Prop. 1988/89:8

om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden

Regeringens proposition _

. 1988/89.8 .

Prop. 1988/89z8.

om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 augusti 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås att Sverige ansluter sig dels till Europarådskonven- tionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn. dels till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på inter- nationella bortföranden av barn. Genom att ansluta sig till dessa kon- ventioner kommer Sverige med i ett internationellt samarbete som syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Genom att Sverige ansluter sig till Europarädskonventionen kan av- göranden om vårdnad m.m. som har meddelats i en konventionsstat erkän- nas oeh verkställas i Sverige. På samma sätt kan avgöranden av detta slag som har meddelats här i landet få verkan i de andra konventionsstatcrna. Även i de fall en förälder har vårdnaden om sitt barn direkt på grund av lag eeh barnet olagligen förs bort till en annan konventionsstat kan över- flyttning från denna stat komma i fråga.

Anslutningen till Haagkonventionen innebär att det blir möjligt mellan konventionsstaterna"'att fä överflyttat ett barn som olovligen har förts bort från den stat där barnet hade sitt hemvist vid bortförandet eller som olov- ligen hålls kvar i en annan konventionsstat.

I propositionen föreslås att konventionerna införlivas med svensk rätt genom att bestämmelserna i konventionerna tas in i en ny lag om erkännan- de och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över- flyttning av barn.

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

l Riksdagen 1987/88. 1 .raml. Nr 8

Prop. 1-988/89z8

Lagförslagen-i denna proposition har granskats av lagrådet. Pro- positionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 9), lagrådets yttrande (5. 53) och föredragande statsrådets ställnings- taganden till lagrådets synpunkter (s. 56). _ Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa 'alla tre delarna.

Propositionens lagförslag ' Pr0p.. 1988/89z8

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska. vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 g” Bestämmelserna i 2—10. 13—17 och 19 åå tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av värd av barn (Europarådskon- ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark. Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2—4 och 11—19 55 tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella bortförandet) av barn (Haagkon- ventionen).

Regeringen får. under förutsättning av ömsesidighet. föreskriva att lagens bestämmelser om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller lagens bestämmelser om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhallande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen. '

.(i,

2 & Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år..

3 & Med ett avgörande förstås ] denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet. '

Med ett avgörande jämställs ett avtal som har ingåtts vid domstolsför- farande eller som har godkänts av administrativ myndighet.

4 & Regeringen utser en ccntralmyndighet att här i landet

[. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna

2. samarbeta med centralmyndigheterlna I övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna samt '

3. fullgöra de uppgifter 1 övrigt som regeringen bestämmer.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Euro- parådskonventionen

5 & Har ett avgörande om vårdnaden om barn. om umgänge med barn . eller om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europaradskonventionen. gäller avgörandet här i landet. Ett sådant av- görande får också på ansökan verkställas här. om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet' 1 den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).-

Om det. när ett barn fördes bort över en statsgräns. inte fanns något . avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet. skall varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat, -- och som innehåller förklaring att bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första stycket.

6 5 Ett avgörande som avses i 5 & får dock inte erkännas eller verkställas här i landet. om

I. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsord- ningen här i fråga om familj och barn.

2. avgörandet på grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa.

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 & inleddes var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här. eller I

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist har rätt att självt bestämma var det skall bo.

7 9” Ett avgörande som avses i 5 & får inte heller erkännas eller verkställas här i landet. om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande eller verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets bästa att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställig- het här.

8 5 Har ett avgörande som avses i 5 & meddelats i svarandens utevaro. får det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan handling därför att svaranden döljer för motparten var han uppehåller sig. och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på svarandens hemvist. på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

9 5 Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 så får förklaras vilande, om

1. avgörandet har överklagats genom ett ordinärt rättsmedel.

2. frågan om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan det motsvarande förfarandet inleddes i ursprungsstaten. eller

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden. umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 ä I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande om umgänge som avses i 5 & kan föreskrifter meddelas om villkor eller tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 & Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls. om barnet omedelbart före'bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhållande är olovligt. om bortf(':')randet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnads-

Prop. 1988/89z8

havare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

12 & Överflyttning av barn enligt 11 5 får dock vägras. om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö,

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kropps- liga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en situation som inte är godtagbar.

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas. eller

4. det inte är förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri— och rättigheter att besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 5 Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 eller om överflyttning av barn enligt 11 & görs hos länsrätten.

14 & Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 så skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt. om det framgår att avgörandet har meddelats i svarandens utevaro. en handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

1 mål om överflyttning av barn enligt 11 5 skall sökanden. om rätten begär det. förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 5 Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 & skall hand- läggas skyndsamt. .

()eksä mål om överflyttning av barn enligt 11 så skall handläggas skynd- samt. Har ett sådant mäl inte avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes om ('_')verflyttningen. är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

16 & lnnan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 & eller om överflyttning av barn enligt 11 5 skall rätten inhämta barnets mening. om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

17.5 Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett av- görande som avses i 5 & eller om överflyttning av barn enligt 11 & tillämpas 21 kap. 2 och 3 åå, 4 så första och andra styckena samt 9—16 åå föräldrabal- ken.

Prop. 1988/89:8

Övriga bestämmelser .

18 5 Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn enligt lagen (19802621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram- kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 & första stycket. får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av central- myndigheten om att ett barn. på sätt som sägs i 11 få andra stycket. olovligen har förts hit till landet eller olovligen hälls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 5 första stycket. får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sädan' ansökan.

195 Om någon egenmäktigt har fört ett barn. som har hemvist här i landet. utomlands eller egenmäktigt håller det kvar i ett annat land. kan tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt. Har föräldrar. adoptivfé'käldrar eller särskilt förordnade förmyndare ge- mensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land. kan tingsrätten på talan av den andre förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt. Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt. om det inte finns någon annan behörig domstol. Om den som talan förs mot vistas på okänd ort eller annars inte kan nås med delgivning. får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller . hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet. Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgöran- de får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den (lag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och be- stämmelserna ()m överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tid- punkter. '

Bestämmelserna i 11 & gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföran- den eller kvarhällanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bort- förandet eller kvarhållandet.

Prop. 1988/8918

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971 :289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 & lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 å:

Länsrätt prövar ]. mål enligt skatte-. taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsförfatt- ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980zö20). lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökan— de m._fl.. lagen—(.1985z568) om sär— skilda omsorger om psykiskt ut— vecklingsstörda m. fl.. utlänningsla— gen (19801376). smittskyddslagen (1968231). lagen (1970z375) om ut- lämning till Danmark. Finland. ls- land eller Norge för verkställighet av beslut av vård eller behandling och körkortslagen (1977r477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt () kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

2. mål . enligt socialtjänstlagen .. (1980:()20). lagen .(l980:621) med särskilda bestämmelser om vårdav ' unga. lagen (1981:1243) om vård av .

. missbrukare i (19882153) om bistånd åt asylsöka'n- ' de m-. fl.. lagen (l-985+568)—om—sär- .

vissa fall. 'lagen

skilda omsorger om psykiskt at- vecklingsstörda m. fl.. utlänningsla- gen (.19802376). smittskyddslagen ('1968:23l). lagen (19701375) om ut- lämning till Danmark. Finland. ls- land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. körkortslagen (1977:477) och lagen (1988:00()) om erkännande och verkställighet av utländska vård- nadsavgöranden m.m. och om över- flyttning av barn, allt i den utsträck— ning som är föreskrivet i dessa lagar. samt mål enligt () kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24 & lagen (198413) om kärnteknisk verksamhet.

4. mål som avses i () 9" första stycket lagen (1985:206) om viten. . Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (19571297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-. taxerings- eller uppb(")rdsf(')rfattningarna som har nära samband med varandra. får målen handläggas vid en av länsrätterna. om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 198111323. : Senaste lydelse 19881155.

Prop. was/89:e

3 Förslag till

Lag Om ändring i sekretesslagen (19801100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 & sekretesslagen (1980:l()0)' skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 15 å

Sekretess gäller hos domstol i äk- tenskapsmäl samt mål och ärenden enligt föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomis- ka förhållanden. om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos domstol i äk- tenskapsmäl samt mål och ärenden enligt föri'tldrabalken. liksom'i mål enligt lagen (]988:()()0) om erkän- nande och verkställighet av utländs- ku värdnadsavgöranden m.m. och om ("it-'erjlvttning av barn. för uppgift om enskilds personliga eller ekono- miska ft'ithållanden. om part begär det och det kan antas att den en-

. skilde eller någon honom närståen-

de Iider skada eller men om upp- giften röjs.

l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt I988:9.

Prop. 1988/89r8

Justitiedepartementet ' Prop. 1988/89z8 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988

Närvarande: statsrådet Sigurdsen. ordförande. och statsråden Leijon. Pe- terson. Bodström. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Hulterström. Lind- qvist. G. Andersson. Lönnqvist och Thalén

Fi:")redragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden

1 Inledning

Ett problem som har tilldragit sig allt större uppmärksamhet under senare tid är det ökande antalet fall av olovliga bortföranden av barn i inter- nationella förhållanden. Härmed avses framför allt fall då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land i syfte att undanhålla den andra föräldern vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid också fall då en förälder olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter utgången av en um- gängestid eller efter det att domstol har anförtrott vårdnaden om barnet åt den andra föräldern.

1 mitten av 1970-talet påbörjades inom både Europarådet och Haagkon- ferensen för internationell privaträtt ett arbete i syfte att få till stånd _ett internationellt samarbete för att motverka sådana fall av kidnappning som nu har berörts. Detta arbete resulterade i att organisationerna år 1980 antog var sin konvention i detta ämne. Europarådet antog för sin del en kon- vention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (i det följande kallad Europarådskt'mventionen). medan l-laagkonferensen antog en konvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (i det följande kallad llaagkonventionen).

Frågan om Sveriges anslutning till dessa konventioner har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 198627) Olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som pro- memorian innehåller som bilaga ]. dels de båda konventionerna i engelsk och fransk lydelse jämte inom justitiedcpartementet utarbetade översätt- ningar till svenska som bilagorna 2 och 3. dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4 .

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har över- läggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

Beträffande nuvarande svenska förhållanden hänvisas till promemorian (s. 15—21).

2 1980 års konventioner

Som inledningsvis nämnts har syftet med både Europarådskonventionen och Haagkonventionen framför allt varit att komma till rätta med de pro- blem som uppkommer när en förälder som inte har vårdnaden om ett barn olovligen för ut barnet ur ett land och på så sätt skiljer barnet från dess vårdnadshavare. Båda konventionerna har dock ett vidare tillämpningsom- råde. De avser även fall då ett barn hälls undan från någon som inte är

vårdnadshavare men som har den faktiska vården av barnet (Europaråds- . konventionen art. 1 och Haagkonventionen art. 1 och 3). Med barn avses i båda konventionerna den som är under 16 år (Europarådskonventionen att. 1 a och Haagkonventionen art. 4).

Europarådskonventionen innefattar en mer traditionell reglering än lla- agkonventioncn. Europarådskonventionen innehåller bestämmelser om .förutsättningarna för att ett avgörande som har meddelats i en konventions- stat skall erkännas och verkställas i en annan konventionsstat. vare sig det är fråga om ett olovligt bortförande resp. kvarhållande eller inte (art. 7 ff.). En förutsättning för tillämpning av Haagkonventionen är däremot att det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhållande. dvs. att ett barn har förts bort från eller hålls kvar i en konventionsstat i strid mot den rätt att vårda barnet som tillkommer en vårdnadshavare eller annan på grund av lag eller ett avgörande (art. 12 jfrt med art. 3). Av betydelse för Haagkon- ventionens tillämplighet är om bortförandet eller kvarhållandet är att anse som olovligt enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist när bortför— andet eller kvarhållandet ägde rum (art. 4). Om det är frågan om ett olovligt bortförande eller kvarhållande. är en konventionsstat i princip skyldig att besluta att barnet skall återlämnas.

Haagkonventionen är alltså tillämplig även i fall då det 'inte finns något avgörande om vården av barnet och den som ansöker om att få barnet till sig grundar sin rätt direkt på lag. Även enligt Europarådskonventionen kan ett beslut om barnets överlämnande påkallas när rätten att vårda barnet grundas enbart på lag: i ett sådant fall krävs det emellertid att det har varit fråga om ett olagligt bortförande eller kvarhållande och att detta i efterhand bekräftas genom ett särskilt beslut (art. 12: jfr dock även reservations- möjlighetcn i art. 18). En definition av vad som är att förstå med olovligt bortförande resp. kvarhållande finns i Europarådskonventionen art. 1 d och l-laagkonventioncn art. 3.

Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen innebär att kon- venticmsstaterna skall arbeta för att ett umgänge med barnet kan utövas. Endast Europarådskonventionen innebär dock att också ett avgörande om umgänge som har meddelats i en konventionsstat skall erkännas och verk— ställas i en annan konventionsstat. Vederbörande myndighet i den stat som prövar ansökan om erkännande och verkställighet enligt Europarådskon- ventionen har dock rätt att fastställa villkoren för umgänget (Europaråds- konventionen art. 11 och Haagkonventionen art. 21).

Båda konventionerna förutsätter att konventionsstaterna samarbetar nä- ra med varandra och att myndigheterna i dessa länder handlar med skynd- samhet (Europarådskonventionen art. 14 och Haagkonventionen art. 2).

Prop. 1988/89z8

10

Bl.a. skall det finnas en centralmyndighet i varje konventionsstat med uppgift att lämna och förmedla hjälp (se närmare Europarådskonventionen art. 2—5 och Haagkonventionen art. 6—1 1). En sökande är dock inte skyldig att använda sig av centralmyndighetcns tjänster. I princip skall varje central- myndighet själv svara för kostnaderna för den hjälp som myndigheten lämnar eller förmedlar till en sökande. inkl. advokat- och rättegångskostna- derl(se närmare Europarådskonventionen art. 5 p. 3 och 4 och Haagkon- ventionen art. 26). Särskilda bestämmelser finns i Haagkonventionen om rättshjälp (art. 25) och i Europarådskonventionen om kostnaderna för cf- terforskningar och för annan utredning (att. 15 p. 2).

Av grundläggande betydelse är under vilka omständigheter en konven- tionsstat kan vägra att erkänna och verkställa ett avgörande eller vägra att besluta om överflyttning av ett barn. Bestämmelser om detta finns i Europa- rådskonventionen art. 9 och 10 och i l-laagkcmventionen art. 12. 13 och 20.

1 Europarådskonventionen har i art. 8 ställts upp en absolut skyldighet för en konventionsstat att låta vidta åtgärder för att återställa vårdnaden om eller vården av ett olovligt bortfört eller kvarhället barn. om barnet genom sitt hemvist och medborgarskap hade en särskild anknytning till det land där avgörandet har meddelats samt begäran om. återställande har gjorts inom sex månader från den dag då det olovliga bortförande eller kvarhållandet ägde rum. Om barnet inte hade en sådan särskild anknytning till det land där avgörandet meddelats men ansökan har gjorts inom sex månader.. gäller art. 9. För övriga fall gäller art. 10. Både i art. 9 och i art. 10 finns särskilda bestämmelser om när erkännande och verkställighet kan vägras. Genom att använda sig av en reservationsmöjlighet i att. 17 kan en konventionsstat . vägra att erkänna och verkställa ett avgörande på någon av eller samtliga de grunder som anges i att 9 och 10. oavsett om det föreligger en sådan situation som avses i art 8. 9 eller 10. I förhållande till en stat som har reserverat sig enligt att. 17 kan varje annan konventionsstat vägra erkän- nande och verkställighet på motsvarande grunder. Enligt Europarådskonventionen kan erkännande och verkställighet väg- ras i vissa fall på grund av omständigheter som hänför sig till avgörandet. Detta kan under vissa förutsättningar ske. om avgörandet har meddelats i svarandens utevaro (art. 9 p. 1 a och b) eller om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats i eller erkänns av den stat där ansökningen om erkännande och verkställighet prövas (se art. 9 p. 1 c och art. 10 p. 1 d). Erkännande och verkställighet kan också vägras om barnet hade en närmare anknytning till denna stat redan när förfarandet för att få till stånd vårdnadsavgörandct e.dl inleddes (se att. 10 p. 1 c). 1 Europaråds— konventionen finns vidare särskilda bestämmelser om när rättsliga åtgärder . för erkännande eller verkställighet kan förklaras vilande. se art. 10 p. 2. Några bestämmelser motsvarande de nu redovisade finns inte i Haagkon— ventionen. Frågan huruvida .ett avgörande kan läggas till grund för ett beslut om överflyttning av ett barn beror enligt denna konvention på vilken verkan avgörandet har enligt lagen i det land där barnet hade sitt hemvist omedelbart före det olovliga bortff'uandet eller kvarhållandet (jfr art. 3). Enligt Europarådskonventionen art. 10 p. 1 a kan erkännande och verk— ställighet också vägras. om avgörandcts verkningar är uppenbart oförenliga

Prop. WS$/89:25

11

med de grundläggande principerna i verkställighetss'tatens lagstiftning om familj och barn. Här finns alltså en s. k. ordre public-klausul av speciellt slag. Enligt Europarådets kommentar till konventionen innebär bestämmel- sen att det är möjligt att vägra verkställighet om det är uppenbart att verkställighet står i strid med barnets bästa ("welfare of the child"). Haag- konventionen saknar en ordre public-klausul av detta slag. Enligt art. 20 får överflyttning av barn dock vägras. om det i den stat där överflyttningen begärs inte skulle vara tillåtet enligt dess grundläggande principer för skyd- det av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att besluta om överflyttning.

linligt Europarådskonventionen art. 10 p.. 1 b kan erkännande och verk- ställighet vidare vägras. om förhållandena har ändrats och avgörandet med hänsyn till detta uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa ("welfare of the child"). Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i Haagkonventionen. Däremot innehåller denna konvention en bestämmelse som innebär att överflyttning av barn kan vägras. om det när ansökningen om överflyttning gjordes" har förflutit mer än ett år sedan barnet fördes bort och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö (art. 12 andra stycket). Enligt Haagkonventionen kan överflyttning också vägras. om det finns en allvarlig risk för att barnet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada om det överflyttades eller om barnet på något annat sätt skulle f("firsättas i en ohållbar situation ("intolerable situation". art. 13 första stycket b). Vidare kan överflyttning vägras enligt llzuigkonventionen. om sökanden vid den tidpunkt då bortförandet eller kvarhållandet ägde rum inte rent faktiskt utövade sin vårdnadsrätt eller rätt att ta vård om barnet eller om sökanden har samtyckt till eller i efterhand godtagit bortförandet eller kvarhållandet (art. 13 första stycket a).

Båda konventionerna innebär att myndigheterna har möjlighet att beakta barnets egen vilja. Enligt Haagkonventionen kan överflyttning av ett barn vägras. om barnet motsätter sig ('.')verflyttningen och har nått en sådan ålder . och mognad att det är rimligt att ta hänsyn till dess åsikt (art. 13 andra stycket). Europarådskonventioncn däremot föreskriver att barnets vilja skall. om det inte är omöjligt. utrönas innan beslut fattas om att det föreligger sådana ändrade förhållanden att erkännande och verkställighet enligt art. 10 p. 1 b skall vägras (art. 15 p. 1 a).

l Europarådskonventionen art. 19 och 20 samt Haagkonventionen art. 34 och 36 finns bestämmelser om konventionernas verkan i förhållande till andra konventioner och internationella överenskommelser i övrigt. Europa- rådskonventionen innebär att sådana konventionsstater som har likalydan- de lagar rörande vårdnad om barn eller som har ett särskilt system för erkännande och verkställighet av avgöranden på detta område får tillämpa dessa lagar eller detta system i stället för konventionens bestämmelser. Den motsatta principen gäller däremot enligt Haagkonventionen. Denna kon- vention tillåter endast avtal om sådana avvikelser från konventionen som innebär en utvidgning av möjligheterna att överflytta barn.

Till Europarådskonventionen kan Europarådets medlemsstater ansluta sig. Också stater som inte är medlemmar kan efter inbjudan från Europarå— dets ministerkommitté ansluta sig. såvida inte någon av de fördragsslutande

Prop. 1988/89:8

12

stater som är representerade i kommittén motsätter sig det (art. 21 och 23). Konventionen. som är dagtecknad den 20 maj 1980. trädde i kraft den 1 - september 1983. Den har hittills ratificerats av Belgien. Cypern. Frankrike. Luxemburg. Portugal. Schweiz. Spanien. Storbritannien och Österrike. Den har undertecknats av Förbundsrepubliken Tyskland. Grekland. Irland. Italien. Liechtenstein och Nederländerna.

I förhållande till stater som har anslutit sig till Europarådskonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikationsinstrumentet e.tl. deponerades (art. 22).

Haagkonventionen är öppen för anslutning av de stater som var med- lemmar i llaagkonferensen vid tiden för den fjortonde sessionen. Även andra stater kan ansluta sig. men anslutningen från en sådan stat får verkan endast i förhållande till de ktmventionsstater som har förklarat sig godta anslutningen (art. 37 och 38). Konventionen. som är dagtecknad den 25 oktober 1980. trädde i kraft den 1 december 1983. Den har hittills ratifice- rats av Amerikas Förenta Stater. Australien. Canada. Frankrike. Luxem- burg.. Portugal. Schweiz. Spanien och Storbritannien. Den har underteck- nats av Belgien. Grekland. Italien. Nederländerna. Västtyskland och Öster- rike.l Ungern har anslutit sig till konventionen.

[ förhållande till stater som har anslutit sig till Haagkonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då ratifikationsinstrumentet e.d. deponerades (art. 43).

Till Europarådskonventionen har utfärdats en officiell kommentar ("Ex- ' planatory report". "Rapport explicatif"). Någon motsvarande officiell kom- mentar finns inte till Haagkonventionen. Däremot har rapportören från llaagkonferensen för internationell privaträtt upprättat en inofficiell kom- mentar.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Sverige saknar generella lagregler om verkningarna av utländska avgöran- den rörande vårdnaden om eller umgänge med barn. Sådana regler finns bara när det gäller avgöranden som har meddelats i ett annat nordiskt land eller i Schweiz. Sverige har inte heller ingått någon överenskommelse med andra än dessa länder om en reglering av dessa frågor. En följd av detta är att det i regel saknas möjlighet att få svenska avgöranden om vårdnad eller umgänge genomdrivna i andra länder än de nu nämnda.

. Den ökande rörligheten'över gränserna har medfört ett allt större behov av en internationell reglering på detta område. Särskilt angeläget är det att få till stånd ett samarbete mellan länderna för att motverka att föräldrar. som inte har vårdnaden om sina barn. obehörigen för med sig barnen till ett

' Österrike har numera ratificerat Haagkonventionen.

Prop. 1988/89z8

annat land eller olovligen-håller dem kvar där och på så sätt skiljer barnen från deras vårdnadshzware.

[ Sverige kan föräldrar. som har fråntagits ett barn under sådana för- hållanden. vända sig till utrikesdepartementet för att få hjälp med att få tillbaka sitt barn. Antalet framställningar om sådan hjälp har emellertid fortlöpande sjunkit. från 35 år 1982 till 8 år 1987. En trolig förklaring till detta är att departementet. i avsaknad av internationella överenskommel- ser. har begränsade möjligheter att lämna biträde i dessa fall.

Det är- mot denna bakgrund naturligt-att Sverige har tagit aktiv del i arbetet på de förrrt nämnda Europaråds-och llaagkonventionerna. Utkast till konventionerna har tidigare remissbehandlats i Sverige. varvid behovet av en konventionsreglering allmänt underströks. Sedan utkasten arbetats om. "antogs konventionerna år 1980 samtidigt som de öppnades för under- tecknande. Båda konventionerna trädde i kraft år 1983.

1 departementspromemorian (Ds Ju 19%:7) Olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden har föreslagits att Sverige ansluter sig till de båda konventionerna samt att de införlivas med svensk rätt genom en ny lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om ("iv'erflyttnirrg av barn. Promemorian har'remissbehandlats. Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige tillträder konventionerna.

En förutsättning för en sådan anslutning är enligt min mening att kon- ventionerna kan väntas få en bred anslutning. så att de inte bara stannar på papperet. Ytterligare en förutsättning. som delvis har samband med den förra. 'är'att konventionerna genom sitt innehåll kan anses utgöra ett till- räckligt effektivt medel i ett internationellt samarbete påatt få tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i' ett annat land. Samtidigt är det emellertid viktigt-att konventionerna ger möjlighet att vägra att sända tillbaka ett barn'. om ett återsändande inte skulle vara f("irenligt med barnets bästa.

I det följande avser jag att närmare behandla dessa krav för en svensk anslutning till konventionerna i avsnitten 3.2—3.4. 1 avsnitt 3.5 tar jag upp frågan vilken konvention som Sverige bör ansluta sig till. Därefter behand- lar jag i avsnitt 3.6 hur konventionerna skall införlivas med svensk rätt. [ avsnitten 3.7 och 3.8 diskuteras förhållandet till övriga nordiska länder och till Schweiz. Frågan om vilken myndighet som skall vara centralmyndighet berörs i avsnitt 3.9. 1 avsnitt 3.10 tarjag upp frågan om vilka domstolar som skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn. Kost- nadsfrågorna belyses i avsnitt-3.11. 1 avsnitt 3.12 behandlas vilka reservatio— ner som Sverige bör göra. Frågan om ikraftträdandet av den nya lagstift- ningen tas upp i avsnitt 3.13. ' '

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i special- rnotiveringen (avsnitt 5).

Prop. 1988/89:8

14

" 3.2 Får konventionerna tillräcklig anslutning?

Min bedömning: Såväl Europarådskonventionen som llaagkonven- tionen kan väntas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 32—33).

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen har ratificerats eller undertecknats av samtliga Europarådsstater utom Danmark. Island. Malta. Norge. Sverige och Turkiet.

Haagkonventionen har hittills ratificerats av Amerikas Förenta Stater. Australien. Canada. Frankrike. Luxemburg. Portugal. Schweiz. Spanien och Storbritannien. Därutöver har den undertecknats av Belgien. Grek- land. Italien. Nederländerna. Västtyskland och Österrike.' Ungern har anslutit sig till konventionen. Irland och Japan har förklarat sig positiva till konventionen. '

Båda konventionerna är s. k. öppna konventioner. dvs. även andra än medlemsstater kan under vissa förutsättningar ansluta sig. Sannolikt är Haagkonventionen den som kommer att väcka störst intresse hos länder utanför Västeuropa.

I Norden har alltså inte något land ännu ratificerat eller ens undertecknat F.uroparådskonventionen eller l—laagkonventionen. I Norge har dock en proposition beslutats den 25 mars 1988 vari förordas att Norge ansluter sig till båda konventionerna. Samtidigt föreslås att konventionerna införlivas med norsk rätt genom en särskild lag. som i allt väsentligt överensstämmer med lagförslaget i den svenska departementspromemorian. Också i Dan- mark pågår arbete på ett motsvarande lagförslag. 1 Finland håller en arbets- grupp inom justitieministeriet på att utarbeta ett lagförslag som gör det möjligt att tillträda Haagkonventionen. Däremot är det mindre sannolikt att Finland. som inte är medlem av Europarådet. tillträder Europarådskonven- tionen. '

Slutsatsen är att såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen kan väntas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller att motverka olovliga bortföranden av barn över gränserna. Samtidigt bör framhållas att det inte är realistiskt att räkna med någon större anslutning från de stater i för- hållande till vilka de största problemen föreligger i detta avseende. Men det bör inte hindra att Sverige ansluter sig till konventionerna. om dessa upp- fyller de andra krav för en sådan anslutning som förut har uppställts.

-' Österrike har numera ratificerat Haagkonventionen.

Prop. 1988/8918

3.3 Är konventionerna tillräckligt effektiva?

Min bedömning: Både Europarådskonventionen och Haagkonventio- nen uppfyller kravet på att utgöra ett tillräckligt effektivt medel för att få tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat land.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 34—36).

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen innehåller en regle- ring av mera traditionellt slag i fråga om möjligheterna att få ett vårdnads- avgörandc e.d. erkänt och verkställt i ett annat land. Huvudregeln är att ett avgörande av detta slag som har meddelats i en konventionsstat gäller i alla andra konventionsstater och att avgörandet också får verkställas i dessa stater om det kan läggas till grund för verkställighet i den stat där det har meddelats. Från denna huvudregel gäller vissa undantag som har ställts upp av hänsyn till barnens bästa. Största räckvidden har dessa undantag om en konventionsstat använder sig av den reservationsmt'ijlighet som konventio- nen erbjudcr på denna punkt (se avsnitt 3.4). Undantagen går dock inte heller då längre än de motsvarande möjligheter att vägra verkställighet som finns i intern svensk rätt (se vidare avsnitt 3.4).

Även i fall då det inte finns något verkställbart vårdnadsavgörande. dvs. framför allt när rätten till vårdnaden grundas enbart på lag. kan vårdnads- havaren använda sig av Europarådskonventionen för att få tillbaka ett barn som olagligen har förts bort till ett annat land. Om det olagliga bortförandet i efterhand bekräftas genom ett avgörande i en konventionsstat. får näm- ligen detta avgörande samma verkan som ett vårdnadsavgörande.

Bortsett-från detta särskilda fall är Europarådskonventionen tillämplig oavsett om det föreligger ett olovligt bortförande resp. kvarhållande eller ej. Till skillnad härifrån är Haagkonventionen enbart inriktad på fall av olovliga bortföranden eller kvarhällanden. Den är i princip en konvention om överflyttning av barn till det land där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Meningen är att. sedan det ursprungliga läget sålunda rent faktiskt har återställts. tvisten mellan vård- nadshavaren och den som har fört bort eller hållit kvar barnet får lösas i detta land.

1-"rågan huruvida ett bortförande eller kvarhållande är att anse som olov— ligt i l-Iaagkonventioncns meningavgörs enligt lagen i den konventionsstat där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Om denna fråga då besvaras jakande. är den konventionsstat där barnet befinner sig skyldig att överflytta barnet även om vårdnadsfrågan skulle bedömas annorlunda enligt landets egen lag. Överflyttning kan dock vägras på vissa grunder som är motiverade av hänsyn till barnets bästa (se avsnitt 3.4).

De båda konventionerna är sålunda rent tekniskt uppbyggda på olika sätt. Om den förut nämnda reservationsmöjligheten i Europarådskonven-

Prop. 1988/89:8

16

tionen utnyttjas — något som-jag förordar i nästa avsnitt — torde de dock i Pr0p. 1988/8928 praktiken i de flesta fall leda till samma resultat.

De möjligheter som konventionerna erbjuder att vägra att sända tillbaka ett barn. om ett återsändande inte skulle vara förenligt med barnets bästa. kan givetvis försvaga'konvcntionernas effektivitet. Som antytts i avsnitt 3.1 är det emellertid viktigt att konventionerna inte är alltför effektiva. så att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan anses strida mot barnets eget bästa. Konventionerna innebär enligt min mening. om reservationsmöjligheten i Europarådskonventioncn utnyttjas. en lämplig avvägning mellan de allmänna effektivitetssträvandena och hän- synen till. barnets bästa.

Det kanske största värdet med konventionerna är att det enligt dem skall finnas en centralmyndighet i varje konventionsstat med uppgift att lämna och förmedla hjälp åt dem som ansöker om att få tillbaka ett barn. Förutom . det stöd som de sökande därigenom kan få bör centralmyndigheternas medverkan många gånger kunna leda till att den som olovligen har ett barn hos sig förmås att frivilligt lämna ifrån sig barnet utan att några tvångsingri- panden eller andra rnyndighetsåtgärder behöver vidtas. Redan vetskapen om centralmyndigheternas samarbete bör för övrigt kunna ha en före- byggande effekt.

Både Europarådskonventioncn och Haagkonventionen får därför anses uppfylla kravet på att utgöra ett tillräckligt effektivt medel för att få tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat land. Även om möjligheterna att av hänsyn till barnets bästa vägra att sända tillbaka barnet utnyttjas fullt ut. synes konventionerna var och en från sina utgångspunkter utgöra ett så verksamt medel för att fylla sitt syfte som det över huvud taget är möjligt att åstadkomma i en bred internationell samverkan.

3.4 Beaktar konventionerna tillräckligt barnets bästa?

Min bedömning: Konventionerna ger barnet ett tillräckligt skydd. En förutsättning är dock att Sverige använder sig fullt ut av den reserva- tionsmöjlighet i fråga om att vägra att erkänna och verkställa ett avgörande som Europarådskonventionen innehåller.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 36—38).

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser delar den bedömning som har gjorts i promemorian. Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet och familjelagssakkunniga ifrågasätter dock om Sverige bör utnyttja den nämnda reservationsmöjligheten i Europarådskonventio- nen.

Skälen för min bedömning: Under arbetet på konventionerna var det denna fråga som diskuterades livligast. På ena sidan stod de länder som önskade en "stark" konvention. dvs. att en konventionsstat i princip undan-

2 Riksdagen 1987/88. ] saml. Nr 8

17

tagslöst skulle vara skyldig att lämna tillbaka ett barn som olovligen förts" bort dit eller som olovligen hölls kvar där. På andra sidan stod de länder. däribland de nordiska. som verkade för en "svag" konvention. där man av hänsyn till barnets bästa uppställde vissa undantag från denna skyldighet för att förhindra orimliga resultat-. De undantag som konventionernainnehåller" får ses som en kompromiss mellan dessa sinsemellan oförenliga uppfatt- ningar.

Enligt Europarådskonventionen gäller skilda regler beroende på om det föreligger ett olovligt bortförande resp. kvarhållande av ett barn eller ej. Om i det förra fallet en ansökan om att få tillbaka barnet har gjorts inom sex månader från bortförandet eller kvarhållandet. kan erkännande och verk- ställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. vägras endast på vissa formella grunder. Har ansökan gjorts senare eller är det inte fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhållande. finns större möjligheter att vägra erkännan- de och verkställighet. En konventionsstat kan reservationsvis förklara-att - dessa utvidgade grunder för vägran skall helt eller delvis gälla även i övriga fall.

De grunder för att vägra överflyttning av barn som gäller enligt Haagkon- ventionen är reservationslösa. De motsvarar delvis de utvidgade grunder för att vägra erkännande och verkställighet som gäller enligt Europarådskon— ventionen om den förut nämnda reservationsmöjligheten utnyttjas.

I intern svensk rätt gäller enligt 21 kap. föräldrabalken att verkställighet- kan vägras dels när ändrade förhållanden motiverar att frågan om vårdnad eller umgänge omprövas. dels när barnet riskerar att ta skada av verkställig- heten. dels när barnet motsätter sig verkställighet och har,nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas.

Liknande grunder för att vägra en ansökan om verkställighet eller över- flyttning gäller enligt både Europarådskonventionen (dock endast om de nyss nämnda utvidgade grunderna är tillämpliga) och Haagkonventionen. även om dessa grunder där har utformats på ett något annat sätt.

Sålunda kan en ansökan enligt konventionerna vägras på grund av ändra- de förhållanden. En förutsättning för detta är enligt Europarådskonven- tionen att det utländska avgörandet på grund av de ändrade förhållandena uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa. Haagkonventio- nen kräver i stället att det har förflutit minst ett år från det att barnet olovligen fördes bort eller hölls kvar samt att barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. '

En ansökan enligt konventionerna kan vidare vägras. om barnet annars riskerar att skadas. För Europarådskonventionens del'följer detta av en allmän regel om ordre public. som innebär att verkställighet kan vägras om det är uppenbart att verkställighet skulle strida mot barnets bästa. Och Haagkonventionen innehåller en uttrycklig bestämmelse om att överflytt- ning kan vägras. om det finns en allvarlig risk för att bar-net skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada eller i övrigt försättas i en ohållbar situation.

Slutligen kan en ansökan enligt konventionerna under vissa förutsätt- ningar vägras. om barnet motsätter-sig att bli återlämnat. Europarådskon- ventionen är över huvud taget inte tillämplig. om barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt lagen i den stat där

Prop. "1988/8918

18

verkställighet begärs har rätt att självt bestämma var det skall bo. Och om barnet saknar en sådan rätt kan verkställighet ändå vägras enligt.kon- ventionen med stöd av den förut nämnda ordre public- regeln. om det är uppenbart att verkställighet mot barnets vilja skulle strida mot barnets bästa. Enligt Haagkonventionen gäller i stället en särskild bestämmelse om att överflyttning kan vägras. om barnet självt motsätter sig överflyttningen '. och har nått en sådan ålder och mognad att det är rimligt att ta hänsyn till barnets åsikt.

Det kan tilläggas att ingen av konventionerna är tillämplig i fråga om barn som har fyllt 16 år.

Som jag redan har berört i avsnitt 3.3 skulle Europarådskonventionen bli effektivare. om inte något land gjorde bruk av den reservationsmöjlighet som innebär att de utvidgade grunderna för att vägra erkännande och verkställighet skall kunna tillämpas generellt (jfr art. 17 i Europarådskon- ventionen: se även avsnitt 2). Det skulle emellertid leda till att ett barn kunde lämnas ut till ett annat land även när detta uppenbart skulle strida mot barnets bästa. En sådan ordning kan enligt min mening inte godtas. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har det rätt enighet om att de nordiska länder som avser att ansluta sig till Europarådskonventionen skall utnyttja sig av ifrågavarande reservationsmöjlighet.

Om den av mig förordade reservationen görs. kommer möjligheterna ' enligt konventionerna att vägra erkännande och verkställighet resp. över- flyttning av barn av hänsyn till barnets bästa att i allt väsentligt svara mot dem som gäller enligt vår interna lagstiftning. Även om regleringen inte är helt överensstämmande. blir slutsatsen att konventionerna ändå måste an- ses ge barnet ett tillräckligt skydd.

3.5 Vilken konvention skall Sverige ansluta sig till?

Mitt förslag: Sverige skall ansluta sig till både Europarådskonven- tionen och Haagkonventionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemori- an s. 38—41). .

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att Sveri- ge ansluter. sig till båda konventionerna.

Skälen för mitt förslag: De krav som i det föregående har uppställts för en svensk anslutning till konventionerna är uppfyllda. Frågan är emellertid om Sverige bör tillträda båda konventionerna eller endast en av dem och i så fall vilken.

Den konvention som kan väntas få störst spridning är. som har antytts i avsnitt 3.2. Haagkonventionen. Jag har i det avsnittet också nämnt att Danmark. Norge och Finland avser att tillträda Haagkonventionen. Dessa omständigheter talar starkt för att Sverige ansluter sig till den.

Jämfört med Europarådskonventionen har Haagkonventionen visserligen

den nackdelen att en ansökan om överflyttning av ett barn inte får vägras

Prop. 1988/89:8

19

enbart på den grunden att den som har fört med sig eller håller kvar barnet har gjort det i egenskap av vårdnadshavare enligt ett avgörande som har meddelats eller erkänns i det land där ansökan prövas. Som förut nämnts skall frågan huruvida bortförandet eller kvarhållandet är olovligt enligt Haagkonventionen prövas uteslutande enligt lagen i barnets hemvistland. Med det synsätt som ligger till grund för konventionen är det dock en naturlig ordning att vårdnadsfrågan i detta fall får prövas på nytt i det landet. De möjligheter som konventionen erbjuder att vägra en ansökan om överflyttning av hänsyn till barnets bästa torde i praktiken förhindra att denna ordning leder till otillfredsställande resultat. Detta gäller särskilt som konventionen enligt en uttrycklig bestämmelse innebär att hänsyn därvid kan tas till de skäl som har legat till grund för vårdnadsavgörandet.

Även bortsett från att Europarådskonventionen i ett större internationellt perspektiv kan väntas få en mindre spridning än Haagkonventionen företer den å sin sida vissa nackdelarjämfört med den konventionen. En av de mest framträdande är att Europarådskonventionen. som tidigare har nämnts. är en ren konvention om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöran- den e.d. och alltså i princip inte gäller då ett barn har förts bort från någon som har vårdnaden om barnet enbart på grund av lag. Denna nackdel har emellertid inte så stor betydelse i och med att ett i efterhand meddelat avgörande. som bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum. har samma verkan som ett vårdnadsavgörande (se avsnitt 3.3).

Mera besvärande är kanske att Europarådskonventionen inte innehåller lika preciserade grunder som Haagkonventionen erbjuder för att av hänsyn till barnets bästa vägra en ansökan om att få tillbaka barnet. Men som redan har påpekats får även Europarådskonventionen anses innebära ett till- räckligt skydd i detta avseende.

Europarådskonventionen har å andra sidan den fördelen framför Haag- konventionen att den är tillämplig inte bara vid olovliga bortföranden eller kvarhällanden av barn utan avser erkännande och verkställighet av vård- nadsavgöranden e.d. även i andra fall. Den botar därmed en brist i vår lagstiftning som kan visa sig få betydelse t. ex. när det gäller rätten till bidragsförskott här i landet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Europaråds- och Haagkonven- tionerna i förhållande till varandra har såväl fördelar som nackdelar. I vissa avseenden kompletterar de varandra. Även om skälen för en anslutning till Haagkonventionen synes väga något tyngre än skälen för en anslutning till Europarådskonventionen. är det knappast motiverat att prioritera endast den förstnämnda konventionen. Det finns inte heller något som hindrar att Sverige tillträder båda konventionerna. I förhållande till stater som också har anslutit sig till dessa konventioner gäller då. i fall när en ansökan att få tillbaka ett barn grundas på båda konventionerna. att denna ansökan skall bifallas om det följer av någon av dem.

Slutsatsen av det anförda är alltså att Sverige bör ansluta sig till både Europarådskonventionen och Haagkonventionen. Som tidigare har sagts bör Sverige därvid reservera sig mot Europarådskonventionen när det gäller möjligheterna att vägra erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöran- den e.d. Också på någon punkt i övrigt bör de reservationsmöjligheter som

Prop. 1988/89:8

20

konventionerna erbjuder utnyttjas (se avsnitt 3.12).

Även om Sverige genom att tillträda dessa konventioner kan komma med i ett brett internationellt samarbete för att motverka kidnappning av barn över gränserna måste man. som har nämnts i avsnitt 3.2. räkna med att en del stater kommer att stå utanför detta samarbete. Det är emellertid an- geläget att Sverige verkar för att få till stånd ett sådant samarbete även med stater som inte har anslutit sig till konventionerna. För det fall att för- handlingar med sådana icke konventionsbundna stater skulle leda till ett positivt resultat bör regeringen kunna träffa avtal med dem med samma innehåll som gäller enligt någon av konventionerna. Regeringen bör för dessa fall ges möjlighet att föreskriva att motsvarande bestämmelser skall tillämpas även i förhållande till en sådan stat.

3.6 Hur skall konventionerna införlivas med svensk rätt?

Mitt förslag: De delar av konventionerna som blir tillämpliga för Sveriges del skall omarbetas till svensk lagtext (s. k. transformation) och sammanföras till en gemensam lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemori- an s. 41—43).

Remissinstanserna: Familjelagssakkunniga är den enda remissinstans som har ifrågasatt lämpligheten av att konventionerna införlivas med svensk rätt genom transformation.

Skälen för mitt förslag: När innehållet i en internationell överenskommel- se som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen. sker det enligt huvudregeln genom 5. k. transformation. Det innebär att de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt omarbetas till svensk författningstext. Därvid används den tek- nik i fråga om systematik och språkbruk som normalt tillämpas vid rent intern lagstiftning. Ett alternativt förfarande är att en konventionstext som är avfattad enbart på främmande språk tas in i en svensk författning i en mer eller mindre ordagrann översättning.

En annan möjlighet är att bestämmelserna i en konvention införlivas med svensk rätt genom 5. k. inkorporation. dvs. att det i lag eller annan för- fattning föreskrivs att konventionsbestämmelserna gäller direkt i Sverige. I dessa fall kan alltså en utländsk text bli gällande inhemsk rätt. Denna metod kan användas när särskilda skäl talar för det. t. ex. att reglerna huvud- sakligen riktar sig till myndigheter eller särskilda grupper av enskilda för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av konventions- texten. Metoden förutsätter i regel att en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning av konventionstexten utges parallellt med författningen (se LU 1984/85zl7 5. 5—7).

När det gäller frågan vilken metod som skall användas för att införliva Europaråds- och llaagkonventionerna med svensk rätt konstateras i pro- memorian att det inte finns några sådana särskilda skäl som kan föranleda

Prop. 1988/89z8

21

avsteg från huvudregeln om transformation. I likhet med praktiskt taget alla remissinstanser instämmer jag i den bedömningen. ] själva verket synes detta lagstiftningsärende utgöra ett typexempel på sådana fall då trans- formationsmetoden bör användas.. Vid de nordiska överläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har det rätt enighet om detta.

Slutsatsen är därför att de delar av Europaråds- och Haagkonventionerna som behöver införlivas med svensk rätt bör omarbetas till svensk lagtext. Självfallet förutsätter detta att de svenska lagreglerna överensstämmer med innehållet i konventionerna. Genom den granskningsom har skett under remissbehandlingen och vid de nordiska överläggningarna finns enligt min mening tillräckliga garantier för en sådan överensstämmelse. Det kan till- läggas att konventionerna med tillhörande kommentarer bör kunna an- vändas som hjälpmedel vid tolkningen och tillämpningen av de svenska reglerna.

En särskild fråga är om konventionerna bör tas in i en gemensam lag eller om separata lagar bör utfärdas för var och en av konventionerna. Eftersom förutsättningarna för verkställighet resp. överflyttning av barn är så olika enligt de båda konventionerna är de lagtekniska vinsterna av att föra ihop dem till en enda lag inte särskilt stora. En sådan lagstiftningsteknik har dock vissa fördelar. Framför allt är det av värde om de som vill begagna sig av konventionerna kan finna alla bestämmelser samlade i en lag.

Slutsatsen blir därför att innehållet i konventionerna bör regleras i en gemensam lag. För att markera att lagen gäller båda konventionerna kan den lämpligen kallas lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

3.7 Behövs särskilda regler i nordiska förhållanden?

Min bedömning: Det skall alltjämt finnas särskilda regler om erkän- nande och verkställighet av nordiska vårdnadsavgöranden. Den gäl- lande regleringen bör emellertid ses över så snart som möjligt.

I den mån särskilda regler gäller mellan de nordiska länderna skall inte Europarådskonventionen tillämpas. Haagkonventionen skall däremot tillämpas vid sidan av den särskilda nordiska regleringen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 43-44).

Remissinstanserna: Delar den bedömning som har gjorts i promemorian.

Skälen för min bedömning: För närvarande gäller särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden rörande-vårdna— den om eller umgänge med barn. Denna reglering innebär i huvudsak att ett avgörande av detta slag som har meddelats i ett nordiskt land har samma verkan i ett annat nordiskt land som om det hade meddelats i det landet.

Den nordiska regleringen har emellertid vissa brister. Sålunda är det bara vissa avgöranden som erkänns; utanför regleringen i denna del faller bl. a. avgöranden rörande vårdnaden- om barn -till ogifta föräldrar. Vidare är

Prop. 1988/89z8

IQ IQ

reglerna om erkännande och'verkställighet inte samordnade i sak. Regle- ringen behöver därför ses över.

En möjlighet skulle visserligen kunna vara att i stället ersätta den nordis- ka regleringen med Europarådskonventionens eller Haagkonventionens regler. När det gäller Europarådskonventioneln är det emellertid. som tidi- gare nämnts. inte sannolikt att alla nordiska länder kommer att tillträda den konventionen. Redan av detta skäl är.det intenågon lämplig lösning att i fortsättningen lita enbart till Europarädskonventionens regler i förhållandet - mellan de nordiska länderna. Och beträffande Haagkonventionen kan erin- ras om att den inte är någon renodlad konvention om erkännande och . verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Denna konvention utgör därför inte någon fullgod ersättning till-den nordiska reglering som gäller för närvarande i detta hänseende.

Slutsatsen av det anförda är att man inte kan undvara särskilda regler om erkännande och verkställighet av nordiska vårdnadsavgöranden e.d. Den översyn av den gällande regleringen som enligt vad nyss har sagts är önsk- - värd bör emellertid genomföras så snart som möjligt.

En annan fråga är om Europaråds- och Haagkonventionerna över huvud taget bör gälla i nordiska förhållanden vid sidan av den särskilda nordiska regleringen. När det gäller Europarådskonventionen skulle ett sådant "dub- belt" system knappast innebära några fördelar utan snarast kunna ge upp- hov till komplikationer i vissa fall när ett nordiskt och ett utomnordiskt vårdnadsavgörande e.d. står mot varandra. Europarådskonventionen med- ger också att sådana konventionsstater som har ett särskilt system för erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. tillämpar detta system i stället för konventionens bestämmelser. Slutsatsen av det anförda är att Europarådskonventionen inte bör tillämpas i nordiska förhållanden i den mån särskilda regler gäller mellan de nordiska länderna.

Till skillnad från Europarådskonventionen medger inte Haagkonventio— nen att vissa konventionsstater tillämpar något annat system än konventio- nens bestämmelser. Eftersom den konventionen inte gäller erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. uppkommer emellertid inte nå- . gon egentlig konkurrens med den särskilda nordiska regleringen. Slutsatsen är därför att Haagkonventionen .bör tillämpas vid sidan av den särskilda nordiska regleringen.

Vid de nordiska överläggningar som har hållits i detta lagstiftningsärende har man varit överens om de slutsatser som nu har återgetts.

3.8 Behövs särskilda regler i förhållande till Schweiz?

Min bedömning: Förhandlingar bör tas upp med' Schweiz angående behovet av fortsatt särskild reglering mellan Sverige och Schweiz i fråga om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Tills vidare skall Europaråds- och Haagkonventionerna gälla vid sidan om den särskilda regleringen mellan Sverige och Schweiz.

Prop. 1988/89:8

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 45)

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon annan åsikt.

Skälen för min bedömning: Även i förhållande till Schweiz gäller för närvarande särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Dessa regler innebär att ett avgörande av detta slag som har meddelats i Schweiz gäller här i landet under vissa förut- sättningar. För att avgörandet skall kunna verkställas här krävs vidare att ansökan om det görs hos Svea hovrätt. Om en sådan ansökan bifalls. går domen i verkställighet på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft. Motsvarande regler gäller i Schweiz beträffande svenska vård- nadsavgöranden e.d.

Som nämnts i avsnitt 3.2 har Schweiz ratificerat både Europarådskonven- tionen och Haagkonventionen. Om också Sverige ansluter sig till dessa konventioner. kan det ifrågasättas om det finns något behov av den sär- skilda reglering som nu gäller mellan Sverige och Schweiz i den del den rör erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Förhandlingar bör därför tas upp med Schweiz om denna fråga.

Slutsatsen av det anförda är att Europaråds- och Haagkonventionerna åtminstone tills vidare bör gälla i förhållande till Schweiz vid sidan av den särskilda reglering som finns för närvarande mellan Sverige och detta land.

3.9 Vilken myndighet skall vara centralmyndighet?

[_ Mitt förslag: Utrikesdepartementet skall vara centralmyndighet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemori- an s. 45—47)

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag.

Skälen för mitt förslag: För det fall att Sverige ansluter sig till Europa- räds- och Haagktmventionerna. eller någon av dem. måste en svensk cen- tralmyndighet utses som kan samarbeta med centralmyndigheterna i de andra konventionsstaterna. Centralmyndigheternas uppgift är att ta emot och förmedla ansökningar om åtgärder enligt konventionerna. De skall vidare hjälpa till med att leta efter barn som olovligen har förts till det egna landet eller som olovligen hålls kvar där och att söka få till stånd lösningar på frivillighetens väg. Centralmyndigheterna skall också" stå till tjänst med upplysningar om gällande lagstiftning om vårdnad m.m. i det egna landet.

Som framhållits i avsnitt 3.1 lämnar utrikesdepartementet redan nu viss hjälp till föräldrar som har fråntagits sina barn. Departementet fullgör också sedan länge uppgiften som centralmyndighet i andra-internationella för- hållanden. Utrikesdepartementet bör därför anförtros uppgiften att vara centralmyndighet även när det gäller de ärenden som det nu är fråga om.

Det biträde som en centralmyndighet skall lämna enligt konventionerna kan bestå i att hjälpa dem som vänder sig till centralmyndigheten att väcka talan vid domstol i det land där myndigheten finns om erkännande och

Prop. ]988/8928

24

verkställighet av ett utländskt vårdnadsavgörande e.d. eller om överflytt- ning av barn. Vid behov skall centralmyndigheten också hjälpa till med att Väeka talan om själva vårdnaden om eller umgänget med ett barn. Denna medverkan kan ske genom att myndigheten hänvisar sökanden till någon advokat som är erfaren på detta område. Myndigheten kan också. med stöd av fullmakt från sökanden. själv föra en talan av det slag som nu har nämnts. I praktiken torde myndigheten dock. i varje fall när det gäller det svenska utrikesdepartementet. i denna situation böra uppdra åt en erfaren advokat att föra denna talan.

I sina strävanden att få ett barn som har rövats bort från en förälder återlämnat till denne bör utrikesdepartementet kunna få god hjälp av social- nämnderna. Inom ramen för socialtjänsten åligger det varje socialnämnd att se till att barn som vistas i kommunen inte far illa. Ett utflöde av denna princip är den skyldighet som ledamöter och suppleanter i socialnämnderna eller tjänstemän inom socialtjänsten har att på uppdrag av länsrätt verka för att den som olovligen har hand om ett barn frivilligt lämnar ifrån sig barnet (se 21 kap. 2 & föräldrabalken). Motsvarande skyldighet bör gälla även i fråga om ärenden enligt konventionerna.

3.10 Vilka domstolar skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn?

Mitt förslag: Ansökan om verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. enligt Europarådskonventionen eller om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen skall prövas av länsrätten i första instans.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemori- an s. 47—48).

Remissinstanserna: Har ingen erinran mot promemorians förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett vårdnadsavgörande e.d. som har meddelats i en stat som har anslutit sig till Europarådskonventionen bör gälla här i landet utan någon särskild stadfästelse eller annan prövning i särskild ord- ning. För att avgörandet skall kunna verkställas här bör dock. på samma sätt som gäller i fråga om inhemska avgöranden. krävas att en domstol - konstaterar att verkställighet får ske. Också en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av domstol. Frågan blir då vilka domstolar som skall göra denna prövning.

De ärenden som det är fråga om kräver särskilda kunskaper om inne- hållet i konventionerna och i utländsk rätt. Det är vidare angeläget att tillämpningen av konventionerna blir så likartad som möjligt. Detta talar för att uppgiften att pröva ansökningar enligt konventionerna läggs på en enda domstol. på samma sätt som gäller i fråga om stadfästelse av utländska äktenskapsskillnadsdomar enligt 8 så lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter— nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap liksom beträffande erkännande av utländska faderskapsavgöranden m.m. enligt

Prop. 1988/89z8

IQ

*) & lagen (19851367) om internationella faderskapsfrägor. En lämplig sådan domstol skulle i så fall vara en kammarrätt.

En annan ordning än den som gäller normalt i fråga om verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. skulle emellertid kunna medföra komplikationer. Den som har'vårdnaden om ett barn på grund av lag kan nämligen med stöd av 21 kap. 7 eller 8 & föräldrabalken begära hos länsrätt att barnet flyttas över till honom eller henne. Om vårdnadshavaren dessutom vill åberopa bestämmelserna i Europaråds- eller Haagkonventionen. skulle problem uppkomma för det fall att detta kunde ske endast vid en för hela landet gemensam domstol. Särskilt bekymmersam skulle situationen kunna bli i nordiska förhållanden. Där gäller nämligen att en ansökan i Sverige om verkställighet av ett avgörande om vårdnad eller umgänge alltid skall göras vid länsrätt.

Slutsatsen av det anförda är att även en ansökan om verkställighet av ett vårdnadszwgörande e.d. enligt Europarådskonventionen eller om överflytt- ning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av länsrätt i första in- stans. För denna slutsats talar vidare att sökandena därigenom kan vända sig till en domstol som ofta är mer närbelägen än en för hela landet gemensam domstol.

3.11 Kostnader

Enligt konventionerna får centralmyndigheten inte begära ersättning av sökanden för sitt arbete. Kostnader för advokat eller annan rådgivare som bistår sökanden i ärendet får inte heller tas ut av sökanden. Enligt Haag- kt.)nventionen gäller även att avgifter inte får tas ut av sökanden med anledning av ansökningar som har getts in enligt den konventionen. [ konventionen anges särskilt att detta innebär att sökanden inte får avkrävas betalning för kostnader och utgifter för förfaranden eller som uppkommer genom att en jurist eller någon annan rådgivare medverkar. Sistnämnda regel i Haagkonventionen är dock försedd med en reservationsmöjlighet. En konventionsstat kan förklara att den inte skall vara förpliktad att bära några kostnader som har uppkommit med anledning av en advokats eller annan rådgivares medverkan eller med anledning av ett domstolsförfaran- de. utom såvitt dessa kostnader kan täckas genom statens rättshjälpssystem.

Som har framgått av avsnitt 3.9 bör centralmyndigheten i regel uppdra åt en erfaren advokat att föra sökandens talan vid svensk domstol. Kostnader- na för det juridiska biträdet får bäras av centralmyndigheten: möjligheten att få dem delvis täckta genom rättshjälpssystemet bör dock utnyttjas när det någon gång finns förutsättningar för det (jfr 8 & rättshjälpslagen). Ansökningar som avses i konventionerna skall enligt vad som har förordatsi avsnitt 3.1() prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Några an- sökningsavgifter uppkommer inte. Om talan väcks genom förmedling av centralmyndigheten får det antas att denna myndighet'också svarar för att ta fram den utredning som behövs och att kostnaderna för det bärs av central- myndigheten. I annat fall får sökanden själv svara för utredningskostnader- na om dessa inte kan täckas enligt rättshjälpssystemet.

Prop. 1988/89Z8

26

I mål som avses i konventionerna skall domstolen kunna ålägga för- lorande part att ersätta motpartens kostnader i målet (jfr 21 kap. 13s' föräldrabalken). En sökande kan.alltså bli förpliktad att betala motpartens . rättegångskostnader. Något skäl för att centralmyndigheten skall svara för dessa kostnader synes inte föreligga. Konventionerna får inte heller anses ha den innebörden att staten skulle vara skyldig att täcka dessa kostnader. Det kan tilläggas att motpartskostnaderna inte- heller täcks av det som staten betalar inom ramen för rättshjälpssystemet.

Det anförda medför att Sverige i samband med anslutning till Haagkon- ventionen bör utnyttja möjligheten att reservera sig beträffande skyldig- heten att svara för advokatkostnader och kostnader för domstolsförfaran- det.

Slutsatsen av det anförda blir att en anslutning till konventionerna kan medföra vissa ökade kostnader för Sveriges del vilka får bäras av central- myndigheten. Det kan förväntas att kostnadsökningen blir blygsam med hänsyn till att antalet hjälpärenden torde bli lågt. Kostnaderna bör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag. De torde för övrigt till stor del uppvägas av att rättshjälpskostnaderna för dem som har frånhänts ett barn här i landet och vill få tillbaka barnet hit i fortsättningen kommer att bäras av den konventionsstat till vilken barnet har förts bort. .

Också de kostnader som en anslutning till konventionerna i övrigt kan medföra för centralmyndighetenoch domstolarna här i landetbör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag.

3.12 Reservationer

Europarådskonventionen innehåller tre reservationsmöjligheter. Den ena avser grunderna för att vägra erkännande och verkställighet av vårdnads- avgöranden e.d. (se avsnitt 2). I enlighet med vad som har förordats i avsnitt 3.4 bör Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet fullt ut.

Den andra reservationsmöjligheten enligt Europarådskonventionen inne- bär att en konventionsstat kan förbehålla sig att inte bli bunden av kon- ventionens bestämmelser om att ett i efterhand meddelat avgörande. som bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum. får samma verkan som ett vårdnadsavgörande. Av vad som har sagts i det föregående (se avsnitt 3.3. 3.5 och 3.6) torde framgå att Sverige inte bör utnyttja denna reservations- möjlighet.

Den tredje reservationsmöjligheten enligt Europarådskonventionen gäl- ler språket i de handlingar som ges in till centralmyndigheten. I departe- mentspromemorian har föreslagits att Sverige skall utnyttja denna möjlighet och reservera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på engelska. Enligt min mening är detta dock inte påkallat. Jag anser att det inte heller finns skäl att kräva att de handlingar som inges till central- myndigheten skall åtföljas av en översättning till svenska. Utrikcsdcpartc- mentet som föreslås bli centralmyndighet får förutsättas ha erforderliga resurser för att handlägga en ansökan som är avfattad på engelska eller franska samt se till att handlingarna om så erfordras översätts till svenska.

Prop. 1988/89z8

27

Haagkom-entionen innehåller två reservationsmöjligheter. Den ena avser en kom'entionsstats skyldighet att stå för bl. a. advokatkostnader i mål om överflyttning av barn. Som nämnts i avsnitt 3.1] bör Sverige utnyttja denna rcscrvationsmt'ijlighet.

Den andra reservationsmöjligheten enligt Haagkonventionen gäller språ- ket ide handlingar som ges in till centralmyndigheten. Lika lite som när det gäller Europarädskonventionen bör Sverige utnyttja möjligheten att reser- vera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på engelska.

3.13 Ikrafttrz'idande

Som nämnts i avsnitt 3.1 trädde både Europarådskonvenventionen och Ilaagkonventionen i kraft under år 1983: I förhållande till stater som där- efter ratificerar konventionerna träder de i kraft en viss angiven tid efter det att ratifikationsinstrumentet har deporterats (se avsnitt 2).

En strävan bör vara att Sverige ratificerar konventionerna under år 1988. "Tidpunkten för Sveriges ratifikation kan emellertid inte fastställas nu. I enlighet med konstitutitmell praxis vid införlivandet av internationella över- enskommelser med svensk rätt (se prop. 1985/861119 s. 50 och 53) "bör— därför regeringen bemyndigas att bestämma när den nya lagen skall träda i kraft. Och eftersom konventionerna kan komma att träda i kraft vid skilda tidpunkter i förhållande till Sverige. bör regeringen ha möjlighet att före— skriva att lagens bestämmelser i dessa delar skall träda i kraft vid olika tidpunkter.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet .upp- rättats förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran- den m.m. och om överflyttning av barn.

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i sekretesslagen (198t):1f)t)). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 .

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Lagen innehåller huvuddelen av de bestämmelser som föranleds av Sveriges anslutning till Europaråds- och llaagkonventionerna.

I 1—4 åå ges inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde och om den centralmyndighet som skall finnas enligt konventionerna. Därefter följer i 5—10 åå bestämmelser om erkännande och verkställighet av vård-

Prop. 1988/8928

nadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonventionen och i 11 och 12 åå bestämmelser om överflyttning av barn enligt lIaagkom'entioncn. Gemen- samma bestämmelser om förfarandet i mål om verkställighet eller om överflyttning av barn har tagits in i 13—17 åå. Lagen avslutas med vissa övriga bestämmelser i 18 och 19 åå vilka riktar sig till svenska domstolar och är en följd av Sveriges anslutning till dessa konventioner.

Lagen innehåller inte endast bestämmelser om erkännande och verkstäl- lighet av utländska vårdnadsavgöranden. Även avgöranden som avser den faktiska värden av barn. t. ex.-avgöranden som motsvarar beslut om vård enligt lagen (19801621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). omfattas av lagen.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om umgänge med barn. se 5 och 10 åå. Av konventionerna följer att centralmyndigheten på begäran skall verka för att ett fungerande umgänge med barnet kommer till stånd.

Lagen utgör inte någon uttömmande reglering av frågan om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. eller om över- flyttning av barn. I förhållande till de andra nordiska länderna gäller sär- skilda bestämmelser som tar över dem som grundas på Europarz'idskonven- tionen men gäller vid sidan av dem som grundas på Haagkonventionen (se specialmotiveringen till I å första stycket). Även i förhållande till Schweiz gäller särskilda bestämmelser vid sidan av dem som grundas på dessa konventioner. Dessa särskilda bestämmelser finns i lagen (193679) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Om det inte finns något utländskt vårdnadsavgörande e.d." som kan utgöra grund för verkställighet enligt denna lag. kan överflyttning av barn i vissa fall komma i fråga enligt 21 kap. 7 eller 8 å föräldrabalken.

Inledande bestämmelser

lå'

Bestämmelserna i 2—10, 13—17 och 19 åå tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade kon- ventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande värd- nad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskonven- tionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark. Finland. Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2—4 och 11—19 åå tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Ilaag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella bortft'jranden av barn (Haagkon- ventionen).

Regeringen får. under förutsättning av ömsesidighet. föreskriva att be- stämmelserna i denna lag om erkännande och verkställighet av vårdnads- avgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhållande till en stat som inte" har tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

' Ändrad lydelse i propositionsförslagct.

Prop. 1988/8918

29

Första stycket

Med en stat som har tillträtt Europarådskonventionen avses även en stat som tillträtt denna konvention efter inbjudan från Europarådets minister- kommitté enligt art. 23 i konventionen. .

Beträffande fall då en stat har flera territoriella enheter med olika rätts- system kan hänvisas till art. 25 och 26 i Europarådskonventionen. '

Mellan de nordiska länderna gäller särskilda regler om giltigheten i ett nordiskt land av vissa vårdnadsavgöranden som har meddelats i ett annat nordiskt land. Bestämmelserna har i Sverige tagits in i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap. adoption och förmynderskap. Mellan samtliga nordiska länder utom Island gäller vidare särskilda regler om verkställighet av nordiska vårdnadsav- göranden m.m. och om återställande av vården av barn. För Sveriges del finns dessa bestämmelser i lagen (1977:595) om erkännande och verkställig— het av nordiska domar på privaträttens område resp. i lagen (l970:375) om utlämning till Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

De lagar som nu har nämnts skall tillämpas i stället för Europarådskon- ventionen även om den tillträds av de andra nordiska länderna. En under- rättelse om detta skall i samband med att konventionen ratificeras sändas till Europarådets gen—eralsekreterare (se art. 20 p. 2 i Europarådskonven- tionen).

Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7) är avsikten att den samlade nordiska regleringen skall ses över så snart som möjligt.

Det bör här påpekas att det undantagsvis kan uppkomma en konflikt.. mellan den nordiska regleringen och Europarådskonventionen. Det är i det fallet då en part från ett utomnordiskt land åberopar Europarådskonven— tionen för att få tillbaka ett barn som har bortförts till eller kvarhålls i Sverige samtidigt som en annan part från ett nordiskt land som står utanför denna konvention i sin tur åberopar den nordiska domskonventionen för att återfå barnet. I ett sådant fall har den nordiska regleringen företräde. Detta följer av art. 20 p. 1 i Europarådskonventionen. där det sägs att åligganden som en fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enligt ett internationellt fördrag inte skall påverkas av konventionen.

Andra stycket

Med en stat som har tillträtt Haagkonventionen avses även en stat vars anslutning Sverige har godtagit enligt art. 38 i konventionen.

Beträffande fall då en stat har flera territoriella enheter med olika rätts- system kan hänvisas till art. 31— 33 och 39—40 i Haagkonventionen.

[ vissa fall kan en konflikt tänkas uppstå mellan Eurti>parådskonventionen och Haagkonventionen. Ett exempel på det är att ett barn olovligen har förts till Sverige och hålls kvar här av någon annan än föräldrarna och den ena föräldern yrkar överflyttning enligt Haagkonventionen medan den and- ra föräldern samtidigt yrkar verkställighet av "sitt" avgörande med stöd av Eur(.>parådskonventionen. I sådana fall torde I-laagkonventionen ha före-

Prop. 1988/89z8

30

träde (jfr art. 19 och 20 i Europarådskonventionen samt art. 34 och 36 i l-laagkonventionen). Frågan torde dock vara av ringa praktisk betydelse. Tredje stycket

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5) är det angeläget att Sverige kan få till stånd ett samarbete på detta område även med stater som inte har anslutit sig till någon av Europaråds- eller Haagkonventioner- na. _Om regeringen träffar avtal med en sådan stat om en reglering som motsvarar innehållet i ktmventionerna, eller någon av dem. kan regeringen i en förordning föreskriva att lagens bestämmelser i dessa delar skall gälla även i förhållande till den staten.

2.5

Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år. (Jfr art. 1 a i Europarådskonventionen och art. 4 i l-laagkonventionen)

Europarådskonventionen gäller endast i fråga om barn som är under 16 år och inte själva får bestämma om sin bostad. Inte heller Haagkonventionen avser barn som har fyllt 16 år. Skälet till att konventionerna inte omfattar äldre barn är att verkställighet eller beslut om överflyttning inte så lätt kan genomdrivas mot sådana äldre barns vilja.

I enlighet härmed gäller lagen enligt förevarande paragraf inte i fråga om barn som har fyllt 16 år. Lagen är däremot i och för sig tillämplig på barn under 16 år som själva får bestämma var de skall bo. Enligt 6 54 får dock ett avgörande om vårdnad e.d. inte verkställas eller erkännas i ett sådant fall.

Har ett beslut om verkställighet eller överflyttning av barn meddelats innan barnet fyllt 16 år men inte genomförts dessförinnan, förlorar beslutet sin verkan. Detta följer av att lagen då inte är tillämplig. Det kan vara lämpligt att beslutet innehåller en erinran om detta. åtminstone i sådana fall då det, när beslutet "meddelas. återstår endast kort tid till dess att barnet fyller 16 är. '

35'

Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs en förlikning som har ingåtts inför domstol och ett avtal som har godkänts av administrativ myndighet.

(Jfr art. 1 b och e i Europarådskonventionen och art. 3 andra stycket i Haagkonventionen)

Första stycket

I detta stycke anges vad som skall förstås med ett avgörande. Hit hör i första hand domar och beslut som har meddelats av domstol. Även avgöranden

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1988/8928

31

som har meddelats av någon annan judiciell eller administrativ myndighet avses dock. t. ex. beslut av ett barnavårdande organ att ta hand om ett barn för vård i fall då den myndigheten har rätt att meddela ett sådant beslut.

Det ärinte nödvändigt att avgörandet har vunnit laga kraft. Om så inte är fallet kan dock den myndighet som prövar en ansökan om erkännande och verkställighet förklara målet vilande enligt 9 & 1 (se närmare specialmotive- ringen till den bestämmelsen). Att ett utländskt avgörande får verkställas här i landet endast om det kan läggas till grund för verkställighet i den stat där det har meddelats framgår av 5 .5 första stycket.

Andra stycket

Även en överenskommelse som har fastställts eller godkänts av behörig domstol eller administrativ myndighet är att betrakta som ett avgörande i konventionens mening. För tydlighetens skull har en bestämmelse med denna innebörd tagits in i andra stycket.

w

Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna. samt

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

(Jfr art. 2 och 3 i Europarådskonventionen och art. 6 och 7 i Haagkon— ventionen)

Enligt båda konventionerna skall det i varje fördragsslutande stat finnas en centralmyndighet. Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9) bör denna uppgift för Sveriges del läggas på utrikesdepartementet.

Centralmyndigheten har till uppgift bl. a. att ta emot ansökningar från andra länder och att verka för att ansökningarna blir föremål för åtgärd häri landet. Centralmyndigheten skall också förmedla ansökningar från Sverige till annat land.

En viktig uppgift för centralmyndigheten är att medverka till att ett barn, som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här, återlämnas på frivillighetens väg. Denna myndighet bör för detta ändamål kunna få bistånd av tjänstemän inom socialtjänsten (jfr 21 kap. 2.5 för- äldrabalken och 26 & socialtjz'instlagen). Socialnämnden i den kommun där barnet finns bör också kunna biträda centralmyndigheten med den ut- redning om barnets förhållanden som kan behövas.

Någon rätt för centralmyndigheten att själv föra talan i mål om verkstäl- lighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn har inte uppställts. Centralmyndigheten kan dock givetvis väcka och föra en sådan talan efter fullmakt från sökanden. Som nämnts i den allmänna motivering- en torde myndigheten emellertid i praktiken böra uppdra åt en erfaren advokat att föra denna talan.

' Ändrad lydelse i prt)positionsförslaget.

Prop. l988/89:8

lx)

Närmare bestämmelser om centralmyndigheten får tas in i en särskild förordning. Där kan också föreskrivas vad en ansökan till centralmyndig- heten om bistånd enligt denna lag skall innehålla. Därvid bör beaktas att en ansökan om bistånd till överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör göras på en särskild blankett som har utarbetats inom llaagkonferensen för internationell privaträtt. En liknande blankett har utarbetats inom Europa- rådet. Den bör användas vid ansökan om bistånd från centralmyndigheten enligt Europarådskonventionen.

I enlighet med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (av- snitt 3.12) skall de handlingar som ges in till centralmyndigheten vara avfattade på eller översatta till svenska. engelska eller franska språket.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enlig! Euro- parådskonventionen

55'

Har ett avgörande om vårdnaden om barn. om umgänge med barn eller om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europaråds- konventionen. gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får också på ansökan verkställas här. om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det. när ett barn fördes bort över en statsgräns; inte fanns något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten. skall varje senare avgörande som har meddelats i en för- dragsslutande stat och som innehåller förklaring att bortförandet var olag- ligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första stycket.

(Jfr art. 7. art. 11 p. 1 och art. 12 i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten här i landet av ett avgörande om vårdnaden m.m. som har meddelats i en stat som tillträtt Europarådskonventionen och om förutsättningarna för att avgörandet skall få verkställas här i landet. 1 6—8 åå finns bestämmelser om när avgörandet inte får erkännas eller verkställas här.

Första stycket

De avgöranden som kan erkännas och verkställas här i landet är avgöran- den om vårdnaden om barn. om umgänge med barn eller om rätten att ta vård om barn. dvs. avgöranden som rör barnets person. Ett avgörande som avser enbart förmynderskap omfattas inte av bestämmelserna. Beträffande innebörden av uttrycket "avgörande" kan hänvisas till specialmotiveringen till 3 få.

1 konventionen saknas en definition av uttrycket "rätten att ta vård om .barn”. Det står dock klart att härmed avses beslut om vård eller om- händertagande som har meddelats inom den barnavårdande verksamheten. Hit hör också beslut som avser rätten att bestämma var barnet skall bo.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 8

Prop. 1988/89:8

33

Däremot avses inte sådana avgöranden där ett barn bereds vård inom PTOP- 1988/8918 ramen för en straffrättslig påföljd.

Det saknar betydelse om den som har anförtrotts vårdnaden om eller vården av ett barn är en fysisk person eller en institution eller myndighet, Bestämmelserna kan också tillämpas då någon har vårdnaden om barnet gemensamt med en annan person.

En förutsättning för att ett avgörande skall gälla häri landet är att det har meddelats i en konventionsstat. För att avgörandet skall få åberopas här krävs inte någon särskild prövning enligt 13 5. Frågan om giltigheten får i stället prövas prejudiciellt av den myndighet och i det sammanhang där denna fråga i varje särskilt fall förekommer. t. ex. i ett mål om vårdnad eller underhåll.

Ett erkännande av det utländska avgörandet avser endast vad som har bestämts om vårdnaden om eller vården av barnet eller umgänge med barnet. Innehåller avgörandet också en föreskrift om tvångsmedel. omfattar erkännandet inte den delen av avgörandet.

För att ett avgörande skall kunna verkställas här krävs både att av- görandet kan utgöra grund för verkställighet i det land där det har med- delats och att hinder mot verkställighet inte föreligger enligt förevarande lag. Vidare krävs en särskild prövning enligt 1.3 5. Denna prövning görs i första instans av länsrätt på samma sätt som i inhemska verkställighetsmål.

Med att ett avgörande kan utgöra grund för verkställighet i ursprungslan- det bör förstås att det kan verkställas antingen direkt eller efter prövning av någon myndighet.

Andra stycket

Bestämmelsen är i första hand tillämplig i fall då ett barn har förts bort från den som hade vårdnaden om barnet enbart på grund av lag. Men även i fall då det finns ett vårdnadsavgörande kan bestämmelsen bli tillämplig. om avgörandet inte kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten. Ett exempel är att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft och att det inte trots detta får verkställas där. Ett annat exempel är att avgörandet har meddelats i en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen. Om det i en konventionsstat där detta avgörande är giltigt. t. ex. på grund av en bilateral överenskommelse mellan länderna. senare meddelas ett avgörande som innebär att bortförandet var olagligt. kan detta senare avgörande tillerkännas verkan här i landet på samma sätt som ett vårdnadsavgörande vilket har meddelats i en konventionsstat.

För att bestämmelsen skall bli tillämplig krävs att det senare avgörandet har meddelats i en konventionsstat. Det är i och för sig inte något krav att avgörandet har meddelats i den stat som barnet har förts bort ifrån. Av 6 & 3 och 7 & följer dock att ett avgörande från vilken konventionsstat som helst inte får erkännas eller verkställas här.

För att verkställighet skall kunna ske krävs att avgörandet innehåller en förklaring att bortförandet var olagligt. Vidare krävs uppgift om vem som hade vårdnaden om eller vården av barnet eller rätt till umgänge med barnet. så att det står klart vem barnet skall lämnas tillbaka till.

Andra stycket gäller även om den stat där avgörandet har meddelats har reserverat sig enligt art. 18 i Europarådskonventionen mot att själv bli bunden av ett avgörande av detta slag.

65'

Ett avgörande som avses i 5 5 får dock inte erkännas eller verkställas här i landet. om

1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsord- ningen här om familj och barn.

2. avgörandet på grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa.

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 & inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungs- staten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här. eller

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

(Jfr art. 10 p. 1 a-c och art. 1 a i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte får erkännas eller verkställas här i landet. Genom att reservations- möjligheten i art. l7 används fullt ut har förutsättningarna och grunderna för vägran att erkänna eller verkställa ett avgörande kunnat anges i 6—8 55 utan att någon skillnad har behövt göras beroende på om det varit frågan om ett olovligt bortförande eller ej och oavsett vilken tid som har förflutit efter det att barnets fördes bort. Det är dock givet att tidsaspekten vid en prövning i ett enskilt fall kan få betydelse. se punkt 2.

Av allmänna principer följer att det är den som motsätter sig att av- görandet erkänns eller verkställs som har bevisbördan för att sådana om- ständigheter föreligger att erkännande och verkställighet skall vägras. En annan sak är att länsrätten har skyldighet att tillse att utredningen i målet blir så fullständig som möjligt. Också centralmyndigheten bör givetvis verka för att få fram ett fullgott bedömningsunderlag.

Punkt 1

Här finns en ordre public-klausul av särskilt slag. Den är avsedd att tolkas restriktivt och komma till användning endast i klara fall. Som framhålls i Europarådets kommentar är barnets bästa ("welfare of the child") en grundläggande rättslig princip. Bestämmelsen gör det möjligt att vägra att erkänna och verkställa ett avgörande när ett framtvingande skulle utgöra ett uppenbart brott mot denna grundprincip.

Punkt 2

För att erkännande eller verkställighet av ett avgörande skall vägras med stöd av denna bestämmelse krävs att förhållandena har ändrats så att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1988/89z8

35

avgörandet uppenbart inte längre är förenligt med barnets bästa ("welfare of the child"). Det ligger i sakens natur att enbart det förhållandet att barnet har bytt bostad efter ett olovligt bortförande inte är en sådan om- ständighet som innefattar ändrade förhållanden i lagens mening (jfr Euro- parådskonventionen art. 10 p. 1 b). Men om en så lång tid har förflutit efter bortförandet att det kan sägas att det —med hänsyn till att barnet har funnit sig till rätta och vant sig vid sin nya miljö - skulle strida mot barnets bästa att det återlämnas till sin tidigare bostadsort. kan det bli aktuellt att vägra erkännande eller verkställighet enligt bestämmelsen. Tidsaspekten kan gi- vetvis komma i beaktande även i fall då det inte varit frågan om något olovligt bortförande. Den tid som har förflutit är alltså en omständighet som kan beaktas vid avgörandet av om ändrade förhållanden har inträffat (se Europarådskonventionen art. 10 p. 1 b).

Det bör framhållas att bestämmelsen i punkt 2 genom användandet av rekvisitet ”uppenbarligen” har fått en begränsad räckvidd. Någon fullstän- dig omprövning i sak av det främmande avgörandet skall alltså inte ske.

Att rätten vid sin prövning också skall beakta vad barnet självt har för uppfattning följer av 16 ?.

Punkt 3

Bestämmelsen gör det möjligt att vägra att erkänna eller verkställa ett vårdnadsavgörande e.d. när barnet —' vid den tidpunkt då förfarandet in- leddes i ursprungsstaten — hade särskild anknytning till Sverige och någon sådan anknytning inte fanns till ursprungsstaten eller den enda anknyt- ningen bestod i dubbelt medborgarskap.

Uttrycket hemvist motsvarar det i konventionstexten använda begreppet ”habitual residence", "résidence habituelle". Enligt kommentaren till Eu- roparådskonventionen bör varje konventionsstat själv bestämma enligt den egna lagen vilken innebörd uttrycket har. Hemvistbegreppet har för svensk rätts del diskuterats bl. a. i prop. 1973:158 5. 78 ff. Vad som sägs där bör ha giltighet även i nu aktuella fall. Dessa uttalanden överensstämmer för övrigt i stort sett med vad Europarådets ministerkommitté har föreskrivit i punkt 7— 11 i Resolutionen (72) 1 "on standardisation of the legal concepts of 'domicile” and ”residence" till vilken hänvisning också har gjorts i kom- mentaren till Europarådskonventionen.

Punkt 4

Av 25 framgår att lagen avser endast barn som är under 16 år. Enligt förevarande bestämmelse kan erkännande och verkställighet av ett vård- nadsavgörande e.d. vägras även i fråga om barn under 16 år, om barnet självt får bestämma var det skall bo.

Bestämmelsen har sin grund i art. 1 a i Europarådskonventionen. Enligt denna artikel avses med barn i konventionen den som är under 16 år och som inte har rätt att själv bestämma var han eller hon skall bo.

Prop. 1988/89z8

36

75'

Ett avgörande som avses i 5 5 får inte heller erkännas eller verkställas här i landet. om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande eller verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets bästa att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställig- het här.

(Jfr art. 10 p. 1 d i Europarådskonventionen: se också art. 9 p. 1 e i den konventionen).

Första stycket

För att erkännande och verkställighet skall vägras enligt denna paragraf krävs att det svenska avgörandet har meddelats till följd av en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtagits för erkännande eller verkställighet av det utländska avgörandet. Vidare krävs att det är i överensstämmelse med barnets bästa att ansökningen avslås.

Andra stycket

Det är inte endast ett svenskt vårdnadsavgörande e.d. som på detta sätt kan läggas till grund för en vägran att erkänna och verkställa konventionsstatens avgörande. Även ett avgörande som har meddelats i ett tredje land kan ges en sådan verkan. under förutsättning att detta avgörande kan utgöra grund för verkställighet här. Som exempel kan nämnas ett avgörande från ett nordiskt land som inte har tillträtt Europarådskonventionen men som om- fattas av den internordiska regleringen på detta område. För att ett sådant avgörande skall få denna effekt krävs att det har meddelats i en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtogs här i landet för erkännande och verkställighet av konventionsstatens av- görande.

85'

Har ett avgörande som avses i 5 & meddelats i svarandens utevaro. får det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemlig för mot- parten. och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på svarandens hemvist. på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

(Jfr art. 9 p. 1 a och b i Europarådskonventionen)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1988/89:8

37

Paragrafen innehåller bestämmelser om betydelsen av att ett avgörande har meddelats i svarandens utevaro. dvs. då denne varken själv eller genom ombud har varit närvarande. Svaranden kan ha varit någon annan än den som har hand om barnet när frågan om erkännande och verkställighet prövas. .

Av 14 5 första stycket framgår att sökanden i de fall då avgörandet har meddelats i svarandens utevaro skall till ansökan om verkställighet av avgörandet foga en handling som utvisar huruvida svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling.

I fråga om tolkningen av ordet hemvist se specialmotiveringen till 6 5 3.

()å'

Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 får förklaras vilande. om

1. avgörandet har överklagats i ursprungsstaten genom ett ordinärt rätts- medel.

2. frågan om vårdnaden. umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan det motsvarande förfarandet inleddes i ursprungsstaten. eller

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

(Jfr art. 10 p. 2 i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett mål om erkännande eller verkställighet av det utländska vårdnadsavgörandet e.d. kan förklaras vilan- de. Prövas frågan om erkännande prejudiciellt i ett mål om t. ex. vårdnad eller underhåll. innebär paragrafen att målet kan förklaras vilande i den del det är beroende av denna fråga.

Utöver de fall av vilandeförklaring som anges i förevarande paragraf kan målet givetvis förklaras vilande i enlighet med de allmänna processuella principer som i övrigt styr målets handläggning.

Punkt l

Konventionen ger inget utrymme för att vägra att erkänna eller verkställa ett avgörande om vårdnad. umgänge eller rätten att ta vård om barn enbart av det skälet att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft. Enligt den förevarande bestämmelsen kan ett mål om erkännande eller verkställighet dock förklaras vilande om avgörandet har överklagats på ordinär väg.

Punkt 2

Inte heller det förhållandet'att en rättegång eller ett annat rättsligt för- farande pågår hår i landet om vårdnaden. umgänget eller rätten att ta vård om barnet utgör i och för sig skäl att vägra att erkänna eller verkställa det utländska avgörandet. Däremot kan detta förhållande vara grund för att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1988/89z8

38

förklara målet om erkännande eller verkställighet vilande enligt vad som föreskrivs i förevarande bestämmelse.

Punkt 3

Denna punkt reglerar det fallet att frågan om erkännande eller verkställig- het av ett konkurrerande avgörande är föremål för prövning här i landet. I detta fall föreligger en situation liknande den som regleras i punkt 2.

10 5

I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande om umgänge som avses i 5 5 kan föreskrifter meddelas om villkor eller tidpunkt för umgänget.

(Jfr art. 11 p. 2 i Europarådskonventionen)

Enligt 54? erkänns avgöranden om umgänge, och sådana avgöranden skall också verkställas om de kan utgöra grund för verkställighet i ur- sprungsstaten.

Villkoren för att utöva umgänge skiftar avsevärt i olika länder. Under arbetet på Europarådskonventionen har det därför ansetts lämpligt att den myndighet som prövar ansökan om verkställighet av ett avgörande om umgänge har möjlighet att jämka vad som därigenom har bestämts om umgänget eller att göra tillägg till detta avgörande. så att det bringas i överensstämmelse med den ordning som normalt gäller i den stat där ansökningen prövas.

I förevarande paragraf har rätten därför fått befogenhet att besluta om villkoren och tiden för utövandet av umgänget. Vid sin prövning bör rätten ta särskild hänsyn till åtaganden som parterna kan ha gjort. Enligt kommen- taren till Europarådskonventionen bör rätten också beakta lokala förhållan- den. t. ex. vid vilken tidpunkt skolferierna inträder.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11.5

Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhållande är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnads- havare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

(Jfr art. 3, 4 och 12 första stycket i Haagkonventionen)

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna för tillämpning- en av Haagkonventionen. Utgångspunkten för bestämmelserna är att det

Prop. 1988/89z8

har varit fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhållande.

Ett bortförande eller kvarhållande anses olovligt. om det strider mot den rätt att ta vård om barnet som tillkommer en vårdnadshavare eller någon annan i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet. I konventionen har den rätt som skall ha kränkts betecknats som "rights of custody” (art. 3 a). Enligt art. 5 innefattar denna rätt sådana rättigheter som hänför sig till vården om barnet. bl. a. rätten att bestämma var barnet skall bo. Enligt svensk lag är det vanligen barnets vårdnadshavare som har denna rätt. Har vården om barnet anförtrotts åt någon annan. är det emellertid dennes rätt att ta vård om barnet som åsyftas i lagtexten. Den som har anförtrotts enbart ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden — en förmyndare - omfattas inte av beskrivningen. Inte heller den som enbart har rätt till umgänge med barnet berörs av denna paragraf.

För prövningen av frågan huruvida det har förelegat ett olovligt bortför— ande resp. kvarhållande eller ej är det alltså av betydelse vem som var barnets vårdnadshavare eller som i annan egenskap hade rätt att ta vård om barnet vid tiden för bortförandet eller kvarhållandet. Vidare krävs att den som sålunda var ansvarig för barnets person också faktiskt utövade sin rätt att ta vård om barnet. Såväl frågan vem som har varit vårdnadshavare e.d. som frågan huruvida det har varit ett olovligt bortförande resp. kvar- hållande bestäms. som nyss nämnts. efter vad som gällde i den stat där barnet hade sitt hemvist ("habitual residence". "residence habituclle") när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. I fråga om tolkningen av be- greppet hemvist se specialmotiveringen till 6 & 3.

Paragrafen är tillämplig vare sig vårdnadshavaren e.d. vårdade barnet ensam eller tillsammans med någon annan behörig person. Om exempelvis ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om barnet och den ene utan den andres samtycke för bort barnet ur landet. kan det vara frågan om ett olovligt bortförande i lagens mening. Den som har vård om barnet kan vara en fysisk eller juridisk person. Även en barnavårdsinstitution som har anförtrotts vården om barnet kan alltså komma i fråga vid en tillämpning av paragrafen.

Den rätt som vårdnadshavaren e.d. har kan vara grundad direkt på lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet. Denna rätt kan också ha fastställts genom ett avgörande som har meddelats i denna stat av behörig judiciell eller administrativ myndighet eller genom en överenskommelse som har giltighet i den staten. Rätten kan vidare vara grundad på lagen i någon annan stat, om den lagen skall gälla enligt lagvalsreglerna i barnets hemvistland. eller på ett avgörande som har meddelats i någon annan stat och som har giltighet i den nyss nämnda staten. Över huvud taget skall man enligt paragrafen som barnets vårdnads- havare e.d. betrakta den som i barnets hemvistland anses ha en sådan funktion. Det avgörande är alltså vad som följer av den statens interna lag eller den utländska lag som utpekas av den statens lagvalsregler.

Som framgår av 2 & gäller lagen endast i fråga om barn som ännu inte har fyllt 16 år. Till skillnad från vad som gäller vid en prövning av en ansökan med stöd av Europarådskonventionen finns det inte enligt förevarande paragraf något undantag för det fall att barnet har rätt att självt bestämma

Prop. 1988/89:8

40

var det skall bo. Men enligt 12 ä 3 kan överflyttning av barnet vägras. om barnet motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas.

Ett syfte med konventionen är att söka skydda barn från att utan vidare bli uppryckta från sin invanda miljö där de har haft en social och känslo- mässig förankring. Detta återspeglas bl. a. i kravet på att vårdnadshavaren e.d. också faktiskt skall ha utövat vårdnaden och tagit vård om barnet vid den tidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar. Det föreligger en presumtion för att den som var vårdnadshavare för barnet eller som av annat skäl hade rätt att ta vård om barnet också utövade själva vården. Att vården av ett barn utövas behöver inte nödvändigtvis innebära att barnet och vårdnadshavaren också bor ihop. Att barnet exempelvis för sin ut- bildning eller på grund av sjukdom eller av något annat giltigt skäl bor utanför hemmet medför inte att vårdnadshavarna ej kan anses ha tagit vård om barnet.

Kravet på att vårdnadshavaren e.d. också faktiskt har tagit vård om barnet gäller självfallet inte. om han eller hon har utestängts från vården just genom bortförandet eller kvarhållandet. Om exempelvis ett barn med vårdnadshavarens medgivande vistas i ett annat land men senare inte läm- nas tillbaka när vårdnadshavaren begär det eller när umgängestiden har gått ut. kan ett olovligt kvarhållande föreligga trots att vårdnadshavaren inte omedelbart före kvarhållandet har haft hand om barnet. Ett annat exempel är att barnet har bott hos en vårdnadshavare när domstolen bestämmer att vårdnaden skall anförtros åt någon annan. Om den som då har haft vårdna- den om barnet vägrar att lämna det ifrån sig till den som i stället har tillerkänts vårdnaden. kan förevarande paragraf bli tillämplig.

Ansökan om överflyttning görs enligt 13 5 hos länsrätten. Rätten kan vägra att besluta om överflyttning av barnet i de fall som anges i 12 &. Begäran om överflyttning av barnet skall handläggas skyndsamt. se 15 &. Om ett barn olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här och det inte finns grund för att vägra att överflytta barnet. skall rätten besluta om överflyttning av barnet. Avsikten med bestämmelserna är att ett barn snabbt skall få komma tillbaka till sin hemvanda miljö. Om det har förflutit kortare tid än ett år mellan tidpunkten för det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och tidpunkten för ansökan om överflyttning. skall barnet genast flyttas över (jfr 12 ä 1 samt art. 12 första stycket). Även i detta fall kan överflyttning dock vägras på någon av de grunder som anges i 12 5 2—4.

Någon prövning av frågan vem som bör ha vårdnaden om eller vården av barnet skall rätten inte göra (jfr art. 19). I den inofficiella kommentar som rapportören från llaagkonferensen för internationell privaträtt har upp- rättat uttalas att. om en sådan prövning behöver göras. den bör ske i det land där barnet har sitt hemvist. Kravet i konventionen att barnet omedel- bart skall lämnas tillbaka innebär också att frågan om vårdnaden eller vården kan bli prövad i det landet.

Att någon prövning i själva frågan om vårdnaden eller vården inte skall göras i den stat där man prövar om barnet skall lämnas tillbaka, innebär också att det i och för sig saknar betydelse för prövningen vem som är att

Prop. 1988/8918

41

anse som vårdnadshavare i den staten. Även om den som befinner sig här i landet med barnet har anförtrotts vårdnaden genom en svensk dom eller genom ett utländskt avgörande som är giltigt här i landet. utgör detta avgörande inte i och för sig något hinder mot överflyttning av barnet. Däremot kan de skäl som ligger till grund för avgörandet beaktas vid prövningen av frågan om överflyttning av barnet skall ske (se art. 17).

Det är rättens uppgift att pröva om bortförandet eller kvarhållandet har varit olovligt i den mening som avses i andra stycket i denna paragraf. Vid sin prövning skall rätten självständigt beakta lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist (jfr art. 14).

Att rätten i vissa fall kan begära att sökanden införskaffar något slags utslag från myndigheterna i den stat dår barnet hade sitt hemvist om att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt framgår av 14 å andra stycket.

Ett beslut om överflyttning av barnet skall inte tolkas som ett beslut rörande själva vårdnaden (se art. 19).

Om rätten beslutar om överflyttning av ett barn innebär inte detta nöd- vändigtvis att barnet måste lämnas tillbaka till det land där det hade sitt hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om sökanden har bytt bostadsort. kan det bli fråga om att barnet lämnas över till denne på den nya orten.

12 å'

Överflyttning av barn enligt 11 5 får dock vägras. om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö.

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kropps- liga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation.

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas. eller

4. det inte är förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

(Jfr art. 12 andra stycket. 13 och 20 i Haagkonventionen)

Av 11 å andra stycket följer att ett olovligt bortförande eller kvarhållande i princip kan föreligga endast om den som har rätt att ta vård om barnet också faktiskt har utövat denna rätt. Är denna förutsättning inte uppfylld. får beslut om överflyttning av barnet i princip inte meddelas. Detsamma gäller om det skulle visa sig att den som hade rätt att ta vård om barnet har samtyckt till att barnet fördes bort eller hölls kvar eller i efterhand har godtagit situationen (se art. 13 första stycket a). Att bortförandet eller kvarhållandet då inte är olovligt är självklart. Någon särskild föreskrift om detta har därför inte tagits in i lagen.

' Ändrad lydelse i propositionsförslagct.

Prop. 1988/8928

Punkt 1

Bestämmelsen ger rätten en möjlighet att vägra att besluta om överflyttning av barnet. om barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. Bestämmelsen är tillämplig endast i fall då det har förflutit minst ett år från det att det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Tiden räknas från denna dag till den dag då ansökan om barnets överflyttning gjordes (alltså inte till den dag då rätten meddelar sitt beslut). Har ett barn olovligen hållits kvar. bör tiden räknas från den dag då barnet skulle ha återlämnats till sin vårdnadshavare. Skulle. vårdnadshavaren ha gått med på en förlängning av den tid under Vilken barnet får vistas utomlands. får tiden räknas från den dag barnet därefter skulle ha återlämnats.

Socialnämnden har skyldighet att bistå rätten i undersökningen av bar- nets nuvarande förhållanden. Detta följer av nämndens allmänna åliggan- den att tillhandahålla rätten den utredning som begärs.

Punkt 2

En grund för att vägra överflyttning av ett barn är att överflyttningen skulle medföra en allvarlig risk för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. Att det föreligger en sådan risk skall framgå av objektiva om- ständigheter. Det måste dock inte vara fråga om en omedelbar risk.

Ytterligare en grund för att vägra överflyttning av ett barn är att barnet genom överflyttningen skulle försättas i en ohållbar situation. Detta uttryck utgör en översättning av konventionens uttryck "intolerable situation". ”situation intolérable". Som exempel på fall av detta slag har under remiss- behandlingen nämnts att en överflyttning skulle medföra att barnet hamnar i en krigszon eller i ett flyktingläger under svåra yttre förhållanden. Även andra situationer kan tänkas där förhållandena inte är fullt så extrema som i det nämnda fallet.

Punkt 3

Bestämmelsen motsvarar i sak vad som följer av 21 kap. 5 %$ föräldrabalken.

Punkt 4

Bestämmelsen har sin motsvarighet i art. 20 i Haagkonventionen. Denna artikel antogs i konventionsarbetets allra sista skede som en kompromiss sedan det hade visat sig omöjligt att nå enighet i frågan huruvida kon- ventionen borde innehålla en sedvanlig ordre public-klausul eller ej. Arti- keln och förevarande punkt kan i och för sig ses som en alldeles speciell sådan klausul. men med starkt begränsad räckvidd. Den är sålunda avsedd att komma till användning i rena undantagsfall.

För att överflyttning skall kunna vägras med stöd av denna bestämmelse krävs att det är oförenligt med de grundläggande principer här i landet som avser skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning. 1 första hand avses sådana konventioner om fri- och rättigheter som Sverige har anslutit sig till. Vidare kan det bli fråga om att pröva vad som följer av 2

Prop. 1988/89:8

kap. regeringsformen. dvs. kapitlet om de grundläggande fri-och rättig- heterna. Även annan lagstiftning om de mänskliga fri- och rättigheterna kan emellertid få betydelse i detta sammanhang.

Förfarandet

13?

Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 55 eller om överflyttning av barn enligt 11 * görs hos länsrätten.

I denna och följande paragrafer ges gemensamma bestämmelser om för- farandet i mål som gäller tillämpningen av Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Behörig att göra ansökan enligt denna lag är den som saken rör. Vid tillämpningen av Europarådskonventionen kan det vara den som är värd- nadshavare för barnet eller som annars är ansvarig för vården av barnet eller har rätt till umgänge med barnet. Är det Haagkonventionen som åberopas kan det vara den som hävdar att barnet hålls undan från honom eller henne i strid mot 11 &. Även en juridisk person. 1. ex. en barnavårds- institution. kan vara behörig att göra ansökan enligt denna paragraf. Om ett barn vistas i ett fosterhem får man i första hand avgöra vilken rätt fosterför- äldrarna enligt den interna lagstiftningen har att ta vård om barnet. Normalt torde man kunna utgå från att. om barnet är omhändertaget för vård genom samhällets försorg. det är den barnavårdande institution som är ansvarig för vården som får göra ansökan enligt förevarande paragraf även om barnet faktiskt vårdas av fosterft'åräldrarna.

Frågan om vilken länsrätt som är behörig avgörs efter samma kriterier som gäller för inhemska verkställighetsmål. Det innebär att ansökan alltid kan göras hos länsrätten i det län där den som har hand om barnet är bosatt. Skulle denne tillfälligt ha tagit med barnet till annat län. t. ex. för en tids semester. får även länsrätten i det länet anses behörig. Fall kan också tänkas när barnet och den som har det i sin vård vistas på skilda orter i olika län. Sökanden torde i en sådan situation kunna vända sig till länsrätten i det län där barnet finns eller till länsrätten i det län där motparten i saken bor eller vistas (jfr Walin. Föräldrabalken. 4 uppl.. s. 475). Om man vet att barnet vistas i Sverige men inte känner till var och den som har hand om barnet inte är bosatt här och hans uppehållsort inte heller är känd. bör ansökan kunna göras hos länsrätten i Stockholms län.

1 de flesta fall torde den svenska centralmyndigheten ha varit inkopplad innan ansökan görs enligt denna lag. Genom myndighetens försorg kan nödvändiga översättningar göras av de handlingar som skall ges in till rätten. Om sökanden själv vänder sig direkt till domstolen utan att ha anlitat centralmyndigheten. blir det sökandens sak att se till att de översättningar som kan vara erforderliga finns.

Avsikten är att närmare föreskrifter om vad ansökan skall innehålla skall tas in i en verkställighetsförordning. Vilka handlingar som skall ges in tillsammans med ansökan framgår av 14 &.

Prop. 1988/89z8

14å

Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt. om det framgår att avgörandet har meddelats i svarandens utevaro. en handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

I mål om överflyttning av barn enligt 11 & skall sökanden. om rätten begär det. förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

(Jfr art. 13 p. 1 b—f i Europarådskonventionen och art. 15 i Haagkon- ventionen)

I denna paragraf finns bestämmelser om vilka handlingar som skall fogas till en ansökan som avses enligt lagen. Vid sidan av dessa bestämmelser gäller de föreskrifter som finns i förvaltningsprocesslagen (1971 :291).

Första stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till en ansökan om verkställighet med stöd av Europarådskonventionen.

Andra stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen.

Rätten kan ha anledning att begära in ett avgörande som visar att ett bortförande eller ett kvarhållande var olovligt. om rätten finner det osäkert hur lagen i det land där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortföran- det eller kvarhållandet skall tillämpas i ett särskilt fall. Genom central- myndighetcns försorg bör sökanden kunna få hjälp att skaffa fram ett sådant avgörande (jfr art. 8 tredje stycket fi Haagkonventionen). Någon särskild påföljd gäller inte för det fall att sökanden inte iakttar en sådan begäran. Ansökningen kan alltså inte avslås enbart därför att sökanden inte företer det avgörande som rätten har begärt.

15.5

Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 & skall handläggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 & skall handläggas skynd- samt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes om överflyttningen. är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

(Jfr art. 14 i Europarådskonventionen och art. 2 och 11 i llaagkonventio- nen)

Prop. 1988/89:8

45

Enligt andra stycket andra meningen är domstolen skyldig att på begäran upplysa sökanden om orsaken till att målet inte har avgjorts inom sex veckor från det att ansökningen gjordes. Om centralmyndigheten företräder sökanden i målet. har även centralmyndigheten rätt att på begäran få en sådan redogörelse.

16.5

lnnan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 få eller om överflyttning av barn enligt 11 %$ skall rätten inhämta barnets mening. om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

(Jfr art. 15 p. 1 a i Europarådskonventionen och art. 13 andra stycket i Haagkonventionen)

Av 8 & förvaltningsprocesslagen framgår att rätten har ett ansvar för att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Normalt förmedlas barnets mening genom någon av parterna i målet. Men också i samband med ett uppdrag enligt 21 kap. 2 5 föräldrabalken eller genom utredningen i övrigt i målet kan barnets inställning till sökandens yrkande komma fram. För att markera att rätten även i mål av nu aktuellt slag skall försöka inhämta barnets mening har en uttrycklig bestämmelse om detta tagits in i denna paragraf. Beträffande innebörden av denna bestämmelse kan hän- visas till prop. 1981/82:168 s. 56 f och 66. Att rätten i vissa fall kan höra barnet vid en muntlig förhandling framgår av hänvisningen i 17 & till 21 kap. 12 å andra stycket föräldrabalken.

Av lagtexten framgår att barnets mening skall inhämtas. om det inte är omöjligt med hänsyn till barnets låga ålder eller bristande mognad. Ett annat fall när barnets mening inte kan inhämtas är då barnet hålls gömt häri landet.

175

Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 få eller om överflyttning av barn enligt 11 & tillämpas 21 kap. 2 och 3 %. 4 & första och andra styckena samt 9—16 % föräldrabalken.

Förevarande paragraf innebär att bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken i stora delar gäller även i mål om verkställighet eller överflyttning av barn enligt denna lag.

Rätten har sålunda möjlighet att även i mål enligt denna lag lämna medlingsuppdrag som avses i 21 kap. 2 & föräldrabalken (jfr även 21 kap. 4 & första stycket). I fråga om möjligheten att förordna om tvångsmedel gäller 21 kap. 3 Si föräldrabalken. Om det finns särskilda skäl, kan rätten för att underlätta att barnet överflyttas föreskriva att barnet tillfälligt skall tas om hand på lämpligt sätt (se 21 kap. 4 & andra stycket föräldrabalken).

Rätten har också möjlighet att meddela villkor beträffande umgänge med barnet. Detta framgår av 10 5. Att barnets egen mening har betydelse för rättens prövning följer av 6 ä 2 jämfört med 16 å och av 12 ä 3. I fråga om möjligheten av vägra verkställighet eller beslut om överflyttning av barnet

Prop. 1988/89:8

46

finns bestämmelser i 6—8 och 12 åå. Att beslut kan meddelas om över- flyttning av ett barn även i fall då vårdnadshavaren eller den som annars har rätt att ta vård om barnet eller att få umgås med barnet stöder sin rätt direkt på lag följer av 11 å och. under särskild förutsättning. 5 & andra stycket.

För rättens handläggning gäller i övrigt bestämmelserna i 21 kap. 10— 16 åå föräldrabalken.

Av 21 kap. 12 & föräldrabalken framgår att länsrätten skall hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt. Någon anledning för länsrätten att i dessa mål förelägga en sökande som vistas utomlands att inställa sig personligen kan inte föreligga annat än undantagsvis.

Även de bestämmelser i 21 kap. föräldrabalken som riktar sig till polis- myndigheten gäller i fall som avses i denna lag. Om hämtning har beslutats. blir alltså 21 kap. ()ä tillämplig. Enligt 21 kap. 10.5 andra stycket kan polismyndigheten — oavsett om det pågår något mål eller inte — vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Med stöd av denna bestämmelse kan polismyndigheten exempelvis stoppa utresan för ett barn som en förälder eller någon annan avser att olovligen ta med sig utomlands. Polismyndigheten kan också ta hand om barn som olovligen har tagits från sin vårdnadshavare e.d. och som ankommer hit.

Övriga bestänmwlser

18.5

Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga framkom— mer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 å första stycket. får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av central- myndigheten om att ett barn. på sätt som sägs i 11 å andra stycket. olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 & första stycket. får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

(Jfr art. 16 i Haagkonventionen)

Första stycket

Att domstolen inte får besluta om vårdnaden om eller vården av barnet. om ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt Haagkonventionen. innebär att domstolen inte heller får meddela något interimistiskt beslut i saken. Finns det ett behov av att ta hand om barnet och pågår det ett mål om överflyttning av barnet. kan länsrätten i det målet med stöd av 17 & jämfört med 21 kap. 10 & första stycket eller 4 å andra stycket föräldrabal- ken förordna att barnet skall tas om hand.

Prop. 1988/89z8

47

Andra stycket

Skulle domstolen meddela beslut om vårdnaden om eller vården av barnet i fall då ansökan om överflyttning av barnet inte har gjorts inom rimlig tid. utgör detta avgörande inte i sig något hinder mot att ansökan därefter görs och beslut meddelas om överflyttning av barnet med stöd av 11 å (se specialmotiveringen till den paragrafen).

Sedan en ansökan om överflyttning av barnet har prövats finns det inte längre något hinder för domstolen att besluta om vårdnaden om eller värden av barnet. Detta gäller även om beslut skulle ha meddelats om överflyttning av barnet. Men eftersom ett avgörande om vårdnaden om eller vården av barnet inte hindrar en beslutad överflyttning av barnet. torde man i allmänhet kunna utgå från att talan i målet om vårdnad eller vård i ett sådant fall återkallas. varefter målet kan avskrivas.

19 s*

Om ett barn med hemvist här i landet egenmäktigt har förts utomlands eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land. kan tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Har föräldrar. adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare ge— mensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land. kan tingsrätten på talan av den andre förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt. om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort. får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingari målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgöran- de får inte överklagas.

Enligt art. 12 i Europarådskonventionen är den konventionen tillämplig även i fall då det inte finns något sådant avgörande om vårdnaden om eller vården av ett barn som kan utgöra grund för verkställighet men barnet olagligen har förts bort över en statsgräns. 1 ett sådant fall kan verkställighet komma i fråga. om det i en konventionsstat meddelas en förklaring att bortförandet var olagligt (se 5 & andra stycket). 1 förevarande paragraf har meddelats bestämmelser som gör det möjligt för en vårdnadshavare som inte kan åberopa ett verkställbart vårdnads- avgörande att få en sådan förklaring som behövs för att i en annan kon- ventionsstat få tillbaka ett barn som befinner sig där utan laga stöd. En förklaring enligt paragrafen kan också ha värde i de fall överflyttning begärs enligt Haagkonventionen (jfr art. 15 i den konventionen).

Talan om en sådan förklaring handläggs som ett vanligt tvistemål vid den tingsrätt som är behörig enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken om laga domstol. För det fall att behörig domstol saknas finns en särskild

' Ändrad lydelse i propositionsl'örslaget.

Prop. 1988/89z8

48

forumbestämmelse i tredje stycket av förevarande paragraf. En förutsätt- ning är givetvis att svensk domstol över huvud taget är behörig att pröva målet enligt de internationellt processrättsliga principer som gäller här i landet.

1 övrigt gäller om förfarandet vid tingsrätten rättegångsbalkens regler om rättegången i indispositiva tvistemål. '

Det är inte möjligt att handlägga" en talan om förklaring enligt denna paragraf tillsammans med ett mål om vårdnad eller umgänge. Däremot finns det inget hinder mot att en talan om en sådan förklaring med stöd av 22 kap. 1 & rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål där ansvarstalan förs beträffande det egenmäktiga beteendet.

Första stycket

En första förutsättning för att en förklaring enligt detta stycke skall kunna meddelas är att barnet hade hemvist här i landet när det fördes bort eller kvarhållandet inleddes. Det är inte nödvändigt att själva bortförandet var olagligt när det ägde rum. Om en förälder med den andres samtycke tar med sig barnet utomlands men sedan vägrar att lämna tillbaka barnet. kan en förklaring enligt detta stycke meddelas.

Det är endast den som är vårdnadshavare för barnet som kan utverka en förklaring enligt bestämmelsen. Om t. ex. en förälder har varit vårdnads- havare för barnet när det fördes bort till ett annat land men vårdnaden därefter har fråntagits föräldern genom ett avgörande som har meddelats här i landet eller som annars har giltighet här. kan någon förklaring enligt bestämmelsen inte meddelas.

Av tingsrättens avgörande bör framgå att sökanden har agerat i egenskap av vårdnadshavare. eftersom sökanden annars kan få problem med att få avgörandet accepterat i andra länder (jfr art. 12 i Europarådskonventio- nen).

I bestämmelsen har det olagliga bortförandet betecknats som ett egen- mäktigt betcende. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs inte i och för sig att den som i strid mot vårdnadshavarens rätt har fört bort barnet också har gjort sig skyldig till något straffbart handlande.

Andra stycket

1 21 kap. 8 & föräldrabalken finns särskilda bestämmelser om överflyttning av barn i de fall barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt och en av dem egenmäktigt har fört bort eller håller kvar barnet. Länsrätten kan då. om den andre begär rättelse. besluta om överflyttning av barnet, om bortförandet eller kvar- hållandet har skett utan beaktansvärt skäl.

Enligt förevarande bestämmelse skall tingsrätten göra en motsvarande prövning i de fall en förälder eller annan som har gemensam vårdnad om barnet egenmäktigt har fört barnet till ett annat land eller egenmäktigt håller kvar barnet utomlands och den andra vårdnadshavaren begär en förklaring att beteendet är olagligt. En sådan förklaring kan meddelas

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 8

Prop. 1988/89z8

49

oavsett om den gemensamma vårdnaden grundas direkt på lag eller på en dom.

Tredje stycket

För talan enligt denna paragraf gäller de vanliga forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken. För de fall forum saknas enligt dessa bestämmelser ges här en regel om reservforum.

Fjärde stycket

När en förälder eller någon annan egenmäktigt undanhåller ett barn utom- lands försöker han eller hon ofta att hålla sin vistelseort hemlig. För att en förklaring enligt denna paragraf skall kunna meddelas i ett sådant fall får rätten enligt förevarande bestämmelse avgöra målet även om stämning eller andra handlingar inte kan delges svaranden. Frågan huruvida barnet där- efter skall lämnas över till vårdnadshavaren får prövas i den stat där verk- ställighet eller överflyttning söks. Svaranden får då normalt tillfälle att framföra sina synpunkter.

Femte stycket

Det är angeläget att frågan om en förklaring enligt paragrafen avgörs skyndsamt. Med hänsyn till detta och till frågans beskaffenhet får endast tingsrättens, men alltså inte hovrättens, avgörande överklagas.

Övergångsbestännnelser'

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 å gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföran- den eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bort- förandet eller kvarhållandet.

(Jfr art. 35 i Haagkonventionen)

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.13) bestämmer regeringen när lagen skall träda i kraft.

Av 1 5 följer att olika delar av lagen tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt Europarådskonventionen resp. Haagkonventionen. Eftersom Sverige kan komma att bli bunden av konventionerna vid skilda tidpunkter får de olika delarna av lagen sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Sedan lagen har trätt i kraft får de bestämmelser som hänför sig till Europarådskonventionen omedelbar tillämpning. Det innebär att även så- dana avgöranden som har meddelats innan konventionen träder i kraft mellan Sverige och en annan konventionsstat omfattas av lagen. Detta

* Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1988/89z8

50

gäller oavsett om det är fråga om ett avgörande som avses i Så första stycket eller i 5 & andra stycket.

När det gäller frågan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen gäller lagen däremot endast sådana olovliga bortföranden eller kvarhållan- den som har skett efter det att lagen, enligt regeringens förordnande. började tillämpas i förhållandet mellan Sverige och den konventionsstat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

Att ett olovligt bortförande skett innan lagen trätt i kraft i förhållande till en konventionsstat torde i de flesta fall sakna betydelse. eftersom en be- gäran om återförande i de allra flesta fall också kan grundas på att barnet kvarhålls olovligen. Och på ett kvarhållande som sker efter ikraftträdandet är lagen tillämplig även om bortförandet har skett dessförinnan (jfr prop. 1982/83:165 s.38).

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

14ä

Länsrätt prövar

]. mål enligt skatte-. taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsförfatt- ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. lagen (l988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl.. lagen (19852568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968z231), lagen (l970:375) om utlämning till Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. körkortslagen (1977:477) och lagen ( I 988.000) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran- den m.m. och om överflyttning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt 6 kap. 21 å och 21 kap. för- äldrabalken,

3. mål som avses i 24 5 lagen (1984r3) om kärnteknisk verksamhet.

4. mål som avses i 6 ä första stycket lagen (1985z206) om viten. Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (19571297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-. taxerings- cller uppbördsförfattningarna som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna. om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Enligt 13 å i den nya lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn skall länsrätten handlägga mål enligt den nya lagen. En erinran om detta har tagits in i punkt 2 i första stycket av förevarande paragraf.

Prop. 1988/89:8

51

5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (_1980:100)

9 kap. 15 å

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken. liksom mål enligt lagen (I988:000) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om Överflyttning av barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

I paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att den sekretess som gäller hos domstol i bl. a. mål och ärenden enligt 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad eller umgänge m.m. skall gälla också i mål enligt den nya lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9) har förordats att utrikesdepar- tementet skall vara centralmyndighet för ärenden enligt den nya lagen. 1 9 kap. 11 & sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess hos departe- mentet för uppgifter i ärenden om bl. a. biträde i rättsliga angelägenheter eller utredningar åt enskilda. Dessa bestämmelser kan tillämpas också i sådana ärenden som departementet handlägger i egenskap av centralmyn- dighet enligt den nya lagen.

Av 1 kap. 5 & sekretesslagen framgår att sekretessen hos utrikesdeparte- mentet inte hindrar att departementet lämnar uppgifter till länsrätten i de fall departementet såsom centralmyndighet bistår sökanden i rättegång.

Att både länsrätterna och centralmyndigheten kan lämna ut sekretes- skyddade uppgifter till utländska domstolar och centralmyndigheter följer av 1 kap. 3 & tredje stycket sekretesslagen.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran- den m.m. och om överflyttning av barn. 2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 3. lag om ändring i sekretesslagen (l98():100).

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1988/89:8

Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-06-14

Närvarande: justitierådet Mannerfelt. regeringsrådet Palm. justitierådet Freyschuss.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran- den m.m. och om överflyttning av barn.

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria Ren- myr.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnads- avgöranden m.m. och om överflyttning av barn

55

I paragrafens andra stycke talas endast om bortförande av barn över en statsgräns. Tolkningsvis bör med bortförande likställas ett olovligt kvar- hållande av barnet i främmande stat (jämför Europarådskonventionen arti- kel 1 d i).

65

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte får godkännas eller verkställas i Sverige. 1 fjärde punkten i förslaget föreskrivs att verkställighet inte får ske bl. a. om barnet enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo. Någon lagbestämmelse med sådant innehåll finns veterligen inte. Lagrådet föreslår därför att orden "eller enligt svensk lag" får utgå. Paragrafen täcker — också med den föreslagna ändringen — konventionstexten och kommer med den nu före- slagna utformningen också att bättre ansluta till det norska lagförslaget (Ot prp nr 52. 1987—88).

125

1 punkt 2 av denna paragraf sägs att överflyttning av barn enligt 11 5 får vägras. om det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation. Lagrådet förordar att orden "i en ohållbar situation" byts ut mot "i en situation som inte är godtagbar". Detta uttryckssätt synes vara att föredra då det innebär ett mindre moment av subjektiv värdering och även överensstämmer med den svenska översättningen av Haagkonventionen, liksom med det norska lagförslaget.

Prop. 1988/89:8

53

En av de grundläggande principerna i Sveriges lagstiftning beträffande familj och barn är att vid frågor om vårdnad se till barnets bästa. Enligt Europarådskonventionens art. 10 p 1 a finns en s. k. ordre public-klausul som enligt Europarådets kommentar till konventionen innebär att det är möjligt att vägra verkställighet. om det är uppenbart att verkställighet står i strid mot barnets bästa ("welfare of the child"). Haagkonventionen saknar ordre public-klausul av detta slag. Bestämmelsen i 125 punkt 2 synes emellertid ge möjlighet att vid bedömningen av om barnet vid överflytt- ningen skulle försättas i en situation som inte är godtagbar beakta om verkställighet uppenbart skulle strida mot barnets bästa. Enligt remisspro- tokollet skulle eventuellt punkt 4 även kunna komma i fråga när det gäller att ta hänsyn till barnets bästa. Denna punkt synes emellertid ha starkt begränsad räckvidd och inte böra tillämpas i detta hänseende.

185

Bestämmelserna i paragrafen tar sikte på det förhållandet att det i ett mål om vårdnad av barn eller i ett mål om vård av barn enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) uppstår fråga som rör tillämpningen av Haagkonventionen.

Rätten får i sådana fall inte besluta om vårdnaden eller vården av barnet förrän en ansökan enligt 11 & har prövats eller. om någon ansökan inte gjorts, men rätten fått underrättelse från centralmyndigheten om ett olovligt bortförande. rimlig tid förflutit för att göra en ansökan. Vad som avses med rimlig tid framgår inte av specialmotiveringen.

Enligt lagrådets mening kan vissa tillämpningssvårigheter uppkomma i de fall där länsrätten skall fatta beslut enligt LVU. I 75 LVU stadgas att länsrätten skall pröva ett beslut om omhändertagande som gjorts av social— nämnden så snart det kan ske och, om synnerliga hinder inte föreligger. inom en vecka.Av 9 % LVU framgår att länsrätten i annat fall skall pröva mål om vård enligt lagen skyndsamt. Vid tillämpningen kan då uppstå tvekan om hur länge länsrätten kan avvakta att fatta beslut.

Under föredragningen i lagrådet har framkommit att avsikten är att den särskilda lagen om verkställighet i mål som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen skall tillämpas i första hand.

19ä

Det synes språkligt sett vara mindre lyckat att i meningsuppbyggnaden av paragrafens första stycket ordet "egenmäktigt" inte anknyts till någon per- son som är egenmäktigt handlande. Enklast torde saken förbättras om formuleringen ändras till: "Om någon egenmäktigt har fört ett barn. som har hemvist häri landet. utomlands eller egenmäktigt håller det kvar i annat land, kan ——".

1 fjärde stycket behandlas det fallet att den som talan förs mot vistas på "okänd ort". De torde dock i lagtexten böra beaktas den situationen att vistelseorten i och för sig kan vara känd (t. ex. Paris) men att själva bostads- adressen är okänd. Förslagsvis kan stycket kompletteras i enlighet med

Prop. 1988/8918

54

följande: ”——— vistas på okänd ort eller eljest inte kan nås med delgivning, får mål —-".

[ specialmotiveringen till paragrafen görs ett par uttalanden värda upp- märksamhet.

Sålunda sägs att i fråga om förfarandet vid tingsrätten rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål skall gälla. Häri ligger att nämndmed- verkan ej är förutsatt. Dock förklaras i remissprotokollet vidare att en talan om förklaring om olaglighet av ett bortförande eller kvarhållande kan enligt 22 kap. 1 & rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål som gäller denna sak. I sådant mål kommer alltså nämndmedverkan i regel att krävas.

Lagrådet noterar att man i sist berört fall möter en ny typ inom kategorin "enskilt anspråk" som 22 kap. l & rättegångsbalken använder.

Lagrådet har inte funnit grund för någon avgörande invändning i fråga om specialmotiveringens utformning i nu behandlat avseende, även om en sådan fastställelsetalan som avses i förevarande paragraf ter sig främmande i den begreppsvärld som man hittills har associerat med ”enskilt anspråk";

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1988/8918

55

J ustitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 augusti 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande. och statsråden Feldt, Si- gurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén. Peterson, S. Andersson. Bodström, Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström. Johansson. G. An- dersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om olovligt bortförande av barn 1 internationella förhållanden '

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande den 14 juni 1988 (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1988-05-11) över förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran- den m.m. och om överflyttning av barn.

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

3. lag om ändring i sekretesslagen (l980:100). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag kan i allt väsentligt biträda lagrådets ändringsförslag. liksom de uttalanden som lagrådet har gjort i anslutning till dem. Jag delar dock inte lagrådets uppfattning att med uttrycket bortförande i 5 5 andra stycket i den föreslagna lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnads- avgöranden m.m. och om överflyttning av barn bör tolkningvis likställas ett olovligt kvarhållande. Enligt min mening ger Europarådskonventionen inte utrymme för en sådan tolkning. Jag kan tillägga att konventionen fort- löpande utvärderas inom Europarådet. Ett möte inom ramen för denna utvärdering skall äga rum i höst. Frågan om konventionen är lämpligt utformad i detta avseende kan då tas upp till diskussion.

1 övrigt bör några redaktionella ändringar görasli de remitterade lagför- slagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels godkänna Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om er— kännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn med den reservation som har angetts, dels godkänna Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn med den reservation som har angetts, dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd- ringar.

Prop. 1988/8928

56

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1988/8918

57

Bilaga I Promemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 & Bestämmelserna i 2—10. 13—17 och 19 55 tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon- ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark. Finland. Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2—4 och 11—19 åå tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Ilaag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkon- ventionen).

Regeringen får. under förutsättning av ömsesidighet, föreskriva att be- stämmelserna i denna lag om erkännande och verkställighet av vårdnads- avgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhållande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

2 5 Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3 & Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

4 & Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

l. vara förmedlande och mottagande organ i konventionernas mening,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna. samt

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Euro- parådskonventionen

5 5 Har ett avgörande om vårdnaden om barn. om umgänge med barn eller om rätten att ta. vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europa- rådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får också på ansökan verkställas här. om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det när ett barn fördes bort över en statsgräns inte gällde något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten. skall som ett sådant avgörande anses varje senare av-

Prop. 1988/8918

58

görande som har meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller förklaring att bortförandet var olagligt.

6 5 Ett avgörande som avses i 5 5 får dock inte erkännas eller verkställas här i landet. om

I. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsord— ningen här om familj och barn.

2. förhållandena har ändrats sedan avgörandet meddelades och avgöran— det med hänsyn till detta uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa.

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande an- knytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här. eller

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

7 5 Ett avgörande som avses i 5 & får inte heller erkännas eller verkställas här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats här i en rättegång som har påbörjats innan erkännande eller verkställighet begärdes och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats häri landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställig- het här.

8 5 Har ett avgörande som avses i 5 så meddelats i svarandens utevaro. får det erkännas och verkställas här i landet endast om

]. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemlig för mot- parten, och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

9 & Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 får förklaras vilande. om

]. avgörandet har överklagats i ursprungsstaten genom ett ordinärt rätts- medel.

2. frågan om vårdnaden. umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i en rättegång som har påbörjats innan det rättsliga förfarandet inleddes i ursprungsstaten. eller

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden. umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 5 I samband med ett förordnande om erkännande och verkställighet av ett avgörande om umgänge som avses i 5 5 kan föreskrifter meddelas om villkor eller tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 5 Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls.

Prop. 1988/89:8

59

om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhållande är olovligt. om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som vårdnads— havaren eller någon annan har enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvar- hållandet hade ägt rum.

12 & Överflyttning av barn enligt 11 5 får dock vägras, om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö.

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kropps— liga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation,

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas. eller

4. det inte är tillåtet enligt grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri— och rättigheter att besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 & Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 eller om överflyttning av barn enligt 11 & görs hos länsrätten.

Ansökan skall vara avfattad på svenska språket. De handlingar på främ- mande språk som ges in skall vara översatta till svenska språket, om inte rätten finner det obehövligt.

14 & Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt. om avgörandet har meddelats i svarandens utevaro. en handling som visar att denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

1 mål om överflyttning av barn enligt 11 & skall sökanden, om rätten begär det. förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 & Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 5 skall hand- läggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 5 skall handläggas skynd- samt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex månader från det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

165 Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 ä eller om överflyttning av barn enligt 11 lå skall rätten inhämta barnets mening. om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

Prop. 1988/8928

60

17 & Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett av- görande som avses i 5 5 eller om överflyttning av barn enligt 11 & tillämpas 21 kap. 2 och 3 5.5, 4 % första och andra styckena samt 9—16 åå föräldrabal- ken.

Övriga bestämmelser

18 5 Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram- kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 5 första stycket. får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av central- myndigheten om att ett barn. på sätt som sägs i 11 å andra stycket. olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 & första stycket, får rätten inte heller besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

19 5 Om ett barn med hemvist här i landet egenmäktigt har förts utomlands eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land. kan tingsrätten på ansökan av barnets vårdsnadshavare förklara att det egenmäktiga förfarandet är olag- ligt.

Har föräldrar. adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare ge- mensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land. kan tingsrätten på ansökan av den andre förklara att det egenmäktiga förfarandet är olagligt.

Om den SOm talan förs mot vistas på okänd ort. får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgöran- de får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 & gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföran- den eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bort- förandet eller kvarhållandet.

Prop. 1988/89:54

61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (19712289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 & lagen (l97lr289) om allmänna förvaltnings- domstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 å'

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-. taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsförfatt- ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (19801620'). lagen (l980:62l) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (198121243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings- lagen (1980:376), smittskyddslagen (19681231). lagen (1970:375) om ut- lämning till Danmark, Finland. ls- land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (19771477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980z620). lagen (1980z621') med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981zl243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings- lagen (1980z376). smittskyddslagen (19682231), lagen (l970:375) om ut- lämning till Danmark. Finland, Is- land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. körkortslagen (1977z477) och lagen ( ] 987.000) om erkännande och verkställighet av utländska vård- nadsavgöranden m.m. och om över- flyttning av barn. allt i den utsträck- ning som är föreskrivet i dessa lagar. samt mål enligt 6kap. 21% och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24 & lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. 4. mål som avses i 6 lå första stycket lagen (1985:206) om viten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1985z212.

Prop. 1988/89:23

62

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (l980:10())

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 15 &

Sekretess gäller hos domstol i åk- tenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomis- ka förhållanden. om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos domstol i äk- tenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken. liksom mål enligt lagen (I987:()00) om erkän- nande och verkställighet av utländs- ka värdnadsmtgöranden m.m. och om överflyttning av barn. för uppgift om enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden. om part begär det och det kan antas att den en- skilde eller någon honom närståen- de lider skada eller men om upp- giften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1988/8918

63

Bilaga 2

Europeisk konvention om erkännande och verk- ställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn

65

5 Riksdagen 1987/88. I saml: Nr 8

European convention on recognition and enforcement of decisions concerning cus- tody of children and on restoration of cus- tody of children

The member States of the Council of Eu- rope, signatory hereto.

Recognising that in the member States of the Council of Europe the welfare of the child is of overriding importance in reaching deci- sions concerning his custody;

Considering that the making of arrange- ments to ensure that decisions concerning the custody of a child can be more widely recog- nised and enforced will provide greater pro- tection of the welfare of children;

Considering it desirable, with this end in view, to emphasise that the right of access of parents is a normal corollary to the right of custody;

Noting the increasing number of cases where children have been improperly re- moved across an international frontier and the difficulties of securing adequate solutions to the problems caused by such cases;

Desirous of making suitable provision to enable the custody of children which has been arbitrarily interrupted to be restored;

Convinced of the desirability of making ar- rangements for this purpose answering to dif- ferent needs and different circumstances;

Desiring to establish legal co-operation be- tween their authorities,

Have agreed as follows:

Article ] For the purposes of this Convention:

a. child means 3 person of any nationality, so long as he is under 16 years of age and has not the right to decide on his own place of residence under the law of his habitual resi- dence. the law of his nationality or the in— ternal law of the State addressed;

b. authority means ajudical or administra— tive authority;

Prop. 1988/89:55

Convention européenne sur la reconnais- sance et Pexécution des décisions en ma- tiere de garde des enfants et le rétablisse- ment de la garde des enfants

Les Etats membres du Conseil de l'Europe. signataires de la présente Convention,

Reconnaissant que dans les Etats membres du Conseil de l'Europe la prise en considera- tion de l'intérét de l'enfant est d'une impor- tance décisive en matiere de décisions concer- -nant sa garde;

Considérant que l'institution de mesures distinées å faciliter la reconnaissance et l'exé- cution des decisions concernant la garde d'un enfant aura pour effet d'assurer une meilleure protection de l'intérét des enfants;

Estimant souhaitable. dans ce but. de sou- ligner que le droit de visite des parents est le corollaire normal du droit de garde;

Constatant le nombre croissant de cas ou des enfants ont été déplacés sans droit ä tra- vers une frontiere internationale et les diffi- cultés rencontrées pour résoudre de maniére adéquate les problémes soulevés par ces cas;

Désireux d'introduire des dispositions ap— propriées permettant le rétablissement de la garde des enfants lorsque cette garde a été arbitrairement interrompue;

Convaincus de l'opportunité de prendre, å cet effet. des mesures adaptées aux différents besoins et aux différentes circonstances;

Désireux d'établir des relations de coopera- tion judiciaire entre leurs autorités,

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1

Aux fins de la présente Convention. on en- tend par:

a. enfant: une personne. quelle que soit sa nationalité. pour autant qu'elle n'a pas encore atteint l'åge de 16 ans et qu'elle n'a pas le droit de fixer elle-méme sa residence selon la loi de sa residence habituelle ou de sa nationa- lité ou selon la loi interne de l'Etat requis;

b. autorité: toute autorité judiciaire ou ad- ministrative;

66

Bilaga 2

(Översättning)

Europeisk konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn

De medlemsstater i Europarådet som har undertecknat denna konvention.

som är medvetna om att i Europarådets medlemsstater barnets bästa är av allra största betydelse för avgöranden rörande vårdnaden om barn;

som anser att man genom att träffa över- enskommelser för att säkerställa att avgöran- den rörande vårdnaden om barn kan bli mer allmänt erkända och verkställda kommer att ge ett bättre skydd för barnens bästa;

som anser det önskvärt. med detta mål i sikte. att betona att föräldrars rätt till um- gänge är en naturlig följd av vårdnadsrätten;

som uppmärksammar det ökande antalet fall då barn olovligen har förts bort över en statsgräns och svårigheterna att finna lämpliga lösningar på de problem som härigenom upp- står;

som önskar åstadkomma en lämplig ord- ning för att göra det möjligt att återställa vår- den av barn som egenmäktigt har avbrutits;

som är övertygade om att det är önskvärt att åtgärder vidtas i detta syfte. vilka svarar mot olika behov och olika omständigheter;

som önskar upprätta ett samarbete i rätts- frågor mellan sina myndigheter.

har kommit överens om följande:

Artikel 1 I denna konvention avses med:

a. barn: en person av vilken nationalitet som helst. så länge han är under 16 år och inte har rätt att bestämma var han skall bo enligt lagen i det land där han har hemvist eller medborgarskap eller enligt den interna lagen i mottagarstaten;

b. myndighet: en judiciell eller administra- tiv myndighet;

Prop. 1988/89:8

67

c. decision relating to custody means a deci- sion of an authority in so far as it relates to the care of the person of the child. including the right to decide on the place of his residence, or to the right of access to him;

d. improper removal means the removal of a child across an international frontier in breach of a decision relating to his custody which has been given in a Contracting State and which is enforceable in such a State; improper removal also includes:

i. the failure to return a child across an international frontier at the end of a period of the exercise of the right of access to this child or at the end of any other temporary stay in a territory other than that where the custody is exercised;

ii. a removal which is subsequently declared unlanul within the meaning of Article 12.

PART 1

Central authorities

Article 2

1. Each Contracting State shall appoint a central authority to carry out the functions provided for by this Convention.

2. Federal States and States with more than one legal system shall be free to appoint more than one central authority and shall determine the extent of their competence.

3. The Secretary General of the Council of Europe shall be notified of any appointment under this Article.

Article 3

1. The central authorities of the Contracting States shall co-operate with each other and promote co-operation between the competent authorities in their respective countries. They shall act with all necessary despatch.

2. With a view to facilitating the operation of this Convention, the central authorities of the Contracting States: a. shall secure the transmission of requests for information coming from competent au- thorities and relating to legal or factual mat- ters concerning pending proceedings;

b. shall provide each other on request with information about their law relating to the custody of children and any changes in that

law;

Prop. 1988/89z8

c. décision relative & la garde: toute décision d'une autorité dans la mesure ou elle statue sur le soin de la personne de l'enfant. y compris le droit de fixer sa residence. ainsi que sur le droit de visite;

d. deplacement sans droit: le déplacement d'un enfant å travers une frontiere internatio- nale en violation d'une décision relative är sa garde rendue dans un Etat contractant et exé- cutoire dans un tel Etat; est aussi considéré comme deplacement sans droit:

i. le non—retour d'un enfant å travers une frontiere internationale, å l'issue de la période d'exercice d'un droit de visite relatif å cet enfant ou å l'issue de tout autre séjour tempo- raire dans un territoire autre que celui dans lequel s'exerce la garde;

ii. un deplacement déclaré ultérieurement comme illicite au sens de l'article 12.

TITRE I

Autorités centrales

Article 2

1. Chaque Etat contractant désignera une autorité centrale qui exercera les fonctions prévues dans la présente Convention.

2. Les Etats fédéraux et les Etats dans les- quels plusieurs systémes de droit sont en vi- gueur ont Ia faculté de désigner plusieurs au- torités centrales dont ils déterminent les compétences.

3. Toute désignation effectuée en applica- tion du présent article doit étre notifiée au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 3

1. Les autorités centrales des Etats contrac- tants doivent coopérer entre elles et promou- voir une concertation entre les autorités compétentes de leurs pays respectifs. Elles doivent agir avec toute la diligence nécessaire.

2. En vue de facilitet la mise en oeuvre de la présente Convention. les autorités centrales des Etats contractants: _ a. assurent la transmission des demandes de renseignements émanant des autorités compé- tentes et qui concernent des points de droit ou de fait relatifs ä des procedures en cours;

b. se communiquent réciproquement sur leur demande des renseignements concernant leur droit relatif å la garde des enfants et son evolution:

c. avgörande rörande vårdnad: ett avgöran- de av en myndighet till den del avgörandet hänför sig till vården av barnets person. inbe- gripet rätten att bestämma var barnet skall bo, eller rätten till umgänge med barnet:

d. olovligt bortförande: ett bortförande av ett barn över en statsgräns i strid mot ett av- görande rörande vårdnaden om barnet som har meddelats i en fördragsslutande stat och är verkställbart i en sådan stat; olovligt bort- förande innefattar också:

i. försummelse att återlämna ett barn över en statsgräns. när tiden för att utöva rätten till umgänge med barnet har gått ut eller när ti- den har gått ut för någon annan tillfällig vistel- se i ett annat område än det där vårdnaden utövas;

ii. ett bortförande som i efterhand har för- klarats olagligt i enlighet med artikel 12.

DEL 1

Centralmyndigheter

Artikel 2

1. Varje fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet. som skall fullgöra de upp- gifter som föreskrivs i denna konvention.

2. Federala stater och stater med mer än ett rättssystem har frihet att utse mer än en cen- tralmyndighet och skall bestämma omfatt- ningen av dessa myndigheters behörighet.

3. Europarådets generalsekreterare skall underrättas om varje centralmyndighet som utsetts enligt denna artikel.

Artikel 3

1. Centralmyndigheterna i de fördragsslu- tande staterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i sina respektive länder. De skall handla med all nödvändig skyndsamhet.

2. I syfte att underlätta förfarandet enligt denna konvention skall centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna: a. se till att sådana önskemål om upplys- ningar vidarebefordras som kommer från be- höriga myndigheter och som avser rättsliga eller faktiska frågor om pågående handlägg- ning; b. på begäran tillhandahålla varandra upp- lysningar om det egna landets lagar rörande vårdnaden om barn och om ändringar i dessa lagar;

Prop. 1988/89z8

69

c. shall keep each other informed of any difficulties likely to arise in applying the Con- vention and. as far as possible. eliminate ob- stacles to its application.

Article 4

1. Any person who has obtained in a Con- tracting State a decision relating to the custo- dy of a child and who wishes to have that decision recognised or enforced in another Contracting State may submit an application for this purpose to the central authority in any Contracting State.

2. The application shall be accompanied by the documents mentioned in Article 13.

3. The central authority receiving the appli- cation, if it is not the central authority in the State addressed. shall send the documents di- rectly and without delay to that central au- thority.

4. The central authority receiving the appli- cation may refuse to intervene where it is manifestly clear that the conditions laid down by this Convention are not satisfied.

5. The central authority receiving the appli- cation shall keep the applicant informed with- out delay of the progress of his application.

Article 5

1. The central authority in the State ad- dressed shall take or cause to be taken with- out delay all steps which it considers to be appropriate. if necessary by instituting pro- ceedings before its competent authorities, in order: a. to discover the whereabouts of the child; b. to avoid, in particular by any necessary provisional measures. prejudice to the inter- ests of the child or of the applicant; c. to secure the recognition or enforcement of the decision; d. to secure the delivery of the child to the applicant where enforcement is granted;

e. to inform the requesting authority of the measures taken and their results.

2. Where the central authority in the State addressed has reason to believe that the child is in the territory of another Contracting State it shall send the documents directly and with- out delay to the central authority of that State.

Prop. 1988/8918

e. se tiennent mutuellement informées des difficultés susceptibles de slélever å l'occasion de l'application de la Convention et s'em- ploient, dans toute la mesure du possible. ä lever les obstacles ä son application.

Article 4

1. Toute personne qui a obtenu dans un Etat contractant une décision relative a la garde d'un enfant et qui désire obtenir dans un autre Etat contractant la reconnaissance ou l'exécution de cette décision peut s'adresser, ä cette fin, par requéte, å l'autorité centrale de tout Etat contractant.

2. La requéte doit étre accompagnée des documents mentionnés ä l'article 13.

3. L'autorité centrale saisie, si elle est autre que l'autorité centrale de l'Etat requis. trans- met les documents ä cette derniere par voie directe et sans délai.

4. L'autorité centrale saisie peut refuser son intervention lorsqu'il est manifeste que les conditions requises par la présente Conven- tion ne sont pas remplies.

5. L'autorité centrale saisie informe sans dé- lai le demandeur des suites de sa demande.

Article 5

1. L'autorité centrale de l'Etat requis prend ou fait prendre dans les plus brefs délais toutes dispositions qu'elle juge appropriées. en sai— sissant. le cas éehéant. ses autorités compé- tentes, pour:

a. retrouver le lieu 01] se trouve l'enfant; b. éviter. notamment par les mesures provi- soires nécessaires, que les intéréts de l'enfant ou du demandeur ne soient lésés;

c. assurer la reconnaissance ou l'exécution de la decision;

d. assurer la remise de l'enfant au deman- deur lorsque l'exécution de la décision est ac- cordée;

e. informer l'autorité requérante des me- sures prises et des suites données.

2. Lorsque l'autorité centrale de l'Etat re- quis a des raisons de croire que l'enfant se trouve dans le territoire d'un autre Etat contractant, elle transmet les documents ä l'autorité centrale de cet Etat, par voie directe et sans délai.

c. hålla varandra informerade om sådana svårigheter som sannolikt kommer att uppstå vid tillämpningen av konventionen och, så långt som möjligt. undanröja de hinder som finns mot dess tillämpning.

. Artikel 4

1. Varje person, som i en fördragsslutande stat har fått ett avgörande rörande vårdnaden om ett barn och som önskar få avgörandet erkänt eller verkställt i en annan fördragsslu- tande stat, kan för detta ändamål ge in en ansökan till centralmyndigheten i någon av de fördragsslutande staterna.

2. Ansökningen skall vara åtföljd av de handlingar som nämns i artikel 13.

3. Den centralmyndighet som erhåller an- sökningen skall. om den inte är centralmyn- dighet i mottagarstaten. direkt och utan dröjs- mål sända handlingarna till centralmyndighe- ten i den staten.

4. Den centralmyndighet som erhåller an- sökningen kan vägra att förmedla den, om det är helt klart att de villkor som är föreskrivna i denna konvention inte är uppfyllda.

5. Den centralmyndighet som erhåller an- sökningen skall utan dröjsmål hålla sökanden underrättad om hur dennes ansökan framskri- der.

Artikel 5

1. Centralmyndigheten i mottagarstaten skall utan dröjsmål vidta eller låta vidta alla mått och steg som myndigheten anser lämp- liga, om nödvändigt genom att väcka talan inför dess behöriga myndigheter, för att:

a. få reda på var barnet befinner sig; b. undvika, särskilt genom behövliga pro- visoriska åtgärder. att barnets eller sökandens intressen lider förfång;

c. säkerställa erkännandet eller verkställig- heten av avgörandet;

d. säkerställa att barnet lämnas över till sökanden, när verkställighet har beviljats;

e. informera den sökande myndigheten om de åtgärder som har vidtagits och resultatet av dem.

2. När centralmyndigheten i mottagarstaten har skäl att tro att barnet befinner sig inom en annan fördragsslutande stats område, skall den direkt och utan dröjsmål sända handling- arna till centralmyndigheten i den staten.

Prop. l988/89:8

71

3. With the exception of the cost of re- patriation, each Contracting State undertakes not to claim any payment from an applicant in respect of any measures taken under para- graph 1 of this Article by the central authority of that State on the applicant's behalf. in- cluding the costs of prOceedings and, where applicable, the costs incurred by the assist- ance of a lawyer.

4. lf recognition or enforcement is refused, and if the central authority of the State ad- dressed considers that it should comply with a request by the applicant to bring in that State proceedings concerning the substance of the case, that authority shall use its best endeav— ours to secure the representation of the appli- cant in the proceedings under conditions no less favourable than those available to a per- son who is resident in and a national of that State and for this purpose it may, in partic- ular. institute proceedings before its compe- tent authorities.

Article 6

'1. Subject to any special agreements made between the central authorities concerned and to the provisions of paragraph 3 of this Arti- cle:

a. communications to the. central authority of the State addressed shall be made in the official language or in one of the official lan- guages of that State or be accompanied by a translation into that language;

b. the central authority of the State ad— dressed shall nevertheless accept communi— cations made in English or in French or ac- companied by a translation into one of these languages.

2. Communications coming from the central authority of the State adressed, including the results of enquiries carried out, may be made in the official language or one of the official languages of that State or in English or French.

3. A Contracting State may exclude wholly or partly the provisions of paragraph 1. b of this Article. When a Contracting State has made this reservation any other Contracting State may also apply the reservation in respect of that State.

Prop. 1988/89:8

3. A l*exception des frais de rapatriement, chaque Etat contractant s'engage å n'exiger du demandeur aucun paiement pour toute mesure prise pour le compte de celui-ci en vertu du paragraphe 1 du présent article par l'autorité centrale de cet Etat, y compris les frais et dépens du proces et, lorsque c'est le cas, les frais entrainés par la participation d'un avocat.

4. Si la reconnaissance ou l'exécution est refusée et si l'autorité centrale de l'Etat requis estime devoir donner suite a la demande du requérant d'introduire dans cet Etat une ac- tion au fond. cette autorité met tout en cruvre pour assurer la representation du requérant dans cette procedure dans des conditions non moins favorables que celles dont peut bénéfi- cier une personne qui est résidente et ressor- tissante de cet Etat et, å cet effet, elle peut notamment saisir ses autorités compétentes.

Article 6

1. Sous reserve des arrangements parti- culiers conclus entre les autorités centrales in- téressées et des dispositions du paragraphe 3 du présent article: a. les communications adressées a l'autorité centrale de VEtat requis sont rédigées dans la langue ou dans ]*une des langues officielles de cet Etat ou accompagnées d'une traduction dans cette langue; b. l”autorité centrale de PEtat requis doit néanmoins accepter les communications rédi— gées en langue frangaise ou anglaise ou ac— compagnées d'une traduction dans Pune de ces langues.

2. Les communications émanant de l'autori- té centrale de l'Etat requis, y compris les ré- sultats des enquétes effectuées, peuvent étre rédigées dans la ou dans Pune des langues officielles de cet Etat ou en francais ou en anglais.

3. Tout Etat contractant peut exclure l'ap- plication en tout ou en partie des dispositions du paragraphe 1. b du présent article. Lors- qu'un Etat contractant a fait cette reserve tout autre Etat contractant peut également l'ap- pliquer ä l'égard de cet Etat.

72

3. Med undantag för kostnaderna för att få barnet hemsänt åtar sig varje fördragsslutande stat att inte begära någon ersättning från sö- kanden för de åtgärder som centralmyndig- heten i mottagarstaten på sökandens vägnar vidtagit enligt punkt 1 i denna artikel, inbe- gripet kostnaderna för rättsliga åtgärder och, i förekommande fall, kostnader som uppkom- mit genom biträde av advokat eller annan ju- rist.

4. Om erkännande eller verkställighet väg- ras och mottagarstatens centralmyndighet an- ser att den bör villfara en begäran från sökan- den att i den staten inleda ett rättsligt för- farande rörande själva sakfrågan, skall myndigheten på allt sätt anstränga sig för att säkerställa att sökanden är företrädd under förfarandet på villkor som inte är sämre än dem som gäller för den som är bosatt i och medborgare i den staten. För detta ändamål kan den framför allt inleda förfaranden inför dess behöriga myndigheter.

Artikel 6

1. Med beaktande av vad som följer av sär- skilda överenskommelser mellan berörda cen- tralmyndigheter och av bestämmelserna i punkten 3 i denna artikel skall: a. meddelanden till centralmyndigheten i mottagarstaten lämnas på det officiella språ- ket eller ett av de officiella språken i den staten eller åtföljas av en översättning till det språket b. mottagarstatens centralmyndighet dock godta meddelanden avfattade på engelska el- ler franska eller åtföljda av en översättning till ett av dessa språk.

2. Meddelanden från centralmyndigheten i mottagarstaten, inbegripet resultatet av de ut- redningar som har gjorts, får lämnas på det officiella språket eller ett av de officiella språ- ken i den staten eller på engelska eller frans- ka.

3. En fördragsslutande stat kan helt eller delvis utesluta föreskrifterna i punkt 1. b i denna artikel. Om en fördragsslutande stat har gjort en sådan reservation, kan varje an- nan fördragsslutande stat också åberopa re- servationen i förhållande till den staten.

Prop. 1988/89:54

73

PART ll

Recognition and enforcement of decisions and restoration of custody of children

Article 7

A decision relating to custody given in a Contracting State shall be recognised and. where it is enforceable in the State of origin, made enforceable in every other Contracting State.

Article 8

1. In the case of an improper removal, the central authority of the State addressed shall cause steps to be taken forthwith to restore the custody of the child where: a. at the time of the institution of the pro- ceedings in the State where the decision was given or at the time of the improper removal. if earlier. the child and his parents had as their sole nationality the nationality of that State and the child had his habitual residence in the territory of that State. and b. a request for the restoration was made to a central authority within a period of six months from the date of the improper remov- al.

2. lf, in accordance with the law of the State addressed, the requirements of paragraph 1 of this Article cannot be complied with without recourse to a judicial authority, none of the grounds of refusal specified in this Convention shall apply to the judicial proceedings.

3. Where there is an agreement officially confirmed by a competent authority between the person having the custody of the child and another person to allow the other person a right of access, and the child, having been taken abroad. has not been restored at the end of the agreed period to the person having the custody, custody of the child shall be re- stored in accordance with paragraphs 1. b and 2 of this Article. The same shall apply in the case of a decision of the competent authority granting such a right to a person who has not the custody of the child.

Article 9

1. In cases of improper removal, other than those dealt with in Article 8, in which an application has been made to a central author- ity within a period of six months from the date

Prop. l988/89:8 TITRE II

Reconnaissance et exécution des décisions et rétablissement de la garde des enfants

Article 7

Les decisions relatives a la garde rendues dans un Etat contractant son reconnues et, lorsqu'elles sont exécutoires dans l'Etat d'ori- gine. elles sont mises å exécution dans tout autre Etat contractant.

Article 8

1. En cas de deplacement sans droit, l'auto- rité centrale de l'Etat requis fera procéder immédiatement a la restitution de Penfant:

a. lorsqu'au moment de l'introduction de l'instance dans llEtat ou la décision a été ren- due ou a la date du deplacement sans droit, si celui-ci a eu lieu antérieurement, l'enfant ainsi que ses parents avaient la seule nationalité de cet Etat et que l'enfant avait sa residence ha- bituelle sur le territoire dudit Etat, et

b. qu'une autorité centrale a été saisie de la demande de restitution dans un délai de six mois å partir du deplacement sans droit.

2. Si, conformément å la loi de l'Etat re- quis. il ne peut étre satisfait aux prescriptions du paragraphe 1 du présent article sans l'inter- vention d'une autorité judiciaire. aucun des motifs de refus prévus dans la présente Convention ne s'appliquera dans la procédure judiciaire.

3. Si un accord homologué par une autorité compétente est intervenu entre la personne qui a la garde de l'enfant et une autre per- sonne pour accorder å celle-ci un droit de visite et qu'ä l'expiration de la période conve- nue l'enfant, ayant été emmené å l'étranger. n'a pas été restitué a la personne qui en avait la garde, il est procédé au rétablissement du droit de garde conformément aux paragraphes 1. b et 2 du présent article. ll en est de méme en cas de décision de l'autorité compétente accordant ce méme droit å une personne qui n'a pas la garde de l'enfant.

Article 9

1. Dans les cas de deplacement sans droit autres que ceux prévus å l'article 8 et si une autorité centrale a été saisie dans un délai de six mois å partir du deplacement. la reconnais-

DEL II

Erkännande och verkställighet av avgöranden samt återställande av vården av barn

Artikel 7

Ett avgörande rörande vårdnaden som har meddelats i en fördragsslutande stat skall er- kännas och. om det är verkställbart i ur- sprungsstaten, verkställas i varje annan för- dragsslutande stat.

Artikel 8

1. Om ett olovligt bortförande föreligger, skall centralmyndigheten i mottagarstaten ge- nast låta vidta åtgärder för att återställa vår- den av barnet. om: a. vid den tidpunkt då talan väcktes i den stat där avgörandet meddelades eller vid tid- punkten för det olovliga bortförandet, om det ägde rum tidigare. barnet och dess föräldrar hade medborgarskap endast i den staten och barnet hade sitt hemvist inom den statens om- råde. och b. begäran om återställande gjordes hos centralmyndigheten inom sex månader från den dag då det olovliga bortförandet ägde rum.

2. Om, enligt mottagarstatens lag, de krav som anges i punkten 1 i denna artikel inte kan uppfyllas utan anlitande av en rättslig myndig- het, får ingen av de grunder för vägran att återlämna barnet som anges i denna konven- tion prövas i det rättsliga förfarandet.

3. Finns det en av behörig myndighet offi- ciellt bekräftad överenskommelse mellan den som har vårdnaden om barnet och någon an- nan om att den senare har rätt till umgänge och har barnet tagits utomlands men inte vid utgången av den överenskomna tidsperioden återlämnats till den som har vårdnaden, skall vården om barnet återställas i enlighet med punkterna 1. b och 2 i denna artikel. Det- samma skall gälla om det finns ett avgörande av behörig myndighet som tillerkänner någon som inte har vårdnaden om barnet en sådan rätt. '

Artikel 9

1. I andra fall av olovligt bortförande än som avses i artikel 8 kan erkännande och verkställighet, om ansökan har gjorts till cen- tralmyndigheten inom sex månader från den

Prop. 1988/89:24

75

of the removal, recognition and enforcement may be refused only if:

a. in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal repre- sentative, the defendant was not duly served with the document which instituted the pro- ceedings or an equivalent document in suffi- cient time to enable him to arrange his de- fence: but such a failure to effect service can- not constitute a ground for refusing recogni- tion or enforcement where service was not effected because the defendant had concealed his whereabouts from the person who institut- ed the proceedings in the State of origin;

b. in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal repre- sentative, the competence of the authority giving the decision was not founded:

i. on the habitual residence of the defend- ant, or

ii. on the last common habitual residence of the child's parentS, at least one parent being still habitually resident there. or

iii. on the habitual residence of the child; c. the decision is incompatible with a deci- sion relating to custody which became en- forceable in the State addressed before the removal of the child. unless the child has had his habitual residence in the territory of the requesting State for one year before his re- moval.

2. Where no application has been made to a central authority, the provisions of paragraph ] of this Article shall apply equally. if recog- nition and enforcement are requested within six months from the date of the improper re- moval.

3. In no circumstances may the foreign deci- sion be reviewed as to its substance.

Article 10

1. ln cases other than those covered by Ar- ticles 8 and 9. recognition and enforcement may be refused not only on the grounds pro— vided for in Article 9 but also on any of the following grounds:

a. if it is found that the effects of the deci- sion are manifestly incompatible with the fun- damental principles of the law relating to the family and children in the State addressed;

b. if it is found that by reason of a change in the circumstances including the passage of

Prop. 1988/89z8

sance et l'exécution ne peuvent étre refusées que:

a. si, lorsqu'il s”agit d'une decision rendue en l'absence du défendeur ou de son représen- tant légal, l'acte introductif d'instance ou un acte équivalent n'a pas été signifié ou notifié au défendeur régulierement et en temps utile pour qu'il puisse se défendre; toutefois, cette absence de signification ou de notification ne saurait constituer une cause de refus de re- connaissance ou d'exécution lorsque la signifi- cation ou la notification n'a pas eu lieu parce que le défendeur a dissimulé l'endroit ou il se trouve a la personne qui a engagé l'instance dans VEtat d'origine;

b. si. lorsqu'il s”agit d'une décision rendue en l'absence du défendeur ou de son represen- tant légal. la competence de l'autorité qui l'a rendue n'est pas fondée:

i. sur la résidence habituelle du défendeur, ou

ii. sur la derniere résidence habituelle commune des parents de l'enfant pour autant que l'un d'eux y réside encore habituellement. ou

iii. sur la résidence habituelle de l'enfant; c. si la décision est incompatible avec une decision relative a la garde devenue exé- cutoire dans l'Etat requis avant le deplace- ment de l”enfant, ä moins que l'enfant n'ait eu sa résidence habituelle sur le territoire de l'E- tat requérant dans l'année précédant son dé- placement.

2. Si aucune autorité centrale n'a pas été saisie, les dispositions du paragraphe 1 du présent article sont également applicables lorsque la reconnaissance et l'exécution sont demandées dans un délai de six mois a partir du deplacement sans droit.

3. En aucun cas, la décision ne peut faire l'objet d”un examen au fond.

Article 10

1. Dans les cas autres que ceux visés aux articles 8 et 9, la reconnaissance ainsi que l”exécution peuvent étre refusées non seule- ment pour les motifs prévus å l'article 9. mais en outre pour l'un des motifs suivants: a. s'il est constaté que les effets de la déci- sion sont manifestement incompatibles avec les principes fondamentaux du droit régissant la famille et les enfants dans l'Etat requis: b. s'il est constaté qu'en raison de change- ments de circonstances incluant l'écoulement

dag bortförandet ägde rum, vägras endast om:

a. avgörandet meddelades i svarandens el— ler dennes lagliga företrädares frånvaro och svaranden inte vederbörligen har delgetts den handling varigenom talan väcktes eller mot- svarande handling i tillräcklig tid för att ge honom tillfälle att ordna med sitt svaromål; en sådan brist i delgivningen kan dock inte läggas till grund för att vägra erkännande eller verk- ställighet i de fall delgivningen inte har full- gjorts därför att svaranden hade hållit sin uppehållsort hemlig för den person som väck- te talan i ursprungsstaten;

b. avgörandet meddelades i svarandens el- ler dennes lagliga företrädares frånvaro och den myndighet som meddelade avgörandet in- te grundade sin behörighet på:

i. svarandens hemvist, eller

ii. det hemvist som barnets föräldrar senast hade gemensamt och åtminstone den ena för- äldern fortfarande hade hemvist där, eller

iii. barnets hemvist: c. avgörandet är oförenligt med ett avgö- rande rörande vårdnaden som var verkställ- bart i mottagarstaten innan barnet fördes bort. såvida inte barnet, under minst ett år innan det fördes bort, hade sitt hemvist inom den sökande statens område.

2. Om ansökan inte har gjorts till en cen- tralmyndighet. gäller bestämmelserna i punk- ten 1 i denna artikel i motsvarande delar. om erkännande och verkställighet begärs inom sex månader från den dag det olovliga bortför- andet ägde rum.

3. Under inga förhållanden får det utländs- ka avgörandet prövas på nytt i sak.

Artikel 10

1. 1 andra fall än de som avses i artiklarna 8 och 9 kan erkännande och verkställighet väg- ras inte endast på de grunder som föreskrivs i artikel 9 utan också på någon av följande grunder:

a. om det befinns att avgörandets verkning- ar är uppenbart oförenliga med de grundläg- gande principerna i mottagarstatens lag om familj och barn;

b. om det befinns att det ursprungliga av- görandets verkningar med hänsyn till ändrade

Prop. 1988/89z8

77

time but not including a mere change in the residence of the child after an improper re- moval, the effects of the original decision are manifestly no longer in accordance with the welfare of the child;

6. if at the time when the proceedings were insituted in the State of origin:

i. the child was a national of the State ad- dressed or was habitually resident there and no such connection existed with the State of origin;

ii. the child was a national both of the State of origin and of the State addressed and was habitually resident in the State addressed;

d. if the decision is incompatible with a decision given in the State addressed or en— forceable in that State after being given in a third State. pursuant to proceedings begun before the submission of the request for recog- nition or enforcement. and if the refusal is in accordance with the welfare of the child.

2. In the same cases. proceedings for recog- nition or enforcement may be adjourned on any of the following grounds:

a. if an ordinary form of review of the origi- nal decision has been commenced;

b. if proceedings relating to the custody of the child. commenced before the proceedings in the State of origin were instituted, are pending in the State addressed;

c. if another decision concerning the custo- dy of the child is the subject of proceedings for enforcement or of any other proceedings con- cerning the recognition of the decision.

Article II

1. Decisions on rights of access and provi- sions of decisions relating to custody which deal with the right of access shall be recog- nised and enforced subject to the same condi- tions as other decisions relating to custody.

2. However, the competent authority of the State addressed may fix the conditions for the implementation and exercise of the right of access taking into account, in particular, un- dertakings given by the parties on this matter.

3. Where no decision on the right of access has been taken or where recognition or en- forcement of the decision relating to custody is refused. the central authority of the State

Prop. 1988/89:8

du temps mais excluant le seul changement de résidence de l'enfant å la suite d'un déplace- ment sans droit, les effets de la decision d'ori- gine ne sont manifestement plus conformes å l'intérét de l'enfant;

c. si, au moment de l'introduction de l'ins- tance dans l'Etat d'origine:

i. l'enfant avait la nationalité de l'Etat re— quis ou sa résidence habituelle dans cet Etat alors qu”aucun de ces liens de rattachement n'existait avec l'Etat d'origine;

ii. l'enfant avait a la fois la nationalité de l'Etat d'origine et de l'Etat requis et sa ré- sidence habituelle dans l'Etat requis;

d. si la décision est incompatible avec une décision rendue, soit dans l'Etat requis, soit dans un Etat tiers tout en étant exécutoire dans l'Etat requis, a la suite d'une procédure engagée avant l'introduction de la demande de reconnaissance ou d'exécution, et si le re- fus est conforme å l'intérét de l*enfant.

2. Dans les mémes cas, la procédure en reconnaissance ainsi que la procédure en exé- cution peuvent etre suspendues pour l'un des motifs suivants: a. si la décision d'origine fait l'objet d'un recours ordinaire; b. si une procédure concernant la garde de l'enfant. engagée avant que la procédure dans l'Etat d'origine n'ait été introduite, est pen- dante dans l'Etat requis; c. si une autre décision relative åla garde de l'enfant fait l'objet d'une procédure d'exé- cution ou de toute autre procédure relative ä la reconnaissance de cette décision.

Article 11

1. Les décisions sur le droit de visite et les dispositions des decisions relatives a la garde qui portent sur le droit de visite sont re- connues et mises ä exécution dans les mémes conditions que les autres décisions relatives å la garde.

2. Toutefois, l'autorité compétente de l'Etat requis peut fixer les modalités de la mise en (euvre et de l'exercise du droit de visite compte tenu notamment des engagements pris par les parties å ce sujet.

3. Lorsqu'il n'a pas été statué sur le droit de visite ou lorsque la reconnaissance ou l'exé— cution de la décision relative a la garde est refusée, l'autorité centrale de l'Etat requis

förhållanden, inbegripet den tid som har för- flutit men inte enbart ändringen av barnets vistelseort efter ett olovligt bortförande, up- penbarligen inte längre är förenliga med bar- nets bästa;

c. om barnet vid den tidpunkt när talan väcktes i ursprungsstaten:

i. var medborgare i mottagarstaten eller ha- de sitt hemvist där Och inte hade någon sådan anknytning till ursprungsstaten;

ii. var medborgare både i ursprungsstaten och mottagarstaten och hade sitt hemvist i mottagarstaten;

d. om avgörandet är oförenligt med ett av- görande som har meddelats i mottagarstaten eller som är verkställbart i den staten efter att ha meddelats i en tredje stat till följd av ett förfarande som har påbörjats innan begäran om erkännande eller verkställighet framställ- des och det är i överensstämmelse med bar- nets bästa att erkännande och verkställighet vägras.

2. Under samma förhållanden kan ett för- farande för erkännande eller verkställighet skjutas upp på någon av följande grunder:

a. om en överprövning i ordinarie form har påbörjats av det ursprungliga avgörandet:

b. om ett förfarande som rör vårdnaden om barnet pågår i mottagarstaten och detta för- farande inleddes innan talan väcktes i ur- sprungsstaten;

c. om ett annat avgörande om vårdnaden om barnet är föremål för verkställighetsför- farande eller något annat förfarande som av- ser erkännandet av avgörandet.

Artikel 11

1. Avgöranden om rätt till umgänge och föreskrifter i vårdnadsavgöranden som avser rätten till umgänge skall erkännas och verk- ställas under samma villkor som gäller för andra avgöranden rörande vårdnaden.

2. Behörig myndighet i mottagarstaten äger dock fastställa villkoren för att uppfylla och utöva umgängesrätten med hänsyn framför allt till åtaganden som parterna har gjort i saken.

3. I de fall då inget avgörande om rätt till umgänge har meddelats eller då erkännande eller verkställighet av vårdnadsavgörandet har vägrats kan centralmyndigheten i motta- garstaten vända sig till behöriga myndigheter i

Prop. 1988/89:23

79

addressed may apply to its competent author- ities for a decision on the right of access. if the person claiming a right of access so requests.

Article 12

Where. at the time of the removal of a child across an international frontier, there is no enforceable decision "given in a Contracting State relating to his custody, the provisions of this Convention shall apply to any subsequent decision, relating to the custody of that child and declaring the removal to be unlawful, giv- en in a Contracting State at the request of any interested person.

PART lll Procedure

Article 13

1. A request for recognition or enforcement in another Contracting State of a decision re- lating to custody shall be accompanied by:

a. a document authorising the central au- thority of the State addressed to act on behalf of the applicant or to designate another repre- sentative for that purpose;

b. a copy of the decision which satisfies the necessary conditions of authenticity:

c. in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal repre- sentative, a document which establishes that the defendant was duly served with the docu- ment which instituted the proceedings or an equivalent document:

(1. if applicable, any document which estab- lishes that, in accordance with the law of the State of origin, the decision is enforceable;

e. if possible, a statement indicating the whereabouts or likely whereabouts of the child in the State addressed;

f. proposals as to how the custody of the child should be restored.

2. The documents mentioned above shall, where necessary. be accompanied by a trans- lation according to the provisions laid down in Article 6.

Prop. 1988/89:24

peut saisir ses autorités compétentes pour sta- tuer sur le droit de visite, a la demande de la personne invoquant ce droit.

Article 12

Lorsqu'å la date å laquelle l'enfant est dé- placé ä travers une frontiere internationale il n'existe pas de décision exécutoire sur sa garde rendue dans un Etat contractant, les dispositions de la présente Convention s'ap- pliquent å toute décision ultérieure relative å la garde de cet enfant et déclarant le déplace- ment illicite, rendue dans un Etat contractant a la demande de toute personne intéressée.

TITRE III Procédure

Article 13

1. La demande tendant å la reconnaissance ou l'exécution dans un autre Etat contractant d'une décision relative a la garde doit étre accompagnée: a. d'un document habilitant l'autorité cen- trale de l'Etat requis å agir au nom du requé- rant ou ä désigner å cette fin un autre re- présentant; ' b. d'une expedition de la décision réunis- sant les conditions nécessaires ä son authenti- cité', c. lorsqu'il s'agit d'une décision rendue en l'absence du défendeur ou de son représen- tant légal. de tout document de nature å éta- blir que l'acte introductif d'instance ou un acte équivalent a été régulierement signifié ou no- tifié au défendeur: d. le cas échéant, de tout document de na- ture ?) établir que, selon la loi de l'Etat d'ori- gine, la decision est exécutoire; e. si possible, d'un exposé indiquant le lieu ou pourrait se trouver l'enfant dans l'Etat re- quis: f. de propositions sur les modalités du réta- blissement de la garde de l'enfant.

2. Les documents mentionnés ci-dessus doivent. le cas échéant. étre accompagnés d'une traduction selon les regles établies ä l'article 6.

80

den staten för ett avgörande om umgänges- rätt. om den person som gör anspråk på rätt till umgänge begär det.

Artikel 12

Om det vid tiden för ett barns bortförande över en statsgräns inte finns något verkställ- bart avgörande rörande vårdnaden av barnet som är meddelat i en fördragsslutande stat. skall bestämmelserna i denna konvention till- lämpas på varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat på be- gäran av en berörd person och som rör vård- naden om barnet och innehåller en förklaring att bortförandet var olagligt.

DEL Ill Förfarande

Artikel 13

1. En begäran om erkännande eller verk- ställighet i annan fördragsslutande stat av ett avgörande rörande vårdnaden skall åtföljas av: a. en handling som bemyndigar centralmyn- digheten i mottagarstaten att handla på sökan- dens vägnar eller att utse någon annan före- trädare för detta ändamål; b. en kopia av avgörandet som uppfyller de nödvändiga villkoren för att handlingen skall anses äkta; c. i de fall då ett avgörande har meddelats i svarandens eller hans legala företrädares från- varo. en handling som visar att svaranden ve- derbörligen har delgetts den handling varige- nom talan väcktes eller en motsvarande hand- ling; d. i förekommande fall, en handling som visar att avgörandet är verkställbart enligt la- gen i ursprungsstaten; e. om möjligt, en redogörelse för var barnet uppehåller sig eller troligen upphåller sig i mottagarstaten; f. förslag om hur vården av barnet bör åter- lämnas.

2. De nämnda handlingarna skall, om det är nödvändigt. åtföljas av en översättning enligt bestämmelserna i artikel 6.

(i Riksdagen [()87/88. I saml. Nr 8

Prop. l988/89:8

81

Article 14

Each Contracting State shall apply a simple and expeditious procedure for recognition and enforcement of decisions relating to the custo- dy of a child. To that end it shall ensure that a request for enforcement may be lodged by simple application.

Article 15

1. Before reaching a decision under para- graph 1. b of Article 10, the authority con- cerned in the State addressed: a. shall ascertain the child's views unless this is impraticable having regard in particular to his age and understanding; and

b. may request that any appropriate enqui- ries be carried out.

2. The cost of enquiries in any Contracting State shall be met by the authorities of the State where they are carried out. Requests for enquiries and the results of enquiries may be sent to the authority con- cerned through the central authorities.

Article 16

For the purposes of this Convention, no legalisation or any like formality may be re- quired.

PART IV Reservations

Article 17

1. A Contracting State may make a reserva- tion that, in cases covered by Articles 8 and 9 or either of these Articles, recognition and enforcement of decisions relating to custody may be refused on such of the grounds provid- ed under Article 10 as may be specified in the reservation.

2. Recognition and enforcement of deci- sions given in a Contracting State which has made the reservation provided for in para- graph 1 of this Article may be refused in any other Contracting State on any of the addi- tional grounds referred to in that reservation.

Prop. 1988/8918

Article 14

Tout Etat contractant applique a la re- connaissance et ä l'exécution d'une décision relative a la garde une procedure simple et rapide. A cette fin. il veille å ce que la de- mande d'exequatur puisse étre introduite sur simple requéte.

Article 15

]. Avant de statuer sur l'application du pa- ragraphe 1. b de l'article 10. l'autorité rele- vant de l'Etat requis:

a. doit prendre connaissance du point de vue de l'enfant, å moins qu'il n'y ait une im- possibilité pratique. eu égard notamment ä l'åge et a la capacité de discernement de celui- ci; et

b. peut demander que des enquétes appro- priées soient effectuées.

2. Les frais des enquétes effectuées dans un Etat contractant sont å la charge de l'Etat dans lequel elles ont été effectuées.

3. Les demandes d'enquéte et leurs résul- tats peuvent étre adressés ä l'autorité concer- née par l'intermédiaire des autorités cen- trales.

Article 16

Aux fins de la présente Convention, aucune legalisation ni formalité analogue ne peut étre exigée.

TITRE lV Réserves

Article 17

l. Tout Etat contractant peut faire la ré- serve selon laquelle, dans les cas prévus aux articles 8 et 9 ou ä l'un de ces articles. la reconnaissance et l'exécution des décisions re- latives a la garde pourront étre refusées pour ceux des motifs prévus ä l'article 10 qui seront indiqués dans la réserve.

2. La reconnaissance et l'exécution des dé- cisions rendues dans un Etat contractant ayant fait la réserve prévue au paragraphe 1 du présent article peuvent étre refusées dans tout autre Etat contractant pour l'un des motifs additionnels indiqués dans cette réserve.

82

Artikel 14

Varje fördragsslutande stat skall tillämpa ett enkelt och snabbt förfarande för erkän- nande och verkställighet av avgöranden rö- rande vårdnaden om barn. För det ändamålet skall den säkerställa att en begäran om verk- ställighet kan framställas genom en enkel an- sökan.

Artikel 15

1. Innan den berörda myndigheten i mot- tagarstaten fattar beslut enligt punkt 1. b i artikel 10: a. skall myndigheten utröna barnets upp- fattning, såvida inte detta är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad;

b. kan myndigheten begära att andra lämp- liga utredningar kommer till stånd.

2. Kostnaden för utredningar i fördragsslu- tande stater skall betalas av myndigheterna i den stat där de görs. Framställningar om utredningar och resul- tatet av utredningar får sändas till den berörda myndigheten genom centralmyndigheterna.

Artikel 16

Vid tillämpningen av denna konvention får ingen legalisering eller annan liknande forma- litet krävas.

DEL IV Reservationer

Artikel 17

1. En fördragsslutande stat kan göra en re- servation för att i de fall som avses i artiklarna 8 och 9, eller endera av dessa artiklar, erkän- nande och verkställighet av avgöranden rö- rande vårdnaden kan vägras på sådana grun- der som är föreskrivna i artikel 10 och som kan närmare anges i reservationen.

2. Erkännande och verkställighet av avgö- randen som har meddelats i en sådan för- dragsslutande stat som har gjort en reserva- tion enligt punkten 1 i denna artikel kan väg- ras i varje annan fördragsslutande stat på någon av de ytterligare grunder som åsyftas i reservationen.

Prop. 1988/89c8

83

Article 18

A Contracting State may make a reserva- tion that it shall not be bound by the provi- sions of Article 12. The provisions of this Con- vention shall not apply to decisions referred to in Article 12 which have been given in a Con- tracting State which has made such a reserva- tion.

PART V

Other instruments

Article 19

This Convention shall not exclude the possi- bility of relying on any other international instrument in force between the State of ori- gin and the State addressed or on any other law of the State addressed not derived from an international agreement for the purpose of obtaining recognition or enforcement of 3 de- cision.

Article 20

1. This Convention shall not affect any obli- gations which a Contracting State may have towards a non-contracting State under an in- ternational instrument dealing with matters governed by this Convention.

2. When two or more Contracting States have enacted uniform laws in relation to cus- tody of children or created a special system of recognition or enforcement of decisions in this field, or if they should do so in the future. they shall be free to apply, between themselves, those laws or that system in place of this Con- vention or any part of it. In order to avail themselves of this provision the States shall notify their decision to the Secretary General of the Council of Europe. Any alteration or revocation of this decision must also be noti- fied.

PART VI Final clauses

Article 21

This Convention shall be open for signature by the member States of the Council of Eu— rope. It is subject to ratification. acceptance or approval. Instruments of ratification, ac-

Prop. 1988/89:23

Article 18

Tout Etat contractant peut faire la réserve selon laquelle il n'est pas lié par les disposi- tions de l'article 12. Les dispositions de la présente Convention ne s'appliquent pas aux décisions visées å l'article 12 qui ont été ren- dues dans un Etat contractant qui a fait cette réserve.

TITRE V Autres instrumean

Article 19

La présente Convention n'empéche pas qu'un autre instrument international liant l'E- tat d'origine et l'Etat requis ou le droit non conventionnel de. l'Etat requis soient invoqués pour obtenir la reconnaissance ou l'exécution d'une decision.

Article 20

1. La présente Convention ne porte pas at— teinte aux engagements qu'un Etat contrac- tant peut avoir å l'égard d'un Etat non contractant en vertu d'un instrument inter- national portant sur des matieres régies par la présente Convention.

2. Lorsque deux ou plusieurs Etats contrac- tants ont établi ou viennent ä établir une légis- lation uniforrne dans le domaine de la garde. des enfants ou un systeme particulier de re- connaissance ou d'exécution des décisions dans ce domaine, ils auront la faculté d'ap- pliquer entre eux cette législation ou ce sys- téme a la place de la présente Convention ou de toute partie de celle-ci. Pour se prévaloir de cette disposition, ces Etats devront notifier leur décision au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe. Toute modification ou révoca- tion de cette décision doit également étre noti- fiée.

TITRE VI Clauses finales

Article 2]

La présente Convention est ouverte a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europe. Elle sera soumise ä ratification, ac- ceptation ou approbation. Les instruments de

Artikel 18

En fördragsslutande stat kan göra en reser- vation att den inte skall vara bunden av be- stämmelserna i artikel 12. Bestämmelserna i denna konvention skall inte gälla avgöranden som åsyftas i artikel 12 och som har meddelats i en fördragsslutande stat som har gjort en sådan reservation.

DEL V Andra fördrag

Artikel 19

Denna konvention utesluter inte möjlighe- ten att åberopa något annat internationellt fördrag som gäller mellan ursprungsstaten och mottagarstaten eller någon annan lag i mot- tagarstaten som inte härrör från en internatio- nell överenskommelse i syfte att erhålla er- kännande eller verkställighet av ett avgöran- de.

Artikel 20

1. Denna konvention påverkar inte åliggan- den som en fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enligt ett inter- nationellt fördrag rörande frågor som regleras i denna konvention.

2. Om två eller flera fördragsslutande stater har antagit likalydande lagar rörande vårdna- den om barn eller har skapat ett särskilt sy- stem för erkännande eller verkställighet av avgöranden på detta område, eller om de skulle göra så i framtiden, är de fria att sins- emellan tillämpa dessa lagar eller använda sig av det systemet i stället för denna konvention eller del av den. För att använda sig av denna bestämmelse skall staterna lämna Europarå- dets generalsekreterare underrättelse om sitt beslut. Varje ändring i eller återkallelse av ett sådant beslut måste också tillkännages.

DEL VI Slutbestämmelser

Artikel 21

Denna konvention är öppen för underteck- nande av Europarådets medlemsstater. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas. Rati- fikations-, godtagande- eller godkännande-

Prop. 1988/8918

85

ceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Eu- rope.

Article 22

1. This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expi- ration of a period of three months after the date on which three member States of the Council of Europe have expressed their con- sent to be bound by the Convention in accord- ance with the provisions of Article 21.

2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ratification, acceptance or approval.

Article 23

1. After the entry into force of this Conven- tion, the Committee of Ministers of the Coun- cil of Europe may invite any State not a mem- ber of the Council to accede to this Conven- tion, by a decision taken by the majority provided for by Article 20. d of the Statute and by the unanimous vote of the representa- tives of the Contracting States entitled to sit on the Committee.

2. In respect of any acceding State, the Con- vention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of de- posit of the instrument of accession with the Secretary General of the Council of Europe.

Article 24

1. Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance. approval or accession, specify the territory or territories to which this Conven- tion shall apply.

2. Any State may at any later date, by a declaration addressed to the Secretary Gener- al of the Council of Europe, extend the appli- cation of this Convention to any other territo- ry specified in the declaration. ln respect of such territory. the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt by the Secretary Gen- eral of such declaration.

Prop. 1988/89:8

ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés pres le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 22

1. La présente Convention entrera en vi- gueur le premier jour du mois qui suit l'expira- tion d'une période de trois mois apres la date å laquelle trois Etats membres du Conseil de l'Europe auront exprimé leur consentement ä étre liés par la Convention conformément aux dispositions de l'article 21.

2. Pour tout Etat membre qui exprimera ultérieurement son consentement å étre lié par la Convention, celle-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de l'instrument de ratification, d'accep- tation ou d'approbation.

Article 23

1. Apres l'entrée en vigueur de laprésente Convention, le Comité des Ministres du Conseil de l'Europe pourra inviter tout Etat non membre du Conseil å adhérer ä la pré- sente Convention par une décision prise ä la majorité prévue ä l'article 20. d du Statut. et å l'unanimité des représentants des Etats contractants ayant le droit de siéger au Comi- té.

2. Pour tout Etat adhérent, la Convention entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de l'instrument d'adhé- sion prés le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 24

1. Tout Etat peut. au moment de la signa- ture ou au moment du dépöt de son instru- ment de ratification, d'acceptation, d'appro- bation ou d'adhésion, désigner le ou les terri- toires auxquels s'appliquera la présente Convention.

2. Tout Etat peut. ä tout autre moment par la suite, par une déclaration adressée au Se- crétaire Général du Conseil de l'Europe. étendre l'application de la présente Conven- tion å tout autre territoire désigné dans la déclaration. La Convention entrera en vi- gueur ä l'égard de ce territoire le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date de réception de la déclaration par le Secrétaire Général.

instrument skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikel 22

1. Denna konvention träder i kraft den förs- ta dagen i den månad som följer efter ut- gången av en period om tre månader från den dag då tre medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.

2. I förhållande till varje medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bun- den av konventionen träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikations-, godtagande— eller godkännandeinstrumentet deponerades.

Artikel 23

1. Efter det att denna konvention har trätt i kraft kan Europarådets ministerkommitté in- bjuda en stat som inte är medlem av Europa— rådet att ansluta sig till konventionen genom ett beslut som fattas med den majoritet som anges i artikel 20. d i stadgan samt enhälligt av ombuden för de fördragsslutande stater som är berättigade att sitta i kommittén.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då anslut-

ningsinstrumentet deponerades hos Europa- rådets generalsekreterare.

Artikel 24

1. En stat kan vid tidpunkten för under— tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi- kations-. godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ange inom vilket eller vilka territorier som konventionen skall vara tillämplig.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, ge- nom förklaring till Europarådets generalsek- reterare. utsträcka tillämpningen av denna konvention till ett annat territorium som an- ges i förklaringen. Med avseende på ett så- dant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog för- klaringen.

Prop. 1988/8918

87

3. Any declaration made under the two pre- ceding paragraphs may, in respect of any terri- tory specified in such declaration, be with- drawn by a notification addressed to the Sec- retary General. The withdrawal shall become effective on the first day of the month follow- ing the expiration of a period of six months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article 25

1. A State which has two or more territorial units in which different systems of law apply in matters of custody of children" and of recog- nition and enforcement of decisions relating to custody may. at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, declare that this Convention shall apply to all its terri- torial units or to one or more of them.

2. Such a State may at any later date. by a declaration addressed to the Secretary Gener- al of the Council of Europe, extend the appli- cation of this Convention to any other territo- rial unit specified in the declaration. In re- spect of such territorial unit the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt by the Secretary General of such declaration.

3. Any declaration made under the two pre- ceding paragraphs may, in respect of any terri- torial unit specified in such declaration, be withdrawn by notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall be- come effective on the first day of the month following the expiration of a period of six months after the date of receipt of such noti- fication by the Secretary General.

Article 26

1. In relation to a State which has in matters of custody two or more systems of law of territorial application: a. reference to the law of a person's habitu- al residence or to the law of a person's nation- ality shall be construed as referring to the system of law determined by the rules in force in that State or, if there are no such rules. to the system of law with which the person con- cerned is most closely connected;

Prop. 1988/8918

3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette declaration, par notification adressée au Secrétaire Général. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de six mois apres la date de réception de la notification par le Secrétaire Général.

Article 25

1. Un Etat qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquelles des sys- temes de droit différents s'appliquent en ma— tiere de garde des enfants et de reconnais- sance et d'exécution de decisions relatives a la garde peut, au moment du dépöt de son ins- trument de ratification, d'acceptation, d'ap- probation ou d'adhésion. déclarer que la pré- sente Convention s'appliquera ä toutes ces unités territoriales ou å une ou plusieurs d'entre elles.

2. Il peut. å tout autre moment par Ia suite, par une déclaration adressée au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe, étendre l'ap- plication de la présente Convention ä toute autre unité territoriale désignée dans la décla- ration. La Convention entrera en vigueur ä l'égard de cette unité territoriale le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une péri- ode de trois mois apres la date de réception de la declaration parle Secrétaire Général.

3. Toute déclaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne toute unité territoriale dé- signée dans cette declaration. par notification adressée au Secrétaire Général. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de six mois apres la réception de la notification par le Secrétaire Général.

Article 26

1. Au regard d'un Etat qui, en matiere de garde des enfants, a deux ou plusieurs sys- temes de droit d'application territoriale: a. la référence a la loi de la résidence habi- tuelle ou de la nationalité d'une personne doit étre entendue comme référence au systeme de droit déterminé par les regles en vigueur dans cet Etat ou, ä défaut de telles regles. au sys- teme avec lequel la personne concernée a les liens les plus étroits;

88

3. En förklaring som har avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 25

1. En stat som består av två eller flera terri- toriella enheter med olika rättssystem i frågor som gäller vårdnaden om barn samt erkän- nande och verkställighet av avgöranden rö- rande vårdnaden kan, vid tidpunkten för un- dertecknandet eller när staten deponerar sitt ratifikations-, godtagande-. godkännande el- ler anslutningsinstrument. förklara att denna konvention skall tillämpas på alla dess territo- riella enheter eller på en eller flera av dem.

2. En sådan stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring till Europarådets gene- ralsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna konvention till en annan territoriell en- het som anges i deklarationen. Med avseende på en sådan territoriell enhet träder konven- tionen i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre må- nader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som har avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på en territoriell enhet som har än- getts i förklaringen. återtas genom en under- rättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag så generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 26

1. I förhållande till stater som i frågor rö- rande vårdnad har två eller flera rättssystem beträffande territoriell tillämpning skall: a. hänvisning till lagen om en persons hem- vist eller till lagen om en persons medborgar— skap avse det rättssystem som utpekas i gäl- lande bestämmelser i den staten eller, om det inte finns några sådana bestämmelser, till det rättssystem till vilket den berörda personen har sin starkaste anknytning;

Prop. l988/89:8

89

b. reference to the State of origin or to the State addressed shall be construed as refer- ring. as the case may be, to the territorial unit where the decision was given or to the territo- rial unit where recognition or enforcement of the decision or restoration of custody is re- quested.

2. Paragragph 1. a of this Article also ap- plies mutatis mutandis to States which have in matters of custody two or more systems of law of personal application.

Article 27

1. Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion. acceptance. approval or accession. de- clare that it avails itself of one or more of the reservations provided for in paragraph 3 of Article 6. Article 17 and Article 18 of this Convention. No other reservation may be made.

2. Any Contracting State which has made a reservation under the preceding paragraph may wholly or partly withdraw it by means of a notification addressed to the Secretary Gen- eral of the Council of Europe. The withdrawal shall take effect on the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article 28

At the end of the third year following the date of the entry into force of this Convention and. on his own initiative. at any time after this date. the Secretary General of the Coun- cil of Europe shall invite the representatives of the central authorities appointed by the Con- tracting States to meet in order to study and to facilitate the functioning of the Convention. Any member State of the Council of Europe not being a party to the Convention may be represented by an Observer. A report shall be prepared on the work of each of these meet- ings and forwarded to the Committee of Min- isters of the Council of Europe for informa- tion.

Article 29

1. Any Party may at any time denounce this Convention by means of a notification ad- dressed to the Secretary General of the Coun- cil of Europe.

2. Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the

Prop. 1988/89z8

b. la référence å l'Etat d'origine ou å l'Etat requis doit étre entendue, selon le cas. comme référence ä l'unité territoriale dans laquelle la décision a été rendue ou ä l'unité territoriale dans laquelle la reconnaissance ou l'exécution de la décision ou le rétablissement de la garde est demandé.

2. Le paragraphe 1. a du présent article s'applique également mutatis mutandis aux Etats qui. en matiere de garde des enfants. ont deux ou plusieurs systemes de droit d'ap- plication personnelle.

Article 27

l. Tout Etat peut. au moment de lasigna- ture ou au moment du dépöt de son instru- ment de ratification, d'acceptation, d'appro- bation ou d'adhésion. déclarer faire usage d'une ou plusieurs réserves figurant au para-

graphe 3 de l'article 6, 51 l'article 17 et å l'ar- ticle 18 de la présente Convention. Aucune autre réserve n'est admise.

2. Tout Etat contractant qui a formulé une réserve en vertu du paragraphe précédent peut la retirer en tout ou en partie en adres- sant une notification au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe. Le retrait prendra effet a la date de réception de la notification par le Secrétaire Général.

Article 28

A l'issue de la troisieme année qui suit la date d'entrée en vigueur de la présente Convention et, å son initiative, å tout autre moment apres cette date. le Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe invitera les re- présentants des autorités centrales désignées par les Etats contractants å se réunir en vue d'étudier et de faciliter le fonctionnement de la Convention. Tout Etat membre du Conseil de l'Europe qui n'est pas partie å la Conven- tion pourra se faire représenter par un obser- vateur. Les travaux de chacune de ces réu- nions feront l'objet d'un rapport qui sera adressé pour information au Comité des Mi- nistres du Conseil de l'Europe.

Article 29

l. Toute partie peut. ä tout moment, dé- noncer la présente Convention en adressant une notification au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

2. La dénonciation prendra effet le premier jour de mois qui suit l'expiration d'une péri-

b. hänvisning till ursprungsstaten eller till mottagarstaten, allt efter omständigheterna, avse den territoriella enhet där avgörandet meddelades eller den territoriella enhet hos vilken begäran om erkännande eller verkstäl- lighet av avgörandet eller om återställande av vården görs.

2. Punkt l. a äger motsvarande tillämpning i förhållande till stater som i frågor rörande vårdnaden har två eller flera rättssystem be- träffande personell tillämpning.

Artikel 27

1. En stat kan. vid tidpunkten för under- tecknandet eller vid tidpunkten för depone- ring av sitt ratifikations-, godtagande-. god- kännande eller anslutningsinstrument, förkla- ra att den begagnar sig av en eller flera av de reservationer som anges i artikel 6 punkt 3, artikel 17 och artikel 18 i denna konvention. Ingen annan reservation får göras.

2. En fördragsslutande stat som har gjort en reservation enligt föregående punkt kan helt eller delvis återta denna genom en underrät- telse till Europarådets generalsekreterare. Återtagandet skall gälla från den dag då gene- ralsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 28

Efter utgången av tredje året efter den dag då denna konvention har trätt i kraft, och närhelst Europarådets generalsekreterare därefter tar initiativ till det, skall generalsek- reteraren inbjuda de representanter för cen- tralmyndigheterna som de fördragsslutande staterna har utsett att mötas för att studera och underlätta tillämpningen av konventio- nen. En stat som är medlem i Europarådet men som inte är part i konventionen kan före- trädas av en observatör. En rapport skall sam- manställas från vart Och ett av dessa möten och vidarebefordras till Europarådets mini- sterkommitté för kännedom.

Artikel 29

1. En part kan när som helst säga upp den- na konvention genom en underrättelse till Eu- roparådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången

Prop. 1988/8918

91

expiration of a period of six months after the date of receipt of the notification by the Secre- tary General.

Article 30

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to this Convention, of:

a. any signature; b. the deposit of any instrument of ratifica- tion. acceptance. approval or accession;

c. any date of entry into force of this Con- vention in accordance with Articles 22, 23, 24 and 25;

d. any other act, notification or communi- cation relating to this Convention.

ln Witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto. have signed this Con- vention.

Done at Luxemburg. this 20th day of May 1980, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe and to any State invited to acced to this Con- vention.

Prop. 1988/89:8

ode de six mois apres la date de réception de la notification par le Secrétaire Général.

Article 30

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Eu- rope notifiera aux Etats membres du Conseil et a tout Etat ayant adhéré a la présente Convention:

a. toute signature; b. le dépöt de tout instrument de ratifica- tion. d'acceptation, d'approbation ou d'adhé- sion:

c. toute date d'entrée en vigueur de la pré- sente Convention conformément ä ses articles 22. 23. 24 et 25;

d. tout autre acte, notification ou communi- cation ayant trait å la présente Convention.

En foi de quoi, les soussignés, dument auto- risés å det effet. ont signe la présente Conven- tion.

Fait ä Luxembourg le 20 mai 1980, en fran- cais et en anglais, les deux textes faisant égale- ment foi, en un seul exemplaire qui sera dépo- sé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera copie certifiée conforme ä chacun des Etats membres du Conseil de l'Eu- rope et å tout Etat invité å adhérer a la pré- sente Convention.

av en period om sex månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 30

Europarådets generalsekreterare skall un- derrätta Europarådets medlemsstater och var- je stat som har anslutit sig till denna kon- vention om:

a. undertecknande; b. deponering av ratifikations-, godtagan- de-, godkännande- och anslutningsinstru- ment;

c. dag för konventionens ikraftträdande en- ligt artiklarna 22, 23, 24 och 25;

d. andra åtgärder. notifikationer eller med- delanden som rör konventionen.

Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill vederbörligen befullmäktigade, under- tecknat denna konvention.

Upprättad i Luxemburg den 20 maj 1980, på franska och engelska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europa- rådets generalsekreterare skall översända be- styrkta kopior till varje medlemsstat i Europa- rådet och till varje stat som har inbjudits att ansluta sig till denna konvention.

Prop. 1988/89:8

93

Prop. 1988/8928

Bilaga 3

Konvention om de civila aspekterna på internatio- nella bortföranden av barn

95

Convention on the civil aspects of interna- tional child abduction

The States signatory to the present Conven- tion.

Firmly convinced that the interests of child- ren are of paramount importance in matters relating to their custody.

Desiring to protect children internationally from the harmful effects of their wrongful re- moval or rctcntion and to establish procedures to ensure their prompt return to the State of their habitual residence. as well as to secure protection for rights of access.

Have resolvcd to conclude a Convention to this effect. and have agreed upon the follow- ing provisions —

Chapter 1 — Scope of the Convention

Article ]

The objects of the present Convention are — a to secure the prompt return of children wrongfully removed to or retained in any Con- tracting State". and

b to ensure that rights of custody and of access under the law of one Contracting State are effectively rcspected in the other Con- tracting States.

Article 2

Contracting States shall take all appropriate measures to secure within their territories the implementation of the objects of the Conven- tion. For this purpose they shall use the most cxpeditious procedures available.

Article 3

The removal or the rctcntion of a child is to be considered wrongful where -

a it is in breach of rights of custody attribut- ed to a person. an institution or any other body. either jointly or alone. under the law of the State in which the child was habitually resident immediately before the removal or retention: and

Prop. 1988/89:24

Convention sur les aspects civils de l'en- levement international d'enfants

Les Etats signataires de la présente Convention.

Profondément convaincus quc l'inte'rét de l'enfant est d'une importance primordialc pour toute question relative å sa garde.

Désirant protéger l'enfant. sur le plan inter- national. contre les effets nuisibles d'un de'- placement ou d'un non-retour illicites et éta- blir des procédures en vue dc garantir le rc- tour immédiat de l'enfant dans l'Etat de sa residence habituelle. ainsi que d'assurer la protection du droit de visite,

Ont résolu dc conclure une Convention å cet effet, et sont convenus des dispositions suivantes:

Chapitre [ — Champ d'application de la Convention

Article premier

La présente Convention a pour objet: a d'assurer le retour immédiat des enfants déplacés ou rentenus illicitement dans tout Etat contractant;

b dc faire respectcr effectivcrnent dans lcs autres Etats contractants lcs droits dc garde et de visite existant dans un Etat contractant.

Article 2

Les Etats contractants prcnnent toutes mc- sures appropriées pour assurer. dans les li- mites de leur territoire. la realisation des ob- jectifs de la Convention. A cet effet. ils doivent recourir ä leurs procédures d'urgence.

Article 3

Le deplacement ou le non-retour d'un en- fant est considéré comme illicite:

a lorsqu'il a lieu en violation d'un droit de garde. attribue' ä une personne. unc institu- tion ou tout autre organisme. seul ou conjoin- temcnt. par le droit de l'Etat dans lequel l'en- fant avait sa résidcnce habituelle immédiate- ment avant son déplaccmcnt ou son non-retour: et 96

Bilaga 3

(Översättning)

Konvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn

De stater som har undertecknat denna kon- vention.

som är fast övertygade om att barnens bästa är av största betydelse i frågor rörande vård- naden om dem.

som önskar ge barnen ett skydd på inter- nationell nivå mot de skadliga effekterna av ett olovligt bortförande eller kvarhållande av dem och fastställa förfaranden i syfte att så- kerställa ett snabbt återförande av dem till den stat i vilken de har sitt hemvist och att säkerställa ett skydd för rätten till umgänge.

har beslutat att i detta syfte sluta en kon- vention och har kommit överens om följande bestämmelser.

1 Kap. Konventionens tillämpningsområde

Artikel ]

Ändamålet med denna konvention är: a att säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen har förts ut till eller kvar- hållits i en fördragsslutande stat; och

b att tillförsäkra att rätten i en fördragsslu- tande stat till vårdnad och umgänge verksamt respekteras i andra fördragsslutande stater.

Artikel 2

De fördragsslutande staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom sina landområ- den säkerställa att ändamålet med denna kon- vention uppfylls. ] detta syfte skall de använda de snabbaste förfaranden som finns tillgäng- liga.

Artikel 3

Ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn är att anse som olovligt om:

a det strider mot en rätt till vårdnad som har anförtrotts en person, en institution eller något annat organ. antingen gemensamt eller för sig. enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet el- ler kvarhållandet, och

7 Riksdagen 1987/88. ] saml. Nr 8

Prop. 1988/89z8

97

b at the time of removal or retention those rights were actually exercised. either jointly or alone, or would have been so exercised but for the removal or retention.

The rights of custody mentioned in sub- paragraph a above. may arise in particular by operation of law or by reason of a judicial or administrative decision. or by reason of an agreement having legal effect under the law of that State.

Article 4

The convention shall apply to any child who was habitually resident in a Contracting State immediately before any breach of custody or access rights. The Convention shall cease to apply when the child attains the age of 16 years.

Article 5

For the purposes of this Convention — a 'rights of custody” shall include rights re- lating to the care of the person of the child and. in particular, the right to determine the child's place of residence;

b "rights of access' shall include the right to take a child for a limited period of time to a place other than the child's habitual resi- dence.

Chapter ll — Central authorities

Article 6

A Contracting State shall designate a Cen- tral Authority to discharge the duties which are. imposed by the Convention upon such authorities.

Federal States, States with more than one system of law or States having autonomous territorial organizations shall be free to ap- point more than one central Authority and to specify the territorial extent of their powers. Where a State has appointed more than one central Authority. it shall designate the Cen- tral Authority to which applications may be addressed for transmission to the appropriate Central Authority within that State.

Article 7

Central Authorities shall co-operate with each other and promote co-operation amongst the competent authorities in their respective

Prop. 1988/89:55

b que ce droit était exercé de faeon effective seul ou eonjointement, au moment du dépla- cement ou du non-retour, ou l'eut été si de tels éve'nements n'étaient survenus.

Le droit de garde vise” en a peut notamment résulter d'une attribution de plein droit. d'une décision judiciaire ou administrative, ou d'un accord en vigueur selon le droit de cet Etat.

Article 4

La Convention s'applique ä tout enfant qui avait sa residence habituelle dans un Etat contractant immédiatement avant l'atteinte aux droits de garde ou de visite. L'application de la Convention cessc lorsque l'enfant par- vient & l'åge de 16 ans.

Article 5

Au sens de la présente Convention: a le ((droit de garde» comprend le droit portant sur les soins de la personne de l'en- fant. et en particulier celui de décider de son lieu de residence;

b le udroit de visite» comprend le droit d'emmener l'enfant pour une période limitee dans un lieu autre que celui de sa residence habituelle.

Chapitre ll - Autorités centrales

Article 6

Chaque Etat contractant désigne une Auto- rité centrale chargée de satisfaire aux obliga- tions qui lui sont imposées par la Convention.

Un Etat fédéral, un Etat dans lequel plu- sieurs systémes de droit sont en vigueur ou un Etat ayant des organisations territoriales auto- nomes, est libre de désigner plus d'une Auto- rité centrale et de spécifier l'e'tendue territo- riale des pouvoirs de chacune de ces Auto- rités. L*Etat qui fait usage de cette faculté désigne l'Autorité centrale a laquelle les de- mandes peuvent étre adressées en vue de leur transmission ä l'Autorité centrale compétente au sein de cet Etat.

Article 7

Les Autorite's centrales doivent coopérer entre elles et promouvoir une collaboration entre les autorités compétentes dans leurs

b denna rätt verkligen utövades, antingen gemensamt eller för sig. vid den tidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar eller skulle ha utövats om inte bortförandet eller kvar- hållandet hade ägt rum.

Rätten till vårdnad enligt a kan i första hand uppkomma på grund av lag eller genom ett judiciellt eller administrativt avgörande men även genom en överenskommelse som har rättslig verkan enligt lagen i den ifrågava- rande staten.

Artikel 4

Konventionen tillämpas på varje barn som hade hemvist i en fördragsslutande stat ome- delbart innan vårdnads- eller umgängesrätten kränktes. Konventionen upphör att vara till- lämplig när barnet uppnår 16 års ålder.

Artikel 5

I denna könvention innefattas: a i "rätten till vårdnad" de rättigheter som hänför sig till vården av barnets person och särskilt rätten att bestämma var barnet skall bo:

b i "rätten till umgänge" rätten att för en begränsad tid ta barnet till en annan plats än den där barnet har sitt hemvist.

2 Kap. Centralmyndigheter

Artikel 6

Varje fördragslutande stat skall utse en cen- tralmyndighet att fullgöra de skyldigheter som enligt denna konvention är ålagda sådana myndigheter.

Federala stater. stater med mer än ett rätts- system eller stater som har autonoma territo- riella organisationer har frihet att utse mer än en centralmyndighet och att ange den territo- riella omfattningen av deras behörighet. Om en stat har utsett mer än en centralmyndighet. skall den ange den centralmyndighet till vil- ken ansökningar kan sändas för vidarebeford- ran till behörig myndighet inom den staten.

Artikel 7

Centralmyndigheterna skall samarbeta med varandra och främja samarbete mellan de be- höriga myndigheterna i sina respektive stater

Prop. 1988/89z8

99

States to secure the prompt return of children and to achieve the other objects of this Con- vention.

ln particular, either directly or through any intermediary. they shall take all appropriate measures —

11 to discover the whereabouts of a child who has been wrongfully removed or re- tained;

b to prevent further harm to the child or prejudice to interested parties by taking or causing to be taken provisional measures;

c to secure the voluntary return of the child or to bring about an amicable resolution of the issues;

d to exchange, where desirable. informa- tion relating to the social background of the child;

e to provide information of a general char- acter as to the law of their State in connection with the application of the Convention;

f to initiate or facilitate the institution of judicial or administrative proceedings with a view to obtaining the return of the child and, in a proper case. to make arrangements for organizing or securing the effective exercise of rights of access;

g where the circumstances so require, to provide or facilitate the provision of legal aid and advice, including the participation of legal counsel and advisers;

lt to provide such administrative arrange- ments as may be necessary and appropriate to secure the safe return of the child;

i to keep each other informed with respect to the operation of this Convention and, as far as possible, to eliminate any obstacles to its application.

Chapter III — Return of children

Article 8

Any person. institution or other body claiming that a child has been removed or retained in breach of custody rights may apply either to the Central Authority of the child's habitual residence or to the Central Authority of any other Contracting State for assistance in securing the return of the child.

Prop. 1988/89:8

Etats respectifs. pour assurer le retour immé- diat des enfants et rc'aliser les autres objectifs de la présente Convention.

En particulier, soit directement, soit avec le eoncours de tout intermédiaire, elles doivent prendre toutes les mesures appropriées:

a pour localiser un enfant déplacé ou retenu illicitement;

b pour prévenir de nouveaux dangers pour l'enfant ou des préjudices pour les parties concernées, en prenant ou faisant prendre des mesures provisoires;

c pour assurer la remise volontaire de l'en- fant ou faciliter une solution amiable;

(! pour échanger, si cela s'avere utile, des informations relatives a la situation sociale de l'enfant;

e pour fournir des informations générales concernant le droit de leur Etat relatives ä l'application de la Convention:

f pour introduire ou favoriser l'ouverture d'une procédure judiciaire ou administrative. afin d'obtenir le retour de l'enfant et. le cas échéant, de permettre l'organisation ou l'exercice effectif du droit de visite;

g pour accorder ou faciliter. le cas éehéant. l'obtention dc l'assistanec judiciaire et juri- dique, y compris la participation d'un avocat;

h pour assurer. sur le plan administratif, si nécessaire et opportun. le retour sans danger de l'enfant;

i pour se tenir mutuellement informées sur le fonctionnement de la Convention et, autant que possible. lever les obstacles éventuelle- ment rencontrés lors de son application.

Chapitre III — Retour de l'enfant

Article 8

La personne. l'institution ou l'organisme qui pretend qu'un enfant a été déplacé ou retenu en violation d*un droit de garde peut saisir soit l'Autorité centrale de la residence habituelle de l'enfant, soit celle de tout autre Etat contractant. pour que celles- ci prétent leur assistance en vue d'assurer le retour de l'enfant.

för att säkerställa att barn snabbt blir åter- lämnade och för att uppnå övriga mål med denna konvention.

De skall särskilt, antingen direkt eller ge- nom någon mellanhand. vidta alla lämpliga åtgärder:

a för att utröna var ett olovligen bortfört eller kvarhållet barn befinner sig;

b för att förhindra att barnet kommer till ytterligare skada eller att berörda parter lider ytterligare men genom att vidta provisoriska åtgärder eller se till att sådana åtgärder vidtas;

c för att säkerställa att barnet frivilligt åter- lämnas eller få till stånd en uppgörelse i godo;

d för att utbyta upplysningar om barnets sociala bakgrund, när det är önskvärt;

e för att tillhandahålla allmänna upplys- ningar om den lag i den egna staten som har samband med tilllämpningen av konventio- nen; '

f för att inleda eller underlätta att rättsliga eller administrativa förfaranden inleds i syfte att få barnet återlämnat och, i förekommande fall, vidta åtgärder för att ordna så eller så- kerställa att rätten till umgänge verkligen kan utövas:

g för att. när omständigheterna så kräver, tillhandahålla eller underlätta tillhandahållan- det av juridisk hjälp och rådgivning, inbegri- pet biträde av advokat;

h för att tillhandahålla sådana administrati- va åtgärder som kan vara nödvändiga och lämpliga för att säkerställa att barnet åter- lämnas välbehållet;

i för att hålla varandra underrättade om denna konventions kraft och verkan och, så långt möjligt, för att undanröja varje hinder mot dess tillämpning.

3 Kap. Återlämnande av barn

Artikel 8

Varje person, institution eller annat organ som påstår att ett barn har förts bort eller kvarhållits i strid mot en vårdnadsrätt kan an- tingen hos centralmyndigheten i den stat där barnet har sitt hemvist eller hos centralmyn- digheten i någon annan fördragsslutande stat ansöka om biträde med att säkerställa att bar- net återlämnas.

Prop. 1988/89:8

101

The application shall contain — a information concerning the identity of the applicant, of the child and of the person al- leged to have removed or retained the child:

b where available. the date of birth of the child;

c the grounds on which the applicant's claim for return of the child is based;

tl all available information relating to the whereabouts of the child and the identity of the person with whom the child is presumed to be.

The application may be accompanied or supplemented by —

e an authenticated copy of any relevant de- cision or agreement;

f a certificate or an affidavit emanating from a Central Authority, or other competent au- thority of the State of the child's habitual resi- dence. or from a qualified person, concerning the relevant law of that State;

g any other relevant document.

Article 9

If the Central Authority which receives an application referred to in Article 8 has reason to believe that the child is in another Con— tracting State, it shall directly and without delay transmit the application to the Central Authority of that Contracting State and in- form the requesting Central Authority, or the applicant, as the case may be.

Article 10

The Central Authority of the State where the child is shall take or cause to be taken all appropriate measures in order to obtain the voluntary return of the child.

Article I I

The judical or administrative authorities of Contracting States shall act expeditiously in proceedings for the return of children.

if the judical or administrative authority concerned has not reached a decision within six weeks from the date of commencement of the proceedings, the applicant or the Central Authority of the requested State. on its own initative or if asked by the Central Authority of the requesting State, shall have the right to

Prop. 1988/89z8

La demande doit contenir: u des informations portant sur l'identité du demandeur. de l'enfant et de la personne dont il est allégué qu'elle a emmené ou retenu l'en- fant',

b la date de naissance de l'enfant. s'il est possible de se la procurer;

c les motifs sur lesquels se base le deman- deur pour réclamer le retour de l'enfant;

(! toutes informations disponibles concer- nant la localisation de l'enfant et l'identité de la personne avec laquelle l'enfant est présumé se trouver.

La demande peut étre accompagnée ou complétée par:

e une copie authentifiée de toute decision ou de tout accord utiles:

f une attestation ou une declaration avec affirmation émanant de l'Autorité centrale. ou d'une autre autorité compétente de l'Etat de la résidence habituelle, ou d'une personne qualifiée. concernant le droit de l'Etat en la matiere;

g tout autre document utile.

Article 9

Quand l'Autorité centrale qui est saisie d'une demande en vertu de l'article 8 a des raisons de penser que l'enfant se trouve dans un autre Etat contractant, elle transmet la demande directement et sans délai ä l'Autori— té centrale de cet Etat contractant et en in- forme l'Autorité centrale requérante ou, le cas éehéant. le demandeur.

Article 10

L'Autorité centrale de l'Etat ou se trouve l'enfant prendra ou fera prendre toute mesure propre å assurer sa remise volontaire.

Article II

Les autorités judiciaires ou administratives de tout Etat contractant doivent procéder d'urgence en vue du retour de l'enfant.

Lorsque l'autorité judiciaire ou administra- tive saisie n'a pas statué dans un délai de six semaines ä partir de sa saisine. le demandeur ou l'Autorité centrale de l'Etat requis. de sa propre initiative ou sur requéte de l'Autorité centrale de l'Etat requérant, peut demander une declaration sur les raisons de ce retard. Si

Ansökningen skall innehålla: (: upplysningar om sökandens och barnets identitet och om den persons identitet som påstås ha bortfört eller kvarhållit barnet;

b barnets födelsedatum, om uppgiften finns tillgänglig;

c de grunder som sökanden åberopar för att få tillbaka barnet;

(! alla tillgängliga uppgifter om var barnet uppehåller sig och om den persons identitet hos vilken barnet antas befinna sig.

Ansökningen kan åtföljas av eller komplet- teras med:

e en bestyrkt kopia av varje relevant av- görande eller överenskommelse;

f bevis eller intyg. utfärdat av en central- myndighet eller annan behörig myndighet i den stat där barnet har sitt hemvist eller av en behörig person, om den tillämpliga lagen i den staten:

g annan handling som hör till saken.

Artikel 9

Om den centralmyndighet som tar emot en ansökan som avses i artikel 8 har skäl att tro att barnet befinner sig i en annan fördragsslu- tande stat, skall den direkt och utan dröjsmål skicka över ansökningen till centralmyndig- heten i denna fördragsslutande stat och un- derrätta den centralmyndighet som har ansökt om återlämnandet eller. i förekommande fall, sökanden om åtgärden.

Artikel 10

Centralmyndigheten i den stat där barnet befinner sig skall vidta alla lämpliga åtgärder, eller se till att de blir vidtagna, för att få . barnet återlämnat på frivillig väg.

Artikel I ]

De judiciella eller administrativa myndig- heterna i de fördragsslutande staterna skall iaktta en snabb handläggning för att få barnet återlämnat.

Om den berörda judiciella eller administra- tiva myndigheten inte har fattat ett avgörande inom sex veckor från den dag förfarandet in- leddes, har sökanden eller centralmyndighe- ten i den anmodade staten, på eget initiativ eller på begäran av centralmyndigheten i den ansökande staten, rätt att kräva en redogörel-

Prop. 1988/89z8

103

request a statement of the reasons for the delay. lf a reply is received by the Central Authority of the requested State, that Au- thority shall transmit the reply to the Central Authority of the requesting State, or to the applicant, as the case may be.

Article 12

Where a child has been wrongfully removed or retained in terms of Article 3 and. at the date of the commencement of the proceedings before the judicial or administrative authority of the Contracting State where the child is, a period of less than one year has elapsed from the date of the wrongful removal or retention, the authority concerned shall order the return of the child forthwith.

The judicial or administrative authority. even where the proceedings have been com- menced after the expiration of the period of one year referred to in the preceding para- graph, shall also order the return of the child, unless it is demonstrated that the child is now settled in its new environment.

Where the judicial or administrative author- ity in the requested State has reason to believe that the child has been taken to another State. it may stay the proceedings or dismiss the application for the return of the child.

Article 13

Notwithstanding the provisions of the pre- ceding Article, the judicial or administrative authority of the requested State is not bound to order the return of the child if the person, institution or other body which opposes its return establishes that —

a the person, institution or other body hav- ing the care of the person of the child was not actually exercising the custody rights at the time of removal or retention. or had consent- ed to or subsequently acquiesced in the re- moval or retention: or

b there is a grave risk that his or her return would expose the child to physical or psycho- logical harm or otherwise place the child in an intolerablc situation.

The judicial or administrative authority may also refuse to order the return of the child if it finds that the child objects to being return- ed and has attained an age and degree of

Prop. 1988/8928

la réponse est recue par l'Autorité centrale de l'Etat requis. cette Autorité doit la trans- mettre ä l'Autorité centrale de l'Etat requé— rant ou. le cas échéant, au demandeur.

Article 12

Lorsqu'un enfant a été déplacé ou retenu illicitement au sens de l'article 3 et qu'une période de moins d'un an s'est écoulée ä partir du déplacement ou du non- retour au moment de l'introduction de la demande devant l'auto- rité judiciaire ou administrative de l'Etat contractant ou se trouve l'enfant, l'autorité saisie ordonne son retour immédiat.

L'autorité judiciaire ou administrative, mémc saisie aprés l'expiration de la période d'un an prévue a l'alinéa précédent. doit aussi ordonner le retour de l'enfant. ä moins qu'il ne soit établi que l'enfant s'est intégré dans son nouveau milieu.

Lorsque l'autorité judiciaire ou administra- tive de l'Etat requis a des raisons de croire que l'enfant a été emtnené dans un autre Etat, elle peut suspendre la procédure ou rejeter la de- mande de retour de l'enfant.

Article [3

Nonobstant les dispositions de l'article pré- cédent. l'autorité judiciaire ou administrative de l'Etat requis n'est pas tcnue d'ordonner lc retour de l'enfant, lorsque la personne. l'insti- tution ou l'organisme qui s'oppose är son re- tour établit:

a que la personne. l'institution ou l'orga- nisme qui avait le soin de la personne de l'en- _ fant n'exercait pas effectivement le droit de garde ä l'ép0que du déplacement ou du non- retour, ou avait consenti ou a acquiescé posté- rieurement å ce deplacement ou ä ce non- retour; ou

b qu'il existe un risque grave que le retour de l'enfant ne l'expose ä un danger physique ou psychique. ou de toute autre maniére ne le place dans une situation intolérable.

L'autorite' judiciaire ou administrative peut aussi refuser d'ordonner le retour de l'enfant si elle eonstate que celui-ci s'oppose är son retour et qu'il a atteint un age et une maturité

se för orsakerna till dröjsmålet. Om svaret mottas av centralmyndigheten i den anmoda- de staten, skall den myndigheten sända svaret vidare till centralmyndigheten i den ansökan- de staten eller, i förekommande fall, till sö- kanden.

Artikel 12

Om ett barn olovligen har förts bort eller hållits kvar enligt vad som sägs i artikel 3 och det den dag då förfarandet inleds hos den judiciella eller administrativa myndigheten i den fördragsslutande stat där barnet befinner sig har förflutit mindre än ett år från den dag det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde rum, skall vederbörande myndighet be- sluta om barnets omedelbara återlämnande.

Även i det fall då förfarandet har inletts efter utgången av den ettårsperiod som avses i föregående stycke, skall den judiciella eller administrativa myndigheten besluta om bar— nets återlämnande, såvida inte det visas att barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö.

Om den judiciella eller administrativa myn- digheten i den stat hos vilken återlämnande begärts har skäl att tro att barnet har förts till en annan stat, kan den inställa förfarandet eller avvisa ansökningen om återlämnande av barnet.

Artikel 13

Utan hinder av bestämmelserna i föregåen- de artikel är den judiciella eller administrativa myndigheten i den stat där återlämnande har begärts inte förpliktad att besluta om barnets återlämnande, då den person eller institution eller det organ av annat slag som motsätter sig återlämnandet visar att:

a den person eller institution eller det organ av annat slag som hade vård om barnets per- son faktiskt inte utövade vårdnadsrätten vid den tid då bortförandet eller kvarhållandet ägde rum eller hade samtyckt till eller i efter- hand godtagit bortförandet eller kvarhållan- det; eller

b det finns en allvarlig risk för att barnets återlämnande skulle utsätta det för fysisk eller psykisk skada eller på annat sätt försätta det i en situation som inte är godtagbar.

Den judiciella eller administrativa myndig- heten kan också vägra att besluta om barnets återlämnande. om den finner att barnet mot- sätter sig att bli återlämnat och att barnet har

Prop. 1988/89z8

105

maturity at which it is appropriate to take account of its views.

ln considering the circumstances referred to in this Article. the judicial and administrative authorities shall take into account the infor- mation relating to the social background of the child provided by the Central Authority or other competens authority of the child's habit- ual residence.

Article 14

in acertaining whether there has been a wrongul removal or retention within the meaning of Article 3. the judicial or adminis- trative authorities of the requested State may take notice directly of the law of. and of judi- cial or administrative decisions. formally re- cognized or not in the State of the habitual residence of the child. without reeourse to the specific procedures for the proof of that law or for the recognition of foreign decisions which would otherwise be applicable.

Article 15

The judicial or administrative authorities of a Contracting State may, prior to the making of an order for the return of the child, request that the applicant obtain from the authorities ofthe State of the habitual residence of the child a decision or other determination that the removal or retention was wrongful within the meaning of Article 3 of the Convention, where such a decision or determination may be obtained in that State. The Central Au- thorities of the Contracting States shall so far as practicable assist applicants to obtain such a decision or determination.

Article 16

After receiving notice of a wronful removal or retention of a child in the sense of Article 3. the judicial or administrative authorities of the Contracting State to which the child has been removed or in which it has been retained shall not decide on the merits of rights of custody until it has been determined that the child is not to be returned under this Convention or unless an application under this Convention is not lodged within a reasonable time following receipt of the notice.

Prop. 1988/89:23

ou il se réyele approprié de tenir compte de cette opinion.

Dans l'appréciation des circonstances visées dans cet article, les autorités judiciaires ou administratives doivent tenir compte des in- formations fournies par l'Autorité centrale ou toute autre autorité compétente de l'Etat de la residence habituelle de l'enfant sur sa situa- tion sociale.

Article 14

Pour déterminer l'existence d'un déplace- ment ou d'un non-retour illicite au sens de l'article 3, l'autorité judiciaire ou administra- tive de l'Etat requis peut tenir compte directe- ment du droit et des decisions judiciaires ou administratives reconnues formellement ou non (lans l'Etat de la résidence habituelle de l'enfant, sans avoir recours aux procedures spécifiques sur la preuve de ce droit ou pour la reconnaissance des decisions étrangeres qui seraient autrement applicables.

Article 15

Les autorités judiciaires ou administratives d'un Etat contractant peuvent. avant d'ordon- ner le retour de l'enfant. demander la produc- tion par le demandeur d'une décision ou d'une attestation émanant des autorités de l'Etat de la résidence habituelle de l'enfant constatant que le deplacement ou le non-re- tour e'tait illicite au sens de l'article 3 de la Convention. dans la mesure ou cette décision ou cette attestation peut étre obtenue dans cet Etat. Les Autorités centrales des Etats contractants assistent dans la mesure du pos- sible le demandeur pour obtenir une tclle dé- cision ou attestation.

Article 16 Apres avoir été informées du déplacement illicite d'un enfant ou de son non-retour dans le cadre de l'article 3. les autorités judiciaires ou administratives de l'Etat contractant ou l'enfant a été déplacé ou retenu ne pourront statuer sur le fond du droit de garde jusqu'ä ce qu'il soit établi que les conditions de la pré- sente Convention pour un retour de l'enfant ne sont pas réunies, ou jusqu'å ce qu'une péri- ode raisonnable ne se soit écoulée sans qu'une demande en application de la Convention n'ait été faite. 106

uppnått en ålder och mognad vid vilken det är skäligt att ta hänsyn till dess åsikt.

Vid övervägande av de omständigheter som avses i denna artikel skall de judiciella och administrativa myndigheterna ta hänsyn till de upplysningar om barnets sociala bakgrund som tillhandahållits av centralmyndigheten el- ler annan behörig myndighet i den stat där barnet har sitt hemvist.

Artikel 14

När de judiciella eller administrativa myn- digheterna i den stat hos vilken återlämnande begärts utreder om det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhållande enligt artikel 3. äger myndigheterna direkt beakta lagen och judiciella eller administrativa avgöran- den, vare sig dessa formellt erkänns eller inte, i den stat där barnet har sitt hemvist. utan att anlita de särskilda förfaranden som annars skulle vara tillämpliga till bevis för den lagen eller för erkännandet av utländska avgöran- den.

Artikel 15

Innan de judiciella eller administrativa myndigheterna i en fördragsslutande stat meddelar beslut om återlämnande av barnet. kan myndigheterna begära att sökanden från myndigheterna i den stat där barnet har sitt hemvist införskaffar ett avgörande eller annat utslag. varigenom förklaras att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt i den betydelse som avses i artikel 3 i denna konvention, om ett sådant avgörande eller utslag kan erhållas i den staten. Centralmyndigheterna i de för- dragsslutande staterna skall så långt som möj- ligt bistå sökanden för att erhålla ett sådant avgörande eller utslag.

Artikel 16

Efter det att de judiciella eller administrati- va myndigheterna i den fördragsslutande stat till vilken barnet har blivit bortfört eller i vil- ken barnet hålls kvar har erhållit underrättel- se om att det föreligger ett olovligt bortföran- de eller kvarhållande av barnet i den mening som avses i artikel 3. får myndigheterna inte besluta i sak om rätten till vårdnaden förrän det har bestämts att barnet inte skall åter- lämnas enligt denna konvention eller med mindre en ansökan enligt denna konvention inte har framställts inom en rimlig tid efter det att underrättelsen mottagits.

Prop. 1988/89z8

107

Article 17

The sole fact that a decision relating to cus- tody has been given in or is entitled to recog- nition in the requested State shall not be a ground for refusing to return a child under this Convention. But the judicial or administrative authorities of the requested State may take account of the reasons for that decision in applying this Convention.

Article 18

The provisions of this Chapter do not limit the power of a judicial or administrative au- thority to order the return of the child at any time.

Article 19

A decision under this Convention concern- ing the return of the child shall not be taken to be a determination on the merits of any custo- dy issue.

Article 20

The return of the child under the provisions of Article 12 may be refused if this would not be permitted by the fundamental priniples of the requested State relating to the protection of human rights and fundamental freedoms.

Chapter IV — Rights of access

Article 21

An application to make arrangements for organizing or securing the effective exercise of rights of access may be presented to the Cen- tral Authorities of the Contracting States in the same way as an application for the return of a child.

The Central Authorities are bound by the obligations of co-operation which are set forth in Article 7 to promote the peaceful enjoy- ment of access rights and the fulfilment of any conditions to which the exercise of those rights may be subject. The Central Author- ities shall take steps to remove. as far as pos- sible, all obstacles to the exercise of such rights.

The Central Authorities. either directly or through intermediaries. may initiate or assist in the institution of proceedings with a view to organizing or protecting these rights and secu-

Prop. 1988/89:23

Article 17

Le seul fait qu'une décision relative & la garde ait été rendue ou soit susceptible d'étre reconnue dans l'Etat requis ne peut justificr le refus de renvoyer l'enfant dans le cadre de cette Convention. mais les autorités judi- ciaires ou administratives de l'Etat requis peuvent prendre en consideration les motifs de cette décision qui rentreraient dans le cadre de l'application de la Convention.

Article 18

Les dispositions de ce Chapitre ne limitent pas le pouvoir de l'autorité judiciaire ou ad- ministrative d'ordonner le retour de l'enfant ä tout moment.

Article 19

Une decision sur le retour de l'enfant ren- due dans le cadre de la Convention n'affecte pas le fond du droit de garde.

Article 20

Le retour de l'enfant conformément aux dispositions de l'article 12 peut étre refusé quand il ne serait pas permis par les principes fondamentaux de l'Etat requis sur la sauve- garde des droits de l'homme et des liberte's fondamentales.

Chapitre IV — Droit de visite

Article 21

Une demande visant l'organisation ou la protection de l'exercise effectif d'un droit de visite peut étre adressée ä l'Autorité centrale d'un Etat contractant selon les mémes modali- tés qu'une demande visant au retour de l'en- fant.

Les Autorités centrales sont liées par les obligations de cooperation visées ä l'article 7 pour assurer l'exercice paisible du droit de visite et l'accomplissement de toute condition a laquelle l'exercice de ce droit serait soumis. et pour que soient levés. dans toute la mesure du possible. les obstacles de nature a s'y op- poser.

Les Autorités centrales. soit directement, soit par des intermédiaires. peuvent entamer ou favoriser unc procédure légale en vue d'or— ganiser ou de protéger le droit de visite et les

Artikel 17

Enbart det faktum att ett avgörande om vårdnaden har meddelats i eller är berättigat till erkännande i den stat hos vilken återläm- nande begärts utgör inte någon grund för att vägra att återlämna ett barn enligt denna kon- vention, men de judiciella eller administrativa myndigheterna i den staten kan ta hänsyn till skälen för det avgörandet när konventionen tillämpas.

Artikel 18

Bestämmelserna i detta kapitel begränsar inte behörigheten för en judiciell eller admini- strativ myndighet att när som helst besluta om barnets återlämnande.

Artikel 19

Ett avgörande enligt denna konvention rö- rande barnets återlämnande skall inte tolkas som ett avgörande i sak av någon fråga som rör vårdnaden.

Artikel 20

Återlämnandet av barnet enligt bestämmel- serna i artikel 12 kan vägras, om det inte i den anmodade staten skulle vara tillåtet enligt de grundläggande principerna om skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggan- de friheterna.

4 Kap. Rätt till umgänge

Artikel 21

En ansökan om åtgärder för att ordna så eller säkerställa att rätten till umgänge verk- ligen kan utövas kan ges in till centralmyndig— heterna i de fördragsslutande staterna på sam- ma sätt som en ansökan om ett barns åter- lämnande.

Centralmyndigheterna är genom de ålig- ganden om samarbete som anges i artikel 7 förpliktade att verka för att umgängesrätten kan utövas under lugna förhållanden och att de villkor som kan vara föreskrivna för um- gängesrätten uppfylls. Centralmyndigheterna skall vidta åtgärder för att så långt möjligt undanröja alla hinder mot utövandet av um- gängesrätten.

Centralmyndigheterna kan, antingen direkt eller genom mellanhänder. ta initiativ till eller bistå vid inledandet av förfaranden för att or- ganisera eller skydda umgängesrätten och för

Prop. 1988/89z8

109

ring respect for the conditions to which the exercise of these rights may be subject.

Chapter V - General Provisions

Article 22

No security. bond or deposit. however de- scribed. shall be required to guarantee the payment of costs and cxpenses in the judicial or administrative proceedings falling within the scope of this Convention.

A rticle 23 No legalization or similar formality may be required in the context of this Convention.

Article 24

Any application. communication or other document sent to the Central Authority of the requested State shall be in the original lan- guage. and shall be accompanied by a trans- lation into the official language or one of the official languages of the requested State or, where that is not feasible. a translation into French or Enligsh.

However. a Contracting State may, by mak- ing a reservation in accordance with Article 42. object to the use of either French or Eng- lish. but not both. in any application. commu— nication or other document sent to its Central Authority.

Article 25

Nationals of the Contracting States and per- sons who are habitually resident within those States shall be entitled in matters concerned with the application of this Convention to le- gal aid and advice in any other Contracting State on the same conditions as if they them— selves were nationals of and habitually resi- dent in that State.

Article 26 Each Central Authority shall bear its own costs in applying this Convention.

Central Authorities and other public ser- vices of Contracting States shall not impose any charges in relation to applications sub- mitted under this Convention. ln particular.

Prop. 1988/89:25

conditions auxquclles l'exercice de ce droit pourrait étre soumis.

Chapitre V - Dispositions générales

Article 22

Aucune caution ni aucun dépöt. sous quel- que denomination que ce soit, ne peut étre imposé pour garantir le paiement des frais et dépens dans le contexte des procedures judi- ciaires ou administratives visées par la Convention.

Aricle 23

Aucune legalisation ni formalité similaire ne sera requise dans le contexte de la Conven- tion.

Article 24

Toute demande. communication ou autre document sont envoyés dans leur langue origi- nale ä l'Autorité centrale de l'Etat requis et accompagnés d'une traduction dans la langue officielle ou l'une des langues officielles de cet Etat ou. lorsque cette traduction est difficile- ment réalisable. d'une traduction en francais ou en anglais.

Toutefois, un Etat contractant pourra. en faisant la reserve prévue ä l'article 42, s'op- poser å l'utilisation soit du francais, soit de l'anglais. dans toute demande. communica- tion ou autre document adressés är son Auto- rité centrale.

Article 25

Les ressortissants d'un Etat contractant et les personnes qui résident habituellement dans cet Etat auront droit. pour tout ce qui concerne l'application de la Convention. a l'assistance judiciaire et juridique dans tout autre Etat contractant, dans les mémes condi: tions que s'ils étaient eux-mémes ressortis- sants de cet autre Etat et y résidaicnt habi- tuellement.

Article 26 Chaque Autorité centrale supportera ses propres frais en appliquant la Convention.

L'Autorité centrale et les autres sevices pu- blics des Etats contractants n'imposeront au- cun frais en relation avec les demandes intro- duites en application de la Convention. No-

att säkerställa att de villkor iakttas som ut- övandet av denna rätt kan vara underkastat.

5 Kap. Allmänna föreskrifter

Artikel 22

Ingen säkerhet. borgen eller pant av något slag får krävas för att garantera betalningen för kostnader och utgifter i de judiciella eller administrativa förfaranden som faller inom ra- men för denna konvention.

Artikel 23

Ingen legalisering eller annan liknande for- malitet får krävas i samband med denna kon- vention.

Artikel 24

Varje ansökan, meddelande eller annan handling som sänds till centralmyndigheten i den anmodande staten skall vara avfattad på originalspråket och åtföljas av en översättning till det officiella språket eller ett av de officiel- la språken i den staten eller, om det är svårt att få till stånd en sådan översättning. en över- sättning till franska eller engelska.

En fördragsslutande stat får dock genom reservation enligt artikel 42 motsätta sig an- vändningen av antingen franska eller engels- ka. dock inte båda, i en ansökan, ett med- delande eller nägon annan handling som sänds till dess centralmyndighet.

Artikel 25

Medborgare i de fördragsslutande staterna och andra som har hemvist i dessa stater skall ha rätt till juridisk hjälp och rådgivning i en annan fördragsslutande stat i frågor som rör tillämpningen av denna konvention på samma villkor som om de själva var medborgare i och hade hemvist i den staten.

Artikel 26

Varje centralmyndighet skall bära sina egna kostnader vid tillämpningen av denna kon- vention.

Centralmyndigheter och andra allmänna organ i fördragsslutande stater får inte ta ut några avgifter med anledning av ansökningar som har getts in enligt denna konvention. De

Prop. 1988/8928

lll

they may not require any payment from the applicant towars the costs and expenses of the proceedings or, where applicable, those aris- ing from the participation of legal counsel or advisers. However, they may require the pay- ment of the expenses incurred or to be in- curred in implementing the return of the child.

However. a Contracting State may. by mak- ing a reservation in accordance with Article 42. declare that it shall not be bound to as- sume any costs referred to in the preceding paragraph resulting from the participation of legal counsel or advisers or from court pro- ceedings. except insofar as those costs may be covered by its system of legal aid and advice.

Upon ordering the return of a child or issu- ing an order concerning rights of access under this Convention. the judicial or administrative authorities may, where appropriate. direct the person who removed or retained the child. or who prevented the exercise of rights of access. to pay necessary expenses incurred by or on behalf of the applicant. including travel ex- penses. any costs incurred or payments made for locating the child. the costs of legal repre- sentation of the applicant. and those of re- turning the child.

Article 27

When it is manifest that the requirements of this Convention are not fulfilled or that the application is otherwise not well founded. a Central Authority is not bound to accept the application. ln that case. the Central Author- ity shall forthwith inform the applicant or the Central Authority trough which the applica- tion was submitted. as the case may be. of its reasons.

Article 28

A Central Authority may require that the application be accompanied by a written au- thorization cmpowering it to act on behalf of the applicant, or to designate a representative so to act.

Article 29 This Convention shall not preclude any per- son. institution or body who claims that there

Prop. 1988/8928

tamment. il ne peuvent réclamer du demandeur le paiement des frais et dépens du proces ou. éventuellement, des frais entrainés par la participation d'un avocat. Cepcndant. ils peuvent demander le paiement des de'- penses causecs ou qui seraient causc'es par lcs operations liées au retour de l'enfant.

Toutefois, un Etat contractant pourra. en faisant la reserve prévue ä l'article 42, déclarer qu'il n'est tenu au paiement des frais visés å l'alinéa précédent, liés a la participation d'un avocat ou d'un conseiller juridique. ou aux frais de justice, que dans la mesure ou ces couts peuvent étre couverts par son systeme d'assistance judiciaire et juridique.

En ordonnant le retour de l'enfant ou en statuant sur le droit de visite dans le cadre de la Convention. l'autorité judiciaire ou admi- nistrative peut. le cas échéant, mettre a la charge de la personne qui a déplacé ou qui a retenu l'enfant, ou qui a empéché l'exercice du droit de visite, le paiement de tous frais nécessaires engagés par le demandeur ou en son nom, notamment des frais de voyage. des frais de representation judiciaire du deman- deur et de retour de l'enfant, ainsi que de tous les couts et dépenses faits pour localiser l'en- tant.

Article 27

Lorsqu'il est manifeste que les conditions requises par la Convention ne sont pas rem- plies ou que la demande n'est pas fondée, une Autorité centrale n'est pas tcnue d'accepter une telle demande. En ce cas. elle informc immédiatement de ses motifs le demandeur ou. le cas échéant, l'Autorité centrale qui lui a transmis la demande.

Article 28

Une Autorité centrale peut exiger que la demande soit accompagnée d'une autorisa- tion par écrit lui donnant le pouvoir d'agir pour le compte du demandeur. ou de designer un representant habilité ä agir en son nom.

Article 29 La Convention ne fait pas obstacle a la fa- culté pour la personne. l'institution ou l'orga-

får framför allt inte kräva betalning av sökan- den för kostnader och utgifter för förfaranden eller. i förekommande fall. de kostnader som uppkommer genom att jurist eller annan råd- givare medverkar. De får dock kräva betal- ning för utgifter som uppkommer eller väntas uppkomma i samband med själva återlämnan- det av barnet.

En fördragsslutande stat kan emellertid ge— nom att avge en reservation enligt artikel 42 förklara att den inte skall vara förpliktad att bära några kostnader som avses i föregående stycke och som har uppkommit med anled- ning av advokats eller någon annan juridisk rådgivares medverkan eller med anledning av ett domstolsförfarande. utom såvitt dessa kostnader kan täckas genom statens rätts- hjälpssystem.

När en judiciell eller administrativ myndig- het beslutar om återlämnandet av ett barn eller meddelar beslut rörande rätten till um- gänge enligt denna konvention. får myndig- heten. om det är skäligt. ålägga den person som har fört bort eller hållit kvar barnet eller som har förhindrat att umgängesrätten kunde utövas att betala nödvändiga utgifter som har uppkommit för sökanden eller på dennes väg- nar. inbegripet resekostnader, kostnader som uppkommit eller betalning som erlagts för att hitta barnet. kostnader för sökandens rättsliga företrädare och kostnader för barnets åter— lämnande.

Artikel 27

Om det är uppenbart att villkoren i denna konvention inte är uppfyllda eller att ansök- ningen av annat skäl är ogrundad, är en cen- tralmyndighet inte skyldig att godta ansök- ningen. I ett sådant fall skall centralmyndig- heten omgående underrätta sökanden eller. i förekommande fall, den centralmyndighet ge- nom vilken ansökningen förmedlades om sina skäl.

Artikel 28

En centralmyndighet kan kräva att ansök- ningen åtföljs av en skriftlig fullmakt som ger myndigheten rätt att handla på sökandens vägnar eller att utse ett ombud eller annan representant att handla så.

Artikel 29

Denna konvention utesluter inte möjlighe- ten att en person. institution eller något annat

8 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 8

113

has been a breach of custody or access rights within the meaning of Article 3 or 21 from applying directly to the judicial or adminis- trative authorities of a Contracting State, whether or not under the provisions of this Convention.

Article 30

Any application submitted to the Central Authorities or directly to the judicial or ad- ministrative authorities of a Contracting State in accordance with the terms of this Conven- tion. together with documents and any other information appended thereto or provided by a Central Authority, shall be admissible in the courts or administrative authorities of the Contracting States.

Article 31

In relation to State which in matters of cus- tody of children has two or more systems of law applicable in different territorial units —

a any reference to habitual residence in that State shall be construcd as referring to habitu- al residence in a territorial unit of that State;

h any reference to the law of the State of habitual residence shall be construed as re- ferring to the law of the territorial unit in that State where the child habitually resides.

Article 32

In relation to a State which in matters of custody of children has two or more systems of law applicable to different categories of per- sons. any refercnce to the law of that State shall be construcd as referring to the legal system specified by the law of that State.

Article 33

A State within which different territorial units have their own rules of law in respect of custody of children shall not be bound to ap- ply this Convention where a State with a uni- fied system () law would not be bound to do so.

Article 34

This Convention shall take priority in mat- ters within its scope over the Convention 0f5 October 1961 concerning the powers af author-

Prop. 1988/8918

nisme qui prétend qu'il y a eu une violation du droit de garde ou de visite au sens des articles 3 ou 2] de s'adresser directement aux auto- rités judiciaires ou administratives des Etats contractants. par application ou non des dis- positions de la Convention.

Article 30

Toute demande. soumise ä l'Autorité cen- trale ou directement aux autorités judiciaires ou administratives d'un Etat contractant par application de la Convention. ainsi que tout document ou information qui y serait annexé ou fourni par une Autorité centrale. seront recevables devant les tribunaux ou les auto- rités administratives des Etats contractants.

Article 31

Au regard d'un Etat qui connait en matiere de garde des enfants deux ou plusieurs sys- temes de droit applicables dans des unités ter- ritoriales différentes:

. a toute référence a la residence habituelle dans cet Etat vise la résidence habituelle dans une unité territoriale de cet Etat;

b toute référence a la loi de l'Etat de la résidence habituelle vise la loi de l'Etat de la résidcnce habituelle vise la loi de l'unité terri- toriale dans laquelle l'enfant a sa residence habituelle.

Article 32

Au regard d'un Etat connaissant en matiere de garde des enfants deux ou plusieurs sys- temes de droit applicables å des catégories différentes de personnes, toute référence a la loi de cet Etat vise le systeme de droit désigné par le droit de celui-ci.

Article 33

Un Etat dans lequel différentes unités terriv toriales ont leurs propres régles de droit en matiere de garde des enfants ne sera pas tenu d'appliquer la Convention lorsqu'un Etat dont le systeme de droit est unifie' ne serait pas tenu de l'appliquer.

Article 34

Dans les matieres auxquelles elle s'ap- plique. la Convention prévaut sur la Cam-'en- tion du 5 octobre 1961 concernant la compé-

organ som påstår att det har förekommit en kränkning av rätten till vårdnad eller um- gänge i den mening som avses i artikel 3 eller 2] direkt vänder sig till de judiciella eller ad- ministrativa myndigheterna i en fördragsslu- tande stat, vare sig denna konvention tilläm- pas eller inte.

Artikel 30

Varje ansökan som lämnas in till central- myndigheterna eller direkt till de judiciella eller administrativa myndigheterna i en för- dragsslutande stat i enlighet med bestämmel- serna i denna konvention skall. tillsammans med de handlingar eller annan information som hör till ansökningen eller som anskaffats genom en centralmyndighet, vara tillåtna i domstolarna eller de administrativa myndig- heterna i de fördragsslutande staterna.

Artikel 3 I

I förhållande till en stat som i frågor röran- de vårdnaden om barn har två eller flera rätts- system tillämpliga inom olika territoriella en- heter skall:

a varje hänvisning till hemvist i den staten avse hemvistet inom en territoriell enhet inom den staten:

b varje hänvisning till lagen i hemviststaten aVSe lagen i den territoriella enhet där barnet har sitt hemvist inom den staten.

Artikel 32

I förhållande till en stat som i fråga om vårdnaden om barn har två eller flera rättssys- tem beträffande olika grupper av människor skall varje hänvisning till lagen i den staten mm det rättssystem som anges i den statens lag.

Artikel 33

En stat. inom vilken olika territoriella en- heter har sina egna lagar om vårdnaden om barn. skall inte vara förpliktad att tillämpa denna konvention, om en stat med ett enhet- ligt rättssystem inte skulle vara förpliktad till det.

Artikel 34

Denna konvention har företräde i frågor som faller inom dess ram framför Konventio- nen den 5oktober 1961 om myndigheters be-

Prop. 1988/89:8

115

ities and the law applicable in respect of the protection of minors, as between Parties to both Conventions. Otherwise the present Convention shall not restrict the application of an international instrument in force be- tween the State of origin and the State ad- dressed or other law of the State adressed for the purposes of obtaining the return of a child who has been wrongfully removed or retained or of organizing access rights.

Article 35

This Convention shall apply as between Contracting States only to wrongful removals or retentions occurn'ng after its entry into force in those States.

Where a declaration has been made under Article 39 or 40, the reference in the preced- ing paragraph to a Contracting State shall be taken to refer to the territorial unit or units in relation to which this Convention applies.

Article 36

Nothing in this Convention shall prevent two or more Contracting States. in order to limit the restrictions to which the return of the child may be subject. from agreeing among themselves to derogate from any provisions of this Convention which may imply such a re- striction.

Chapter Vl - Final clauses

Article 37

The Convention shall be open for signature by the States which were Members of the Hague Conference on Private International Law at the time of its Fourteenth Sesseion.

It shall be ratified. accepted or approved and the instruments of ratification. acceptance or approval shall be deposited with the Minis- try of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

Article 38

Any other State may accede to the Conven- tion.

The instrument of accession shall be depos- ited with the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for a State acceding to it on the first day of the third

Prop. 1988/8928

tence des autorités et la loi applicable en ma- tiére de protection des mineurs, entre les Etats Parties aux deux Conventions. Par ailleurs. la présente Convention n'empéche pas qu'un autre instrument international liant [”Etat d'o- rigine et l'Etat requis, ni que le droit non conventionnel de l'Etat requis, ne soient invo- qués pour obtenir le retour d,un enfant qui a été déplacé ou retenu illicitement ou pour or— ganiser le droit de visite.

Article 35

La Convention ne s'applique entre les Etats contractants qu'aux enlevements ou aux non- retours illicites qui se sont produits apres son entrée en vigueur dans ces Etats.

Si une declaration a été faite conformément aux articles 39 ou 40. la référence å un Etat contractant faite a l'alinéa précédent signifie l'unité ou les unités territoriales auxquelles la Convention s'applique.

Article 36

Rien dans la Convention n'empéche deux ou plusieurs Etats contractants. afin de limiter les restrictions auxquelles le retour de l'enfant peut étre soumis. de convenir entre eux de déroger a celles de ses dispositions qui peuvent impliquer de telles restrictions.

Chapitre VI — Clauses i'rnales

Article 37

La Convention est ouverte a la signature des Etats qui étaient Membres de la Confé- rence de La Haye de droit international privé lors de sa Quatorizieme session.

Elle sera ratifiée, acceptée ou approuvée et les instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés auprés du Ministére des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays- Bas.

Article 38 - Tout autre Etat pourra adhérer a la Convention.

L'instrument d'adhésion sera déposé aupres de Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays- Bas.

La Convention entrera en vigueur. pour l'Etat adhérant, le premier jour du troisieme

hörighet och tillämplig lag i frågor till skydd för underåriga, såvitt gäller parter som är bundna av båda konventionerna. I övrigt skall denna konvention inte inkräkta på tillämp- ningen av ett sådant internationellt fördrag som gäller mellan ursprungsstaten och mot- tagarstaten eller annan lag i mottagarstaten i syfte att få tillbaka ett barn som olovligen har förts bort eller hållits kvar eller för att rätten till umgänge skall kunna utövas.

Artikel 35

Denna konvention skall tillämpas mellan de fördragsslutande staterna endast i fråga om olovliga bortföranden eller kvarhällanden som har skett efter det att konventionen träd- de i kraft i förhållande till de staterna.

Om en förklaring har lämnats enligt artikel 39 eller 40, skall hänvisningen i det föregåen- de stycket till en fördragsslutande stat avse den eller de territoriella enheter i förhållande till vilka konventionen är tillämplig.

Artikel 36

Ingenting i denna konvention skall hindra två eller flera fördragsslutande stater från att. i syfte att begränsa de inskränkningar som återlämnandet av ett barn kan vara under- kastat. sinsemellan avtala om avvikelser från de bestämmelser i denna konvention som kan innebära en sådan inskränkning.

6 Kap. Slutbestämmelser

Artikel 37

Konventionen är öppen för undertecknan- de av stater som var medlemmar i Haagkon- ferensen för internationell privaträtt vid tid- punkten för dess fjortonde session.

Den skall ratificeras. godtas eller godkän- nas och ratifikations-, godtagande- eller god- kännandeinstrumenten deponeras hos utri- kesministeriet i konungariket Nederländerna.

Artikel 38

Varje annan stat kan ansluta sig till kon- ventionen.

Anslutningsinstrument skall deponeras hos utrikesministeriet i konungariket Nederlän— derna.

Konventionen träder i kraft i förhållande till en anslutande stat den första dagen i den

Prop. 1988/89z8

117

calendar month after the deposit of its in- strument of accession.

The accession will have effect only as re- gards the relations between the acceding State and such Contracting States as will have de- clared their acceptance of the accession. Such a declaration will also have to be made by any Member State ratifying. accepting or approv- ing the Convention after an accession. Such declaration shall be deposited at the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands: this Ministry shall forward. through diplomatic Channels. a certified copy to each of the Contracting States.

The Convention will enter into force as be- tween the acceding State and the State that has declared its acceptance of the accession on the first day of the third calendar month after the deposit of the declaration of acceptance.

Article 39

Any State may. at the time of signature. ratification. acceptance. approval or acces- sion, declare that the Convention shall extend to all the territories for the international rela— tions of which it is responsible. or to one or more of them. Such a declaration shall take effect at the time the Convention enters into force for that State.

Such declaration. as well as any subsequent extension. shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Nether- lands.

Article 40

If a Contracting State has two or more terri- torial units in which different systems of law are applicable in relation to matters dealt with in this Convention. it may at the time of signa- ture. ratification. acceptance, approval or ac- cession declare that this Convention shall ex- tend to all its territorial units or only to one or more of them and may modify this declaration by submitting another declaration at any time.

Any such declaration shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the King- dom of the Netherlands and shall state ex- pressly the territorial units to which the Con- vention applies.

Prop. 1988/89z8

mois du calendrier apres le dépöt de son ins- trument d”adhésion.

L'adhésion n'aura d'effet que dans les rap- ports entre l'Etat adhérant et les Etats contractants qui auront déclaré accepter cette adhesion. Une telle déclaration devra égale- ment étre faite par tout Etat membre ratifiant. acceptant ou approuvant la Convention ulté- rieurement ä l'adhésion. Cette declaration se- ra déposée aupres du Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas: celui-ci en enverra. par la voie diplomatique. une co- pie certifiée conforme, a chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur entre l'E- tat adhérant et l'Etat ayant déclaré accepter cette adhesion le premier jour du troisieme mois du calendrier apres le dépöt de la décla- ration d'acceptation.

Article 39

Tout Etat, au moment de la signature. de la ratification. de l”acceptation, de l'approbation ou de l'adhésion. pourra déclarer que la Convention s'étendra a l'ensemble des terri- toires qu'il représente sur le plan international ou ä l'un ou plusieurs d'entre eux. Cette dé- claration aura effet au moment ou elle entre en vigueur pour cet Etat.

Cette déclaration, ainsi que toute extension ultérieure. seront notifiées au Ministere des Affaires Etrangéres du Royaume des Pays- Bas.

Article 40

Un Etat contractant qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquelles des systemes de droit différents s'appliquent aux matieres régies par cette Convention pourra, au moment de la signature, de la rati- fication, de l'acceptation, de Papprobation ou de Padhésion, déclarer que la présente Convention s'appliquera ä toutes ses unités territoriales ou seulement å l'une ou å plu- sieurs d”entre elles. et pourra å tout moment modifier cette déclaration en faisant une nou- velle declaration.

Ces déclarations seront notifiées au Minis- tere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas et indiqueront expressément les uni- tés territoriales auxquelles la Convention s'ap- plique.

118

tredje kalendermånaden efter det att dess an- slutningsinstrument deponerats.

Anslutningen får verkan endast i förhållan- det mellan den stat som har anslutit sig och de fördragsslutande stater som har förklarat sig godta anslutningen. En sådan förklaring mås- te också göras av varje medlemsstat som ratifi- cerar, godtar eller godkänner konventionen efter anslutningen. Förklaringen skall depo- neras hos utrikesministeriet i konungariket Nederländerna; detta ministerium skall på di- plomatisk väg vidarebefordra en bestyrkt ko- pia till varje fördragsslutande stat.

Konventionen träder i kraft mellan en an- slutande stat och en stat som har förklarat sig godta anslutningen första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att förklaringen om godtagande har deponerats.

Artikel 39

En stat som undertecknar. ratificerar. god- tar. godkänner eller ansluter sig till konven- tionen kan i samband därmed förklara att konventionen skall utsträckas till samtliga ter- ritorier för vars internationella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dem. En sådan förklaring träder i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för berörda stat.

En sådan förklaring liksom varje efterföl- jande sådan utsträckt tillämpning av konven- tionen skall meddelas utrikesministeriet i ko- nungariket Nederländerna.

Artikel 40

En fördragsslutande stat som består av två eller flera territorier med olika rättssystem i frågor som regleras i denna konvention kan vid undertecknande. ratificering. godtagande. godkännande eller anslutning förklara att denna konvention skall utsträckas till att om- fatta alla dess områden eller endast ett eller flera av dem och kan när som helst ändra sin förklaring genom att avge en ny förklaring.

Varje sådan förklaring skall meddelas ut- rikesministeriet i konungariket Nederländer- na med uttrycklig uppgift om vilka territoriel- la enheter som konventionen skall tilllämpas

pa.

Prop. 1988/8918

119

Article 41

Where a Contracting State has a system of government under which executive. judicial and legislative powers are distributed between central and other authorities within that State, its signature or ratification. acceptance or ap- proval of. or accession to this Convention. or its making of any declaration in terms of Arti- cle 40 shall carry no implication as to the internal distribution of powers within that State.

Article 42

Any State may. not later than the time of ratification, acceptance. approval or acces- sion. or at the time of making a declaration in terms of Article 39 or 40. make one or both of the reservations provided for in Article 24 and Article 26, third paragraph. No other reserva- tion shall be permitted.

Any State may at any time withdraw a res— ervation it has made. The withdrawal shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

The reservation shall cease to have effect on the first day of the third calendar month after the notification referred to in the preceding paragraph.

Article 43

The Convention shall enter into force on the first day of the third calendar month after the deposit of the third instrument of ratifica- tion. aceeptance. approval or accession re- ferred to in Articles 37 and 38.

Thereafter the Convention shall enter into force —

1 for each State ratifying. accepting. ap— proving or acceding to it subsequently. on the first day of the third calendar month after the deposit of its instrument of ratification, ac- ceptance. approval or accession;

2 for any territory or territorial unit to which the Convention has been extended in conformity with Article 39 or 40. on the first day of the third calendar month after the noti- fication referred to in that Article.

Article 44

The Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into force in accordance with the first paragraph of

Prop. 1988/89:25

Article 41

Lorsqu'un Etat contractant a un systeme de gouvernement en vertu duquel les pouvoirs exécutif. judiciaire et législatif sont partage's entre des Autorités centrales et d'autres auto- rite's de cet Etat. la signature. la ratification. l'acceptation ou l'approbation de la Conven- tion. ou l'adhésion a celle-ei. ou une déclara- tion faite en vertu de l'article 40. n'emportera aucune consequence quant au partage interne des pouvoirs dans cet Etat.

Article 42

Tout Etat contractant pourra. au plus tard au moment de la ratification. de l'acceptation, de l'approbation ou de l'adhésion. ou au mo- ment d'une déclaration faite en vertu des ar- ticles 39 ou 40. faire soit l'une. soit les deux reserves prévues aux articles 24 et 26. alinéa 3. Aucune autre réserve ne sera admise.

Tout Etat pourra. a tout moment. retirer une réserve qu'il aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministere des Affaires Etrangercs du Royaume des Pays-Bas.

L'effet de la réserve cessera le premier jour du troisieme mois du calendrier apres la noti- fication mentionnée ä l'alinea précédent.

Article 43 La Convention entrera en vigueur le pre— mier jour du troisieme mois du calendrier aprés le dépöt du troisieme instrument de rati- fication. d'acceptation, d'approbation ou d'a- dhésion prévu par les articles 37 et 38. Ensuite. la Convention entrera en vigueur:

[ pour chaque Etat ratifiant. acceptant. ap— prouvant ou adhérant postérieurement le pre- mier jour du troisieme mois du calendrier aprés le dépöt de son instrument de ratifica— tion. d'acceptation, d'approbation ou d'adhé- sion;

2 pour les territoires ou les unités territo- riales auxquels la Convention a été étendue conformément å l'article 39 ou 40, le premier jour du troisi'eme mois du calendrier apres la notification visée dans ces articles.

Article 44

La Convention aura une durée de cinq ans ä partir de la date de son entrée en vigueur conformément a l'article 43. alinéa premier.

Artikel 41

För en fördragsslutande stat, som har ett regeringssystem enligt vilket exekutiv. judi— ciell och legislativ makt är fördelad mellan centrala och andra myndigheter inom den sta- ten. skall ett undertecknande eller en ratifice- ring. ett godtagande eller ett godkännande av eller en anslutning till denna konvention eller en förklaring enligt artikel 40 inte inverka på den interna fördelningen av makten inom den staten.

Artikel 42

En stat kan senast vid ratificeringen. god- tagandet. godkännandet eller anslutningen el- ler när en förklaring enligt artikel 39 eller 40 avges. göra den ena eller båda reservationer- na enligt artikel 24 och artikel 26 tredje styck- et. Ingen annan reservation är tillåten.

En stat kan när som helst återta en reserva- tion som den har gjort. Utrikesministeriet i konungariket Nederländerna skall underrät- tas om ett sådant återtagande.

Reservationen upphör att gälla första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att den underrättelse som avses i föregående stycke har lämnats.

Artikel 43 Konventionen träder i kraft den första da- gen i den tredje kalendermånaden efter den dag då det tredje ratifikations—, godtagande-. godkännande eller anslutningsinstrumentet deponerades enligt artiklarna 37 och 38. Därefter träder konventionen i kraft:

1 i förhållande till varje stat som ratificerar. godtar. godkänner eller ansluter sig till kon- ventionen senare, den första dagen i den tred- je kalendermånaden efter den dag då dess ratifikations-. godtagande-. godkännande- eller anslutningsinstrument deponerades;

2 för varje område eller territoriell enhet som konventionen har utsträckts till enligt ar- tikel 39 eller 40, den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det meddelande som avses i artiklarna.

Artikel 44 Konventionen gäller i fem år räknat från den dag då den enligt artikel 43 punkt 1 har

Prop. l988/89:8

Article 43. even for States which subsequently have ratified. accepted, approved it or acced- ed to it.

lf there has been no denunciation. it shall be renewed tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands at least six months before the expiry of the five year period. lt may be limit- ed to certain of the territories or territorial units to which the Convention applies.

The denunciation shall have effect only as regards the State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other Contracting States.

Article 45

The Ministry of Foreign Affairs of the King— dom of the Netherlands shall notify the States Members of the Conference. and the States which have acceded in accordance with Arti- cle 3.8. of the following —

1 the signatures and ratifications. accept- ances and approvals referred to in Article 37; 2 the accessions referred to in Article 38:

3 the date on which the Convention enters into force in accordance with Article 43;

4 the extensions referred to in Article 39: 5 the declarations referred to in Articles 38 and 40;

() the reservations referred to in Article 24 and Article "26. third paragraph. and the with- drawals referred to in Article 42;

7 the denunciations referred to in Article 44.

IN WITNESS WIIEREOF the under- signed. being duly authorized thereto. have signed this Convention.

DONE at The llague. on the 25th day of October. 1980. in the English and French lan- guages. both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Gouvernment of the Kingdom of the Netherlands. and of which a certified copy shall be sent. through diplomatic chan- nels. to each of the States Members of the Hague Conference on Private International Law at the date of its Fourteenth Session.

Prop. 1988/89:25

méme pour les Etats qui l'auront poste'rieure- ment ratifiée. acceptée ou approuvée ou qui y auront adhéré.

La Convention sera renouvelee tacitement de cinq ans en cinq ans. sauf dénonciation.

La dénonciation sera notifiée. au moins six mois avant l'expiration du délai de cinq ans. au Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas. Elle pourra se limiter ä certains territoires ou unités territoriales auxquels s'applique la Convention.

La dénonciation n'aura d'effet qu'a l'égard de l'Etat qui l'aura notifiée. La Convention restcra en vigueur pour les autres Etats contractants.

Article 45

Le Ministére des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas notifiera aux Etats Membres de la Conference. ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré conformément aux disposi- tions de l'article 38:

l les signatures. ratifications. acceptations et approbations visées å l'article 37;

2 les adhésions visées a l'article 38: 3 la date 51 laquelle la Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de l'article 43:

4 les extensions visées a l'article 39; 5 les déclarations mentionnées aux articles 38 et 40:

6 les reserves prévues aux articles 24 et 26. alinéa 3. ct le retrait des reserves prévu a l'article 42:

7 les dénonciations visées ä l'article 44.

EN FOI DE QUOI. les soussignés. dirment autorisés. ont signé la présente Convention.

FAIT är La Haye. le 25 octobre 1980. en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire. qui sera déposé dans les archives du Gouvernement du Royaume des Pays-Bas et dont une copie cer- tifiée conforme sera remise. par la voie diplo- matique. å chacun des Etats Membres de la Conference de La Haye de droit international privé lors de sa Quatorzieme session.

trätt i kraft även för stater som senare har ratificerat. godtagit, godkänt eller anslutit sig till konventionen.

Om uppsägning inte sker. skall konventio- nen utan vidare tillkännagivande anses för- längd för fem år i sänder.

Uppsägning skall ske genom en underrät- telse till utrikesministeriet i konungariket Ne- derländerna minst sex månader före femårs-' periodens utgång. Uppsägning kan begränsas till att avse vissa av de territorier eller territo- riella enheter på vilka konventionen är till- lämplig.

Uppsägningen får verkan endast för den stat som har insänt underrättelsen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.

Artikel 45

Utrikesministeriet i konungariket Neder- länderna skall underrätta konferensens med- lemsstater samt de stater som anslutit sig en- ligt artikel 38 om:

[ undertecknande och ratificering. godta- gande och godkännande enligt artikel 37;

2 anslutning enligt artikel 38; 3 dagen då konventionen träder i kraft en- ligt artikel 43;

4 utsträckning enligt artikel 39; 5 förklaring enligt artiklarna 38 och 40;

6 förbehåll enligt artikel 24 och artikel 26. tredje stycket, och återtagande enligt artikel 42:

7 uppsägning enligt artikel 44.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un- dertecknade, därtill vederbörligen befullmäk- tigade undertecknat denna konvention.

UPPRÄTTAD i Haag den 25 oktober 1980 på franska och engelska. vilka båda texter äga lika vitsord. i ett enda exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt kopia på diplomatisk väg skall tillställas varje medlemsstat i Haagkon- ferensen för internationell privaträtt vid tid- punkten för dess fjortonde session.

Prop. 1988/89:8

123

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av hovrätten för Västra Sverige. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Göteborg. Stockholms tingsrätt. länsrätten i Stockholms län. länsrätten i Malmöhus län. dom- stolsverket. socialstyrelsen. statens invandrarverk, polismyndigheten i Stockholm. juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds univer- sitet. familjelagssakkunniga (_Ju 1970152). utredningen om barnens rätt (Ju 1977108). Stockholms socialnämnd. Malmö socialnämnd. Sveriges advokat- samfund. Sveriges domareförbund. Föreningen BRIS — Barnens Rätt I Samhället, Rädda Barnen samt riksorganisationen för kvinnojourer i Sveri-

ge.

Remissvaren

1 Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige ansluter sig till båda kon- ventionerna.

Hovrätten för Västra Sverige

I en tid av ökande internationella kontakter blir familjerättsliga bindningar över gränserna allt vanligare. Den anknytning till olika länders rättsord- ningar, innefattande olikheter i synen på familj och barn. som därvid upp- stär. kan ofta leda till svårlösta problem. Problemen accentueras i den situationen att den ena av föräldrarna väljer att ta sig rätt genom att mot den andres vilja föra med sig ett barn till ett annat land än den gemensamma hemviststaten. I sådana situationer är det utomordentligt viktigt att det finns regler som gör det möjligt att med bistånd av myndigheter och dom— stolar i det andra landet kunna återföra barnet. Redan kunskapen om att denna möjlighet finns torde vara ägnad att avhålla den som har avsikter att obehörigen skilja ett barn från dess vårdnadshavare från att sätta sådana planer i verket. Från dessa synpunkter är en internationell reglering av stort värde.

En internationell reglering bör dessutom kunna bidra till att underlätta ett fungerande umgänge med barn över gränserna. eftersom den. i en situation där barnet inte återlämnas efter umgängesrättstiden ger vårdnads- havaren möjligheter att få tillbaka barnet. — Det finns därför starka skäl som talar för att Sverige bör biträda en konventionsreglering. De krav som bör ställas på en sådan reglering får enligt hovrättens mening i rimlig grad anses uppfyllda av såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen. Vad beträffar frågan om effektiviteten hos konventionerna bör särskilt tillkoms- ten av en centralmyndighet i varje land vara ägnad att bidra till ett snabbt och för sökanden enkelt förfarande. Hovrätten delar den uppfattning som framförs i promemorian att båda konventionerna ger domstolen tillräckliga

Prop. 1988/89:13

124

möjligheter att med hänsyn till barnets bästa vägra erkännande och verk- ställighet. .

Enligt hovrättens uppfattning är det av stor vikt att Sverige i största möjliga utsträckning deltar i det internationella samarbetet. Eftersom såväl Europaråds konventionen som Haagkonventionen uppfyller de krav som bör ställas för att regleringen inte skall anses strida mot vår nationella rättsordning. bör anslutning ske till båda konventionerna. Som uttalas i promemorian är det angeläget att Sverige får motsvarande reglering även i förhållande till stater som ej anslutit sig till konventionerna.

Kammarrätten i Stockholm

Enligt kammarrättens erfarenhet föreligger det ett starkt behov av inter- nationella regler som medger att i så stor utsträckning som möjligt svenska avgöranden i fråga om vårdnad om och umgänge med liksom överflyttning av barn kan genomföras även i utlandet. Att möjligheterna härtill för närvarande är starkt begränsade medför stora olägenheter. Myndigheterna står i praktiken maktlösa när ett barn har olovligen förts ur riket och hålls kvar i annan stat än Schweiz och våra nordiska grannländer. med vilka konventioner på området har ingåtts. En följd av detta har blivit att vård- nadshavare ibland själva tar sig rätt och egenmäktigt återför eller låter återföra ett barn hit. Sådana åtgärder kan göra en situation. som redan är infekterad. ännu svårare. Detta är i sin tur ägnat att skada de barn som berörs. Det sagda gäller i motsvarande mån beträffande möjligheterna att här i riket få utländska domstolsbeslut i aktuellt hänseende genomförda.

Kammarrätten hälsar därför med tillfredsställelse att det internationella samarbetet på området har lett fram till de båda konventioner som den remitterade promemorian avser och att frågan om Sveriges tillträde till dem nu prövas. Konventionerna har sådant innehåll och sådan utformning att de är väl värda en bred anslutning. En sådan ökar självfallet deras effektivitet och förstärker därmed den preventiva effekt som ligger i att möjligheterna minskar när det gäller att framgångsrikt få ett olovligt bortförande eller kvarhållande till utlandet att bestå.

Mot den bakgrund som angetts här tillstyrker kammarrätten att Sverige biträder båda konventionerna. som ju har olika räckvidd. Domstolen an- sluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Med hänsyn till intresset av att de bestämmelser som konventionerna innehåller får så stor räckvidd som möjligt tillstyrks vidare förslaget att regeringen. under förutsättning av ömsesidighet. får föreskriva att bestäm- melserna skall tillämpas även i förhållande till stat. som inte har anslutit sig till konventionerna.

Kammarrätten i Göteborg

På senare tid har antalet fall ökat då en förälder utan lov för ut sitt barn ur landet och på så sätt skiljer barnet från den andra föräldern. Behovet av en internationell reglering som gör det möjligt att återföra barnet framstår under sådana förhållanden som alltmer angeläget.

Den ökade rörligheten över gränserna och det ökade antalet "inter- nationella familjebildningar" gör det också nödvändigt att avgöranden rö- rande värdnaden om eller umgänge med barn blir respekterade även i andra länder. Kammarrätten finner det väsentligt att en anslutning till Europa- råds— och Haagkonventionerna kommer till stånd så att man kan komma till rätta med dessa problem. I och med att konventionerna blir tillämpliga

Prop. 1988/8928

125

behöver en förälder inte i samma utsträckning som i dag tveka inför att skicka sitt barn utrikes.

Stockholms tingsrätt

Den ökade rörligheten över gränserna har medfört att vårdnadstvister med anknytning till två eller flera länder ofta förekommer. Självfallet är det angeläget att motverka obehöriga bortföranden och kvarhällanden av barn även i internationella förhållanden. Med hänsyn till det anförda föreligger det ett behov av en internationell reglering rörande erkännande och verk- ställighet av vårdnadsavgöranden. Det synes därför lämpligt att Sverige ansluter sig till Europaråds- och Haagkonventionerna och att i promemori: an upptagna lagförslag föranleder lagstiftning.

Länsrätten i Stockholms län

Länsrätten tillstyrker att Sverige ansluter sig till båda konventionerna. Även om de löser långt ifrån alla problem på området utgör de dock ett stort steg i rätt riktning.

Länsrätten kan i allt väsentligt godta innehållet i de remitterade lagför- slagen. Den kan också i allt väsentligt ansluta sig till de anförda motiven.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt länsrättens mening är det angeläget att Sverige kommer med i ett internationellt samarbete för att motverka olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden. Länsrätten tillstyrker därför att Sverige anslut- er sig såväl till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt åter- ställande av vård av barn som till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Samtidigt vill länsrätten emellertid understryka att det samarbete som kommer till stånd genom att Sverige ansluter sig till de nu aktuella konventionerna ju inte kommer att medföra någon total lösning av problemen med olovligt bortförande av barn över gränserna. Anslutningen till konventionerna kom- mer huvudsakligen att leda till ett samarbete med länder som har likartad rättsordning och samhällssyn som Sverige. Däremot kommer anslutningen inte att erbjuda någon lösning i förhållande till de länder där problemen är som störst.

Länsrätten har i huvudsak inte något att erinra mot den lag som före- slagits för att införliva konventionerna i svensk rätt. Dock anser länsrätten att centralmyndighetens åligganden bör närmare preciseras. Vidare vill länsrätten rikta invändningar mot vad som har anförts i utredningen an- gående bevisbördan för att vägra verkställighet. Slutligen vill länsrätten också beröra vissa kostnadsfrågor samt vilket språk som skall användas i en ansökan hos domstol. Innan länsrätten går närmare in på dessa frågor vill länsrätten emellertid särskilt framhålla att länsrätten inte har något att erinra mot att frågor om verkställighet och överflyttning skall prövas i första instans av länsrätt. Enligt länsrättens mening utgör de skäl som utredaren har framfört mot en sådan ordning inte några avgörande hinder.

Domstolsverket

Domstolsverket (DV) tillstyrker förslaget om att Sverige skall tillträda såväl Europarädskonventionen som Haagkonventionen. Ett tillträde till kon-

Prop. 1988/8928

126

ventionerna kommer att vara en tillräckligt effektiv lösning för att komma till rätta med problemen med olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden i förhållande till andra konventionsstater. DV vill emellertid påpeka. som också framhållits i promemorian. att konventionerna troligen inte kommer att vinna någon större anslutning från de stater i förhållande till vilka de största problemen föreligger.

DV tillstyrker förslaget om att länsrätterna skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn. Verket instämmer i de övervägan- den som redovisas i promemorian.

DV ansluter sig till bedömningen i promemorian att ett tillträde till konventionerna inte kommer att medföra några kostnader av betydenhet.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker att Sverige ansluter sig till såväl Europarådskon- ventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöran- den rörande vårdnad av barn som till Haagkonventionen den 20 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

Socialstyrelsen ser det som angeläget att Sverige i sin lagstiftning för- stärker det rättsliga skyddet för barn som olovligen förts bort ur landet och på så sätt skiljts från sin vårdnadshavare eller annan som handhar vården av barnet. Även då det ej är fråga om ett olovligt bortförande eller kvar- hållande finns det idag en brist vad gäller möjligheten att kunna erkänna och verkställa andra länders vårdnadsavgöranden i Sverige respektive kun- na åberopa svenska avgöranden i andra länder.

När det gäller Europarådskonvcntionen anser socialstyrelsen att det är riktigt att reservationsmöjligheten i artikel 17 utnyttjas. Socialstyrelsen an- ser att målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige behandlas lika som barn med hemvist i Sverige. Genom att använda denna reservations- möjlighet har förutsättningar skapats för en sådan målsättning.

Det är vidare mycket angeläget att Sverige försöker få till stånd ett samarbete på detta område även med de stater som ej anslutit sig till någon av konventionerna. Det är också socialstyrelsens uppfattning att de största problemen med olovliga bortföranden av barn föreligger i förhållande till dessa stater.

Av avgörande betydelse för socialstyrelsens ställningstagandc är att båda konventionerna är s. k. öppna konventioner dvs. de kan förväntas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt inter- nationellt samarbete när det gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna. Av lika avgörande betydelse för styrelsens ställningstagandc är att båda konventionerna innehåller vissa undantagsbestämmelser. som upp- ställts av hänsyn till barnets bästa och som möjliggör för en konventionsstat att göra avsteg från absolut skyldighet att överflytta ett barn som olovligen förts till staten eller som olovligen hålls kvar där. Socialstyrelsen anser att konventionerna ger ett godtagbart skydd för att barnets bästa beaktas. De skillnader som kan uppstå vid bedömningen av barnets bästa måste ställas mot de fördelar som en anslutning till konventionerna ger barnen.

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till den åldersgräns, som anges i kon- ventionerna. Det framgår av lagkommentaren att konventionerna även omfattar sådana beslut som har meddelats med stöd av lagen ( 19801621) med särskilda bestämmelser om vård av unga — om barnet är under 16 år. Vård enligt LVU skall senast upphöra då den unge fyllt 18 år eller om vård beslutas med stöd av 1 å andra stycket 2 eller tredje stycket när den unge fyller 21 år. Har barnet fyllt 16 år kan sålunda ett barn som vårdas med stöd

Prop. 1988/8918

127

av LVU och som olovligen förts bort över landets gränser inte med stöd av den föreslagna lagen begäras överflyttad. När det gäller nordiska ärenden kan socialnämnden däremot med stöd av någon av lagarna om utlämning till Sverige från Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling efter framställan i annat nordiskt land få ett barn som vårdas med stöd av LVU utlämnat. Ett barn. oberoende av ålder. som vårdas med stöd av LVU kan efter framställan utlämnas till Sverige från våra nordiska grannländer enligt ovan nämnda lag.

Barn som befinner sig i denna situation oberoende av om det befinner sig i ett nordiskt eller i ett annat land bör i möjligaste mån behandlas lika.

Socialstyrelsen anser att Sverige. innan vi ansluter oss till ifrågavarande konventioner. bör undersöka möjligheten av att inom ramen för dessa möjliggöra att barn. oberoende av ålder. som vårdas med stöd av LVU. efter ansökan kan begäras återlämnade till Sverige.

Även underåriga över 16 år som inte vårdas enligt LVU kan i vissa fall behöva åtnjuta det skydd som konventionerna ger vid olovligt bortförande.

Polismyndigheten i Stockholm

Mot bakgrund av de erfarenheter polismyndigheten har av de problem som är förbundna med olovliga bortföranden av barn bedömer polismyndig- heterna det angeläget att Sverige ansluter sig till konventionerna. En sådan åtgärd kommer med all sannolikhet motverka olovliga bortföranden av barn från Sverige och öka möjligheterna till ett återförande i förekommande fall.

Lunds universitet. juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd

De allt oftare förekommande internationella barnaroven utgör ett allvarligt samhällsproblem. till stor del på grund av det otillfredsställande rättsläget i såväl Sverige som många andra länder. Reglerna och rättspraxis belönar ofta den som egenmäktigt bortrövar ett barn från ett land till ett annat land (med bortrövande avses här även olovligt kvarhållande). Det är därför av stor vikt att Sverige ansluter sig till de två befintliga multilaterala kon- ventionerna på detta område (en Europarådskonvention och en Haagkon- vention. båda av 1980). Den praktiska betydelsen av anslutningen kommer naturligtvis i hög grad att bero på hur många och vilka andra länder som ansluter sig. men det är enligt forskningsnämndens mening redan nu helt klart att Sverige ej bör stå utanför detta samarbete. i synnerhet eftersom båda konventionerna redan har vunnit så stor anslutning att de har trätt i kraft.

Vid nuvarande tidpunkt. när konventionstexterna är definitivt fastställda. vore. det mindre meningsfullt att kritiskt detaljgranska de två konventioner- nas rcgelsystem. Det enda betydelsefulla är idag att konventionerna utgör ett mycket viktigt steg framåt och att en anslutning inte tvingar Sverige till något som ur svensk synvinkel framstår som oacceptabelt.

Familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga anser det i hög grad angeläget att ett utbyggt inter- nationellt samarbete kommer till stånd inom det område som berörs av promemorian. Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen ut- gör ett betydande framsteg för ett sådant samarbete. Det finns all anledning för Sverige att delta häri. Vi tillstyrker följaktligen förslaget att Sverige skall tillträda de båda konventionerna.

Prop. 1988/8918

128

Utredningen om barnens rätt

Vi tillstyrker det som föreslås i promemorian.

Barn som av en förälder olovligen bortförs från Sverige till ett annat land och kvarhålls där är ett tilltagande problem som på senare tid har fått stor uppmärksamhet. I flertalet fall innebär det olovliga bortförandet att barnet och dess vårdnadshavare skiljs åt. Genom åtgärden rycks barnet upp från en van miljö och tvingas många gånger att leva i ett nytt och främmande land utan att veta om det någonsin skall få återse den andra föräldern. Också för den förälder som har fråntagits barnet innebär det självfallet påfrestningar att inte kunna ha någon kontakt med barnet och att leva i ovisshet om barnet någonsin skall komma att återförenas med honom eller henne.

I dag har en förälder små möjligheter att på rättslig väg få tillbaka ett barn som olovligen har förts till ett annat land. Genom en anslutning till kon- ventionerna om olovligt bortförande av barn kommer Sverige att i för- hållande till ett antal stater få till stånd ett samarbete och en reglering av förfarandet i dessa situationer. Vi anser därför att Sverige så snart som möjligt skall gå med i detta samarbete. Förhoppningsvis kommer en bred anslutning till de båda konventionerna att innebära en press på också andra stater att ansluta sig.

Haagkonventionen och Europarådskonventionen behandlar frågor om olovligt bortförande av barn från delvis olika utgångspunkter och på delvis skilda sätt. Vi anser dock att båda konventionerna väl tillgodoser kraven på ett effektivt förfarande när det gäller att försöka återföra ett barn till den som har vårdnaden eller vården om det och att de sätter barnets intressen i främsta rummet. Av särskild vikt är att enskilda människor kan få hjälp av en centralmyndighet i sin strävan att återfå sitt barn och att denna myndig- het skall samarbeta med centralmyndigheten i det land där barnet vistas. Det är också mycket positivt att man starkt betonar att centralmyndig— heterna skall verka för ett fungerande umgänge mellan barnet och den förälder som är skild från vårdnaden.

Stockholms socialnämnd

Ft.")rvaltningen vill inledningsvis framhålla att den i huvudsak delar de syn- punkter och förslag som förs fram i promemorian. 1 det följande kommente- ras några av huvudpunkterna i denna.

För närvarande saknas som regel möjlighet att få svenska avgöranden om vårdnad eller umgänge verkställda i andra länder med undantag av de nordiska länderna och Schweiz. Utrikesdepartementet har i avsaknad av internationella överenskommelser begränsade möjligheter att lämna biträde i dessa fall. Erfarenheter från familjerättsbyrån visar att föräldrar ofta är medvetna om detta faktum. Det gör att de i vissa fall inte medverkar till att barnet får upprätthålla kontakt med den förälder som inte har vårdnaden. Förvaltningen delar promemorians synpunkt att starka skäl talar för att Sverige ansluter sig till konventionerna.

Enligt promemorian är det inte realistiskt att räkna med anslutning från alla stater. Förvaltningen vill framhålla vikten av att det blir en så bred anslutning som möjligt.

Promemorian gör bedömningen att båda konventionerna är tillräckligt effektiva för att barn som olovligen har förts bort från ett land eller olov- ligen hålls kvar i ett annat land kan föras tillbaka till hemlandet. För- valtningen anser att det är mycket viktigt att en sådan effektivitet finns. Att med stöd av nu gällande bestämmelser få ett kidnappat barn återfört till rätt vårdnadshavare är enligt juridiska sektionens erfarenheter i det närmaste

9 Riksdagen 1987/88. [ ram/. Nr 8

Prop. 1988/8928

129

omöjligt. Samtidigt vill förvaltningen framhålla vad promemorian också betonar. att det är "minst lika angeläget att konventionerna inte är alltför effektiva. så att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan anses strida mot barnets eget bästa". Europarådskonven- tionens artikel 10 har formuleringen ”uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa". Enligt förvaltningens uppfattning är det att föredra att formuleringen "uppenbarligen" stryks.

Malmö socialnämnd

Socialnämnden biträder huvudförslaget att Sverige ansluter sig till Europa- rådskonventionen den 20 maj 1980 och till Haagkonventionen den 25 okto- ber 1980. som båda syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Föräldrar med utländsk bakgrund blir allt vanligare i Sverige. Därmed ökar behovet av rättsregler som gäller i flera länder. Sverige har i flera avseenden försökt anpassa nya lagregler till internationell praxis. Den före- slagna anslutningen till de nämnda konventionerna måste ses som en an- gelägen utveckling till denna praxis.

Konventioners användbarhet är alltid beroende av antalet anslutna län- der. De länder som varit aktuella i Malmö i de här sammanhangen är Jugoslavien och Polen och dessa saknas exempelvis bland de anslutna. Här bör således separatavtal kunna tecknas.

Europaråds— och Haagkonventionerna innehåller som framhålls i pro— memorian både för- och nackdelar. Enligt socialnämnden överväger emel- lertid fördelarna.

Begränsningar i tillämpningen är mycket viktiga ur svensk synvikel. Bar— nets bästa hävdas starkt i vår lagstiftning och här bör man ej göra avkall på de framsteg som vunnits på senare år. Barnets situation och ålder måste vara avgörande i bedömningen. Om förhållanden ändrats och barnet mot- sätter sig en flyttning skall detta tilläggas stor vikt vid den slutliga be- dömningen. I detta avseende är Haagkonventionen mer nyanserad än Euro- parådskonven tionen. men också den senare måste sägas på ett tillfredsstäl- landc sätt tillgodose barnets bästa.

Sveriges domareforbund

Domareförbundet tillstyrker det framlagda förslaget men vill i samman- hanget framföra några synpunkter.

Med den ökade migrationen har behovet av internationell reglering blivit allt större på det område som rör olovligt bortförande av barn från ett land till ett annat. För Sveriges del gäller det sålunda olovligt bortförande från Sverige till utlandet och bortförande från utlandet till Sverige. Med olovligt bortförande jämställs olovligt kvarhållande. _

1 promemorian sägs att vissa krav skall vara uppfyllda för att Sverige skall ansluta sig till konventionerna; bl. a. konventionernas effektivitet och hän- synen till barnens bästa.

Beträffande effektiviteten framhålls det i promemorian att konventioner- na visserligen måste vara effektiva men att det är angeläget att de inte blir så effektiva att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan strida mot barnets bästa. Domareförbundet anser att kon- ventionerna och den föreslagna svenska lagtexten fått i detta avseende ett rimligt avvägt innehåll.

I den praktiska tillämpningen är dock risken påtaglig att hänsynen till barnets bästa kan komma att motverka effektiviteten. Det förhåller sig nog

Prop. 1988/8918

130

så. allmänt sett. att domstolarna i varje land medvetet eller omedvetet torde anse att barnets välfärd bäst kan säkras om det får växa upp och fostras just i det egna landet. utan att därför någon diskriminering av utländska med.— borgare behöver föreligga. Utgångspunkten för verkställighet skall vara det utländska vårdnadsavgörandet eller gällande bestämmelser i lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållan- det. Detta kan också sägas ha betonats i såväl konventionerna som det svenska lagförslaget. och det är enligt domareförbundcts mening viktigt att så har skett. Emellertid kan det inte uteslutas att hindren för verkställighet enligt det ovan sagda kommer att överbetonas. Det kan också gälla före- skrifter om villkor eller tidpunkt för utövande av umgängesrätt med barn. Det är vidare inte sannolikt att. om två stater kommit till olika resultat om vårdnad. den stat som skall pröva en ansökan om verkställighet kommer att finna det förenligt med barnets bästa att överflytta det till den stat varifrån det bortförts.

Domareförbundet noterar vidare att den föreslagna ordningen. när det inte finns ett verkställbart avgörande rörande vårdnaden om ett barn (art. 12 i Europarådskonventionen jämförd med 19 å i lagförslaget) kan befaras ta lång tid i det enskilda fallet.

Domareförbundet anser dock. oaktat nu framförda farhågor. att kon- ventionerna ger så långt det är möjligt en grund för att komma till rätta med de olovliga bortförandena av barn över statsgränserna. Anslutning till de båda konventionerna tillstyrks därför.

Föreningen BRIS

åf:

Vi anser oss kunna stödja den utformning som promemorian fått och de avgöranden och reservationer som den ger uttryck för. Vi är speciellt tacksamma för de formuleringar som ger vid handen att beslut om över- flyttning av barn skall kunna ställas i relation till de grundläggande princi- perna om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter. så att Barnets Rätts- konvention ska kunna beaktas i tillämpliga delar samt att Sverige får vägra överflyttning av barnet om det självt motsätter sig överflyttningen (sid. 7. å 12. punkt 3 och 4).

Rädda barnen

Rädda Barnen välkomnar promemorians förslag att Sverige dels ansluter sig till Europarådskonventionen av den 20 maj 1980 om erkännande och verk- ställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn. dels till Haag-konventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. då detta ger Sverige möjlighet att komma med i ett internationellt samarbete som syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållan- den.

Det är positivt att så många stater har anslutit sig till båda eller till någon av de två konventionerna. Glädjande att se är att vi efter anslutningen också skulle få ett samarbete med bl. a. stater som man tidigare haft svårigheter med. Tyvärr är ej de länder som orsakar de största problemen anslutna. Vi ser det som viktigt att Sverige fortsättningsvis kan få till stånd ett brett samarbete internationellt vad gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna. också med de länder som inte är anslutna till någon av -kon- ventionerna.

Prop. 1988/89z8

131

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (ROKS) har erfarit att olov- ligt bortförande av barn i internationella förhållanden medför stora och tragiska problem. Ett stort steg på vägen för att lösa dessa problem är att Sverige ansluter sig till Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Därutöver vill ROKS påpeka att enbart anslutning till dessa konventioner inte löser alla problem med barn som obehörigt förs bort till andra länder. De största problemen finns i förhållande till de länder som står utanför konventionerna. Sverige bör verka för överenskommelser även med dessa länder.

2 Reservationsmöjlighetema

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten delar den uppfattning som redovisas i promemorian angående vilka reservationer som från Sveriges sida bör göras vid anslutningen till konventionerna.

Kammarrätten i Stockholm

Domstolen ansluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Domstolsverket

Haagkonventionens möjlighet till reservation beträffande centralmyndig- hetens kostnadsansvar bör utnyttjas. DV vill också understryka att praxis hittills varit utomordentligt restriktiv när det gäller att bevilja rättshjälp i frågor som de nu aktuella. Det finns inte anledning att räkna med att praxis kommer att ändras.

Socialstyrelsen

När det gäller Europarådskonventionen anser socialsty relsen att det är riktigt att reservationsmöjligheten i artikel 17 utnyttjas. Socialstyrelsen an- ser att målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige behandlas lika som barn med hemvist i Sverige. Genom att använda denna reservations- möjlighet har förutsättningar skapats för en sådan målsättning.

Statens invandrarverk

Vid ratifikationerna bör göras de reservationer som föreslås i promemorian. dock med det undantaget att Sverige inte bör reservera sig mot att hand- lingar som ges in till centralmyndigheten får avfattas på franska (Europa- rådskonventionen art. 6 p. 2). Denna reservation förefaller omotiverad dels med tanke på att den är ägnad att försena ett förfarande som bör genomför- as med största skyndsamhet dels med hänsyn till att utrikesdepartementet föreslås vara svensk centralmyndighet.

Prop. 1988/89z8

132

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd

På sidan 36 i promemorian anses det vara angeläget att konventionerna ej blir "alltför effektiva". dvs. att de ej skall tvinga en konventionsstat att sända tillbaka ett bortrövat barn även när detta bedöms strida mot barnets eget bästa. Detta uttalande återspeglar den kluvenhet som karakteriserat Sveriges inställning under hela konventionsarbetet: man vill gärna få till- baka barn som bortförts till eller kvarhållits i utlandet. men man vill samtidigt behålla fria händer att vägra återlämna barn som på motsvarande sätt har förts till eller kvarhållits i Sverige.

För att tillmötesgå de länder som i likhet med Sverige har önskat sig en "svag" konvention tillåter Europarådskonventionens art. 17 de anslutna staterna att medelst reservation förbehålla sig större frihet att vägra erkänna resp. verkställa vårdnadsavgöranden meddelade i annan konventionsstat. bl. a. när man anser att avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga med de grundläggande rättsprinciperna om familj och barn eller om det befinns att avgörandets verkningar med hänsyn till ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenliga med barnets bästa (art. 10). Enligt promemorian skall Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet (se sidan 38 och lagförslagets 6 5). Forskningsnämnden är inte övertygad om att detta verkligen är nödvändigt i fråga om en Europarådskonvention. som ju binder länder med inte alltför olika rättspolitiska värderingar på detta område. Reservationen kommer naturligtvis på motsvarande sätt att försvaga Sveri- ges ställning när det gäller att återfå barn som har bortförts till eller kvarhållits i utlandet. (Se vidare avsnitt 5.2.6 5.)

Familjelagssakkunniga

Det bör påpekas att promemorians inställning till de frågor som behandlas i konventionerna präglas av en påtaglig kluvenhet. På ena sidan sägs det vara önskvärt och t.o.m. utgöra en förutsättning för Sveriges tillträde att kon- ventionerna vinner tillräcklig anslutning och blir tillräckligt effektiva. På andra sidan framhålls det att Sverige har verkat för en "svag" konvention som ger tillräckligt med utrymme för undantag från de grundläggande förpliktelscrna. något som rentav betecknas som nödvändigt för att för- hindra orimliga resultat (5. 36). Av promemorian framgår dock att det är det sistnämnda önskemålet som har vägt tyngst. På de flesta punkter där konventionerna öppnar möjlighet till ett val mellan de båda önskemålen har företräde nämligen getts åt den restriktiva linjen. Ett bland andra uttryck för detta är förslaget att Sverige fullt ut skall utnyttja de reservations- möjligheter som finns enligt art. 17 i Europarådskonventionen. Huruvida det finns bärande skäl för den ståndpunkten förefaller tvivelaktigt: i vart fall redovisas inga sådana skäl i promemorian.

Sveriges Advokatsamfund

Samfundet biträder promemorians förslag i vad avser reservationer och vill understryka vikten av att reservationsmöjligheten i artikel 17 i Europaråds- konventionen utnyttjas fullt ut. Det är tillfredsställande att konstatera att i båda konventionerna intagits bestämmelser som i likhet med 21 kapitlet föräldrabalken särskilt beaktar möjligheten att vägra verkställighet med hänsyn till ändrade förhållanden och risken för att barnet skadas.

Prop. 1988/89:8

133

3 Centralmyndighet

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten tillstyrker att utrikesdepartementet skall vara centralmyndighet och att ansökan enligt konventionen om verkställighet och överflyttning skall göras hos länsrätt. — Från principiella synpunkter framstår det som märkligt att utrikesdepartementet. som det anges i promemorian på sidan 46y. med stöd av fullmakt skall kunna föra en talan av det angivna slaget. Det får förutsättas att sådant uppdrag regelmässigt lämnas till en advokat.

Kammarrätten i Stockholm

Det är naturligt och ändamålsenligt att utrikesdepartementet (UD) blir centralmyndighet enligt konventionerna här i landet.

Rationalitetsskäl talar med styrka för att, när fråga uppkommer om åtgärder här i riket. UD regelmässigt håller vederbörande domstol till handa utredning om aktuella bestämmelser i det främmande landet. UD har helt andra möjligheter än den enskilda domstolen att skaffa fram den utredning som behövs. Med tiden bör departementet också kunna bygga upp och vidmakthålla en värdefull kunskapsbank på området. I samman- hanget måste beaktas att det här ofta rör sig om brådskande ärenden där allvarliga konsekvenser kan uppkomma av den tidsutdräkt som blir följden om domstolen skall rekvirera eller t.o.m. själv ta fram den information om utländsk rätt som behövs. Jfr 155 förslaget till lagtext samt artikel 14 i Europarådskonventionen (”snabbt förfarande") och artikel 11 ("snabb handläggning") i Haagkonventionen.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt utredningsförslaget bör utrikesdepartementet anförtros uppgiften som centralmyndighet. Länsrätten har inte något att erinra häremot. Cen- tralmyndighetens uppgifter berörs emellertid endast kortfattat i lagförsla- get. Avsikten är att närmare bestämmelser om centralmyndigheten skall tas in i en särskild förordning.

Enligt länsrättens mening är det väsentligt att det i förordningen tas in strikta regler angående centralmyndighetens ansvarsområde och verksam- het. Klara riktlinjer bör ange hur centralmyndigheten skall agera. Med hänsyn till vikten av snabbhet i förfarandet bör övervägas att särskilt ange vissa tidsfrister för centralmyndighetcns verksamhet. Vidare bör de be- tänkligheter som har riktats mot valet av länsrätterna som första instans för verkställighet och överflyttning till stor del kunna undanröjas genom att länsrätterna får möjligheter till att erhålla bistånd från centralmyndigheten. Det är därför viktigt att centralmyndigheten också åläggs skyldigheter i förhållande till länsrätterna och att dessa skyldigheter fastställs i förord- ningen.

Vidare bör i propositionen närmare anges vilka befogenheter central- _

myndigheten har mot socialnämnderna.

Prop. 1988/89:24

134

Socialstyrelsen

Varje fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet som har till uppgift att bl. a. ta emot och förmedla ansökningar om åtgärder enligt konventionerna. Detta gäller både om Sverige ansluter sig till båda kon- ventionerna. eller någon av dem.

I 4 ä i lagförslaget anges att en centralmyndighet här i landet skall utses av regeringen. Socialstyrelsen tillstyrker att utrikesdepartementet. som se- dan länge fullgör uppgiften som centralmyndighet i andra internationella förhållanden. anförtros uppgiften att vara centralmyndighet när det gäller de ärenden som det nu är fråga om.

I lagmotiven till 4 & anges att centralmyndigheten bör kunna få bistånd av tjänsteman inom socialtjänsten för att ett barn skall kunna återlämnas i första hand på frivillighetens väg. Vidare anges att socialnämnden bör kunna biträda med den utredning om barnets förhållanden som kan be- hövas. Styrelsen anser att det är viktigt att socialnämnden bistår central- myndigheten i dessa uppgifter som har karaktären av socialt arbete.

Malmö socialnämnd

Utrikesdepartementet synes vara den centrala myndighet som lämpligen tilläggs huvudansvaret. Ett etablerat samarbete föreligger redan idag mellan secialnämnd och UD i ärenden som rör faderskap och underhåll. UD har genom sina ambassader och konsulat en bred kunskap om utländska för- hållandcn.

Rädda barnen

Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att utrikesdepartementet bör anför- tros uppgiften att vara centralmyndighet vad gäller ärenden om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden. Vi stöder loss på det faktum att utrikesdepartementet tidigare varit den myndighet som handlagt dessa ärenden och därför har kunskaper och erfarenheter som andra myn- digheter saknar. Utrikesdepartementet har dessutom genom sina ambassa- der ett nätverk som ej någon annan myndighet kan bygga upp.

För att tillförsäkra centralmyndigheten nödvändigt bakgrundsmaterial som underlag för de åtgärder som ska vidtas. om ett bortrövat barns situation i Sverige. bör socialnämnden i lag åläggas utrednings- och upp- giftsskyldighet på centralmyndighetcns begäran.

4 Lagteknisk lösning

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten tillstyrker att konventionerna införlivas med svensk rätt genom att de transformeras till svensk författningstext. Även om konventionerna aVSer olika frågor. har hovrätten inte någon erinran mot den i promemorie- förslaget valda tekniken att arbeta ihop konventionerna under en lag.

Kammarrätten i Stockholm

Lagtekniskt uppställer sig frågan om konventionerna bör transformeras till en gemensam lag eller om en lag bör tillskapas för vardera konventionen. Frågan är av övervägande praktisk natur. Båda modellerna har sina för- och

Prop. 1988/89z8

135

nackdelar. Många av de bestämmelser som erfordras blir emellertid gemen- samma. En samlad lag synes därför vara att föredra under förutsättning att den kan göras tillräckligt överskådlig. Det förslag som har lagts fram i promemorian fyller väsentligen de behov som behöver uppställas i aktuellt hänseende. Kammarrätten tillstyrker därför den lagtekniska lösningen som promemorian innehåller.

Familj elagssakkunniga

Den metod som har valts för att införliva konventionerna med svensk rätt ger anledning till åtskilliga invändningar. Det sägs i promemorian vara tämligen givet att införlivandet i detta fall bör ske genom transformation (s. 42). Denna uppfattning synes vara uttryck för en överdriven föreställning om den svenska lagstiftningsteknikens förträfflighet. I själva verket är den svenska lagtext som föreslås — läst fristående från alla kommentarer — knappast mera lättillgänglig än de konventionstexter den utger sig för att transformera. Samtidigt bortses det i promemorian helt och hållet från de nackdelar som är förbundna med transformationsmetoden.

Även om denna metod anses böra föredras. måste det viktigaste dock rimligen vara att lagtexten utformas på sådant sätt att den korrekt åter- speglar konventionsreglernas sakliga innehåll och därigenom möjliggör uppfyllelse av de folkrättsliga förpliktelser som tillträdet till konventionerna medför. I det aktuella fallet har transformationsmetoden emellertid drivits så långt att det är så gott som ogörligt att bedöma huruvida och i vad mån detta har lyckats. Såväl i fråga om systematiken som vad gäller utform- ningen av enskilda bestämmelser avviker lagtexten starkt från konventio— nerna, delvis i sådan grad att det är svårt att känna igen konventions- texterna. En följd härav är att det krävs en betydande arbetsinsats redan för att få grepp om i vilken utsträckning och på vilket sätt olika bestämmelser i konventionerna har motsvarighet i lagtexten. Vi har inte haft möjlighet att göra någon fullständig eller systematisk genomgång av dessa frågor.

Även vid en tämligen summarisk granskning står det dock klart att många bestämmelser i konventionerna helt eller delvis saknar motsvarighet i lag- texten eller har formulerats om på ett eller annat sätt. I några sådana fall bygger förslaget i stället på "transformation genom motivuttalanden" på så sätt att konventionsbestämmelserna återges i promemorians kommentarer till lagtexten. I en del andra fall får det antas att nödvändiga bestämmelser kommer att flyta in i de — ännu inte föreslagna — tillämpningsförfattningar som behöver utfärdas. Kvar blir ändå en hel del skillnader mellan kon- ventionstext och lagtext. Som regel ger promemorian ingen förklaring till dessa diskrepanser. Det är mycket möjligt att de flesta av dem är oskadliga i den meningen att de kommer att sakna betydelse för rättstillämpningen i Sverige. Att det genomgående skulle förhålla sig så är emellertid föga troligt. Tvärtom är det högst sannolikt att den föreslagna lagtexten i en del fall kommer att leda till avgöranden som är oförenliga med konventionerna. Samtidigt ligger det i sakens natur att det inte är möjligt att i förväg peka ut de skillnader mellan konventionstext och lagtext som är mest "riskabla" i denna mening. Häri ligger också en av transformationsmetodens påtagliga svagheter.

I viss utsträckning kan nämnda risker motverkas genom att konventioner- na och till dem hörande material används som hjälpmedel vid tolkningen och tillämpningen av den svenska lagtexten. Även om det inte sägs någon- ting härom i promemorian. synes det givet att denna metod bör anlitas. såsom också har skett i andra fall vid tillämpningen av bristfällig svensk "transformationslagstiftning" (ett belysande exempel är det ännu inte publi-

Prop. 1988/8918

136

cerade llD-beslutet 1986-12-05. nr SÖ 701. som rörde tillämpningen av den llaag-konventionsgrundande lagstiftningen om verkställighet av utländska underhållsavgifnanden). Möjligheterna härtill minskas dock som följd av den starkt decentraliserade tillämpning av den svenska lagen som pro- memorieförslaget innefattar. Det kan i ett sådant system knappast förväntas att de berörda myndigheterna kan vinna tillräcklig förtrogenhet med och erfarenhet av de särskilda problem som knyter sig till tolkningen av kon- ventionsstyrd lagstiftning (se vidare avsnitt 5.1).

Sveriges Advokatsamfund

Vidare biträder samfundet uppfattningen att de delar av Europaråds- och Haagkonventionerna. som behöver införlivas med svensk rätt, 'bör om- arbetas till svensk lagtext. Det är lämpligt att konventionernas innehåll regleras i en gemensam lag i enlighet med lagförslaget. vilket väl motsvarar lagstiftningens behov på området.

Sveriges domareförbund

Domareförbundet tillstyrker jämväl lagförslaget om erkännande och verk- ställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Förbundet ser inget skäl till att frångå huvudregeln att använda den s. k. transformationsprincipen. varigenom behövliga delar av konventioner- na omarbetas till svensk lagtext. Tekniken att arbeta in de båda kon- ventionerna i en gemensam lag har inneburit en viss svåröverskådlighet och kan ge utrymme för osäkerhet. Värdet av en för de båda konventionerna gemensam lag får dock anses överväga nämnda nackdelar, desto mer som avsikten är att låta den särskilda regleringen av erkännande och verkställig- het av nordiska avgöranden rörande vårdnad eller umgänge med barn stå kvar.

5 Lagförslaget

5.1 Allmänna synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten anser att rubriken bör ändras så att det av den framgår att lagen gäller överflyttning av barn i internationella förhållanden.

Stockholms tingrätt

I promemorian berörs vad som avses med det i lagförslaget använda ut- trycket rätten att ta vård om barnet. Innebörden av uttrycket är betydelse- full oeh ingalunda självklar. Det bör i lagtexten upptas en bestämmelse om vad som avses med rätt att ta vård om barnet.

Slutligen bör påpekas att frågor om vårdnad enligt 6 kap. 9 & föräldrabal— ken handläggs som ärenden hos en tingsrätt. Det föreligger inte någon anledning att i den föreslagna lagen behandla vårdnadsärenden annorlunda än mål om vårdnad. I enlighet härmed bör 7 s" 9 5 och 18 å i lagförslaget ändras.

Prop. 1988/8928

137

Länsrätten i Stockholms län

När det gäller de förvaltningsprocessuella frågorna finns inom länsrätten två skolor. varav den ena förordar den lagstiftningsteknik med få och tämligen öppna lagregler som kännetecknar bl. a. förvaltningsprocesslagen. Den andra skolan förordar ett mera komplett lagverk som återfinns bl. a. i vårdlagarna.

Enighet föreligger dock om att man i promemorian åtminstone borde ha kunnat återfinna en hänvisning till och en redovisning av de mera grund- läggande reglerna i förvaltningsprocesslagen (FPL) och en analys av vilka lösningar som dessa regler leder till när det gäller frågor som aktualiseras av lagförslaget. En ordning där man måste vara förvaltningsprocessuell expert för att med möda leta sig fram till gällande "spelregler" eller där dessa först om några år kommer att utkristallisera sig genom regeringsrättens praxis kan inte betraktas som godtagbar.

De grundläggande frågorna är hur långt FPL räcker/duger/gäller. Läns- rätten har inte bemödat sig om ambitionen att presentera en fullständig genomgång av de processuella frågorna men skall här peka på några som bör lagregleras eller behandlas i motivuttalanden.

[. En mycket väsentlig fråga är vem som är behörig sökande. Detta har förtjänstfullt beskrivits i motiven. En minoritet inom länsrätten anser dock att de grundläggande föreskrifterna bör ges i lagtexten (jfr för övrigt den föreslagna 19 å andra stycket). '

2. Varken i lagtexten eller i motiven anges vid vilken länsrätt som ansökan skall eller får göras. Enighet föreligger inom länsrätten att man åtminstone kunde ha hänvisat till forumpraxis i nationella verkställighetsmål. En majoritet anser dock att grundregleringen kan och bör göras tydligare och mera lättillgänglig i lagtext.

3. En majoritet efterlyser motivuttalanden om partsställningen i målen och mot vilken i olika situationer ett föreläggande om verkställighet skall riktas. Förhållandena i målen kan vara vitt skilda. Barnet kan ha förts lovligt eller olovligt till Sverige av förälder eller annan. Det kan vistas hos samma person som fört det hit eller annan. Det kan ha förts hit av en person på uppmaning av en förälder men vistas hos en tredje person eller hållas gömt i okänd miljö. Några ledamöter anser att grundläggande regler i nu ifrågavarande hänse- enden bör ges i lag.

4. En minoritet anser att det bör läggas fast vilka som — utöver svaranden och barnet — skall ha en ovillkorlig rätt att yttra sig i målet, t. ex. förälder som ej är part.

5. När det gäller verkställighetsbeslutens innehåll bygger vår interna motsvarande lagstiftning på den oskrivna huvudregeln att barnet får av- hämtas där det befinner sig. En majoritet saknar åtminstone motivuttalanden i frågan. eventuellt en hänvisning till gällande praxis i nationella verkställighetsmål om detta anses tillräckligt.

Skall till äventyrs den som fört barnet till Sverige— förälder eller annan — kunna förpliktas att på egen bekostnad återställa barnet till den plats varifrån det bortfördes?

6. Enighet föreligger om att bestämmelsen i 21 kap. 12 å FB om muntlig förhandling inte passar för länsrätternas del när det gäller internationella verkställighetsmål. Till och med motsvarande föreskrift i FPL kan vara för långtgående. Länsrätten tänker i detta sammanhang bl. a. på kostnadsaspckter, tidsut-

Prop. 1988/89:23

138

dräkt och — ofta nog — målens beskaffenhet (olovligt eller olagligt bortföran- de eller kvarhållande).

Andra lösningar än formella muntliga förhandlingar borde också kunna övervägas (jfr t. ex. 52 kap. 10 & RB).

7. En kostnadsfråga som inte har behandlats i betänkandet är frågan om utländsk förlorande sökande skall kunna åläggas att ersätta staten kostna- derna för motpartens rättshjälp. Detta förefaller möjligt enligt konventionerna. Om så inte anses vara fallet måste emellertid hänvisningen till 21 kap. 13 å FB och indirekt till rättshjälpslagen anpassas därtill. Det förefaller däremot som om Europarådskonventionen inte medger att utländsk sökande åläggs att betala egna rättshjälpsavgifter.

8. En majoritet anser att det bör övervägas att tillerkänna barnet rätt till offentligt biträde.

9. En minoritet saknar åtminstone motivuttalanden om fullföljdsrätt (be- roende på hur frågan om partsställning är löst eller olöst). En diskussion om eventuella fullföljdsbegränsningar hade enligt minoriteten också varit på plats (jfr 19 & fjärde stycket). 10. Enighet föreligger om att det behövs en regel som möjliggör att ett barn tillfälligt omhändertas för att säkerställa att handläggningen av målet kan slutföras. Om ett barn hålls undan kan det eljest bli omöjligt att komma till ett avgörande. Inte ens efterspaning är möjlig att tillgripa med gällande regler.

Länsrätten i Malmöhus län

Lagförslaget innehåller inte några särskilda bestämmelser om kostnader bortsett från 17 5. som bl. a. hänvisar till 21 kap. 13 & föräldrabalken. Av konventionerna framgår emellertid att några kostnader i huvudsak inte fås tas ut från sökanden. Haagkonventionen ger dock vissa möjligheter till reservation mot en konventionsstats skyldighet att stå för bl. &. advokat- kostnader eller kostnader med anledning av ett domstolsförfarande. Ut- redningen föreslår att Sverige skall utnyttja denna möjlighet till reservation.

Enligt länsrättens bedömning är det oklart vad den föreslagna reservatio- nen praktiskt kommer att innebära. Denna fråga bör därför belysas ytter- ligare.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen finner den föreslagna lagtexten i stort sett enkel och klar. Innehållet är väl disponerat. Det är lätt att arbeta med rubriker, som i huvudsak anger de olika paragrafernas innehåll. Socialstyrelsen anser att man åstadkommit en lagtext. som i förhållande till de båda konventions- texterna är väsentligt mycket enklare. Det är emellertid viktigt att enkel- heten inte befrämjas så långt att innehållet blir tveksamt. Styrelsen ifråga- sätter om detta inte är fallet för en del bestämmelser i lagförslaget. Denna brist i lagtexten medför att stora krav bör kunna ställas på förarbetena till lagtexten. Ger inte heller förarbetena ett direkt stöd för en viss klargörande tolkning av lagtexten. måste man sålunda gå till de ursprungliga kon- ventionerna eller andra rättskällor för att få vägledning.

I vissa fall kan båda konventionerna samtidigt vara tillämpliga. Exempel- vis när ett barn olovligen bortförts till en konventionsstat vilken är bunden av båda konventionerna. synes under vissa omständigheter både en för- klaring om olovligt bortförande enligt 5 5 2 st. och 11 å i lagförslaget kunna åberopas som grund för att få barnet återlämnat. I förevarande promemoria

Prop. 1988/89:8

139

har en sådan situation inte närmare diskuterats. något som vore vägledande för dem som skall tillämpa lagen.

Styrelsen vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på deti lagtexten ofta förekommande begreppet hemvist. I lagmotivet till 65 i lagförslaget anges att begreppet i konventionstexten motsvaras av begreppet "habitual residence". att det i kommentaren till Europarådskonventionen anges att varje konventionsstat själv bestämmer enligt den egna lagen. vilken innebörd uttrycket har samt att hemvistbegreppet för svensk rätts del diskuterats i bl. a. propositionen 19731158 s. 78 ff. I samma kommentar anges vidare att uttalandena i nämnda proposition i stort sett sammanfaller med vad Europarådets ministerkommitté föreskrivit i en viss resolution till vilken hänvisning har gjorts i kommentaren till Europarådskonventionen. Socialstyrelsen anser att man borde ha definierat begreppet hemvist och ha angivit i vad mån avsikten att kvarstanna. dvs. huruvida den subjektiva kvalifikationsgrunden för hemvistbegreppet skall upprätthållas eller inte. Detta vore önskvärt också med hänsyn till att åtminstone Haagkonventio- nen bygger på domicilprincipen.

l kommentaren till 5 ä' i lagförslaget anges att "rätten att ta vård om barn" inte har definierats i Europarådskonventionen. Det klargörs emeller- tid att härmed bl. a. avses beslut om vård eller omhändertagande som har meddelats inom den barnavårdande verksamheten. Socialstyrelsen föreslår att det vaga begreppet "barnavårdande verksamhet" definieras och att det klart framgår vilka beslut om vård som avses. Även kommentaren till 11 å i lagförslaget är oprecis i detta avseende.

Mot bakgrund av dessa exempel ur lagkommentaren samt med beaktande av den rikliga förekomsten av hänvisningar till konventionstexterna ifråga- sätter styrelsen om inte den föreslagna lagtexten hade vunnit i klarhet om den utökats med vissa bestämmelser. Lagkommentaren hade nog bättre tjänat sitt syfte som underlag för lagtolkning om den i mindre utsträckning hänvisat till konventionstexterna.

I 17 å i lagförslaget anges att bestämmelserna i 21 kap. i FB i vissa där angivna delar gäller även i mål om verkställighet eller överflyttning enligt den föreslagna lagen. Här föreslås sålunda att tjänsteman inom social- tjänsten får medlingsuppdrag i enlighet med vad härom sägs i 21 kap. 2 och 4 Ö? FB.

Socialstyrelsen anser att socialnämndens uppgifter. sådana de anges in- direkt med stöd av 17 å i lagförslaget och sådana de kan uttolkas ur motiven till 4 och 12 åå i lagförslaget. måste anges och närmare preciseras i en särskild bestämmelse i den föreslagna lagtexten. Detta är nödvändigt dels för att det inte skall råda någon tvekan huruvida detta är en skyldighet för socialnämnden. dels för att möjliggöra överlämnandet av uppgifter som omfattas av sekretess hos socialnämnden till den centrala myndigheten.

Familjelagssakunniga