SOU 1988:60

Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 tillkal— lade chefen för budgetdepartementet den 12 mars 1981 rådman— nen Arne Wilhelmsson att som särskild utredare se över in— drivningslagstiftningen.

Utredaren har för arbetet antagit namnet skatteindrivnings— utredningen (SIU).

Utredningen har tidigare avgett betänkandena (Ds B 1981:12) Restavgift på skatt m.m., (Ds Fi 1983z4) Utsökningsregister— lag, (Ds Fi 1984z4) Indrivning av skatt m.m., (Ds Fi 1984zl4) Indrivningsuppdrag till och från utlandet och (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. Förslagen har föranlett lagstiftning, de i det först avgivna betänkandet genom SFS 1982:1209-1215 och de i betänkandet Utsökningsregisterlag genom SFS 1986:617 och 618 samt 678. Förslagen i de övriga betänkandena är ännu under beredning inom finansdepartementet.

Utredningen får nu överlämna betänkandet (SOU l988:60) Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid. Betänkandet innehåller förslag till ett nytt avgiftssystem vid dröjsmål med betal— ning av skatt.

I arbetet med betänkandet har såsom experter deltagit skatte— direktören Ulf Allert (riksskatteverket), uppbördsdirektören Göran Brodd (länsskattemyndigheten i Älvsborgs län, fr.o.m. dem 12 november 1987), avdelningsdirektören Artur Burup

(riksskatteverket), chefskronofogden Christer Ljusberg (kro- nofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län), kammarrättsas— sessorn Kjell Olsson (finansdepartementet, fr.o.m. den 9 februari 1988), bitr. skattedirektören Björne Sjökvist (fi— nansdepartementet, t.o.m. den 8 februari 1988), departements— sekreteraren Frank Walterson (riksskatteverket, därefter finansdepartementet) och chefskronofogden Magnus Welin (kro- nofogdemyndigheten i Stockholms län).

Som sekreterare åt utredningen har tjänstgjort avdelnings- direktören Bo Jonsson (riksskatteverket).

Genom de överlämnade betänkandena har utredningen fullgjort huvuddelen av sitt uppdrag. För utredningen återstår att behandla i första hand frågor om dödsbodelägares ansvar för den dödes skatt och begreppet allmänt mål hos kronofogdemyn—

digheten.

Stockholm i december 1988

Arne Wilhelmsson

/Bo Jonsson

FÖRKORTNINGAR............................................

SAMMANFATTNING...........................................

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Lag om ändring i uppbördslagen ( 1953:272 )........

1

. . . . . . . .

UTREDNINGENS UPPGIFT ATT SE ÖVER SYSTEMET NED RESTAVGIFTER..........................................

NUVARANDE ORDNING.....................................

2.1

2.4

Restavgift tas ut enligt ett stort antal skatte- och avgiftsförfattningar............... Innehållet i bestämmelserna om restavgift m.m.. Påminnelseförfaranden och tidpunkten för indrivningsuppdragen........................... Avtal om ränta i samband med

betalningsuppgörelse...........................

ANDRA BETALNINGSFRÄMJANDE FAKTORER INOM SKATTESYSTEMET........................................

3.1 Kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta.................................. Sanktionssystemet..............................

Betalningsanmärkning...........................

TIDIGARE FÖRSLAG TILL REFORHER........................

4.1 1973 års betänkande ( SOU 1973:33 ).

. . . . . . . . . . o .

11

17

29

33

33 35

38

39

41

41 44 48

51 51

4.2 1981 års betänkande (Ds B 1981:12)............. 53 4.3 RRV:s Revisionsrapport, Dnr 1985:301....... ... 56 4.4 RRV:s Revisionsrapport, Dnr 1985:1066.......... 58

ÖVERVÄGANDEN oce FÖRSLAG.............................. 59 5.1 Bakgrund....................................... 59 5.2 Kritiken mot nuvarande ordning....... ......... 61 5.3 Uppbörd och indrivning......................... 62 5.4 Dröjsmålsavgifterna som en del i ett sanktionssystem................................ 63 5.5 En avgiftskonstruktion för alla medelsslag..... 66 5.6 Fasta eller rörliga dröjsmålsavgifter?......... 67 5.7 Uppbördsavgift................................. 72 5.8 Tilläggsavgift................................. 81 5.9 Indrivningsavgift.............................. 82 5.10 Uppskovsränta.................................. 89 5.11 Förslaget i korthet............................ 93

DE EKONOMISKA KONSEKVENSERNA AV FÖRSLAGET............. 95 6.1 Avgiftsintäkterna ökar på uppbördsstadiet...... 95 6.2 Resurser för handläggning av ärenden om

befrielse och nedsättning inbesparas........... 97 6.3 Avgiftsintäkterna ökar på indrivningsstadiet... 97 6.4 Statens ränteförluster minskar på indriv—

ningsstadiet................................... 99

6.5 Vad kostar administrationen av indrivninge— avgiften?...................................... 100 6.6 De ekonomiska konsekvenserna i korthet......... 100

SPECIALMOTIVERING..................................... 103 7.1 Bestämmelserna skall meddelas genom 1ag........ 103 7.2 Bestämmelserna placeras på ett traditionellt sätt........................................... 107 7.3 Vissa författningsförslag utelämnas............ 108 7.4 Förslaget till ändring i uppbördslagen (1953z272)..................................... 110 7.5 Förslaget till ändring i lagen (1908:128 5. 1)

om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter................................ 120

7.7

7.8

7.9

7.10

7.11

7.12

7.13

7.14

7.15

7.16

7.17

7.18

7.19

7.20

7.21

7.22

Förslaget till ändring i kungörelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige................................. Förslaget till ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt........................ Förslaget till ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt................................... Förslaget till ändring i lagen (l968:430) om mervärdeskatt.................................. Förslaget till ändring i kupongskattelagen (1970:624)..................................... Förslaget till ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond........................ Förslaget till ändring i utlänningslagen (l980:376)..................................... Förslaget till ändring i arbetstidslagen (1982:673)..................................... Förslaget till ändring i lagen (1982:1006) om avdrags— och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar..................... Förslaget till ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter........ Förslaget till ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter....... Förslaget till ändring i lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier......................... Förslaget till ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare..

. .

Förslaget till ändring i plan— och bygglagen (1987:10)...................................... Förslaget till ändring i tullagen (1987:1065). Förslagen till ändring i förordningarna (1977:1118 och 1119) om fyravgift resp.

farledsvaruavgift..............................

Förslaget till ändring i förordningen (1982z647) om skeppsmätning....................

121

121

121

123

125

126

126

127

127

128

130

130

131

133

133

134

135

BILAGA 2

BILAGA 3

BILAGA 4

BILAGA 5

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG/FÖRORDNINGAR............n

UTREDNINGENS ENKÄT TILL LÄNSSKATTEMYNDIG— HETERNA.....................................n

PAMINNELSEFÖRFARANDEN OCH TIDPUNKTEN FÖR INDRIVNINGSUPPDRAGEN..........................

BETALNINGSFREKVENSEN I ALLMÄNNA HÅL HOS KRONOFOGDEHYNDIGHETERNA.......................

185

195

203

215

A—mål

ADB

ADB—förord— ningen

AUL

E-mål

HD JK JO K—skatt

LPP

LSKM ML

NJA

prop. REX

RF

RFFS

mål hos kronofogdemyndigheten med det allmänna som borgenär

automatisk databehandling

förordningen ( 1983:167 ) om användning av auto— matisk databehandling inom exekutionsväsendet

lagen ( 1982:1006 ) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersätt- ningar

mål hos kronofogdemyndigheten med en enskild som borgenär

högsta domstolen justitiekanslern justitieombudsmannen kvarstående skatt

lagen (l984:151) om punktskatter och prisreg— leringsavgifter

länsskattemyndighet

lagen (1968:430) om mervärdeskatt Nytt juridiskt arkiv I regeringens proposition

redovisningssystem för exekutionsväsendet (exekutionsväsendets ADB-system)

regeringsformen

riksförsäkringsverkets författningssamling

RRV RSV

RSV Du

RSV Ip

RÅ

SOU T-skatt UBD UBL

USAL

riksrevisionsverket riksskatteverket

riksskatteverkets Meddelanden Serie Du (Direkt skatt — upphörd)

riksskatteverkets Meddelanden Serie Im (In- direkt skatt — mervärdeskatt)

riksskatteverkets Meddelanden Serie Ip (In- direkt skatt — punktskatter)

regeringsrättens årsbok statens offentliga utredningar tillkommande skatt uppbördsdeklaration uppbördslagen (1953:272)

lagen ( 1984:668 ) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare

SAMMANFATTNING

Utredningen föreslår ett nytt avgiftssystem när skatt

inte betalas i tid. Tanken bakom förslaget är att er-

sätta den nuvarande fasta avgiften — restavgiften —

med en avgift som är bättre anpassad till tiden för den skattskyldiges dröjsmål med betalningen. Betal— ningarna kan inflyta både under uppbörds- och indriv-

ningsstadierna. Utredningen föreslår i överensstäm-

melse härmed att de nya begreppen uppbördsavgift och

indrivningsavgift införs. Den förra skall i princip utgå med 2 eller 6 % beroende på dröjsmålets längd.

Den senare innebär att ytterligare 4 % kan tillkomma om skatten har måst överlämnas till kronofogdemyndig—

heten för indrivning.

I detta betänkande behandlar skatteindrivningsutredningen frågan om det kostnadspåslag som aktualiseras när betalas i rätt tid. Nuvarande ordning innebär att tas ut en restavgift. Denna tas ut med 6 % av den bördstillfället obetalda skatten, dock aldrig med

skatt inte det härvid vid upp— mindre

belopp än 50 kr. Restavgiften är för närvarande en fast av-

gift, vilket innebär att den tas ut med samma belopp oberoen—

de av om skatten betalas kortare eller längre tid bördstillfället.

efter upp—

Beskattningsmyndighetens uppbörd pågår som regel några måna— der efter det egentliga uppbördstillfället. Fordringen är under tiden registrerad i det centrala skatteregistret. Om betalning inte inflyter överlämnas fordringen till kronofog— demyndigheten för indrivning. Fordringen registreras då som en skuldpost i utsökningsregistret och avförs samtidigt ur skatteregistret. Att fordringen på detta sätt överförs mellan två skilda register i samband med att indrivningsuppdraget lämnas skapar speciella problem vid en ändring av avgiftskon—

struktionen.

Restavgifter inflyter till både uppbörds— och indrivningsmyn— digheter, beroende på när skatten betalas. Enligt utred- ningens beräkningar inflöt 1987 125 milj. kr. i restavgifter till uppbördsmyndigheterna och 147 milj. kr. i avgifter till

kronofogdemyndigheterna.

Den kritik som har riktats mot restavgiften har främst gällt den omständigheten att avgiftens storlek inte är beroende av betalningsdröjsmålets längd. Avgiften främjar, sägs det, visserligen en betalning på förfallodagen men inte en skynd— sam betalning därefter. Avgiften är ju densamma även om be— talning inflyter först sedan extra uppbörds— och kanske t.o.m. indrivningsåtgärder har måst vidtagas. Likaså täcker inte avgiften det allmännas ränteförluster och kostnader om dröjsmålet med betalningen är långvarigt. Kritik har också riktats mot att den skattskyldiges avgiftskostnad är mycket hög vid korta betalningsdröjsmål. Detta har enligt kritiken medfört att antalet ärenden om befrielse från och nedsättning av restavgiften är stort hos beskattningsmyndigheterna.

Utredningen anser sammanfattningsvis att restavgiften skall fylla vissa funktioner, nämligen — att främja den skattskyldiges intresse att betala på för— fallodagen,

— att stimulera en skyndsam betalning beträffande dem som försummat att betala vid det ordinarie uppbördstillfäl—

let,

— att täcka uppbörds- och indrivningskostnaderna och — att ersätta det allmännas ränteförluster.

Den skattskyldiges kostnad bör alltså öka med betalnings— dröjsmålets längd. Frågan om vilken konstruktion som härvid är att föredra - periodvis uppräknade avgiftspåslag eller en dröjsmålsränta i enlighet med räntelagens bestämmelser - har bedömts utifrån hur de olika alternativen uppfyller funk— tionskraven och vilka övriga för- och nackdelar de har.

Utredningen förordar en konstruktion med fasta avgiftspåslag. Genom en successiv uppräkning av avgiften på uppbörds— och indrivningsstadierna främjas intresset av betalning före varje avgiftspåslag. Samtidigt relateras avgiftens storlek till längden på betalningsdröjsmålet och det allmännas växan— de ränteförluster och kostnader för uppbörds— och indriv— ningsåtgärder. Genom den stabilitet i kraven som fasta av- giftspåslag medför kan myndigheterna avisera de skattskyldiga om kontoställningen och ange avgiftens storlek på utskickade

krav. För de skattskyldiga blir avgiften mera rättvis än för närvarande, vilket torde medföra en minskning av antalet ärenden om befrielse och nedsättning. Ett fast avgiftspåslag är — jämfört med ett datamaskinellt uträknat räntebelopp - dessutom lätt att kontrollera och följa manuellt för de skattskyldiga och för myndigheterna t.ex. när ett avgifts— beslut överklagas eller en återbetalning av en del av skatte- beloppet/avgiftsunderlaget görs.

Utredningen har funnit det ändamålsenligt att skilja på rest- avgiftens funktioner hos uppbörds— och indrivningsmyndighe- terna. Själva begreppet restavgift härrör från en föråldrad

ordning med särskild restföring av skatter och avgifter som inte betalades till uppbördsmyndigheten. Utredningen vill i stället för restavgift införa de nya begreppen uppbördsavgift och indrivningsavgift. Uppbördsavgift skall tas ut om skatten inte betalas vid det ordinarie uppbördstillfället, indriv- ningsavgift kan i förekommande fall tas ut om skatteford—

ringen har lämnats till indrivning. Uppbörds- och indriv-

skall sinsemellan vara samordnade på så vis

ningsavgifterna fortsättning på upp-

att indrivningsavgiften skall ses som en

bördsavgiften.

En utgångspunkt har varit att varje avgiftspåslag bör ske senast vid den tidpunkt då den skattskyldiges kreditkostnad på grund av den redan påförda avgiften har blivit lägre än vad en alternativ bankränta skulle motsvara.

Utredningen föreslår att uppbördsavgiften tas ut i två steg, nämligen med 2 % i anslutning till det ordinarie uppbörds— tillfället och med 6 % efter en avgiftshöjning vid en senare tidpunkt på uppbördsstadiet. Vid valet av tidpunkt för av- giftshöjningen har utredningen stannat vid att föreslå att höjningen tidigast inträder en månad efter uppbördstillfäl— let. Om beskattningsmyndigheten dessförinnan har utskickat en handling med betalningspåminnelse, bör avgiftshöjningen i

> stället inträda först om den skattskyldige inte betalar i

enlighet med påminnelsen.

Varje betalningsdröjsmål orsakar extra kostnader i den admi— nistrativa uppbördshanteringen. Utredningen föreslår att en minimiavgift om 100 kr. alltid skall tas ut, således även i de fallen skattebeloppen betalas inom enmånadsfristen.

En uppbördsavgift som efter avgiftshöjningen uttas med 6 % ger i princip staten tillräcklig ersättning för de ränteför— luster och övriga kostnader som uppstår under uppbördsstadiet och under de inledande månaderna på indrivningsstadiet. Ut- redningen föreslår att nästa avgiftshöjning, nu i form av en indrivningsavgift om 4 %, påförs vissa skuldposter fyra måna— der efter utgången av den månad skattebeloppet registrerades i utsökningsregistret. Inhämtat statistikmaterial visar att det är under de första månaderna på indrivningsstadiet som flest skuldposter betalas fullt ut. Därefter avtar betal— ningsfrekvensen på ett markant sätt.

Utredningen förordar att indrivningsavgiften beräknas för en tid av omkring ett år från skattens registrering i utsök- ningsregistret. Det är den tid som en aktiv indrivning i allmänhet pågår. Med en uppbördsavgift om 6 % och en indriv- ningsavgift om 4 % kommer den skattskyldiges sammantagna kostnad för "skattekrediten" ned till en nivå som är jämför— bar med en avdragsgill marknadsränta om 14—17 % först när indrivningen har pågått under ca ett år. Enligt utredningens uppfattning är det därför inte motiverat med ett ytterligare avgiftspåslag.

Utredningen föreslår i fråga om indrivningsavgiften att sådan avgift skall påföras endast om den uppgår till minst 400 kr. Härigenom undantas de skuldposter som vid avgiftstidpunkten understiger 10 000 kr. Den föreslagna beloppsgränsen innebär att 70 % av målen mot näringsidkare och 90 % av målen mot icke näringsidkare undantas från indrivningsavgiften.

Utredningen har särskilt övervägt om det vid sidan av ett avgiftspåslag på indrivningssidan är motiverat att beträffan— de vissa typfall påföra den skattskyldige en särskild ränta. Av intresse är framför allt de fall när den skattskyldige av kronofogdemyndigheten beviljas uppskov med betalningen. Ut— redningen har emellertid inte funnit skäl att föreslå bestäm— melser om särskild ränta.

Utredningen föreslår slutligen bestämmelser om befrielse från eller nedsättning av avgift. För en ändring av avgiftsuttaget förutsätts dock att särskilda skäl föreligger vid uppbörds- tillfället eller vid tidpunkten för resp. avgiftshöjning. I de föreslagna bestämmelserna ges exempel på sådana särskilda skäl men också exempel på omständigheter som inte bör medföra befrielse eller nedsättning. Med en tydlig reglering av

rekvisitan för en avgiftsändring bör myndigheternas prövning av dessa ärenden kunna ske efter schablon i en större ut- sträckning än i dag. Antalet ärenden om befrielse och ned- sättning bedöms dessutom minska med mer än hälften av den

nuvarande ärendemängden.

Den föreslagna avgiftskonstruktionen inverkar på avgiftsin— täkterna på såväl uppbörds— som indrivningsstadierna. Utred— ningens förslag får också administrativa återverkningar hos uppbörds— och kronofogdemyndigheterna. Utredningen beräknar att förslaget sammantaget skulle medföra en årlig nettoökning

? av statens intäkter av dröjsmålsavgifter i storleksordningen 70—75 milj. kr.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari

1990.

Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (l953:272)l dels att 58 S 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att i 51 & ordet "restavgift" skall bytas ut mot "upp— bördsavgift och, i förekommande fall, indrivningsavgift",

dels att i 53 5 2 mom. ordet "restavgift" skall bytas ut

mot "uppbördsavgift",

dels att i 77 a och 77 b 59 ordet "restavgift" skall bytas ut mot orden "uppbördsavgift och indrivningsavgift",

dels att 58, 59 och 64 55, 68 5 4 mom., 75 a, 75 b samt 76 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, 59 a 5 och 86 5 3 mom., samt anvisningar till 59 a 5 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 5 l ECE-2 Har skattskyldig Har en skattskyldig eller eller arbetsgivare som gjort en arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att skatteavdrag inte betalt inbetala skatt i tid och skatt i tid och ordning, som ordning, som är föreskriven i är föreskriven i denna lag, denna lag, skall restavgift skall en avgift (uppbörds- utgå. Denna skall beräknas avgift) tas ut på det obe- efter sex öre för varje hel talda beloppet. Avgiften är

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 58 5 2 mom. 1986:1288 51 & 1979:489 53 5 2 mom. 1986:1288 77 a & l982:189 77 b & l976:72. 2 Senaste lydelse 1982:1209.

Nuvarande lydelse

krona av den del av skatten,

som sålunda inte har erlagts, dock ej mindre än femtio kronor. öretal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av till närmast högre

hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i

första stycket, skall utöver

restavgift erlägga tilläggs— avgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den uppbördsmånad, under

vilken skatten rätteligen

Föreslagen lydelse

alltid minst 100 kronor. Vid bestämmande av procenttalet .för avgiften och vid beräk—

nin av denna äller i öv— att avgiften är två procent om betalning sker inom en

månad efter den dag skatten

skolat betalas eller, om

skattskyldig eller arbetsgi— vare dessförinnan erinras i särskild handling om sin betalningsskyldighet, betal— ning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om skatten registreras för indrivning i utsöknings— registret inom nyss nämnda tidryEder,

att avgiften är sex procent om betalning eller registre— rin i utsökningsregistret

sker vid en senare tidpunkt samt

att det skattebelopp, som avgiften beräknas på, avrun— das till närmast lägre hund-

ratal kronor.

Arbetsgivare, som avses i

första stycket, skall utöver

uppbördsavgift erlägga till— läggsavgift för varje påbör- jad tidrymd av sex månader

utöver den första efter ut- gången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteli—

Nuvarande lydelse

skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas

till fyra öre för varje hel

krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel kro— 25. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsav— gift.

Vid tillämpning av bestäm— melserna i detta moment jäm— ställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (l978:880) om betalningssäk- ring för skatter, tullar och

avgifter.

Föreslagen lydelse

gen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndighe— ten fastställs till betal— ning. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd be— räknas till fyra procent av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv procent. I övrigt till— lämpas i fråga om tilläggs— avgift bestämmelserna i denna

lag om uppbördsavgift.

vid tillämpning av bestäm— melserna i första och andra styckena jämställs med inbe— talning av skatt att verk— ställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen ( 1978:880 ) om betalningssäkring för skat—

ter, tullar och avgifter.

59 53

Det åligger kronofogdemyndigheten att verkställa indrivning av skatt. Därvid får verkställighet enligt utsökningsbalken

äga rum.

3 Senaste lydelse 1981:839.

Har skatten inte betalts

senast fyra månader efter utgången av den månad skatten

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

registrerades för indrivning i utsökningsregistret, skall kronofogdemyndigheten ta ut en avgift (ingrivgigggaz— gift) på det obetalda skat— tebeloppet. Avgiftsbelopp som understiger 400 kronor påförs inte. Vid bestämmande av procenttalet för avgiften och vid beräkning av denna gäl-

ler

att avgiften är fyra pro- cent samt

att det skattebelopp, som avgiften beräknas på, avrun— das till närmast lägre hund—

ratal kronor.

Bestämmelserna om indriv- Bestämmelserna om indriv- ning av skatt skall också ning av skatt skall också tillämpas på indrivning av tillämpas på indrivning av

kvarskatteavgift, restavgift, kvarskatteavgift, uppbörds— tilläggsavgift, försenings— avgift, tilläggsavgift, ig— avgift eller ränta enligt drivningsavgift, försenings- denna lag. avgift eller ränta enligt

denna lag.

59 a &

Länsskattemyndighet får när särskilda skäl föreligger

helt befria från skyldighet att betala uppbördsavgift och tilläggsavgift eller

nedsätta uppbördsavgift om sex rocent till två rocent,

Nuvarande lydelse

Staten tillkommande ford— ran, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning som skatt enligt denna lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen. Rest—

avgift utgår enligt 58 5

1 mom. Under den tid, då sådan fordran är föremål för indrivning genom kronofogde- myndighetens försorg, beräk— nas ej ränta, som på grund av särskild föreskrift skall utgå efter förfallodagen.

4 Senaste lydelse 1981z839.

Föreslagen lydelse

dock lägst till 100 kronor.

Kronofogdemyndighet får när särskilda skäl föreligger helt befria från skyldighet att betala indrivnings- avgift.

(Se vidare anvisningarna)

64 54

Staten tillkommande ford— ran, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning som skatt enligt denna lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen. HEE— bördsavgift tas ut enligt 58 5 första stycket och in— drivningsavgift tas ut enligt 59 5 andra stycket om annat inte är föreskrivet. Under

den tid, då sådan fordran är föremål för indrivning genom kronofogdemyndighetens för— sorg, beräknas ej ränta, som på grund av särskild före— skrift skall utgå efter för- fallodagen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

68 5

4 mom.5 Har skattskyldig,

som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 5 1 mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be—

loppet och den restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till -betalning av den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall tillstäl— las annan länsskattemyndighet med tillämpning av bestämmel—

serna i 3 mom.

.4 mom. Har 52 skattskyl—

dig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få till- baka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 5 1 mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag före— skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det

obetalda beloppet och den

uppbördsavgift och indriv- ningsavgift som belöper på detta. Återstoden skall gott— skrivas honom till betalning

av den obetalda skatteny

uppbördsavgiften och indriv— ningsavgiften samt i förekom—

mande fall tillställas annan

länsskattemyndighet med till- lämpning av bestämmelserna i

3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 5 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant

5 Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxe- ringslagen (l956:623) som avser samma taxering. Har, då åter- betalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller avgift som nyss har sagts eller av länsskattemyndighet eller av lokal skattemyndighet om höjd debitering eller om rättelse av skattelängd, får den prelimi- nära skatten eller räntan innehållas i avvaktan på att till—

kommande skatt påförs. 75.156

Har betalningsskyldighet enligt 75 5 ålagts både arbetsgi— vare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan anta- gas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indriv— ning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbets- tagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatte- avdrag svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

6 Senaste lydelse 1986:1288.

Arbetsgivare eller arbets- tagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatte—

avdrag svarande belopp, skall också betala uppbördsavgift och, i förekommande fall,

indrivningsavgift på belop— pet.

Nuvarande lydelse

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyn— dighets beslut har funnits inte vara ansvarig för ar— betstagares skatt, skall länsskattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt be-

tald restavgift. På skatte— beloppet beräknas restitu— tionsränta. I fråga om ränte— beräkningen gäller i tillämp- liga delar bestämmelserna i

69 5 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller

arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obe- talda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985: 146) om avräkning vid återbe—x talning av skatter och avgif— ter finns också föreskrifter som begränsar rätten till

återbetalning.

Föreslagen lydelse

Om en arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyn— dighets beslut har funnits inte vara ansvarig för ar- betstagares skatt, skall länsskattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala

skatt, för arbetstagaren, tald uppbördsavgift och in- drivningsavgift. På skatte— beloppet beräknas restitu—

som han har betalat

samt be-

tionsränta. I fråga om ränte— beräkningen gäller i tillämp- liga delar bestämmelserna i 69 5 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för skatt som överlämnats till indrivning eller £é£ arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obe— talda skattebeloppet, upp— bördsavgift och indrivnings- avgift. I 1agen (l985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som be- gränsar rätten till återbe— talning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på indrivningskvittot.

Nuvarande lydelse

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 5 får länsskattemyndighe- ten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. An— stånd får beviljas att gälla längst intill dess tre måna— der förflutit från dagen för förvaltningsdomstolens avgö— rande i saken. Länsskattemyn— digheten får som villkor för anstånd föreskriva att säker— het skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 49 5 4 mom. i tillämp- liga delar.

7 Senaste lydelse 1986:1288.

Föreslagen lydelse

75b57

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 5 får länsskattemyndighe— ten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller

delvis med betalningen EZ skattebeloppet och den upp— bördsavgift och i förekomman— de fall indrivningsavgift som belöper på detta. Anstånd får beviljas att gälla längst intill dess tre månader för- flutit från dagen för för— valtningsdomstolens avgörande i saken. Länsskattemyndighe— ten får som villkor för an— stånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall

betala ränta samt uppbördsav- gift och, i förekommande fall, indrivningsavgift för den del av skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår och som skall beta—

las senast vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

räntan gäller 49 5 4 mom. i

tillämpliga delar.

Under anståndstiden få£

' skatt och avgifter som omfat—

tas av anståndet inte indri— vas. Är arbetsgivaren berät— tigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt får denna dock tas i anspråk för betal- nin av skatten och av ifter—

na.

76 98

Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om

betalningsskyldighet enligt 75 5 Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av arbetstagaren.

får söka beloppet åter av

arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt

styrka, att han har betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte beviljas. Arbetstagaren skall betala restavgift på belop— pet .

Bestämmelsen

Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte

beviljas.

fråga om arbetsgivarens regressfordran enligt första styc—

ket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

86 &

2 505. Mot kronofogdemyn— dighets beslut enligt 59 5 andra stycket eller 59 a 5 andra stycket förs talan hos kammarrätten genom besvär.

Anvisningar till 59 a 5

Särskilda skäl som kan

föranleda befrielse från

uppbördsavgift eller indriv- ningsavgift liksom nedsätt- ning av uppbördsavgift är exempelvis att betalningen har avsevärt försvårats på grund av sjukdomsfall eller olyckshändelse.

Till skäl som inte bör

föranleda befrielse eller

nedsättning hör bristande betalningsförmåga, bristande erfarenhet och engångsförsum—

melse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas

första gången på uppbördsåret 1990/91. Äldre bestämmelser

gäller således fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1990. Vad nu sagts gäller

skyldighet ålagts annan än den ursprungli—

även om betalnings gen skattskyldige först efter ikraftträdandet.

Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya före—

skriften.

l UTREDNINGENS UPPGIFT ATT LL ÖVER SYSTEMET MED REST— AVGIFTER

Utredningen framhåller att den, i enlighet med direk- tiven, tidigare arbetat med uppgiften att se över av— giftssystemet vid dröjsmål med betalningar av skatt. Det arbetet resulterade i ett förslag till ökning av restavgiftens procentsats, ett förslag som ledde till

lagstiftning. När nu utredningen åter tar sig an upp-

giften finns - till skillnad från vad som tidigare var fallet — de datatekniska förutsättningarna för en ändring av avgiftskonstruktionen.

Skatteindrivningsutredningen har enligt meddelade direktiv (Dir 1980:89) bl.a. till uppgift att se över restavgiftssys—

temet. I direktiven (s. 7 f) uttalas i sammandrag följande om en sådan översyn:

Erläggs inte skatte- eller avgiftsbelopp i rätt tid och ordning utgår restavgift som är en fast avgift som utgår med 4 %1 av det obetalda beloppet. Avgiften är oberoende av när skatten betalas. — — — - Den betalningsskyldige kan genom olika åtgärder söka förhala indrivningsarbetet i syfte att uppnå så lång kredittid som möjligt. Genom ett sådant förfarande sätts statsmakternas intentioner på den reguljära kreditmarknaden ur kraft. Utgångspunkten bör vara att så långt möjligt skapa enhetliga regler för påfö— ring och redovisning av restavgift för samtliga allmänna mål. - - — - Utredaren bör förutom storleken av restavgif—

1 4 % var den procentsats, som då gällde vid restavgiftens uttagande.

ton överväga om inte förhöjd restavgift bör utgå efter viss tid. Vidare bör övervägas möjligheten för kronofogde— myndighet att därutöver i vissa fall ta ut ränta.

Utredaren skulle vid sina överväganden beakta bl.a. det för- slag till ny restavgift som lades fram av utredningen om företagens upplysningsplikt i dess delbetänkande (SOUil973: 33) Ränta och restavgift på skatt m.m. Till detta tidigare förslag hade regeringen inte tagit någon slutlig ställning i avvaktan på att ADB infördes inom exekutionsväsendet. Skatte— indrivningsutredningen skulle redovisa sitt förslag rörande restavgiftssystemet före halvårsskiftet år 1981.

Utredningen lämnade ett delbetänkande (Ds B l981:12) Rest- avgift på skatt m.m. inom förelagd tid. I betänkandet fram- höll utredningen att restavgiften hade att fylla olika funk-

tioner, nämligen att

- främja intresset av att betalning sker senast vid upp- bördstillfället, - verka för en snabb betalning även efter förfallodagen, - ge staten en rimlig ersättning för de extra uppbörds- och indrivningskostnaderna och — täcka statens ränteförlust och samtidigt utgöra en affärs- mässig kostnad för en faktisk utnyttjad skattekredit.

Utredningen hade vid sina överväganden att utgå från att ett stort antal kronofogdemyndigheter alltjämt och även under de närmast följande åren skulle administrera restavgiften i ett manuellt redovisningssystem. Det ADB-baserade redovisnings— systemet, det s.k. REX—systemet, omfattade hela landet först 1984. Vid utredningens överväganden beaktades även ett då inom riksskatteverket pågående projekt om ett särskilt påmin— nelseförfarande från uppbördsmyndigheterna innan den obetalda skatten lämnas till indrivning.

Utredningen ansåg att det rådande restavgiftssystemet i fråga om konstruktionen måste ändras väsentligt om avgiften skall fylla de uppställda funktionskraven. Med hänsyn till de admi- nistrativa problem en rörlig restavgift kunde förväntas med—

föra för de kronofogdemyndigheter som saknade datorstöd, stannade utredningen vid att föreslå en höjning av den pro- centsats efter vilken den fasta restavgiften skulle beräknas. Utredningen förklarade sig emellertid vara beredd att åter— komma till frågan om en rörlig restavgift när förutsätt- ningarna härför ändrats.

Statsmakterna godtog förslaget om en höjd procentsats beträf- fande restavgifter. I den proposition i vilken förslaget härom förelades riksdagen anförde föredraganden bl.a. (prop. 1982/83:53 s. 13 ff):

En konstruktionsändring är dock nödvändig om restavgiften skall kunna fungera som ett betalningsstimulerande på— tryckningsmedel också efter förfallodagen. skatteindriv- ningsutredningen bör därför i sitt fortsatta arbete över- väga hur ett nytt avgiftssystem bör utformas. Det bör enligt min bedömning bli möjligt att utan större admini— strativa svårigheter hantera en differentierad avgift sedan alla kronofogdemyndigheter knutits till kronofogde—

myndigheternas datasystem (REX—systemet). - — — — Utred- ningen har inte föreslagit någon höjning av den procent— sats som tilläggsavgiften beräknas efter — — - -. Frågan

om tillläggsavgiften bör lämpligen ingå i de kommande övervägandena om en ändrad restavgiftskonstruktion.

Föredraganden påpekade vidare att en fast restavgift efter viss procentsats motsvarar en hög ränta vid korta betalnings— dröjsmål särskilt med hänsyn till att restavgiften inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Antalet ansökningar om befrielse från och nedsättning av restavgift blir flera ju större avgiften är. Det var, enligt föredraganden, viktigt att antalet ärenden av detta slag inte ökade.

När utredningen nu åter tar upp frågan om en rörlig restav- gift finns de datatekniska förutsättningarna för en ändring av konstruktionen. Vid sin översyn av frågan har utredningen införskaffat ett statistikmaterial över betalningsflödet till uppbörds- och indrivningsmyndigheterna och över handlägg— ningen av ärenden om befrielse från och nedsättning av rest— avgift. Av betydelse vid övervägandena har vidare varit att det under senare år har tillkommit påminnelseförfaranden i fråga om obetald skatt beträffande flera medelsslag.

2 NUVARANDE ORDNING

I avsnittet redogör utredningen för det nu gällande avgiftssystemet och påpekar bl.a. att avgiftsbestäm- melserna är tillämpliga beträffande ett stort antal medelsslag ned sinsemellan olika beskattnings— och uppbördsförfaranden. Vidare innehåller avsnittet en

redogörelse för ett under senare är utvecklat — oreg-

lerat — påminnelseförfarande vid försummade betal— ningar av vissa skatter och för förfarandet när en skatt överlämnas till kronofogdemyndigheten för in- drivning. Slutligen redovisas i avsnittet ett om— diskuterat JK-beslut som rör frågan om en kronofogde- myndighet får ta ut ränta när myndigheten lämnar en skattskyldig uppskov med betalningen.

2.1 Restavgift tas ut enligt ett stort antal skatte— och avgiftsförfattningar

Bestämmelserna om restavgift är tillämpliga beträffande ett stort antal medelsslag med sinsemellan olika beskattnings— och uppbördsförfaranden.

Huvudbestämmelserna om restavgift finns i 58 5 1 mom. upp— bördslagen (1953z272) UBL. Bestämmelserna avser i första hand preliminär B-skatt, kvarstående skatt (K—skatt) och tillkom-

mande skatt (T-skatt) men gäller också för de fall en arbets—

givare har underlåtit att verkställa skatteavdrag eller att redovisa den skatt som innehållits.

Det finns vidare ett antal författningar med hänvisningar som innebär att restavgift skall utgå och beräknas enligt bestäm— melserna i uppbördslagen . Till dessa författningar hör

lagen (l908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, 5 5 1 mom.,

kungörelsen (l9l3z380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning .m.m. i Sverige, 6 a 5,

lagen (l94l:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 53 5, lagen (1958:295) om sjömansskatt, 14 5 2 mom., lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 3 &, utlänningslagen(1980:376), 99 b 5, arbetstidslagen(1982:673), 27 5,

lagen (1982:1006) om avdrags— och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, AUL, 7, 15 och 19 55,

lagen (l984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets— givare. USAL, 28 å och

plan— och bygglagen(1987:10), 10 kap. 29 5. Enligt 64 & UBL är bestämmelserna om restavgift tillämpliga även på andra statens fordringar som får uttagas genom utmät— ning utan föregående dom. Bland dessa författningar, vars bestämmelser saknar restavgiftsbegreppet, kan nämnas lagen (l923:116) om hundskatt, 11 5, luftfartslagen(1957:297), 6 kap. 13 5 och 12 kap. 4 5,

lagen ( 1971:171 ) om särskilt uppskattningsvärde på fastig— het, 7 5,

lantmäteritaxan (1971:1101), 16 5 och

studiestödslagen (1973z349), 8 kap. 73 5.

Vid sidan av uppbördslagens bestämmelser om restavgift finns det även författningar med egna bestämmelser om restavgift.

Dessa författningar — vars särskilda restavgiftsreglering i

princip överensstämmer med uppbördslagens— är

lagen (l968:430) om mervärdeskatt, ML, 47 5, kupongskattelagen (l970:624), 19 5,

lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif— ter. 5 kap. 8—11 55,

lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighe— ter, 34 &,

tullagen(1987:1065), 29 5, förordningen (1977:1118) om fyravgift, 14 5 och

förordningen (1977:1119) om farledsvaruavgift, 10 5.

Övriga författningar som berörs av restavgiften anges i spe—

cialmotiveringen, avsnitt 7.

2.2 Innehållet i bestämmelserna om restavgift m.m.

Restavgift tas beträffande samtliga medelsslag ut med 6 % av den obetalda eller för sent betalda skatten eller avgiften, dock lägst med 50 kr. Vid beräkningen av avgiftsbeloppet skall öretal rundas av uppåt till helt krontal.

Utöver restavgift tas beträffande vissa medelsslag även en tilläggsavgift ut. Enligt uppbördslagens bestämmelser skall en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalt in skatten påföras tilläggsavgift för varje påbörjad tidsperiod om sex månader utöver den första, räknad från utgången av den uppbördsmånad då skatten rätteligen skulle ha betalts. Till— läggsavgiften är för varje sexmånadersperiod 4 % av det obe- talda skattebeloppet, och sammantaget högst 12 %. Med restav— giften kan en arbetsgivare således komma att påföras en sam— manlagd avgift om 18 % på innehållet skattebelopp som inte redovisats till uppbördsmyndigheten. Förutom i uppbördslagen

SjömanSSkatt (14 5 2 mom-), kupongskattelagen (19 5), AUL (7 5) och USAL (28 5).

Restavgiften Och tilläggsavgiften är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Enligt uppbördslagen (58 5 2 mom.) och ytterligare ett tiotal författningar - av vilka några hänvisar till uppbördslagen— finns möjlighet till befrielse helt eller delvis från rest— avgift m.m. om det föreligger särskilda omständigheter/skäl. Beslutande myndighet härvidlag är resp. beskattningsmyndig- het, dvs. i de flesta fall länsskattemyndigheten men i vissa fall riksskatteverket, inskrivningsmyndigheten, generaltull—

styrelsen eller annan tullanstalt.

Riksskatteverket har meddelat särskilda föreskrifter i fråga om befrielse från och nedsättning av restavgift m.m. som påförts enligt uppbördslagen(RSV Du 1983:8), enligt lagen om mervärdeskatt (RSV Im 1983:3) och enligt lagen om punktskat— ter och prisregleringsavgifter (RSV Ip 1984:2).

Generaltullstyrelsen har i protokoll 1982—12-16 (dnr E 857/ 82) fastställt riktlinjer för befrielse från och nedsättning av restavgift som påförts enligt tullagen samt enligt förord— ningarna om fyravgift och farledsvaruavgift.

Befrielse från restavgiften skall enligt föreskrifterna med— ges bl.a. om den skattskyldige har giltig ursäkt för en för— senad betalning. Exempel på giltiga ursäkter kan vara sjukdom och olyckshändelse eller annan oförvållad omständighet. Bris- tande betalningsförmåga anses däremot inte vara en giltig ursäkt och utgör således inte skäl för befrielse.

Nedsättning av restavgiften kan enligt föreskrifterna bl.a- komma i fråga om avgiftens storlek inte är rimlig i förhål— lande till försummelsen. Har skatten betalts exempelvis före utgången av uppbördsmånaden och det saknas anledning att anta att betalningen har fördröjts med uppsåt föreligger det nor—

malt tillräckliga förxtsättningar för nedsättning. Nedsätt— ning sker normalt till 2 % av den för sent betalda skatten.

Beträffande tilläggsavgiften anger riksskatteverkets före- skrifter att med hänsyn till de tidsperioder som gäller för sådan avgift bör befrielse från och nedsättning av tilläggs— avgift normalt inte medges.

Länsskattemyndigheternas tillämpning av lagbestämmelser och föreskrifter i fråga om befrielse— och nedsättningsärenden behandlas utförligt i betänkandets bilaga 3.

Beskattningsmyndighets beslut i fråga om påföring av restav— gift — liksom dess beslut i anledning av ansökningar om be- frielse och nedsättning - kan överklagas genom besvär hos kammarrätten enligt 86 5 1 mom. andra stycket UBL, 52 5 förs— ta stycket USAL och 100 & tullagen. I vissa fall skall över- klagandet i stället ske hos länsrätten, nämligen i fall som avses i 85 5 1 mom. första stycket UBL, 50 5 första stycket USAL och 51 $ ML.

Skatteförenklingskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess, del 2 s. 246, föreslagit ändringar beträffande nuvarande be— svärsordning. Förslaget innebär att beslut av skattemyn— dighet skall - oavsett om det har fattats av länsskatte— myndighet eller lokal skattemyndighet — överklagas hos länsrätt.

En fordran på restavgift har inte förmånsrätt, se 1 5 andra stycket lagen (l97l:lO72) om förmånsberättigade skatteford— ringar.

Statens fordran på restavgift preskriberas samtidigt med huvudfordringen/skattebeloppet, 11 5 första stycket lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. jämfört med 8 5 andra stycket preskriptionslagen(1981:130). Att restavgift utgör sådan tilläggsförpliktelse som regleras i preskriptionslagen framhålls av föredraganden i prop. 1981/ 82:96 s. 42 f.

2.3 Påminnelseförfaranden och tidpunkten för indriv- ningsuppdragen

Beträffande flera medelsslag gäller att när en skattskyldig har försummat att betala sin skatt i rätt tid Och ordning får han en påminnelse från uppbördsmyndigheten om sin betalnings- skyldighet. I påminnelsen får den skattskyldige även uppgift om den restavgift som han skall betala på grund av betal- ningsförsummelsen. Har skattebeloppet betalats för sent avser

påminnelsen endast restavgiften.

Syftet med påminnelsen är att erinra den skattskyldige om hans betalningsskyldighet men också att bereda honom tillfäl— le att anmärka på eventuella felaktigheter i kravet.

I det centrala skatteregistret registreras fortlöpande upp— gifter om de skatter och avgifter som debiteras liksom de

' betalningar som inkommer och krediteras. Vid bestämda tid— punkter kontrolleras gällande debiteringar mot gjorda betal— ningar. I de fall en debitering är större än betalningen eller betalning helt saknas redovisas detta i en s.k. rest— längd. För flertalet medelsslag framställs restlängden i form av ett magnetband. När skatten överlämnas till indrivning registreras uppgifterna från restlängden i utsökningsregist— ret och avförs samtidigt ur skatteregistret.

Enligt 2 kap. 30 9 tredje stycket utsökningsbalken anses ansökan om indrivning gjord när indrivningsuppdraget har registrerats i utsökningsregistret och uppgifterna är till- gängliga för kronofogdemyndigheten.

En närmare redogörelse för påminnelseförfarandena och tid— punkten för indrivningsuppdragen lämnas beträffande de volym— mässigt största medelsslagen, dvs. skatt som har debiterats enligt uppbördslagen , arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt i

bilaga 4.

2.4 Avtal om ränta i samband med betalningsuppgörelse

Justitiekanslern (JK) har i ett beslut som meddelades den 13 juni 1984 (dnr 46-84—21) bl.a. tagit upp frågan om kronofog— demyndigheten kan vid indrivning av skatt avtala med skatt— skyldig om påföring av ränta. Ränta hade i det aktuella ären— det avtalats i samband med en betalningsuppgörelse. Den skattskyldige hade i sin anmälan till JK hemställt att JK skulle ta ställning till om kronofogdemyndighetens förfarande stod i överensstämmelse med gällande rätt eller allmänna rättsprinciper.

JK uttalade i beslutet att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse som medger kronofogdemyndigheter rätt att betinga staten ränta vid uppskov med betalning av skatter m.m. som överlämnats till indrivning. Förfarandet med ränta ligger, enligt JK:s uppfattning, emellertid i linje med de grundtan- kar som bär upp viss lagstiftning och JK har därför godtagit det.

Den lagstiftning som åsyftades har tillkommit i syfte att stärka statens ställning som borgenär vid uppbörd och indriv— ning av fordran på skatter, tullar och avgifter. Genom lagen (l978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. har krono— fogdemyndigheten vid indrivning av fordran i allmänt mål t.ex. befogenhet att ta emot säkerhet från en gäldenär i samband med att uppskov beviljas med betalning eller indriv-

ningsåtgärd.

Högsta domstolen (HD) har behandlat frågan om ränta i ett rättsfall NJA 1977 s. 812. Enligt HD måste frågan om ränte— gottgörelse anses exklusivt reglerad genom restavgiften.

Utredningen har i ett tidigare betänkande - under hänvisning till HD:s avgörande — uttalat att den uppfattning om gällande rätt som JK:s beslut ger uttryck åt enligt utredningens me— ning är felaktig (SOU 1987:10 s. 302).

3 ANDRA BETALNINGSFRÄMJANDE FAKTORER INOM SKATTESYS- TEMET

Utredningen redogör inledningsvis för de med rest— avgiften närbesläktade kostnadspåslagen kvarskatte— avgift, respitränta och anståndsränta. Därefter be— handlar utredningen andra slags sanktioner som vid si— dan av restavgiften kan inträda när en skattskyldig inte har fullgjort sin betalningsskyldighet. Avslut— ningsvis påpekas att försummade skattebetalningar of- fentliggörs genom kreditupplysningsföretagen.

3.1 Kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta

Förutom restavgift och tilläggsavgift finns det beträffande några medelsslag också andra avgifter eller räntor som till— kommit i syfte att stimulera den skattskyldige till betalning i tid eller i annat fall utgöra ersättning för den "skatte— kredit" han erhållit.

Kvarskatteavgift tas ut om den slutliga inkomstskatten över— stiger den preliminära skatten. Avgiften är storleksmässigt avvägd så att den skall utgöra en påtryckning och stimulera till fyllnadsbetalning senast den 30 april året efter in— komståret och — å andra sidan — motverka en räntevinst vid

underlåten fyllnadsbetalning (prop. 1974:159 3. 64). Avgiften

är beräknad som ett fast räntepåslag för en skattekredit om ca femton månader (taxeringsåret + de tre första månaderna

nästföljande år).

Kvarskatteavgiften är 8 % av det överskjutande beloppet om detta uppgår till högst 5 000.kr. och i annat fall 10 % (27 5 3 mom. UBL). Avgiftsbelopp som understiger 50 kr. påförs inte. Länsskattemyndigheterna får efter ansökan från den skattskyldige besluta att avgiften skall utgå med endast 5 %. Sådan nedsättning meddelas om skillnaden mellan den slutliga Och den preliminära skatten beror på förhållanden, som den skattskyldige inte kunnat råda över (85 5 2 mom. UBL). !

I fråga om preliminär skatt som fyllnadsbetalas efter den 30 april men senast den 30 juni året efter inkomståret skall kvarskatteavgiften beräknas efter 2 %. Härvid förutsätts emellertid att den skattskyldige antingen har anstånd att -lämna självdeklaration eller har laga förfall för att inte ha fullgjort sin deklarationsskyldighet i tid. I det senare fallet förutsätts dessutom att ansökan om reducerad avgift

görs (27 5 4 mom. UBL).

I prop. 1988/89:46 har föreslagits vissa ändringar beträf— fande kvarskatteavgiften. Ändringarna innebär att en kvar— skatteavgift på 2 % skall påföras fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, som görs under tiden 19 januari — 30 april året efter inkomståret. Vid bestämmande av underla— get för beräkning av den nya avgiften skall ett belopp på 20 000 kr. räknas av. Den nuvarande avgiften på fyllnads— inbetalningar som görs mellan den 1 maj och den 30 juni året efter inkomståret, bl.a. om anstånd getts med själv— deklarationen, höjs från 2 till 4 % på den del som över— stiger 20 000 kr. På belopp som betalas efter den 30 april - eller i vissa fall den 30 juni — skall kvarskatteavgift påföras med 10 %, oavsett beloppets storlek.

Kvarskatteavgiften är inte avdragsgill vid inkomsttaxe-

ringen.

Respitränta tas ut på tillkommande skatt exempelvis vid en eftertaxering. Bestämmelser om respitränta finns bl.a. i uppbördslagen (32 S UBL). Respiträntan utgår för visst kalen—

derår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken

fastställda diskontot med tillägg av tre procentenheter. Räntan utgår från och med den 1 april året näst efter taxe- ringsåret till och med den månad då skatten förfaller till betalning. Räntan räknas dock aldrig för längre tid än två år. Räntebelopp som understiger 50 kr. påförs inte.

Befrielse från eller nedsättning av respiträntan kan inte

meddelas. Räntan är avdragsgill vid taxeringen.

Riksskatteverket har i skrivelse 1986-10—23 (dnr 875/85— 109) — efter uppdrag av regeringen — lagt fram förslag till bestämmelser om ränta, bl.a. respitränta, i lagen om mervärdeskatt. Förslaget, som är under beredning i finans— departementet, innebär bl.a. att respitränta skall tas ut när mervärdeskatt fastställs till betalning sedan den ordinarie fastställelsedagen passerats. Verket föreslår vidare att restavgift i dessa fall skall påföras först om skatten inte betalas inom den tid som anges i det särskil- da fastställelsebeslutet.

Anståndsränta skall i vissa fall erläggas av den som fått anstånd med betalning av skatt. Det gäller framför allt vid anstånd i avvaktan på att beskattningsfrågan skall avgöras av skattedomstol. Bestämmelser om anståndsränta finns bl.a. i uppbördslagen (49 5 4 mom. UBL).

Anståndsräntan, vars procentsats motsvarar respiträntans, tas ut från utgången av den månad då skatten skulle ha erlagts om anstånd inte medgivits till och med den månad då anståndsti— den gått till ända. Räntebelopp som understiger 50 kr. påförs inte.

Befrielse från eller nedsättning av anståndsräntan kan inte meddelas. Anståndsräntan är avdragsgill vid taxeringen.

Bestämmelserna om anståndsränta har visst samband med dem om restavgift. Under anståndstiden tas inte någon restavgift ut för skatt som omfattas av anståndsbeslutet. Restavgift skall i stället erläggas för den del av skatten som fortfarande är obetald när anståndstiden gått till ända (51 5 första och tredje styckena UBL).

Enligt vad utredningen har erfarit, har det uppkommit fråga om bestämmelsernas tillämpning i det fall en arbets— givare har ålagts betalningsskyldighet för visst skatte— belopp på grund av underlåtet skatteavdrag (75 5 UBL) — ett skattebelopp han skall betala restavgift på (75 a & tredje stycket UBL) — men efter besvär över beskattnings— beslutet fått anstånd med betalningen av (75 b & UBL). Restavgiften hänför sig till tidpunkten för det ursprung— liga uppbördstillfället medan anståndsränta beräknas fran den sista betalningsdagen enligt det särskilda beskatt- ningsbeslutet. Däremellan kan det ha förflutit avsevärd tid. Den uppkomna tillämpningsfrågan gäller om restavgif— ten i detta fall skall tas ut om betalning av skattebelop— pet sker inom anståndstiden (jfr 51 5 tredje stycket UBL). Utredningen tar upp frågan i specialmotiveringen, avsnitt 7.4, och föreslår i sammanhanget en författningsändring.

3.2 Sanktionssystemet

Skatteförvaltningen har — inte minst i preventivt syfte - ett flertal sanktionsmöjligheter att tillgripa när en skattskyl— dig inte har fullgjort sin betalningsskyldighet. När man överväger hur restavgiften bör utformas är det av intresse att bedöma avgiftens betydelse för betalningsviljan vid sidan av de övriga sanktionsformerna. Restavgiftens betydelse här- vidlag torde nämligen variera utifrån vilket medelsslag som är aktuellt. I det följande anges sanktionsmöjligheterna som skatteförvaltningen förfogar över beträffande de medelsslag som antals- och beloppsmässigt är mest frekventa vid betal— ningsdröjsmål. Bedömningen av restavgiftens betydelse som påtryckningsmedel ur detta perspektiv återkommer utredningen

till i överväganden och förslag, avsnitt 5.5

En arbetstagare med A—skatt kan bli registrerad i utsöknings— registret för preliminär A—skatt, kvarstående skatt och till—

kommande skatt.

Preliminärskatten erläggs genom skatteavdrag på lönen. Har arbetsgivaren gjort avdrag för skatten är arbetstagaren fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp, också om

arbetsgivaren underlåter att betala in skatten (77 å andra stycket UBL). Om arbetsgivaren inte gör avdrag för prelimi- närskatten prövar lokala skattemyndigheten om arbetsgivaren skall åläggas betalningsskyldighet för beloppet (75 5 andra stycket UBL). Åläggs arbetsgivaren sådan betalningsskyldighet i tiden innan arbetstagarens slutliga skatt för inkomståret har debiterats, skall även arbetstagaren åläggas betalnings— skyldighet för A—skatten (75 5 tredje stycket UBL). Arbets— givare och arbetstagare skall betala restavgift på beloppet (75 a & tredje stycket UBL). Om arbetsgivarens betalnings— skyldighet fastställs vid en senare tidpunkt - vilket är det vanliga — kommer myndighetens beslut att rikta sig endast mot arbetsgivaren. Arbetstagaren är ju då redan ansvarig för beloppet i form av kvarstående skatt.

Kvarstående skatt för arbetstagare med A—skatt erläggs också genom skatteavdrag på lönen. Blir skatten inte betald på detta sätt, kan det bero på att den skattskyldige saknar anställning eller har slutat sin anställning under den period då löneavdraget skall göras. Orsaken kan också vara att ar— betstagarens inkomstförhållanden och försörjningsbörda är sådana att skatten inte kan uttas genom avdrag på lönen.

skattskyldig med A—skatt kan också ha att erlägga tillkomman— de skatt. Sådan skatt erläggs inte genom skatteavdrag utan betalas av den skattskyldige själv under den eller de upp— bördsmånader som lokala skattemyndigheten bestämmer (31 & tredje stycket UBL). I annat fall tas restavgift ut.

Källskattesystemet förutsätter således att arbetsgivaren verkställer skatteavdrag och betalar innehållen skatt. AE- betsgivarens avdrags— och redovisningsskyldighet understryks genom olika bestämmelser om restavgift, vite, solidaransvar

och straffansvar.

Arbetsgivare har att erlägga restavgift - och efter sex måna— der dessutom tilläggsavgift — om han försummar att i tid be- tala in arbetstagares preliminära och kvarstående skatt som

han innehållit (58 5 1 mom. UBL). Arbetsgivaren skall vidare betala restavgift om han underlåter att göra sådant skatte— avdrag (75 a & tredje stycket UBL).

Arbetsgivare som utan skälig anledning underlåter att göra skatteavdrag blir solidariskt ansvarig med arbetstagaren för skattebeloppet (75 5 första stycket UBL). Arbetsgivaren kan också föreläggas vid vite att verkställa skatteavdrag (83 & UBL). Har arbetsgivaren gjort skatteavdrag men inte betalt in det innehållna beloppet kan han åläggas betalningsskyldighet och skatten drivas in hos honom (77 & UBL).

Enligt skattebrottslagen (l97l:69) 7—9 55 kan arbetsgivare dömas till böter eller fängelse om han underlåter att till uppbördsmyndighet lämna redovisningshandling (eller lämnar- oriktig sådan) beträffande innehållen skatt eller avgift. Redovisningshandlingen skall lämnas oavsett om skatten beta—

las i rätt tid eller inte. Straffansvar kan också utdömas enligt uppbördslagen. Arbetsgivare som inte gör skatteavdrag kan dömas till böter (80 & UBL) samt om han inte betalar innehållen skatt till böter eller fängelse (81 & UBL). Gemen— samt för straffbestämmelserna är att det inte döms till an- svar i ringa fall. Under år l986 anmälde skattemyndigheterna ca 700 fall till åtal för brott mot 7-9 55 skattebrottslagen och ca 1 500 fall till åtal för brott mot 80—81 55 UBL.

Av betydelse är också bestämmelserna om betalningsskyldighet för den som företräder arbetsgivaren, om denne är en juridisk person. Har sådan ställföreträdare verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att redo— visa det innehållna beloppet riskerar han att jämte arbets— givaren bli betalningsskyldig för skattebeloppet och utgående restavgift (77 a & UBL).

Det anförda innebär att en arbetsgivare som - i strid med källskattebestämmelserna - underlåter att verkställa skatte— avdrag eller att betala innehållen skatt ställs inför en hel

rad påföljder.

- egen och ställföreträdares betalningsskyldighet,

— straffpåföljd,

— restavgift, som vid innehållen men icke redovisad skatt kombineras med tilläggsavgift eller

— vitesföreläggande om inte skatteavdrag görs.

Härtill kommer att arbetsgivaren sedan skatten överlämnats till indrivning kan drabbas av olika slags exekutiva åtgär—

der.

Beträffande skattskyldig med B—skatt gäller att den skatt— skyldige själv skall betala in preliminär och kvarstående skatt liksom naturligtvis tillkommande skatt. Uppbördsresul— tatet är således helt beroende av den skattskyldiges egen medverkan. Betalas inte skatten i rätt tid och ordning tas restavgift ut. I övrigt finns som betalningsfrämjande fakto— rer endast hot om olika slags exekutiva åtgärder vid indriv—

ning samt indragning av B—skattesedeln.

Från och med 1985 har uppbörden av källskatt och arbetsgivar— avgifter samordnats. Arbetsgivaravgifterna redovisas och betalas samtidigt med de anställdas innehållna skatter. Ar— betsgivaren räknar själv ut arbetsgivaravgifterna med en viss procentsats på det avgiftspliktiga lönebeloppet som redovisas

i uppbördsdeklarationen.

Om arbetsgivaravgifter inte betalas i rätt tid uttas rest— avgift och — liksom beträffande innehållen skatt — tilläggs— avgift till dess betalning sker eller lokala skattemyndighe— ten har ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för beloppet (28 & USAL).

Är arbetsgivaren en juridisk person, kan talan föras vid allmän domstol om betalningsskyldighet för ställföreträdaren. Har denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala arbetsgivaravgifterna i rätt tid, riskerar han att jämte arbetsgivaren bli betalningsskyldig för beloppet samt påförd restavgift och tilläggsavgift (21 & USAL).

Till detta kommer som en pådrivande faktor hotet om konkurs

och andra exekutiva åtgärder.

Betalas inte mervärdeskatt i rätt tid, uttas restavgift (47 5

ML). Är den skattskyldige en juridisk person kan talan föras om betalningsskyldighet för ställföreträdaren. Det förutsätts då att företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala skatten i rätt tid (48 a & ML). Också beträffande detta medelsslag inträder vid indrivning hot om

konkursansökan och andra exekutiva åtgärder.

3.3 Betalningsanmärkning

Utsökningsregistret är — i motsats till skatteregistret — i princip offentligt. I vissa fall överförs uppgifter till Upplysningscentralen AB om skatter och avgifter som registre— rats i utsökningsregistret. Upplysningscentralen lämnar i sin tur uppgifterna till andra kreditupplysningsföretag, Solidi— tet AB och AB Svensk Upplysningstjänst. överföringen sker med tillstånd av datainspektionen.

Kreditupplysningsföretagen lämnar ut individuella kreditupp— lysningar om personer och företag men publicerar också upp- gifter beträffande vissa medelsslag i ett antal kreditupplys— ningsskrifter. Upplysningar om s.k. betalningsanmärkningar efterfrågas vid kreditbedömningar och andra liknande bedöm—

ningar av ekonomiska risker.

De uppgifter som registreras i kreditupplysningsregistren gallras normalt ut efter tre år om uppgiften avser fysisk person och efter fem år om uppgiften avser juridisk person.

Till de medelsslag om vilken uppgift lämnas ur utsöknings— registret hör innehållen skatt/arbetsgivaravgifter, särskilt uppdebiterad A-skatt, B-skatt, K—skatt (avser endast juridis-

lertid enbart i fråga om skuldposter som uppgår till eller

i ka personer), T-skatt JCh mervärdeskatt. Uppgift lämnas emel— överstiger 5 000 kr. -

4 TIDIGARE FÖRSLAG TILL REFORMER

I avsnittet redovisas vissa äldre förslag till och synpunkter på en reformering av det gällande avgifts—

systemet. Redovisningen avser betänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och restavgift på skatt m.m., betänkandet (Ds B 1981:12) Restavgift på skatt m.m. samt riksre— visionsverkets rapporter (Dnr 1985:301 och 1985:1066).

4.1 1973 års betänkande (sou 1973:33)

Förslaget i 1973 års betänkande ( SOU 1973:33 ) innebar att restavgift skulle erläggas med en fast grundavgift med 3 % och en periodvis utgående tilläggsavgift med 2 %. Tilläggs— avgiften skulle utgå under högst nio tvåmånadersperioder och beräknas på det belopp som var obetalt vid resp. periods början. Genom grundavgiften åsyftade man att verka för en betalning senast vid uppbördstillfället medan tilläggsavgif— ten skulle främja en snabb betalning därefter.

Storleken på restavgiften skulle enligt utredningen avvägas

så, att det från allmän räntesynpunkt blir olönsamt för den

betalningsskyldige att underlåta att betala skatt eller av—

gift i rätt tid. Samtidigt skulle inte restavgiftens betal— ningsfrämjande effekt överskattas. Avgiften har rimligen en god effekt på en betalningsskyldig som har vilja och möjlig- het att påskynda betalningen för att undgå en avgift. För

andra, som redan är i ekonomiskt trångmål, har avgiften där- emot inte någon avgörande effekt på betalningsviljan. Avgif— ten resulterar snarare i att den ekonomiska situationen yt—

terligare förvärras.

Utredningen valde mellan om restavgiften skulle utformas som en löpande ränta eller som en periodvis uppräknad avgift och stannade för det senare alternativet. Enligt utredningen behövdes det ett system som medför att den skattskyldige får intresse av men också viss respittid att undgå ytterligare

avgift.

Utredningen ansåg det inte motiverat att uppräkna tilläggs— avgiften för fler än nio tvåmånadersperioder. Avgiftens be— talningssstimulerande effekt bedömdes avta och helt förlora sin betydelse långt innan det restförda beloppets preskrip— tionstid inträder. Också sociala hänsyn talade för en be—

gränsning.

De flesta remissinstanserna var positiva till den föreslagna restavgiftskonstruktionen. Förslaget ansågs emellertid i dagsläget för komplicerat för både myndigheter och skattskyl— diga.

Flera remissinstanser ifrågasatte om en stigande restavgift har den betalningsstimulerande effekt utredningen förutsatte. Det framfördes t.ex. att det endast är en liten grupp skatt- skyldiga som medvetet fördröjer skattebetalningar. Betal— ningsförsummelsen beror i de flesta fall på bristande betal— ningsförmåga. Medvetna dröjsmål med hänsyn till möjliga rän— tevinster förekommer visserligen men då framför allt när det gäller s.k. företagarskatter, dvs. främst B—skatt, innehållen skatt/arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.

Åtskilliga remissinstanser förutsåg administrativa svårighe- ter med en rörlig restavgift även om avgiften administrerades med hjälp av ADB. Betalning görs ofta med inbetalningskort

som översänts till den skattskyldige flera månader före be—

talningen. Skuldbeloppet behöver därför i vissa fall omräknas

innan betalningen. Departementschefen uttalade ( prop. 1974:159 5. 71) att ett övervägande av utredningens förslag skulle anstå till dess ADB genomförts inom exekutionsväsendet.

4.2 1981 års betänkande (Ds B 1981zl2)

Förslaget i 1981 års betänkande (Ds B l981:12) innebar en fast restavgift med 8 % och en minsta avgift med 100 kr.

Utredningen konstaterade att omfattningen av inlevererade restavgifter hade ökat kraftigt och då särskilt under senare år. De s.k. företagarskatterna utgjorde nästan 60 % av de skatter och avgifter som registrerades i utsökningsregistret. Företagarskatterna svarade också för den största ökningen i förhållande till övriga medelsslag.

Gällande restavgiftskonstruktion - en fast restavgift med 4 % och en minsta avgift med 10 kr. — tillgodosåg möjligen intresset att betalning skedde vid uppbördstillfället. Där- emot verkade avgiften inte betalningsfrämjande under indriv— ningsskedet. Då var avgiftens funktion närmast den motsatta. En fast avgift innebär att kostnaden för avgiften minskar med indrivningstidens längd.

Restavgiften gav inte heller staten täckning för indrivnings—

kostnaderna eller för statens ränteförluster. Avgiften till— godosåg slutligen inte ett ur allmän konkurrenssynpunkt be- tingat krav av att motsvara en affärsmässig kostnad för den skattekredit som erhållits genom betalningsförsummelsen jäm— fört med om kreditbehovet täckts genom den reguljära låne— marknaden.

Under avsnitt 1 har berörts några av dessa, nämligen den pågående utbyggnaden av det ADB-baserade redovisningssystemet (det s.k. REX—systemet) och ett projekt som gällde ett sär— skilt påminnelseförfarande. En annan utgångspunkt var att restavgiften påförs vid uppbördstillfället av beskattnings— myndigheten. Med en annan konstruktion av restavgiften måste därför också själva metoden för avgiftspåföring övervägas

särskilt.

För att restavgiften skall stimulera till en snabb betalning även efter uppbördstillfället måste, enligt utredningen, avgiften öka under den tid som förflyter mellan förfallodagen och betalningsdagen. Utredningen diskuterade tre olika model- ler vid en konstruktionsändring:

- att komplettera den fasta avgiften med en avgift som utgår

i form av löpande ränta från förfallodagen,

— att förutom en fast avgift ha en eller flera tilläggsav— gifter i likhet med förslaget i 1973 års betänkande eller

- att det efter förfallodagen påförs en hög avgift som sedan faller bort med viss del om betalning sker inom en eller flera bestämda tidsperioder.

Det ifrågasattes om det finns anledning att låta restavgiften öka när kronofogdemyndigheterna har avslutat det aktiva ske— det av indrivningsarbetet. Om skattebeloppet då fortfarande är obetalt beror detta i allmänhet på att den skattskyldige saknar betalningsförmåga. En stigande restavgift har i ett sådant fall endast en begränsad effekt.

Utredningen konstaterade vidare att det är svårt att admi- nistrera en rörlig restavgift. Kronofogdemyndigheterna behö— ver i regel uppgift om restavgiftens storlek för varje post vid flera tillfällen. En skattskyldig är dessutom vanligen registrerad i utsökningsregistret med flera skuldposter. Med

ett ADB-baserat redovisningssystem torde det emellertid fin- nas förutsättningar att lösa de administrativa problemen. Enligt utredningens uppfattning var en genomgripande kon-

struktionsändring av restavgiften motiverad.

Utredningen stannade — tillfälligtvis — vid ett förslag med en uppräkning av restavgiften. Man gjorde dessförinnan vissa överslag/bedömningar som har sitt intresse också vid en mer

genomgripande ändring av restavgiftskonstruktionen.

För den betalningsskyldige är restavgiften en kostnad som kan jämföras med kreditkostnaden vid ett vanligt lån. Om rest— avgiften skall vara ett effektivt påtryckningsmedel måste utfallet av en sådan kostnadsjämförelse visa att dröjsmål med betalning av skatter och avgifter är en oförmånlig kredit— form. En kostnadsjämförelse förutsätter emellertid att man kan uppskatta tiden för den kredit som uppstår genom betal— ningsdröjsmålet. Hur lång tid förflyter det i allmänhet från skuldens förfallodag till dess den slutbetalas?

Av då tillgänglig statistik framgick att huvuddelen av de belopp som flyter in till kronofogdemyndigheterna erläggs under de två första åren av indrivningen. Vissa stickprovsvis gjorda undersökningar visade att ungefär 70-80 % av betal- ningarna gjorts inom loppet av sju månader från registre— ringen i utsökningsregistret. Även om utredningen bara kunde få en allmän uppfattning om kredittiden fann man det rimligt att avväga restavgiftens procentsats så att avgiften tillgo- doser funktionskraven vid ett dröjsmål med betalning på om—

kring sex—åtta månader från förfallodagen.

Utredningen beaktade - när man föreslog en minsta restavgift — olika beräkningar av statsverkets kostnader för kronofogde— myndigheternas målhantering. Dessa kostnader motiverade i sig en minsta avgift som var högre än 100 kr. Ett högre belopp kunde emellertid framstå som stötande när det gällde små skuldbelopp.

Samtliga remissinstanser vitsordade behovet av att reglerna om restavgift reformeras. De flesta instanserna ansåg att restavgiften på ett eller annat sätt bör sättas i relation till när betalning sker. Man accepterade i stort utredningens bedömning att en större ändring av restavgiftens utformning förutsätter ett datorstöd för kronofogdemyndigheterna.

Föredraganden anslöt sig, som angetts under avsnitt 1, i sak till utredningens ställningstaganden. Föredraganden ansåg därutöver att, med hänsyn till att restavgiften inte är av— dragsgill vid inkomsttaxeringen. den föreslagna avgiften skulle komma att vid kortare dröjsmål motsvara en hög ränta. Resultatet av övervägandena och också riksdagens beslut blev en höjning av restavgiftens procentsats till 6 % och av mins— ta avgiftsbeloppet till 50 kr.

4.3 RRV:s Revisionsrapport, Dnr 1985:301

Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en revision av skat— temyndigheternas administration genom olika funktioner i förvaltningen såsom preliminär debitering, upphörd och taxe— ring. Resultatet av granskningen har redovisats i en revi— sionsrapport 1986-11-14 (dnr 1985:301).

Riksrevisionsverket konstaterar att skattebetalningar efter förfallodagar kan ge ökad likviditet och räntevinster, s.k. skattekredit åt den skattskyldige och en motsvarande ekono— misk belastning för staten. Senarelagda skattebetalningar försvårar allmänt den administrativa processen. Det finns svagheter i de befintliga betalningsfrämjande sanktionerna i skattesystemet, framför allt de med karaktär av fasta avgif— ter. Det innebär en stor skillnad jämfört med den renodlade dröjsmålsräntan enligt räntelagens bestämmelser. Restavgiften är oberoende av kredittidens längd men också av diskonto- och

marknadsränteförändringar. Värdet av den kredit som skatte-

skulden ger varierar således med räntelägets förändringar.

Verket anser att det är angeläget att införa en rörlig rest— avgift. Detta bör vara möjligt beträffande s.k. allmänna mål hos kronofogdemyndigheterna, eftersom REX—systemet numera är fullt utbyggt.

Verket anser att inför en sådan förändring bör visst underlag tas fram och vissa frågor beaktas och anför i sammanhanget följande (rapporten s. 56 f).

Eftersom RSV i stor utsträckning saknar löpande uppfölj— ning av hanteringen av avgifter i betalningsfrämjande syfte bör en första uppgift vara att precisera och söka kvantifiera de många åtgärder i hanteringsprocessen som kan följa på obetalda och för sent betalda skatter. Det bör underlätta en bedömning av vad en rörlig restavgift kan medföra i minskade eller omfördelningsbara resurser. Vidare bör RSV undersöka vilka effekter restavgiftshöj— ningen 1983 medförde på t. ex. antalet framställningar om befrielse eller nedsättning av restavgiften.

För att utforma de betalningsfrämjande åtgärderna på ett sådant sätt att de minimerar insatserna under hanterings— processens gång bör RSV särskilt beakta att förekomsten av skattekrediter i viss utsträckning är uttryck för att skattesystemets räntekonstruktioner och avgifter avviker från motsvarande åtgärder på kreditmarknaden. RRV föreslår därför att ett förslag om förändrad restavgift bör utgå från dröjsmålsräntan enligt räntelagen . Det innebär en helt rörlig avgift med korta ränteuppräkningsperioder och kontinuerlig anpassning till aktuellt ränteläge. Följande frågor bör då komma i förgrunden:

- Är det nödvändigt med en fast avgiftsdel? Varje form av fast avgiftsdel medför att en viss betalningshämmande effekt inträffar den närmaste tiden efter förfallodagen. Om en fast avgiftsdel av andra skäl anses nödvändig bör den dock kombineras med en så hög ränta att den framstår som en dyr kreditform. Om en fast avgiftsdel inte införs innebär det även att fallen av nedsättning av restavgiften pga att den inte anses rimlig i förhållande till försum- melsen kan komma att försvinna.

— Kan ränteuppräkning för längre perioder undvikas? Om ränteuppräkningen inte sker per dag utan per månad eller för längre perioder uppträder en liknande betalningshäm- mande effekt den närmaste tiden efter ränteuppräknings- dagen. I kombination med en hög räntesats kan denna effekt minskas som i fallet ovan. Om ränteuppräkningen görs för varje påbörjad period blir skillnaden mot förslaget med

fast och rörlig avgiftsdel obetydlig om den fasta avgifts- delen inte kraftigt avviker från ränteuppräkningen."

— Hur kan avgiften anpassas till det aktuella ränteläget? En årlig justering av restavgiften på samma sätt som nu sker med ö-skatteräntan skulle medföra en väsentlig för- bättring jämfört med dagsläget. Är det möjligt att göra en sådan justering under året? .

4.4 RRV:s Revisionsrapport, Dnr 1985:1066

Riksrevisionsverket har även genomfört en förvaltningsrevi- sion av exekutionsväsendet. Verket har under 1986 bl.a. granskat kronofogdemyndigheternas indrivning av skatter och avgifter som registrerats i utsökningsregistret. Registrerat belopp uppgick till ca 6,5 miljarder kr. Levererat (inbetalt) belopp i procent av skuldbeloppet uppgick till knappt 16 %. .Verkets rapport lämnades 1987—06—12 (dnr 1985:1066).

Riksrevisionsverket föreslår i rapporten (s. 111) liksom i sin tidigare rapport (dnr 1985:301) att restavgiften bör ut- formas som en löpande ränta. En sådan konstruktion skulle, enligt verkets mening, både förebygga att skattefordringar behöver överlämnas till indrivning Och innebära en effektiva— re indrivning. Den nuvarande oenhetliga hanteringen av ränta i samband med att kronofogdemyndigheterna träffar en betal— ningsuppgörelse med den skattskyldige skulle då få en lös— ning. Likaså skulle det likformiga uttaget av restavgift — oberoende av om den skattskyldige betalar på betalningspåmin- nelsen eller efter indrivningsuppdraget — kunna upphöra. En marknadsanpassad ränta skulle, enligt verkets uppfattning, förmodligen innebära att inkomsterna av räntan blir högre än nuvarande inkomster av restavgiften.

5 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Utredningen redogör inledningsvis för restavgiftens funktioner och anger det ändamålsenliga i att skilja på funktionerna under uppbörds— och indrivningssta-

dierna. I överensstämmelse härmed inför utredningen begreppen uppbördsavgift och indrivningsavgift, till— sammans benämnda dröjsmålsavgifter. I fortsättningen utvecklar utredningen sin syn på dröjsmålsavgifterna som en del i ett sanktionssystem samt anger att av— giftssystemet även framdeles bör vara enhetligt för alla medelsslag. Utredningen diskuterar härefter om dröjsmålsavgifterna bör vara fasta eller rörliga. Dis- kussionen utmynnar i att avgiftspåslagen enligt utred— ningens uppfattning bör vara fasta. Slutligen innehål— ler avsnittet närmare överväganden om hur uppbörds— och indrivningsavgifterna bör vara utformade. Som ett alternativ eller komplement till indrivningsavgiften behandlar utredningen behovet av en särskild uppskovs— ränta när en skattskyldig beviljas uppskov med betal— ningen. Utredningen finner emellertid inte skäl att föreslå bestämmelser om en sådan ränta.

5.1 Bakgrund

En skattskyldig som har försummat att betala skatt i rätt tid och ordning skall erlägga restavgift. Avgiften tas ut med 6 %

av den på förfallodagen obetalda skatten, dock aldrig med mindre belopp än 50 kr. Restavgiften är en fast avgift och tas ut med samma belopp oavsett om skatten betalas kortare

eller längre tid efter förfallodagen.

En arbetsgivare som inte har betalt innehållen skatt i rätt tid och ordning skall utöver restavgift betala tilläggsav- gift. Tilläggsavgiften tas ut med 4 % av den obetalda skatten och påförs för varje påbörjad sexmånadersperiod - utöver den första - till dess beloppet är betalt eller fastställt till betalning av den lokala skattemyndigheten. Tilläggsavgiften

kan som högst tas ut med 12 %.

Reglerna om restavgift och tilläggsavgift gäller också i fråga om arbetsgivaravgifter och vissa andra avgifter. I de följande övervägandena kommer utredningen att använda skatte— begreppet som en gemensam beteckning för statens fordringar inom skatte- och avgiftsområdena. Med skattskyldig avses i överenstämmelse härmed även avgiftsskyldig.

skattskyldig kan befrias från skyldighet att betala restav— gift och tilläggsavgift om särskilda omständigheter förelig-

ger.

Restavgiften liksom tilläggsavgiften skall fylla vissa funk— tioner, nämligen

— att främja den skattskyldiges intresse att betala på för—

fallodagen, — att stimulera den som försummat att betala på förfalloda-

gen till en skyndsam betalning, - att täcka uppbörds— och indrivningskostnaderna och - att ersätta det allmännas ränteförluster.

Det är vidare angeläget att avgiften är enkel att hantera administrativt och dessutom överblickbar för både myndigheter

och skattskyldiga.

5.2 Kritiken mot nuvarande ordning

Det har i många sammanhang riktats kritik mot den gällande restavgiftskonstruktionen. Kritiken har framför allt gällt den omständigheten att restavgiften är fast, dvs. oberoende av betalningsdröjsmålets längd. Restavgiften främjar visser— ligen, sägs det, en betalning på förfallodagen men premierar inte en snabb betalning därefter av den som varit försumlig. Beträffande den betalningsförsumlige är avgiftens verkan närmast den motsatta. Eftersom avgiften är fast kommer hans kostnad för avgiften att minska allteftersom han dröjer med betalningen. En fast avgift av nuvarande storlek innebär vidare, enligt kritiken, att det allmännas ränteförluster och kostnader inte täcks i de fall när dröjsmålet med betalningen är långvarigt.

Särskilt stark kritik mot restavgiftskonstruktionen har fram— förts av riksrevisionsverket (RRV). Verket har framhållit att de i skattelagstiftningen förekommande betalningsfrämjande åtgärderna vilka utformats som fasta avgifter har stora svag— heter jämfört med en rörlig dröjsmålsränta. RRV pekar i detta sammanhang särskilt på restavgiften men också exempelvis på kvarskatteavgiften. Enligt verket är den skattekredit som en skattskyldig tar sig i viss utsträckning ett uttryck för att skattesystemets ekonomiska sanktioner är trots allt gynnsam- mare än kreditkostnaderna på den allmänna lånemarknaden. RRV har som sin mening uttalat att ett förslag till förändrad restavgift bör utgå från den rörliga dröjsmålsräntan enligt räntelagen (1975:635) .

Det kan i det här sammanhanget erinras om att utredningen enligt givna direktiv har att överväga möjligheten för krono- fogdemyndigheterna att i vissa fall ta ut en särskild ränta.

Kritik mot restavgiftskonstruktion har också framförts av skattemyndigheterna. Genom att restavgiften är fast blir den skattskyldiges kostnad mycket hög vid korta betalningsdröjs— mål. Detta medför att antalet ärenden om befrielse från och

nedsättning av restavgiften blir stort. Utredningen har från samtliga länsskattemyndigheter inhämtat uppgifter angående de ansökningar om befrielse från och nedsättning av restavgiften som inkommit till myndigheterna åren 1981—1987. Antalet an— sökningar har ökat kraftigt under den undersökta perioden (bilaga 3, tabell 1).

5.3 Uppbörd och indrivning

Uppenbart är att det finns behov av en ekonomisk sanktion i form av en avgift vid betalningsdröjsmål. Beträffande den av riksrevisionsverket framförda propån om en rörlig i stället för en fast avgift vill utredningen framhålla att en ändring av det slaget inte torde öka antalet betalningar från försum— liga skattskyldiga. Däremot torde en rörlig avgift kunna få betydelse i fråga om tidpunkten för de försumligas betal— ningar, dvs. mer eller mindre påskynda dessa. Härvid är skillnaden mellan uppbörd och indrivning av intresse.

Uppbörden pågår en viss tid — som regel några månader — efter förfallodagen. Skattefordringen finns under tiden registrerad i skatteregistret. Om betalning inte inflyter till den skat— temyndighet som svarar för uppbörden överlämnas fordringen för indrivning till kronofogdemyndigheten. Skatten avförs därvid ur skatteregistret och tas i stället upp i utsöknings— registret. överföringen till utsökningsregistret får även andra konsekvenser (se härom i det följande). Konsekvenserna är sådana att det för såväl det allmänna som för den skatt— skyldige är till klar fördel om antalet indrivningsfall kan

begränsas så långt som det är möjligt.

Utredningen finner det ändamålsenligt att skilja på restav— giftens funktioner under uppbörds- och indrivningsstadierna. Själva begreppet restavgift härrör för övrigt från en föråld— rad och inte längre tillämpad ordning med särskild restföring

av skatter som inte betalas till uppbördsmyndigheten (jfr SOU 1987:10 s. 195 ).

I överensstämmelse med det anförda vill utredningen i stället för restavgift införa begreppen uppbördsavgift och indriv— ningsavgift. Uppbördsavgift skall tas ut om skatt inte beta— las vid ordinarie uppbördstillfälle. Indrivningsavgift åter kan bli aktuell om skatten måste överlämnas till indrivning.

Även om utredningen vill använda två avgiftsbegrepp, skall avgifterna sinsemellan naturligtvis vara samordnade. Indriv- ningsavgiften skall utformas så att den kan ses som en fort— sättning på uppbördsavgiften. När utredningen i fortsätt— ningen avser båda avgifterna används begreppet dröjsmålsav—

gifter.

I likhet med vad som gäller beträffande restavgiften, bör dröjsmålsavgifterna undantas från allmän förmånsrätt. Vidare bör betalningsansvaret för avgifterna upphöra när huvudford— ringen/skattebeloppet avkortas eller preskriberas (jfr av— snitt 2.2).

5.4 Dröjsmålsavgifterna som en del i ett sanktionssys—

tem Restavgiften är inte det enda påtryckningsmedlet när det gäller att främja de skattskyldigas betalningsvilja. Vid sidan av restavgiften finns sålunda andra påtryckningsmedel med samma syfte, nämligen bestämmelser om

- straffansvar och, beträffande skyldigheten att verkställa skatteavdrag, vite,

- solidariskt betalningsansvar för arbetsgivare och ställ- företrädare (solidaransvar) och

— exekutiva åtgärder för skattens indrivning genom utmät—

ning, införsel och konkurs.

En del av dessa påtryckningsmedel kan användas endast beträf- fande vissa medelsslag. Enligt utredningens bedömning varie— rar därför restavgiftens betydelse bl.a. utifrån vilken skatt som avses Och vilka andra påtryckningsmedel som kan tillgri-

pas.

Det finns emellertid också inslag i själva förfarandet som är betalningsfrämjande. Utredningen åsyftar här den omständighe- ten att betalningsförsummelsen offentliggörs. Detta sker när skatten överlämnas för indrivning och alltså registreras i utsökningsregistret. Från utsökningsregistret hämtar kredit— upplysningsföretagen många av sina uppgifter. En näringsidka— re som registrerats i utsökningsregistret riskerar därför att omgående hamna i svårigheter vid kontakterna med kreditgivare och leverantörer. Även andra skattskyldiga kan naturligtvis drabbas av svårigheter när deras betalningsförsummelser blir

allmänt kända. Ser man närmare på påtryckningsmedlen blir bilden följande.

Uppbörd av en arbetstagares preliminära Och kvarstående skatt sker — om arbetstagaren har en A-skattesedel — som regel genom avdrag på lönen. I ett fungerande källskattesystem torde därför sådan arbetstagare ha ett begränsat utrymme att manipulera med betalningen av sin skatt. Restavgiften kan under sådana förhållanden endast undantagsvis antas ha bety— delse för arbetstagarens vilja att betala sin inkomstskatt. Tillkommande skatt skall däremot betalas av honom själv var— för restavgiften i det sammanhanget torde ha en viss betydel—

se för betalningsviljan.

Källskattesystemet förutsätter att arbetsgivaren lojalt verk— ställer skatteavdrag och betalar innehållen skatt. Arbetsgi- varens skyldighet att medverka är sanktionerad genom bestäm- melser om restavgift, vite, straffansvar och solidariskt betalningsansvar. Risken för ett solidariskt betalningsansvar liksom hotet om exekutiva åtgärder och konkurs är sannolikt mer verkningsfulla påtryckningsmedel än restavgiften. Avgif-

ten kanske snarast bör ses som ett komplement till övriga sanktionsbestämmelser, t.ex. i de fall straffansvar och soli—

dariskt betalningsansvar inte aktualiseras.

Enligt utredningens bedömning har restavgiften sin största betydelse som påtryckningsmedel när det gäller att förmå en person med B—skattesedel — företrädesvis en småföretagare — att betala sin skatt i tid. I fråga om B-skatt finns nämligen — förutom offentliggörandet — ingen annan åtgärd än hot om indrivning med exekutiva åtgärder och konkurs som sanktion.

Beträffande medelsslagen arbetsgivaravgifter och mervärde— skatt torde risken av en konkurs och offentliggörandet av skulden vara mer betalningsfrämjande än restavgiften. Därtill kommer i fråga om juridiska personer hotet om ett solidariskt betalningsansvar för ställföreträdaren.

Det kan här anmärkas att konkurshotet torde vara särskilt betalningsfrämjande i fråga om näringsidkare. Beträffande sådana skatter som påförs näringsidkare — hos kronofogde— myndigheterna benämnda företagarskatter — är indrivnings— resultatet förhållandevis högt (bilaga 5, tabell 6—7). Att en betalningsförsumlig näringsidkare dessutom i många fall begärs i konkurs bekräftas av att mer än hälften av sta— tens utestående fordringar avseende obetald källskatt/ arbetsgivaravgifter ligger i pågående konkurser. Motsva- rande andel är något lägre när det gäller mervärdeskatt men betydligt lägre när det gäller B—skatt och K—skattl.

Sammanfattningsvis gör utredningen bedömningen att restavgif— ten har en marginell betydelse för att påverka en arbetstaga— re med A—skatt att betala sina skatter, en relativt stor betydelse för att påverka en småföretagare med B—skatt att betala sin skatt men bara en begränsad betydelse för att främja betalning av särskilt uppdebiterad A— och K—skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.

1 Uppgifterna har hämtats ur riksskatteverkets redovisade resultat av indrivningsverksamheten 1987.

När restavgiften på detta sätt placeras i sitt sammanhang och som en del i ett sanktionssystem blir bilden av avgiftens betydelse för betalningsviljan mer nyanserad. Utredningens uppfattning är att restavgiftens funktion för ett fullgott uppbördsresultat inte skall överdrivas. Det finns andra på— tryckningsmedel med samma syfte, som kan vara av mer ingri- pande art för den skattskyldige än vad restavgiften är. Det bör inte heller inför en ändrad avgiftskonstruktion ställas alltför stora förväntningar på en avgörande förbättring av uppbörds— och indrivningsresultaten. Vissa i olika sammanhang framförda önskemål om en helt rörlig avgift bör kanske i konsekvens härmed stå tillbaka till förmån för det praktiska

behovet av enkla avgiftskonstruktioner.

Det är, enligt utredningens uppfattning, angeläget att den skattskyldige på olika sätt tydligt informeras om befintliga sanktioner Och särskilt om den offentlighet som aktualiseras

-när en skatt lämnas över för indrivning.

5.5 En avgiftskonstruktion för alla medelsslag

Utredningen har funnit det ändamålsenligt att — med hänsyn till det stora antalet medelsslag som här berörs - inled— ningsvis begränsa övervägandena till de medelsslag som an— tals- och beloppsmässigt väger tyngst vid betalningsdröjsmål. Mer perifera medelsslag kommer att behandlas i specialmotive— ringen, avsnitt 7. De tunga medelsslagen är B—skatt, K-skatt, T—skatt, särskilt uppdebiterad A— och K—skatt, arbetsgivarav-

gifter och mervärdeskatt.

Uppbörden av medelsslagen har så olika former att utredningen särskilt har övervägt en differentiering av dröjsmålsavgif— terna mellan medelsslagen. Utredningen har emellertid avstått från en sådan differentiering och stannat för att föreslå ett enhetligt regelsystem för samtliga medelsslag. Avgörande har

därvid främst varit intresset av enkelhet i hanteringen för

uppbörds- och indrivningsmyndigheterna.

5.6 Fasta eller rörliga dröjsmålsavgifter?

Utredningen förordade redan i 1981 års betänkande (Ds B l981:12) att restavgiften bör — om avgiften skall fylla de uppställda funktionerna — öka under den tid som förflyter mellan förfallodagen och betalningsdagen. Med ett utbyggt ADB—baserat redovisningssystem ansågs det vara möjligt att lösa Olika administrativa problem som en rörlig avgift kunde förväntas medföra. I dag finns onekligen de datatekniska förutsättningarna för en genomgripande konstruktionsändring. Vilken konstruktion som bör väljas får emellertid avgöras utifrån hur de olika avgiftsalternativen uppfyller funktions— kraven och vilka övriga för— och nackdelar de har.

En fast avgift efter nuvarande konstruktion har till att

börja med följande fördelar. Den är möjlig att storleksmäs— sigt anpassa så att den stimulerar intresset för betalning på förfallodagen. En fast avgift ger vidare det allmänna ersätt- ning för ränteförluster samt uppbörds— och indrivningskostna— der om avgiftens procenttal relateras till hur länge det i allmänhet dröjer från skuldens förfallodag till dess den betalas.

En fördel med en fast avgift är vidare att den är enkel att administrera och att den beloppsmässigt kan anges på krav som skickas ut.

Svagheten med en fast avgift — vilket den också har kritise— rats för — är att den inte främjar en betalning efter förfal— lodagen. Avgiften tas vid korta betalningsdröjsmål ut efter

samma grunder som vid längre dröjsmål där både uppbörds- och indrivningsåtgärder kanske varit nödvändiga. Detta föranleder

självklart många ansökningar om befrielse från eller nedsätt— ning av avgiften i de fall betalning har skett kort tid efter förfallodagen.

Med en rörlig ränta, utformad som dröjsmålsräntan enligt räntelagen . följer delvis andra för— Och nackdelar. Funk— tionskravet på en snabb betalning efter förfallodagen torde kunna uppnås om räntan avvägs så att det från räntesynpunkt i allmänhet blir klart olönsamt att fördröja betalningen (för— utsatt då att den skattskyldige har betalningsförmåga). En ränta kan enklare än en fast avgift anpassas storleksmässigt så att den ger staten ersättning för ränteförluster och upp— börds— och indrivningskostnader.

En ränta är över huvud taget en mer rättvis sanktion de be— talningsförsumliga emellan, eftersom räntan beloppsmässigt bestäms efter längden på varje betalningsdröjsmål. Detta skulle också leda till färre ansökningar om befrielse eller

nedsättning.

En avgift utformad som dröjsmålsräntan enligt räntelagen har dock även brister. Enbart en ränta torde rent av dåligt upp- fylla det kanske viktigaste funktionskravet, att främja den skattskyldiges intresse att betala senast på förfallodagen- Är avgiften låg i samband med betalningar kort tid efter förfallodagen kan en ökning förväntas av antalet kortvariga betalningsdröjsmål. Detta leder till ett totalt sett försäm— rat uppbördsresultat och ett administrativt mer kostsamt

förfarande än i dag.

Även en kombination med dels en fast avgift i anslutning till förfallodagen, dels en löpande ränta därefter har — liksom det renodlade räntealternativet — flera nackdelar. Den betal— ningsförsumlige kan t.ex. inte löpande hållas underrättad om skuldens totala belopp. skattemyndigheten eller kronofogde— myndigheten kan visserligen räkna fram räntan till ett visst datum som en senaste betalningsdag, uppdebitera räntebeloppet i skatte- eller utsökningsregistret och underrätta den skatt-

skyldige härom genom ett krav. Detta är för övrigt en ordning som tillämpas beträffande motsvarande dröjsmålsränta i en— skilda mål hos kronofogdemyndigheten. Varje räntealternativ medför emellertid extra administration på uppbörds— och in— drivningsstadierna. Detta till trots torde man inte kunna

undvika nästintill regelmässiga felbetalningar.

En nackdel som inte bör underskattas med de angivna ränte— alternativen är att ett datamaskinellt uträknat räntebelopp lätt blir svårt — och i vissa fall i det närmaste omöjligt — att kontrollera eller följa manuellt. Detta gäller inte bara för den skattskyldige utan också för myndigheterna t.ex. när ett beslut överklagas eller en återbetalning görs. Svårighe— terna hänger samman med att den som är registrerad som gälde— när i utsökningsregistret ofta har ett stort antal skuldpos— ter med olika förfallodagar. Gäldenärer med mer än 100 skuld— poster är inte ovanliga. Svårigheterna accentueras när det förekommit exempelvis delbetalningar eller avkortningar till följd av taxeringsändringar.

Mot en räntemodell talar slutligen att dröjsmålsavgiften till sin karaktär är en sanktion och inte bör uppfattas som en låneränta. Det bör inte framstå som om det allmänna har god— tagit denna form av skattekredit.

I detta sammanhang kan jämförelse ske med de inslag av kre— dittänkande som finns i fråga om respiträntan och anstånds— räntan. Respiträntan tas ut på tillkommande skatt till och med den månad då skatten förfallit till betalning, dock längst två år. Anståndsräntan, som skall erläggas av den som fått anstånd med betalning av skatt, utgår under den besluta— de anståndstiden. Dessa båda räntor är kopplade på visst sätt till det av riksbanken fastställda diskontot. Räntorna är vidare avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Till skillnad från vad som gäller vid beräkning av avgift vid betalningsförsum— melse är kredittidens längd en känd faktor vid beräkningen av respiträntan och anståndsräntan.

I kritiken mot den nuvarande restavgiften har det gjorts gällande att betalningar efter skattens förfallodag kan ge räntevinster Och ökad likviditet åt den skattskyldige och en motsvarande ekonomisk belastning för staten. En marknadsan- passad ränta skulle, enligt kritiken, troligen innebära att statens inkomster av räntan blir högre jämfört med nuvarande

inkomster av restavgiften.

Utredningen är härvidlag av en annan uppfattning. Till att börja med synes inte ha beaktats de skillnader som finns mellan betalningar på uppbördsstadiet och betalningar på indrivningsstadiet. Det finns enligt utredningens mening inget fog för kritiken så länge full betalning inflyter på uppbördsstadiet. När det gäller indrivningen vill utredningen anföra följande.

Den nuvarande fasta avgiften på 6 % är inte avdragsgill. Den -motsvarar en vid taxering icke avdragsgill låneränta på 12 % om betalningen har fördröjts sex månader från förfallodagen och 9 % om betalningen har fördröjts åtta månader. En sådan låneränta motsvarar i sin tur en vid taxering avdragsgill bankränta på uppemot 20—24 % resp. 15-18 % (beroende på mar- ginalskatten), vilket måste anses som en hög ränta även för

en bankkredit utan säkerhet.

Med avgiftens nuvarande procentsats kan den skattskyldige således komma att göra en kreditvinst först när betalnings— dröjsmålet är längre än åtta månader från förfallodagen, dvs. i de flesta fall längre än sex månader från indrivningsupp—

draget.

Samtidigt visar inhämtad statistik över frekvensen betal— ningar i de allmänna målen hos kronofogdemyndigheterna, att 40 % av målen har avslutats genom fullbetalning inom den första sexmånadersperioden efter registreringen i utsöknings— registret. Närmare 30 % av målen har t.o.m. slutbetalts inom tre månader. Därefter minskar snabbt antalet mål som avslutas med fullbetalning. Ett år efter det att målen överlämnats

till indrivning har endast ytterligare 8-10 % av målen slut- betalats (bilaga 5, tabell 4).

För huvudparten av de skatter som går till indrivning och som också till slut fullbetalas, betalar de skattskyldiga alltså genom den fasta restavgiften en högre kreditkostnad än en avdragsgill löpande bankränta. Särskilt hög är kreditkostna— den om betalning sker redan på uppbördsstadiet. Statens in- täkter är på motsvarande sätt större med en fast restavgift av nuvarande storlek än de skulle vara med en löpande ränta som ligger i nivå med dröjsmålsräntan.

Andelen mål på indrivningsstadiet, i vilka de skattskyldiga trots allt gör räntevinster på grund av fördröjd betalning, är förhållandevis liten. Utredningen bedömer inte att det allmänna skulle vinna några intäkter totalt sett med en rör— lig avgiftsränta jämfört med en fast avgift, särskilt om hänsyn tas till det administrativa merarbete som en rörlig ränta medför. Utredningen återkommer till den här frågan i ett senare avsnitt om indrivningsavgiften (se avsnitt 5.9).

Utredningen kan emellertid inte bortse från det rimliga i en ordning som innebär att den skattskyldiges kostnad är låg vid korta betalningsdröjsmål men ökar med dröjsmålets längd. Utredningen förordar att ökningen sker med fasta avgiftspå—

slag.

Ett avgiftspåslag bör i princip ske senast vid den tidpunkt då den betalningsskyldiges kreditkostnad har blivit lägre än vad en alternativ bankränta innebär.

Genom en successiv uppräkning av avgiften på uppbörds— och indrivningsstadierna främjas intresset av betalning före varje avgiftspåslag. Samtidigt relateras avgiftens storlek till längden på betalningsdröjsmålet och det allmännas växan— de ränteförluster och kostnader för uppbörds— och indriv- ningsåtgärder. För de betalningsskyldiga sinsemellan blir avgiften mera rättvis än för närvarande.

En ordning med fasta avgiftspåslag innebär att den skattskyl— diges kostnad i viss utsträckning kommer att relateras till myndigheternas arbetsinsatser. En sådan ordning kan jämföras med vissa planer på reformering av utsökningsavgifterna i enskilda mål hos kronofogdemyndigheterna. Enligt vad utred— ningen har inhämtat arbetar riksskatteverket för närvarande på ett förslag som ger sökanden i ett enskilt mål möjlighet att välja omfattning på kronofogdemyndighetens utredning. Samtidigt skall utsökningsavgiften enligt verkets planer anpassas härtill eller just så att avgiften kommer att stå i viss relation till kronofogdemyndighetens insatser i varje

mål.

Fasta avgiftspåslag har fördelen att myndigheterna enkelt kan avisera de skattskyldiga om kontoställningen och ange avgif— tens storlek på olika krav. Den betalningsskyldige vet såle— des vilket totalbelopp han skall betala och får dessutom viss respit att undgå ytterligare avgift.

En nackdel med fasta avgiftspåslag kan vara att myndigheterna i större utsträckning än i dag behöver underrätta den betal- ningsskyldige före varje avgiftspåslag. Enligt utredningens uppfattning är det nämligen ett rimligt krav att den skatt— skyldige underrättas om den totala skulden, åtminstone om det har förflutit en längre tid från ett tidigare krav. En nack- del kan också vara den eventuella betalningshämmande funktion som inträder den närmaste tiden efter varje avgiftspåslag. Är skatten överlämnad för indrivning till kronofogdemyndigheten och myndighetens insatser är tillräckligt aktiva torde dock denna effekt inte vara särskilt betydelsefull.

5.7 Uppbördsavgift

Länsskattemyndigheten kan enligt nuvarande ordning medge befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift. Utred-

ningen har, såsom redan nämnts, inhämtat uppgifter från läns— skattemyndigheterna angående antalet ansökningar om befrielse från och nedsättning av restavgiften m.m. Riksskatteverket har för sin del inhämtat uppgifter från länsskattemyndighe— terna om de olika tillämpningsfrågor som uppkommer vid hand» läggningen av ärendena. Verket har ställt sitt material till utredningens förfogande.

Uppbördsenheterna hos länsskattemyndigheterna diarieförde 1987 totalt ca 8 500 ansökningar. Mervärdeskatteenheterna hos samma myndigheter har olika rutiner för diarieföring av dessa ärenden. Med beaktande härav kan antalet ansök- ningar hos dessa enheter endast uppskattas och beräknas vara en tredjedel av antalet hos uppbördsenheterna. Sam— manlagt kan det totala antalet ansökningar för 1987 beräk- nas till ca 12 000. En övervägande andel av ansökningarna hos såväl uppbörds— som mervärdeskatteenheterna resulterar i beslut om befrielse eller nedsättning. Andelen avslag är ca 10 %, hos några myndigheter uppemot 30 % (bilaga 3, tabell 2).

Skattemyndigheternas uppgifter pekar på behovet av att diffe— rentiera procentsatsen för uppbördsavgiften. Härigenom bör många ärenden om befrielse eller nedsättning kunna undvikas. Samtidigt är det inte motiverat från statens synpunkt att ta ut en lika hög avgift vid varje betalningsdröjsmål. Ett kort— varigt dröjsmål kostar inte det allmänna lika mycket som ett

längre.

Utredningen föreslår att uppbördsavgiften tas ut i två steg, enligt en lägre procentsats i anslutning till förfallodagen och enligt en högre procentsats från en senare tidpunkt. Uppbörden pågår i allmänhet en begränsad tid. För många me- delsslag skall indrivning begäras senast två månader efter uppbördsmånadens utgång. Med hänsyn härtill och till att en viss stabilitet i avgiftskravet är nödvändig av administrati— va skäl bör två steg innebära en tillräcklig differentiering av uppbördsavgiften.

Vilka procentsatser bör då bestämmas för de två stegen? I övervägandena om procentsatserna beaktar utredningen följande

synpunkter.

Med en Låg procentsats i första steget kan man befara att motivationen hos den skattskyldige att betala senast på för— falladvccw vätskar. En låg procentsats kan å andra sidan förväntas neloringa antalet ärv.nen om befrielse från eller nedsättning av avgiften.

En försummelse att iaktta såväl förfallodagen som tidpunkten för avgiftshöjningen bör medföra en markant högre avgifts- kostnad för den skattskyldige än "enbart" en försummelse att betala på förfallodagen. Avgiftshöjningen bör således vara förhållandevis stor.

Vetskapen om en hög procentsats i det andra steget bör stimu— lera till betalning så att indrivning undviks. Avgiftens procentsats bör vara så hög att den täcker statens kostnader för handläggningen hos uppbördsmyndigheten och skattens re— gistrering i utsökningsregistret samt de inledande indriv— ningsåtgärderna.

Vid övervägandena av de anförda synpunkterna har utredningen stannat för att föreslå en uppbördsavgift om 2 % i samband med förfallodagen och om 6 % efter avgiftshöjningen.

När skall då höjningen ske av uppbördsavgiftens procentsats? Tidpunkten härför kan bestämmas på olika sätt. Den kan sålun- da relateras till

- förfallodagen, _ — en betalningserinran (påminnelse) från skattemyndigheten eller

- indrivningsuppdraget.

En utgångspunkt för utredningen är att välja en tidpunkt som passar alla medelsslag trots deras stora inbördes skillnader i beskattnings— och uppbördshänseenden. Den skattskyldige skall också bli informerad om den tidpunkt då avgiftshöj- ningen sker och således kunna förhindra denna genom en betal—

ning.

Med en ordning där tidpunkten för avgiftshöjningen relateras till förfallodagen — förslagsvis en månad efter den dag skat— ten skolat betalas — blir denna lika för alla medelsslag. Information om en sådan ordning är lätt att sprida bland de skattskyldiga. Antalet ärenden om befrielse från eller ned—

sättning av avgiften kan antas komma att minska avsevärt.

En nackdel med den här modellen är att skattemyndigheterna

får svårt att administrativt anpassa rutinerna för olika

påminnelseförfaranden — särskilt beträffande K—skatten - till

den föreslagna tidsfristen och premiera en betalning efter en sådan erinran med en låg avgift.

En annan nackdel hör samman med att det i vissa fall är moti— verat med en skyndsam registrering av skatten i utsöknings— registret. Här åsyftas t.ex. avräkningsfall vid restitutioner och fall då kronofogdemyndigheten tar säkerhet av gäldenären i samband med uppskovsbeslut (jfr SOU 1987:10 s. 305 - 310 ). Indrivningsuppdraget kommer då ofta så snabbt efter förfallo- dagen att avgiftshöjningen inte hunnit inträda. Kronofogde— myndighetens s.k. förstakrav skulle i stället komma att inne- hålla två alternativa avgiftsbelopp, ett lägre och ett högre beroende på när betalning sker. Detta är uppenbarligen en situation som i möjligaste mån bör undvikas.

Tidpunkten för avgiftshöjningen kan också relateras till en

betalningserinran. En försumlig skattskyldig påminns ju be— träffande många medelsslag av skattemyndigheten om sin betal—

' ningsskyldighet innan skatten lämnas till indrivning. I sam-

band med påminnelsen får den skattskyldige uppgift om den avgift som han skall betala och om sista betalningsdag för att indrivning skall undvikas. För flertalet medelsslag styrs detta förfarande av rutiner som tagits fram av riksskattever- ket (se härom bilaga 4).

En ordning med en låg avgift vid betalning inom tid som anges i en erinran har flera fördelar. Det kan för övrigt tyckas naturligt att en påminnelsebetalning premieras med en lägre

avgift jämfört med om påminnelsen lämnas utan avseende av den skattskyldige. En gynnsam effekt härav är vidare att antalet ärenden om befrielse från eller nedsättning av avgiften mins-

kar.

En ordning med låg avgift enbart vid betalning efter erinran har dock klara nackdelar. Det är till att börja med en omöj— lighet att full avgift skulle gälla för tiden innan själva påminnelsen utfärdats, att avgiften därefter skulle vara lägre under påminnelsetiden för att senare åter höjas. En ytterligare svaghet hör samman med att ett system med betal— ningserinringar inte finns beträffande alla medelsslag.

Tidpunkten för avgiftshöjningen kan slutligen kopplas till indrivningsuppdraget. En ordning av det slaget är emellertid förenad med en speciell svårighet. Denna hör samman med att den skattskyldige skall kunna bedöma konsekvenserna av sitt handlande (eller sin underlåtenhet). Det är inte tillräckligt att i lagen peka på den omständighet — begäran om indrivning — som utlöser avgiftshöjningen. Den skattskyldige bör också i förväg kunna bedöma eller få besked om när i tiden detta sker. Modellen förutsätter således tydliga rekvisit beträf- fande den tidpunkt när indrivningsuppdraget skall lämnas.

I dag regleras tidpunkten för indrivningsuppdraget i vissa fall av förordningar som utfärdats av regeringen. I många fall styrs förfarandet av rutiner som framtagits av riksskat- teverket. Den nu aktuella modellen förutsätter att bestämmel— serna om tidpunkten för indrivningsuppdraget i stället regle— ras i lag, stiftad av riksdagen (jfr avsnitt 7.1). Kravet om en precision av tidpunkten för en begäran om indrivning är svårt att tillgodose. Det beror på att medelsslagen är sins- emellan så olika konstruerade att det knappast låter sig göras att bestämma en tid inom vilken alla medelsslag kan inordnas. Vid olika beskattningsbeslut beträffande mervärde- skatt liksom vid s.k. fastställelsebeslut beträffande inne- hållen skatt och arbetsgivaravgifter skulle det exempelvis kunna förflyta flera år mellan det ursprungliga uppbördstill—

fället med en låg avgift och indrivningsuppdraget med en hög avgift.

Enligt utredningens uppfattning har den här modellen visser— ligen en fördel framför de två tidigare, nämligen i att anta— let ärenden om befrielse eller jämkning minskar som mest.

Modellen har emellertid många och stora lagtekniska hinder.

Utredningen vill för sin del föreslå en kombination av de två första modellerna. Höjningen av uppbördsavgiftens procentsats — från 2 % till 6 % — bör således ske när viss tidrymd har _ förflutit från skattens ordinarie uppbördstillfälle. I de fall ett särskilt påminnelseförfarande tillämpas - och påmin— nelse har utskickats inom nämnda tidrymd - bör dock avgifts— höjningen ske först om betalning inte inflyter i enlighet med påminnelsen. Härigenom blir en betalning billigare för den skattskyldige också i de fall påminnelseförfarandet ligger delvis senare än den gängse tiden för den lägre avgiften. Ett ifyllt inbetalningskort kan även fortsättningsvis biläggas påminnelsen. nu med uppgift om den lägre avgiften.

Som nyss har nämnts är det i vissa fall önskvärt med en så skyndsam registrering av skatten i utsökningsregistret att tidpunkten för avgiftshöjningen ännu inte hunnit inträda. Antalet mål där denna situation kan förväntas uppstå torde i och för sig inte vara fler än att den högre uppbördsavgiften kan tas ut av kronofogdemyndigheterna. Utredningen har dock valt att föreslå att uppbördsavgiften förblir 2 % i dessa fall. Behovet av en avgiftshöjning är nämligen här så litet att det administrativa merarbete som krävs inte är motiverat. Situationen uppkommer dessutom i första hand när det är känt att det finns utmätningsbar egendom att ta i anspråk och det

kan förväntas att skuldposten snabbt blir reglerad.

övriga nackdelar som har redovisats för de enskilda modeller- na har till en viss del "neutraliserats" genom kombinationen. Den skattskyldige vet hur länge den lägre avgiften tas ut. I de fall ett påminnelseförfarande tillämpas men inte hunnit

avslutas inom den bestämda tidsfristen, får den skattskyldige i påminnelsen uppgift om sista betalningsdag med den lägre

avgiften.

Att tidsfristen för den lägre avgiften i praktiken kommer att vara olika lång beroende på rutinerna för och i vissa fall t.o.m. avsaknaden av ett påminnelseförfarande får, enligt

utredningens uppfattning, godtas.

Den tidsfrist med en lägre avgift som anknyter till förfallo— dagen bör avvägas så att skattemyndigheterna kan anpassa sina påminnelserutiner härtill och i möjligaste mån undvika att ett tidsglapp uppstår mellan fristen och påminnelseförfaran— det. Å andra sidan bör fristen inte vara så lång att tidpunk— ten för indrivningsuppdraget allmänt kommer att senareläggas. Utredningen föreslår att tidsfristen bestäms till en månad

från skattens förfallodag.

Det kan här nämnas att i de fallen betalning sker genom postgiro anses den gjord i rätt tid om inbetalningshand- lingarna kommit in till posten (eller banken) senast på förfallodagen. Betalningar av det här slaget kan komma att bokföras på skattekontot först några dagar efter förfallo— dagen men undgår restavgift enligt nuvarande tilllämpning av bestämmelserna. Någon ändring av denna tilllämpning är

inte åsyftad.

Befrielse från eller nedsättning av avgiften bör även i fort— sättningen kunna komma i fråga men bara i särskilda fall. Inhämtade uppgifter visar att länsskattemyndigheternas bedöm- ningar av vad som utgör särskilda omständigheter och sålunda giltig ursäkt för en betalningsförsummelse enligt nuvarande ordning varierar. En större likformighet vid tillämpningen kan uppnås om utrymmet för skälighetsbedömningar minskas.

En förutsättning för att myndigheterna skall pröva frågan om ändring av den uppbördsavgift som påförts bör vara att skat— tebeloppet har betalts. För en ändring av avgiftsuttaget bör det vidare förutsättas att betalningen har skett så snart det tidigare betalningshindret har upphört.

Uppbördsavgiften är med utredningens förslag en avgift som tas ut i förskott. Avgiftens procenttal är beroende av den tidpunkt då betalningen av skattebeloppet sker. Avgiften utgår i två steg, med 2 % i anslutning till uppbördstillfäl— let och med ytterligare 4 % (totalt 6 %) en månad senare eller efter sista betalningsdag enligt påminnelsen. Hel be— frielse bör, enligt utredningen, kunna medges beträffande avgiften och det oavsett om denna är 2 % eller 6 %. Däremot finns det med avgiftens nya konstruktion inte längre anled- ning att ge rätt till annan nedsättning än från 6 % till

2 %.

Bl.a. följande situationer kan förekomma vid myndigheter— nas prövning av uppbördsavgiften. Vid en betalning av skattebeloppet efter 2 %—uttaget kan med utredningens förslag fortsättningsvis endast hel befrielse medges och i så fall om det förelegat särskilda omständigheter vid det ordinarie uppbördstillfället. Vid en betalning sedan upp- bördsavgiften blivit 6 % kan däremot olika fall förekomma. Har det förelegat ursäktliga omständigheter både vid upp— bördstillfället och vid den tidpunkten då avgiften ökar från 2 till 6 % (och utan avbrott dessemellan) bör hel befrielse från avgiften kunna medges. Förelåg det i stäl- let ursäktliga omständigheter i anslutning till uppbörds— tillfället men inte vid avgiftshöjningen finns det däremot normalt inte anledning att ändra avgiftsuttaget eftersom betalningen av skattebeloppet inte har skett så snart det betalningshinder upphört som förelåg när skatten ursprung- ligen förföll till betalning. Slutligen kan det visa sig att ursäktlig omständigheter har förelegat vid tidpunkten för avgiftshöjningen men däremot inte vid uppbördstillfäl- let. I det sista fallet bör det, enligt utredningens upp— fattning, finnas utrymme för att nedsätta uppbördsavgiften till endast 2 %.

» Utredningen återkommer i ett senare avsnitt till grunderna

för befrielse eller nedsättning (se härom avsnitt 7.4).

Utredningen vill beträffande uppbördsavgiften också föreslå en ändring i fråga om lägsta avgiftsbelopp. Enligt nuvarande ordning är restavgiften aldrig mindre än 50 kr. Betalnings-

krav på belopp om 50 kr. skickas ut maskinellt trots att skulder som inte överstiger detta belopp inte överlämnas för indrivning. Många skattemyndigheter bifaller därför alla ansökningar om befrielse från restavgift i de fall skatte-

beloppet har betalts och avgiften uppgår till just 50 kr.

Utredningen har övervägt att föreslå - i likhet med bestäm— melserna om kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta — att avgiftsbelopp som understiger 50 kr. (eller 100 kr.) inte skall påföras. Det skulle bl.a. innebära administrativa lätt- nader både i uppbörds— och indrivningsleden om en del av de små skuldposterna kunde undvikas. Å andra sidan skulle en sådan ändring få alltför stora negativa konsekvenser beträf— fande det allmännas avgiftsintäkter. Någon avgift skulle över huvud taget inte tas ut i de ofta förekommande fall då skat- teskulden understiger 2 500 kr. (resp. 5 000 kr.) om betal— ning gjordes inom en månad efter uppbördstillfället eller med anledning av betalningspåminnelsen. Avgiftsintäkterna på uppbördsstadiet, som i dag kan beräknas till ca 125 milj. kr., torde med ett sådant förslag minska till hälften eller t.o.m. till en tredjedel, se härom vidare avsnitt 6.1.

Varje betalningsdröjsmål orsakar extra kostnader i den admi- nistrativa hanteringsprocessen. Utredningen uppskattade redan 1981 att det allmännas kostnader härvidlag motiverade en minsta avgift om minst 100 kr. (Ds B l981:12 s. 89). Utred— ningens förslag om en höjning i överensstämmelse härmed god— togs emellertid inte. De invändningar som anfördes mot utred- ningens förslag var att skattefordringarna inte sällan upp— gick till låga belopp och att en restavgift om 100 kr. i sådana fall kunde komma att överstiga skatteskulden.

Utredningens uppfattning är alltjämt att minimiavgiften bör vara 100 kr. Med dagens penningvärde är det t.o.m. motiverat med ett ännu högre belopp. Det är vidare, enligt utredningens mening, angeläget att avgiftskrav som inte betalas alltid fullföljs med indrivning.

I skatte— och avgiftsförfattningarna finns bestämmelser om besvär över beslut i fråga om restavgift. Dessa bestämmelser torde utan någon författningsändring vara användbara även beträffande uppbördsavgiften. Den omständigheten att upp- bördsavgiften till skillnad från restavgiften tas ut med olika belopp beroende på betalningstidpunkten behöver alltså inte inverka på utformningen av besvärsreglerna.

Det anförda innebär att mot ett länsskattemyndighetens beslut om påföring av uppbördsavgift enligt uppbördslagen och enligt lagen om upphörd av socialavgifter från arbete— givare — liksom mot ett beslut rörande befrielse från eller nedsättning av uppbördsavgift — talan skall föras i kammarrätten genom besvär. Mot länsskattemyndigheters motsvarande beslut om uppbördsavgift enligt mervärdeskat— telagen skall talan föras i länsrätten genen besvär. Mot ett fastställelsebeslut om arbetsgivares betalningsskyl- dighet för källskatt och för arbetsgivaravgifter liksom för den uppbördsavgift som tas ut enligt beslutet skall talan även fortsättningsvis föras i länsrätten genom besvär (jfr avsnitt 2.2).

5.8 Tilläggsavgift

Den föreslagna uppbördsavgiften avses inte påverka nuvarande bestämmelser om tilläggsavgift på annat sätt än att det lägs- ta avgiftsbeloppet också beträffande denna avgift bör vara 100 kr. Utredningen finner inte heller anledning att i övrigt föreslå någon ändring av procenttalet för tilläggsavgiften eller beräkningen av denna.

Beträffande befrielse från eller nedsättning av tilläggsav- giften föreslås följande gälla. Tilläggsavgiften kan bestäm— mas till sitt belopp först sedan skatten betalats eller fast— ställts till betalning av lokala skattemyndigheten. Ett av— giftspåslag om 4 % utgår för varje påbörjad sexmånaderspe— riod. Avgiften tas som mest ut med tre 4 %—påslag. I enlighet med de föreslagna bestämmelserna om befrielse från uppbörds— avgiften bör möjlighet finnas till hel befrielse beträffande varje 4 %-påslag, förutsatt att det föreligger särskilda omständigheter vid tidpunkten för påslaget och att skatte— skulden betalas så snart betalningshindret upphört. En ned- sättning av avgiftspåslaget från exempelvis 4 % till 2 % bör dock inte medges. Grunderna för befrielse från tilläggsavgif— ten bör vara desamma som för befrielse från uppbördsavgif- ten.

Utrednin s - att de båda dröjsmålsavgifterna skall öka med period-

gen anser — i enlighet med vad som tidigare redovi-

vis uppräknade avgiftspåslag. Indrivningsavgiften skall där- vid utformas som en fortsättning på uppbördsavgiften. vid vilken tidpunkt ett avgiftspåslag skall ske får avgöras ut— ifrån avgiftens funktionskrav på indrivningsstadiet, nämligen

att verka för en skyndsam betalning och ersätta det allmännas

ränteförluster och kostnader.

För hur lång tid skall indrivningsavgiften beräknas? I 1973 års betänkande (SOU l973:33), där det förordades att restav- giften skulle påföras med dels en grundavgift och dels ett antal tilläggsavgifter, ansågs det med hänsyn till avgiftens syfte inte vara meningsfullt att uppräkna avgiften under hela indrivningsstadiet. Till den del avgiften'skulle vara ett betalningsstimulerande medel ansågs den ha förlorat sin bety- delse långt innan preskription av skatteskulden inträdde. Dessutom talade sociala hänsyn för en begränsning. Utred- ningen föreslog att tilläggsavgifterna skulle beräknas för en tid av högst ett och ett halvt år räknat från skattens för—

fallodag.

skatteindrivningsutredningen har för sin del närmare granskat den nuvarande betalningsfrekvensen på indrivningsstadiet. Följande tabell visar hur stor andel av skatteskulderna som har fullbetalts efter varje tremånadersperiod räknat från registreringen i utsökningsregistret, totalt och uppdelat på mål med ett fordringsbelopp om eller understigande 10 000 kr. och övriga mål (jfr bilaga 5, tabellerna 2 och 4).

Månad Målandel 1—3 1—6 1—9 1—12 ______________________________________________ Totalt 100 % 28 % 41 % 45 % 48 % i 10 000 kr. 82 % 31 % 45 % 49 % 52 % > 10 000 kr. 18 % 14 % 23 % 26 % 29 %

Uppgift saknas om hur stor andel av målen som till slut full- betalas före preskription. Ovanstående tabell visar dock att antalet slutbetalda mål minskar påfallande med den tid som har förflutit från det att indrivningsuppdraget lämnats. Enligt utredningens uppfattning ändras också avgiftens förut— sättningar att fylla sina funktionskrav allteftersom indriv- ningen fortlöper. Sålunda är möjligheterna att genom en av- giftsökning påskynda betalningarna som störst de första måna- derna på indrivningsstadiet. Då sker ju de flesta slutbetal- ningarna och dessa borde rimligtvis fullgöras ännu tidigare med ett avgiftspåslag.

När sex månader har förflutit på indrivningsstadiet slutbeta— las betydligt färre skuldposter. Trots olika exekutiva åtgär— der och konkurshot kan den skattskyldige inte längre förmås att betala sina skatteskulder. Hans betalningsvilja eller betalningsförmåga torde då inte heller stimuleras av ett avgiftspåslag. Av avgiftens olika funktionskrav har nu i stället de att ersätta det allmänna dess ränteförluster och indrivningskostnader kommit i förgrunden. Det bör i samman- hanget påpekas att det allmänna dock får ersättning härför bara i den mån skatten jämte dröjsmålsavgifterna till slut betalas.

Utredningen förordar att indrivningsavgiften beräknas för en tid av omkring ett år från skattens registrering i utsök— ningsregistret. Det är den tid som en aktiv indrivning i

_ allmänhet pågår. Därefter skrivs skatten som regel av och överförs till s.k. passiv indrivning. En fortsatt avgiftsupp— räkning torde därför i huvudsak vara utan verkan. Delbetal— ning av skulden förekommer visserligen fortfarande men en slutbetalning av skulden blir alltmer sällsynt.

vid vilken tidpunkt skall då indrivningsavgiften påföras? Enbart funktionskravet att avgiften skall ersätta staten dess ränteförluster och kostnader pekar mot ett påslag vid en tidpunkt åtta månader efter skattens förfallodag eller fem- sex månader efter det att skatten registrerats för indrivning

i utsökningsregistret. Då har uppbördsavgiften på 6 % blivit en marknadsmässigt lika billig kreditkostnad som en bankränta motsvarande 17—18 %. Däremot har ett avgiftspåslag efter så lång tid knappast någon betalningsfrämjande verkan.

Om tidpunkten för avgiftspåslaget däremot bestäms till fem- sex månader efter förfallodagen, dvs. motsvarande tre—fyra månader efter registreringen i utsökningsregistret, kan av- giften förväntas ha också en betalningsstimulerande funktion. En indrivningsavgift så tidigt torde nämligen, enligt utred— ningens uppfattning, i någon utsträckning påskynda betal- ningen av de skuldposter som hade betalts under alla förhål—

landen.

Bestäms åter avgiftspåslaget till en ännu tidigare tidpunkt, t.ex. en månad efter registreringen i utsökningsregistret, förstärks ytterligare denna funktion. Ett så tidigt avgifts— påslag kan dock förväntas medföra administrativa olägenheter. Det är viktigt att det första krav som skickas ut via utsök— ningsregistret är stabilt en tid, inte minst för att förebyg— ga risken för betalningar med felaktiga belopp till kronofog— demyndigheterna (jfr vad som tidigare sagts om procentpåsla— get i fråga om uppbördsavgiften när indrivning begärs skynd— samt).

Utredningen föreslår att en indrivningsavgift påförs efter fyra månader från utgången av den månad skatten registrerades i utsökningsregistret. Vid denna tidpunkt torde avgiften fortfarande kunna stimulera till en skyndsam betalning. Ut— redningen har bedömt det som angeläget att utnyttja denna effekt.

Med vilken procentsats skall då avgiften öka? För att avgif— ten skall ha någon gynnsam effekt på betalningsviljan bör avgiftsökningen vara relativt stor, förslagsvis 4—6 %. I sammanhanget bör man också beakta vid vilken tidpunkt upp- bördsavgiften (6 %) och indrivningsavgiften sammantaget kom- mer så att säga i nivå med en mer marknadsmässig men avdrags—

gill kreditkostnad. Med en avgiftsökning om 4 % uppstår detta "jämviktsläge" efter ett år från registreringen i utsöknings- registret, med 6 % förskjuts denna tidpunkt ytterligare tre månader, dvs. så långt fram på indrivningsstadiet som det rimligtvis är motiverat att uppräkna dröjsmålsavgifterna (jfr tabellerna i nästa avsnitt om uppskovsräntan). En avgiftsök- ning om 6 % skulle dock, enligt utredningens uppfattning, medföra en oskäligt hög kostnad för de skattskyldiga som betalar någon eller några få månader efter avgiftspåslaget. Utredningen föreslår således att avgiftsökningen bestäms till 4 %.

Nästa fråga är om indrivningsavgiften skall tas ut i alla de mål som kvarstår obetalda fyra månader efter registreringen i utsökningsregistret. Det är härvid att märka att ett avgifts— påslag kan vara mera ändamålsenligt i fråga om en viss mål— grupp skattskyldiga jämfört med en annan. Gruppen näringsid- kare är naturligtvis av speciellt intresse. I det här samman- hanget gäller att hänsynen till konkurrensneutraliteten talar för en enhetlig behandling av den gruppen. Beträffande de näringsidkare som driver sin verksamhet i liten skala eller helt har upphört med den, kan sociala skäl däremot tala mot en avgiftsökning. En annan grupp av skattskyldiga är arbets— tagare vilkas skatteskulder på grund av reglerna om existens— minimum inte kunnat tas ut via källskattesystemet. Beträffan- de den gruppen är en avgiftsökning sannolikt verkningslös.

Utredningen föreslår för sin del att en indrivningsavgift inte skall påföras om den inte uppgår till eller överstiger ett bestämt belopp. Lämplig beloppsgräns bör härvid vara 400 kr. Härigenom undantas skatteskulder som vid registreringen i utsökningsregistret understiger 10 000 kr. Dessa skulder slutbetals redan i dag relativt tidigt (bilaga 5, tabellerna 4—5). Vidare undantas de skuldposter som under de första månaderna efter denna registrering har avbetalats eller av— räknats så att de vid tidpunkten för påföringen av indriv— ningsavgiften understiger 10 000 kr.

Den föreslagna beloppsgränsen innebär att 70 % av skuldpos- terna mot näringsidkare och 90 % av skuldposterna mot icke näringsidkare inte kommer att påföras någon indrivningsavgift (se bilaga 5, tabell 2). Avgiftens uttagande koncentreras i stället till skattskyldiga med-stora skulder och där en av- gift från olika kostnadssynpunkter är motiverad.

Utredningen anser det rimligt att den skattskyldige erhåller en anmaning att betala skatteskulden innan indrivningsavgif- ten påförs. Anmaningen bör skickas ut strax innan avgiften påförs Och alltså hållas isär från det s.k. första—kravet som distribueras i samband med att skatten registreras i utsök— ningsregistret. I anmaningen bör anges en sista betalningsdag innan avgiften påförs samt storleken på avgiften. Den skatt— skyldige stimuleras härigenom till betalning och får samti- digt vetskap om kontoställningen om avgiften påförs.

Utredningen uppskattar utifrån tillgänglig statistik att indrivningsavgift skall påföras ca 160 000 skuldposter per år.

Om det föreligger särskilda skäl bör hel befrielse kunna medges från indrivningsavgiften. Däremot finns det, enligt utredningens uppfattning, inte anledning att medge rätt till nedsättning av avgiften exempelvis till en lägre procentsats. Frågan om vilka omständigheter som gör det ursäktligt att underlåta att betala i samband med avgiftsökningen och såle- des motiverar en befrielse från påslaget behandlas i special— motiveringen (avsnitt 7.4). Grunderna för befrielse bör vara desamma som föreslås beträffande befrielse från uppbördsav-

giften.

Det är mycket vanligt att en skattskyldig resterar med flera skuldposter. Dessa kan var och en understiga 10 000 kr. men sammantaget uppgå till ett högre belopp. Med utredningens förslag kommer den skattskyldige i ett sådant fall inte att påföras någon indrivningsavgift eftersom varje enskild avgift understiger 400 kr. Med hänsyn till att den skattskyldiges

totala skatteskuld överstiger 10 000 kr. kan det ifrågasättas om en indrivningsavgift ändå skall påföras.

En påföring av indrivningsavgift i det nu aktuella fallet förutsätter dock en bevakning av något slag. Även om bevak- ningen kan göras maskinellt bör den enligt utredningens upp— fattning undvikas. Orättvisorna i det föreslagna avgiftssys- temet bedöms inte bli så stora att de motiverar vare sig ett avsteg från enkla avgiftsregler eller ett administrativt merarbete för myndigheterna.

Det kan därefter ifrågasättas om någon ytterligare avgifts— höjning behöver ske. Med det redovisade uttaget på indriv— ningsstadiet har dröjsmålsavgifternas kvarvarande funktion att stimulera till skyndsam betalning tillvaratagits och det allmännas ränteförluster och kostnader täckts t.o.m. det första indrivningsåret. Efter ett år slutbetalas en allt mindre andel av skuldposterna. Den synbara effekten av en generell avgiftshöjning efter så lång tid skulle i allt vä— sentligt endast bli att uppdebiterat belopp i utsökningsre— gistret ökade.

Utredningen behandlar härefter frågorna om beslutsmyndighet beträffande påföring av indrivningsavgift och om besvär över

beslut om sådan påföring m.m.

Utredningen erinrar till en början om att indrivningsavgiften enligt förslaget påförs sedan skattebeloppet registrerats i utsökningsregistret. För indrivningen/verkställigheten svarar viss kronofogdemyndighet. I sammanhanget är vidare av intres— se att påföringen av såväl uppbördsavgift som indrivningsav— gift utgör utövning av förvaltningsverksamhet. Påföringen av indrivningsavgift kan alltså inte — som huvuddelen av den verksamhet som utövas av kronofogdemyndigheten — betecknas som exekutiv verksamhet, jfr 32 5 förvaltningslagen (1986: 223). På grund härav bör indrivningsavgiften inte jämställas med s.k. förrättningskostnader i enskilda mål hos kronofogde— myndigheten.

Indrivningsavgiftens samband med uppbördsavgiften kommer till uttryck bl.a. på det sättet att grunderna för befrielse från skyldighet att erlägga avgifterna är desamma. Befrielseären— den bör naturligen prövas av samma myndighet som den som är ansvarig för avgiftspåföringen.

Valet av beslutsmyndighet i fråga om indrivningsavgiften står mellan den uppdragsgivande myndigheten (i de flesta fall länsskattemyndigheten) och kronofogdemyndigheten. Det förra alternativet är från principiell synpunkt att föredra efter— som det vid påföring av en avgift är fråga om beskattning och inte om verkställighet. Det senare alternativet däremot är mera praktiskt eftersom det är kronofogdemyndigheten som under alla förhållanden måste svara för beslutsunderlaget vid handläggning av ärenden om påföring av och befrielse från avgiften. Som besvärsinstans bör med båda alternativen väljas kammarrätten. Allmänna besvärsregler rörande förvaltningsmyn- dighets beslut kommer att gälla (jfr 23—25 $$ förvaltningsla— gen). Utredningen vill vidare framhålla att oavsett vilket alternativ som man föredrar är det i avgiftsfrågan nödvändigt med en nära kommunikation mellan den uppdragsgivande myndig-

heten och kronofogdemyndigheten.

Utredningen förordar för sin del alternativet med kronofogde— myndigheten som beslutsmyndighet. Ett avgörande skäl härför är att den administrativa hanteringen härigenom blir så enkel som möjligt. Det är kronofogdemyndigheten - vid sidan av riksskatteverket - som förfogar över utsökningsregistret och sålunda har ansvaret för riktigheten av uppgifterna i regist- ret, se 2 & utsökningsregisterlagen (1986:617). Kronofogde— myndigheten svarar för övrigt redan i dag — trots att den är en verkställighetsmyndighet — för påföring av nuvarande rest— avgift beträffande vissa slags mål, t.ex. handräckning för indrivning av utländsk skatt. Utredningens förslag till ett nytt avgiftssystem avses inte ändra ordningen för avgiftspå— föring i de målen.

Indrivningsavgiften bör kunna påföras genom automatisk data— behandling på grundval av uppgifterna i utsökningsregistret. Beslutet är fiktivt så länge den skattskyldige inte har på- kallat en ändring av avgiftsuttaget.

5.10 Uppskovsränta

Ett alternativ eller komplement till ett generellt avgiftspå- slag på indrivningsstadiet är att för vissa typfall påföra gäldenären en särskild ränta. Av intresse är här framför allt de fall när en skattskyldig beviljas uppskov med betalningen. Utredningen — som i ett tidigare betänkande har föreslagit en reglering av uppskovsinstitutet ( SOU 1987:10 s. 40 f Och 289 ff) - använder i det följande benämningen uppskovsränta.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en revisionsrapport angett att, om restavgiften inte konstrueras som en löpande ränta, ränta åtminstone alltid bör tas ut i samband med avbetal- ningsplaner (RRV:s Revisionsrapport, dnr 1985:1066 s. 111 f). Verket har utgått från nuvarande restavgiftskonstruktion. Av stor betydelse är härvid den tid en avbetalningsplan normalt löper på. Om någon ränta inte erläggs innebär, enligt RRV, en längre löptid än fyra—sex månader att den skattskyldige er— håller en billig skattekredit med en restavgift om 6 %. En majoritet av de avbetalningsplaner verket granskade löpte på längre tid än sex månader. Det förekom också skattskyldiga som hade fått en sammanlagd avbetalningstid på mer än två år.

Riksskatteverket (RSV) har — liksom utredningen ( SOU 1987:10 s. 299 ) - i ett dokument Vägledning för betalningsuppgörelser (RSV 911) angett att en avbetalningsuppgörelse inte skall betraktas som en rättighet för den skattskyldige. De uppgö- relser som träffas skall i stället ses som undantag från

huvudregeln att skatt som registrerats i utsökningsregistret

skall betalas i anslutning till kronofogdemyndigheternas s.k. första krav. RSV poängterar i dokumentet att varje avbetal- ningsplan skall förväntas resultera i en slutbetalning inom rimlig tid. Dokumentet ger — i likhet med utredningens för- slag - uttryck för att myndigheterna skall vara mera restrik- tiva i fråga om uppskov än vad som hittills varit fallet.

Någon uttrycklig bestämmelse som medger en kronofogdemyndig- het rätt att betinga staten ränta vid uppskov med betalningen finns inte. Justitiekanslern (JK) har i ett beslut den 13 juni 1984 (dnr 46—84—21) visserligen inte haft några invänd— ningar mot ett sådant förfarande. Den uppfattning om gällande rätt som JK:s beslut ger uttryck åt är dock enligt utred— ningens tidigare framförda uppfattning felaktig. Skälet här- för är i korthet att systemet med restavgift enligt HD exklu- sivt reglerar frågan om räntegottgörelse för det allmänna (jfr avsnitt 2.4 och SOU 1987:10 s. 302 ).

Av intresse i detta sammanhang är emellertid inte rätten utan behovet av att ta ut ränta. Hur förhåller det sig då med detta behov om förutsättningarna ändras på sätt utredningen föreslår i fråga om uppbörds— och indrivningsavgifterna.

Av följande tabell framgår den årsränta som en avgift om 10 % (dvs. uppbördsavgift + indrivningsavgift) utgör, när betal- ning sker sedan indrivning har pågått viss tid. Årsräntan har dels angetts som icke avdragsgill vid inkomsttaxeringen och dels omräknats till en motsvarande avdragsgill marknadsränta vid en marginalskatt på 40—50 %. Registreringen i utsöknings— registret har därvid förutsatts ske två månader efter skat—

tens förfallodag.

Indrivning har Icke avdrags— Avdragsgill pågått gill årsränta marknadsränta _________________________________.__________________________ sex månader 15 % 25 - 30 %

tolv " 8,5 % 14 — 17 % femton " 7 % 12 — 14 % arton " 6 % 10 — 12 %

En avgift om 12 % skulle ge följande årsränta och marknads—

ränta:

Indrivning har Icke avdrags— Avdragsgill pågått gill årsränta marknadsränta sex månader 18 % 30 — 36 % tolv " 10 % 17 — 20 % femton " 8,5 % 14 — 17 % arton " 7 % 12 - 14 %

Med en avgift som uppräknats till 10 % får den skattskyldige således en billig skattekredit först när avbetalningsplanen har en längre löptid - räknat från registreringen i utsök- ningsregistret — än ett och ett halvt år. Vid en jämförelse mellan den skattskyldiges kostnad för avgiften och en alter— nativ marknadsränta har det förutsatts att kronofogdemyndig- heten normalt kräver att säkerhet ställs vid avbetalningspla— ner på ett år eller längre. Ett banklån mot säkerhet löper ju med lägre ränta än när säkerhet inte ställs.

Enligt vad utredningen inhämtat har den nya inriktningen av uppskovsinstitutet — att en avbetalningsuppgörelse skall ge resultat inom rimlig tid — slagit igenom i tillämpningen. En majoritet av avbetalningsplanerna löper numera på kortare tid än ett år. Endast ett fåtal planer torde löpa på längre tid än ett och ett halvt år.

Det bör i sammanhanget beaktas att det bara är de betalnings- -uppgörelser som leder till fullbetalning av skatteskulden/hu— vudfordringen som är av intresse, inte de där denna endast delvis blir betald. Om uppskovsräntan betalas men detta bara leder till en minskad betalning av själva huvudfordringen har ju inte någon nettovinst uppnåtts för staten. Dessutom skall det påpekas att, även om en "framgångsrik" uppgörelse löper på längre tid än ett år, det inte är hela skulden utan bara de sista delbetalningarna som flyter in i ett sent skede.

Utredningen har övervägt hur ett system med uppskovsränta

skulle kunna utformas. Uppskovsräntan kan tas ut i samband

med en betalningsuppgörelse. Uppskovsinstitutet är visserli- gen oreglerat, men utredningen har, som nämnts i avsnittets inledning, i sitt tidigare avgivna betänkande med förslag till indrivningslag tagit upp bestämmelser i ämnet. Som möns— ter för uppskovsräntan kan lämpligen tas räntan vid skatte— myndigheternas beslut om anstånd, den s.k. anståndsräntan (diskontot + 3 %). Genom att delbeloppens betalningstidpunk— ter framgår av avbetalningsplanen kan räntan beräknas och registreras i utsökningsregistret tillsammans med planen. Räntan kan beträffande varje delbetalning anges på det maski-

nellt utskickade kravet.

Vilka specifika frågor väcker då ett ränteförfarande? En betalningsuppgörelse kan falla därför att den skattskyldige inte uppfyller sina förpliktelser i fråga om räntan. Om sä- kerhet har ställts kan den tas i anspråk för att täcka ränte— kravet. Räntan bör omräknas om skulden genom ianspråktagandet slutregleras tidigare än vad som avtalats enligt planen. Har säkerhet inte ställts, kan det framstå som mer främmande att framdeles driva in räntan i dess helhet, särskilt om uppgö— relsen har fallit i ett tidigt skede. Den skattskyldige kan ju tyckas ha kommit i en sämre situation än en skattskyldig, som inte har träffat någon uppgörelse. En sådan jämförelse bör dock inte drivas för långt. Skatteindrivningen skall i princip vara avslutad efter ett år och en skattskyldig som inte får ett uppskov för längre tid får förutsättas sakna betalningsmöjlighet och det allmänna betrakta skatteförlusten som slutgiltig.

Är det då motiverat att påföra uppskovsränta vid alla betal— ningsuppgörelser? Indrivning bör ju ske under hänsynstagande till den skattskyldiges ekonomiska och personliga förhållan— den. Sannolikt kan det finnas skäl att ta ut ränta exempelvis av en rörelseidkande skattskyldig så att denne inte kommer i bättre konkurrensläge än en näringsidkare som utnyttjar den vanliga kreditmarknaden för att betala sina skatter i tid. Å andra sidan kan uppskov ha medgetts därför att företaget skall rekonstrueras och dess totala skuldbild saneras. Då kan

det vara mindre motiverat att ta ut ränta. Motiven härför är heller inte särskilt starka beträffande flertalet skuldsatta löntagare.

Uppenbarligen skulle det finnas behov av ett differentierat uttagande av uppskovsräntan. Kronofogdemyndigheten skulle således vid varje betalningsuppgörelse behöva pröva förut— sättningarna för räntan. Det öppnar utrymme för skönsmässiga bedömningar och en olikformig tillämpning mellan myndigheter- , na. Utredningen ifrågasätter om en sådan resurskrävande admi— nistration står i rimlig proportion till det eventuellt kvar—

varande behovet av en uppskovsränta. Utredningen finner ej skäl att föreslå bestämmelser om upp-

skovsränta. Enligt utredningens uppfattning är det inte hel- ler motiverat med ett ytterligare fast avgiftspåslag.

5.11 Förslaget i korthet

skatteindrivningsutredningen föreslår sammanfattningsvis en avgiftskonstruktion enligt vilken en skattskyldig som försum— mar att betala skatt i rätt tid och ordning påförs en dröjs— målsavgift i tre steg, där förhöjd avgift utgår vid förlängd försening. Begreppet restavgift föreslås bli ersatt med be- greppen uppbördsavgift och indrivningsavgift. Uppbördsavgif- ten påförs därvid i två steg på uppbördsstadiet av beskatt— ningsmyndigheten, vanligen länsskattemyndigheten. Indriv— ningsavgiften åter — dröjsmålsavgiftens tredje steg — påförs på indrivningsstadiet av kronofogdemyndigheten. Avgifterna tas ut på det skattebelopp som är obetalt vid tidpunkten för resp. avgiftsuttag.

6 DE EKONOMISKA KONSEKVENSERNA AV FÖRSLAGET

Utredningens förslag till ett nytt avgiftssystem får

ekonomiska konsekvenser för både skatte— och krono- fogdemyndigheterna. Avgiftsintäkterna beräknas samman— taget öka med 70—75 milj. kr., varav två tredjedelar

på uppbördssidan och en tredjedel på indrivningssidan.

Enligt utredningens beräkningar inflöt år 1987 ca 125 milj. kr. i restavgifter till länsskattemyndigheterna. Samma år inflöt, enligt riksskatteverkets redovisning över resultatet av indrivningsverksamheten, 147,4 milj. kr. i restavgifter till kronofogdemyndigheterna. Om den nuvarande fasta avgiften ändras så att avgiften i stället är låg till en början men stiger allteftersom betalningen av skattebeloppet dröjer, bör detta inverka på avgiftsintäkterna på såväl uppbörds- som indrivningsstadierna. Utredningens förslag till uppbörds— och

_ indrivningsavgifter får också administrativa återverkningar

hos länsskatte— och kronofogdemyndigheterna. I det följande

skall förslagets ekonomiska konsekvenser behandlas.

6.1 Avgiftsintäkterna ökar på uppbördsstadiet

Utredningen har inte tillgång till något egentligt statistik— material beträffande betalningsfrekvensen på uppbördsstadiet

efter skattens förfallodag. De betalningar som sker för sent till uppbördsmyndigheterna torde emellertid göras relativt kort tid efter förfallodagen, oftast inom den tid som anges i

utskickade betalningspåminnelser.

Riksskatteverket undersökte 1983 frekvensen betalningar med anledning av påminnelser om K—skatt och B—skatt. Undersök- ningen visade att en tredjedel av dem som påmints betalade inom den tid som angavs i påminnelsen. Av de utestående be— loppen inflöt emellertid mindre än 10 % av K-skatten och ungefär 20 % av B—skatten. Det genomsnittliga beloppet som betalades var i fråga om K—skatten 1 035 kr. och i fråga om B—skatten 2 317 kr. De skuldposter som betalas till uppbörds— myndigheten efter förfallodagen avser således framför allt mindre skattebelopp.

Den föreslagna uppbördsavgiften kommer för de skuldposter som betalas till uppbördsmyndigheterna med utredningens förslag i de flesta fall att stanna vid 2 %. Sannolikt kommer skatte— beloppet oftast att understiga den beloppsgräns (5 000 kr.), där avgiften enligt förslaget alltid skall tas ut med 100 kr. Med en uppbördsavgift om 2 %, dock minst 100 kr., kommer avgiftsintäkterna att bli större än vid nuvarande restav— giftsuttag (6 % minst 50 kr.) i de — utifrån nyss angivna genomsnittssiffror — vanliga fall då skattebeloppet understi— ger 1 700 kr. och bli mindre först när den betalda skatten överstiger detta belopp. Avgiftsintäkterna kommer närmare bestämt att halveras vid ett skattebelopp om 3 300 kr. och minska till en tredjedel i de fall den betalda skatten över- stiger 5 000 kr. Totalt sett kan utredningens förslag till ny uppbördsavgift därför antas komma att öka statens avgifts-

intäkter på uppbördsstadiet.

Vid en — i jämförelse med 1986, 1987 — oförändrad betalnings— frekvens kan intäkterna beräknas öka från 125 milj. kr. till 150—160 milj. kr. Den nya avgiftskonstruktionen bör dessutom leda till en ökning av antalet betalningar på uppbördssta— diet. Det beror främst på den stimulans till betalning som

ligger i att det i en påminnelse om den förfallna skatten anges att avgiften begränsas till 2 % om betalning sker inom viss tid men i annat fall är 6 %. Utredningen bedömer att avgiftsintäkterna sammantaget kommer att öka till storleks-

ordningen 170—175 milj. kr.

Det skall påpekas att avgiftsintäkterna på uppbördsstadiet i stället sannolikt minskar med 25—30 milj. kr. om det minsta avgiftsbeloppet även fortsättningsvis förblir 50 kr. Ännu mera minskar intäkterna om restavgiften ändras till en dröjs- målsränta i enlighet med räntelagens bestämmelser.

6.2 Resurser för handläggning av ärenden om befrielse och nedsättning inbesparas

De föreslagna bestämmelserna med en låg procentsats på upp- bördsavgiften viss tid efter skattens förfallodag och med en tydlig reglering av rekvisiten för en avgiftsändring kan sammantaget förväntas kraftigt minska nuvarande mängd ärenden om befrielse från och nedsättning av restavgifter. År 1987 var antalet sådana ärenden ca 12 000 st. hos länsskattemyn— digheterna. Utredningen bedömer att antalet ärenden bör mins— ka med mer än hälften och att personalresurser motsvarande uppskattningsvis fyra—fem årsarbetskrafter kan flyttas över till andra resurskrävande arbetsuppgifter hos skattemyndighe— terna. Inbesparingen kan beräknas till 1 milj. kr.

6.3 Avgiftsintäkterna ökar på indrivningsstadiet

Underlaget för en beräkning av förslagets ekonomiska konsek— venser är bättre på indrivningsstadiet än på uppbördsstadiet. Utredningen har sålunda tillgång-till ett statistikmaterial

visar betalningsfrekvensen i allmänna mål hos kronofogde—

Detta material utgör, enligt utred—

S om

myndigheterna (bilaga 5). trots K—skattens dominans, ett representa— ningens bedömning, gsregistret. De slutsat—

tivt urval av samtliga mål i utsöknin ser nan kan dra av materialet bör således äga giltighet också beträffande den totala målmängden.

På indrivningsstadiet kommer att inflyta såväl uppbörds- som indrivningsavgifter. Uppbördsavgiften är i detta skede i praktiskt taget alla mål 6 %, dock minst 100 kr. Det lägsta avgiftsbeloppet berör skuldposter som understiger 1 700 kr. Det är också i denna målgrupp som intäkterna i fråga om upp- bördsavgiften kommer att skilja sig från nuvarande intäkter i fråga om restavgiften. ttagen vid en oförändrad betalningsfrekvens att vara

Beträffande större fordringar kommer

avgiftsu

desamma.

Utifrån statistikmaterialet kan beräknas att för de skatte—

och slutbetalades inom ett

fordringar som understeg 1 700 kr. t intäkterna i

år efter registreringen i utsökningsregistre fråga om restavgiften var ca 10 milj. kr. (8 milj. kr. fyra Merparten av intäkterna hän—

n beloppsgräns (850

månader efter registreringen).

förde sig till fordringar som understeg de Utredningens förslag

ördsavgiften kommer

kr.) där restavgiften alltid är 50 kr. innebär att motsvarande intäkter av uppb en ökning till 18-20 milj. kr., varav 14

r registreringen. Hänsyn har

att vara högre, milj. kr. redan fyra månader efte då tagits till att en del betalningar kommer att tidigareläg- gas för att undgå den föreslagna indrivningsavgiften, se härom avsnitt 6.4.

Den nya indrivningsavgiften berör skuldposter som vid av— giftspåslaget uppgår till eller överstiger 10 000 kr. Avgif— ten innebär en ny årlig uppdebitering i utsökningsregistret med ca 170 milj. kr. Denna totalt registrerade indrivningsav- gift har beräknats på ett avgiftsunderlag som skattats till

4 200 milj. kr.

Intäkterna i fråga om indrivningsavgiften kan beräknas till 15—16 milj. kr. Också här har beräkningen skett utifrån sta— tistikmaterialet. Hänsyn har dessutom tagits till att indriv— ningsavgiften bör förbättra betalningsfrekvensen de första fyra månaderna efter registreringen. Betalningen av 1—3 % av skuldposterna bör komma att tidigareläggas en-två månader för att undvika avgiftshöjningen, se härom avsnitt 6.4. Utred- ningen uppskattar att av de skuldposter som uppgår till eller överstiger 10 000 kr. kan slutbetalning beräknas inflyta i 15 000—17 000 mål om sammanlagt 400 milj. kr. senare än fyra månader efter registreringen i utsökningsregistret.

Vid intäktsberäkningen har inte delbetalningar som inflyter efter fyramånadersfristen, utan att skuldposten till slut blir fullbetald, beaktats. I dessa mål skulle ju en intäkt av dröjsmålsavgifterna enbart ske på bekostnad av en lägre kre- ditering av själva skattebeloppet. Utredningen förutsätter således att skattebeloppet krediteras före indrivningsavgif- ten.

6.4 Statens ränteförluster minskar på indrivningssta- diet

Av antalet skuldposter i målgruppen över 10 000 kr. har med nuvarande ordning 14 % slutbetalats tre månader efter regist— reringen i utsökningsregistret. Efter fyra månader har 17 % slutbetalats och efter sex månader ytterligare 6 % (= 23 %). Med en avgiftshöjning fyra månader efter registreringen upp— skattas att betalningen av åtminstone hälften av de mål som i annat fall hade betalts efter sex månader nu tidigareläggs en-två månader för att undgå den ytterligare avgiften. Det motsvarar 5 000 mål (1—3 % av målen beroende på ett högre eller lägre beloppsintervall) till ett totalt skattebelopp om 100 milj. kr. Statens minskade ränteförluster på grund av denna tidigare betalning uppskattas till 1 milj. kr.

6.5 Vad kostar administrationen av indrivningsavgif—

ten?

Utredningen har föreslagit att den skattskyldige skall erhål— la en anmaning att betala skatteskulden innan indrivnings— avgiften tas ut (avsnitt 5.9). Fyra månader efter registre— ringen torde 20 % av målen överstigande 10 000 kr. ha slut- betalts. Det återstår då 160 000 mål i vilka den ytterligare avgiften skall tas ut. Den administrativa kostnaden m.m. för underrättelser i samband med avgiftshöjningen kan beräknas till 1 milj. kr. Då har beaktats att urvalet av målen sker med månatliga datakörningar samt kostnader för personal,

brevporton m.m.

Kostnaden för övrig handläggning av indrivningsavgiften, exempelvis befrielseärenden och avgiftsbeslut som överklagas, skattas till ytterligare 1 milj. kr.

Totalt beräknas kostnaden för administrationen av indriv—

ningsavgiften komma att motsvara 2 milj. kr.

6.6 De ekonomiska konsekvenserna i korthet De ekonomiska konsekvenserna av förslaget bör således bli

— en ökning av intäkterna på uppbördsstadiet genom uppbörds-

avgiften jämfört med restavgiften med 45—50 milj. kr.,

- en inbesparing av resurser för handläggning av ärenden om befrielse och nedsättning hos länsskattemyndigheterna

motsvarande 1 milj. kr.,

— en ökning av intäkterna på indrivningsstadiet genom upp— bördsavgiften jämfört med restavgiften med 8-10 milj. kr.,

— en ny intäkt på indrivningsstadiet genom indrivningsavgif— ten med 15-16 milj. kr.,

— en inbesparing av statens ränteförluster på indrivnings—

stadiet motsvarande 1 milj. kr. och

— en kostnad för administrationen av indrivningsavgiften på

2 milj. kr.

Det innebär sammantaget en nettoökning av statens intäkter av dröjsmålsavgifter i storleksordningen 70-75 milj. kr. om utredningens förslag genomförs. Engångskostnaden för datapro- grammering av dröjsmålsavgifterna i skatte— och utsökningsre— gistren beräknas understiga 1/2 milj. kr.

7 SPECIALMOTIVERING

Utredningen slår i avsnittet först fast att bestämmel- serna om dröjsmålsavgifter skall meddelas genom lag. Placeringen av bestämmelserna i regelsystemet sägs vara långt ifrån självklar men utredningen föreslår att de placeras på ett traditionellt sätt, dvs. fram— för allt i uppbördslagen . Utredningen finner det obe— hövligt att lägga fram ändringsförslag beträffande alla de femtiotal författningar som berörs av ett nytt

avgiftssystem utan nöjer sig med ett tjugotal. Änd—

ringsförslagen kommenteras närmare i det här avsnittet.

7.1 Bestämmelserna skall meddelas genom lag

_ Dröjsmålsavgifterna är till sin karaktär en skatt (jfr RÅ 1987 ref. 21). Bestämmelser i ämnet — inkl. sådana som avser befrielse från eller nedsättning av avgift - skall därför utfärdas på samma sätt som bestämmelser om skatt. Av 8 kap. 3 5 regeringsformen (RF) framgår att föreskrifter om skatt till staten skall meddelas genom lag. Uppgiften att stifta lag ankommer enligt 1 kap. 4 & RF på riksdagen, som inte får överlåta på regeringen eller förvaltningsmyndighet att medde- la andra föreskrifter om skatt än sådana som ryms inom be— greppet verkställighetsföreskrifter (8 kap. 7 och 13 && RF).

Beträffande innebörden av begreppet verkställighetsföreskrif— ter uttalade föredragande departementschefen i förarbetena till regeringsformen följande ( prop. 1973:90 s. 211 ).

Med föreskrifter om verkställighet av lag bör enligt min mening i första hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. I viss utsträckning torde det emellertid vara ofrånkomligt att tillåta, att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighets- föreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut" en lag även om lagen i och för sig skulle befinna sig inom det obligatoriska lagområdet. En förutsättning för att rege- ringen skall få göra detta måste emellertid vara, att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I verkställighets- föreskriftens form får således inte beslutas om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållan— den.

Det är ofta svårt att bedöma var gränsen går mellan å ena sidan föreskrifter som bara "fyller ut" lagen och å andra sidan föreskrifter som tillför lagen något nytt och således strider mot regeringsformen . En vägledning härvid kan hämtas ur olika avgöranden där regeringsrätten har prövat just om meddelade verkställighetsföreskrifter har legat inom ramen för en av riksdagen stiftad lag eller om ramen har överskri— dits. Här återges tre avgöranden.

RÅ 83 1:85. Regeringsrätten skulle bl.a. ta ställning till föreskrifter om beräkning av värdet av bilförmån vid fast— ställande av underlag för arbetsgivaravgifter. Enligt 4 5 lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m. skall vid fastställande av av— giftsunderlaget förmån av fri bil bestämmas efter schab- lon. Schablonen skall därvid bestämmas på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser och vid en årlig körsträcka i privat bruk om 1 000 mil. Riksförsäkringsverket har i en kungörelse (RFFS 1979z32) meddelat föreskrifter beträffan- de denna schablon.

Regeringsrätten konstaterade att föreskrifter om arbetsgi— varavgifter skall ges i lag och att kompletterande bestäm— melser om avgifternas beräkning kan meddelas i form av verkställighetsföreskrifter. Regeringsrätten fann vidare att lagstadgandet uttryckligen anger att schablon skall tillämpas och vidare att det i motiven till lagen under— stryks det angelägna i en tämligen hårdhänt schablonise-

ring. Lagstadgandet innehåller dessutom detaljerade regler om vilka faktorer som skall beaktas vid schabloniseringen. Riksförsäkringsverkets verkställighetsföreskrifter (vilka hänvisar till tabeller med schabloniserade sifferbelopp) anger, ansåg regeringsrätten, på ett uttömmande sätt lag— rummets tillämpning. Något utrymme för en tolkning av lagen vid sidan av verkställighetsföreskrifterna förelåg inte.

RA 85 lz5. Frågan gällde om riksskatteverkets (RSV:s) föfååkfifter för fastighetstaxering var grundlagsenliga såvitt de avsåg beräkning av värdefaktorn storlek för småhus. Enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall taxeringsvärde för småhus bestämmas med utgångspunkt från riktvärden. Dessa riktvärden skall bestämmas för olika kombinationer av värdefaktorer. Enligt 8 kap. 3 5 fastig- hetstaxeringslagen skall riktvärden bestämmas för bl.a. värdefaktorn storlek. RSV har meddelat verkställighets- föreskrifter för beräkning av bl.a. denna värdefaktor.

Enligt regeringsrättens bedömning innehåller den ifrågava— rande lagregeln inte någon närmare bestämning av begreppet bostadsyta. Därför kan inte värdefaktorn storlek användas utan att en närmare precisering sker. Regeringsrätten ansåg att genom RSV:s föreskrifter har bestämmelsen fått ett sådant preciserat innehåll. Den utfyllnad som har skett strider inte mot lagregelns lydelse. Inte heller i motiven till fastighetstaxeringslagen ges svar på frågan hur begreppet bostadsyta skall förstås, liksom för övrigt inte heller i fastighetstaxeringskommitténs betänkande. RSV:s föreskrifter kan, enligt regeringsrättens uppfatt— ning, inte anses ha tillfört lagregel något sådant element att föreskrifterna inneburit att RSV har överskridit sitt bemyndigande.

RÅ 1987 ref. 21. Regeringsrätten prövade i målet om de föreskrifter rörande restavgift m.m. (RSV Ip 1984:2) som RSV utfärdat med stöd av 5 kap. 11 5 andra stycket lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), står i strid med regeringsformen.

Regeringsrätten fastslog att de föreskrifter som meddelats beträffande befrielse från och nedsättning av avgiften innehåller villkor och begränsningar som går utöver vad som kan inrymmas i bemyndigandet. Föreskrifterna får där- för inte tillämpas i vissa särskilt angivna delar. Rege— ringsrätten pekade på att föreskrifterna bl.a. anger att befrielse från hela restavgiften endast kan medges om vissa uppräknade omständigheter föreligger och att ned— sättning av avgifterna kan ske vid andra uttalade omstän- digheter men då endast till bestämda procenttal eller belopp.

I sammanhanget skall även erinras om vad lagrådet och depar— tementschefen anfört i motiven (prop. 1987/88:40 s. 48 ff)

till lag om ändring i lagen (l984:668) om uppbörd av social— avgifter från arbetsgivare (USAL).

Lagrådet uppmärksammade att en hänvisning i 28 5 USAL till 58 5 2 mom. uppbördslagen - som rör befrielse från restav— gift - kunde uppfattas som att RSV:s föreskrifter (RSV Du l983:8) i ämnet var tillämpliga i alla delar också beträf— fande USAL. RSV:s föreskrifter - som de har utformats - anger de omständigheter som kan föranleda befrielse, i vilka fall nedsättning av avgifterna kan komma i fråga och till vilka lägsta belopp nedsättning får ske. I USAL har emellertid RSV, enligt lagrådet, inte bemyndigats att meddela andra föreskrifter än verkställighetsföreskrifter. Härför behövs det dessutom inte något bemyndigande i lag. Lagrådet förordade därför att hänvisningen till uppbörds— lagen ändrades. För den händelse det ansågs angeläget att närmare reglera villkor och begränsningar i fråga om be— frielse från förseningsavgift, restavgift och tilläggsav- gift fick denna reglering, enligt lagrådets utsago, ges formen av föreskrifter i lag. Departementschefen hade ingen erinran mot vad lagrådet anfört i normgivningsfrågan och begränsade hänvisningen till uppbördslagen i enlighet härmed.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att bestämmelser om dröjsmålsavgifter — inklusive sådana som avser befrielse från eller nedsättning av avgift - måste ges

i lagform och att bestämmelserna skall vara fullständiga och bara i fråga

.—

om detaljer kan kompletteras med av regeringen eller av för- valtningsmyndighet utfärdade verkställighetsföreskrifter.

Som kommer att framgå i det följande (7.4) tillgodoses i utredningens förslag de angivna kraven 2235 genom att de grundläggande avgiftsbestämmelserna i uppbördslagen görs mera fullständiga än de nu gällande och gslg genom att komplette— rande bestämmelser om förutsättningarna för befrielse eller nedsättning tas in i anvisningar till bestämmelserna.

7.2 Bestämmelserna placeras på ett traditionellt sätt

Den fråga som härefter aktualiseras gäller den lämpligaste placeringen av bestämmelserna om dröjsmålsavgifter. Place- ringen är inte självklar. En tanke är att ta upp bestämmel— serna i en särskild lag om dröjsmålsavgifter. Vad som talar för en sådan ordning är främst att bestämmelserna skall gälla för mängder av medelsslag och att det då kan synas naturligt med en gemensam lag i ämnet. På det sättet kommer också sam—

bandet mellan uppbördsavgifter och indrivningsavgifter till tydligt uttryck.

Man kan emellertid också i formellt hänseende bryta sambandet mellan uppbördsavgifter och indrivningsavgifter. Bestämmel— serna kan då tas upp, de om uppbördsavgifter i uppbördslagen jämte några andra viktiga medelsslagsförfattningar och de om indrivningsavgifter i den indrivningslag som utredningen har föreslagit i sitt betänkande ( SOU 1987:10 ) Indrivningslag m.m. Till förmån för en uppdelning av detta slag talar att bestämmelserna härigenom får en naturlig anknytning till uppbörds— resp. indrivningsförfarandena. Utredningen anser att detta är den lösning som bör eftersträvas på sikt.

I dagsläget måste emellertid beaktas att uppbördslagen sedan länge är i behov av en genomgripande översyn. Utredningen vill erinra om att förslaget till en särskild indrivningslag bl.a. var att se som en partiell sådan översyn genom utbryt- ningen av uppbördslagens bestämmelser om indrivning. Inrikt- ningen av och takten i arbetet på en reformering av uppbörds— lagen är dock oviss. Bl.a. gäller att utredningens betänkande med förslag till indrivningslag fortfarande är under bered- ning i finansdepartementet. Det kan under sådana förhållanden synas mest försvarligt att tills vidare lösa placeringsfrågan på det traditionella sättet. Det innebär att bestämmelser om såväl uppbördsavgift som indrivningsavgift tas in i uppbörds— lagen jämte några andra viktiga medelsslagsförfattningar till vilka hänvisning i förekommande fall görs i övriga författ— ningar. Utredningen har stannat för en lösning i överensstäm— melse härmed.

7.3 Vissa författningsförslag utelämnas

Restavgiftsbegreppet återfinns i ett femtiotal ftrfattningar inom skatte— och avgiftsområdena. Utredningens nya avgifts- konstruktion föranleder i princip förslag om ändring i alla dessa författningar. Utredningen har emellertid ansett sig kunna utelämna sådana författningsförslag som enbart skulle avse ett utbyte av ordet restavgift mot de nya avgiftsbegrep- pen. Författningsförslag har också utelämnats beträffande en viss kategori av författningar med restavgiftsbestämmelser men där det är tveksamt om dessa kan komma att aktualiseras framdeles, se härom i det följande.

Vad som återstår är ett tjugotal författningsförslag. Av dessa har förslaget som rör uppbördslagen placerats främst i betänkandet medan övriga förslag placerats i bilagor, de som avser lagar i bilaga 1 och de som avser förordningar i bilaga

2.

Utredningen utelämnar således förslag till ändringar som innebär enbart utbyten av ord, nämligen:

att ordet "restavgift" skall bytas ut mot "uppbördsavgift" i

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning, 7 5 Förordningen (l984:406) om stämpelskatt vid ;nskrivnings— myndigheter, 18 och 2055

samt att ordet "restavgift" skall ersättas med såväl upp— bördsavgift som indrivningsavgift i motsvarande ordföljd i

Skattebrottslagen (l971:69), l 5 Lagen (l97lle72) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., l & Vägtrafikskattelagen (l973:601), 30 5 Lagen (l976:206) om felparkeringsavgift, 13 5

Lagen (l976:339) om saluvagnsskatt, 6 $

Lagen (l978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 2 5 5 p.

Valutaförordningen (1959:264), 15 & Förordningen (1968:431) om mervärdeskatt, 30 & Bilskrotningsförordningen (1975:348), 21 5

Tullförordningen (1987:lll4), 80 &

Också när det gäller olika handräckningsavtal med andra län— der måste ordet "restavgift" bytas ut mot "uppbördsavgift". Så är fallet i

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt, 2 5 1 mom.

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1958:382) angående handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsårende, 7 &

Förordningen (1978z724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräck— ning i skatteärenden, 4 & punkt a, 15, 23 och 25 55

Förordningen (l982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden, punkt 2 i överenskommelsen

Utredningen lägger slutligen inte fram något författningsför- slag beträffande en kategori av författningar, vilka före- skriver tidsbegränsade avsättningar och inbetalningar till bestämda fonder och konton, t.ex. lagen (l974:325) om avsätt- ning till arbetsmiljöfond. Den författningsreglerade tiden för sådan avsättning har redan förflutit. På grund av t.ex. en utdragen skatterättslig process kan avgiftsunderlaget för restavgiften dock fortfarande vara obestämt. Huruvida bestäm— melserna om restavgift i dessa författningar kan komma att aktualiseras också framdeles är därför tveksamt. Utredningen har under sådana förhållanden ansett det onödigt att belasta betänkandet med dessa författningsförslag. Till detta kommer att om författningarnas nuvarande bestämmelser om restavgif— ten skulle komma att aktualiseras, dessa innehåller en hän— visning till uppbördslagens föreskrifter om restavgift. I enlighet med övergångsbestämmelserna till förslaget till lag

om ändring i uppbördslagen , skall i förekommande fall genom

hänvisningen de nya föreskrifterna tillämpas. De författ—

ningar som här avses är

Lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond, 12 5 Lagen (l974:988) om avsättning till särskild investerings- fond. 11 5

Lagen (1974:989) om insättning på investeringskonto för skog, 11 5 Lagen (l977:322) om investeringsavgift för vissa byggnads— arbeten, 10 5

Lagen (l980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, 3 S

0

Lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investerings— konto, 3 5

Lagen (1984:501) om inbetalning på likviditetskonto, 6 5

Lagen (1984z502) om exportdepositioner för skogsprodukter, 18 5

1

Lagen (l984:503) om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag, 5 5 '

Lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin, 6 & Lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto, 3 5 Lagen (1985z582) om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1985/86, 6 5

I de följande avsnitten motiveras de särskilda författnings— förslagen var för sig.

7.4 ' Förslaget till ändring i uppbördslagen (1953z272)

51 5

Ett beslut om anstånd med skattebetalning kan meddelas såväl före som efter det att skatten har lämnats för indrivning. Varken uppbördsavgift eller indrivningsavgift får tas ut under tiden för anståndet.

Ett anståndsbeslut inverkar inte på de tidsfrister som löper i fråga om dröjsmålsavgifterna. Har ett anstånd exempelvis beviljats innan skatten förfallit till betalning inverkar anståndsbeslutet inte på den enmånadsfrist som löper från förfallodagen då uppbördsavgiften är 2 %. Har skattebeloppet — trots att anståndstiden i exemplet ännu inte gått till ända — även lämnats till indrivning, inverkar anståndsbeslutet inte på den fyramånadersfrist som löper från skattens regist— rering i utsökningsregistret innan indrivningsavgiften på- förs. Dröjsmålsavgifterna skall dock tas ut när anståndstiden gått till ända och beräknas då på det skattebelopp som vid den tidpunkten är obetalt (jfr även motiveringen till 75 b 5).

Har den skattskyldige fått anstånd med betalningen av endast en del av skattebeloppet, bör varje delpost prövas för sig och utgöra eget avgiftsunderlag vid dröjsmålsavgifternas uttagande. En sammanslagning av delposterna vid anståndsti— dens utgång bör inte minst av praktiska skäl undvikas.

53 5 2 mom.

Ordet restavgift har ersatts med uppbördsavgift. Har arbets— givaren medgetts ytterligare tid för att betala och redovisa skatt överlämnas inte skatten till indrivning under den ti— den. Det saknas därför anledning att i bestämmelsen undanta indrivningsavgift.

58 5

Bestämmelserna om befrielse från avgift som för närvarande finns i paragrafens 2 mom. har i förslaget flyttats till en ny paragraf, 59 a 5. Någon reglering i 2 mom. finns ej läng— re. Som en följd härav har beteckningen 1 mom. också kunnat utgå.

I första stycket finns de nya bestämmelserna om uppbörds- avgift. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 5.7.

I andra stycket har ordet restavgift ersatts med uppbörds- avgift. Därutöver har en del redaktionella ändringar gjorts. Bestämmelserna om tilläggsavgift har motiverats i avsnitt

5.8. 59 5

De nya bestämmelserna om indrivningsavgift föreslås bli in— förda i ett nytt andra stycke till paragrafen. Bestämmelserna

har motiverats i avsnitt 5.9.

I tredje stycket — vilket motsvarar nuvarande andra stycket - har följdändringar gjorts. Indrivning av uppbörds- och in- drivningsavgift skall i likhet med andra avgifter följa be-

stämmelserna om indrivning av skatt. 59 a 5 Paragrafen är ny.

I första stycket föreslås bestämmelser om befrielse från uppbördsavgift och tilläggsavgift och om nedsättning av upp- bördsavgift. Dessa ersätter de nuvarande bestämmelserna om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift i 58 5

2 mom.

I första stycket anges att uppbördsavgiften kan undanröjas helt om det föreligger "särskilda skäl". Detta kan ske an— tingen avgiften är 2 % eller 6 %. En förutsättning härför är att skatten har betalts så snart betalningshindret har upp— hört. Uppbördsavgiften kan även sättas ned, men då endast från 6 % till 2 % och aldrig till lägre belopp än 100 kr. Förslaget härom har motiverats i avsnitt 5.7. Utöver vad som där sagts vill utredningen anföra följande.

Med den utformning uppbördsavgiften har — 2 % under minst en månad — har behovet av en möjlighet till annan nedsättning minskat. Nedsättning av nuvarande restavgift har ju framför

allt kommit i fråga när skatten har betalts före utgången av uppbördsmånaden (se bilaga 3.3). Utredningen har inte heller velat medge nedsättning beträffande de fall i övrigt då de av den skattskyldige åberopade omständigheterna är av särskild beskaffenhet men inte bedöms tillräckligt starka för hel befrielse. En avvägning av styrkan hos omständigheterna i det enskilda fallet bör sålunda undvikas i framtiden om länsskat— temyndigheternas tillämpning skall bli mer enhetlig än i dag. I sammanhanget är det enligt utredningens uppfattning utan betydelse att uppbördsavgiften också vid 2 % i absoluta tal kan vara hög, exempelvis vid försenad inbetalning av stora skattebelopp. Det innebär t.ex. att det inte ens vid ett dröjsmål med betalningen med en enda dag bör finnas utrymme att sänka avgiften under 2 % (jfr RÅ 1987:21).

I första stycket anges vidare att hel befrielse även kan medges från tilläggsavgift om det föreligger särskilda skäl. *Däremot bör tilläggsavgiften inte kunna nedsättas exempelvis

till en lägre procentsats, se avsnitt 5.8.

*Vid paragrafen görs en hänvisning till anvisningarna till uppbördslagen. I dessa ges exempel på sådana särskilda skäl som bör föranleda ändring av uppbördsavgift och tilläggs— avgift liksom skäl som inte bör föranleda sådan ändring. (Se

härom senare i avsnittet.)

Bestämmelserna i nuvarande 58 5 2 mom. andra stycket föreslås utgå. Något bemyndigande i lag behövs inte beträffande de verkställighetsföreskrifter som lagen kan behöva kompletteras med. Det ankommer närmast på riksskatteverket att överväga och utfärda sådana föreskrifter, se 67 5 uppbördsförordningen (l967:626). Utredningen anser för sin del att föreskrifterna till sin omfattning kan begränsas avsevärt i jämförelse med dem som f.n. gäller.

Kronofogdemyndigheten får enligt paragrafens andra stycke möjlighet att medge hel befrielse från indrivningsavgiften. Antalet fall där detta kommer att aktualiseras bedöms emel—

lertid bli få. De särskilda skäl som bör föreligga för be— frielse från indrivningsavgiften är desamma som för befrielse från uppbördsavgiften. Något behov av att kunna medge ned— sättning av avgiften till en lägre procentsats föreligger inte, se avsnitt 5.9. Exempel på skäl som får beaktas anges i de nya anvisningarna till paragrafen.

64 9

I förslaget har ordet restavgift ersatts med uppbördsavgift och indrivningsavgift. I likhet med vad som för närvarande gäller beträffande motsvarande reglering av restavgiften, föreslås däremot inte att bestämmelserna i 59 a 5 om befriel- se från eller nedsättning av dröjsmålsavgifterna blir till-

lämpliga.

Kronofogdemyndigheten kan ha återredovisat ett mål som avses i denna paragraf till den uppdragsgivande myndighe- ten innan fyra månader har förflutit från målets registre- ring i utsökningsregistret och således innan någon indriv- ningsavgift har påförts. Återkommer därefter målet till kronofogdemyndigheten med ny begäran om indrivning, bör en ny fyramånadersfrist löpa innan det kan bli aktuellt att

påföra en indrivningsavgift.

68 5 4 mom. och 75 a 5

I förevarande paragrafer har ordet restavgift ersatts med uppbördsavgift och indrivningsavgift. Därutöver har en del

redaktionella justeringar gjorts.

75 b 5

I paragrafens första stycke har föreslagits att det anstånd som beviljats skall omfatta - förutom betalningen av skatte— beloppet — även betalningen av de uppbörds- och indrivnings— avgifter som påförts vid tidpunkten för anståndsbeslutet. Det är sålunda att märka att sådant anstånd som här avses — till skillnad från anstånd enligt 49 5 — alltid beviljas efter det ordinarie uppbördstillfället. Vidare har andra stycket kom- pletterats så att det framgår att den som fått anstånd alltid

skall betala dröjsmålsavgifter som belöper på det av förvalt— ningsdomstolen fastställda skattebeloppet (jfr den annorlunda regleringen i 51 & tredje stycket). Slutligen har i ett nytt tredje stycke - som motsvarar 51 5 första och andra styckena — stadgats förbud mot indrivning under anståndstiden men medgetts att restitutioner får tas i anspråk under samma

tid.

Bakgrunden till de föreslagna ändringarna är följande. Som angetts i avsnitt 3.1 har bestämmelserna om anståndsränta enligt 49 5 4 mom. visst samband med gällande bestämmelser om restavgift i 51 5 första och tredje styckena. Under anstånds— tiden uttas nämligen inte restavgift för skatt som omfattas av anståndsbeslutet och för vilken anståndsränta tas ut. Restavgift skall emellertid erläggas för den del av skatten som alltjämt är obetald när anståndstiden gått till ända och anståndsränta således inte längre beräknas. Vid betalning inom löpande anståndstid skall alltså inte någon restavgift tas ut, inte ens på det skattebelopp för vilken betalnings- skyldighet kvarstår efter exempelvis skattedomstols prövning. Att restavgift inte tas ut under anståndstiden - trots att skatten inte har betalats vid uppbördstillfället — torde bero på att statens ränteförluster i anståndsfallen täcks redan genom anståndsräntan. Denna beräknas nämligen från utgången av den månad då skatten rätteligen skulle ha betalts om inte anstånd medgetts. Samma utgångspunkt för ränteberäkningen torde gälla antingen anståndsbeslutet föreligger vid upp- bördstillfället eller meddelas först vid en senare tidpunkt.

Restavgiften tas ut vid skattens ordinarie uppbördstillfäl— le.

Vid ett anståndsbeslut enligt 75 b 5 är förhållandena däremot annorlunda. Restavgiftens uttagande hänför sig fortfarande till det ordinarie uppbördstillfället även om själva avgifts— underlaget inte kan bestämmas förrän betalningsskyldigheten för skatten har fastställts. Betalningsskyldighet som har fastställts enligt 75 5 skall emellertid fullgöras senast vid en betalningsdag ca tio dagar efter beslutet (jfr bilaga

4.2). En anståndsränta i enlighet med 49 5 4 mom. beräknas i detta fall inte från det ordinarie uppbördstillfället utan från utgången av den månad som gäller som sista betalningsdag enligt fastställelsebeslutet. Det kan då ha förflutit avse— värd tid från det ursprungliga uppbördstillfället. Om inte restavgift — eller de föreslagna dröjsmålsavgifterna — som påförts enligt fastställelsebeslutet tas ut ifall den skatt— skyldige betalar skatten under anståndstiden får staten inte tillräcklig täckning för sina ränteförluster. Den skattskyl— dige, å andra sidan, gör en motsvarande kreditvinst. Hur bestämmelserna skall tillämpas är oklart för närvarande. Utredningens författningsförslag undanröjer osäkerheten.

Beträffande beräkningen av dröjsmålsavgifternas tidsfrister,

se motiven till 51 5.

76 5

I andra stycket har föreslagits en ändring, som innebär att vid arbetsgivares regressfordran skall uppbörds— eller in— drivningsavgifter inte tas ut. Utredningen anförde i betän- kandet (Ds Fi 1984:4 s. 223) Indrivning av skatt m.m. att fordringar av detta slag bör handläggas som enskilda mål och att det är en av de frågor som utredningen skall_ta upp i sitt fortsatta arbete.

Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse äger tillämpning i följande situation. Arbetsgivaren har betalt till staten dels skattebeloppet och dels den härpå beräknade restavgiften. Med anledning av betalningen har arbetsgivaren fått en regress- fordran hos arbetstagaren. På begäran av arbetsgivaren re— gistreras regressfordringen i utsökningsregistret som A-mål trots att borgenären är en enskild person. En ny restavgift uppdebiteras samtidigt. Också den nya restavgiften tillfaller staten (jfr JO. s ämbetsberättelse 1973 s. 375 f). Uppdebite— ringen av en ny restavgift får antas ha samband med att målet mot arbetstagaren skall handläggas som ett A—mål. När målet i stället i framtiden handläggs som ett E-mål kommer restavgif-

ten att ersättas med utsökningsavgift. I avvaktan på att så sker bör staten i enkelhetens intresse och eftersom antalet regressmål är få kunna avstå från att ta ut dröjsmålsavgift

två gånger. 77 a &

I bestämmelsen har restavgiftsbegreppet ersatts med uppbörds- och indrivningsavgift. Företrädarens ansvar bör i avgiftshän— seende vara lika med den juridiska personens ansvar. Det belopp företrädaren har betalt hör han få söka åter av den skattskyldige.

77b5

I bestämmelsen har restavgiftsbegreppet ersatts med uppbörds— och indrivningsavgift. Makens ansvar bör i avgiftshänseende 'vara lika med den skattskyldiges ansvar. Det belopp maken har

betalt bör han få söka åter av den skattskyldige.

86 5 3 mom.

Besvär över kronofogdemyndighetens beslut angående indriv— ningsavgiftens uttagande bör prövas i samma instans som gäl— ler beträffande skattebeloppet.

Anvisningarna till 59 a 5

Enligt de uppgifter som inhämtats från länsskattemyndigheter- na varierar myndigheternas bedömningar av vilka de omständig— heter är som utgör giltig ursäkt för betalningsförsummelser (bilaga 3.3). Det är enligt utredningens mening önskvärt med en större likformighet. I anvisningarna till uppbördslagen har nu angetts hur vissa omständigheter i allmänhet bör bedö-

mas .

Antalet ärenden om befrielse från och nedsättning av rest— avgift har ökat kraftigt under 1980-talet. Ärendeberedningen

kräver en stor arbetsinsats hos myndigheterna. Det är angelä- get att utvecklingen vänds. En utgångspunkt för utredningen har varit att länsskattemyndigheterna bör besparas ärenden när skatten har betalts kort tid efter förfallodagen. Myndig— heternas prövning av ärenden bör i större utsträckning än i

dag ske efter schablon.

I anvisningarna anges omständigheter/skäl som förutsätter en ansökan från den skattskyldige. Först efter ansökan görs länsskattemyndigheten här uppmärksammad på att en omständig- het som kan påverka avgiftsuttaget föreligger. Självklart skall avgiften även fortsättningsvis ändras utan ansökan exempelvis vid nedsättning av skatteuttaget eller vid åter— betalning av skatt i annat fall. Någon ansökan om avgiftsänd— ring bör heller inte krävas om en felaktighet uppdagas - den skattskyldige har kanske inte fått sin skattsedel eller fått den så sent att betalning i rätt tid har försvårats — och det framstår som uppenbart att felet skall läggas myndigheten till last. Dessa fall berörs inte i anvisningarna.

Ett annat fall som inte berörs är att en myndighet kan ha avsevärda svårigheter att skicka ut betalningspåminnelser inom fristen av en månad från skattens förfallodag. Det torde framför allt gälla arbetstagares K—skatt där en avstämning först bör ske av arbetsgivarens uppbördsdeklaration. I ett sådant fall bör uppbördsavgiften kunna sättas ned om betal- ning inflyter med anledning av betalningspåminnelsen. I detta och andra liknande fall bör man emellertid tillse att också skattskyldiga som betalar i det "tidsglapp" som uppstår mel— lan enmånadsfristens utgång och utskicket av betalningspåmin-

nelsen får avgiften nedsatt.

De särskilda skäl som kan ursäkta en betalningsförsummelse bör till sin karaktär vara sådana att den skattskyldige inte kunnat förutse eller råda över dem. Graden av ursäktlighet avtar vanligen med den tid som förflyter. Den skattskyldige bör efter hand få allt större möjligheter att undanröja det betalningshinder som förelåg i samband med förfallodagen

eller avgiftshöjningen.

Utredningen har angett följande exempel på "särskilda skäl"

Sjukdomsfall eller olyckshändelse. Som giltig ursäkt bör godtas sjukdom eller olyckshändelse av sådant slag att be— talning på förfallodagen eller i samband med avgiftshöjningen avsevärt försvårats. Om det funnits någon annan som utan olägenhet kunnat fullgöra skyldigheten bör befrielse inte

medges.

Utanför kategorin särskilda skäl faller däremot, enligt ut—

redningens mening, exempelvis bristande'betalningsförmåga, bristande erfarenhet och engångsförsummelse. En fördel med

att ange dessa — mer eller mindre självförvållade omständig— heter — i anvisningarna, liksom hur de bör bedömas, är att många ansökningar härigenom undviks i de fall grunderna för

ändrad avgift är just dessa. övergångsbestämmelser

Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1990. Bestämmelser— na bör tillämpas första gången på det uppbördsår som börjar närmast därefter, dvs. fr.o.m. den 1 februari 1990.

De båda dröjsmålsavgifterna är samordnade sinsemellan. In— drivningsavgiften skall ses som en fortsättning på uppbörds— avgiften. Avgifterna utgör således en enhet. Med en sådan utgångspunkt följer att indrivningsavgift inte skall tas ut i de fall restavgift har påförts eller fortfarande skall utgå enligt den gamla ordningen.

Det avgörande för frågan om den nya eller den äldre avgifts—

ordningen skall tillämpas är huruvida skattens betalningsdag infaller före eller efter den 1 februari 1990. Avgörande är således inte huruvida skatten i sig är hänförlig till tiden dessförinnan eller inte.

En arbetsgivare eller, om den skattskyldige är en juridisk person. en ställföreträdare kan åläggas betalningsskyldighet

för annans skatt. Denna betalningsskyldighet bör i avgifts— hänseende behandlas på samma sätt som den ursprungliga. Äldre bestämmelser bör därför gälla Också i de fall arbetsgivare eller ställföreträdare åläggs betalningsskyldighet efter den 1 januari 1990 om skatten ursprungligen förfallit till betal- ning före den 1 februari 1990.

Åtskilliga författningar på skatte- och avgiftsområdet inne— håller hänvisningar som innebär att restavgift skall tas ut enligt bestämmelserna i uppbördslagen. Efter den 1 januari 1990 innebär dessa hänvisningar i stället att uppbördsavgift och indrivningsavgift skall tas ut enligt de nya bestämmel— serna. Sker emellertid uppbörden av dessa skatter och avgif- ter i enlighet med uppbördslagens uppbördsår tillämpas dock de nya bestämmelserna först efter den 1 februari 1990. I de fall den aktuella skatten eller avgiften förfaller till be- talning före nämnda datum tillämpas naturligtvis de äldre bestämmelserna i uppbördslagen.

7.5 Förslaget till ändring i lagen (1908:128 5. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

5 5 1 mom.

I författningsförslaget anges att vid dröjsmål med betalning av bevillningsavgift skall uppbördsavgift tas ut enligt vad som är föreskrivet i 58 5 uppbördslagen Och, i förekommande fall, indrivningsavgift enligt vad som är föreskrivet i 59 5 samma lag. Det innebär bl.a. att bestämmelserna i 59 a 5 uppbördslagen om befrielse från och nedsättning av dröjsmåls— avgifterna - i likhet med vad som för närvarande gäller be— träffande motsvarande reglering av restavgiften — inte före—

slås bli tillämpliga.

7.6 Förslaget till ändring i kungörelsen ( 1913:380 ) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige

6 a 5

I förslaget har motsvarande ändringar gjorts som i det före—

gående författningsförslaget, avsnitt 7.5.

7.7 Förslaget till ändring i lagen (l941:416) om arvs- skatt och gåvoskatt

53 5

I förslaget har motsvarande ändringar gjorts som i författ- ningsförslaget i avsnitt 7.5.

7.8 Förslaget till ändring i lagen ( 1958:295 ) om sjö—

mansskatt

14 5 2 mom.

I första stycket föreslås att ordet restavgift ersätts med

uppbördsavgift.

I andra stycket föreslås att hel befrielse från uppbördsav— giften liksom nedsättning av avgiften från 6 % till 2 % dock lägst till 100 kr. skall kunna medges. Motiven härtill över— ensstämmer med motiven till befrielse och nedsättning enligt 59 a 5 första stycket uppbördslagen, se avsnitt 7.4. Genom en hänvisning till de föreslagna nya anvisningarna till upp—

bördslagen blir de "särskilda skäl" som kan ursäkta en betal— ningsförsummelse i princip lika i uppbördslagen och i lagen

om sjömansskatt.

I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i bestäm—

melsen.

17 a $

Restavgiftsbegreppet har ersatts med uppbördsavgift enligt föreslagna 14 5 2 mom. lagen.

17 b 5

I första stycket föreslås att de nya bestämmelserna om in— drivningsavgift i 59 & uppbördslagen görs tillämpliga. Samma gäller beträffande bestämmelserna om befrielse från indriv- ningsavgift i 59 a 5 andra stycket liksom i anvisningarna till nämnda paragraf. En följd av att befrielse får medges från uppbördsavgiften. jfr 14 5 2 mom. ovan, bör bl.a. vara att befrielse också får medges från indrivningsavgiften. När det gäller motiven till de nya bestämmelserna i 59 å och 59 a 5 andra stycket uppbördslagen och anvisningarna därtill

se avsnitt 7.4.

I andra stycket föreslås att restavgift ersätts med uppbörds- avgift och indrivningsavgift. Avgifterna utgör en enhet, därför bör samma bestämmelser om införsel gälla.

18 5

Vid regressfordran enligt denna bestämmelse föreslås sjöman- nen slippa betala särskild uppbördsavgift eller indrivnings- avgift. Motiveringen härför överenstämmer med den som angetts vid 76 5 uppbördslagen , avsnitt 7.4.

—l23— 21 5 1 mom. 8

Ordet restavgift föreslås bli ersatt med uppbördsavgift. Det bör åligga sjömansskattenämnden att besluta om befrielse från uppbördsavgiften. Beslut om befrielse från indrivningsavgif- ten bör meddelas av kronofogdemyndigheten.

övergångsbestämmelser

Se avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

7.9 Förslaget till ändring i lagen (1968z430) om mer-

värdeskatt

47 5

I första och andra styckena finns de föreslagna bestämmelser— na om uppbördsavgiften. Bestämmelserna har motiverats i av— snitt 5.7. En del redaktionella ändringar har också gjorts i lagtexten.

I andra stycket föreslås — i likhet med nuvarande hänvisning till uppbördslagens bestämmelser om befrielse från restavgif— ten — att en hänvisning görs till de nya bestämmelserna om befrielse från och nedsättning av uppbördsavgift i 59 a 5 första stycket liksom till de nya anvisningarna till nämnda paragraf så att dessa blir tillämpliga. Beträffande motiven till uppbördslagens bestämmelser om befrielse och nedsätt— ning, se avsnitt 7.4.

I anvisningarna till uppbördslagen ges exempel på sådana "särskilda skäl" som bör utgöra giltig ursäkt för en betal— ningsförsummelse. Det finns på mervärdeskatteområdet även andra exempel på omständigheter som bör föranleda befrielse från uppbördsavgift. Enligt utredningens uppfattning bör

exempelvis sådan befrielse ske om betalning av mervärdeskat— ten har försvårats avsevärt på grund av att den skattskyldige har erhållit handlingar för mervärdeskattedeklaration senare

än vad som är föreskrivet i lag.

Befrielse bör medges utan ansökan om skattskyldig inte kunnat lämna fullständig deklaration och redovisa skatt som hänför sig till fordringar och skulder vid årets utgång utan gjort detta i ny deklaration (rättelsedeklaration) först efter

redovisningsperiodens utgång.

48 5

I första stycket föreslås att ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift. Vid indrivning föreslås att uppbördslagens bestämmelser om indrivningsavgift — inklusive dem om befriel- se från avgiften - blir tillämpliga genom att en hänvisning görs till 59 5 och 59 a 5 andra stycket liksom till de nya anvisningarna till nämnda paragraf. Beträffande motiven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

I andra stycket har ordet restavgift ersatts med uppbörds- avgift och indrivningsavgift. Bestämmelserna om införsel bör vara lika för båda avgifterna.

48 a 5

I bestämmelsen har restavgiftsbegreppet ersatts med uppbörds— och indrivningsavgift. Företrädarens ansvar bör i avgiftshän— seende vara lika med den juridiska personens ansvar. Det belopp företrädaren har betalt bör han få söka åter av den

skattskyldige. Övergångsbestämmelser

Se avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

7.10 Förslaget till ändring'i' kupongskattelagen '(1970:

624)

19 5

4

Paragrafens nuvarande andra stycke föreslås bli ersatt med dels ett nytt andra stycke med bestämmelser om uppbördsav— gift, dels ett nytt tredje stycke med bestämmelser om till- läggsavgift och dels ett nytt fjärde stycke med bestämmelser om hel befrielse från uppbördsavgift och tilläggsavgift lik— som nedsättning av uppbördsavgift. Vid prövningen angående befrielse eller nedsättning föreslås de nya anvisningarna till 59 a 5 uppbördslagen bli tillämpliga. I paragrafen har i övrigt vissa redaktionella ändringar gjorts.

Motiven till uppbördsavgiftens konstruktion i kupongskattela- gen överensstämmer i huvudsak med motiven till den föreslagna 'uppbördsavgiften i bl.a. uppbördslagen , angående motiven se

avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket att lägsta upp— bördsavgift som tas ut skall vara 100 kronor bör ha motsva- rande tillämpning i fråga om tilläggsavgift enligt nya tredje stycket.

21 5

I författningsförslaget föreslås att ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift. Som en följd av att en ny styckeindelning har föreslagits för 19 5, bör hänvisningen till paragrafen ändras i motsvarande mån.

22 5

I andra stycket har restavgiftsbegreppet ersatts med upp— bördsavgift. Vid indrivning bör indrivningsavgift tas ut. Uppbördslagens nya bestämmelser om indrivningsavgift — inklu— sive dem om hel befrielse från avgiften - föreslås bli till—

lämpliga genom att en hänvisning görs till 59 5 och 59 a 5 andra stycket liksom till de nya anvisningarna till sistnämn— da paragraf. Beträffande motiven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

7.11 Förslaget till ändring i lagen (19792609) om allmän investeringsfond

3 5

Vid dröjsmål med betalningen bör uppbördsavgift tas ut enligt de föreslagna bestämmelserna i 58 & uppbördslagen. Vid in- drivning bör indrivningsavgift tas ut enligt de nya bestäm- melserna i 59 5 nämnda lag. Det innebär bl.a. att de före- slagna bestämmelserna i 59 a 5 uppbördslagen om befrielse från eller nedsättning av dröjsmålsavgifterna — i likhet med vad som för närvarande gäller beträffande motsvarande regle— ring av restavgiften - inte blir tillämpliga.

7.12 Förslaget till ändring i utlänningslagen (1980:

376)

99 b 5

I förslaget har motsvarande ändringar gjorts som i det före-

gående författningsförslaget, avsnitt 7.11.

7.13 Förslaget till ändring i arbetstidslagen (1982:

673)

27 5

I förslaget har motsvarande ändringar gjorts som i författ- ningsförslaget i avsnitt 7.11.

7.14 Förslaget till ändring i lagen ( 1982:1006 ) om av—

drags— och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

7 och 15 55

I förevarande paragrafer har ordet restavgift ersatts med uppbördsavgift. Vid länsskattemyndighetens prövning av de åberopade omständigheterna för befrielse från eller nedsätt— ning av avgiften bör de nya anvisningrna till 59 a 5 upp— bördslagen vara tillämpliga.

17 5

vid indrivning bör de föreslagna bestämmelserna om indriv- ningsavgift - inklusive dem om befrielse från avgiften — i 59 5 och 59 a 5 andra stycket uppbördslagen liksom i anvis- ningarna till sistnämnda paragraf vara tillämpliga.

19 &

Uppdragstagaren bör vid regressfordran enligt denna bestäm- melse slippa betala uppbördsavgift eller indrivningsavgift. Motiveringen härför överensstämmer med den som angetts vid 76 S uppbördslagen. avsnitt 7.4.

22 5

I bestämmelsen har restavgiftsbegreppet ersatts med uppbörds- och indrivningsavgift. Företrädarens ansvar bör i avgiftshän— seende vara lika med den juridiska personens ansvar.

Övergångsbestämmelser

Se avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

7.15 Förslaget till ändring i lagen (l984:151) om punkt— skatter och prisregleringsavgifter

1 kap. 4 5

I andra stycket har ordet restavgift ersatts med uppbörds— avgift och indrivningsavgift. Bestämmelserna om skatt i denna

lag bör gälla för båda dröjsmålsavgifterna. Rubriken - Restavgift

Rubriken innan 5 kap. 8 5 föreslås ändrad till Uppbördsav- gift. I de följande paragraferna återfinns nämligen bestäm- melserna om den nya uppbördsavgiften.

5 kap. 8—9 55

I förevarande paragrafer föreslås att restavgiftsbegreppet ersätts med uppbördsavgift i motsvarande böjningsformer.

5 kap. 10 5

I paragrafen finns de föreslagna bestämmelserna om uppbörds— avgiften. Motiven till avgiftens konstruktion i denna lag överensstämmer i huvudsak med motiven till den föreslagna

uppbördsavgiften i bl.a. uppbördslagen , se motiven i avsnitt 7.4.

5 kap. 11 5

I paragrafen föreslås att hel befrielse från eller nedsätt— ning av uppbördsavgiften skall kunna medges. Motiven härtill överensstämmer med motiven till bestämmelserna om sådan be— frielse och nedsättning i 59 a 5 första stycket uppbördsla— gen, se avsnitt 7.4. Genom en hänvisning till de föreslagna nya anvisningarna till nämnda paragraf blir de "särskilda skäl" som kan ursäkta en betalningsförsummelse i princip lika i uppbördslagen och i lagen om punktskatter ooh prisregle— ringsavgifter.

Nuvarande andra stycket föreslås utgå. Något bemyndigande i lag behövs inte beträffande de verkställighetsföreskrifter

som lagen kan behöva kompletteras med.

5 kap. 16 5 Om skatten lämnas till indrivning bör också indrivningsavgift tas ut. I första stycket föreslås att de nya bestämmelserna om indrivningsavgift — inklusive dem om befrielse från avgif- ten — som föreslagits i 59 5 och 59 a 5 andra stycket upp— bördslagen liksom i de nya anvisningarna till sistnämnda paragraf blir tillämpliga. Beträffande motiven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

Övergångsbestämmelser

Se avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

7.16 Förslaget till ändring i lagen (1984z404) om stäm— pelskatt vid"inskrivningsmyndigheter

34 5

I första stycket finns de föreslagna bestämmelserna om upp- bördsavgiften. Motiven till avgiftens konstruktion i denna lag överensstämmer i huvudsak med motiven till den föreslagna uppbördsavgiften i bl.a. uppbördslagen, se motiven i avsnitt 7.4.

I andra stycket föreslås att de nya anvisningarna till 59 a & uppbördslagen blir tillämpliga vid inskrivningsmyndighetens prövning av befrielse- och nedsättningsärenden. Motiven till dessa anvisningar finns i avsnitt 7.4.

35 5

I paragrafen har vissa redaktionella ändringar gjorts beträf— fande stämpelskattens verkställbarhet. Om stämpelskatten lämnas till utmätning bör indrivningsavgift tas ut. I para— grafen föreslås att de nya bestämmelserna om indrivningsav— gift - inklusive dem om befrielse från avgiften — i 59 å och 59 a 5 andra stycket uppbördslagen liksom i de nya anvis— ningarna till sistnämnda paragraf blir tillämpliga. Beträf- fande motiven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

7.17 Förslaget till ändring i lagen (1984z405) om stäm- pelskatt på aktier

55

I andra stycket föreslås att ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift. De nya bestämmelserna om uppbördsavgift och indrivningsavgift som föreslagits i 5 kap. 8—11 och 16 55

lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter bör bli tillämpliga, jfr avsnitt 7.15.

7.18 Förslaget till ändring i lagen (l984:668) om upp- börd av socialavgifter från arbetsgivare

21 $

1 första stycket föreslås att restavgiftsbegreppet ersätts med begreppen uppbördsavgift och indrivningsavgift. Företrä- darens betalningsansvar bör i avgiftshänseende vara samma som arbetsgivarens, den juridiska personens betalningsansvar. 28 5

I första stycket föreslås att ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift. Dessutom bör de bestämmelser angående be- frielse från och nedsättning av uppbördsavgiften, som före— slagits i 59 a 5 första stycket uppbördslagen och även i anvisningarna till nämnda paragraf bli tillämpliga. Beträf— fande motiven till uppbördslagens bestämmelser om befrielse

och nedsättning, se avsnitt 7.4.

I anvisningarna till 59 a 5 uppbördslagen ges exempel på sådana "särskilda skäl" som bör utgöra giltig ursäkt för en betalningsförsummelse. På området för uppbörd av socialavgif— ter från arbetsgivare kan det naturligtvis finnas även andra exempel på omständigheter, som bör föranleda befrielse från eller nedsättning av uppbördsavgift.

I paragrafens andra stycke föreslås att de nya bestämmelserna om indrivningsavgift — inklusive dem om befrielse från avgif— ten — i 59 5 och 59 a 5 andra stycket uppbördslagen liksom i de nya anvisningarna till sistnämnda paragraf blir tillämpli— ga. Beträffande motiven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

34 5

I andra stycket föreslås att ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift och indrivningsavgift. De nya bestämmelserna om dröjsmålsavgifterna som föreslagits i lagen om sjömans- skatt bör tillämpas på redaravgift. 525

I första stycket har ordet restavgift ersatts med uppbörds- avgift. Länsskattemyndighetens beslut i fråga om uppbörds— avgift bör överklagas till kammarrätten. Kronofogdemyndighe- tens beslut i fråga om indrivningsavgift bör överklagas i

samma instans, se avsnitt 7.4.

54 5

I första stycket har föreslagits att det anstånd som bevil— jats skall omfatta — förutom betalningen av avgiftsbeloppet — även betalningen av de uppbörds- och indrivningsavgifter som

påförts vid tidpunkten för anståndsbeslutet.

I andra stycket har ett förtydligande gjorts, så att det framgår att arbetsgivaren senast vid anståndstidens utgång skall betala de dröjsmålsavgifter som belöper på avgifts— beloppet för vilket betalningsskyldighet kvarstår.

I ett nytt tredje stycke har stadgats förbud mot indrivning under anståndstiden men medgetts att restitutioner får tas i

anspråk under samma tid.

Angående motiven till ändringarna enligt ovan jfr motiven till de föreslagna ändringarna i 75 b 5 uppbördslagen, se avsnitt 7.4.

Som en följdändring förskjuts de nuvarande tredje—fjärde styckena i motsvarande mån.

övergångsbestämmelser

Se avsnitt 7.4 i tillämpliga delar.

7.19 Förslaget till ändring i plan— och' bygglagen

( 1987:10 )

10 kap. 29 5

Vid dröjsmål med betalning bör uppbördsavgift tas ut enligt de föreslagna bestämmelserna i 58 5 uppbördslagen. Vid in— drivning bör indrivningsavgift tas ut enligt de nya bestäm— melserna i 59 5 samma lag. Det innebär bl.a. att de nya be— stämmelserna i 59 a 5 uppbördslagen om befrielse från och nedsättning av dröjsmålsavgifterna —-i likhet med vad som för - närvarande gäller beträffande motsvarande reglering av rest-

avgiften — inte blir tillämpliga.

7.20 Förslaget till ändring i tullagen ( 1987:1065 )

Rubriken innan 29 5 föreslås ändrad till Uppbördsavgift. I den följande paragrafen finns nämligen bestämmelserna om den nya uppbördsavgiften.

29 &

I paragrafen har en del redaktionella ändringar gjorts. Be- stämmelsens nuvarande första stycke föreslås uppdelat i två nya stycken.

Den föreslagna utformningen av uppbördsavgiften i tullagen överensstämmer med avgiftens utformning i bl.a. uppbördsla- gen. Även motiven till avgiftens uttagande och möjligheten

desamma, se motiven i avsnitt 7.4.

Nuvarande andra stycket bildar ett nytt tredje stycke vari ordet restavgift ersätts med uppbördsavgift.

35 5

Om tull eller annan skatt lämnas till indrivning bör också indrivningsavgift tas ut. I paragrafen förslås att de nya bestämmelserna om indrivningsavgift - inklusive dem om be— frielse från avgiften - som föreslagits i 59 5 och 59 a & andra stycket uppbördslagen liksom i de nya anvisningarna till sistnämnda paragraf blir tillämpliga. Beträffande moti- ven till dessa bestämmelser, se avsnitt 7.4.

37 5

I paragrafen föreslås att ordet restavgift ersätts med upp—

bördsavgift och indrivningsavgift.

99—100 55

I förevarande paragrafer föreslås att ordet restavgift er- sätts med uppbördsavgift. Generaltullstyrelsens beslut i fråga om uppbördsavgift bör överklagas till kammarrätten. Kronofogdemyndighetens beslut i fråga om indrivningsavgift bör överklagas i samma instans, se avsnitt 7.4.

7.21 Förslagen till ändring i förordningarna (1977:1118 och 1119) om'fyravgift resp. farledsvaruavgift

De ändringar som föreslagits i 14-15 55 förordningen om fyr— avgift resp. 10—11 55 förordningen om farledsvaruavgift har i motsvarande delar föreslagits beträffande 29 och 35 55 tulla- gen, se motiven i avsnitt 7.20.

7.22 Förslaget till ändring i förordningen ( 1982:647 ) om skeppsmätning 18 9

I paragrafen har ordet restavgift ersatts med uppbördsavgift. Vid indrivning bör indrivningsavgift tas ut enligt de före— slagna bestämmelserna i 59 5 uppbördslagen. I konsekvens med nuvarande reglering beträffande restavgiften föreslås däremot inte att de nya bestämmelserna i 59 a 5 uppbördslagen om befrielse från och nedsättning av dröjsmålsavgifterna blir tillämpliga.

Bilaga 1

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG / LAGAR

7.5

7.8 7.9 7.10 7.11 7.12 7.13

7.14

7.15

7.16

7.17

7.18

7.19

7.20

Lag (1908:128 5. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.........

Kungl. Maj:ts KungörelSe ( 1913:380 ) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige......................................

Lag ( 1941:416 ) om arvsskatt och gåvoskatt...... Lag ( 1958:295 ) om sjömansskatt................. Lag ( 1968:430 ) om mervärdeskatt............Ä... Kupongskattelag ( 1970:624 )..................... Lag ( 1979:609 ) om allmän investeringsfond...... Utlänningslag ( 1980:376 )....................... Arbetstidslag (l982:673)....................... Lag ( 1982:1006 ) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdrags-

ersättningar...................................

Lag (l984:151) om punktskatter och pris— regleringsavgifter.............................

Lag ( 1984:404 ) om stämpelskatt vid inskriv— ningsmyndigheter...............................

Lag (l984z405) om stämpelskatt på aktier.......

Lag (1984. 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare..............................

Plan- och bygglag ( 1987:10 )....................

Tullag ( 1987:1065 ).............................

Sid

138

140 141 143 147 151 156 158

160

162

167

170

173

175 180

181

Förslag till

___——

La om ändrin

i la en (1908:128 5. 1) om bevillnin sav ifter

för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs att 5 5 1 mom. lagen (l908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och ' ' rättigheter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

lemom.2 I fråga omtavgift —— enligt denna lag skall, i den mån lagen icke innehåller särskilda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om skatt enligt uppbördslagen (1953: 272). Erlägges icke bevill— ningsavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift enligt 58 & 1 mom. första stycket uppbördslagen .

5 5

Föreslagen lydelse

;_ l-mom, ImfrågafomanQift

enligt denna lag skall, i den mån lagen icke innehåller särskilda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om skatt enligt uppbördslagen (1953: 272). Erlägges icke bevill— ningsavgift inom föreskriven tid, skall uppbördsavgift tas 23 enligt 58 & första stycket och i förekommande fall in—

drivningsavgift enligt 59 & uppbördslagen .

Har den, som är berättigad att återfå erlagd bevillnings— avgift enligt denna lag, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 5 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855. 2 Senaste lydelse 1974:855.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Samtidigt med inlevereringen av staten tillkommande andel av bevillningsavgift enligt denna lag skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna lag utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer bi-

läggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och

stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfär— dade tillståndsbevis, dels enligt 4 5 5 mom. andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 $ 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner

tillkommande andelar av bevillningsavgifterna blivit till dem utbetalda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till ___—________

a om ändrin i kun örelsen ( 1913:380 ) om rätt för den som

M är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig

föreställnin m.m. i Sveri e _______—____________._______

Härigenom föreskrivs att 6 a & kungörelsen (1913:380) om

n som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i Sverige1 skall ha följande

rätt för de i offentlig föreställning m.m.

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a 52

Bestämmelsen i 6 5 om böter äger icke tillämpning på svensk medborgare som anordnar sammankomst som avses i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster eller den som upplåter lokal eller plats för sammankomsten. I fall som nu har sagts är icke heller bestämmelsen i 6 5 om skyldighet att utgiva be— villningsavgift tillämplig på den som upplåter lokal eller

plats.

På bevillningsavgift som På bevillningsavgift som

varom i ådömes anordnare, varom i första stycket sägs, skall

ådömes anordnare, första stycket sägs, utgår restavgift enligt 58 5 1 mom. uppbördsavgift tas ut enligt första stycket uppbördslagen 58 5 första stycket och i (l953:272). förekommande fall indriv—

ningsavgift enligt 59 & upp— bördslagen (l953:272). ___—________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1941:416 ) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 5 lagen (194lz416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 52

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länsskattemyndighet, som enligt 52 5 1 mom. tredje styc— ket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingi— ven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 5 andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillställa länsskattemyndigheten de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av den enligt 64 5 1 mom. förordnade gransk— ningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 5 1 mom. tredje stycket skall ske till postgirokonto hos länsskattemyndigheten. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten skall anses vara erlagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall läns- föreskriven tid, skall läns— skattemyndigheten, om ej skattemyndigheten, om ej annat följer av vad i 6 5 annat följer av vad i 6 5 sista stycket stadgas, för— sista stycket stadgas, för-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1986:1306.

Nuvarande lydelse

ordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953: 272) gäller för indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 5 1 mom.

första stycket lagen.

Föreslagen lydelse

ordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953: 272) gäller för indrivning av

skatt. Därvid skall uppbörds— avgift tas ut enligt 58 5 första stycket och i förekom— mande fall indrivningsavgift enligt 59 & uppbördslagen.

Handling, som enligt första stycket tillställts länskatte— myndigheten och som ingivaren äger återfå, må länsskattemyn— digheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars er- läggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan hand— lingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet

av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a & överlämnas till den skattskyl— dige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivid erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1958:295 ) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l958:295) om sjö-

mansskatt1

dels att i 17 a 5 och 21 5 1 mom. 8 ordet "restavgift" skall bytas ut mot "uppbördsavgift", dels att 14 5 2 mom., 17 b och 18 55 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

2 mom.2 Inbetalas sjö—

mansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggsavgift gågå beräknade enligt bestämmelserna i 58 &

1 mom. uppbördslagen (1953: 272). Tilläggsavgiften be— stäms dock i förhållande till det antal tidrymder av sex månader, utöver den första, som har påbörjats efter ut- gången av den tidpunkt, då skatten rätteligen skulle ha betalats, intill dess skatten inbetalas eller av sjömans— skattenämnden fastställs till

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Föreslagen lydelse

14 5

2 mom.

skatt senare än i 1 mom.

sägs, skall uprördsavgift

och tilläggsavgift tas ut

Inbetalas sjömans—

beräknade enligt bestämmel— serna i 58 5 uppbördslagen (1953: 272). Tilläggsavgiften bestäms dock i förhållande till det antal tidrymder av sex månader, utöver den förs— ta, som har påbörjats efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen skulle ha betalats, intill dess skatten inbetalas eller av sjömans— skattenämnden fastställs till

Senaste lydelse av lagens rubrik l974:777 17 a & l970:933 21 5 1 mom. 19812389. 2 Senaste lydelse 1981:389.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse betalning eller, i fall som betalning eller, i fall som avses i 17 a 5 andra stycket, avses i 17 a 5 andra stycket, kravet överlämnas till in— kravet överlämnas till in— drivning. drivning.

Befrielse från skyldighet Sjömansskattenämnden får att betala restavgift får EEE särskilda skäl förelig- meddelas, om särskilda 25— 235

ständigheter föranleder det. helt befria från skyldighet Närmare föreskrifter om detta att betala ugpbördsavgift och meddelas av regeringen eller tilläggsavgift eller gyndighet som regeringen nedsätta ugpbördsavgift om bestämmer. sex Erocent till två Brocent,

dock lägst till 100 krOnor. Härvid äger anvisningarna till 59 a & upgbördslagen motsvarande tilllämgning.

17 b 53

Belopp som sjömansskatte— Belopp som sjömansskatte- nämnden fastställt till be— nämnden fastställt till be— talning eller som avses i talning eller som avses i 17 a 5 andra stycket må 17 a 6 andra stycket må in— indrivas i den ordning, som drivas i den ordning, som gäller i fråga om skatt gäller i fråga om skatt en— enligt uppbördslagen. ligt uppbördslagen (1953:

272). Vid indrivning skall indrivningsavgift tas ut enligt 59 5 ugpbördslagen.

Därvid skall bestämmelserna i

59 a 5 andra stycket, jämte anvisningar, samma lag till- lämgas.

3 Senaste lydelse 1981:842.

Nuvarande lydelse

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken må äga rum vid indrivning av sjömans— skatt och därå belöpande restavgift och tilläggsavgift hos sjömannen och i fall, som avses i 17 5 1 mom. andra

stycket, hos redaren.

Föreslagen lydelse

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken må äga rum vid indrivning av sjömans— skatt och därå belöpande

uppbördsavgift, tilläggsav— gift och indrivningsavgift

hos sjömannen och i fall, som avses i 17 5 1 mom. andra

stycket, hos redaren.

18 54

Har en redare, som inte har verkställt skatteavdrag, beta- lat skatt för en sjöman, får redaren söka beloppet åter av sjömannen. Den redare som vill söka belopp åter av sjömannen skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har

betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos sjömannen driva in belop- pet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte bevil—

jas. Sjömannen skall betala restavgift på beloppet enligt bestämmelserna i 14 5 2 mom.

___—___

Kronofogdemyndigheten får hos sjömannen driva in belop— pet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte bevil-

jas.

Bestämmelsen i 4 & preskriptionslagen (l981:130) gäller i fråga om redarens regressfordran enligt första stycket.

4 Senaste lydelse l982zl92.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet. Vad nu sagts gäller även om betalningsskyldighet ålagts annan än den ursprungligen skattskyldige först efter ikraftträdandet.

Förslag till

__

Lag om ändring i lagen ( 1968:430 ) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 47, 48 och 48 a åå lagen (1968z430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Betalas icke skatt i behö— rig ordning inom den tid då deklaration för den redovis— ningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 & tredje stycket, utgår rest— avgift på sålunda icke beta— lat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 S, utgår dock rest- avgift endast på skattebelopp som betalas sedan anstånds—

tiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre för& varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst

femtio kronor. öretal som .___.____________________

uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre

hela krontal.

1 Lagen omtryckt 1979:304. 2 Senaste lydelse 1982:1211.

Föreslagen lydelse 52

Betalas icke skatt i behö— rig ordning inom den tid då deklaration för den redovis— ningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 5

tredje stycket, skall en

avgift (gppbårgsgvgist) tas ut på sålunda icke beta—

lat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 &, skall dock Epp— bördsavgift tas ut endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Upgbördsavgiften är alltid

minst 100 kronor. Vid bestäm— ____________________________ mande av procenttalet för avgiften och vid beräkning av denna gäller i övrigt

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 58 5

2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från

restavgift gäller i tillämp— liga delar beträffande rest— avgift för mervärdeskatt. Bestämmelserna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga om befrielse från restavgift.

Föreslagen lydelse

att avgiften är två Erocent om betalning sker inom en månad efter den dag skatten

skolat betalas eller, om

skattskyldig dessförinnan erinras i särskild handling

om sin betalningsskyldighet, betalning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om skatten registreras för indrivning i utsökningsregistret inom nyss nämnda tidrymder,

att avgiften är sex procent om betalning eller registre— rin i utsökningsregistret sker vid en senare tidpunkt

samt

att det skattebelogg, som avgiften beräknas gå, avrun- das till närmast lägre hund—

ratal kronor.

Bestämmelserna i 59 a 5 första stycket jämte anvis- ningar uppbördslagen (1953: 272) om hål befrielse från eller nedsättning av upp— bördsavgift gäller i tillämp— liga delar beträffande 522—

bördsavgift för mervärde— skatt. Bestämmelserna i denna lag om beslut om fastställel- se av skatt gäller i tillämp— liga delar om beslut i fråga

om befrielse från eller ned—

sättning av uppbördsavgift.

Nuvarande lydelse

Betalas inte skatt i behö- rig tid och ordning skall skatten och den restavgift, som belöper på denna, drivas

in.

Bestämmelserna i uppbörds— lagen ( 1953:272 ) om indriv-

avkortning och avskriv-

ning, ning samt efterkrav gäller i tillämpliga delar i fråga om mervärdeskatt. Införsel en— ligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av

mervärdeskatt och restavgift på skatten.

Har någon, i egenskap av

företrädare för skattskyldig som är juridisk person, upp— såtligen eller av grov oakt— samhet underlåtit att betala

in skatt i rätt tid och ord—

3 Senaste lydelse 1982:190. 4 Senaste lydelse l982zl90.

Föreslagen lydelse

48 53

Betalas inte skatt i behö— rig tid och ordning skall skatten och den uppbörds— avgift, som belöper på denna, drivas in. Vid indrivning

skall indrivningsavgift tas ut enligt 59 & upgbördslagen (l953:272). Därvid skall bestämmelserna i 59 a 5 andra

stycket,

samma lag tillämgas.

Bestämmelserna i uppbörds—

jämte anvisningar,

lagen om indrivning, avkort— ning och avskrivning samt efterkrav gäller i tillämpli— ga delar i fråga om mervärde— skatt. kap. utsökningsbalken får äga

Införsel enligt 15

rum vid indrivning av mervär- deskatt, uppbördsavgift och

indrivningsavgift på skat—

Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk person, upp- såtligen eller av grov oakt— samhet underlåtit att betala

in skatt i rätt tid och ord—

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, är han tillsammans med ning, är han tillsammans med den skattskyldige betalnings- den skattskyldige betalnings— skyldig för skattebeloppet skyldig för skattebeloppet och restavgift enligt 47 5. och den ugpbördsavgift enligt Betalningsskyldigheten får 47 5 och indrivningsavgift jämkas eller efterges om det enligt 48 5 som belöger på föreligger särskilda skäl. detta. Betalningsskyldigheten

får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldi— ges betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betal— Den som fullgjort betal— ningsskyldighet för skatte— ningsskyldighet för skatte- belopp eller restavgift en— belopp, uppbördsavgift eller ligt första stycket får söka indrivningsavgift enligt beloppet åter av den skatt— första stycket får söka be— skyldige. loppet åter av den skattskyl—

dige.

Bestämmelsen i 4 5 preskriptionslagen (l981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om mervärdeskatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet. Vad nu sagts gäller även om betalningsskyldighet har ålagts annan än den ursprungligen skattskyldige först efter ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i kugongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 19, 21 och 22 55 kupongskattelagen (1970:624) l skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 52

Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt postgiro— konto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse, som innehåller gireringskort, inkommit till postanstalt.

Inbetalas kupongskatt ej inom den tid som anges i 8 eller 15 5 eller i den ord—

ning som anges i första styc—

ket, utgår restavgift beräk— nad efter sex öre för varje

hel krona av det icke sålunda .____________________________

erlagda beloppet, dock minst femtio kronor. Öretal som ugpkommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal.

Inbetalas kupongskatt ej inom den tid som anges i 8 eller 15 5 eller i den ord—

ning som anges i första styc— ket, skall en avgift (gpg— bärgsgvgift) tas ut gå det obetalda belopget. Uggbörds— avgiften är alltid minst 100 kronor. Vid bestämmande av grocenttalet för avgiften och vid beräkning av denna gäller i övrigt

att avgiften är två Brocent om betalning sker inom en månad efter den dag kupong— skatten skolat betalas eller, om skattskyldig dessförinnan erinras i särskild handling

1 Senaste lydelse av lagens rubrik l974:996. 2 Senaste lydelse 1982:1212.

Nuvarande lydelse

Utöver restavgift utgår till— läggsavgift. Tilläggsavgift utgår för varje påbörjad tidrymd av sex månader, förs- ta gången dock för den tid- rymd, som börjar två månader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skett, till dess betalning sker eller förordnande om indriv- ning meddelas. Tilläggsavgift beräknas för varje tidrymd som nu nämnts till fyra 952 för varje'hel krona av det icke erlagda beloppet, dock högst tolv öre för hel krona. I övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna lag om restavgift.

Föreslagen lydelse

om sin betalningsskyldighet, betalning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om kupong— skatten registreras för in- drivnin 'i utsöknin sre ist—

ret inom nyss nämnda tidryg— der,

att avgiften är sex Erocent om betalning eller registre- ring i utsökningsregistret sker vid en senare tidpunkt samt

att det skattebelopp, som avgiften beräknas gå, avrun— das till närmast lägre hund- ratal kronor.

Utöver uppbördsavgift skall tilläggsavgift tas'ut. Till— läggsavgift tas ut för varje påbörjad tidrymd av sex måna— der, första gången dock för den tidrymd, som börjar två månader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skett, till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas. Till- läggsavgift beräknas för varje tidrymd som nu nämnts till fyra Brocent av det icke erlagda beloppet, dock högst tolv procent. I övrigt till— lämpas i fråga om tilläggs— avgift bestämmelserna i denna lag om uppbördsavgift.

Nuvarande lydelse

När särskilda omständigheter föranleder det, får riksskat—

teverket befria från restav-

gift och tilläggsavgift.

21

Utgår utdelning i annat än pengar i svenskt mynt och föreligger enligt 8 eller 15 & skyldighet att inbetala kupongskatt, skall aktiebola- get senast en vecka efter beslutet om utdelning till riksskatteverket inlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift om de utdelade till— gångarnas värde vid utdel- ningstillfället. Föreligger anledning antaga att värdet är för lågt uppgivet, skall riksskatteverket hos läns- skattemyndigheten i det län där bolagets styrelse har sitt säte anmärka förhållan—

3 Senaste lydelse l986:1320.

Föreslagen lydelse

Riksskatteverket får när särskilda skäl föreligger helt befria från skyldighet att betala upgbördsavgift och tilläggsavgift eller

nedsatta uggbördsavgift om sex procent till två procent, dock lägst till 100 kronor. Härvid äger'anvisningarna till 59 a'å uppbördslagen (l953:272) motsvarande till—

lämgning.

53

Utgår utdelning i annat än pengar i svenskt mynt och föreligger enligt 8 eller 15 & skyldighet att inbetala kupongskatt, skall aktiebola— get senast en vecka efter beslutet om utdelning till riksskatteverket inlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift om de utdelade till- gångarnas värde vid utdel- ningstillfället.

anledning antaga att värdet

Föreligger

är för lågt uppgivet, skall riksskatteverket hos läns— skattemyndigheten i det län där bolagets styrelse har

sitt säte anmärka förhållan-

Nuvarande lydelse

det och förete den utredning som står verket till buds för bedömande av värdet. Läns— skattemyndigheten har att företa värdering av de utde- lade tillgångarna och meddela beslut med anledning av an- märkningen. Finner länsskat— temyndigheten det av bolaget uppgivna värdet böra höjas, skall länsskattemyndigheten lämna riksskatteverket och bolaget underrättelse därom med föreläggande för bolaget att inom viss tid inbetala felande kupongskatt. Sker ej inbetalningen inom den utsat— ta tiden, skall bolaget er— lägga restavgift och till— läggsavgift. Därvid äger 19 5 andra stycket motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

det och förete den utredning som står verket till buds för bedömande av värdet. Läns— skattemyndigheten har att företa värdering av de utde— lade tillgångarna och meddela beslut med anledning av an— märkningen. Finner länsskat—

temyndigheten det av bolaget uppgivna värdet böra höjas, skall länsskattemyndigheten

lämna riksskatteverket och bolaget underrättelse därom med föreläggande för bolaget att inom viss tid inbetala felande kupongskatt. Sker ej inbetalningen inom den utsat— ta tiden, skall bolaget er—

lägga uppbördsavgift och tillläggsavgift. Därvid äger 19 & andra-fjärde styckena

motsvarande tillämpning.

Har då beslut meddelas om inbetalning av ytterligare ku- pongskatt utdelning ägt rum utan att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits, skall bolaget förskjuta skatte- beloppet men får kräva det åter av den skattskyldige.

22 54

Inbetalar värdepapperscentralen eller aktiebolag ej kupong—

skatt i föreskriven tid eller ordning, skall riksskatteverket

förelägga centralen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldighet.

4 Senaste lydelse 1986:1320.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Efterkommes ej föreläggan— Efterkommes ej föreläggan— det, skall riksskatteverket det, skall riksskatteverket anmäla förhållandet till anmäla förhållandet till länsskattemyndigheten i det länsskattemyndigheten i det

län där bolagets styrelse har län där bolagets styrelse har sitt säte. Länsskattemyndig— sitt säte. Länsskattemyndig— heten förordnar om indrivning heten förordnar om indrivning av obetalt kupongskattebelopp av obetalt kupongskattebelopp samt restavgift och tilläggs- samt uppbördsavgift och till— avgift i den ordning som läggsavgift enligt vad som ä£ föreskrives i uppbördslagen föreskrivet i uppbördslagen (l953:272) om indrivning av (l953:272) om indrivning av restförd skatt. skatt. Vid indrivning skall

indrivningsavgift tas ut enligt 59 & uppbördslagen.

Därvid skall bestämmelserna i ____________________________ 59 a 5 andra stycket, jämte anvisningar, samma lag till-

lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om kupongskatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1979:609 ) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (l979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

351

Avdrag medges inte med högre belopp än det belopp som i rätt tid har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (kon— to för investering).

Har räkenskapsåret avslutats senast den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 15 februari under taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetal— ningen ha gjorts senast den 30 april under taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riks- banken till handa.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i andra stycket men senast den 30 juni under taxeringsåret skall, om företaget begär det, också medföra rätt till avdrag enligt första stycket. I nu avsedda fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbetalade beloppet om inbetalningen har gjorts senast en vecka efter den i andra stycket angivna inbetal- ningsdagen. Har inbetalningen gjorts senare är avgiften sex procent av det för sent inbetalade beloppet om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 15 februari och tre procent av samma belopp om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 30

april.

1 Senaste lydelse l987:1148.

Nuvarande lydelse

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsskattemyndigheten bestämmer. Betalas inte av— giften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 5 1 mom. första stycket upp— bördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskil—

da avgiften och restavgiften får drivas in i den ordning som gäller för indrivning av restförd skatt enligt upp— bördslagen .

Föreslagen lydelse

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsskattemyndigheten bestämmer. Betalas inte av— giften inom föreskriven tid skall uppbördsavgift tas ut enligt 58 5 första stycket uppbördslagen(1953z272) på avgiftsbeloppet. Den särskil— da avgiften och uppbördsav— giften får drivas in i den ordning som gäller för in— drivning av skatt enligt uppbördslagen. Härvid gäller

vad som är föreskrivet om

indrivningsavgift i 59 & nämnda lag.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om särskild avgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till Lag öm ändring i utlänningslagen (1980:376)

___—___—

Härigenom föreskrivs att 99 b & utlänningslagen (l980:376)l

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

991352

Frågor om påförande av avgift enligt 99 a 5 prövas av all— män domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rät— tegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får

avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två måna— der från det att beslutet vann laga kraft. En upplys— ning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgif— ten inom denna tid, får den jämte restavgift, som beräk— nas enligt 58 5 1 mom. upp— bördslagen (l953:272), indri— vas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indriv— ning av skatt. Indrivningsåt—

gärder får dock inte vidtas

1 Lagen omtryckt 1984:595. 2 Senaste lydelse 1982zllll.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två måna— der från det att beslutet vann laga kraft. En upplys— ning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgif—

ten inom denna tid, får den

jämte uppbördsavgift, som beräknas enligt 58 5 upp— bördslagen (l953:272), indri- vas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indriv- ning av skatt. Härvid gäller

vad som är föreskrivet om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sedan fem år har förflutit indrivningsavgift i 59 5 från det beslutet vann laga samma lag. Indrivningsåtgär— kraft. der får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 99 a 5 som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till

La om ändring i arbetstidsla en (l982:673) ==g==========================å=============

Härigenom föreskrivs att 27 5 arbetstidslagen (1982:673)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 5

Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansö- kan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har för— flutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får över—

tidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas till länssty— relsen. Avgiften skall beta— las till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift. beräknad enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen (l953:272), drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indriv- ningsåtgärder får inte vidtas

sedan fem år har förflutit

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas till länssty— relsen. Avgiften skall beta— las till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt uppbördsavgift, beräknad enligt 58 5 upp- bördslagen (l953:272), drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indriv— ning av skatt. Härvid gäller

vad som är föreskrivet om

indrivningsavgift i 59 5

1 % Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

: från det att beslutet vann nämnda lag. Indrivningsåtgär— laga kraft. der får inte vidtas sedan fem

'år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om övertidsavgift som "förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändrin i lagen (l982:1006) om avdra s- och =============g=============================å====== uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar _________________________________________________________

Härigenom föreskrivs att 7, 15, 17, 19 och 22 55 lagen ( 1982:1006 ) om avdrags— och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 9

I fråga om inbetalning och redovisning av ett innehållet belopp skall bestämmelserna i 24 5 2 mom. samt 52—55 och 83 55 uppbördslagen (l953:272) om arbetsgivares inbetalning och redovisning av preliminär A-skatt gälla i tillämpliga

delar. Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utbetalade ersättningen finns i 37 5 1 mom. taxeringslagen

( 1956:623 ).

På ett innehållet belopp På ett innehållet belopp som som inte har betalats i rätt inte har betalats i rätt tid tid och ordning skall rest- och ordning skall uppbörds— avgift och tilläggsavgift avgift och tilläggsavgift 335 gtgå enligt 58 5 1 mom. upp- 53 enligt 58 & uppbördslagen. bördslagen. Därvid skall Därvid skall bestämmelserna i bestämmelserna i 58 5 2 mom. 59 a 5 första stycket, jämte samma lag tillämpas. anvisningar, samma lag till—

lämpas. 15 S

Fråga om betalningsskyldighet enligt 12 eller 13 5 eller på grund av att uppdragsgivaren inte har betalat in ett innehål— let belopp i rätt tid skall prövas av den lokala skattemyn—

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dighet som skall utfärda uppdragsgivarens eller den uppgifts— skyldiges skattsedel på slutlig skatt för det inkomstår då

ersättningen betalades ut. Om uppdragsgivaren eller den upp- giftsskyldige är handelsbolag eller annars enligt 53 S 2 mom. kommunalskattelagen (1928z370) inte skall taxeras för ersätt—

ningen, är lokal skattemyndighet, som skall utfärda sådan skattsedel för delägare,

På ett belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts enligt 12 eller 13 5 skall utgå restavgift enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen (l953:272). Därvid skall bestämmelserna i 58 5 2 mom.

samma lag tillämpas.

Om en uppdragsgivare har innehållit ett belopp enligt 5 5 men inte betalat in detta i rätt tid och ordning eller är betalningsskyldig för ett får be-

sedan beslut om be—

belopp enligt 12 5, loppet, talningsskyldighet har medde— lats, drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Detsamma gäller om en uppgiftsskyldig är betalningsskyldig för ett belopp enligt 13 5. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbal—

17

x

i stället behörig.

_På ett belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts enligt 12 eller 13 5 skall uppbördsavgift tas ut enligt 58 & uppbördslagen (l953:272). Därvid skall bestämmelserna i 59 a 5 förs—

ta stycket, jämte anvis— ningar, samma lag tillämpas.

Om en uppdragsgivare har innehållit ett belopp enligt 5 5 men inte betalat in detta i rätt tid och ordning eller är betalningsskyldig för ett belopp enligt 12 5, får be- loppet, sedan beslut om be— talningsskyldighet har medde— lats, drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Detsamma gäller om en uppgiftsskyldig är betalningsskyldig för ett belopp enligt 13 5. Vid in—

drivning skall indrivnings—

Nuvarande lydelse

ken får äga rum utom för belopp för vilket betalnings- skyldighet ålagts med stöd av 12 5. Bestämmelserna i upp— bördslagen om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall Också

tillämpas.

Föreslagen lydelse

avgift tas ut enligt 59 5 uppbördslagen. Därvid skall bestämmelserna i 59 a 5 andra stycket, jämte anvisningar, samma lag tillämpas. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbal- ken får äga rum utom för belopp för vilket betalnings— skyldighet ålagts med stöd av 12 5. Bestämmelserna i upp— bördslagen om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också

tillämpas.

19 5

Om en uppdragsgivare eller uppgiftsskyldig har betalat ett belopp för uppdragstagaren i enlighet med ett beslut om be— talningsskyldighet på grund av underlåtenhet att innehålla beloppet eller ett beslut om betalningsskyldighet med stöd av 13 5, får uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige söka

detta åter av uppdragstagaren. Därvid skall till kronofogde— myndigheten överlämnas det indrivningskvitto som har utfär— dats vid betalningen eller på annat sätt styrkas att beloppet

har betalats.

Kronofogdemyndigheten får driva in beloppet hos upp- dragstagaren i den ordning som gäller för indrivning av

skatt enligt uppbördslagen

(l953:272). Uppdragstagaren skall betala restavgift en- ligt 58 5 1 mom. samma lag.

Kronofogdemyndigheten får driva in beloppet hos upp— dragstagaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272) .

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 4 & preskriptionslagen (l981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket.

Den som i egenskap av före- trädare för en uppdragsgiva— re, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in ett innehållet belopp i rätt tid och ordning är tillsammans med uppdrags- givaren betalningsskyldig för beloppet och den restavgift som belöper på detta. Betal— ningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det före—

ligger särskilda skäl.

22 5

Den som i egenskap av före— trädare för en uppdragsgiva— re, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in ett innehållet belopp i rätt tid och ordning är tillsammans med uppdrags— givaren betalningsskyldig för beloppet och den uppbörds-

avgift och den indrivnings— avgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det

föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första

stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas

sedan uppdragsgivarens betalningsskyldighet för beloppet har bortfallit enligt lagen ( 1982:188 ) om preskription av skatte— fordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyl— dighet får indrivning ske i den ordning som gäller för in- drivning av skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum.

Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förs— ta stycket får söka beloppet åter av den juridiska personen. Därvid skall bestämmelserna i 19 5 tillämpas.

Bestämmelserna i 4 5 preskriptionslagen (l981:130) gäller i fråga om regressfordringar enligt tredje stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1990. Vad nu sagts gäller även om betalningsskyldighet har ålagts annan än den ur— sprungligen skattskyldige först efter ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1984:151 ) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter dels att i 1 kap. 4 5 ordet "restavgift" skall bytas ut mot orden "uppbördsavgift, indrivningsavgift", dels att i 5 kap. 8 och 9 Så ordet "restavgift" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "uppbördsavgift" i motsva—

rande form, dels att 5 kap. 10, 11 och 16 Så samt rubriken närmast före 5 kap. 8 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Restavgift Uppbördsavgift

5 kap. 10 &

Restavgiften är sex öre för Uppbördsavgiften är alltid varje hel krona av den skatt minst 100 kronor. Vid bestäm- som inte har betalats, dock mande av procenttalet för minst femtio kronor. Vid avgiften och vid beräkning av beräkningen av restavgiften denna gäller i övrigt skall avrundning ske till att avgiften är två procent närmast högre hela krontal. om betalning sker inom en

månad efter den dag skatten

skolat betalas eller, om

skattskyldig dessförinnan erinras i särskild handling om sin betalningsskyldighet, betalning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om skatten

Nuvarande lydelse

25 särskilda omständigheter föreligger får beskattnings-

myndigheten meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Bestämmelserna om fastställande av skatt i denna lag gäller även om beslut i fråga om sådan be- frielse.

Beskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att betala restavgift.

11

Föreslagen lydelse

registreras för indrivning i

utsökningsregistret inom nyss nämnda tidrymder,

att avgiften är sex procent om betalning eller registre—

ring i utsökningsregistret sker vid en senare tidpunkt samt

att det skattebelopp, som avgiften beräknas på, avrun- das till närmast lägre hund—

ratal konor.

Beskattningsmyndigheten får när särskilda skäl förelig—

ger

helt befria från skyldighet

att betala uppbördsavgift eller

nedsätta avgift om sex

procent till två procent, dock lägst till 100 kronor. Härvid äger anvisningarna till 59 a & uppbördslagen (l953:272) motsvarande till-

lämpning. Bestämmelserna om fastställande av skatt i denna lag gäller även om beslut i fråga om sådan be-

frielse eller nedsättning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 & Betalas inte skatten i rätt * Betalas inte skatten*i rätt tid och ordning skall den ' tid och ordning skall den

drivas in. drivas in. Vid indrivning

skall indrivningsavgift tas ut enligt 59 5 uppbördslagen (l953:272). Därvid Skall bestämmelserna i 59 5 andra

stycket, jämte anvisningar, samma lag tillämpas.

Bestämmelserna i uppbördslagen (l953:272) om indrivning, avkortning, avskrivning och efterkrav gäller i tillämpliga delar för skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten * beslutar dock om avkortning och kronofogdemyndigheten om avskrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbal— ken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna förordning tillämpas i stället den nya

föreskriften.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1984:404 ) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

_______________________

Härigenom föreskrivs att 34 och 35 55 lagen (l984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 5

Har den skattskyldige inte Har den skattskyldige inte betalat skatten inom före— betalat skatten inom före- skriven tid, skall restavgift skriven tid, skall en avgift tas ut med sex öre för varje (gppbörgsgvgift) tas ut hel krona av den skatt som på det obetalda beloppet. inte har betaltsbi rätt tid, Uppbördsavgiften är alltid dock med minst femtio kronor. minst 100 kronor. Vid bestäm— öretal jämnas till närmast mande av procenttalet för högre hela krontal. Restav- avgiften och vid beräkning av giften betalas till inskriv- denna gäller i övrigt ningsmyndigheten eller den att avgiften är två procent myndighet som regeringen om betalning sker inom en bestämmer. månad efter den dag skatten

skolat betalas eller, om

skattskyldig dessförinnan

erinras i särskild handling om sin betalningsskyldighet, betalning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om skatten registreras för indrivning i utsökningsregistret inom nyss nämnda tidrymder,

att avgiften är sex procent om betalning eller registre-

Nuvarande lydelse

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgiften om särskilda omständigheter föreligger.

Har skatten inte betalats skall skattebeloppet och i förekom— inom föreskriven tid, mande fall restavgift på framställning av inskriv—

ningsmyndigheten omedelbart

tas ut genom utmätning.

36

Föreslagen lydelse

ring i utsökningsregistret sker vid en senare tidpunkt samt

att det skattebelopp, avgiften beräknas på, avrun— das till närmast lägre hund—

ratal kronor. Uppbördsavgif— ten betalas till inskriv—

ningsmyndigheten eller den

som

myndighet som regeringen

bestämmer. Inskrivningsmyndigheten får om särskilda skäl före-

ligger helt befria från skyldighet

att betala uppbördsavgift

eller

nedsätta avgift om sex

procent till två procent, dock lägst till 100 kronor. Härvid äger anvisningarna

till 59 a 5 uppbördslagen (1953: 272) motsvarande till-

lämpning. 5

Har skatten inte betalats inom föreskriven tid, får skattebeloppet och i förekom- mande fall uppbördsavgift tas ut genom utmätning utan före— gående dom. Vid kronofogde- myndighetens handläggning skall indrivningsavgift tas

ut enligt 59 & uppbördslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(l953:272). Därvid skall bestämmelserna i 59 a 5 andra

stycket, jämte anvisningar, samma lag tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1984:405 ) om stämgelskatt gå aktier

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (l984z405) om stämpel— skatt på aktier1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 52

vid bildande av aktiebolag föreligger inte redovisnings— skyldighet utan skatt påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i aktiebolagsregistret utan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten. Skatten anses fastställd till det påförda beloppet. Beslut om skatten får 4 meddelas enligt 4 kap. 3 och 5 55 lagen (l984:151) om punkt—

skatter och prisregleringsavgifter.

Skatten enligt första styc— ket skall betalas senast två månader efter den dag då skattskyldigheten inträtt. Restavgift enligt 5 kap. 8—11 55 lagen ( 1984:151 ) om punktskatter och prisregle— ringsavgifter skall tas ut om skatten inte betalas inom

denna tid.

1 Lagen omtryckt 1986:317. 2 Senaste lydelse 1986:317.

Skatten enligt första styc— ket skall betalas senast två månader efter den dag då skattskyldigheten inträtt. Uppbördsavgift enligt 5 kap. 8—11 55 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter skall tas ut om skatten inte betalas inom

denna tid. Om skatten drivs

in skall indrivningsavgift enligt 5 kap. 16 5 nämnda lag

tas ut .

& Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I Vid ökning av aktiekapital skall bolaget lämna deklaration

till beskattningsmyndigheten. Deklaration skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast två månader efter den dag

då skattskyldigheten inträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller docé fortfarande i fråga om skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (l984:668) om uppbörd av % socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare1

dels att i 52 å ordet "restavgift" skall bytas ut mot "upp—

bördsavgift",

dels att 21, 28, 34 och 54 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som i egenskap av före— trädare för en arbetsgivare, UPP— såtligen eller av grov oakt— samhet har underlåtit att som är juridisk person,

betala arbetsgivaravgifter i rätt tid och ordning är till— sammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för belop— pet samt den restavgift och tilläggsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om

det föreligger särskilda skäl.

Föreslagen lydelse

Den som i egenskap av före- trädare för en arbetsgivare, som är juridisk person, upp— såtligen eller av grov oakt— samhet har underlåtit att betala arbetsgivaravgifter i rätt tid och ordning är till— sammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för belop— pet samt den uppbördsavgift,

tilläggsavgift och indriv—

— ningsavgift som belöper på

detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

betalningsskyldighet för beloppet har bortfallit enligt lagen (l982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt upp— bördslagen (l953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap.

utsökningsbalken äga rum.

Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förs— ta stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 & uppbördslagen tillämpas.

Bestämmelserna i 4 & preskriptionslagen (l981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

28 52

Har arbetsgivaravgifter inte betalats i den tid och ordning som är föreskriven i denna lag för betalning av sådan avgift eller som har bestämts enligt 7 5, 19 5 andra stycket eller 54 5, utgår restavgift och till— läggsavgift enligt 58 & 1 mom. uppbördslagen (1953: 272). Därvid skall bestämmel—

serna i 58 5 2 mom. första stycket samma lag tillämpas.

Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också

2 Senaste lydelse l987:1208.

Har arbetsgivaravgifter inte betalats i den tid och ordning som är föreskriven i denna lag för betalning av sådan avgift eller som har bestämts enligt 7 5, 19 5 andra stycket eller 54 &, skall uppbördsavgift och tilläggsavgift tas ut enligt 58 5 uppbördslagen (1953: 272). Därvid skall bestämmel—

serna i 59 a 5 första styc— ket, jämte anvisningar, samma

lag tillämpas. Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning. avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillämpas i fråga om belopp tillämpas i fråga om belopp på vilket denna lag är till— på vilket denna lag är till— lämplig. Införsel enligt 15 lämplig. Vid indrivning skall kap. utsökningsbalken får äga indrivningsavgift tas ut rum. enligt 59 & uppbördslagen .

Därvid skall bestämmelserna i

59 a 5 andra stycket, jämte anvisningar, samma lag till-

lämpas. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga

rum. 34 & Redaravgift skall redovisas och betalas för de perioder och

i den tid och ordning som gäller för redovisning och inbetal— ning av sjömansskatt enligt 14 & lagen (l958z295) om sjömans—

skatt.

Bestämmelserna i lagen om Bestämmelserna i lagen om sjömansskatt om anmaning, sjömansskatt om anmaning, anstånd, restavgift, till— anstånd, uppbördsavgift, läggsavgift och försenings— tilläggsavgift, indrivnings— avgift skall också tillämpas avgift och förseningsavgift på redaravgift. skall också tillämpas på

. redaravgift. 54 53 Har en arbetsgivare hos Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om överklagat ett beslut om

3 Senaste lydelse l986:1388.

Nuvarande lydelse

betalningsskyldighet enligt denna lag får länsskattemyn— digheten om det finns synner— liga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. Anstånd får beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för förvaltningsdomstolens

avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut angående redaravgift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller allmän förvaltningsdom— stol. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall

ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av avgiftsbelop— pet för vilken betalnings— skyldighet kvarstår vid an— ståndstidens utgång. An— ståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med tre pro— centenheter överstiger det av riksbanken fastställda dis— konto som gällde vid utgången

av det föregående året.

Föreslagen lydelse

betalningsskyldighet enligt denna lag får länsskattemyn— digheten om det finns synner— liga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen

av avgiftsbeloppet och den uppbördsavgit och i förekom— mande fall indrivningsavgift som belöper på detta. Anstånd får beviljas att gälla längst intill dess tre månader för— flutit från dagen för för- valtningsdomstolens avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut angående redarav— gift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller allmän förvaltningsdomstol. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskri— va att säkerhet skall stäl— las.

Den som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) samt uppbördsavgift och, i förekommande fall, indriv—

ningsavgift för den del av avgiftsbeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår och som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med tre pro— centenheter överstiger det av riksbanken fastställda dis—

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

konto som gällde vid utgången av det föregående året.

Under anståndstiden får

avgiftsbelopp eller uppbörds— avgift och indrivningsavgift

som Omfattas av anståndet

inte indrivas. Är arbetsgiva— ren berättigad att få tillba— ka för mycket erlagda arbets— givaravgifter får dessa dock tas i anspråk för betalning

av avgiftsbeloppet, uppbörds—

avgiften och indrivningsav-

giften.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påfö— ras. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Sedan den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som förfaller till betalning före den 1 februari 1990. Vad nu sagts gäller även om betalningsskyldighet ålagts annan än den ursprungligen skattskyldige först efter ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i glan— och bygglagen (l987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 5 plan— och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

Betalas inte avgiften inom den tid som anges i 28 &, får avgiften tillsammans med en restavgift, beräknad enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen (l953:272), indrives i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av

skatt.

29 5

Betalas inte avgiften inom den tid som anges i 28 5, får avgiften tillsammans med en uppbördsavgift, beräknad enligt 58 & uppbördslagen (l953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Härvid gäller vad som

är föreskrivet om indriv- ningsavgift i 59 & nämnda lag.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens

fordran.

___-___—

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestäm- melser gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 10 kap. som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1987:246.

Förslag till

Lag om ändring i tullagen(1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen(1987:1065) dels att i 37 å ordet "restavgift" skall bytas ut mot orden

"uppbördsavgift, indrivningsavgift", dels att i 99 och 100 55 ordet "restavgift" skall bytas ut

mot "uppbördsavgift",

dels att 29 och 35 55 samt rubriken närmast före 29 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Restavgift

Om tull eller annan skatt

inte betalas inom föreskriven

tid, skall restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock ____________________.________ minst femtio kronor. Vid ________._______________ beräkning av restavgiften skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal.

Föreslagen lydelse

Upgbördsavgift

29 5

Om tull eller annan skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall en avgift (gpg— bärgsgvgift) tas ut på det obetalda beloppet. Uppbörds—

avgiften är alltid minst 100 kronor. Vid bestämmande av __________________________ procenttalet för avgiften och ___________.______.__________ vid beräkning av denna gäller i övrigt

att avgiften är två procent om betalning sker inom en

månad efter den dag tullen ! eller annan skatt skolat ! betalas eller, om tullskyldig ! dessförinnan erinras i sär—

skild handling om sin betal- ningsskyldighet, betalning

sker senare men inom den tid ___—________________________ !

Nuvarande lydelse

Generaltullstyrelsen får

medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att

betala restavgift, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i denna lag 'om tull och annan skatt till—

lämpas även beträffande rest-

avgift enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

som anges i handlingen eller

om tullen eller annan skatt

registreras för indrivning i utsökningsregistret inom nyss nämnda tidrymder,

att avgiften är sex Brocent om betalning eller registre— ring i utsökningsregistret sker vid en senare tidgunkt samt

att det belopE, som avgif- ten beräknas Eå' avrundas till närmast lägre hundratal

kronor.

Generaltullstyrelsen får när särskilda skäl förelig—

ggg

helt befria från skyldighet att betala upgbördsavgift eller

nedsätta avgift om sex procent till två grocent, dock lägst till 100 kronor. Härvid äger anvisningarna till 59 a & uEEbördslagen (l953:272) motsvarande till-

lämpning.

Bestämmelserna i denna lag

om tull och annan skatt till— lämpas även beträffande 522? bördsavgift enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse 35 5 | 1 %

Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerhe— ten.

Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Vid indrivning

skall indrivningsavgift tas ut enligt 59 9 uppbördslagen .

Därvid'skall bestämmelserna i

59 a 5 andra stycket, jämte anvisningar, samma lag till- lämEas. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerhe—

ten.

Denna lag träder i kraft denxl januari 1990. Äldre bestäm— melser gäller dock fortfarande i fråga om tull och annan skatt som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Bilaga 2 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG/FÖRORDNINGAR Sid 7.21 Förordning (1977:1118) om fyravgift............ 186

Förordning (1977zlll9) om farledsvaruavgift.... 189

7.22 Förordning (l982:647) om skeppsmätning......... 192

Förslag till

___—__— ___—___—

Förordning om ändring i förordningen ( 1977:1118 ) om

fyravgift

Härigenom föreskrivs att 14 och 15 åå förordningen ( 1977:1118 ) om fyravgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Betalas ej fyravgift inom föreskriven tid, utgår rest— avgift med sex öre för varje hel krona av obetalt belogp,

dock minst femtio kronor.

Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift jäm— nas till närmast högre hela

krontal.

1 Senaste lydelse 1982:1214.

Föreslagen lydelse

14 51

Betalas ej fyravgift inom

föreskriven tid, skall en

avgift (gpgbäressvgiLt)

tas ut på det obetalda belop— pet. Uppbördsavgiften är all— tid minst 100 kronor. Vid bestämmande av procenttalet för avgiften och vid beräk— ning av denna gäller i öv—

rigt

att avgiften är två procent om betalning sker inom en månad efter den dag fyravgif— ten skolat betalas eller, om avgiftsskyldig dessförinnan erinras i särskild handling om sin betalningsskyldighet, betalning sker senare men inom den tid som anges i handlingen eller om fyravgif— ten registreras för indriv— nin i utsökningsregistret

inom nyss nämnda tidrymder,

Nuvarande lydelse

Tullmyndighet får meddela befrielse helt eller delvis

från skyldighet att erlägga

restavgift, om särskilda skäl föreligger.

På framställning av tull— myndighet skall fyravgift, som ej har betalats inom

föreskriven tid, jämte rest— avgift drivas in i den ord— ning som föreskrives i upp- bördslagen (l953:272) om

indrivning av restförd skatt. Indrivning får ske även hos den som har åtagit sig betal— ningsskyldighet för avgiften enligt skriftlig förbindel— se.

Föreslagen lydelse

att avgiften är sex grocent om betalning eller registre— rin i utsöknin sregistret sker vid en senare tidEunkt samt

att det belopp, ten beräknas Eå' avrundas till närmast lägre hundratal

som avgif—

kronor.

Tullmyndighet får Eäi sär— skilda skäl föreligger

helt befria från skyldig— het att betala uppbördsavgift eller

nedsätta avgift om sex procent till två procent, dock lägst till 100 kronor.

Härvid äger anvisningarna till 59 a & ugpbördslagen (1953: 272) motsvarande till—

lämpning.

På framställning av tull— myndighet skall fyravgift, som ej har betalats inom föreskriven tid, jämte 522- bördsavgift drivas in i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (l953:272) om

indrivning av skatt. Vid

indrivning skall indrivnings— avgift tas ut enligt 59 & uppbördslagen . Därvid skall

bestämmelserna i 59 a 5 andra

samma lag tillämpas. Indriv- ning får ske även hos den som har åtagit sig betalnings— skyldighet för avgiften en— ligt skriftlig förbindelse.

Bestämmelserna i uppbördslagen om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag gäller i tillämpliga delar i fråga om fyravgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om fyravgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1977zlll9) om m

farledsvaruavgift

Härigenom föreskrivs att 10 Och 11 56 förordningen ( 1977:1119 ) om farledsvaruavgift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Betalas ej farledsvaru— avgift inom föreskriven tid, utgår restavgift med sex öre för varje hel krona av obe— talt belopp, dock minst fem-

tio kronor. öretal som upp—

kommer vid beräkning av rest— avgift jämnas till närmast

högre hela krontal.

l Förordningen omtryckt 1978:12. 2 Senaste lydelse l982:1215.

Föreslagen lydelse

10 52

Betalas ej farledsvaruav— gift inom föreskriven tid, skall en avgift (gppbärgs— Evgift) tas ut på det obe- talda beloppet. Uppbördsav— giften är alltid minst 100

kronor. Vid bestämmande av procenttalet för avgiften och

vid beräkning av denna gäller

i övrigt

att avgiften är två procent

om betalning sker inom en

månad efter den dag farleds—

varuavgiften skolat betalas eller, om avgiftsskyldig dessförinnan erinras i sär-

skild handling om sin betal-

ningsskyldighet, betalning

sker senare men inom den tid

som anges i handlingen eller

om farledsvaruavgiften re—

gistreras för indrivning i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsökningsregistret"inom'nyss nämnda tidrygder,

att avgiften är'sex'procent om betalning eller registre— ring i utsökningsregistret sker vid en senare'tidpunkt samt

att det belopp; som avgif— ten'beräknaS'på,"avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Tullmyndighet får meddela Tullmyndighet får ggg sär- befrielse helt eller delvis skilda skäl föreligger från skyldighet att erlägga helt befria från skyldig— restavgift, gg särskilda skäl het att betala upgbördsavgift föreligger. eller

nedsätta avgift'om sex procent till'två procent, dock lägst till 100 kronor. Härvid äger anvisningarna till 59 a & uppbördslagen (l953:272) motsvarande till—

lämpning. 11 5

På framställning av tull— På framställning av tull- myndighet skall farledsvaru— myndighet skall farledsvaru— avgift, som ej har betalats avgift, som ej har betalats inom föreskriven tid, jämte inom föreskriven tid, jämte restavgift drivas in i den uppbördsavgift drivas in i ordning som föreskrives i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (l953:272) om uppbördslagen (l953:272) om indrivning av restförd skatt. indrivning av skatt. Vid in— Indrivning får ske även hos drivning skall indrivningsav— den som har åtagit sig betal— gift tas ut enligt 59 5 upp-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsskyldighet för avgiften bördslagen. Därvid skall enligt skriftlig förbindelse. bestämmelserna i 59 a 5 andra

stycket, jämte anvisningar, samma lag tillämgas. Indriv—

ning får ske även hos den som

har åtagit sig betalnings— skyldighet för avgiften en— ligt skriftlig förbindelse.

Bestämmelserna i uppbördslagen om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag gäller i tillämpliga delar i fråga om farledsvaruavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om farledsvaru— avgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet.

Förslag till Förordning om ändring i förordningen (l982z647) om

skepgsmätning

Härigenom föreskrivs att 18 S skeppsmätning skall ha följande

Nuvarande lydelse

18

Har någon avgift inte beta— lats och har mätbrevet eller dräktighetsbeviset inte häm— tats inom en månad från den dag då mätbrevet respektive dräktighetsbeviset kom till den tullanstalt som anges i 17 5,

erinra den som har att lösa

skall denna skriftligen

ut handlingen om hans skyl- dighet. Har mätbrevet eller dräktighetsbeviset trots erinran inte lösts inom två månader från den dag då hand— lingen kom till tullanstalten skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i det län där tullanstalten finns. Länssty- relsen skall låta driva in avgiften och restavgift i den ordning som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om

indrivning av restförd skatt. Bestämmelserna i uppbördsla—

gen om avkortning, avskriv—

förordningen (1982:647) om lydelse.

Föreslagen lydelse

Har någon avgift inte beta- lats och har mätbrevet eller dräktighetsbeviset inte häm- tats inom en månad från den dag då mätbrevet respektive dräktighetsbeviset kom till den tullanstalt som anges i 17 5,

erinra den som har att lösa

skall denna skriftligen

ut handlingen om hans skyl— dighet. Har mätbrevet eller dräktighetsbeviset trots erinran inte lösts inom två månader från den dag då hand— lingen kom till tullanstalten skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i det län där tullanstalten finns. Länssty- relsen skall låta driva in avgiften och uppbördsavgift i den ordning som föreskrivs i uppbördslagen (l953:272) om indrivning av skatt. Härvid gäller vad som är föreskrivet om indrivningsavgift i 59 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeISe

ning och antagande av nämnda lag. Bestämmelserna i ackordsförslag gäller i till— uppbördslagen om avkortning, lämpliga delar i fråga om avskrivning och antagande av avgift för skeppsmätning. ' ackordsförslag gäller i till—

lämpliga delar i fråga om avgift för skeppsmätning.

. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om avgift som förfaller till betalning före ikraftträdandet. Å

—l95— Bilaga 3

UTREDNINGENS ENKÄT TILL LÄNSSKATTEMYNDIGHETERNA

Närmare om enkätugpgifterna

Samtliga länsskattemyndigheter ombads i enkäten lämna uppgif— ter om sin handläggning av ärenden om befrielse från och nedsättning av restavgift. Enkäten besvarades av myndigheter-

nas uppbördsenheter och mervärdeskatteenheter.

Myndigheterna skulle till att börja med ange antalet ärenden för åren 1981 - 1987, avsnitt 1.

De ärenden som inkommit 1986 Och 1987 skulle myndigheterna studera närmare och ange den procentuella fördelningen mel— lan

— myndigheternas beslut om bifall resp. avslag på ansökan, avsnitt 2,

- de omständigheter som åberopats Och godtagits för ändring av avgiften, avsnitt 3,

— de medelsslag som avgifternas huvudfordringar avsåg,

avsnitt 4, samt

— de beloppsintervall inom vilka restavgifterna storleksmäs- sigt låg, avsnitt 5.

Utredningen har i de följande tabellerna sammanställt enkät- svaren från fem uppbördsenheter och tre mervärdeskatteenhe— ter. Dessa har redovisat flest ärenden för åren 1986 och 1987. Tillförlitligheten av de slutsatser uppgifterna pekar på har bedömts öka med uppgifternas antal. Tabellerna följs upp med kommentarer.

1. I tabellen anges antalet nya ärenden åren 1981 — 1987

lSKM År 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Upgikdsatmten Stockholm 362 590 1164 1251 1174 1496 1876 Göteborgs o Bohus 212 349 651 645 642 737 747 Malmöhus 198 286 847 628 908 984 868 Älvsborg 82 101 278 380 487 553 430 Västerbotten 78 87 225 316 551 639 388 Totalt ca 2100 2800 6400 6400 7400 8700 8500 Mervärdeskatteenheten .__________________________..________.__________________________ Stockholm 196 150 140 158 160 162 163 Göteborgs o Bohus 107 77 86 98 54 73 66 Älvsborg 313 169 158 175 173 111 127 - Totalt ca 1500 1100 1000 1200 1100 1300 1200

Uppbördsenheterna redovisar en markant ökning av antalet ärenden den undersökta perioden. Särskilt stor är ökningen 1983 jämfört med året dessförinnan, en ökning som främst torde bero på två orsaker. Dels höjdes detta år restavgiften från 4 % till 6 % och dels infördes under året ett särskilt påminnelseförfarande beträffande obetald B—skatt och K—skatt. Många skattskyldiga som försummat en betalning fick nu kort tid efter förfallodagen en erinran härom samt uppgift om den restavgift som påförts.

Mervärdeskatteenheterna redovisar inte en motsvarande ökning av antalet ärenden under perioden. Här är antalsuppgifterna dock mer osäkra än uppbördsenheternas. Av enkätsvaren framgår att rutinerna för diarieföring varierar mellan mervärdeskat- teenheterna. I motsats till andra registrerar en del myndig— heter exempelvis inte ett särskilt restavgiftsärende om även själva skattebeloppet har ifrågasatts i ansökningen. Myndig— hetens beslut i restavgiftsfrågan kommer ju då att meddelas i det nya fastställelsebeslutet för skatten.

Det totala antalet ärenden om befrielse från och nedsättning av restavgift har 1987 uppskattats till 12 000 för hela lan- det. Härav handläggs 8 500 av uppbördsenheterna och övriga

3 500 av mervärdeskatteenheterna.

2. I tabellen redovisas fördelningen mellan myndigheternas beslut om befrielse, nedsättning och avslag 1987.

Inom parentes anges motsvarande siffra för 1986.

ISKM Beslut an

Uppbördsenheten befrielse nedsättning avslag __________________________________________________________ Stockhohn 49 % (72 %) 40 % (21 %) 11 % ( 7 %) Göteborgs o Bohus 29 % (43 %) 38 % (27 %) 33 % (30 %) Mahnöhus 46 % (41 %) 25 % (20 %) 29 % (39 %) Älvsborg 33 % (36 %) 38 % (38 %) 29 % (26 %) Västerbotten 71 % (85 %) 18 % ( 8 %) ll % ( 7 %) Mervärdeaenzeenheten

stockhohn 45 % (53 %) 15 % (12 %) 40 % (35 %) Göteborgs o knius 60 % (68 %) 14 % (11 %) 26 % (21 %) Älvsborg 61 % (74 %) 21 % ( 7 %) 18 % (19 %)

Andelen avslag är för många myndigheter anmärkningsvärt låg. Fördelningen varierar emellertid myndigheterna emellan, något som är utmärkande för samtliga enkätsvar i frågan. Det är ett

förhållande som kan förklaras av att myndigheterna har ut-

vecklat olika praxis vid sin handläggning. Detta kommer att framgå också i det följande avsnittet om myndigheternas pröv— ning av åberopade omständigheter.

3. Vilka omständigheter har då godtagits av länsskattemyndig—

heterna som grund för befrielse från och nedsättning av restavgiften?

När det gäller meddelade beslut om befrielse från restavgift

har myndigheterna redovisat att omständigheter som enligt RSV:s föreskrifter utgör oförvållade omständigheter har åbe— ropats i följande utsträckning 1987 (1986).

LSKM ' Sjukdonv » För sent Tekniska miss— olycks- erhållen öden hos den Upgbördsenheten händelse skattsedel skattskyldige e.1.

Stockholm 26 % (20 %) 15 % (10 %) 3 % ( 1 %) Göteborgs o Bchus 51 % (38 %) 3 % ( 3 %) 3 % ( l %) Malmöhus 40 % (40 %) 3 % ( 4 %) l % ( 8 %) Älvsborg 33%(233) 4%(10%) 5%(4%) Västerbotten 33 % (25 %) 4 % ( 8 %) 24 % (45 %) Mervärdeskatteenheten

Stockholm 30 % (34 %) 4 % ( 8 %) 17 % (16 %) Göteborgs o Bohus 33 % (36 %) 8 % ( 8 %) 3 % ( 4 %) Älvsborg 35 % (33 %) 4 % ( 5 %) 14 % (10 %)

Att sjukdom/olyckshändelse är den omständigheten som åbero— pats mest frekvent visar också övriga myndigheters svar. Försenade skattsedlar och deklarationshandlingar liksom data— tekniska missöden hos den skattskyldige åberopas mindre ofta.

I enkäten ombads länsskattemyndigheterna att själva ange vilka andra omständigheter som har åberopats och också godta— gits som giltig grund för befrielse. Sådana omständigheter anges följande vara hos såväl uppbörds- som mervärdeskatte-

enheterna:

- betalningsdröjsmålet beror på fel hos postgirot eller banken, den skattskyldige har betalt i rätt tid till pos- ten eller banken, men dessa har i sin tur dröjt med inbe—

talningen, — en engångsförsummelse, i första hand på grund av glömska,

— ett nystartat företag eller en bristande erfarenhet över

huvud taget av ett nytt medelsslag,

— skatten har hos myndigheten krediterats fel på grund av t.ex. en misskrivning på uppbörds- eller mervärdeskatte— deklarationen eller på grund av ett felaktigt inbetal—

ningsförfarande,

— det återstår ett ringa belopp, själva skatten har till slut betalts och det återstående restavgiftsbeloppet är lågt, ofta 50 kronor.

Dessa omständigheter återkommer i varierande utsträckning i myndigheternas svar. Många myndigheter har t.o.m. angett att en förhållandevis hög procentandel av deras befrielsebeslut grundar sig på någon eller några av dessa senare omständig-

heter. Enkätsvaren ger emellertid som helhet en splittrad bild. Det bekräftar ytterligare att länsskattemyndigheterna sinsemellan har kommit att tillämpa bestämmelserna om be- frielse från restavgiften olika.

Som skäl för beslut om nedsättning av restavgift har upp- bördsenheterna redovisat följande omständigheter.

ISKM Betalning Synnerliga övrigt, t.ex. före ut— skäl1 betalning gången av nånaden efter lgrtörds— uppbörds- Uppbördsenheten unnaden nanaden

Stockholm 44%(73 %) 18%(9%) 38%(18 %)

Göteborgs o Bohus 78 % (67 %) 8 % (13 %) 14 % (20 %) Mahnöhus 72 % (64 %) — 28 % (36 %)2 -

Älvsborg 79 % (76 %) 19 % (21 %) 2 % ( 3 %)

Västerbotten 70 % (82 %) 30 % (18 %) —

Mervärdeskatteenheterna har över lag angett kort tids förse—

nad betalning som skäl för nedsättning.

Om den skattskyldige betalar kort tid efter förfallodagen medger uppbördsenheterna oftast nedsättning av restavgiften efter ansökan härom. Betalar han mervärdeskatten inom 15 dagar från redovisningsdagen nedsätts restavgiften till 2 % t.o.m. utan att någon ansökan härom behöver göras.

1 RSV:s föreskrifter anger att vid "synnerliga skäl" kan restavgiften nedsättas till ett belopp som motsvarar gäl— lande ö-skatteränta + 2 %. 2 Uppgiften avser båda kolumnerna.

4. Följande tabell visar hur ansökningarna hos uppbördsenhe— terna om ändrad restavgift fördelade sig mellan olika medelsslag 1987 (1986)

LSKM ' Innehållen

Uppbörds— Ooetald skatt/

enheten K—skatt Beskatt läskatt Arbetsgrnuä ' avgifter

__________________________;_______—____________________

Stockholm 17 % (20 %) 23 % (32 %) l % (3 %) 55 % (43 %)

Göteborgs o Bohus 21 % (22 %) 27 % (33 %) l % (2 %) 49 % (42 %) Malnöhus 14 % (17 %) 27 % (28 %) -1 % (2 %) 57 % (53 %) Älvsborg 15 % (15 %) 20 % (27 %) 2 % (2 %) 61 % (54 %) Västerbotten 31 % (35 %) 26 % (33 %) l % (— %) 41 % (31 %)

Tabellen utvisar att medelsslagens fördelning är ganska en— hetlig mellan myndigheterna. Många ärenden avser uppenbarli— gen restavgifter på grund av obetalda s.k. företagarskatter, dvs. B-skatt och innehållen skatt/arbetsgivaravgifter. En- skilda personer som begär ändring av restavgiften torde i allmänhet ha påförts sådan avgift på grund av obetald K— skatt. Detta medelsslag har numera ett enda uppbördstillfälle per år. B—skatten har sex, T-skatten har normalt två medan innehållen skatt/arbetsgivaravgifter har tolv uppbördstill— fällen per år. En arbetsgivare eller en egen företagare som kommer efter med betalningarna av en företagarskatt missar ofta flera av de påföljande uppbördstillfällena. Varje gång påförs han nya restavgifter vilka, om de ifrågasätts, leder till lika många ärenden om ändrad avgift. En restavgift med anledning av obetald K—skatt föranleder däremot bara ett ärende. Med hänsyn härtill och till de andelstal som redovi- sas i tabellen är det antagligen framför allt enskilda perso— ner med obetald eller för sent betald K—skatt som ansöker hos uppbördsenheterna om ändring av den restavgift som påförts

dem.

5. Av de följande tabellerna framgår hur stor del av ärendena som ligger inom vissa beloppsintervall år 1987 (1986).

tsm!

tmmbörds- 50—100 kr 101—300 kr 301-600 kr 601— kr staten

Stockholm 7 % (18 %) 9 % (12 %) 16 % (20 %) 68 % (50 %) Göteborgs o Bohus 9 % (17 %) 12 % (15 %) 18 % (19 %) 61 % (49 %) Malnöhus 9 % (16 %) 14 % (17 %) 20 % (21 %) 57 % (46 %) Älvsborg ' 8 % (17 %) 12 % (18 %) 27 % (21 %) 53 % (44 %) Västerbotten 29 % (34 %) 22 % (18 %) 20 % (16 %) 29 % (32 %)

lknvärde— skatte— 50—300 kr 301—600 kr 601—1000 kr 1001- kr enheten

___—___——-————-———————

Stockholm 18 % (19 %) 16 % (13 %) 5 % ( 7 %) 61 % (61 %)

Göteborgs o Bohus 12 % (28 %) 14 % (18 %) 17 % (21 %) 57 % (33 %) Älvsborg 26 % (39 %) 21 % (15 %) 14 % (13 %) 39 % (33 %)

Mervärdeskatteenheterna har lämnat uppgifterna inom delvis andra beloppsintervall än uppbördsenheterna. Detta beror på att mervärdeskatteenheterna, i enlighet med RSV:s föreskrif— ter, kan underlåta att påföra restavgift om avgiften under-

stiger 100 kronor.

Många ansökningar rör låga restavgiftsbelopp. Omkring 40 % av ansökningarna rör restavgifter som understiger 600 kronor, vilket motsvarar för sent betalda skattebelopp på mindre än 10 000 kronor. Omkring 10 % av ansökningarna hos uppbörds—

enheterna låg 1987 inom intervallet 50 — 100 kronor.

Bilaga 4

PÅMINNELSEFÖRFARANDEN OCH TIDPUNKTEN FÖR INDRIVNINGSUPPDRAGEN

Närmare om uppgifterna

Utredningen inhämtade hos riksskatteverket uppgifter om han— teringsprocessen hos länsskattemyndigheterna beträffande obetalda och för sent betalda skatter och avgifter. Uppgif- terna avser de volymmässigt största medelsslagen nämligen. K—skatt, B—skatt, T—skatt, skatt som skall innehållas och redovisas av arbetsgivare, arbetsgivaravgifter och mervärde— skatt. Syftet med uppgifterna är att visa de olika påminnel- seförfaranden som tillämpas och vid vilken tidpunkt indriv— ningeuppdragen lämnas till kronofogdemyndigheterna.

I det följande redovisas länsskattemyndigheternas åtgärder

för varje medelsslag med hjälp av en tidsaxel. Redovisningen åtföljs av kommentarer.

l. K—skatt, B-skatt och T—skatt

K—skatt

den 18:e sista betalninge— i uppbörds— dag enligt på— nånaden minnelsen uppbörds- betalningspåmin— indrivnings— månadem; nelse: skatt och/ umdraget utgång eller restavgift läxmas

|__—__| |__—_| L_____l

ca 2 månader 1 vecka 1—2 månader ca 4 månader

B—skatt och T—skatt

den 18:e » sista betalnings— i uppbörds— dag enligt på— månadm minnelse-n

uppbörds- betalningspå- indrivnings—

nånadens minnelse: skatt uppdrag

utgång och/eller

restavgift ca 3 veckor 1 vecka 10 dagar = ca 2 månader

Påminnelseförfarandet beträffande obetald K—skatt, B-skatt och 'X'-skatt styrs av rutiner som tagits fram av riksskatte—

verket. En betalningspåminnelse utskickas när ifrågavarande

medelsslag inte har betalts den 18:e i uppbördsmånaden. På- minnelsen utskickas beträffande K—skatt ca två månader efter uppbördsmånadens utgång och beträffande B—skatt och T—skatt

redan ca tre veckor efter nämnda tidpunkt.

Att påminnelsen av K-skatten tar längre tid beror på att avstämning först sker av arbetsgivarens redovisning av skatt som han skall innehålla för arbetstagarens räkning. Sista betalningsdag på betalningspåminnelsen utsätts till ett datum

ca en vecka senare.

Indrivning av dessa medelsslag skall i enlighet med 30 5 uppbördsförordningen och 2 5 första stycket ADB-förord— ningenl begäras senast två månader efter varje uppbörds— månad (jfr SOU 1987:10 s. 71). När det gäller tillämpningen, begärs indrivning av B—skatt och T—skatt normalt inom den föreskrivna tvåmånadersperioden. Indrivning av K—skatt begärs emellertid först efter ytterligare några månader. Det beror dels på den försening som föranleds av avstämningen med ar— betsgivarens redovisning och dels på att myndigheterna vill undvika registrering i utsökningsregistret med åtföljande underrättelser/krav från kronofogdemyndigheterna under semes—

terperioden.

1 Avser förordningen (1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exekutionsväsendet.

2. Skatt som skall innehållas och redovisas av arbetsgivare

samt arbetsgivaravgifter

Olika åtgärder vidtas beroende på om arbetsgivaren har lämnat uppbördsdeklaration (UED) eller inte. Tre exempel redovisas nedan. I samtliga situationer styrs påminnelseförfarandena och tidpunkten för indrivningsuppdragen av rutiner som tagits

fram av riksskatteverket.

) har lämnats, skatten

2.1 Förutsättningar: deklaration (UED

och arbethivaravgifter har betalts, men

för sent.

den 18:e i den lO—20:e sista betal— uppbörds— i nånaden efter ningsdag enl. nånaden uppbördsmånaden föreläggandet UED lämnas, skatt och arb. föreläggande indrivnings- ej betalning, giv-avgifter att betala uppdraget restavgift betalas restavgift lännas påRks

ca 1 månad ca 10 dagar ca 1 vecka =

= (2 nånadcer

I det första exemplet har UBD lämnats i tid men skatten och arbetsgivaravgifterna har betalts för sent. Restavgift på— förs. Länsskattemyndigheten skickar ca en månad efter upp— bördstillfället ett föreläggande till arbetsgivaren att beta—

la restavgiften. Betalning skall ske inom ca tio dagar. I annat fall lämnas avgiften till indrivning efter ytterligare

en vecka .

Indrivning av restavgiften begärs normalt inom två månader från uppbördsmånaden för den skatt och de arbetsgivaravgifter som utgör avgiftsunderlaget.

2.2 Förutsättningar: deklaration har lämnats, skatten och arbetsgivaravgiften har inte betalts (helt eller delvis).

sista betal- den 18:e i den 10-20:e sista betalnings— ningsdag enl. uppbörds— i månaden efter dag enl. betal- fastställelse— månaden uppbördsnånaden ningsannaningen beslutet —4——+——+——p————4——4— UBD lämnas, betalnings— fastställelse— indrivnings- ej betalning, amaning ang. beslut ang. uppdraget restavgift på— skatt/arb.giv. skatt/arb.giv. lämas förs. avgifter + avgifter + rest- restavgift avgift ;__l [__l L____| |_____J |_l ca 1 månad 10 dagar några dgr 10 dagar ca 1 vecka =

=(2 månner

Också i det andra exemplet har UBD lämnats i tid men någon betalning av innehållen skatt eller arbetsgivaravgifter har inte skett varför restavgift påförs. Länsskattemyndigheten skickar efter ca en månad en betalningsanmaning till arbets- givaren att inom tio dagar betala skatten och arbetsgivar—

avgifterna i enlighet med redovisad deklaration samt den restavgift som påförts. Inkommer inte betalning överlämnas ärendet till lokala skattemyndigheten för ett s.k. faststäl- lelsebeslut. Eftersom beslutet fattas i enlighet med de upp— gifter som lämnats i deklarationen föregås det inte av någon s.k. granskningsrapport (jfr nästa exempel). Sålunda fast- ställd skatt och arbetsgivaravgifter liksom restavgift skall betalas inom tio dagar, annars begärs indrivning efter ytter-

ligare en vecka.

Indrivning av skatt m.m. som fastställts sedan UBD lämnats i tid begärs normalt inom två månader från uppbördsmånaden för skatten och arbetsgivaravgifterna.

2.3 Förutsättningar: deklaration har inte lämnats, skatten är inte betald.

sista betal— sista betal— den 18:e i den 10—20:e ningsdag ningsdag enl. uppbörds— - i månaden efter enligt fastställelse- nåmua1 unibnåmåmdex ammdngm männen —+——————+———+ —l———l——+— ej UBD, anmaning att fastställelse— indrivnings— ej betalning. länna declaration beslut ang. uppdraget och betala skatt/ skatt/arb.giv. lämnas arb.giv.avgifter avgifter + rest— + resunqift avgihzmum L__._J __! L___J L___l ca 1 månad 10 dagar 10 dagar ca 1 vecka

I det tredje och sista exemplet har varken UBD lämnats eller skatten och arbetsgivaravgifterna betalts i rätt tid. Rest— avgift skall tas ut men avgiftens storlek kan bestämmas först

sedan deklaration har lämnats eller lokala skattemyndigheten har fastställt avgiftsunderlaget. Den skattskyldige får efter ca en månad en anmaning att inom tio dagar lämna deklaration och betala skatten och arbetsgivaravgifterna jämte en rest- avgift därå. Om deklaration inkommer men någon betalning inte sker lämnas ärendet till lokala skattemyndigheten för beslut om fastställelse av skatt m.m. i enlighet med deklarationen (jfr det föregående exemplet). Om varken deklaration eller betalning inkommer måste lokala skattemyndigheten undersöka om arbetsgivaren har betalt ut löner och varit skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Undersök— ningen kan leda till att myndigheten finner att arbetsgivaren åsidosatt skyldighet att innehålla och/eller att betala skatt och arbetsgivaravgifter. Myndigheten upprättar i så fall en särskild granskningsrapport häröver, vilken arbetsgivaren får tillfälle att yttra sig över innan ett fastställelsebeslut 'meddelas. Rapporten omfattar också uppgift om påförd restav- gift och — i förekommande fall - tilläggsavgift. Den utred- ning som föregår fastställelsebeslutet kan vara mer eller mindre utdragen i tiden. Detta har markerats med ett avbrott i tidsaxeln ovan. Efter fastställelsebeslutet får arbetsgiva- ren tio dagar att betala. Sedan lämnas fordringen till in—

drivning efter ytterligare ca en vecka.

Tidrymden mellan det ursprungliga uppbördstillfället - till vilken restavgiftsuttaget således alltid är knuten — och begäran om indrivning av den fastställda skatten m.m. varie-

rar naturligtvis och kan i vissa fall sträcka sig över flera år.

3. Mervärdeskatt

De åtgärder som en mervärdeskatteenhet vidtar vid en betal- ningsförsummelse är beroende av huruvida den skattskyldige har lämnat mervärdeskattedeklaration eller inte. Lämnade uppgifter kan vidare i ett senare skede visa sig felaktiga varför den i enlighet med deklarationen fastställda skatten skall ändras. Påminnelseförfarandena styrs av bestämmelsen i 19 5 förordningen (1968:431) om mervärdeskatt medan tidpunk— ten för indrivningsuppdragen styrs av riksskatteverkets fram— tagna rutiner. Tre olika situationer redovisas nedan.

3.1 Förutsättningar: deklaration har lämnats, skatten har inte betalts (helt eller delvis).

den 5:e i andra nästföljande sista betal— måmdaxeaxr nåmäsådhm nhqskg au. redovisnings— (uttag via betalnings— periodens utgång dataenheten) armaningen mal.lum lånats, betahungsmv- hikivnhqs- ej betalning, maning: skatt ugndraget resuugithåfönL + resunqift lämna knqu lnénad 25 dagar imuwanude kaa + 2 vajxx

I det första exemplet har mervärdeskattedeklaration lämnats i tid. Skatten har emellertid inte betalts varför restavgift

påförs. Vid nästföljande månadsskifte utskickas en betal—

ningsanmaning avseende den obetalda skatten och den restav— gift som påförts. Den skattskyldige får ca 25 dagars respit att betala skulden, som i annat fall överlämnas till indriv-

ning.

Enligt 21 5 mervärdeskatteförordningen lämnas indrivningsupp— draget i den ordning som riksskatteverket bestämmer. Vid överlämnandet för indrivning tas de krav med som har en sista betalningsdag (enligt betalningsanmaningen) ca två veckor bakåt i tiden. Detta uttag kan emellertid påverkas genom att datum för sista betalningsdag senareläggs, t.ex. när det har inkommit erinringar från den skattskyldige, eller tidigare— läggs om indrivningsuppdraget skall påskyndas t.ex. inför en väntad konkurs.

3.2 Förutsättningar: deklaration har lämnats, betalning har skett, på grund av att nya omständighe— ter har framkommit skall ett beskatt—

ningsbeslut meddelas.

de15:ei anka

måndameaxr siaalnun- rakwimdmp- nngakg au. pernxkns uqäng beshnet dekl. har nya amtändig— - ändring av fastställd skatt indrivnings— HMnms då lwmerfnmkam —lnshu.ane&mnndatuun; uaärqpt baudningluw ner a:apåvenuw lxslutazavsertkatt nunna dumt. dumtdqddhaumen +resuwgn&

mu:6årefuulndutudmp— Zldxpr hmemrudevaxa

ånusxxgåg +2 wnhx

I det andra exemplet har deklaration och betalning inkommit i rätt tid. Nya omständigheter har därefter framkommit, t.ex.

vid en revision, varför ett särskilt beskattningsbeslut med— delas. Beskattningsbeslut kan meddelas upp till sex år efter beskattningsårets utgång. Detta innebär emellertid inte att förfallodagen för redovisningsperioden - som den ytterligare skatten är hänförlig till - ändras. Restavgift tas därför ut på den ytterligare skatt som skall betalas enligt beskatt— ningsbeslutet. Den skattskyldige får tre veckor att betala skatten och restavgiften. Därefter överlämnas beloppet till indrivning inom samma tidrymd som i det föregående exemplet.

3.3 Förutsättningar: deklaration har inte lämnats, betalning har inte skett, skönsbeskattning skall

ske. den Sze i andra näst- nånaden efter följande sista betal— redovisnings- nånads— ningsdag enl. periodens utgång skifte beslutet ejdad., pädmmlme mxewh äönan— imkhmhns— ej betal- att deklarera arbete skattnings— uppdraget lung odxunala påär beshm ag. läwms skatt + rest- skatt + aqiR. raxmqiä lO åsar 25 dagar ca 25 dagar 30 dagar innevarande vecka

+ Zvedmm

I det tredje och sista exemplet har varken mervärdeskatte— deklaration eller betalning inkommit. Länsskattemyndigheten

skickar efter tio dagar ut en påminnelse till den skattskyl— dige att avlämna deklaration och betala skatten och en rest— avgift därå. Vid nästföljande månadsskifte påbörjar myndighe— ten ett utredningsarbete för att få fram underlag till sköns— beskattningsbeslut beträffande dem som ännu inte har deklare- rat. Detta tar i allmänhet ca tjugofem dagar. Beslutet om skönsbeskattning innefattar skattebeloppet och den restavgift som påförts. Sista betalningsdag enligt beslutet är normalt trettio dagar senare. Därefter lämnas fordringen till indriv— ning vid en tidpunkt som överensstämmer med den i de båda

föregående exemplen.

Bilaga 5

BETALNINGSFREKVENSEN I ALLMÄNNA HÅL HOS KRONOFOGDEHYNDIGHE— TERNA

Närmare om statistikmaterialet

Ur REX, exekutionsväsendets redovisningssystem, hämtades uppgift om betalningsflödet under ett år för 60 000 allmänna mål, vilka registrerats i utsökningsregistret perioden 860815 — 861015. Urvalet skedde slumpvis i syfte att få fram ett

representativt material.

Det bör observeras att 1986 års obetalda K—skatter registre- rades under perioden. Detta medelsslag representerar därför en större andel i materialet jämfört med dess motsvarande andel av samtliga i utsökningsregistret år 1986 registrerade allmänna mål. Under perioden inföll också avräkningen/utmät— ningen av årets överskjutande skatt.

Det statistikmaterial utredningen har inhämtat är dels en sammanställning med betalningsfrekvensen för samtliga 60 000 mål, dels en uppdelning av dessa mål på näringsidkare resp. icke näringsidkare och slutligen en sammanställning med be— talningsfrekvensen för varje enskilt medelsslag som ingår i

studien.

Antalet mål som ingår i statistiken motsvarar knappt 6 % av det totala antalet mål1 som registrerades i utsökningsregist- ret år 1986. Även debiterat belopp (420,3 milj. kr.) motsva- rar 6 % av totalt debiterat belopp2 under året.

1. De olika medelsslagen motsvarar följande andelar i mate—

rialet. Antal Debiterat mål belopp K—skatt 65 % 75 % B-skatt 7 % 5 % T—skatt 2 % 4 % Innehållen skatt/arbetsgivaravgifter 1 % 4 % mervärdeskatt 4 % 10 % Ovriga medelsslag 21 %3 2 % Summa 100 % 100 %

Den följande statistiken från REX visar betalningsfrekvensen för mål i olika beloppsintervall. I tabellerna anges efter den första månaden - då kronofogdemyndighetens s.k. första krav skickats ut — och efter varje tremånadersintervall dels den beloppsandel som totalt influtit/krediterats och dels den målandel som avslutats med att full betalning skett. Uppgif— terna anges i absoluta tal och i procent, ackumulerat efter varje intervall, av det belopp resp. den målmängd som ur— sprungligen registrerats. Betalningsintervallen är angivna med utgångspunkt från registreringsdagen i REX. Med exempel— — vis månad 1 avses således tiden mellan registreringsdatum och

motsvarande datum i nästföljande månad.

1 År 1986 registrerades totalt 1 069 403 allmänna mål i utsökningsregistret.

2 År 1986 debiterades totalt 7 123,3 milj. kr. i allmänna mål i utsökningsregistret.

3 I uppgiften ingår i huvudsak bilskatt, felparkeringsavgif— ter och böter, vilka inte påförs någon restavgift.

DEBITERAT KREDITERAT mannen" MÅNAD | Acx mmm | -

BELOFPSINTERVALL BELOPP ANTAL BELOPP _ AVSLUT BELOPP " AVSLUT _

9 801 697 557 618 756 678 266 006 625

625 391 338 731 668 666 368 725 665 650 798 775 118 139 975 951 693 093 263 520

"0000

1 701 283 2 607 272 6 663 165 1 667 189

0

00090

KREDITERAT KREDITERAT KREDITERAT ACK HÅNAD 1 ' ACK HÅNAD I - 9 ACK HÅNAD 1 - 12'

6 BELOPP . AVSLUT " BELOPP " AVSLUT " BELOPP " AVSLUT "

I de följande två tabellerna har antalet mål och det belopp som debiterats för motsvarande mål delats upp i mål som upp— går till eller understiger 10 000 kronor och mål som översti— ger detta belopp. Materialet har även fördelats mellan gälde- närer som är näringsidkare resp. icke näringsidkare.

2. Antal nål varav närings— ej närings— antal % idkare % idkare % Samtliga nål 60 000 100 26 022 43 ' 33 978 57 _(_ 10 000 kr. 49 148 821 18 273 70 30 875 91 > 10 000 kr. 10 852 18 7 749 30 3 103 9

3 . Debiterat helga

närings— ej närings— milj. % idkare % idkare % kr. Totalt belopp 420,3 100 287,4 68 132,9 32 i 10 000 kr. 109,2 26 59,7 21 49,5 37 > 10 000 kr. 311,1 74 227,7 79 83,4 63

Drygt 80 % av målen understiger eller uppgår till högst 10 000 kr. Samtidigt motsvarar dessa mål endast en fjärdedel av totalt uppdebiterat belopp.

1 K-skatten har en stor procentandel i materialet. Särgrans- kas detta medelsslag blir motsvarande uppgift 78 %, för övriga medelsslag 89 %.

Av materialet framgår att betalningsfrekvensen har följande utveckling det första året från registreringen i utsöknings- registret. I tabellerna redovisas betalningsflödet för samt- liga mål och uppdelat i mål under resp. över 10 000 kr.

4. Antal mål som avslutats rånad

ett ett-tre ett—sex ett—nio ett-tolv

Samtliga mål 14 % 28 %1 41 % 45 % 48 % ilOOOOkr. 16% 31% 45% 49% 52% >10000kr. 54 14% 23% 26% 29%

5. Krediterat helg månad

ett ett—tre ett—sex ett-nio ett—tolv

Samtliga mål . 7 % 17 21 26 % 29 % 32 % f_lOOOOkr. 11% 25% 38% 43% 46% >10000kr. $% 14% 21% 24% 27%

Det är under de första månaderna som flest mål avslutas resp». den största beloppsandelen betalas. Efter sex månader är

- rörelserna små.

1 Under detta tremånadersintervall inföll avräkningen/utmät— ningen av den överskjutande skatten. År 1986 motsvarade denna verkställighet 8 % av totalt indrivet belopp.

-221— Är det någon skillnad i betalningsfrekvensen mellan olika

medelsslag? I de avslutande tabellerna har antalet mål och

krediterat belopp fördelats mellan resp. medelsslag.

6. Antal mål san avslutats Rånad

ett ett-tre ett—sex ett-nio ett—tolv

K—skatt 10 % 22 % 34 % 39 % 42 % B—skatt 21 % 42 % 52 % 56 % 59 % T—skatt 22 % 32 % 46 % 48 % 51 % Innehållen _

skatt/arbets-

givaravgifter 18 % 41 % 50 % 55 % 56 % Mervärdeskatt 14 % 28 % 41 % 47 % 50 %

7. Krediterat belopp månad

ett ett—tre ett—sex ett—nio ett—tolv

K—skatt 4 % 13 % 22 % 26 % 28 % B—skatt 19 % 41 % 50 % 54 % 57 % T—skatt 4 % 11 % 14 % 15 % 17 % Innehållen

skatt/arbets-

givaravgifter 13 % 31 % 40 % 47 % 49 % Mervärdeskatt 10 % 24 % 34 % 37 % 40 %

Tabellerna visar att betalningsfrekvensen är jämförelsevis hög beträffande s.k. företagarskatter, dvs. B—skatt, innehål— len skatt/arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Det betalda beloppet är lågt när det gäller T—skatt.

Kronologisk förteckning

PP.":—

PFHQF

10. 11. 12. 13. 14. 15. 16.

17. 18.

19. 20.

21. 22. 23.

24. 25. 26. 27.

28. 29. 30. 31.

32. 33. 34. 35.

36. 37.

38 . Ägande och inflytande i svenskt näringsli ..

Översyn av utlänningslagsstiftningen. A.

Kortare väntanA. Arbetsolycka — "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. UD.

Utgått.

Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Frihet från ansvar, Ju. En ny skyddslag. Fö. Sverigeinformation och kultursamarbete. UD. Rätt adress. Fi. Öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret. Fö. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen . Bo. Medborgarkommissionens rappon om svensk vapenexport. SB.

SÄPO-Såkerhetspolisens inriktning och organisa- tion. Ju.

Reklamskatten. Fi. Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands— och biståndsinformation. UD. En förändrad ansvarsfördelning och styrning pd skolområdet. U. Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. Fi. Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. Fi. SIIESTA - Ett intemationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsöket. C. Lönegarantin och fönnånsrattsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovåld 11 - förslag till åtgärder. U. Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Delbetän- kande 4. Ju. Läge för vindkraft. Bo. Släpp kopioma fria. Fi.

Dalälven - en miljösatsning. ME.

Offentlig lönestatistik. Behov och produktions- former. Fi. Effektiv statlig lokalförsörjning. Fi. Statens ansvar för spridning och visning av värde— full Elm. U.

39.

40. 41.

42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58.

59.

60.

Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet C. Föräldrar som förmyndare, m.m. Ju. Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkans- metoder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. S. Statens roll vid Enansiering av export. UD. Folk- och bostadsräkningar i framtiden. C. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME. Vissa internationella skattefrågor. Fi. Tillfällig handel. Fi. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. Refonnerat presstöd. U. Arbetsmarknadssu'iden 111. A. Arbetsmarknadsstriden IV. A. Ut med musiken. U.

Att följa medieutvecklingen. U.

Domarbanan - Utbildning och meritvärdering. Ju. Om semester. A.

Hushållens skuldsättning. Fi. Export av farliga varor. Fi. Pensionssystemets stabilitet. S. Utrikesförvaltningens inriktning och organisation. UD.

Riksgäldskontoret - från riksdagens verk till rege- ringens myndighet. Fi. Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid. Fi.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Medborgarkommissionens rappon om svensk vapen- export. [15]

J ustitiedepartementet

Utgått. [5] Frihet från ansvar. [7] SAPO-Säkerhetspolisens inrikuiing och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Delbetänkande 4. [31] Föräldrar som förmyndare, m.m. [40]

Domarbanan - Utbildning och meritvärdering. [53]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursarnarbete. [9] U-lands- och biståndsinformation. [19]

SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23] Statens roll vid finansiering av export. [42] Utrikesförvalmingens inriktning och organisation. [58]

Försvarsdepartementet

En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret [12]

Socialdepartementet

Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkansme- roder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. [41] Pensionssystemets stabilitet. [57]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Släpp kopioma fria. [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. [351 Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Vissa internationella skattefrågor. [45] Tillfällig handel. [46] Hushållens skuldsättning. [55] Ex v f li

Riksgäldskonwret — från riksdagens verk tilll regeringens myndighet. [59] Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid. [60]

Utbildningsdepartementet

Öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning; på skolom- rådet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videovåld 11- förslag till åtgärder. [28] Statens ansvar för spridning och visning av wärdefull film. [37] Reformerat presstöd. [48] Ut med musiken. [51] Att följa medieutvecklingen. [52]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstifmingen. [1_]

Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrmtt?[3] Lönegarantin och förmånsrättsordningen - orm löne- garantins betydelse för det ökade antalet förretagskon- kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30] Arbetsmarknadssu'iden III. [49] Arbetsmarknadsstriden IV. [50] Om semester. [54]

Bostadsdepartementet

Översyn av bostadsräuslagen m.m. [14] Läge för vindkraft. [32]

Industridepartementet

Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Ägande och inflytandei svenskt näringsliv. [38]

Civildepartementet

Förnyelse och utveckling. [25] Frikommunförsöket [26]

Mål och resultat - nya principer för statens :stöd till föreningslivet. [39]

Folk- och bostadsräkningar i framtiden. [4311 Kommunalt stöd till de politiska partierna. [47]

Miljö- och Energidepartementet

Dalälven - en miljösatsning. [34] kemiska produkter och varor. [44]