SOU 2021:12

Andra chans för krisande företag – En ny lag om företagsrekonstruktion

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 19 september 2019 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. ta ställning till hur EU:s rekonstruktions- och insolvensdirektiv skulle genomföras i Sverige.

Dåvarande lagmannen, numera hovrättspresidenten, Ylva Norling Jönsson förordnades samma dag till särskild utredare.

Den 24 oktober 2019 förordnades kanslirådet Johan Klefbäck och rättssakkunniga Norah Lind, båda Justitiedepartementet, som sakkunniga i utredningen. Som experter förordnades samma dag advokaten Hans Andersson (Sveriges advokatsamfund), professor emeritus Mikael Möller (Uppsala universitet), juristen Louise Sjödahl (Ackordscentralen), enhetschefen Christina Sundblad (Kronofogdemyndigheten), juristen Eva Wedberg (Bankföreningen), den rättslige experten Micael Zingmark (Skatteverket) och juristen Christer Östlund (Svenskt näringsliv).

Den 13 maj 2020 entledigades Norah Lind från uppdraget som sakkunnig och rättssakkunniga Lina Gruvhagen (Justitiedepartementet) förordnades i hennes ställe.

Dåvarande hovrättsassessorn, numera rådmannen, Andreas Gustafsson har varit sekreterare i utredningen från och med den 1 oktober 2019.

Arbetet har bedrivits i nära samråd med de sakkunniga och experterna. Betänkandet är därför skrivet i vi-form även om det kan förekomma enstaka formuleringar som alla inte understödjer. En expert har avgett särskilt yttrande. Med undantag för vad som framgår där har experterna och de sakkunniga i allt väsentligt ställt sig bakom utredningens överväganden och förslag.

Utredningen, som antagit namnet Rekonstruktionsutredningen, överlämnar härmed betänkandet Andra chans för krisande företag

– En ny lag om företagsrekonstruktion.

Uppdraget är med detta slutfört.

Malmö i mars 2021

Ylva Norling Jönsson

Andreas Gustafsson

Förkortningar

2015 års insolvensförordning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden

Andra tjänstepensionsdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

Dataskyddsförordningen Europaparlamentets och rådets förord-

ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.

Direktivet om förbättrade villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU av den 16 april 2014 om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter.

Ds Departementssamling EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EU Europeiska unionen

Finalitydirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper. FRekL Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion Förordningen om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Förordningen om värdepapperscentraler

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012.

HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen IFFR Institutet för företagsrekonstruktion Krishanteringsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv

2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/ 24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012.

LAS Lagen (1982:80) om anställningsskydd LO Landsorganisationen i Sverige

LOU-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG. NJA Nytt Juridisk Arkiv Prop. Regeringens proposition REKON Rekonstruktörs- & konkursförvaltarkollegiet Rekonstruktions- och insolvensdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132

Solvens II-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet. SOU Statens offentliga utredningar Säkerhetsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet. TCO Tjänstemännens centralorganisation Tillsynsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 UNCITRAL United Nations Commission on International Trade Law Ärendelagen Lagen (1996:242) om domstolsärenden

Sammanfattning

Uppdraget

EU:s rekonstruktions- och insolvensdirektiv syftar bl.a. till att säkerställa att företag med ekonomiska problem har tillgång till effektiva förfaranden för att rekonstruera sin verksamhet.

Vårt uppdrag har i huvudsak gått ut på att analysera hur svensk rätt förhåller sig till reglerna i direktivet och föreslå de ändringar som är nödvändiga eller annars lämpliga för att direktivet ska genomföras i svensk rätt. I vissa delar har uppdraget emellertid gått längre än så. Vi har t.ex. haft i uppdrag att ta ett samlat grepp om reglerna om gäldenärens avtal med utgångspunkt i förslag som lagts fram av tidigare utredningar. Vi har också varit oförhindrade att i mån av tid ta upp frågor om rekonstruktörens skadeståndsansvar och den allmänna förmånsrätten för vissa fordringar som uppkommit under en rekonstruktion.

En nationell rådgivningstjänst för företag i kris

Reglerna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet bygger i stor utsträckning på den allmänt vedertagna tanken att ett företag med ekonomiska problem har betydligt bättre förutsättningar att vända den negativa utvecklingen om det tidigt vidtar åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Detta är tydligt inte minst i direktivets regler om tidig varning, som syftar just till att uppmuntra företagare att ta tag i sina problem i ett tidigt skede för att undvika att hamna på obestånd.

Ett konkret exempel på verktyg för tidig varning som anges i direktivet är rådgivningstjänster dit företagare kan vända sig för att få stöd och hjälp. Sådan rådgivningsverksamhet bedrivs i ett flertal EU-länder, bl.a. i Danmark där rådgivningstjänsten Early Warning

Denmark har uppvisat goda resultat.

Rådgivning till krisande företag erbjuds även i Sverige. När vi inledde vårt arbete under hösten 2019 fanns det tre företagsjourer i landet som erbjöd rådgivning till företag med ekonomiska problem. Till följd av de ekonomiska effekterna av den pandemi som i Sverige bröt ut under våren 2020 har det under utredningens gång etablerats nya företagsjourer i stora delar av landet. Under våren och hösten 2020 växlade dessutom en av de ursprungliga företagsjourerna tillfälligt upp sin verksamhet till en nationell företagsakut och tog emot samtal från alla delar av landet. Syftet var att avlasta övriga jourer samt att täcka de delar av landet som saknade företagsjour. Den nationella företagsakuten finansierades av Tillväxtverket och avslutade sitt arbete den 31 december 2020.

Vi gör bl.a. mot denna bakgrund bedömningen att det finns verktyg för tidig varning i Sverige. Vi konstaterar emellertid samtidigt att det är svårt att veta om de nyetablerade företagsjourerna kommer att fortsätta sin verksamhet när de ekonomiska följderna av pandemin avtar. Eftersom den nationella företagsakuten numera har lagt ned sitt operativa arbete finns det dessutom regioner i landet som helt saknar rådgivningsverksamhet. Vi föreslår därför att det ska inrättas en permanent nationell företagsjour med inriktning att hjälpa mikro- och småföretag samt medelstora företag som är på väg mot en ekonomisk kris. Vi föreslår att Tillväxtverket får ansvaret för verksamheten.

En ny företagsrekonstruktionslag med nya möjligheter

En ny lag om företagsrekonstruktion

Vi föreslår betydande förändringar av de regler som styr hur en företagsrekonstruktion ska genomföras. Den största nyheten i våra förslag är att inte bara den ekonomiska uppgörelsen – ackordet – utan även övriga åtgärder som behövs för att komma till rätta med ett företags ekonomiska problem ska kunna fastställas i en rekonstruktionsplan och därigenom ges bindande verkan. Vi föreslår också en lång rad andra förändringar, bl.a. när det gäller vilka som ska få tillgång till förfarandet, vilka regler som ska gälla för gäldenärens avtal under förfarandet och vilka krav som ska ställas på rekonstruktörerna.

Utöver nya materiella bestämmelser föreslår vi dessutom omfattande strukturella och redaktionella förändringar som är så långtgå-

ende att vi anser att den nuvarande företagsrekonstruktionslagen ska upphävas och ersättas av en ny lag.

Ett skärpt livskraftstest

I dag får ett beslut om företagsrekonstruktion inte meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Detta s.k. livskraftstest har genom åren kritiserats för att även företag med liten chans till en lyckad rekonstruktion tilllåts inleda företagsrekonstruktion. Vi delar denna uppfattning och föreslår att livskraftstestet ska skärpas. Enligt vårt förslag ska en företagsrekonstruktion endast få inledas om det finns skälig anledning att anta att rekonstruktionen kan säkra verksamhetens livskraft.

Det skärpta livskraftstestet bör medföra att en högre andel av de företag som beviljas företagsrekonstruktion kan säkra verksamhetens fortlevnad och undvika en konkurs. I förlängningen bör detta bidra till att höja statusen på rekonstruktionsinstitutet och företagens och borgenärernas förtroende för förfarandet, liksom de i grunden livskraftiga företagens benägenhet att ansöka om rekonstruktion.

Gäldenärens rådighet och avtal under en företagsrekonstruktion

I likhet med vad som gäller i dag ska gäldenären behålla den formella rådigheten över sina tillgångar under en rekonstruktion. Vi föreslår dock att rekonstruktören måste lämna samtycke för att gäldenären ska få fullgöra en förpliktelse som inte ingår i verksamhetens dagliga drift och för att fullgöra en förpliktelse som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. En rättshandling som företagits utan samtycke blir visserligen inte automatiskt ogiltig, men rekonstruktören ska kunna begära att rättshandlingen ska gå åter.

Därutöver föreslår vi nya regler som styr gäldenärens avtal under en rekonstruktion. Gäldenären ska ha rätt att begära att ett avtal ska fullföljas medan motparten ska ha rätt att begära att gäldenären lämnar besked om han eller hon avser att fullfölja avtalet. Om gäldenären väljer att inte fullfölja ett avtal, eller inte lämnar besked, ska motparten få häva avtalet. Om gäldenären väljer att fullfölja ett avtal ska de fordringar som uppkommer efter denna tidpunkt anses ha upp-

kommit under rekonstruktionen vilket innebär att de inte kan skrivas ned genom en skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen.

Andra nyheter är att gäldenären ska få rätt att säga upp varaktiga avtal under rekonstruktionen, dock inte anställningsavtal, och ett uttryckligt förbud mot s.k. ipso facto-klausuler, dvs. avtalsvillkor som ger en part rätt att häva ett avtal på grund av bl.a. att motparten ansöker om eller inleder en företagsrekonstruktion.

Domstolen ska kunna fastställa rekonstruktionsplanen

Som vi redan varit inne på är den största nyheten i rekonstruktions- och insolvensdirektivet att en rekonstruktionsplan ska kunna fastställas i sin helhet. I Sverige kan för närvarande endast ett ackord fastställas.

Vi föreslår att det ska vara möjligt att med bindande verkan fastställa även andra åtgärder än en ekonomisk uppgörelse. Detta bör leda till ett mer flexibelt förfarande, där rekonstruktionsåtgärderna kan anpassas efter det enskilda företagets behov. Genom förslaget blir det t.ex. möjligt att i rekonstruktionsplanen besluta om nyemission för att få in mer kapital i företaget. Byte av styrelse eller verkställande direktör kan genom rekonstruktionsplanen utgöra ett villkor för ny finansiering. I förlängningen bör detta leda till att rekonstruktionerna blir mer hållfasta och att fler företag överlever på längre sikt samt att färre i grunden livskraftiga företag tvingas till konkurs.

En begränsad superförmånsrätt

Enligt dagens regler kan en borgenär få s.k. superförmånsrätt för vissa fordringar som uppkommit under ett rekonstruktionsförfarande. Superförmånsrätten gäller för fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären ingått under rekonstruktionen med rekonstruktörens samtycke, och ger borgenären en prioriterad rätt till betalning om gäldenären senare skulle gå i konkurs.

Superförmånsrätten kommer att finnas kvar i det nya förfarandet och kunna omfatta både ny finansiering som syftar till en långsiktig kapitaltillförsel och tillfällig finansiering som syftar till att trygga gäldenärens verksamhet under rekonstruktionen. Den kommer dock att begränsas. Om en rekonstruktion avslutas utan att någon rekon-

struktionsplan fastställs, ska superförmånsrätten som utgångspunkt upphöra tre månader efter rekonstruktionsavslutet. Om rekonstruktionen i stället avslutas med att en rekonstruktionsplan fastställs, ska villkoren för en eventuell superförmånsrätt framgå av planen.

Arbetstagarnas ställning under rekonstruktionen

Enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska arbetstagare ha fullständigt arbetsrättsligt skydd under rekonstruktionsförfarandet. Det innebär bl.a. att deras rätt till förhandling, kollektiva åtgärder och information från arbetsgivaren inte ska påverkas under förfarandet.

I linje med detta kommer anställningsavtal även framöver att vara undantagna från det s.k. hävningsförbud som gäller under en företagsrekonstruktion och som normalt hindrar gäldenärens motpart från att häva ett avtal på grund av dröjsmål med betalningen. Det betyder att en arbetstagare kan ha rätt att frånträda sin anställning utan att iaktta gällande uppsägningstid om arbetsgivaren inte betalar lön.

Att arbetstagarna ska ha fullständigt arbetsrättsligt skydd under förfarandet ska emellertid inte uppfattas som att deras rättigheter inte i någon del får påverkas av innehållet i en rekonstruktionsplan. Om planen t.ex. föreskriver att en viss del av gäldenärens verksamhet ska läggas ned kan det vara nödvändigt att säga upp hela eller delar av arbetsstyrkan till följd av arbetsbrist. Detta är i och för sig tillåtet, såväl under förfarandet som genom rekonstruktionsplanen. Eventuella uppsägningar får dock inte genomföras i strid mot gällande lagar eller kollektivavtal.

Offentlig skulduppgörelse – en snabbare väg till skuldnedskrivning

Det nya rekonstruktionsförfarandet och möjligheten att fastställa inte bara en ekonomisk uppgörelse utan alla rekonstruktionsåtgärder som är nödvändiga i det enskilda fallet, bör underlätta rekonstruktionsarbetet och leda till bättre och mer solida företagsrekonstruktioner eftersom rekonstruktionsåtgärderna kan anpassas till det enskilda företagets behov.

Vi ser emellertid samtidigt ett behov av ett snabbare, enklare och billigare förfarande för de fall där gäldenären endast är i behov av en

skulduppgörelse för att få sin verksamhet lönsam igen. Vi föreslår därför att det ska införas ett alternativt förfarande där en skulduppgörelse kan fastställas utan att den är en del av en rekonstruktionsplan. Vi har valt att kalla detta förfarande för offentlig skulduppgörelse. Förslaget har stora likheter med såväl den gamla ackordslagen (1970:847) som de förslag till separat ackord som tidigare utredningar har lämnat.

Offentlig skulduppgörelse ska få pågå under längst två månader och vara tillgänglig för företag som inte är i behov av några andra rekonstruktionsåtgärder än en skulduppgörelse. Med andra ord ska företag som är i behov av även andra rekonstruktionsåtgärder för att komma till rätta med sina problem nekas tillgång till förfarandet. Ett sådant företag får i stället ansöka om företagsrekonstruktion.

Under en offentlig skulduppgörelse ska gäldenären som utgångspunkt vara fredad från att försättas i konkurs efter begäran av en borgenär. Det motsvarar vad som gäller vid företagsrekonstruktion. Till skillnad från vad som gäller vid företagsrekonstruktion kommer gäldenären emellertid inte ges något skydd mot verkställighetsåtgärder eller mot att en motpart häver ett avtal på grund av dröjsmål med betalningen eller annan prestation. Förfarandet ska inte heller berättiga till lönegaranti eller superförmånsrätt.

En koncentration till färre domstolar

Vi förutser att det nya rekonstruktionsförfarandet kommer att leda till att domstolarna framöver kommer att behöva ta ställning till frågor som är avsevärt mer komplicerade än vad som normalt är fallet i dagens företagsrekonstruktioner. Detta kommer att ställa betydligt större krav på de domare som handlägger rekonstruktionsärendena. Vi föreslår därför att handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion ska koncentreras till ett färre antal domstolar än i dag. Därigenom kan de domare som handlägger dessa ärenden upparbeta en kompetens som annars kan vara svår att uppnå.

Skärpta krav på och tillsyn över rekonstruktörer

Vi konstaterar att det finns betydande skillnader mellan rekonstruktörer som även är verksamma som konkursförvaltare och andra rekonstruktörer. Bland annat visar en undersökning från Kronofogde-

myndigheten att andelen lyckade rekonstruktioner skiljer sig markant mellan de olika kategorierna (50 procent lyckade rekonstruktioner för konkursförvaltare mot 7 procent för övriga rekonstruktörer). Undersökningen talar dessutom för att det finns brister i hanteringen av lönegarantifrågor bland de rekonstruktörer som inte är konkursförvaltare.

Vi föreslår därför att kraven på vem som ska få utses till rekonstruktör ska skärpas. Enligt vårt förslag ska valet av rekonstruktör som utgångspunkt göras bland de personer som har erfarenhet av att i egenskap av konkursförvaltare driva vidare verksamhet för ett konkursbos räkning. Det ska krävas starka skäl för att utse någon annan än en sådan konkursförvaltare som rekonstruktör. Vi föreslår också uttryckliga regler om rekonstruktörens skadeståndsansvar.

Vi föreslår vidare att rekonstruktörerna ska ställas under tillsyn. Ansvaret för tillsynen ska ligga på Kronofogdemyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska beredas tillfälle att yttra sig innan en rekonstruktör utses och kunna begära att en rekonstruktör avsätts samt att rekonstruktörens ersättningsanspråk prövas av tingsrätten.

Summary

Remit

One of the objectives of the EU Directive on restructuring and insolvency is to ensure that companies with financial problems have access to effective proceedings to restructure their enterprise.

Our remit has primarily been to analyse how Swedish law relates to the provisions in the Directive and propose the amendments that are necessary or otherwise appropriate so as to implement the Directive in Swedish law. However, the remit has gone further in some respects. For example, we have been tasked with taking a coordinated approach to regulations on debtor contracts based on proposals submitted from earlier inquiries. We have also been free, with the limited time at our disposal, to address questions about administrators’ liability for damages and general preferential rights for certain claims that arise during a restructuring.

A national advisory service for companies in crisis

The regulations in the Directive on restructuring and insolvency build largely on the generally accepted principle that companies with financial problems are substantially better equipped to reverse a negative trend if they take measures at an early stage. This is made clear not least in the Directive’s rules on early warning tools, which are aimed at encouraging companies to tackle their problems at an early stage to avoid becoming insolvent.

A concrete example of early warning tools in the Directive is advisory services to which companies can turn for support and assistance. Such advisory services are offered in several EU countries, such as Denmark, where the advisory service Early Warning Denmark has shown good results.

Advice to companies in crisis is also offered in Sweden. When we began our work in the autumn of 2019, there were three business emergency support centres (företagsjourer) offering advice to companies with financial problems. In response to the financial effects following the outbreak of the pandemic in Sweden in early 2020, new business emergency support centres have been established across large parts of the country in the course of the inquiry. Moreover, in the spring and autumn of 2020, one of the original business emergency support centres also temporarily stepped up its activities to serve as a national business emergency support centre (nationell före-

tagsakut) and assist companies from all parts of the country. The aim

was to take the pressure off other business emergency support centres and to cover parts of the country without a business emergency support centre. The national business emergency support centre was financed by the Swedish Agency for Economic and Regional Growth and concluded its work on 31 December 2020.

In light of this, our assessment is that early warning tools are available in Sweden. At the same time, we find that it is difficult to know whether the newly established business emergency support centres will continue their activities when the economic consequences of the pandemic subside. Moreover, since the national business emergency support centre has discontinued its operative work, there are regions of the country that have no advisory service whatsoever. We propose, therefore, that a permanent national business emergency support centre be established with a focus on micro, small and mediumsized enterprises heading for financial crisis. We propose that the Swedish Agency for Economic and Regional Growth assume responsibility for this service.

A new company restructuring act with new possibilities

A new company restructuring act

We propose substantial changes to the regulations that govern how company restructuring is carried out. The principal new feature of our proposal is that not only the financial settlement – the composition arrangement – but also necessary measures to address a company’s financial problems can be confirmed in a restructuring plan, whereby they become binding. We also propose a series of additional

changes concerning, for example, who is to have access to the procedure, what rules are to apply to debtor contracts during the procedure, and what requirements are to be placed on administrators.

Along with new material provisions, we propose comprehensive structural and editorial changes that are so extensive that we consider that the current company restructuring act should be repealed and replaced by a new act.

Enhanced viability test

At present, a decision on company restructuring cannot be announced unless there are reasonable grounds to assume that the objective of the company restructuring can be achieved. This ‘viability test’ has been criticised over the years because companies that have little chance of successful restructuring are also permitted to commence company restructuring. We share this view and propose that the viability test be enhanced. We propose that company restructuring only be allowed to begin if there are reasonable grounds to assume that the restructuring can safeguard the company’s viability.

Enhancing the viability test should mean that a greater share of the companies that are approved for company restructuring can safeguard their survival and avoid bankruptcy. This should ultimately help to raise the status of the restructuring institution and companies’ and debtors’ faith in the procedure, as well as the inclination of companies to apply for restructuring.

Debtors’ right of disposition and contracts during a company restructuring

Similarly to what currently applies, the debtor should retain the formal right of disposition over their assets during a restructuring. We propose, however, that the administrator must give consent before a debtor fulfils a commitment that is not part of the enterprise’s daily operations or fulfils a commitment that arose before the decision on company restructuring. A legal transaction that has been concluded without consent is not automatically invalid, but it should be possible for the administrator to request a reversal of the transaction.

We additionally propose new regulations that govern the debtor’s contracts during a restructuring. The debtor should have the right to request that a contract be fulfilled, whereas the opposite party should have the right to request that the debtor indicate whether they intend to fulfil the contract. If the debtor chooses not to fulfil a contract, or gives no indication, the other party should have the right to cancel the contract. If the debtor chooses to fulfil a contract, claims that arise after that point in time are to be considered as having arisen during the restructuring, which means that they cannot be written down through debt settlement in the restructuring plan.

Other new features are that the debtor should have the right to terminate long-term contracts during the restructuring (but not employment contracts) and an express prohibition of ipso facto clauses, i.e. contractual conditions that grant a party the right to cancel a contract because the other party applies for or commences company restructuring.

The court should be able to confirm the restructuring plan

As indicated earlier, the principal new feature of the restructuring and insolvency directive is that it must be possible for the restructuring plan to be confirmed in its entirety. In Sweden, it is currently only possible to confirm a composition arrangement.

We propose that it be possible to also confirm binding measures other than a financial settlement. This should result in a more flexible procedure in which the restructuring measures can be adapted to the individual company’s needs. Through the proposal, it would be possible to make decisions within the restructuring plan, such as a new share issue to bring more capital into the company. The restructuring plan could require a change of the governing board or chief executive officer as a condition for refinancing. By extension, this should result in stronger restructuring, long-term survival of more companies and fewer fundamentally viable companies being forced into bankruptcy.

Limited super-preferential rights

According to current regulations, a creditor can be granted ‘superpreferential rights’ for certain claims that have arisen during a restructuring procedure. Super-preferential rights apply to claims that are based on contracts that the debtor concluded during restructureing with the administrator’s consent, and grant the creditor a priority right to payment if the debtor were to subsequently enter into bankruptcy.

The super-preferential rights will remain intact in the new procedure, and can comprise new financing to provide long-term capital injections and temporary financing to shore up the debtor’s enterprise during the restructuring. However, it will be limited. If a restructuring is concluded without any restructuring plan being confirmed, the super-preferential rights will expire three months after conclusion of the restructuring. If the restructuring is instead concluded with a confirmed restructuring plan, the conditions for any super-preferential rights should be specified in the plan.

Employees’ status during restructuring

According to the restructuring and insolvency directive, employees should enjoy full labour law protection during the restructuring procedure. This means that their rights to negotiation, to take collective action and to information from the employer must not be affected during the procedure.

In line with this, employment contracts should also remain exempt from the prohibition on cancellation that applies during a company restructuring and normally prevents the debtor’s opposite party from cancelling an agreement due to delayed payment. This means that an employee would be entitled to resign from their position without observing the applicable notice period if the employer does not pay their salary.

However, the fact that employees should enjoy full labour law protection during the procedure does not mean that their rights cannot be affected by the details of a restructuring plan. If the plan prescribes, for example, that a certain part of the debtor’s enterprise is to be closed down, it may be necessary to terminate the contracts of all or part of the workforce due to a lack of work. This is permis-

sible during the procedure and through the restructuring plan. However, terminations that conflict with existing legislation or collective agreements are not permitted.

Public debt settlement – expedited process for debt write-off

The new restructuring procedure and the possibility of confirming not only a financial settlement, but also all restructuring measures that are necessary in the individual case should facilitate the restructuring work. The result will be better and more stable company restructurings because the restructuring measures can be adapted to the individual company’s needs.

At the same time, we see a need for a quicker, simpler and cheaper procedure for cases in which the debtor needs only debt settlement to make their enterprise profitable again. We propose, therefore, introducing an alternative procedure in which debt settlement can be confirmed without being part of a restructuring plan. We have chosen to call this procedure public debt settlement. The proposal has many similarities to both the old Composition Act (1970:847) and the proposals for separate composition arrangements submitted from earlier inquiries.

Public debt settlement should be concluded within two months and available to companies that are not in need of any restructuring measures other than debt settlement. In other words, companies in need of other restructuring measures to address their problems should be denied access to the procedure. Instead, such companies may apply for company restructuring.

During a public debt settlement, the debtor should be protected from entering into bankruptcy upon request by a creditor. This is equivalent to what applies to company restructuring. Unlike in company restructuring, however, the debtor will not be granted protection against enforcement measures or against an opposite party cancelling an agreement due to delayed payment or other performance. The procedure should not entitle anyone to a wage guarantee or super-preferential rights.

Concentration in fewer courts

We foresee that the new restructuring procedure will result in a need for the courts to consider matters that are substantially more complicated than is normally the case in current company restructurings. This will place significantly greater demands on the judges handling restructuring cases. We propose, therefore, that the handling of company restructuring cases be concentrated in fewer courts than today. In this way, the judges who handle these cases will develop competence that would otherwise be difficult to achieve.

Stricter supervision standards for restructurings

We find that there are significant differences between restructuring administrators who are also bankruptcy administrators and those who are not. An investigation by the Swedish Enforcement Authority shows that the share of successful restructurings differs sharply between the different categories (50 per cent successful restructurings for bankruptcy administrators, compared with 7 per cent for other administrators). The investigation also indicates that there are shortcomings in the handling of wage guarantee matters among administrators who are not bankruptcy administrators.

We propose, therefore, that the requirements regarding who is to be appointed as administrator be made stricter. According to our proposal, as a starting point the choice of administrator should be made among people who, in the capacity of bankruptcy administrators, have experience with continued operation of an enterprise for bankruptcy assets. Strong grounds must be required to appoint someone other than a bankruptcy administrator as administrator. We also propose express rules on administrators’ liability.

Furthermore, we propose that administrators be subject to supervision. The Swedish Enforcement Authority should be responsible for supervision. The supervisory authority should be given the opportunity to express an opinion before an administrator is appointed and should have the power to request the removal of an administrator or that an administrator’s remuneration claim be reviewed by a district court.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag (2022:000) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

Innehåll

1 kap. Inledande bestämmelser 2 kap. Förfarandet vid företagsrekonstruktion 3 kap. Rekonstruktören och dennes uppgifter 4 kap. Gäldenärens skyldigheter och rådighet 5 kap. Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion 6 kap. Gäldenärens avtal under rekonstruktionen, m.m. 7 kap. Rekonstruktionsplaner 8 kap. Återvinning under företagsrekonstruktionen 9 kap. Tillsyn 10 kap. Skadestånd och straff 11 kap. Övriga bestämmelser

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rekonstruktion av en näringsidkares verksamhet på grund av ekonomiska svårigheter (företagsrekonstruktion).

I lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse finns bestämmelser om skulduppgörelser för näringsidkare i ekonomiska svårigheter.

Ord och uttryck i lagen

2 § I denna lag betyder

1. Berörda parter: borgenärer och andra parter vars fordringar eller rättigheter påverkas direkt av gäldenärens förslag till rekonstruktionsplan.

2. Ekonomiska svårigheter: när det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort eller att gäldenären i annat avseende har ekonomiska problem som innebär en risk för insolvens.

3. Företagsrekonstruktion: ett särskilt förfarande för att rekonstruera en näringsidkares verksamhet. Under en företagsrekonstruktion kan en rekonstruktionsplan antas och fastställas efter planförhandling.

4. Ny finansiering: allt nytt finansiellt stöd som tillhandahålls i syfte att genomföra rekonstruktionsplanen.

5. Planförhandling: ett förfarande som syftar till att en rekonstruktionsplan antas och fastställs. Planförhandling kan inledas under en pågående företagsrekonstruktion.

6. Rekonstruktionsplan: en plan som syftar till att komma till rätta med gäldenärens ekonomiska svårigheter och säkra att den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsätta.

7. Rekonstruktionsåtgärder: alla åtgärder som föreslås i en rekonstruktionsplan.

8. Rekonstruktör: en av rätten utsedd person som har i uppgift att undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsätta och hur detta i så fall kan ske.

9. Skulduppgörelse: en del av en rekonstruktionsplan som innebär att berörda parters fordringar sätts ned eller betalas på närmare angivet sätt. 10. Testet om borgenärers bästa intresse: ett test som anses uppfyllt om en berörd part som röstat mot rekonstruktionsplanen inte får en sämre ställning genom planen än vid en konkurs. 11. Tillfällig finansiering: allt nytt finansiellt stöd som tillhandahålls under en företagsrekonstruktion av en befintlig eller ny borgenär som är rimligt och omedelbart nödvändigt för att gäldenärens verksamhet ska kunna fortsätta drivas eller för att bevara eller öka värdet på verksamheten.

Undantag och avvikelser

3 § Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

4 § Om det i lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa saker finns någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

2 kap. Förfarandet vid företagsrekonstruktion

1 § Företagsrekonstruktion handläggs enligt reglerna i detta kapitel.

Om inte annat föreskrivs, gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden för rättens handläggning enligt denna lag.

Ansökan om företagsrekonstruktion

2 § En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en borgenär. Ansökan ska göras skriftligen till tingsrätten.

I ansökan ska sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

I 3 och 4 §§ lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

3 § En ansökan enligt 2 § ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Om ansökan ges in elektroniskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014

om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/ EG, i den ursprungliga lydelsen.

4 § Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, ska rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan ska anses gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

5 § En ansökan av gäldenären ska innehålla

1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till de ekonomiska svårigheterna,

2. en borgenärsförteckning,

3. en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas i fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna för att säkra verksamhetens livskraft,

4. ett förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om hans eller hennes lämplighet för uppdraget, och

5. uppgift om vilka borgenärer som kontaktats före ansökan och deras inställning till förslaget till rekonstruktör.

6 § En ansökan av en borgenär ska innehålla

1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären,

2. upplysningar om gäldenärens ekonomiska svårigheter,

3. ett förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om hans eller hennes lämplighet för uppdraget, och

4. uppgift om vilka borgenärer som kontaktats före ansökan och deras inställning till förslaget till rekonstruktör.

7 § En ansökan ska avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs enligt 2, 5 och 6 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion

8 § Om gäldenärens ansökan inte avvisas, ska rätten genast pröva den, om inte annat följer av 9 § andra stycket.

9 § Om en borgenärs ansökan tas upp, ska rätten sätta ut ett sammanträde för prövning av ansökan. Sammanträdet ska hållas inom två veckor från det att ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare, dock senast inom sex veckor.

Till sammanträdet ska parterna kallas. Gäldenären ska i kallelsen föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen ska även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att sammanträdet ändå ska hållas. Parterna ska i kallelsen upplysas om innehållet i 10 §.

Kallelserna ska delges parterna. Delgivning med gäldenären får inte ske enligt 3438 och 48 §§delgivningslagen (2010:1932).

10 § En borgenärs ansökan förfaller om

1. gäldenären beviljas företagsrekonstruktion på grund av en ansökan från en annan borgenär eller gäldenären,

2. gäldenären skriftligen motsätter sig ansökan,

3. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 9 §, eller

4. gäldenären försätts i konkurs.

Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion

11 § En förutsättning för att ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas är att gäldenären har ekonomiska svårigheter.

Ett beslut om företagsrekonstruktion får endast meddelas, om det finns skälig anledning att anta att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen.

En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett ansökan.

12 § Ett beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister eller fel att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma.

13 § Om en ansökan bifalls, ska rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det särskilda skäl får fler än en rekonstruktör utses.

Innan rätten utser en rekonstruktör ska tillsynsmyndigheten beredas tillfälle att yttra sig.

Rätten ska också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten. Sammanträdet ska äga rum inom tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion eller den längre tid efter beslutet som är oundgängligen nödvändig.

Borgenärssammanträde och borgenärskommitté

14 § Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig i frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta.

På begäran av en borgenär ska rätten vid sammanträdet bland borgenärerna utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare, har de anställda rätt att därutöver utse en representant i kommittén. Om det finns särskilda skäl, får rätten utse ytterligare personer att ingå i borgenärskommittén.

Rekonstruktören ska i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om inte något hindrar det.

Planförhandling

15 § Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären besluta om förhandling om en rekonstruktionsplan (planförhandling).

Om gäldenärens begäran om planförhandling inte leder till att en rekonstruktionsplan blir fastställd, kan rätten besluta om planförhandling på begäran av rekonstruktören. En sådan begäran ska göras senast tre veckor efter att rättens beslut att vägra fastställelse vunnit

laga kraft eller, om gäldenärens rekonstruktionsplan inte antagits, från det plansammanträde där parterna röstade om planen.

16 § En begäran om planförhandling ska vara skriftlig. En sådan begäran ska innehålla

1. ett förslag till rekonstruktionsplan,

2. uppgift om säkerhet har ställts för det som gäldenären bjuder i betalning enligt rekonstruktionsplanen och vad den i så fall består av,

3. ett bevis om att rekonstruktionsplanen har sänts till de berörda parter som anges i planen, och

4. förskott på kostnaden för handläggningen av frågan om rekonstruktionsplanens fastställande eller av rätten godkänd säkerhet för vad som inte täcks av förskottet.

Avvisning

17 § En begäran om planförhandling ska avvisas, om den inte uppfyller de krav som anges i 16 §, eller om rekonstruktionsplanen inte uppfyller kraven i 7 kap. 4 §, och gäldenären inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Beslut om planförhandling

18 § Om begäran om planförhandling inte avvisas, ska rätten genast meddela beslut om planförhandling. Rätten ska samtidigt

1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med de berörda parterna inför rätten (plansammanträde),

2. kalla gäldenären, rekonstruktören och de berörda parterna till sammanträdet, och

3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som regeringen föreskriver.

Parter som deltar i en planförhandling

19 § I en planförhandling deltar endast borgenärer och andra berörda parter vilkas fordringar eller rättigheter uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion.

Senare anmälda fordringar eller anspråk

20 § Om någon vill delta i planförhandlingen med en fordran eller ett anspråk som inte har tagits med i förslaget till rekonstruktionsplan och inte heller senare blivit känd, ska han eller hon skriftligen anmäla fordringen eller anspråket hos rekonstruktören senast en vecka före plansammanträdet. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att de berörda parternas prövning av förslaget till rekonstruktionsplan skjuts upp.

Plansammanträdet

21 § Plansammanträde ska hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om planförhandling.

Gäldenären bör inställa sig personligen vid plansammanträdet. Vid sammanträdet ska gäldenären lämna rätten, rekonstruktören och de berörda parterna de upplysningar om gäldenärens ekonomiska situation som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han eller hon utse ett ombud.

Rekonstruktören ska tillhandahålla en förteckning över de berörda parter som har rätt att delta i omröstningen, liksom över de grupper som dessa parter har delats in i med uppgift om de belopp för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen ska även antecknas anmärkning som har framställts.

22 § Gäldenären får inte återta eller ändra rekonstruktionsplanen utan medgivande av rätten. En begäran om detta ska göras senast vid plansammanträdet innan omröstning sker.

Har ändring av rekonstruktionsplanen medgetts, får prövningen av förslaget skjutas upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir sämre för de berörda parterna, får prövningen dock skjutas upp endast om det finns särskilda skäl.

23 § Vid plansammanträdet ska rätten pröva valet av berörda parter och den gruppindelning som gjorts i rekonstruktionsplanen samt eventuella anmärkningar som har framställts. Därefter ska de berörda parterna rösta om rekonstruktionsplanen.

Om rätten inte godtar valet av berörda parter eller den gruppindelning som görs i planförslaget får prövningen av förslaget skjutas upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

En anmärkning som har framställts utgör inte hinder mot att den berörda parten deltar i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om en anmärkning godtas eller inte, ska rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med den eller de parter som berörs. Kan förlikning inte träffas, ska rätten pröva frågan.

En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än som anges i tredje stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

24 § Om rätten i annat fall än som avses i 22 § andra stycket eller 23 § andra stycket anser att det finns särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av rekonstruktionsplanen, får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Röstning om en rekonstruktionsplan

25 § Ett förslag till rekonstruktionsplan ska anses antaget av de berörda parterna, om i varje grupp två tredjedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar eller anspråk uppgår till två tredjedelar av de fordringar eller anspråk för vilka rösträtt får utövas.

Om det vid plansammanträdet inte går att avgöra om förslaget antagits av de berörda parterna ska rätten pröva frågan så snart det kan ske.

26 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

27 § Är utgången av omröstningen över rekonstruktionsplanen beroende av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa planen, ska rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.

Fastställelse av en rekonstruktionsplan

28 § Har ett förslag till rekonstruktionsplan antagits ska rätten så snart som möjligt pröva om planen ska fastställas.

Allmänna förutsättningar för fastställelse av en rekonstruktionsplan

29 § En antagen rekonstruktionsplan ska fastställas, utom i de fall

1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på planfrågans utgång,

2. berörda parter med tillräckligt enhetliga intressen inte behandlas lika på ett sätt som står i proportion till deras respektive fordran eller rättighet,

3. planen inte har rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller säkra verksamhetens livskraft,

4. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon berörd part för att inverka på planfrågan eller att något annat svek har ägt rum vid planförhandlingen, eller

5. planen uppenbart är till skada för berörda parter. Om det finns hinder mot att fastställa planen enligt första stycket 1, får rätten besluta att de berörda parterna ska rösta om planen vid ett nytt plansammanträde.

30 § Rätten får också vägra att fastställa rekonstruktionsplanen i de fall en berörd part eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har motsatt sig fastställelse på grund av att

1. planen inte klarar testet om borgenärers bästa intresse,

2. planen är till skada för de berörda parterna,

3. det inte finns betryggande säkerhet för planens fullgörande, eller

4. planen av någon annan särskild anledning inte bör fastställas.

31 § Om rekonstruktionsplanen föreskriver ny finansiering ska planen endast fastställas om den nya finansieringen är nödvändig och inte otillbörligen skadar borgenärernas intressen.

Fastställelse av en rekonstruktionsplan som inte alla grupper har godtagit

32 § På begäran av gäldenären, rekonstruktören eller en berörd part kan en rekonstruktionsplan fastställas av rätten även om planförslaget inte antagits, om

1. det inte finns hinder mot fastställelse enligt 29–31 §§,

2. planen har godkänts av antingen a. fler än hälften av grupperna med berörda parter och minst en av dessa grupper utgörs av borgenärer med förmånsrätt eller sådan säkerhetsrätt som avses i 7 kap. 7 § andra stycket eller kvittningsrätt, eller

b. minst tre grupper av berörda parter, som består av borgenärer som kan förväntas få betalt vid en konkurs,

3. den eller de grupper av berörda parter som röstat mot planen behandlas minst lika fördelaktigt som andra grupper som vid konkurs har samma prioritet,

4. den eller de grupper av berörda parter som röstat mot planen får sina fordringar eller anspråk fullt tillgodosedda med samma eller likvärdiga medel, om en grupp som vid konkurs har lägre prioritet ska få någon betalning eller behålla någon rätt enligt planen, och

5. ingen grupp av berörda parter enligt planen får eller behåller mer än det fulla värdet av sina fordringar eller rättigheter.

33 § Om det finns synnerliga skäl får rekonstruktionsplanen fastställas även om den avviker från 32 § första stycket tredje och fjärde punkterna, om avvikelsen är nödvändig för att uppnå målen med planen och planen inte otillbörligt skadar några berörda parters rättigheter eller intressen.

34 § För att fastställa en rekonstruktionsplan enligt 32 § krävs gäldenärens samtycke, om gäldenären har färre än 250 anställda och en årsomsättning som inte överstiger 50 miljoner euro eller en balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro per år.

Värdering av gäldenärens verksamhet

35 § Rätten ska besluta om värdering av gäldenärens verksamhet om en part som röstat mot rekonstruktionsplanen invänder att

1. planen inte uppfyller testet om borgenärers bästa intresse enligt 30 § första stycket 1, eller

2. villkoret enligt 32 § första stycket 2 b för att fastställa planen trots att alla grupper inte har godtagit planen inte är uppfyllt.

Upphävande av en fastställd rekonstruktionsplan

36 § Rätten kan, helt eller delvis, upphäva rekonstruktionsplanen, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

2. har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning,

3. i hemlighet har gynnat någon berörd part för att inverka på planfrågans avgörande,

4. har åsidosatt vad som åligger honom eller henne enligt 9 kap. 1 § andra stycket, eller

5. på något annat sätt väsentligen har brutit mot sina skyldigheter enligt rekonstruktionsplanen.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket. Om hela eller delar av en rekonstruktionsplan upphävs har gäldenären och de berörda parterna den rätt som hade gällt om planen inte blivit fastställd. Rättshandlingar som redan företagits ska dock bestå.

Företagsrekonstruktionens upphörande

37 § Rätten ska besluta att företagsrekonstruktionen ska upphöra, om

1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses uppnått,

2. gäldenären begär det och beslut om planförhandling inte meddelats,

3. rekonstruktören begär det,

4. syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått,

5. det finns sådana brister eller fel i gäldenärens bokföring att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma,

6. en eller flera borgenärer eller grupper av borgenärer lider eller skulle lida otillbörlig skada om företagsrekonstruktionen fortsätter,

7. tre månader förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion, eller

8. rekonstruktören entledigas och någon ny rekonstruktör inte utses.

Innan rätten beslutar att en företagsrekonstruktion ska upphöra ska tillsynsmyndigheten beredas tillfälle att yttra sig.

38 § På begäran av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär kan rätten, om det finns särskilda skäl, i stället för att besluta att företagsrekonstruktionen ska upphöra enligt 37 § första stycket 7 medge att företagsrekonstruktionen får pågå under ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten därefter förlänga tiden med högst tre månader i taget.

Vid bedömningen av om förlängning ska medges ska rätten särskilt beakta

1. att det har gjorts väsentliga framsteg i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen,

2. att en fortsättning av företagsrekonstruktionen inte otillbörligen kan förväntas skada berörda parters rättigheter eller intressen, och

3. verksamhetens storlek och art.

39 § En företagsrekonstruktion får inte pågå under längre tid än sammanlagt tolv månader, om inte rätten dessförinnan har beslutat om planförhandling. Om rätten beslutat om planförhandling ska företagsrekonstruktionen upphöra senast femton månader efter beslutet om att inleda företagsrekonstruktion.

Reglerna i 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § i denna lag och 2 kap. 10 a § konkurslagen gäller aldrig längre än tolv månader från beslutet att inleda företagsrekonstruktion.

40 § Innan rätten fattar beslut enligt 37 § första stycket eller 38 § ska gäldenären, rekonstruktören och de berörda parter som infunnit sig till borgenärssammanträde som avses i 13 § andra stycket ges till-

fälle att yttra sig. Om en borgenärskommitté har utsetts, ska även de som ingår i denna ges tillfälle att yttra sig.

Överklagande m.m.

41 § Beslut om företagsrekonstruktion, planförhandling, fastställelse av en rekonstruktionsplan och beslut att företagsrekonstruktionen ska upphöra ska gälla omedelbart, om inte annat bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga rekonstruktör.

42 § Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte beslut i en fråga som avses i 22 § första stycket eller 27 § eller beträffande sådan ny prövning som avses i 29 § andra stycket.

I fråga om beslut om planförhandling räknas klagotiden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

43 § Om rätten anser att rekonstruktionsplanen inte bör fastställas, får rätten helt eller delvis upphäva planen, fastställa planen med behövliga ändringar eller återförvisa frågan till lägre rätt.

3 kap. Rekonstruktören och dennes uppgifter

Utgångspunkterna för rekonstruktörens uppdrag

1 § Rekonstruktören ska undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske. Rekonstruktören ska när han eller hon fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen inte åsidosätts.

Kraven på rekonstruktören

2 § En rekonstruktör ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Vid bedömningen enligt första stycket ska särskilt beaktas om rekonstruktören har erfarenhet av att i egenskap av konkursförvaltare

fortsätta driva rörelse för ett konkursbos räkning enligt 8 kap. 2 § konkurslagen.

Entledigande av rekonstruktören

3 § En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget ska entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären.

Rekonstruktörens uppgifter

4 § Rekonstruktören ska undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och biträda gäldenären om denne upprättar en rekonstruktionsplan. Planen ska skickas till de berörda parterna.

Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 8 kap.

5 § Rekonstruktören ska inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet.

Till underrättelsen ska bifogas

1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder,

2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som behövs om hans eller hennes ekonomiska ställning,

3. uppgift om orsakerna till de ekonomiska svårigheterna och om hur verksamheten kan rekonstrueras, och

4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 2 kap. 13 § andra stycket.

Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse. En sådan kungörelse ska innehålla upplysning om beslutet om företagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet.

6 § Rekonstruktören ska underrätta tillsynsmyndigheten om den ersättning som han eller hon begär för arbete och utlägg. På begäran av tillsynsmyndigheten ska rekonstruktören tillhandahålla myndig-

heten en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika åtgärderna. Har rekonstruktören anlitat sådant biträde som avses i 4 § andra stycket ska det anges i redogörelsen.

4 kap. Gäldenärens skyldigheter och rådighet

Gäldenärens skyldigheter

1 § Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten.

Gäldenären ska följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas.

Gäldenärens rådighet

2 § Gäldenären får företa rättshandlingar inom ramen för den dagliga driften av verksamheten.

Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke

1. fullgöra en förpliktelse som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för en sådan förpliktelse, eller

2. företa rättshandlingar utom ramen för den dagliga driften av verksamheten.

Rekonstruktören får samtycka till en fullgörandet av en förpliktelse som avses i andra stycket 1 endast om det finns synnerliga skäl.

3 § En rättshandling som gäldenären företar i strid mot 2 § andra stycket gäller inte, om rekonstruktören begär att rättshandlingen ska gå åter. En sådan begäran ska göras inom skälig tid från det att rekonstruktören kände till eller borde ha känt till rättshandlingen.

Rättshandlingen ska dock inte gå åter om den företagits senast den dag då företagsrekonstruktionen registrerades i insolvensregistret, om det inte kan visas att motparten kände till beslutet eller att det fanns omständigheter som gav honom eller henne skälig anledning att anta att företagsrekonstruktion hade beslutats för gäldenären.

5 kap. Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion

1 § Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären. Borgenären får inte heller realisera gäldenärens tillgångar.

Verkställighet eller realisation får dock ske för fordran

1. för vilken borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt, om det inte är sannolikt att det skulle äventyra rekonstruktionen av verksamheten eller om förbudet mot verkställighet eller realisation på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar,

2. som avser underhållsbidrag, eller

3. på lön eller annan ersättning och på pension som skulle ha haft förmånsrätt enligt 12 eller 13 §§förmånsrättslagen (1970:979) samt på uppsägningslön, allt till den del fordran inte omfattas av den statliga lönegarantin enligt lönegarantilagen (1992:497).

Under företagsrekonstruktionen får handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. inte ske. Inte heller får beslut om kvarstad eller betalningssäkring meddelas.

2 § Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får rätten på begäran av en berörd part besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa dennes rätt. Bestämmelserna i 1 § hindrar inte verkställighet av ett sådant beslut.

3 § I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs ansökan om att gäldenären ska försättas i konkurs under pågående företagsrekonstruktion.

6 kap. Gäldenärens avtal under rekonstruktionen, m.m.

Gäldenärens rätt till fullföljd

1 § Gäldenären får med rekonstruktörens samtycke begära att ett avtal ska fullföljas. Rekonstruktörens samtycke krävs dock inte om avtalet ligger inom ramen för verksamhetens dagliga drift.

Om avtalet gäller fortlöpande eller delbara prestationer, får gäldenären begränsa sin begäran till viss tid eller mängd av de prestationer

som återstår att fullgöra (begränsad fullföljd). Fullföljden får dock inte begränsas om det skulle medföra väsentlig olägenhet för motparten eller om motparten har en mot gäldenärens borgenärer skyddad rätt till gäldenärens prestationer.

Första och andra stycket gäller även när motparten före ansökan om företagsrekonstruktion har fått rätt att häva avtalet på grund av ett inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation.

Verkan av att avtal fullföljs

2 § Om gäldenären begär att ett avtal ska fullföljas ska motparten fullgöra sina återstående prestationer, och gäldenären utge det vederlag som svarar mot dessa.

I den utsträckning gäldenärens prestationer enligt avtalet inte kan delas upp utan betydande olägenhet för motparten, ska gäldenären även utge vederlag för sådana prestationer som motparten har fullgjort före beslutet om företagsrekonstruktion.

Är motparten enligt avtalet skyldig att utge en prestation innan gäldenären måste utge vederlaget, och är tiden för motpartens fullgörelse inne, får motparten begära att gäldenären utan oskäligt uppehåll ställer säkerhet för sin motsvarande fullgörelse.

Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, får motparten begära säkerhet endast om det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom eller henne mot förlust.

Motpartens rätt till besked

3 § Motparten får begära att gäldenären inom skälig tid ger besked om och i vilken utsträckning avtalet ska fullföljas. Lämnar gäldenären inte besked inom skälig tid, får motparten häva avtalet. Detsamma gäller om gäldenären inte ställer säkerhet enligt 2 §.

Motpartens krav på vederlag

4 § Motpartens krav på vederlag enligt 2 § ska anses ha uppkommit under rekonstruktionen.

Skydd för prestationer som tas emot under företagsrekonstruktionen

5 § Om gäldenären efter beslutet om företagsrekonstruktion tar emot en prestation från en motpart och gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet, ska prestationen lämnas tillbaka.

Förfogar gäldenären över prestationen så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad eller oförminskad, ska motpartens fordran på avtalat vederlag för denna prestation anses ha uppkommit under företagsrekonstruktionen. Detsamma gäller om gäldenären utnyttjar en prestation som är sådan att den inte kan återlämnas.

Gäldenären ska inte anses ha förfogat över eller utnyttjat en prestation förrän rekonstruktören har fått eller borde ha fått kännedom om att prestationen tagits emot eller om det avtal som prestationen avser.

6 § Om en hyresvärd fortsätter att tillhandahålla en lokal enligt ett hyresavtal med gäldenären, ska hyresvärdens fordran på hyra för nyttjande som sker senare än en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion anses ha uppkommit under rekonstruktionen. 7 § Om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtaganden enligt ett anställningsavtal med gäldenären, ska arbetstagarens fordran på lön eller annan ersättning för arbete som utförs senare än en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion anses ha uppkommit under rekonstruktionen.

Gäldenärens rätt att säga upp avtal

8 § Gäldenären får med rekonstruktörens samtycke säga upp ett varaktigt avtal, som inte ska fullföljas enligt 2 §, till upphörande efter tre månader eller den tid som med hänsyn till avtalets art och längd får anses skälig.

Första stycket gäller dock inte om motparten har en mot gäldenärens borgenärer skyddad rätt till gäldenärens prestationer. Det begränsar inte heller motpartens rätt till ersättning för visad skada.

Ogiltiga avtalsvillkor, m.m.

9 § Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt 1–8 §§ är utan verkan.

Ett villkor som ger gäldenärens motpart rätt att hålla inne sin prestation, häva avtalet eller på annat sätt ändra avtalet till gäldenärens nackdel på grund av ansökan eller beslutet om företagsrekonstruktion eller planförhandling eller gäldenärens ekonomiska svårigheter som föranlett ansökan är utan verkan.

10 § Bestämmelserna i 1–8 §§ gäller inte för en borgenär som innehar finansiella instrument, valuta eller sådana fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen, eller för avtal som omfattas av 5 kap. 1 § andra stycket lagen om handel med finansiella instrument (1991:980). Förutom 7 § gäller bestämmelserna inte heller för anställningsavtal.

Kvittning

11 § Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom eller henne. Detta gäller dock inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet eller undantagen enligt vad som sägs i 12–15 §§.

Gäldenärens fordran på betalning för en naturaprestation enligt ett avtal som gäldenären begärt ska fullföljas enligt första stycket, ska anses ha uppkommit under företagsrekonstruktionen.

12 § Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, får den inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran, om förvärvet inte med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinärt. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att en boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant

fång och borgenären då hade skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd.

13 § En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning enligt 8 kap.

14 § En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med anledning av en förpliktelse som han eller hon infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av vad som sägs i 11–13 §§ ha förvärvats när hans eller hennes förpliktelse grundades.

15 § Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, ska han eller hon ersätta borgenären för detta.

7 kap. Rekonstruktionsplaner

Allmänt om rekonstruktionsplanen

1 § En rekonstruktionsplan får avse de åtgärder som krävs för att komma till rätta med gäldenärens ekonomiska svårigheter och säkerställa att den verksamhet som gäldenären bedriver helt eller delvis ska kunna fortsättas av gäldenären eller någon annan.

2 § I rekonstruktionsplanen ska de berörda parterna delas in i olika grupper. Parter med tillräckligt enhetliga intressen ska placeras i samma grupp.

Följande berörda parter ska delas in i olika grupper:

1. borgenärer vars fordringar har förmånsrätt, säkerhetsrätt eller kvittningsrätt,

2. borgenärer vars fordringar inte har förmånsrätt,

3. borgenärer med efterställda fordringar, och

4. aktieägare eller andra personer som har ett ägarintresse i gäldenären eller dennes verksamhet, om personen inte är en borgenär.

3 § I rekonstruktionsplanen ska parter i samma grupp behandlas lika i proportion till deras respektive fordran eller rättighet, medan parter i olika grupper kan föreslås olika villkor och ges olika rätt.

Rekonstruktionsplanens innehåll

4 § En rekonstruktionsplan ska innehålla uppgift om

1. gäldenärens namn och personnummer eller organisationsnummer samt adress,

2. vem som förordnats till rekonstruktör,

3. arbetstagarnas ställning och planens övergripande konsekvenser för anställningar med beaktande av arbetstagarnas kollektiva och individuella rättigheter samt vilka åtgärder som vidtagits för att informera och samråda med arbetstagarrepresentanter,

4. de berörda parterna och deras fordringar eller rättigheter,

5. de berörda parternas gruppindelning och skälen för indelningen samt värdena av fordringarna och rättigheterna i varje grupp,

6. de parter som inte berörs av rekonstruktionsplanen och en redogörelse till varför planen inte ska beröra dem,

7. vilka åtgärder som vidtagits under rekonstruktionen, och

8. rekonstruktionsåtgärderna och tidpunkten eller tidsperioden för de föreslagna åtgärderna.

Rekonstruktionsplanen ska innehålla en berättelse av rekonstruktören som redogör för gäldenärens ekonomiska situation och orsakerna till och omfattningen av de ekonomiska svårigheterna, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs samt upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning, när det finns skälig anledning anta att gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden för detta, samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet.

Rekonstruktionsplanen ska också innehålla en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder vid ansökan om företagsrekonstruktion och ansökan om planförhandling, som har upprättats av rekonstruktören enligt 6 och 7 §§, och den senaste balansräkningen.

I rekonstruktionsplanen ska vidare finnas ett yttrande av rekonstruktören om huruvida han eller hon anser att planen bör antas av

de berörda parterna, samt förklarar varför planen har rimliga utsikter att säkra verksamhetens livskraft och förebygga insolvens.

5 § Rekonstruktionsplanen ska innehålla information om ny finansiering och skälen till varför den nya finansieringen är nödvändig för att genomföra planen.

Förteckningen över tillgångar och skulder

6 § I den förteckning som avses i 4 § tredje stycket ska tillgångarna tas upp till marknadsvärdet vid den tidpunkt då förteckningen upprättas.

Värdet ska bestämmas med utgångspunkten att gäldenärens verksamhet helt eller delvis ska fortsätta. Dessutom ska ett värde bestämmas med utgångspunkt från det pris till vilket tillgångarna hade kunnat säljas i en konkurs.

Om möjligt ska det även lämnas specificerad uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Förteckningen ska vidare innehålla uppgift om varje parts namn och adress.

Ränta på en berörd parts fordran ska inte beräknas längre än till dagen för ansökan om företagsrekonstruktion. En fordran i utländsk valuta ska beräknas efter den kurs som gällde nämnda dag.

7 § I förteckningen enligt 4 § tredje stycket ska det anges om en borgenär har förmånsrätt, jämte grunden till det.

Bedöms värdet av egendom till vilken en borgenär har särskild förmånsrätt eller säkerhet genom återtaganderätt understiga dennes fordran, ska säkerhetens värde anges i förteckningen. Detsamma gäller för egendom som är föremål för finansiell leasing.

Är en borgenärs fordran förenad med en allmän förmånsrätt som vid en konkurs, beslutad vid tiden för ansökan om företagsrekonstruktion, inte skulle ha täckt hela borgenärens fordran, ska anges hur stor del av fordringen som täcks av förmånsrätten.

Om någon gör en anmärkning som avses i 8 §, ska det anges.

Anmärkningar mot rekonstruktionsplanen

8 § En part kan anmärka mot följande uppgifter i rekonstruktionsplanen:

1. parter, fordringar eller rättigheter,

2. gruppindelningen, och

3. bedömningen av säkerhetsrätters och förmånsrätters värde. Om rekonstruktören anser att det finns anledning till anmärkning eller om någon part skriftligen framställer sådan anmärkning hos rekonstruktören senast en vecka före plansammanträdet ska rekonstruktören skyndsamt underrätta gäldenären och den eller de parter som anmärkningen kan påverka.

Verkan av en fastställd rekonstruktionsplan

9 § En fastställd rekonstruktionsplan är bindande för gäldenären och alla berörda parter, såväl kända som okända, som enligt 2 kap. 19 § hade rätt att delta i planförhandlingen samt för gäldenärens motpart i avtal om ny finansiering.

Om rekonstruktionsplanen innehåller en skulduppgörelse har en okänd berörd part som hade rätt att delta i planförhandlingen rätt till betalning intill värdet av vad den grupp med vilken borgenären har det mest likartade intresset har erhållit.

10 § I fall som avses i 11 kap. 2 §, 16 kap. 2 §, 20 kap.3 och 31 §§aktiebolagslagen ersätter en fastställd rekonstruktionsplan ett beslut av bolagsstämman. I sådant fall kan aktiekapitalet alltid bestämmas till ett högre eller lägre belopp utan ändring av bolagsordningen. Vad som sägs i aktiebolagslagen om styrelsens skyldigheter att upprätta förslag till beslut i dessa frågor ska i stället gälla den som lägger fram planen.

Reglerna om företrädesrätt i 12 kap. 2 §, 13 kap. 1, 14 kap. 1 §, och 15 kap. 1 § aktiebolagslagen gäller inte vid fastställandet av en rekonstruktionsplan. Ett villkor i en fastställd rekonstruktionsplan är giltigt även om det avviker från dessa bestämmelser.

11 § En berörd part som har godkänt ett förslag till rekonstruktionsplan förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

8 kap. Återvinning under företagsrekonstruktionen

1 § Sedan beslut meddelats om företagsrekonstruktion tillämpas bestämmelserna i konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs, om rekonstruktionsplanen fastställs.

Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, får rätten besluta att fortsatt verkställighet i utsökningsmålet tills vidare inte får äga rum.

2 § Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en berörd part som anges i rekonstruktionsplanen. Talan ska väckas före plansammanträdet och får inte slutligt prövas innan frågan om rekonstruktionsplanen har blivit avgjord. En berörd part som vill väcka talan ska underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans eller hennes talan inte tas upp till prövning.

Upphör företagsrekonstruktionen utan att en rekonstruktionsplan fastställts och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från det att företagsrekonstruktionen upphörde, ska den väckta återvinningstalan avvisas.

3 § Vad som vinns genom återvinningstalan ska, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de berörda parter som anges i rekonstruktionsplanen. En svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären deltar med fordringen i planförhandlingen och har rätt att avräkna den utdelning som tillkommer honom eller henne på vad han eller hon annars skulle ha betalat.

Om det i återvinningsmålet påkallas av en berörd part som omfattas av rekonstruktionsplanen eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvaltning av det som enligt första stycket ska tillkomma de berörda parterna. Egendom som har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om rekonstruktionsplanen har förfallit.

9 kap. Tillsyn

Tillsynsperson

1 § På begäran av en berörd part kan rätten, om det finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt rekon-

struktionsplanen. Om det behövs, ska även en ersättare för tillsynspersonen förordnas.

Gäldenären ska ge tillsynspersonen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynspersonen lämnar.

I fråga om entledigande av en tillsynsperson tillämpas bestämmelserna om entledigande av rekonstruktör i 3 kap. 3 §.

Tillsyn över rekonstruktörer

2 § Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet.

Tillsynsmyndighetens uppgifter framgår av 2 kap. 13 och 37 §§, 3 kap. 3 § och 11 kap. 2 §.

3 § I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 16 § förvaltningslagen (2017:900) att den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande under rekonstruktionen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.

10 kap. Straff och skadestånd

Skadestånd

1 § Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären hade sådana ekonomiska svårigheter som avses i 2 kap. 11 § första stycket, ska borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första stycket ska väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

2 § En rekonstruktör ska ersätta de skador som han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar en berörd part eller gäldenären.

Skadeståndet kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens eller underlåtenhetens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Ska flera rekonstruktörer ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har satts ned för någon av dem enligt andra stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

3 § Talan om skadestånd mot en rekonstruktör ska väckas inom tre månader från den dag då beslutet om att företagsrekonstruktionen ska upphöra vann laga kraft.

Talan ska väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

Straff

4 § En berörd part som för sin röst vid ett plansammanträde enligt 2 kap. har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse i högst ett år.

5 § Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en berörd part för brott som avses i 4 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

11 kap. Övriga bestämmelser

Bemyndiganden

1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka tingsrätter som får pröva en ansökan om företagsrekonstruktion.

Kostnader

2 § Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Rekonstruktörens rätt till ersättning ska, på begäran av tillsynsmyndigheten, rekonstruktören eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge rekonstruktionsplanen inte fullgjorts får också en borgenär vars fordran omfattas av planen begära en sådan prövning.

Tillsynsmyndigheten ska beredas tillfälle att yttra sig innan rätten fattar beslut om rekonstruktörens ersättning.

Regler om rekonstruktörens skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om den ersättning som han eller hon begär finns i 3 kap. 6 §.

3 § I fråga om ersättning till en tillsynsperson tillämpas bestämmelserna i 2 §.

4 § Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avses i 2 och 3 §§ ska betalas av gäldenären.

5 § Ersättning till staten för tillsynen över rekonstruktörerna utgår enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Registrering av företagsrekonstruktioner

6 § I lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns bestämmelser om registrering av företagsrekonstruktioner i ett insolvensregister.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2. Genom lagen upphävs lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för ansökningar om företagsrekonstruktion som gjorts före ikraftträdandet.

1.2. Förslag till lag (2022:000) om offentlig skulduppgörelse

Härigenom föreskrivs följande.

Innehåll

1 kap. Inledande bestämmelser 2 kap. Förfarandet vid offentlig skulduppgörelse 3 kap. Rekonstruktören och dennes uppgifter 4 kap. Verkningar av ett beslut om offentlig skulduppgörelse 5 kap. Skulduppgörelsen 6 kap. Tillsyn 7 kap. Skadestånd och straff 8 kap. Övriga bestämmelser

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skulduppgörelse för näringsidkare i ekonomiska svårigheter (offentlig skulduppgörelse).

I lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion finns bestämmelser om företagsrekonstruktion för näringsidkare i ekonomiska svårigheter.

Ord och uttryck i lagen

2 § I denna lag betyder

1. Ekonomiska svårigheter: när det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort eller att gäldenären i annat avseende har ekonomiska problem som innebär en risk för insolvens.

2. Offentlig skulduppgörelse: ett särskilt förfarande genom vilket en skulduppgörelse kan antas och fastställas.

3. Rekonstruktör: en av rätten utsedd person som har i uppgift att biträda gäldenären under den offentliga skulduppgörelsen.

4. Skulduppgörelse: att borgenärers fordringar sätts ned eller betalas på närmare angivet sätt.

Undantag och avvikelser

3 § Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

4 § Om det i lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa saker finns någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

2 kap. Förfarandet vid offentlig skulduppgörelse

1 § Offentlig skulduppgörelse handläggs enligt reglerna i detta kapitel.

Om inte annat föreskrivs, gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden för rättens handläggning enligt denna lag.

Ansökan om offentlig skulduppgörelse

2 § En ansökan om offentlig skulduppgörelse får göras av gäldenären. Ansökan ska göras skriftligen till tingsrätten.

I ansökan ska sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

I 3 och 4 §§ lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

3 § En ansökan enligt 2 § ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Om ansökan ges in elektroniskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/ EG, i den ursprungliga lydelsen.

4 § Har en ansökan om offentlig skulduppgörelse gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, ska rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan ska anses gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

5 § En ansökan ska innehålla

1. ett förslag till skulduppgörelse.

2. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till de ekonomiska svårigheterna,

3. en borgenärsförteckning,

4. en redogörelse för hur den föreslagna skulduppgörelsen kan säkra verksamhetens livskraft och varför några rekonstruktionsåtgärder i övrigt inte är nödvändiga,

5. ett förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om hans eller hennes lämplighet för uppdraget,

6. uppgift om vilka borgenärer som kontaktats före ansökan och deras inställning till förslaget till rekonstruktör,

7. ett intyg att borgenärer som till antalet utgör minst två femtedelar av de i förteckningen över tillgångar och skulder upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av skulduppgörelsen och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse skulduppgörelsen antagbar, och

8. förskott på kostnaden för handläggningen av frågan om skulduppgörelsens fastställande eller av rätten godkänd säkerhet för vad som inte täcks av förskottet.

6 § En ansökan ska avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs enligt 2 och 5 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Prövning av ansökan om offentlig skulduppgörelse

7 § Om gäldenärens ansökan inte avvisas, ska rätten genast pröva den.

Förutsättningar för beslut om offentlig skulduppgörelse

8 § En förutsättning för att ett beslut om offentlig skulduppgörelse ska meddelas är att gäldenären har ekonomiska svårigheter.

Ett beslut om offentlig skulduppgörelse får endast meddelas, om det finns skälig anledning att anta att verksamhetens livskraft kan säkras genom skulduppgörelsen och några andra rekonstruktionsåtgärder än en skulduppgörelse inte är nödvändiga.

En ansökan om offentlig skulduppgörelse ska inte bifallas om den föreslagna rekonstruktören inte uppfyller kraven i 3 kap. 1 §.

9 § Ett beslut om offentlig skulduppgörelse får inte meddelas om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister eller fel att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma.

Beslut om offentlig skulduppgörelse

10 § Om en ansökan bifalls, ska rätten samtidigt utse en rekonstruktör som snarast ska yttra sig om ansökan. Innan rätten utser en rekonstruktör ska tillsynsmyndigheten beredas tillfälle att yttra sig.

Rätten ska samtidigt

1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten (borgenärssammanträde),

2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och

3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som regeringen föreskriver.

Parter som deltar i en offentlig skulduppgörelse

11 § Vid den offentliga skulduppgörelsen deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före ansökan om offentlig skulduppgörelse. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvitt-

ning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar inte i förhandlingen. En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer deltar inte heller i förhandlingen om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det.

Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, deltar han eller hon i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken en borgenär har särskild förmånsrätt borgenärens fordran, deltar han eller hon med återstående del av fordringen.

Innehåller skulduppgörelsen en bestämmelse om att borgenärer som inte har förmånsrätt ska få full betalning intill ett visst belopp, ska deras fordringar vid den offentliga skulduppgörelsen anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.

En borgenär får delta i förhandlingen, även om fordringen inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt eller äganderätt enligt ett avtal om finansiell leasing.

Senare anmälda fordringar

12 § Om någon vill delta i skulduppgörelsen med en fordran eller ett anspråk som inte har tagits med i förslaget till skulduppgörelse och inte heller senare blivit känd, ska han eller hon skriftligen anmäla fordringen eller anspråket hos rekonstruktören senast en vecka före borgenärssammanträdet. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas prövning av förslaget till skulduppgörelsen skjuts upp.

Borgenärssammanträdet

13 § Borgenärssammanträdet enligt 10 § ska hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om offentlig skulduppgörelse.

Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Vid sammanträdet ska gäldenären lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om gäldenärens ekonomiska situa-

tion som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han eller hon utse ett ombud.

Rekonstruktören ska tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att delta i omröstningen med uppgift om de belopp för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen ska även antecknas anmärkning som har framställts.

14 § Gäldenären får inte återta eller ändra förslaget till skulduppgörelse utan medgivande av rätten.

Rätten får inte medge ändring av förslaget om det skulle leda till att borgenärssammanträdet skjuts upp.

Röstning om en skulduppgörelse

15 § Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna rösta om skulduppgörelsen.

En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att borgenären deltar i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om en anmärkning godtas eller inte, ska rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och försöka åstadkomma en förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med den eller de borgenärer som berörs. Kan förlikning inte träffas, ska rätten pröva frågan.

En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

16 § En skulduppgörelse ska anses antagen om två tredjedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till två tredjedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

Om det vid borgenärssammanträdet inte går att avgöra om förslaget antagits av borgenärerna ska rätten pröva frågan så snart det kan ske.

17 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borge-

närens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

18 § Är utgången av omröstningen över skulduppgörelsen beroende av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa uppgörelsen, ska rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.

Fastställelse av en skulduppgörelse

19 § Har skulduppgörelsen antagits vid ett borgenärssammanträde ska rätten så snart som möjligt pröva om uppgörelsen ska fastställas.

Allmänna förutsättningar för fastställelse av skulduppgörelsen

20 § En skulduppgörelse ska fastställas, utom i de fall

1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på skulduppgörelsen,

2. skulduppgörelsen inte uppfyller de villkor som anges i 5 kap. 1 §.

3. uppgörelsen inte har rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller säkra verksamhetens livskraft,

4. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på skulduppgörelsen eller att något annat svek har ägt rum vid skulduppgörelsen, eller

5. skulduppgörelsen uppenbart är till skada för borgenärerna. Om det finns hinder mot att fastställa skulduppgörelsen enligt första stycket 1, får rätten besluta att borgenärerna ska rösta om uppgörelsen vid ett nytt borgenärssammanträde.

21 § Rätten får också vägra att fastställa skulduppgörelsen i de fall en borgenär eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har motsatt sig fastställelse på grund av att

1. skulduppgörelsen är till skada för borgenärerna,

2. det inte finns betryggande säkerhet för skulduppgörelsens fullgörande, eller

3. skulduppgörelsen av någon annan särskild anledning inte bör fastställas.

Upphävande av en fastställd skulduppgörelse

22 § På ansökan av en borgenär kan rätten, helt eller delvis, upphäva skulduppgörelsen, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

2. har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, eller

3. i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på frågan om skulduppgörelsens avgörande, eller

4. på något annat sätt väsentligen har brutit mot sina skyldigheter enligt skulduppgörelsen.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Den offentliga skulduppgörelsens upphörande

23 § Rätten ska besluta att en offentlig skulduppgörelse ska upphöra, om

1. skulduppgörelsen fastställs,

2. rekonstruktören begär det,

3. det finns sådana brister eller fel i gäldenärens bokföring att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma,

4. skulduppgörelsen inte antas vid borgenärssammanträdet och frågan inte ska prövas vid ett nytt borgenärssammanträde,

5. en eller flera borgenärer lider eller skulle lida otillbörlig skada om skulduppgörelsen fortsätter,

6. två månader förflutit från dagen för beslutet om offentlig skulduppgörelse, eller

7. rekonstruktören entledigas och någon ny rekonstruktör inte utses.

Innan rätten beslutar att en offentlig skulduppgörelse ska upphöra ska tillsynsmyndigheten beredas tillfälle att yttra sig.

Överklagande m.m.

24 § Beslut om offentlig skulduppgörelse, fastställelse av en skulduppgörelse och beslut att den offentliga skulduppgörelsen ska upphöra ska gälla omedelbart, om inte annat bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga rekonstruktör.

25 § Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte beslut i en fråga som avses i 14 § första stycket eller 18 § andra stycket eller beträffande sådan ny prövning som avses i 20 § andra stycket.

I fråga om beslut om offentlig skulduppgörelse räknas klagotiden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

3 kap. Rekonstruktören och dennes uppgifter

Kraven på rekonstruktören

1 § En rekonstruktör ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Vid bedömningen enligt första stycket ska särskilt beaktas om rekonstruktören har erfarenhet av att i egenskap av konkursförvaltare fortsätta driva rörelse för ett konkursbos räkning enligt 8 kap. 2 § konkurslagen.

Entledigande av rekonstruktören

2 § En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget ska entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären.

Rekonstruktörens uppgifter

3 § Rekonstruktören ska biträda gäldenären under den offentliga skulduppgörelsen.

Rekonstruktören ska när han eller hon fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen inte åsidosätts samt att skulduppgörelsen har rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller säkra verksamhetens livskraft.

4 § Rekonstruktören ska underrätta tillsynsmyndigheten om den ersättning som han eller hon begär för arbete och utlägg. På begäran av tillsynsmyndigheten ska rekonstruktören tillhandahålla myndigheten en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika åtgärderna.

4 kap. Verkningar av ett beslut om offentlig skulduppgörelse

Gäldenärens skyldigheter

1 § Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse för att en skulduppgörelse ska kunna fastställas.

Gäldenären ska följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas.

Gäldenärens rådighet

2 § Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke

1. fullgöra en förpliktelse som uppkommit före beslutet om offentlig skulduppgörelse eller ställa säkerhet för sådana förpliktelser,

2. åta sig nya förpliktelser, eller

3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet.

Om gäldenären åsidosätter vad som sägs i första stycket inverkar detta inte på rättshandlingens giltighet.

Rekonstruktören får samtycka till fullgörandet av en förpliktelse som avses i andra stycket 1 endast om det finns synnerliga skäl.

Konkurshinder

3 § I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs ansökan om att gäldenären ska försättas i konkurs under pågående offentlig skulduppgörelse.

Ogiltiga avtalsvillkor

4 § Ett villkor som ger gäldenärens motpart rätt att hålla inne sin prestation, häva avtalet eller på annat sätt ändra avtalet till gäldenärens nackdel på grund av ansökan eller beslutet om offentlig skulduppgörelse eller gäldenärens ekonomiska svårigheter som föranlett ansökan är utan verkan.

Kvittning

5 § Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om offentlig skulduppgörelse gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom eller henne. Detta gäller dock inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet eller undantagen enligt vad som sägs i övriga bestämmelser i detta kapitel.

Gäldenärens fordran på betalning för en naturaprestation enligt ett avtal som gäldenären begärt ska fullföljas enligt första stycket, ska anses ha uppkommit under den offentliga skulduppgörelsen.

6 § Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före ansökan om offentlig skulduppgörelse, får den inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran, om förvärvet inte med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinärt. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en ansökan om offentlig skulduppgörelse följt inom tre månader från det att en boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd.

7 § En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning enligt 5 kap. 16 § konkurslagen om gäldenären var i konkurs.

8 § En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med anledning av en förpliktelse som han eller hon infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av vad som sägs i 5–7 §§ ha förvärvats när hans eller hennes förpliktelse grundades.

9 § Överlåter gäldenären sedan ansökan om offentlig skulduppgörelse gjorts en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, ska han eller hon ersätta borgenären för detta.

5 kap. Skulduppgörelsen

Allmänt om skulduppgörelsen

1 § En skulduppgörelse får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som enligt 2 kap. 11 § får delta i den offentliga skulduppgörelsen sätts ned och betalas på närmare angivet sätt. Skulduppgörelsen ska ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre uppgörelse godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av uppgörelsen eller det finns särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta utdelning ska betalas inom ett år efter det att skulduppgörelsen har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid.

Utan hinder av första stycket får en skulduppgörelse innehålla villkor att borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen av gäldenärens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. En avvikelse till nackdel för viss borgenär är också tillåten, om han eller hon har medgett det.

En skulduppgörelse får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.

Skulduppgörelsens innehåll

2 § En skulduppgörelse ska innehålla uppgift om

1. gäldenärens namn och personnummer eller organisationsnummer samt adress,

2. vilka borgenärer som berörs av uppgörelsen och beloppen av deras respektive fordringar, och

3. hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen ska ske samt om säkerhet har ställts för det som gäldenären bjuder i betalning enligt skulduppgörelsen och vad den i så fall består av.

Skulduppgörelsen ska också innehålla en förteckning över tillgångar och skulder vid ansökan om offentlig skulduppgörelse, som har upprättats av rekonstruktören enligt 3 §, och den senaste balansräkningen.

Förteckningen över tillgångar och skulder

3 § I den förteckning som avses i 2 § andra stycket ska tillgångarna tas upp till marknadsvärdet vid den tidpunkt då förteckningen upprättas.

Värdet ska bestämmas med utgångspunkten att gäldenärens verksamhet helt eller delvis ska fortsätta. Dessutom ska ett värde bestämmas med utgångspunkt från det pris till vilket tillgångarna hade kunnat säljas i en konkurs.

Om möjligt ska det även lämnas specificerad uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Förteckningen ska vidare innehålla uppgift om varje parts namn och adress.

Ränta på en borgenärs fordran ska inte beräknas längre än till dagen för ansökan om offentlig skulduppgörelse. En fordran i utländsk valuta ska beräknas efter den kurs som gällde nämnda dag.

4 § I förteckningen enligt 2 § andra stycket ska det anges om en borgenär har förmånsrätt, jämte grunden till det.

Bedöms värdet av egendom till vilken en borgenär har särskild förmånsrätt eller säkerhet genom återtaganderätt eller äganderätt enligt avtal om finansiell leasing understiga dennes fordran, ska säkerhetens värde anges i förteckningen.

Är en borgenärs fordran förenad med en allmän förmånsrätt som vid en konkurs, beslutad vid tiden för ansökan om offentlig skuld-

uppgörelse, inte skulle ha täckt hela borgenärens fordran, ska anges hur stor del av fordringen som täcks av förmånsrätten.

Om någon gör en anmärkning som avses i 5 §, ska det anges.

Anmärkningar

5 § Om gäldenären eller en borgenär vill anmärka mot en fordran som skulle omfattas av skulduppgörelsen, ska han eller hon göra det skriftligen hos rekonstruktören senast en vecka före borgenärssammanträdet.

Om rekonstruktören anser att det finns anledning till anmärkning eller om en anmärkning framställts enligt första stycket ska rekonstruktören skyndsamt underrätta gäldenären och den eller de borgenärer som anmärkningen kan påverka. Detsamma gäller när värdet av egendom som omfattas av särskild förmånsrätt, återtaganderätt eller äganderätt enligt avtal om finansiell leasing bedöms understiga fordran.

Verkan av en fastställd skulduppgörelse

6 § En fastställd skulduppgörelse är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända, som enligt 2 kap. 11 § hade rätt att delta i den offentliga skulduppgörelsen.

En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 2 kap. 11 § hade rätt att delta i den offentliga skulduppgörelsen tillgodoses fullt ut genom skulduppgörelsen.

En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av skulduppgörelsen i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

7 § En borgenär som har godkänt ett förslag till skulduppgörelse förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

6 kap. Tillsyn

Tillsyn över rekonstruktörer

1 § Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet.

Tillsynsmyndighetens uppgifter framgår av 2 kap. 10 och 23 §§, 3 kap. 2 § och 8 kap. 2 §.

2 § I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 16 § förvaltningslagen (2017:900) att den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande under den offentliga skulduppgörelsen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.

7 kap. Straff och skadestånd

1 § En rekonstruktör ska ersätta de skador som han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar en borgenär eller gäldenären.

Skadeståndet kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens eller underlåtenhetens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

2 § Talan om skadestånd mot en rekonstruktör ska väckas inom tre månader från den dag då beslutet om att den offentliga skulduppgörelsen ska upphöra vann laga kraft.

Talan ska väckas vid den tingsrätt där ärendet om offentlig skulduppgörelse är eller har varit anhängigt.

Straff

3 § En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 2 kap. har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse i högst ett år.

4 § Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för brott som avses i 3 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om offentlig skulduppgörelse är eller har varit anhängigt.

8 kap. Övriga bestämmelser

Bemyndiganden

1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka tingsrätter som får pröva en ansökan om offentlig skulduppgörelse.

Kostnader

2 § Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Rekonstruktörens rätt till ersättning ska, på begäran av tillsynsmyndigheten, rekonstruktören eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge skulduppgörelsen inte fullgjorts får också en borgenär vars fordran omfattas av uppgörelsen begära en sådan prövning.

Tillsynsmyndigheten ska beredas tillfälle att yttra sig innan rätten fattar beslut om rekonstruktörens ersättning.

Regler om rekonstruktörens skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om den ersättning som han eller hon begär finns i 3 kap. 4 §.

3 § Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom den ersättning som avses i 2 § ska betalas av gäldenären.

4 § Ersättning till staten för tillsynen över rekonstruktörerna utgår enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Registrering av offentlig skulduppgörelse

5 § I lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns bestämmelser om registrering av offentlig skulduppgörelse i ett insolvensregister.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.3. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap.2 och 4 §§ och 35 kap. 4 §brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §1

En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering, F-skuldsanering

eller förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering, F-skuldsanering,

planförhandling enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet, för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i högst två år.

För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärnings-

1 Senaste lydelse 2016:677.

mannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning.

4 §2

Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt

skall förringas avsevärt, för otill-

börligt gynnande av borgenär till fängelse i högst två år. Detsamma

skall gälla, om någon som är på

obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt skall förringas avsevärt.

Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt

ska förringas avsevärt, för otill-

börligt gynnande av borgenär till fängelse i högst två år. Detsamma

ska gälla, om någon som är på

obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt ska förringas avsevärt.

En gäldenär, som för att främja ackord i hemlighet lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån, döms också för otillbörligt gynnande av borgenär.

En gäldenär, som för att främja ackord, en skulduppgörelse enligt

lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller en förhandling om en rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion i hemlighet lämnar eller ut-

lovar betalning eller annan förmån, döms också för otillbörligt gynnande av borgenär.

2 Senaste lydelse 2005:242.

35 kap.

4 §3

De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år:

1. 6 kap. 4–6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott,

2. 6 kap. 1–3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1, 2 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,

3. 16 kap. 10 a § första och sjätte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare,

4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år.

Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades.

Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord, en skulduppgö-

relse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller

inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

3 Senaste lydelse 2020:173.

1.4. Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 26 §, 18 kap. 3 §, 20 kap. 6 §, 22 kap. 3 §jordabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

26 §

Är förvärvets fullbordan eller bestånd enligt köpehandlingen beroende av att köpeskillingen betalas och har köparen sedan köpet slöts

blivit försatt i konkurs,

1. blivit försatt i konkurs,

fått till stånd offentlig ackords-

förhandling utan konkurs,

2. fått till stånd en planförhandling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller en förhandling om en skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse,

vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sina skulder,

3. vid utmätning funnits sakna

tillgång att betala sina skulder,

om han är köpman, inställt sina betalningar eller

4. om han eller hon är köpman,

inställt sina betalningar eller

i annat fall funnits vara på sådant obestånd att han måste anta-

gas icke kunna fullgöra sin betal-

ningsskyldighet mot säljaren,

5. i annat fall funnits vara på så-

dant obestånd att det måste antas

att han eller hon inte kan fullgöra

sin betalningsskyldighet mot säljaren,

har säljaren rätt att häva köpet, om ej utan oskäligt uppehåll efter

tillsägelse betryggande säkerhet ställes

för köpeskillingen. Häves köpet,

skall köparen ersätta säljaren dennes skada.

har säljaren rätt att häva köpet, om det på begäran inte utan oskä-

ligt uppehåll ställs betryggande säkerhet för köpeskillingen. Om köpet hävs ska köparen ersätta säljaren dennes skada.

18 kap.

3 §4

Bestämmelserna i 1 och 2 §§

äger ej tillämpning, om

Bestämmelserna i 1 och 2 §§

ska inte tillämpas, om

1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 28 § lagen (1915:218) o m avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rådighet över den fasta egendomen på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom,

2. rätte ägaren, när han eller

hon utfärdade den handling på

vilken äganderätten grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rådighet över den fasta egendomen på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom eller henne,

3. rätte ägaren, när han eller hon utfärdade den handling på vilken äganderätten grundats, hade inlett företagsrekonstruktion enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion och rekonstruktören inte skriftligen samtyckt till överlåtelsen,

3. förvärvet enligt lag är ogil-

tigt, enär det icke skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars rätt

beröres eller med stöd av tillstånd

eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.

4. förvärvet enligt lag är ogil-

tigt, på grund av att det inte skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars rätt berörs eller med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.

4 Senaste lydelse 1991:1548.

20 kap.

6 §5

En lagfartsansökan ska avslås, om

1. fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som föreskrivs i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap.4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7–9, 28 eller 29 § eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller ansökan om fastighetsbildning har avslagits eller ett sådant förvärv annars enligt lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans eller hennes rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enlig t 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har avslagits,

5 Senaste lydelse 2010:2048.

9. sökanden eller överlåtaren vid tiden för överlåtelsen hade inlett företagsrekonstruktion enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion, och rekonstruktören inte skriftligen samtyckt till överlåtelsen.

9. det är uppenbart att för-

värvet av annan grund är ogiltigt eller inte kan göras gällande.

10. det är uppenbart att för-

värvet av annan grund är ogiltigt eller inte kan göras gällande.

22 kap.

3 §6

Ansökan om inteckning ska avslås, om

1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel inteckning inte får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet, eller

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,

6. sökanden har inlett företagsrekonstruktion enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion och rekonstruktören inte skriftligen samtyckt till inteckningen, eller

6. en del av fastigheten har ut-

mätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivnings-

7. en del av fastigheten har ut-

mätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivnings-

6 Senaste lydelse 2010:238.

dag då inteckningen söks, om inte ansökningen har medgetts av Kronofogdemyndigheten.

dag då inteckningen söks, om inte ansökningen har medgetts av Kronofogdemyndigheten.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.5. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 §, 8 kap. 3 § och 13 kap. 1 §äktenskapsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

10 §7

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den förfallodag som ursprungligen gällde.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

Har ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för underhållsbidraget skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket.

Har ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om en rekonstruktionsplan fast-

ställs enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller en skulduppgörelse fastställs enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse, får fordringen krävas ut

inom tre månader från det att

skulduppgörelsen skulle ha full-

gjorts. Har utmätning för underhållsbidraget skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

7 Senaste lydelse 1996:765.

8 kap.

3 §8

Kan en make som har gett den andra maken en gåva inte betala en skuld för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot givarens borgenärer eller kan det av annan anledning antas att givaren är på obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av gåvan.

Detta gäller dock ej i fråga om personliga presenter vilkas värde inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det gäller inte heller om givaren, när gåvan blev gällande mot borgenärerna, hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka givaren då svarade.

Har gåvan utan mottagarens vållande gått förlorad helt eller delvis, är mottagaren i motsvarande mån fri från ansvar.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion.

13 kap.

1 §9

En make får inte vid bodelning till skada för sina borgenärer låta enskild egendom ingå i bodelningen eller, på annat sätt än som anges i denna balk, avstå egendom som skall ingå i bodelningen.

En make får inte vid bodelning till skada för sina borgenärer låta enskild egendom ingå i bodelningen eller, på annat sätt än som anges i denna balk, avstå egendom som ska ingå i bodelningen.

En make får inte heller vid fördelning på lotter till skada för sina borgenärer avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som inte får utmätas. Detta gäller dock ej, om den egendom som avstås eller förvärvas utgör makarnas gemensamma bostad eller bohag och övertas med stöd av 11 kap. 8 §.

Om den ena maken till följd av en sådan åtgärd som avses i första eller andra stycket inte kan betala en skuld som har uppkommit före bodelningen eller om det av annan anledning kan antas att maken är

8 Senaste lydelse 1996:1053. 9 Senaste lydelse 1996:1053.

på obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av vad den förstnämnda makens utmätningsbara egendom har minskat genom åtgärden. Detta gäller dock ej, om den förstnämnda maken efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §10

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till Kronofogdemyndigheten, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet,

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen gavs in till Kronofogdemyndigheten, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen ska upphöra. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han eller hon vill full-

10 Senaste lydelse 2006:674.

inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos Kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

följa jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han eller hon inte det, har han eller hon förlorat sin talan. Godset ska genast beläggas med kvarstad och sökanden ska, om han eller hon vill att åtgärden ska bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos Kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, ska vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord

fastställes. I fråga om talan med

anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället en rekonstruk-

tionsplan fastställs enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion. I fråga om talan med anled-

ning av planförhandling tillämpas

8 kap. 2 och 3 §§ lagen om före-

tagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Är offentlig ackordsförhandling utan konkurs inledd i någon av de främmande staterna, må ej, så länge förhandlingen pågår, konkurs eller offentlig ackordsförhand-

ling äga rum här i riket, och skall

vad här är stadgat om utmätning och utmätt egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å egendom, som här finnes.

Är offentlig ackordsförhandling utan konkurs inledd i någon av de främmande staterna, må ej, så länge förhandlingen pågår, konkurs, planförhandling enligt lagen

(2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse äga rum här i

riket, och ska vad här är stadgat om utmätning och utmätt egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å egendom, som här finnes.

14 §

Har, i beslut om gäldenärens försättande i konkurs eller inledande av offentlig ackordsförhand-

ling utan konkurs, angivits, att

rätten eller domaren grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist i den främmande staten, skall denna lag ej äga tillämpning utan konkursen eller ackordsförhandlingen fortgå.

Har, i beslut om gäldenärens försättande i konkurs eller inledande av planförhandling enligt

lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse an-

givits, att rätten eller domaren grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist i den främmande staten, ska

denna lag inte tillämpas utan konkursen, planförhandlingen eller den

offentliga skulduppgörelsen fortgå.

Främmande bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist i den stat, där bolaget, föreningen eller stiftelsen har sitt säte.

Främmande bolag, förening eller stiftelse ska anses ha hemvist i den stat, där bolaget, föreningen eller stiftelsen har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.8. Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 10 och 12 §§ i förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §11

Allmän förmånsrätt följer med

1. den kostnad som borgenär haft för försättande av gäldenären i konkurs och för beslut att ett dödsbos egendom ska avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnader när gäldenären avlidit före konkursbeslutet,

2. arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen (1987:672) eller förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

2. arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen

(2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller lagen (2022:000)

om företagsrekonstruktion, till-

synsperson enligt sist nämnda lag

eller konkurslagen (1987:672) eller förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

3. kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som nämnts under 2 vidtagits med rekonstruktörens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,

4. andra fordringar som grun-

dar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion.

4. fordringar som grundar sig

på ny finansiering enligt 1 kap. 2 § lagen om företagsrekonstruktion som fastställts i en rekonstruktionsplan, i den mån och under den tid som anges i planen,

5. fordringar som grundar sig på tillfällig finansiering enligt 1 kap. 2 § lagen om företagsrekonstruk-

11 Senaste lydelse 2015:1018.

tion, om rekonstruktören skriftligen samtyckt till finansieringen,

5. ersättning till resolutions-

myndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

6. ersättning till resolutions-

myndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

6. andra fordringar som grun-

dar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt lagen om resolution.

7. andra fordringar som grun-

dar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt lagen om resolution.

Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 5 gäller endast i den utsträckning beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 6 gäller endast i den utsträckning beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Allmän förmånsrätt enligt första stycket 5 upphör att gälla

1. om en rekonstruktionsplan enligt lagen om företagsrekonstruktion fastställs, eller

2. tre månader efter att företagsrekonstruktionen upphört utan att någon rekonstruktionsplan fastställts. Om borgenären innan dess ansökt om att gäldenären ska försättas i konkurs gäller dock den allmänna förmånsrätten till dess att den ansökan prövats.

12 §12

Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön eller annan ersättning på grund av anställningen. Förmåns-

Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön eller annan ersättning på grund av anställningen. Förmåns-

12 Senaste lydelse 2015:1018.

rätten omfattar fordringar som belöper på tiden före konkursbeslutet och inom en månad därefter. Fordringarna får inte ha intjänats eller, om lönen eller ersättningen ska bestämmas efter särskild beräkningsgrund, inte ha förfallit till betalning tidigare än tre månader innan konkursansökningen kom in till tingsrätten. Om arbetstagaren inte har kunnat nå arbetsgivaren med en uppmaning enligt 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672), gäller i stället den längre tid som bedöms skälig. Har konkursen föregåtts av ett förfarande enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion eller lagen (2015:1016) om resolution och har konkursansökningen gjorts inom ett år från det att företagsrekonstruktionen eller resolutionen upphörde, ska vid tillämpning av tredje meningen, om det är förmånligare för arbetstagaren, anses som om konkursansökningen hade gjorts då ansökningen om företagsrekonstruktion skedde eller beslutet om resolution fattades. I sådant fall ska det bortses från tiden mellan ansökningarna respektive mellan beslutet och ansökan.

rätten omfattar fordringar som belöper på tiden före konkursbeslutet och inom en månad därefter. Fordringarna får inte ha intjänats eller, om lönen eller ersättningen ska bestämmas efter särskild beräkningsgrund, inte ha förfallit till betalning tidigare än tre månader innan konkursansökningen kom in till tingsrätten. Om arbetstagaren inte har kunnat nå arbetsgivaren med en uppmaning enligt 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672), gäller i stället den längre tid som bedöms skälig. Har konkursen föregåtts av ett förfarande enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller lagen (2015:1016) om resolution och har konkursansökningen gjorts inom ett år från det att företagsrekonstruktionen eller resolutionen upphörde, ska vid tillämpning av tredje meningen, om det är förmånligare för arbetstagaren, anses som om konkursansökningen hade gjorts då ansökningen om företagsrekonstruktion skedde eller beslutet om resolution fattades. I sådant fall ska det bortses från tiden mellan ansökningarna respektive mellan beslutet och ansökan.

Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsäg-

Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsäg-

ningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller annan och inte heller driver egen rörelse omfattas av förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt ska med samtidig inkomst i annan anställning jämställas aktivitetsstöd som lämnas till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, i den utsträckning stödet avser samma tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till stödet efter uppsägningen.

ningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller annan och inte heller driver egen rörelse omfattas av förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han eller hon har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt ska med samtidig inkomst i annan anställning jämställas aktivitetsstöd som lämnas till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, i den utsträckning stödet avser samma tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till stödet efter uppsägningen.

Om en lönefordran, som har intjänats tidigare än tre månader före konkursansökningen, har varit föremål för tvist, omfattas den av förmånsrätt om talan har väckts eller förhandling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har begärts inom fyra månader från förfallodagen och konkursansökningen har följt inom två månader från det att tvisten slutligt har avgjorts.

Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast föregående intjänandeåret.

Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen och därpå följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Om konkursgäldenären är näringsidkare, ska en arbetstagare som själv eller tillsammans med nära anförvanter senare än sex månader före konkursansökningen har ägt en väsentlig andel av företaget och som haft ett betydande inflytande över dess verksamhet inte ha förmånsrätt enligt denna paragraf för lön eller pension.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §13

Denna lag tillämpas inte på

1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken,

2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672)eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672), lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller lagen (2022:000)

om offentlig skulduppgörelse,

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd,

5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och

6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken.

Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller

1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

13 Senaste lydelse 2017:992.

Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 7 § i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §14

Denna lag tillämpas inte om något annat följer av

– de unionsrättsakter och internationella instrument som anges i 1 § lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden eller i 1 kap. 2 § lagen (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer, eller

– särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och förlikningar på särskilda rättsområden.

Lagen tillämpas inte heller i fråga om

1. dom eller förlikning i mål om boskillnad, legal separation, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om det inte är fråga om verkställighet av en dom som ska gälla i Sverige enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap eller enligt 3 kap. 14 § lagen (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer,

2. dom eller förlikning som rör vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om det inte är fråga om verkställighet enligt 6 §,

3. dom eller förlikning som rör familjerättslig underhållsskyldighet,

4. dom eller förlikning som rör faderskapet till barn,

5. dom eller förlikning som rör rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anled-

14 Senaste lydelse 2019:237.

ning av dödsfall eller ansvar för den dödes skulder, om inte den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade sin hemvist i någon av dessa stater,

6. dom eller förlikning som rör

a) en gäldenärs försättande i konkurs,

b) inledande av en förhandling om offentligt ackord utan kon-

kurs,

b) inledande av en planförhand-

ling enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion eller en offentlig skulduppgörelse enligt lagen ( 2022:000 ) om offentlig skulduppgörelse,

c) andra frågor som beror av en konkursdomares eller konkursdomstols prövning, eller

d) en rättshandlings eller någon annan åtgärds ogiltighet eller återgång på grund av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de nordiska länderna, om det framgår av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ackordsförhandling att gäldenären inte hade sin hemvist i något av de nordiska länderna, eller

7. dom eller förlikning i mål som ska tas upp omedelbart av särskild domstol för handläggning av tvister som rör kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs att 2, 12 och 13 §§ i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §15

Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ett annat nordiskt land, skall rätten utan dröjsmål låta kungöra konkursbeslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i det andra landet.

Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ett annat nordiskt land, ska rätten utan dröjsmål låta kungöra konkursbeslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i det andra landet.

Om ett beslut om offentlig

ackordsförhandling utan konkurs

meddelas här i riket och gäldenären har egendom i ett annat nordiskt land, skall beslutet kungöras i det andra landet i enlighet med vad som sägs i första stycket.

Om ett beslut om planför-

handling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse meddelas här i riket och gäl-

denären har egendom i ett annat nordiskt land, ska beslutet kungöras i det andra landet i enlighet med vad som sägs i första stycket.

12 §

I fråga om återvinning vid en

offentlig ackordsförhandling här i

riket som omfattar egendom i ett annat nordiskt land tillämpas svensk lag. Beträffande sådan egendom som avses i 3 § tillämpas dock den paragrafen.

I fråga om återvinning vid en

planförhandling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion här i riket som omfattar egen-

dom i ett annat nordiskt land tilllämpas svensk lag. Beträffande sådan egendom som avses i 3 § tilllämpas dock den paragrafen.

15 Senaste lydelse 1987:676.

13 §16

Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av offentlig

ackordsförhandling utan konkurs

angetts att rätten grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket, tillämpas inte denna lag.

Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av planför-

handling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse angetts att rätten grun-

dat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket, tillämpas inte denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse

skall anses ha hemvist här i riket,

om styrelsen har sitt säte där.

Bolag, förening eller stiftelse

ska anses ha hemvist här i riket,

om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

16 Senaste lydelse 1987:676.

1.12. Förslag till lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130)

Härigenom föreskrivs att 5 § i preskriptionslagen (1981:130) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §17

Preskription avbryts genom att

1. gäldenären utfäster betalning, erlägger ränta eller amortering eller erkänner fordringen på annat sätt gentemot borgenären,

2. gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären eller

3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos Kronofogdemyndigheten eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhand-

ling om offentligt ackord.

3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos Kronofogdemyndigheten eller i skiljeförfarande, konkursförfarande, planförhand-

ling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

17 Senaste lydelse 2006:698.

1.13. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 6 § i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §18

En borgenär, som inte är upptagen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den föreskrivna tiden, förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället gode mannen eller förvaltaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i förhand-

ling om offentligt ackord.

En borgenär, som inte är upptagen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den föreskrivna tiden, förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han

eller hon inte visar att gäldenären

har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället gode mannen eller förvaltaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs, i planförhandling enligt

lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller i offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse.

Förlust av rätten att kräva ut en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

18 Senaste lydelse 1988:1266.

1.14. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §19

Om ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord ska vara fullgjort. Om ett inledandebeslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har meddelats innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då inledandebeslutet meddelades eller, om ett beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har meddelats, då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats.

Om ett beslut om företagsrekonstruktion eller offentlig skuld-

uppgörelse har meddelats på grund

av en ansökan som gjorts innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då företagsrekonstruktionen eller den

offentliga skulduppgörelsen upp-

hört eller en skulduppgörelse ska vara fullgjord. Om ett inledandebeslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har meddelats innan fordringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår då inledandebeslutet meddelades eller, om ett beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har meddelats, då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats.

19 Senaste lydelse 2016:680.

Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller ett inledandebeslut om skuldsanering eller F-skuldsanering meddelas under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.

Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion eller offentlig skulduppgörelse görs eller ett inledandebeslut om skuldsanering eller F-skuldsanering meddelas under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.15. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)

dels att 2 kap. 10 a § och 5 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 § och närmast före

3 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

10 a §20

Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, skall en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör.

Om det pågår en företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller

en offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse, ska en borgenärs

ansökan om konkurs, i fall gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen eller den offentliga

skulduppgörelsen upphör.

Finns det särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras, får dock rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas skall rekonstruktören beredas tillfälle att yttra sig.

Finns det särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras, får dock rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas ska rekonstruktören beredas tillfälle att yttra sig.

3 kap.

Gäldenärens avtal

11 §

Ett villkor som ger gäldenärens motpart rätt att hålla inne sin prestation, häva avtalet eller på annat

20 Senaste lydelse 2003:538.

sätt ändra avtalet till gäldenärens nackdel på grund av ansökan eller beslutet om konkurs eller gäldenärens ekonomiska svårigheter som föranlett ansökan är utan verkan.

5 kap.

14 §21

Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inte uppbära mer än vad han har rätt till enligt ackordet.

Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han eller

hon redan har uppburit. Han eller hon får dock inte uppbära mer än

vad han eller hon har rätt till enligt ackordet.

Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Första stycket tillämpas också när en fastställd rekonstruktions-

plan enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion har omfattat en skulduppgörelse eller när en skulduppgörelse fastställts enligt lagen ( 2022:000 ) om offentlig skulduppgörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

21 Senaste lydelse 1996:1056.

1.16. Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

Härigenom föreskrivs att 63 § i köplagen (1990:931) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §22

Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.

Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.

Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, får motparten häva köpet.

Överlämnas varan till köparen eller hans konkursbo efter det att ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och har betalning inte skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

Överlämnas varan till köparen eller hans eller hennes konkursbo efter det att ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion har gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och har betalning inte skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

22 Senaste lydelse 1996:776.

Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, ska konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §23

Ett avtal mellan två parter vid handel med finansiella instrument, med andra liknande rättigheter och åtaganden eller med valuta, om att förpliktelser dem emellan ska slutavräknas om en av parterna försätts i konkurs, gäller mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. Detsamma gäller en avräkning av förpliktelser

1. mellan två eller flera deltagare i ett anmält avvecklingssystem eller ett samverkande system, om avräkningen har skett i enlighet med systemets regler, eller

2. mellan en central motpart och en clearingmedlem eller en kund till en sådan clearingmedlem som avses i förordning (EU) nr 648/2012, om avräkningen har skett i enlighet med den centrala motpartens verksamhetsbestämmelser.

Innehåller ett avtal enligt första stycket ett villkor som innebär att en slutavräkning ska ske av samtliga utestående förpliktelser för det fall företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion beslutas för en av parterna gäller villkoret mot gäldenären och de borgenärer vars fordringar omfattas av ett offent-

ligt ackord

Innehåller ett avtal enligt första stycket ett villkor som innebär att en slutavräkning ska ske av samtliga utestående förpliktelser för det fall företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion beslutas för en av parterna gäller villkoret mot gäldenären och de borgenärer vars fordringar omfattas av en fast-

ställd rekonstruktionsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

23 Senaste lydelse 2014:478.

1.18. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs att 1 § i lönegarantilagen (1992:497) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §24

Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som

1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land,

2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller

2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion, eller

3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

24 Senaste lydelse 2017:364.

1.19. Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § i stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

4 §25

Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare.

Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller

beslut om offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse meddelas för stif-

telsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion har upphört, ska tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten ska även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när en högre rätt har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion eller en offentlig skuld-

uppgörelse enligt lagen om offentlig skulduppgörelse har upphört,

ska tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten ska även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när en högre rätt har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

25 Senaste lydelse 2009:244.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.20. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 11 a kap. 10 § i inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 a kap.

10 §26

Företaget får när personaloptionen förvärvas inte vara

1. skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551),

2. föremål för företagsrekonstruktion av sådant slag som anges i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

2. föremål för företagsrekonstruktion av sådant slag som anges i lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller offentligskuld-

uppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse,

3. på obestånd, eller

4. föremål för betalningskrav på grund av ett beslut från Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

26 Senaste lydelse 2017:1212.

1.21. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap.20 och 23 §§ i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet27 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

20 §28

Uppgifter får behandlas i databasen för att tillhandahålla information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1. handläggningen av konkurstillsynsärenden och mål enligt lönegarantilagen (1992:497),

1. handläggningen av konkurstillsynsärenden, tillsyn över rekon-

struktörer enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion och lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse och mål enligt lönegaranti-

lagen (1992:497),

2. förebyggande av överskuldsättning och information om skuldsanering och F-skuldsanering, och

3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

23 §

Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett konkurstillsynsärende skall gallras senast fem år efter utgången av det kalenderår då ärendet avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av det kalenderår då beslutet om konkurs fattades.

Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett konkurstillsynsärende eller till-

syn över rekonstruktörerna ska gall-

ras senast fem år efter utgången av det kalenderår då ärendet avslutades. Ett konkurstillsynsärende ska

dock gallras tidigast tio år efter

utgången av det kalenderår då beslutet om konkurs fattades.

27 Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:733. 28 Senaste lydelse 2018:230.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497)skall gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497)ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.22. Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 §, 14 kap. 14 §, 15 kap. 8 §, 19 kap. 24 § och 20 kap. 13 § i försäkringsavtalslag (2005:104) ska ha följande lydelse följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

7 §

Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav direkt mot försäkringsbolaget på ersättning enligt försäkringsavtalet, om

1. den försäkrade enligt lag eller annan författning är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan,

2. konkurs har beslutats eller

offentligt ackord har fastställts be-

träffande den försäkrade, eller

2. konkurs har beslutats eller

en rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller en skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse har fastställts beträf-

fande den försäkrade, eller

3. den försäkrade är en juridisk person som numera är upplöst. I fall som avses i 4 kap. 9 § andra stycket andra meningen får den skadelidande rikta krav mot försäkringsbolaget i den utsträckning ersättning inte kan utges av den försäkrade.

Framställs krav enligt första stycket, skall försäkringsbolaget om möjligt snarast meddela den försäkrade om kravet. Dom mot försäkringsbolaget eller överenskommelse med bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet.

Framställs krav enligt första stycket, ska försäkringsbolaget om möjligt snarast meddela den försäkrade om kravet. Dom mot försäkringsbolaget eller överenskommelse med bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet.

Den försäkrade och försäkringsbolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

14 kap.

14 §

Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt ett försäkringsvillkor som enligt inkomstskattelagen (1999:1229)

skall tas in i försäkringsavtalet.

Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare utsträckning än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt ett försäkringsvillkor som enligt inkomstskattelagen (1999:1229)

ska tas in i försäkringsavtalet.

Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord, en skuld-

uppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller i en fastställd rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller i konkurs

i vidare utsträckning än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

15 kap.

8 §

Om vid livförsäkring försäkringstagaren eller dödsboet efter honom försätts i konkurs och försäkringstagaren senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har betalat premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget kräva åter vad han har betalat för mycket. Om försäkringstagaren eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för

Om vid livförsäkring försäkringstagaren eller dödsboet efter honom försätts i konkurs och försäkringstagaren senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har betalat premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans eller

hennes villkor, får konkursboet

av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget kräva åter vad han

eller hon har betalat för mycket.

Om försäkringstagaren eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, ska

prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen.

konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen.

Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva åter av försäkringsbolaget. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Återbetalningsskyldigheten kan jämkas om det finns synnerliga skäl. Också vid en talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen.

Första och andra styckena tilllämpas också i fråga om offentligt

ackord vid företagsrekonstruktion.

Vid en talan med anledning av

ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Första och andra styckena tilllämpas också i fråga om en re-

konstruktionsplan vid företagsre-

konstruktion. Vid en talan med anledning av planförhandling en-

ligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion tillämpas 8 kap. 2 och 3 §§ i den lagen.

Vid sådan försäkring som avses i 7 § får krav enligt denna paragraf göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt som anges i 4 kap. 3 § konkurslagen.

Krav enligt denna paragraf får inte göras gällande till nackdel för förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.

19 kap.

24 §

Det som sägs i 14 kap. om förfogande över försäkringen tillämpas också vid gruppersonförsäkring, om inte annat sägs i andra stycket.

Försäkringsbolaget kan i försäkringsvillkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmät-

Försäkringsbolaget kan i försäkringsvillkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmät-

ning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

ning eller överlåtelse vid ackord,

en skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller i en fastställd rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller i konkurs i vidare mån

än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

20 kap.

13 §

Det som sägs i 14 kap. om förfogande över försäkringen tillämpas också vid kollektivavtalsgrundad personförsäkring, om inte annat sägs i andra stycket.

Försäkringsbolaget kan i försäkringsvillkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Försäkringsbolaget kan i försäkringsvillkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord,

en skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller i en fastställd rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller i konkurs i vidare

mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.23. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 16 och 17 §§ i aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 kap.

16 §

Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.

Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget ska gå i likvidation, ska bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget ska gå i likvidation (andra kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse ska bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.

Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning enligt 14 § och låta bolagets revisor granska den. Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av bolagets revisor över denna skall läggas fram på stämman.

Styrelsen ska inför den andra kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning enligt 14 § och låta bolagets revisor granska den. Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av bolagets revisor över denna ska läggas fram på stämman.

Ett bolag som genomgår företagsrekonstruktion enligt lagen ( 2022:000 ) om företagsrekonstruktion behöver inte hålla en andra kontrollstämma förrän tidigast två månader efter det att rekonstruktionen avslutats.

17 §

Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om

Allmän domstol ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om

1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i 16 § första stycket, eller

1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i 16 § första stycket, om inte annat

följer av 16 § tredje stycket, eller

2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation.

2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget ska gå i likvidation.

I sådana fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tid punkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.

I sådana fall som avses i första stycket ska styrelsen ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansökan ska göras inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.

Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.

Beslut om likvidation ska inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.24. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter

Härigenom föreskrivs att 4 § och rubriken närmast före 4 § i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter ska ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ackord Ackord m.m.

4 §

Skatteverket får anta förslag om ackord, om det kan anses ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna och det inte med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av någon annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt.

Skatteverket får anta förslag om ackord, skulduppgörelse enligt

lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse eller ett förslag till rekonstruktionsplan enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion, om det kan anses ekonomiskt

fördelaktigt för det allmänna och det inte med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av någon annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt.

Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion får antas endast om övriga berörda borgenärer godkänner det.

Ackordsförslag eller förslag till

skulduppgörelse som inte fram-

ställts i konkurs eller enligt lagen

om offentlig skulduppgörelse eller i en rekonstruktionsplan enligt

lagen om företagsrekonstruktion får antas endast om övriga berörda borgenärer godkänner det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.25. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2007:400)

Härigenom föreskrivs i att 34 kap. 7 och 8 §§ i offentlighets- och sekretesslagen (2007:400) och rubrikerna närmast före 34 kap. 7 § ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 kap.

Tillsyn i konkurs Affärs- och driftsförhållanden

Tillsyn i konkurs m.m. Affärs- och driftsförhållanden

7 §

Sekretess gäller hos tillsynsmyndigheten i konkurs för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Sekretess gäller hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos

Kronofogdemyndighetens tillsyn över rekonstruktörer för uppgift

om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

8 §

Sekretess gäller hos tillsynsmyndigheten i konkurs för uppgift som angår misstanke om brott och som rör en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Sekretess gäller hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos

Kronofogdemyndighetens tillsyn över rekonstruktörer för uppgift

som angår misstanke om brott och som rör en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete

Härigenom föreskrivs att 5 b § i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b §29

Ett godkännande enligt 5 a § får inte lämnas om arbetsgivaren vid tidpunkten för ansökan om godkännande är

1. skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551),

2. föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller

2. föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller

offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse, eller

3. på obestånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

29 Senaste lydelse 2020:207.

1.27. Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (2016:675)

Härigenom föreskrivs att 54 § i skuldsaneringslagen (2016:675) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller ansökan om skuldsanering.

Om en ansökan om förhand-

ling om offentligt ackord tas upp

sedan gäldenären har ansökt om skuldsanering, ska skuldsaneringsärendet förklaras vilande. Om

ackordet fastställs, förfaller an-

sökan om skuldsanering.

Om en ansökan om planför-

handling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion eller en ansökan om offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse tas upp

sedan gäldenären har ansökt om skuldsanering, ska skuldsaneringsärendet förklaras vilande. Om en

rekonstruktionsplan eller en skulduppgörelse fastställs, förfaller an-

sökan om skuldsanering.

Om gäldenären avlider, förfaller ansökan om skuldsanering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.28. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare

Härigenom föreskrivs att 14 § i lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Till ansökan ska bifogas årsredovisning eller årsbokslut avseende det senast avslutade räkenskapsåret för företagarens näringsverksamhet. Om det har upprättats en revisionsberättelse, ska även denna bifogas.

Om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit försatt i konkurs, ska till ansökan bifogas förvaltarberättelse, bouppteckning och eventuell slutredovisning enligt 7 kap.13 och 15 §§ samt 13 kap.konkurslagen (1987:672).

Om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten har genomgått en förhand-

ling om offentligt ackord, ska till

ansökan bifogas rekonstruktörsberättelse och bouppteckning enligt 3 kap. 11 § första stycket 1 och

14 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten har genomgått en planför-

handling enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion, ska till

ansökan bifogas rekonstruktörsberättelse och förteckning över till-

gångar och skulder enligt 7 kap. 4 § andra stycket samt 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion. Om en sådan person har genomgått en skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse, ska till ansökan bifogas yttrande från rekonstruktören och förteckning över tillgångar och skulder enligt 2 kap. 10 § samt 5 kap. 3 och 4 §§ lagen om offentlig skulduppgörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning

Härigenom föreskrivs att 24, 8, 13 och 17 §§ i lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Insolvensförfaranden i Sverige är enligt 2015 års insolvensförordning konkurs, företagsrekonstruktion, skuldsanering och F-skuldsanering.

Insolvensförfaranden i Sverige är enligt 2015 års insolvensförordning konkurs, företagsrekonstruktion, offentlig skulduppgörelse, skuldsanering och F-skuldsanering.

3 §

En ansökan om konkurs eller företagsrekonstruktion ska anses avse ett förfarande enligt artikel 3.1 i 2015 års insolvensförordning (huvudinsolvensförfarande), om det inte anges att den avser ett förfarande enligt artikel 3.2 i förordningen (territoriellt insolvensförfarande).

En ansökan om konkurs, företagsrekonstruktion eller offentlig

skulduppgörelse ska anses avse

ett förfarande enligt artikel 3.1 i 2015 års insolvensförordning (huvudinsolvensförfarande), om det inte anges att den avser ett förfarande enligt artikel 3.2 i förordningen (territoriellt insolvensförfarande).

En ansökan om skuldsanering eller F-skuldsanering ska anses avse ett huvudinsolvensförfarande.

4 §

Sökanden ska i en ansökan om konkurs eller företagsrekonstruktion ange och styrka de omständigheter som ligger till grund för svensk domstols behörighet och för det förfarande enligt 2015 års insolvensförordning som ansökan avser.

Sökanden ska i en ansökan om konkurs, företagsrekonstruktion

eller offentlig skulduppgörelse ange

och styrka de omständigheter som ligger till grund för svensk domstols behörighet och för det förfarandeenligt 2015 års insolvensförordning som ansökan avser.

En ansökan ska avvisas, om de omständigheter som anges i första stycket inte framgår av ansökan och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

8 §

Underrättelseskyldigheten enligt artikel 54 i 2015 års insolvensförordning ska fullgöras av

– konkursförvaltaren, i ett ärende om konkurs, – rekonstruktören, i ett ärende om företagsrekonstruktion, eller

– rekonstruktören, i ett ärende om företagsrekonstruktion eller

offentlig skulduppgörelse, eller.

– Kronofogdemyndigheten, i ett ärende om skuldsanering eller F-skuldsanering.

13 §30

Insolvensförfaranden enligt 2015 års insolvensförordning som inleds i Sverige ska registreras i insolvensregister.

Bolagsverket ska föra ett insolvensregister över konkurser och ett insolvensregister över företagsrekonstruktioner. Kronofogdemyndigheten ska föra ett insolvensregister över skuldsaneringar och F-skuldsaneringar.

Bolagsverket ska föra ett insolvensregister över konkurser och ett insolvensregister över företagsrekonstruktioner och of-

fentliga skulduppgörelser. Krono-

fogdemyndigheten ska föra ett insolvensregister över skuldsaneringar och F-skuldsaneringar.

30 Senaste lydelse 2019:255.

17 §31

En uppgift i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner ska gallras fem år efter den dag då företagsrekonstruktionen upphörde eller beslutet om företagsrekonstruktion upphävdes.

En uppgift i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner och offentliga skulduppgörel-

ser ska gallras fem år efter den dag

då företagsrekonstruktionen upphörde eller beslutet om företagsrekonstruktion upphävdes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

31 Senaste lydelse 2019:255.

1.30. Förslag till förordning (2022:000) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

Ansökan om företagsrekonstruktion

1 § En ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska tillsammans med handlingar som bifogas ansökan ges in till tingsrätten. Om ansökan bifalls ska rätten tillsammans med beslutet sända en kopia av ansökningshandlingarna till rekonstruktören.

2 § Har rätten grundat sin behörighet i ärendet på någon annan omständighet än att gäldenären har hemvist här i landet eller att styrelsen för bolag, förening eller stiftelse har sitt säte här, ska det anges i beslutet om företagsrekonstruktion.

3 § När företagsrekonstruktion har beslutats, ska rätten samma dag sända en underrättelse till

1. Kronofogdemyndigheten,

2. Finansinspektionen, om det är upplyst att gäldenären är deltagare i ett anmält avvecklingssystem enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

3. tillsynsmyndigheten i konkurs, och

4. inskrivningsmyndigheten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om vem som har utsetts till rekonstruktör.

En underrättelse ska också sändas när en företagsrekonstruktion har upphört.

4 § I förelägganden som avses i 2 kap. 7 § lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska rätten upplysa om att ansökningen kan avvisas, om bristen inte avhjälps.

Rekonstruktören

5 § Rekonstruktören ska anmäla till rätten om gäldenären inte fullgör sina skyldigheter enligt 4 kap.1 och 2 §§ lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion.

6 § Om gäldenären och de berörda parterna träffar en skulduppgörelse under hand, ska rekonstruktören underrätta rätten.

7 § Om en borgenär ansöker att gäldenären ska försättas i konkurs, ska rätten lämna rekonstruktören tillfälle att yttra sig över ansökan.

Begäran om planförhandling

8 § En begäran om planförhandling ska ges in till tingsrätten. Rätten ska skicka en kopia av ansökan till rekonstruktören.

9 § I föreläggande som avses i 2 kap. 17 § lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska rätten upplysa om att begäran kan avvisas, om bristen inte avhjälps.

10 § När planförhandling beslutats, ska rätten genast underrätta

Kronofogdemyndigheten.

Underrättelse enligt första stycket ska också lämnas samma dag som planfrågan avgörs.

11 § Kungörelse om beslut om planförhandling enligt 2 kap. 18 § första stycket 3 lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska innehålla uppgift om tid och plats för plansammanträde, dagen för ansökan om företagsrekonstruktion, rekonstruktörens namn och adress samt vad en berörd part har att iaktta enligt 2 kap. 20 § och 7 kap. 8 § lagen om företagsrekonstruktion.

Har kallelse på okända borgenärer utfärdats och utfärdas kungörelse om beslut om planförhandling innan tiden för att anmäla fordran har löpt ut, ska i kungörelsen upplysas om att verkan av kallelsen inte har förfallit genom planförhandlingen.

12 § Rekonstruktören ska genast underrätta gäldenären, alla kända borgenärer och andra berörda parter och återvinningssvarande, som avses i 8 kap. 3 § lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion, om kungörelsens innehåll.

Samtidigt ska rekonstruktören sända en kopia av planförslaget samt rekonstruktörens berättelse och yttrande till borgenärer och andra berörda parter till vilka dessa handlingar inte sänts tidigare. Blir någon borgenär eller annan berörd part känd senare, ska rekonstruktören sända denne motsvarande underrättelse.

Rekonstruktören ska även underrätta rätten om att en ytterligare borgenär eller annan berörd part blivit känd.

Anmälan av och anmärkning mot fordran

13 § Anmälan av eller anmärkning mot fordran och de handlingar som åberopas till stöd för detta ska ges in till rekonstruktören. Rekonstruktören ska sända en kopia till rätten samt även underrätta den om de anmärkningar han eller hon själv funnit anledning till.

Plansammanträde

14 § Om gäldenären anmäler att han eller hon önskar ändra eller återta ett planförslag ska rätten höra rekonstruktören. Detsamma gäller om fråga uppkommer om uppskov som avses 2 kap. 24 § lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion.

15 § Om fortsatt plansammanträde ska hållas enligt 2 kap. 22 § andra stycket lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion, ska rätten genast underrätta varje berörd part med känd adress om tiden och platsen för det.

Beslutas fortsatt sammanträde i annat fall än som avses i första stycket, behöver de berörda parter som var frånvarande vid sammanträdet inte underrättas.

Fastställelse av rekonstruktionsplan, m.m.

16 § Frågor om fastställande av en rekonstruktionsplan ska handläggas skyndsamt.

När en fråga om att fastställa planen enligt 2 kap. 28 § lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska prövas vid en förhandling, ska rätten sända underrättelser om tid och plats för förhandlingen till rekonstruktören, gäldenären och de berörda parter som var närvarande vid sammanträdet för prövning av planförslaget. Underrättelse behöver inte sändas om rätten redan vid det sammanträdet beslutar att pröva planförslaget vid en förhandling.

17 § Till sammanträde som avses i 2 kap. 29 § andra stycket lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska rätten kalla de berörda parterna genom kungörelse minst tio dagar före sammanträdet. Rätten ska dessutom sända underrättelse om kungörelsens innehåll till rekonstruktören, gäldenären och varje berörd part med känd adress.

Beslut av högre rätt

18 § Om högre rätt upphäver eller meddelar beslut om företagsrekonstruktion eller beslut om planförhandling, ska tingsrätten genast underrättas. Annat beslut ska skickas till tingsrätten så snart beslutet vunnit laga kraft.

Har beslut om planförhandling upphävts eller meddelats av högre rätt, ska tingsrätten genast utfärda kungörelse om beslutet.

Sättet för kungörelse och underrättelse

19 § Kungörelser enligt lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion ska föras in i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns särskilda skäl, i ortstidning.

I fråga om skyldighet för rätten att i vissa fall kungöra ett beslut om planförhandling utomlands finns det föreskrifter i 2 § lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land.

20 § Underrättelse eller anmälan från rätten eller rekonstruktören enligt denna förordning sänds med post eller på annat lämpligt sätt till mottagaren under dennes senast kända adress.

Underrättelse till åklagare

21 § Om det enligt en sådan berättelse som avses i 7 kap. 4 § andra stycket (2022:000) om företagsrekonstruktion finns skälig anledning att anta att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer, ska rekonstruktören underrätta åklagaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.

1.31. Förslag till förordning (2022:000) om offentlig skulduppgörelse

Härigenom föreskrivs följande.

Ansökan och beslut om offentlig skulduppgörelse

1 § En ansökan om offentlig skulduppgörelse enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska tillsammans med handlingar som bifogas ansökan ges in till tingsrätten. Om ansökan bifalls ska rätten tillsammans med beslutet sända en kopia av ansökningshandlingarna till rekonstruktören.

2 § Har rätten grundat sin behörighet i ärendet på någon annan omständighet än att gäldenären har hemvist här i landet eller att styrelsen för bolag, förening eller stiftelse har sitt säte här, ska det anges i beslutet om offentlig skulduppgörelse.

3 § I förelägganden som avses i 2 kap. 6 § lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska rätten upplysa om att ansökningen kan avvisas, om bristen inte avhjälps.

4 § När offentlig skulduppgörelse har beslutats, ska rätten samma dag sända en underrättelse till

1. Kronofogdemyndigheten,

2. Finansinspektionen, om det är upplyst att gäldenären är deltagare i ett anmält avvecklingssystem enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, och

3. tillsynsmyndigheten i konkurs. Underrättelsen ska innehålla uppgift om vem som har utsetts till rekonstruktör.

En underrättelse ska också sändas när en offentlig skulduppgörelse har upphört.

Rätten ska underrätta Kronofogdemyndigheten samma dag som den offentliga skulduppgörelsen avgörs.

5 § Kungörelse om beslut om offentlig skulduppgörelse enligt 2 kap. 10 § andra stycket 3 lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska innehålla uppgift om tid och plats för borgenärssammanträde,

dagen för ansökan om offentlig skulduppgörelse, rekonstruktörens namn och adress samt vad en borgenär part har att iaktta enligt 2 kap. 12 § och 5 kap. 5 § lagen om offentlig skulduppgörelse.

6 § Rekonstruktören ska genast underrätta gäldenären och alla kända borgenärer om kungörelsens innehåll.

Samtidigt ska rekonstruktören sända en kopia av förslaget till skulduppgörelse samt rekonstruktörens yttrande till borgenärer till vilka dessa handlingar inte sänts tidigare. Blir någon borgenär känd senare, ska rekonstruktören sända denne motsvarande underrättelse.

Rekonstruktören ska även underrätta rätten om att en ytterligare borgenär blivit känd.

Rekonstruktören

7 § Rekonstruktören ska anmäla till rätten om gäldenären inte fullgör sina skyldigheter enligt 4 kap.1 och 2 §§ lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse.

8 § Om gäldenären och borgenärerna träffar en skulduppgörelse under hand, ska rekonstruktören underrätta rätten.

Anmälan av och anmärkning mot fordran

9 § Anmälan av eller anmärkning mot fordran och de handlingar som åberopas till stöd för detta ska ges in till rekonstruktören. Rekonstruktören ska sända en kopia till rätten samt även underrätta den om de anmärkningar han eller hon själv funnit anledning till.

Borgenärssammanträde

10 § Om gäldenären anmäler att han eller hon önskar ändra eller återta ett förslag till skulduppgörelse ska rätten höra rekonstruktören.

Fastställelse av skulduppgörelsen, m.m.

11 § Frågor om fastställande av en skulduppgörelse ska handläggas skyndsamt.

När en fråga om att fastställa skulduppgörelsen enligt 2 kap. 19 § lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska prövas vid en förhandling, ska rätten sända underrättelser om tid och plats för förhandlingen till rekonstruktören, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid sammanträdet för prövning av skulduppgörelsen. Underrättelse behöver inte sändas om rätten redan vid det sammanträdet beslutar att pröva planförslaget vid en förhandling.

12 § Till sammanträde som avses i 2 kap. 20 § andra stycket lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska rätten kalla borgenärerna genom kungörelse minst tio dagar före sammanträdet. Rätten ska dessutom sända underrättelse om kungörelsens innehåll till rekonstruktören, gäldenären och varje borgenär med känd adress.

Beslut av högre rätt

13 § Om högre rätt upphäver eller meddelar beslut om offentlig skulduppgörelse, ska tingsrätten genast underrättas. Annat beslut ska skickas till tingsrätten så snart beslutet vunnit laga kraft.

Har beslut om offentlig skulduppgörelse upphävts eller meddelats av högre rätt, ska tingsrätten genast utfärda kungörelse om beslutet.

Sättet för kungörelse och underrättelse

14 § Kungörelser enligt lagen (2022:000) om offentlig skulduppgörelse ska föras in i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns särskilda skäl, i ortstidning.

I fråga om skyldighet för rätten att i vissa fall kungöra ett beslut om planförhandling utomlands finns det föreskrifter i 2 § lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land.

15 § Underrättelse eller anmälan från rätten eller rekonstruktören enligt denna förordning sänds med post eller på annat lämpligt sätt till mottagaren under dennes senast kända adress.

Underrättelse till åklagare

16 § Om rekonstruktören anser att det finns skälig anledning att anta att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer, ska rekonstruktören underrätta åklagaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.

1.32. Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (2005:559)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 13, 15, 19, 24 och 29 §§ i aktiebolagsförordningen (2005:559) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

13 §

Vid en anmälan för registrering enligt 12 kap. 10 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) skall följande handlingar ges in:

1. en kopia av bolagsstämmans protokoll med beslutet om fondemission,

1. en kopia av bolagsstämmans protokoll eller en fastställd rekon-

struktionsplan med beslutet om

fondemission,

2. en kopia av den för närmast föregående räkenskapsår fastställda balansräkningen, och

3. i förekommande fall uppgift om ändringar i det bundna egna kapitalet och om värdeöverföring som har skett efter balansdagen för den balansräkning som avses i 2.

15 §32

Vid en anmälan som avses i 14 § ska följande handlingar ges in:

1. en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

1. en kopia av protokoll eller

en fastställd rekonstruktionsplan

med emissionsbeslutet,

2. en kopia av en redogörelse som avses i 13 kap. 7 § aktiebolagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 13 kap. 8 § samma lag,

3. kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 13 kap. 7 § aktiebolagslagen,

4. ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 13 kap. 21 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar, och

5. ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 13 kap. 23 § aktiebolagslagen.

32 Senaste lydelse 2020:622.

I fråga om publika aktiebolag kan, i stället för ett sådant intyg som avses i första stycket 4, ett revisorsyttrande som avses i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen ges in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstämmans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

Om ett beslut om nyemission innebär att aktier ska tecknas mot betalning av lägre belopp än de tidigare aktiernas kvotvärde, ska det till anmälan fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att sådan överföring eller uppskrivning har skett som anges i 13 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen.

19 §33

Vid en anmälan som avses i 18 § ska en kopia av protokoll med emissionsbeslutet ges in.

Vid en anmälan som avses i 18 § ska en kopia av protokoll eller

en fastställd rekonstruktionsplan

med emissionsbeslutet ges in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstämmans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

24 §34

Vid en anmälan som avses i 23 § ska följande handlingar ges in:

1. en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

1. en kopia av protokoll eller

en fastställd rekonstruktionsplan

med emissionsbeslutet.

2. en kopia av en redogörelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebolagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 15 kap. 10 § samma lag,

3. kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebolagslagen,

4. ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 15 kap. 22 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar,

5. ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 15 kap. 24 § aktiebolagslagen, och

6. en försäkran på heder och samvete att konverteringskursen har bestämts så att bolaget efter konvertering har tillförts ett vederlag

33 Senaste lydelse 2014:545. 34 Senaste lydelse 2020:622.

som, i förekommande fall tillsammans med ett kontant belopp som betalas vid konverteringen, minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde.

I fråga om publika aktiebolag kan, i stället för ett sådant intyg som avses i första stycket 4, ett revisorsyttrande som avses i 15 kap. 44 § aktiebolagslagen ges in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstämmans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

29 §35

En anmälan för registrering enligt 20 kap. 19 § aktiebolagslagen (2005:551) skall, när minskningen av aktiekapitalet helt eller delvis sker för återbetalning till aktieägarna, innehålla en försäkran på heder och samvete att det efter minskningen finns full täckning för det bundna egna kapitalet.

Till anmälan skall fogas en kopia av bolagsstämmans protokoll med minskningsbeslutet.

Till anmälan skall fogas en kopia av bolagsstämmans protokoll eller en fastställd rekonstruk-

tionsplan med minskningsbeslutet.

I förekommande fall skall även följande handlingar ges in:

1. kopior av sådana handlingar som avses i 20 kap. 12 § aktiebolagslagen,

2. en kopia av en sådan redogörelse som avses i 20 kap. 13 § aktiebolagslagen, och

3. en kopia av ett sådant revisorsyttrande som avses i 20 kap. 14 § aktiebolagslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.

35 Senaste lydelse 2006:503.

1.33. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:1333) med instruktion för Kronofogdemyndigheten

Härigenom föreskrivs att 1 och 16 §§ i förordningen (2016:1333) med instruktion för Kronofogdemyndigheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Kronofogdemyndighetens huvudsakliga uppgifter är indrivning, verkställighet, betalningsföreläggande och handräckning, skuldsanering samt tillsyn i konkurs.

Kronofogdemyndighetens huvudsakliga uppgifter är indrivning, verkställighet, betalningsföreläggande och handräckning, skuldsanering samt tillsyn i konkurs och över rekonstruktörer.

16 §

Kronofogdar ska säkerställa den juridiska kvaliteten i handläggning som omfattar indrivning, verkställighet och tillsyn i konkurs.

Kronofogdar ska säkerställa den juridiska kvaliteten i handläggning som omfattar indrivning, verkställighet samt tillsyn i konkurs och över rekonstruktörer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.

1.34. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:485) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2017:485) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning

dels att 7, 10 och 13 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 12 § ska lyda ” Underrättelser om

konkurser, företagsrekonstruktioner och offentliga skulduppgörelser”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §36

Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt för behandlingen av personuppgifter i insolvensregistret över konkurser och insolvensregistret över företagsrekonstruktioner.

Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt för behandlingen av personuppgifter i insolvensregistret över konkurser och insolvensregistret över företagsrekonstruktioner och offentliga

skulduppgörelser.

Kronofogdemyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i insolvensregistret över skuldsaneringar och F-skuldsaneringar.

10 §37

I insolvensregistret över företagsrekonstruktioner ska, utöver vad som framgår av artikel 24.2 i 2015 års insolvensförordning, registreras uppgift om datum för beslut om att en företagsrekonstruktion har upphört eller upphävts.

I insolvensregistret över företagsrekonstruktioner ska, utöver vad som framgår av artikel 24.2 i 2015 års insolvensförordning, registreras uppgift om datum för beslut om att en företagsrekonstruktion eller en offentlig skuld-

uppgörelse har upphört eller upp-

hävts.

36 Senaste lydelse 2019:258. 37 Senaste lydelse 2019:258.

13 §38

När ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats ska tingsrätten underrätta Bolagsverket. Underrättelse ska vidare ske när ett beslut som avses i 10 § har meddelats och när det i övrigt har meddelats ett beslut som föranleder en justering av uppgifterna i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som ska registreras i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner.

När ett beslut om företagsrekonstruktion eller offentlig skuld-

uppgörelse har meddelats ska tings-

rätten underrätta Bolagsverket. Underrättelse ska vidare ske när ett beslut som avses i 10 § har meddelats och när det i övrigt har meddelats ett beslut som föranleder en justering av uppgifterna i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som ska registreras i insolvensregistret över företagsrekonstruktioner.

En underrättelse enligt första stycket ska ske genast, om domstolens beslut gäller omedelbart.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.

38 Senaste lydelse 2019:258.

2. Uppdraget och dess genomförande

2.1. Utredningsuppdraget

Under 2019 antog EU ett direktiv om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden som rör rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare (rekonstruktions- och insolvensdirektivet).1 Direktivet innehåller bl.a. regler om företagsrekonstruktion och om effektivare insolvensförfaranden.

Vi har haft i uppdrag att ta ställning till hur direktivets regler ska genomföras i Sverige. I uppdraget har ingått att analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet och föreslå nödvändiga eller annars lämpliga författningsändringar och andra åtgärder. I vissa delar har vårt uppdrag gått längre än att enbart föreslå de åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för att genomföra direktivet. Vi har bl.a. haft i uppdrag att ta ett helhetsgrepp om reglerna för gäldenärens avtal under en företagsrekonstruktion och att, med utgångspunkt i tidigare utredningars överväganden, lämna förslag på ändamålsenliga regler i denna del. Vi har också varit oförhindrade att ta upp frågor om skadeståndsskyldighet för rekonstruktören och behovet av ändringar av förmånsrätten för fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären träffat under en rekonstruktion med rekonstruktörens samtycke.

Utförligare redogörelser för vårt uppdrag i respektive del presenteras löpande i anslutning till våra överväganden. Utredningsdirektiven finns också i dess helhet som bilaga till betänkandet.

1 EU:s direktiv 2019/1023 om förebyggande rekonstruktion, skuldavskrivning och åtgärder för effektivisering av förfarandena rörande rekonstruktion, konkurs och skuldsanering (”rekonstruktionsdirektivet”).

2.2. Avgränsningar

Utöver regler om företagsrekonstruktion och om effektivare insolvensförfaranden innehåller rekonstruktions- och insolvensdirektivet regler om skuldavskrivning (avdelning III) och statistik (V). Dessa delar av direktivet omfattas inte av vårt uppdrag.

Sedan företagsrekonstruktionslagen trädde i kraft 1996 har flera utredningar lämnat förslag till ändringar av reglerna i företagsrekonstruktionslagen. Förmånsrättskommittén (SOU 2001:80), 2007 års insolvensutredning (SOU 2010:2) och Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72) har samtliga lämnat förslag till nya regler för gäldenärens avtal och rådighet under en rekonstruktion. Förmånsrättskommittén och 2007 års insolvensutredning har dessutom föreslagit motsvarande ändringar för konkursförfarandet.

Vi är medvetna om att reglerna om företagsrekonstruktion och konkurs samspelar med varandra. Det gäller inte minst i fråga om hur gäldenärens avtal ska hanteras. Det skulle därför vara önskvärt att samordna dessa regler och därmed minska de ekonomiska incitamenten för en enskild borgenär att välja det ena förfarandet framför det andra. Trots att det alltså framstår som lämpligt att överväga ändringar även i konkurslagen kan en fullständig sådan översyn inte göras under den begränsade tid som vi har på oss att slutföra vårt uppdrag. Vi har därför varit tvungna att begränsa våra förslag till de regler i konkurslagen som är direkt nödvändiga för att vi ska kunna genomföra vårt uppdrag.

2.3. Genomförandet av arbetet

Utredningen höll sitt första sammanträde med experterna och de sakkunniga den 16 december 2019. Därefter har sammanträden hållits regelbundet, totalt elva stycken, varav ett tvådagarsmöte i internatform. Inför sammanträdena har utredningen producerat promemorior som i arbetets slutskede i allt väsentligt har motsvarat texten i detta betänkande.

Den 10 oktober 2019 närvarade utredaren och sekreteraren, samt flera av utredningens sakkunniga och experter, på en hearing anordnad av Stiftelsen Insolvensrättsligt Forum om det svenska genomförandet av rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Vi har också fått ta del av underhandsmaterial i form av en promemoria som Stiftelsen

Insolvensrättsligt Forum utarbetat parallellt med vårt arbete. Vi hänvisar löpande till deras förslag i betänkandet. Eftersom promemorian fortfarande utgör underhandsmaterial anger vi ingen sidnumrering.

I februari 2020 hade utredaren och sekreteraren ett möte med Göran Qvarnström, som vid tiden var projektledare för företagsjouren i Östergötland och Jönköping.

I juni 2020 föreläste professorn Bo Becker för utredningens ledamöter under ett av utredningens sammanträden. Föreläsningen behandlade bl.a. jämförelser mellan det svenska rekonstruktionsförfarandet och det amerikanska Chapter 11 samt om möjligheten att fastställa en rekonstruktionsplan trots att en röstningsgrupp motsatt sig detta – s.k. gruppöverskridande ”cram-down” – och konsekvenserna av sådana regler.

Den 22 september 2020 hade sekreteraren ett möte med Tillväxtverket. Mötet tog främst sikte på myndighetens involvering i den nationella företagsakut som inrättades tillfälligt under våren 2020 till följd av den vid tiden rådande corona-pandemin. Den nationella företagsakuten upphörde med sin verksamhet den 31 december 2020.

Utredningen har samrått med Utredningen om det skatterättsliga företrädaransvaret som under hösten 2020 överlämnade sitt betänkande ”Det skatterättsliga företrädaransvaret – en översyn” (SOU 2020:60).

2.4. Betänkandets disposition och struktur

2.4.1. Disposition

Betänkandet består av 14 numrerade kapitel. Dispositionen följer i huvudsak strukturen i rekonstruktions- och insolvensdirektivet.

Kapitel 1 innehåller våra författningsförslag. Därefter behandlas i

detta avsnitt – kapitel 2 – vårt uppdrag och arbete.

Kapitel 3 innehåller en kortfattad beskrivning av företagsrekon-

struktionslagen och tidigare utredningar på området. Där redogörs också för bakgrunden till rekonstruktions- och insolvensdirektivet och övergripande om direktivets bestämmelser.

Våra överväganden börjar i kapitel 4 med allmänna utgångspunkter i vilket vi utvecklar varför vi anser att den nuvarande lagen om företagsrekonstruktion bör upphävas och ersättas med en ny lag.

I kapitel 5 följer våra överväganden beträffande direktivets regler om tidig varning.

Kapitel 6 innehåller våra ställningstaganden när det gäller under

vilka förutsättningar ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas.

I kapitel 7 behandlas konsekvenserna av ett beslut om företagsrekonstruktion. Det inkluderar frågor om verkställighetsförbud och konkurshinder samt om gäldenärens rådighet och avtal under en rekonstruktion.

Kapitel 8 innehåller nya regler om rekonstruktionsplaner, enligt

vilka det ska bli möjligt att fastställa en rekonstruktionsplan med bindande verkan.

I kapitel 9 presenteras ett nytt alternativt förfarande till företagsrekonstruktion, offentlig skulduppgörelse, som är till för de företag som endast är i behov av en skulduppgörelse för att komma till rätta med sina ekonomiska problem.

I kapitel 10 tar vi ställning till direktivets regler om företagsledares skyldigheter att agera vid sannolikhet för insolvens.

Kapitel 11 innehåller regler som syftar till att effektivisera förfa-

randet. Där behandlas bl.a. frågor om skärpta krav på rekonstruktörer, en koncentration av antalet domstolar som ska handlägga rekonstruktionsärenden och inrättandet av en ny tillsynsmyndighet.

I kapitel 12 finns våra överväganden i fråga om tid för ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Kapitel 13 innehåller en beskrivning av de konsekvenser som kan

förväntas om våra förslag genomförs.

Författningskommentaren finns i kapitel 14.

2.4.2. Särskilt om företagsägarnas och arbetstagarnas ställning under en rekonstruktion

Vi har enligt våra utredningsdirektiv särskilt i uppdrag att ta ställning till hur gäldenärsföretagets ägare eller, med vår terminologi, företagsägarna ska hanteras i det nya förfarandet. I detta ingår att belysa för- och nackdelarna med att låta dessa omfattas av direktivets regler om rekonstruktionsplaner och ta ställning till hur förfarandet ska utformas för att ägarna inte otillbörligen ska kunna hindra en rekonstruktion. Denna fråga hanteras inte i något eget kapitel i betänkandet. Våra ställningstaganden i denna del finns i stället främst i avsnittet om rekonstruktionsplaner (avsnitt 8).

Vi har även i uppdrag att belysa arbetstagarnas ställning under en företagsrekonstruktion och analysera de för- och nackdelar som finns med de olika valmöjligheterna i direktivet, liksom hur svensk arbets- och insolvensrätt förhåller sig till reglerna i direktivet om rätt till information. Frågor om arbetstagares rättigheter analyseras löpande i betänkandet. En kortfattad redogörelse över hur våra förslag förhåller sig till arbetstagarna finns i sammanfattningen av betänkandet.

3. Bakgrund

3.1. Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

3.1.1. Historik

Förslaget till en lag om företagsrekonstruktion lades fram i spåren efter den svenska finanskrisen under 1990-talet. Lagen trädde i kraft år 1996 och är i stora delar oförändrad sedan dess. Lagen kompletteras av regler i förordningen (1996:783) om företagsrekonstruktion.

Genom lagen infördes en möjlighet för näringsidkare som har betalningssvårigheter att efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att rekonstruera sin verksamhet, s.k. företagsrekonstruktion. Innan företagsrekonstruktionslagen tillkom saknades ett rättsligt instrument för rekonstruktion. Däremot fanns en möjlighet till ackord – en ekonomisk överenskommelse – enligt ackordslagen (1970:847). Där reglerades möjligheterna att åstadkomma ett ackord med viss tvångsmässighet, dvs. att skriva ned gäldenärens skulder med en viss procentsats mot en borgenärsminoritets vilja. Lagen tillhandahöll emellertid inga verktyg för att ändra verksamhetens inriktning eller företagsledning.

Ackordslagen upphävdes i anslutning till att lagen om företagsrekonstruktion trädde i kraft. Som en konsekvens därav togs möjligheten till ackord utom konkurs eller företagsrekonstruktion bort från svensk lagstiftning. I förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion konstaterades att ackordsförfarandet i praktiken knappast hade kommit att framstå som ett verksamt alternativ till konkurs. Dessutom hade konkursförfarandet i realiteten kommit att användas inte bara för att avveckla en verksamhet, utan också för rekonstruktion av företag.1

1 Se prop. 1995/96:5 s. 53 f.

3.1.2. Syftet med företagsrekonstruktion

I förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion anges att syftet med förfarandet är att kunna vidta åtgärder för att rekonstruera företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. Förfarandet tar alltså inte sikte på företag med en affärsidé som saknar bärkraft, en brist på kapital som inte kan botas eller en konkurrens som företaget saknar förutsättningar att bemästra. I stället tar lagen sikte på företag i kris som bedöms ha en bärande affärsidé men som råkat i svårigheter som bör kunna övervinnas. Det kan vara problem hänförliga till både yttre faktorer, exempelvis möjligheter att få nödvändigt riskkapital, och inre faktorer, t.ex. bristande kompetens i företagets ledning.2

Genom förfarandet ges gäldenären ett visst skydd mot sina borgenärer, bl.a. genom att någon utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte får ske under tiden som förfarandet pågår (se 2 kap. 17 § FRekL). Dessutom ska en borgenärs ansökan om konkurs som utgångspunkt förklaras vilande om det pågår en företagsrekonstruktion (se 2 kap. 10 a § konkurslagen [1987:672]). Detta medför att gäldenären får ett tillfälligt rådrum där företaget kan vidta åtgärder för att förbättra sitt resultat och en möjlighet att förhandla med sina borgenärer om ett ackord.

3.1.3. Vem kan få företagsrekonstruktion och när ska detta beviljas?

Lagen om företagsrekonstruktion är tillämplig på såväl fysiska som juridiska personer, under förutsättning att de är näringsidkare (se 1 kap. 1 § FRekL). En privatperson som inte är näringsidkare kan alltså inte bli föremål för företagsrekonstruktion. Begreppet näringsidkare bör uppfattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.3

Vissa verksamheter är undantagna från lagens tillämpningsområde. Det handlar bl.a. om sparbanker, försäkringsföretag och värdepappersbolag, men även om verksamheter där det allmänna har ett bestämmande inflytande (se 1 kap. 3 § FRekL). I övrigt ställs inte några be-

2 Se prop. 1995/96:5 s. 53 f. 3Prop. 1995/96:5 s. 171.

gränsningar när det gäller företagets storlek, omsättning eller typ av verksamhet.

Såväl gäldenären som en borgenär kan ansöka om företagsrekonstruktion. Rekonstruktionsförfarandet bygger emellertid på frivillighet från gäldenärens sida. För att besluta om företagsrekonstruktion på ansökan av en borgenär krävs därför att gäldenären har medgett ansökan (se 2 kap. 6 § tredje stycket FRekL).

Det är tingsrätten som beslutar om företagsrekonstruktion. För att ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas måste två förutsättningar vara uppfyllda. För det första ska gäldenären ha betalningssvårigheter. Det ska kunna antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort (se 2 kap. 6 § FRekL). Med andra ord ska gäldenären vara vad som brukar benämnas som illikvid, eller i vart fall ska det finnas risk för att gäldenären snart blir illikvid. Illikviditet föreligger när kontanta medel och andra tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter inte räcker till för att betala förfallna skulder.4

För det andra krävs att det finns skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Enligt lagtexten får ett beslut om företagsrekonstruktion inte meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktion kan uppnås (se 2 kap. 6 § andra stycket FRekL). Rätten måste alltså göra en bedömning av om rekonstruktion kan leda till ett framgångsrikt resultat. Syftet är att förhindra ansökningar som saknar fog, t.ex. fall där gäldenären enbart ansöker om företagsrekonstruktion för att få betalningsanstånd. Beviskravet i denna del är emellertid lågt ställt. I princip bör det vara tillräckligt att möjligheten till att en rekonstruktion leder till att verksamheten kan rekonstrueras inte framstår som utesluten för att ett beslut om företagsrekonstruktion ska kunna meddelas.5

För att tingsrätten ska kunna bedöma om ansökan om företagsrekonstruktion ska beviljas måste ansökan innehålla vissa uppgifter, bl.a. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till betalningssvårigheterna, samt en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas i fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna (2 kap. 3 § FRekL).

4 Se prop. 1995/96:5 s. 180. 5 Se SOU 2016:72 s. 165 och prop. 1995/96:5 s. 180.

3.1.4. Rekonstruktörens roll under förfarandet och om rekonstruktionsplanen

Rekonstruktörens uppgifter

Om rätten beslutar om företagsrekonstruktion ska den samtidigt utse en rekonstruktör (2 kap. 10 § FRekL). En ansökan om företagsrekonstruktion ska därför innehålla ett förslag till rekonstruktör (2 kap. 3 § FRekL).

En rekonstruktör ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget (se 2 kap. 11 § FRekL). Något formellt krav på att rekonstruktören ska ha t.ex. en viss utbildning eller examen ställs inte upp i lagtexten. Skälet till detta är att det ska vara möjligt att välja den person som är mest lämpad för uppdraget i det enskilda fallet. I förarbetena pekade lagstiftaren på att det kan ställas olika krav på tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens. I vissa fall kan det vara till fördel att rekonstruktören är företagare, t.ex. när det handlar om att göra en marknadsanalys, medan det i andra fall, exempelvis när det handlar om att omförhandla ett gällande licensavtal, framstår som mer lämpligt att utse en jurist. När omständigheterna i det enskilda fallet inte motiverar annat bör dock en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral utses som rekonstruktör.6

Rekonstruktören har en central roll i förfarandet. Han eller hon ska undersöka om verksamheten kan fortsätta helt eller delvis och hur det i så fall ska gå till. Rekonstruktören ska alltså bedöma de rent affärsmässiga förutsättningarna för fortsatt drift. På så sätt skiljer sig uppdraget från konkursförvaltarens. Rekonstruktören ska dessutom undersöka om det finns förutsättningar att träffa en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna (se 1 kap. 2 § FRekL). Ofta har gäldenären redan innan ansökan om företagsrekonstruktion haft kontakt med en advokat eller tjänsteman vid en ackordscentral för att få en bedömning om det finns förutsättningar att rekonstruera företaget. Det är då också naturligt att gäldenären föreslår att den personen utses till rekonstruktör.7

6Prop. 1995/96:5 s. 103 f. 7 Se Karlsson-Tuula och Persson, Företagsrekonstruktion: i teori och praktik (2017, Version 3, JUNO), avsnitt 6.1.

Rekonstruktionsplanen

Rekonstruktören ska undersöka företagets ekonomiska svårigheter och i samråd med gäldenären upprätta en plan som redovisar hur syftet med företagsrekonstruktionen ska uppnås, en s.k. rekonstruktionsplan (se 2 kap. 12 § FRekL).

Företagsrekonstruktionslagen innehåller inte några detaljerade riktlinjer om vad rekonstruktionsplanen ska innehålla. I förarbetena framhålls att planens innehåll måste kunna anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet och att vilka åtgärder som krävs vid en rekonstruktion kan variera högst väsentligt. Om företagets problem uteslutande kan hänföras till överskuldsättning, kan det vara tillräckligt att planen innehåller en uppgift om att ackordsförhandling bör bli aktuell. I andra fall, när företagets problem bottnar i att dess verksamhet inte fullt ut motsvarar marknadens krav, bör planen emellertid kunna innehålla t.ex. en marknadsanalys, förslag om inskränkningar i produktionen av vissa produkter och åtgärder för en effektivare marknadsföring i förening med ett förslag till ackord.8

Även om innehållet inte är detaljreglerat ska rekonstruktionsplanen enligt förarbetena innehålla vissa huvudpunkter. Rekonstruktören bör kartlägga företagets ekonomiska svårigheter samt göra en analys och en bedömning av orsakerna till problemen. Planen bör så noggrant som möjligt identifiera de åtgärder som måste vidtas för att det ska vara möjligt att komma till rätta med företagets problem, såväl vad gäller verksamhetens resultat som dess finansiering. I samband därmed bör också en tidsplan för rekonstruktionens genomförande anges.9

I samband med att företagsrekonstruktionslagen infördes övervägde regeringen att ställa uttryckliga krav på rekonstruktionsplanens innehåll och att göra det möjligt att anta och fastställa planen. Regeringen avstod dock från detta med hänvisning till risker för förhalning eller fördyring.10 Rekonstruktionsplanen kan alltså inte fastställas av domstol och därigenom ges bindande verkan mot tredje man. Det hindrar inte parterna från att träffa en civilrättsligt bindande överenskommelse. En sådan överenskommelse binder dock endast de parter som ansluter sig till den.

8Prop. 1995/96:5 s. 113. 9Prop. 1995/96:5 s. 186. 10Prop. 1995/96:5 s. 113

3.1.5. Gäldenärens skyldigheter under företagsrekonstruktionen

Till skillnad från vad som är fallet vid en konkurs behåller gäldenären rådigheten över verksamheten under förfarandet. Gäldenären är däremot skyldig att följa de råd och anvisningar som rekonstruktören lämnar (se 2 kap. 14 § FRekL). Skulle gäldenären underlåta att följa rekonstruktörens anvisningar kan både rekonstruktören och en borgenär ansöka om att företagsrekonstruktionen ska upphöra (se 4 kap. 7 § FRekL). I praktiken innebär detta att rekonstruktören har större påverkan än lagstiftningen ger uttryck för.

Under rekonstruktionen får gäldenären inte heller utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller åta sig nya förpliktelser (se 2 kap. 15 § FRekL). Rekonstruktören och gäldenären bör dock kunna avtala om lämpliga arrangemang, så att inte varje åtgärd inom den normala affärsverksamhetens ram kräver uttryckligt samtycke från rekonstruktören.11 I praktiken är detta också vanligt.

3.1.6. Gäldenärens avtal under rekonstruktionen och om kvittning

Som utgångspunkt påverkas gällande avtal inte av ett beslut om företagsrekonstruktion. Både gäldenären och motparten förutsätts vara bundna av avtalet i samma utsträckning som tidigare.

När en företagsrekonstruktion inleds har gäldenären emellertid ofta redan brustit i sina avtalsförpliktelser på ett sådant sätt att motparten har rätt att häva avtalet. Skulle en borgenär kunna häva avtalet när ett beslut om företagsrekonstruktion meddelas skulle det kraftigt försvåra rekonstruktionsarbetet. Under rekonstruktionen råder därför ett s.k. hävningsförbud, enligt vilket gäldenärens motpart är förhindrad att häva ett avtal på grund av dröjsmål med betalning som uppkommit före rekonstruktionen, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet ska fullföljas (se 2 kap. 20 § första stycket FRekL).

Syftet med denna reglering är att underlätta rekonstruktionen, genom att säkerställa att leveranserna till gäldenärsföretaget av t.ex. el, vatten och material inte avbryts. Bestämmelsen gäller även för

11 Se prop. 1995/96:5 s. 191.

hyresavtal och andra varaktiga avtal. Den är däremot inte tillämplig för anställningsavtal eller för vissa i konkurslagen närmare angivna fordringar. Om gäldenären inte lämnar besked om avtalet ska fullgöras eller inte fullgör sina skyldigheter, får motparten häva avtalet.

En borgenär som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion gjordes får använda den till kvittning mot en fordran som gäldenären då hade mot borgenären. Det gäller även om fordringen inte är förfallen till betalning (se 2 kap. 21 § FRekL). Från detta gäller dock vissa undantag, bl.a. om kvittning är utesluten på grund av fordringarnas beskaffenhet och i vissa fall när fordran förvärvats senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion.

3.1.7. Rekonstruktionens genomförande och om offentligt ackord

Själva rekonstruktionen kan genomföras genom en rekonstruktion i sak och/eller en finansiell rekonstruktion.

Vid en rekonstruktion i sak gör rekonstruktören en översyn av hela gäldenärens verksamhet. Det kan t.ex. handla om att se över företagets produktion och marknadsföring samt ta ställning till hur företagets produkter efterfrågas på marknaden.12

Vid en finansiell rekonstruktion söks en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna, vilket även kan innefatta en lösning av företagets finansiering och en översyn av gäldenärens tillgångar och skulder. Detta kan åstadkommas genom en frivillig överenskommelse med borgenärerna, ett s.k. underhandsackord. Om det inte är möjligt att nå en frivillig uppgörelse kan rätten på begäran av gäldenären besluta om en förhandling om offentligt ackord, s.k. ackordsförhandling (3 kap. 1 § FRekL). Ackordsförhandlingen kan sägas utgöra ett ”förfarande i förfarandet” och är enbart tillgängligt för en gäldenär som uppfyller de grundläggande kraven för företagsrekonstruktion. En gäldenär kan inte fristående ansöka om ackordsförhandling. Ett offentligt ackord kan alltså bara beslutas inom ramen för ett påbörjat förfarande om företagsrekonstruktion.

Ett offentligt ackord innehåller inslag av tvång eftersom ackordet kan bli bindande även mot en borgenär som motsätter sig uppgörelsen. Normalt sett innebär ett ackord att borgenärernas fordringar sätts ned

12 Se Karlsson-Tuula och Persson, Företagsrekonstruktion: i teori och praktik (2017, Version 3, JUNO), avsnitt 4.2.

med en angiven procentsats. Som huvudregel ska ackordet ge alla likaberättigade borgenärer som får delta i ackordsförhandlingen lika rätt och minst 25 procent av fordringarnas belopp (se 3 kap. 2 § FRekL). Från detta kan dock undantag göras om alla kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet godkänner en lägre ackordsprocent.

Endast borgenärer vars fordringar har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion deltar i ackordsförhandlingen (se 3 kap. 3 § FRekL). Kan borgenären få täckning för sin fordran genom kvittning eller har borgenären en fordran med förmånsrätt deltar borgenären inte i förhandlingen. En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer (s.k. efterställda fordringar) deltar inte heller i förhandlingen om inte övriga borgenärer som deltar medger det.

När det offentliga ackordet är framförhandlat ska borgenärerna rösta om förslaget vid ett ackordssammanträde (3 kap. 20 § FRekL). Hur stor andel av borgenärerna som måste godta förslaget beror på vilken utdelning som erbjuds i ackordsförslaget.

Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen anses antaget av borgenärerna om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre anses förslaget antaget om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp (3 kap. 4 § FRekL).

Har ackordsförslaget antagits vid ackordsborgenärssammanträdet ska rätten fastställa ackordet, om det inte finns anledning att neka fastställelse (3 kap. 23 och 25 §§ FRekL). Anledning att neka fastställelse kan vara t.ex. att ärendet inte handlagts på föreskrivet sätt och detta kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång eller att ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Ett fastställt ackord är bindande för såväl kända som okända borgenärer som hade haft rätt att delta i ackordsförhandlingen (3 kap. 8 § FRekL). Om gäldenären går i konkurs innan beslutet om offentligt ackord vunnit laga kraft upphör beslutet att gälla.13

13 Se Högsta domstolens avgörande ”OneOaks ackord” NJA 2019 s. 731.

3.1.8. Företagsrekonstruktionens upphörande

Rätten ska enligt 4 kap. 7 § FRekL besluta att företagsrekonstruktionen ska upphöra om

1. syftet med rekonstruktionen kan anses uppnått,

2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har

meddelats,

3. gäldenären utan laga förfall har uteblivit från borgenärssamman-

trädet,

4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med rekon-

struktionen inte kan antas bli uppnått, eller

5. det annars finns särskilda skäl för att rekonstruktionen ska upp-

höra.

En rekonstruktion upphör också om gäldenären försätts i konkurs. Som nämnts ska en ansökan om konkurs visserligen förklaras vilande i avvaktan på att rekonstruktionen upphör. Gäldenären kan emellertid sättas i konkurs på egen begäran. Gäldenären kan också sättas i konkurs på begäran av en borgenär om det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras (2 kap. 10 a § andra stycket konkurslagen).

En företagsrekonstruktion får som utgångspunkt inte pågå längre än tre månader från dagen för beslutet om att inleda rekonstruktion. Rätten kan dock medge tre månaders förlängning om det finns särskilda skäl och ytterligare tre månader i taget om det finns synnerliga skäl. Som längst får företagsrekonstruktion pågå under sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats (4 kap. 8 § FRekL).

Rättens beslut att fastställa ett offentligt ackord är inte i sig en grund för att avsluta en företagsrekonstruktion. Om ett ackord fastställs torde dock rekonstruktionen regelmässigt avslutas på den grunden att syftet med rekonstruktionen har uppnåtts.

3.2. Tidigare utredningar på rekonstruktionsrättens område

3.2.1. Inledning

Företagsrekonstruktionslagen är till stora delar oförändrad sedan den trädde i kraft år 1996. Vissa redaktionella och materiella ändringar har dock gjorts. Exempelvis har vissa följdändringar gjorts i lagens 3 kap. med anledning av ändringar i förmånsrättslagen (1970:979) år 2004 och år 2009. Likaså föranledde införlivandet av det s.k. säkerhetsdirektivet14 vissa ändringar i lagens bestämmelser om gäldenärens avtal under företagsrekonstruktion och om kvittning (2 kap. 20 och 21 §§ FRekL). Även införlivandet av 2015 års insolvensförordning15och Sveriges tillträde till den s.k. Kapstadskonventionen16 har föranlett mindre ändringar i lagen.

Förslag till mer genomgripande förändringar har dock lagts fram. Av särskilt intresse är de förslag som har lämnats av Förmånsrättskommittén (SOU 2001:80), 2007 års insolvensutredning (SOU 2010:2) och Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72). Nedan följer en övergripande beskrivning av de förslag som respektive utredning har lämnat.

3.2.2. Förmånsrättskommittén (SOU 2001:80)

Förmånsrättskommitténs uppdrag

Förmånsrättskommittén, som trots namnet inte längre var en kommitté när förslaget i nu aktuell del lämnades, hade ursprungligen i uppdrag att utreda frågor om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti och underlaget för företagshypotek. Under utredningens gång fick Förmånsrättskommittén även i uppdrag att överväga om gäldenären under företagsrekonstruktion borde ges en rätt att säga upp avtal i förtid.

Förmånsrättskommitténs slutbetänkande lämnades i december 2001. Förslagen har i huvudsak inte lett till lagstiftning.

14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet. 15 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden. 16 Konventionen om internationella säkerhetsrätter i lösa saker av den 16 november 2001.

Övergripande om förslagen i betänkandet

Enligt företagsrekonstruktionslagen får en gäldenär inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion (se 2 kap. 15 § FRekL). I syfte att stärka principen om oprioriterade borgenärers lika rätt och främja rekonstruktörens inflytande föreslog Förmånsrättskommittén att gäldenären skulle ha en skyldighet att samråda med rekonstruktören inte bara angående betalningar, utan även beträffande andra förpliktelser. Skyldigheten att samråda med rekonstruktören föreslogs därför omfatta även naturaförpliktelser, t.ex. leverans av en vara som sålts före förfarandet, men som ännu inte lämnats ut.

Vidare föreslog Förmånsrättskommittén att s.k. ipso facto-klausuler uttryckligen inte skulle gälla under rekonstruktionen. En ipso

facto-klausul är en klausul i ett avtal som ger en part rätt att häva ett

avtal om en viss förutsättning inträffar, t.ex. att den andre parten inleder ett rekonstruktionsförfarande. Samtidigt föreslogs ett visst skydd till förmån för motparter som efter ansökan om företagsrekonstruktion hävt ett avtal i god tro.

Utgångspunkten för Förmånsrättskommitténs förslag var att ett avtal skulle fortsätta att gälla trots ett beslut om företagsrekonstruktion. Kommittén föreslog att gäldenären, med rekonstruktörens samtycke, skulle ha rätt att välja vilka avtal som ska fullföljas och vilka avtal borgenären ska ha rätt att häva. Om gäldenären skulle välja att fullfölja avtalet skulle motpartens krav på motprestation inte omfattas av ett offentligt ackord. Motpartens krav skulle också skyddas genom att fordran under vissa förutsättningar skulle få förmånsrätt i en efterföljande konkurs. Om gäldenären i stället skulle välja att inte kräva fullföljd skulle motparten ha rätt att häva avtalet.

Förmånsrättskommittén föreslog vidare att motparten skulle ha rätt att begära besked av gäldenären om ett avtal ska fullföljas och ha rätt att häva avtalet om gäldenären inte lämnar besked inom skälig tid.

Förmånsrättskommittén ansåg att regeln som undantar anställningsavtal från reglerna om gäldenärens avtal inte var sakligt motiverad. Kommittén föreslog därför att om gäldenären begär fullföljd av ett anställningsavtal skulle arbetstagaren vara skyldig att fortsätta arbeta mot att han eller hon får säkerhet för den lön som belöper på det framtida arbetet. Lönefordran skulle inte heller omfattas av ett offentligt ackord och ges allmän förmånsrätt enligt förmånsrätts-

lagen. Om gäldenären inte begär fullföljd skulle arbetstagaren ha rätt att häva avtalet med omedelbar verkan.

Därutöver lade Förmånsrättskommittén bl.a. förslag om motpartens skydd när gäldenären kräver fullföljd av ett avtal, om hur kreditköp med återtagandeförbehåll ska hanteras och om gäldenärens ansvar för fel.

3.2.3 2007 års insolvensutredning ( SOU 2010:2 )

2007 års insolvensutrednings uppdrag

I april 2007 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att överväga bl.a. hur förfarandet för företagsrekonstruktion kunde förbättras och samordnas med konkursförfarandet. I uppdraget ingick att ta ställning till om det var lämpligt med ett samordnat förfarande för företagsrekonstruktion och konkurs, och om möjligheterna till ackord borde utökas.

Utredningens slutbetänkande överlämnades i januari 2010. Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Övergripande om förslagen i betänkandet

I sitt betänkande föreslog 2007 års insolvensutredning att förfarandena för konkurs och företagsrekonstruktion skulle samordnas inom ramen för en ny lag, insolvenslagen. Den nya lagen skulle med vissa undantag gälla för samtliga insolvensrättsliga ärenden. Tanken var att den nya lagen skulle ersätta både konkurslagen och lagen om företagsrekonstruktion, och tillämpas oavsett om resultatet blev att gäldenären skulle rekonstrueras eller avvecklas.

2007 års insolvensutredning föreslog att det skulle införas s.k. för-

valtarledda förfaranden och egenförvaltning.

Som huvudregel skulle förfarandet vara förvaltarlett. Vid ett förvaltarlett förfarande skulle en förvaltare förordnas och gäldenären förlora rådigheten över sin egendom. Inom ramen för ett sådant förfarande skulle det även vara möjligt för förvaltaren att verka för att gäldenären rekonstrueras inom ramen för samma juridiska person, dvs. en sådan rekonstruktion som i dag sker inom ramen för ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion.

Under vissa förutsättningar skulle gäldenären kunna initiera en egenförvaltning, en förvaltningsform som skulle ha likheter med dagens rekonstruktionsförfarande enligt företagsrekonstruktionslagen. Vid ett sådant förfarande skulle gäldenären behålla rådigheten över egendomen trots att ett insolvensförfarande inletts.

Enligt utredningens förslag skulle rätten, om den fattade beslut om egenförvaltning, samtidigt förordna en rekonstruktör. Rekonstruktören skulle ha i uppdrag att biträda gäldenären med att färdigställa en rekonstruktionsplan och bevaka att syftet med förfarandet tillgodoses.

Om rekonstruktören gjorde bedömningen att det inte skulle vara förenligt med borgenärernas intressen att insolvensförfarandet bedrivs under egenförvaltning, skulle han eller hon ta initiativ till att egenförvaltningen upphör. Förfarandet skulle då omvandlas till ett förvaltarlett förfarande, i vilket rekonstruktören som huvudregel skulle förordnas som förvaltare. Konsekvensen av omvandlingen skulle bli att gäldenären miste rådigheten över sina tillgångar. Om gäldenären skulle kunna visa att han eller hon är solvent skulle insolvensförfarandet i stället skrivas av utan vidare åtgärd.

Med utgångspunkt i Förmånsrättskommitténs förslag föreslog 2007 års insolvensutredning vissa ändringar beträffande gäldenärens avtal under en rekonstruktion. Utredningen konstaterade att de förslag Förmånsrättskommittén hade lämnat hade fått brett stöd vid remitteringen och gjorde bedömningen att förslagen borde läggas till grund för nya regler om gäldenärens avtal. Vissa förändringar var dock nödvändiga för att reglerna skulle passa in i det samlade insolvensförfarandet.

2007 års insolvensutredning föreslog också ett flertal nya bestämmelser som tog sikte på rekonstruktionsplanen i syfte att få till stånd ett tydligare regelverk kring planen. Detta bedömdes vara till fördel för förfarandet eftersom resultaten av rekonstruktionen i sådana fall skulle bli mer förutsägbara. Utredningen föreslog t.ex. att rekonstruktionsplanen skulle ha vissa obligatoriska inslag, bl.a. ett ackordsförslag och en noggrann beskrivning över hur rekonstruktionen rent praktiskt planeras, samt uppgifter om gäldenärens ekonomiska situation. Vidare föreslogs att rekonstruktionsplanen skulle kunna fastställas om ett visst antal av de röstberättigade fordringsägarna röstat för förslaget.

I sitt betänkande påpekade 2007 års insolvensutredning att avsaknaden av en möjlighet att kunna få till stånd ett offentligt ackord utan att inleda ett konkurs- eller rekonstruktionsförfarande hade kommit att uppfattas som en brist i det insolvensrättsliga systemet. Utredningen föreslog därför att det skulle införas en möjlighet att nå ett offentligt ackord utan att behöva ta fram en rekonstruktionsplan. Syftet med förslaget var att på ett snabbt och enkelt sätt kunna nå ett ackord. Utredningen valde att kalla detta för ett separat ackord. Om förvaltaren i ett förvaltarlett förfarande, eller gäldenären vid egenförvaltning, gjorde bedömningen att en rekonstruktion skulle kunna genomföras enbart genom ett ackord med borgenärerna, skulle det vara möjligt att lämna in ett förslag till separat ackord i stället för en rekonstruktionsplan. För ett sådant ackord skulle i huvudsak samma bestämmelser tillämpas som för ett ackord vid egenförvaltning.

Därutöver föreslog 2007 års insolvensutredning bl.a. uttryckliga regler om rekonstruktörens skadeståndsansvar och att förbudet mot att återvinna betalning av skatter och avgifter vid konkurs skulle avskaffas.

3.2.4. Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72)

Entreprenörskapsutredningens uppdrag

Entreprenörskapsutredningen tillsattes i februari 2015 och hade som övergripande uppdrag att identifiera hinder och möjligheter, samt lämna förslag på åtgärder, för att förbättra och utveckla innovations- och entreprenörskapsklimatet i Sverige. I uppdraget ingick bl.a. att göra en översyn av lagstiftningen kring företagsrekonstruktion, men även att föreslå hur lagen om företagsrekonstruktion skulle kunna samordnas med konkurslagen, både materiellt och processuellt, för att åstadkomma en mer ändamålsenlig ordning för parterna och samhället.

Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande i oktober 2016. Betänkandet har än så länge inte lett till lagstiftning.

Övergripande om förslagen i betänkandet

Entreprenörskapsutredningen konstaterade att antalet rekonstruktioner var få i förhållande till antalet konkurser. Enligt utredningen skulle detta kunna förklaras av att förfarandet med företagsrekonstruktion fortfarande var relativt okänt för många företagare, trots att lagen när betänkandet skrevs hade varit kraft i nästan 20 år. En annan förklaring skulle enligt utredningen kunna vara att konkurs många gånger framstår som ett mindre riskfyllt alternativ än företagsrekonstruktion. Entreprenörskapsutredningen föreslog mot den bakgrunden att staten borde verka för att öka företagens kunskap om möjligheterna till rekonstruktion genom sina myndigheter och via en särskild hemsida.

Vidare konstaterade Entreprenörskapsutredningen att andelen lyckade rekonstruktioner var låg och att om detta inte ändras kommer såväl borgenärer som gäldenärer ha ett fortsatt lågt förtroende för rekonstruktionsförfarandet. Utredningen föreslog därför att det skulle ställas högre krav på rättens prövning av ansökan om företagsrekonstruktion. Utredningen lämnade också vissa förslag som syftade till att ge rätten ett bättre beslutsunderlag vid bedömningen av om det finns skäl att bevilja företagsrekonstruktion, bl.a. skulle ansökan om företagsrekonstruktion innehålla en likviditetsbudget och en redogörelse för gäldenärens verksamhet.

Entreprenörskapsutredningen lade även fram vissa förslag som syftade till att öka förutsättningarna för att lyckas med en rekonstruktion. Bland annat föreslog utredningen att rättshandlingar som gäldenären hade företagit utan samtycke från rekonstruktören skulle vara ogiltiga, att rekonstruktörens skadeståndsskyldighet skulle regleras i lag, samt att reglerna om gäldenärens avtal skulle ändras för att bli mer lika reglerna vid en konkurs.

Entreprenörskapsutredningens förslag till nya regler om gäldenärens avtal tog utgångspunkt i de förslag som lämnats tidigare av Förmånsrättskommittén och 2007 års insolvensutredning. I likhet med Förmånsrättskommittén ansåg Entreprenörskapsutredningen att s.k. ipso facto-klausuler, som ger motparten rätt att häva ett avtal om gäldenären ansöker om företagsrekonstruktion, inte skulle kunna göras gällande vid en företagsrekonstruktion. Entreprenörskapsutredningen delade även Förmånsrättskommitténs uppfattning att motparten alltid skulle kunna begära att gäldenären gav besked om ett avtal ska

fullföljas och att motparten skulle få rätt att häva om gäldenären inte lämnade besked inom skälig tid.

Utgångspunkten för Entreprenörskapsutredningens förslag var att tillämpningsområdet för regelverket om gäldenärens avtal skulle omfatta alla typer av avtal. Till skillnad från Förmånsrättskommittén ansåg Entreprenörskapsutredningen emellertid att anställningsavtal även framöver borde undantas från reglerna om gäldenärens avtal under en företagsrekonstruktion.

Vidare föreslog Entreprenörskapsutredningen, i likhet med 2007 års insolvensutredning, att det skulle införas ett separat ackord. Det separata ackordet skulle vara ett förenklat förfarande, där gäldenären skulle kunna inleda ett separat ackordsförfarande utan att behöva lägga fram en rekonstruktionsplan. Detta skulle enligt utredningen vara en snabb väg till skuldnedsättning för de gäldenärer som i övrigt inte hade något behov av att rekonstruera sin verksamhet.

Entreprenörskapsutredningen föreslog också att gäldenärer och borgenärer skulle kunna träffa en särskild uppgörelse, ett s.k. utvidgat

ackord, där det skulle klargöras vad som krävs av gäldenären för att

t.ex. borgenärerna skulle vara beredda att sätta ned sina fordringar, omförhandla sina avtal eller bevilja nya krediter. Det framhölls att sådana uppgörelser i och för sig redan förekommer i praktiken, men med utredningens förslag skulle dessa uppgörelser kunna fastställas av domstol och tvingas igenom om en majoritet av borgenärerna är positiva till en sådan uppgörelse. Syftet med förfarandet angavs vara att skapa ett flexibelt system som skulle göra resultatet av en företagsrekonstruktion mer förutsägbart. Det skulle också underlätta förhandlingarna med gäldenären och dennes borgenärer. Entreprenörskapsutredningen konstaterade att fördelen med ett utvidgat ackord var att parterna skulle kunna få till stånd en skräddarsydd uppgörelse som gynnade både borgenärerna och gäldenären genom att parterna fritt kan föreskriva vilka villkor som helst i ackordet. Utredningen påpekade dock att det skulle kunna innebära att vissa villkor inte skulle omfattas av verkställighet enligt utsökningsbalken.

Entreprenörskapsutredningen föreslog vidare att frågor om rekonstruktion skulle koncentreras till ett mindre antal domstolar. Därmed skulle de domare som handlägger målen få möjlighet att bygga upp en specialistkompetens på området. Utredningen föreslog också att rätten alltid skulle pröva rekonstruktörens arvode.

3.3. Nordisk-baltiska insolvensrättsliga nätverket

3.3.1. Vad är det nordisk-baltiska insolvensrättsliga nätverket?

På svenskt initiativ bildades det nordisk-baltiska insolvensrättsliga nätverket (Nordic Baltic Insolvency Network) år 2010. Ett av nätverkets huvudsyften är att få till stånd en ökad harmonisering av insolvensrätten i den nordisk-baltiska regionen.

Inom nätverket har ett antal akademiker och praktiker med specialistkompetens inom insolvensrätten från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen diskuterat sig fram till gemensamma rekommendationer på insolvensrättens område. I september 2016 presenterade nätverket sina rekommendationer – ”Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency Law” – i slutlig version.

3.3.2. Nätverkets rekommendationer

Nätverkets fokus har främst legat på rekonstruktionsrätten. Detta återspeglas också i nätverkets rekommendationer. Rekommendationerna är indelade i 15 kapitel. Där behandlas bl.a. frågor om vem som ska ha rätt att ansöka om rekonstruktion, gäldenärens rådighet och avtal under en rekonstruktion, samt regler om rekonstruktionsplanens innehåll, antagande och fastställande.

Vi avser inte att här redogöra för det närmare innehållet i rekommendationerna. Vi återkommer i stället till rekommendationerna i de delar av våra överväganden där de är relevanta, främst i kapitel 7 om vad som händer när en företagsrekonstruktions inleds och i kapitel 8 som behandlar nya regler om rekonstruktionsplaner.

3.4. Statistik

3.4.1. Antalet företagsrekonstruktioner per år

I förarbetena till företagsrekonstruktionslagen uppskattades att antalet företagsrekonstruktionsärenden skulle komma att uppgå till cirka 500 per år.17 I praktiken har emellertid antalet ärenden om företagsrekonstruktion varit betydligt färre. Från det att lagen trädde i kraft

17 Se SOU 1992:113 s. 29.

år 1996 till maj 2000 gjordes knappt 600 ansökningar om företagsrekonstruktion. För tiden därefter fram till 2006 gjordes drygt 800 ansökningar om företagsrekonstruktion. Motsvarande siffra för åren 2008 till 2011 var strax över 700 ansökningar.18

Sett i förhållande till antalet konkurser är antalet ansökningar om företagsrekonstruktion fortfarande mycket få. Under 2012 till och med 2014 gjordes i genomsnitt strax över 200 ansökningar om företagsrekonstruktion årligen. Detta kan jämföras med antalet ansökningar om konkurs som under samma period uppgick till över 7 000 per år.19

Under år 2020 skedde en markant ökning av antalet rekonstruktioner, sannolikt till följd av den då rådande corona-pandemin. Under året beviljades 307 företag med sammanlagt cirka 9 200 anställda företagsrekonstruktion. Det kan jämföras med år 2019 då 194 företag med sammanlagt knappt 5 200 anställda beviljades företagsrekonstruktion.20

3.4.2. Antalet offentliga ackord per år

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) har regeringens uppdrag att analysera och utvärdera svensk tillväxtpolitik och för statistik över antalet offentliga ackord. Av statistiken framgår att det har skett en viss ökning av antalet offentliga ackord under senare år.

18 Se Karlsson-Tuula och Persson, Företagsrekonstruktion: i teori och praktik (2017, Version 3, JUNO), avsnitt 2.1 med hänvisning till Karlsson-Tuula Lagen om företagsrekonstruktion. En papperstiger II (2006), s. 63. 19 Se SOU 2016:72 Del 1 s. 140. 20 Se www.ekonomifakta.se/Fakta/Foretagande/Entreprenorskap/foretagsrekonstruktion/ (2021-01-05) som i sin tur hänvisar till statistik från Bisnode.

Figur 3.1 Offentliga ackord under perioden 2008–2019

Statistiken kommer från Tillväxtanalys och har bearbetats och sammanställts av utredningen.

Tillväxtanalys för också statistik över hur många anställda som berörs av de offentliga ackorden. År 2009 sticker ut på så sätt att antalet berörda arbetstagare var betydligt högre än föregående och närmast kommande år, trots att antalet företagsrekonstruktioner inte låg markant högre än efterföljande år. Förklaringen torde ligga i att det offentliga ackordet i den första Saabrekonstruktionen fastställdes detta år.

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Antal offentliga ackord

Figur 3.2 Anställda berörda av offentliga ackord under åren 2008–2019

Statistiken kommer från Tillväxtanalys och har bearbetats och sammanställts av utredningen.

3.4.3. Hur ofta lyckas en företagsrekonstruktion?

Det är inte helt enkelt att mäta hur många rekonstruktioner som lyckas eftersom det skulle kräva en ingående ekonomisk genomlysning av de företag som genomgått ett rekonstruktionsförfarande. En ofta använd metod för att mäta hur framgångsrik en rekonstruktion har varit är därför att se om företaget fortfarande är verksamt en viss tid efter det att rekonstruktionen avslutats. Detta ger i vart fall någon uppfattning om hur lyckad rekonstruktionen har varit.

Flera sådana undersökningar har gjorts genom åren. Av dessa framgår bl.a. att under åren 1996–2000 lyckades 23 procent av företagsrekonstruktionerna. Med lyckad rekonstruktion avsågs i den undersökningen att syftet med rekonstruktionen hade uppnåtts och att företaget fanns kvar i samma juridiska form två år efter att förfarandet avslutades. Motsvarande andel under åren 2008–2010 var 25 procent.21

Av statistik framtagen av kreditupplysningsföretaget Creditsafe framgår att knappt 50 procent av de företag som rekonstruerades under åren 2011–2015 var aktiva ett år efter att rekonstruktionen hade avslutats.22

21 Kubu., Hur mäts en lyckad rekonstruktion? Ackordscentralens nyheter nr 2, 2016, s. 2. 22 Se www.creditsafe.com/content/dam/local/se/press/2016/Bilaga-Lyckade-rekonstruktioner-raddade-6000-jobb.pdf (2019-12-07).

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Antal berörda anställda

Statistik som Skatteverket har tillhandahållit utredningen talar i samma riktning som den statistik som tagits fram av Creditsafe, dvs. att ungefär hälften av de företag som inleder en företagsrekonstruktion inte klarar sig längre än ett år efter att rekonstruktionen avslutats. Skatteverkets statistik har inhämtats från myndighetens ärendehanteringssystem genom att jämföra de företag som avslutat en företagsrekonstruktion under perioden 2008–2018 med de företag som försatts i konkurs under samma period.

Figur 3.3 Hur länge överlever ett företag efter en avslutad rekonstruktion?

Statistiken bygger på uppgifter som Skatteverket tillhandahållit utredningen.

Det bör nämnas att statistiken från Skatteverket utgår från företagets organisationsnummer och att den inte tar hänsyn till om rekonstruktionen har avslutats med att ett ackord fastställts eller inte. Statistiken tar inte heller hänsyn till när på året rekonstruktionen avslutades respektive företaget försattes i konkurs. Med andra ord kan det i figur 3.3 ovan finnas företag i t.ex. kategorin ”Överlever 1 år” som endast överlevt i några månader till följd av att rekonstruktionen avslutades sent under år 1 och konkursen inleddes tidigt under år 2. Å andra innebär det också att det i samma kategori finns företag som överlevt betydligt längre än ett år (men under två år).

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Överlever 1 år Överlever 2 år Överlever 5 år

3.5. Rekonstruktions- och insolvensdirektivet

23

3.5.1. Bakgrund

Europaparlamentet antog år 2011 en resolution om insolvensförfaranden24. Resolutionen innehåller vissa rekommendationer på insolvensrättens område, bl.a. beträffande möjligheterna till omstrukturering. I december 2012 utfärdade Europeiska kommissionen ett meddelande som betonade behovet av en stegvis strategi på vissa områden där medlemsstaternas insolvenslagstiftning skilde sig på ett sådant sätt att de utgjorde hinder för den inre marknadens funktion.

Det första steget i denna strategi var att ändra den ursprungliga insolvensförordningen25 från år 2000. Det ledde till antagandet av 2015 års insolvensförordning26. Den förordningen är inriktad på att lösa behörighets- och lagvalskonflikter vid gränsöverskridande insolvensförfaranden. Förordningen harmoniserar dock inte medlemsstaternas materiella insolvensregler. I Sverige är konkurs, företagsrekonstruktion, skuldsanering och F-skuldsanering att betrakta som insolvensförfaranden i förordningens mening.

År 2014 antog Kommissionen en rekommendation om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens.27 I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att införa:

1. effektiva förfaranden för att hjälpa livskraftiga gäldenärer som

hamnat i ekonomiska svårigheter att omstrukturera sin verksamhet och därmed undvika insolvens, och

2. en andra chans för entreprenörer som ger dem möjlighet att få

sina skulder avskrivna efter viss tid.

Genomförandet av rekommendationen utvärderades under 2015 och 2016.28 Utvärderingarna visade enligt kommissionen bl.a. att rekom-

23 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132. 24 Europaparlamentets resolution av den 15 november 2011 med rekommendationer till kommissionen om insolvensförfaranden inom ramen för EU:s bolagsrätt (2011/2006[INI]). 25 Förordning (EG) nr 1346/2000. 26 Förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden. 27 Kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens (2014/135/EU). 28 Utvärdering av genomförandet av kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens, 30.9.2015.

mendationen inte hade lett till enhetliga förändringar bland medlemsstaterna för att göra det lättare att rädda företag i ekonomiska svårigheter och ge entreprenörer en andra chans. Kommissionen framhöll också att även om vissa medlemsstater hade genomfört rekommendationen och infört nya förfaranden för förebyggande omstrukturering så skiljde sig dessa i flera avseenden från rekommendationen. Mot den bakgrunden ansåg kommissionen att rekommendationen i sig inte var tillräcklig för att möjliggöra tidig omstrukturering och en andra chans.29

I november 2016 lade kommissionen fram ett förslag till rekonstruktions- och insolvensdirektiv. I förslaget framhölls bl.a. att hälften av alla företag i Europa överlever mindre än fem år och att antalet företag som hamnar på obestånd har ökat sedan den ekonomiska krisens topp år 2009, även om det också nämndes att trenden var på väg att vända. I förslaget framhölls vidare att kvaliteten på medlemsstaternas regelverk för att rekonstruera företag direkt påverkade borgenärernas möjligheter att få utdelning och pekade på att Världsbankens indikatorer tydde på att utdelningsgraderna i EU varierade mellan 30 procent i Kroatien och Rumänien och 90 procent i Belgien och Finland.30

Parlamentet röstade igenom rekonstruktions- och insolvensdirektivet i mars 2019. Direktivet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 26 juni 2019 och trädde i kraft den 17 juli 2019. Senast den 17 juli 2021 ska medlemsstaterna ha implementerat direktivet i nationell lagstiftning (artikel 34). Under vissa förutsättningar kan tiden förlängas med ett år.

3.5.2. Direktivets innehåll

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet innehåller insolvensrättsliga regler och ställer upp vissa minimikrav som medlemsstaterna måste uppfylla. Vi går igenom de relevanta bestämmelserna i direktivet ingående i kommande avsnitt i samband med att vi analyserar och tar ställning till hur de svenska reglerna bör utformas för att genomföra

29 Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU s. 8 och 16 f. (COM[2016] 723 final). 30 COM(2016) 723 final s. 3 med hänvisning till Världsbankens Doing Business Index 2016.

direktivet. Här lämnas därför endast en kortfattad beskrivning av direktivets innehåll. Direktivets regler om skuldavskrivning och näringsförbud omfattas inte av vårt uppdrag och berörs inte här.

En grundtanke i direktivet är att ekonomiska problem är lättare att komma till rätta med om de upptäcks tidigt. Direktivet innehåller därför bl.a. regler om s.k. tidig varning, som syftar till att säkerställa att medlemsstaterna har verktyg som kan hjälpa gäldenärer att tidigt upptäcka omständigheter som tyder på att de befinner sig i ekonomiska svårigheter. Som exempel på sådana verktyg nämns rådgivningstjänster och varningsmekanismer när gäldenären inte har gjort vissa typer av betalningar (artikel 3).

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att gäldenärer har tillgång till ett rekonstruktionsramverk som gör det möjligt att rekonstruera företag som i grunden bedöms vara livskraftiga (artikel 4). Medlemsstaterna ges emellertid en möjlighet att undanta vissa gäldenärer från ramverket, exempelvis sådana som dömts för vissa allvarliga ekonomiska brott och som inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att åtgärda problemen, och får dessutom i vissa andra avseenden begränsa tillgången till ramverket.

Enligt direktivet ska gäldenären helt eller delvis behålla kontrollen över sina tillgångar under rekonstruktionsförfarandet (artikel 5). I syfte att stödja förhandlingarna om rekonstruktionsplanen ska medlemsstaterna också säkerställa att gäldenärer kan omfattas av vad som benämns som ett avbrytande av enskilda säkerhetsåtgärder (artikel 6 och 7). I detta ligger bl.a. att gäldenären ska få ett visst skydd mot verkställighet och konkurs, samt mot att motparten häver avtal under förfarandet. Direktivets bestämmelser innefattar också skydd mot att en borgenär häver ett avtal enbart på den grunden att gäldenären inlett ett rekonstruktionsförfarande, s.k. ipso facto-klausuler (se artikel 7.5).

Direktivet innehåller vidare bestämmelser om möjligheten att anta och fastställa rekonstruktionsplanen, samt om rättsverkningarna av en fastställd rekonstruktionsplan (artikel 8–11 och 14–16). Reglerna om antagande innebär att de parter som berörs av rekonstruktionsplanen ska rösta om planen ska godtas eller inte. Vid omröstningen ska parterna delas in i och rösta i röstningsgrupper, där parter med tillräckligt enhetliga intressen ska placeras i samma grupp.

I vissa fall krävs det att domstolen eller annan rättslig myndighet fastställer planen för att den ska bli bindande (artikel 10). Så är t.ex. fallet om planens innehåll påverkar någon part som inte godkände

planen vid omröstningen. Domstolen får vägra att fastställa planen bl.a. om planen inte har rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkra verksamhetens livskraft.

Som utgångspunkt måste alla röstningsgrupper godkänna planen vid omröstningen för att planen ska kunna fastställas. Det krävs däremot inte att samtliga berörda parter i varje grupp godtar planen för att den ska kunna fastställas. Medlemsstaterna ges ett visst utrymme att själva bestämma vilka majoritetskrav som ska gälla inom en grupp för att den ska anses ha godtagit planen.

I vissa fall ska planen emellertid kunna fastställas även om en röstningsgrupp har röstat mot planen, dvs. när planen vid omröstningen inte har fått den majoritet som krävs i en viss röstningsgrupp. För detta – s.k. gruppöverskridande ”cram-down” – finns särskilda regler.

Vidare innehåller direktivet regler som tar sikte på ägarnas och arbetstagarnas rättigheter under rekonstruktionen, om skydd för ny och tillfällig finansiering, om tillsyn och ersättning till rekonstruktörer och om företagsledares skyldigheter (artikel 13 och 17–19).

I avdelning IV finns regler om effektivare förfarande. Där framgår att rekonstruktörerna och de som handlägger rekonstruktionsärenden ska ha viss utbildning och kompetens. Där finns också bestämmelser om tillsyn över rekonstruktörer.

4. Allmänna utgångspunkter

4.1. En ny lag om företagsrekonstruktion

Förslag: 1996 års företagsrekonstruktionslag ska upphävas och

ersättas av en ny lag.

Skäl för förslaget

Ett nytt sätt att rekonstruera företag

I detta betänkande föreslår vi omfattande förändringar av de regler som styr hur en företagsrekonstruktion ska genomföras, regler som i grunden förändrar vad som är möjligt att göra under en företagsrekonstruktion.

Flera av våra förslag är föranledda av EU:s rekonstruktions- och insolvensdirektiv, som trädde i kraft under sommaren 2019. Direktivet kräver bl.a. att det ska vara möjligt att fastställa rekonstruktionsplaner, något som saknar motsvarighet i dagens rekonstruktionsförfarande där endast ackordet kan fastställas. Vi föreslår därför att det ska vara möjligt att fastställa rekonstruktionsplanen. Direktivets bestämmelser om rekonstruktionsplaner och under vilka förutsättningar de ska kunna fastställas är på sina håll komplicerade och har lett till att vi har föreslagit omfattande förändringar av det nuvarande regelverket.

Vi föreslår emellertid också en rad andra förändringar. De flesta av dessa är i någon utsträckning föranledda av rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Vi föreslår bl.a. nya regler för vad som ska krävas för att få inleda företagsrekonstruktion och hur gäldenärens avtal ska hanteras under förfarandet. Vårt uppdrag beträffande gäldenärens avtal har dessutom sträckt sig längre än vad som följer av EU-direktivet. I denna del har vi nämligen haft i uppdrag att ta ett samlat grepp med

utgångspunkt i förslag som presenterats av tidigare utredningar (Förmånsrättskommittén, 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen).

Våra förslag kommer att ställa betydligt större krav på rekonstruktörernas kompetens, både när det kommer till rekonstruktörens kunskaper om rekonstruktionen i sak och hans eller hennes kunskaper om de regler som sätter den yttre ramen för rekonstruktionen. Grundstommen kommer förstås att utgöras av den nya företagsrekonstruktionslagen, men rekonstruktören kommer även att behöva ha mycket god kännedom i bl.a. civilrätt, företagsjuridik, företagsekonomi och bolagsrätt. Mot denna bakgrund föreslår vi att kraven på rekonstruktörerna ska skärpas och att de ska ställas under tillsyn.

Utöver nya materiella bestämmelser föreslår vi omfattande strukturella och redaktionella förändringar. Vi föreslår att det införs flera nya bestämmelser och dessutom en helt ny kapitelindelning, där det införs sju nya kapitel och där de olika processuella reglerna samlas i egna kapitel. Vidare föreslår vi att vissa bestämmelser som inte fyller någon större funktion i den nuvarande lagen ska fasas ut genom den nya lagen. Det handlar bl.a. om gäldenärens skyldighet att avlägga bouppteckningsed och vissa andra regler som gäller vid handläggningen av en företagsrekonstruktion.

Sammantaget anser vi att våra förslag medför så stora förändringar att den nuvarande företagsrekonstruktionslagen ska upphävas och ersättas av en ny lag.

Vi vill framhålla att vi inte har haft i uppdrag att göra någon översyn av hela företagsrekonstruktionslagen. Till följd av rekonstruktions- och insolvensdirektivets omfattning har vi dock ändå varit tvungna att analysera och bedöma de flesta bestämmelserna i dagens företagsrekonstruktionslag. I vissa fall har detta lett till att de nuvarande bestämmelserna kunnat föras över till den nya lagen i princip oförändrade eller med endast mindre anpassningar. Den som är bekant med den nuvarande företagsrekonstruktionslagen kommer därför att känna igen sig i flera av bestämmelserna i den nya lagen. Eftersom uppdraget inte har omfattat någon fullständig översyn hade någon eller några bestämmelser kanske formulerats annorlunda efter en mer ingående analys. Detta bör dock kunna accepteras med hänsyn till att det är fråga om bestämmelser som överförs från nu gällande lag.1

1 Se prop. 2017/18:269 s. 97 f. och Lagrådets yttrande den 25 april 2018 över lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning s. 5 f.

5. Tidig varning

5.1. Inledning

5.1.1. Utredningsuppdraget

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet innehåller bestämmelser om s.k. tidig varning. Det handlar om verktyg som ska kunna sättas in i ett tidigt stadium i syfte att hindra eller motverka att ett företag hamnar i en ekonomisk kris. I direktivet anges vissa exempel på sådana verktyg, bl.a. rådgivningstjänster och att ålägga tredje part att göra gäldenären uppmärksam på att företaget har en negativ utveckling.

Vi har i uppdrag att allsidigt belysa och ta ställning till vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå en ordning med ändamålsenliga verktyg för tidig varning. I utredningsdirektiven framhålls att medan rådgivningstjänster kan sägas vara en naturlig insats framstår det som mer tveksamt att ålägga tredje part skyldigheter. Vi ska dock utreda frågan förutsättningslöst.

Vidare ingår det i vårt uppdrag att se över de regler som rör arbetstagare och belysa hur svensk arbetsrätt förhåller sig till reglerna i direktivet om rätt till information om tidig varning för arbetstagarrepresentanter.

5.1.2. Disposition och sammanfattning

Vi inleder detta avsnitt med en närmare redogörelse för rekonstruktions- och insolvensdirektivets bestämmelser om tidig varning. I samband därmed redovisar vi vad som avses med mikroföretag samt små och medelstora företag. Denna fråga har betydelse eftersom medlemsstaterna i flera avseenden ska ta särskild hänsyn till sådana företag, bl.a. i frågor som gäller tidig varning.

Efter bakgrundsavsnittet gör vi en internationell utblick och redogör för system med tidig varning som finns i vissa andra länder. Vi redogör också för situationen i Sverige och konstaterar att det redan i dag erbjuds kostnadsfri rådgivning till företagare i stora delar av landet.

Vi övergår därefter till våra överväganden där vi inledningsvis gör bedömningen att det redan finns verktyg för tidig varning i Sverige som motsvarar de krav som direktivet ställer. Vi anser dock att det finns skäl att stärka upp den befintliga rådgivningsverksamheten och föreslår att det ska inrättas en permanent nationell företagsjour i regi av Tillväxtverket.

5.2. Rekonstruktions- och insolvensdirektivets bestämmelser om tidig varning

5.2.1. Verktyg för tidig varning

Bestämmelserna om tidig varning finns i artikel 3 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Enligt artikel 3.1 ska medlemsstaterna säkerställa att gäldenärer har tillgång till ett eller flera verktyg för tidig varning som kan upptäcka omständigheter som kan medföra en sannolikhet för insolvens och som kan signalera till dem att det finns ett behov av att agera utan dröjsmål.

Verktyg för tidig varning kan enligt direktivet inbegripa:

a) Varningsmekanismer när gäldenären inte har gjort vissa typer av

betalningar (artikel 3.2 a).

b) Rådgivningstjänster som tillhandahålls av offentliga eller privata

organisationer (artikel 3.2 b).

c) Incitament enligt nationell rätt för tredje parter som har relevant

information om gäldenären, såsom redovisningskonsulter och skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, att göra gäldenären uppmärksam på negativ utveckling (artikel 3.2 c).

5.2.2. Information om tidig varning och stöd till arbetstagarrepresentanter

Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att gäldenärer och arbetstagarrepresentanter har tillgång till relevant och aktuell information om tillgången till verktyg för tidig varning samt till förfaranden och åtgärder rörande rekonstruktion och skuldavskrivning (artikel 3.3).

Informationen ska vara offentligt tillgänglig via internet. Den ska dessutom vara lättillgänglig, särskilt för mikroföretag samt små och medelstora företag, och presenteras på ett användarvänligt sätt (artikel 3.4).

Direktivet tillåter medlemsstaterna att ge stöd till arbetstagarrepresentanter vid deras bedömning av gäldenärens ekonomiska situation (artikel 3.5).

5.3. Definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

I artikel 3.4 betonas alltså betydelsen av lättillgänglig information för mikroföretag samt små och medelstora företag. Vidare framhålls i skälen till direktivet att medlemsstaterna särskilt ska beakta att dessa företag har begränsade resurser för att anlita experter och att de har större risk att likvideras än att rekonstrueras, eftersom de vid en rekonstruktion måste bära kostnader som är oproportionerligt mycket högre än de kostnader som större företag får bära, samt då de ofta saknar de medel som krävs för att klara av höga rekonstruktionskostnader (se skäl 17).

Mikroföretag samt små och medelstora företag ska definieras i enlighet med definitionen i nationell rätt (se artikel 2.2 c). Det står dock inte medlemsstaterna helt fritt att själva bestämma denna definition. I skälen till direktivet anges att medlemsstaterna i sin definition ska ta hänsyn till redovisningsdirektivet1 eller till kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag2 (se skäl 18).

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG 2 Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

Enligt kommissionens rekommendationer avses med: – Mikroföretag: företag med färre än 10 anställda och en årsomsättning

eller en balansomslutning som understiger 2 miljoner euro per år. – Små företag: företag med färre än 50 anställda och en årsomsättning

eller en balansomslutning som understiger 10 miljoner euro per år. – Medelstort företag: företag med färre än 250 anställda och en års-

omsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller en balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro per år.

Enligt redovisningsdirektivet avses med: – Mikroföretag: företag som på balansdagen inte överskrider gräns-

värdena i åtminstone två av följande tre kriterier: – Balansomslutning: 350 000 euro. – Nettoomsättning: 700 000 euro. – Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 10. – Små företag: företag som på balansdagen inte överskrider gräns-

värdena i åtminstone två av följande tre kriterier: – Balansomslutning: 4 000 000 euro. – Nettoomsättning: 8 000 000 euro. – Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 50. – Medelstora företag: företag som på balansdagen inte överskrider

gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier: – Balansomslutning: 20 000 000 euro. – Nettoomsättning: 40 000 000 euro. – Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.

De gränsvärden som anges i ovan nämnda direktiv och rekommendation bör utgöra utgångspunkt för våra fortsatta överväganden. Det stämmer i huvudsak överens med systematiken i andra lagar. I t.ex. lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster hänvisas uttryckligen till kommissionens definition för definitionen av mikroföretag och små företag. I årsredovisningslagen definieras större företag som företag där medelantalet anställda under ett visst antal år uppgått till mer än 50 och där företaget haft en

viss nettoomsättning eller balansomslutning. Övriga företag anges vara

mindre företag. Ett förslag att införa en ny kategori företag, mikroföre-

tag, i årsredovisningslagen har presenterats av Redovisningsutredningen (SOU 2015:8).3 Den definition som föreslagits där skiljer sig från ovan nämnda definitioner av mikroföretag, bl.a. genom att medelantalet anställda ska uppgå till högst tre.

Gränsvärdena i redovisningsdirektivet och kommissionens rekommendation stämmer också överens med hur bl.a. Tillväxtverket och Statistiska Centralbyrån delar in företag. Av statistik från Statistiska Centralbyrån framgår att 96 procent av företagen i Sverige (år 2017) är småföretag med färre än 10 anställda. Små och medelstora företag (0–249 anställda) utgör 99,9 procent av samtliga företag. De stora företagen utgör alltså en mycket liten del av samtliga företag i landet. Däremot står storföretagen för nästan 40 procent av omsättningen och förädlingsvärdet i näringslivet, samt för en dryg tredjedel av antalet anställda (se figuren nedan).4

Figur 5.1 Andel företag, anställda, omsättning och förädlingsvärde 2017

Källa: Statistiska Centralbyrån, Företagens ekonomi.5

3 Se SOU 2015:8 s. 270 ff. och prop. 2015/16:3 s. 131. 4 https://tillvaxtverket.se/statistik/foretagande/basfakta-om-foretag.html (2020-02-16). Avseende definitionen av de olika företagstyperna, se Tillväxtverket, Företagens villkor och verklighet 2017 s. 10. 5 www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/naringsverksamhet/naringslivets-struktur/ foretagens-ekonomi/pong/tabell-och-diagram/sma-och-medelstora-foretag/andel-foretaganstallda-omsattning-och-foradlingsvarde-per-storleksklass-efter-antalet-anstallda-fornaringslivet-sni-sektion-a-s-exkl-k-och-o/ (2020-02-16).

0,0% 20,0% 40,0% 60,0% 80,0% 100,0%

Antal företag Antal anställda Omsättning Förädlingsvärde

0-9 10-49 50-249 250+

5.4. Erfarenheter från system med tidig varning i andra länder

5.4.1. Inledning

I ett flertal EU-länder finns etablerade system med tidig varning i form av kostnadsfri rådgivning som erbjuds till företagare som är i behov av stöd och hjälp för att komma ur ekonomiska svårigheter eller för att förebygga att sådana uppkommer. I t.ex. Danmark och Tyskland har detta erbjudits sedan år 2007. Liknande verksamhet finns i bl.a. Belgien och Nederländerna.

Under 2016 inleddes det EU-finansierade projektet Early Warning Europe som hade som övergripande syfte att inrätta ett system med tidig varning i hela Europa. Projektet utgick från de erfarenheter som redan fanns i bl.a. Danmark och Tyskland, och inriktades inledningsvis på att inrätta ett system med kostnadsfri rådgivning i fyra länder: Polen, Italien, Grekland och Spanien. Projektet har lett till att system med tidig varning håller på att införas i ytterligare sex EU-länder.

I detta avsnitt redogör vi för några av de system med tidig varning som finns i Europa. Informationen i detta avsnitt har inhämtats i början av år 2020, främst från Early Warning Europe och från de berörda organisationernas hemsidor.

5.4.2. Early Warning Denmark

Vad är Early Warning Denmark?

Early Warning Denmark etablerades år 2007.6 Verksamheten finansieras primärt av danska staten till en årlig kostnad om ungefär sju miljoner danska kronor (år 2015).7 Organisationen (Early Warning Organisation) består av åtta särskilt utbildade konsulter som samarbetar med 15–20 advokater specialiserade på insolvensrätt och en grupp om ungefär 100 frivilliga rådgivare bestående av nuvarande och tidigare företrädare för stora företag, småföretagare, styrelseledamöter samt experter inom bl.a. redovisning, finans och psykologi.

6 Informationen i detta avsnitt kommer från Early Warning Denmarks hemsida, https://earlywarning.dk/ (2020-02-10), om inte särskilt anges. 7 eStatistik, Early Warning – en evaluering af programmets indsats overfor kriseramte danske virksomheder (juni 2015), s. 2.

Syftet med Early Warning Denmark är att hjälpa i grunden livskraftiga företag att överleva en ekonomisk kris och att skapa tillväxt, men även att hjälpa icke-livskraftiga företag att snabbt avveckla sin verksamhet. Tanken är att hjälpa företag att ta tag i sina problem innan det blir aktuellt att ansöka om konkurs eller företagsrekonstruktion. På kort sikt syftar systemet till att få fler krisande företag att överleva och till en snabb avveckling av verksamheter som saknar möjlighet att överleva samt till att livskraftiga delar av en konkursdrabbad verksamhets rörelse ska kunna leva vidare. På längre sikt syftar systemet till att underlätta för företagsledare att starta upp verksamhet igen och att bidra till att få företagare att acceptera att misslyckande är en naturlig del av entreprenörskapet.

Hur arbetar organisationen?

Arbetet inleds när organisationen får in en begäran om hjälp från ett företag i ekonomisk kris. Begäran besvaras inom en dag. En av de särskilt utbildade konsulterna ber då företagaren att ta fram relevant material. I nästa steg besöker konsulten företaget. Detta sker inom en till fem dagar. Mötet tar normalt inte längre tid än två timmar. Under mötet tar konsulten tillsammans med företagaren fram en handlingsplan. I detta skede kan även en frivillig rådgivare kopplas in för att ge entreprenören ekonomisk och personlig rådgivning.8

Om det är osäkert om företaget kan räddas kan en advokat specialiserad inom insolvensrätt bedöma om företaget helt eller delvis kan rekonstrueras eller om företaget bör avveckla sin verksamhet. Mötet med advokaten sker normalt inom en till tre dagar efter det inledande mötet.

Har verksamheten gett resultat?

Under år 2008 utnyttjade runt 500 företag organisationens tjänster. Därefter har tjänsten använts av mellan 600–700 företag årligen. År 2016 hade nästan 5 000 företag vänt sig till Early Warning Denmark.

8 Se www.earlywarningeurope.eu/tools-handbook-and-manual/characteristics-and-typicalstart-up-of-a-course-in-ewdk (2020-02-21).

Organisationens resultat har varit positivt. Det visar en studie från danska eStatistik från juni 2015, som jämfört företag som fått hjälp av Early Warning Denmark med en kontrollgrupp.9

Av studien framgår att de företag som använde sig av den frivilliga rådgivningen hade en högre överlevnadsprocent än motsvarande företag i kontrollgruppen (56 respektive 44 procent). I de fall där en insolvensadvokat kopplades in överlevde visserligen endast 31 procent av företagen. Detta bör dock ses i ljuset av att en insolvensadvokat oftast kopplas in först när det finns stor risk för att verksamheten behöver avvecklas.

Av studien framgår vidare att de företag som vänt sig till Early Warning Denmark, men därefter försatts i konkurs, hade en mindre skuld till staten än motsvarande företag i kontrollgruppen (skulder på 53 miljoner danska kronor för företag som vänt sig till Early Warning Denmark respektive 71 miljoner danska kronor i kontrollgruppen). Detta berodde i huvudsak på att de företag som fått hjälp genom Early Warning Denmark kunde avveckla sin verksamhet snabbare.

Studien ger däremot inte något direkt stöd för att Early Warning Denmark underlättat för företagare att starta ny verksamhet, något som är ett av syftena med verksamheten. Det förekom visserligen att företagare som använt sig av Early Warning Denmark förde över verksamheten i ny regi, men inte i högre grad än i kontrollgruppen.

5.4.3. MKBDoorgaan.nl (Nederländerna)

Vad är MKBDoorgaan.nl?

MKBDoorgaan.nl är en ideell organisation som bildades år 2014. Den har till ändamål att stärka entreprenörskap och bevara jobb genom att erbjuda kostnadsfri hjälp till mindre företag som har finansiella problem.10 Målet med organisationens arbete är att förhindra att i grunden livskraftiga företag går i konkurs.

MKBDoorgaan.nl erbjuder sina tjänster i fem av tolv regioner i Nederländerna. I organisationen arbetar cirka 25 personer som utför en inledande analys av företaget. Till organisationen är också runt

9 Se eStatistik, Early Warning – en evaluering af programmets indsats overfor kriseramte danske virksomheder (juni 2015). 10 Avsnittet i denna del bygger på information från www.mkbdoorgaan.nl/en (2020-02-02) och www.earlywarningeurope.eu/about/best-practices/mkb-doorstart (2020-01-24).

130 specialiserade rådgivare knutna, som tar över om den inledande analysen inte bedöms tillräcklig. Organisationen har inte några heltidsanställda.

År 2016 uppgick organisationens budget till 300 000 euro. MKBDoorgaan.nl finansieras delvis med statliga medel, men organisationen får även bidrag från banker vars klienter har nytta av verksamheten.

Hur arbetar organisationen?

Företagare med finansiella problem kan ta kontakt med organisationen direkt och begära hjälp. MKBDoorgaan.nl samarbetar också med banker, revisorer, kommuner och skattemyndigheten som i sin tur kan rekommendera företagaren att vända sig till MKB-Doorgaan.nl.

När en begäran om hjälp kommer in görs en inledande snabbanalys av företagets situation. I många fall kan detta vara tillräckligt för att hjälpa företaget. Om så inte är fallet tar en specialiserad rådgivare över som analyserar företagarens svårigheter och föreslår hur dessa ska åtgärdas, vilket kan innefatta att lägga om verksamhetens finansiering eller att ändra företagets långsiktiga strategi.

I genomsnitt lägger MKBDoorgaan.nl ned mellan sex och åtta timmar per klient från det att ärendet inleds till dess att det avslutas.

Har verksamheten gett resultat?

Sedan starten år 2014 har MKBDoorgaan.nl hjälpt runt 1 350 entreprenörer med 3 100 arbetstagare. 63 procent av företagen fick hjälp med rådgivning och 37 procent med finansiering.11

11 www.mkbdoorgaan.nl/en (2020-02-11).

5.4.4. Team U – Restart gGmbH (Tyskland)

Vad är Team U?

I Tyskland tillhandahåller Team U kostnadsfri rådgivning till entreprenörer sedan år 2007. Det är en oberoende organisation, fristående från staten. Rådgivningen sköts av cirka 45 särskilt utbildade volontärer, av vilka många själva har hanterat krisande företag, och av expertkonsulter.12

Syftet med Team U är att hjälpa entreprenörer att undvika konkurs och att få företagare som har gått i konkurs att komma tillbaka igen, både på ett personligt och professionellt plan.13

År 2016 var den totala budgeten för Team U 500 000 euro. Verksamheten finansieras i huvudsak dels genom donationer från stiftelser och företag som tidigare fått hjälp av organisationen, dels genom inkomster från Team U:s konsultföretag som bl.a. erbjuder stöd och hjälp till banker och försäkringsbolag som hanterar krisande företagare.

Hur arbetar organisationen?

Team U erbjuder en telefonhjälplinje dit företagare som är i behov av stöd kan ringa och kostnadsfritt få individuellt anpassad hjälp. Organisationen erbjuder också självhjälpsgrupper och onlinesupport. Det förekommer att banker rekommenderar Team U för krisande kunder som bedöms ha en bärande affärsidé.

På organisationens hemsida finns ett digitalt screeningverktyg, där företagare genom att svara på ett antal frågor kan få en indikation om att företaget uppvisar tecken på att det är på väg mot en ekonomisk kris. Hemsidan innehåller också information om vad det innebär att gå i konkurs och vilka alternativ som finns, samt en möjlighet att ställa frågor direkt till organisationen.

12 Där annat inte anges bygger avsnittet i denna del på information från www.earlywarningeurope.eu/about/best-practices/team-u (2020-01-24) och https://team-u.de/ (2020-02-11). 13 www.earlywarningeurope.eu/about/best-practices/team-u (2020-01-24)

Har verksamheten gett resultat?

På Team U:s hemsida anges att över 98 procent av alla konkurser i Tyskland avser registrerade företag med upp till 20 anställda.14 Team U är övertygade om att hälften av dessa konkurser kan undvikas om entreprenören får hjälp i ett tillräckligt tidigt skede. Som långsiktigt mål vill organisationen nå ut till 12,5 procent av de företag som hotas av insolvens och rädda 70 procent av dessa. Team U hjälper ungefär 400 företag i månaden och har sedan 2007 hjälpt ungefär 14 000 företagare att komma på fötter igen.

5.4.5. Dyzo (Belgien)

Vad är Dyzo?

Dyzo är en ideell organisation som tillhandahåller rådgivning och hjälp till egenföretagare som stött på problem som han eller hon inte kan lösa på egen hand. Organisationen har funnits sedan juli 2014 och är resultatet av en sammanslagning mellan två ideella organisationer, Tussenstap och Efrem.15

Dyzo erbjuder konfidentiell och kostnadsfri rådgivning per telefon och mejl. Dyzo har cirka tio anställda som ansvarar för administration och organisationens övergripande riktlinjer. Till organisationen finns ytterligare runt 20 frivilliga personer knutna, huvudsakligen företagare som själva har erfarenhet av konkurser, pensionerade revisorer och personer inom den finansiella sektorn. Dessa är endast involverade i att försöka hjälpa de företag som vänder sig till organisationen. Dyzo samarbetar även med advokater specialiserade på insolvensrätt, som i sin tur erbjuder gratis rättslig rådgivning under en timme.

År 2016 var Dyzos totala budget cirka 800 000 euro. För finansieringen stod huvudsakligen den flamländska regeringen (500 000 euro) och lokala sociala myndigheter (150 000 euro). Organisationen fick också in pengar genom att anordna bl.a. seminarier, och i form av bidrag från Early Warning Europe.

14 https://team-u.de/team-u/vision (2020-02-11). 15 Om inte annat anges bygger avsnittet i denna del på information från www.dyzo.be (2020-02-11) och www.earlywarningeurope.eu/about/best-practices/dyzo (2020-01-24).

Hur arbetar organisationen?

Dyzo fokuserar på fyra målgrupper:

1. Företagare som vill vidta förebyggande åtgärder för att hålla sin verksamhet livskraftig.

2. Företagare som vill få sitt företag på fötter igen eller ha hjälp att avveckla verksamheten.

3. Företagare som har gått i konkurs.

4. Företagare som vill starta om efter en konkurs.

Företagare som är i behov av hjälp kan ta kontakt med Dyzo genom ett formulär på organisationens hemsida eller genom att ringa till organisationen. Dyzo kan även ordna ett personligt möte. Den inledande kontakten bör ske så tidigt som möjligt i syfte att öka möjligheterna att hjälpa företaget. Informationen sänds vidare till en rådgivare i företagarens region, som i sin tur analyserar företagets situation och tar fram en plan för hur företaget ska kunna räddas. I samråd med Dyzo verkställer företagaren därefter planen.

Dyzo framhåller på sin hemsida att de inte bedriver advokat-, revisors- eller psykiatriverksamhet. Däremot kan de hjälpa till med att överväga för- och nackdelar med ett rättsligt förfarande, med visst bokföringsarbete i avvaktan på att företaget anlitar en revisor och med tillfälligt känslomässigt stöd.

Företagare som vill genomgå en rättslig omorganisation kan vända sig till Dyzo för allmänna frågor och vägledning. Dyzo kan också hjälpa företagaren att hitta extern hjälp, i form av advokater, revisorer och företagsförmedlare. I ett begränsat antal fall, runt 20 per år, kan Dyzo hjälpa till att guida företag i det rättsliga förfarandet.16

Har verksamheten gett resultat?

I mitten av 2016 hade Dyzo haft över 13 000 samtal. Ungefär en femtedel av de företagare som tar kontakt med organisationen vill ha hjälp med att lägga ned sin verksamhet eller har frågor relaterade till ett redan nedlagt företag. Av resterande företag (cirka 80 procent)

16 www.dyzo.be/faq-overzicht/moeilijkheden (2020-02-11).

är ungefär hälften fortfarande aktiva fyra år efter att den första kontakten tagits med Dyzo.

5.4.6. Early Warning Europe

Vad är Early Warning Europe?

Under hösten 2016 inleddes ett projekt med sikte på att skapa ett Early Warning-system i hela EU, Early Warning Europe. Projektet tillkom på initiativ av 15 organisationer från 7 av EU:s medlemsstater, bl.a. Early Warning, Denmark, Team U i Tyskland och Dyzo i Belgien. Det finansierades delvis av EU:s Programme for the Competitiveness of Small and Medium-Sized Enterprises (COSME). I samband med att projektet inleddes bidrog COSME med nästan fem miljoner euro.17 Det ursprungliga projektet avlutades, i enlighet med vad som var planerat redan vid projektstarten, i november 2019. De medverkande organisationerna fortsätter dock att samarbeta i ett permanent nätverk för att hjälpa andra medlemsstater att inrätta system med tidig varning.18

Fokus låg inledningsvis på att inrätta system med tidig varning i fyra länder: Polen, Italien, Grekland och Spanien. I dessa länder har nu upprättats nätverk med över 680 mentorer, vilka i sin tur under perioden 2017–2019 tillhandahållit stöd och hjälp åt runt 3 500 företag. Early Warning Europe har också aktivt uppmanat andra länder att inrätta system med tidig varning. Sådana system håller på att etableras i ytterligare sex länder: Kroatien, Finland, Ungern, Litauen, Luxemburg och Slovenien. Förhoppningen är att det ska inrättas system med tidig varning i samtliga EU:s medlemsstater.19

Det övergripande syftet med Early Warning Europe är att hjälpa företag att undvika konkurs genom att erbjuda krisande företag rådgivning och stöd. Projektet har aktivt utnyttjat den erfarenhet som finns i Europa när det utformat sina rekommendationer om tidig varning. Det är därför inte förvånande att det förfarande som Early

17 OECD, SME Policy Index: Western Balkans and Turkey 2019, s. 115. 18 www.earlywarningeurope.eu/news/news/early-warning-europe-partners-celebrateachievements-and-look-to-the-future?Action=1&M=NewsV2&PID=7728 (2020-02-02). 19 https://ec.europa.eu/easme/en/news/early-warning-europe-helping-small-and-mediumsized-enterprises-survive-and-prosper (2020-02-02) och www.earlywarningeurope.eu/ (2020-02-07).

Warning Europe förespråkar påminner om den rådgivningsverksamhet som finns i t.ex. Danmark.

Hur arbetar organisationen?

Ett företag som är i behov av hjälp kan vända sig till en konsult hos någon av de regionala organisationer som samarbetar med Early Warning Europe.

Ett typiskt ärende kan beskrivas enligt följande. Efter att företagaren tagit en inledande kontakt med organisationen kopplas en konsult in. Konsulten inleder sitt arbete med att skapa sig en överblick av företagets situation och planerar därefter in ett möte med företagets ägare. Vid mötet tar konsulten och företagaren gemensamt fram en handlingsplan. Beroende på vilka svårigheter företaget står inför kan olika vägar väljas. Den ena vägen är att låta en frivillig rådgivare ta över. Uppdraget för rådgivaren är att lämna företagaren stöd och hjälp under viss tid. Normalt kvarstår insatsen till dess att företaget kommit på fötter igen, vilket ofta tar mellan 5 och 15 månader.

Om konsulten gör bedömningen att det inte är tillräckligt med en frivillig rådgivare kan en advokat kopplas in för att diskutera eventuella rättsliga förfaranden. Detta kan leda till en ansökan om konkurs eller om företagsrekonstruktion, men även till att företaget försöker lösa sina problem utom rätta.20

Har verksamheten gett resultat?

Utvärderingar visar att projektet har varit lyckosamt. Det har lett till att jobb har kunnat räddas och de företag som försatts i konkurs efter rådgivningen hade ungefär 20 procent lägre skulder till staten än företag som inte använt sig av rådgivningen. De företag som gått igenom systemet uppvisade dessutom betydligt bättre omsättning och tillväxt under det första året efter rådgivningen.21

20 www.earlywarningeurope.eu/manual/3-early-warning-pillars (2020-02-21). 21 https://ec.europa.eu/easme/en/news/early-warning-europe-support-businesses-distress (2020-02-02). Se även OECD, SME Policy Index: Western Balkans and Turkey (2019), s. 116.

5.5. Kostnadsfri rådgivning till företagare i Sverige

5.5.1. Inledning

I Sverige finns ett antal regionala initiativ liknande de som finns ute i Europa, där det erbjuds kostnadsfri rådgivning till krisande företag. Först ut var Företagsakuten i Västra Götalandsregionen, som etablerade sin verksamhet redan år 1997.

Under 2013 inledde Tillväxtverket ett pilotprojekt med företagsjourer. Syftet med projektet var att erbjuda kostnadsfri rådgivning till företagare runtom i landet. Under projekttiden fanns företagsjourer på åtta platser i landet. De flesta lade dock ned sin verksamhet i samband med att projektet slutredovisades år 2017. När vi inledde vårt uppdrag fanns endast tre företagsjourer kvar, inklusive nämnda Företagsakuten i Västra Götalandsregionen. Under utredningstidens gång har det emellertid öppnat ett flertal nya företagsjourer i landet, bl.a. i Örebro, Blekinge, Stockholm och Värmland. Bakgrunden var den ekonomiska effekten av den pandemi som utvecklades under år 2020. Av samma orsak utökade Företagsjouren i Jönköpings- och Östergötlandsregionen dessutom tillfälligt sin befintliga verksamhet och tog emot samtal från alla delar av landet. Syftet var att avlasta nybildade och befintliga jourer och att täcka delar av landet som saknar företagsjour. Tjänsten finansierades av Tillväxtverket.22

5.5.2. Tillväxtverkets projekt Företagsjouren

Vad var projektet Företagsjouren?

År 2013 startade Tillväxtverket pilotprojektet Företagsjouren. Myndigheten avsatte då tre miljoner kronor för en nationell satsning med kostnadsfri rådgivning till företagare.23 Det övergripande syftet med projektet var att rädda livskraftiga företag med finansiella problem från konkurs. Under projektet samarbetade Tillväxtverket med:

22 https://tillvaxtverket.se/amnesomraden/regional-kapacitet/regional-samverkan-medanledning-av-covid-19.html (2020-09-11). 23 Avsnittet som beskriver Tillväxtverkets projekt bygger, där annat inte anges, på den utvärdering av verksamheten som gjordes av Kontigo i november 2016 (Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren).

  • Almi Företagspartner Mälardalen AB, som projektägare för företagsjouren i Västmanland och Örebro län.
  • Kompetens och Kapital AB, som projektägare för Företagsakuten i Värmland.
  • Företagarna Västerbotten Service AB, som projektägare för Företagsjouren i Övre Norrland, Västerbottens och Norrbottens län.
  • Region Jönköping, som projektägare för Företagsjouren i Jönköpings län.
  • Region Östergötland, som projektägare för Företagsjouren i

Östergötland.

Huvudmannaskapet skiljde sig mellan de olika regionerna. Ingen av huvudmännen hade dock något vinstintresse i verksamheten.

Projektet slutredovisades under 2017. I samband därmed lade de flesta aktörer ned sin verksamhet. I dag finns verksamheten endast kvar i Region Jönköping och Region Östergötland, där verksamheten bedrivs i samverkan. Förhoppningen om att verksamheten skulle permanentas i regionerna efter projektslutet realiserades alltså endast delvis.

Den totala kostnaden för projektet har uppskattats till cirka 16 miljoner kronor för åren 2014–2016.24

Närmare om projektet

Företagsjourerna riktade in sig på små och medelstora företag. Företagsjouren i Övre Norrland erbjöd uttryckligen stöd endast till företag som hade högst 20 anställda. Övriga företagsjourer hade inte någon fast gräns. En majoritet av de företag som fick stöd hade färre än tio anställda. Några av de företag som erbjöds hjälp hade dock fler än 50 anställda.

Företagsjourerna erbjöd kostnadsfri rådgivning under ett visst antal timmar. Hur många timmar som erbjöds varierade. I t.ex. Mälardalen och Värmland erbjöds 10 timmars kostnadsfri rådgivning, medan Övre Norrland erbjöd maximalt 24 timmar med en avstämning efter 10 timmar.

24 Se Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 32.

Rådgivningen inleddes normalt med ett första möte, där en inledande kontroll av företaget gjordes för att se hur förändringsbenäget företaget var. Därefter analyserades företagets verksamhet och en handlingsplan togs fram. Nästa steg berodde på vad handlingsplanen föreskrev, men kunde innefatta att förhandla med banker och leverantörer. Slutligen följdes företaget upp efter avslutad insats.

Rådgivarna i företagsjourerna hjälpte till i flera olika avseenden. Det kunde handla om allt från att skriva avtal till att lämna rådgivning om lån, men även om ägandeskapsfrågor och frågor om företaget borde ansöka om konkurs. I vissa fall hjälpte rådgivarna till att utbilda företagarna. De fick också ofta rollen som livscoach och hjälpte företagaren att hantera personliga problem som uppkommit i samband med verksamhetskrisen.

Var projektet lyckosamt?

Tillväxtverkets satsning på företagsjourer utvärderades år 2016 av analys- och strategiföretaget Kontigo. Av utvärderingen framgår att företagsjourerna starkt bidragit till att rädda livskraftiga företag med finansiella problem från konkurs. Slutsatsen baserades på uppgifter från projekten, från rådgivare som arbetat med företagen samt ett mindre antal intervjuer direkt med företag som fått stöd. Kontigo framhöll dock att det var svårt att ”kvantifiera” bedömningen eftersom det saknades en kontrollgrupp till de företag som fått rådgivning.25

Kontigo konstaterade att överlevnadsgraden bland de företag som fått rådgivning via Företagsjouren var hög. Under åren 2014–2016 hanterades cirka 540 företag. Av dessa gick 59, dvs. cirka 10 procent, i konkurs innan ärendet var färdigbehandlat. Av de företag som fick rådgivning under 2014 var 76 procent fortfarande verksamma i oktober 2016. Motsvarande siffra för de företag som fick rådgivning under 2015 var 87 procent.

De personer som arbetat som rådgivare vid företagsjourerna hade en allmän uppfattning att rådgivningsverksamheten fungerat väl, att företagen överlevde och blev starkare samt att arbetstillfällen räddades. De ansåg också att företagsjourerna var väl investerade pengar och att verksamheten ledde till en samhällsekonomisk vinst. Rådgivarna framhöll dock att det även fanns ett behov av andra typer av

25 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 29.

insatser, inte minst för att höja företagarnas kompetens att driva och utveckla företag.26

De företag som fått hjälp av företagsjourerna var generellt nöjda med det stöd och den hjälp de hade fått. Flera företagare förklarade att de alldeles säkert hade gått i konkurs om de inte hade fått hjälp via företagsjouren. Flera ansåg också att det var värdefullt att ha en erfaren och kompetent rådgivare att återkomma till och bolla frågor med.27

Nästan samtliga de personer som Kontigo intervjuade i samband med utvärderingen ansåg att det fanns ett permanent behov av företagsjourens tjänster. Bland de intervjuade fanns såväl aktörer i län där det funnits företagsjourer som aktörer där detta inte funnits. Kontigo konstaterade att de aktörer som hade haft en företagsjour var mer positiva än övriga aktörer. Två regioner, där det inte hade bedrivits företagsjour under programperioden, ansåg att det inte fanns något behov av sådan verksamhet i deras regioner. Skälet till detta var att de tidigare hade erbjudit liknande tjänster men att väldigt få företag hade använt sig av dem.

Vidare drog Kontigo slutsatsen att den samhällsekonomiska nyttan av projektet var betydande redan vid ett modest antagande om hur många arbetstillfällen som räddats genom den rådgivning som företagsjourerna erbjöd.28 Kontigo uppskattade att de samhällsekonomiska besparingarna med projektet, lågt räknat, uppgick till knappt 45 miljoner kronor per år. Bedömningen baserades på att tio procent av arbetstillfällena i de företag som fått stöd hade räddats genom rådgivningen. Vid en hög uppskattning, baserad på att 50 procent av arbetstillfällena hade räddats, uppgick de samhällsekonomiska besparingarna till drygt 223 miljoner kronor per år.29

5.5.3. Företagsakuten Värmland (numera nedlagd)

Ett av de projekt som avslutades i samband med att finansieringen från Tillväxtverket upphörde var Företagsakuten i Värmland. Redan år 2010 inleddes ett EU-finansierat projekt, med Karlstads kommun, Länsstyrelsen i Värmlands län och Region Värmland som medfinan-

26 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 19. 27 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 21 f. 28 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 2 f. och 36. 29 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 32 f.

siärer, som bl.a. syftade till att hjälpa företag att komma ur den då rådande lågkonjunkturen och undvika onödiga företagskonkurser med uppsägningar som följd. Det ursprungliga projektet pågick till och med december 2013 och erbjöd tio timmars kostnadsfri rådgivning till samtliga etablerade företag i Värmland som befann sig i en utsatt situation.30

Även den företagsakut som bedrevs inom ramen för Tillväxtverkets projekt riktade sig till alla företag i Värmland, oavsett storlek, omsättning och antal anställda.31 I projektet fanns två anställda: projektledaren och den ekonomiska rådgivaren.

Arbetet inleddes när företagaren tog kontakt med Företagsakuten. Ett möte bokades därefter in. Det inledande samtalet fokuserade på att kartlägga företagets behov och identifiera problemområden. Sedan detta gjorts slussades företaget vidare till lämplig rådgivare. Vissa ärenden klarades av på en eller några enstaka kontakter. Om det krävdes mer hjälp togs en handlingsplan fram för hur arbetet skulle gå vidare. I vissa fall fick företagaren hjälp och stöd med kontakter och förhandlingar med t.ex. finansiärer och leverantörer. I projektet fanns en s.k. reflektionsgrupp, där ett antal kvinnliga företagare som saknade egna styrelser, men hade ett behov av att ventilera frågor och problem, kunde träffas. Företagsakuten ledde dessa möten. Till projektet fanns också en styrgrupp med representanter från bl.a. projektägaren, Almi företagspartner och Företagarna.

För att nå ut till företagare marknadsfördes projektet på olika sätt, bl.a. på sin hemsida, på Facebook och i broschyrer samt genom tidningsreportage. Dessutom spreds informationen direkt mellan företag på t.ex. företagsmässor.

Projektet avslutades i mars 2017. I den slutrapport som skickades till Tillväxtverket i samband med att projektet avslutades framhölls att Företagsakuten hade varit ett bra komplement till övriga företagsrådgivare. Sammanlagt var 106 företag i kontakt med Företagsakuten från den 1 oktober 2015 till dess att projektet avslutades. 97 av dessa fick rådgivning eller processledning i någon form.

30 Region Värmland, Beslut om att bevilja medel till Partnerinvest i Mellansverige AB för projekt Företagsakuten Värmland (2009-12-17), s. 2. 31 Informationen i denna del och resterande del av detta avsnitt bygger på information från projektets slutrapport till Tillväxtverket (2017-03-31).

5.5.4. Företagsakuten (Västra Götalandsregionen)

I Västra Götalandsregionen erbjuder Företagsakuten fem timmars kostnadsfri och konfidentiell företagsrådgivning till företag som är etablerade i regionen. Det övergripande syftet med verksamheten är att förhindra företagskonkurser. Verksamheten drivs av Business Region Göteborg, ett helägt icke-vinstdrivande dotterbolag till Göteborgs Stadshus, vilket i sin tur är helägt av Göteborgs stad. Verksamheten medfinansieras av Västra Götalandsregionen.32

Företagsakuten riktar sig till företag med färre än 20 anställda som har eller riskerar att få ekonomiska problem. Efter att det krisande företaget tagit kontakt med Företagsakuten hålls ett möte. Företagsakuten tar därefter fram en handlingsplan och hjälper till med kontakter och i förhandlingar med t.ex. leverantörer och kreditgivare.33De rådgivare som är knutna till Företagsakuten får ersättning per uppdrag.34

Företagsakuten inledde sin verksamhet år 1997 och har sedan starten lämnat ekonomisk rådgivning till över 1 600 företag. Under 2018 sökte 43 företag i Västra Götalandsregionen stöd hos Företagsakuten. Av dessa var 33 företag (77 procent), motsvarande 186 arbetstillfällen, fortfarande aktiva i mars 2019. Under perioden 2015–2017 sökte 144 företag hjälp av Företagsakuten. Av dessa var nästan 60 procent fortfarande aktiva i mars 2019.35 Motsvarande siffra för åren 2016–2018 var 54 procent.36

5.5.5. Företagsjouren i Region Jönköping och Region Östergötland

I Jönköping inrättades en företagsjour i samband med lågkonjunkturen i slutet av 2000-talet. Projektet inleddes den 15 maj 2009 med stöd av Tillväxtverket och drivs i dag gemensamt med Region Öster-

32 www.businessregiongoteborg.se/sv/utveckla-ditt-foretag/ekonomiska-problem-iforetaget-foretagsakuten-kan-hjalpa-dig (2020-02-04). 33 www.businessregiongoteborg.se/sv/utveckla-ditt-foretag/ekonomiska-problem-iforetaget-foretagsakuten-kan-hjalpa-dig (2020-02-04). 34 Uppgifter från projektledaren Sonja Kollberg (2020-02-07). 35 www.businessregiongoteborg.se/sv/kontext/radgivning-raddar-cirka-atta-av-tio-foretag-isvarigheter (2020-02-06). 36 Uppgifter från projektledaren Sonja Kollberg (2020-02-07).

götland. Kostnaden för att driva verksamheten uppgår till 3 miljoner kronor, fördelat på 1,5 miljoner kronor per region.37

Företagsjouren erbjuder kostnadsfri hjälp till små och medelstora företag samt till vissa lantbrukare som har finansiella eller strukturella problem. Syftet är dels att få företag som bedöms ha en långsiktig överlevnadsförmåga att vidta åtgärder för att överleva och därigenom rädda arbetstillfällen, dels att hjälpa företag som inte bedöms ha förutsättningar att överleva att avveckla sin verksamhet på ett kontrollerat sätt.38

Företagsjouren bemannas av rådgivare med många års erfarenhet av företagande. Alla uppdrag omfattas av tystnadsplikt och sekretess. Arbetet inleds med att Företagsjouren ställer en diagnos på företaget. Därefter erbjuds företaget jourrådgivning och en handlingsplan tas fram gemensamt, i vilken beskrivs vad företaget behöver göra för att leva vidare. Företagsjouren samordnar också insatser från t.ex. banker och revisionsbyråer, samt förmedlar vid behov kontakter med specialistkonsulter inom bl.a. finans, juridik, personal, redovisning och revision samt med psykologer och olika typer av mäklare.39

Sedan Företagsjourerna i Jönköping och Östergötland inrättades har de arbetat med knappt 700 företag med drygt 6 500 anställda. 46 av företagen har försatts i konkurs och 16 har gått in i ett rekonstruktionsförfarande. En utvärdering av verksamheten i Östergötland visar att över 350 jobb hade räddats fram till 2018 och att den samhällsekonomiska effekten då var drygt 50 miljoner kronor.40 Totalt har närmare 2 800 arbetstillfällen kunnat räddas fram till och med 2020.41

5.5.6. En upptrappning under år 2020

Under år 2020 inrättades ett flertal nya företagsjourer på regional och lokal nivå i landet för att möta ett ökat behov orsakat de ekonomiska effekterna av den rådande corona-pandemin. För att avlasta

37 Uppgifter från projektledaren Göran Qvarnström (2020-02-25). 38 Se Region Östergötland, Beslutsunderlag – Fortsatt finansiering Företagsjouren Region Jönköpings län/Region Östergötland 2019, daterat 2018-09-28. 39 Se Företagsjouren – Neutral samtalspartner för företag i svårigheter (juni 2017), tillgänglig på www.jonkoping.se/download/18.225c355d15ca06908e12685/1497940177486/foretagsjouren.pdf (2020-02-04). 40 Se Region Östergötland, Beslutsunderlag – Fortsatt finansiering Företagsjouren Region Jönköpings län/Region Östergötland 2019, daterat 2018-09-28. 41 https://etidningen.landlantbruk.se/1367/Land-Lantbruk/344125/2020-11-06/16708445/ Har-raddat-120-foretag-och-2-805-jobb (2021-01-05).

de nya företagsjourerna och för att täcka upp i regioner som saknade företagsjourer, växlade Region Jönköpings län också tillfälligt upp sin permanenta företagsjour till en nationell företagsakut. Uppväxlingen finansierades av Tillväxtverket. Budgeten för det nationella projektet, som startade den 14 april 2020, var cirka sex miljoner kronor. Den operativa verksamheten pågick till och med 31 december 2020 och ska avrapporteras och utvärderas under början av år 2021. Nedan följer en beskrivning över vissa företagsjourer som inrättades under år 2020. Uppräkningen är inte uttömmande.

I Stockholm startade Region Stockholm och Almi en företagsjour, som var tänkt att vara en snabb och enkel kommunikationsväg för företagare som söker svar på enklare frågor. Tjänsten var kostnadsfri och allt som diskuterades omfattades av sekretess. Det var även möjligt att boka in ett längre rådgivningstillfälle hos Almi. Även denna rådgivning var kostnadsfri.42 Sedan den 1 oktober 2020 har företagsjouren integrerats i Almis rådgivningstjänst.43

I Blekinge har det inrättats en företagsjour dit företag kan ringa för att få hjälp med att hitta rätt aktör och finansiering. Syftet är att göra det enkelt för företagaren att hitta rätt hjälp.44

I Värmland driver Region Värmland, tillsammans med andra aktörer, Verksamt Värmland Företagsjour. Företagsjouren inrättades den 24 mars 2020 och stöttade redan under de inledande veckorna av sin verksamhet över 145 företag, bl.a. beträffande frågor om korttidsarbete och hyresnedsättning samt om vilka stödåtgärder som kan bli aktuella för den enskilde företagaren.45

I Örebro har det etablerats en företagsjour för företag som drabbats av coronavirusets effekter. Tanken är att företagsjouren ska vara en neutral förmedlare av kontakter och information till länets företag som kan behöva stöd, råd och hjälp. Inom ramen för verksamheten ges även stöd till företagare som drabbats av psykisk ohälsa.46

Region Skåne har startat en företagsakut tillsammans med Almi och andra aktörer, där regionen och aktörerna gemensamt hjälps åt

42 www.almi.se/stockholm/foretagsjour/ (2020-09-11). 43 www.almi.se/stockholm/foretagsjour/ (2021-01-05). 44 https://regionblekinge.se/utveckling-och-projekt/regionalutvecklingsstrategi/aktuellt/regional-utveckling/2020-04-03-foretagsjour-ska-hjalpa-lanetsforetagare-i-coronavirusets-spar.html (2020-09-11). 45 www.regionvarmland.se/Nyheter-region-varmland/2020/04/verksamt-varmlandforetagsjour-hjalper-foretagare/ (2020-09-11). 46 Tillväxtverket, Regionala insatser i coronakrisen – rekommendationer för en hållbar omstart (2020), s. 85.

att bemanna företagsakuten.47 Företagsakuten ger råd och stöd till små- och medelstora företag.48

I Kalmar har det inrättats en lokal företagslots som riktar sig till småföretagare i Kalmar län. De hjälper företagare att hitta rätt bland de stöd som finns, både på ett nationellt och regionalt plan. De kan också lotsa företagaren vidare till andra som finns i stödsystemet som kan erbjuda rådgivning och finansiering.49

I Västra Götalandsregionen skalades arbetet med företagsjourer upp under år 2020 för att möta företag i hela regionen. Alla företag i Västra Götaland har en direkt ingång till akut företagsrådgivning via fyra samverkande delregionala företagsjourer. Rådgivningen organiseras via kommunalförbunden med stöd av Västra Götalandsregionen.50

Även på Gotland har en tillfällig företagsjour inrättats till följd av corona-pandemin. Insatsen är planerad att pågå till och med mars 2021.51

5.6. Det finns verktyg för tidig varning i Sverige

Bedömning: Det finns verktyg för tidig varning i Sverige i form

av varningssignaler när företag inte sköter sina betalningar. På flera håll i landet erbjuds också gratis rådgivning till krisande företag. De verktyg för tidig varning som finns uppfyller de krav som direktivet ställer.

Skäl för bedömningen

Medlemsstaterna ska tillhandahålla verktyg för tidig varning

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ställer alltså krav på att medlemsstaterna ska inrätta ett system för att tidigt uppmärksamma och hjälpa företag som närmar sig en ekonomisk kris eller, som det

47 Tillväxtverket, Regionala insatser i coronakrisen – rekommendationer för en hållbar omstart (2020), s. 69. 48 Rådgivning och stöd för ditt företag i Skåne – verksamt.se (2021-01-05). 49 www.regionkalmar.se/detta-gor-region-kalmar-lan/finansiering-och-bidrag/stod-tillforetag/jourhavande-foretagslotsar/ (2020-09-11). 50 Tillväxtverket, Regionala insatser i coronakrisen – rekommendationer för en hållbar omstart (2020), s. 83. 51 www.gotland.se/informationtillforetagare (2020-09-11).

uttrycks i direktivet, se till att gäldenärer har tillgång till ett eller flera verktyg för tidig varning (se artikel 3.1).

Tanken att hjälpa krisande företag så tidigt som möjligt löper som en röd tråd genom direktivet. Ju tidigare en gäldenär kan upptäcka ekonomiska problem och vidta åtgärder för att begränsa dessa, desto större är sannolikheten för att företaget ska kunna överleva (se t.ex. skäl 22). Det är mot denna bakgrund som direktivets bestämmelser om tidig varning bör ses. Syftet med ett system med tidig varning är just att fånga upp företag som i och för sig har en i grunden god affärsidé, men som av en eller annan anledning hamnat i en situation som företaget har svårt att ta sig ur på egen hand. Genom att fånga upp dessa företag tidigt, helst långt innan företaget fått likviditetsproblem, finns goda förutsättningar att rädda företaget. Men även för företag som saknar livskraft har ett system med tidig varning stora fördelar, eftersom företaget då kan få hjälp att avveckla sin verksamhet på ett kontrollerat sätt.

Varningsmekanismer och incitament till tredje part att uppmärksamma gäldenären på negativ utveckling (artikel 3.2 a och c)

Direktivet erbjuder medlemsstaterna stor flexibilitet när det gäller vilka verktyg som ska göras tillgängliga. Vissa förslag lämnas dock. I direktivet anges att sådana verktyg kan inbegripa varningsmekanismer när gäldenären inte har betalt vissa typer av fordringar, t.ex. skatter eller sociala avgifter (se artikel 3.2 a och skäl 22). Det kan även inbegripa att ge incitament till tredje part, t.ex. Skatteverket eller redovisningskonsulter, att göra gäldenären uppmärksam på negativ utveckling (artikel 3.2 c).

Vi kan inledningsvis konstatera att det inte saknas aktörer som kommer att reagera om ett företag inte sköter sina betalningar eller om företagets ekonomi kraftigt försämras. Företagets kunder torde sällan avvakta med att reagera på uteblivna leveranser och företagets leverantörer torde vanligtvis vara snabba med att påtala eventuella sena eller uteblivna betalningar alternativt sälja sina fordringar till ett inkassobolag, som i sin tur tar kontakt med det företag som inte betalar. Därutöver torde såväl företagets revisorer som redovisningskonsulter normalt uppmärksamma gäldenären på att verksamhetens ekonomi är på väg att försämras.

Vi kan vidare konstatera Skatteverket arbetar aktivt med att tidigt identifiera gäldenärer som inte kan eller inte vill betala och informerar dessa om när och hur de ska betala, samt vad som händer om betalning inte sker. Skatteverket arbetar också förebyggande genom att informera företagare om konsekvenserna av att myndigheten har fattat eller kommer att fatta ett beslut om t.ex. höjning av skatt. Därigenom agerar myndigheten i vissa fall till och med innan betalning uteblivit. Vidare arbetar Skatteverket för att tidigt identifiera och kontakta gäldenärer som har förfallna skatte- och avgiftsskulder. Myndigheten tittar särskilt på de företag som enligt en viss beräkningsmodell har störst risk att inte kunna betala inom en viss tid. Dessa företag väljs ut för manuell hantering i syfte att åstadkomma betalning eller förhindra skulduppbyggnad. I arbetet ingår att ta kontakt med företaget, när det är möjligt.

Till detta kommer att Kronofogdemyndigheten har en skyldighet att delge en ansökan om betalningsföreläggande (se 29 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Eftersom en betalningsanmärkning för företag, med undantag för enskilda näringsidkare, registreras av kreditupplysningsföretagen redan vid ansökan om betalningsföreläggande innebär detta i praktiken att företaget normalt får del av information som kommer att leda till en betalningsanmärkning. Även detta bör enligt vår uppfattning kunna ses som en sådan varningsmekanism som nämns i artikel 3.2 a i direktivet.

Vi kan således konstatera att andra aktörer kommer att reagera på uteblivna betalningar och att det redan i dag bedrivs ett aktivt arbete hos vissa myndigheter för att uppmärksamma företagare på negativ utveckling. Att ge någon eller några myndigheter ett uttryckligt ansvar för att informera företag om deras ekonomiska ställning anser vi däremot är att gå för långt. Än mindre bör det komma i fråga att lägga ett uttryckligt sådant informationsansvar på en privat aktör. Det riskerar att leda till diskussioner om vad tredje part borde ha gjort, trots att ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder rätteligen måste ligga på företaget och dess företrädare. Vi anser i stället att den information som redan lämnas bör vara tillräcklig för att få seriösa företagare att inse att de har problem.

Vidare finns det ett flertal lagregler med tydlig handlingsdirigerande verkan som tvingar företagsledningen att både hålla sig informerade om företagets ekonomiska situation och överväga åtgärder när företaget går dåligt. Det handlar t.ex. om aktiebolagslagens regler

om medansvar enligt vilka styrelsen i ett aktiebolag har en skyldighet att vidta vissa åtgärder när det egna kapitalet understiger halva aktiekapitalet. Om styrelsen underlåter detta kan styrelseledamöterna bli skyldiga att svara solidariskt med bolaget för de förpliktelser som uppkommer under den tid som underlåtenheten består (se 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen).

En liknande handlingsdirigerande verkan har reglerna om skatterättsligt företrädaransvar, enligt vilka en företrädare för en juridisk person som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala skatt eller avgift, kan bli skyldig att betala skatten eller avgiften tillsammans med den juridiska personen (se 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen).

Även dessa regler bör enligt vår bedömning beaktas vid bedömningen av om det finns verktyg för tidig varning i svensk rätt.

Rådgivningstjänster (artikel 3.2 b)

Ett annat exempel på verktyg för tidig varning som anges i direktivet är rådgivningstjänster (artikel 3.2 b). Något förenklat kan ett sådant rådgivningssystem illustreras på följande sätt.

Figur 5.2 Tidig varning

En överblick

Figuren är inspirerad det danska systemet med tidig varning (Early Warning Denmark).52

Ett flertal EU-länder erbjuder i dag kostnadsfri rådgivning till företagare som är i behov av stöd och hjälp. I t.ex. Danmark finns ”Early Warning Denmark”, i Belgien ”Dyzo” och i Tyskland ”Team U – Restart GmbH”. Gemensamt för dessa verksamheter är att de försöker fånga upp och hjälpa företagare i ett tidigt skede, helst innan företaget hamnat i sådana svårigheter att det måste vända sig till domstol med en formell begäran om företagsrekonstruktion eller konkurs.

Liknande rådgivningsverksamhet bedrivs också i Sverige, i varierande skala. När vi påbörjade vårt arbete fanns det tre företagsjourer i landet som erbjöd rådgivning till företag i ekonomisk kris. Som en följd av de ekonomiska effekterna under corona-pandemin inrättades det emellertid under år 2020 företagsjourer på regional eller lokal nivå i nästan samtliga delar av landet.

52 Se www.earlywarningeurope.eu/manual/2-goals-and-rationale-underlying-theestablishment-of-early-warning (2020-02-10).

I maj 2020 fanns det företagsjourer på regional nivå i Blekinge, Dalarna, Gotland, Jämtland Härjedalen, Jönköpings län, Kalmar, Skåne, Stockholm, Sörmland, Uppsala, Värmland, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, Örebro och Östergötland.53

Vid samma tid fanns det företagsjourer på lokal nivå i Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Bollnäs, Dalarna/Falun, Eksjö, Filipstad, Gällivare, Haparanda stad, Hudiksvall, Härnösand, Jokkmokk, Jönköping, Kalix, Katrineholm, Kiruna, Luleå, Mora, Piteå, Skellefteå, Timrå, Tornedalen (Haparanda, Övertorneå och Pajala), Umeå, Uppsala, Älvsbyn och Överkalix.54

För att avlasta de nya företagsjourerna och täcka upp de delar av landet som saknade en regional eller lokal företagsjour inrättades dessutom en nationell företagsakut. Den nationella företagsakutens operativa verksamhet avslutades dock vid årsskiftet 2020/2021.

Det finns verktyg för tidig varning i Sverige

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att det finns ett flertal verktyg för tidig varning i svensk rätt som bör vara tillräckliga för att förmå gäldenärer att tidigt vidta åtgärder för att undvika att hamna på obestånd, både i form av varningsmekanismer och, i större delen av landet, rådgivningsverksamhet. Det finns också handlingsdirigerande regler i bl.a. aktiebolagslagen och skatteförfarandelagen som ger företagets företrädare starka incitament att hålla sig informerade om företagets ekonomiska situation, eller stå risken att bli personligt betalningsansvarig. Vid en sammantagen bedömning anser vi att detta uppfyller de krav som direktivet ställer.

5.7. Det bör erbjudas rådgivning för företag på nationell nivå

Förslag: Regeringen ska ge Tillväxtverket i uppdrag att etablera

en nationell kostnadsfri rådgivningstjänst med inriktning på att hjälpa mikro- och småföretag samt medelstora företag som är på väg mot en ekonomisk kris.

53 https://nationellaforetagsakuten.se/andra-foretagsjourer/ (2020-10-22). 54 https://nationellaforetagsakuten.se/andra-foretagsjourer/ (2020-10-22).

Skäl för förslaget

Det är få företagsrekonstruktioner som lyckas

Vi anser alltså att det i och för sig finns verktyg för tidig varning i Sverige som svarar mot de krav som ställs i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Det hindrar inte att vi överväger ändringar och förbättringar.

Vi kan konstatera att andelen lyckade företagsrekonstruktioner i Sverige är låg. Under perioden 2008–2010 fanns bara 26 procent av de företag som genomgått en rekonstruktion kvar i samma juridiska form två år efter att förfarandet avslutades. Av de företag som genomgick företagsrekonstruktion under åren 2011–2015 var knappt 50 procent aktiva ett år efter avslutad rekonstruktion.55 Statistik som Skatteverket tillhandahållit utredningen talar för att denna siffra är förhållandevis representativ även för tiden därefter fram till år 2018.

Statistiken för åren 2011–2015 och den statistik som Skatteverket tillhandahållit utredningen skulle kunna sägas tala för att andelen lyckade rekonstruktioner var på väg att stiga, även om det bör noteras att undersökningen för åren 2008–2010 avsåg en längre tidsperiod än mätningen för åren 2011–2015. Det är emellertid svårt att dra några sådana slutsatser eftersom ett år är en alltför kort tidshorisont för att bedöma huruvida rekonstruktionen kan betraktas som lyckad. Dessutom är redan det förhållandet att fler än 50 procent av företagen inte överlever första året efter rekonstruktionen ett dåligt resultat.

Till detta kommer att en kartläggning som Kronofogdemyndigheten gjorde under år 2020 talar mot att det skulle ha skett någon märkbar förbättring. I den undersökningen granskade myndigheten rekonstruktioner som hade avslutats under perioden den 1 juli 2019 till och med den 31 december 2019. Av de 92 rekonstruktioner som hade avslutats under denna period var 30 procent av företagen aktiva den 31 maj 2020.56

55 Kubu, M., Hur mäts en lyckad rekonstruktion? Ackordscentralens nyheter nr 2, 2016, s. 2. 56 Se Kronofogdemyndighetens promemoria Kartläggning företagsrekonstruktioner (2020-09-09), Dnr 14574-2020.

Varför lyckas så få företagsrekonstruktioner?

Det är svårt att ge något klart svar på varför inte fler rekonstruktioner lyckas. En förklaring skulle kunna vara att ansökan om företagsrekonstruktion i många fall görs i ett så sent skede att sökandeföretaget i princip redan är insolvent. Även om företaget i och för sig har en bra affärsidé saknas det ofta rimliga förutsättningar att hjälpa företaget att överleva om det inte tidigt vidtar åtgärder för att komma till rätta med sina ekonomiska problem.

En förklaring till att många företagare väntar med att begära hjälp skulle kunna vara att de har svårt att tolka de varningssignaler som pekar mot att företaget närmar sig en ekonomisk kris. Detta gäller särskilt för små företag, där det ofta saknas intern kompetens såväl för att uppmärksamma varningssignalerna som för att komma till rätta med problemen. Detta har påpekats av bl.a. Entreprenörskapsutredningen och får även stöd av slutsatserna i den utvärdering som Kontigo gjorde av Tillväxtverkets projekt med företagsjourer.57 Där framhöll Kontigo att de företag som fick hjälp genom företagsjouren ofta hade bristande kompetens i grundläggande företagsekonomi, juridik, ekonomistyrning, bolagsstyrning och affärsutveckling.

En annan förklaring till att företag väntar med att begära hjälp torde vara kostnadsaspekten. Det finns ett flertal kommersiella aktörer på marknaden som erbjuder rådgivning till företag. Att vända sig till någon av dessa aktörer kostar emellertid pengar, vilket innebär att framför allt mindre krisande företag har svårt att använda sig av dessa tjänster. Kostnadsaspekten torde även vara en avhållande faktor när det gäller företagens benägenhet att ansöka om företagsrekonstruktion, eftersom det vid en rekonstruktion är gäldenären som bär kostnadsansvaret för rekonstruktörens arvode.

Till detta kommer att företag ogärna skyltar med att verksamheten går dåligt. Detta är naturligt eftersom företaget riskerar att förlora kunder och stå utan framtida finansiering om dess leverantörer och finansiärer får reda på att företaget befinner sig i en ekonomisk utsatt situation. Det finns därför ofta ett motstånd från företagets sida att vända sig till sin bank eller till sina leverantörer för att försöka få till stånd en uppgörelse eller på annat sätt komma till rätta med företagets problem. Detta kan också förklara varför många i grunden livskraftiga företag in i det längsta undviker att ansöka om företags-

57SOU 2016:72 Del 2, s. 90 ff. och Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren (2016), s. 16.

rekonstruktion, eftersom en sådan ansökan medför att företagets betalningssvårigheter blir offentliga.

Det bör införas en permanent rådgivningstjänst för företagare på nationell nivå

Alldeles oavsett vad som är orsaken till att inte fler företagsrekonstruktioner lyckas står det enligt vår uppfattning klart att det finns ett tydligt behov av verktyg för att hjälpa krisande företag. Ett sätt att inte bara öka andelen lyckade rekonstruktioner utan även förhindra att krisande företag över huvud taget behöver ansöka om företagsrekonstruktion skulle kunna vara att bygga vidare på den rådgivningsverksamhet som för närvarande finns i stora delar av landet.

Antagandet att en väl utvecklad rådgivningsverksamhet skulle kunna hjälpa krisande företag får stöd av de utvärderingar som gjorts av de befintliga rådgivningsverksamheter som finns såväl ute i Europa som i Sverige. I t.ex. Danmark hade de företag som vände sig till Early Warning Denmark en högre överlevnadsprocent än motsvarande företag i en kontrollgrupp och de företag som använt sig av rådgivningsverksamheten, men försatts i konkurs, hade en mindre skuld till staten än motsvarande företag i kontrollgruppen.58

Även de svenska motsvarigheterna har uppvisat goda resultat. Av de utvärderingar som gjorts framgår att verksamheterna har bidragit till att rädda jobb och till att minska de samhällsekonomiska kostnader som uppkommer i samband med en företagskonkurs. I t.ex. Jönköpings- och Östergötlands regioner beräknas drygt 2 800 arbetstillfällen ha räddats genom företagsjourernas verksamhet.59 Av den utvärdering som analys- och strategiföretaget Kontigo gjort av Tillväxtverkets projekt med företagsjourer framgår att överlevnadsgraden hos de företag som fick rådgivning var hög och att den samhällsekonomiska nyttan med projektet var betydande redan vid ett modest antagande om hur många arbetstillfällen som räddats genom rådgivningen.60

Det förhållandet att många företagsjourer lades ned runt år 2017, i samband med att finansieringen från Tillväxtverket upphörde, bör

58 Se eStatistik, Early Warning – en evaluering af programmets indsats overfor kriseramte danske virksomheder (juni 2015). 59 https://etidningen.landlantbruk.se/1367/Land-Lantbruk/344125/2020-11-06/16708445/ Har-raddat-120-foretag-och-2-805-jobb (2021-01-05). 60 Kontigo, Utvärdering av företagsjouren, s. 2 f. och 22 f. Se även avsnitt 5.5.2.

inte tas för intäkt för att verksamheten var misslyckad eller obehövlig. Tvärtom framhölls i slutrapporten från Företagsjouren i Värmland, som var en av de verksamheter som lades ned i samband med att finansieringen upphörde, att rådgivningsverksamheten var ett bra komplement till övriga företagsrådgivare och att framför allt den oberoende rådgivningen var uppskattad.

Att det finns ett tydligt behov av denna typ av kostnadsfria rådgivning i alla delar av landet har också Kontigo konstaterat i sin utvärdering.61 Även Entreprenörskapsutredningen har framhållit att rådgivning till företag med finansiella problem skulle kunna vara ett inslag i att stödja företagens möjligheter till en andra chans.62

Ett ytterligare tecken på att det finns ett faktiskt behov av rådgivningsverksamhet riktad mot företagare är den snabba etableringen av nya företagsjourer som skedde i spåren av corona-pandemin under år 2020. När vi började vår utredning under hösten 2019 fanns det endast tre företagsjourer i landet. Under år 2020 inrättades emellertid företagsjourer i större delen av landet, liksom en tillfällig nationell företagsakut för att täcka upp de delar av landet som saknade en egen företagsjour. Det förhållandet att det numera finns företagsjourer i större delen av landet innebär dock samtidigt att det är svårt att utvärdera om det finns något behov av att stärka upp den nuvarande rådgivningsverksamheten ytterligare.

I ett avseende anser vi dock att det finns behov av förändring. Eftersom den nationella företagsakuten numera har lagt ned sitt operativa arbete finns det regioner i landet som inte nås av rådgivningsverksamheten. Vi föreslår därför att det bör inrättas en permanent företagsjour på nationell nivå. Redan det förhållandet att seriösa krisande företagare känner att de har någonstans att vända sig för att få kvalificerad rådgivning bör enligt vår uppfattning leda till att de vågar be om hjälp i ett tidigare skede än i dag. Det bör i förlängningen leda till att en del företagare kan få hjälp med sina problem så tidigt att inte blir nödvändigt att ansöka om företagsrekonstruktion.

Ett rättsligt förfarande kan förstås inte helt uteslutas. Tvärtom kan detta ibland vara både nödvändigt och önskvärt. Så kan t.ex. vara fallet om företaget är i behov av mer omfattande rekonstruktionsåtgärder. Även i ett sådant fall kan dock rådgivningsverksamheten vara ett bra inledande verktyg eftersom rådgivaren kan leda företaget

61 Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren, s. 2. 62SOU 2016:72 Del 2, s. 87 f.

rätt i det rättsliga systemet och förbereda det för en rättslig rekonstruktion. Ett företag som har fått stöd och hjälp genom rådgivningen bör därför vara bättre rustat för att gå igenom ett rekonstruktionsförfarande än ett företag som inte fått denna vägledning. Detta bör leda till fler lyckade rekonstruktioner.

En nationell rådgivningsverksamhet bör emellertid inte enbart vara positiv för i grunden livskraftiga företag utan även för företag som inte kan rekonstrueras. Ibland kan det vara avgörande för en krisande företagare att få höra från en utomstående person att verksamheten inte har förutsättningar att överleva. Om rådgivaren bedömer att företaget helt saknar förutsättningar att återställa sin livskraft bör han eller hon i stället kunna hjälpa till med att få till stånd en kontrollerad avveckling av företaget. I första hand bör då eftersträvas en avveckling utan att företaget behöver inleda ett konkursförfarande. Men även om ett konkursförfarande bedöms som nödvändigt bör den förberedande rådgivningsverksamheten kunna medföra ett effektivare och snabbare konkursförfarande.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att en nationell rådgivningstjänst bör kunna bidra till att minska andelen ”onödiga” rekonstruktionsansökningar, dvs. fall där det saknas utsikter att rekonstruera verksamheten. Inrättandet av en rådgivningstjänst bör också kunna leda till att de negativa samhällsekonomiska effekterna av en konkurs kan begränsas. Det bör också förbättra företagarens möjligheter att börja om på nytt, eftersom han eller hon vid en kontrollerad avveckling av företaget dels inte bör drabbas lika hårt ekonomiskt personligen, dels bör ha bättre förutsättningar att behålla en god relation med sina (tidigare) borgenärer.

Vem bör ha ansvaret för verksamheten

Enligt vår uppfattning framstår det som naturligt att lägga ansvaret för en nationell företagsjour på Tillväxtverket. Den myndigheten har redan stor erfarenhet av liknande uppdrag genom deras medverkan i pilotprojektet med företagsjourer som bedrevs under åren 2013–2017 och deras involvering i den upptrappning av företagsjourerna som skedde under år 2020 och som ledde till att det tillfälligt etablerades en nationell företagsakut. Att det är en statlig myndighet som får

huvudansvaret torde också vara en förutsättning för att säkra finansieringen på nationell nivå och för att verksamheten kan permanentas.

Det förhållandet att Tillväxtverket får huvudansvaret för verksamheten hindrar förstås inte att andra aktörer samverkar på nationell eller regional nivå. Att involvera privata aktörer i verksamheten är tvärtom lämpligt, förutsatt att de har relevant erfarenhet och kunskap. Det gör det dessutom möjligt att anpassa verksamheten till de förutsättningar och behov som finns i respektive region.

Hur bör verksamheten utformas?

När det gäller den närmare utformningen av rådgivningsverksamheten är det naturligt att utnyttja de erfarenheter som redan finns hos bl.a. Tillväxtverket, Region Jönköping, Region Östergötland och Västra Götalandsregionen. Erfarenhet bör även kunna dras från den rådgivningsverksamhet som finns i andra delar av Europa. Det finns t.ex. omfattande information tillgänglig på Early Warning Europes hemsida (www.earlywarningeurope.eu). Där behandlas allt från hur företagare bör bemötas och vilka frågor som bör ställas vid det inledande mötet till hur organisationen bör marknadsföras för att locka till sig kompetenta rådgivare. På hemsidan finns också exempel på screeningverktyg som kan användas för att analysera företagen. De olika rådgivningsverksamheterna i Europa och Sverige skiljer sig till viss del i sin uppbyggnad, men vilar i stort på samma grundstruktur, se figur 5.3.

Figur 5.3 Rådgivningsverksamheten i praktiken

Vissa gemensamma drag

Det är vår uppfattning att det bör överlämnas till Tillväxtverket att själva bestämma hur rådgivningsverksamheten ska utformas. Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ställer inte några närmare krav på utformningen. Baserat på de erfarenheter som vi inhämtat från Före-

tagsakuten, företagsjourerna och motsvarande verksamheter i andra länder har vi dock identifierat några beståndsdelar som vi anser är särskilt viktiga för att verksamheten ska bli framgångsrik. Det finns anledning att redogöra för dessa även om Tillväxtverket fritt ska kunna bestämma utformningen av verksamheten.

Kostnadsfri rådgivning för främst mindre företag

Den första förutsättningen har vi redan varit inne på. Rådgivningen bör vara kostnadsfri, eller i vart fall kraftigt subventionerad.

Enligt vår bedömning är hjälpbehovet som störst hos företag som saknar intern kompetens för att bedöma vad behöver göras och som varken har tillgång till nätverk som skulle kunna hjälpa företaget att komma till rätta med dess svårigheter eller ekonomiska förutsättningar att anlita extern hjälp för att vända den negativa trenden. I praktiken bör det nästan uteslutande handla om mindre företag, s.k. mikroföretag (färre än tio anställda) och småföretag (färre än 50 anställda). Detta antagande baserar vi på en genomgång över vilka företag som använt sig av de rådgivningsverksamheter som finns och har funnits, såväl i Sverige som utomlands. Det genomsnittliga företaget som vänder sig till exempelvis Företagsakuten i Västra Götalandsregionen har tre till fyra anställda, och en majoritet av de företag som fick stöd inom ramen för Tillväxtverkets projekt med företagsjourer hade färre än fem anställda.63 Siffrorna ligger i linje med hur det ser ut i de europeiska rådgivningsverksamheterna. I Danmark hade det genomsnittliga företaget som fått hjälp av Early Warning Denmark en omsättning på 632 000 euro och knappt fem anställda.64 Fokus för rådgivningstjänsten bör mot denna bakgrund i första hand ligga på mindre företag. För att dessa överhuvudtaget ska kunna använda sig av tjänsten krävs att den är i det närmaste kostnadsfri.

Det kan inte uteslutas att ett motsvarande hjälpbehov kan uppkomma även hos ett medelstort företag (50–250 anställda). Det kan visserligen ifrågasättas om så pass stora företag har någon större nytta av den hjälp som en kostnadsfri rådgivning kan erbjuda. Dels borde hjälpbehovet kunna uppfyllas på annat sätt, antingen genom att kom-

63 Samtal med projektledaren Sonja Kollberg (2020-02-07) och Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren, s. 23. 64 www.earlywarningeurope.eu/tools-handbook-and-manual/characteristics-and-typicalstart-up-of-a-course-in-ewdk (2020-02-21).

petensen redan finns i företaget eller köps in, dels är det svårt att tänka sig att fem timmars gratis rådgivning, vilket är vad som erbjuds av t.ex. Företagsakuten i Västra Götalandsregionen, skulle räcka för att få ett krisande företag med upp emot 250 anställda på rätt köl. Å andra sidan kan några timmars kvalificerad rådgivning vara ett viktigt första steg mot en rekonstruktion eller ordnad avveckling.

Det förefaller också som att det finns ett faktiskt behov av rådgivning även för medelstora företag. Av Kontigos utvärdering av Tillväxtverkets projekt med företagsjourer framgår t.ex. att några företag med fler än 50 anställda hade fått stöd genom programmet.65 Vidare framgår av statistik från Tillväxtverket att cirka 10 procent av de företag som hade fått hjälp av den nationella företagsakuten under 2020 hade över 60 anställda och att cirka 5 procent hade över 200 anställda.66

En avgränsning som även inkluderar medelstora företag – i den mån det går att tala om en avgränsning; enligt Tillväxtverket utgör mikro-, små- och medelstora företag 99,9 procent av samtliga företag67 – ligger också i linje med bestämmelserna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet (se skäl 17).

Även medelstora företag bör alltså ha rätt att utnyttja rådgivningstjänsten. Det säger sig emellertid självt att ju större företaget är desto mindre nytta kommer det att ha av den i sammanhanget begränsade hjälp som kommer att kunna erbjudas inom ramen för den kostnadsfria rådgivningsverksamheten. De medelstora företag som främst kan tänkas ha nytta av rådgivningen bör därför framför allt vara de som ligger precis över gränsen för vad som är att betrakta som ett småföretag.

En oberoende rådgivning

Den andra förutsättningen för en lyckad rådgivningsverksamhet är att rådgivningen är oberoende. För det företag som vänder sig till rådgivningsverksamheten kan det vara förödande om dess borgenärer får reda på att företaget är på väg mot en ekonomisk kris. En förutsättning för att företagare ska våga vända sig till rådgivningsverksamheten och tala öppet om företagets problem är att företagets banker och leverantörer inte får kännedom om att det vänt sig till rådgivningsverksamheten. Det kan därför vara problematiskt om rådgivarna

65 Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren, s. 14. 66 Statistik från Nationella företagsakuten 16 september 2020. 67 https://tillvaxtverket.se/statistik/foretagande/basfakta-om-foretag.html (2020-02-12).

t.ex. är knutna till någon aktör som finansierar företag i regionen. Att rådgivningen är oberoende, i den bemärkelsen att aktörer som kan tänkas ha intressen i bolaget inte ska vara involverade i rådgivningen, har också pekats ut som en viktig komponent i de utvärderingar som gjorts av företagsjourerna. I t.ex. Värmlands slutrapport till Tillväxtverket framhålls att det framför allt var den oberoende rådgivningen, utan koppling till finansiärer, som var uppskattad. Liknande slutsatser dras i Kontigos utvärdering av företagsjourerna.68

En professionell rådgivning

En ytterligare förutsättning som vi identifierat som viktig för en fungerande rådgivningsverksamhet är att den är professionell, i den bemärkelsen att rådgivarna ska vara kompetenta, erfarna och kunniga. Helst bör de ha erfarenhet från att själva driva företag. Skälet till detta är i princip självförklarande. Genom att knyta erfarna och kunniga rådgivare till verksamheten kommer förutsättningarna att hjälpa företagen att vara betydligt större än om så inte är fallet. Om verksamheten inte kan erbjuda rådgivning som ger resultat eller som företagen inte känner förtroende för kommer de helt enkelt inte att använda sig av den. Att verksamheten har kompetenta, erfarna och engagerade rådgivare har också pekats ut som en framgångsfaktor vid Tillväxtverkets projekt med företagsjourer.69

En närliggande fråga är hur rådgivningsverksamheterna ska få erfarna och kompetenta rådgivare att ställa upp. Företagsakuten i Västra Götaland har löst detta genom att upphandla rådgivarna och lämna ekonomisk ersättning per projekt som respektive rådgivare är involverad i. På andra håll är emellertid rådgivarna oavlönade, men får sina utlägg ersatta. Så är t.ex. fallet med de cirka 100 frivilliga rådgivarna som är knutna till Early Warning Denmark. Precis som när det gäller utformningen av rådgivningstjänsten i stort finns det även i denna fråga anledning att utnyttja den kunskap som redan finns hos landets existerande rådgivningsverksamheter och anpassa rekryteringen till vad som passar bäst i respektive region.

68 Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren, s. 36. 69 Kontigo, Utvärdering av Företagsjouren, s. 36.

Rådgivningsverksamheten kan kombineras med andra åtgärder

Att erbjuda företagare professionell, oberoende och kostnadsfri rådgivning bör enligt vår bedömning leda till:

1. Att fler i grunden livskraftiga företag kan undvika konkurs.

2. Fler lyckade rekonstruktioner.

3. En mer effektiv och kontrollerad avveckling av företag som saknar livskraft.

Detta innebär inte att rådgivningsverksamheten behöver vara den enda åtgärden för att fånga upp krisande företag. Ett problem som vi tagit upp tidigare är att det finns en generell kunskapsbrist bland företagare när det gäller att tolka de varningssignaler som pekar mot att företaget närmar sig en ekonomisk kris. Vår förhoppning är förstås att redan det förhållandet att företagare känner att de har någonstans att vända sig för att få kvalificerad bedömning av företagets status kommer att leda till att de vågar be om hjälp betydligt tidigare än i dag.

För att ytterligare förbättra företagarnas kunskaper skulle rådgivningsverksamheten kunna kombineras med ett digitalt screeningverktyg, där företagare skulle kunna göra en självskattning av sitt företag på en hemsida. Beroende på resultatet skulle företagaren kunna lotsas vidare till rådgivningsverksamheten i sin region. Ett sådant förslag förespråkades i Tillväxtverkets remissvar till Entreprenörskapsutredningens betänkande, där det dessutom framhölls att Almi Företagspartner redan har ett verktyg för lönsamhetsanalys som kan erbjudas mer systematiskt till företag.

5.8. Myndigheternas informationsansvar

Bedömning: Information om företagsjourernas verksamhet finns

lätt tillgänglig på internet på respektive aktörs hemsida och på hemsidan verksamt.se. Därutöver finns information om företagsrekonstruktion och skuldsanering presenterat på Sveriges domstolars och Kronofogdemyndighetens hemsida. Den information som redan i dag lämnas uppfyller de krav som direktivet ställer.

Skäl för bedömningen

Information om tidig varning

Enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska medlemsstaterna se till att gäldenärer och arbetstagarrepresentanter har tillgång till relevant och aktuell information om tillgängliga verktyg för tidig varning (artikel 3.3). Informationen ska vara offentligt åtkomlig via internet, vara lättillgänglig – särskilt för mikroföretag samt små- och medelstora företag – och presenteras på ett användarvänligt sätt (artikel 3.4).

Att företagen känner till att rådgivningstjänsterna existerar är förstås en förutsättning för att de ska kunna använda sig av dem. Berörda myndigheter bör därför informera om verksamheten på sina respektive hemsidor. Detta görs också redan i dag genom att företagsjourerna själva lämnar information om sin verksamhet på internet. Sådan information finns också på hemsidan verksamt.se, där myndigheterna Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket samlat information och e-tjänster till de som ska starta eller som driver företag. Vi gör därför bedömningen att direktivets regler i denna del är uppfyllda.

Information om möjligheterna till företagsrekonstruktion och skuldsanering

Medlemsstaterna ska också informera om åtgärder rörande rekonstruktion och skuldavskrivning (artikel 3.3).

Vi kan konstatera att sådan information redan i dag finns tillgänglig på de berörda myndigheternas hemsidor. Sveriges Domstolar informerar utförligt på sin hemsida om vad ett beslut om företagsrekonstruktion innebär, vilka krav som ställs för att tingsrätten ska besluta om företagsrekonstruktion och hur lång tid det tar. Där finns också information om avgifter och riktad information till företagets borgenärer, liksom information om lönegaranti.

I skuldsaneringsärenden är Kronofogdemyndigheten första instans. På den myndighetens hemsida finns både text- och bildbaserad information om skuldsanering. Kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till allmän domstol (tingsrätten). På Sveriges Domstolars hemsida finns information om skuldsaneringsförfarandet med infor-

mation om hur den som vill överklaga ett beslut om skuldsanering ska gå till väga, samt en hänvisning till den information som lämnas på Kronofogdemyndighetens hemsida.

Sammantaget anser vi att direktivens krav på information om företagsrekonstruktion och skuldsanering är uppfyllda.

5.9. Stöd till arbetstagarrepresentanter

Bedömning: Direktivets option som ger medlemsstaterna rätt att

ge stöd till arbetstagarrepresentanter vid deras bedömning av gäldenärens ekonomiska situation bör inte utnyttjas.

Skäl för bedömningen: Rekonstruktions- och insolvensdirektivet

föreskriver att medlemsstaterna får ge stöd till arbetstagarrepresentanter vid deras bedömning av gäldenärens ekonomiska situation (artikel 3.5).

Bestämmelsen bör läsas i ljuset av artikel 4.8 i direktivet enligt vilken medlemsstaterna får ge arbetstagarrepresentanter rätt att ansöka om företagsrekonstruktion. Någon sådan rätt finns inte i svensk rätt och vi anser inte heller att det bör införas (se avsnitt 6.13). Det finns därför inte av denna anledning skäl att ge arbetstagarrepresentanter stöd för att bedöma gäldenärens ekonomiska situation. Vi anser inte heller att det i övrigt har framkommit några starka skäl för att så bör ske.

6. Förutsättningar för att inleda företagsrekonstruktion

6.1. Inledning

6.1.1. Utredningsuppdraget

Vi har som övergripande uppdrag att ta ställning till hur rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska genomföras i Sverige. I detta ligger att analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet och ta ställning till vilka åtgärder som är nödvändiga eller annars lämpliga för att genomföra direktivet.

I detta avsnitt kommer vi främst att behandla frågor om vilka grundläggande förutsättningar som ska gälla för att få tillgång till rekonstruktionsförfarandet, frågor som i första hand regleras i direktivets artikel 1 (Syfte och tillämpningsområde) och artikel 4 (Tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion). Enligt utredningsdirektiven ska vi i denna del särskilt beakta hur rekonstruktions- och insolvensdirektivets begrepp ”sannolikhet för insolvens” förhåller sig till det svenska begreppet illikviditet, och ta ställning till om företagsrekonstruktion ska kunna inledas i ett tidigare skede än i dag.

Vidare ingår det i vårt uppdrag att ta ställning till om det finns ett behov av att skärpa testet av gäldenärsföretagets livskraft vid den inledande prövningen av en ansökan om rekonstruktion och om det finns behov av andra villkor för inledande av företagsrekonstruktion.

6.1.2. Disposition och sammanfattning

Vi inleder detta avsnitt med en kortfattad redogörelse för direktivets bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att inrätta ett rekonstruktionsförfarande och reglerna om vilka som ska få tillgång till förfarandet.

Vi övergår därefter till våra överväganden. Övervägandena följer i stora drag strukturen i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Vi inleder därför våra överväganden med att ta ställning till vilka gäldenärer som ska ha tillgång till rekonstruktionsförfarandet. Där föreslår vi att rekonstruktionsförfarandet även framöver endast ska vara tillgängligt för fysiska och juridiska personer som är näringsidkare. Till skillnad från vad som gäller i dag ska även församlingar och kyrkliga samfälligheter omfattas av lagens tillämpningsområde och därmed kunna beviljas företagsrekonstruktion.

Vidare föreslår vi att den nuvarande grunden för att få inleda en företagsrekonstruktion, kravet på att företaget har betalningssvårig-

heter, ska ändras. Med vårt förslag ska det vara möjligt att inleda före-

tagsrekonstruktion redan om gäldenären har ekonomiska svårigheter. En företagsrekonstruktion ska enligt förslaget kunna inledas om det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort eller att gäldenären i annat avseende har ekonomiska problem som innebär en risk för att gäldenären ska komma på obestånd.

Vi föreslår också att det s.k. livskraftstestet ska skärpas. Det ska krävas att det är sannolikt att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen för att ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas. Ett beslut om företagsrekonstruktion ska inte heller meddelas om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma.

Vi gör bedömningen att rätten att ansöka om företagsrekonstruktion även framöver bör tillkomma gäldenären och en borgenär och ser inte någon anledning att utvidga rätten att söka till att omfatta även arbetstagarrepresentanter. Vi anser inte heller att det finns skäl att begränsa antalet gånger en gäldenär kan beviljas företagsrekonstruktion och gör vidare bedömningen att det svenska systemet för att trygga intjänade tjänstepensionsrätter utgör ett tillräckligt skydd

för att förvärvade tjänstepensionsrätter inte påverkas av rekonstruktionsförfarandet.

6.2. Rekonstruktions- och insolvensdirektivet

6.2.1. Syfte och tillämpningsområde (artikel 1)

Medlemsstaterna ska inrätta ett rekonstruktionsramverk

Enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska medlemsstaterna inrätta ett ramverk för förebyggande rekonstruktion som ger gäldenärer en möjlighet att rekonstruera sin verksamhet i syfte att undvika insolvens och säkerställa sin livskraft (artikel 4.1). Medlemsstaterna ska alltså säkerställa att gäldenärer har tillgång till ett rekonstruktionsförfarande. Förfarandet ska vara tillgängligt för gäldenärer som har ekonomiska svårigheter när det råder sannolikhet för insolvens (artikel 1.1 a och 4.1).

Direktivet öppnar dock för att utvidga förfarandets tillämpningsområde till att omfatta även gäldenärer som har andra slags problem än ekonomiska, om dessa på medellång sikt kan leda till ekonomiska svårigheter. Som exempel på detta anges fall där gäldenären har gått miste om ett kontrakt som är av avgörande betydelse för verksamheten. En förutsättning för en sådan utvidgning är dock att de ickeekonomiska svårigheterna ska ge upphov till ett allvarligt och verkligt hot mot en gäldenärs faktiska eller framtida möjligheter att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning (skäl 28).

Gäldenärer som undantas från direktivets tillämpningsområde

Vissa gäldenärer är undantagna från direktivets tillämpningsområde (se artikel 1.2 a–h). Det handlar bl.a. om försäkringsföretag, kreditinstitut och offentliga organ. En utförligare redogörelse för vilka gäldenärer som är undantagna följer i avsnitt 6.4.

Medlemsstaterna har rätt att undanta även andra gäldenärer än de som anges i artikel 1.2, nämligen gäldenärer som tillhandahåller finansiella tjänster, under förutsättning att verksamheten är föremål för särskilda tillsynsregler och att tillsynsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa. Väljer medlemsstaterna att införa eller behålla sådana undantag ska kommissionen underrättas (artikel 1.3).

Vidare tillåter direktivet medlemsstaterna att begränsa tillgången till rekonstruktionsförfarandet till gäldenärer som är juridiska personer (artikel 1.4 andra ledet).

Fordringar som får undantas från tillämpningsområdet och om tjänstepensionsrätter

Medlemsstaterna får undanta vissa fordringar från rekonstruktionsförfarandet. Enligt artikel 1.5 får följande fordringar undantas:

a) Befintliga och framtida fodringar från nuvarande eller tidigare

arbetstagare.

b) Underhållskrav som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap,

äktenskap eller svågerskap.

c) Fordringar som har sin grund i gäldenärens utomobligatoriska

ansvar.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att rekonstruktionsförfarandet inte påverkar förvärvade tjänstepensionsrätter (artikel 1.6).

6.2.2. Tillgång till rekonstruktionsförfarande (artikel 4)

Som framgått ska medlemsstaterna säkerställa att gäldenärer har tillgång till ett förfarande för att rekonstruera sin verksamhet. Förfarandet ska finnas tillgängligt när det råder ”sannolikhet för insolvens” (artikel 4.1). Syftet med förfarandet är att göra det möjligt att bevara arbetstillfällen och upprätthålla företagets verksamhet, genom att i ett tidigt skede möjliggöra för gäldenären att ta itu med sina ekonomiska svårigheter (se artikel 4.1 och skäl 24).

I artiklarna 4.2–4.8 regleras vissa krav medlemsstaterna får eller ska ställa på rekonstruktionsförfarandet. Där framgår att medlemsstaterna – får undanta gäldenärer som dömts för att allvarligt ha åsidosatt sina

redovisnings- eller bokföringsskyldigheter från tillgång till rekonstruktionsförfarandet (artikel 4.2).

– får införa eller behålla ett test av gäldenärsföretagets livskraft som

förutsättning för att ge gäldenären tillgång till förfarandet (artikel 4.3). – får begränsa antalet gånger en gäldenär får ansöka om företags-

rekonstruktion (artikel 4.4). – får genomföra direktivet genom fler än ett förfarande (artikel 4.5). – får begränsa myndigheternas medverkan till fall där detta är nöd-

vändigt eller proportionellt (artikel 4.6). – ska göra förfarandet tillgängligt på ansökan av gäldenären (arti-

kel 4.7). – får göra det möjligt för borgenärer och arbetstagarrepresentanter

att ansöka om företagsrekonstruktion för gäldenären, under förutsättning att gäldenären medger ansökan. Medlemsstaterna får dock begränsa kravet på medgivande till gäldenärer som är mikroföretag, små och medelstora företag (artikel 4.8).

En närmare redogörelse för innehållet i artikel 4.2–4.8 följer nedan.

6.3. Endast näringsidkare ska kunna beviljas företagsrekonstruktion

Förslag: Rekonstruktionsförfarandet ska vara tillgängligt för när-

ingsidkare som är fysiska eller juridiska personer.

Skäl för förslaget

Medlemsstaterna får undanta fysiska personer från rekonstruktionsförfarandet

Fysiska personer som inte är entreprenörer omfattas inte av direktivets tillämpningsområde (artikel 1.2 h). Medlemsstaterna har dessutom rätt att begränsa tillgången till rekonstruktionsförfarandet till endast juridiska personer (artikel 1.4 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet).

Lagen om företagsrekonstruktion gäller för fysiska och juridiska personer som är näringsidkare

Den svenska företagsrekonstruktionslagen gäller för både juridiska och fysiska personer. Lagens tillämpningsområde begränsas dock av ett krav på att gäldenären bedriver näringsverksamhet. Begreppet näringsidkare definieras inte i lagen. I förarbetena anges att begreppet är vidsträckt och täcker såväl juridiska som fysiska personer som bedriver näring.1

När lagen infördes övervägdes det att begränsa förfarandet till enbart en viss krets näringsidkare. Regeringen ansåg dock att så inte borde ske och pekade bl.a. på att behovet av rekonstruktion kan vara väl så stort hos ett mindre företag som hos ett större och ansåg det angeläget att inte utesluta någon kategori näringsidkare från möjligheten till företagsrekonstruktion.2

Fysiska och juridiska personer som inte är näringsidkare ska inte kunna beviljas företagsrekonstruktion

Varken fysiska eller juridiska personer kan i dag beviljas företagsrekonstruktion om de inte bedriver näringsverksamhet. Fysiska personer som inte är entreprenörer är uttryckligen undantagna från direktivets tillämpningsområde. Det svenska undantaget för fysiska personer som inte är näringsidkare är därför tillåtet och bör gälla även i den nya lagen.

Något motsvarande undantag för juridiska personer som inte är näringsidkare finns inte i direktivet. Syftet med direktivet är emellertid att fånga upp företag som bedriver näringsverksamhet. Det återspeglas genomgående i direktivet t.ex. genom att det krävs att medlemsstaterna vidtar särskilda åtgärder för att skydda arbetstagare under en rekonstruktion. Vi gör därför bedömningen att den svenska begränsningen till näringsidkande juridiska personer är tillåten och att samma avgränsning bör gälla även i den nya lagen.

1Prop. 1995/96:5 s. 63. 2Prop. 1995/96:5 s. 64.

Rätten att beviljas företagsrekonstruktion ska inte begränsas till enbart juridiska personer

Som framgått kan såväl fysiska som juridiska personer som är näringsidkare beviljas företagsrekonstruktion. Direktivet tillåter dock medlemsstaterna att låta enbart juridiska personer få tillgång till rekonstruktionsförfarandet. Frågan är om denna möjlighet bör utnyttjas.

Sedan lagen om företagsrekonstruktion infördes år 1996 har en särskild lag (2016:676) om skuldsanering för företagare införts i svensk rätt. Genom den lagen har möjligheterna för fysiska personer som är näringsidkare att få skuldnedskrivning ökat. Det skulle kunna tala för att behovet av ett rekonstruktionsförfarande för fysiska personer som är näringsidkare har minskat.

Lagen om skuldsanering för företagare är emellertid tydligt inriktad på att sanera den fysiska personen, inte näringsverksamheten. Skuldsanering får enligt denna lag beviljas en fysisk person som är eller har varit engagerad i näringsverksamhet och som har så svåra betalningssvårigheter att de kan antas bestå under överskådlig tid, s.k. kvalificerad insolvens. Han eller hon får inte heller vara engagerad i en näringsverksamhet som är insolvent.

Vi anser därför att det fortfarande finns ett reellt behov av ett rekonstruktionsförfarande för fysiska personer som är näringsidkare för att i ett tidigt skede kunna omstrukturera i grunden livskraftiga företag och hjälpa dessa att komma på fötter igen. Avgörande för om företagsrekonstruktion ska beviljas bör alltså inte vara om gäldenären är en fysisk eller en juridisk person. I stället bör behovet av att rekonstruera verksamheten sättas i främsta rummet, ett behov som kan vara väl så stort även hos enskilda näringsidkare.

Vi gör alltså bedömningen att Sverige inte bör utnyttja direktivets option som öppnar för möjligheten att begränsa tillämpningen av rekonstruktionsförfarandet till enbart juridiska personer.

6.4. Vissa näringsidkare ska undantas från rekonstruktionsförfarandet

Förslag: Vissa gäldenärer som ägnar sig åt finansiell verksamhet

ska undantas från möjligheten att få företagsrekonstruktion. Kommissionen ska underrättas om undantagen för: – tjänstepensionsföretag, – värdepappersbolag, och – clearingorganisationer som inte är centrala motparter.

Församlingar och kyrkliga samfälligheter ska omfattas av företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde.

Skäl för förslaget

Vissa gäldenärer är undantagna från rekonstruktions- och insolvensdirektivets tillämpningsområde

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet är tillämpligt på gäldenärer som befinner sig i ekonomiska svårigheter när det råder sannolikhet för insolvens (artikel 1.1). Från direktivets tillämpningsområde undantas dock vissa gäldenärer. Det handlar i huvudsak om gäldenärer som redan är föremål för särskilda regler och satta under tillsyn och där tillsynsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa mot företag som inte sköter sig (se skäl 19).

En uppräkning av vilka gäldenärer som undantas från regelverket finns i artikel 1.2. Enligt den artikeln ska bestämmelserna i direktivet inte tillämpas på:

a) försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag,

b) kreditinstitut,

c) värdepappersföretag eller företag för kollektiva investeringar,

d) centrala motparter,

e) värdepapperscentraler,

f) vissa andra finansinstitut och enheter enligt det s.k. krishanter-

ingsdirektivet3,

g) offentliga organ enligt nationell rätt, och

h) fysiska personer som inte är entreprenörer.4

Därutöver får medlemsstaterna undanta vissa andra finansiella enheter som tillhandahåller finansiella tjänster och som är föremål för särskilda regler enligt vilka de nationella tillsyns- eller resolutionsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa. Väljer medlemsstaten att undanta sådana finansiella enheter ska emellertid kommissionen underrättas (se artikel 1.3 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet).

Vissa gäldenärer är undantagna från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde

Lagen om företagsrekonstruktion gäller för näringsidkare som har betalningssvårigheter. Från tillämpningsområdet är emellertid vissa näringsidkare undantagna. Det handlar enligt 1 kap. 3 § FRekL om: – bankaktiebolag, – sparbanker, – medlemsbanker, – kreditmarknadsföretag, – försäkringsföretag, – tjänstepensionsföretag, – värdepappersbolag, – clearingorganisationer, och – värdepapperscentraler.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012. 4 Vår bedömning avseende detta undantag finns i avsnitt 6.3.

Att dessa företag undantagits från lagens tillämpningsområde motiveras bl.a. med att det krävs tillstånd för att bedriva dessa typer av verksamheter och att bolag som bedriver sådan verksamhet står under tillsyn.5

Lagen om företagsrekonstruktion gäller inte heller för gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, en region, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande (se 1 kap. 3 § andra stycket FRekL).

Dessutom är finansiella institut eller holdingföretag som är försatta i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution undantaget från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde (1 kap. 3 § tredje stycket FRekL). Detta undantag infördes år 2016 i samband med att lagen om resolution trädde i kraft.

Undantagen i lagen är uttömmande. Alla andra slag av näringsidkare omfattas således av lagen.6 Vi kommer nu att ta ställning till om de svenska undantagen är tillåtna enligt direktivet och om de bör föras över till den nya lagen.

Är de svenska undantagen tillåtna?

Bank- och kreditmarknadsföretag

Från direktivets tillämpningsområde undantas kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen7. Det motsvarar i huvudsak de svenska undantagen för bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsföretag, som samtliga är att betrakta som kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (se 1 kap. 5 § första stycket 2 och 10).

Den svenska definitionen av kreditinstitut i lagen om bank- och finansieringsrörelse skiljer sig emellertid delvis från definitionen i tillsynsförordningen. I tillsynsförordningen definieras kreditinstitut som ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. I den svenska lagen används kreditinstitut som ett

5Prop. 1995/96:5 s. 65. 6 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 1 kap. 3 §. 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

samlingsbegrepp för både banker och kreditmarknadsföretag och omfattar även banker som inte beviljar krediter för egen räkning.8

Definitionen av kreditinstitut i lagen om bank- och finansieringsrörelse går därför något längre än vad som följer av tillsynsförordningen.9 Det innebär att banker som endast bedriver traditionell bankverksamhet, och således inte beviljar krediter för egen räkning, inte omfattas av den EU-rättsliga definitionen av kreditinstitut. I praktiken förekommer dock knappast banker som inte också ägnar sig åt kreditgivning för egen räkning, något som lagstiftaren också framhöll i samband med att lagen infördes.10 I själva verket utgör sådan kreditgivning ofta en central del av bankens verksamhet. Vi gör därför bedömningen att det svenska undantaget för bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsföretag är tillåtet och anser att dessa näringsidkare även framöver ska vara undantagna från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde.

Försäkringsföretag

Från direktivets tillämpningsområde undantas vidare försäkringsföretag och återförsäkringsföretag enligt definitionerna i artikel 13.1 och 13.4 i det s.k. Solvens II-direktivet11. Med försäkringsföretag avses företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation (artikel 1.2 a i rekonstruktions- och insolvensdirektivet med hänvisning till artikel 13.1 i Solvens II-direktivet). Återförsäkringsföretag definieras som ett företag som har fått auktorisation för att bedriva återförsäkringsverksamhet (artikel 1.2 a i rekonstruktions- och insolvensdirektivet med hänvisning till artikel 13.4 i Solvens II-direktivet).

I Sverige undantas försäkringsföretag från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde. Ett försäkringsföretag är antingen ett livförsäkringsföretag – om företaget så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring – eller, i övriga fall, ett skadeförsäkringsföretag (1 kap.

8 Skälen till detta utvecklas bl.a. i prop. 2006/07:5 s. 110, prop. 2002/03:139 s. 187 f. och prop. 2013/14:228 s. 129. 9 Se Lycke J., Lagen om bank- och finansieringsrörelse (11 april 2019, Lexino [JUNO]), kommentaren till 1 kap. 5 §, prop. 2006/07:5 s. 110 och prop. 2013/14:228 s. 128 f. 10 Se prop. 2002/03:139 s. 187 f. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet.

4 § försäkringsrörelselagen). Försäkringsföretag får endast drivas efter tillstånd och rörelsen står under tillsyn av Finansinspektionen (se 2 kap. 1 § och 17 kap. 2 §försäkringsrörelselagen). De försäkringsföretag som undantas från tillämpningsområdet för lagen om företagsrekonstruktion bör därför omfattas av definitionerna i 13.1 och 13.4 i direktiv 2009/138/EG och det svenska undantaget motsvara undantaget i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Några ändringar är mot den bakgrunden inte nödvändiga och bör inte heller göras.

Tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretag är undantagna från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde. Undantaget trädde i kraft den 15 december 2019 när det andra tjänstepensionsdirektivet12 genomfördes i Sverige.

Tjänstepensionsföretag nämns inte uttryckligen bland de företag som är undantagna från rekonstruktions- och insolvensdirektivets tilllämpningsområde. Direktivet tillåter emellertid att medlemsstaterna undantar även vissa andra finansiella enheter som tillhandahåller finansiella tjänster än de som uttryckligen anges, under förutsättning att dessa är föremål för särskilda regler där tillsynsmyndigheterna har långtgående befogenheter att ingripa. En medlemsstat som väljer att utnyttja detta undantag ska meddela kommissionen.

Tjänstepensionsföretag tillhandahåller finansiella tjänster (se skäl 32 i andra tjänstepensionsdirektivet). Tjänstepensionsverksamhet får endast drivas efter tillstånd och verksamheten står under tillsyn av Finansinspektionen (se 2 kap. 1 § och 14 kap. 3 § lagen om tjänstepensionsföretag). I allt väsentligt har Finansinspektionen samma befogenheter att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som mot ett försäkringsföretag. I förarbetena till lagen om tjänstepensionsföretag framhöll regeringen att båda institutstyperna driver försäkringsrörelse och att det inte finns anledning att anta att Finansinspektionens behov av en bred uppsättning ingripandeåtgärder skulle vara mindre när det gäller tjänstepensionsföretagen.13

12 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. 13Prop. 2018/19:158 s. 507. Att ett tjänstepensionsföretag inte är att betrakta som ett försäkringsföretag följer av artikel 2.2 b i Solvens II-direktivet.

Vi bedömer att den möjlighet som Finansinspektionen har att ingripa mot tjänstepensionsföretag är jämförbar med möjligheterna att ingripa mot ett försäkringsföretag. Vi anser därför att det svenska undantaget för tjänstepensionsföretag är tillåtet och bör behållas, men att kommissionen bör underrättas om undantaget.

Värdepappersbolag

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska inte tillämpas på värdepappersföretag eller företag för kollektiva investeringar enligt definitionerna i tillsynsförordningen (se artikel 1.2 c i rekonstruktions- och insolvensdirektivet). Det motsvarar i huvudsak det svenska undantaget för värdepappersbolag.

Den svenska definitionen av värdepappersbolag går emellertid något längre än definitionen i tillsynsförordningen eftersom den omfattar vissa företag som inte är att betrakta som värdepappersföretag enligt tillsynsförordningen. Det handlar bl.a. om företag som inte har tillstånd att tillhandahålla vissa sidotjänster.14 När tillsynsförordningen genomfördes i svensk rätt anfördes i förarbetena att om svensk rätt skulle anpassas så att endast de värdepappersbolag som omfattas av definitionen av värdepappersföretag i tillsynsförordningen skulle vara skyldiga att tillämpa förordningen skulle vissa bolag, i motsats till vad som då gällde, inte behöva följa reglerna om kapitaltäckning m.m.15

Även om den svenska definitionen av värdepappersbolag går längre än definitionen i tillsynsförordningen går det att konstatera att samtliga värdepappersbolag omfattas av kravet på tillstånd och står under tillsyn av Finansinspektionen, som har långtgående befogenhet att ingripa vid misskötsamhet. Vi bedömer därför att det svenska undantaget i företagsrekonstruktionslagen i sin helhet är tillåtet och att dessa näringsidkare även framöver bör vara undantagna från lagens tillämpningsområde, men att kommissionen ska underrättas om undantaget enligt artikel 1.3.

14 Se 1 kap. 4 b och c §§ lagen om värdepappersmarknaden och artikel 4.1.2 med där gjorda hänvisningar samt 4.1.2 c i tillsynsförordningen. 15Prop. 2013/14:228 s. 129.

Clearingorganisationer

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska inte tillämpas på centrala motparter enligt artikel 2.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister16. Enligt den förordningen avses med central motpart en juridisk person som träder emellan motparterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och säljare till varje köpare.

I Sverige är clearingorganisationer undantagna från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde. I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden definieras clearingorganisation som ett företag som har fått tillstånd att driva clearingverksamhet enligt 19 kap. lagen om värdepappersmarknaden eller enligt reglerna i förordningen om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister (1 kap. 4 b §).

Det sagda innebär att en central motpart enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister är en clearingorganisation enligt svensk rätt.17 En clearingorganisation behöver emellertid inte vara en central motpart, dvs. en verksamhet som består i att träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument. Clearingverksamheten kan även bestå i att – på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras

förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, eller – på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas

genom överförande av likvid eller instrument (se 1 kap. 4 c §).

Det svenska undantaget är således vidare än definitionen av centrala motparter i artikel 2.1 i förordningen. Som framgått hindrar bestämmelserna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet emellertid inte att även andra finansiella enheter undantas, under förutsättning att de står under tillsyn och att tillsynsmyndigheterna har möjlighet att ingripa.

För att bedriva yrkesmässig clearingverksamhet krävs tillstånd. Verksamheten står under tillsyn av Finansinspektionen, som har långtgående befogenheter att ingripa vid misskötsamhet (se 19 kap. 1 § och 25 kap. lagen om värdepappersmarknaden). Vi anser därför att det

16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister. 17 Se prop. 2013/14:111 s. 57.

svenska undantaget är tillåtet och att clearingorganisationer även framöver bör vara undantagna från tillämpningsområdet, men att kommissionen ska underrättas om undantaget såvitt avser clearingorganisationer som inte är centrala motparter.

Värdepapperscentraler

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska inte tillämpas på värdepapperscentraler enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler18.

I Sverige är värdepapperscentraler undantagna från företagsrekonstruktionslagens tillämpningsområde. En definition av värdepapperscentral finns i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Där anges att med värdepapperscentral avses detsamma som i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen (se 1 kap. 3 §). Det svenska undantaget svarar alltså mot regleringen i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Några ändringar är därför inte nödvändiga. Det nuvarande undantaget bör behållas i den nya lagen.

Verksamheter där staten m.fl. har bestämmande inflytande

Bestämmelserna i företagsrekonstruktionslagen gäller inte för gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har ett bestämmande inflytande (se 1 kap. 3 § andra stycket FRekL). Undantaget har gällt sedan lagen infördes och saknade motsvarighet i den numera upphävda ackordslagen (1970:847). Undantaget omfattar även församlingar och kyrkliga samfälligheter. Till dessa återkommer vi i nästa avsnitt.

Verksamhet som bedrivs i de angivna organens egen regi omfattas alltså inte av lagen om företagsrekonstruktion. Inte heller omfattas sådan verksamhet där dessa organ har ett bestämmande inflytande. Med detta avses att det allmänna på visst sätt genom ägande eller avtal har tillförsäkrats den avgörande kontrollen i en från det allmänna fristående juridisk person.19 Detta innebär t.ex. att ett av en kommun

18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. 19 Se prop. 1995/96:5 s. 175.

helägt sophämtningsföretag inte omfattas av lagen om företagsrekonstruktion. Inte heller ett aktiebolag där en kommun genom aktieinnehav har ett bestämmande inflytande i bolaget omfattas av lagen. Däremot omfattas entreprenadföretag som kommunen anlitat för att utföra kommunala uppgifter, under förutsättning att kommunen inte har något bestämmande inflytande i det företaget.20

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska inte tillämpas på

offentliga organ enligt nationell rätt (se artikel 1.2 g). Att staten, kom-

muner, regioner och kommunalförbund omfattas av begreppet offentliga organ råder det inte någon tvekan om. Frågan är om även verksamheter där dessa organ har ett bestämmande inflytande omfattas.

Statliga och kommunala aktiebolag och stiftelser som dessa har ett bestämmande inflytande i faller inte in under begreppet myndig-

het. De är i stället att betrakta som privaträttsliga subjekt.21 Även om

ett sådant organ har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter eller myndighetsutövning är de alltså inte en myndighet i lagens mening.22

Begreppet offentligt organ och begreppet offentligrättsligt organ, som används synonymt med begreppet offentligt organ i skäl 20 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet, är emellertid vidare än myndighetsbegreppet. I det s.k. LOU-direktivet23, som innehåller regler om offentlig upphandling, används begreppet offentligrättsligt organ för att beskriva juridiska personer som finansieras eller kontrolleras av staten, kommuner, landsting eller upphandlande myndigheter, om de tillgodoser behov i det allmännas intresse och behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär. Direktivet har genomförts i svensk rätt bl.a. genom en ny lag (2016:1145) om offentlig upphandling som trädde i kraft år 2017. I den lagen används begreppet offent-

ligt styrt organ för att definiera de juridiska personer som i direktivet

benämns som offentligrättsliga organ. Definitionen i den svenska lagen motsvarar definitionen i LOU-direktivet.

Från rättspraxis kan nämnas att Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att statligt ägda Akademiska Hus AB var att betrakta som ett offentligt styrt organ som var skyldigt att följa lagen om offentlig

20 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 1 kap. 3 §. 21 Se Strömberg m.fl. Allmän förvaltningsrätt (2018, Version 27, JUNO), avsnitt 2.4 Statliga och kommunala bolag och stiftelser. 22 Hellners m.fl. Förvaltningslagen (2010-05-31, Version 3, JUNO), kommentaren till 1 kap. 1 § under rubriken ”Begreppet förvaltningsmyndighet” 23 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.

upphandling.24 Med hänvisning till EU-domstolens praxis uttalade Högsta förvaltningsdomstolen bl.a. att om ett organ bedriver verksamhet som tillgodoser allmänna intressen som inte har industriell eller kommersiell karaktär spelar det ingen roll om den allmännyttiga delen endast utgör en relativt obetydlig del av den totala verksamheten. Så länge organet i någon omfattning bedriver allmännyttig verksamhet utan industriell eller kommersiell karaktär ska samtliga kontrakt som tilldelas av ett sådant organ ses som upphandlingskontrakt.

Mot denna bakgrund kan konstateras att även privaträttsliga subjekt där t.ex. staten eller kommunen har ett bestämmande inflytande kan omfattas av begreppet offentligt organ enligt svensk rätt. Det svenska undantaget står alltså i överensstämmelse med direktivets bestämmelser. Vi anser därför att det inte är nödvändigt med några ändringar i denna del och att det nuvarande undantaget ska behållas i den nya lagen.

Verksamheter där en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande

Bestämmelserna i företagsrekonstruktionslagen gäller inte för gäldenärer i vars verksamhet en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande. Skälen för undantaget utvecklas inte närmare i förarbetena, annat än att en i offentligrättslig lag reglerad verksamhet knappast torde låta sig rekonstrueras i sak.25 Av förarbetena följer emellertid att begreppen församling och kyrklig samfällig-

het avser Svenska kyrkans verksamheter och inte församlingar eller

kyrkliga samfälligheter i någon vidare bemärkelse. Anledningen till att dessa gäldenärer undantogs från lagens tillämpningsområde var nämligen att Svenska kyrkan vid tiden var en del av staten och därför var att betrakta som motsvarande rättssubjekt till staten.26 Definitioner av vad som avses med församling och kyrkliga samfälligheter finns i lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan.

Den 1 januari 2000 skiljdes Svenska kyrkan formellt från staten. Då blev inte bara kyrkan som helhet utan även församlingar, samfälligheter och stift erkända som juridiska personer.27 I samband där-

24HFD 2016 ref. 67. 25Prop. 1995/96:5 s. 65 f. 26Prop. 1995/96: 5 s. 66. 27 Strömberg m.fl. Allmän förvaltningsrätt (2018, Version 27, JUNO), avsnitt 2.3 Särskilda offentligrättsliga subjekt.

med trädde lagen om Svenska kyrkan i kraft. Enligt den lagen är Svenska kyrkan ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter. Samma rätt tillkommer Svenska kyrkans församlingar, sammanslutningar av församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift.

Sedan Svenska kyrkan skiljdes från staten är dess olika organ inte längre att betrakta som myndigheter. Det förhållandet att Svenska kyrkan fått en offentligrättslig reglering i lagen om Svenska kyrkan medför inte att samfundet blir att betrakta som en förvaltningsmyndighet.28 I den juridiska litteraturen har däremot uttalats att det verkar ofrånkomligt att beteckna Svenska kyrkans verksamheter som särskilda offentligrättsliga subjekt, trots att detta synsätt inte har stöd i regeringsformen.29

Även om Svenska kyrkan formellt har skiljts från staten finns vissa uppgifter som innefattar myndighetsutövning fortfarande kvar. Om någon begär ut en allmän handling som kom in till kyrkan före den 1 januari 2000 är det Svenska kyrkan som ska pröva frågan om utlämnandet (se 2 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). I detta avseende är Svenska kyrkan att jämställa med myndighet. Dessutom är förvaltningslagen tillämplig när en församling handlägger enskilda ärenden enligt begravningslagen (1990:1144).

Fram till de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan omfattades Svenska kyrkan av lagen om offentlig upphandling. Därefter ändrades definitionen av upphandlande enhet i lagen så att kyrkliga kommuner utgick ur definitionen. Däremot var lagen fortsatt tilllämplig på Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter i fråga om verksamhet som bedrevs enligt begravningslagen. Detta ändrades dock i samband med att en ny lag om offentlig upphandling trädde i kraft år 2008. I förarbetena framhölls att det var olämpligt att bestämmelserna i lagen innehöll regler som medförde att en viss del av en organisations verksamhet omfattades av systemet.30 Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter uteslöts därför ur definitionen av upphandlande myndighet.

28 Hellners m.fl. Förvaltningslagen (2010-05-31, Version 3, JUNO), kommentaren till 1 § under rubriken ”Begreppet förvaltningsmyndighet” och JO:s beslut 2008-05-30, Dnr 2117-2007. 29 Strömberg m.fl. Allmän förvaltningsrätt (2018, Version 27, JUNO), avsnitt 2.3 Särskilda offentligrättsliga subjekt. 30Prop. 2006/07:128 s. 149.

Regeringen framhöll dock att detta inte utesluter att församlingar och samfälligheter ändå kan vara att betrakta som upphandlande enheter eftersom Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter kan komma att omfattas av definitionen av offentligt styrda organ för hela sin verksamhet. Så skulle kunna vara fallet om en sådan kyrklig enhet bedöms vara inrättad för att tillgodose ett behov i det allmännas intresse och behovet inte är av industriellt eller kommersiellt intresse samt till största delen finansieras av det allmänna. Vid bedömningen av huruvida församlingen eller samfälligheten till största delen finansieras av det allmänna ska beaktas inkomsterna av den verksamhet som bedrivs enligt begravningslagen.31 I januari 2008 fanns det inte någon församling eller kyrklig samfällighet vars begravningsavgift och kyrkoantikvariska ersättning sammantaget var lika stor som kyrkoavgiften. I praktiken omfattas Svenska kyrkan därför inte längre av lagen om offentlig upphandling.32 En ny lag om offentlig upphandling trädde i kraft 2016. Där berördes inte frågan om kyrkans ställning som offentligt styrt organ.

Det går att konstatera att det finns vissa offentligrättsliga inslag i den verksamhet som Svenska kyrkan bedriver. I praktiken är Svenska kyrkan dock inte att betrakta som ett offentligt styrt organ i den mening som avses i lagen om offentlig upphandling, som i sin tur bygger på LOU-direktivets begrepp offentligrättsligt organ, eftersom kravet på allmän finansiering normalt inte är uppfyllt. Det kan därför på goda grunder ifrågasättas om Svenska kyrkan bör betraktas som ett offentligt organ enligt svensk rätt. Med hänsyn till att Svenska kyrkan är skild från staten saknas det dessutom bärande skäl för varför Svenska kyrkan och dess församlingar ska behandlas annorlunda än andra trossamfund. Det förhållandet att Svenska kyrkans verksamhet har fått en offentligrättslig reglering i lagen om Svenska kyrkan utesluter enligt vår uppfattning inte i sig att verksamheten inte skulle kunna rekonstrueras.33 I den juridiska litteraturen har undantaget också ansetts märkligt.34

Vårt förslag är därför att Svenska kyrkan ska omfattas av bestämmelserna i företagsrekonstruktionslagen. Det nuvarande undantaget för församlingar och kyrkliga samfälligheter ska alltså tas bort. Givetvis

31 Se prop. 2006/07:128 s. 149. 32 Svenska kyrkans Församlingsförbund, Förbundsinfo Nr 2 – januari 2008, s. 2. 33 Jfr prop. 1995/96:5 s. 65. 34 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 1 kap. 3 §.

måste övriga förutsättningar i företagsrekonstruktionslagen vara uppfyllda för att en församling eller en kyrklig samfällighet ska få företagsrekonstruktion. Det innefattar bl.a. kravet på att gäldenären är näringsidkare. Att Svenska kyrkans församlingar får bedriva näringsverksamhet om den har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgifter framgår av 2 kap. 2 § kyrkoordningen, Svenska kyrkans eget regelverk.

Finansiella institut och holdingföretag som är försatta i resolution

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska inte tillämpas på vissa finansinstitut och enheter som anges i artikel 1.1 första stycket i krishanteringsdirektivet.

I Sverige är finansiella institut och holdingföretag som är försatta i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution undantagna från tillämpningsområdet för lagen om företagsrekonstruktion (1 kap. 3 § tredje stycket FRekL). Lagen om resolution innehåller bestämmelser om ett särskilt förfarande under statlig kontroll för rekonstruktion eller avveckling (resolution) av finansiell verksamhet som bedrivs av bl.a. kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag. När lagen om resolution infördes ansågs det olämpligt att företagsrekonstruktion och resolution skulle kunna pågå samtidigt.35Lagen tar sikte på systemviktiga institut. Vilka företag som omfattas av lagen framgår av en förteckning som Finansinspektionen för (21 § förordningen [2015:1034] om resolution).

Lagen om resolution är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag, vissa i Sverige hemmahörande finansiella institut och olika typer av holdingbolag samt EES-filialer som är etablerade i Sverige (se 1 kap. 1 § lagen om resolution). Med kreditinstitut avses banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Definitionen av värdepappersbolag överensstämmer i huvudsak med den definition som finns i lagen om värdepappersmarknaden.

När det gäller övriga finansiella institut och holdingbolag träffar lagen om resolution, i likhet med Krishanteringsdirektivet, samma typer av företag som tillsynsförordningen.36 Vi bedömer därför att

35Prop. 2015/16:5 s. 621. 36 Se prop. 2015/16:5 s. 195 ff.

det svenska undantaget är tillåtet och att ett motsvarande undantag bör gälla i den nya lagen. Kommissionen behöver inte underrättas om undantaget.

6.5. Vissa fordringar får undantas från rekonstruktionsförfarandet

Bedömning: Direktivets möjlighet att undanta vissa fordringar

från rekonstruktionsförfarandet bör inte utnyttjas.

Skäl för bedömningen

Direktivet tillåter att vissa fordringar undantas från rekonstruktionsförfarandet

Artikel 1.5 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet ger medlemsstaterna rätt att undanta vissa fordringar från rekonstruktionsförfarandet eller bestämma att dessa fordringar inte ska beröras av förfarandet. De fordringar det handlar om är följande.

a) Befintliga och framtida fordringar från nuvarande eller tidigare

arbetstagare.

b) Underhållskrav som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap,

äktenskap eller svågerskap.

c) Fordringar som har sin grund i gäldenärens utomobligatoriska

ansvar.

Sverige undantar inte – och bör inte undanta – några fordringar från rekonstruktionsförfarandet

Företagsrekonstruktionslagen undantar inte generellt några typer av fordringar från förfarandet. Det finns visserligen bestämmelser i lagen som innebär att vissa fordringar påverkas i mindre utsträckning av förfarandet än andra fordringar. Så är t.ex. fallet med fordringar på underhållsbidrag som är undantagna från verkställighetsförbudet (se 2 kap. 17 § FRekL). Detta är dock något annat än att fordran är undantagen från rekonstruktionsförfarandet.

Eftersom svensk rätt inte undantar några fordringar från rekonstruktionsförfarandet i den mening som avses i direktivet krävs det inte några ändringar för att tillgodose direktivets krav i denna del. Vi anser inte heller att det finns skäl att utnyttja direktivets möjligheter till undantag.

6.6. Rekonstruktionsförfarandets påverkan på förvärvade tjänstepensionsrätter

Bedömning: Det svenska systemet för att trygga intjänade tjänste-

pensionsrätter utgör ett tillräckligt skydd för att förvärvade tjänstepensionsrätter inte påverkas av rekonstruktionsförfarandet.

Skäl för bedömningen

Medlemsstaterna ska säkra att förvärvade tjänstepensionsrätter inte påverkas av förfarandet

Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsrätter som förvärvats före rekonstruktionen inte påverkas av rekonstruktionsförfarandet (se artikel 1.6 och skäl 20).

Vad som avses med förvärvade tjänstepensionsrätter utvecklas inte närmare i direktivet. En definition av förvärvade pensionsrättigheter finns dock i direktivet om förbättrade villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension37, ett direktiv som genomförts i svensk rätt genom lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension.

I den svenska lagen definieras förvärvade pensionsrättigheter som alla ackumulerade pensionsrättigheter som en arbetstagare har rätt till när villkoren för intjänande har uppfyllts (se 5 § första stycket 4). Vilka villkor det handlar om framgår av 7–10 §§ i lagen. Bland annat gäller att om anställningstid eller viss ålder uppställs som villkor för att en arbetstagare ska få börja tjäna in pensionsrättigheter, får sådan tid uppgå till högst tre år och åldersgränsen får inte vara högre än 21 år (se 7 och 8 §§).

37 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU av den 16 april 2014 om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter.

Allmänt om svensk tjänstepension

En tjänstepension omfattar pensionsförmåner som följer av ett anställningsförhållande och grundas på en utfästelse om pension till den anställde. Tjänstepensionen kan ha sin grund i ett kollektivavtal eller i ett individuellt avtal som ingåtts direkt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

För att skydda arbetstagarens rätt till pension kan arbetsgivaren säkerställa eller trygga utfästelsen om framtida pension. Ett ofta förekommande sätt är att arbetsgivaren tecknar en pensionsförsäkring till förmån för den anställde och betalar premier till ett försäkringsbolag. En pensionsförsäkring får som utgångspunkt inte återköpas och betalas ut först när försäkringsfallet inträffar.38 Om tryggandet sker genom en sådan tjänstepensionsförsäkring övertar försäkringsgivaren utbetalningsansvaret.39

Det är även möjligt för arbetsgivaren att själv sköta utbetalningen till sina tidigare anställda. Pensionsutfästelsen kan då tryggas på de sätt som anges i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen), nämligen genom

a) avsättning till pensionsstiftelse, eller

b) särskild redovisning av pensionsskuld i balansräkningen i kom-

bination med kreditförsäkring.

En pensionsstiftelse är en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande (9 § tryggandelagen). Stiftelsen får alltså inte ha något annat ändamål. Arbetsgivaren gör överföringar till stiftelsen av medel för de framtida pensionsutbetalningarna. Överföringar till en stiftelse ska avse reella tillgångar såsom kontanter, aktier, obligationer, fastigheter eller dylikt. Stiftelsens förmögenhet kan sägas utgöra en pant för arbetsgivarens pensionsutfästelser, dvs. en garanti för att arbetsgivaren kan betala ut pension när det blir dags. Efter tidpunkten för överföringen har arbetsgivaren i princip inte längre någon rätt till tillgångarna.40 Pensionsstiftelsen utgör också en säker-

38SOU 2015:68 s. 108. 39SOU 2016:51 s. 28. 40SOU 2015:68 s. 108 f.

het för arbetsgivarens pensionsutfästelse eftersom pensionsstiftelsens förmögenhet inte ingår i en eventuell konkurs hos arbetsgivaren.41

Väljer arbetsgivaren att göra en avsättning i balansräkningen i förening med en kreditförsäkring behålls medlen i stället i företaget fram till dess att det är dags att betala ut pensionen. Avsättningen i sig är en bokföringsteknisk åtgärd som innebär att pensionsutfästelserna skuldförs i takt med att de tjänas in. För att skydda pensionerna för det fall företaget skulle komma på obestånd kombineras tryggandeformen avsättning i balansräkningen normalt med en kreditförsäkring av skulden. Kreditförsäkringen utgör en garanti för arbetsgivarens åtaganden och träder bara in om arbetsgivaren hamnar på obestånd och inte kan fullgöra sina pensionsåtaganden.42

År 2019 trädde en ny lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag i kraft. Genom lagen gjordes det möjligt att bilda tjänstepensionsinstitut i annan form än pensionsstiftelse. Vid tiden för lagens införande förvaltades ungefär 3 000 miljarder kronor på den svenska tjänstepensionsmarknaden. Livförsäkringsföretagen, som driver försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, förvaltade ungefär 75 procent av tillgångarna. Omkring fem procent av tillgångarna förvaltades av tjänstepensionskassor. Av de resterande tillgångarna förvaltades omkring tio procent av arbetsgivare genom kontotryggande och tio procent av pensionsstiftelser.43

Förvärvade tjänstepensioner är tillräckligt skyddade

Av redovisningen ovan följer att det finns verktyg för att säkra arbetstagares rätt till pension. Reglerna är i och för sig inte tvingande, men de flesta kollektivavtal innehåller bestämmelser om att arbetsgivaren är skyldig att teckna tjänstepensionsavtal och betala in premier för sina anställdas räkning. Den arbetsgivare som i strid mot kollektivavtalet inte tecknar tjänstepensionsavtal kan bli skyldig att betala allmänt skadestånd till fackförbundet och ekonomiskt skadestånd till den drabbade fackmedlemmen.44 För att arbetsgivaren ska få göra avdrag för kostnaderna för de anställdas pensioner vid inkomstbeskatt-

41Prop. 2018:19:159 s. 29 f. 42SOU 2015:68 s. 109. 43Prop. 2018:19:159 s. 29. 44 Se Ruukel, Obeståndsrätt och lönefordringar (2016, version 1, JUNO), avsnitt 4.1.3 under rubriken Kollektivavtalad tjänstepension.

ningen krävs dessutom att pensionsutfästelsen är tryggad på visst sätt.45 Det finns alltså starka incitament för arbetsgivaren att faktiskt trygga tjänstepensionerna.

De flesta kollektivavtalade tjänstepensionerna innehåller också en s.k. kollektivavtalsgaranti, genom vilken pensionsinstitutet tar över arbetstagarens fordran på pensionspremieinbetalningar. Arbetstagaren är därigenom garanterad sin pension även om arbetsgivaren skulle missköta betalningarna.46

Så kallad direktpension, där löpande pensionsbetalningar utbetalas direkt av gäldenären, omfattas av förmånsrättslagen och lönegarantilagen (se 7 § lönegarantilagen och 12 § femte stycket förmånsrättslagen). Ersättning enligt lönegarantin kan utgå för högst sex månader före rekonstruktionsansökan och därpå följande sex månader. Bestämmelsen har dock inte aktualiserats särskilt ofta i praxis eftersom tjänstepensionerna normalt tryggas genom kollektivavtalade försäkringslösningar.47 Vid direktpension säkerställs den framtida pensionsutbetalningen genom en företagsägd tillgång, t.ex. en kapitalförsäkring som tecknas på den anställdes liv och pantsätts till förmån för den anställde.48

I ett avseende kan intjänade tjänstepensionsrätter i och för sig påverkas av rekonstruktionsförfarandet. Som nämnts kan arbetstagaren få ett belopp motsvarande premien utbetalat till sig via lönegarantin om arbetsgivaren inte betalar pensionspremierna och det inte finns någon kollektivavtalsgaranti. Då gäller vissa tidsfrister och beloppsgränser. Lönegarantin omfattar fordringar som belöper på tiden före rekonstruktionsbeslutet och inom en månad därefter. Fordringarna får, som utgångspunkt, inte ha intjänats eller förfallit till betalning tidigare än tre månader innan ansökan kom in till tingsrätten (se 12 § första stycket förmånsrättslagen). Är arbetsgivaren i dröjsmål med betalningen längre än så kommer dessa fordringar inte att omfattas av förmånsrätten eller lönegarantin, utan i stället ingå i ett eventuellt ackord som en oprioriterad fordran.

Det torde emellertid handla om ett begränsat antal fall som berörs av den situation som precis redogjorts för. Möjligheten att säkra tjänstepensionsrätter står dessutom öppen för alla företag. Vi anser därför

45SOU 2016:51 s. 28. 46 Se Danhard, Konkursarbetsrätt (2018), s. 207 och Ruukel, Obeståndsrätt och lönefordringar (2016, version 1, JUNO), avsnitt 4.1.3 under rubriken Kollektivavtalad tjänstepension. 47 Se Danhard, Konkursarbetsrätt (2018), s. 283. 48SOU 2015:68 s. 175.

att det inte påverkar det förhållandet att det finns ett grundläggande skydd för förvärvade tjänstepensionsrätter.

6.7. Bör rekonstruktionsförfarandet vara tillämpligt i ett tidigare skede än i dag?

Förslag: Företagsrekonstruktion ska kunna inledas redan om gäl-

denären har ekonomiska svårigheter. Närmare bestämt ska det krävas att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort eller att gäldenären i annat avseende har ekonomiska problem som innebär en risk för att gäldenären ska komma på obestånd.

Skäl för förslaget

När ska rekonstruktionsförfarandet vara tillgängligt enligt direktivet?

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet syftar till att säkerställa att livskraftiga företag och entreprenörer i ekonomiska svårigheter har tillgång till effektiva nationella ramverk för förebyggande rekonstruktion som ger dem möjlighet att fortsätta att driva sin verksamhet. Rekonstruktionsförfarandet ska vara tillgängligt för gäldenärer i ekonomiska svårigheter när det råder sannolikhet för insolvens (artikel 1.1.a och artikel 4.1).

Enligt skälen till direktivet är medlemsstaterna dock oförhindrade att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta gäldenärer som står inför icke-ekonomiska svårigheter, under förutsättning att dessa svårigheter ger upphov till ett allvarligt och verkligt hot mot en gäldenärs faktiska eller framtida möjligheter att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning. Det kan t.ex. handla om en gäldenär som har gått miste om ett kontrakt som är av avgörande betydelse, och som på flera månaders sikt eller mer, skulle hota gäldenärens likviditet (se skäl 28).

Närmare om begreppet ”sannolikhet för insolvens”

Direktivets begrepp ”insolvens” och ”sannolikhet för insolvens” är centrala vid bedömningen av om svensk rätt uppfyller kraven i direktivet. Syftet med direktivet är inte att harmonisera regler om villkoren för att inleda företagsrekonstruktion eller att införa en unionsrättsligt gemensam definition av insolvensbegreppet. I direktivet anges i stället att begreppen ”insolvens” och ”sannolikhet för insolvens” ska förstås i enlighet med definitionen i medlemsstaternas nationella rätt (se artikel 2.2 a och b).

Med hänsyn till direktivets syfte bör det emellertid inte stå medlemsstaterna helt fritt att själva bestämma innebörden av begreppet sannolikhet för insolvens. I skälen till direktivet anges att rekonstruktionsförfarandet bör finnas tillgängligt innan en gäldenär blir insolvent enligt nationell rätt, dvs. innan gäldenären uppfyller villkoren enligt nationell rätt för att bli föremål för kollektiva insolvensförfaranden som normalt innebär att gäldenären helt berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses. Med andra ord ska den lägsta tröskeln för tillgång till rekonstruktionsförfarandet vara lägre än den nationella konkursgrunden.

Den svenska inledandegrunden

Det svenska rekonstruktionsförfarandet är tillgängligt för gäldenärer som har betalningssvårigheter (se 1 kap. 1 § FRekL). Vad som avses med betalningssvårigheter preciseras närmare i 2 kap. 6 § FRekL. Där anges att för att ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas krävs det att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder (illikviditet) eller att sådan oförmåga inträder inom kort (risk för illik-

viditet).

Med illikviditet brukar avses att en person inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel som svarar mot de förfallna skulderna.49 Om kontanta medel och andra tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter inte räcker till för betalning av förfallna skulder är kravet på illikviditet uppfyllt. Det innebär att om det är nödvändigt att sälja maskiner eller andra anläggningstillgångar för att gäldenären

49 Mellqvist, M. och Welamson, L. Konkurs (2017, Version 12, JUNO), avsnitt 2.1 under rubriken Insolvens och andra typfall av ekonomiska tillstånd.

ska kunna betala sina förfallna skulder, ska gäldenären betraktas som illikvid.50

I propositionen till lagen utvecklas endast den ekonomiska förutsättningen illikviditet. Det har att göra med att risk för illikviditet lades till först vid riksdagsbehandlingen eftersom det ansågs finnas en påtaglig risk för att många nödvändiga företagsrekonstruktioner skulle komma igång för sent om det skulle krävas illikviditet för att kunna besluta om företagsrekonstruktion. Bestämmelsen justerades därför till att även omfatta risk för illikviditet.51

Det svenska kravet på illikviditet eller risk för illikviditet motsvarar i huvudsak kravet på sannolikhet för insolvens

Vi har inledningsvis att ta ställning till om den svenska lagens krav på illikviditet och risk för illikviditet motsvarar direktivets krav på sannolikhet för insolvens. Närmare bestämt är frågan om den lägsta tröskel som gäller för att få en ansökan om företagsrekonstruktion beviljad är lägre än vad som krävs för att försättas i konkurs.

Den svenska konkursgrunden är obestånd eller, med andra ord, insolvens (se 1 kap. 2 § första stycket konkurslagen). Med insolvens avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig (se 1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Kravet på att gäldenären inte kan betala sina skulder gäller såväl redan förfallna skulder som skulder som ännu inte har förfallit till betalning.52

Insolvensbegreppet är långsiktigt till sin karaktär. Det innebär att det i regel ska göras en prognos av gäldenärens ekonomiska situation. Om gäldenären endast tillfälligt är ur stånd att betala sina skulder, t.ex. eftersom han eller hon inom kort kommer att få ett tillskott av likvida medel, är gäldenären inte insolvent. Insolvensbegreppet skiljer sig därigenom från begreppet illikviditet eftersom rätten, när den prövar frågan om illikviditet, inte ska göra någon framtidsprognos. I stället handlar det om att vid en viss given tidpunkt ta ställning till

50Prop. 1995/96:5 s. 180. 51 Bet. 1995/96:LU11 s. 14 f. 52 Se rättsfallet NJA 2012 s. 391 punkt 6.

om gäldenären kan eller inte kan betala de skulder som är förfallna vid den tidpunkten.53

Av detta följer att en gäldenär kan vara illikvid men ändå solvent. Det innebär att kravet på illikviditet eller risk för illikviditet normalt är lägre än kravet på insolvens. Detta ligger i linje med såväl företagsrekonstruktionslagens som direktivets syfte, vilket är att främja en rekonstruktion av företag i kris innan de råkat i obestånd och därmed är konkursmässiga.54 Vi anser därför att den svenska inledandegrunden i huvudsak svarar mot direktivets krav på sannolikhet för insolvens.

Rekonstruktionsförfarandet bör vara tillgängligt också vid risk för insolvens

Här finns emellertid anledning att titta närmare på ett specifikt fall. Det förekommer att en gäldenär för tillfället har möjlighet att betala sina skulder och också förväntas kunna göra det också under den närmaste framtiden. I en sådan situation är gäldenären inte att betrakta som illikvid. Om gäldenären förväntas drabbas av varaktig betalningsförmåga något längre fram i tiden kan han eller hon dock samtidigt vara insolvent. Enligt uttalanden i den juridiska litteraturen bör en ansökan om företagsrekonstruktion i ett sådant fall ändå kunna beviljas eftersom det är tillräckligt att det finns en risk för att gäldenären inom kort blir illikvid och att risk för illikviditet i detta sammanhang i praktiken är detsamma som insolvens.55

Vi delar visserligen den uppfattningen som kommer till uttryck i den juridiska litteraturen, men anser att det finns en risk för att vissa gäldenärer som är insolventa inte kan bli föremål för företagsrekonstruktion. Skälet till det är följande.

Vid insolvensprövningen ska rätten pröva om oförmågan att betala sina skulder inte är endast tillfällig. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2013 s. 822 uttalat att det vid prognosbedömningen ska prövas huruvida det med tillräcklig grad av säkerhet kan sägas att gäldenärens ekonomi inom en godtagbar tid kan förväntas ha så för-

53 Mellqvist m.fl. Konkurs (2017, Version 12, JUNO), avsnitt 2.1 under rubriken Insolvensbedömningen och Hellners m.fl. Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 6 §. 54 Se prop. 1995/96:5 s. 53 f. Jfr dock SOU 2010:2 Del 1 s. 141. 55 Hellners m.fl. Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 6 §.

bättrats att han eller hon kommer att kunna betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning. Först om så inte är fallet är gäldenären insolvent.

I den juridiska litteraturen uttalas att det inte bör bli aktuellt att blicka alltför långt in i en osäker framtid vid bedömningen. I stället bör prognosbedömningen kunna utgå från säkra faktorer och avgöra hur dessa kan tänkas utveckla sig inom den närmast överblickbara framtiden.56 Vid bedömningen av om det finns risk för illikviditet ska rätten i stället göra en bedömning av om oförmågan att betala förfallna skulder kommer att inträda inom kort.

Det bör visserligen – i detta sammanhang – finnas ett betydande överlappande tillämpningsområde mellan å ena sidan illikviditet och risk för illikviditet och å andra sidan insolvens, där prognosbedömningen kan landa i att gäldenären både inom kort inte kommer att kunna betala förfallna skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig. Samtidigt kan det förekomma att en gäldenär på kort sikt kan betala sina skulder, men på något längre sikt kommer att drabbas av en större skuld som leder till att gäldenären hamnar på obestånd. Gäldenären är då insolvent, men uppfyller inte kraven på illikviditet eller risk för illikviditet, vilket innebär att han eller hon kan försättas i konkurs, men inte inleda en företagsrekonstruktion.

Det bör framhållas att problemet är i princip teoretiskt. I praktiken förekommer det knappast att företag nekas företagsrekonstruktion på denna grund. Problemet är snarare att företagen ansöker om företagsrekonstruktion i ett så sent skede att gäldenären är både illikvid och insolvens. Likväl går det att konstatera att en reglering som innebär att en gäldenär kan försättas i konkurs men inte beviljas företagsrekonstruktion inte ligger i linje med kraven i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Det finns därför anledning att komplettera den svenska inledandegrunden så att även dessa situationer omfattas av regelverket.

Lösningen skulle kunna vara att lägga till insolvens (obestånd) som en uttrycklig förutsättning för att bevilja företagsrekonstruktion. En sådan reglering skulle stämma överens med hur lagstiftningen ser ut i t.ex. Finland, där ett s.k. saneringsförfarande får inledas om gäldenären är insolvent eller hotas av insolvens (se 1 kap. 6 § lagen om företagssanering). Det framstår emellertid enligt vår uppfattning inte som

56 Mellqvist, M. och Welamson, L. Konkurs (2017, Version 12, JUNO), avsnitt 2.1 under rubriken Insolvensbedömningen.

den lämpligaste lösningen, framför allt med hänsyn till att bestämmelserna i direktivet utgår från att rekonstruktionsförfarandet ska vara tillgängligt före den nationella konkursgrunden, dvs. insolvens.

Vi anser i stället att den nuvarande inledandegrunden bör kompletteras så att rekonstruktionsförfarandet är tillgängligt även när det finns en risk för att gäldenären ska komma på obestånd.

Förslaget innebär bl.a. att ett i grunden livskraftigt företag som har stor tillgång till likvida medel men som gör stora ekonomiska förluster och som på längre sikt riskerar att behöva avveckla sin verksamhet, skulle kunna beviljas företagsrekonstruktion. En sådan reglering inte bara uppfyller direktivets krav utan är enligt vår uppfattning dessutom lämplig och skulle kunna uppmuntra krisande företag med rekonstruktionsbehov att ansöka om företagsrekonstruktion så tidigt som möjligt.

Gäldenärer som har ekonomiska svårigheter bör kunna beviljas företagsrekonstruktion

Enligt direktivet ska rekonstruktionsförfarandet vara tillgängligt för företag som befinner sig i ekonomiska svårigheter (se artikel 1.1 a). Detta kan jämföras med det svenska förfarandet, som är tillgängligt för näringsidkare som har betalningssvårigheter (1 kap. 1 § FRekL).

Redan ordalydelsen talar för att direktivets begrepp ekonomiska svårigheter är vidare än när gäldenären har betalningssvårigheter. En sådan tolkning ligger också i linje med såväl det bakomliggande syftet med direktivet, dvs. att få företag med ekonomiska svårigheter att ansöka om rekonstruktion så tidigt som möjligt, som direktivets systematik. Av t.ex. artikel 7.3 följer att det obligatoriska konkursskyddet enligt artikel 7.1 endast gäller när gäldenären kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning. Detta talar för att även gäldenärer som ännu inte har betalningssvårigheter bör få tillgång till rekonstruktionsförfarandet. Vi anser därför att begreppet betalnings-

svårigheter bör bytas ut mot ekonomiska svårigheter.

En konsekvens av förslaget är att tröskeln för att få inleda företagsrekonstruktion sänks. Detta kan kritiseras på den grunden att det öppnar för missbruk av rekonstruktionsförfarandet. Det sänkta kravet i denna del kommer emellertid att balanseras av skärpta krav i andra delar av lagstiftningen, inte minst av de nya kraven i det s.k. livskraftstestet (se avsnitt 6.9). Tanken är givetvis inte att ett företag som saknar

förutsättningar att överleva ska kunna inleda ett rekonstruktionsförfarande. Det bör också återigen framhållas att det i praktiken inte är något problem att företag ansöker om företagsrekonstruktion i ett för tidigt skede. Problemet är snarare det motsatta.

Bör gäldenärer som har andra problem än ekonomiska få tillgång till rekonstruktionsförfarande?

Frågan är om det finns anledning att sänka tröskeln ytterligare. Enligt skälen till rekonstruktions- och insolvensdirektivet bör medlemsstaterna kunna ge även gäldenärer som har icke-ekonomiska svårigheter tillgång till rekonstruktionsförfarandet (se skäl 28).

Vid första anblick förefaller detta öppna för att göra rekonstruktionsförfarandet tillgängligt i ett ännu tidigare skede än vad vi föreslagit ovan. En närmare granskning talar dock för att så inte är fallet. För att göra regelverket tillgängligt för gäldenärer som står inför icke-ekonomiska svårigheter krävs nämligen att dessa svårigheter ger upphov till ett allvarligt och verkligt hot mot en gäldenärs faktiska eller framtida möjligheter att betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning (se skäl 28).

Detta motsvarar i princip det svenska obeståndsbegreppet. Enligt svensk rätt ska en gäldenär anses vara på obestånd om han eller hon inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga inte är endast tillfällig (se 1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Obeståndsbedömningen är framåtblickande och innefattar en prognos. Det förhållandet att gäldenären vid en viss tidpunkt kan betala sina skulder utesluter därför inte att han eller hon vid samma tidpunkt kan vara insolvent. Avgörande vid bedömningen bör vara om det finns en beaktansvärd risk för att gäldenären inom en godtagbar tid kan förväntas få en så försämrad ekonomi att han eller hon inte längre kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning.57

Vi anser mot den bakgrunden att de fall som direktivet beskriver som icke-ekonomiska svårigheter i princip redan omfattas av det svenska insolvensbegreppet eller i vart fall risk för insolvens som vi nu föreslår som ny inledandegrund.

57 Se rättsfallen NJA 2017 s. 882 och NJA 2013 s. 822.

6.8. Endast gäldenärer som har ordnad bokföring ska kunna inleda företagsrekonstruktion

Förslag: Ett beslut om företagsrekonstruktion ska inte meddelas

om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister eller fel att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma.

Skäl för förslaget

Gäldenärer som inte har ordnad bokföring får undantas från rekonstruktionsförfarandet

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet ger medlemsstaterna rätt att undanta gäldenärer som har dömts för att allvarligt ha åsidosatt sina redovisnings- eller bokföringsskyldigheter från tillgång till rekonstruktionsförfarandet tills de har vidtagit tillräckliga åtgärder för att åtgärda de brister som gav upphov till domen, så att borgenärerna får den information som de behöver för att kunna fatta ett beslut under rekonstruktionsförhandlingarna (artikel 4.2).

Bestämmelsen torde omfatta både fall där sökanden är en fysisk person som dömts för brott och fall där sökanden är en juridisk person vars ställföreträdare har gjort sig skyldig till brott i sökandebolagets verksamhet. När vi nedan skriver att gäldenären har dömts för brott avser vi båda dessa situationer.

Direktivets bestämmelse är utformad på så sätt att det är följderna av brottet, dvs. att bokföring saknas eller att den är oriktig, snarare än att gäldenären dömts för ett allvarligt brott i sig, som utgör skälet till att dessa gäldenärer får undantas från regelverket. Om gäldenären har vidtagit tillräckliga åtgärder för att åtgärda de brister som gav upphov till domen får en medlemsstat inte neka gäldenären tillgång till rekonstruktionsförfarandet på den grunden att han eller hon dömts för t.ex. bokföringsbrott (se artikel 4.2).

Av skälen till direktivet framgår att reglerna i denna del inte hindrar medlemsstaterna från att även begränsa gäldenärers tillgång till rekonstruktionsförfarandet om deras räkenskaper och andra affärshandlingar är ofullständiga eller bristfälliga till den grad att det är omöjligt att bedöma gäldenärers ekonomiska situation (skäl 27).

Någon motsvarande begränsning finns inte i svensk rätt

En förutsättning för att rätten ska bifalla en ansökan om företagsrekonstruktion är att gäldenären är illikvid eller att det finns risk för illikviditet. Ett sådant beslut ska dock inte meddelas om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås (se 2 kap. 6 § FRekL).

Någon möjlighet att avslå en ansökan med hänvisning till att gäldenären dömts för att allvarligt ha åsidosatt sina redovisnings- eller bokföringsskyldigheter finns inte. Rekonstruktionsförfarandet är inte heller förbehållet gäldenärer som har sina räkenskaper i ordning.

I förarbetena framhålls visserligen att det både är lämpligt och önskvärt att en ansökan om företagsrekonstruktion innehåller ett bokslut, en eventuell kontrollbalansräkning och andra sammanställningar rörande gäldenärens ekonomiska status.58 Det enda lagen uttryckligen kräver i detta avseende är dock att gäldenären kan prestera en kortfattad redogörelse för företagets ekonomi (se 2 kap. 3 § FRekL). I teorin torde det förhållandet att en gäldenärs bokföring är bristfällig visserligen kunna påverka rättens bedömning av om syftet med rekonstruktionen kan uppnås. Med tanke på hur lågt detta krav är utformat – saknas skälig anledning att anta – torde det emellertid sällan påverka beslutet i praktiken.

Därmed inte sagt att det förhållandet att en gäldenär gjort sig skyldig till brott eller har misskött sin bokföringsskyldighet helt saknar betydelse under en företagsrekonstruktion. Detta kan t.ex. få betydelse i samband med en ackordsförhandling. Vid en begäran om ackordsförhandling ska rekonstruktören ange om det finns skälig anledning att anta att gäldenären eller gäldenärsföretagets ställföreträdare har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden för detta, samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet.59

Rekonstruktören är också skyldig att underrätta åklagaren om det finns skälig anledning att anta att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer (se 22 § förordningen [1996:783] om företagsrekonstruktion).

58Prop. 1995/96:5 s. 177. 59 3 kap. 11 § första stycket 1 FRekL och Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 3 kap. 11 §.

Endast gäldenärer som har ordnad bokföring bör kunna beviljas företagsrekonstruktion

Ett beslut om företagsrekonstruktion innebär att gäldenären får ett betalningsanstånd beträffande de skulder som företaget har ådragit sig före beslutet om företagsrekonstruktion. Utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken får som utgångspunkt inte äga rum och beslut om kvarstad eller betalningssäkring får inte meddelas. Beslutet innebär dessutom att en borgenär inte har rätt att häva ett avtal på grund av dröjsmål med betalning eller annan prestation, som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion.

Nyss nämnda skyddsregler för gäldenären är en förutsättning för att en företagsrekonstruktion ska ha rimliga förutsättningar att lyckas eftersom det bl.a. hindrar en borgenär från att avbryta leveranser som är nödvändiga för fortsatt drift av verksamheten. Det ställer emellertid också krav på rimliga avvägningar i lagstiftningen mellan gäldenärens och borgenärernas intressen. Framför allt är det väsentligt att undvika att beslut om företagsrekonstruktion meddelas i fall där det saknas förutsättningar att nå framgång med rekonstruktionen. Typexemplet på ett sådant fall är när gäldenärens syfte med ansökan endast är att utverka ett otillbörligt betalningsanstånd.

För att motverka sådant missbruk föreslår vi senare i detta avsnitt att det bör ställas större krav vid prövningen av gäldenärens livskraft, det s.k. livskraftstestet. Enligt vår uppfattning bör det dock även ställas större krav på gäldenärens bokföring. Ordnad bokföring är en grundläggande skyldighet i företagets verksamhet. Utan sådan är det svårt att över huvud taget bedöma om det finns förutsättningar för rekonstruktionen att lyckas. Om bokföringen är bristfällig försvåras dessutom genomförandet av rekonstruktionen.

Vi föreslår därför att en ansökan om företagsrekonstruktion inte ska bifallas om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister eller fel att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte går att bedöma. Förslaget knyter an till brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott i 11 kap. 5 § och motsvarar de krav som där ställs på bokföringens innehåll för att ansvar för bokföringsbrott ska bli aktuellt. Det innebär att bristerna i bokföringen måste vara av viss om-

fattning. Enstaka felaktigheter eller försummelser i bokföringen ska alltså inte utesluta att gäldenären beviljas företagsrekonstruktion.60

Det bör ankomma på gäldenären att visa att bokföringen är i sin ordning. Det kommer också att ställa stora krav på att rekonstruktören försäkrar sig om att bokföringen är i ordning innan en ansökan om företagsrekonstruktion lämnas in, inte minst eftersom rekonstruktören med våra förslag ska kunna hållas skadeståndsansvarig om han eller hon vidtar vissa åtgärder till skada för en borgenär.61

Bedömningen av om bokföringen är i sin ordning kan dock vara svårbedömd och rättens inledande prövning i denna del kommer främst att grundas på de uppgifter som lämnas av gäldenären. Det finns därför en risk för att den bristfälliga bokföringen inte uppmärksammas förrän efter det att beslutet om företagsrekonstruktion meddelats. Att gäldenären har sin bokföring i ordning bör därför inte bara vara en förutsättning för att inleda företagsrekonstruktion. Avsaknad av eller bristfällig bokföring bör även utgöra hinder mot att fortsätta förfarandet. En borgenär som anser att bokföringen är bristfällig ska därför kunna vända sig till rätten och begära att företagsrekonstruktionen upphör. Även rekonstruktören kommer att ha en sådan rätt. Vi återkommer till frågan om förfarandets upphörande i avsnitt 7.6.3 och 7.6.4.

Tidigare brottslighet ska inte uttryckligen utgöra hinder mot att inleda företagsrekonstruktion

Frågan är om gäldenärer som gjort sig skyldiga till vissa brott uttryckligen bör nekas tillgång till rekonstruktionsförfarandet. Så är t.ex. fallet i den nuvarande finska lagstiftningen.

Vi anser inte att det bör införas något uttryckligt förbud mot att en gäldenär som dömts för att allvarligt ha åsidosatt sina redovisnings- eller bokföringsskyldigheter inleder en företagsrekonstruktion. Vid denna bedömning vill vi inledningsvis påminna om att direktivet inte ger medlemsstaterna rätt att generellt utesluta en gäldenär från rekonstruktionsförfarandet enbart på den grunden att han eller hon har dömts för brott. Om gäldenären kan visa att det har vidtagits tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med de brister som låg

60 Se Johansson m.fl., Brottsbalken m.m. (1 januari 2020, Version: su 16, JUNO), kommentaren till 11 kap. 5 § under rubriken Effektrekvisitet. 61 Se mer om rekonstruktörens skadeståndsansvar i avsnitt 11.3.4.

till grund för domen får gäldenären enligt direktivet inte nekas tillgång med hänvisning till den tidigare domen (se artikel 4.2).

Direktivets regler torde vidare innebära att det inte är tillåtet för medlemsstaterna att neka en ansökan om företagsrekonstruktion på den grunden att en ställföreträdare för ett företag dömts för allvarlig ekonomisk brottslighet avseende en annan verksamhet, om inte missskötsamheten på något sätt återspeglas i den nya verksamhetens räkenskaper.

Ett förbud mot att inleda företagsrekonstruktion om gäldenären har gjort sig skyldig till brott skulle dessutom kräva att det till ansökan om företagsrekonstruktion måste bifogas aktuella utdrag från belastningsregistret för samtliga bolagsföreträdare. Om någon av företrädarna har dömts för brott måste också domen bifogas för att det ska gå att bedöma om brottet har någon anknytning till sökandebolagets verksamhet. Vi anser att det är mer ändamålsenligt att kräva att gäldenärens verksamhet uppfyller de objektivt ställda kraven på ordnad bokföring som vi föreslår ovan.

Vi gör alltså bedömningen att det förhållandet att en gäldenär har dömts för visst brott inte i sig bör utgöra hinder mot att inleda ett rekonstruktionsförfarande. En gäldenär som har dömts för t.ex. ett allvarligt bokföringsbrott, kommer dock inte att kunna beviljas företagsrekonstruktion förrän bristerna är åtgärdade.

6.9. Ett test av gäldenärsföretagets livskraft

Förslag: Livskraftstestet ska skärpas.

För att en företagsrekonstruktion ska beviljas ska det krävas att det finns skälig anledning att anta att rekonstruktionen kan säkra verksamhetens livskraft.

Skäl för förslaget

Medlemsstaterna får behålla eller införa ett livskraftstest

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet tillåter att medlemsstaterna behåller eller inför ett test som tar sikte på gäldenärsföretagets livskraft. Syftet med ett sådant test måste emellertid vara att utesluta gäldenärer som saknar utsikter att uppnå livskraft och testet måste

kunna genomföras utan nackdel för gäldenärens tillgångar (se artikel 4.3 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet). Bestämmelsen kan jämföras med artikel 10.3, enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter kan vägra att fastställa en rekonstruktionsplan om planen inte har rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkra verksamhetens livskraft.

Det finns ett livskraftstest i svensk rätt

I svensk rätt får ett beslut om företagsrekonstruktion inte meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås (se 2 kap. 6 § andra stycket FRekL). Rätten måste alltså göra en bedömning av utsikterna för att en företagsrekonstruktion kan komma att lyckas eller, med direktivets ord, en bedömning av gäldenärsföretagets livskraft.

I förarbetena framhålls att det vid bedömningen av om en företagsrekonstruktion ska beviljas bör läggas stor vikt vid om rekonstruktionen kan komma att bli framgångsrik.62 Om det redan av ansökningshandlingarna framgår att det inte finns några förutsättningar för en lyckad rekonstruktion bör ansökan genast ogillas. Så kan vara fallet t.ex. om gäldenärsföretaget har lämnat ett helt orealistiskt förslag till ekonomisk uppgörelse.63 I förarbetena framhålls också att det är av största vikt att företagsrekonstruktion inte beslutas om det finns skäl att anta att gäldenärsföretaget har andra syften med sin ansökan än ett rekonstruktionsförfarande, t.ex. att det främst eftersträvar ett anstånd med sina betalningar.64

Det beviskrav som ställs för att inleda företagsrekonstruktion är emellertid lågt. Det är tillräckligt att sökanden gör antagligt att gäldenären är illikvid. Ofta torde rättens prövning inskränkas till att konstatera att gäldenären har presenterat en preliminär plan för en kommande rekonstruktion, att planen i vart fall inte saknar realism och att gäldenären föreslagit en rekonstruktör som kan godtas av borgenärerna.65 Avgörande för att bifalla ansökningen bör vara att möjlig-

62Prop. 1995/96:5 s. 72. 63Prop. 1995/96:5 s. 180. 64Prop. 1995/96:5 s. 177. 65Prop. 1995/96:5 s. 73.

heten att en rekonstruktion leder till att verksamheten kan rekonstrueras inte framstår som utesluten.66

Tidigare utredningar har föreslagit att livskraftstestet bör skärpas

Det nuvarande beviskravet för att inleda företagsrekonstruktion är alltså lågt. Både 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen har föreslagit att kravet bör skärpas.

2007 års insolvensutredning har föreslagit att ett beslut om företagsrekonstruktion endast ska få meddelas om det finns anledning att anta att en rekonstruktionsplan eller ett separat ackord kommer att fastställas av rätten. Ett sådant förfarande ska dock inte få inledas om det finns anledning att anta att det huvudsakliga syftet med gäldenärens begäran är att hindra borgenärerna från att genomdriva sina rättigheter eller att fördröja en på sikt oundviklig realisation av gäldenärens tillgångar.67

Entreprenörskapsutredningen har föreslagit att ett beslut om företagsrekonstruktion endast ska få meddelas om det finns grundad anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktion kan uppnås. I författningskommentaren anger utredningen att det till följd av det högre beviskravet måste finnas realistiska förutsättningar för en lyckad rekonstruktion, och att det för ett beslut om företagsrekonstruktion inte ska vara tillräckligt att möjligheten att en företagsrekonstruktion leder till att verksamheten rekonstrueras inte framstår som utesluten. Entreprenörskapsutredningen har vidare föreslagit att kraven på vad en ansökan om företagsrekonstruktion ska innehålla ska skärpas, bl.a. genom att det ska krävas att gäldenären presenterar en utförligare redogörelse för företagets verksamhet och ekonomi med en likviditetsbudget.68

66Prop. 1995/96:5 s. 180. 67SOU 2010:2 Del 2 s. 47 f. och 137. 68SOU 2016:72 Del 2 s. 164 ff.

Det bör även framöver finnas ett livskraftstest

Som framgått ska domstolen i dag göra en prövning av om syftet med företagsrekonstruktion kan uppnås vid prövningen av om en ansökan om företagsrekonstruktion ska beviljas. Detta utgör enligt vår bedömning ett sådant livskraftstest som är tillåtet enligt artikel 4.3.

Livskraftstestet spelar en viktig roll för att förhindra att rekonstruktionsinstitutet inte missbrukas av gäldenärer som t.ex. enbart vill utverka ett betalningsanstånd. Detta gäller i än större utsträckning med våra förslag eftersom vi föreslår att den ekonomiska tröskeln för att få inleda företagsrekonstruktion bör sänkas. Vi anser därför att direktivets option bör utnyttjas och att livskraftstestet ska behållas.

Livskraftstestet bör dessutom skärpas

Frågan är snarare om det finns anledning att skärpa kraven på livskraftstestet.

Den nuvarande lagstiftningen har genom åren kritiserats för att ställa upp alltför låga krav på utsikterna för en lyckad rekonstruktion. I princip ska företagsrekonstruktion alltid inledas om det inte framstår som uteslutet att verksamheten inte kan rekonstrueras. Detta kan vara en bidragande faktor till att en förhållandevis låg andel av rekonstruktionerna lyckas. Under åren 1996–2000 lyckades 23 procent av de inledda företagsrekonstruktionerna. Motsvarande andel under åren 2008–2010 var 26 procent.69 För tiden därefter till och med år 2015 var mindre än hälften av alla bolag som genomgick en företagsrekonstruktion aktiva ett år efter avslutad företagsrekonstruktion.70 Det kan också nämnas att Entreprenörskapsutredningen i sitt betänkande framhöll att cirka 75 procent av rekonstruktionerna vid tiden för deras betänkande (år 2016) inleddes utan att det med facit i hand funnits fog för det.71

Vi kan konstatera att det fortfarande är förhållandevis få rekonstruktioner som lyckas. Statistik som Skatteverket har tillhandahållit utredningen talar för att färre än hälften av de företag som rekonstruerades under perioden 2016–2018 överlevde längre än ett år efter

69 Avseende definitionen av lyckade rekonstruktioner, se avsnitt 3.4.3. 70 Statistik från Creditsafe, Se www.creditsafe.com/content/dam/local/se/press/2016/ Bilaga-Lyckade-rekonstruktioner-raddade-6000-jobb.pdf (2019-12-07). 71SOU 2016:72 Del 2 s. 165.

rekonstruktionsavslutet och att under 40 procent överlevde längre än två år efter att rekonstruktionen avslutats.72

Genom att höja beviskravet för att inleda företagsrekonstruktion bör en större andel av de ansökningar där sannolikheten för en lyckad rekonstruktion är liten falla bort redan i ansökningsstadiet. I förlängningen bör detta bidra till att höja statusen på rekonstruktionsinstitutet och öka företagens förtroende för förfarandet, liksom de i grunden livskraftiga företagens benägenhet att ansöka om rekonstruktion.

Ett högre beviskrav bidrar också till att förhindra missbruk av rekonstruktionsförfarandet, eftersom ett företag som ansöker om rekonstruktion i annat syfte än att rekonstruera sin verksamhet, t.ex. för att utverka ett otillbörligt betalningsanstånd, i större utsträckning kommer att nekas företagsrekonstruktion. Detta är särskilt viktigt för att balansera vårt förslag om en sänkt ekonomisk tröskel för att få tillgång till rekonstruktionsförfarandet (se avsnitt 6.7).

Vi anser mot den bakgrunden att Sverige inte bara bör utnyttja möjligheten att behålla det test som tar sikte på gäldenärsföretagets livskraft, utan även att det nuvarande livskraftstestet bör skärpas.

Det ska finnas skälig anledning att anta att gäldenärens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen

Frågan är hur livskraftstestet bör utformas. Det bör inledningsvis framhållas att eftersom rätten att ha ett livskraftstest följer av ett EU-direktiv är det till sist EU-domstolen som får avgöra vad testet får bestå av. Med det sagt anser vi att utgångspunkten bör vara att testet, till skillnad från i dag, bör utformas positivt, i den bemärkelsen att rätten ska pröva om en viss förutsättning är uppfylld. Samtidigt får beviskravet inte sättas så högt att det avhåller i grunden livskraftiga gäldenärer från att ansöka om företagsrekonstruktion.

Enligt vår uppfattning bör kravet formuleras så att rätten ska pröva om det finns skälig anledning att anta att rekonstruktionen kan säkra verksamhetens livskraft. För att domstolen ska kunna pröva om beviskravet är uppfyllt bör det ankomma på gäldenären att i sin ansökan presentera i vart fall någon omständighet värd att beakta som talar för att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen och en rimlig idé om hur rekonstruktionen ska kunna lyckas. Det bör vidare

72 En utförligare redogörelse för Skatteverkets statistik och hur statistiken tagits fram finns i avsnitt 3.4.3.

krävas att gäldenären kan precisera sina ekonomiska svårigheter och lämna konkreta förslag på hur företaget ska komma tillrätta med dessa.

För att rätten ska kunna bedöma om gäldenärens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen bör gäldenären bifoga en likviditetsbudget till sin ansökan. Något särskilt påpekande i lagen om detta bedöms dock inte nödvändigt. Det får anses ingå i kravet på att gäldenären i sin ansökan ska redogöra för sin ekonomi och för hur verksamheten ska bedrivas i fortsättningen. Det kan nämnas att Rekonstruktör- & konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) i sina etiska riktlinjer redan i dag förespråkar att en ansökan om företagsrekonstruktion bör innehålla en likviditetsbudget.

I vårt förslag till livskraftstest ligger att gäldenären ska kunna visa att en företagsrekonstruktion är ett bättre alternativ än konkurs. Detta kan t.ex. visas genom att gäldenären i ansökan anger den utdelning som kan påräknas i en konkurs – en uppgift som under alla förhållanden ska framgå av rekonstruktionsplanen – och gör sannolikt att de åtgärder som planeras under rekonstruktionen kommer att leda till att företagets borgenärer får ett bättre utfall genom att företaget drivs vidare än vad som blir fallet om företaget avvecklas.

Frågan om livskraftstestet är uppfyllt ska prövas redan när rätten beslutar om en företagsrekonstruktion ska inledas. Om det först efter det att förfarandet inletts framkommer att livskraftstestet inte är uppfyllt ska rekonstruktionen upphöra på den grunden att syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått. Frågan bör inte minst få betydelse vid det borgenärssammanträde som normalt ska hållas inom tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion, där borgenärerna bereds tillfälle att uttala sig i frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta (se 2 kap. 16 § FRekL).

6.10. Rätten att ansöka om företagsrekonstruktion flera gånger bör inte begränsas

Bedömning: En gäldenär bör inte vara förhindrad att ansöka om

företagsrekonstruktion vid upprepade tillfällen.

Skäl för bedömningen: Medlemsstaterna får begränsa antalet gånger

som en gäldenär kan få tillgång till rekonstruktionsförfarandet inom en viss period (se artikel 4.4 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet). Direktivets regler i denna del är en option. Det finns alltså inte någon skyldighet att införa någon sådan reglering.

Någon motsvarande begränsning finns inte i svensk rätt. Vi anser inte heller att det är nödvändigt. Det bakomliggande syftet med en regel som hindrar en gäldenär att ansöka om företagsrekonstruktion upprepade gånger bör vara att undvika missbruk av rekonstruktionsinstitutet. Detta kan dock motverkas på andra sätt, bl.a. genom det skärpta livskraftstest som vi föreslagit. Har gäldenären tidigare beviljats företagsrekonstruktion bör det ställas höga krav på företaget att visa hur företagets livskraft kan återställas. Om företaget kan presentera bärande skäl för varför en rekonstruktion ska beviljas bör företaget dock inte vara frånskuret rätten till företagsrekonstruktion. Det skärpta livskraftstestet bör också leda till att en högre andel av företagen överlever efter rekonstruktionen och därför, i förlängningen, att färre företag kommer att ha behov av att ansöka om företagsrekonstruktion en andra gång.

Vi anser alltså att en gäldenär, i likhet med vad som gäller i dag, ska kunna ansöka om företagsrekonstruktion vid mer än ett tillfälle. Såvitt framkommit har en begränsning i detta avseende inte heller efterfrågats av någon aktör.

6.11. Ett eller flera förfaranden?

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet hindrar inte att medlemsstaterna genomför direktivets bestämmelser genom flera förfaranden, under förutsättning att gäldenärer och berörda parter tillförsäkras de rättigheter och garantier som direktivet föreskriver på ett enhetligt sätt (artikel 4.5). Det hindrar inte heller att vissa av dessa förfaranden äger rum utom rätta.

Direktivets regler i denna del innebär att det är tillräckligt att medlemsstaterna tillhandahåller ett rekonstruktionsförfarande, under förutsättning att detta förfarande uppfyller samtliga de krav som ställs i direktivet. Direktivet tillåter dock även att genomförandet sker genom olika förfaranden. Vi återkommer till frågan om flera förfaranden i kapitel 9. Där gör vi bedömningen att det finns ett behov av ett snab-

bare, enklare och billigare förfarande för företag som inte är i behov av andra rekonstruktionsåtgärder än en skulduppgörelse. Vi föreslår därför att det ska införas ett alternativt förfarande som enbart tar sikte på skulduppgörelsen. Förfarandet har tydliga likheter med dagens offentliga ackord enligt företagsrekonstruktionslagen.

6.12. Bör domstolens medverkan begränsas?

Bedömning: Det saknas anledning att begränsa domstols med-

verkan till vissa fall.

Skäl för bedömningen: Medlemsstaterna får införa bestämmelser

som begränsar rättsliga eller administrativa myndigheters medverkan till fall där den är nödvändig och proportionell, samtidigt som de säkerställer att berörda parters och relevanta intressenters rättigheter skyddas (artikel 4.6 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet).

Någon sådan begränsning anges inte i den svenska lagtexten och vi anser inte heller att det finns skäl att införa någon sådan lydelse. Det ligger i sakens natur att domstolens medverkan är både nödvändig och proportionell vid ett sådant förfarande som regleras i företagsrekonstruktionslagen.

6.13. Vilka ska kunna ansöka om företagsrekonstruktion?

Förslag: Såväl en gäldenär som en borgenär ska kunna ansöka om

företagsrekonstruktion En ansökan från en borgenär ska endast beviljas om gäldenären medger ansökan.

Bedömning: Arbetstagarrepresentanter bör inte ges rätt att ansöka

om företagsrekonstruktion.

Skäl för förslaget och bedömningen

Vilka ska kunna ansöka enligt direktivet?

Av rekonstruktions- och insolvensdirektivet följer att rekonstruktionsförfarandet ska vara tillgängligt på ansökan av gäldenären (se artikel 4.7). Det är även tillåtet att göra förfarandet tillgängligt på ansökan av en borgenär eller en arbetstagarrepresentant, men då krävs det som utgångspunkt att gäldenären medger ansökan. Kravet på medgivande får dock begränsas till gäldenärer som är mikroföretag samt små och medelstora företag (artikel 4.8).

Vilka kan ansöka om företagsrekonstruktion i Sverige?

I svensk rätt har såväl gäldenären som en borgenär rätt att ansöka om företagsrekonstruktion (se 2 kap. 1 § FRekL). Om det är en borgenär som är sökande får ansökan endast bifallas om gäldenären har medgett ansökan (2 kap. 6 § tredje stycket FRekL). Den nuvarande regleringen uppfyller därför kraven i rekonstruktions- och insolvensdirektivet och vi anser inte att det finns skäl att undanta borgenärerna från rätten att ansöka om företagsrekonstruktion. Vi återkommer till kravet på medgivande nedan.

Arbetstagarrepresentanter bör inte ges någon rätt att ansöka om företagsrekonstruktion

Arbetstagarrepresentanter har i dag inte någon rätt att ansöka om företagsrekonstruktion för gäldenären. Direktivets regler i denna del är dock frivilliga att införa. Vi anser inte att det finns anledning att utvidga rätten att ansöka om företagsrekonstruktion till att omfatta även arbetstagarrepresentanter.

Ett fortsatt krav på medgivande, även för stora företag

Enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet måste gäldenären som utgångspunkt lämna sitt samtycke för att en ansökan från en borgenär ska bifallas. Kravet på samtycke får dock frångås om gälde-

nären är ett stort företag. Vad som i direktivets mening avses med stora företag har utvecklats i avsnitt 5.3.

I Sverige får en ansökan från en borgenär inte beviljas om gäldenären inte medgett ansökan. Detta gäller oavsett gäldenärsföretagets storlek. Frågan om att ta bort kravet på medgivande ligger i och för sig inte utanför ramarna för vårt uppdrag. En sådan möjlighet finns i ett flertal andra länder, bl.a. i Finland. Att ta bort kravet på medgivande skulle emellertid innebära en markant riktningsförändring i svensk rätt. Vi ser inte att det finns något behov av att göra det möjligt att inleda företagsrekonstruktion mot ett företags vilja och har inte heller uppfattat det som att denna möjlighet har efterfrågats.

Vi föreslår därför att kravet på samtycke även framöver ska gälla generellt.

7. Vad händer när en företagsrekonstruktion inleds?

7.1. Utredningsuppdraget, disposition och sammanfattning

7.1.1. Utredningens uppdrag

I artiklarna 5–7 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet regleras bl.a. gäldenärens rådighet och avtal under rekonstruktionen. Där regleras också frågan om ett s.k. ”stay”, som syftar till att ge gäldenären ett grundläggande skydd mot verkställighet, ett hinder mot att gäldenären försätts i konkurs under rekonstruktionen och ett hinder mot att motparten häver avtal under rekonstruktionen.

Precis som i övriga delar har vi i uppdrag att analysera huruvida den svenska regleringen svarar mot kraven i rekonstruktions- och insolvensdirektivet och föreslå lämpliga förändringar i lagstiftningen. Därutöver ska vi ta ett samlat grepp om gäldenärens avtal under en företagsrekonstruktion med utgångspunkt i tidigare utredningars förslag om gäldenärens rådighet och avtal. Dessa frågor utreddes senast av Entreprenörskapsutredningen, som i sin tur tog avstamp i de förslag som Förmånsrättskommittén och 2007 års insolvensutredning tidigare hade presenterat.

Vårt uppdrag i denna del är således bredare än att endast analysera om den svenska regleringen motsvarar de krav som ställs i direktivet. Vi ska också, med utgångspunkt i tidigare utredningar, lämna förslag till ändamålsenliga regler om gäldenärens rådighet och avtal.

7.1.2. Disposition och sammanfattning

Direktivets bestämmelser

Vi inleder detta avsnitt med en beskrivning av artikel 5–7 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Där behandlas frågan om gäldenärens rådighet under rekonstruktionen samt frågor om vad som i direktivet benämns som ”avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder”, något som vi har valt att benämna som ”stay” i enlighet med direktivets engelska terminologi.

Gäldenärens rådighet, m.m.

Vi övergår sedan till våra ställningstaganden och inleder dessa med att föreslå att det även framöver ska vara obligatoriskt att utse en rekonstruktör när en företagsrekonstruktion inleds.

Vi konstaterar därefter att det finns vissa skillnader mellan direktivets regler om gäldenärens rådighet och nuvarande svenska bestämmelser. För att tillgodose direktivets regler föreslår vi att gäldenären ska kunna företa rättshandlingar inom ramen för verksamhetens dagliga drift utan rekonstruktörens samtycke. För att företa rättshandlingar som ligger utanför verksamhetens dagliga drift ska dock rekonstruktörens samtycke krävas.

Vi föreslår vidare att rekonstruktörens samtycke ska krävas inte bara för att få fullgöra en betalning som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. Rekonstruktörens samtycke ska även krävas för att få fullgöra en förpliktelse, dvs. även naturaförpliktelser.

Om gäldenären företar en åtgärd utan behövligt samtycke ska rekonstruktören under vissa förutsättningar kunna begära att den går åter.

Normalt ska det vara tillräckligt att rekonstruktören har lämnat muntligt samtycke till gäldenären. För att en ansökan om lagfart eller inteckning ska kunna beviljas måste rekonstruktören dock ha lämnat skriftligt samtycke.

Vissa ändringar av de svenska reglerna om ”stay”

Vi övergår därefter till direktivets bestämmelser om ”stay” och gör bedömningen att dessa i huvudsak motsvarar de svenska reglerna om verkställighetsförbud, konkurshinder och hävningsförbud.

Vi anser dock att vissa ändringar är nödvändiga för att uppfylla kraven i direktivet. Vi föreslår bl.a. ett förbud mot att en borgenär under rekonstruktionen realiserar gäldenärens tillgångar i egen regi, t.ex. genom att tillgodogöra sig värdet av en handpant, om detta inte kan ske utan att rekonstruktionen äventyras eller om förbudet skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar.

Vidare föreslår vi att vissa lönefordringar ska undantas från verkställighetsförbudet.

Gäldenärens avtal

Vi avslutar detta kapitel med en översyn av reglerna om gäldenärens avtal under rekonstruktionen. Här föreslår vi bl.a. att gäldenären ska ha rätt att kräva att ett avtal ska fullföljas och dessutom kunna begära att ett avtal ska fullföljas enbart till viss del.

Om gäldenären väljer att fullfölja ett avtal ska motparten fullgöra de prestationer som återstår, mot att gäldenären utger vederlag eller ställer säkerhet för dessa. Fordringar som uppkommer till följd av gäldenärens begäran om fullföljd ska anses ha uppkommit under rekonstruktionen. Sådana fordringar kommer därför inte att omfattas av en eventuell skulduppgörelse – motsvarande det tidigare ackordet – i rekonstruktionsplanen.

Vidare föreslår vi att om gäldenären på visst sätt har tillgodogjort sig en prestation under rekonstruktionen, ska motpartens fordran anses ha uppkommit under rekonstruktionen. Särskilda regler ska dock gälla för vissa hyresfordringar och lönefordringar, som inte ska anses uppkomna under rekonstruktionen förrän efter en månad från beslutet om företagsrekonstruktion.

Vi föreslår också att gäldenären ska ha rätt att säga upp ett varaktigt avtal till upphörande i förtid. Detta ska dock inte begränsa motpartens rätt till ersättning för visad skada.

Reglerna om gäldenärens avtal föreslås bli tvingande till gäldenärens förmån. Vi föreslår också ett uttryckligt förbud mot ipso facto-klausuler, dvs. avtalsvillkor som ger motparten rätt att säga upp ett avtal

på grund av att gäldenären ansöker om eller inleder en företagsrekonstruktion. Ett motsvarande förbud föreslås införas i konkurslagen.

7.2. Rekonstruktions- och insolvensdirektivets bestämmelser (artikel 5–7)

7.2.1. Gäldenärens rådighet över sina tillgångar och om utseende av rekonstruktör (artikel 5)

Gäldenären ska behålla rådigheten över sina tillgångar

Medlemsstaterna ska se till att gäldenärer som får tillgång till rekonstruktionsförfarandet, helt eller delvis behåller kontrollen över sina tillgångar och den dagliga driften av verksamheten (artikel 5.1). Tanken är bl.a. att detta ska uppmuntra gäldenären att ansöka om förebyggande rekonstruktion i ett tidigt skede av de ekonomiska svårigheterna (se skäl 30).

När ska en rekonstruktör utses?

Artikel 5 innehåller också bestämmelser om utseende av rekonstruktör. Direktivet använder visserligen inte begreppet rekonstruktör, utan förvaltare. Rekonstruktören motsvarar dock direktivets definition av förvaltare. I fortsättningen kommer vi därför att genomgående använda begreppet rekonstruktör.

Utgångspunkten är att behovet av en rekonstruktör ska prövas i varje enskilt fall (artikel 5.2). Under vissa omständigheter får medlemsstaterna dock kräva att en rekonstruktör alltid utses, bl.a. om rekonstruktionsplanen omfattar åtgärder som påverkar arbetstagarnas rättigheter eller om gäldenären eller dess ledning har agerat på ett kriminellt, bedrägligt eller skadligt sätt i affärsförbindelser (se artikel 5.2 och skäl 30). Ibland ska det vara obligatoriskt att utse en förvaltare, t.ex. om rekonstruktionsplanen behöver fastställas av en rättslig eller administrativ myndighet genom en gruppöverskridande ”cramdown” (se artikel 5.3).

7.2.2. Avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder, s.k. ”stay” (artikel 6 och 7)

Begreppet ”avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder”

I artiklarna 6 och 7 finns regler om vad som i den svenska översättningen av direktivet benämns som avbrytande av enskilda verkställig-

hetsåtgärder och verkningar av ett sådant avbrytande. Begreppet avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder definieras i direktivet – något

förenklat – som ett tillfälligt upphävande av borgenärens rätt att verkställa en fordran mot en gäldenär (se artikel 2.1.4). Detta motsvarar i princip det nuvarande svenska verkställighetsförbud, även om det finns några mindre skillnader.1

Begreppet avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder och dess kortform avbrytande används inte i företagsrekonstruktionslagen. Det finns därför en risk för att direktivets svenska terminologi förvirrar läsaren. Begreppet används normalt inte heller när praktiker och akademiker diskuterar regelverket. Då brukar i stället den engelska kortformen ”stay” för stay of individual enforcement actions användas. Detta begrepp är väl inarbetat och dess innebörd är känd bland de som är verksamma inom området. Vi har därför valt att i löptext använda termen ”stay” i stället för att introducera det nya begreppet ”avbrytande” eller använda det befintliga begreppet ”verkställighetsförbud” på ett inkorrekt sätt. Vi föreslår inte att det engelska begreppet införs i lagtext.

Innebörden av ett ”stay”

Ett ”stay” innefattar tre delar. Den första delen följer av direktivets definition. Under ett stay ska det gälla ett verkställighetsförbud. Det innebär att borgenärerna tillfälligt ska vara förhindrade att få sina fordringar verkställda. Gäldenärens tillgångar eller verksamhet ska inte heller kunna beslagtas eller realiseras utom rätta (se artikel 6 och 2.1.4).

Under ett ”stay” ska det vidare gälla ett konkurshinder. Gäldenären ska inte själv vara skyldig att ansöka om konkurs enligt nationella regler och ska som utgångspunkt inte heller kunna försättas i konkurs efter en ansökan av en borgenär (artikel 7.1 och 7.2). Om ett ”stay” löper ut utan att en rekonstruktionsplan har antagits ska detta inte

1 Se vidare om verkställighetsförbudet i avsnitt 7.5.2.

heller i sig föranleda att ett konkursförfarande inleds, om inte övriga villkor för ett sådant inledande enligt nationell rätt är uppfyllda (artikel 7.7).

Slutligen ska det gälla ett hävningsförbud under ett ”stay”. Borgenärer som omfattas av ett ”stay” ska vara förhindrade att hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra väsentliga kontrakt till nackdel för gäldenären enbart på den grunden att gäldenären inte betalat (artikel 7.4). Bestämmelsen gäller för skulder som uppstod före ett ”stay”. Medlemsstaterna får garantera borgenärer som omfattas av ett ”stay” ett lämpligt skydd för att undvika att de lider otillbörlig skada. Medlemsstaterna får också bestämma att även kontrakt som inte är väsentliga ska omfattas av regleringen.

Ipso facto-klausuler ska inte vara tillåtna

Direktivet förbjuder s.k. ipso facto-klausuler, dvs. klausuler som innebär att en avtalspart får rätt att säga upp ett avtal enbart på grund av att gäldenären ansöker om eller beviljas ett ”stay”, eller ansöker eller beviljas en rekonstruktion (artikel 7.5).

Gäldenären ska kunna omfattas av ett ”stay”

En gäldenär ska kunna omfattas av ett ”stay” för att stödja förhandlingarna om en rekonstruktionsplan. Ett ”stay” kan vara antingen generellt och omfatta samtliga borgenärer, eller begränsat och endast omfatta en eller flera borgenärer. Ett ”stay” får dock vägras om det inte är nödvändigt eller inte skulle stödja förhandlingarna om en rekonstruktionsplan (artikel 6.1).

Ett ”stay” får beviljas för en inledande tidsperiod om högst fyra månader, men denna tid får under vissa omständigheter förlängas. Den sammanlagda tiden för ett ”stay” får dock inte överstiga tolv månader (artikel 6.6–8).

Medlemsstaterna ska säkerställa att ett ”stay” kan hävas. Så ska t.ex. kunna ske om ett ”stay” inte längre är till stöd i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen eller om gäldenären eller rekonstruktören begär det (artikel 6.9 c).

7.3. Rätten ska utse en rekonstruktör när den beslutar om företagsrekonstruktion

Förslag: Det bör även i den nya lagen vara obligatoriskt att utse

en rekonstruktör när en företagsrekonstruktion inleds.

Skäl för förslaget

När får respektive ska en rekonstruktör förordnas enligt direktivet?

Direktivets utgångspunkt är att behovet av en rekonstruktör ska prövas i varje enskilt fall. Medlemsstaterna får dock enligt artikel 5.2 ”under vissa omständigheter” bestämma att en rekonstruktör alltid ska förordnas. I bestämmelsen anges inte några exempel på vilka omständigheter som avses. Viss ledning finns däremot i skälen till direktivet. Där anges att medlemsstaterna kan bestämma att det alltid är nödvändigt att utse en rekonstruktör t.ex. om gäldenären omfattas av ett generellt ”stay”, om rekonstruktionsplanen omfattar åtgärder som påverkar arbetstagarnas rättigheter eller om gäldenären eller dess ledning har agerat på ett kriminellt, bedrägligt eller skadligt sätt i affärsförbindelser (skäl 30).

I vissa fall är det obligatoriskt att utse en rekonstruktör. Enligt artikel 5.3 ska en rekonstruktör alltid förordnas när

a) rätten har beslutat om ett generellt ”stay” och rätten beslutar att

en rekonstruktör är nödvändig för att skydda parternas intresse,

b) rekonstruktionsplanen behöver fastställas av rätten genom en

gruppöverskridande ”cram-down”, eller

c) om det begärs av gäldenären eller en majoritet av borgenärerna

och, i det senare fallet, borgenärerna står för kostnaderna för rekonstruktören.

En rekonstruktör ska även fortsättningsvis alltid förordnas när en rekonstruktion inleds

I Sverige ska en rekonstruktör alltid utses om en ansökan om företagsrekonstruktion beviljas (se 2 kap. 10 § FRekL). Detta strider inte i sig mot bestämmelserna i direktivet. Som framgått medger direktivet att rätten i vissa fall alltid förordnar en rekonstruktör. Ett sådant fall är när rätten har beslutat om ett generellt ”stay”, dvs. ett ”stay” som inte är begränsat till endast en eller några borgenärer. Det följer av artikel 5.2 och skäl 30.

I Sverige är det inte möjligt att begränsa verkställighetsförbudet, konkurshindret eller hävningsförbudet, dvs. ett stay, till att endast avse vissa borgenärer. Den svenska regleringen är därför generell i direktivets mening. Det är visserligen så att vissa fordringar är undantagna från det svenska verkställighetsförbudet. Direktivet innehåller dock specifika regler i artikel 6.4 som reglerar medlemsstaternas rätt att utesluta vissa fordringar från ett ”stay”. Detta måste förstås på så sätt att frågan om ett ”stay” är generellt och frågan om en viss fordran får undantas från ett ”stay” inte är beroende av varandra. Med andra ord kan ett ”stay” vara generellt även om en medlemsstat har beslutat att undanta vissa fordringar från tillämpningsområdet.

Vi bedömer mot denna bakgrund att den nuvarande svenska regleringen att alltid utse rekonstruktör när en rekonstruktion inleds är tillåten. Vi anser inte heller att det finns skäl att införa en fristående prövning av nödvändigheten av en rekonstruktör (jfr artikel 5.3). I stället bör en rekonstruktör även framöver alltid förordnas när en företagsrekonstruktion inleds.

7.4. Gäldenärens rådighet över sina tillgångar (artikel 5)

7.4.1. Gäldenären ska behålla rådigheten över sina tillgångar

Förslag: Gäldenären ska behålla rådigheten över sina tillgångar

under företagsrekonstruktionen och kunna företa rättshandlingar inom ramen för verksamhetens dagliga drift utan rekonstruktörens samtycke.

För att gäldenären ska få fullgöra en förpliktelse som inte ingår i verksamhetens dagliga drift ska rekonstruktörens samtycke krävas.

Rekonstruktörens samtycke ska också krävas för att gäldenären ska få fullgöra en förpliktelse som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för en sådan förpliktelse. Rekonstruktören får lämna sådant samtycke endast om det finns synnerliga skäl.

Skäl för förslaget

Gäldenären får inte vidta vissa åtgärder utan rekonstruktörens samtycke

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet föreskriver att medlemsstaterna ska se till att gäldenärer som får tillgång till rekonstruktionsramverket helt eller delvis behåller kontrollen över sina tillgångar och den dagliga driften av verksamheten (artikel 5.1).

I svensk rätt är utgångspunkten att företagets tillgångar och skulder ska ”frysas” när ett beslut om företagsrekonstruktion meddelas. Skulder som uppkommit innan dess får alltså normalt inte betalas. Gäldenären får därför inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder (2 kap. 15 § första stycket 1 FRekL). Rekonstruktören får lämna samtycke endast om det finns synnerliga skäl (2 kap. 15 § tredje stycket FRekL). Synnerliga skäl kan föreligga t.ex. om en utebliven betalning hotar genomförandet av hela rekonstruktionen eller i vart fall märkbart försvårar arbetet med att få till en lyckad rekonstruktionen.2

2 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 15 §, under rubriken ”Samtycke till betalning (tredje stycket).

Gäldenären får inte heller utan rekonstruktörens samtycke åta sig nya förpliktelser (2 kap. 15 § första stycket 2 FRekL). I detta ingår t.ex. att anställa ny personal eller hyra nya lokaler.3 Utan samtycke från rekonstruktören får gäldenären inte heller överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet (2 kap. 15 § första stycket 3 FRekL). I dessa fall ställs dock inte något krav på att det ska finnas synnerliga skäl för att rekonstruktören ska få lämna samtycke. Det skiljer sig därmed från vad som gäller för samtycke till betalning av gamla skulder.

Närmare om gäldenärens rådighet under en rekonstruktion

Ett beslut om företagsrekonstruktion innebär inte någon formell inskränkning i gäldenärens rådighet över sin egendom. Gäldenären har visserligen en skyldighet att inhämta samtycke för att vidta vissa åtgärder, bl.a. för att betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller åta sig nya förpliktelser. Underlåter gäldenären att inhämta behövligt samtycke inverkar det emellertid inte på rättshandlingens giltighet (se 2 kap. 15 § andra stycket FRekL). Rättshandlingen kan då normalt endast angripas genom återvinning i en efterföljande konkurs. Om gäldenären har agerat illojalt skulle det däremot kunna utgöra ett särskilt skäl för att rekonstruktionen ska upphöra.4

I praktiken har dock rekonstruktören större påverkan över rekonstruktionen än vad lagstiftningen ger uttryck för, eftersom gäldenären är skyldig att följa de råd och anvisningar som rekonstruktören lämnar. Det kan t.ex. nämnas att tidigare utredningar har ansett att företagsrekonstruktion uppfyller kravet på rådighetsförlust i 2015 års insolvensförordnings mening även om förfarandet inte innebär någon formell inskränkning av gäldenärens rådighet, eftersom gäldenärens rådighet i praktiken är kraftigt beskuren under rekonstruktionen.5

Det finns ett visst utrymme att formellt inskränka gäldenärens rådighet under rekonstruktionen. På en borgenärs begäran kan rätten besluta att begränsa gäldenärens rådighet om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd

3 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 15 §. 4 Se NJA 2018 s. 1038 och 2 kap. 14 och 15 §§ samt 4 kap. 7 § första stycket 5 FRekL. 5 Se SOU 2016:17 s. 75. Se även Ds 2002:59 s. 42.

och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara (se 2 kap. 18 § FRekL). Rätten kan i dessa fall besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa borgenärens rätt. En sådan åtgärd kan enligt förarbetena vara att förordna rekonstruktören som ”god man” för att förvalta viss egendom. Rättens beslut kan ges innehållet att gäldenärsföretaget fråntas sin rådighet och rekonstruktören i motsvarande utsträckning ges en längre gående befogenhet än han eller hon annars har.6

I ett sådant fall skulle gäldenärens rådighet alltså formellt inskränkas. Det kan antas att ett sådant beslut normalt skulle avse en avgränsad del av gäldenärens tillgångar. En sådan inskränkning är tillåten eftersom direktivet medger att medlemsstaterna delvis inskränker gäldenärens kontroll över sina tillgångar (se artikel 5.1). I praktiken torde det knappast heller förekomma att rätten beslutar att rekonstruktören ska förvalta gäldenärens egendom. Skulle gäldenären förfara med egendomen på ett sådant sätt att ett beslut enligt 2 kap. 18 § FRekL bör meddelas torde det ligga närmare till hands för rekonstruktören att begära att rekonstruktionen ska upphöra.7

Gäldenären ska utan rekonstruktörens samtycke få företa rättshandlingar inom ramen för verksamhetens dagliga drift

Gäldenären ska alltså enligt direktivet i vart fall delvis få behålla kontrollen över sina tillgångar under rekonstruktionen och den dagliga driften av verksamheten. Det kan ifrågasättas om gäldenären i svensk rätt i tillräcklig utsträckning tillåts behålla kontrollen över den dagliga driften av verksamheten.

I formell mening behåller visserligen gäldenären rådigheten över sina tillgångar och kan företa rättshandlingar som faller inom ramen för den dagliga verksamheten. Även om det krävs samtycke från rekonstruktören torde det vara vanligt att gäldenären och rekonstruktören i förväg kommer överens om vilka åtgärder som gäldenären får vidta, så att inte varje åtgärd inom den normala affärsverksamhetens ram kräver rekonstruktörens uttryckliga samtycke. Rekonstruktören kan också godkänna transaktionerna i efterhand.8 I praktiken begränsas emellertid gäldenärens handlingsutrymme av kravet på samtycke

6Prop. 1995/96:5 s. 78. 7 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 18 § under rubriken Säkerställande av en borgenärs rätt (första meningen). 8 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 15 §.

från rekonstruktören eftersom gäldenären riskerar att företagsrekonstruktionen kan komma att upphöra på grund av illojalt beteende.

Vi anser att det förhållandet att rekonstruktörens samtycke krävs även för rättshandlingar som företas inom ramen för verksamhetens dagliga drift inte ligger i linje med direktivets krav. Vi föreslår därför att gäldenären ska få företa sådana rättshandlingar även utan rekonstruktörens samtycke. Med en sådan reglering kommer det inte råda någon tvekan om att gäldenären, i vart fall delvis, behåller rådigheten under förfarandet. Rekonstruktörens samtycke ska således krävas endast för rättshandlingar som ligger utanför ramen för verksamhetens dagliga drift.

Frågan är vad som avses med begreppet daglig drift. Av artikel 7.4 i direktivet följer att avtal om leveranser kan ligga inom ramen för den dagliga driften av verksamheten. I övrigt lämnar direktivet inte några närmare anvisningar. Såvitt vi känner till förekommer begreppet inte heller i annan relevant EU-rättslig lagstiftning och det saknas därför vägledande avgöranden från EU-domstolen i frågan.

Det ligger i sakens natur att vad som ligger inom ramen för verksamhetens dagliga drift varierar beroende på den rekonstruerande verksamhetens storlek och art. Det innebär att en åtgärd som faller inom ramen för den dagliga driften för ett bolag inte nödvändigtvis gör det för ett annat. En bedömning får därför göras i varje enskilt fall. Enligt vår uppfattning bör viss ledning kunna hämtas från reglerna om den verkställande direktörens rätt att vidta åtgärder inom ramen för den löpande förvaltningen av företaget (se 8 kap.29 och 36 §§aktiebolagslagen). Att märka är dock att den utvidgade behörigheten för en verkställande direktör att enligt aktiebolagslagen vidta vissa brådskande åtgärder saknar motsvarighet i vårt förslag. Rekonstruktörens samtycke ska alltså alltid krävas när rättshandlingen ligger utanför den löpande förvaltningen.

Enligt dagens regler får gäldenären inte utan rekonstruktörens samtycke överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet (se 2 kap. 15 § FRekL). Enligt vår uppfattning faller sådana åtgärder regelmässigt utanför den dagliga driften. För att gäldenären ska få vidta dylika åtgärder kommer han eller hon även framöver behöva inhämta samtycke från rekonstruktören. Det finns emellertid ingenting som hindrar att rekonstruktören ger gäldenären ett generellt samtycke.

Det kan förekomma att rekonstruktionsbolagets verksamhet består i att förvärva fastigheter. Enligt vår bedömning kommer en fastighetsöverlåtelse dock alltid att ligga utanför den dagliga driften. Rekonstruktörens samtycke ska därför alltid krävas vid denna typ av avtal.

Kravet på samtycke bör gälla även för fullgörande av naturaförpliktelser

Som framgått är gäldenären i dag förbjuden att utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder, liksom att åta sig nya förpliktelser (2 kap. 15 § FRekL).

En motsvarande regel bör gälla även framöver. Det finns emellertid skäl till ändringar av det nuvarande regelverket. Redan i början av 2000-talet konstaterade Förmånsrättskommittén (SOU 2001:80) att det är oklart om den nuvarande bestämmelsen omfattar förpliktelser att prestera in natura. Kommittén ansåg att en tolkning av bestämmelsens ordalydelse talar för att så inte är fallet men att en ändamålstolkning av bestämmelsen talar för att så borde vara fallet. Förmånsrättskommittén framhöll vidare att om det vore tillåtet att fullgöra oprioriterade förpliktelser in natura (t.ex. att leverera en förskottsbetalad vara), skulle oprioriterade naturaborgenärer gynnas och övriga borgenärer genast få grund för att sätta gäldenären i konkurs enligt 2 kap. 10 a § andra stycket konkurslagen, eftersom deras rätt kommit i fara. Förmånsrättskommittén föreslog därför att bestämmelsen skulle omfatta inte bara betalningar, utan även fullgörande av andra förpliktelser.

Därefter har såväl 2007 års insolvensutredning som Entreprenörskapsutredningen delat Förmånsrättskommittén bedömning och föreslagit att bestämmelsen i 2 kap. 15 § FRekL bör ändras för att uttryckligen omfatta naturaförpliktelser.9 Det nordisk-baltiska nätverket har lämnat en motsvarande rekommendation.10

Vi ansluter oss till vad tidigare utredningar har föreslagit i denna del. En sådan reglering strider inte mot direktivet. Vi föreslår därför att bestämmelsen utvidgas till att omfatta även naturaprestationer.

9 Se SOU 2010:2 Del 1 s. 180 f. och SOU 2016:72 Del 2 s. 175 f. 10 Nordisk-baltiska nätverket, Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency Law (2016), avsnitt III:2, s. 23.

7.4.2. Rekonstruktören ska kunna begära att en rättshandling går åter

Förslag: En rättshandling som gäldenären företagit utan behövligt

samtycke ska inte gälla, om rekonstruktören begär att den ska gå åter. En begäran om återgång ska göras inom skälig tid från det att rekonstruktören kände till eller borde ha känt till rättshandlingen.

Rekonstruktören ska inte kunna begära återgång av en rättshandling som företagits senast den dag rekonstruktionen registrerades i insolvensregistret, såvida inte motparten kände till eller hade skälig anledning att anta att gäldenären hade beviljats företagsrekonstruktion.

Skäl för förslaget

Ogiltighet vid uteblivet samtycke?

Det förhållandet att gäldenären åsidosätter kravet på samtycke i 2 kap. 15 § FRekL innebär inte att rättshandlingen i sig blir ogiltig. Lagstiftaren ansåg att behovet av en ogiltighetspåföljd inte torde vara stort och framhöll att gäldenären riskerar att rekonstruktionen avbryts om han eller hon bryter mot samtyckeskravet. Vidare anfördes att den starka förmånsrätt som är förenad med nytillkomna fordringar som gäldenären träffat med rekonstruktörens samtycke borde medföra att gäldenärens motpart har ett starkt intresse av att förvissa sig om att rekonstruktören verkligen har gett sitt samtycke.11

På senare tid har det emellertid ifrågasatts om det inte finns ett behov av en ogiltighetspåföljd vid uteblivet samtycke. Entreprenörskapsutredningen framhöll att dagens regler om rekonstruktörens samtycke i praktiken inte synes fungera lika bra som lagstiftaren förutspådde och att det inte är ovanligt att rekonstruktörens arbete försvåras av att gäldenären utför transaktioner som rekonstruktören inte kan ställa sig bakom. Den utredningen ansåg vidare att det inte är okomplicerat för en rekonstruktör att begära att rekonstruktionen ska upphöra, bl.a. eftersom det är gäldenären som betalar rekonstruktörens ersättning och ofta är den som har föreslagit vederbörande att agera som rekonstruktör för gäldenären.12

11 Se prop. 1995/96:5 s. 82 f. 12SOU 2016:72 Del 2 s. 177.

Entreprenörskapsutredningen föreslog därför, enligt förebild från konkurslagstiftningen, att det borde införas en ogiltighetspåföljd när gäldenären agerar utan rekonstruktörens samtycke. Följden av ett uteblivet samtycke skulle som utgångspunkt vara att rättshandlingen blev ogiltig. Ett visst skydd föreslogs för en motpart som inte kände till eller borde ha känt till att gäldenären var föremål för rekonstruktion. Även om motparten var i god tro skulle rekonstruktören dock kunna begära att en överlåtelse eller ett annat förfogande över egendom skulle gå åter mot att gäldenären ersatte borgenären vad han eller hon hade betalat samt nödvändig eller nyttig kostnad. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns intagen i det nordisk-baltiska nätverket rekommendationer.13

Som antytts finns en motsvarande bestämmelse i konkurslagen. Enligt 3 kap. 1 § konkurslagen får gäldenären som huvudregel inte råda över egendom som hör till konkursboet efter konkursbeslutet. Han eller hon får inte heller åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Men enligt 3 kap. 2 § konkurslagen ska en rättshandling som gäldenären företar senast dagen efter kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar ändå gälla, om det inte visas att motparten kände till beslutet eller att det fanns omständigheter som gav honom eller henne skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. Konkursboet kan dock begära att rättshandlingen ska gå åter mot att boet ersätter den andre vad han eller hon har betalat samt nödvändig eller nyttig kostnad. En sådan begäran ska göras utan oskäligt uppehåll.

Rekonstruktören ska kunna begära att en rättshandling ska gå åter, om behövligt samtycke saknades

Frågan är om det bör införas en motsvarande bestämmelse om återgång i företagsrekonstruktionslagen, som tar sikte på rättshandlingar där rekonstruktörens samtycke krävs. En rättshandling som gäldenären företar inom ramen för verksamhetens dagliga drift ska förstås inte kunna krävas tillbaka på den grunden att rekonstruktörens samtycke saknades, eftersom något samtycke inte ska behövas för den typen av rättshandlingar (se avsnitt 7.4.1).

13 Nordisk-baltiska nätverket, Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency Law (2016), avsnitt III:2, s. 23.

En väsentlig skillnad mellan en konkurs och en rekonstruktion är att gäldenären förlorar rådigheten över sina tillgångar vid en konkurs. Det är därför i konkursfallet både rimligt och motiverat att en rättshandling som utgångspunkt inte är giltig efter en viss given och kontrollerbar tidpunkt i nära anslutning till konkursbeslutet.

Vid en företagsrekonstruktion behåller emellertid gäldenären rådigheten över sina tillgångar. Det är därför inte givet att motpartens kännedom om att en rekonstruktion inletts ska påverka en rättshandlings giltighet. Gäldenären har ju faktiskt rätt att vidta rättshandlingar under rekonstruktionen och rättshandlingen är i dag giltig även om rekonstruktören inte har lämnat sitt samtycke till den. Rättshandlingen är giltig till och med om motparten kände till att rekonstruktören inte samtyckte till den. Detta ansågs vid lagens tillkomst vara en konsekvens av gäldenärens oinskränkta rådighet.14

Eftersom gäldenären även framöver ska behålla rådigheten över sina tillgångar när en företagsrekonstruktion inletts, bör utgångspunkten också fortsättningsvis vara att en rättshandling som gäldenären företagit under rekonstruktionen ska gälla, även om rekonstruktören inte lämnat sitt samtycke till den. Vi anser därför att det inte är lämpligt att införa en ovillkorlig ogiltighetsregel när rekonstruktören inte lämnat behövligt samtycke. En regel med sådant innehåll skulle innebära att även rättshandlingar som rekonstruktören bedömer vara till fördel för rekonstruktionen skulle vara ogiltiga om behövligt samtycke saknas.

Vad som däremot kan övervägas är en villkorad ogiltighetsregel som föreskriver ogiltighet endast om rekonstruktören begär att rättshandlingen ska gå åter.

En sådan reglering kan sägas flytta över risken för ett uteblivet samtycke från gäldenären (och rekonstruktören) till motparten. Det skulle då vara upp till motparten att försäkra sig om att behövligt samtycke finns eller ta risken att rättshandlingen kan komma att begäras åter. För den enskilda borgenären skulle detta innebära en betydligt större risk än i dag. Det framstår därför som väl ingripande att göra det möjligt för rekonstruktören att begära att en rättshandling ska gå åter om motparten inte kände eller ens borde ha känt till att motparten hade inlett en företagsrekonstruktion.

Om motparten däremot känt till rekonstruktionen eller i vart fall haft skälig anledning att anta att gäldenären inlett en företagsrekon-

14Prop. 1995/96:5 s. 81 f.

struktion finns det inte lika stora betänkligheter mot att göra det möjligt för rekonstruktören att begära återgång. I en sådan situation framstår det inte som särskilt betungande för motparten att försäkra sig om att rekonstruktören har samtyckt till gäldenärens rättshandling och annars stå risken för att rättshandlingen kan förklaras ogiltig.

Enligt vår uppfattning skulle en sådan reglering underlätta rekonstruktionsarbetet eftersom rekonstruktören då kan utgå från att gäldenären inte kan företa några viktigare rättshandlingar utan hans eller hennes vetskap.

Det förhållandet att en regel om återgång skulle kunna leda till gränsdragningsfrågor beträffande om en rättshandling faller inom verksamhetens dagliga drift eller inte, utgör enligt vår uppfattning inte skäl mot att införa en sådan reglering. Det finns inte heller något som hindrar att motparten, om han eller hon är osäker på om samtycke krävs, kontrollerar om rekonstruktören ställer sig bakom rättshandlingen.

Vi föreslår mot denna bakgrund att rekonstruktören ska kunna begära återgång av en rättshandling som gäldenären företagit utan behövligt samtycke, om motparten kände till eller haft skälig anledning att anta att gäldenären hade beviljats företagsrekonstruktion. Rättshandlingens giltighet är alltså villkorad av att rekonstruktören begär återgång. Om rekonstruktören begär att rättshandlingen ska gå åter torde gäldenären ha separationsrätt i motpartens konkurs.15 Detta torde dock förutsätta att den allmänna sakrättsliga specialitetsprincipen är uppfylld, dvs. att det är fråga om ett individuellt bestämt föremål och att detta kan identifieras hos gäldenären.16 Förslaget utesluter inte att även de vanliga reglerna om återvinning under rekonstruktionen kan bli tillämpliga (se 3 kap. 5–7 §§ FRekL).

Förslaget innebär att gäldenärens rådighet över sin egendom i viss utsträckning inskränks. Detta strider inte mot direktivet eftersom det är tillräckligt att gäldenären delvis behåller kontrollen över sina tillgångar (se artikel 5.1).

15 Se bl.a. rättsfallet NJA 1985 s. 178 och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom (sjätte upplagan, 2000), s. 204 f. 16 Se Möller, Insolvensrättsliga utlåtanden (2016, Version 1, JUNO), s. 336.

Återgång ska begäras inom skälig tid från det att rekonstruktören känt till eller borde ha känt till rättshandlingen

Möjligheten att begära återgång bör inte vara evig. En sådan begäran bör göras inom skälig tid från det att rekonstruktören kände till eller borde ha känt till rättshandlingen.

Här bör framhållas att gäldenären har en skyldighet att informera rekonstruktören om alla ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten och följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska drivas (se 2 kap. 14 § FRekL). Detta innefattar en skyldighet för gäldenären att samråda med rekonstruktören i väsentliga frågor. Upplysningsskyldigheten bör enligt vår uppfattning få betydelse vid bedömningen av om rekonstruktören borde ha känt till en företagen rättshandling.

Motparten ska inte kunna åberopa god tro från och med dagen efter registreringen i insolvensregistret

Enligt 3 kap. 2 § konkurslagen presumeras motparten inte känna till konkursbeslutet fram till och med dagen efter kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. En rättshandling som företagits mellan konkursbeslutet och denna dag ska därför gälla, om det inte visas att gäldenärens motpart kände till beslutet eller att det fanns omständigheter som gav honom eller henne skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. För tiden därefter kan motparten inte längre göra gällande god tro till stöd för att en rättshandling som konkursgäldenären företagit skulle vara giltig.

En motsvarande regel för när motparten kan göra gällande god tro bör övervägas för rekonstruktionsfallet. Fördelen med att ha en fast gräns för när motparten inte längre kan anses vara i god tro är att det kommer att underlätta rekonstruktionsarbetet. Rekonstruktören kan då utgå från att gäldenären efter en viss tidpunkt inte kan företa några större rättshandlingar som riskerar att försvåra rekonstruktionen. En sådan regel skulle alltså innebära att rekonstruktören kan få bättre kontroll över rekonstruktionens genomförande. Vi anser därför att det finns skäl att införa en sådan regel.

Nästa fråga är om det finns någon lämplig tidpunkt att knyta upp en sådan bestämmelse på. Till skillnad från vad som gäller vid beslut om konkurs har rätten inte någon skyldighet att kungöra ett beslut

om företagsrekonstruktion. En sådan skyldighet övervägdes när lagen infördes men ansågs inte behövlig eftersom rättsverkningarna av att företagsrekonstruktion beslutas inte ansågs vara sådana att beslutet behövde kungöras.17 Däremot ska ett eventuellt beslut om ackordsförhandling kungöras (3 kap. 13 § FRekL). Ett beslut om ackordsförhandling meddelas dock normalt först i ett senare skede än beslutet om företagsrekonstruktion.

När rätten beslutar om företagsrekonstruktion ska den skicka en underrättelse till Kronofogdemyndigheten, tillsynsmyndigheten i konkurs och i vissa fall Finansinspektionen (se 3 § förordningen [1996:783] om företagsrekonstruktion). Om beslutet om företagsrekonstruktion avser en stiftelse ska tingsrätten underrätta länsstyrelsen (10 kap.1 och 4 §§stiftelselagen [1994:1220]). Dessa underrättelser finns emellertid inte lätt åtkomliga för allmänheten och därmed gäldenärens borgenärer. Det är därför inte lämpligt att utgå från dessa underrättelser vid utformningen av en fast gräns för godtrosskyddets upphörande.

Under vissa förhållanden får rekonstruktören använda sig av kungörelse när han eller hon uppfyller sin skyldighet att underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet om företagsrekonstruktion. Det handlar dock inte om någon generell kungörelseskyldighet. Regeln ska endast tillämpas om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort (se 2 kap. 13 § FRekL).

Vi kan mot denna bakgrund konstatera att det för närvarande inte finns några direkt lämpliga alternativ att utgå från vid utformningen av en fast gräns för ett godtrosskydd. Ett sådant kan dock vara på väg, genom det s.k. insolvensregistret. Registret finns redan, men är för närvarande inte tillgängligt elektroniskt.

I insolvensregistret ska alla inledda konkurser, företagsrekonstruktioner, skuldsaneringar och F-skuldsaneringar registreras. Där ska också framgå om en företagsrekonstruktion upphört eller upphävts. Det nationella insolvensregistret var en av nyheterna i 2015 års insolvensförordning. Enligt den förordningen ska medlemsstaterna inom sitt territorium upprätta och upprätthålla ett eller flera register där uppgifter om insolvensförfaranden offentliggörs. Uppgifterna ska offentliggöras snarast möjligt efter att insolvensförfarandet har inletts. Registret ska bl.a. innehålla uppgifter om gäldenärens namn och verksamhetsform, samt dag för beslutet. Insolvensregistret ska vara sammankopplat och tillgängligt elektroniskt via den europeiska e-juridik-

17 Se prop. 1995/96:5 s. 109.

portalen. Sammankopplingen ska ske senast den 30 juni 2021.18 Avsikten med registret är att förbättra möjligheterna för berörda borgenärer och domstolar att få relevant information i rätt tid och förhindra att parallella insolvensförfaranden inleds.

En stor fördel med att knyta tidpunkten till registreringen i insolvensregistret är att domstolarna redan i dag är skyldiga att genast meddela Bolagsverket när de meddelar ett beslut om företagsrekonstruktion eller upphäver rekonstruktionen. Bolagsverket i sin tur ansvarar för att göra uppgifterna i insolvensregistret tillgängliga på den europeiska e-juridikportalen (se 13 och 14 §§ lagen [2017:485] med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning). En sådan reglering skulle därför inte innebära några nya arbetsuppgifter för vare sig domstolen eller Bolagsverket.

Ett problem är att insolvensregistret och dess sammankoppling till e-juridikportalen fortfarande är under uppbyggnad. Insolvensregistret är inte direkt sökbart hos Bolagsverket. Tanken är i stället att uppgifterna ska tillgängliggöras genom e-juridikportalen. För närvarande har endast ett fåtal medlemsstater kopplat sina insolvensregister till portalen och även om sammankopplingen ska vara klar senast den 30 juni 2021 är det inte säkert att denna tidsplan kan hållas. Vår förhoppning är dock att sammankopplingen är färdigställd när våra förslag ska träda i kraft och att en avtalspart genom en sökning i registret snabbt och enkelt kan ta reda på om motparten har inlett en företagsrekonstruktion.

Vi föreslår därför att en motpart ska kunna anses vara i god tro beträffande rekonstruktionens inledande till dess att beslutet har registrerats i insolvensregistret. För att säkerställa att beslutet faktiskt var registrerat vid tiden för rättshandlingen bör godtrosskyddet upphöra från och med dagen efter registreringen. En rättshandling som företas senare än dagen för registreringen i insolvensregistret ska alltså kunna begäras åter utan att någon prövning av om gäldenärens kände till rekonstruktionen behöver göras.

Den föreslagna fristdagen skiljer sig därigenom från vad som gäller vid konkurs, där även en rättshandling som företas dagen efter att kungörelsen om konkursen införts i Post- och Inrikes Tidningar ska gälla om det inte visas att motparten var i ond tro. Att lagstiftaren

18 Se Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/917 av den 4 juni 2019 om fastställande av tekniska specifikationer, åtgärder och övriga krav som krävs för systemet för sammankoppling av insolvensregister i enlighet med artikel 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848.

valde att inkludera även dagen efter kungörelsen som fristdag vid konkurs har att göra med att kungörelserna när bestämmelsen infördes endast publicerades i tryckt form. Motparten kunde då normalt få informationen först dagen efter utgivningsdagen när tidningen fanns tillgänglig att köpa.19 Eftersom kungörelserna i insolvensregistret registreras elektroniskt och registret ska vara sökbart och tillgängligt för allmänheten saknas det anledning att utsträcka fristen vid företagsrekonstruktion.

Det sagda innebär sammanfattningsvis att en rättshandling som vidtas utan behövligt samtycke senare än dagen för registrering i insolvensregistret alltid ska kunna begäras åter av rekonstruktören, med den begränsning som följer av att rekonstruktören måste framställa en sådan begäran inom skälig tid från det att rekonstruktören kände till eller borde ha känt till rättshandlingen.

En rättshandling som företagits mellan beslutet om företagsrekonstruktion och registreringen i insolvensregistret ska däremot endast kunna begäras tillbaka om det kan visas att motparten kände till eller hade skälig anledning att anta att gäldenären hade beviljats rekonstruktion.

Alternativ till registreringen i insolvensregistret

Om insolvensregistret inte skulle vara sammankopplat med e-juridikportalen när lagförslaget ska träda i kraft, eller om det visar sig att informationen inte är lätt åtkomlig för allmänheten, måste någon annan lösning väljas. Vårt förslag är att det i så fall under en övergångsperiod införs en skyldighet för domstolarna att kungöra beslutet om företagsrekonstruktion och att godtrosskyddet upphör dagen efter kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes tidningar. Med tanke på hur få sådana beslut som meddelas årligen bör det inte leda till något omfattande merarbete för domstolarna. Ett annat alternativ är att avvakta med våra förslag i denna del till dess att sammankopplingen till e-juridikportalen är på plats.

19 Se prop. 1975:6 s. 126.

7.4.3. Krav på skriftligt samtycke i vissa fall

Förslag: Rekonstruktörens skriftliga samtycke ska krävas för att

en ansökan om lagfart eller inteckning ska beviljas.

Reglerna i 18 kap.1 och 2 §§jordabalken om godtrosförvärv av äganderätt och panträtt ska inte tillämpas om överlåtarens eller upplåtarens lagfart beviljats utan erforderligt samtycke från rekonstruktören.

Inskrivningsmyndigheten ska informeras om beslutet om företagsrekonstruktion.

Inget generellt krav på skriftligt samtycke

Vi har övervägt att införa ett krav på skriftligt samtycke från rekonstruktören. Skriftlighetskravet skulle kunna gälla generellt för samtliga rättshandlingar som kräver samtycke, eller begränsas till rättshandlingar som t.ex. överstiger ett visst belopp.

Med ett krav på skriftlighet skulle motparten med högre grad av säkerhet kunna säkerställa att rekonstruktören har samtyckt till en viss rättshandling, något som i förlängningen skulle kunna leda till att antalet tvister om en rättshandlings giltighet begränsas.

Det skulle dock också leda till att rekonstruktionsförfarandet blir betydligt mindre flexibelt och mer tidskrävande för samtliga inblandade eftersom gäldenären då måste införskaffa skriftligt samtycke för varje rättshandling, även i de fall där det inte råder någon tvekan om att rekonstruktören har samtyckt till rättshandlingen.

Vi anser att det är lämpligare att behålla en viss flexibilitet i systemet och överlämna till gäldenären och rekonstruktören att komma överens om de närmare formerna för när och hur samtycket ska lämnas. Det finns förstås inget som hindrar att rekonstruktören ändå lämnar ett skriftligt samtycke om detta bedöms som lämpligt eller om motparten ställer detta som krav för att ingå ett avtal.

Skriftlighet vid lagfart och inteckningar

I ett avseende anser vi emellertid att det finns anledning att ställa krav på skriftlighet. Vårt förslag om att rekonstruktören ska kunna begära att en rättshandling ska gå åter kommer att gälla även avtal

om fast egendom och tomträtter. Sådana avtal innebär normalt betydande åtaganden för gäldenären och kan få stora konsekvenser för rekonstruktionens utfall. Det är därför väsentligt att en ansökan om lagfart eller inteckning inte beviljas innan rekonstruktören tagit ställning till om rättshandlingen är till fördel för rekonstruktionen.

Det är inskrivningsmyndigheten som beslutar om lagfart och inteckning. Regler om lagfart finns i 20 kap. jordabalken. Där framgår bl.a. att en lagfartsansökan ska avslås om överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans eller hennes rätt att förfoga över egendomen (20 kap. 6 § första stycket 5 jordabalken). En ansökan ska även avslås om det är uppenbart att förvärvet är ogiltigt eller inte kan göras gällande (20 kap. 6 § första stycket 9 jordabalken). Vi har tidigare föreslagit att en rättshandling ska kunna gå åter om den har företagits utan samtycke och rekonstruktören begär att den ska återgå. För att inte riskera en återgångstalan om en så betydelsefull rättshandling som ett fastighetsköp bör det uttryckligen framgå av lagen att en ansökan om lagfart inte ska beviljas om rekonstruktören inte har lämnat skriftligt samtycke till överlåtelsen.

Regler om inteckning finns i 22 kap. jordabalken. Där framgår bl.a. att en inteckning ska avslås om sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks och fastigheten tillhör konkursboet (se 22 kap. 3 § jordabalken). Regleringen gäller för både fast egendom och tomträtter (se 22 kap. 15 § jordabalken). Även i denna bestämmelse bör det införas ett krav på att rekonstruktören har lämnat sitt skriftliga samtycke för att ansökan ska beviljas.

Godtrosskyddet vid inskrivning

I 18 kap. jordabalken finns bestämmelser om godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelse av inskrivning i vissa andra fall. Syftet med bestämmelserna är att ge inskrivningar en trovärdighet genom att skydda rättshandlingar som i överensstämmelse med sådan inskrivning företas av en tredje man i god tro. En sådan rättshandling blir, med vissa undantag, giltig trots att det saknas materiell grund för inskrivningen.20

20 Beckman m.fl., Jordabalken. En kommentar till JB och anslutande författningar (2018-07-01, Version 2B, JUNO), kommentaren till 18 kap.

Av 18 kap. 1 § jordabalken följer att den som förvärvar en fastighet och i samband därmed, i god tro, förlitar sig på en inskrivning i fastighetsregistret, är skyddad mot att överlåtarens lagfarna förvärv visar sig vara behäftat med någon för honom eller henne okänd ogiltighetsanledning.21 Kort sagt innebär reglerna alltså att en överlåtelse av fast egendom kan bli giltig även om överlåtaren inte var rätt ägare till egendomen, om lagfart trots detta beviljats.

Bestämmelsen kan illustreras enligt följande.

Figur 7.1 Godtrosskyddet i 18 kap. 1 § jordabalken

Bestämmelsen i 18 kap. 1 § jordabalken innebär att ett förvärv av en fastighet från Överlåtare (2) kan vara giltig trots att överlåtelsen mellan Överlåtare (1) och (2) är ogiltig till följd av att Överlåtare (1) inte hade rätt att överlåta fastigheten. Det förutsätter dock att Överlåtare (2) hade fått lagfart och att förvärvaren varken kände till eller borde ha känt till att Överlåtare (2) inte var rätt ägare.

18 kap. 2 § jordabalken innehåller motsvarande bestämmelser för upplåtna panträtter. Enligt den bestämmelsen kan en upplåten panträtt i fast egendom vara giltig trots att upplåtaren inte var rätt ägare till egendomen på grund av att hans eller hennes förvärv av fastigheten var ogiltig eller av annan anledning inte gällde mot den rätte ägaren. Bestämmelsen innehåller alltså ett godtrosskydd för en borgenär som förlitat sig på att upplåtaren genom lagfarten var rätt ägare till fastigheten. Bestämmelsen får betydelse först om upplåtaren inte lyckas värja sitt förvärv mot den rätte ägarens anspråk genom bestämmelserna om godtrosförvärv i 1 §.22

Bestämmelsen kan illustreras enligt följande

21 Beckman m.fl., Jordabalken. En kommentar till JB och anslutande författningar (2018-07-01, Version 2B, JUNO), kommentaren till 18 kap 1 §. 22 Beckman m.fl., Jordabalken. En kommentar till JB och anslutande författningar (2018-07-01, Version 2B, JUNO), kommentaren till 18 kap 2 §.

Överlåtare

(1)

Överlåtare

(2)

Förvärvare

Figur 7.2 Godtrosskyddet i 18 kap. 2 § jordabalken

Bestämmelsen i 18 kap. 2 § jordabalken innebär att om Upplåtaren har fått lagfart på sitt förvärv, kan Panthavaren (borgenären) få behålla panträtten även om Överlåtaren inte hade rätt att överlåta fastigheten. Det förutsätter dock att Panthavaren var i god tro om giltigheten av upplåtarens förvärv. Konsekvensen av detta blir, om fastigheten går tillbaka till Överlåtaren, att den godtroende Panthavaren kan göra gällande sin panträtt mot Överlåtaren.23 Att Överlåtaren i en sådan situation kan ha rätt till ersättning från staten följer av 18 kap. 4 § första stycket jordabalken.

18 kap. 3 § jordabalken innehåller undantag från de regler vi nu redogjort för. Av denna bestämmelse följer att godtrosskyddet inte gäller i vissa fall. Ett sådant fall är om den handling på vilken äganderätten grundats var förfalskad. Andra fall är när den rätte ägaren var i konkurs eller om förvärvet enligt lag var ogiltigt.

Bestämmelsen i 18 kap. 3 § jordabalken innebär alltså att om Överlåtare 1 i vårt första exempel (figur 7.1) var i konkurs vid tiden för överlåtelsen till Överlåtare 2, kan Förvärvaren inte åberopa att han eller hon inte kände till detta till stöd för att förvärvet från Överlåtare 2 ska vara giltigt.

På motsvarande sätt innebär bestämmelsen att Panthavaren i exempel 2 (figur 7.2) inte kan göra gällande panträtten, om Upplåtarens förvärv av fastigheten var ogiltigt till följd av att Överlåtaren var i konkurs.

Bestämmelsen i 18 kap. 3 § jordabalken tar sikte på s.k. bestående ogiltighetsgrunder. En sådan grund är, som nämnts, när den ursprunglige överlåtaren var i konkurs vid överlåtelsen. Skälet till att konkurs togs med som en bestående ogiltighetsgrund motiverades av Lagberedningen med att sådana fall bör likställas med de fall där den som skrivit under överlåtelsehandlingen saknade behörighet till detta. Departementschefen delade denna bedömning.24

23 Se Jensen, Panträtt i Fast egendom (2016), s. 96. 24 Se prop. 1970:20 Del B 1 s. 468 f.

Överlåtare Upplåtare Panthavare

Konkursfallet skiljer sig visserligen från en företagsrekonstruktion eftersom gäldenären under en rekonstruktion som utgångspunkt behåller rådigheten över sina tillgångar. Enligt vårt förslag ska rekonstruktören emellertid kunna begära att en rättshandling som företagits utan hans eller hennes samtycke ska gå åter med den följden att rättshandlingen inte kommer att gälla. Enligt vår uppfattning bör en sådan återgång inte hindras av att förvärvaren respektive panthavaren var i god tro. Vi anser i stället att detta bör hanteras på motsvarande sätt som konkursfallet och betraktas som en bestående ogiltighetsgrund.

Mot denna bakgrund föreslår vi att godtrosreglerna i 18 kap.1 och 2 §§jordabalken inte ska tillämpas om erforderligt samtycke från en rekonstruktör saknas. En regel om detta bör föras in i 18 kap. 3 § jordabalken.

För att nu föreslagna regler ska kunna upprätthållas måste inskrivningsmyndigheten informeras av domstolarna när en gäldenär inleder en företagsrekonstruktion. En sådan informationsskyldighet bör föras in i förordningen om företagsrekonstruktion.

Inget skriftlighetskrav vid andra typer av överlåtelser

Det finns andra typer av överlåtelser där en registrering eller en anteckning om vem som är ägare kan få rättsliga konsekvenser. Så är t.ex. fallet vid förvärv av luftfartyg, där en registrering hos Transportstyrelsen ger sakrättsligt skydd. Regler om detta finns i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg och den tillhörande förordningen (2005:142) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Registreringen syftar till att förbättra enskildas skydd mot anspråk från tredje man. Liknande regler finns för t.ex. förvärv av skepp (se 2 kap. sjölagen [1994:1009]) och vid överlåtelser av finansiella instrument, där en anteckning på ett avstämningskonto om vem som är ägare kan leda till att en överlåtelse är giltig även om överlåtaren inte var rätt ägare (se 6 kap. 4 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument).

Vi har övervägt ett skriftlighetskrav även för andra typer av överlåtelser, men bedömer behovet av detta som litet. Att t.ex. ett luftfartyg eller ett skepp överlåts inom ramen för en företagsrekonstruktion är mycket sällsynt. Om det ändå skulle förekomma torde det normalt involvera professionella aktörer på båda sidor och handla om

så stora värden att det finns starka incitament för parterna att säkerställa att rekonstruktören har lämnat sitt samtycke till transaktionen. Vi gör därför bedömningen att det inte finns något behov av ett skriftlighetskrav utöver vad vi föreslagit ovan.

7.5. Omfattningen av ett ”stay”

7.5.1. Inledning

Som inledningsvis angetts ska gäldenären enligt artiklarna 6 och 7 kunna omfattas av ett s.k. ”stay”. Ett ”stay” innefattar tre delar: – Ett verkställighetsförbud, som hindrar att borgenären driver in

en fordran mot gäldenären (artikel 6.1 och 2.1.4). – Ett konkurshinder, som hindrar att gäldenären försätts i konkurs

(artikel 7.1). – Ett hävningsförbud, som hindrar att gäldenärens motparter häver

eller ändrar ett avtal eller håller inne en prestation på grund av dröjsmål med betalningen (artikel 7.4).

Den svenska motsvarigheten till ett ”stay” regleras i olika bestämmelser i företagsrekonstruktionslagen och i konkurslagen (se 2 kap. 17, 19 och 20 §§ FRekL samt 2 kap. 10 a § konkurslagen). I detta avsnitt tar vi ställning till om de svenska reglerna om ”stay”, dvs. verkställighetsförbudet, konkurshindret och hävningsförbudet, motsvarar de krav som direktivet ställer på omfattningen av ett ”stay”. I nästa avsnitt tar vi ställning till när ett ”stay” ska meddelas och under vilka omständigheter det ska kunna upphävas.

Innan vi går in på de svenska motsvarigheterna till ett ”stay” bör det nämnas att det under en svensk företagsrekonstruktion utöver direktivets ”stay” även gäller ett betalningsförbud och ett kvittningsförbud, som bl.a. avser att säkerställa att likabehandlingsprincipen mellan borgenärerna upprätthålls.25 Betalningsförbudet har vi berört i avsnitt 7.4.1. Vi återkommer till kvittningsförbudet i avsnitt 7.7.9.

25 Se prop. 1995/96:5 s. 83.

7.5.2. Omfattningen av verkställighetsförbudet

Bedömning: Det svenska verkställighetsförbudet motsvarar i

huvudsak de krav som direktivet ställer och bör föras över till den nya lagen med de tillägg som framgår av förslaget nedan.

Förslag: Verkställighetsförbudet ska inte bara utgöra hinder mot

verkställighet enligt utsökningsbalken, utan även hindra att en borgenär realiserar gäldenärens tillgångar på annat sätt, t.ex. genom att borgenären realiserar en handpant.

Verkställighet eller realisation av fordran för vilken borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt ska dock få ske, om det inte är sannolikt att det skulle äventyra rekonstruktionen av verksamheten eller om förbudet mot verkställighet eller realisation på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar.

Fordran på lön eller viss annan ersättning och på pension, samt fordran på uppsägningslön, ska undantas från verkställighetsförbudet till den del fordran inte ersätts genom lönegarantin.

Skäl för bedömningen och förslaget

Omfattningen av verkställighetsförbudet

En gäldenär ska kunna omfattas av ett ”stay” (se artikel 6.1). Med ett ”stay” avses enligt definitionen att borgenärerna ska vara tillfälligt förhindrade att få sina fordringar verkställda. Gäldenärens tillgångar eller verksamhet ska inte heller kunna beslagtas eller realiseras utom rätta (se artikel 2.1.4).

Direktivets definition av ett ”stay” tar således bara sikte på hindret mot att få en fordran verkställd. Konkurshindret och hävningsförbudet, som normalt brukar betraktas som delar av ett ”stay” återfinns inte i definitionen, utan i artikel 7 där verkningarna av ett ”stay” regleras. När vi använder begreppet ”stay” avser vi samtliga tre delar, dvs. verkställighetsförbudet, konkurshindret och hävningsförbudet. I detta avsnitt tar vi dock endast ställning till omfattningen av den första delen av ett ”stay”, dvs. verkställighetsförbudet.

I Sverige gäller ett verkställighetsförbud under tiden som en företagsrekonstruktion pågår (se 2 kap. 17 § FRekL). Det innebär att någon

utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken normalt inte får äga rum mot gäldenären. Beslut om kvarstad eller betalningssäkring får inte heller meddelas. Detta motsvarar i stora drag direktivets definition av ett ”stay”. Som framgår av det följande anser vi dock att vissa justeringar bör göras.

Undantag från verkställighetsförbudet

Från verkställighetsförbudet i 2 kap. 17 § FRekL görs två undantag, det ena för fordringar som är förenade med handpanträtt eller retentionsrätt och det andra för fordringar på underhållsbidrag.

Därutöver får rätten, om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa dennes rätt (se 2 kap. 18 § FRekL). Ett sådant beslut får verkställas utan hinder av 2 kap. 17 § FRekL.

Direktivet medger att medlemsstaterna under väldefinierade omständigheter undantar arbetstagarfordringar och andra fordringar från ett ”stay”, om ett sådant uteslutande är vederbörligen motiverat och det

a) inte är sannolikt att verkställigheten äventyrar rekonstruktionen

av verksamheten, eller

b) ett ”stay” på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de bor-

genärer som har dessa fordringar (artikel 6.4).

I skälen till direktiven anges exempel på omständigheter som skulle kunna medföra otillbörlig skada för en borgenär. Det skulle t.ex. kunna handla om att borgenären drabbas av en okompenserad förlust eller att en säkerhet minskar i värde (depreciation of collateral) till följd av ett verkställighetsförbud (se skäl 34).

Frågan är om de svenska undantagen uppfyller direktivets krav.

Undantaget för fordringar för vilka borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt bör ändras

Undantaget för fordringar där borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt är enligt vår uppfattning väldefinierat. Det motiveras i förarbetena med att pantsatt lös egendom som inte finns i gäldenärs-

företagets besittning knappast kan anses vara nödvändig för rörelsens bedrivande.26 Vi delar den uppfattningen. I allmänhet torde rekonstruktionen inte äventyras av att en handpanträtt tas i anspråk.

Ett undantagsfall som har lyfts fram som problematiskt är dock när en bank eller ett moderbolag, som har handpanträtt i ett koncernbolags aktier, realiserar panten under rekonstruktionen i enlighet med pantavtalet. Detta riskerar att inte bara försvåra utan till och med omöjliggöra en planerad omstrukturering av koncernen. För att undvika att rekonstruktionsarbetet försvåras av en realisation av handpanträtten bör det nuvarande undantaget begränsas och, i enlighet med vad som anges i direktivet, endast gälla om det inte är sannolikt att verkställigheten äventyrar rekonstruktionen eller om förbudet mot verkställighet på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar. Samma sak bör gälla för retentionsrätter.

Det nuvarande verkställighetsförbudet omfattar endast verkställighet enligt utsökningsbalken. En handpanträtt tas emellertid nästan alltid i anspråk genom en privat pantrealisation grundad på en klausul i pantavtalet och inte genom verkställighet via Kronofogdemyndigheten. Den situation vi precis redogjort för torde därför normalt falla utanför verkställighetsförbudet redan av denna anledning. Inte heller hävningsförbudet enligt 2 kap. 20 § FRekL torde utgöra hinder mot att motparten realiserar panten vid en utlösande händelse, t.ex. en betalningsförsummelse.27

Enligt direktivet ska ett ”stay” emellertid inte enbart utgöra hinder mot att borgenären verkställer en fordran mot gäldenären, utan även mot att borgenären utom rätta realiserar gäldenärens tillgångar eller verksamhet (se artikel 2.1.4). Vi föreslår därför att utgångspunkten ska vara att en borgenär inte heller får realisera gäldenärens tillgångar. I likhet med vad som föreslås gälla vid verkställighet bör även realisation vara tillåten om det inte är sannolikt att det skulle äventyra rekonstruktionen av verksamheten eller om förbudet mot realisation skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar. Ett sådant undantag ligger i linje med vad som är tillåtet enligt direktivet. Vårt förslag i denna del överensstämmer delvis med vad Stiftelsen Insolvensrättsligt Forum har föreslagit.

26Prop. 1995/96:5 s. 77. 27 Se prop. 2004/05:30 s. 70.

Fordringar som avser underhållsbidrag bör även framöver kunna verkställas

Att fordringar på underhållsbidrag är undantagna från verkställighetsförbudet motiveras av allmänna sociala skäl.28 Det aktualiseras dock sällan eftersom det endast blir tillämpligt när gäldenären är en fysisk person.

Underhållsbidrag kan utgå när barnet bor hos en av föräldrarna, men även vid växelvis boende om det är stora skillnader i inkomst mellan föräldrarna.29 Tanken är att underhållsbidraget i första hand ska säkerställa att barnet får sin grundförsörjning tillgodosedd, men barnet kan också ha anspråk på en högre standard om föräldrarnas ekonomiska ställning motiverar det.30

Även detta undantag är väldefinierat och de sociala skäl som ligger bakom att underhållsbidrag har undantagits från verkställighetsförbudet väger enligt vår uppfattning tungt. Det är väsentligt att säkerställa att barnet har rätt till nödvändigt underhåll även om en av föräldrarna skulle genomgå företagsrekonstruktion. Vi anser därför att det skulle medföra otillbörlig skada om det inte skulle vara möjligt att begära verkställighet av underhållsfordringar under en företagsrekonstruktion. En fordran på underhållsbidrag torde normalt inte heller uppgå till ett så stort belopp att en indrivning skulle riskera rekonstruktionen av verksamheten. Vi anser därför att det svenska undantaget är tillåtet och bör finnas kvar. Det kan här också finnas anledning att påminna om att direktivet tillåter att medlemsstaterna helt undantar familjerättsliga underhållskrav från förfarandet (se artikel 1.5 b), vilket talar för att sådana fordringar bör kunna ges en särställning under rekonstruktionen.

Även vissa arbetstagarfordringar ska undantas från verkställighetsförbudet

Utgångspunkten i direktivet är att ett ”stay” inte ska påverka arbetstagarens fordringar. Medlemsstaterna får dock låta ett ”stay” träffa även sådana fordringar om de säkerställer att betalningen av dessa garanteras på en liknande skyddsnivå (artikel 6.5).

28 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 17 § under rubriken Verkställighetsförbudet (första stycket). 29 Se 7 kap. 2 § föräldrabalken och rättsfallet NJA 2013 s. 955. 30 Walin m.fl., Föräldrabalken (1 januari 2020, Version Suppl 20, JUNO), kommentaren till 7 kap. 1 §.

Bestämmelsen utvecklas i skälen. Där anges att om det i nationell rätt föreskrivs begränsningar av garantiinstitutionernas ansvar, antingen vad avser garantins längd eller det belopp som betalas ut till arbetstagare, bör arbetstagare kunna få sina fordringar gentemot arbetsgivaren verkställda trots ett generellt ”stay”. Ett ”stay” för arbetstagarfordringar bör vara tillåtet endast för de belopp och den period avseende vilka betalningen av sådana fordringar effektivt garanteras på en liknande nivå på andra sätt enligt nationell rätt (skäl 61). Medlemsstaterna kan också välja att helt undanta arbetstagares fordringar från rekonstruktionsramverkets tillämpningsområde (se artikel 1.5 a).

Det svenska verkställighetsförbudet innehåller inte något undantag för lönefordringar. Under rekonstruktionen omfattas fordran på lön eller annan ersättning och på pension dock av den statliga lönegarantin. Staten tar då över arbetsgivarens betalningsansvar gentemot arbetstagaren. Lönegarantin är emellertid inte obegränsad. Betalning lämnas med ett belopp som motsvarar högst fyra gånger det prisbasbeloppet som gäller när beslutet om rekonstruktion fattas (189 200 kronor för år 2020). Takbeloppet avser bruttolönen utan sociala avgifter.31Tidigare gällde en beloppsgräns på 100 000. I samband med att gränsen ändrades till fyra prisbasbelopp år 2003 uttalade regeringen att lönegarantin skulle fylla sin funktion i det stora flertalet fall.32

Uttalandena i förarbetena stämmer såtillvida att arbetstagaren genom lönegarantisystemet i stor utsträckning garanteras sin lön, men bara upp till en viss nivå. Den nuvarande regleringen innebär t.ex. att en arbetstagare som har rätt till åtta månaders lönegaranti inte får ersättning för den del av lönen som överstiger 23 650 kronor/månad (år 2020: maxbeloppet 189 200 kronor/8 månader). I praktiken riskerar därför en del anställda att inte få full ersättning genom lönegarantilagen.

Detta innebär att det i och för sig finns ett skydd för arbetstagarnas fordringar för lön och annan intjänad ersättning. Eftersom skyddet är begränsat bör det för att uppfylla kraven i direktivet vara möjligt att begära verkställighet av den del som inte skyddas genom lönegarantilagen (se artikel 6.5 och skäl 61). Vi föreslår därför att fordran på lön eller viss annan ersättning och på pension, samt fordran på uppsägningslön, ska omfattas av verkställighetsförbudet till den del

31 Gustafsson, Företagsrekonstruktion och ackord (2014, Version 1, JUNO), s. 42. 32Prop. 2002/03:49 s. 87.

fordran ersätts genom lönegarantin, men att överskjutande del inte ska omfattas.

Rätten bör även framöver kunna besluta om lämpliga åtgärder för att skydda en borgenärs rätt

Enligt 2 kap. 18 § FRekL får rätten besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa en borgenärs rätt om det att det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och att detta sätter en borgenärs rätt i fara. Ett sådant beslut omfattas inte av verkställighetsförbudet. Kravet på särskilda skäl markerar en viss återhållsamhet vid tillämpningen.33

Enligt vår mening uppfyller detta undantag från verkställighetsförbudet kraven i artikel 6.4 b i direktivet, enligt vilken det är tillåtet att utesluta fordringar eller kategorier av fordringar från verkställighetsförbudet om det på ett otillbörligt sätt skulle medföra skada för de borgenärer som har dessa fordringar. Rätten bör därför även framöver ha en möjlighet att besluta om lämplig åtgärd för att skydda en borgenär från att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en åtgärd som sätter borgenärens rätt i fara.

7.5.3. Omfattningen av konkurshindret

Bedömning: Det svenska konkurshindret motsvarar de krav som

direktivet ställer.

Skäl för förslaget

Ett ”stay” ska som utgångspunkt utgöra hinder mot ett konkursförfarande

Den andra delen av ett ”stay” är konkurshindret. Om det under ett ”stay” uppstår en skyldighet för gäldenären att ansöka om konkurs, ska denna skyldighet inte gälla så länge ett ”stay” består (artikel 7.1). Har gäldenären beviljats ett ”stay” ska det också, som utgångspunkt,

33 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 18 § under rubriken Säkerställande av borgenärs rätt (första meningen).

utgöra hinder mot att ett konkursförfarande inleds på ansökan av en eller flera borgenärer (artikel 7.2).

Medlemsstaterna får avvika från vad som sägs i stycket ovan om gäldenären inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller. I en sådan situation ska medlemsstaterna säkerställa att en rättslig eller administrativ myndighet kan besluta att ett ”stay” ska fortsätta att gälla och därmed utgöra hinder mot konkurs, om det inte skulle ligga i borgenärernas allmänna intresse att inleda ett konkursförfarande (artikel 7.3).

Ett rekonstruktionsförfarande utgör normalt hinder mot konkurs

I svensk rätt finns ingen skyldighet för en gäldenär att ansöka om konkurs. Artikel 7.1 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet är därför inte aktuell för svenskt vidkommande.

Under en rekonstruktion är gäldenären i princip skyddad mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida, bl.a. genom ett temporärt konkurshinder. Konkurshindret innebär att en ansökan från en borgenär att gäldenären ska försättas i konkurs ska förklaras vilande om det pågår företagsrekonstruktion och gäldenären begär detta (2 kap. 10 a § konkurslagen). Den svenska regleringen hindrar alltså i allmänhet att gäldenären försätts i konkurs på ansökan av en eller flera borgenärer. Detta stämmer väl överens med de krav som ställs i artikel 7.2 i direktivet, enligt vilken det förhållandet att gäldenären omfattas av ett ”stay” ska utgöra hinder mot att konkurs beslutas på ansökan av en borgenär.

Det svenska konkurshindret är inte absolut. Om det finns särskilda skäl att anta att en borgenärs rätt allvarligt äventyras får rätten ändå besluta att försätta gäldenären i konkurs (2 kap. 10 a § andra stycket konkurslagen). Det har ansetts finnas ett behov av en säkerhetsventil som kan tvinga fram en konkurs när rekonstruktionsplanen är chansartad och företagsinteckningshavare som har täckning för sina fordringar riskerar att förlora sin säkerhet.34 Vi bedömer att detta inte strider mot direktivets bestämmelser. Av artikel 7.3 följer att det är tillåtet att besluta om konkurs under ett ”stay”, om detta skulle ligga i borgenärernas allmänna intresse.

34Prop. 2002/03:49 s. 105.

Sammanfattningsvis anser vi alltså att det svenska konkurshindret motsvarar de krav som direktivet ställer. Några ändringar i denna del är därför inte nödvändiga.

7.5.4. Omfattningen av hävningsförbudet

Bedömning: Det svenska hävningsförbudet motsvarar i huvud-

sak de krav som direktivet ställer.

Förslag: För att säkerställa att motparten inte ska kunna ändra ett

löpande avtal till följd av ett ”stay” ska gäldenären ha en tvingande rätt att begära att avtalet ska fullföljas. Det ska även införas ett uttryckligt förbud mot ipso facto-klausuler (se även avsnitt 7.7.16).

Skäl för bedömningen och förslaget

Den tredje delen av ett ”stay” är förbudet mot att hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra ett avtal på grund av dröjsmål med betalningen före ett ”stay” (artikel 7.4). Borgenären ska inte heller kunna säga upp ett avtal enbart på grund av en ansökan eller beslut om ett ”stay” eller företagsrekonstruktion (s.k. ipso facto-klausul).

Direktivets regler bör ses i ljuset av att om gäldenärens motparter skulle ha rätt att häva avtal under förfarandet på grund av dröjsmål med betalningen skulle det allvarligt äventyra möjligheterna att lyckas med rekonstruktionen. Det gäller särskilt för avtal som är nödvändiga för verksamhetens grundläggande behov, t.ex. leverans av el och vatten, men även hyresavtal.35

Den svenska motsvarigheten till direktivets bestämmelser finns i det hävningsförbud som inträder i samband med att det beslutas om företagsrekonstruktion (se 2 kap. 20 § FRekL). Genom hävningsförbudet är gäldenärens motpart förhindrad att häva ett avtal på grund av dröjsmål med betalningen eller annan prestation som inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion.

35 Se skäl 41. Se även INSOL Europe Guidance Note on the Implementation of Preventive Restructuring Frameworks under EU Directive 2019/1023 (May 2020) s. 15.

Vi analyserar det svenska hävningsförbudet ingående i avsnitt 7.7 i anslutning till att vi tar ett helhetsgrepp om regleringen för gäldenärens avtal under en rekonstruktion. Merparten av de förslag vi presenterar i det avsnittet är dock inte direkt föranledda av direktivets bestämmelser och inte heller nödvändiga för att uppfylla kraven i direktivet. Det är därför lämpligt att här sammanfatta de förslag till ändringar som är nödvändiga för att uppfylla kraven i direktivet.

Inledningsvis kan då konstateras att det svenska hävningsförbudet i stora drag motsvarar de krav som direktivet ställer. Vi bedömer dock att det är nödvändigt att göra vissa mindre justeringar för att fullt ut tillgodose direktivets krav.

Det svenska hävningsförbudet förbjuder endast motparten från att häva ett avtal på grund av dröjsmål. Enligt direktivet ska motparten dock även vara förbjuden att hålla inne en prestation, påskynda

eller på annat sätt ändra ett avtal. Det är dessutom oklart om en ipso facto-klausul får göras gällande under en rekonstruktion, något som

direktivet uttryckligen förbjuder. Vi föreslår därför att gäldenären ska ha en tvingande rätt att begära att ett avtal ska fullföljas när en rekonstruktion inleds (se avsnitt 7.7.5, 7.7.6 och 7.7.16). Motparten kommer därmed både att vara förhindrad att åberopa en sådan klausul och att hålla inne en prestation eller ändra parternas avtal till följd av ett ”stay”. För att det inte ska råda någon oklarhet angående ipso

facto-klausulers giltighet föreslår vi även att sådana villkor uttryck-

ligen ska vara ogiltiga.

7.6. Inledande och upphävande av ett ”stay”

7.6.1. Inledning

I föregående avsnitt har vi tagit ställning till hur de svenska reglerna om verkställighetsförbud, konkurshinder och hävningsförbud förhåller sig till direktivets bestämmelser om omfattningen av ett ”stay”. I detta avsnitt tar vi ställning till mer processuella frågor: när ska ett ”stay” ska inträda, hur länge ska det få pågå och under vilka omständigheter ska det ska upphöra.

7.6.2. När inträder ”stay”?

Förslag: Hävningsförbudet ska gälla redan från ansökan om före-

tagsrekonstruktion.

Verkställighetsförbudet och konkurshindret ska även framöver gälla från och med beslutet om företagsrekonstruktion.

Skäl för förslaget

”Stay” inträder i dag automatiskt genom beslutet om rekonstruktion

Enligt direktivet ska ett ”stay” antingen följa direkt av lag eller efter en prövning av en myndighet (artikel 2.1.4). I Sverige inträder ”stay” automatiskt i samband med att rätten fattar beslut att inleda företagsrekonstruktion. Detta är alltså tillåtet.36

När bör ett ”stay” inträda?

Såväl verkställighetsförbudet som konkurshindret och hävningsförbudet inträder i samband med beslutet om företagsrekonstruktion.

Redan år 2001 föreslog Förmånsrättskommittén (SOU 2001:80) att hävningsförbudet skulle gälla från ansökan om företagsrekonstruktion i stället för från beslutet. Motparten skulle då, enligt kommittén, inte frestas att häva ett avtal när en ansökan om företagsrekonstruktion kommer in för att därigenom få en bättre förhandlingsposition under rekonstruktionen. Någon motsvarande ändring föreslogs inte för verkställighetsförbudet eller konkurshindret. Även 2007 års insolvensutredning (SOU 2010:2) och Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72) har föreslagit att hävningsförbudet ska gälla redan från ansökan om företagsrekonstruktion. Inte heller dessa utredningar har föreslagit att tiden för verkställighetsförbudet eller konkurshindret ska ändras.

I direktivet ses hävningsförbudet och konkurshindret som en följd av verkställighetsförbudet eller, med direktivets ord, verkningar av ett ”stay”. Det innebär att om gäldenären omfattas av ett verkställighetsförbud (artikel 6.1) ska han eller hon också omfattas av övriga delar

36 Se även INSOL Europe Guidance Note on the Implementation of Preventive Restructuring Frameworks under EU Directive 2019/1023 (May 2020) s. 10 f.

av ett ”stay”. Något hinder mot att låta konkurshindret eller hävningsförbudet gälla redan innan gäldenären omfattas av ett verkställighetsförbud finns dock enligt vår mening inte.

När vi nu ska ta ställning till när ett ”stay” ska börja gälla är det enligt vår mening lämpligt att göra en självständig bedömning av varje del av ett ”stay”. Som framgår närmare i det följande finns det nämligen starka skäl för att låta hävningsförbudet inträda tidigare än verkställighetshindret och konkurshindret.

Hävningsförbudet bör gälla från och med ansökan om företagsrekonstruktion

En förutsättning för att en rekonstruktion ska kunna lyckas är i de flesta fall att gäldenärens avtal löper vidare. Det förhållandet att hävningsförbudet inte börjar gälla förrän domstolen fattat beslut om företagsrekonstruktion innebär dock att en uppmärksam motpart kan utnyttja tiden mellan ansökan om företagsrekonstruktion, som är offentlig, och beslutet för att säga upp pågående avtal på grund av dröjsmål med betalningen. Prövningen av en ansökan ska visserligen göras genast, vilket innebär att beslutet normalt kommer att meddelas i nära anslutning till att ansökan gjordes (se 2 kap. 7 § FRekL). Till skillnad från vad som är fallet vid konkurs, där gäldenärens uppgifter att han eller hon är insolvent ska godtas, måste rätten i rekonstruktionsfallet emellertid göra en prövning av om gäldenärens ekonomiska ställning. Denna prövning kan ta viss tid. Om ansökan görs i slutet på arbetsveckan och domstolen inte hinner pröva den innan helgen har gäldenärens motparter flera dagar på sig att häva avtalet. En annan situation där det kan gå viss tid mellan ansökan och prövningen är när rätten förelägger gäldenären att komplettera sin ansökan.

Vi anser att det finns ett behov av att skydda gäldenären mot att motparten häver ett avtal efter att gäldenären ansökt om företagsrekonstruktion. Vi föreslår därför att hävningsförbudet ska gälla redan från och med denna tidpunkt.

Verkställighetsförbudet och konkurshindret bör även framöver gälla från och med beslutet om företagsrekonstruktion

Skälen för att låta verkställighetsförbudet och konkurshindret gälla redan från och med ansökan om företagsrekonstruktion är enligt vår uppfattning inte lika starka som för hävningsförbudet. Tvärtom finns det en uppenbar risk för att en sådan reglering skulle kunna missbrukas av gäldenären. En gäldenär skulle t.ex. kunna förhala prövningen av en borgenärs konkursansökan eller hindra en exekutiv auktion genom att ansöka om företagsrekonstruktion samma dag som konkursförhandlingen eller auktionen ska äga rum, och därigenom tillfälligt hindra ett konkursbeslut respektive en försäljning.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att det finns en påtaglig risk för missbruk om tiden för konkurshindret och verkställighetsförbudet skulle inträda redan i samband med ansökan om företagsrekonstruktion. Någon ändring för skyddets inträde i dessa delar bör därför inte göras.

7.6.3. Hur länge ska en företagsrekonstruktion få pågå?

Förslag: En företagsrekonstruktion ska även framöver upphöra

tre månader efter beslutet om rekonstruktion.

Om det finns särskilda skäl ska rätten, på begäran av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär, kunna förlänga rekonstruktionstiden med högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, ska rätten därefter kunna förlänga tiden med högst tre månader i taget.

Vid bedömningen av om förlängning ska beviljas ska rätten särskilt beakta

1. att det har gjorts relevanta framsteg i förhandlingarna om re-

konstruktionsplanen,

2. att berörda parters rättigheter eller intressen inte otillbörligen

skadas av att företagsrekonstruktionen fortsätter, och

3. verksamhetens storlek och art.

En företagsrekonstruktion ska inte få pågå längre tid än under sammanlagt tolv månader, om inte rätten dessförinnan har beslutat om planförhandling. Ett ”stay” får dock aldrig pågå längre än tolv månader. Under alla förhållanden ska företagsrekonstruktionen upphöra senast femton månader efter beslutet.

Skäl för förslaget

Direktivets regler om upphävande av ett ”stay”

Ett ”stay” ska enligt direktivet inte få gälla under längre tid än fyra månader (artikel 6.6). På begäran av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär, får dock ett ”stay” förlängas om väldefinierade omständigheter visar att detta är vederbörligen motiverat (se artikel 6.7). Som exempel på sådana omständigheter anges att det har gjorts relevanta framsteg i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen, att ett fortsatt ”stay” inte otillbörligt skadar någon parts rättighet, och att det inte inletts något konkursförfarande mot gäldenären.

Som längst ska ett ”stay” få pågå i sammanlagt tolv månader (artikel 6.8).

Företagsrekonstruktionen ska normalt upphöra om det inte finns förutsättningar för ett ”stay”

Det svenska verkställighetsförbudet, liksom konkurshindret och hävningsförbudet, är knutet till det förhållandet att det pågår ett rekonstruktionsförfarande. Med andra ord kan ett ”stay” normalt inte upphävas utan att domstolen samtidigt upphäver företagsrekonstruktionen. En viss möjlighet att häva delar av ett ”stay” under pågående företagsrekonstruktion finns dock. Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får rätten besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa dennes rätt. En sådan åtgärd omfattas inte av verkställighetsförbudet (se 2 kap. 18 § FRekL). Det är dessutom möjligt att göra avsteg från konkurshindret, om det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras. Gäldenären får då försättas i konkurs trots en pågående företagsrekonstruktion. I hävningshindret ligger också en viss flexibilitet på så sätt

att gäldenären med rekonstruktörens samtycke kan välja vilka avtal som ska fullföljas under rekonstruktionen och vilka avtal som ska lämnas till motparten att häva enligt tillämpliga kontraktsrättsliga regler.

Det finns enligt vår uppfattning inte något hinder mot att prövningen av hävandet av ett ”stay” även framöver görs inom ramen för prövningen av om rekonstruktionsförfarandet ska fortsätta eller inte. Direktivet reglerar inte under vilka förutsättningar en företagsrekonstruktion ska upphöra. Detta lämnas i stället till medlemsstaterna att avgöra. Medlemsstaterna bör därför vara fria att låta förfarandet upphöra om det inte längre finns förutsättningar för ett ”stay”.

Det förhållandet att ett ”stay” normalt inte kan upphävas utan att rekonstruktionen samtidigt upphör torde inte heller vara problematiskt. Att gäldenären omfattas av ett ”stay” är nästan alltid en förutsättning för att en företagsrekonstruktion ska lyckas. Undantagsvis kan visserligen tänkas en situation där ett fortsatt ”stay” skulle otillbörligt skada någon borgenärs rättighet, något som enligt direktivet ska utgöra skäl för att upphäva ett ”stay”, men där gäldenären eller rekonstruktören anser att det finns förutsättningar att få en rekonstruktionsplan antagen även utan ett ”stay”. I en sådan situation kan rätten emellertid under vissa förutsättningar besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa borgenärens rätt, utan att företagsrekonstruktionen upphör (se 2 kap. 18 § FRekL).

Mot denna bakgrund gör vi bedömningen att frågan om ett ”stay” ska förlängas eller hävas bör göras inom ramen för prövningen av om rekonstruktionen ska fortsätta. Vi anser alltså att företagsrekonstruktionen normalt ska upphöra om det inte längre finns förutsättningar för ett ”stay”. Med andra ord bör det som utgångspunkt inte vara möjligt att generellt häva ett ”stay” och samtidigt låta rekonstruktionen fortsätta. Vi måste därför pröva om de svenska grunderna för att förlänga eller avsluta rekonstruktionen stämmer överens med direktivets krav på förlängning och hävning av ett ”stay”.

En företagsrekonstruktion ska normalt upphöra tre månader efter beslutet

Enligt nuvarande regler ska en företagsrekonstruktion upphöra när tre månader förflutit från beslutet om företagsrekonstruktion, om inte rätten beviljar förlängning (4 kap 8 § första stycket FRekL). Vi

anser att denna tid är väl avvägd och balanserar intresset av att faktiskt kunna genomföra en rekonstruktion mot borgenärernas intresse av att inskränkningarna i deras rätt upphör. Enligt direktivet ska ett ”stay” som utgångspunkt inte få gälla längre än fyra månader. Den nuvarande tidsperioden om tre månader ryms inom denna tid. Vi gör därför bedömningen att de svenska reglerna i denna del uppfyller kravet i direktivet och att det saknas skäl att göra några ändringar.

Företagsrekonstruktionen ska kunna förlängas med tre månader i taget

Direktivet tillåter att ett ”stay” förlängs (se artikel 6.7). En motsvarande möjlighet finns i svensk rätt genom bestämmelsen om att en företagsrekonstruktion får förlängas i tre månader om det finns sär-

skilda skäl. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten därefter förlänga

tiden med högst tre månader i taget (4 kap. 8 § andra stycket FRekL). Vi anser att det även framöver bör vara möjligt att förlänga en företagsrekonstruktion. Direktivets option i denna del bör därför utnyttjas.

Frågan är under vilka förutsättningar en företagsrekonstruktion ska kunna förlängas. Enligt direktivet får ett ”stay” förlängas endast om väldefinierade omständigheter talar för att detta är motiverat. Det går att ifrågasätta om de nuvarande skälen för att bevilja förlängning av en företagsrekonstruktion – särskilda och synnerliga skäl – uppfyller detta. Att använda sig av begreppen särskilda och synnerliga skäl som bedömningsgrunder är visserligen en flitigt använd lagstiftningsteknik i svensk rätt. Den lämnar ett stort utrymme åt domstolarna att anpassa sin bedömning till varje enskilt fall och ta hänsyn till tekniska och andra framsteg som inte kunde förutses när en regel trädde i kraft. Begreppen ger dock inte i sig någon närmare ledning för hur bedömningen ska göras. En närmare precisering av begreppen brukar i stället finnas i förarbetena.

Så är fallet även här. I förarbetena till företagsrekonstruktionslagen framhålls att det är befogat med en restriktiv hållning när det handlar om att förlänga den ursprungliga tremånadersfristen, och än mer när det är fråga om ytterligare förlängningar. Vidare anförs att för att en förlängning av de inledande tre månaderna ska medges bör det kunna visas att en plan för företagets rekonstruktion finns men att vissa närmare angivna ytterligare åtgärder krävs för att den ska kunna genomföras. Hänsyn kan då t.ex. tas till att det pågår förhand-

lingar med leverantörer eller anställda, eller att en underhandsuppgörelse är nära. Allmänt hållna påståenden om ytterligare åtgärder bör inte vara tillräckliga för att en förlängning ska beviljas, utan det bör krävas att det preciseras vilka åtgärder som återstår liksom att det redovisas om och när dessa åtgärder beräknas kunna genomföras.37

Sett i ljuset av uttalandena i förarbetena framstår begreppen särskilda och synnerliga skäl som väldefinierade. Det framgår där klart att en förlängning av företagsrekonstruktionen inte ska beviljas slentrianmässigt, utan att gäldenären måste visa på konkreta omständigheter som talar för att det finns faktiska möjligheter att genomföra rekonstruktionen. Dessutom ska både rekonstruktören och de borgenärer som var med på borgenärssammanträdet ges tillfälle att yttra sig innan rätten fattar beslut om förlängning (se 4 kap. 9 § FRekL). Därigenom kan även berörda parters rättigheter beaktas vid bedömningen av om en förlängning ska beviljas.

Vi anser därför att de svenska grunderna för förlängning kan behållas. För att säkerställa att svensk lag uppfyller direktivets krav på att förlängning enbart beviljas under väldefinierade omständigheter bör de nuvarande grunderna dock kompletteras med exempel på omständigheter som särskilt bör beaktas. Det är då lämpligt att utgå från de exempel som lämnas i direktivstexten. Vid bedömningen av om en företagsrekonstruktion ska förlängas bör rätten därför särskilt beakta

a) att det har gjorts relevanta framsteg i förhandlingarna om rekon-

struktionsplanen, och

b) att berörda parters rättigheter eller intressen inte otillbörligen

skadas av att företagsrekonstruktionen fortsätter.

Därutöver anser vi att verksamhetens storlek och art särskilt bör kunna beaktas. Det motsvarar vad Stiftelsen Insolvensrättsligt Forum föreslagit och vad det nordisk-baltiska nätverket rekommenderar. Det förhållandet att ett konkursförfarande ännu inte inletts bör inte nämnas särskilt som skäl för att bevilja förlängning (jfr artikel 6.7 c). Detta bör i stället kunna beaktas vid bedömningen av om ett fortsatt rekonstruktionsförfarande otillbörligen skadar någon berörd parts rättighet eller intresse.

Enligt företagsrekonstruktionslagen får en förlängning inte meddelas för längre tid än tre månader. Vi anser att denna tid är väl av-

37Prop. 1995/96:5 s. 120.

vägd. En förlängning ska således även framöver endast beviljas för tre månader i taget. Om någon begäran om förlängning inte görs ska företagsrekonstruktionen upphöra. Det motsvarar de krav som ställs i direktivet (se skäl 35).

En begäran om förlängning ska kunna framställas av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär

I svensk rätt är det endast gäldenären som kan begära förlängning. Direktivet föreskriver dock att en begäran om förlängning av ett ”stay” ska kunna framställas av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär. Den nuvarande svenska bestämmelsen ska därför ändras för att tillgodose direktivets krav.

Företagsrekonstruktionen ska normalt upphöra efter tolv månader

Den sammanlagda tiden för ett ”stay” får enligt direktivet inte överstiga tolv månader (artikel 6.8). En viss öppning för att överskrida tolvmånadersgränsen lämnas visserligen i skälen. Där anges det att medlemsstaterna får föreskriva att ett ”stay” ska gälla på obegränsad tid om gäldenären blir insolvent (se skäl 35). Detta ger dock inte medlemsstaterna någon generell rätt att överskrida tolvmånadersgränsen. Möjligheten till ett obegränsat ”stay” torde i stället ta sikte på fall där ett insolvensförfarande som kan leda till likvidation av gäldenären inleds.38

I Sverige får en företagsrekonstruktion och därmed följande ”stay” normalt inte får pågå under längre tid än sammanlagt ett år (4 kap. 8 § FRekL). Ettårsfristen gäller emellertid inte om rätten har beslutat om ackordsförhandling, vilket kan leda till att ettårsgränsen kan överskridas med en inte obetydlig tid.

De svenska reglerna i denna del ligger inte i linje med kraven i direktivet. Det kan visserligen invändas att det vore olyckligt om gäldenären inte fick tillfälle att lägga fram rekonstruktionsplanen om förhandlingarna har gått så långt att det har beslutats om ackordsförhandling eller, med vårt förslag, planförhandling och ett antagande av planen kan antas vara nära förestående. Det kan också ge mindre

38 Se INSOL Europe Guidance Note on the Implementation of Preventive Restructuring Frameworks under EU Directive 2019/1023 (May 2020) s. 12.

välvilliga borgenärer incitament att försöka förhala förfarandet när tolvmånadersgränsen närmar sig och därigenom hindra att planen fastställs innan företagsrekonstruktionen måste avslutas.

Någon öppning att överskrida tolvmånadersgränsen lämnas dock inte i artikel 6.8 och förhållandena är enligt vår bedömning inte sådana att det med stöd av uttalandena i skälen går att föreskriva ett ”stay” på obegränsad tid. Vi föreslår därför att en företagsrekonstruktion som utgångspunkt ska avslutas när den har pågått under sammanlagt tolv månader. Det får i stället ankomma på gäldenären och rekonstruktören att planera rekonstruktionen på ett sådant sätt att planen kan läggas fram för fastställelse i så god tid att gränsen inte riskerar att överskridas.

Vi anser dock att en viss öppning för att fastställa planen även efter tolvmånadersperioden bör lämnas. Enligt direktivets får gäldenären inte omfattas av ett ”stay” under längre tid än tolv månader. Något hinder mot att låta förfarandet fortsätta utan ett ”stay” efter denna tid finns inte. Mot den bakgrunden föreslår vi att förfarandet inte ska upphöra efter tolv månader om rätten har beslutat om planförhandling dessförinnan. Efter tolv månader ska det emellertid inte längre gälla något verkställighetsförbud, konkurshinder eller hävningsförbud. Under alla förhållanden ska företagsrekonstruktionen upphöra senast femton månader efter beslutet.

Tolvmånaders- respektive femtonmånadersfristen inkluderar en eventuell överrättsprövning. Ett beslut att avsluta en företagsrekonstruktion ska visserligen som utgångspunkt gälla omedelbart. Rätten får dock bestämma att beslutet ska gälla först vid en senare tidpunkt, normalt när beslutet vinner laga kraft. Skulle fristen infalla innan ett överklagande har prövats är överrätten förhindrad att besluta att företagsrekonstruktionen ska fortsätta.

7.6.4. När ska en företagsrekonstruktion annars upphöra?

Förslag: En företagsrekonstruktion ska upphöra om

1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruk-

tionen kan anses uppnått,

2. gäldenären begär det och beslut om planförhandling inte med-

delats,

3. rekonstruktören begär det,

4. syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli upp-

nått,

5. det finns sådana brister eller fel i gäldenärens bokföring att

rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte går att bedöma, eller

6. en eller flera borgenärer eller grupper av borgenärer lider eller

skulle lida otillbörlig skada om företagsrekonstruktionen fortsätter.

7. Rekonstruktören entledigas och någon ny rekonstruktör inte utses.

Bedömning: Det bör inte införas någon minimiperiod under vil-

ken ett ”stay” inte får hävas.

Skäl för förslaget och bedömningen

Direktivets kräver att ett ”stay” ska kunna upphävas i vissa fall

Enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivets artikel 6.9 ska rätten kunna upphäva ett ”stay” om

a) det inte längre uppfyller målet att vara till stöd i förhandlingarna

om rekonstruktionsplanen,

b) gäldenären eller rekonstruktören begär det,

c) en eller flera borgenärer eller en eller flera klasser av borgenärer

lider eller skulle lida otillbörlig skada av ett ”stay”, om detta föreskrivs i nationell rätt, eller

d) ett ”stay” ger upphov till en borgenärs insolvens, om detta före-

skrivs i nationell rätt.

Medlemsstaterna får begränsa möjligheten att upphäva ett ”stay” enligt ovan till situationer där borgenärer inte har haft möjlighet att yttra sig innan förbudet trädde i kraft eller innan en förlängning av perioden beviljades av en rättslig eller administrativ myndighet (artikel 6.9 andra stycket).

Medlemsstaterna får också föreskriva en minimiperiod under vilken verkställighetsförbudet inte får upphävas, dock inte överstigande fyra månader (artikel 6.9 tredje stycket).

När upphör ett ”stay” i svensk rätt?

Ett ”stay” upphör i normalfallet i samband med att rekonstruktionen upphör. Enligt 4 kap. 7 § FRekL ska en rekonstruktion, och därmed ett ”stay”, upphöra om

1. syftet med företagsrekonstruktionen kan anses uppnått,

2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har

meddelats,

3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssamman-

träde som normalt ska hållas tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion,

4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med re-

konstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller

5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekonstruktio-

nen ska upphöra.

Företagsrekonstruktionen upphör också om gäldenären försätts i konkurs (4 kap. 7 § andra stycket FRekL).

Därutöver kan rätten under vissa förutsättningar häva delar ett ”stay”. Från verkställighetsförbudet kan undantag göras om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara (se 2 kap. 18 § FRekL). Rätten kan då besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa borgenärens rätt. Ett sådant beslut kan verkställas utan hinder

av verkställighetsbeslutet. Det är alltså fråga om ett partiellt undantag från verkställighetsförbudet, som inte påverkar konkurshindret eller hävningsförbudet.

Konkurshindret är inte heller absolut. Om det finns särskilda skäl att anta att en borgenärs rätt allvarligt äventyras kan rätten besluta om konkurs trots att det pågår en företagsrekonstruktion (se 2 kap. 19 § FRekL och 2 kap. 10 a § andra stycket konkurslagen). Som nämnts tidigare är även hävningshindret flexibelt på så sätt att gäldenären kan välja vilka avtal som han eller hon vill fortsätta att betala eller leverera och därigenom ge motparterna i gäldenärens övriga avtal rätt att häva det avtal som gäldenären inte längre vill fullfölja.

Som framgått i tidigare avsnitt anser vi att frågan om ett ”stay” ska hävas i första hand ska göras inom ramen för prövningen om rekonstruktionen ska upphöra. Frågan är då om de svenska upphörandegrunderna är förenliga med direktivets grunder för att häva ett ”stay”.

Rekonstruktionen ska upphöra om syftet med rekonstruktionen har uppnåtts eller inte kan antas bli uppnått

Enligt företagsrekonstruktionslagen ska en företagsrekonstruktion upphöra både om syftet med rekonstruktionen har uppnåtts och om syftet inte kan antas bli uppnått (4 kap. 7 § första stycket 1 och 4 FRekL).

Båda dessa grunder för upphörande ryms enligt vår mening i direktivets krav på att ett ”stay” ska kunna upphävas om det inte längre uppfyller målet att vara till stöd i förhandlingarna om rekonstruktionsplanen (artikel 6.9 a). Normalt kommer syftet med rekonstruktionen nås genom att parterna har kommit överens om en rekonstruktionsplan som har antagits och fastställts. I ett sådant fall kan ett ”stay” knappast längre vara till stöd för förhandlingarna om rekonstruktionsplanen.

Om det i stället framkommer att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, t.ex. på grund av att det visar sig att verksamheten inte går att rekonstruera, att parterna inte kan komma överens om en rekonstruktionsplan eller på grund av att gäldenären vägrar följa rekonstruktörens anvisningar, kan ett ”stay” inte heller anses vara till stöd för förhandlingarna. De nuvarande undantagen för att låta rekonstruktionen upphöra kan, och bör, därför behållas.

Rätten ska självmant få ta upp frågan om upphörande på den grunden att syftet inte kan antas bli uppnått

Det nuvarande kravet på att rekonstruktionen ska upphöra om syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått är således tillåtet.

På en punkt skiljer sig den svenska regleringen från direktivet. För att rätten ska kunna besluta att företagsrekonstruktionen ska upphöra på grund av att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått krävs det att rekonstruktören eller en borgenär begär det. Något sådant villkor finns inte i direktivet. Direktivstexten talar snarare för att domstolen under sådana förhållanden självmant ska kunna väcka frågan om att upphäva ett ”stay”.

Att rätten på eget initiativ väcker frågan om en rekonstruktion ska upphöra är inte främmande för svensk rätt. Domstolen har redan i dag en sådan rätt, om det finns särskilda skäl för att rekonstruktionen bör upphöra (se 4 kap. 7 § första stycket 5 FRekL). Det kan t.ex. handla om att rätten får kännedom om att det väckts åtal om brott mot borgenärer mot någon som företräder gäldenärsföretaget.39

Med tanke på domstolens begränsade insyn i företagsrekonstruktionen har den visserligen små möjligheter att bedöma om syftet med rekonstruktionen kan antas bli uppnått. Undantagsvis kan dock tänkas att rätten på ett tidigare stadium än rekonstruktören eller borgenärerna får kännedom om någon omständighet som gör att företagsrekonstruktionen inte bör fortsätta. Rätten bör då kunna ta initiativ till rekonstruktionens upphörande. Vi föreslår därför att domstolen på eget initiativ ska kunna ta upp frågan om rekonstruktionens upphörande på grund av att syftet inte kan antas bli uppnått.

När rätten ges rätt att självmant ta upp frågan om rekonstruktionens upphörande på grund av att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått saknas det enligt vår uppfattning anledning att behålla möjligheten för rätten att besluta att en rekonstruktion ska upphöra på den grunden att det finns särskilda skäl. Denna upphörandegrund motiveras i förarbetena med att det ibland kan vara enklare att rätten själv tar initiativ till förfarandets upphörande. Som exempel anges fall då rätten får in ett åtal för brott mot borgenärer med en begäran om att gäldenären omedelbart ska häktas.40 Frågan

39 Se 4 kap. 7 § första stycket 5 FRekL och Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 4 kap. 7 § under rubriken Särskilda skäl för företagsrekonstruktionens upphörande (första stycket femte punkten). 40 Se prop. 1995/96:5 s. 219.

om det är lämpligt att rekonstruktionen i ett sådant fall ska fortsätta bör dock enligt vår mening kunna prövas inom ramen för om rekonstruktionens syfte kan antas bli uppnått. Vi föreslår därför att det inte längre ska vara möjligt att besluta att en rekonstruktion ska upphöra på grund av särskilda skäl. Någon sådan motsvarande möjlighet finns inte heller i direktivet.

Rekonstruktionens upphörande på begäran av gäldenären, rekonstruktören eller en borgenär

Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att domstolen kan häva ett ”stay” om gäldenären eller rekonstruktören begär det.

Liknande regler finns i företagsrekonstruktionslagen, enligt vilka såväl gäldenären som rekonstruktören och en borgenär kan begära att en rekonstruktion ska upphöra (se 4 kap. 7 § första stycket 2 och 4 lagen om företagsrekonstruktion). Någon ovillkorlig rätt att få rekonstruktionen avslutad är det inte fråga om. En begäran från gäldenären ska endast beviljas om rätten inte har beslutat om ackordsförhandling. Det hänger samman med reglerna om att ett ackordsförslag inte kan ändras eller återtas av gäldenären utan medgivande av rätten (se 3 kap. 21 § lagen om företagsrekonstruktion). Om gäldenären skulle ha en ovillkorlig rätt att avsluta ett förfarande trots att rätten beslutat om ackordsförhandling skulle det i praktiken innebära att reglerna om återtagande av ackordsförslag med enkelhet kan kringgås.

Inte heller rekonstruktören eller en borgenär har någon ovillkorlig rätt att få rekonstruktionen avslutad. En begäran från rekonstruktören eller en borgenär ska endast bifallas om det kan antas att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått.

En första fråga att ta ställning till är om direktivet kräver att gäldenären och rekonstruktören ska ha en ovillkorlig rätt att kunna häva ett ”stay”.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att ett ”stay” kan upphävas på begäran av gäldenären eller rekonstruktören (artikel 6.9 b). Redan ordalydelsen talar enligt vår uppfattning för att ett ”stay” inte ovillkorligen måste hävas enbart på den grunden att gäldenären eller rekonstruktören begär det och att det bör vara tillåtet att ställa upp vissa ytterligare förutsättningar som grund för att häva ett ”stay”.

En sådan tolkning ligger också i linje med direktivets övriga bestämmelser, inte minst vid en jämförelse med reglerna om s.k. grupp-

överskridande ”cram-down” i artikel 11. Något förenklat innebär dessa regler att det under vissa förutsättningar ska vara möjligt att fastställa en rekonstruktionsplan trots att en eller flera grupper av borgenärer har röstat mot planen.41 För att kunna genomföra en ”cram-down” krävs som utgångspunkt gäldenärens samtycke. Medlemsstaterna får dock göra undantag från kravet på samtycke när gäldenären är ett stort företag.42

Det sagda innebär att medlemsstaterna i vissa fall får tillåta att planen fastställs trots att gäldenären motsätter sig detta. Om bestämmelserna i direktivet ska tolkas på det sättet att gäldenären ska ha en ovillkorlig rätt att häva ett ”stay” skulle det kraftigt försvåra, och i många fall omöjliggöra, en ”cram-down” när gäldenären motsätter sig detta. Gäldenären skulle då kunna begära att ”stay” hävs, vilket får till följd att borgenärerna återigen kan ansöka om verkställighet eller om konkurs och säga upp avtal på grund av bristande betalning. I praktiken torde detta leda till att möjligheterna att få rekonstruktionsplanen fastställd mot gäldenärens vilja kraftigt minskar och öka risken för att företaget sätts i konkurs.

En liknande motsättning kan noteras vid en jämförelse med artikel 9.1, enligt vilken medlemsstaterna får tillåta att inte bara gäldenären får lägga fram en rekonstruktionsplan för fastställelse utan att en sådan rätt kan ges även till borgenärer och en rekonstruktör. Även här skulle en ovillkorlig rätt för gäldenären att upphäva ett ”stay” innebära att dessa bestämmelser i princip sätts ur spel eftersom gäldenären i praktiken skulle kunna hindra ett alternativt planframläggande genom att begära att ”stay” ska hävas.

Sammantaget talar detta med styrka för att det är tillåtet att villkora gäldenärens rätt att få ett ”stay” upphävt. Vi gör därför bedömningen att den nuvarande svenska regleringen som begränsar gäldenärens ovillkorliga rätt att få rekonstruktionsförfarandet avslutat när rätten kallat till ackordsförhandling är tillåten.

En sådan reglering har enligt vår mening också goda skäl för sig eftersom den hindrar gäldenären från att kringgå reglerna om att ett ackordsförslag inte får återtas utan medgivande av rätten. En motsvarande regel ska gälla även i det nya planförfarande som vi föreslår i kapitel 8. Vi föreslår dessutom dels att rekonstruktören ska ha en alternativ rätt att lägga fram en rekonstruktionsplan för fastställelse,

41 En utförlig redogörelse för reglerna om gruppöverskridande ”cram-down” finns i avsnitt 8.8.3. 42 Se om definitionen av mikroföretag, små och medelstora företag i avsnitt 5.3.

dels att det i vissa fall ska vara möjligt med en gruppöverskridande ”cram-down” mot gäldenärens vilja. Om dessa regler ska få någon verkan kan gäldenären inte ges en ovillkorlig rätt att avsluta rekonstruktionen.

Vi föreslår alltså att en företagsrekonstruktion ska upphöra och därmed följande ”stay” hävas, om gäldenären begär det. En sådan begäran ska dock inte beviljas om rätten har beslutat om planförhandling, oavsett om det är gäldenären eller rekonstruktören som begärt planförhandling. Förslaget i denna del hindrar inte att rekonstruktionen avslutas på annan grund, t.ex. till följd av att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått eller att en eller flera borgenärer skulle lida otillbörlig skada om företagsrekonstruktionen fortsätter.

Som framgått är även rekonstruktörens rätt att få en rekonstruktion avslutad i dag begränsad, på så sätt att begäran endast ska beviljas om det kan antas att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått. I enlighet med den bedömning som vi gjort ovan anser vi att denna begränsning i och för sig är tillåten. Enligt vår uppfattning är denna begränsning emellertid inte nödvändig. Om rekonstruktören begär att rekonstruktionen ska avslutas torde det i princip aldrig, eller i vart fall inte i annat än undantagsfall, finnas förutsättningar att låta rekonstruktionen fortsätta. Vi föreslår därför att denna begränsning tas bort och att rekonstruktören ges en ovillkorlig rätt att få företagsrekonstruktionen avslutad. Rekonstruktionen bör dessutom avslutas om den förordnade rekonstruktören entledigas och någon ny rekonstruktör inte utses.

Direktivet kräver inte att en borgenär ska ha rätt att begära att rekonstruktionen ska upphöra. Något hinder mot att ge en borgenär en sådan rätt finns emellertid inte heller. Att ge borgenären en ovillkorlig rätt att få förfarandet avslutat kan naturligtvis inte komma i fråga, eftersom det skulle sätta hela rekonstruktionsinstitutet ur spel. En borgenär bör dock inte vara förhindrad att begära att rekonstruktionen ska upphöra om någon förutsättning för att häva rekonstruktionen är uppfylld, t.ex. att syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått eller att borgenären lider otillbörlig skada av att rekonstruktionen fortsätter. Något särskilt påpekande i lagtexten att en borgenär har rätt att väcka dessa frågor är enligt vår mening inte nödvändigt. Rätten har dessutom med våra förslag att självmant beakta dessa upphörandegrunder.

Rekonstruktionen ska upphöra om en eller flera borgenärer lider otillbörlig skada

Enligt direktivet ska ett ”stay” kunna upphävas om en eller flera borgenärer lider eller skulle lida otillbörlig skada, om detta föreskrivs i nationell rätt (artikel 6.9 c). Vid bedömningen av om ett ”stay” orsakar otillbörlig skada bör rätten enligt skälen kunna beakta om ett ”stay” skulle bevara boets sammanlagda värde och om gäldenären handlar i ond tro eller i avsikt att orsaka skada eller generellt handlar mot borgenärsförsamlingens berättigade förväntningar (se skäl 36).

Direktivets regler i denna del motsvaras delvis av den nuvarande möjligheten att låta en rekonstruktion upphöra om syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått (4 kap. 7 § första stycket 4 lagen om företagsrekonstruktion). Den bestämmelsen tar inte bara sikte på fall där det visar sig att gäldenärens verksamhet inte går att rekonstruera, utan kan även bli tillämplig om gäldenären agerar på ett sätt som innebär att borgenärernas rätt inte tas tillvara.43 Enligt vår uppfattning är denna regel emellertid alldeles för allmänt hållen för att tillgodose direktivets krav på att skydda borgenärer som lider eller skulle lida otillbörlig skada av ett fortsatt förfarande. Det kan t.ex. tänkas att syftet med rekonstruktionen kan uppnås trots att någon eller några borgenärer lider skada av att rekonstruktionen fortsätter.

Möjligheten att skydda borgenärer vars rätt är i fara tillgodoses också delvis dels av att rätten på borgenärens begäran kan besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa borgenärens rätt (2 kap. 18 § FRekL), dels av att rätten kan besluta att försätta gäldenären i konkurs trots rekonstruktionen om det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras (2 kap. 10 a § andra stycket konkurslagen). Därutöver kan, som nämnts, rätten redan i dag självmant ta initiativ till företagsrekonstruktionens upphörande, om det t.ex. framkommer att gäldenären åtalats för brott mot borgenärer.44

Inte heller dessa regler är enligt vår bedömning tillräckliga för att svensk rätt helt ska svara mot kraven i direktivet. Bestämmelsen i 2 kap. 18 § FRekL ger visserligen rätten en möjlighet att besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa en borgenärs rätt. Bestämmelsen bör kunna tillämpas t.ex. om gäldenären i större omfattning avhänder

43Prop. 1995/96:5 s. 219. 44Prop. 1995/96:5 s. 219.

sig egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget.45 Den ger dock inte domstolen rätt att generellt häva ett ”stay”, utan att besluta om ”lämplig åtgärd”, t.ex. att sätta egendom under särskild förvaltning.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att den nuvarande regleringen bör kompletteras. Vi föreslår därför att en företagsrekonstruktion ska upphöra om en eller flera borgenärer eller grupper av borgenärer lider eller skulle lida otillbörlig skada av att företagsrekonstruktionen fortsätter.

Vad händer om gäldenären uteblir från borgenärssammanträdet?

En företagsrekonstruktion ska i dag upphöra om gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som normalt ska hållas tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion (4 kap. 7 § första stycket 3 FRekL).

Regleringen saknar uttrycklig motsvarighet i direktivet och är enligt vår uppfattning överflödig. Det är svårt att se hur rekonstruktionen ska kunna lyckas om gäldenären inte ens bemödar sig att komma till borgenärssammanträdet. Om rekonstruktören i ett sådant fall inte begär att rekonstruktionen ska upphöra, bör den i vart fall normalt upphöra på den grunden att syftet inte kan antas uppnås. Den nuvarande upphörandegrunden bör därför tas bort.

Rekonstruktionen ska upphöra om gäldenären inte har ordnad bokföring

Vi har i tidigare avsnitt föreslagit att en ansökan om företagsrekonstruktion inte ska beviljas om gäldenärens bokföring är behäftad med sådana brister eller fel att det inte går att bedöma gäldenärens ekonomiska situation (se avsnitt 6.8). Där har vi vidare gjort bedömningen att avsaknad av eller bristfällig bokföring inte bara bör utgöra hinder mot att inleda förfarandet, utan även mot att fortsätta ett förfarande om detta uppmärksammas först efter det rekonstruktionen inletts.

Någon uttrycklig möjlighet att upphäva ett ”stay” på grund av avsaknad av eller bristfällig bokföring finns inte i artikel 6.9. Att gäl-

45 Se Hellners m.fl., Lagen om företagsrekonstruktion (2013, Version 2, JUNO), kommentaren till 2 kap. 18 §.

denärens bokföring är i ordning är dock en central förutsättning för att det ska vara möjligt att presentera en hållbar rekonstruktionsplan. Om bokföringen är bristfällig kan det leda till att det inte finns förutsättningar att fortsätta förhandlingarna om rekonstruktionsplanen. Detta talar för att det är tillåtet att låta ett ”stay” upphöra på denna grund. Vi har dessutom redan tidigare gjort bedömningen att det är tillåtet att begränsa tillgången till förfarandet för gäldenärer som saknar ordnad bokföring. Vi gör därför bedömningen att det är tillåtet att låta rekonstruktionen upphöra om bokföringen är behäftad med sådana fel eller brister att det inte går att bedöma gäldenärens ekonomiska situation och att en sådan upphörandegrund bör införas i lagstiftningen.

Ska företagsrekonstruktionens upphöra om den ger upphov till en borgenärs insolvens?

Slutligen ska rätten kunna besluta att ett ”stay” ska upphävas om förbudet ger upphov till en borgenärs insolvens, om detta föreskrivs i nationell rätt (artikel 6.9 d). Någon regel om att rekonstruktionen ska avslutas om förfarandet ger upphov till en borgenärs insolvens finns inte i svensk rätt. Vi har inte heller funnit tillräckligt bärande skäl för att en sådan reglering bör införas. Direktivets regler i denna del föranleder därför inte någon ändring.

Det bör inte införas någon minimiperiod under vilken ett ”stay” inte får hävas

Medlemsstaterna får bestämma att ett ”stay” inte får hävas under en viss period. Denna period får dock inte överskrida tiden för den inledande tidsperioden av ett ”stay” (artikel 6.9). Med andra ord är det tillåtet att införa regler som innebär att ett ”stay” inte ska kunna hävas innan domstolen första gången prövar frågan om förlängning.

Någon sådan regel finns inte i dag. Rätten kan alltså när som helst besluta att en företagsrekonstruktion ska upphöra vilket får till följd att det ”stay” som rekonstruktionen inneburit också faller. Vi anser inte att det finns skäl att ändra på detta. Det framstår tvärtom som lämpligt att rätten även framöver ska kunna pröva om det finns förutsättningar för att fortsätta rekonstruktionen även under den inle-

dande tremånadersperioden för att säkerställa att en rekonstruktion kan avslutas om det tidigt står klart att det inte finns förutsättningar att genomföra rekonstruktionen. Direktivets option i denna del bör alltså inte utnyttjas.

7.6.5. Ingen automatisk konvertering till ett konkursförfarande när ett ”stay” upphävs

Bedömning: Ett rekonstruktionsförfarande bör inte automatiskt

kunna konverteras till ett konkursförfarande i samband med att ett ”stay” upphävs.

Skäl för bedömningen: Medlemsstaterna ska säkerställa att det för-

hållandet att ett verkställighetsförbud löper ut utan att en rekonstruktionsplan antas inte i sig leder till att ett konkursförfarande inleds, om inte övriga förutsättningar för ett sådant inledande enligt nationell rätt är uppfyllda (artikel 7.7 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet).

I Sverige kan ett konkursförfarande endast inledas efter ansökan av gäldenären, ett konkursbo eller av en borgenär (1 kap.2 och 4 §§konkurslagen). Någon möjlighet att konvertera ett rekonstruktionsförfarande till ett konkursförfarande finns inte. Svensk rätt uppfyller därmed kraven i rekonstruktions- och insolvensdirektivet i denna del. Några regler om automatisk omvandling till ett rekonstruktionsförfarande bör inte heller införas.

7.7. Gäldenärens avtal under rekonstruktionen

7.7.1. Inledning

Frågan om gäldenärens avtal under rekonstruktionen har varit föremål för flera utredningar. Redan år 2001 överlämnade Förmånsrättskommittén ett delbetänkande som hette just ”Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden”. Nästan tio år senare lämnade 2007 års insolvensutredning ett förslag till ett nytt insolvensförfarande, som bl.a. innebar att rekonstruktions- och konkursförfarandena skulle samordnas i en lag och där ett rekonstruktionsförfarande under vissa förutsättningar skulle kunna omvandlas till ett konkursförfarande. Utred-

ningen föreslog också förhållandevis omfattande ändringar av reglerna om gäldenärens avtal. Frågan har därefter även utretts av Entreprenörskapsutredningen, som år 2016 lämnade ett förslag om vilka regler som ska gälla för gäldenärens avtal under rekonstruktionen.

Sedan Entreprenörskapsutredningen lämnade sitt förslag har reglerna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet tillkommit. Vi har redan tidigare konstaterat att den nuvarande svenska regleringen i stort motsvarar de krav som ställs i direktivet, samt föreslagit att hävningsförbudet ska gälla från och med ansökan om företagsrekonstruktion i stället för vid beslutet som är fallet i dag. Som nämnts är vårt uppdrag i denna del emellertid bredare än i övriga delar eftersom vi inte bara ska ta ställning till om den svenska regleringen motsvarar de krav som ställs i rekonstruktions- och insolvensdirektivet, utan även med utgångspunkt i tidigare utredningar lämna förslag till ändamålsenligt regler om gäldenärens avtal. Vi går därför vidare och tar ställning till vad vi anser är ett ändamålsenligt regelverk för att hantera gäldenärens avtal under en rekonstruktion.

7.7.2. Hävningsförbudet bör inte gälla enbart för avtal som är nödvändiga för den dagliga driften

Bedömning: Hävningsförbudet bör inte begränsas till att enbart

gälla avtal som är nödvändiga för den dagliga driften.

Skäl för bedömningen

En borgenär ska enligt direktivet inte kunna häva eller ändra ett avtal på grund av dröjsmål före ett ”stay”

En central fråga vid en företagsrekonstruktion är vad som händer med gäldenärens avtal när rekonstruktionen inleds. För att rekonstruktionen över huvud taget ska ha en möjlighet att lyckas är det ofta nödvändigt att viktiga avtal inte sägs upp när rekonstruktionen inleds. Skulle t.ex. hyresavtal och leverantörsavtal sägas upp skulle det normalt försvåra rekonstruktionen avsevärt. Såväl rekonstruktions- och insolvensdirektivet som företagsrekonstruktionslagen innehåller

regler som begränsar motpartens möjlighet att säga upp ett avtal under en rekonstruktion.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna föreskriva regler som förhindrar borgenärer som omfattas av verkställighetsförbudet att hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra väsentliga kontrakt med återstående skyldigheter till nackdel för gäldenären, med avseende på skulder som uppstod före verkställighetsförbudet, enbart på den grunden att gäldenären inte betalat i enlighet med avtalet. Med väsentliga kontrakt avses kontrakt som är nödvändiga för verksamhetens fortsatta dagliga drift. Medlemsstaterna är dock oförhindrade att låta även kontrakt som inte är väsentliga omfattas av regleringen (artikel 7.4).

En motpart kan normalt inte häva ett avtal på grund av dröjsmål före rekonstruktionen

I svensk rätt är gäldenärens motpart normalt förhindrad att häva ett avtal på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål med betalningen eller annan prestation som inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion. Det gäller under förutsättning att gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär att avtalet ska fullföljas (2 kap. 20 § lagen om företagsrekonstruktion). Regleringen är tvingande. Det följer av bestämmelsens fjärde stycke.

Utgångspunkten är alltså att redan ingångna avtal inte påverkas av ett beslut om företagsrekonstruktion och att motparten inte ska kunna häva ett avtal på grund av dröjsmål före rekonstruktionen. Detta är väl förenligt med direktivets krav i artikel 7.4. I svensk rätt görs inte någon skillnad mellan avtal som är nödvändiga för den dagliga driften och andra avtal. Detta krävs inte heller av direktivet. Medlemsstaterna får låta även icke-väsentliga avtal omfattas av hävningsförbudet (se artikel 7.4 tredje stycket). Den svenska regleringen i denna del är alltså tillåten och vi anser inte att det finns anledning att inskränka förbudet till att endast gälla för avtal som är nödvändiga för verksamhetens dagliga drift.

Artikel 7.4 omfattar enligt ordalydelsen endast fall där gäldenären var i dröjsmål med betalningen när rekonstruktionen inleddes. I svensk rätt gäller hävningsförbudet dröjsmål med betalning, men även dröjsmål med annan prestation, t.ex. när gäldenären ska prestera i natura. Den svenska regleringen går därför längre än vad direktivet kräver.

Direktivets bestämmelse i denna del måste emellertid ses som en minimibestämmelse i förhållande till gäldenären. Vi bedömer därför att den svenska regleringen är tillåten. Vi anser inte heller att det är mindre angeläget att skydda gäldenären från att ett avtal hävs på grund av dröjsmål med en prestation än när gäldenären är i dröjsmål med betalning. Det finns därför inte heller skäl att undanta dröjsmål av prestationer från förbudet att häva ett avtal.

7.7.3. Undantag från hävningsförbudet

Förslag: Hävningsförbudet ska inte heller framöver gälla för an-

ställningsavtal eller för borgenärer som har finansiella instrument, valuta eller s.k. kreditfordringar enligt konkurslagen som säkerhet.

Förbudet att häva ett avtal på grund av ett dröjsmål eller befarat dröjsmål som inträffat före ansökan om företagsrekonstruktion ska förtydligas för att klargöra att s.k. nettning är undantaget från förbudet.

Skäl för förslaget

Anställningsavtal är undantagna från hävningsförbudet

Det nuvarande förbudet mot att häva ett avtal på grund av dröjsmål eller ett befarat dröjsmål som inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion gäller inte för anställningsavtal. I förarbetena framhölls att en inskränkt hävningsrätt vid anställningsavtal skulle få begränsad genomslagskraft eftersom en arbetstagare alltid kan säga upp avtalet med relativt kort uppsägningstid och att det inte heller utgör hinder mot att arbetstagarens fackliga organisation beslutar om en indrivningsblockad mot företaget, vilket regelmässigt leder till att all produktionsverksamhet i företaget upphör. Vidare angavs att det torde vara omöjligt att få till stånd en lyckad rekonstruktion om företaget inte upprätthåller en god relation till arbetstagarna. De speciella regler och förhållanden som gäller för anställningsavtal ansågs motivera att dessa avtal skulle undantas från hävningsförbudet.46

46Prop. 1995/96:5 s. 92 f.

Det har emellertid föreslagits ändringar. Förmånskommittén föreslog att undantaget för anställningsavtal skulle tas bort och att hävningsförbudet alltså skulle gälla även för anställningsavtal. En arbetstagare skulle då inte kunna häva eller innehålla arbete på grund av att arbetsgivaren inte betalat intjänad lön före beslutet om företagsrekonstruktion. Kommittén föreslog dessutom ett förtydligande i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet för att klargöra att fackligt sanktionerade indrivningsblockader med anledning av dröjsmål före beslutet om företagsrekonstruktion inte skulle vara tillåtna. Som skäl för förslaget anförde Förmånsrättskommittén bl.a. att arbetstagarens lön säkrades genom förmånsrätten och genom de vid tiden nyligen föreslagna (och numera införda) reglerna om lönegaranti.47

Flera remissinstanser invände mot Förmånsrättskommitténs förslag. Bland annat ansåg LO och TCO att anställningsavtal på grund av sin särskilda karaktär inte skulle omfattas av rekonstruktionsinstitutet utan att det borde införas ett generellt arbetsrättsligt undantag. Även andra remissinstanser, bland dessa Stiftelsen Ackordscentralen, ansåg att anställningsavtalen även framöver skulle undantas från hävningsförbudet.

Frågan har därefter behandlats av 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen, som båda ansåg att anställningsavtalen även framöver bör vara undantagna från hävningsförbudet.

Anställningsavtal bör även framöver vara undantagna från hävningsförbudet

Direktivet kräver att medlemsstaterna säkerställer att borgenärer som omfattas av verkställighetsförbudet inte håller inne en prestation på grund av dröjsmål före förbudets inträde (artikel 7.4). Bestämmelsen är obligatorisk avseende väsentliga kontrakt med återstående

skyldigheter. Med detta avses kontrakt som är nödvändiga för verk-

samhetens fortsatta dagliga drift om företagets verksamhet skulle avstanna om kontrakten upphävdes.

Företagets anställda är normalt en av gäldenärsföretagets viktigaste tillgångar. Om de anställda håller inne sin prestation genom att lägga ned arbetet eller omedelbart frånträder anställningsavtalet kom-

47SOU 2001:80 s. 169 ff.

mer det direkt påverka verksamhetens fortsatta dagliga drift och därigenom förutsättningarna för en lyckad rekonstruktion. Enligt vår bedömning talar detta för att anställningsavtal i och för sig skulle kunna ses som väsentliga kontrakt med återstående skyldigheter.

Medlemsstaterna ska emellertid säkerställa att arbetstagares individuella och kollektiva rättigheter enligt arbetsrätt på unionsnivå och på nationell nivå inte påverkas av rekonstruktionsramverket (artikel 13). I svensk rätt kan en arbetstagare normalt omedelbart frånträda anställningsavtalet utan att iaktta gällande uppsägningstid om arbetsgivaren inte betalar lön under inte obetydlig tid, eftersom arbetsgivaren då i väsentlig mån åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren (se 4 § tredje stycket lagen [1982:80] om anställningsskydd).48 Om anställningsavtal skulle omfattas av hävningsförbudet skulle arbetstagaren fråntas sin rätt att omedelbart frånträda anställningsavtalet, något som skulle strida mot direktivets bestämmelser i artikel 13.

Mot bakgrund av att direktivet uttryckligen föreskriver att rekonstruktionsförfarandet inte ska påverka arbetstagarnas rättigheter anser vi att den regeln bör ha företräde framför bestämmelsen i artikel 7.4. Det svenska undantaget för anställningsavtal får därför anses vara inte bara tillåtet utan till och med nödvändigt. Med hänsyn till anställningsavtalens särskilda karaktär anser vi att undantaget bör finnas kvar.

Finansiella instrument m.m. bör även framöver vara undantagna från hävningsförbudet

Förbudet mot att häva ett avtal på grund av dröjsmål som inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion gäller inte för borgenärer som har finansiella instrument, valuta eller sådana fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen (1987:672) som säkerhet. De fordringar i konkurslagen som avses är s.k. kreditfordringar. Något förenklat handlar det om lånekrediter som beviljats av ett kreditinstitut eller motsvarande. Dessa fordringar kan användas som säkerhet när kreditinstitutet i fråga i sin tur upptar lån.

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet kräver inte att medlemsstaterna inför ett generellt förbud mot att häva avtal vid dröjs-

48 Se rättsfallet AD 1971 nr 19 och Lunning m.fl., Anställningsskydd (2018-07-01, Version 11A, JUNO), kommentaren till 4 § under rubriken Hävning av anställningsavtalet på arbetstagarens initiativ.

mål. Som nämnts är artikel 7.4 obligatoriskt enbart avseende väsent-

liga kontrakt med återstående skyldigheter. Dessutom ska bestäm-

melserna i säkerhetsdirektivet49 och finalitydirektivet50 ha företräde framför bestämmelserna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet (se artikel 31). Detta motiveras bl.a. med att finansmarknadernas stabilitet i hög grad är beroende av avtal om finansiell säkerhet. Värdet på de finansiella instrumenten som ställts som säkerhet kan också fluktuera mycket och det är därför viktigt att kunna realisera deras värde snabbt innan det går ner (se skäl 94 i rekonstruktions- och insolvensdirektivet).

Det svenska undantaget för borgenärer som har finansiella instrument eller valuta som säkerhet infördes år 2005 för att genomföra säkerhetsdirektivet. Som redan nämnts har bestämmelserna i säkerhetsdirektivet företräde framför rekonstruktions- och insolvensdirektivets bestämmelser. Det svenska undantaget i denna del är därför tillåtet.

Undantaget för fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen infördes som en följd av genomförandet av direktiv 2009/44/EG51 (ändringsdirektivet), som gjorde vissa ändringar i säkerhetsdirektivet och finalitydirektivet. Såvitt är av intresse här innebar ändringarna att säkerhetsdirektivets räckvidd utvidgades till att avse även kreditfordringar som säkerhetsobjekt, dvs. sådana fordringar som numera omfattas av undantaget från hävningsförbudet i företagsrekonstruktionslagen.

Rekonstruktions- och insolvensdirektivet hänvisar endast till att bestämmelserna i säkerhetsdirektivet52 och finalitydirektivet53 ska ha företräde framför bestämmelserna i rekonstruktions- och insolvensdirektivet. Någon uttrycklig hänvisning till ändringsdirektivet, som alltså var det direktiv som låg till grund för ändringarna i företagsrekonstruktionslagen, finns inte. Hänvisningarna i unionsrättsakter

49 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet. 50 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper. 51 Europaparlamentet och rådet antog den 6 maj 2009 direktiv 2009/44/EG) om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar. 52 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet. 53 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper.

är dock dynamiska, om inte annat anges. Det innebär att om rättsakten har ändrats, anses hänvisningen avse akten i dess ändrade lydelse. Det innebär att även det svenska undantaget för kreditfordringar är tillåtet enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet.

S.k. nettning ska uttryckligen undantas från hävningsförbudet

Medlemsstaterna har enligt artikel 7.6 rätt att undanta s.k. nettningsavtal från ett ”stay”. En borgenärs indrivning av en fordran mot en gäldenär som uppstår till följd av genomförandet av ett nettningsavtal ska däremot omfattas av ett ”stay”. Rätten att undanta nettningsavtal från ett ”stay” gäller dock som utgångspunkt inte för avtal för tillhandahållande av varor, tjänster eller energi som är nödvändiga för driften av gäldenärens verksamhet.

Nettning kan, något förenklat, liknas vid ett kvittningsförfarande som utöver betalningsförpliktelse även omfattar en skyldighet att leverera. I stället för att varje transaktion överförs brutto från köpare till säljare, så överförs ett resultat av en viss dags affärsprestationer som ett nettobelopp.54

I 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns regler om avräkning vid handel med finansiella instrument m.m. Reglerna innebär att om det i avtalet ingår ett villkor om slutavräkning i händelse av en avtalsparts konkurs ska villkoret gälla mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. En obligationsrättsligt giltig avtalsklausul binder alltså tredje man och konkursboet. Bestämmelsen syftar till att hindra konkursförvaltaren från att endast fullfölja de avtal som han eller hon bedömer som fördelaktiga för boet och annullera övriga affärer, s.k. cherry-picking.55

Om ett avtal innehåller en klausul som säger att slutavräkning ska ske i händelse av att ena parten inleder en företagsrekonstruktion, ska klausulen enligt bestämmelsens andra stycke gälla mot gäldenärsföretaget och de borgenärer vars fordringar omfattas av ett offentligt ackord (5 kap. 1 § andra stycket lagen om handel med finansiella instrument). Bestämmelsen, som infördes innan företagsrekonstruktionslagen trädde i kraft, innebär enligt förarbetena en utvidgning av kvittningsrätten och som en följd av detta även en inskränkning av borgenärernas

54 Se Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal (2017, Version 3, JUNO), s. 22. 55 Se prop. 1994/95:130 s. 24 och SOU 2001:80 s. 83.

möjligheter att ifrågasätta villkoret rättsligt och därigenom få till stånd en återvinning vid ackord enligt ackordslagen.56

I den juridiska litteraturen har bestämmelsens nödvändighet ifrågasatts. Det har ansetts självklart att en sådan avtalsklausul gäller mot gäldenärsföretaget, även om detta inte hade angetts i lagen, eftersom gäldenären behåller rådigheten över sina tillgångar under rekonstruktionen. Vidare har det ansetts vara en obligationsrättslig självklar utgångspunkt att borgenärerna inte kan göra några rättigheter gällande eller åläggas några skyldigheter med anledning av avtalet mellan gäldenärsföretaget och motparten, och att regeln inte heller har någon sakrättslig betydelse eftersom gäldenärsföretaget bibehåller rådigheten fullt ut under rekonstruktionen.57 I samband med att det s.k. finalitydirektivet genomfördes i svensk rätt övervägdes om bestämmelsen borde tas bort. Lagrådet förordade emellertid att bestämmelsen skulle behållas med hänsyn till att det är förenat med svårigheter att med fullständig säkerhet hävda att regleringen i alla situationer är överflödig. Regeringen följde Lagrådets förslag.58

Bestämmelsen i lagen om lagen om handel med finansiella instrument är enligt förarbetena tänkt att hindra att gäldenären med framgång åberopar den tvingande regeln i 2 kap. 20 § lagen om företagsrekonstruktion för att hindra tillämpning av avräkningsavtalet.59 Detta kommer emellertid inte till uttryck på annat sätt än genom ovan nämnda bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument, som i princip endast beskriver vad som hade gällt även utan lagregleringen, och genom nyss nämnda förarbetsuttalande. Det kan därför med fog hävdas att vad som sägs i förarbetena inte återspeglas i lagtexten och att bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument därför inte medför att en hävning hindras, om förutsättningarna i 2 kap. 20 § FRekL är uppfyllda.60 Det finns enligt vår uppfattning anledning att förtydliga att hävningsförbudet inte ska gälla för nettning. Att ett sådant undantag är tillåtet följer av artikel 7.6.

56 Se prop 1994/95:130 s. 24. 57 Se Hellners m.fl. Lagen om företagsrekonstruktion (2013, version 2, JUNO), Kommentaren till 2 kap. 20 § under rubriken 5) Paragrafens tvingande karaktär. 58 Se prop. 1999/2000:18 s. 75. 59Prop. 1995/96:5 s. 239. 60 Se Hellners m.fl. Lagen om företagsrekonstruktion (2013, version 2, JUNO), Kommentaren till 2 kap. 20 § under rubriken 5) Paragrafens tvingande karaktär.

7.7.4. Inget skydd för en motpart som har hävt ett avtal i god tro

Bedömning: Det bör inte införas något skydd för en motpart

som under rekonstruktionen hävt ett avtal och som inte kände till eller borde ha känt till att det pågick en företagsrekonstruktion.

Skäl för bedömningen

Det finns för närvarande inte något skydd för en motpart som hävt ett avtal i god tro

Det nuvarande hävningsförbudet erbjuder inget skydd för en godtroende motpart. Förbudet gäller alltså även om motparten inte kände till att en företagsrekonstruktion hade inletts vid tiden för hävningen.

Förmånsrättskommittén, 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen har samtliga föreslagit ett skydd för motparter som hävt ett avtal i strid mot hävningsförbudet utan kännedom om att gäldenären hade ansökt om företagsrekonstruktion. Enligt förslagen ska en hävning ändå gälla, om det av omständigheterna framgår att motparten var i god tro och det är uppenbart oskäligt om hävningen inte blir gällande.

Det bör inte införas något skydd för en motpart som hävt ett avtal i god tro

Vi har föreslagit att hävningsförbudet framöver ska börja gälla från och med ansökan om företagsrekonstruktion. Motparten kommer därför att vara förhindrad att häva ett avtal på grund av dröjsmål efter det att en ansökan om företagsrekonstruktion kommit in till domstolen.

Ett eventuellt skydd för en godtroende motpart skulle alltså bli aktuellt för tiden efter ansökan om företagsrekonstruktion. För det fall ett godtrosskydd ska införas bör skyddet enligt vår uppfattning upphöra dagen efter det att beslutet om företagsrekonstruktion registrerats i insolvensregistret. Det motsvarar den reglering som vi föreslagit ska gälla för rekonstruktörens möjlighet att begära att en rättshandling ska gå åter (se avsnitt 7.4.2). Den tidsrymd under vilken en

motpart skulle kunna åberopa god tro till stöd för att en hävning är tillåten skulle således vara mycket kort. Motparten skulle bara kunna åberopa en sådan regel från och med det att ansökan kom in till och med dagen för registrering i insolvensregistret. I normalfallet handlar detta bara om några få dagar. Vi anser inte att eventuella hävningar under denna tidsrymd är så skyddsvärda att det nu finns skäl att införa en sådan bestämmelse.

7.7.5. Gäldenären ska kunna begära att ett avtal ska fullföljas

Förslag: Gäldenären ska ha rätt att kräva att ett avtal ska fullföljas.

Rekonstruktörens samtycke ska krävas om avtalet inte avser verksamhet som ligger inom den dagliga driften.

Motparten ska kunna kräva att gäldenären lämnar besked om ett avtal ska fullföljas. Om gäldenären inte lämnar besked inom skälig tid ska motparten få häva avtalet.

Skäl för förslaget

Ett avtal fortsätter att gälla efter att en företagsrekonstruktion inletts

Gäldenärens avtal upphör inte att gälla på grund av att en företagsrekonstruktion inleds. Tvärtom kan en motpart som i och för sig skulle ha haft rätt att häva ett avtal med gäldenären förlora denna rätt i och med beslutet om företagsrekonstruktion eller, enligt vårt förslag, redan från ansökan om företagsrekonstruktion. Enligt 2 kap. 20 § FRekL får motparten nämligen inte häva ett avtal på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål med betalningen eller annan prestation som skett före beslutet om företagsrekonstruktion, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet ska fullgöras. Lämnar gäldenären inte något besked om han eller hon avser att fullfölja avtalet får motparten dock häva avtalet. Detta gäller för alla typer av avtal utom anställningsavtal och vissa avtal inom den finansiella sektorn.

Motpartens rätt att få besked från gäldenären om ett avtal ska fullföljas gäller endast när gäldenären var i hävningsgrundande dröjsmål vid beslutet om företagsrekonstruktion. Förelåg inget dröjsmål har motparten inte någon rätt till något besked om avtalet ska fullgöras.

Gäldenären ska kunna bestämma om ett avtal ska fullföljas

Förmånsrättskommittén föreslog att gäldenären med rekonstruktörens samtycke skulle få en generell rätt att bestämma att ett avtal ska fullföljas. Någon skillnad mellan avtal där gäldenären var i dröjsmål och andra avtal skulle inte göras. I stället skulle samtliga motparter kunna begära att gäldenären inom skälig tid ger besked om ett avtal ska fullföljas. Om gäldenären inte lämnar besked skulle motparten ha rätt att häva avtalet.

Förmånsrättskommitténs förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser. Både 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen har lämnat förslag med motsvarande innehåll. En sådan bestämmelse finns också intagen i det nordisk-baltiska nätverkets rekommendationer.

Vi delar tidigare utredningars uppfattning i denna fråga. Det saknas anledning att behandla borgenärer annorlunda enbart på den grunden att gäldenären gjort sig skyldig till ett hävningsgrundande dröjsmål före rekonstruktionen. I stället bör gäldenären ges en generell rätt att bestämma om ett avtal ska fullföljas och borgenärerna ha samma rätt till besked om gäldenärens val, oavsett om gäldenären var i dröjsmål före rekonstruktionen eller inte.

Vi har tidigare föreslagit att gäldenären ska få företa rättshandlingar som ligger inom verksamhetens dagliga drift utan rekonstruktörens samtycke (se avsnitt 7.4.1). I linje med detta bör gäldenären få begära fullföljd av sådana avtal utan rekonstruktörens samtycke. För övriga avtal ska dock samtycke från rekonstruktören krävas.

7.7.6. Gäldenären ska kunna begära begränsad fullföljd

Förslag: Gäldenären ska kunna begära att endast en viss del av en

återstående prestation ska fullföljas (begränsad fullföljd).

En förutsättning för att kunna begära begränsad fullföljd ska vara att prestationerna är fortlöpande eller delbara.

Begränsad fullföljd ska inte vara möjlig om det skulle leda till väsentlig olägenhet för motparten eller om motparten har en mot gäldenärens borgenärer skyddad rätt till gäldenärens prestationer (sakrättsligt skydd).

Skäl för förslaget

Det är i dag inte möjligt att begära begränsad fullföljd

Det finns i dag ingen uttrycklig rätt för gäldenären att begära att ett löpande avtal ska fullgöras endast till viss del (partiell eller begränsad fullföljd). I praktiken kan däremot gäldenären i löpande avtalsförhållanden tvinga sig till en sorts begränsad fullföljd genom att under rekonstruktionen inledningsvis utge betalning samtidigt som en prestation överlämnas, för att därefter utan föregående uppsägning sluta betala och hänvisa motparten till att bevaka en ackordsfordran på uteblivet vederlag.

Förmånsrättskommittén, 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen har samtliga föreslagit att det bör införas en möjlighet för gäldenären att begära partiell fullföljd. En motsvarande regel finns intagen i det nordisk-baltiska nätverkets rekommendationer.

Gäldenären ska kunna begära begränsad fullföljd

En gäldenär kan vara bunden av långa och oförmånliga avtal. För att en rekonstruktion ska lyckas kan det därför vara nödvändigt att gäldenären låter bli att fullgöra vissa avtal. Gäldenären kan emellertid behöva utnyttja ett avtal under en övergångsperiod. Det gäller särskilt i fråga om hyresavtal och hyra av lösöre. Utan en möjlighet att begära begränsad fullföljd är gäldenären dock hänvisad till att antingen begära fullföljd av hela avtalet eller att riskera att motparten häver avtalet i sin helhet. Det kan leda till att gäldenären avvaktar med att ansöka om företagsrekonstruktion under tiden som han eller hon undersöker sina alternativ. En möjlighet för gäldenären att begära begränsad fullföljd skulle därför kunna bidra till att gäldenären ansöker om företagsrekonstruktion i ett tidigare skede än vad som annars hade varit fallet.

Även för motparten finns det fördelar med en sådan reglering eftersom det minskar risken för att gäldenären bestämmer sig för att utan förvarning sluta följa sin del av avtalet. Om gäldenären ges rätt att begära begränsad fullföljd får motparten i ett tidigt skede reda på i vilken utsträckning gäldenären avser att fullfölja avtalet. Som exempel kan tänkas att gäldenären i samband med rekonstruktionens inledande begär att ett hyresavtal ska fullföljas i fyra månader. För tiden

därefter kommer hyresvärden vara hänvisad till att bevaka sin fordran vid en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen, och därmed riskera att fordran skrivs ned genom uppgörelsen. Detta skiljer sig i och för sig inte från vad som hade varit fallet om gäldenären helt enkelt slutat använda lokalen och underlåtit att betala hyra efter fyra månader. Om motparten redan inledningsvis känner till att gäldenären inte kommer att fullfölja avtalet efter viss tid kan motparten dock utnyttja den återstående hyrestiden för att försöka hitta en ny hyresgäst och därigenom undvika att ha en kvarvarande fordran på gäldenären som kan bli nedskriven i rekonstruktionsplanen. En möjlighet till begränsad fullföljd innebär därmed en ökad förutsebarhet för motparten och bättre förutsättningar för honom eller henne att planera sin verksamhet.

Mot denna bakgrund delar vi tidigare utredningars bedömningar att gäldenären bör ha rätt att begära begränsad fullföljd. Vi föreslår därför att det ska vara möjligt för gäldenären att begära att endast en viss mängd eller en viss tid av ett ursprungligt avtal ska fullgöras. Även om det t.ex. återstår fem år på ett hyreskontrakt ska gäldenären alltså kunna välja att avtalet ska fullföljas endast under ett år.

En grundläggande förutsättning för möjligheterna att begära begränsad fullföljd ska vara att det är fråga om prestationer som är fortlöpande eller delbara. Det innebär att t.ex. avbetalningsköp och avtal om finansiell leasing inte kommer att omfattas av regleringen.61 Det bör inte heller var möjligt att begära begränsad fullföljd när motparten har sakrättsligt skydd, dvs. en mot gäldenärens borgenärer skyddad rätt till gäldenärens prestationer.

Det bör inte heller vara möjligt att begära begränsad fullföljd om det skulle leda till väsentlig olägenhet för motparten. Så skulle kunna vara fallet om avtalet avser en delleverans till en maskin, där samtliga delar är nödvändiga för att maskinen ska fungera eller när leveranserna ska användas för samma ändamål, t.ex. när motparten ska tillverka en vara till tredje man. Vid bedömningen av vad som utgör väsentlig olägenhet bör bestämmelserna i köplagen om partiella avtalsbrott och hävning vid successiv leverans kunna ge viss ledning (se 43 och 44 §§köplagen).

61 Se SOU 2001:80 s. 188.

Konsekvenserna av att gäldenären begär begränsad fullföljd

Följden av att gäldenären begär begränsad fullföljd är att vederlaget för den tid som han eller hon valt att avtalet ska fullföljas inte kommer att omfattas av en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen. De närmare skälen till detta utvecklas nedan (se avsnitt 7.7.8).

Det bör framhållas att det förhållandet att gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet i sin helhet inte innebär att gäldenären därigenom har frigjort sig från avtalet för resterande del. Det innebär endast att motparten får rätt att häva avtalet. Den eventuella förlust som motparten lider av att gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet i sin helhet kommer, för tiden efter den begärda fullföljden, omfattas av en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen.

Vi återkommer i avsnitt 7.7.13 till frågan om gäldenären ska få rätt att säga upp ett avtal i förtid.

7.7.7. Verkan av att gäldenären begär fullföljd

Förslag: Om gäldenären väljer att fullfölja ett avtal, ska motpar-

ten fullgöra de prestationer som återstår mot att gäldenären utger vederlag eller ställer säkerhet för dessa.

I den utsträckning det inte utan betydande olägenhet går att dela upp den prestation som återstår, ska gäldenären utge vederlag även för det som motparten fullgjort före beslutet om företagsrekonstruktion.

Nuvarande regler i 2 kap. 20 § andra stycket FRekL om gäldenärens skyldighet att ställa säkerhet ska föras över till den nya lagen.

Skäl för förslaget

Vad gäller i dag när ett avtal ska fullföljas?

Som nämnts innebär det förhållandet att gäldenären inleder en företagsrekonstruktion inte att gäldenärens avtal upphör att gälla. Som utgångspunkt behöver gäldenären dock inte utge något vederlag för prestationer som fullgjorts före förfarandet. För tiden därefter ska gäldenären däremot, om tiden för motpartens fullgörelse är inne, på

motpartens begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller i vissa fall ställa säkerhet för dem. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, är gäldenären skyldig att ställa säkerhet endast om det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda motparten mot förlust (2 kap 20 § andra stycket FRekL).

Vad som sägs ovan gäller enbart för motparter som fått rätt att häva ett avtal på grund av ett inträffat eller befarat dröjsmål med betalningen eller annan prestation före beslutet om företagsrekonstruktion. I andra fall kan en motpart inte kräva samtidig betalning eller säkerhet med hänvisning till 2 kap. 20 § FRekL. Däremot kan de använda sig av den s.k. passiva stoppningsrätten i 61 § köplagen, enligt vilken en motpart kan ställa in sin fullgörelse eller hålla inne sin prestation om det finns starka skäl att anta att gäldenären inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. Gäldenären kan dock hindra detta genom att ställa godtagbar säkerhet.

Vad bör gälla när ett avtal ska fullföljas?

Vi har föreslagit att gäldenären ska kunna välja om ett avtal helt eller delvis ska fullföljas (se avsnitt 7.7.5 och 7.7.6). Motparten ska ha rätt att häva ett avtal eller en del av ett avtal där fullföljd inte begärs. Om motparten häver avtalet ska gäldenären vara befriad från skyldigheten att fullgöra nya prestationer.

Väljer gäldenären i stället att fullfölja avtalet bör parterna vara skyldiga att fullgöra de förpliktelser som återstår enligt avtalet. Utgångspunkten bör då precis som i dag vara att gäldenären inte ska utge fullt vederlag eller ställa säkerhet för prestationer som motparten utgett före det att rekonstruktionen inleddes. Motparten ska emellertid fullgöra sina återstående prestationer och gäldenären ska utge vederlag för dessa eller ställa säkerhet på motsvarande sätt som gäller i dag när gäldenären varit i dröjsmål före rekonstruktionen.

Undantag när gäldenärens prestation inte kan delas upp

Från ovan nämnda huvudregel bör ett undantag göras. Om gäldenärens prestation enligt avtalet inte kan delas upp utan väsentlig olägenhet för motparten, bör gäldenären utge vederlag även för sådana prestationer som motparten kan ha fullgjort före rekonstruktionsbeslutet.

Undantaget kan tillämpas i vissa fall när gäldenären ska prestera in natura, t.ex. om gäldenären ska leverera en maskin som inte kan delas upp eller utföra en entreprenad som utgör en enhet.

Förslaget i denna del stämmer överens med de förslag som lagts fram av Förmånsrättskommittén, 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen. En motsvarande regel finns intagen i det nordisk-baltiska nätverkets rekommendationer.

Särskilda regler vid kreditköp med återtagandeförbehåll och finansiell leasing?

Förmånsrättskommittén föreslog att kreditköp med återtagandeförbehåll och finansiell leasing skulle regleras särskilt. Enligt förslaget skulle motparten i dessa fall vara skyldig att låta den överlämnade egendomen vara kvar i gäldenärens besittning och gäldenären skulle vara skyldig att betala de poster som förföll efter beslutet om företagsrekonstruktion. Om så inte skedde skulle motparten kunna häva avtalet.

Förmånsrättskommittén konstaterade att lagens förarbeten gav delade budskap om vad som gäller vid kreditköp med återtagandeför-

behåll. Å ena sidan uttalas att gäldenärens skyldighet att ställa säkerhet

för sin framtida betalningsskyldighet är tillämplig på avbetalningsköp och leasingavtal i den mån gäldenären enligt avtalet ska betala ersättning i efterskott. Å andra sidan anges att motparten vid avbetalningsköp med återtagandeförbehåll har fullgjort samtliga sina prestationer före beslutet om företagsrekonstruktion. Enligt Förmånsrättskommittén synes slutsatsen vara att säljaren inte har rätt till någon betalning alls under företagsrekonstruktionen, samtidigt som han eller hon inte heller kan återta godset på grund av verkställighetsförbudet i 2 kap. 17 § FRekL, fastän detta hade varit möjligt enligt allmänna köprättsliga och sakrättsliga regler.62

Förmånsrättskommittén föreslog därför att gäldenären skulle vara skyldig att i dessa fall successivt betala förfallande poster, men att rätten till fullföljd inte skulle vara villkorad av att gäldenären betalar poster som förfallit till betalning före rekonstruktionen.

Beträffande finansiell leasing konstaterade Förmånsrättskommittén att det fanns stora likheter med avbetalningsköp och att det var

62SOU 2001:80 s. 140 ff. med hänvisning till prop. 1995/96:5 s. 200 och 354.

lämpligt att behandla dessa avtalsformer lika i rekonstruktionssammanhang. Vid finansiell leasing ska leasetagaren i form av hyra betala leasegivarens inköpskostnad, ränta och vinst. Vid avtalstidens utgång har leasegivaren normalt rätt att köpa godset för en symbolisk summa. Enligt Förmånsrättskommitténs förslag skulle en gäldenär få kräva fullföljd av avtalet mot att han eller hon betalar de poster som förfaller under rekonstruktionen, även om gäldenären är i dröjsmål med poster som förföll före inledandet.63

Både 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen delade Förmånsrättskommitténs uppfattning att avtal om kreditköp med återtagandeförbehåll och finansiell leasing borde omfattas av hindret att häva på grund av dröjsmål före förfarandet. Till skillnad från Förmånsrättskommittén ansåg de utredningarna dock inte att det var nödvändigt med någon särskild reglering om detta. Enligt 2007 års insolvensutredning kunde detta i stället åstadkommas inom ramen för de allmänna regler som föreslogs.

Vi delar uppfattningen att förbudet mot att häva ett avtal på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål med betalningen ska gälla även för kreditköp med återtagandeförbehåll och finansiell leasing. I likhet med tidigare utredningar anser vi således att gäldenären för att undgå hävning endast ska vara skyldig att betala de poster som förfaller framöver. Vi anser att detta följer redan av huvudregeln att gäldenären vid en begäran om fullföljd ska utge vederlag eller ställa säkerhet för de prestationer som återstår. Någon särskild bestämmelse om detta är därför inte nödvändig.

7.7.8. Bör fullföljdsfordringar undantas från en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan?

Förslag: Väljer gäldenären att fullfölja ett avtal, ska de fordringar

som uppkommer därefter (fullföljdsfordringar) anses ha uppkommit under företagsrekonstruktionen. Sådana fordringar kommer därmed inte att omfattas av en eventuell skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan.

När rekonstruktörens samtycke krävs för att gäldenären ska få begära fullföljd, utgör samtycket en förutsättning för att fordran ska anses ha uppkommit under rekonstruktionen.

63SOU 2001:80 s. 142.

Skäl för förslaget

Fordringar som uppkommit efter ansökan om företagsrekonstruktion omfattas i dag inte av ett ackord

En fordran som uppkommit efter ansökan om företagsrekonstruktion har i dag en starkare ställning än fordringar som uppkommit före ansökan. Fordringar som uppkommit efter ansökan om företagsrekonstruktionen omfattas nämligen inte av ett offentligt ackord (3 kap. 3 § FRekL). En sådan fordran kan alltså inte skrivas ned genom ett offentligt ackord, utan ska betalas fullt ut.

Avgörande för när en fordran som grundas på en avtalsförpliktelse ska anses ha uppkommit är normalt tidpunkten för avtalets ingående. Har avtalet träffats före rekonstruktionen anses fordran i allmänhet inte ha uppkommit under rekonstruktionen även om avtalet fullgörs först sedan rekonstruktionen inletts. Från detta finns emellertid undantag, bl.a. när det gäller lönefordringar (se mer om detta nedan i avsnitt 7.7.12).

Fullföljdsfordringar bör inte omfattas av en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan

Vi har föreslagit att gäldenären ska ha en tvingande rätt att välja om ett avtal ska fullföljas, helt eller delvis. Frågan är vilka konsekvenser en begäran om fullföljd ska leda till. Såväl Förmånsrättskommittén som 2007 års insolvensutredning har föreslagit att fullföljdsfordringar bör jämställas med fordringar som uppkommit under rekonstruktionen och därmed undantas från det offentliga ackordet. Det nordisk-baltiska nätverket rekommenderar samma sak.64

Om gäldenären väljer att fullfölja ett avtal, ska motparten fullgöra de prestationer som återstår, mot att gäldenären utger vederlag eller ställer säkerhet. Motparten har alltså normalt rätt till samtidig betalning eller säkerhet för framtida prestationer. I grunden ger detta motparten ett starkt skydd för kommande prestationer. Det utesluter inte att t.ex. en ställd säkerhet minskar i värde eller att motparten av förbiseende eller av okunskap inte utnyttjar sin rätt att få samtidig betalning. I ett sådant fall riskerar motparten att inte få fullt betalt

64 Nordisk-baltiska nätverket, Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency Law (2016), avsnitt X:3, s. 51.

för sin fordran eftersom den kan skrivas ned genom en skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen. Detta talar för att det finns behov av att stärka fullföljdsfordringarnas ställning.

Det är också rimligt att gäldenärens beslut att fullfölja ett avtal får konsekvenser. Om fullföljdsfordringar inte ges ett förstärkt skydd under rekonstruktionen skulle gäldenären först kunna begära fullföljd, för att därefter utan förvarning sluta prestera och i stället hänvisa motparten till att bevaka en skadeståndsfordran i rekonstruktionsplanens skulduppgörelse. I praktiken skulle detta inte utgöra någon större skillnad från vad som är fallet i dag. Visserligen skulle samtliga motparter ha rätt att få besked om avtalet ska fullföljas eller inte. Detta besked är dock inte mycket värt om gäldenären ändå kan frångå sitt beslut utan att det leder till några direkta konsekvenser. Den förutsebarhet som gäldenärens krav på fullföljd är tänkt att ge motparten skulle därmed gå förlorad.

Vi anser mot denna bakgrund att det finns starka skäl att undanta fullföljdsfordringar från en skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen. Sådana fordringar bör alltså inte få skrivas ned genom en fastställd rekonstruktionsplan. Av våra tidigare förslag följer att gäldenären ska få företa rättshandlingar som ligger inom ramen för verksamhetens dagliga drift utan rekonstruktörens samtycke. För fordringar som grundar sig på sådana rättshandlingar ska något samtycke inte vara nödvändigt för att fordran ska undantas från en eventuell skulduppgörelse. När rekonstruktörens samtycke krävs, ska samtycket dock också vara en förutsättning för att fordran ska undantas från skulduppgörelsen.

I avsnitt 8.17 behandlar vi frågor om superförmånsrätt.

7.7.9. Motpartens rätt att kvitta en fordran vid fullföljd

Förslag: Nuvarande regler om motpartens rätt att kvitta en ford-

ran ska föras över till den nya lagen. Motparten ska dock inte kunna kvitta en skuld för en prestation som gäldenären valt att fullgöra efter ansökan om företagsrekonstruktion mot en fordran som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion.

Skäl för förslaget

Motpartens rätt att kvitta en fordran

Motparten har rätt att kvitta en fordran som han eller hon hade mot gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion gjordes, mot en fordran som gäldenären då hade mot honom eller henne (se 2 kap. 21 § FRekL). Rätten att kvitta gäller även om motpartens fordran vid denna tidpunkt inte var förfallen till betalning. Den gäller dock inte om kvittning är utesluten på grund av fordringarnas beskaffenhet.

Som utgångspunkt gäller kvittningsrätten inte om fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, eller för en borgenär som satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel (2 kap. 21 § andra och tredje stycket FRekL).

Motparten bör vara förhindrad att kvitta i vissa fall

Om gäldenären väljer att ett avtal ska fullföljas ska motparten enligt vårt förslag få fullt betalt för kommande prestationer medan fordringar för tidigare prestationer, dvs. före ansökan om rekonstruktionen, ska omfattas av en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen.

På motsvarande sätt bör en gäldenär som ska prestera in natura få fullt betalt för sina kommande prestationer, men inte ha någon skyldighet att utlämna prestationer som skulle ha fullgjorts före ansökan om rekonstruktion. Enligt gällande rätt torde dock en fordran på betalning för en naturaprestation som ska fullgöras under rekonstruktionen kunna kvittas mot en fordran som uppkommit före ansökan om rekonstruktion, om skyldigheten att prestera följer av ett avtal som träffats före ansökan om rekonstruktion.

Så är i vart fall fallet vid konkurs. Om ett konkursbo väljer att inträda i konkursgäldenärens avtal och fullgör en naturaprestation, t.ex. levererar en vara, utan att något nytt avtal ingåtts, anses fordringen på betalningen grunda sig på gäldenärens ursprungliga avtal och inte på leveransen. Motparten kan då med stöd av 5 kap. 15 § konkurslagen kvitta en konkursfordran, även om fordran är oprioriterad,

mot fordringen på betalning för konkursboets leverans.65 Motsvarande torde gälla för motpartens rätt att kvitta en fordran under rekonstruktionen enligt 2 kap. 21 § FRekL.

Detta medför att motparten torde kunna kvitta en oprioriterad fordran som uppkommit före ansökan om rekonstruktion mot en fordran på gäldenärs leverans av en vara under rekonstruktionen, om avtalet om leverans ingicks före ansökan om rekonstruktion. En sådan kvittningsrätt innebär alltså att motparten får full betalning för en fordran som annars skulle ha kunnat omfattas av ett offentligt ackord. Detta är inte tillfredsställande och frångår principen om borgenärernas lika rätt. Vi föreslår därför att kvittning inte ska vara tilllåten i dessa fall.

En följd av förslaget är att en motpart som betalat för en vara som inte levererats före ansökan om rekonstruktion inte kan kräva att gäldenären ska leverera varan under företagsrekonstruktionen utan att motparten erlägger betalning. Den fordran som uppkommit före ansökan om rekonstruktion får i stället göras gällande i en eventuell skulduppgörelse i rekonstruktionsplanen. Detta skiljer sig emellertid inte i någon större utsträckning från den situationen att en säljare enligt ett avtal om successiva leveranser måste leverera en vara under rekonstruktionen fastän han eller hon inte fått betalt för en leverans som gjorts före rekonstruktionen.

Vårt förslag i denna del motsvarar de förslag som lagts fram av Förmånsrättskommittén och 2007 års insolvensutredning. Det bör övervägas en motsvarande ändring i konkurslagen.

7.7.10. Gäldenärens ansvar för mottagna prestationer

Förslag: Om motparten lämnar över en prestation under rekon-

struktionen och gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet, ska gäldenären lämna tillbaka prestationen.

Förfogar gäldenären över prestationen så att den inte kan återlämnas i väsentligt oförändrat eller oförminskat skick, ska motpartens fordran anses ha uppkommit under rekonstruktionen. Detsamma ska gälla om gäldenären utnyttjar en prestation som är sådan att den inte kan återlämnas.

65 Se rättsfallen NJA 1916 s. 154 och NJA 1996 s. 368.

För att fordran ska anses ha uppkommit under rekonstruktionen ska det krävas att rekonstruktören fått eller borde fått kännedom om att prestationen mottagits eller om det avtal som prestationen avser.

Skäl för förslaget

Motparten kan kräva tillbaka en vara som lämnats över under rekonstruktionen

En motpart som lämnar över en vara till gäldenären under företagsrekonstruktionen har rätt att kräva tillbaka varan (s.k. aktiv stoppningsrätt). Gäldenären kan dock hindra ett tillbakatagande om han eller hon omedelbart betalar varan eller, om köpesumman inte har förfallit till betalning, ställer godtagbar säkerhet för betalningen (se 63 § fjärde stycket köplagen och 2 kap. 20 § femte stycket FRekL).

Motparten bör få kräva tillbaka även andra prestationer än varor

Gäldenärens motpart bör även framöver ha rätt att kräva tillbaka en vara som han eller hon lämnat ut under en företagsrekonstruktion. Gäldenären bör dock genom att kräva fullföljd av avtalet kunna hindra ett återtagande mot att han eller hon betalar eller i vissa fall ställer säkerhet för varan. Om gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet ska varan i stället lämnas tillbaka.

Förslaget så långt motsvarar vad som gäller enligt 63 § fjärde stycket köplagen. Den bestämmelsen är dock begränsad till att gälla för varor. Vi anser att samma regler bör gälla även för andra avtalstyper där ett återtagande är möjligt, t.ex. förskottsbetalningar under rekonstruktionen. Motpartens skydd bör därför gälla för prestationer och inte bara för varor. Förslaget överensstämmer med de förslag som tidigare lagts fram av Förmånsrättskommittén, 2007 års insolvensutredning och Entreprenörskapsutredningen.