Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som främst rör olika förmåner i in- komstslaget tjänst. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Förmån av fri offentligt finansierad hälso- och sjukvård skall till skillnad mot nu tas upp som intäkt. Detsamma gäller fria läkemedel. Förmånen av fri vård utomlands resp. icke offentligt finansierad vård i Sverige skall liksom nu vara skattefri. Från beskattning undantas också fria vaccinationer som betingas av tjänsten. Vidare klarläggs skattereg- lerna om rehabilitering och företagshälsovård. Propositionen tar också upp arbetsgivarnas avdragsrätt för kostnader på sjukvårdsområdet samt de enskilda näringsidkamas avdragsrätt för sådana kostnader. På sistnämnda områden innebär förslagen i huvudsak inga materiella ändringar i förhållande till dagens regler.

Reglerna för skattefria personalmbatter föreslås få en delvis annan utformning. För personalmbatter i allmänhet föreslås att dessa skall vara skattefria vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud. Som förutsättning härför skall dock gälla att rabatten inte överstiger den största rabatt som en konsument skulle kunna utverka på affärsmässiga grunder och inte heller uppenbart överstiger den i branschen sedvanliga personalmbatten. De särskilda reglerna om s.k. korsvisa rabatter slopas. I stället skall de föreslagna allmänna reglerna om skattefrihet för personalrubatter gälla även vid förvärv från ett annat företag i samma koncern.

&

ww w

• Sida 2
•  Original

Ett undantag från förmånsbeskattning föreslås när det gäller förmåner av begränsat värde för den anställde. Undantaget avser förmån av vara eller tjänst när varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för utföran- det av den anställdes arbetsuppgiRer och förmånen är svår att särskilja från nyttan i anställningen.

Vidare föreslås en justering av reglerna om jämkning av bostadsför- månsvärde vid bestämmande av underlaget för arbetsgivaravgifter samt ytterligare ett par lagtekniska justeringar.

Ändringarna föreslås huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

• Sida 3
•  Original

Innehållsförteckning Prop. 1994/95:182

1. Förslag till riksdagsbeslut 5

2 lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928z370) 6

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (l984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare 15

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 16

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvs- inkomster vid 1996-1999 års taxeringar 17

3. Ärendet och dess beredning 18 4 Förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, före- tagshälsovård och rehabilitering 20 4.1 Inledning 20

4.2 Hälso- sjukvård, tandvård samt läkemedel 20

4.3. Företagshälsovård 27

4.4. Rehabilitering 29

4.5. Enskild näringsidkare och delägare i handelsbolag 32

5 Personalrabatter 33 5.1 Sedvanliga rabatter 33

5.2 Korsvisa rabatter 37

6 Förmån av begränsat värde 39

7 Bostadsf'önnån 40

8. Vissa lagtelmiska justeringar 41

9 Ekonomiska effekter för den offentliga sektorn 42

• Sida 4
•  Original

10. Författningskommentarer 10.1 Kommunalskattelagen (1928:370)43

10.2 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

10.3 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

10.4 Lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar

Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Beskattning av förmåner (SOU 1994:98)

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 3 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

43. Prop. 1994/95:l82 43

47

47

47

48

49

62

• Sida 5
•  Original

2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 20 5, 32 5 1, 3 b, 3 c och 3 f mom., punkt 1 av anvisningarna till 20 5, punkt 23 av anvisningarna till 23 5 samt punkt 3 av övergångs- bestämmelserna till lagen ( 1994: 1855) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse,

dels att i anvisningarna till 23 5 skall införas en ny punkt, 34, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

20 51

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälrovård som anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar ' eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 &; värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 & studiestödslagen(1973:349), 52, 52 a och 55 &&

lSenast:: lydelse l994:1781.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen Melee

lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 å och 49 & 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 Slagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier, 13 och 14 55 lagen (1984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 & tullagen (1987:1065), 60 & fordonsskattelagen (l988z327) och 16 kap. 12 och 13 55 mervärdes- skattelagen (1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 & utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 & arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 & arbetstidslagen (l982:673); skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 & tredje stycket rättegångsbalken; belopp för vilket arbetsgivare är hetalningsskyldig enligt 75 & uppbördslagen (1953z272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (l976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgiR vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978z268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980z424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på natur- gasområdet;

avgift enligt 18 5 lagen (1902z7l s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 10 kap. 5 & lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 å och 13 kap. 6 a & aktiebolagslagen (1975:l385).

(Se vidare anvisningarna.)

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 &

I mom.2 Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,

b) pension,

c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade- försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,

d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,

e) ersättning som utgått i annan e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader, eller läkarkostnader för vård som inte är ogentligt finansierad eller för vård utomlands,

f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 5,

g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 &,

h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som enligt 3 & 12 mom. lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som intäkt av tjänst,

i) sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och 15 av anvisningarna,

j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 55 och 6 kap. 5 9 lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.

Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt enligt lagen (l990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig till kontot.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp — vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller

2senaste lydelse 1993z938.

• Sida 9
•  Original

Nuvarande bdelse

Föreslagen lylelse

olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänat.

Har tjänsteinnebavare som löneförmån innehaft &stighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 & ärstighetstaxeringslagen (l979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt

reglerna för privatbostad.

3 b mom.3 Anställds förmån av fri hälso- och sjukvård, före- tagshälsavård, fria läkemedel eller ersättning för läkemedelvkostnader tas inte upp som intäkt.

Har arbetsgimm utgivit ersätt- ning för anställds utgift för tand- vård som avses i 2 kap. 3 & lagen (I962:38I ) om allmän försäkring, tas ersättningen dock upp som intäkt för den anställde. Som intäkt tas emellertid inte upp

I . sådan ersättning, om den avser anställd som inte är försäk- rad enligt lagen om allmänförsäk— ring,

2. kostnad för tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försmrsrnaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden, eller

3. ersättning för tandbehandling, när behov av denna har uppkommit och utförts under tjänstgör-rättning utomlands.

3 c mom.4 Förmån av fria ar— betskläder och fri uniform tas inte upp som intäkt, om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

3Senaste lydelse 1987: 1303. 4senaste lydelse 1987: 1303.

3 b mom. En anställda förmån av fri hälso— och sjukvård, fri tandvård och fria läkemedel tas inte upp som intäkt om den avser

- hälso- och sjukvård som inte är Mentligt finansierad,

- tandvård som inte är Måttligt finansierad,

- hälso- och sjukvård eller tand- vård utomlands och läkemedel vid vård utomlands,

- företagshålsovård, förebyggan- de behandling eller rehabilitering,

- mccination som betingas av tjänsten eller

- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hän- syn till tjänstens krav för För- svarsmaktens submarina och fly- gande personal och för andra med i huvudsak likartade ar- betsförhållanden.

3 c mom. Om en mm eller en tjänst, som en anställd erhåller av arbetsgivaren, år av väsentlig be- tydelse för utförandet av hans ar- betsuppgifter, skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt, om förmånen är av be- gränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Inte

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse

3 f mom.5 Som intäkt tas inte upp sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud eller i annat företags ordinarie utbud om företaget är närstående arbets— givarens företag och varorna eller tjänsterna har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete eller utgår på sätt som anges i 325 3 e mom. andra stycket 24. Aven om det inte följer av 3 d mom. tas som intäkt inte upp sådan rabatt eller liknande förmån som transportföretag enligt internationellt vedertagen praxis utger för visad kundtrohet vid utrikes flygresor och som slutligt tillfaller en arbetstagare eller uppdragstagare på grund av hans egenskap av resenär.

Föreslagen lydelse

heller tas som intäkt upp förmån av fria arbetskläder och fri uni- form, om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämplien gen kan användas privat.

3 f mom. Som intäkt tas inte upp personalrubatt vid inköp av en vara eller en tjänst från ar- betsgivaren eller något annat före- tag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan er- hålla på ofärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalmbatt som är sedvanlig i branschen. Inte hellerfår rabatten utgåpåsättsomangesi3253e mom. andra stycket 2-4.

Aven om det inte följer av 3 d mom. tas som intäkt inte upp sådan rabatt eller liknande förmån som transportföretag enligt inter- nationellt vedertagen praxis utger för visad kundtrohet vid utrikes flygresor och som slutligt tillfaller arbetstagare eller

Anvisningar till 20 5

1.6 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut- ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 5, 46 ä 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 5 och punkt 6 av anvisningarna till 33 &. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 & 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 5. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivar-

SSenaste lydelse 1993:1515. 6Senaste lydelse 1993z938.

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

organisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga or- ganisationsverksamheten.

Utgifter för representation och lilmande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och lilmande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något Bill för utgifter för spritdrycker och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.

Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård, för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf, räknas

kostnader för hälso— och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt lagen (I962.'38I ) om allmän försäkring i den mån kostnaderna inte avser antingen sjuk- och tandvårdskostnader som uppkom- mer vid insjulmande i samband med tjänstqörrättning utomlands eller .vjuk— och tandvårdskostnader för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäla'ing,

kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller villkoren i 3 5 1-7 den upphävda förordningen (1985:326) om bidrag till företags— hälsovård samt

kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollek- tivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer:

till 23 9 23.7 Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter

7Senaste lydelse l994:201.

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lylelse

och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 5). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 & mervärdesskattelagen (1994:200) och inbetalats till staten.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utiialla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder" an vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befirtmingshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattnings- havare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för rese- skyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkost- nad i näringsverksamheten.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 5 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för avgift till eränd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksarnhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 5 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksarnhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.

34. Avdrag får inte göms för kostnader för hälso— och sjukvård eller tandvård som inte är offentligt finansierad utom när kostnaderna avser en anställd eller en enskild näringsidkare eller en delägare i handelsbolag som inte omfattas av den ofentligt finansierade vården enligt lagen (1962:381) om allmän försälo'ing eller annan författning. Ifråga om kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läke- medel utomlands får avdrag göras under förutsättning att kostnaderna uppkommit vid insjuknande i sam- band med tjänstgöring utomlands.

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse

3.8 Aldre föreskrifter i 33 5 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för kostnader för resor till och från arbetet beträffande inkomst av näringsverksarnhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskatt- ningsåret har börjat före den 3 november 1994.

Föreslagen lydelse

Avdrag får göms för kostnader för företagshälsavård, för vac- cinationer som betingas av verk- samheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 325 3 b mom.

Avdrag får vidare göras för kostnader för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder, om ar- betsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen om allmän försäla'ing eller om den skattskyl- dige kan visa att rehabiliteringen sytar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana kostnader får också göms i en enskild närings- verksamhet eller i ett handelsbolag om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvs- arbete. Avdrag får även göras för kostnader för förebyggande be- handling, om den skattskyldige kan visa att behandlingen har ett så- damm

3. Aldre föreskrifter i 33 & 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för kostnader för resor till och från arbetet beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskatt— ningsåret har börjat före den 3 november 1994. Aldre föreskrifter i 33 5 2 mom. gäller även ifråga om barnomsorgskostnader som avser tid före den I januari 1995.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1994/951182 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kom- munalskattelagen (1928z370) tillämpas dock redan vid 1996 års taxering.

2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande utgifter för hälso— och sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsrwård och rehabilitering vilka hänför sig till tid före ikraftträdandet.

aSenaste lydelse 1994: 1855.

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (l984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (1984:668) om upphörd av socialav- gifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 52 Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 & första-fjärde styckena uppbördslagen (1953z272).

Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 42 & kommunalskat- telagen (1928: 370), eller sådant åll att den skattskyldige skulle kunna få förmånsvärdet bestämt med stöd av punkt 2 andra stycket andra meningen av samma anvis- ningar, fär skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som be- stäms enligt 8 & tredje stycket uppbördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde som följer av 42 5 första stycket kom- munalskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.

Om det föreligger 15111 som avses i punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 42 5 kommunalskat- telagen (1928z370), eller sådant 6111 att den skattskyldige skulle kunna få förmånsvärdet bestämt med stöd av punkt 2 andra stycket andra meningen av samm an- visningar, iirskattemyndighetenpå framställning av arbetsgivaren bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 & tredje stycket uppbördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde som följer av 42 9 första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisning- arna till 32 & kommunalskattela- gen. Arbetsgivaren skall under- rätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på förmåner som utges efter ikraftträdandet.

[ Lagen omtryckt 199198. 2Senaste lydelse l993:1518.

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 5 lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgilter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 7 51

Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928z370). Vid beräkning av värdet av bilför- mån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 2 andra stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 425 nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 55 andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare. Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semesterbostad skall beräknas i enlighet med be- stämmelserna i 8 5 tredje stycket uppbördslagen (1953z272).

Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av värdet av bilför- mån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 2 andra stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 429 nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 5 5 andra stycket lagen (l984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare. Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semesterbostad skall beräknas i enlighet med be- stämmelserna i 85 tredje och sjätte styckena uppbördslagen (1953z272).

Om värdet av en förmån justerats enligt 5 5 andra stycket lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett. Det sammanlagda värdet av förmånerna skall anges särskilt för sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

1Senaste lydelse 1993:1517.

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1994: 1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst

enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 25 procent av den del av den beskattningsbara för- värvsinkomsten som överstiger en skiktgräns som vid 1996 års taxe- ring uppgår till 203 900 kronor. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplice- rad med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som enligt 1 kap. 6 5 andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring ligger till grund för bestämmande av basbeloppet för året före taxeringsåret med tillägg av 1,2 procentenheter. Skiktgränsen fastställs av rege- ringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 25 procent av den del av den beskattningsbara för- värvsinkomsten som överstiger en skiktgräns som vid 1996 års taxe- ring uppgår till 203 900 kronor. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplice- rad med ett tal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det jämförelsetal som enligt 1 kap. 6 5 andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring ligger till grund för bestämmande av basbeloppet för året före taxeringsåret och det jämförelsetal som enligt nämnda lagrum ligger till grund för be- stämmande av basbeloppet för andra året före taxeringsåret, med tillägg av 1,2 procentenheter. Skiktgränsen filstställs av rege- ringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

• Sida 18
•  Original

4. Förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, PfoP- 1994/95382

företagshälsovård och rehabiliterrng 4.1 Inledning

I betänkandet Beskattning av förmåner (SOU 1994:98) redovisas gällande regler för beskattning av förmåner och avdrag på sjukvårdsområdet (hälso- och sjukvård, läkemedelskostnader, tandvård, företagshälsovård och rehabilitering) samt den historiska bakgrunden till nuvarande bestämmelser. Även den bakomliggande lagstiftningen på hälso- och sjukvårdsområdet och arbetsmiljöområdet tas upp. För denna bakgrund hänvisas till betänkandet.

När det gäller hälso- och sjukvård samt tandvård görs en distinktion mellan offentligt och icke offentligt finansierad vård. Den offentligt finansierade vården bekostas av det allmänna genom bl.a. den allmänna försäkringen och andra offentliga finansieringssystem. Den icke offentligt finansierade vården ligger alltså utanför det offentliga finansierings- systemet och bekostas ofta genom privata sjukvårdsförsäkringar.

4.2 Hälso- och sjukvård, tandvård samt läkemedel

Regeringens förslag: En arbetsgivare får göra avdrag för kostnader för anställdas offentligt finansierade hälso- och sjukvård samt offentligt finansierade tandvård.

För icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård får avdrag göras endast om kostnaderna avser en anställd som inte omfattas av den offentligt finansierade vården. I fråga om kostnader för hälso— och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag göras endast när kostnaderna uppkommer vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands.

En arbetsgivare får vidare göra avdrag för anställdas läkemedels- kostnader samt för vaccinationer som betingas av verksamheten.

När en arbetsgivare ersätter en anställd för dennes utgifter för offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård skall ersättningen tas upp som intäkt. Icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt icke offentligt finansierad tandvård skall däremot inte tas upp som intäkt. Inte heller beskattas förmån av fri hälso- och sjukvård samt tandvård utomlands eller fria läkemedel i samband med vård utomlands. Vidare undantas från beskattning fria vaccina- tioner som betingas av tjänsten.

Vad som sägs om avdrag för icke offentligt finansierad vård och om förmån av fri sådan vård gäller också i fråga om privata sjuk- vårdsförsäkringar.

Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivarna.

• Sida 21
•  Original

Flertalet förmåner beskattas hos den anställde. Förmånen av fri icke Prop. 1994/95:182 offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård värderas till den patientavgift som hade tagits ut för motsvarande behandling inom den offentligt finansierade vården. Följande förutsättningar skall vara uppfyllda för att värderingen av förmånen av icke offentligt finansierad vård skall ske enligt patientavgiftsmodellen. Den anställde skall ha haft rätt till behandlingen inom den offentligt finansierade vården. Den anställde skall ha varit verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. När det gäller privata sjukvårdsförsäkringar beskattas den anställde för förmånen av den fria försäkringen först när den tas i anspråk och då till ett belopp motsvarande patientavgiften vid vårdtillfäl- lena. För att arbetsgivarna skall kunna fullgöra sin skyldighet att innehålla preliminärskatt m.m. när försäkringar tas i anspråk föreslås en uppgiftsskyldighet för försäkringsbolagen.

Remissinstansema: Flertalet remissinstanser har i princip tillstyrkt utredningens förslag. SACO, TCO och Arbetsgivaralliansen anser dock att förmånen av fri hälso— och sjukvård inte skall beskattas. RSV, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Socialstyrelsen och Landstingsför- bundet anser att förmånen av icke offentligt finansierad vård bör värderas högre än motsvarande patientavgift inom den offentliga vården. Några remissinstanser, bl.a. RSV och Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, befarar tillämpningssvårigheter när det gäller att utreda om den anställde hade haft rätt till motsvarande offentligt finansierade vård, särskilt när det gäller vård i utlandet. Socialstyrelsen anser att arbetsgivarens avdragsrätt bör begränsas till sådana åtgärder som normalt finansieras med offentliga medel. Socialstyrelsen ifrågasätter vidare en begränsad ökad avdragsrätt eftersom en sådan ordning skulle strida mot hälso- och sjukvårdslagens principer att fördela vårdens resurser på lika villkor. Landstingsförbundet avstyrker förslaget om full avdragsrätt med hänsyn till risken för en segregerad vård. Landstingsförbundet pekar också på att ett finansieringssystem vid sidan av det traditionella försvårar planeringen av det totala vårdutbudet. Socialstyrelsen föreslår att förmånen av en fri sjukvårdsförsäkring beskattas. Några remissinstanser, bl.a. Köpmannaför— bundet, är kritiska till det administrativa merarbete som försäkringsbola- gens uppgiftsskyldighet medför. RSV påpekar att uppgifisskyldigheten inte kan gälla utländska försäkringsbolag. Landstingsförbundet har hänvisat till kanadensisk lagstiftning med förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar eftersom dessa försäkringar medfört stora olägenheter för sådana hälso-

och sjukvårdstjänster som omfattas av den solidariskt finansierade vården.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande skatteregler på hälso- och sjukvårdsområdet innebär avdragsbegränsningar för arbetsgivarna. För vård utanför lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) medges avdrag enbart när den anställde blivit sjuk under tjänstgöring utomlands eller för anställda som inte är försäkrade enligt nämnda lag (punkt 1 av anvisningarna till 20 & kommunalskattelagen (l928:370, KL). För den anställde är förmånen skattefri (32 5 3 b mom. KL). Endast förmån av fri tandvård enligt AFL förmånsbeskattas med vissa undantag. Un-

• Sida 22
•  Original

dantagen gäller tandbehandling som är erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Vidare undantas anställda som inte är försäkrade samt behandling under tjänsteförrättning utomlands.

Av beskrivningen framgår att reglerna på detta område skiljer sig från skattelagstiftningens principiella uppbyggnad där avdrag medges i näringsverksamheten för driftkostnader medan förmåner 1 pengar "eller annat som utgått för tjänsten" skall tas upp som intäkt av tjänst och värderas till marlmadsvärdet.

Utgångspunkten bör vara att även förmåner inom sjukvårdsområdet inordnas under de generella skattereglerna. Det är också utifrån detta synsätt som utredningen lagt fram sina förslag.

Några remissinstanser har emellertid invänt att hälso- och sjukvårdsför- måner hör till det slag av förmåner som bl.a. av sociala skäl inte lämpar sig för beskattning. Liknande uppfattningar har aktualiserats i tidigare sammanhang.

Regeringen delar dock utredningens uppfattning att det inte finns några principiella hinder mot att beskatta de nu aktuella förmånema.

I den typiska situationen är det dessutom inte den fria vården som beskattas utan ersättningen från arbetsgivaren till den anställde för dennes kontanta utlägg (patientavgifter, läkemedelskostnader, etc.). När levnadskostnader ersätts av arbetsgivaren bör som regel denna förmån beskattas. Bl.a. de speciella värderingsproblem som föreligger beträffan- de sjukvårdsförmåner nödvändiggör dock betydande avsteg från den nämnda utgångspunkten.

Ofentligt finansierad värd samt Iäkemedelskostnader

När det gäller offentligt finansierad hälso- och sjukvård, offentligt finansierad tandvård och läkernedelskostnader inordnas förmånerna i skattesystemet utan några särskilda svårigheter. Arbetsgivaren medges avdrag för de patient— eller vårdavgifter som han kontant ersätter den anställde för. Den anställde beskattas för en förmån som motsvarar arbetsgivarens kostnad, dvs. patientavgifiema m.m. Förmånen uppkom- mer när arbetsgivaren ersätter den anställde för utgiften. Arbetsgivaren betalar vidare arbetsgivaravgifter på ersättningarna enligt vanliga regler. Motsvarande gäller för läkemedelskostnader.

Kostnader för offentligt finansierad vård samt för läkemedelskostnader bör i överensstämmelse med utredningens förslag även i fortsättningen vara avdragsgilla för en arbetsgivare.

Förmånen av fri offentligt finansierad tandvård förmånsbeskattas redan enligt nuvarande bestämmelser. Utredningens förslag om förmånsbeskatt— ningen av fri offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt fria läkemedel är i linje med 1990 års skattereform. Förmånema utgörs av bl.a. de patientavgifter som arbetsgivaren ersätter den anställde för. Patientavgiftema är närmast att anse som en självrisk och några högre

• Sida 23
•  Original

förmånsvärden kan inte bli aktuella med hänsyn till högkostnadsskyddet," Prop. 1994/95:182 som även innefattar läkemedelskostnader. Enligt vår uppan finns det därför starka skäl för att ändra nuvarande undantag från förmånsbeskatt- ning och beskatta förmånen av fri offentligt finansierad vård samt läkemedelskostnader.

Icke ofantligt finansierad värd

Den icke offentligt finansierade vården är av begränsad omfattning eftersom flertalet privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster omfattas av det offentliga finansieringssystemet.

Stora svårigheter uppkommer om den icke offentligt finansierade vården skall inordnas i den beskrivna skattemässiga mallen. Det gäller särskilt hur förmånen skall värderas, vilket, som framgår av utredningen, varit ett svårbemästrat problem även i tidigare lagstiftningssammanhang. Utredningen har här föreslagit en värderingsgrund enligt patientav- giftsmodellen. En sådan grund har den fördelen att värderingen sker enligt en administrativt lättillärnpad schablon och att beskattningen knappast kan uppfattas som för hög. Å andra sidan kan patientav- giftsmodellen leda till en undervärdering av förmånerna. Det gäller särskilt i sådana firll när det finns köer inom den offentliga vården eller om behandlingarna är ransonerade och ges enbart till de mest behövande.

De begränsningsregler som är knutna till utredningens patientavgifts- modell kan vara svåra att tillämpa, särskilt i utlandsfallen. Utredningen har föreslagit att patientavgiftsmodellen inte skall tillämpas om den anställde inte är verksam hos arbetsgivaren i tillräcklig omfattning. Det är emellertid inte säkert att en värdering till marknadsvärdet kan motiveras enbart på den grunden att arbetstagaren inte arbetat i tillräcklig omfattning hos arbetsgivaren. För den anställde borde förmånen objektivt sett vara av samma värde oavsett anställningens omfattning.

Skatteregler på sjukvårdsområdet påverkar indirekt hälso- och sjukvårdssystemet. Som några remissinstanser uttryckt kan de föreslagna skattereglerna med obegränsad avdragsrätt och låg förmånsbeskattning motverka de mål som samhället ställt upp för hälso- och sjukvårdspoliti- ken. Det måste därför finnas tungt vägande skäl för att ändra skattereglerna i fråga om den icke offentligt finansierade vården. Som nämnts berör denna vård enbart ett fåtal och vad som framgår av utredningen och remissyttrandena synes nuvarande skatteregler inte vara något stort problem för näringslivet. Till det kommer svårigheterna att värdera förmånerna.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det principiella avdrags- förbudet behålls för arbetsgivarens kostnad för anställds vård inom den icke offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Å andra sidan skall liksom i dag inte någon förmånsbeskattning ske hos den anställde.

Några undantag från avdragsförbudet bör ändå komma i fråga. Avdragsrätt för kostnader för icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt för icke offentligt finansierad tandvård bör finnas när den

• Sida 24
•  Original

anställde insjuknar under tjänstgöring utomlands. Vi återkommer u'll Prop. 1994/95:182 denna fråga. Vidare bör avdragsrätten gälla för anställda som inte omfattas av den offentligt finansierade vården. Det är fråga om personer som inte är bosatta i Sverige och andra som inte har rätt till vårdförmå- ner i Sverige vid sjukdom och modersakap enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1402/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Dessa avdragsmöjligheter finns emellertid redan i dag (punkt lav anvisningarna till 20 & KL).

Undantagen från avdragsförbudet torde vara tillämpliga i liten utsträckning. I de &11 avdragsrätt finns för arbetsgivaren aktualiseras frågan om förmånsbeskatming hos den anställde med de värderingssvårig— heter som uppkommer för förmåner av detta slag. Med hänsyn till att de nu beskrivna avdragssituationema för icke offentligt finansierad vård gäller i rena undantagssituationer och med beaktande av värderingssvårig- heterna av förmånen samt inte minst av förenklingsskäl föreslås att förmånen av icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård även fortsättningsvis undantas från förmånsbeskattning.

De föreslagna reglerna om den icke offentligt finansierade vården bör gälla också i fråga om privata sjukvårdsförsäkringar som finansierar sådan vård. Avdrag får alltså inte göras för sådana försäkringar. Å andra sidan beskattas inte den anställde för förmånen av försäkringen.

En invändning mot de av regeringen föreslagna reglerna kan vara att det för både företaget och dess ägare och den anställde är skattemässigt fördelaktigt med avdragsbegränsningar och ingen förmånsbeskattning av icke offentligt finansierad vård. Ett exempel illustrerar. Enligt gällande regler reducerar ett icke avdragsgillt belopp på 100 i bolaget underlaget för skatt hos företagets ägare på ett sådant sätt att skatten sjunker med ca 20 (hänsyn har tagits till att vissa ägare inte betalar skatt). En avdragsrätt för samma 100 medför ett bortfall av bolagsskatt med ca 25 och ett bortfall av ägarskatter på ca 15. Följaktligen sjunker totala kapitalskatten på grund av avdragsreglerna med 20 (25+15-20). Dock leder skatteplik- ten hos mottagaren av förmånen till ökade skatter med 52 (skattedelen av socialavgifter och inkomstskatt på förvärvsinkomster). Den totala skatten stiger alltså med 32 (52-20). Exemplet visar att i en situation utan avdragsbegrärlsningar men med förmånsbeskattning skulle alltså beskattningen bli högre. Ett sådant resonemang förutsätter emellertid att förmånsvärdet bestäms till väsentligt högre nivåer än motsvarande patientavgiften. Utredningen har övertygande visat att en högre värdering är osäker och leder till en slumpmässig beskattning. Det skattemässiga utfallet med avdragsbegränsningar och ingen förmånsbeskattning kan därför anses som rimligt.

Vård utomlands

En fråga gäller förmånsbeskattning av vård utomlands och arbetsgivarens avdragsrätt för vårdkostnader utomlands. De föreslagna skattereglerna för

• Sida 25
•  Original

vård i Sverige tar sin utgångspunkt i om vården är offentligt finansierad Prop. 1994/95:182 eller inte. En sådan distinktion är knappast praktiskt möjlig för vård utomlands.

Begreppet offentligt finansierad vård tar visserligen sikte på den svenska offentligt finansierade vården enligt AF L eller annan förälttning. Genom bl.a. överenskommelser med andra länder har i Sverige bosatta emellertid rätt till vård utomlands. Enligt förordningen (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring svarar sjukförsäkringen för kostnader för vård i annat land som Sverige skall ersätta (3 5). När den svenska sjukförsäkringen ersätter vård utomlands ligger det nära till hands att tala om offentligt finansierad vård. I vissa fall ersätter sjukförsäkringen inte vårdkostnader utomlands utan vårdkostnadema "ersätts" genom kvittning länderna emellan. Hur länderna sig emellan löser ersättningsfrågan bör inte styra skattereglerna.

Av förenklingsskäl bör därför förmånen av fri hälso- och sjukvård samt tandvård utomlands och fria läkemedel utomlands undantas från beskattning, oberoende av om vården kan anses offentligt finansierad eller inte.

Arbetsgivarens avdragsrätt bör å andra sidan inskränkas. I annat fill] öppnas en möjlighet för avdragsgilla behandlingar utomlands; det gäller vårdkostnader som inte är avdragsgilla om de hade uppkommit i Sverige. Avdrag bör därför få göras enbart när kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel uppkommer vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Om arbetsgivaren ersätter den anställde för vård under den anställdes utlandssemester får avdrag alltså inte göras.

De föreslagna bestämmelserna i utlandsfallen innebär inte någon ändring av gällande bestämmelser om förmånsbeskattning efiersom sjukvårdsförmåner generellt är undantagna från förmånsbeskattning. Visserligen innebär nuvarande ordning att förmånen av fria patientav- gifter för tandvård skall beskattas men det torde vara sällsynt att tandvård "som avses i 2 kap. 3 &" AFL sker utomlands (32 5 3 b mom. KL). Under alla förhållanden undantas tandbehandling under tjänsteförrättning utomlands (32 ä 3 b mom. KL). När det gäller avdragsrätten överens- stämmer förslaget med nuvarande bestämmelser eftersom avdrag får göras för vårdkostnader under tjänsteförrättning utomlands. Övriga vårdkostnader får inte dras av såvida vården utomlands inte ersätts genom AFL. I den mån vård utomlands ersätts enligt AFL och vården inte sker under tjänstgöring utomlands innebär förslaget alltså en skärpning.

Eftersom avdrag får göras för kostnader för vård i samband med insjuknande under tjänstgöring utomlands bör avdrag också få göras för försäkringar som enbart tar sikte på sjukdomsfall i utlandet. Sådana försäkringsinslag är f.ö. inte ovanliga när det gäler reseskyddsförsä- ringar. Reseskyddsförsäkringar är avdragsgilla i näringsverksamheten (punkt 23 av anvisningarna till 23 & KL) och förmånen beskattas inte (punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL).

• Sida 26
•  Original

Vaccinationer

Vaccinationer sker regelmässigt på vissa arbetsplatser för att minska produktionsbortfall på grund av influensa m.m. Enligt regeringen är det rimligt att kostnader för vaccinationer som betingas av verksamheten bör få dras av samtidigt som förmån av fria vaccinationer som betingas av tjänsten inte bör tas upp som intäkt.

Tandbehandling förflygare m.fl.

Förmån av tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för Försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden är i dag skattefri (32 5 3 b mom. KL). Som utredningen föreslagit bör sådan behandling även fortsättningsvis undantas från förmånsbeskattning. Det kan även förekomma att en enskild näringsidkare tillhör den aktuella yrkeskategorin. Förmånsbeskattningen bör vara likformig. En enskild näringsidkare bör därför få göra avdrag för sådana kostnader.

Sjuk— och olycksfalLs'försäkringar

Av 31 5 andra stycket c KL framgår att med inkomst av tjänst likställs rätt till ersättning i annan form än livränta som utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst. För att en sådan försäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras att premier för försäkringar skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst (punkt 1 tjugoförsta stycket av anvisningarna till 31 & KL). Enligt 32 ä 1 mom. KL hänförs till intäkt av tjänst ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning som avser sjukvårds— eller läkarkostnader.

Nyss har föreslagits att när en arbetsgivare ersätter den anställde för dennes utgifter för offentligt finansierad hälso- och sjukvård skall den anställde beskattas för förmånen. Undantaget från förmånsbeskattning för ersättningar för offentligt finansierad vård från en sjuk- eller olycksfällsförsäkring bör därför slopas.

I konsekvens med förslagen i övrigt bör å andra sidan förmånen av icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård som ersätts via försäkring inte leda till förmånsbeskatlning. Inte heller vårdförmåner utomlands bör beskattas.

Vi föreslår därför att undantaget från beskattning av sjukvårds- eller läkarkostnader i 32 5 1 mom. KL ändras så att undantaget enbart gäller vårdkostnader inom den icke offentligt finansierade vården. Detta får till följd att ersättning för sjukvårds- eller läkarkostnader för offentligt finansierad vård, från en sjuk- eller olycksfallsföräkring tagen i samband

• Sida 27
•  Original

med tjänsten, skall förmånsbeskattas hos den anställde.

Idettasammanhangkanerinrasomattdetbrtfärandekanfinnas arbetstagare som har kvar avdragsrätten för premier för sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tagits i samband med tjänst. Det gäller för- säkringar som tecknats före den 1 januari 1988. Enligt en övergångs- bestämmelse (SFS 1987: 1303) tillämpas äldre avdragsregler i 33 5 1 mom. KL för dessa försäkringar.

Kostnader som har samband med sjukvård m.m.

De föreslagna reglerna tar enbart sikte på öppen hälso- och sjukvård, sjukhuwård och läkemedel. Vid sidan av vården kan andra kostnader/för- måner komma i fråga, t.ex. för resor. Bedömningen av sådana kostnader! förmåner får alltså ske enligt andra regler än de nu föreslagna.

Lagregleringen

Lagtekniskt föreslås att avdragsbegränsningarna i 20 & KL och i punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf tas bort. I stället införs en ny anvisningspunkt till 23 & KL som reglerar sjukvårdsområdet (inkomst av näringsverksamhet). I anvisningspunkten anges när utgifter för icke offentligt finansierad hälso— och sjukvård samt tandvård får dras av Vidare anges när kostnader utomlands är avdragsgilla. Dessa be- stämmelser gäller även för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag för vilka avdrag normalt sett inte medges för utgifter på sjukvårdsområdet eftersom det är fråga om privata levnadskostnader. Undantag görs alltså för utlandstjänstgöring m.m. vare sig vården gäller en anställd eller en näringsidkare. Någon avdragsregel för en arbetsgivare för offentligt finansierad hälso- och sjukvård som gäller en anställd behövs inte eftersom det är fråga om ordinarie driftkostnader (personalkostnader).

Undantagen från förmånsbeskattning frnns i 32 5 3 b mom. KL (inkomst av tjänst). Nuvarande undantag från beskattning behålls. En viktig skillnad är dock att fömrånen av offentligt finansierad vård skall tas upp som intäkt.

4.3 Företagshälsovård

Regeringens förslag: Arbetsgivare får göra avdrag för kostnader för företagshälsovård.

Förmånen av fri företagshälsovård beskattas inte.

Utredningem förslag överensstämmer med regeringens.

• Sida 28
•  Original

Ranissinstamema: Remissinstansema tillstyrker utredningens förslag. Prop. 1994/951182 Några remissinstanser, däribland RSV och Socialstyrelsen, har pekat på gränsdragningsproblem mot bl. a. hälso- och sjukvård.

Skälen för regeringens förslag: Företagshälsovårdens huvuduppgift är att bedriva förebyggande arbetsmiljöarbete och arbetslivsinriktad rehabilitering. I lagstiftning och avtal ställs i vissa hill krav på tillgång till företagshälsovård. Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen (1977: 1160, AML) skyldig att systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet (internkontroll). Vidare har arbetsgivaren enligt AFL och AML ett ansvar för rehabilitering. Både när det gäller intemkontrol- len och rehabiliteringsansvaret är företagshälsovården ett viktigt instrument.

Enligt nuvarande skatteregler är kostnader för företagshälsovård under vissa förutsättningar avdragsgilla. Avdragsrätten var tidigare kopplad till den aktuella företagshälsovårdsenhetens rätt till statsbidrag, vilket innebar krav på organisation, kompetens m.m. Med anledning av att statsbidraget har upphört är avdragsrätten nu provisoriskt knuten till de äldre kriterierna för bidrag (punkt 1 av anvisningarna till 20 & KL). Förmånen av fri företagshälsovård beskattas inte (32 5 3 b mom. KL).

Som framgår av utredningen har företagshälsovården en viktig uppgifi i arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen. Avdragsrätten bör därför bibehållas men utan någon knytning till det upphävda systemet med statsbidrag. Företagshälsovården är organisations- och gruppinriktad. Inslaget av individuellt inriktad vård är begränsat och ingår endast som ett led i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön. För den anställde kan därför förmånen av fri företagshälsovård knappast innebära några inbesparade levnadskostnader eller på annat sätt utgöra grund för förmånsbeskattning. Förmånen av fri företagshälsovård bör därför även fortsättningsvis vara undantagen från förmånsbeskattning.

Skattereglerna bör inte längre vara knutna till de gamla kraven för statsbidrag. I stället bör definitionen på företagshälsovård styras av arbetsmiljö- och rehabiliteringslagstifiningen. Med ledning av AML, AF L och dess förarbeten kan företagshälsovård beskrivas på följande sätt.

* Företagshälsovården är en professionell och oberoende rådgivare för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

* Företagshälsovården har till uppgift att arbeta på ett sådant sätt att ändamålet med arbetsmiljölagen uppfylls.

* Företagshälsovården arbetar med det förebyggande arbetsmiljöarbetet (jfr Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om Intemkontroll av arbetsmil- jön, AFS 1992:6) och arbetslivsinriktad rehabilitering (jfr Arbetar- skyddsstyrelsens kungörelse om Arbetsanpassning och rehabilitering, AFS 1994:1).

* Företagshälsovårdens verksamhet är baserad på en bred kompetens inom ämnesområden som medicin, teknik, beteendevetenskap, arbetsor- ganisation och rehabiliteringsmetodik.

* Företagshälsovården identifierar och beskriver sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa samt lämnar förslag till åtgärder och verkar aktivt för att dessa genomförs.

• Sida 29
•  Original

Enligt uppgift från Arbetarskyddsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram föreskrifter som närmare kommer att beskriva företagshälsovårdens

uppgifter.

Lagregleringen

Lagtekniskt föreslås att avdragsbegränsningarna i 20 & KL och punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf tas bort. Med hänsyn till näringsid- kamas avdragsrätt bör i en ny punkt, punkt 34, av anvisningarna till 23 & KL föreskrivas att avdrag medges för företagshälsovård. Vidare framgår av3253bmom. KLadErmånavEretagshälsovårdinteskalltasupp som intäkt.

4.4 Rehabilitering

Regeringens förslag: Avdrag får göras för kostnader för arbets- livsinriktade rehabiliteringsåtgärder i sådana fall där arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. AFL. Avdrag får även göras om den skattskyldige kan visa att den förebyggande behandlingen eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta.

Den anställdes förmån av fri rehabilitering beskattas inte.

Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivaren.

Förmån av fri rehabilitering beskattas inte om åtgärderna är av sådant slag att arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. AFL. Andra behandlingsåtgärder tas heller inte upp som intäkt under förutsättning att behandlingen syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan uppstår hos en anställd eller att rehabiliteringen syftar till att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada sin arbets- förmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. För skattefrihet krävs vidare att behovet av behandlingen eller rehabilite- ringen är utrett och tillstyrkt av en läkare med specialistkornpetens i företagshälsovård eller av en läkare med en för skadan eller sjukdomen relevant specialistkompetens.

Remissinstanserna: Remissinstansema tillstyrker förslaget. Arbetamkjddsstymken föreslår att även andra yrkesgrupper som svarar för rehabilitering bör kunna godkänna behandlingar. RSV föreslår att försäkringskassan också bör godkänna åtgärden, en uppfattning som delas av Göta hovrätt och Kooperativa Förbundet.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande skatteregler innebär avdragsbegränsningar för arbetsgivaren. Avdrag medges för åtgärder i enlighet med huvudavtal på arbetsmarknaden (punkt 1 av anvisningarna till 20 & KL). Som framgår av utredningens betänkande finns det inte

• Sida 30
•  Original

längrenågrasådanaavtalikraftpådenprivataarbetsmarlmadenvarför bestämmelsen inte längre är relevant.

Å andra sidan har arbetsgivarna ett lagenligt ansvar för rehabilitering. Enligt 22 kap. 3 & AFL skall arbetsgivaren i samråd med den anställde svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarlägga och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Arbetsgivaren skall göra en rehabiliteringsutredning och försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över rehabiliteringsinsatsema. Även AML innehåller bestämmelser om rehabilitering (3 kap. 2 a 5).

Med stöd av bl.a. tidigare huvudavtal på arbetsmarknaden har olika branscher utvecklat egna rutiner för rehabilitering. Därutöver har enskilda företag rehabiliteringsprogram.

Förebyggande medicinsk behandling enligt 3 kap. 7 b & AFL och arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. AFL sker under försäk- ringskassans överinseende. Därutöver förekommer rehabilitering utanför försäkringskassans kontroll.

För den anställde skall förmån av rehabilitering inte tas upp som intäkt (32 5 3 b mom. KL).

Det är angeläget att förebyggande behandlingar och arbetslivsinriktad rehabilitering sätts in tidigt för att få lägre sjukfrånvaro och i förläng- ningen minska utslagningen i arbetslivet. I detta arbete har inte minst arbetsgivaren ett stort ansvar. Det är på arbetsplatsen som man lättast upptäcker tecken på skador och ohälsa. Det är därför angeläget att skattereglerna förtydligas och att avdragsrätten i viss mån utvidgas. Som utredningen föreslagit bör avdrag därför medges för förebyggande behandling och rehabilitering.

Om arbetsgivaren skall uppmuntras att ta ett större rehabiliteringsan- svar än vad som åligger honom enligt lag får denna strävan inte motverkas av förmånsbeskattning hos den anställde. Förmån av fri rehabilitering föreslås därför även i fortsättningen vara skattefri. Det skulle också vara svårt att finna enhetliga grunder för förmånsbeskattning av rehabilitering eftersom patientavgifter e.d. sällan förekommer och åtgärderna sker inom olika organisationer, t.ex. företagshälsovården, rehabiliteringskliniker, behandlingshem för misbrukare, landstinget och rygginstitut.

En fråga är om regleringen bör ha sin tyngdpunkt på avdrags- eller förmånssidan. Enligt nuvarande bestämmelser är avdragsrätten begränsad. Utredningen föreslog däremot att det inte skulle finnas några särskilda avdragsregler medan rehabilitering undantogs från förmånsbeskattning under vissa förutsättningar. Eftersom detär arbetsgivaren som bekostar rehabiliteringsåtgärderna är det många gånger naturligare att det är arbetsgivaren som visar att förutsättningama för avdragsrätt är uppfyllda än att den anställde skall visa att åtgärderna faller inom det skattefria området. När en rehabiliteringsåtgärd inte Edler inom det skattefria området måste förmånen värderas och som nämnts är det svårt att värdera sådana förmåner. Det finns därför flera skäl till att avdragsrätten även fortsättningsvis bör vara begränsad medan förmånen undantas från

beskattning.

• Sida 31
•  Original

Avdrag bör givetvis medges för sådana arbetslivsinriktade åtgärder som Prop. 1994/95:182 arbetsgivaren skall wara för enligt 22 kap. AFL. Emellertid bör en arbetsgivare kunna ta ett större rehabiliteringsansvar än vad lagen kräver, enuppfattningsomutredningenförtfrarnochsomvunnitstödhos remissinstansema. Som exempel kan nämnas att det sedan länge pågår en relativt omfattande rehabiliteringsverksamhet med ekonomiskt stöd från näringslivet, bl.a. som en följd av tidigare kollektivavtal. Avdrag bör därför även medges för åtgärder som syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Den anställdes problem skall inte behöva vara så långt gångna att den anställde löper stor risk att inte kunnafbrtsättaattarbeta. Bedömningenbörkunnaskepåetttidigt stadium och i ett långsiktigt perspektiv. Det kan t.ex. vara fråga om förebyggande åtgärder enligt 3 kap. 7 b & AFL. Vad som här avses är anställda som har en förhöjd sjukdomsrisk. Den sjukdom som kan befaras uppkomma skall vara av sådan art att den kan förväntas leda till nedsättning av arbetsförmågan. Som exempel kan nämnas sjuklig övervikt. Det kan också gälla funktionsträning, t.ex. hörselträning, talträning och rörelseträning i bassäng. I dessa till har en sjukdom orsakat en bestående funktionsnedsättning. Behandlingen avser inte att bota sjukdomen utan att förbättra eller motverka en försämring av sjukdomen i syfte att förhindra att arbetsoförmåga uppstår eller ökar.

Några exempel på vanliga rehabiliteringsåtgärder som bör vara avdragsgilla är behandling hos sjukgymnast, vård av missbrukare på behandlingshem och ryggträning på rygginstitut.

För att bestämmelserna inte skall missbrukas bör vissa krav ställas för att avdrag skall medges. Några formella beviskrav med läkarintyg, som utredningen föreslagit, bör emellertid inte finnas. Flertalet hill torde vara tämligen klara och inte kräva någon närmare utredning. Det bör räcka med att hänvisa till t.ex. försäkringskassans behandlingsplan. I andra fall kan intyg krävas av behandlande personal.

På grund av lagstiftningen om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar förekommer försäkringar som bl.a. täcker kostnaderna för arbetsgivarnas rehabiliteringsutredningar. En annan försäkring inom rehabiliteringsområ- det är krisförsäkring som bekostar bl.a. psykologstöd när personalen blivit utsatt för rån e.d. Sådana försäkringar som bekostar åtgärder inom ramen för 22 kap. AFL eller som syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta bör också vara avdragsgilla.

• Sida 32
•  Original

4.5 Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag

Regeringens mrslag: I fråga om kostnader för icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård lär avdrag göras endast om kostnaderna avser en näringsidkare som inte omfattas av den offentligt finansierade vården. När det gäller kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag göras endast när kostnaderna uppkommer vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Avdrag får göras för kostnader för vaccination som betingas av verksamheten. Avdrag får vidare göras för företagshälsovård. Avdrag får göras för rehabilitering om den skattskyldige kan visa att åtgärderna syftar till att han eller hon skall kunna fortsätta sitt arbete.

Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för aktiv närings- verksamhet. För icke offentligt finansierad vård får avdrag ske till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd.

I fråga om sjukvårdsförsäkring får avdrag göras men som intäkt skall tas upp förmånen av faktiskt utnyttjad vård värderad enligt patientav- giftsmodellen.

Renissinstanser'na: Ett fåtal remissinstanser tar särskilt upp de enskilda näringsidkama. Svenska Revisorssanfundet anser att avdrag för företagshälsovård skall få göras även i passiv näringsverksamhet.

Skälen för regeringes förslag: Som utredningen föreslagit bör enskilda näringsidkare eller fysiska personer som driver näringsverksam— het i handelsbolag skattemässigt inte behandlas annorlunda än sådana som driver verksamheten i ett aktiebolag. När det i det följande används benämningen näringsidkare avses även delägare i handelsbolag. Lag- tekniskt tas avdragsbegränsningarna 1 20 & KL och punkt 1 av anvis- ningarna till nämnda paragraf bort. I stället föreslås att den nya punkten 34 av anvisningarna till 23 & KL skall innehålla särskilda avdragsregler. Anvisningspunkten är anpassad såväl för en arbetsgivares avdrag för kostnader på sjukvårdsområdet för personal som för en näringsidkares kostnader för "egen" vård m.m.

Avdragsregeln för ”egen hälsovård” i punkt 23 av anvisningarna till 23 & KL, som tar sikte på enskilda näringsidkare, tas bort. I stället gäller bestämmelsen om företagshälsovård i punkt 34 av anvisningarna till 23 & KL.

Någon avdragsregel som tar sikte på offentligt finansierad hälso- och sjukvård, offentligt finansierad tandvård eller för läkemedelskostnader är inte erforderlig. För en näringsidkare blir ett sådant avdrag meningslöst eftersom avdraget skall minskas med ett belopp motsvarande förmånen för en anställd, dvs. med samma belopp som avdraget (patientavgiften e.d.).

I den nya anvisningspunkten regleras avdragsrätten även för näringsid-

• Sida 33
•  Original

kare. Där finns en särskild föreskrift om när avdrag får göras för icke offentligt finansierad hälso— och sjukvård samt icke offentligt finansierad tandvård. I fråga om kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag göras endast när kostnadema uppkommer vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Vidare får avdrag göras för vaccinationer som betingas av näringsverksamheten. '

När det gäller förebyggande behandling samt rehabilitering föreslog utredningen ett krav på att näringwerksamheten skulle anses som aktiv, dvs. ett aktivitetskrav uppställdes för avdragsrätten. Enligt regeringens bedömning är det inte nödvändigt att fbrmellt kräva att näringsverksarn— heten skall vara aktiv. Däremot bör kravet vara att näringsidkaren kan visa att den förebyggande behandlingen eller rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta att bedriva verksamheten. I detta krav ligger att det skall vara fråga om en förvärvsverksamhet som i hög grad är beroende av näringsidkarens arbetsinsats. Vi föreslår därför, i linje med vad som gäller för en arbetsgivares avdrag för anställdas rehabilitering, att avdrag skall få göras för förebyggande behandling och rehabilitering. Förutsättningen är att den skattskyldige kan visa att åtgärderna syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete.

Slutligen bör avdrag få göras för tandvård som är nödvändig för flygare m.fl. (jfr 32 5 3 b mom. KL).

5. Personalrabatter

5.1. Sedvanliga rabatter Regeringens förslag: Som intäkt skall inte tas upp personalrabatt

vid inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i det ordinarie utbudet hos säljaren. Som förutsättning härför gäller dock att rabatten inte överstiger den största rabatt som konsument skulle kunna utverka på affärsmässiga grunder och inte heller uppenbart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringen föreslår dock att begreppet ordinarie utbud behålls och att det uttryckligen i lagtext anges att med största krmd avses kund som är enskild konsument.

Remissinstanserna är till övervägande del positiva till utredningsför- slaget. Näringslivets" skaftedelegation anser att det är rimligt att dra gränsen även för skattefria ränteförmåner vid de villkor största kund alternativt bästa kund kan erhålla för motsvarande typ av lån. SAS anser att personalrabatter även skall omfatta de specifika rabattformer till anställda som finns i trafik— och resebyråbranschen. Sveriges Balförings- och ReWsionsbyråers Förbund föreslår att uttagsbeskattningen skall ske

• Sida 34
•  Original

endast om priset på varan eller tjänsten understiger inköpsvärdet alternativt tillverkningskostnaden i enlighet med vad som gäller i mervärdesskattehänseende.

Skälen för regeringens förslag: Under vilka förutsättningar personal- rabatterärskattefriaangesi3253fmom. KL. Enredovisningav gällande rätt finns i utredningens betänkande s. 109-112.

Skattefriheten för sedvanliga personalrabatter infördes urspnmgligen i förenklingssyfte. Personalrabattema betraktades som en s.k. per- sonalvårdsförmån och samma restriktioner som för andra per- sonalvårdsförmåner skulle gälla. Särskilt framhölls att det inte fick vara fråga om förmåner som krmde antas vara avsedda att utgöra ett direkt vederlag för utfört arbete (prop. 1956: 150). Vad som kommit att godtas i rättstillämpningen som skattefria sedvanliga rabatter har dock utvecklats därhän att de i enskilda fall kan uppgå. till relativt stora belopp. Den nuvarande tillämpningen uppfattas ibland som orättvis eftersom vissa skattskyldiga kan få skattefria personalrabatter till betydande belopp medan andra inte alls kan få skattefria rabatter.

Det bör inledningsvis framhållas att det ligger i det allmännas intresse att de'skattefria personalrabattema inte får en sådan omfattning att de kommer att utgöra ett substitut för kontant lön.

Det finns emellertid enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för att slopa skattefriheten helt för personalrabatter. Slopad skattefrihet skulle nämligen innebära wårigheter att hantera den gråzon som finns i gräns- dragningen mot vanliga kundrabatter. Den rabatt som den anställde får hos arbetsgivaren skulle då i skattehänseende alltid komma att betraktas som en skattepliktig förmån trots att rabatten i många fall utgår på sådana villkor att, om den utverkades hos någon annan än arbetsgivaren, den skulle betraktas som en vanlig kommersiell kundrabatt. Det är inte troligt att de anställda skulle uppfatta det som rättvist om de beskattas för en rabatt som andra kan få utan skattekonsekvenser. Detta gäller i synnerhet om de själva varit med om att producera eller distribuera varan eller tjänsten. Det är också viktigt att principen för skattefriheten allmänt uppfattas som rättvis.

Den nuvarande utformningen av reglerna ger emellertid upphov till vissa tillämpningsproblem. Utredningen har mot bakgrund av detta föreslagit ändringar i syfte att ge reglerna rörande personalrabatter en sådan utformning att gränsdragningen mellan skattefria och skatteplik- tiga sådana klarare kommer till uttryck i lagtexten. Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till utredningens förslag. Regeringen föreslår därför i det följande vissa förändringar avseende vad som skall räknas till skattefria personalrabatter.

RSV har i sitt remissyttrande framhållit att lagtexten endast bör innehålla s.k. skälighetsrekvisit och att de olika omständigheter som kan vara av vikt för bedömningen, bl.a. mängdrabatter, bör behandlas i motiven. Mot bakgnmd av vad som framkommit vid utredningens kart- läggning av tillämpningen av nuvarande regler måste det dock anses angeläget att åstadkomma en precisering av reglerna, vilket kräver en mer detaljerad lagtext än vad RSV anser vara behövligt.

• Sida 35
•  Original

Det finns därför skäl att i lagtexten - tydligare än vad de nuvarande reglerna ger uttryck för - knyta de skattefria rabatterna till vad som vid affärsmässiga grunder för en konsument är möjligt att uppnå på markna- den. Därmed minskar också risken generellt sett för att personal- rabattema blir ett sätt att omvandla lön till en obeskattad förmån.

Enbart sådana rabatter som en arbetsgivare på affärsmässig gmnd uthålligt kan ge sina största kunder bör omhttas av skatteförmånen. Tillfälligt starkt nedsatta priser kan i vissa fall vara ett uttryck för marknadspriset. Om ett starkt nedsatt pris erbjuds de anställda måste arbetsgivaren- för att prisnedsättningen inte skall komma att betraktas som en skattepliktig förmån- kunna dokumentera att han" aven generellt tillämpat detta pris i utbudet mot sina kunder. Vid en kraftig prissänkning i förhållande till vad som är ordinarie marknadspris torde 1 regel inte utrymme finnas att länma ytterligare kundrabatter till de största kunderna. Därmed skulle det inte heller finnas något utrymme för att ge ytterligare rabatt som skattefri personalrabatt.

En remissinstans har föreslagit att fömrånsbeskattning endast skall ske när den anställde får köpa varan eller tjänsten till ett pris som understiger inköpsvärdet alternativt tillverkningskostnaden i enlighet med uttagsbe— skattningsreglema i mervärdesskattehänseende. En sådan värdering skulle emellertid strida mot huvudregeln att naturaförmåner skall värderas till marknadsvärdet vid inkomsbeskattningen och bör därför avvisas.

Av den enkätundersökning som utredningen företagit framgår att partihandeln och andra som inte har försäljning till konsument vid en förmånsvärdering i många fall tycks utgå från priset till sina kunder och alltså inte det pris som tillämpas i detaljistledet eller annars mot enskild konsument. Enligt regeringens mening bör, vilket också utredningen ansett, vid bedömningen av rabattens storlek en jämförelse göras med varans eller tjänstens marknadspris i konsumentledet. Marknadspriset på varan eller tjänsten skall således vara detsamma oberoende av om den anställde arbetar i ett tillverkningsföretag eller i detaljistledet. Lagtexten bör därför förtydligas i detta avseende. Vi återkommer i förfättnings- kommentarerna till hur detta förtydligande bör utformas.

Vidare skall framhållas att den nu aktuella skatteförmånen endast kan komma i fråga för rabatter som ligger inom de angivna ramarna. Det innebär att om arbetsgivaren inte alls tar betalt eller säljer till ett pris som understiger vad som annars kan godtas som skattefri personalrabatt skall beskattning ske som för lön för ett belopp motsvarande hela skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde betalat.

Det nuvarande kravet på att rabatten skall var sedvanlig i den meningen att rabatt beträffande varan eller tjänsten tidigare förekommit i företaget eller branschen bör, som utredningen föreslagit, slopas. Ett sådant villkor framstår som omotiverat och leder till orättvisor mellan t.ex. nya och etablerade branscher.

Begreppet sedvanlig har även tillagts betydelsen "rimlig nivå". Ut- redningen har ansett att ett sådant krav inte behövs om skattefriheten knyts till villkoret att den inte får överstiga största rabatt som en kund kan erhålla. Det sistnämnda begreppet har en relativt hög precision och

• Sida 36
•  Original

kan i många fall dokumenteras av arbetsgivaren genom fäktiskt tillämpa- PTOP- 1994/95? 182 de rabatter mot kunder. Regeringen delar utredningens upplättning i detta avseende. Kravetpåattdetskallvarafrågaomdenrabattsomgesi konsumentledet talar också för att personalrabattema kommer att ha en rimlig nivå.

Det finns ändå anledning att, som utredningen föreslagit, uppställa restriktionen "sedvanlig i branschen". Även om en arbetsgivare i normalfallet skall kunna tillämpa samma rabatt vid försäljning till sina anställda som han i rabatt ger sina största kunder bör den i branschen sedvanliga rabattnivån utgöra en begränsning för vad som är rimligt och möjligt. Ett ytterligare skäl härför är att jämförelsen med största rabatt till konsument inte innefattar ett krav på att arbetsgivarna faktiskt lämnar rabatter också till andra än sina anställda. Vid bedömningen av vad som är en godtagbar rabattnivå bör bl.a. de rabatter som de största ar- betsgivarna tillämpar i fråga om rabatter till anställda kunna var särskilt vägledande. Det kan också påpekas att den av utredningen företagna enkätrmdersökningen bör kunna vara av värde vid bedömningen av vad som kan anses brukligt i de vanligaste branscherna hos detaljister. Såvitt framgår av utredningens enkätundersökning tillämpar dock många företag högre personalrabatter än som ryms inom de föreslagna ramarna för skattefrihet eftersom största kundrabatt synes vara mindre än den sedvanliga rabatten till personalen.

Enligt nuvarande regler omfattar skattefria personalrabatter endast varor eller tjänster som ingår i arbetsgivarens eller arbetsgivaren närstående företags "ordinarie utbud". Utredningen har föreslagit att begreppet "ordinarie" tas bort på grund av att det ger intryck av att rabatten inte skulle gälla för tillfälliga partier. RSV anser att "ordinarie" bör behållas i lagtexten eftersom uttrycket markerar att det skall vara fråga om varor eller tjänster som bjuds ut på marknaden.

Enligt regeringens mening bör begreppet "ordinarie" stå kvar i lagtexten. Bestämmelsen bör ta sikte på att det skall vara varor eller tjänster som i första hand utbjuds på marknaden till andra än personalen. Eftersom det är tveksamt om enbart begreppet "utbud' är tillräckligt för att markera att det är fråga om varor och tjänster som säljs till andra än personalen bör nuvarande lydelse i detta avseende behållas. Uttrycket "ordinarie" markerar också att skattefri personalrabatt endast kan ges på varor ur ett sortiment som arbetsgivaren normalt har till försäljning. Det går således inte att kringgå reglerna om korsvisa rabatter genom att arbetsgivaren köper in ett parti av en vara - som inte ingår i hans ordinarie utbud - till rabatterat pris för att sen sälja varorna vidare till i huvudsak personalen. Om arbetsgivaren köper in varor som inte ingår i det ordinarie utbudet och säljer dem vidare till de anställda skall de beskattas för skillnaden mellan marknadspriset på orten och vad de har betalat till arbetsgivaren. Om ett företags anställda får rabatt hos ett annat företag kan s.k. korsvisa rabatter föreligga. Beskattningen av sådana rabatter behandlas i nästa avsnitt.

Förslaget föranleder ändring av 32 5 3 f mom. KL.

• Sida 37
•  Original

5 .2 Korsvisa rabatter

Regeringens förslag: De särskilda reglerna om korsvisa rabatter slopas. I stället skall de föreslagna allmänna reglerna om skattefrihet för personalrabatter gälla även vid inköp från ett annat företag i samma koncern.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att det skall vara fråga om förvärv från närstående företag.

Runissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Det skattefria området för sedvanliga rabatter utvidgades fr.om. 1992 års taxering till att omfatta också sedvanliga rabatter som en anställd får vid inköp av varor och tjänster från arbetsgivaren närstående företag. Skattefriheten förutsätter att varorna eller tjänsterna ingår i företagets ordinarie utbud och har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Beträffande personalrabattema - inklusive de korsvisa rabatterna - gäller de allmänna villkor som uppställts för personalvårdsförmåner. Det innebär att skattefriheten förutsätter att rabatterna inte är en direkt ersättning för utfört arbete, inte utgår i kontanter, att de riktar sig till hela personalen och att den anställde inte får åtnjuta förmåner utanför arbetsgivarens arbetsplatser. mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. Under den tid reglerna om korsvisa rabatter varit i kraft har det visat sig att reglerna medfört vissa tolkningsproblem. Gränsdragningsproblemen gäller både begreppet "närstående företag" och begreppet "nära samband" mellan de rabatterade varorna och tjänsterna och arbetsgivarens verksamhet. Viss klarhet får anses ha uppnåtts i och med att Regeringsrätten i juli 1994 har avgjort fyra överklagade förhandsbesked rörande personalrabatter (RÅ 94 ref 55). Målen var ännu inte avgjorda när utredningen lämnade sitt betänkande. I de aktuella fallen var det fråga om bilköp av personer anställda i olika dotterbolag i en och samma koncern. En var anställd i ett bolag som bedrev utbildningsverksamhet, en annan i ett finansbolag, en tredje i ett företag för försäkring av vagnskadegarantier och en fjärde i ett leasingbo- lag. De anställda förvärvade bilarna från ett från koncernen fristående försäljningsföretag. Regeringsrätten fann att närståendekriteriet var uppfyllt och pekade därvid på att köp direkt från koncernen över huvud taget inte var möjligt. Bilen ingick vidare i koncernens sortiment. Rabatten bekostades huvudsakligen av bilköparens arbetsgiVare enligt avtal med koncernen och återförsäljarf'oretaget. Regeringsrätten ansåg i samtliga fyra fall att även sambandskriteriet var uppfyllt. Den omständig- heten att arbetsgivarföretagens verksamhet avsåg koncernens utbildnings- verksamhet, finansiering, försäkringsverksamhet resp. leasing lade inte hinder i vägen för att sambandskriteriet skulle anses vara uppfyllt. Utgången i målen visar att närståendekriteriet bedömts ganska generöst.

• Sida 38
•  Original

Det finns anledning att skilja mellan korsvisa rabatter inom en grupp PI'OP- 1994/951182 av närstående företag i en och samma koncern och korsvisa rabatter i andra fall. Tillräckliga motiv för en skattemässig gynnsam behandling finns enligt regeringens mening inte i fråga om rabatter när det inte är fråga om närstående företag i en och samma koncern. Däremot är situationen något annorlunda när det gäller personalrabatter inom en koncern. Det är ofta enbart en organisationsfråga om ett företag bedriver sin verksamhet i form av en eller flera juridiska personer. Dessutom uppfattar kanske inte personalen denna skillnad. Detta gäller i synnerhet som en sådan företagsgrupp ofta arbetar under ett gemensamt kon- oemnamn.

Utredningen föreslår att bestämmelsen om korsvisa rabatter ändras så att skattefriheten omfattar samtliga anställda hos arbetsgivaren och arbetsgivaren närstående företag. Med närstående företag avses, enligt utredningen, företag inom en koncern eller att företagen står under i huvudsak gemensam ledning. Regeringen ansluter sig till utredningens förslag dock mot den skillnaden att skattefriheten bör begränsas till företag inom en och samma koncern. Med en sådan begränsning behövs inte längre det andra kriteriet "nära samband". Genom dessa förändringar begränsas utrymmet för korsvisa rabatter.

Förslaget innebär en ändring av 32 5 3 f mom. KL. Flera remissinstanser inom resebranschen hävdar att reserfömiäner till anställda inom trafik och resebranschen bör behandlas som skattefria personalrabatter. Med de förutsättningar som föreslås gälla för att personalrabatter skall behandlas som skattefria kan naturligtvis även reseförmåner i vissa fall hamna inom det skattefria området. Men en förutsättning är att det är en tjänst som ingår i företagets ordinarie utbud. Så är sällan fallet med de rabatterade resorna för reseföretagens anställda. Resorna är dels förenade med sådana villkor som inte tillämpas mot vanliga kunder - utom i ett fåtal fall som t.ex. ungdomsbiljetter vid inrikes flygresor - dels ligger priserna på en sådan nivå att de inte under längre tid skulle kunna tillämpas gentemot största kund på affärsmässiga villkor. Rabatten är oftast så stor att den vida överstiger vad en konsument kan få. Denna typ av rabatterade resor är också den domine— rande delen av de rabatterade resorna till anställda. Sådana reseförmå- ner bör därför för anställda inom rese- och trafrkbranschen regleras särskilt och inte omfattas av begreppet personalrabatter. Regeringen har för avsikt att återkomma senare i vår med hur dessa skall regleras.

Näringslivets skattedelegation har som sin mening framfört att gränsen för skattefria ränteförmäner, i likhet med skattefria rabatter, bör dras vid de villkor största kund alternativt bästa kund kan få för motsvarande typ av lån. Ränteförmåner har tidigare varit uppe för övervägande och inte ansetts kunna falla under personalrabattsområdet. Regeringen timer inte anledning frångå det ställningstagande som då gjordes (prop. 1992/93: 127 s.40 och prop. l993/94:90 s. 79).

• Sida 39
•  Original

6. Förmåner av begränsat värde

Regeringens förslag: Skattefrihet införs för förmån av en vara eller en tjänst om förmånen är av begränsat värde för den anställde och varan eller tjänsten har en väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes arbetsuppgifter och det är svårt att särskilja förmånen från nyttan i anställningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstansema är positiva till förslaget. RSV och Länsrätten i Södemtanla'ndr län avstyrker dock förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En närmare redogörelse för gällande rätt och praxis finns i utredningsbetänkandet s. 149-153.

Enligt nuvarande regler beskattas en anställd för värdet av t.ex. tid- ningsprenumeration om tidningen inte är anse som ett arbetsredskap, trots att prenumerationen kan vara föranledd av att den anställde behöver-hålla sig å jour inom ett område med anknytning till hans yrkesutövning.

Mot bl.a. denna bakger har i utredningens uppdrag ingått att överväga om vissa förändringar av beskattningsreglema behövs när en förmån av begränsat värde har en inte oväsentlig betydelse för förmånsta- garens yrkesutövning utan att kunna anses som nödvändig för tjänstens fullgörande. I uppdraget har också ingått att presentera förslag på hur gränsdragningen mot skattepliktiga förmåner i sådana fall skall "göras.

En grundläggande utgångspunkt är, och måste även framdeles vara, att privata levnadskostnader skall finansieras med beskattade medel. Den nuvarande huvudregeln - att endast kostnader som varit nödvändiga för intäktemas förvärvande är avdragsgilla - bör således ligga Bist.

Däremot anser regeringen i likhet med utredningen att en viss justering bör kunna göras när det gäller påförande av f'ormånsvärde för av arbetsgivaren betalda varor eller tjänster för arbetsbruk. Ibland kan nämligen en förmånsbeskattning motverka andra" önskvärda förändring- ar som på sikt kan ha en positiv betydelse för utvecklingen av arbetslivet både socialt och ekonomiskt.

Det är inte ovanligt att ett sådan utrustning som arbetsgivaren till- handahåller den anställde och som är "nödvändig för intäktemas förvärvande" "till en del också kan innebära en inbesparing i lev- nadskostnadema för den anställde. Om en sådan fömrån är av mindre värde och ett närmast ofrånkomligt utflöde av att den anställde har tillgång till utrustningen synes enligt utredningen redan enligt gällande praxis skattefrihet föreligga. Även om en utrustning eller en tjänst inte är nödvändig för intäkternas förvärvande bör emellertid vissa sådana förmåner kunna undantas från "beskattning. Utvidgningen av det "skattefria" området bör begränsas till de fall där den framstår som särskilt motiverad. Så kan anses vara fallet då arbetsgivaren svarar för kostnaden och den förmån som uppkommer har ett begränsat värde för den anställde . men. samtidigt är av väsentlig betydelse för arbetets

• Sida 40
•  Original

utförande.

Utredningen har föreslagit att förmåner som är av begränsat värde för den anställde men har en väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes arbetsuppgifter skall undantas från skatteplikt. Regeringen kan i huvudsak ansluta sig till förslaget men med det tillägget att förmånen då måste vara en närmast ofrånkomlig biförmån. Det finns ingen anledning att från skatteplikt undanta förmåner där det privata nyttjandet och värdet därav på ett klart och enkelt sätt kan särskiljas och värderas. Undantaget bör således begränsas till en där förmånen är av sådan karaktär att den är svår att särskilja från nyttan i tjänsten.

Detta leder i och för sig till en olikformig behandling i beskattningen, eftersom en avdragsrätt i motsvarande till inte tillerkänns den anställde när han själv svarar för kostnaden. Som tidigare framhållits är presum- tionen normalt sett betydligt starkare för att ett arbetsredskap är av väsentlig betydelse för arbetet i det fall arbetsgivaren svarar för det än när den anställde själv betalar. En olikformig behandling av de båda fallen är därför försvarbar.

Förslaget tar inte sikte på det fallet att arbetsgivaren utger en kostnads- ersättning till den anställde. Det bör begränsas till de fall arbetsgivaren själv direkt betalar den aktuella utrustningen eller tjänsten. Begräns- ningen motiveras av att arbetsgivaren redan vid denna tidpunkt bör ha klart för sig om den utrustning eller tjänst som svarar mot kostnaden har en "väsentlig betydelse" för den anställdes arbetsuppgifter och därför inte i skatte— eller avgiftshänseende skall behandlas som kontant lön.

Regeringen återkommer till den närmare utformningen av lagtexten i författningskommentarema.

Förslaget föranleder ändring av 32 5 3 c mom. KL.

7. Bostadsförmån

Regeringens förslag: Bostadsförmånsvärdet skall kunna jämkas även vid beräkning av arbetsgivaravgiher, när bostaden på grund av representationsskyldighet är större än normalt för en person i motsvarande ställning utan representationsskyldighet.

Skälen för regeringens förslag: Vid bestämmandet av underlaget för arbetsgivaravgifter och preliminärskatteavdrag skall värdet av förmån av bostad som är belägen i Sverige och inte är semesterbostad beräknas schablonmässigt per kvadratmeter bostadsyta (8 & uppbördslagen19531272, UBL). Vid inkomsttaxeringen däremot värderas bo- stadsförrnånen till i orten gällande hyrespris eller om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund (42 & första stycket KL). I punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 & KL anges att angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kan ingå i avlöningen meddelas bestämmelser i 42 & KL och därtill hörande an-

• Sida 41
•  Original

visningar. Vidare sägs i samma anvisningspunkt att om en tjänstebostad PTOP- 1994/951182 med hänsyn till vederbörande tjänsteinnehavares i tjänsten åliggande representationsskyldighet är större än vad som skäligen kan anses erlbrderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldiget skall som bostadsförmånsvärde upptas endast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller även i vissa andra fall.

Enligt 5 5 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets- givare (USAL) kan arbetsgivaren begära att värdet skall jämkas om schablonvärdet avviker med mer än 10 procent från det värde som följer av 42 5 första stycket KL. Denna regel trädde i kraft den 1 januari 1994.

När det gäller representationsbostäder har det 1 den praktiska tillämp- ningen visat sig att man hos skattemyndigheter och domstolar tolkar möjligheten till jämkning på olika sätt. I vissa fall medges jämkning bara om värdet enligt schablon beräknat på hela bostadsytan avviker mer än 10 procent från ortens pris. I andra fall medges jämkning även med hänsyn tagen till vad som sägs i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 & KL om representationsbostad.

Enligt regeringens mening bör jämkning enligt 5 & USAL av bo- stadsförmånsvärdet kunna ske även i representationsbostadslallen. Det finns därför anledning att förtydliga 5 & USAL så att detta klart framgår.

Detta värde bör också anges på kontrolluppgiften. Det föranleder ändring i 3 kap. 7 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgift.

9. Ekonomiska effekter för den offentliga sektorn

Förslaget om att förmåner av offentligt finansierad vård (patientavgift) och läkemedel skall inkomstbeskattas innebär en inkomstförstärkning för det allmänna med ca 200 miljoner kr.

Inom området personalrabatter föreslås dels att möjligheten till skatte- fria korsvisa rabatter begränsas till rabatter som ges av ett företag inom den koncern inom vilken den skattskyldige arbetar dels att kravet på "nära samband" slopas. Det förra innebär en uppstramning och det senare en viss utvidgning av nuvarande område för skattefria rabatter. I övrigt innebär förslaget inte några förändringar i förhållande till gällande lagstiftning, utan förslaget innebär snarare ett klarläggande av gällande regler om vad som är en tillåten rabatt och vad som är att betrakta som en skattepliktig förmån. Förslaget får i princip anses vara kostnadsneu— tralt.

Vidare föreslås att vissa förmåner av varor eller tjänster som är av väsentlig betydelse för arbetets utförande där förmånen av varan eller tjänsten är av begränsat värde för den anställde skall undantas från beskatming när förmånen svårligen kan särskiljas från nyttan i anställ- ningen. Detta innebär en viss utvidgning av det skattefria området. Men ändringen torde innebära en anpassning till hur reglerna tillämpas i praktiken. Eventuella inkomstminskningar för det offentliga torde därför vara marginella.

• Sida 43
•  Original

10.2. Ingen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

55

Ändringen har kommenterats i den allmänna motiveringen, se avsnitt 7.

10.3. Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap.

75

Har skattemyndigheten bestämt värdet av bostadsfömiån enligt be- stänrrnelsema i 5 5 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare bör detta värde också anges i kontrolluppgifter. Detta kommer till uttryck genom att hänvisning görs till sjätte stycket i 8 & UBL.

10.4. Lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996—1999 års

taxeringar 2 &

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen i avsnitt 8.

• Sida 48
•  Original