågått kortare tid än 180 dagar (17 å).
Näringsbidrag får, om det finns särskilda skäl för det, beviljas även för tid efter utryckningsdagen, dock för högst 30 dagar (22 å).
Bestämmelserna i familjebidragsförordningen om maka gäller också för make och för sambo av samma eller motsatt kön (6 5).
Frågor om barns ålder bedöms efter förhållandena den 1 januari det år den tjänstepliktige påbörjar tjänstgöringen.
Familjepenning Familjepenning lämnas för
1. en tjänstepliktigs barn som är under 18 år och varaktigt bor till- sammans med den tjänstepliktige,
2. en tjänstepliktigs barn som är under 18 år och som inte varaktigt bor tillsammans med den tjänstepliktige, men för vilket denne enligt dom eller avtal är skyldig att betala underhållsbidrag,
3. ett annat barn än den tjänstepliktiges, om barnet är under 18 år och varaktigt bor tillsammans med den tjänstepliktige och hans maka,
4. om tjänstepliktigs maka, om hon vårdar barn som avses i ovan i 1 eller 3,
5. en tjänstepliktigs maka i annat fall än som avses i 4, om det finns synnerliga skäl för det,
6. en tjänstepliktigs frånskilda maka, om den tjänstepliktige enligt dom eller avtal är skyldig att betala underhållsbidrag till henne, eller
7. den som utan att vara maka till den tjänstepliktige vårdar hans barn, om barnet är under 18 år och varakatigt bor tillsammans med den tjänstepliktige (8 5).
Familjepenning beräknas för månad till högst 1 642 kr för barn och till högst 3 285 kr för annan person. Familjepenning för den som tar emot ersättning av den tjänstepliktige för vård av barn som angetts ovan i 7, eller för den som har rätt till underhållsbidrag, får dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp för månad (11 å).
Bostadsbidrag
Bostadsbidrag lämnas för kostnaden för den bostad där den tjänstepliktige bor
1. tillsammans med maka och sådant barn som har rätt till familjepen- ning, 2. tillsammans med föräldrar. om han fram till tjänstgöringens början
haft ekonomisk förmåga att betala och regelbundet betalat för sitt boende samt det med hänsyn till familjens ekonomiska förhållan- den finns behov av bidraget,
3. ensam eller tillsammans med en annan person än maka, sådant barn som har rätt till familjepenning eller föräldrar, om han vid tjänstgöringens början bott på ett sådant sätt i minst tre månader eller om det finns särskilda skäl för det (9 5).
Bostadsbidrag får inte lämnas för mer än en bostad och får, endast om det finns särskilda skäl, lämnas för en annan bostad än den där den tjänste- pliktige är folkbokförd. Om en tjänstepliktig flyttar under tjänstgörings- tiden lämnas bostadsbidrag för högre bostadskostnad än kostnaden för den tidigare bostaden endast om det finns särskilda skäl ( 10 5).
Under den tid som den tjänstepliktige får bostadsbidrag, lämnas ett tillägg med 250 kr per månad. Tillägget lämnas dock inte till en tjänste- pliktig som bor hos föräldrar. Om den tjänstepliktige bor tillsammans med en annan person än maka, barn eller föräldrar lämnas ett halvt tillägg.
I 13—16 55 familjebidragsförordningen fmnsbestämmelseromavräkning av högsta belopp för familjepenning och bostadsbidrag.
Näringsbidrag
Om en tjänstepliktig helt eller delvis har sin försörjning från en näring som drivs av honom eller hans maka, och särskilt avlönad arbetskraft anlitas för att ersätta den tjänstepliktige under hans tjänstgöring, lämnas
näringsbidrag för lönekostnaden. Ett villkor är att kostnaden är skälig och överstiger det genomsnittliga normala diftsöverskott som näringen kan be- räknas lämna under den tjänstepliktiges tjänstgöring. N äringsbidrag lämnas dock endast om det kan antas att förutsättningar finns för fortsatt drift av näringen. Detsamma gäller också om näringen drivs av en juridisk person, i vilken den tjänstepliktige eller hans maka äger aktier eller andelar och över vilken någon av dem eller båda tillsammans huvudsakligen på grund av ägarintresset har ett väsentligt inflytande. För lönekostnader som avser en tjänstepliktigs eller hans makas barn under 16 år, lämnas inte närings- bidrag. Om lönekostnaderna avser den tjänstepliktiges maka, den tj änste- pliktiges eller hans makas barn som fyllt 16 år eller den tjänstepliktiges eller hans makas föräldrar eller syskon, lämnas näringsbidrag endast om det finns särskilda skäl (19 5).
Om en näring som avses ovan inte kan drivas under den tjänstepliktiges tjänstgöring, men det finns förutsättningar för att fortsätta verksamheten efter tjänstgöringen, lämnas näringsbidrag för sådana kostnader under tjänstgöringstiden som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna återupptas (20 å).
Näringsbidrag lämnas med högst 45 000 kr per månad (21 å).
Begravningsbidrag
Om familjepenning har beviljats för maka eller barn med anledning av en tjänstepliktigs tjänstgöring och maken eller barnet avlider under tjänst- göringstiden, lämnas begravningsbidrag. Även om familjepenning inte har beviljats, får begravningsbidraget lämnas, om det behövs. Begravnings- bidrag lämnas med 8 000 kr för en tjänstepliktigs maka och med 4 000 kr för barn (23 5).
Ansökan m.m.
Ansökan om familjebidrag görs av den tjänstepliktige. En ansökan om familjebidrag skall innehålla de upplysningar som är nödvändiga för att bedöma rätten till familjebidrag. Ansökan skall undertecknas av den tjänstepliktige och innehålla en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga och fullständiga (25 å).
Familjebidrag får endast om det finns särskilda skäl lämnas för den tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före den dag då ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.
Skattemyndigheten, Värnpliktsverket och de myndigheter som svarar för en tjänstepliktigs utbildning eller tjänstgöring skall snarast meddela Riks- försäkringsverket och den försäkringskassa som avses i 2 5 lagen om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsva- ret de uppgifter som behövs för bedömning av rätten till familjebidrag (28 å)-
Familjebidrag som skall lämnas för del av månad betalas ut med ett belopp som för dag motsvarar en trettiondel av månadsbeloppet (30 å).
Familjebidrag betalas ut månadsvis till den tjänstepliktige. Om den
tjänstepliktige är skyldig att betala underhållsbidrag och bidragsförskott lämnas för ett barn för vilket familjepenning har beviljats, skall denna familjepenning betalas för den tjänstepliktiges räkning till den behöriga försäkringskassan (31 5).
Enligt anvisningarna till 32 ij 6. kommunalskattelagen (1928z370) är familj ebidrag, vilket annorledes än såsom näringsbidrag utgår till vämplik- tig, inte skattepliktig intäkt.
Statens offentliga utredningar 1993
Kronologisk förteckning
]. Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD 2. Kursplaner för grundskolan. U. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. 5. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar- maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. 7. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. & Löneskillnader och lönediskn'minering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9. Postlag. K. 10. En ny datalag. Ju. ] 1.Socia1försäkringsregister. S.
Statens offentliga utredningar 1993
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet En ny datalag. [10]
Utrikesdepartementet Stymings- och samarbetsformer i biståndet. [1]
Socialdepartementet
Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [5] Socialförsäkringsregister. [11]
Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]
Utbildningsdepartementet
Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.
— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3]
Jordbruksdepartementet
Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6]
Kulturdepartementet
Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8]
