SOU 1986:35

Handel med teknisk sprit m. m. : slutbetänkande från Alkoholhandelsutredningen

TEKNISK SPRIT &_ MM.

National L rrrrrr eeeeeeee

Svflittbetänkande' av Alkoholhandelsutredningen Stockholm 1986

HANDEL MED TEKNISK SPRIT

1Senaste lydelse 1982:749

Varor för vilka importavgift får tas ut och för vilka export- bidrag får lämnas (extern prisutjämning) Tulltaxenr Varuslag

ur 22.03 91 med en alkoholhalt ej överstigande 2,8 viktprocent (öl klass II och lättöl)

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

• Sida 65
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i förordningen ( 1980:5 ) om tullfrihet för varor från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina

Regeringen föreskriver att bilaga 1 till förordningen ( 1980:5 ) om tullfrihet för varor från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina skall ha nedan angivna lydelse.

Varor hänförliga till 1 - 24 kap. tulltaxan (1977:975) som är be- rättigade till tullpreferens vid import från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina

___________________________________________._____________________ Tulltaxenr Varuslag

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

1Senaste lydelse 1983z32

Förslag till Förordning om ändring i förordningen ( 1968:591 ) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel

Regeringen föreskriver att förordningen ( 1968:591 ) om mervärde- skatt i vissa fall vid utförsel1 skall ha nedan angivna ly- delse.

Mervärdeskatt skall betalas för varor som utförs för försäljning från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord på fartyg på

linje mellan Sverige och Danmark, Finland eller Norge. Skatt skall dock inte utgå för spritdrycker, vin, starköl, öl klass II, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel samt choklad— och konfektyrvaror. För den ingående skatt som belöper på skattepliktig utförsel föreligger inte avdragsrätt enligt 17 5 lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Innebär utförsel enligt första stycket ett skattepliktigt uttag enligt lagen om mervärdeskatt, skall beskattningsvärdet utgöra varans inköpsvärde inräknat skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

1Senaste lydelse 19851119

• Sida 67
•  Original

Förslag till Förordning ned ändring i förordningen ( 1963:654 ) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m.

Regeringen föreskriver att 2 och 8 55 till förordningen ( 1963:654 ) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m., skall ha nedan angivna lydelse.

251

Från apotek får, med i 3 S nämnt undantag, alkoholhaltiga läkeme— del, som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol, ävensom teknisk sprit säljas eller eljest utlämnas, förutom till annat apotek, endast efter ordination eller beställning av person, som är behörig att utöva läkar-, tandläkar— eller veterinäryrket. Teknisk sprit får också säljas till den som har fått tillstånd till inköp enligt 7 5 lagen (19XX:OOO) om handel med teknisk sprit och alkoholpreparat.

851 Bryter någon mot 2 S, 4 S tredje stycket eller 6 5 eller mot fö- reskrift eller förbud, som socialstyrelsen utfärdat med stöd av

denna förordning, döms till böter.

Vidtar någon obehörigen med alkoholhaltigt läkemedel, som inte är avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan användbar till förtäring, döms till böter.

1Senaste lydelse 1977:304

• Sida 68
•  Original

Alkoholhaltigt läkemedel, varmed förfarits som nyss sagts och vilket påträffas hos den som förövat gärningen, skall tillika med de förråd av ifrågavarande läkemedel jämte emballage, som finns hos honom, samt nyttjade redskap förklaras helt eller delvis för— verkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det inte är uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkeme— del, varmed han förfarit obehörigen, betala skatt med 20 kronor BSC liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

• Sida 69
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i förordningen ( 1961:128 ) om utförsel av Obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund

Regeringen föreskriver att 2 och 4 55 till förordningen (1961:128) om utförsel av Obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund skall ha nedan angivna lydelse.

251

Spritdrycker, vin, öl och tobaksvaror, som är Obeskattade, får medföras från tullområdet endast under villkor att

1. god ordning och nykterhet upprätthålls ombord,

2. spritdrycker eller vin inte tillhandahålls passagerare, som kan antas inte ha fyllt 18 år, och tobaksvaror inte utlämnas till passagerare, som kan antas inte ha fyllt 15 år,

3. spritdrycker, vin eller öl inte utlämnas till passagerare för att föras i land,

4. spritdrycker eller vin inte utskänks till passagerare före klockan 11,

5. högst 20 cigaretter eller 10 cigarrer eller 10 cigariller eller 50 gram andra tobaksvaror utlämnas till en passagerare för enkel resa.

451

Framgår av omständigheterna att huvudsyftet med turen inte är att upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, får Obeskattade sprit- drycker, vin, öl, tobaksvaror och chokladvaror inte medföras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

1Senaste lydelse 1985:186

• Sida 70
•  Original

• Sida 71
•  Original

S()[) 1986 35 wEL 1 KARTLÄGGNING 1 INLEDNING 1.1 Uppdraget

Utredningen skall enligt direktiven (se bilaga 1 till SOU 1985:15 ) se över lagstiftningen på alkoholområdet och därvid söka åstad- komma förenklingar och rationaliseringar i regelsystemet. Lagen ( 1977:306 ) om dryckesskatt omfattas inte av översynen.

Utredningen har i en inledande etapp behandlat frågor som gäller servering och annan handel med alkoholdrycker. Arbetet har redo- visats i delbetänkandet ( SOU 1985:15 ) Handel med alkoholdrycker.

I den nu avslutande etappen har utredningen i huvudsak koncentre- rat översynen till frågor som rör tillverkning av alkoholdrycker och handel med teknisk sprit m.m. Utredningen har vidare sett över reglerna om starkölsförsäljning och i denna fråga avlämnat promemorian (Ds S 1986z4) Partihandel med starköl.

1.2 Arbetets bedrivande

Som tidigare nämnts har till utredningen varit knuten en refe- rensgrupp bestående av departementssekreteraren Christer Karls- son, socialdepartementet, direktören Klas Sjöstedt, Kemetyl AB, och byråchefen Åke Negerman, socialstyrelsen. Utredningsarbetet har bedrivits under fortlöpande diskussioner med referensgrup- pen.

• Sida 72
•  Original

Utredningen har haft ett flertal överläggningar med socialstyrel— sens alkohol- och narkotikabyrå. Synpunkter har också inhämtats från företrädare för AB Vin- & Spritcentralen, Systembolaget AB samt generaltullstyrelsens bevaknings- och kontrollbyrå. Vidare har diskussioner ägt rum med företrädare för Svenska Bryggare- föreningen.

Utredningen har gjort studiebesök vid det av AB Skånebrännerier drivna Gärdsbränneriet utanför Kristianstad samt vid Vin- &

Spritcentralens anläggningar i Årstadal, Falkenberg och Åhus. Be— sök har också gjorts på bryggerier i Stockholm, Falkenberg och Östersund.

Studiebesök har vidare ägt rum i Förbundsrepubliken Tyskland, där utredningen informerat sig om vintillverkning vid samtal med bl.a. företrädare för Deutsches Neininstitut i Mainz och en re— gional kontrollanstalt i Rheinhessen.

Utredningen har även besökt Kemetyls AB:s anläggningar i Årstadal och SvedaKemi AB:s anläggningar i Malmö.

• Sida 73
•  Original

SOU 1986:35 2 GÄLLANDE ORDNING 2.1 Det alkoholpolitiska regelsystemet

Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen och därigenom minimera alkoholens skadliga verkningar. Samhällets åtgärder för att åstadkomma detta består bl.a. av en aktiv skattepolitik, ett omfattande opinionsbildadan- de arbete och en rad bestämmelser som reglerar alkoholhantering— en. Genom restriktioner av olika slag begränsas tillgängligheten av alkohol. Tillstånds— och tillsynsregler skapar förutsättningar för en effektiv myndighetskontroll av alkoholhanteringen.

Det alkoholpolitiska regelsystemet har tidvis varit mycket svår- överskådligt, inte minst beroende på det stora antalet författ— ningar av olika slag. I och med 1977 års lagstiftning fick emellertid regelverket en förenklad lagteknisk utformning. Be- stämmelserna på alkoholområdet är numera i huvudsak samlade i fyra lagar, nämligen

— lagen ( 1977:292 ) om tillverkning av drycker, m.m.,

— lagen ( 1977:293 ) om handel med drycker,

- lagen ( 1961:181 ) om försäljning av teknisk sprit och alkohol- haltiga preparat samt

- lagen ( 1977:306 ) om dryckesskatt.

1977 års lagstiftningsarbete innebar i princip inte någon saklig förändring av de då gällande bestämmelserna på alkoholområdet. De kontrollpolitiska åtgärderna i form av beskattning av alkohol- drycker och restriktioner i alkoholhanteringen bibehölls.

Alkoholhandelsutredningen har i betänkandet ( SOU 1985:15 ) Handel med alkoholdrycker redovisat en översyn av lagen om handel med drycker (LHD) och lagt fram förslag till ändringar i lagen, hu- vudsakligen i förenklande syfte. Vidare har utredningen i prome- morian (Ds S 1986z4) Partihandel med starköl föreslagit ändrade regler i det angivna ämnet.

• Sida 74
•  Original

Det fortsatta utredningsarbetet har inriktats på en översyn av lagen om tillverkning av drycker (LTD) och lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA). Lagen om dryckesskatt omfattas inte av utredningens direktiv.

I det följande lämnas en redogörelse för de nu gällande bestäm- melserna om tillverkning av drycker samt handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

2.1.1 Lagen om tillverkning av drycker (LTD)

LTD reglerar tillverkningen av drycker men också tillverkningen av sprit (etylalkohol) som inte är att hänföra till dryck. Dess- utom finns bestämmelser om hantering av vissa hjälpmedel vid tillverkning av sprit, nämligen destillationsapparater och akti- verat kol. Därutöver innehåller lagen regler om tillverkares för- foganderätt och uppgiftsskyldighet m.m., förfarandet vid lagens tillämpning, ansvar, förverkande, beslag och straffskatt. Inled- ningsvis definieras vissa grundläggande begrepp.

Till lagen har socialstyrelsen meddelat verkställighetsföreskrif— ter, SOSFS 1977:99.

Definitioner m.m.

Med sprit förstås en vara, som innehåller alkohol i en koncentra- tion av mer än 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit för- stås varje förfarande, varigenom alkohol i sådan koncentration framställs eller utvinns. Vin eller maltdryck anses dock inte som sprit. Ej heller utgör framställning av sådan dryck tillverkning av sprit (1 5).

I lagen regleras endast tillverkning av etylalkohol (etanol) men däremot inte tillverkning av annan alkohol, t.ex. metyl- eller isopropylalkohol. Sistnämnda tillverkning är således tillstånds- fri. Någon särskild alkoholpolitisk reglering av handeln med dessa varor finns inte heller.

• Sida 75
•  Original

I yrkesmässig produktion tillverkas etylalkohol i allmänhet genom jäsning av potatis— och spannmålsavkok, melass, sulfitlut m.m., varefter den jästa vätskan destilleras. Sprit tillverkas även yrkesmässigt, dock ej i Sverige, genom destillation av vin (t.ex. cognac). Sprit framställs också genom kemisk omvandling av petroleumprodukter och dylikt.

En vanlig metod vid olovlig tillverkning av sprit är att låta en blandning av socker, jäst och vatten jäsa. Alkoholhalten i bland- ningen överstiger som regel 1,8 viktprocent efter endast några få dagar. Vätskan är då sprit i lagens mening. Med hänsyn till råva- rorna kan vätskan nämligen inte vara vare sig vin eller malt- dryck. Vid bedömning av om sprit tillverkats eller inte saknar vätskans kvalitet och drickbarhet betydelse. Destillation behöver inte heller ha ägt rum.

Med mäsk förstås vid tillämpningen av LTD en jäsande vätska som blir sprit, om jäsningen får fortgå så att alkoholhalten översti- ger 1,8 viktprocent (SOSFS 1977:99).

Den gräns vid vars överskridande en vara skall anses som sprit anges sedan 1977 års lagstiftning i viktprocent. Anledningen här- till är bl.a. att viktprocent är ett mera exakt mått än volympro- cent. Däremot mäts i överensstämmelse med internationell praxis alkoholstyrkan för viner och spritdrycker alltjämt i volympro— cent.

Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck (2 5). Begreppet vin omfattar drycker som är framställda genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alko- hol. Vin kallas lättvin, om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent, och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent (3 S).

Förutom druvor, färska bär, färsk frukt och färska rabarber är det vid tillverkning av vin tillåtet att använda russin, torkade bär och torkad frukt. Dessa råämnen skall tillsättas från början.

• Sida 76
•  Original

Enligt rättspraxis får även socker användas vid tillverkningen. Vikten av sockret får dock inte överstiga vikten av saften. Andra ingredienser som brukar användas är vatten, olika sorters jäst, olika kemikalier samt färg- och smakämnen. För smak- och färg- sättning får t.ex. maskrosor användas.

Ett vin som tillförts viss mängd sprit, s.k. förskärning, beteck- nas som vin, om alkoholhalten inte överstiger 22 volymprocent. Har vin inte använts som bas, betecknas slutprodukten inte heller som vin även om alkoholhalten understiger 22 volymprocent. Detta gäller exempelvis aperitifer som Campari Bitter och Martini Bitter. I tullhänseende görs dock inte denna distinktion.

Med maltdryck förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd av torkat eller rostat malt. Maltdryckerna delas upp i lättöl, öl och starköl. Alkoholhalten i lättöl får inte överstiga 1,8 och i öl inte 2,8 viktprocent alkohol. Starköl innehåller mer än 2,8 viktprocent (normalt över 4,0) alkohol. Färskt lättöl är lättöl som jäser eller eljest innehåller jäst. Annat lättöl kallas för lagrat öl (4 S).

Utgångsråvaran vid tillverkning av maltdrycker skall alltså vara malt. Extrakt eller koncentrat av malt får emellertid inte använ- das (jfr 11 5 andra stycket).

För att lättöl skall betecknas som färskt (svagdricka) måste

drycken vara grumlig av jäst. Det räcker inte att förekomsten av jäst kan påvisas endast genom mikroskopisk undersökning. Filtre- ring av lättöl medför som regel att drycken blir att hänföra till

lagrat lättöl.

Med alkoholfri dryck förstås dryck som antingen är fri från alko- hol eller innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol. Med läske-

dryck menas kolsyrad alkoholfri dryck, hänförlig till tulltaxe- nummer 22.01, och alkoholfri konsumtionsfärdig dryck, hänförlig till tulltaxenummer 22.02, 22.07 eller 22.09 (5 S).

• Sida 77
•  Original

Under angivna tulltaxenummer innefattas i detta sammanhang huvud- sakligen följande produkter: 22.01 mineralvatten och kolsyrat vatten, 22.02 lemonader och andra alkoholfria drycker med undan— tag av fruktsaft och köksväxtsaft, 22.07 äppelvin (cider), päron- vin och mjöd samt 22.09 vissa beredningar för framställning av drycker.

Flera av de nu nämnda produkterna kan innehålla mer än 1,8 vikt- procent alkohol. De är emellertid då inte hänförliga till läske- drycker. Som exempel kan nämnas cider, som är en jäst dryck fram- ställd huvudsakligen av äpplen. Överstiger alkoholhalten i cider 1,8 viktprocent (i handeln anges i stället 2,25 volymprocent) är drycken att anse som vin.

År 1966 inleddes en försäljning av läskedrycker med alkoholbenäm- ningar. Dryckerna hade tillförts sprit så att alkoholhalten låg strax under 2,25 volymprocent (1,8 viktprocent). Företrädare för staten och näringslivet enades vid sammanträffande i november 1968 att läskedrycker och ej kolsyrade fruktdrycker (s.k. still— drinks) med högre alkoholhalt än som betingades av tillverknings— tekniska skäl inte skulle få säljas. Lättöl, cider och mjöd, som framställs genom jäsning och normalt inte har en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent, berördes inte av överenskommelsen. Detsamma gällde de s.k. alkoholfria vinerna. Överenskommelsen kom inte till uttryck i några lagbestämmelser i samband med 1977 års lagstiftning men tillämpas alltjämt i praxis. Undantag har dock i enstaka fall medgetts för försäljning via Systembolaget.

Tillverkare kallas den som driver yrkesmässig tillverkning enligt LTD (6 5)-

Tillverkning

Sprit får inte tillverkas utan tillstånd (7 5). Endast AB Vin- & Spritcentralen får tillverka spritdrycker (8 S). Vin, starköl och öl får inte heller tillverkas utan tillstånd, om det inte gäller tillverkning i hemmet för eget behov (9 S). Hemtillverk- ning av starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 viktprocent

• Sida 78
•  Original

är dock inte tillåten. Vidare får yrkesmässig tillverkning av så- dant starköl ske endast för export (11 S tredje stycket).

För tillverkning av vin inom landet får, inte användas extrakt eller koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft. Till- ståndsmyndigheten, dvs. socialstyrelsen, får dock medge undantag från förbudet, om det är fråga om annan tillverkning än hemtill- verkning (10 5). Allmänt brukar man med extrakt avse en råvaras lösliga beståndsdelar, som uttagits med hjälp av lösningsmedel. Med koncentrat brukar man avse en råvara ur vilken lösningsmedlet helt eller delvis avlägsnats.

Extrakt— och koncentratförbudet tillkom i samband med 1977 års lagstiftning och innebar en möjlighet att begränsa försäljningen av s.k. snabbvinsatser. Om extrakt eller koncentrat som är för— bjudna vid tillverkning säljs under sådana omständigheter att det framgår eller inger föreställning om att varorna är avsedda för vintillverkning, torde detta i vissa fall kunna beivras som med- verkan till en efterföljande olovlig tillverkning av vin. Efter LTD:s ikraftträdande år 1978 har en övergång skett till snabbvin- satser som i stället för extrakt eller koncentrat innehåller rå- saft. Råsaft är en pressaft av här eller frukt som varken är extraherad eller koncentrerad. Alltjämt förekommer dock viss för- säljning av snabbvinsatser med extrakt eller koncentrat av saft.

För tillverkning av starköl och öl inom landet får användas en- dast torkat eller rostat malt, omältad spannmål (dvs. säd av oli- ka sädesslag), socker, honung samt humle, jäst och vatten. Vid tillverkningen får inte mera socker eller honung tillsättas än som i vikt motsvarar en tredjedel av vikten av använt malt. Extrakt eller koncentrat av malt får, som tidigare nämnts, inte användas (11 5 första och andra stycket).

Undantag från reglerna beträffande maltdryckstillverkningen kan i särskilda fall medges tillverkare (11 S femte stycket).

• Sida 79
•  Original

Tillverkares förfoganderätt

Annan tillverkare av sprit än Vin- & Spritcentralen får förfoga över av honom tillverkad sprit endast för försäljning till nämnda bolag, för export och, efter medgivande av socialstyrelsen, för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt LFTA (12 5).

Tillverkare av spritdrycker, vin, starköl eller öl får förfoga över av honom tillverkad dryck för försäljning endast enligt LHD (13 S). Härav framgår att Vin- & Spritcentralen, som är ensam tillverkare av spritdrycker, har monopol på export och partihan- del samt, med vissa undantag, även import av spritdrycker, vin och starköl (17—20 55 LHD). Tillverkare av vin får sälja sin pro- dukt för export och till Vin- & Spritcentralen. Starkölstillver- kare får sälja starköl — egen eller annans tillverkning - för export samt till Vin- & Spritcentralen, Systembolaget, annan starkölstillverkare och innehavare av serveringstillstånd för starköl (23 S LHD). Tillverkare av öl får tillstånd av länssty- relsen att bedriva detaljhandel med öl vilket också medför rätt att driva partihandel med öl (21 5 första stycket LHD). Den som driver partihandel med öl får även sälja sådant öl för export (21 5 andra stycket LHD).

Som tidigare nämnts har utredningen i promemorian Ds S 1986z4 fö- reslagit ändrade regler om partihandel med starköl. Vidare har utredningen i betänkandet SOU 1985:15 föreslagit att reglerna om partihandel med öl klass II skall slopas.

Malt- och läskedrycker får utlämnas från tillverkningsställe en- dast i slutna kärl eller behållare av en typ som har godkänts av socialstyrelsen eller med avseende på rymden godkänts enligt la— gen ( 1971:1081 ) om bestämning av volym och vikt. Detta förpack— ningskrav gäller dock inte när malt- och läskedrycker förs ut ur landet, förs till frihamn eller, när det är fråga om starköl, tas in i exportbutik eller läggs upp på tullager som har inrättats för förvaring av proviant, provianteringslager (14 5 första styc- ket). Vidare får utlämning av läskedrycker i öppet kärl ske från

• Sida 80
•  Original

automat som godkänts av socialstyrelsen eller blivit vederbörli- gen justerad (14 S fjärde stycket).

Kärl eller behållare för malt- och läskedrycker skall vara för-

sedda med uppgift om dryckestillverkarens namn eller tillverk- ningsstället eller med dryckestillverkarens inregistrerade varu- märke. På kärl som innehåller maltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) samt på kärl som inne- håller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Varuslag får an- ges med särskild beteckning, som godkänts av socialstyrelsen. Kärl eller behållare som innehåller maltdryck får inte förses med uppgift som är ägnad att ge drycken sken av att tillhöra något annat varuslag än det som den är hänförlig till (14 5 andra styc- ket).

Socialstyrelsen har godkänt att följande särskilda beteckningar används för att ange varuslag på kärl (flaskor, burkar, restau- rangbehållare etc).

Varuslag Särskild beteckning

Lättöl (färskt) Svagdricka

Lättöl (lagrat) Maltdryck (klass) I

Öl Öl (klass) II med tillägg av pilsner,

lager, porter eller jämförbar beteckning

Starköl Exportöl (Klass) III med tillägg av lager, porter eller jämförbar beteckning, dock ej

pilsner

I tillämpningsföreskrifterna framhåller socialstyrelsen beträf- fande kravet på märkning i 14 5 LTD att märkningsuppgifterna skall vara tydligt framträdande. Etiketter eller dekor på för- packning för olika slag av maltdrycker skall i sitt utförande vara så skiljaktiga att dryckerna inte förväxlas lätt. Om varu- märke, firmanamn eller benämning på lättöl är detsamma som för andra slag av maltdrycker skall etikett eller dekor på lättöls— förpackningen klart skilja sig från dessa (SOSFS 1977:99).

• Sida 81
•  Original

Ytterligare märkningsbestämmelser finns i livsmedelslagstift— ningen. Även lagen ( 1978:763 ) med vissa bestämmelser om marknads- föring av alkoholdrycker kan vara tillämplig på text och bild på förpackning.

Omförpackning av maltdrycker får göras endast av tillverkare av en sådan vara (14 S tredje stycket). Enligt socialstyrelsen inne- bär denna bestämmelse att lättöl och öl får omförpackas av samt- liga maltdryckstillverkare, medan starköl får omförpackas endast av starkölstillverkare.

Tillverkares uppgiftsskyldighet m.m.

Den som har fått tillverkningstillstånd enligt LTD skall i förväg anmäla till socialstyrelsen när tillverkningen skall påbörjas. Tillståndshavaren har också skyldighet att underrätta socialsty- relsen om avbrott i eller upphörande av verksamheten (15 5). Även

den som vill tillverka lättöl eller läskedrycker eller förändra en sådan tillverkning har skyldighet att underrätta socialstyrel-

sen (16 5).

Om socialstyrelsen begär det, skall tillverkare medge tillträde till tillverkningsställen med tillhörande lokaler, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar som rör verksamheten, utan ersättning biträda med handräckning vid tillsynen, lämna varupro- ver som behövs samt redovisa uppgifter om tillverkningens omfatt— ning och utveckling (17 S).

Destillationsapparater och aktiverat kol

Den som saknar tillstånd får inte här i landet tillverka, över- låta eller inneha eller importera apparat, som kan användas för tillverkning av sprit (destillationsapparat), eller föremål som uppenbarligen är avsett att ingå i en sådan apparat (apparatdel). Från förbudet undantas staten, den som har tillstånd att tillver- ka sprit, apotek samt vissa laboratorier, läroanstalter och sjuk- hus (18 S).

• Sida 82
•  Original

Det har förutsatts att tillståndsgivningen beträffande destilla- tionsapparater skall vara restriktiv. Tillstånd kan förenas med villkor att en apparat eller apparatdel görs varaktigt obrukbar eller med föreskrift om förvaring (SOSFS 1977:99).

Den som innehar aktiverat (aktivt) kol hänförligt till tulltaxe- nummer 38.03 eller annat renings- eller filtreringsmedel får inte överlåta detta, om han har insett eller bort inse att varan skul- le komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagan- de av denatureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat (19 5). Enligt socialstyrelsen innebär bestämmelsen att aktivt kol för privat bruk som regel inte får överlåtas i större mängd än 1/2 kg. per gång.

Förfarandet vid lagens tillämpning

Tillverkningstillstånd får meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt kan anses lämplig att utöva verksamheten. Tillstånd gäller tills vi- dare. Överlåter en tillståndshavare sin rörelse på någon annan, kan tillståndet efter ny lämplighetsprövning överföras på denne (20 5).

Socialstyrelsen skall återkalla tillverkningstillstånd, om rätten enligt tillståndet inte längre utnyttjas eller verksamheten inte bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser. I stället för åter- kallelse kan varning meddelas (21 5). Även tillstånd att inneha destillationsapparat kan under vissa omständigheter återkallas (22 S).

Socialstyrelsen skall, vid sidan om sin uppgift som tillstånds- myndighet, också utöva tillsyn över tillämpningen av LTD (23 S).

Vägrar en tillverkare att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar eller att läm- na varuprov eller uppgifter om tillverkningen, får socialstyrel-

• Sida 83
•  Original

sen förelägga vite och även döma ut försuttet vite (24 5 andra stycket).

Socialstyrelsens beslut om utdömande av vite överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av socialstyrelsen enligt LTD överklagas hos regeringen genom besvär (26 S).

Ansvar m.m.

Den som olovligen tillverkar sprit, bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller forslar, döljer eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovligen tillverkad, eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig tillverkning av sprit, döms till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, är straffet fängelse i högst fyra år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen eller mäskberedningen har skett i större omfattning eller i syfte att sälja varan (27 5).

Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl döms till böter eller fängelse i högst sex månader (28 5).

Har tillåten alkoholhalt överskridits endast i ringa mån eller är en gärning som avses i 27 och 28 55 av annat skäl att anse som ringa, skall inte dömas till straff (29 55).

Den som utan att vara berättigad till det tillverkar, överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel döms till böter eller fängelse i högst ett år. För olovlig införsel av destillationsapparat eller apparatdel döms till ansvar enligt

varusmugglingslagen (30 5).

Även brott mot bestämmelsen om förbud i vissa fall mot överlåtel- se av aktiverat kol medför straffansvar (31 5).

Har flera medverkat till en gärning som avses i 27, 28, 30 och 31 55 skall 23 kap. 4 och 5 SS brottsbalken tillämpas. Den till

• Sida 84
•  Original

vilken alkoholdryck har sålts eller annars anskaffats för person— ligt bruk skall dock vara fri från ansvar (34 S).

Förverkande m.m.

Sprit, vin, starköl och öl samt mäsk som har varit föremål för brott enligt LTD eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall jämte redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen har varit avsedda för tillverkningen och bered-

ningen samt kärl och emballage, i vilket varorna har förvarats, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings— och filtre- ringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtre- ring av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat (35 5 första stycket).

Förverkande kan också ske av destillationsapparat eller apparat- del eller av aktiverat kol (35 5 andra och tredje styckena).

Förordnande om förverkande skall inte meddelas om det är uppen- bart obilligt (35 S fjärde stycket).

Vid olovlig tillverkning av sprit, vin, starköl eller öl utgår, om det inte är uppenbart obilligt, en straffskatt som för sprit är 75 kr. per liter, för vin 25 kr. samt för starköl och öl 5 kr. per liter. Straffskatten är dock lägst 300 kr. för sprit samt 100 kr. för vin, starköl och öl (37 5).

2.1.2 Lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA)

Utom som dryck används etylalkohol (etanol) för en rad tekniska, industriella, medicinska, vetenskapliga och likartade ändamål. Vanligtvis nyttjas alkoholen som lösnings- eller rengöringsnedel i outspätt eller utspätt skick — med eller utan denaturering - men den används också som råvara för tillverkning av andra varor. Hanteringen av alkohol för de nu nämnda ändamålen regleras i LFTA. Lagen innehåller regler om införsel, försäljning och inköp

• Sida 85
•  Original

av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt tillsyns— och sanktionsbestämmelser. Inledningsvis definieras vissa begrepp.

Till lagen har socialstyrelsen meddelat verkställighetsföreskrif— ter, SOSFS 1978:70.

Definitioner m.m.

Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Bestämmelserna om teknisk sprit gäller också spritdrycker, vin och starköl, som är avsedda för de nu an— givna ändamålen (1 5 första stycket).

Tulltaxenummer 22.08 omfattar odenaturerad etylalkohol och fin— sprit med en alkoholhalt på 80 volymprocent eller högre samt de-

naturerad sprit oavsett alkoholhalt. Tulltaxenummer 22.09 A och B avser i huvudsak sprit, som inte kan hänföras till 22.08, samt likörer och andra spritdrycker.

Som exempel på teknisk sprit kan nämnas absolut alkohol (sprit med en sammanlagd etanol- och metanolhalt överstigande 99,5 vo- lymprocent), cellulosaråsprit (sprit framställd ur en biprodukt från cellulosaindustrin och med en sammanlagd etanol- och meta- nolhalt på 95—96 volymprocent) samt finsprit (sprit med en alko- holhalt på 95-96 volymprocent). Finsprit innehåller huvudsakligen etanol. Mängden metanol i absolut alkohol och cellulosaråsprit är också liten (högst 50 gram per kilo).

Även andra former av teknisk sprit förekommer beroende på till- verkningsteknik och råvaror.

Med alkoholhaltigt preparat förstås en vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tull- taxenummer 22.03—22.08 eller 22.09 A eller B (se ovan) och inte heller är sådant läkemedel för vilket läkemedelsförordningen (1962:701) gäller (1 5 andra stycket).

• Sida 86
•  Original

Som exempel på alkoholhaltiga preparat kan nämnas alkoholhaltig lag med frukter o.d., vissa färger, förtunningar och rengörings— medel, kosmetiska preparat, hygieniska medel såsom hårvatten och parfymer samt kylvätska för värmepumpar. Hit hör också sammansat- ta alkoholhaltiga beredningar (s.k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker. Vidare kan nämnas växtextrakter, vita- minpreparat och homeopatiska preparat i den mån de är alkoholhal- tiga och inte är att anse som läkemedel. Som alkoholhaltiga pre- parat behandlas också bilvårdsmedel såsom karburatorsprit och spolarvätska samt brännvätskor (se vidare under 12 S i avsnitt 9.2).

Försäljningen av alkoholhaltiga läkemedel på vilka läkemedelsför- ordningen gäller regleras i förordningen ( 1963:654 ) om försälj— ning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit m.m. (5 S 1 mom. andra stycket).

Med denaturering menas förfarande varigenom ett eller flera ämnen sätts till sprit för att göra spriten otjänlig för förtäring. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om denaturering av tek— nisk sprit i vissa fall (SOSFS 1978:70). Annan denaturering före- skrivs av socialstyrelsen i samband med tillståndsprövningen (se avsnitt 3.1). Socialstyrelsen har också meddelat vissa rekommen— dationer om denaturering av teknisk sprit.

Efter denaturering på olika sätt av absolut alkohol, cellulosarå- sprit eller finsprit används som beteckningar på teknisk sprit bl.a. desinfektionssprit 70 eller 95, industrisprit A, B eller C och medicinalsprit.

Införsel, försäljning och inköp

Teknisk sprit får utan tillstånd införas till landet av Vin- & Spritcentralen. Tillstånd behövs inte heller i fall då denature— rad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat av resande införs på annat sätt än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbruk- ning. För annan införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat krävs tillstånd av socialstyrelsen (4 S).

• Sida 87
•  Original

I anslutning till lagrummet har socialstyrelsen meddelat följande generella tillstånd (SOSFS 1978:70).

Socialstyrelsen meddelar härmed tillstånd till införsel av alkoholhaltiga preparat som kommer in till riket i enstaka gåvoförsändelser till enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk och som kan hänföras till följande varuslag och tulltaxenummer:

___—___—

Varuslag Tulltaxe- nummer Växtsafter och växtextrakter m.m. 13.03 Sockerkonfektyrer 17.04 Kakaoberedningar 18.06 Bakverk 19.08 Frukter i alkoholhaltig lag 20.06 Alkoholhaltiga livsmedelsberedningar 21.07 Medikamenter som inte är läkemedel 30.03 Parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel 33.06

___—___—

Försäljning av alkoholhaltiga preparat är, med de inskränkningar som stadgas i LFTA, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet (5 S 1 mom. första stycket). För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gäller, som tidigare nämnts, särskilda bestämmelser.

Försäljning av teknisk sprit är i princip tillståndsbunden. Från tillståndskravet undantas Vin- & Spritcentralen, Systembolaget, den som tillverkat varan och apotek. Den tillståndsfria försälj- ningen från apotek omfattar dock endast försäljning enligt recept eller till ett annat apotek (5 S 2 mom.). Närmare bestämmelser om apoteksförsäljning av teknisk sprit återfinns i den tidigare nämnda lagen om försäljning från apotek av alkoholhaltiga prepa- rat och teknisk sprit m.m.

Även inköp av teknisk sprit kräver tillstånd. Inköpstillstånd be- hövs dock inte vid köp av absolut alkohol, koncentrerad sprit (bl.a. finsprit), eau-de-vie och vin för apoteksrörelses räkning. Sådant tillstånd behövs inte heller vid inköp enligt recept.

Socialstyrelsen har för vissa kategorier meddelat generellt inköpstillstånd enligt följande (SOSFS 1978:70).

• Sida 88
•  Original

- — - För nedan angivna köpare meddelar socialstyrelsen härmed tillstånd att hos AB Svensk Sprit (anm: Numera Kemetyl AB, se avsnitt 2.3) köpa följande varusTäg:

Köpare _ Varuslag

A. Statliga högskolor och universitet sprit hänförlig till tulltaxe-

nummer 22.08

B. Helstatliga laboratorier sprit hänförlig till tulltaxe- nummer 22.08

C. Gymnasieskolor och grundskolans högsta- sprit hänförlig dium, kommunal högskole- och vuxenutbild- till tulltaxe- ning, riksinternatskolor, arbetsmarknads— nummer 22.08 utbildning /kungörelsen ( 1945:445 ) om yrkesutbildning för arbetslösa/, statsunder- stödda enskilda yrkesskolor, landstingskom- munala skolor (utöver gymnasieskolor), sta- tens skogsinstitut, trädgårdsskolan i Norr- köping samt statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping

0. Rörelseidkare eller institution för an- industrisprit A-C vändning inom industriell eller hantverks- mässig verksamhet e.d.

E. Tandvårdsinrättning som anordnas enligt desinfektionssprit folktandvårdslagen (1973:457)

Med helstatliga laboratorier under B avses laboratorier vid:

Arbetarskyddsstyrelsen Fiskeristyrelsen

Försvarets forskningsanstalt Socialstyrelsen Statens bakteriologiska laboratorium Statens centrala frökontrollanstalt Statens geotekniska institut Statens industriverk Statens kriminaltekniska laboratorium Statens lantbrukskemiska laboratorium Statens livsmedelsverk Statens naturvårdsverk Statens provningsanstalt Statens rättskemiska laboratorium Statens rättsläkarstationer Statens strålskyddsinstitut Statens veterinärmedicinska anstalt Sveriges geologiska undersökning Tullverket

• Sida 89
•  Original

Under C uppgiven köpare får per kalenderår köpa 6,5 kg. odenatu- rerad och 20 kg. denaturerad sprit. Socialstyrelsen kan efter an- sökan medge ytterligare tilldelning.

Socialstyrelsen får medge undantag från kravet på inköpstillstånd enligt LFTA vid försäljning från Systembolaget (6 5 andra styck- et). Generellt undantag har medgivits restauratörer för inköp av spritdrycker och vin till matlagning i restaurangrörelse (SOSFS 1978:70).

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat får inte tillhandahål— las eller anskaffas för annans räkning, om det finns särskild an- ledning till antagande att varan är avsedd att användas i berus- ningssyfte (7 S).

Tillsyn och kontroll

Socialstyrelsen utövar kontroll över försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (2 5 första stycket). Den som säljer eller i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning im- porterar teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat liksom den som inköper teknisk sprit enligt särskilt tillstånd eller eljest för yrkesmässig förbrukning är skyldig att på anfordran av soci- alstyrelsen lämna tillträde till de lokaler som används i verk- samheten, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar som hör till verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den inte förorsakar hinder i den berörda verksamheten (2 5 andra stycket).

Socialstyrelsen har i anslutning till det nu angivna lagrummet meddelat följande riktlinjer (SOSFS 1978:70).

• Sida 90
•  Original

Teknisk sprit

Sprit, som har köpts eller importerats enligt tillstånd av soci— alstyrelsen, får förvaras och användas endast på den plats som är angiven i tillståndet. Spriten skall förvaras under lås och med betryggande kontroll så att den inte används för annat än det medgivna ändamålet. Tillståndshavaren är ansvarig för hur spriten används och skall ha tillsyn över förvaring och utlämning av spriten. Det skall alltid finnas en särskild person som är när- mast ansvarig för förvaring och utlämning av spriten.

Anteckningar skall föras över inköp, import, utlämning, använd- ning och lagerhållning av teknisk sprit.

Använd teknisk sprit får renas endast efter tillstånd av social- styrelsen.

Alkoholhaltiga preparat

A. Tillverkningsbok som tillhandahålls av socialstyrelsen skall dagligen föras över inköp, import och förbrukning av teknisk sprit för tillverkning av alkoholhaltigt preparat. Socialstyrel- sen kan i särskilt fall godkänna att anteckningar förs på annat sätt. B. Förbrukningen av teknisk sprit redovisas uppdelad dels på slag av sprit (sprit denaturerad med olika denatureringsmedel, odena- turerad sprit, spritdrycker och vin av skilda sorter etc.), dels på olika preparat. C. Kvantitetsuppgifterna anges i liter eller kilo enligt mätning eller vägning.

0. Vid årsskiftet avslutas tillverkningsboken, varvid uppgift om inventerat lager av sprit skall föras in. Eventuell skillnad mel- lan bokfört och inventerat lager anges. Som ingående lager för det nya året gäller det inventerade lagret. E. Om tillståndshavare förutom sprit önskar använda isopropyl- alkohol skall han iaktta dessa redovisningsregler också för iso- propylalkoholen.

Märkning

Såvida socialstyrelsen inte bestämmer annat skall förpackning för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som överlats vara tydligt märkt på svenska språket med: A. Varans namn och uppgift om dess användningsområde. B. Tillverkarens eller, beträffande i utlandet tillverkad vara, importörens namn eller firma samt hemort. C. Anvisningar om lämplig hantering av varan. D. De innehallsuppgifter som socialstyrelsen föreskriver.

Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som inte är avsedda för förtäring, får inte importeras eller säljas i landet

• Sida 91
•  Original

utan att ha denaturerats på sätt socialstyrelsen föreskriver eller eljest godkänner. Socialstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger och det inte finns fara för missbruk, medge att teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat införs eller säljs utan denaturering (3 5).

Till nämnda lagrum har socialstyrelsen meddelat följande anvis— ningar (SOSFS 1978:70).

Alkoholhaltiga preparat

Alkoholhaltiga preparat får inte säljas innan socialstyrelsen godkänt det.

Av ansökan om godkännande skall framgå preparatets namn, samman- sättning, alkoholhalt, eventuell denaturering, förpackningsstor- lek(ar) och ungefärligt detaljhandelspris.

Till ansökan ;kall fogas uapgift omohur sökanden avser att märka preparatet. Pa begäran ska prov pa preparatet skickas in till socialstyrelsen, alkoholbyrån.

Godkännande skall bevaras så länge preparatet säljs och på begä- ran visas vid kontroll.

Om preparatets namn, sammansättning, alkoholhalt, denaturering eller förpackning ändras, skall detta anmälas till socialstyrel- sen, alkoholbyrån, för prövning av nytt godkännande.

För godkännande av alkoholhaltiga sockerkonfektyrer, kakaobered- ningar och bakverk samt frukter i alkoholhaltig lag och liknande livsmedel (tulltaxenummer 17.04, 18.06, 19.08, 20.06, 21.07) kravs'saa regel att alkoholhalten är högst 10 viktprocent. För frukter i lag krävs dessutom att mängden frukt viktmässigt över-

stiger mängden lag.

För godkännande av alkoholhaltiga medikamenter, Växtsafter och växtextrakter m.m. (tulltaxenummer—13153?"21707 aan 30703)? t.ex. FäTsEpFepaFat,_kFävs som regel att alkoholhalten är högst 10 viktprocent. För alkoholhaltiga läkemedel gäller särskilda be— stämmelser.

För godkännande av alkoholhaltiga essenser och aromer (tulltaxe- nummer 33.04), som är avsedda att ånVäHdäs_VTd—fFamställning av glass, läskedrycker eller konfektyr-, bageri-, charkuteri- eller liknande varor, krävs som regel att varan uppfyller minst ett av följande krav: A. Smakkoncentrationen är sådan att essensen/aromen vid smak- och luktprovning bedöms vara odrickbar även om den späds ut till en alkoholhalt av ca 10 viktprocent. B. Varan är trögflytande. C. Varan är denaturerad med lämpligt ämne, t.ex. peppar.

• Sida 92
•  Original

För godkännande av kosmetiska preparat, parfymer o.d. (tull- taxenummer 33.06) med—Undäntag för munvaröspreparat"krävs som re— gel att i varan ingående sprit är denaturerad per kg. med något av följande denatureringsmedel i angiven mängd, nämligen: A. dietylftalat, 10 9. B. denatonium benzoat (Bitrex), 0,02 9. C. sackarosoktaacetat (Denatin), 6

För godkännande av munvårdspreparat krävs som regel att i varan ingående sprit är denaturerad per kg. med 15 g. mentol eller 15 g. pepparmyntsolja.

Socialstyrelsen godkänner inte alkoholhaltiga spritdrycksessen— ser - som kan hänföras till sammansatta alkohoThältlga_b€r€dHing- är? s.k. koncentrerade extrakt, för framställning av drycker (tulltaxenummer 22.09 C) — annat än likör— och punschessenser i varje särskilt fall.

För övriga alkoholhaltiga preparat, t.ex. förgasarvätskor, spo—

___—....

sen i varje särskilt fall föreskriver. Sanktioner

Iakttas inte bestämmelserna i LFTA eller med stöd därav meddelade föreskrifter, får socialstyrelsen meddela varning. I stället för varning kan socialstyrelsen förbjuda försäljningen eller, om tillstånd till försäljning, införsel eller inköp meddelats, åter— kalla tillståndet. Har tillstånd återkallats eller har till- ståndshavaren avlidit, åligger det tillståndshavaren eller döds- boet att, i den mån socialstyrelsen förordnar därom, sälja sitt lager av teknisk sprit till Vin- & Spritcentralen, som är skyl- digt att till skäligt pris inköpa varan (8 5).

I (SOSFS 1978:70) framhålls följande.

Tillstånd till inköp, import eller försäljning av teknisk sprit kan inte överlåtas.

Detsamma gäller godkännande för försäljning eller tillstånd till import av alkoholhaltigt preparat.

Om teknisk sprit finns i lager då tillståndshavares rörelse läggs ner eller överlåts skall anmälan om det inneliggande lagret ge- nast göras till socialstyrelsen, alkoholbyrån. Anmälan skall ock- så göras då tillståndshavare bytt namn, avlidit eller gått i kon— kurs. Inneliggande lager av teknisk sprit får inte överlåtas utan socialstyrelsens medgivande.

• Sida 93
•  Original

Myndighet, som får kännedom eller misstanke om att teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat säljs eller används i strid mot gällande bestämmelser eller föreskrifter eller att varan eljest föranleder missbruk, bör omgående meddela detta till soci- alstyrelsen.

Vägrar försäljare, importörer eller köpare, som avses i 2 5 andra stycket, att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahål— la handelsböcker och övriga handlingar som hör till verksamheten eller att lämna erforderliga varuprov får socialstyrelsen meddela vite. Vite kan också utsättas då försäljning enligt 8 5 andra stycket underlåts (17 S).

Ansvar m.m.

Den som säljer teknisk sprit utan att ha rätt till det enligt LFTA eller överskrider en sådan rätt eller bryter mot bestämmel— serna i 7 S döms för olovlig försäljning av teknisk sprit till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömandet om brottet är grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har utgjort led i en

verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning (9 5).

Den som olovligen tar bort eller försvagar denatureringsmedel i teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat döms för olovligt förfarande med teknisk sprit till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömandet om brottet är grovt skall särskilt beaktas om renatu- reringen har skett i större omfattning eller i syfte att sälja varan (10 5 första stycket).

För den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av olovli- gen renaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat är påföljden densamma som enligt 9 S. Detsamma gäller den som fors- lar, döljer eller förvarar sådan vara (10 5 andra stycket).

Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in- köpt eller importerat enligt bestämmelserna i LFTA, samt den som

• Sida 94
•  Original

inte följer villkor förbundna med inköps- eller införseltillstånd döms, såvida inte varusmugglingslagen är tillämplig, till böter (11 5). Till böter, högst femhundra kr., döms också den som i an- nat fall än som avses i 9-11 55 bryter mot LFTA eller med stöd därav meddelad föreskrift (12 S).

Begår någon brott som avses i 9—11 SS skall, om det inte är up- penbart obilligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, kärl och emballage samt renings- och filtreringsmedel förklaras förverkade. Förverkande kan också ske av redskap som kommit till användning vid olovlig renaturering (13 5 första stycket). Den som förövat gärningen kan, om det inte är uppenbart obilligt, åläggas att utge straffskatt. Straffskat- ten uppgår till 75 kr. per liter (13 S tredje stycket).

För försök till olovlig försäljning av teknisk sprit (9 S) och olovligt förfarande med teknisk sprit (10 S) döms till ansvar en- ligt 23 kap. brottsbalken . Den som medverkat till sådant försök eller till någon av de gärningar som nu beskrivits döms till an- svar enligt brottsbalkens bestämmelser om medverkan till brott. Den till vilken teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat sålts eller annars anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar (14 5).

2.2 Socialstyrelsens uppgifter

I samband med 1977 års alkoholpolitiska reform tog socialstyrel- sen över det centrala ansvaret för de alkoholpolitiska frågorna. Socialstyrelsens främsta uppgift i detta sammanhang är att verka för att alkoholpolitiska synpunkter beaktas i samhällsutvecklingen och att samordna olika alkoholpolitiska insatser med varandra och med insatser på angränsande områden.

Vad gäller LTD och LFTA övertog socialstyrelsen riksskatteverkets tidigare uppgifter som tillstånds- och tillsynsmyndighet. Detta innebär alltså att liksom tidigare alla tillståndsärenden har

• Sida 95
•  Original

koncentrerats till en myndighet. Socialstyrelsens beslut kan överklagas till regeringen eller, i vissa fall, kammarrätten.

Inom socialstyrelsen handläggs tillståndsärendena enligt LTD och LFTA av byrån för alkohol- och narkotikafrågor. Byrån är organi- satoriskt placerad inom socialstyrelsens avdelning för social- tjänst och består av en allmän sektion och en drogupplysningssek- tion. De nu aktuella ärendena handläggs inom den allmänna sektio— nen. Ärendenas art kräver ofta särskilda kunskaper om kemiska och tekniska processer samt insikt i industriell och hantverksmässig verksamhet. Byrån har därför till sitt förfogande bl.a. ett antal kemister. I en del tillståndsärenden krävs dessutom laboratorie- kontroller. Dessa utförs av tullverkets huvudlaboratorium i Stockholm. Huvuddelen av proverna gäller ärenden om godkännande av alkoholhaltiga preparat. Vid sidan härav utförs vid tullver— kets laboratorium åtskilliga analyser i mål eller ärenden om olovlig sprittillverkning etc. Sammanlagt utför laboratoriet ca 2 000 analyser per år med anknytning till LTD och LFTA.

I arbetet med att söka effektivare denatureringsmedel och för att öka kunskapen om arbetsmiljömässiga skaderisker i samband med hantering av etanol har socialstyrelsen ett kontinuerligt samråd med arbetarskyddsstyrelsen, generaltullstyrelsen (huvudlabora— toriet) och Kemetyl AB genom den s.k. denatureringsgruppen.

2.3 Marknaden

Antalet fabriker med industriell tillverkning av råsprit har un- der de senaste decennierna minskat kraftigt. År 1963 fanns det 88 fabriker av olika slag (lantbruksbrännerier och sulfitsprit- fabriker) och så sent som i början av 1970-talet fanns ännu ett tiotal fabriker i drift. I och med att lantbruksbränneridriften successivt koncentrerats till ett bolag, AB Skånebrännerier, vari Vin- & Spritcentralen och Sveriges Bränneriintressenter ek. före- ning är hälftenägare, och genom att pappersmasseindustrin i stor utsträckning gått över till tillverkningsmetoder, där sprit inte

• Sida 96
•  Original

utvinns som biprodukt, förekommer sprittillverkning i dag endast på tre ställen i landet.

Huvuddelen av råspritframställningen med lantbruksprodukter (potatis och säd) som råvara är förlagd till det av AB Skånebrän- nerier drivna Gärdsbränneriet utanför Kristianstad. Vid bränneri— et används årligen ca 100 000 ton potatis och ca 10 000 ton spannmål, av vilket utvinns ca 16,4 miljoner liter 93-procentig råsprit. Bränneriet tillgodoser hela Vin- & Spritcentralens behov av råsprit för bl.a. tillverkning av spritdrycker. Vid fabriken utvinns också bl.a. vetegluten och vetekli.

Resterande sprittillverkning, där lantbruksprodukter används som råvara, sker vid ett nystartat bränneri i Lidköping. Bränneriet drivs på försök i samarbete mellan staten, OK, Lantbrukarnas Riksförbund och Alfa Laval i syfte att använda överskottsproduk- tion av spannmål för tillverkning av etanol till inblandning (4 %) i bensin. Förutom etanol utvinns också stärkelse, protein och kolsyra. Produktionen av etanol i Lidköping är ännu så länge mycket ringa och räcker endast till att förse ett mindre antal bensinstationer med den nya bensinen. Slutligen framställs också sprit vid en sulfitspritfabrik i Örnsköldsvik. Som råvara används sulfitlut. Produktionen utnyttjas i huvudsak för kemisk omvand- ling till icke-alkoholhaltiga produkter, exempelvis etylacetat.

Den sammanlagda råsprittillverkningen i Sverige uppgick år 1985 till ca 25 000 ton, omräknat i 100-procentig alkohol. Av denna tillverkning svarade Gärdsbränneriet för 13 000 ton.

Som tidigare nämnts får spritdrycker endast tillverkas av Vin— & Spritcentralen. Tillverkning och tappning är förlagd till Stock- holm (Årstadal), Falkenberg, Sundsvall och Åhus. Vid tillverk- ningen används den från Gärdsbränneriet levererade råspriten, som dock rektifierats (renats). År 1984 renades i Årstadal 21,5 och i Åhus 12,2 miljoner liter 50-procentig råsprit. Av denna kvantitet på 33,7 miljoner liter utgjorde 25,3 miljoner liter potatissprit och 8,4 miljoner liter sädessprit. Vin- & Spritcentralens för-

• Sida 97
•  Original

säljning av spritdrycker samma år uppgick till ca 50 miljoner li- ter, varav ca 35 miljoner liter brännvin. Knappt en femtedel ut- gjordes av buteljimporterade spritdrycker.

Vintillverkningen i Sverige är mycket blygsam. Viss tillverkning förekommer på Vin- & Spritcentralens fabrik i Åhus. Som råvara används bl.a. svarta vinbär, äpplen och rabarber. Vinet säljs i förskuret skick som starkvin. Ytterligare en tillverkare (Kiviks Musteri) har meddelats tillstånd för vintillverkning.

Den svenska bryggeribranschen har under de senaste 20 åren genom- gått kraftiga strukturförändringar. Många småbryggerier har lagts ned eller köpts upp av de större bryggerierna, främst AB Pripps Bryggerier. Ännu i början av 1970-talet fanns ett trettiotal bryggeriföretag på marknaden. Numera återstår ett drygt tiotal företag med ca 20 tillverkningsställen. Därtill kommer ett mindre antal företag som helt är inriktade på tillverkning och försälj- ning av läskedrycker. Den totala maltdryckstillverkningen år 1984 uppgick till 104 miljoner liter starköl, 160 miljoner liter öl klass II och 100 miljoner liter lättöl (lagrat).

När det gäller försäljning av teknisk sprit domineras marknaden av Kemetyl AB, ett helägt dotterbolag till Vin- & Spritcentralen. Fram till årsskiftet 1985/86 bedrevs företagets verksamhet i två bolag (AB Svensk Sprit och Kemetylprodukter AB). Kemetyl AB syss- lar i huvudsak med import och försäljning av teknisk sprit och olika tekniska alkoholprodukter till industriföretag, hälso- och sjukvården samt till andra storförbrukare. Övriga företag i branschen är BP Kemi Skandinavien AB, SvedaKemi AB, AB Svenska Shell, Häls-Kemi AB och A Johnson & Co HAB.

Försäljningen av teknisk sprit från Kemetyl AB (AB Svensk Sprit) uppgick år 1984 till 14 500 ton, beräknat som 100-procentig alko- hol. För hela branschen framgår försäljningen år 1984 av tabell A.

• Sida 98
•  Original

Tabell A Tekniska alkoholprodukter, försäljning till för- brukarel branschvis, ton 100 % alkohol, 1984

____________————————-———

Bransch (SNI) Odenatu- Denatu- Summa rerad rerad Livsmedels-, dryckesvaru- och 11 862 129 11 991 tobaksindustri2 Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri 0 25 25 Trävaru-, massa-, pappers- och pappersvaruindustri 9 272 1 242 10 514 Grafisk industri 0 1 616 1 616 Färgindustri 8 4 448 4 456 Läkemedelsindustri 1 623 644 2 267 Tvättmedels- och kosmetikaindustri 19 1 111 1 130 Annan kemisk industri 3 079 6 844 9 923 Mineral-, mineralvaru- och metallindustri 28 286 314 Verkstadsindustri 7 627 634 Ovrig tillverkningsindustri (möbler, instrument m.m.) 2 52 54 Sjukhus (inkl. djursjukhus) 46 46 92 Folktandvården - 5 5 Ovrig tandvård 0 63 63 Apotek 260 341 601 Universitet och högskolor 77 7 84 Skolor 4 4 8 Helstatliga laboratorier 11 9 20 Ovriga laboratorier, institut m.m. 18 135 153 Ovrigt 6 284 290 Summa

26 323 17 917 44 240

___—___—

1 Inkluderar tillverkares och partihandlares uttag för egen rörelse samt förbrukares egen import. 2 Inkluderar sprit som används för spritdrycksframställ- ning.

• Sida 99
•  Original

3 BESTÄMMELSERNAS TILLÄMPNING

Tillverkningen av alkohol samt handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat är, som framgått av det föregående, omgärdad av en rad inskränkande regler i LTD och LFTA. Systemet bygger på ett tillståndsförfarande i kombination med detaljerade föreskrifter och anvisningar för såväl tillståndsbunden som tillståndsfri verksamhet. Socialstyrelsen är tillståndsmyndighet i samtliga ärenden som rör LTD och LFTA. Socialstyrelsen har också ansvaret för att bestämmelserna efterlevs. Utredningen skall i detta avsnitt närmare redogöra för den tillstånds- och tillsynsverksamhet som förekommer i sammanhanget.

3.1 Tillståndsprövningen

De tillstånd som meddelas med stöd av LTD avser dels tillverk- ning av sprit, vin, starköl eller öl (tillverkningstillstånd), dels tillverkning, överlåtelse, innehav eller import av destil- lationsapparat eller del till sådan apparat (apparattillstånd). Vid årsskiftet 1985/86 förelåg sammanlagt ett tjugotal tillverk- ningstillstånd, varav drygt hälften avsåg tillverkning av stark— öl och öl. Huvuddelen av tillstånden var av äldre datum. Vid

samma tidpunkt fanns ca 1 200 apparattillstånd. Under år 1985 hade drygt trettio apparattillstånd meddelats.

Enligt 20 S LTD får tillverkningstillstånd meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och övriga om- ständigheter kan antas vara lämplig att bedriva verksamheten. Hur ingående prövningen är varierar från fall till fall beroende på verksamhetens art och omfattning. Rent allmänt kan dock sägas att prövningen omfattar inte bara sökandens ekonomiska förut-

• Sida 100
•  Original

sättningar att bedriva verksamheten utan också den sökandes branscherfarenhet. Tillståndsmyndigheten ställer också krav på att det skall vara en "säker" verksamhet, dvs. en verksamhet som lätt kan övervakas och kontrolleras. Vid prövningen görs inga alkoholpolitiska ställningstaganden beträffande behovet av den tilltänkta tillverkningen.

Tillverkningstillstånd kan återkallas, om verksamheten inte be- drivs enligt gällande bestämmelser. I stället för återkallelse kan varning meddelas. Såvitt känt har något tillverkningstill- stånd inte återkallats på denna grund sedan tillkomsten av LTD. Däremot har åtskilliga tillstånd, framför allt inom bryggeri- branschen, upphört till följd av att verksamheten lagts ned.

Tillståndskravet för tillverkning, överlåtelse, innehav eller import av destillationsapparat eller apparatdel infördes i den alkoholpolitiska lagstiftningen år 1974 ( prop. 1974:139 ). Från tillståndskravet undantogs bl.a. staten och den som har till- stånd att tillverka sprit (se avsnitt 2.1.1). Några särskilda tillståndskriterier uppställdes inte. Däremot förutsattes att tillståndsgivningen skulle vara restriktiv.

I ansökningsårenden rörande apparattillstånd kräver socialsty- relsen att sökanden anger verksamhetsområdet samt den plats där apparaten kommer att finnas och vad den skall användas till. Vi- dare skall sökanden lämna en beskrivning av apparaten. Tillstånd meddelas normalt inte, om destillationsapparaten är avsedd att användas för framställning av sprit. I sådana fall är sökanden hänvisad till att söka tillverkningstillstånd. Vissa undantag har dock medgivits företag som återvinner sprit ur produkter som använts i industriell verksamhet. I dessa fall föreskriver soci- alstyrelsen på vilket sätt spriten skall hanteras efter rening- en.

Tillståndsgivningen enligt LFTA omfattar i huvudsak inköp av teknisk sprit (6 5) samt import (4 S) och godkännande (3 S) av alkoholhaltiga preparat. Antalet ärenden uppgår till ca 2 000 per år. Flertalet (ca 1 500) avser tillstånd till inköp av tek-

• Sida 101
•  Original

nisk sprit för tekniska, industriella eller medicinska ändamål. För import och försäljning av teknisk sprit har socialstyrelsen meddelat tillstånd för ett mindre antal företag, bl.a. Kemetyl AB (se avsnitt 2.3).

Socialstyrelsens tillståndsprövning enligt LFTA tar främst sikte på att spriten skall vara tillfredsställande denaturerad för resp. användningsområde. Man strävar också efter att minska an— vändningen av sprit till förmån för andra lösningar. Inom indu- strin anses dock sprit ofta ha stora fördelar i fråga om använd- barhet, giftighet och pris. Inte sällan för man från industrins sida fram önskemål om att spriten skall vara odenaturerad.

Socialstyrelsens prövning inriktas således i huvudsak på att välja denatureringsmedel som dels ger en tillfredsställande de- naturering, dels uppfyller sökandens krav på att medlet inte i onödan skall få en menlig inverkan vid användningen av spriten. Denatureringsmedlet får samtidigt inte vara direkt skadligt vid eventuell förtäring och det får inte vara alltför lätt att av- skilja vid försök till rening av spriten.

I tillståndsprövningen enligt 6 S LFTA ingår självfallet också en bedömning av sökandens behov av spriten. Någon lämplighets— prövning företas normalt inte.

3.2 Tillsyn

Som tidigare nämnts utövar socialstyrelsen tillsyn över efter- levnaden av LTD och LFTA. Tillsynsverksamheten bygger huvudsak- ligen på den rapportering av tillverkning och försäljning som lämnas av tillverkare och andra samt på de inspektioner som ge- nomförs av företrädare för socialstyrelsen. Tillsynsarbetet in- riktas främst på sådan verksamhet som bedöms vara känslig ur missbrukssynpunkt.

Vad gäller tillverkningen av sprit och vin har socialstyrelsen, utöver föreskrifterna i SOSFS 1977:99, utfärdat vissa riktlinjer

• Sida 102
•  Original

(dnr 4410-657/82) om bl.a. tillverkningslokalernas utformning, tillverkningsutrustningens konstruktion och placering, uppmät- ning och distribution av den tillverkade varan samt denature- ring. För kontroll av att dessa riktlinjer efterlevs görs regel- bundna inspektioner hos tillverkarna, dock inte vid Vin— & Spritcentralens anläggningar. Enligt riktlinjerna har också tillverkare skyldighet att till socialstyrelsen rapportera bl.a. vilken mängd sprit eller vin som tillverkats och vilka mängder av olika råämnen som använts.

För bryggeriernas del gäller de tillverkningsbestämmelser som framgår av LTD och SOSFS 1977:99 (se avsnitt 2.1.1). Särskilda riktlinjer för tillverkningen har inte utfärdats. Socialstyrel- sen företar inte någon regelbunden inspektion av verksamheten och har inte heller ålagt bryggerierna någon löpande rapporte- ringsskyldighet. Däremot utnyttjas den rapportering för bestäm- mande av dryckesskatt som enligt lagen ( 1984:151 ) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter åligger bl.a. tillverkare av malt- och läskedrycker. Därutöver görs vissa enkäter hos brygge- rierna. Övervakningen av bryggeriernas distribution och försälj— ning av malt- och läskedrycker åvilar länsstyrelsen enligt 69 S

LHD.

Vad gäller hanteringen av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat gäller de av socialstyrelsen i SOSFS 1978:70 utfärdade fö- reskrifterna. Teknisk sprit, som köpts eller importerats enligt tillstånd av socialstyrelsen, får förvaras och användas endast på den plats som är angiven i tillståndet. Spriten skall förva- ras under lås och med betryggande kontroll så att den inte an- vänds för annat än det medgivna ändamålet. Tillståndshavaren är ansvarig för hur spriten används och skall ha tillsyn över för- varing och utlämning av spriten. Det skall alltid finnas en sär- skild person som är närmast ansvarig för förvaring och utlämning av spriten. Det åligger vidare försäljarna (partihandlaria) av teknisk sprit, bl.a. Kemetyl AB (se avsnitt 2.3) att regelbundet avge redovisning till socialstyrelsen om inköpta och försålda kvantiteter, om lagerhållning etc. Rapportering verkställs också av de särskilda kontrollbolag som på uppdrag av partihandlarna

• Sida 103
•  Original

(dock ej Kemetyl AB) ombesörjer övervakningen av den dagliga försäljningen av teknisk sprit.

De som tillverkar alkoholhaltiga preparat skall fortlöpande föra anteckningar över inköp, import och förbrukning av teknisk sprit för tillverkningen.

Företrädare för socialstyrelsen företar regelbundna inspektioner av såväl försäljare (partihandlare) som köpare (förbrukare) av teknisk sprit. Inspektionerna inriktas främst på sådan verksam- het där odenaturerad sprit kommer till användning. Denna kon- troll omfattar inte bara försäljarna och de köpare som meddelats särskilt (individuellt) inköpstillstånd utan också de ca 5 000 förbrukare av teknisk sprit som meddelats generellt tillstånd till inköp (se avsnitt 2.1.2).

• Sida 104
•  Original

• Sida 105
•  Original

SOU 1986:35 4 HEMTILLVERKNING AV VIN M.M. 4.1 Allmänt

Den officiella statistiken på alkoholområdet (Alkoholstatistik, årligen utgiven av socialstyrelsen) redovisar Systembolagets uppgifter om försäljningen till allmänheten och till restaurang- er med serveringstillstånd, riksskatteverkets sammanställning av den skattepliktiga utlämningen av starköl, öl klass II och lätt- öl samt generaltullstyrelsens uppgifter om importerade kvantite- ter av öl klass II och lättöl. Enligt denna statistik var för- säljningen av alkoholdrycker i landet år 1984, omvandlad till 100-procentig alkohol, 6,0 liter per invånare om 15 år och där-

över.

Utöver den registrerade konsumtionen finns emellertid en bety- dande konsumtion av hemtillverkat vin, starköl och öl, av ille- galt tillverkade spritdrycker samt av tekniska alkoholprodukter. Vidare tillkommer smuggelsprit och alkoholdrycker som legalt ta- gits in i landet i samband med utlandsresor. Detta s.k. mörker- tal i statistiken är självfallet mycket svårt att uppskatta. Generaltullstyrelsen har för år 1979 uppskattat den sammanlagda införseln av sprit och vin i samband med resor till 5 ä 6 miljo- ner liter spritdrycker och 4 5 5 miljoner liter vin. På grundval av uppgifter från generaltullstyrelsen om antalet importerade snabbvinsatser samma år uppskattade socialstyrelsen att försälj— ningen inom landet motsvarade en tillverkning av ca 10 miljoner liter vin. Man uppskattar vidare att den traditionella hemtill- verkningen av vin, dvs. sådan tillverkning där frukt, bär etc. används som utgångsråvara, är ungefär dubbelt så stor som snabb- vinstillverkningen.

Som jämförelse kan nämnas att Vin- & Spritcentralens försäljning av spritdrycker och viner år 1984 uppgick till ca 50 miljoner liter sprit och ca 90 miljoner liter vin. Även om några mer exakta mått på mörkertalet inte kan anges är det ställt utom allt tvivel att den icke registrerade konsumtionen av alkohol är betydande.

• Sida 106
•  Original

Utredningen kommer i det följande att översiktligt redovisa ut- vecklingen på några av de områden där den oregistrerade konsum— tionen särskilt har uppmärksammats.

4.2 Snabbvinstillverkning

Vid traditionell hemtillverkning av vin används vanligen färsk frukt och färska bär. Sedan början av 1970-talet har det dock

blivit allt vanligare att tillverka vin med hjälp av s.k. snabb- vinsatser. Förfarandet är betydligt enklare och ger i allmänhet en färdig produkt på 2—3 månader. De snabbvinsatser som säljs innehåller vanligtvis råsaft, jäst, jästnärsalt, medel för att avbryta jäsningen och klarningsmedel. Vid tillverkningen erford- ras tillsats av vatten och socker (3-6 kg per sats).

På marknaden säljs ingredienserna i sammanhållna paket. Priserna på vinsatserna varierar något. Den genomsnittliga tillverknings- kostnaden per flaska (75 cl) inkl. sockertillsatsen torde uppgå

till omkring 5 kr. Till detta kommer dock kostnaden för inköp av kärl m.m.

Huvuddelen av snabbvinsatserna importeras. De säljs i daglig- varuhandeln, främst varuhus, inom färghandeln och i specialbuti— ker samt genom postorderföretag. Som tidigare nämnts har gene- raltullstyrelsen uppskattat importen av snabbvinsatser år 1979 till ett antal som motsvarade en tillverkning på omkring 10 mil- joner liter vin.

1 socialstyrelsens intervjuundersökningar beträffande hembrän- ningens omfattning (se vidare avsnitt 4.3) ställs frågor rörande hemtillverkning av vin. Från 1982 års undersökning kan bl.a. följande redovisas.

Hälften av de tillfrågade uppgav att de druckit hemgjort vin un- der de senaste månaderna. Något fler än hälften av dessa hade druckit "snabbvin". En femtedel av de tillfrågade uppgav att de hade tillverkat vin under det senaste året. Drygt en tredjedel

• Sida 107
•  Original

av dessa uppgav att de gjort snabbvin. Det konstaterades att hemtillverkningen av vin ökat något sedan föregående undersök- ningstillfälle (år 1980). Vintillverkningen på snabbvinsatser hade dock ökat mindre än annan vintillverkning i hemmen. Vidare konstaterades att metoden att göra vin av frukt eller bär var vanligast bland äldre medan snabbvinsmetoden var vanligare bland medelålders (44 procent) och yngre (37 procent).

På grundval av frågor rörande omfattningen av Vintillverkningen uppskattades den totala mängden tillverkat snabbvin till ca 10 miljoner liter per år, alltså ungefär samma mängd som tidiga- re beräknats för år 1979.

Socialstyrelsen lät i januari och februari 1984 genomföra en kartläggning av snabbvinsmarknaden genom intervjuer med ett hundratal företagare i branschen. Därvid framkom bl.a. att för- säljningen inom landet år 1983 uppgick till ca 530 000 snabb- vinssatser. Av detta antal satser kan tillverkas ca 11 miljoner liter snabbvin.

På uppdrag av Systembolaget genomfördes år 1985 en ny intervju- undersökning om hembränning (se avsnitt 4.3). Hemtillverkningen av vin berördes bara flyktigt och undersökningen lämnar därför öppet huruvida tillverkningen av snabbviner genomgått några yt- terligare förändringar sedan år 1984.

4.3 Hembränning

Några exakta tal på hembränningens omfattning går naturligtvis inte att fastställa. På olika sätt kan man dock få ett begrepp om förändringar av hembränningens utbredning under olika tids- perioder. Exempelvis ger befintliga sifferserier över antalet för hembränning dömda personer resp. antalet fall av hembränning som kommit till polisens kännedom en grov uppfattning om utveck- lingen.

• Sida 108
•  Original

Förbudet mot den s.k. husbehovsbränningen år 1855 innebar bl.a. att tillverkningen i hemmen kraftigt avtog. Denna tendens stod sig ända fram till Brattsystemets införande år 1919, då hembrän- ningen tog fart. Antalet för hembränning dömda personer, som un- der en följd av år hade understigit 10, steg år 1920 till närm— are 1 600 och höll sig sedan under 1920-talet vid drygt 500 per år. Under depressionsåren i början av 1930-talet steg detta an- tal märkbart, till i medeltal närmare 900 per år, men sjönk där- efter åter. Sedan Brattsystemet slopats år 1955 har antalet un— derstigit 100 per år ända fram till början av 1970-talet. Fr.o.m. år 1972 har antalet personer som dömts för hembränning ökat för varje år. För år 1984 uppgick antalet till 450. Motsva- rande utveckling kan avläsas i fråga om antalet anmälda fall av olovlig sprittillverkning.

En annan metod att mäta hembränningens omfattning har tidigare varit att jämföra den totala förbrukningen av hushållsjäst med förbrukningen av mjöl för hushållsändamål. Metoden har självfal-

let stora brister och har därför inte heller tillämpats sedan början av 1970-talet. APU ansåg sig dock ( SOU 1974:91 s. 437 f) kunna dra den slutsatsen av gjorda jämförelser att hembränningen tilltagit från mitten av 1960-talet till början av 1970-talet.

På senare år har intervjuundersökningar använts i syfte att spegla tendenser i utvecklingen och - om möjligt - ge en bild av hur pass utbredd hembränningen är. Vidare har man försökt mäta förändringar i människors inställning till hembränningen och i deras uppfattning om lagstiftningen på detta område.

I en av Svenska Bryggareföreningen bekostad intervjuundersök- ning, utförd i februari-mars 1973 genom SIFO, uppgav ca en fem- tedel av de tillfrågade (21 %) att de någon gång hade druckit hembränt: ca en tredjedel av männen och ca en tiondel av kvin- norna (32 resp. 9 %). 12 % av männen och 6 % av kvinnorna hade druckit hembränd sprit under det senaste året (1972). De yngsta åldersgrupperna hade enligt undersökningen druckit hembränt i betydligt högre grad än de äldre. Storstadsområdena hade en nära

• Sida 109
•  Original

nog dubbelt så hög andel personer som sade sig ha smakat hem- bränt än glesbygden (24 resp. 13 %).

Under perioden 1974-1982 har, först genom riksskatteverkets och därefter genom socialstyrelsens försorg, intervjuundersökningar verkställts vartannat år av olika intervjuinstitut. Några direk— ta frågor om den intervjuade själv bränner hemma etc. har inte ställts. I stället har den tillfrågade bl.a. fått uppskatta hur mycket hembränt som dricks på hemorten och i bekantskapskretsen etc. Metoden är givetvis mycket osäker, eftersom den i huvudsak bygger på de tillfrågades mer eller mindre välgrundade bedöm- ningar, men antas ändå ge tillförlitliga indikationer på verkli— ga utvecklingstendenser.

På uppdrag av Systembolaget genomförde SIFO under februari-mars år 1985 en ny intervjuundersökning om hembränning. Man kunde konstatera att allmänhetens attityd till hembränning fortsätter att vara tolerant men att utvecklingen stabiliserats sedan slu— tet av 1970- och början av 1980—talet. Av de intervjuade uppgav 68 procent att hembränning var en mindre allvarlig eller baga- tellartad förseelse. Ca 80 procent trodde att hembränningen ökat under de två senaste åren. De intervjuade ansåg att i genomsnitt 18 procent av den sprit som dracks på hemorten var hembränd. Motsvarande genomsnittssiffra för hembränd sprit inom den egna umgängeskretsen var fem procent. Drygt var tionde tillfrågad (13 procent) uppgav att han/hon själv druckit hembränd sprit under de senaste 12 månaderna. Det var framför allt män, och i synner- het de yngre, som uppgav att de druckit hembränd sprit. Andelen var ungefär densamma som i 1982 års undersökning.

I samband med olovlig tillverkning av sprit och renaturering av teknisk sprit används aktivt kol för att rena spriten från fin- kelolja, denatureringsmedel och andra tillsatser. I legala, in— dustriella sammanhang används aktivt kol för t.ex. avfärgning av vätskor, vattenrening, kemtvätt m.m. Tillverkning av aktivt kol sker genom förkolning av trä, ben och blod. Någon tillverkning torde inte förekomma i Sverige. Försörjningen här i landet med aktivt kol sker i stället genom import från flera olika länder.

• Sida 110
•  Original

APU lät genomföra en mätning av importen av aktivt kol och kunde konstatera en kraftig ökning under några år i början av 1970—ta- let. Självfallet kunde av detta konstaterande inte några säkra slutsatser dras beträffande användandet av aktivt kol för olov- lig sprittillverkning. APU ansåg dock att försäljningen av ak— tivt kol i lös vikt till privatpersoner borde regleras och före- slog bl.a. licenstvång för import och tillverkning av aktivt kol. Förslaget godtogs inte. Som framgått av redogörelsen i av- snitt 2.2 infördes däremot en bestämmelse som innebar förbud mot försäljning av aktivt kol om det kunde misstänkas att varan skulle komma till användning vid olovlig sprittillverkning och liknande.

Socialstyrelsen har inte någon fortlöpande kontroll av importen av aktivt kol utan inriktar i stället sin uppmärksamhet på för- säljningen i dagligvaruhandeln. Man har därvid kunnat konstatera att marknadsföringen av aktivt kol blivit allt mer framträdande. Detta gäller inte minst postorderförsäljningen, som är helt in- riktad på försäljning till privatpersoner.

Under senare år har flera illegala "spritfabriker" avslöjats. En av fabrikerna hade ett tiotal anställda. Av den sprit som till- verkades vid fabriken hade 80 000 liter 40-procentig sprit sålts för 1,4 milj. kr.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det mesta tyder på att hembränningen ökat under de två senaste decennierna men att en viss stabilisering skett under senare år.

Som framgår av socialstyrelsens intervjuundersökningar torde or- saken till den ökande hembränningen till övervägande del vara det höga priset på alkoholdrycker. Det anses vidare att hembrän- ningen blivit attraktivare på grund av att metoderna för fram- ställningen förfinats. De hembrända varorna kan bättre än tidi- gare renas från illasmakande biprodukter. Apparaturen har också förbättrats så att olägenheten med avslöjande lukt från till- verkningen har kunnat minskas. Tekniken har blivit lättare att använda.

• Sida 111
•  Original

4.4 Renaturering m.m.

obehörig renaturering av tekniska alkoholprodukter likställs från straffsynpunkt med hembränning. Renatureringen innebär att denatureringsmedlet i produkten försvagas eller tas bort, främst genom användning av aktivt kol.

I vilken utsträckning obehörig rening av tekniska alkoholproduk- ter förekommer är mycket svårbedömbart. Undersökningar motsva- rande dem som gäller hembränning företas inte. Tillgänglig sta- tistik (Alkoholstatistik, 1984) avseende antalet fällande domar visar konstant låga siffror, bortsett från en viss uppgång under åren 1978-1979. Vissa omständigheter tyder dock på att det även på detta område har förekommit en viss ökning sedan mitten av 1970-talet. Bl.a. har under senare år en rad fall av grov olov— lig rening av tekniska alkoholprodukter uppdagats. Det har även här varit fråga om rent affärsmässig verksamhet där tiotusentals liter varit i omlopp.

Vissa alkoholhaltiga preparat, t.ex. brännvätskor och karbura- torsprit, säljs i handeln till priser som i jämförelse med pri- serna på alkoholdrycker är mycket låga. Den låga prisnivån bi- drar självfallet till att dessa alkoholprodukter i vissa kretsar ses som ett alternativ till alkoholdryckerna. Missbruk förekom- mer här inte bara av renaturerade produkter utan också genom di- rekt förtäring. Vissa rapporter tyder på ett tilltagande miss- bruk av framför allt brännvätskor.

Vid ett av socialstyrelsen år 1984 anordnat s.k. rådslag rörande missbruk av alkoholhaltiga preparat med företrädare för social- vården, polisen, nykterhetsorganisationer m.fl. konstaterades att det totala antalet missbrukare av framför allt brännvätskor (exempelvis T-Röd) kan uppskattas till minst 4 000 och att det i huvudsak är fråga om män i åldrarna över 25 år. Vidare konstate- rades att det i allmänhet rör sig om personer med ett långt framskridet missbruk av såväl alkoholdrycker som tekniska alko- holprodukter. Främst ekonomiska faktorer ansågs vara orsak till missbruket.

• Sida 112
•  Original

• Sida 113
•  Original

S()IJ 1986 35 5 REFORMFÖRSLAG 5.1 Riksdagsbehandling

I samband med skatteutskottets (SkU 1976/77z40) behandling år 1977 av prop. 1976/77:108 med bl.a. förslagen till LHD och LTD berördes en motion med yrkande om införande i allmänna handeln av ett öl med högst 3,2 viktprocent alkohol. Med hänvisning till vad utskottet yttrat i samband med föregående års principbeslut om mellanölsförbud avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen följ- de utskottet.

Vid riksmötet 1977/78 avvisade skatteutskottet (SkU 1977/78:27) ett motionsyrkande om legalisering av tillverkning av s.k. mask-

rosvin. Utskottet anförde bl.a. att om man, i likhet med motio- närerna, helt bortsåg från om råvarorna var tjänliga för vin-

tillverkning blev konsekvensen att varje form av mäskberedning skulle kunna godtas. Utskottet ansåg att en sådan ändring skulle avsevärt försämra möjligheterna att beivra hembränning. I två andra motioner ställdes krav på upphävande av förbudet mot an- vändande av extrakt och koncentrat av druvmust eller annan fruktsaft vid hemtillverkning av vin. Utskottet avstyrkte motio- nerna och anförde bl.a.

Ett av de grundläggande motiven för att vintillverkning i hemmet är tillåten är att man därigenom vill göra det möjligt att ta till vara överskott av frukt. Detta innebär att även andra än fruktodlare bör ha möjlighet att goda fruktår kunna kö- pa billig överskottsfrukt för vintillverkning. Däremot kan det inte anses vara förenligt med denna målsättning att tillåta hem- tillverkning på importerade s.k. snabbvinsatser, som genom bl. a. en effektiv gratisreklam i pressen nådde betydande försäljnings— framgångar före förbudets ikraftträdande vid årsskiftet. På sikt kan det inte vara tillfredsställande, om kommersiella intressen skulle lyckas åstadkomma en nämnvärt ökad konsumtion av hemtill— verkat vin, vilket skulle strida såväl mot den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den totala konsumtionen som mot sta- tens fiskala intressen. Utskottet är på denna grund inte berett att förorda några lättnader i förbudet mot extrakter och koncen- trat vid vintillverkning. I stället anser utskottet att social- styrelsen och dess nämnd för alkoholfrågor med uppmärksamhet bör följa den fortsatta utvecklingen när det gäller försäljning av beredningar för vintillverkning och föreslå därav påkallade åt- gärder.

• Sida 114
•  Original

I samma betänkande behandlade skatteutskottet ett motionsyrkande som gick ut på att spritdrycker med hänsyn till alkoholstyrka,

vedertagen internationell klassificering eller andra omständighe— ter skulle kunna hänföras till vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskrev. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet under hän- visning till vad man tidigare framhållit i denna fråga i samband

med behandlingen av prop. 1976/77:108 och anförde.

I motionen tas upp en fråga som berör tillverkningsområdet, nämligen hur drycken Campari skall klassificeras. Regeringen be- gärde fullmakt att få klassificera drycker av denna typ som vin med hänsyn till bl.a. att alkoholhalten inte översteg 22 volym- procent, som är den övre gränsen för vin, och till att varan in- ternationellt ofta klassificeras som vin. De svenska bestämmel- serna hade skapat irritation i samband med resandes införsel av varan. Utskottet ansåg sig inte på de angivna grunderna kunna tillstyrka en sådan fullmakt, och riksdagen beslutade i enlighet härmed. Motionärerna för åter fram det i propositionen förordade fullmaktsförslaget. - Utskottet vill med anledning härav förtyd- liga sitt tidigare ställningstagande. Med hänsyn till att sprit- drycker beskattas hårdare än vin skulle en rättighet för rege— ringen att förklara vissa spritdrycker för vin inte stå i god överensstämmelse med de grundlagsfästa bestämmelserna om riksda- gens beskattningsrätt. Härtill kommer att de skäl som åberopades endast gällde resandes införsel men att fullmakten också skulle avse den inhemska försäljningen. Utskottet är berett att pröva förslag om att resande skall kunna få införa Campari och eventu- ella därmed jämförliga drycker inom ramen för medgiven vininför- sel men är inte berett att tillstyrka möjligheter till omklassi- ficering av varan.

Riksdagen anslöt sig till vad skatteutskottet anfört i de nu re— dovisade frågorna.

Vid riksmötet 1978/79 behandlade skatteutskottet (SkU 1978/79:33) några motioner med bl.a. yrkande om upphävande av mellanölsförbudet. Utskottet uttalade att man inte ansåg skäl föreligga för ett återinförande av mellanölet och avstyrkte motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottets hemställan.

Vid skatteutskottets (SkU 1979/80:44) behandling av prop. 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och byråkrati m.m. såvitt av-

• Sida 115
•  Original

såg ändringar i LHD prövades flera motioner med yrkande om förbud mot försäljning av snabbvinsatser. Med hänvisning till att soci— alstyrelsens nämnd för alkoholfrågor (a-nämnden) i skrivelse till regeringen begärt ett sådant förbud och regeringen på grundval härav förväntades lägga fram ett förslag under hösten 1980 av- styrkte utskottet motionerna. Utskottet anförde bl.a. följande.

När utskottet 1977 behandlade förslaget till lag om tillverk- ning av drycker tillstyrkte utskottet en bestämmelse om förbud mot att använda extrakt eller koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft vid hemtillverkning av vin. Syftet med denna be- stämmelse var att förhindra försäljning av snabbvinsatser. Ut- skottet ansåg sig inte kunna biträda alltför långtgående ändring- ar i den grundläggande vindefinitionen som berör såväl hemtill- verkningen som den fabriksmässi a tillverkningen inom landet och importen. Utskottet fann att fragan om åtgärder mot mindre önsk- värda former av hemtillverkning av vin borde kunna prövas närmare av a-nämnden innan något definitivt beslut fattades. Att yrkanden om förbud mot snabbvinsatser nu förs fram i motionerna - - -

skall ses mgt bak runden att a-nämngen i skrivelse till regering- en begärt sadant örbud och därvid aberopat en inom socialstyre - sens alkoholbyrå upprättad promemoria. Av promemorian framgår att förbudet mot extrakter vid hemtillverkning av vin inte lett till avsett resultat eftersom tillverkarna av snabbvinsatser ersatt extrakten med ren fruktsaft. För att stoppa snabbvinsatserna bör man enligt nämnden därför begränsa rätten till hemtillverkning av vin till beredningar som i huvudsak bygger på färsk frukt i över- ensstämmelse med de regler som tillämpas i Finland. Frågans alko- holpolitiska betydelse belyses av att den årliga importen av snabbvinsatser tidvis motsvarat 20 miljoner liter färdigt vin, vilket i sin tur motsvarar en tredjedel av Systembolagets lätt- vinsförsäljning. Mot saluförandet av snabbvinsatser kan således åberopas inte enbart den alkoholpolitiska målsättningen att be- gränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen utan också statens fiskala intressen och angelägenheten av att motverka det enskilda vinintresset inom alkoholomradet. Utskottet instämmer i motioner- nas syfte.

Skatteutskottet behandlade också en annan motion där det begärdes åtgärder i syfte att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider. Utskottet avstyrkte även denna motion och yttrade.

Frågan om cider är inte ny för riksdagen, som under 1950—talet och början av 1960-talet prövade ett flertal motioner med liknan- de yrkanden. Att dessa så småningom avfördes från dagordningen sammanhängde med att en kommitté — 1959 års utskänkningsutredning - fick i uppdrag att pröva ciderfrågan. Utredningen föreslog att cider skulle få tillverkas och säljas på samma villkor som malt- drycker men att ciderdryckerna skulle beskattas något lägre än

• Sida 116
•  Original

maltdryckerna med hänsyn till deras högre framställnin skost- nader. Motivet för införandet av cider var främst att atgärden skulle utgöra ett stöd för fruktodlingen. - När riksdagen 1963 avvisade tanken på att införa ciderdrycker skedde det med motive- ringen att frågan främst borde bedömas från n kterhetspolitiska synpunkter och att dessa talade mot en sådan atgärd. Man befarade att införandet av en ny typ av alkoholdrycker skulle bidra till ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna till nya grup- per, främst ungdomen. Åtgärder till stöd för fruktodlingen borde prövas i annat sammanhang. - Såvitt utskottet kan finna har motionärerna inte framfört några nya argument till stöd för en introduktion av alkoholstarkare ciderdrycker på den svenska mark— naden. Importerad s.k. lättcider finns redan att tillgå. Alkohol- forskningen har visat att nya sorter som regel inte kommer in i stället för andra utan att de tenderar att utgöra en tilläggskon— sumtion. Härtill kommer att starkare ciderdrycker främst kan an— tas intressera ungdomliga konsumentgrupper. Utskottet finneroatt förslaget framstår som oförenligt med den alkoholpolitiska mal- sättningen att begränsa den alltför höga konsumtionen.

I prop. 1979/80:6 (SoU 45, rskr 386) om socialstyrelsens uppgif- ter och organisation m.m. föreslogs bl.a. att det borde prövas om inte socialstyrelsens tillståndsgivning enligt alkohollagstift— ningen kunde decentraliseras till länsstyrelsen. Organisations- kommittén för socialstyrelsen (se avsnitt 5.2), som därefter tillsattes genom regeringsbeslut den 20 september 1979, inledde en sådan prövning och föreslog den 28 november 1980 bl.a. att länsstyrelsen under socialstyrelsens överinseende borde utöva tillsynen över maltdryckstillverkningen. Kommitténs prölning av decentraliseringsfrågor, bl.a. i vad mån uppgifter beträffande hanteringen av teknisk sprit kunde decentraliseras, var då inte avslutad. I prop. 1980/81:177 med förslag till vissa författ- ningsändringar till följd av beslutet om socialstyrelsers omorga- nisation ( prop. 1979/80:6 , SoU 45, rskr 386) berördes frågan om socialstyrelsens tillstånds- och tillsynsansvar inom allohollag- stiftningen. Departementschefen uttalade därvid följande.

Jag delar organisationskommitténs uppfattning att den l&pande tillsynen inom det alkoholpolitiska området i så stor utsträck- ning som möjligt bör utföras på den regionala nivån och ske inom ramen för de samlade resurser som finns tillgängliga för ändamå- let. Någon förändring av ansvars- och arbetsfördelningel mellan socialstyrelsen och länsstyrelsen inom det aktuella området bör dock inte ske innan den pågående prövningen av decentra iserings- möjligheterna är avslutad. Det innebär att socialstyrelsen tills vidare bör ha kvar det primära tillsynsansvaret för maltdrycks- tillverkningen.

• Sida 117
•  Original

Organisationskommittén har därefter med skrivelse till regeringen den 22 juni 1981 avslutat sitt arbete. Kommitténs förslag, som

den 25 oktober 1984 överlämnades till alkoholhandelsutredningen, redovisas i avsnitt 5.2 såvitt avser tillämpningen av LTD och LFTA.

I prop. 1980/81:91 föreslogs införande av vissa regler i LTD i syfte att få bort snabbvinsatserna ur handeln. Departementschefen förordade inledningsvis att förbud skulle införas mot saluhållan- de av färdigförpackningar för vintillverkning. Med färdigförpack- ningar avsågs inte bara förpackningar som innehåller alla ingre- dienser som behövs för Vintillverkningen utan också sådana som

innehåller jäst och kemikalier doserade i förhållande till va- randra och till en viss utgångsråvara. Enbart ett förbud ansågs emellertid inte tillräckligt. Som komplement föreslogs ändringar beträffande reglerna om hemtillverkning. Departementschefen an- förde bl.a. följande.

Den nuvarande 10 5 LTD avser all vintillverkning inom landet. Det i paragrafen föreskrivna extrakt- op ch koncentratförbudet in- fördes med tanke på hemtillverkningen. Något behov av ett sådant förbud för annan vintillverkning finns inte med hänsyn till att sådan tillverkning alltid förutsätter särskilt tillstånd. Jag fö- reslår att lagrummet omformas så att det tar sikte endast på hem— tillverkningen och att däri föreskrivs att färska eller torkade fruktera bär, rabarber eller druvor skall användas som råvaror. Dessa ravaror har låg förädlingsgrad, vilket också medför att tillverkningen blir omständlig och kräver ett visst mått av sak- kunskap. Det blir därigenom inte tillåtet att som utgångsråvaror använda saft, saftextrakt eller saftkoncentrat. - För att druvor- na, bären, frukten eller rabarbern skall vara de huvudsakliga ut- gångsråvarorna bör som hittills socker och honung få tillsättas endast i begränsad omfattning. Någon särskild lagregel som be- gränsar användandet av socker och honung behöver inte införas. Hur mycket socker eller honung som får användas för att slutpro- dukten enligt 3 S LTD skall anses vara vin följer av den mångåri- ga praxis vartill socialstyrelsen hänvisat i sina föreskrifter till 3 S.

Förbudet enligt 10 S LTD att nyttja saft samt extrakt och kon- centrat därav 9får till följd att även försäljningen och marknads— föringen av dessa produkter för vintillverkning kan angripas. Detsamma gäller t. ex. en försäljning av kemikalier för vintillverkning som åtföljs av tillverkningsanvisningar vilka utgår från saft som råvara. Försäljningen kan nämligen utgöra medverkan till olovlig tillverkning av vin (34 S LTD). - - -

• Sida 118
•  Original

Sedan snabbvinsatserna blivit vanliga i handeln har hemtill- verkarna vant sig vid kemikalier som förhöjer vinets kvalitet men även kan påskynda tillverkningen. Med hänsyn till att kemikalier- na förekommer i handeln för andra ändamål och eftersom det vore mindre följdriktigt att tillåta traditionell hemtillverkning av vin men förbjuda medel som förbättrar vinets kvalitet, anser jag det inte lämpligt att nu i lagen generellt förbjuda användandet av kemikalier eller andra beredningsämnen. Å andra sidan är jag medveten om att hanteringen med snabbvinsatser inrymmer betydande ekonomiska intressen hos dem som tillverkar och marknadsför sat- serna. Det är därför risk för att man marknadsför kemikalier eller finner nya produkter för vintillverkning som gör att hem- tillverkningen kommer att fortgå enligt metoder som motsvarar den med de nuvarande snabbvinsförpackningarna. För att få en återgång till den mera traditionella tillverkningen anser jag det därför motiverat att bemyndiga tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, att, om behov skulle visa sig föreligga, utfärda närmare före- skrifter som förhindrar att påskyndande beredningsämnen används vid hemtillverkning av vin. Jag tänker här bl. a. på kemikalier som avbryter jäsningen eller paskyndar klarningsprocessen. Det bör framgå av 10 5 att ett beredningsämne inte får användas i strid mot sådana föreskrifter. — - —

På det sätt som jag nu har föreslagit bör man kunna stoppa salu- hållandet av snabbvinsatser och motverka den hemtillverkning som inte utgår från egen eller köpt frukt som råvara. - Det är vä- sentligt att statsmakterna klart fastslår att vintillverkning med utgångspunkt från snabbvinsatser eller köpt saft inte längre är tillåten. Mot dem som genom marknadsföring av skilda produkter försöker locka enskilda att tillverka vin enligt metoder som inte är tillåtna, torde till följd av den nu föreslagna regleringen ingripanden kunna ske med åberopande av marknadsföringslagen .

Vid utskottsbehandlingen, varvid också prövades en rad motioner med yrkande om avslag på propositionen, konstaterade utskottet (SkU 1980/81:23) inledningsvis att propositionen byggde på förslag som lagts fram av a-nämnden och att riksdagen föregående år på utskottets hemställan ställt sig positiv till ett förbud mot snabbvinsatser. Utskottet avvisade dock förslagen och uttalade bl.a. följande.

— - — Att förslagen möter kraftig kritik i de nu aktuella mo- tionerna torde bl.a. bero på svårigheterna att finna en lämplig form för det avsedda förbudet. Det har inte heller visats att snabbvinsatser i betydande utsträckning köps av underåriga. En annan svaghet i förslaget är de ändringar i reglerna för hemtill- verkning av vin i allmänhet som socialministern funnit nödvändiga att föreslå, bl.a. för att marknadsföringslagens bestämmelser skall kunna användas mot en befarad fortsatt försäljning av vin- satser. Socialstyrelsen skall enligt förslaget få en fullmakt att fastställa vilka beredningsämnen och tillsatser som skall vara tillåtna vid hemtillverkning av vin. Utskottet finner det mindre

• Sida 119
•  Original

lämpligt att lagstiftningens räckvidd fastställs i administrativ ordning med hänsyn till att bristande kännedom om dessa före— skrifter kan leda till kännbara påföljder. Sådana former av dele- gering av lagstiftning bör enligt utskottets mening såvitt möj- ligt undvikas.

Det kan enligt utskottets mening möjligen vara försvarligt att tillgripa en så komplicerad och svårkontrollerad lagstiftning som den föreslagna om de intressen man därigenom vill tillgodose framstår som oavvisliga från alkoholpolitisk synpunkt. Utskottet finner emellertid motiven för ett förbud mot snabbvinsatser inte vara starkare än att de kan avvisas.

Det skulle inte vara godtagbart om underåriga i betydande ut- sträckning drack vin som framställts av snabbvinsatser. Det har dock inte visats att så är fallet. Det skulle också vara otill- fredsställande om snabbvinstillverkningen bidrog till en påtag- ligt ökad alkoholkonsumtion. Inte heller en sådan utveckling har emellertid kunnat styrkas. Snabbvinberedningen strider uppenbar— ligen mot statens fiskala intressen, men det gör också den tradi- tionella hemtillverkningen utan att det därför i detta sammanhang höjts några röster för förbud mot en sådan tillverkning. Salufö- randet av snabbvinsatser kan visserligen sägas vara styrt av ett sådant enskilt vinstintresse, som man i andra sammanhang sökt motverka inom alkoholpolitiken. Detsamma kan emellertid sägas om den s.k. kringhandeln med damejeanner, jäsrör, vinjäst m. m. vid den traditionella hemtillverkningen av vin, och det enskilda vinstintresset kvarstår fortfarande inom betydande delar av alko- holområdet, exempelvis när det gäller bryggeri- och restaurang— branschernå.

Utskottet har med denna sammanfattning velat belysa att det knappast finns något avgörande argument för att förbjuda snabb- vinsatserna. Mot de allmänna lämplighetsskäl för ett sådant för- bud som åberopas i propositionen talar främst de kontroll- och tillämpningssvårigheter som förslaget skulle medföra och kanske också i någon mån risken för att förslaget skulle undergräva res- pekten för lagstiftningen.

På utskottets hemställan avslog riksdagen propositionsförsla— gen.

Med anledning av att SAMO i sin rapport (Ds S 1980:10) Om alko- holpolitiken kunnat konstatera att en ökning skett av den illega— la sprittillverkningen föreslogs i prop. 1980/81:179 en betydande straffskärpning för olovlig tillverkning av sprit samt olovlig renaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. För- slaget, som innebar att straffsatserna fördubblades, godtogs av riksdagen (SkU 1980/81:54, rskr 330).

• Sida 120
•  Original

I rapporten (Ds S 1981:25) Om alkoholpolitiken II redovisade SAMO sitt ställningstagande beträffande ett av Sveriges Kemiska Indu- strikontor (Kemikontoret) framlagt förslag om att även andra än partihandelsbolag skulle få möjlighet att importera teknisk sprit. Förslaget, som inte innebar någon lagändring utan endast en förändring av socialstyrelsens dittillsvarande tillämpning av 4 $ LFTA, avvisades av SAMO och togs sedan inte heller upp i den proposition ( prop. 1981/82:143 ) som behandlade bl.a. SAMO:s för- slag. SAMO ansåg att det från alkoholpolitisk synpunkt inte var acceptabelt att äventyra säkerheten vid hanteringen av teknisk sprit genom att frångå den restriktiva tillståndsgivningen. Sär- skilt i ett läge där en aktiv alkoholpolitik bedrevs i syfte att begränsa tillgången på alkoholdrycker ansågs en mindre restriktiv tillståndsgivning kunna innebära risker för att teknisk sprit an- vändes som ersättning för alkoholdrycker och kom ut på den ille— gala marknaden. SAMO hävdade att de kostnads- och konkurrensas- pekter som anförts av Kemikontoret borde stå tillbaka av alkohol- politiska skäl.

Vid riksmötet 1982/83 behandlade skatteutskottet (SkU 1982/83:47) en motion med yrkande om förslag från regeringen om beskattning eller förbud mot snabbvinsatser. På hemställan av utskottet av-

slog riksdagen motionen. Utskottet yttrade.

Den nu aktuella motionen innehåller inte några förslag till nya lösningar av de problem som är förenade med att effektivt in- gripa mot snabbvinsatserna utan att samtidigt förbjuda all hem- tillverkning av vin. Utskottet är därför inte berett att nu om- pröva sina tidigare ställningstaganden till dessa frågor, även om utskottet nu liksom tidigare instämmer i uppfattningen att snabb- vinsatserna kan bli ett allvarligt alkoholpolitiskt problem. Möj- ligheterna till en laglig och så enkel och snabb hemtillverkning som dessa vinsatser medger innebär att syftet med alkoholbeskatt— ningen lätt kan kringgås. En fortsatt ökning kan skapa ett ut- brett beteendemönster som inte kan godtas i längden men som kan vara värt att bryta. Som socialutskottet anfört i sitt yttrande innebär försäljningen av billiga snabbvinsatser också att alkohol finns lätt tillgänglig även för ungdomar. Utskottet utgår från att regeringen och socialstyrelsen uppmärksamt följer utveckling- en och på nytt lägger fram förslag till åtgärder mot snabbvinsat— åeraa om försäljningen visar samma oroande utveckling som nu är a et.

• Sida 121
•  Original

Vid påföljande riksmöte tog socialutskottet (SoU 1983/84:20) upp en motion med yrkanden att riksdagen skulle begära att regeringen tog initiativ för att förhindra inköp av alkoholhaltiga preparat i berusningssyfte. Motionärerna framhöll att det från olika håll i landet kommit uppgifter om att många personer berusar sig med alkoholhaltiga preparat som säljs fritt bl.a. vid bensinstatio- ner, t.ex. brännvätskor och karburatorsprit. Dessa medel (agg. Definitionsmässigt är det fråga om teknisk sprit, se avsnitt 9.2 under 12 5.) var enligt motionärerna alltför lättåtkomliga. Motionärerna framhöll vidare att bestämmelsen att teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat inte får säljas om det föreligger särskild anledning att anta att varan skall användas i berus— ningssyfte hade visat sig svår att efterleva. Motionärerna ansåg därför att kraftfulla åtgärder borde övervägas för att om möjligt hindra att brännvätskor och dylikt inköptes i berusningssyfte. Utskottet anförde.

Utskottet har inhämtat att flera av landets kommuner har upp- märksammat socialstyrelsen på ett ökat missbruk av olika slags alkoholhaltiga preparat. Fran kommunerna har också uppgivits att allt yngre personer använder alkoholhaltiga preparat i berus- ningssyfte. Företeelsen är i och för sig inte ny. De medel som missbrukats har dock växlat genom åren. Till de preparat som nu- mera missbrukas hör bl. a. T— Röd och K- Sprit.

Socialstyrelsen genomförde år 1983 en kommunenkät om missbruk av alkoholhaltiga preparat. Syftet med enkäten var bl. a. att få en översikt över situationen i hela landet och med detta som grund initiera åtgärder mot missbruket. Enkätsvaren har sammanfattats enligt följande:

— Ca 2/3 av kommunerna (178 st.) anger att ett känt missbruk av alkoholhaltiga preparat förekommer i kommunen.

— Ca 1/3 av kommunerna (101 st.) har sökt förebygga och/eller av- hjälpa missbruket genom särskilda insatser. 45 kommuner har bear- betat försäljningsställen, 24 kommuner har riktat sina insatser direkt till missbrukarna och 32 kommuner har gjort båda delarna.

- Mindre än 5 % av kända missbrukare av preparaten är 25 år eller yngre.

- Mindre än 10 % av kända missbrukare av preparaten är kvinnor. — 20 kommuner anger att missbruket minskar.

— 62 kommuner anger att missbruket är oförändrat.

• Sida 122
•  Original

Resterande kommuner har inget känt missbruk eller vet ej hur ut- vecklingen av missbruket ser ut.

Socialstyrelsen har vidare med anledning av att flera kommuner efterlyst informationsmaterial framställt foldern Missbruk av al- koholhaltiga preparat som kortfattat behandlar missbruk. Foldern har utformats på sådant sätt att dess ena sida kan användas som affisch i affärslokalen.

Socialstyrelsens hittillsvarande erfarenhet är enligt uppgift att enbart skriftlig information till försäljningsställena ger liten effekt. Kommuner som kombinerat skriftlig information med person- liga besök och andra insatser, t.ex. Landskrona kommun, har där- emot lyckats bra i sina strävanden att minska missbruket. I Landskrona, som genomförde en kampanj hösten 1981, lyckades man inom ett är få i stort sett alla butiker att sälja preparaten över disk eller förvara dem undanskymt. Alla de klienter som vid försökets början missbrukade T-Röd upphörde med detta. Mot bak- grund av denna erfarenhet distribuerade socialstyrelsen den nämn- da foldern till landets socialnämnder, trots att foldern i huvud- sak riktar sig till handeln. Vidare har handelns olika bransch- organ informerats.

Socialstyrelsen har såsom ett led i sin tillsynsverksamhet i januari 1984 anordnat en konferens angående missbruk av alkohol- haltiga preparat med deltagande av experter från olika myndighe- ter och organisationer liksom tillverkare och försäljare. Styrel- sen kommer inom kort att redovisa resultatet av konferensen. Där- efter kommer gjorda insatser att utvärderas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att förhindra inköp i berusningssyfte av alkoholhaltiga preparat av typ T-Röd och K—Sprit. Som ovan framgått arbetar dock social- styrelsen redan aktivt med informationsverksamhet på detta områ- de, bl.a. mot bakgrund av de positiva resultat som uppnåddes un- der det s.k. Landskronaprojektet 1981. Utskottet finner det ange— läget att styrelsen följer upp resultaten härav och tar fortsatta initiativ för att förebygga missbruk av sådana preparat. Utskot— tet anser med hänsyn härtill inte något riksdagsinitiativ påkal- lat med anledning av motionen. Motionen avstyrks.

På socialutskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

Vid riksmötet 1984/85 behandlade skatteutskottet (SkU 1984/85:1) ett flertal motioner inom det alkoholpolitiska området. Bl.a. ha- de på nytt ställts krav på förbud mot försäljning av snabbvinsat- ser. Utskottet hänvisade till vad man tidigare uttalat i frågan och tillade.

• Sida 123
•  Original

- - — De svårigheter som är förenade med en lagstiftning av angivet slag hänger närmast samman med att alla de komponenter som ingår i snabbvinsatserna, med undantag av fruktsaften, nor- malt funnits att köpa i de affärer som tillhandahållit tillbehör för vanlig hemtillverkning av vin. Snabbvinsatsen innebär alltså bara att man gjort ett paket som innehåller saft, vissa kemikali-

er och en bruksanvisning. Utan tvivel underlättar vinsatserna hemtillverkningen av vin, särskilt som de numera saluförs i fler- talet större varuhus och genom postorderfirmor, men det torde va- ra svårt att fastställa i vilken omfattning snabbvinerna bidragit till en ökad totalkonsumtion. Den i början snabbt ökande försälj- ningen av vinsatser synes numera ha avtagit. Verkställda under- sökningar tyder på att snabbvinsatserna svarar för en tredjedel av hemtillverkningen av vin. Den som anskaffat utrustning för tillverkning av snabbvin kan vid ett förbud mot vinsatserna lätt övergå till ordinär hemtillverkning på samma sätt men med billi- gare råvara. Utskottet vill med dessa synpunkter inte försvara det kommersiella utnyttjandet av hemtillverkningsreglerna som snabbvinsatserna innebär utan endast framhålla svårigheterna att med bibehållen rätt till hemtillverkning av vin förbjuda saluförandet av vinsatser.

Utskottet avstyrkte motionen liksom en motion med yrkande om en översyn av lagstiftningen i syfte att svensk cider skall få till— verkas och försäljas på samma villkor som öl och starköl. Enligt utskottets mening måste den sistnämnda frågan bedömas främst från alkoholpolitiska utgångspunkter. Förslaget ansågs härvid ofören- ligt med strävandena att dämpa alkoholkonsumtionen. Riksdagen följde utskottet.

Skatteutskottet tog även vid 1985/86 års riksmöte upp en rad motioner på det alkoholpolitiska området till gemensam behand— ling. Bl.a. prövade utskottet (SkU 1985/86:1) tre motioner med yrkande om åtgärder mot handeln med snabbvinsatser. Förslag fram- fördes om förbud mot försäljning av snabbvinsatser, framför allt till ungdomar under 20 år, eller om begränsningar i marknadsfö- ring och införande av särskild beskattning. Utskottet avstyrkte motionerna och anförde.

Utskottet har förståelse för uppfattningen att syftet med alkohollagstiftningen motverkas av försäljningen av snabbvinsat- ser och för oron över att ungdomen kan lägga grunden till alko- holproblem genom en enkel vintillverkning. Som utskottet konsta- terat tidigare år har det emellertid visat sig svårt att med bi- behållen rätt till hemtillverkning förbjuda eller beskatta vin- satserna. Enligt vad utskottet inhämtat prövas emellertid denna fråga på nytt inom alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) på

• Sida 124
•  Original

grundval av ett omarbetat försla från n kterhetsrörelsen. I sammanhanget vill utskottet ocksa peka pa möjligheterna att ingripa mot olämplig marknadsföring när det gäller direktreklam till ungdomar under 20 år. Utskottet vill också nämna det från alkoholpolitisk synpunkt diskutabla förhållandet att reklam- och marknadsföringsförbudet på alkoholområdet inte tillämpas i fråga om snabbvinssatser m.m.

Utskottet utgår nu liksom tidigare från att hithörande problem kommer att uppmärksammas, förutom av alkoholhandelsutredningen ocksa inom socialstyrelsen, konsumentverket och det alkohol- och narkotikapolitiska rådet.

Utskottet avvisade också ett yrkande om återinförande av mellan- ölet liksom ett yrkande rörande reglerna för marknadsföring av alkoholfria drycker. I den sistnämnda frågan uttalade utskottet följande.

Som motionärerna konstaterar har enligt olika uttalanden av socialstyrelsen och konsumentverket vissa svårigheter förelegat att marknadsföra s.k. alkoholfritt vin och alkoholfritt öl med den utformning reglerna har i alkohollagstiftningen, livsmedels- lagstiftningen och konsumentlagstiftningen. Problemet torde del- vis ha sin förklaring i att nu aktuella försök att ta upp vissa drycker på marknaden av typen avalkoholiserat öl inte har förut- setts i lagstiftningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan nu att tas upp av alkoholhandelsutredningen, och utskot- tet utgår från att syftet med motionerna kommer att till- godoses.

5.2 Skrivelser m.m.

Vissa skrivelser, ställda till regeringen, har överlämnats till utredningen. I skrivelser den 16 mars och den 14 juni 1984 har Ungdomens Nykterhetsförbund tagit upp frågan om snabbvinssatser och bl.a. krävt lagstiftning som innebär att försäljningen av snabbvinssatserna stoppas. Liknande synpunkter har framförts i en skrivelse den 10 juli 1984 från IOGT-NTO-rörelsen, som också presenterat ett förslag till lagändring 1 LHD. Från en privat- person har i skrivelse den 19 december 1984 framförts önskemål om förändringar i tillämpningen av LTD som innebär att läske- drycker - oavsett tillverkningssätt - får säljas fritt (jfr re- dogörelsen i avsnitt 2.1.1 för överenskommelsen år 1968 nellan

• Sida 125
•  Original

staten och företrädare för näringslivet om tillverkning och för- säljning av läskedrycker). Socialstyrelsen har i skrivelse den 4 november 1985 föreslagit vissa förändringar vad gäller malt— drycks- och ölbegreppen. Bl.a. föreslås att samlingsbegreppet maltdrycker ersätts med ordet "öl" och att en ny beteckning — klass 0 - införs för öl som är helt fritt eller nästan fritt från alkohol (se vidare avsnitt 7.1).

I skrivelse den 22 juni 1981 från organisationskommittén för so- cialstyrelsen (se avsnitt 5.1), som överlämnats till utredning- en, har lämnats vissa förslag rörande tillståndsprövning och tillsyn enligt LTD och LFTA. Utöver tidigare omnämnda förslag om överförande av tillsynsansvaret beträffande maltdryckstillverk- ningen till länsstyrelserna har kommittén föreslagit en vid- sträckt decentralisering beträffande såväl tillsyn som till- ståndsgivning enligt LFTA. Enligt kommittén borde bl.a. tillsy- nen över köpare (förbrukare) av teknisk sprit med generellt in- köpstillstånd (se under avsnitt 2.1.2) i princip kunna läggas ut till länsstyrelserna. Med hjälp av centrala råd och anvisningar skulle länsstyrelsen på detta sätt kunna avlasta socialstyrel- sens alkoholbyrå från rutinärenden. Vidare har kommittén före- slagit att övrig tillståndsprövning i fråga om inköp av teknisk sprit borde kunna överföras till länsstyrelserna i etapper. Den första etappen borde omfatta mindre komplicerade ärenden och så- dana ansökningar där länsstyrelsens kännedom om lokala och regi- onala förhållanden kan ha stor betydelse för själva handlägg— ningen och för beslut.

5.3 Önskemål framförda vid intervjuer

Vid samtal med företrädare för socialstyrelsens alkohol- och narkotikabyrå har diskuterats en rad frågor som rör tillämpning- en av LTD OCH LFTA. När det gäller LTD har bl.a. följande syn- punkter framförts.

Förbudet mot användning av extrakt och koncentrat vid tillverk- ning av vin och öl (10 och 11 55 LTD) har visat sig svårt att upprätthålla. Inte ens efter laboratorieanalys går det att på-

• Sida 126
•  Original

visa om extrakt eller koncentrat kommit till användning. Skäl talar således för att förbudet upphävs. Det anses dock att för- budet rimligtvis bör behållas i någon form för det fall ett för- bud mot försäljning av snabbvin- och ölsatser införs.

Företrädare för alkoholbyrån har vidare framhållit att till- ståndstvånget vad avser destillationsapparater är alltför omfat- tande. Sålunda krävs t.ex. tillstånd för mycket stora och dyrba-

ra destillationsanläggningar inom industrin lika väl som för små glasapparater på laboratorier, "museiapparater" etc. Dessa typer av destillationsapparater bör kunna undantas från tillstånds- tvånget. Å andra sidan bör bestämningen av begreppet destilla— tionsapparat modifieras så att tillståndstvånget i praktiken också kommer att omfatta s.k. plomberade apparater.

Enligt företrädarna för alkoholbyrån har förbudet mot överlåtel- se av aktivt kol i vissa fall (19 S LTD) inte fått avsedd ef- fekt. Aktivt kol säljs i stora mängder från varuhus, bensinsta- tioner och färgaffärer, uppenbarligen för att i huvudsak använ- das vid illegal sprittillverkning. Myndighetsingripanden är dock ovanliga. Inte ens postorderförsäljning av aktivt kol, som med hänsyn till marknadsföring o.d. uppenbarligen sker för att kolet skall användas vid olovlig tillverkning av sprit eller rening av tekniska alkoholprodukter, har stoppats. Förhållandena anses ta- la för att bestämmelsen ändras eller avskaffas.

Företrädarna för alkoholbyrån anser vidare att märkningsbestäm- melserna i 14 S LTD beträffande malt- och läskedrycker bör ses

över. Förslag har också framförts om slopande av vissa bestäm- melser om godkännande av kärl och behållare för malt- och läske- drycker, godkännande av läskedrycksautomat m.m.

Beträffande LFTA anser alkoholbyråns företrädare att bestämmel- serna i huvudsak bör behållas oförändrade men att textmassan kan

moderniseras och struktureras om, bl.a. för att man skall få närmare anslutning till LHD och LTD. Önskemål har framförts om förtydliganden i lagen vad gäller bl.a. denaturering, partihan-

• Sida 127
•  Original

del med och export av tekniska alkoholprodukter samt godkännande av alkoholhaltiga preparat. Det har också ifrågasatts om det i fortsättningen bör finnas en koppling till tulltaxans varube- teckningar. Enligt företrädarna för alkoholbyrån bör andra mer lämpliga utgångspunkter sökas för gränsdragningen mellan olika slags tekniska alkoholprodukter.

Vid sammanträffande med företrädare för Svenska Bryggareföre- ningen och för olika bryggeriföretag har framförts önskemål om förenklade regler beträffande ölhanteringen. Det har bl.a. sagts att de svenska bryggerierna bör tillåtas att själva impor- tera starköl för försäljning till Systembolaget och restauranger eller i vart fall mindre kvantiteter för provning och testför- säljning i anslutning till uppbyggnad av licenstillverkning av utländskt starköl. Vidare har uttryckts önskemål om införande i den allmänna handeln av en maltdryck med en alkoholhalt över 3,0 viktprocent.

• Sida 128
•  Original

• Sida 129
•  Original

DEL 11 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

6 INLEDNING

Som tidigare nämnts har utredningen i sitt betänkande ( SOU 1985:15 ) Handel med alkoholdrycker redovisat en översyn av lagen om handel med drycker (LHD) och lagt fram vissa förslag till lagändringar, huvudsakligen i förenklande syfte. I betänkandet redogörs närmare för grunderna för den nuvarande svenska alko— holpolitiken. Dessa grunder fastställdes år 1977 genom antagan- det av ett alkoholpolitiskt program, som i korthet innebar att socialpolitiska insatser av skilda slag skulle vidtas i syfte att undanröja orsakerna till alkoholmissbruk och motverka ett bruk som leder till skador. Åtgärder skulle också vidtas för att begränsa den totala alkoholkonsumtionen. Tyngdpunkten lades på insatser för ungdomen.

1977 års alkoholpolitiska beslut medförde i princip ingen för- ändring av det kontrollpolitiska regelsystemet. Åtgärder i form av beskattning och restriktioner i alkoholhanteringen bibehölls med vissa modifieringar. Regelsystemet gjordes dock lätthanter— ligare genom att bestämmelserna koncentrerades till i princip fyra lagar (se avsnitt 2.1). Förutom i LHD finns regler framför allt i lagen om tillverkning av drycker, m.m. (LTD), lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA) samt lagen ( 1977:306 ) om dryckesskatt.

Det alkoholpolitiska regelsystemet kompletterades år 1978 med lagen ( 1978:763 ) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

• Sida 130
•  Original

alkoholdrycker. Lagen uppställer krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker. I princip råder förbud mot

all reklam för spritdrycker, vin och starköl.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de restriktioner som finns på alkoholområdet måste begränsas till sådana som all- mänheten uppfattar som meningsfulla. Det finns enligt riksdagen risk för att förtroendet för alkoholpolitikens grunder minskar om regelsystemet är onödigt krångligt eller uppfattas som för— åldrat. Det alkoholpolitiska regelsystemet har stundom också ut— satts för ganska kraftig kritik. Kritiken har i första hand in- riktats på de bestämmelser som reglerar handeln med alkohol- drycker men den har också kommit att beröra bestämmelser som återfinns i LTD och LFTA (se avsnitt 5.2). Det har bl.a. sagts att vissa bestämmelser saknar alkoholpolitisk betydelse och där- för borde tas bort eller att bestämmelserna inte tillämpas på ett sätt som varit åsyftat. Vad särskilt gäller LFTA har pekats på att lagtexten är svåröverskådlig och svårtolkad.

Som tidigare nämnts har det fortsatta utredningsarbetet inrik- tats på en översyn av LTD OCH LFTA. Utredningsarbetet har dock föranlett överväganden och ställningstaganden som berör även an- nan lagstiftning. Sålunda har utredningen bl.a. sett över be- stämmelserna i LHD om partihandel med starköl och lagt fram en särskild promemoria (OS 5 1986:4) i detta ämne.

Utredningen har enligt sina direktiv till uppgift att söka åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed också minskad byråkrati - i det alkoholpolitiska regelsystemet. Utred- ningen kommer i detta syfte att i det nu avslutande betänkandet föreslå vissa lagändringar i LTD och lägga fram förslag :ill en ny lag beträffande handeln med teknisk sprit och alkohollaltiga preparat. Vidare kommer utredningen att föreslå smärre föränd- ringar i LHD och andra författningar. Förslagen har bedönts kun- na genomföras utan att man rubbar de grunder för alkoholaoliti- ken som fastställdes av riksdagen år 1977.

• Sida 131
•  Original

TILLVERKNING AV DRYCKER

Tillverkningen av alkoholdrycker är omgärdad med inskränkande regler. Sålunda får spritdrycker endast framställas av Vin- & Spritcentralen. Tillverkning av vin, starköl och öl klass II är tillståndspliktig, om det inte är fråga om tillverkning i hemmet för eget behov. Denna tillverkning är också reglerad genom be- stämmelser rörande själva tillverkningsprocessen.

Tillståndsprövningen när det gäller tillverkning av alkohol- drycker sköts av socialstyrelsen, som också har hand om till— synsverksamheten på området.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några mer in-

gripande förändringar i bestämmelserna om tillverkning av alko— holdrycker. Klart är att de nu gällande tillståndskraven bör be- hållas. Däremot kan det ifrågasättas om inte vissa ändringar bör göras i LTD:s grundläggande definitioner. Denna fråga kommer att behandlas i ett följande avsnitt. I det följande kommer också att diskuteras i vad mån åtgärder bör vidtas mot handeln med

snabbvinsatser. Vidare skall prövas om det genom ytterligare åt- gärder - exempelvis skärpta lagbestämmelser - är möjligt att be- gränsa hembränningen. I ett särskilt avsnitt kommer att diskute- ras om förutsättningar föreligger för att flytta över till- stånds- och tillsynsverksamheten enligt LTD på länsstyrelserna eller andra myndigheter.

7.1 Definitioner m.m.

Enligt de fram till år 1926 gällande definitionerna (se 1 5 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning) förstods med spritdrycker brännvin eller andra alkoholhaltiga drycker som innehöll mer än 22 volymprocent alkohol samt sprit och absolut alkohol, dvs. etylalkohol avsedd för förtäring. Med 112 förstods alla alkohol- haltiga drycker, som inte var tillverkade av malt och som inne- höll mer än 2,25 men högst 22 volymprocent alkohol.

• Sida 132
•  Original

Enligt dessa definitioner var således en dryck, tillverkad av sprit men med högst 22 volymprocent alkohol, att hänföra till vin.

Genom beslut vid 1926 års riksdag ändrades definitionerna i sam- band med antagande av en ny brännvinstillverkningsförordning. I prop. 1926:217 redovisades ett förslag av kontrollstyrelsen, som i huvudsak anförde följande.

Vid övervägande huruvida icke till förhindrande av olaga bränn- vinstillverkning begreppet brännvinstillverkning borde närmare bestämmas, har kontrollstyrelsen funnit betydande vanskligheter möta att uppställa en definition å brännvinstillverkning. Det vore emellertid enligt kontrollstyrelsens mening tillräckligt, om förordningens tillämpningsområde angåves. I anslutning här- till har föreslagits, att förordningen skulle äga tillämpning å varje förfarande, genom vilket etylalkohol framställdes eller utvunnes, där sådant förfarande icke vore hänförligt till till- verkning av vin eller maltdryck. - - - Avgörande för hänförande av alkoholhaltig dryck med mer än 2 1/4 volymprocent alkohol till spritdryck eller till vin är nu enbart alkoholhalten. — - - Kontrollstyrelsen har nu förordat en sådan begreppsbestämning,

att till viner räknades endast - - - viner i egentlig mening, d.v.s. genom alkoholisk jäsning framställda drycker av saft, pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar. — — - Ångå- ende alkoholgränsen har styrelsen - - - förordat en - - — övre

alkoholgräns för viner av 22 volymprocent.

Departementschefen godtog kontrollstyrelsens förslag med den jämkningen att från brännvinstillverkning undantogs förfaranden varigenom alkohol framställdes i en koncentration av 2,25 volym- procent eller därunder. Han tillfogade att det torde vara själv- fallet att i vin fick ingå nödvändig tillsats av sprit för för— skärningsändamål.

De sålunda beslutade definitionerna togs sedermera också upp i 1954 års alkohollagstiftning. Först i samband med tillkomsten av förordningen ( 1961:180 ) om tillverkning av sprit och vin genom- gick definitionerna vissa jämkningar. Benämningen brännvin, som i dagligt tal kommit att avse ett visst varuslag, byttes ut mot ordet sprit. Spritdrycksdefinitionen justerades i enlighet här- med. Kontrollstyrelsen hade förordat att vinbegreppet endast

skulle omfatta drycker som framställts av saft från druvor, bär,

• Sida 133
•  Original

frukt eller rabarber. Departementschefen ansåg dock inte att någon ändring i förhållande till gällande ordning borde vidtas.

Den alkoholpolitiska lagstiftningen efter den 1 oktober 1965 in— nehöll följande definitioner, fördelade på fem olika författ— ningar.

a) Förordningen ( 1961:180 ) om tillverkning av sprit och vin

Med sprit förstås en vara, som innehåller etylalkohol i en kon- centratlo on av mer än 2, 25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1, 8 viktprocent. Med tillverkning av sprit för- stås varje förfarande, varigenom etylalkohol i sådan koncentra- tion framställes eller utvinnes. Såsom sprit skall dock icke an- ses vin eller maltdryck. Ej heller utgör framställning av dylik vara tillverkning av sprit.

Till vin hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäs- ning av _saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2, 25 men ej mer än 22 volymprocent etylalko— hol. Med tillverkning av vin avses varje förfarande, varigenom vin sålunda framställes.

b) Förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och laskeörycker

Med maltdry ck förstås varje jäst odestillerad dryck, som fram- ställts meö torkat eller rostat malt såsom huvudsakligt extraktgivande ämne, dock skall genom hembrygd tillverkad sådan dryck anses såsom maltdryck allenast om den innehåller högst 4, 5 viktprocent alkohol.

Maltdryck betecknas som lättöl, om alkoholhalten icke överstiger 1, 8 viktprocent, som öl, om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 3, 6 viktprocent, och som starköl, om alkoholhalten över- stiger 3, 6 viktprocent. Lättöl skall ånses såsom färskt, om det är jäsande eller eljest innehåller jäst. Annat lättol Betecknas som lagrat. Öl skall anses vara av typ A, om alkoholhalten icke översflger 2,8 viktprocent, och i annat fall av typ .

Med läskedryck förstås kolsyrad dryck, hänförlig till tulltaxe- nummer 22.01 eller 22.02. c) Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954z521)

Till rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och sfarkol.

• Sida 134
•  Original

Med spritdryck förstås sådan sprit som icke är att hänföra till teknlsk sprit, alkoholhaltigt preparat eller läkemedel.

Med vin förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsniöä av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugo- två volymprocent etylalkohol.

Med starköl förstås maltdryck, vars alkoholhalt överstiger tre och sex tiondels viktprocent.

d) Ölförsäljningsförordningen ( 1961:159 )

Med öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke—3,6 viktprocent.

e) Förordningen ( 1955:38 ) om försäljning av alkoholfria dwcer

Med alkoholfri dryck förstås i denna förordning dels lättöl, dels varje annan dryck som antingen är helt fri från alkohol eller icke håller mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol.

Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

Före 1977 års lagstiftning genomgick bestämmelserna den ändring- en att den övre gränsen för alkoholhalten i öl sänktes från 3,6 till 2,8 viktprocent genom slopandet av mellanölet (SkU 1975/76:64, rskr 384).

1977 års lagstiftning innebar, som tidigare sagts, inga större förändringar sakligt sett. En övergång skedde från volym- till viktprocent för bestämmande av den gräns vid vars överskridande en vara skall anses som sprit (se avsnitt 2.1.1). För maltdryck- er gällde — och gäller alltjämt - att alkoholhalten mäts i vikt— procent. Den nya lagstiftningen medförde också att bestämningen av spritdrycker numera anges positivt i lagtexten (jfr den äldre definitionen ovan). Som spritdryck anses sålunda sprit som är

avsedd att förtäras som dryck.

En annan nyhet var att benämningarna lättvin och starkvin över- fördes från skatte- till alkohollagstiftningen. Gränsen mellan de båda slagen av vin sattes till 15 volymprocent. Dessutom slo—

• Sida 135
•  Original

pades regeln som innebar att hembryggd maltdryck med en alkohol- halt överstigande 4,5 viktprocent ansågs som sprit. Regeln hade medfört svåra gränsdragningsproblem när det gällde frågan om an- svar för olovlig sprittillverkning. I stället infördes en be— stämmelse om ansvar för otillåtet överskridande av viktprocent vid maltdryckstillverkning (28 S LTD).

Beträffande Vintillverkningen gjordes i samband med 1977 års lagstiftning en snävare avgränsning av tillåtna råvaror. Avsik- ten var att uttryckligen förbjuda vinframställning av spannmål och rotfrukter. Enligt nuvarande regler får vin framställas en- dast av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber. Används andra råvaror är det fråga om tillståndspliktig sprittillverk-

ning.

När det gäller det sakliga innehållet i LTD:s grundläggande de- finitioner har det i stort sett inte framförts några önskemål om ändringar såvitt gäller sprit eller vin. Däremot har från bryg- gerihåll framhållits att det av bl.a. tillverkningstekniska och kvalitetsmässiga skäl borde tillåtas att i Sverige tillverka och sälja ett öl klass II med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent, exempelvis 3,2 eller 3,5 viktprocent. Riksdagen har också, som tidigare redovisats, vid flera tillfällen behandlat motionsyr— kanden med förslag om återinförande av mellanölet i den allmänna handeln. Vidare har i riksdagen väckts förslag om introducering av en cider med högre alkoholhalt än 1,8 viktprocent.

Enligt utredningens mening faller de nu redovisade önskemålen utanför det begränsade uppdrag som utredningen har erhållit. Frågan om tillverkning och saluförande i den allmänna handeln av ett öl klass II med högre alkoholhalt än den nuvarande får dis- kuteras i annan ordning. Detsamma gäller spörsmålet om en star— kare cider.

Utredningen föreslår således inte beträffande något slag av al- koholdrycker någon ändring av de procentgränser för alkoholhal- ten som för närvarande gäller. Vad i övrigt beträffar definitio— nerna av olika dryckesslag i LTD kan sägas att de inte är helt

• Sida 136
•  Original

lättillgängliga och att de inte till alla delar överensstämmer med modernt språkbruk. Utformningen tycks dock inte ha vållat några större svårigheter i den praktiska tillämpningen. Detta talar mot att man nu gör någon omredigering eller modernisering, i varje fall av mera ingripande slag. Beaktas bör också att en ändring av de grundläggande definitionerna i LTD för med sig ganska omfattande följdändringar i andra författningar.

Med hänsyn till det sagda har utredningen kommit fram till att definitionerna i LTD i allt väsentligt bör lämnas oförändrade. Vad som emellertid kan övervägas är att ändra beteckningen malt— dryck som samlande begrepp för drycker tillverkade med malt som huvudråvara. Socialstyrelsen har tagit upp denna fråga i en skrivelse till regeringen och föreslagit att man i lagen i stäl- let använder den allmänt brukade termen öl som samlingsbegrepp. Beträffande de olika ölslagen har socialstyrelsen föreslagit in- förande i LTD av beteckningarna öl klass I för lättöl, öl klass II för öl med en alkoholhalt mellan 1,8 och 2,8 viktprocent och öl klass 111 för starköl. Socialstyrelsen anser dock att begrep- pen lättöl och starköl skall kunna användas vid sidan av klass— beteckningarna. Vidare har socialstyrelsen föreslagit att man inför en ny klass - öl klass 0 - för maltdrycker som är helt fria eller nästan fria från alkohol.

Utredningen har vid sina kontakter med bl.a. bryggare och andra företrädare för bryggerinäringen fått del av liknande önskemål. Det har bl.a. framhållits att begreppet öl är allmänt vedertaget som en beteckning på samtliga drycker framställda av malt och

att ordet maltdryck över huvud taget inte används inom bransch- en.

Även utredningen anser att en anpassning till rådande språkbruk

bör ske genom att ordet maltdryck i LTD byts ut mot öl. Motsva— rande ändring får självfallet göras i annan lagstiftning.

När det sedan gäller de olika ölslagen är det i och för sig ing- et som hindrar att man behåller de nuvarande beteckningarna lättöl och starköl. Ändringen av samlingsbegreppet gör det emel-

• Sida 137
•  Original

lertid nödvändigt att införa en ny beteckning på det mellanstar- ka ölet. Även bortsett härifrån måste beteckningen "öl" som namn på en viss sorts öl anses mindre lämplig.

I dagligt tal torde det mellanstarka ölet vanligtvis kallas folköl. Från såväl bryggeri- som nykterhetshåll har man emeller- tid motsatt sig att detta begrepp förs in i lagstiftningen. Ut- redningen vill heller inte förorda en sådan lösning. Inte heller kan det anses lämpligt att återinföra begreppet mellanöl, som sedan gammalt har förknippats med ett öl med en högre alkohol- halt än 2,8 viktprocent.

Under utredningsarbetet har från några håll föreslagits att det mellanstarka ölet skall kallas lageröl. Ett skäl härtill skulle vara att ordet "lager" i andra länder används beträffande lik- nande typer av öl. Utredningen anser det emellertid tveksamt om beteckningen lageröl har förutsättningar att bli allmänt accep— terad. Närmare till hands ligger då att använda begreppet pils- ner, något som också har föreslagits under utredningsarbetet.

Enligt utredningens mening är emellertid det bästa alternativet att beträffande alla ölslagen använda klassbeteckningar (I-III). Detta överensstämmer med vad socialstyrelsen har föreslagit i den tidigare berörda skrivelsen till regeringen. Klassystemet används också redan nu i stor utsträckning av bryggerierna. De nuvarande beteckningarna lättöl och starköl bör dock behållas i lagtexten som alternativ till beteckningarna öl klass I och klass III. På det sättet undviks en stor mängd följdändringar i LTD och annan lagstiftning.

Utredningen föreslår alltså att definitionerna i LTD ändras på så sätt att samlingsbegreppet öl samt klassbeteckningarna I-III införs i lagtexten. Däremot kan det inte anses motiverat att, som socialstyrelsen också har föreslagit, föra in klassbeteck- ningen 0 för sådant öl som är fritt eller nästan fritt från al- kohol.

• Sida 138
•  Original

Sedan många år har det på marknaden funnits s.k. alkoholfritt vin, dvs. vin som har "avalkoholiserats". Alkoholhalten ligger normalt omkring 1 viktprocent, dvs. det är enligt LTD:s defini- tion fråga om en alkoholfri dryck. Denna typ av dryck säljs i dagligvaruhandeln men marknadsförs också av Systembolaget, som i sin katalog använder beteckningen "alkoholfria alternativ".

Enligt 4 S LTD "kan" ett vin inte vara alkoholfritt; alkoholhal- ten i vin skall nämligen ligga mellan 1,8 viktprocent och 22 vo- lymprocent. Det har därför hävdats att beteckningen alkohol- fritt vin är oegentlig. I en skrivelse den 11 september 1985 (85/K 1737) har emellertid konsumentverket uttalat att alkohol- fritt vin får anses vara "en vedertagen benämning för en frukt- dryck, som dock med hänsyn till sin natur innehåller en obetyd- lig mängd alkohol".

Ett liknande spörsmål, som har aktualiserats på senare år, gäl- ler en produkt som betecknats "alkoholfritt öl". Även här är det vanligtvis fråga om en avalkoholiserad dryck. Alkoholhalten lig- ger normalt nära noll. Någon tillverkning i Sverige har såvitt känt inte förekommit, utan produkten har importerats från bl.a. Schweiz och England.

Vid de tillfällen då en försäljning av "alkoholfritt öl" varit aktuell på den svenska marknaden har tidigare riksskatteverket och sedermera socialstyrelsen på förfrågan framhållit att benäm- ningen enligt gällande lagstiftning inte varit möjlig att använ— da, då drycken inte har varit hänförlig till varuslaget öl klass II. Socialstyrelsens uttalanden har i samtliga fall lett till att produkten inte lanserats eller att den tagits bort från marknaden. En bidragande orsak torde också ha varit bristande lönsamhet.

Om man, som utredningen har föreslagit, inför beteckningen "öl" som det samlande begreppet för drycker tillverkade av malt som huvudråämne, kommer det i fortsättningen inte att strida mot LTD att marknadsföra en dryck under beteckningen "alkoholfritt öl". Att beteckningen inte heller står i strid mot marknadsförings-

• Sida 139
•  Original

lagstiftningens principer har framkommit vid utredningens kon- takter med företrädare för konsumentverket.

Ytterligare en fråga i sammanhanget bör beröras. Det gäller frå- gan om begreppet läskedryck skall anses innefatta sådana s.k. alkoholfria drycker som inte har tillverkats på traditionellt sätt, dvs. genom att olika smakämnen (aromer/essenser) tillsätts kolsyrat vatten. Dessa smakämnen är i allmänhet lösta i alkohol och den färdiga läskedrycken innehåller därför normalt en mindre mängd alkohol, vanligen högst 0,2 viktprocent. Andra "alkohol- fria" drycker innehåller oftast mer alkohol men har då också tillverkats på ett annat sätt. Det gäller t.ex. lättöl, "alko- holfri" cider, "alkoholfritt" mjöd eller "alkoholfria festdryck-

er . Dessa drycker, som regelmässigt framställs genom naturlig jäsning, har antingen jästs till sin alkoholhalt eller består av vin som avalkoholiserats. Denna tillverkning har ansetts godtag- bar, eftersom den inte inneburit att man på konstlad väg till- satt grundråvaran alkohol.

Som nämnts i avsnitt 2.1.1 inleddes år 1966 en försäljning av läskedrycker med alkoholbenämningar. Dryckerna hade inte till- verkats på traditionellt sätt utan hade tillförts sprit så att alkoholhalten låg strax under 1,8 viktprocent. Vid marknadsfö- ringen framhävdes särskilt att dryckerna tillförts alkohol. Som följd av den tidigare nämnda överenskommelsen år 1968 mellan fö- reträdare för staten och näringslivet upphörde försäljningen av dessa drycker. Överenskommelsen, som alltjämt tillämpas i prax- is, innebar att en återgång skedde till den traditionella till- verkningen av läskedrycker. I prop. 1976/77:108 konstaterade de- partementschefen att det inte var nödvändigt att ersätta över- enskommelsen med lagregler av motsvarande innehåll. Departe- mentschefen framhöll dock att utvecklingen på området borde föl-

jas med uppmärksamhet.

Efter överenskommelsen har det bara förekommit ett fåtal ärenden i frågan hos socialstyrelsen. Det har då gällt ansökningar en- ligt LFTA om tillstånd för inköp av vin för tillverkning av läs- kedrycker med en alkoholhalt nära 1,8 viktprocent. Socialstyrel-

• Sida 140
•  Original

sen har lämnat ansökningarna utan bifall med motiveringen att det varit fråga om en produkt som omfattats av 1968 års överens- kommelse. I ett fall har dock tillstånd meddelats, vilket moti-

verades med att drycken skulle säljas enbart genom Systembola- get.

Det har från en del håll ifrågasatts om man inte genom upphävan— de av överenskommelsen borde tillåta tillverkning och försälj- ning av alla "alkoholfria" drycker oavsett tillverkningssätt. Det har bl.a. hävdats att även sådana drycker som har tillförts en mindre mängd alkohol kan vara ett lämpligt alternativ till lättöl eller vatten som måltidsdryck.

Intresset av att ha så enkla regler som möjligt talar i och för sig för att man bortser från hur en läskedryck tillverkas, så länge alkoholhalten inte överstiger den tillåtna. Oe alkohol- politiska skäl som låg bakom 1968 års överenskommelse, bl.a. in- tresset av att så långt möjligt begränsa alkoholhalten i drycker som framför allt är avsedda för ungdomar, får emellertid allt-

jämt anses bärande. Det är därför angeläget att principerna i överenskommelsen tillämpas även i fortsättningen. Det finns å andra sidan inte tillräckliga skäl att låta överenskommelsen er— sättas av lagregler med motsvarande innehåll.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas att utredningen inte har funnit skäl att tillstyrka de förslag som framförts från bryggerihåll om liberalare regler för importen av starköl.

7.2 Snabbvinsfrågan

Det är i princip tillåtet att tillverka vin för eget behov. Tra- ditionellt används färsk frukt och färska bär men, som tidigare nämnts, förekommer också en betydande tillverkning med hjälp av s.k. snabbvinsatser. Denna tillverkning är enklare och ger på kortare tid (2—3 månader) en dryck med en alkoholhalt av ca 8-12 volymprocent. Snabbvinsatser tillhandahålls i dagligvaruhandeln och av postorderföretag och kan inköpas utan restriktioner, även

• Sida 141
•  Original

av underåriga. Vissa beräkningar tyder på att försäljningen av snabbvinsatser i Sverige motsvarar en tillverkning av ca 10 mil- joner liter vin per år, vilket kan jämföras med Systembolagets årliga försäljning av viner på ca 90 miljoner liter.

Det har vid flera tillfällen sedan början av 1970-talet höjts röster för att stoppa hanteringen med snabbvinsatser. I samband med 1977 års lagstiftning på alkoholområdet infördes ett förbud mot användande av extrakt eller koncentrat av saft vid hemtill- verkning av vin. Extrakt och koncentrat var de då vanligast förekommande typerna av utgångsråvara i snabbvinsatserna. Syf- tet med förbudet var att markera att hemtillverkningen främst skulle avse tillvaratagande av frukt och bär. Förbudet ledde emellertid inte till att snabbvinsatserna försvann. Tidigare an- vända råvaror ersattes i stor utsträckning med råsaft, vilket medförde att vinsatserna blev tyngre och otympligare. Alltjämt säljs dock — trots förbudet - snabbvinsatser innehållande extrakt eller koncentrat av saft.

Frågan om ett eventuellt förbud mot försäljning av snabbvinsat- ser har diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen (se avsnitt 5.1). Förutom en rad motionsyrkanden har riksdagen också behand- lat ett regeringsförslag ( prop. 1980/81:91 ) som syftade till att helt förbjuda försäljning och användning av snabbvinsatser. Tek- niskt var förslaget utformat så att i LTD skulle införas en ny 19 a 5 med bestämmelser om förbud mot saluhållande av sampackade råvaror och beredningsämnen för vintillverkning. Vidare före— slogs den ändringen av 10 S LTD att endast färska eller torkade frukter, bär, rabarber eller druvor skulle få användas vid hem— tillverkning av vin. I enlighet härmed skulle inköpt saft, juice, koncentrat e.d. inte kunna användas vid hemtillverkning av vin men väl sådan saft som hemtillverkaren framställer som ett led i Vintillverkningen. Genom de föreslagna ändringarna, som också innefattade straffsanktioner, och med tillämpning av marknadsföringslagens bestämmelser ansågs det vara möjligt att i huvudsak stoppa försäljningen av snabbvinsatser. Som en säker- hetsåtgärd föreslogs att socialstyrelsen vid behov skulle kunna utfärda föreskrifter som förhindrade användningen av bl.a. be-

• Sida 142
•  Original

redningsämnen som avbryter jäsningsprocessen eller påskyndar vi- nets klarning. Om det skulle visa sig erforderligt att ytterli- gare skärpa åtgärderna mot snabbvinstillverkning skulle social— styrelsen också kunna förbjuda användningen av särskilda smak-

tillsatser vid hemtillverkning av vin.

Propositionsförslaget godtogs emellertid inte (SkU 1980/81:23). Som skäl angavs bl.a. att de föreslagna formerna för förbudet inte var lämpliga. Det framhölls särskilt att det av rättssäker- hetsskäl borde undvikas att på sätt föreslagits överlåta åt so- cialstyrelsen att i administrativ ordning fastställa lagens räckvidd. Utskottet ansåg inte heller att motiven för ett förbud mot snabbvinsatser var så starka att det var försvarligt att tillgripa en så komplicerad och svårkontrollerad lagstiftning som den föreslagna.

Skatteutskottet har även senare avvisat yrkanden om förbud mot snabbvinsatser (SkU 1984/85zl och 1985/86:1). Bl.a. har framhål- lits svårigheterna att med bibehållen rätt till hemtillverkning förbjuda eller beskatta vinsatserna. Utskottet har också pekat på att det inte gått att fastställa i vilken omfattning snabb— vinerna bidragit till en ökad totalkonsumtion.

Även i andra sammanhang har det framförts önskemål om ett förbud mot snabbvinsatser. Det har härvid bl.a. gjorts gällande att försäljningen av snabbviner till ungdomar har ökat under senare år. Från IOGT-NTO-rörelsen har till utredningen överlämnats ett förslag till ändring i bl.a. 76 S LHD med innebörd att marknads- föring eller försäljning av saft, koncentrat eller extrakt eller särskilda beredningsämnen och tillsatser för vinberedning skall bestraffas såsom olovlig dryckeshantering, om det framgår att den sålda varan är avsedd för hemtillverkning.

Från andra håll har gjorts gällande att det inte finns hållbara argument för ett förbud och att ett förbud inte skulle minska alkoholmissbruket som sådant. Det har bl.a. hävdats att efter- levnaden av ett förbud inte kan övervakas och att det lätt skul- le framstå som ett utslag av klåfingrighet.

• Sida 143
•  Original

Utredningen har i avsnitt 4.2 redovisat de resultat som har kom- mit fram vid intervjuundersökningar om bl.a. förekomsten av vin- tillverkning i hemmen. Härav framgår att såväl den traditionella

vinframställningen som tillverkning av vin med hjälp av snabb- vinsatser ökade under 1970-talet. Snabbvinstillverkningen tycks dock ha ökat i något mindre utsträckning än den traditionella vinframställningen.

I sammanhanget bör också nämnas att de uppskattningar av omfatt— ningen av snabbvinstillverkningen som gjorts på grundval dels av generaltullstyrelsens importsiffror från år 1979, dels senare års intervjuundersökningar inte antyder någon förändring i snabbvinstillverkningen.

Intervjuundersökningarna ger inga entydiga svar i fråga om vilka åldersgrupper som i första hand tillverkar och konsumerar snabb— viner. Det finns dock inget stöd för uppfattningen att det i mera betydande utsträckning skulle vara ungdomar som står för snabbvinstillverkningen.

Även om snabbvinstillverkningen inte ökar i samma takt som tidi— gare och även om det inte i första hand är ungdomar som sysslar med denna hantering, är det ändå fråga om ett beaktansvärt alko- holpolitiskt problem. Att det är förhållandevis stora kvantite— ter vin som tillverkas på detta sätt tycks vara obestridligt. Tillverkningen ligger helt utanför alkoholmonopolet och de styr- medel som monopolet ger för att begränsa alkoholkonsumtionen. Vidare inrymmer försäljningen av snabbvinsatser sådana privata vinstintressen som man i andra sammanhang har sökt motverka inom alkoholpolitiken. Det är också rimligt att anta att åtminstone en del ungdomar, som inte kan skaffa sig vin på annat sätt, prö- var på snabbvinstillverkning.

De invändningar som kan riktas mot snabbvinstillverkningen träf- far i och för sig också delvis den traditionella hemtillverk- ningen av vin. Det är emellertid här fråga om en verksamhet som bl.a. är motiverad av intresset att ta till vara frukt och bär. Den traditionella Vintillverkningen är också förhållandevis om—

• Sida 144
•  Original

ständlig och kräver viss sakkunskap. Att på något sätt inskrida mot denna form av vinframställning torde inte vara aktuellt.

Däremot får det, med hänsyn till vad som nyss har sagts, anses önskvärt att söka få bort eller åtminstone begränsa snabbvins- tillverkningen. Frågan är då vilken metod som i så fall skulle kunna väljas. Vill man förbjuda försäljningen av snabbvinsatser, uppstår det problemet att alla eller flertalet av de komponenter som ingår i snabbvinsatserna normalt finns att köpa separat i de butiker som tillhandahåller tillbehör för traditionell hemtill- verkning. I och för sig är det möjligt att, som föreslogs i 1980/81 års proposition, införa ett förbud mot saluhållande av förpackningar där flera olika råvaror eller beredningsämnen in- går. På det sättet skulle snabbvinstillverkningen åtminstone till någon del komma att minska. Det finns emellertid en klar risk för att en förbudslagstiftning, som är begränsad på det sättet, skulle kunna kringgås så lätt att den skulle framstå som meningslös eller t.o.m. löjeväckande.

Ett förbud mot försäljning av sammanhållna snabbvinsatser skulle därför behöva kompletteras med förbud mot separat saluhållande av sådana råvaror och andra ämnen som behövs för snabbvinstill- verkning. Detta var också innebörden av 1980/81 års proposition. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att i lagtext formulera ett sådant förbud, om man bl.a. vill undvika att träf— fa den traditionella hemtillverkningen av vin. I den angivna propositionen föreslogs att socialstyrelsen i viss utsträckning skulle få fullmakt att fastställa vilka beredningsämnen och tillsatser som skulle få förekomma på marknaden. Som skatteut— skottet framhöll får det dock anses mindre lämpligt att lag- stiftningens räckvidd på det sättet fastställs i administrativ ordning.

De lagändringar som har föreslagits av IOGT-NTO-rörelsen är för- hållandevis enkla, sett från lagteknisk synpunkt. I tillämpning- en skulle de dock med all säkerhet vålla stora praktiska pro-

• Sida 145
•  Original

blem. Vidare skulle den traditionella hemtillverkningen av vin träffas i alltför stor utsträckning.

10 S

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse ett förbud mot an- vändning av extrakt eller koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft vid tillverkning av vin. Socialstyrelsen kan medge undantag från förbudet vid yrkesmässig vintillverkning.

Som tidigare nämnts infördes extrakt- och koncentratförbudet i samband med 1977 års lagstiftning. Anledningen till förbudet var den stigande försäljningen av snabbvinsatser, som vid den tiden huvudsakligen innehöll extrakt eller koncentrat som utgångsråva— ra. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om förbudet har haft någon praktisk betydelse. Som framgått av den tidigare fram- ställningen har det inte inträffat någon nedgång i försäljningen av snabbvinsatser. I de förekommande paketen har extrakten och koncentraten i stor utsträckning bytts ut mot råsaft. Än i dag förekommer emellertid extrakt eller koncentrat för vintillverk—

ning i den allmänna handeln.

Om extrakt eller koncentrat säljs under sådana omständigheter att det framgår att varorna är avsedda för vintillverkning, tor- de detta i vissa fall kunna beivras som medverkan till olovlig tillverkning av vin (28 och 34 55). Möjligheten att upptäcka denna typ av brott har dock visat sig vara mycket små. Bl.a. an- ses det omöjligt att ens efter laboratorieanalys kunna påvisa om extrakt eller koncentrat kommit till användning vid vinbered- ningen. Såvitt känt har endast i något enstaka fall - och då ef- ter anmälan av socialstyrelsen - en fällande dom meddelats för detta slag av medverkan till olovlig vintillverkning.

Under utredningsarbetet har det från flera håll, bl.a. från fö- reträdare för socialstyrelsens alkoholbyrå, sagts att förbudet mot användning av extrakt eller koncentrat bör upphävas. Efter- som förbudet knappast har haft någon praktisk betydelse och då det är angeläget att så långt möjligt utmönstra sådana lagregler som inte är meningsfulla, anser även utredningen att förbudet bör tas bort. När det gäller de vägar som kan väljas för att be- gränsa försäljningen av snabbvinsatser hänvisas till avsnitt 7.2.

• Sida 166
•  Original

166 Specialmotivering SOU 1986:35 11 5

För tillverkning av starköl och öl klass II inom landet får an- vändas endast torkat eller rostat malt, omältad spannmål, soc- ker, honung samt humle, jäst och vatten.

Vid tillverkning av starköl och öl klass II får inte mera socker eller honung tillsättas än som i vikt motsvarar en tredjedel av vikten av använt malt.

Starköl med en alkoholhalt som överstiger 4,5 viktprocent får inte tillverkas i hemmet och av tillverkare endast för utförsel ur landet.

Färskt lättöl med en stamvörtstyrka som överstiger 6 procent får inte tillverkas.

Socialstyrelsen får för särskilda fall medge undantag från be- stämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemtillverkning.

Första stycket har ändrats till följd av förslaget om införande av klassbeteckningar för öl.

I konsekvens med vad som föreslagits i det föregående beträffan- de vintillverkning upphävs, såvitt gäller andra stycket, förbu- det mot vändning av extrakt och koncentrat av malt vid tillverk- ning av starköl och öl klass II.

I femte stycket har "tillståndsmyndigheten" bytts ut mot "soci- alstyrelsen". Ändringarna i övrigt är av redaktionell natur.

12 S

Annan tillverkare av sprit än partihandelsbolaget får förfoga över av honom tillverkad sprit endast för försäljning till nämnda bolag, för export och, efter medgivande av socialstyrel- sen, för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt lagen (19XX:000) om handel med teknisk sprit och alkoholprepa— rat.

Paragrafen har ändrats till följd av förslaget till en ny lag om handel med teknisk sprit och alkoholpreparat. "Tillståndsmyndig- heten" har bytts ut mot "socialstyrelsen".

• Sida 167
•  Original

135

Tillverkare av spritdrycker, vin, starköl eller öl klass 11 får förfoga över av honom tillverkad dryck för försäljning en— dast enligt lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Paragrafen har ändrats till följd av förslaget om införande av klassbeteckningar för öl.

145

Kärl eller behållare till öl och läskedrycker som utlämnas från ett tillverkningsställe skall vara försedda med uppgift om dryc- kestillverkarens namn eller om tillverkningsstället eller med dryckestillverkarens inregistrerade varumärke. På kärl som inne- håller öl skall dessutom finnas uppgift om varuslag (öl klass I- 111) samt på kärl som innehåller läskedryck uppgift om dryc- kens benämning. Namn och tillverkningsställe får anges med för- kortning som socialstyrelsen har godkänt. Varuslag får anges med särskild beteckning som likaledes har godkänts av socialstyrel- sen. Kärl eller behållare som innehåller öl får ej förses med uppgift som är ägnad att ge drycken sken av att tillhöra något annat varuslag än det som den är hänförlig till.

Omförpackning av öl får göras endast av den som tillverkar såda- na drycker.

Första stycket gäller inte för öl och läskedrycker som utförs ur landet, förs till frihamn eller, beträffande starköl, intas i exportbutik eller läggs upp på tullager som har inrättats för förvaring av proviant.

Den nuvarande lydelsen av paragrafens första och fjärde stycken innehåller bestämmelser om godkännande av kärl och behållare för malt— och läskedrycker. Syftet med bestämmelserna har varit att förhindra att skatt utgår med felaktigt belopp. Som framhållits av departementschefen i prop. 1980/81:91 med vissa förslag be- träffande hemtillverkning av vin m.m. kan bestämmelserna inte anses nödvändiga och bör därför utgå ur lagstiftningen.

Första stycket innehåller för närvarande också en undantagsregel som gäller export av öl och läskedrycker. Denna regel har med vissa jämkningar flyttats till ett nytt sista stycke.

• Sida 168
•  Original

sa beteckningar byts ut mot öl klass I - III (se avsnitt 7.1).

I paragrafen har vidare ordet maltdryck/er bytts ut mot ordet öl och "tillståndsmyndigheten" mot "socialstyrelsen". Övriga ändringar är av redaktionell art.

15 5

Den som erhållit tillstånd till tillverkning enligt denna lag skall i förväg anmäla hos socialstyrelsen när han avser att påbörja tillverkningen. Anmälan skall också göras, om tillverk- ningen läggs ned eller tillfälligt avbryts.

Ordet tillståndsmyndigheten har bytts ut mot "socialstyrelsen". I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

16 S

Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som ämnar tillverka lättöl eller läskedrycker för försäljning att anmäla detta till socialstyrelsen. Enligt 24 5 skall socialsty- relsen utfärda bevis om att anmälan fullgjorts. Underlåten anmä- lan straffbeläggs i 33 S.

Såvitt framkommit har denna anmälningsskyldighet inte någon nämnvärd alkoholpolitisk betydelse. Någon tillsyn över lättöls— och läskedryckstillverkningen sker i praktiken inte från social- styrelsens sida. Dessutom föreligger enligt lagen ( 1977:306 ) om dryckesskatt en skyldighet att göra anmälan till riksskattever- ket i fråga om skattepliktiga drycker. Utredningen anser därför i likhet med departementschefen i prop. 1980/81:91 att de ifrågavarande bestämmelserna i LTD bör upphävas.

17 5

Om socialstyrelsen begär det skall tillverkare medge tillträ- de till tillverkningsställe med tillhörande lokaler, tillhan- dahålla handelsböcker och övriga handlingar som rör verksamhe-

• Sida 169
•  Original

ten, utan ersättning biträda med handräckning vid tillsynen, lämna varuprover som behövs samt redovisa uppgifter om tillverk- ningens omfattning och utveckling.

Förutom en redaktionell ändring har ordet tillståndsmyndigheten bytts ut mot ordet socialstyrelsen.

19 S

Tillverkning, överlåtelse eller införsel i landet av aktive- rat kol hänförligt till tulltaxenummer 38.03 eller vara som delvis består av eller innehåller sådant kol får ske endast efter tillstånd av socialstyrelsen. Regerin en, eller efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen far föreskriva

undantag från tillståndsplikten.

Den som innehar aktiverat kol eller annat renings- eller filtre- ringsmedel får inte överlåta detta, om han har insett eller bort inse att varan skulle komma att användas vid rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller försvagande av denatureringsmedel i sprit eller alkoholpreparat.

I paragrafens första stycke har införts de nya bestämmelserna om tillståndskrav för tillverkning, överlåtelse och import av ak— tivt kol. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 7.3 är syftet med regleringen att i huvudsak få bort försäljningen i detalj- handeln och från postorderföretag till privatpersoner. Tillstånd bör därför i första hand meddelas industriföretag och partihand- lare. Endast i undantagsfall bör tillstånd kunna ges till före- tag i detaljhandelsledet. Någon mera ingående lämplighetspröv- ning av sökanden torde inte behöva göras.

Tillståndskravet gäller även varor som delvis består av eller innehåller aktivt kol. Det finns emellertid inte något kontroll- behov beträffande sådana produkter som typiskt sett inte kan komma till användning för rening av sprit, exempelvis kolfilter för fläktar. Även när det gäller apotekens försäljning av aktivt kol i form av tabletter eller suspension för medicinskt bruk är behovet av kontroll mindre framträdande. I första stycket har därför införts en möjlighet för regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, socialstyrelsen att föreskriva undantag från tillståndsplikten.

Andra stycket motsvarar den nuvarande lydelsen av paragrafen. Om någon som har fått tillstånd enligt första stycket bryter mot andra stycket, kan det utgöra grund för varning eller återkal- lelse av tillståndet enligt 22 55 andra stycket. Bestämmelsen är dessutom straffsanktionerad enligt 31 S.

• Sida 171
•  Original

SOU 1986:35 Specialmotivering 171 21 S

Socialstyrelsen skall återkalla tillverkningstillstånd som avses i 7—9 55, om

1. rätten enligt tillståndet inte längre utnyttjas eller 2. verksamheten inte har bedrivits i enlighet med gällande be- stämmelser.

Socialstyrelsen kan med hänsyn till särskilda förhållanden i stället för att återkalla tillståndet meddela varning.

I paragrafen har "tillståndsmyndigheten" bytts ut mot "social- styrelsen". Vidare har ett förtydligande gjorts av begreppet tillverkningstillstånd. Utanför paragrafens tillämpningsområde faller sålunda tillverkningstillstånd enligt 18 och 19 55.

22 S

Socialstyrelsen skall, om det inte är uppenbart obilligt, återkalla tillstånd som avses i 18 S, om

1. destillationsapparat har använts vid olovlig tillverkning el- ler rening av sprit och tillståndshavaren inte kan göra sanno- likt att det inträffade har skett utan hans vetskap och vilja, 2. tillståndshavaren har överlåtit destillationsapparat eller apparatdel till någon som inte är berättigad att inneha sådan utrustning eller

3. ändring har inträffat i förhållande på vilket beslut om till- stånd grundats.

Iakttar den som har tillstånd som avses i 19 5 första stycket inte bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, skall socialstyrelsen återkalla tillståndet eller, om det finns särskilda skäl, meddela varning. Tillstånd skall även återkallas, om rätten enligt tillståndet inte längre ut-

nyttjas.

Paragrafens nuvarande lydelse innehåller bestämmelser om åter- kallelse av apparattillstånd. Första stycket motsvarar de hit- tillsvarande första och andra styckena.

I andra stycket har införts bestämmelser om sanktioner i fråga om den som har fått tillstånd till tillverkning, överlåtelse el-

ler import av aktivt kol.

• Sida 172
•  Original

172 Specialmotivering SOU 1986:35 23 S

Socialstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

Paragrafen har ändrats så, att den endast behandlar frågan om tillsyn (se specialmotiveringen under 11 S).

35 S

Sprit vin, starköl och öl klass 11 samt mäsk som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utby- te av sådant brott skall förklaras förverkade. Även redskap, råämnen, kärl och emballage, som använts eller uppenbarligen va- rit avsedda för tillverkningen, beredningen eller förvaringen av varorna skall förklaras förverkade. Likaså skall förråd av re- nings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för re- ning eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkade.

Varje destillationsapparat eller apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av apparaten eller appa- ratdelen skall förklaras förverkad. Detsamma gäller utbyte av brott enligt denna lag.

• Sida 175
•  Original

Aktiverat kol som varit föremål för brott enligt 31 5 eller vär- det därav skall förklaras förverkat. Detsamma gäller utbyte av brott som har angetts nu.

Begår någon brott som avses i 19 5 andra stycket, skall hos ho- nom befintliga förråd av aktiverat kol och annat renings- eller filtreringsmedel förklaras förverkade.

Om ett förordnande om förverkande skulle vara uppenbart obil- ligt, får förverkande helt eller delvis efterges.

Enligt första styckets hittillsvarande lydelse torde inte red- skap, kärl och emballage kunna förverkas annat än då de verkli- gen kommit till användning vid olovlig tillverkning. Förverkande kan alltså inte ske beträffande föremål som uppenbarligen av- setts komma till sådan användning. Som framhållits i prop. 1980/81:91 är emellertid förverkande i en sådan situation vik- tigt vid verksamhet i s.k. illegala spritfabriker. Första styc- ket har ändrats för att göra detta möjligt. Vidare har införts den nya klassbeteckningen för öl med en alkoholhalt mellan 1,8 och 2,8 viktprocent.

I andra stycket är ändringarna av redaktionell art.

I tredje stycket har införts bestämmelser om förverkande av ak- tivt kol som varit föremål för brott mot 19 S första stycket el- ler värdet därav. Även utbyte av sådant brott skall kunna för- verkas.

Den hittillsvarande förverkandebestämmelsen beträffande aktivt kol eller andra renings- eller filtreringsmedel vid brott som avses i 19 S (numera 19 5 andra stycket) har behållits oföränd- rad.

Förverkandebestämmelserna i lagen ( 1961:180 ) om tillverkning av sprit och vin, som ersattes av LTD, möjliggjorde bl.a. delvis eftergift av förverkande. Av den nuvarande lydelsen av paragra- fens fjärde stycke framgår inte uttryckligen att en sådan möj- lighet alltjämt föreligger. Det får emellertid anses motiverat med en sådan möjlighet. En ändring har därför gjorts för att klarlägga att ett förordnande om förverkande kan efterges även delvis.

• Sida 176
•  Original

176 Specialmotivering SOU 1986:35 36 5

Om beslag av sprit, vin, starköl, öl klass II eller mäsk, som kan antas bli föremål för förverkande enligt 35 S, gäller lagen ( 1958:205 ) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Paragrafen har ändrats till följd av förslaget om införande av klassbeteckningar för öl.

37 5

Den som olovligen har tillverkat sprit skall dömas att betala straffskatt med sjuttiofem kronor per liter, dock minst trehund- ra kronor.

Den som olovligen har tillverkat vin skall dömas att betala straffskatt med tjugofem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

Den som olovligen har tillverkat starköl eller öl klass 11 skall dömas att betala straffskatt med fem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

Om ett beslut om straffskatt skulle vara uppenbart obilligt, får straffskatt helt eller delvis efterges.

I tredje stycket har införts den nya klassbeteckningen för öl med en alkoholhalt mellan 1,8 och 2,8 viktprocent.

Ändringen i sista stycket har tillkommit för att - på motsvaran— de sätt som beträffande förverkande - klarlägga att straffskatt kan utdömas med ett jämkat belopp.

• Sida 177
•  Original

9.2 Lagen om handel med teknisk sprit och alkoholpreparat

Inledande bestämmelser

15

Denna lag gäller införsel, inköp och försäljning av teknisk sprit och alkoholpreparat.

I första stycket anges lagens tillämpningsområde. Begreppet för- säljning omfattar, liksom enligt LHD, försäljning såväl-inom landet som för export.

2 S

Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977: 292) om tillverkning av drycker, m. m. , och lagen (1977: 293) om handel med drycker.

I paragrafen, som ersätter 1 S tredje stycket LFTA, görs en hän- visning till de definitioner och andra begreppsbestämningar som återfinns i LTD och LHD.

Definitioner

3 5

Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att använ-

das för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt el- ler annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxe- nummer 22. 08 eller 22. 09 A eller B. Vad som sägs om teknisk sprit gäller även spritdrycker, vin och starköl som skall använ- das för ändamål som nu har angetts.

• Sida 178
•  Original

Paragrafen motsvarar 1 5 första stycket LFTA. Som tidigare an- förts i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.1) har utredningen inte funnit anledning att ändra på de hittills gällande defini- tionerna, som delvis bygger på nomenklaturen i tulltaxan

( 1977:975 ).

4 5

Med alkoholpreparat förstås en vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tull— taxegummer 22.03 - 22.08 eller 22.09 A eller 8 och inte heller är sadant läkemedel för vilket läkemedelsförordningen (1962:701) gäller.

Paragrafen motsvarar 1 5 andra stycket LFTA. Ordet alkoholhal- tigt preparat har som tidigare nämnts bytts ut mot alkoholprepa— rat.

5 5

Med denaturering förstås ett förfarande varigenom ett eller flera ämnen sätts till sprit eller en vara som innehåller sprit för att göra spriten otjänlig för förtäring.

Paragrafen saknar motsvarighet i LFTA. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.1) är begreppet denaturering emellertid av väsentlig betydelse för tillämpningen av lagen och har därför ansetts böra definieras. Bestämmelsen bygger i huvud- sak på den definition av begreppet som förekommer i bl.a. soci- alstyrelsens föreskrifter SOSFS 1978:70.

Införsel av teknisk sprit

6 5

Teknisk sprit får föras in endast av partihandelsbolaget och

• Sida 179
•  Original

av den som har fått tillstånd till införsel av socialstyrel- sen.

Denaturerad teknisk sprit får dock utan tillstånd föras in av resande, om spriten ej är avsedd för handel eller yrkesmässig förbrukning.

Paragrafen ersätter 4 5 första och andra stycket LFTA såvitt gäller införsel av teknisk sprit. Beträffande förutsättningarna för att erhålla tillstånd och tillståndets varaktighet hänvisas till 13 och 14 55.

Enligt nuvarande praxis meddelas införseltillstånd endast till sådana företag som bedriver yrkesmässig försäljningsverksamhet ' (huvudsakligen partihandel) med teknisk sprit. Till denna krets hör endast ett fåtal företag, däribland Vin— & Spritcentralens dotterföretag Kemetyl AB. Företag med annan verksamhetsinrikt— ning som i sin rörelse har behov av teknisk sprit, exempelvis för tillverkning av färger och dylikt, beviljas inte införsel— tillstånd. Som tidigare nämnts (se avsnitt 8.2) har utredningen ej funnit skäl att föreslå någon förändring av den tillstånds- praxis som utbildats på området.

Bestämmelsen i andra stycket om resandes införsel överensstämmer med gällande rätt. Sådan införsel får alltså inte ske i handels- syfte eller för yrkesmässig förbrukning och spriten skall under alla omständigheter vara denaturerad.

Inköp av teknisk sprit

16 S

Teknisk sprit eller alkoholpreparat får inte säljas eller tillhandahållas på annat sätt, om det finns anledning anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Inte heller får någon tillhandagå med anskaffande av teknisk sprit eller al— koholpreparat, om det finns anledning till sådant antagande.

Paragrafen motsvarar 7 S LFTA med den ändringen att det inte längre krävs "särskild" anledning till sådant antagande som an- ges i paragrafen för att den skall bli tillämplig. Försäljnings- förbudet gäller all försäljning av teknisk sprit och alkoholpre- parat, dvs. även tillståndsfri försäljning.

Oförtullade varor

17 5

I fråga om hantering av oförtullad teknisk sprit och oförtul- lade alkoholpreparat gäller lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Soci- alstyrelsen får meddela föreskrifter om begränsning i rätten att hantera oförtullade varor.

Paragrafen ersätter 4 S tredje stycket LFTA.

• Sida 187
•  Original

Återkallelse av tillstånd m.m. 18 S

Iakttar den som har tillstånd enligt denna lag inte bestäm- melserna i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall socialstyrelsen återkalla tillståndet eller meddela varning.

Paragrafen motsvarar 8 5 första stycket LFTA såvitt gäller miss- förhållanden i samband med införsel eller försäljning av teknisk sprit, införsel av alkoholpreparat samt inköp av teknisk sprit.

19 S

Iakttar den som bedriver försäljning av alkoholpreparat inte bestämmelserna i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall socialstyrelsen meddela varning eller för- bjuda fortsatt verksamhet med sådan försäljning.

Förbud enligt första stycket skall meddelas för viss tid, dock längst fem ar.

Paragrafen motsvarar 8 5 första stycket LFTA såvitt gäller miss- förhållanden i samband med försäljning av alkoholpreparat.

Efter modell av vad som gäller för näringsförbud enligt konkurs- lagen har föreskrivits att försäljningsförbud kan avse högst fem år.

20 5

Har tillstånd till införsel, inköp eller försäljning av tek- nisk sprit återkallats eller har tillståndshavaren avlidit el- ler försatts i konkurs, skall tillståndshavaren, dödsboet eller konkursboet sälja sitt lager av teknisk sprit till partihandels- bolaget, om inte socialstyrelsen bestämmer annat. Vägrar till- ståndshavaren, dödsboet eller konkursboet att sälja sitt lager till partihandelsbolaget, får socialstyrelsen förelägga vite.

• Sida 188
•  Original

Paragrafen, som ersätter 8 5 andra stycket och 17 S sista me- ningen LFTA, innebär en utvidgning av gällande rätt så till vida att även konkursbon åläggs skyldighet att avyttra lager av tek- nisk sprit. Liksom hittills skall självfallet Vin— & Spritcen- tralen erlägga ett skäligt pris. Något särskilt stadgande härom har inte ansetts behövligt.

Tillsyn 215

Socialstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

I paragrafen, som närmast ersätter 2 5 första stycket LFTA, an- ges att socialstyrelsen svarar för den tillsynsverksamhet som behövs.

225

Bokföring i rörelse som avser införsel, inköp eller försälj- ning av teknisk sprit skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Detsamma gäller rörelse som avser inför- sel eller tillverkning av alkoholpreparat. Den som driver rörel- sen är skyldig att på anfordran av socialstyrelsen förete bokfö- ringen i rörelsen. Han är dessutom skyldig att lämna statistiska uppgifter om verksamheten i enlighet med de föreskrifter rege- ringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen meddelar.

Paragrafen, som saknar egentlig motsvarighet i LFTA, ger vissa föreskrifter om hur bokföringen skall vara utformad i dels rö- relser som avser införsel, inköp eller försäljning av teknisk sprit, dels rörelser som avser införsel eller tillverkning av alkoholhaltiga preparat. Vidare slås fast att den som bedriver sådan verksamhet har en rapporteringsskyldighet rörande omfatt— ningen av införseln, försäljningen eller inköpen. Närmare före— skrifter om hur skyldigheten skall uppfyllas meddelas av rege- ringen eller socialstyrelsen.

• Sida 189
•  Original

SOU 1986:35 Specialmotivering 189 23 5

Den som bedriver införsel, inköp eller försäljning av teknisk sprit är skyldig att på anfordran av socialstyrelsen lämna tillträde till de lokaler som används i verksamheten, lämna er- forderliga varuprover och i övrigt tillhandagå med upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag. Det— samma gäller rörelse som avser införsel eller tillverkning av alkoholpreparat.

Paragrafen ersätter 2 5 andra stycket LFTA.

24 5

Socialstyrelsen får meddela förelägganden som behövs för att utöva tillsyn. Förelägganden får förenas med vite.

Paragrafen ersätter 17 5 första meningen LFTA.

Tidpunkt för giltighet av beslut 25 S

Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som med- delats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat föreskrivs.

Paragrafen ersätter 2 S tredje stycket LFTA.

Besvär

26 S

Socialstyrelsens beslut i frågor som avses i 20 och 22— 24 55 får överklagas genom besvär till kammarrätten.

Socialstyrelsens beslut i övriga frågor får överklagas genom be- svär hos regeringen.

• Sida 190
•  Original

LFTA innehåller ingen besvärsbestämmelse. Beslut som socialsty— relsen fattat med stöd av lagen överklagas till regeringen, utom såvitt avser beslut om föreläggande av vite, som överklagas till kammarrätten (jfr. 1 S 11 lagen ( 1971:309 ) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål). I förevarande paragraf har besvärsmöjligheterna uttryckligen reglerats.

Ansvar m.m.