Prop. 2009/10:217
Kreditvärderingsinstitut
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/1
I
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1060/2009
av den 16 september 2009
om kreditvärderingsinstitut
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) Yttrande av den 13 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(1),
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande
(2) EUT C 115, 20.5.2009, s. 1.
(2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 23 april 2009 (ännu ej offentlig
gjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.
(3), och
av följande skäl:
(1)
Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de inter
nationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom
de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, lånta
gare, emittenter och stater som en del av informationen för
att fatta väl underbyggda investerings- och finansierings
beslut. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings-
och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investe
ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänste
pensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som
referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavse
ende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen
påverkar följaktligen i väsentlig grad hur marknaden
fungerar och investerares och konsumenters tillit och för
troende. Det är därför av avgörande betydelse att kreditvär
deringsverksamheten utövas i enlighet med principerna
om integritet, transparens, ansvar och goda styrelseformer,
för att säkerställa att de kreditbetyg som används inom
gemenskapen är oberoende, objektiva och av fullgod
kvalitet.
(2)
För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstitut sina
huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemssta
ter reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamhet
eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kredit
värderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella
marknadernas funktion omfattas de endast inom begrän
sade områden av gemenskapslagstiftning, däribland Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den
28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig mark
nadspåverkan (marknadsmissbruk )
(4) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.
(4). Dessutom behand
las kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät
ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut
(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
(5) och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av
den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut
(6) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.
(6). Det är därför viktigt att fastställa
bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som
utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i
gemenskapen är av fullgod kvalitet och utfärdas av kredit
värderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommis
sionen kommer att fortsätta sitt samarbete med
internationella organ för att skapa samstämmighet mellan
reglerna för kreditvärderingsinstitut. Det bör vara möjligt
att undanta vissa centralbanker som utfärdar kreditbetyg
från denna förordnings tillämpning, förutsatt att de upp
fyller relevanta, tillämpliga villkor för att säkerställa kredit
värderingsverksamhetens oberoende och integritet, och att
dessa villkor är lika strikta som kraven i denna förordning.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
(3)
Bestämmelserna i denna förordning bör inte skapa någon
allmän skyldighet att kreditvärdera finansiella instrument
eller finansiella förpliktelser enligt denna förordning. Fram
för allt bör företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i rådets
direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om sam
ordning av lagar och andra författningar som avser företag
för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag)
(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet ersatt, med verkan från och
med den 1 juli 2011, av Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/65/EG (Se sidan 32 i detta nummer av EUT).
(1) eller tjänstepensionsinstitut enligt defini
tionen i Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till
syn över tjänstepensionsinstitut
(2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
(2) inte vara skyldiga att
endast investera i finansiella instrument som är kreditvär
derade enligt denna förordning.
(4)
Denna förordning bör inte skapa ett generellt krav för
finansiella institut eller investerare att endast investera i
värdepapper för vilka prospekt har offentliggjorts i enlig
het med Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt
som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till all
mänheten eller tas upp till handel
(3) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.
(3) och kommissionens
förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om
genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas
format, införlivande genom hänvisning samt offentliggö
rande av prospekt och annonsering
(4) EUT L 149, 30.4.2004, s. 1.
(4) och som har värde
rats enligt den här förordningen. Dessutom bör den här
förordningen inte kräva att emittenter eller erbjudare eller
personer som ansöker om upptagande till handel på en
reglerad marknad ska skaffa kreditbetyg för värdepapper
som omfattas av skyldigheten att offentliggöra prospekt
enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG)
nr 809/2004.
(5)
Ett prospekt som offentliggörs enligt direktiv 2003/71/EG
och förordning (EG) nr 809/2004 bör innehålla tydlig
information på framträdande plats om huruvida kreditbe
tygen för de respektive värdepappren utfärdats av ett kre
ditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och
registrerat enligt den här förordningen. Ingenting i den här
förordningen bör dock förhindra att personer ansvariga för
offentliggörandet av prospekt enligt direktiv 2003/71/EG
och förordning (EG) nr 809/2004 inkluderar annan viktig
information i prospektet, bland annat kreditbetyg som
utfärdats i tredjeland och därtill knuten information.
(6)
Utöver att utfärda kreditbetyg och utföra kreditvärderings
verksamhet, bör kreditvärderingsinstitut yrkesmässigt
kunna utföra verksamhetsanknutna aktiviteter. De verk
samhetsanknutna aktiviteterna får inte inkräkta på kredit
värderingsverksamhetens oberoende eller integritet.
(7)
Denna förordning bör gälla för kreditbetyg som utfärdats
av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom
gemenskapen. Det främsta syftet med förordningen är att
skydda stabiliteten på finansmarknaderna och investe
rarna. Kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade
bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en
kund-, affärs- eller branschförbindelse bör inte omfattas av
denna förordning.
(8)
Kreditvärderingsinstitut bör på frivillig grund tillämpa den
uppförandekod för kreditvärderingsinstitut som utfärdats
av Internationella organisationen av institutioner för reg
lering av värdepappersmarknaden (Iosco) (nedan kallad
Iosco-koden). Under 2006 uppmanades, genom ett medde
lande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut
(5) EUT C 59, 11.3.2006, s. 2.
(5),
Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrät
tad genom kommissionens beslut 2009/77/EG
(6) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
(6), att
övervaka efterlevnaden av Iosco-koden och årligen rappor
tera till kommissionen.
(9)
Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades
man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga
svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av
målen var att förbättra marknadens funktion och dess
belöningsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens
uppgifter.
(10)
Kreditvärderingsinstituten anses för det första ha misslyck
ats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållan
dena på marknaden återspeglas i kreditbetygen, och för det
andra ha misslyckats med att anpassa sina kreditbetyg i tid
efter det att krisen på marknaden hade förvärrats. Detta
misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör
intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjlighe
terna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet
samt deras interna företagsstyrning och övervakningen av
deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte
ensidigt förlita sig på dem, utan de bör lägga ner största
omsorg på egna analyser och fortlöpande genomföra en
tillfredsställande ”due diligence” beträffande dessa värde
ringars tillförlitlighet.
(11)
Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för
att förbättra kvaliteten på kreditbetygen, särskilt kreditbe
tyg som ska användas av både finansiella institut och per
soner som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom
gemenskapen. Utan sådana ramar finns det risk för att
medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på
nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den
inre marknaden och hindra den från att fungera väl, efter
som olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlems
staterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är
avsedda att användas av finansiella institut överallt inom
hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg
skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i
skyddsnivå för investerare och konsumenter. Användarna
bör dessutom kunna jämföra kreditbetyg som utfärdats i
gemenskapen med internationellt utfärdade kreditbetyg.
V
S
2
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/3
(12)
Denna förordning bör inte påverka hur kreditbetyg
används av andra personer än de som avses i denna
förordning.
(13)
Det är önskvärt att kreditbetyg som utfärdas i tredjeland
kan användas i rättsligt reglerade sammanhang inom
gemenskapen under förutsättning att de uppfyller krav
som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förord
ning. Genom denna förordning införs ett system för god
kännande som gör det möjligt för kreditvärderingsinstitut
som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlig
het med gemenskapsrätten att godkänna kreditbetyg som
utfärdats i tredjeland. Kreditvärderingsinstituten bör, när de
godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland,
fastställa och löpande kontrollera om kreditvärderings
verksamhet som leder till utfärdandet av ett sådant kredit
betyg uppfyller krav för utfärdande av kreditbetyg som är
lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning och
som gör att man uppnår samma mål och effekter i
praktiken.
(14)
För att ta hänsyn till oron över att kreditvärderingsinstitut
som inte är etablerade inom gemenskapen skulle kunna
utgöra ett allvarligt hinder för effektiv tillsyn i finansmark
nadernas bästa intresse inom gemenskapen, bör ett sådant
system för godkännande införas för kreditvärderingsinsti
tut som är närstående företag till eller som har ett nära
samarbete med kreditvärderingsinstitut etablerade inom
gemenskapen. Det kan dock vara nödvändigt att anpassa
kraven på fysisk närvaro i gemenskapen i vissa fall, särskilt
för mindre kreditvärderingsinstitut från tredjeland utan
någon närvaro eller anknytning inom gemenskapen. Ett
särskilt certifieringssystem bör därför inrättas för sådana
kreditvärderingsinstitut, under förutsättning att de inte är
systemviktiga för finansmarknadernas finansiella stabilitet
eller integritet i en eller flera medlemsstater.
(15)
Certifiering bör vara möjlig efter det att kommissionen
fastställt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett
tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning.
Det planerade systemet för likvärdighet bör inte innebära
ett automatiskt tillträde till gemenskapen men bör erbjuda
en möjlighet för kvalificerade kreditvärderingsinstitut från
ett tredjeland att bedömas från fall till fall och beviljas ett
undantag från vissa av de organisatoriska krav som gäller
för kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, bland
annat kravet på fysisk närvaro i gemenskapen.
(16)
Denna förordning bör även innehålla krav på att kreditvär
deringsinstitutet i tredjeland uppfyller kriterier som utgör
generella förutsättningar för integritet i dess kreditvärde
ringsverksamhet, för att förebygga att behöriga myndighe
ter eller andra offentliga myndigheter i tredjelandet ingriper
när det gäller kreditbetygens innehåll och för att sörja för
en lämplig strategi för intressekonflikter, rotation av kre
ditvärderingsanalytiker och regelbundet och fortlöpande
informationslämnande.
(17)
En annan viktig förutsättning för ett sunt system för god
kännande och ett system för likvärdighet är också att det
finns goda samarbetsarrangemang mellan de behöriga
myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga
myndigheterna för kreditvärderingsinstitut i tredjeland.
(18)
Det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg
som utfärdats i tredjeland bör vara helt och ovillkorligt
ansvarigt för de godkända kreditbetygen och för att villko
ren för godkännande i denna förordning är uppfyllda.
(19)
Denna förordning bör inte gälla kreditbetyg som kreditvär
deringsinstitutet tar fram på enskild begäran och uteslu
tande ger till den person som beställde det och som inte
är avsett för offentliggörande eller distribution till
abonnenter.
(20)
Investeringsanalyser, investeringsrekommendationer och
andra utlåtanden om ett värde eller ett pris för ett finan
siellt instrument eller en finansiell förpliktelse bör inte
anses utgöra kreditbetyg.
(21)
Ett kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, nämligen ett
kreditbetyg som inte utfärdats på begäran av emittenten
eller den kreditvärderade enheten, bör tydligt identifieras
som sådant och skilja sig från begärda kreditbetyg på lämp
ligt sätt.
(22)
För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvär
deringsinstituten inrikta sin yrkesmässiga verksamhet på
utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte
få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärde
ringsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekom
mendationer om utformningen av strukturerade finansiella
instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsan
knutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intres
sekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.
(23)
Kreditvärderingsinstitut bör använda värderingsmetoder
som är rigorösa, systematiska och kontinuerliga och som
valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive
utfallstest. Detta krav bör emellertid inte ligga till grund för
ett ingripande från de behöriga myndigheternas och med
lemsstaternas sida när det gäller kreditbetygens och värde
ringsmetodernas innehåll. På samma sätt bör kravet för
kreditvärderingsinstituten att minst en gång om året se
över kreditbetygen inte påverka deras skyldighet att regel
bundet övervaka kreditbetygen och vid behov revidera kre
ditbetyg. Dessa krav bör inte tillämpas på ett sätt som
hindrar nya kreditvärderingsinstitut från att komma in på
marknaden.
(24)
Kreditbetygen bör vara välgrundade och ordentligt motive
rade för att undvika kompromisser vid kreditvärderingen.
(25)
Kreditvärderingsinstitut bör offentliggöra information om
de metoder, modeller och grundläggande antaganden som
de använder i sin kreditvärderingsverksamhet. Detaljgra
den när det gäller de offentliggjorda uppgifterna om model
lerna bör vara sådan att det ges tillräcklig information till
användarna av kreditbetyg för att de själva ska kunna
genomföra en ”due diligence” i syfte att bedöma om de kan
förlita sig på dessa kreditbetyg eller inte. Offentliggörande
av uppgifterna om modellerna får emellertid inte avslöja
känslig affärsinformation eller allvarligt hindra innovation.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
(26)
Kreditvärderingsinstitut bör utarbeta lämpliga riktlinjer
och förfaranden när det gäller anställda och andra perso
ner som medverkar i kreditvärderingsprocessen i syfte att
förhindra, upptäcka, undanröja eller hantera och rappor
tera om intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kva
litet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och
översynsprocesser. Dessa riktlinjer och förfaranden bör
särskilt inbegripa en intern kontrollmekanism och en funk
tion för regelefterlevnad.
(27)
Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter
och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå
vakt om sitt oberoende. De bör i tid rapportera om intres
sekonflikter. De bör också dokumentera alla väsentliga hot
mot oberoendet - avseende såväl själva institutet som dem
av dess anställda eller andra personer som medverkar i kre
ditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som till
lämpas för att mildra sådana hot.
(28)
Varje kreditvärderingsinstitut eller grupp av kreditvär
deringsinstitut bör fortlöpande präglas av sunda
styrelseformer. Vid fastställandet av sådana bolagsstyr
ningsarrangemang bör ett kreditvärderingsinstitut eller en
grupp av kreditvärderingsinstitut ta hänsyn till behovet
av att säkerställa att det kommer att göra kreditvärde
ringar som är oberoende, objektiva och av fullgod
kvalitet.
(29)
För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påver
kas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsin
tressen bör kreditvärderingsinstituten se till att minst en
tredjedel, men inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen
är oberoende på ett sätt som överensstämmer med
punkt 13 i avsnitt III i kommissionens rekommendation
2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för
företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter
med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrel
sekommittéer
(1) EUT L 52, 25.2.2005, s. 51.
(1). Det är dessutom nödvändigt att majori
teten i den högsta ledningen, däribland alla oberoende
ledamöter av styrelsen, har tillräckligt kunnande om rele
vanta områden inom finansiella tjänster. Den ansvarige för
kontroll av regelefterlevnaden bör regelbundet rapportera
om fullgörandet av sitt uppdrag till den högsta ledningen
och de oberoende ledamöterna i styrelsen.
(30)
För att undvika intressekonflikter bör ersättningen till de
oberoende ledamöterna i styrelsen inte vara beroende av
kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat.
(31)
Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal
anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet
till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet
säkerställa att tillräckliga personresurser och medel
anslås till utfärdande, övervakning och uppdatering av
kreditbetyg.
(32)
För att beakta de särskilda förhållandena i kreditvärderings
institut som sysselsätter färre än 50 anställda bör de behö
riga myndigheterna ha möjlighet att undanta sådana
kreditvärderingsinstitut från vissa av de skyldigheter som
fastställs i denna förordning när det gäller rollen för obe
roende ledamöter i styrelsen, funktionen för regelefterlev
nad och rotationssystemet, och i den mån nämnda institut
kan visa att de uppfyller vissa villkor. Ett av de kriterier
som de behöriga myndigheterna särskilt bör undersöka är
huruvida storleken på ett kreditvärderingsinstitut har fast
ställts på ett sätt som gör att kreditvärderingsinstitutet eller
en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att upp
fylla kraven i denna förordning. Medlemsstaternas behö
riga myndigheter bör tillämpa undantagen på ett sätt som
gör att risken för en uppsplittring av den inre marknaden
undviks och att en enhetlig tillämpning av gemenskapsrät
ten säkerställs.
(33)
Långvariga relationer med samma kreditvärderade enhe
ter eller deras anknutna tredje parter kan komma att
inverka negativt på oberoendet hos kreditvärderingsana
lytiker och hos de personer som godkänner kreditbety
gen. Dessa kreditvärderingsanalytiker och personer bör
därför omfattas av ett lämpligt rotationssystem som möj
liggör en gradvis ändring av analysgrupperna och
kreditvärderingskommittéerna.
(34)
Kreditvärderingsinstituten bör se till att de metoder, model
ler och grundläggande antaganden, såsom matematiska
antaganden eller korrelationsantaganden, som de tillämpar
vid fastställandet av kreditbetygen underhålls, uppdateras
och regelbundet ses över i sin helhet samt att deras beskriv
ningar offentliggörs på ett sådant sätt att en fullständig
översyn blir möjlig. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter
eller strukturens komplexitet hos ett nytt slags finansie
ringsinstrument, särskilt strukturerade finansiella instru
ment, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om
kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig
kreditvärdering, bör detta inte utfärda kreditbetyg eller bör
återkalla ett befintligt kreditbetyg. Förändringar av kvalite
ten på den information som finns tillgänglig för att över
vaka ett gällande kreditbetyg bör offentliggöras
tillsammans med denna översyn och, i tillämpliga fall, bör
en revidering av kreditbetyget ske.
(35)
För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kredit
värderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den infor
mation det använder när det tilldelar kreditbetyg är
tillförlitlig. I detta syfte bör ett kreditvärderingsinstitut
bland annat kunna utnyttja finansiella rapporter, som gran
skats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser,
kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen
granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna
informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskri
ver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess
anknutna tredje parter om information lämnas enligt avta
let i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vil
seledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dess
anknutna tredje parter inte genomför en rimlig ”due dili
gence” när det gäller att kontrollera korrektheten i infor
mationen i enlighet med avtalsvillkoren.
V
S
4
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/5
(36)
Denna förordning påverkar inte kreditvärderingsinstitutens
skyldighet att skydda fysiska personers rätt till privatliv när
det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter
(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(1).
(37)
Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten inrättar
ordentliga förfaranden för en regelbunden översyn av de
metoder, modeller och grundläggande värderingsantagan
den de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande
återspegla ändrade förhållanden på de underliggande vär
depappersmarknaderna. För att säkerställa transparens bör
varje materiell ändring av kreditvärderingsinstitutens
metoder och praxis eller förfaranden och processer offent
liggöras innan den genomförs, såvida inte extrema
marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av
kreditvärderingen.
(38)
Ett kreditvärderingsinstitut bör alltid ange lämpliga riskvar
ningar, inbegripet en känslighetsanalys av relevanta anta
ganden. Den analysen bör förklara hur olika utvecklingar
på marknaden som påverkar de parametrar som är
inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg
(exempelvis volatilitet). Kreditvärderingsinstitutet bör
säkerställa att informationen om den historiska andelen
fallissemang inom varje betygskategori kan verifieras och
kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter
för att klart uppfatta varje betygskategoris historiska resul
tat och om, och i så fall på vilket sätt, betygskategorierna
har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg
eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insig
nifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda använ
darna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang,
bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande för
klaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträck
ning vara jämförbar med eventuella förekommande
modeller inom branschen så att investerarna får stöd för
jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.
(39)
För att göra kreditbetygen mer överblickbara och bidra till
skyddet av investerarna bör CESR upprätta ett centralt
arkiv med information om kreditvärderingsinstitutens tidi
gare prestationer och information om tidigare utfärdade
kreditbetyg. Kreditvärderingsinstituten bör lämna informa
tion till detta arkiv i en standardiserad form. CESR bör
offentliggöra denna information och årligen offentliggöra
sammanfattande information om de huvudsakliga utveck
lingstendenser som observerats.
(40)
Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella
instrument ge effekter av annat slag än traditionella före
tagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för
investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda
samma betygskategorier för båda dessa slag av instrument.
Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att
öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de
särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella
produkter i förhållande till deras traditionella motsvarig
heter. Kreditvärderingsinstituten bör därför hålla de
betygskategorier som används vid kreditvärdering av struk
turerade finansiella instrument, å ena sidan, klart åtskilda
från de betygskategorier som kan användas för andra
finansiella instrument eller finansiella förpliktelser, å andra
sidan, genom att lägga till en lämplig symbol till
betygskategorin.
(41)
Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att und
vika situationer där emittenter begär preliminära bedöm
ningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat
finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i
syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för
den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör
undvika sådana metoder.
(42)
Varje kreditvärderingsinstitut bör dokumentera de meto
der som används vid kreditvärderingarna och regelbundet
uppdatera dokumentationen då ändringar görs av dem
samt också dokumentera materiella inslag i dialogen mel
lan kreditvärderingsanalytikern och den kreditvärderade
enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.
(43)
För att skapa en hög grad av förtroende för den inre mark
naden hos investerare och konsumenter bör det krävas
registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kredit
betyg inom gemenskapen. En sådan registrering är den vik
tigaste förutsättningen för att kreditvärderingsinstitut ska
kunna utfärda kreditbetyg avsedda att användas i rättsligt
reglerade sammanhang i gemenskapen. Det är därför nöd
vändigt att fastställa harmoniserade villkor och förfaranden
för beviljande, upphävande och återkallande av sådan
registrering.
(44)
Denna förordning bör inte ersätta de etablerade förfaran
dena för erkännande av externa ratinginstitut (ECAI) i
enlighet med direktiv 2006/48/EG. Externa ratinginstitut
som redan erkänts i gemenskapen bör ansöka om regist
rering enligt denna förordning.
(45)
Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behö
riga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha till
stånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det
är därför nödvändigt att fastställa ett enda registreringsför
farande för varje kreditvärderingsinstitut som har verkan
inom hela gemenskapen. Registreringen av ett kreditvärde
ringsinstitut bör ha verkan så snart det registreringsbeslut
som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hem
medlemsstaten har trätt i kraft enligt relevant nationell
lagstiftning.
(46)
Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken
registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot
registreringsansökningarna och se till att de behöriga myn
digheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem.
CESR bör också ge råd till de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten om huruvida ansökan är fullständig.
Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på
nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För
att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effek
tivt sätt bör de behöriga myndigheterna upprätta operativa
nätverk (kollegier) som stöds av en effektiv it-infrastruktur.
CESR bör inrätta en underkommitté som är specialiserad
på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av
kreditvärderingsinstituten.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
(47)
Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska per
soner som tillsammans bildar en grupp av kreditvärde
ringsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de
kreditvärderingsinstitut som ingår i en sådan grupp bör de
behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna
samordna bedömningen av de ansökningar som lämnats
in av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma grupp
samt beslutsfattandet när det gäller beviljande av registre
ring. Det bör dock vara möjligt att avslå registrering av
ett kreditvärderingsinstitut inom en grupp av kreditvärde
ringsinstitut om kreditvärderingsinstitutet i fråga inte
uppfyller kraven för registrering medan de andra medlem
marna i gruppen uppfyller alla registreringskrav enligt
denna förordning. Eftersom kollegiet inte har befogenhet
att utfärda rättsligt bindande beslut, bör de behöriga myn
digheterna i hemmedlemsstaterna för medlemmarna i
gruppen av kreditvärderingsinstitut var och en utfärda ett
enskilt beslut om det kreditvärderingsinstitut som är eta
blerat på den berörda medlemsstatens territorium.
(48)
Kollegiet bör utgöra en effektiv plattform för utbyte av till
synsinformation mellan behöriga myndigheter, samord
ning av verksamhet och de tillsynsåtgärder som krävs för
en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Kollegiet av
behöriga myndigheter bör särskilt underlätta kontrollen av
uppfyllandet av villkoren för godkännande av kreditbetyg
som utfärdats i tredjeland, certifiering, arrangemang för
utkontraktering och de undantag som föreskrivs i denna
förordning. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmo
niserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis.
(49)
För att förbättra den praktiska samordningen av kollegiets
verksamhet bör medlemmarna i kollegiet bland sig själva
utse en kontaktperson. Kontaktpersonen bör vara ordfö
rande för kollegiets möten, upprätta skriftliga samordnings
arrangemang för kollegiet och samordna verksamheten
inom kollegiet. Under registreringsförfarandet bör kontakt
personen bedöma behovet av att förlänga granskningsperio
den för en ansökan, samordna en sådan granskning och ha
kontakt med CESR.
(50)
Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivå
grupp som ska se över den kommande strukturen för till
synen på området för finansiella tjänster i Europa,
däribland även CESR:s uppgifter.
(51)
Den befintliga tillsynsstrukturen bör inte ses som en lång
siktig lösning för kontrollen av kreditvärderingsinstituten.
Kollegier av behöriga myndigheter, som förväntas effekti
visera tillsynssamarbetet och samstämmigheten inom detta
område inom gemenskapen, är ett betydande steg framåt
men kan inte ersätta alla fördelar med en mer konsolide
rad tillsyn av kreditvärderingsbranschen. Krisen på de
internationella finansmarknaderna har tydligt visat att man
mer ingående behöver undersöka behovet av långtgående
reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenska
pens finanssektor. Ytterligare och omfattande reformer av
reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finans
sektor är absolut nödvändiga om man ska kunna nå den
nivå som behövs för samstämmighet och samarbete i
gemenskapstillsynen och för att underbygga stabiliteten i
det finansiella systemet. Dessa reformer bör snarast
genomföras av kommissionen med vederbörlig hänsyn till
de slutsatser som lades fram av expertgruppen under led
ning av Jacques de Larosière den 25 februari 2009. Kom
missionen bör så snart som möjligt, och under alla
omständigheter före den 1 juli 2010, rapportera till Euro
paparlamentet och rådet och andra berörda institutioner
om eventuella iakttagelser i detta avseende, och bör lägga
fram de lagförslag som krävs för att ta itu med de brister
som man konstaterat i samband med arrangemang för till
synssamordning och tillsynssamarbete.
(52)
Väsentliga förändringar i godkännandesystemet, arran
gemangen för utkontraktering och etablering och avveck
ling av filialer är exempel på vad som bör anses utgöra
väsentliga förändringar av villkoren för ursprunglig regist
rering av kreditvärderingsinstitut.
(53)
Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i samarbete
med de behöriga myndigheterna i övriga berörda med
lemsstater genom anlitande av det relevanta kollegiet och
med lämplig involvering av CESR.
(54)
Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlems
staten och andra medlemmar av det relevanta kollegiet att
bedöma och övervaka att ett kreditvärderingsinstitut efter
lever skyldigheterna i denna förordning bör inte begränsas
av ett arrangemang för utkontraktering som gjorts av det
berörda kreditvärderingsinstitutet. Kreditvärderingsinstitu
tet bör även i fortsättningen ha ansvaret för alla sina skyl
digheter enligt denna förordning när det använder sig av
utkontrakterade tjänster.
(55)
För att bibehålla en hög nivå på förtroendet hos investe
rare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig tillsyn
av de kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen bör det krä
vas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför
gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så
att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamhet i
gemenskapen och så att systemet för godkännande kan
användas på ett effektivt sätt. Framväxten av nya aktörer på
kreditvärderingsmarknaden bör också uppmuntras.
(56)
De behöriga myndigheterna bör kunna utnyttja de befo
genheter som fastställs i denna förordning när det gäller
kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kredit
värderingsverksamheten, kreditvärderade enheter och
anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvär
deringsinstituten utkontrakterar vissa uppgifter eller viss
verksamhet och andra personer som på annat sätt har
anknytning eller är anslutna till kreditvärderingsinstitut
eller kreditvärderingsverksamhet. Dessa personer bör
omfatta aktieägare eller ledamöter i styrelsen för kreditvär
deringsinstitut och kreditvärderade enheter.
(57)
Bestämmelserna i denna förordning om tillsynsavgifter bör
inte påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser i
nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande
avgifter.
V
S
6
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/7
(58)
Det bör inrättas ett system för att säkerställa att denna för
ordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas
behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resur
ser för att säkerställa att kreditbetyg som utfärdas i gemen
skapen utfärdas i enlighet med denna förordning.
Vidtagande av sådana tillsynsåtgärder bör alltid samordnas
inom det relevanta kollegiet. Åtgärder såsom återkallande
av registrering eller tillfälligt upphävande av användningen
av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang bör vidtas
i de fall dessa anses stå i proportion till underlåtandet att
uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. De behö
riga myndigheterna bör vid utövningen av sina tillsynsbe
fogenheter ta vederbörlig hänsyn till investerarnas
intressen och marknadsstabiliteten. Eftersom kreditvärde
ringsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör
bygga på oberoende, bör varken de behöriga myndighe
terna eller medlemsstaterna ingripa i fråga om underlagen
för kreditbetygen och de metoder instituten använder för
att fastställa dem för att undvika att kompromettera kre
ditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsinstitut skulle
utsättas för påtryckningar bör det underrätta kommissio
nen och CESR. Kommissionen bör bedöma från fall till fall
huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas gentemot den
berörda medlemsstaten vid underlåtande att uppfylla skyl
digheterna enligt denna förordning.
(59)
Det är önskvärt att se till att det beslutsfattande som avses
i denna förordning bygger på ett nära samarbete mellan
medlemsstaternas behöriga myndigheter, och beslut om
registrering bör därför fattas på grundval av en överens
kommelse. Detta är en nödvändig förutsättning för ett
effektivt registreringsförfarande och en effektiv tillsyn.
Beslutsprocessen bör vara effektiv och snabb samt ske i
samförstånd.
(60)
Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för
att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.
(61)
Det är också viktigt att sörja för informationsutbyte mel
lan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av
kreditvärderingsinstitut enligt denna förordning och de
behöriga myndigheter som övervakar finansiella institut,
särskilt de som ansvarar för tillsyn av kreditinstitut eller är
ansvariga för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna.
(62)
Andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna än de
behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör kunna
ingripa och vidta lämpliga tillsynsåtgärder efter att ha
informerat CESR och den behöriga myndigheten i hem
medlemsstaten samt efter samråd med det relevanta
kollegiet om de har konstaterat att ett registrerat kreditvär
deringsinstitut vars kreditbetyg används inom deras terri
torium underlåter att uppfylla de skyldigheter som följer av
denna förordning.
(63)
Om det inte i denna förordning föreskrivs ett särskilt för
farande för registrering, certifiering eller återkallande av
registrering och certifiering, antagande av tillsynsåtgärder
och utövande av tillsynsbefogenheter, bör den nationella
lagstiftning som reglerar sådana förfaranden, inklusive
språk, tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, gälla och
rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra perso
ner som omfattas av denna lagstiftning bör inte påverkas.
(64)
För att uppnå ett likvärdigt genomförande på hela den inre
marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre
samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.
(65)
CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett
enhetligt sätt. CESR bör intensifiera och underlätta samar
betet och samordningen mellan behöriga myndigheter i
tillsynsverksamheten och vid behov utfärda riktlinjer. Den
bör därför upprätta ett medlingssystem och system för
inbördes granskning för att underlätta för de behöriga
myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan
sina metoder.
(66)
Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka sanktioner
som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förord
ningen samt se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara
effektiva, proportionella och avskräckande och bör minst
omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bris
tande uppfyllelse av kravet på ”due diligence”. Det bör vara
möjligt för medlemsstaterna att föreskriva administrativa
eller straffrättsliga sanktioner. CESR bör utarbeta riktlinjer
för ökad samstämmighet när det gäller sådana sanktioner.
(67)
Varje utbyte eller överföring av information mellan behö
riga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer
bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av
personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.
(68)
Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om
informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredje
land, särskilt med myndigheter som ansvarar för tillsyn av
de kreditvärderingsinstitut som deltar i godkännande och
certifiering.
(69)
Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstift
ningen bör alla krav gentemot kreditvärderingsinstitut gäl
lande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning
göras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om
civilrättsligt ansvar.
(70)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
förordning bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(1).
(71)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att, med beak
tande av den internationella utvecklingen, ändra bilagorna I
och II som innehåller specifika kriterier för bedömningen
av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på
intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmel
ser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöran
den, och att ange eller ändra kriterierna för att fastställa
likvärdighet mellan rättsliga och tillsynsmässiga ramar i
tredjeland och bestämmelserna i denna förordning. Efter
som dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att
ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland
annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande för
farandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(72)
För att ta hänsyn till den framtida utvecklingen av finans
marknaderna bör kommissionen lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet med en bedömning av till
lämpningen av denna förordning, framför allt utnyttjandet
av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang och lämp
ligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning av
den kreditvärderade enheten. Kommissionen bör i ljuset av
denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.
(73)
Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Euro
paparlamentet och rådet med en bedömning av incitamen
ten för emittenter att använda kreditvärderingsinstitut
etablerade i gemenskapen för en del av sina kreditbetyg,
möjliga alternativ till modellen där emittenten betalar,
inklusive inrättandet av ett offentligt kreditvärderingsinsti
tut inom gemenskapen, och samstämmighet mellan natio
nella regler om överträdelser av bestämmelserna i denna
förordning. Kommissionen bör i ljuset av denna bedöm
ning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.
(74)
Kommissionen bör också lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet med en bedömning av
utvecklingen av reglerings- och tillsynsramar för kreditvär
deringsinstitut i tredjeland och om följderna av denna
utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i
denna förordning om finansmarknadernas stabilitet inom
gemenskapen.
(75)
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säker
ställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och inves
terare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för
kvaliteten på de kreditbetyg som ska utfärdas på den inre
marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna på grund av den brist som råder på natio
nell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de
befintliga kreditvärderingsinstituten är etablerade utanför
gemenskapen, och det därför bättre kan uppnås på gemen
skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna för
ordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
detta mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning införs gemensamma regleringsmetoder
för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer
och tillförlitlighet inom kreditvärderingsverksamhet och därmed
bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom
gemenskapen, vilket bidrar till att få den inre marknaden att fun
gera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet
av konsumenter och investerare. Det fastställs villkor för utfär
dande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinsti
tutens organisation och uppförande för att främja deras
oberoende och undvika intressekonflikter.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Denna förordning ska tillämpas på kreditbetyg som utfär
dats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenska
pen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter.
2.
Denna förordning ska inte tillämpas på
a) privata kreditbetyg som tas fram på enskild begäran och ute
slutande ges till den person som beställde dem och som inte
är avsedda för offentliggörande eller distribution till
abonnenter,
b) kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar
knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller
branschförbindelse,
c) kreditbetyg som tas fram av exportkreditorgan i enlighet med
punkt 1.3 i del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, eller
d) kreditbetyg som tas fram av centralbankerna och som
i) inte betalas av den kreditvärderade enheten,
ii) inte offentliggörs,
iii) utfärdas enligt principer, normer och förfaranden som
säkerställer tillräcklig integritet och oberoende för kre
ditvärderingsverksamhet enligt denna förordning, och
iv) inte avser finansiella instrument som utfärdats av respek
tive centralbankers medlemsstater.
3.
Ett kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering enligt
denna förordning som ett villkor för att erkännas som externt
ratinginstitut (ECAI) i enlighet med bestämmelserna i del 2 i
bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, såvida det inte enbart utfärdar
kreditbetyg enligt punkt 2.
4.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 2 d får
kommissionen på begäran av en medlemsstat, i enlighet med det
föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3 och i enlighet
med kriterierna i punkt 2 d i den här artikeln, anta ett beslut som
fastställer att en centralbank uppfyller kraven i den punkten och
att dess kreditvärderingar därför inte omfattas av denna förord
nings tillämpning.
Kommissionen ska på sin hemsida offentliggöra listan över de
centralbanker som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 d
i denna artikel.
V
S
8
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/9
Artikel 3
Definitioner
1.
I denna förordning avses med
a) kreditbetyg: en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet,
en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepap
per, preferensaktier eller andra finansiella instrument, eller en
emittent av en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande
värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instru
ment, som genomförts med hjälp av ett etablerat och defi
nierat rangordningssystem med olika betygskategorier,
b) kreditvärderingsinstitut: en juridisk person vars verksamhet
inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg,
c) hemmedlemsstat: den medlemsstat där ett kreditvärderingsin
stitut har sitt stadgeenliga säte,
d) kreditvärderingsanalytiker: en person som utför analysuppgif
ter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,
e) ledande kreditvärderingsanalytiker: den person som har huvud
ansvaret för utarbetandet av ett kreditbetyg eller för kommu
nikationerna med en emittent beträffande ett visst
kreditbetyg, eller allmänt beträffande kreditvärderingen av ett
finansiellt instrument som utfärdats av den emittenten och, i
förekommande fall, för utfärdande av rekommendationer till
kreditvärderingskommittén gällande ett sådant betyg,
f) kreditvärderad enhet: en juridisk person vars kreditvärdighet
explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett
om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller
ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det
eller ej,
g) rättsligt reglerade sammanhang: användning av kreditbetyg för
det specifika ändamålet att följa en bestämmelse i gemen
skapslagstiftningen, såsom den genomförts i medlemsstater
nas nationella lagstiftning,
h) betygskategori: symbol, i form av en bokstav eller en siffra,
eventuellt åtföljd av ytterligare särskiljande tecken, som
används i ett kreditbetyg för att ange ett relativt riskmått för
att särskilja de olika riskegenskaperna hos kreditvärderade
enheter, emittenter och finansiella instrument eller andra
tillgångar,
i) anknuten tredje part: originator, arrangör, sponsor, servicefö
retag eller varje annan part som har kontakt med ett kredit
värderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar,
däribland även varje person som är direkt eller indirekt knu
ten till den kreditvärderade enheten genom kontroll,
j) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter
företag enligt vad som beskrivs i artikel 1 i rådets direktiv
83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovis
ning
(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(1) eller en nära koppling mellan någon fysisk eller juri
disk person och ett företag,
k) finansiella instrument: instrument som förtecknas i avsnitt C i
bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finan
siella instrument
(2) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(2),
l) strukturerat finansiellt instrument: ett finansiellt instrument eller
andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiserings
transaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt arti
kel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,
m) grupp av kreditvärderingsinstitut: en grupp av företag som är
etablerade inom gemenskapen och som består av ett moder
företag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i
direktiv 83/349/EEG eller av företag som är anknutna till var
andra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i
direktiv 83/349/EEG och vars verksamhet inbegriper utfär
dande av kreditbetyg. Vid tillämpningen av artikel 4.3 a ska
en grupp av kreditvärderingsinstitut även inbegripa kredit
värderingsinstitut som är etablerade i tredjeland,
n) företagsledning: den eller de personer som leder kreditvärde
ringsinstitutets verksamhet samt ledamoten eller ledamö
terna i styrelsen,
o) kreditvärderingsverksamhet: analys av data och information
samt bedömning, godkännande, utfärdande och översyn av
kreditbetyg.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 a ska följande inte betraktas
som kreditbetyg:
a) Rekommendationer i den mening som avses i artikel 1.3 i
kommissionens direktiv 2003/125/EG
(3) EUT L 339, 24.12.2003, s. 73.
(3).
b) Investeringsanalyser enligt definitionen i artikel 24.1 i direk
tiv 2006/73/EG
(4) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om
genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam
heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det
direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).
(4) och andra former av allmänna rekom
mendationer, såsom ”köp”, ”sälj” eller ”behåll”, när det gäller
handel med finansiella instrument eller finansiella
förpliktelser.
c) Utlåtanden om värdet av ett finansiellt instrument eller en
finansiell förpliktelse.
Artikel 4
Användning av kreditbetyg
1.
Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG, vär
depappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG, för
säkringsföretag som omfattas av rådets första direktiv
73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och
andra författningar angående rätten att etablera och driva
verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring
(5) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
(5),
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför
säkring
(1) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
(1), återförsäkringsföretag enligt definitionen i Europapar
lamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november
2005 om återförsäkring
(2) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
(2), företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i direk
tiv 85/611/EEG och tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i
direktiv 2003/41/EG får i rättsligt reglerade sammanhang endast
använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut
som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet
med denna förordning.
Om ett prospekt som offentliggjorts i enlighet med direktiv
2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 innehåller en hän
visning till ett eller flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren
eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reg
lerad marknad säkerställa att prospektet också innehåller tydlig
information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen
har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i
gemenskapen och registrerat enligt denna förordning.
2.
Varje kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenska
pen och registrerat i enlighet med denna förordning ska anses ha
utfärdat ett kreditbetyg om kreditbetyget har offentliggjorts på
kreditvärderingsinstitutets webbplats eller på något annat sätt eller
distribuerats till abonnenter och presenterats och offentliggjorts i
enlighet med skyldigheterna i artikel 10 och det tydligt framgår
att kreditbetyget är godkänt i enlighet med punkt 3 i denna artikel.
3.
Kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen
och registrerade i enlighet med denna förordning får godkänna ett
kreditbetyg som utfärdats i tredjeland endast om den kreditvärde
ringsverksamhet som ledde till att ett sådant kreditbetyg utfärda
des uppfyller följande villkor:
a) Kreditvärderingsverksamheten som ledde till utfärdandet av
det kreditbetyg som ska godkännas har helt eller delvis
utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av
kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp.
b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlö
pande visa för de behöriga myndigheterna i hemmedlemssta
ten att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av
kreditvärderingsinstitutet i tredjeland och som leder till utfär
dande av de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav
som är minst lika stränga som de krav som anges i
artiklarna 6–12.
c) Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemssta
ten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller kol
legiet av behöriga myndigheter som avses i artikel 29
(kollegium) att bedöma och övervaka efterlevnaden av de
krav som anges i led b av kreditvärderingsinstitutet etablerat
i tredjeland är inte begränsad.
d) Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all information
tillgänglig för den behöriga myndigheten i hemmedlemssta
ten som denna behöver för att regelbundet övervaka efterlev
naden av kraven i denna förordning.
e) Det finns en saklig grund till att kreditbetyget utarbetas i ett
tredjeland.
f) Kreditvärderingsinstitutet som är etablerat i tredjelandet är
auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta
tredjeland.
g) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att de behöriga
myndigheterna och andra offentliga myndigheter i detta tred
jeland ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och
kreditvärderingsmetoder.
h) Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan den behö
riga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande
kreditvärderingsinstitutet och den relevanta behöriga myn
digheten för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska se till att
sådana samarbetsarrangemang minst fastställer
i) en mekanism för informationsutbyte mellan de berörda
behöriga myndigheterna, och
ii) förfaranden för samordning av tillsynsverksamheten för
att göra det möjligt för den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärde
ringsinstitutet att fortlöpande övervaka den kreditvärde
ringsverksamhet som ledde till utfärdandet av det
godkända kreditbetyget.
4.
Ett kreditbetyg som godkänts i enlighet med punkt 3 ska
anses vara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderings
institut som är etablerat inom gemenskapen och registrerat i
enlighet med denna förordning.
Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom gemenskapen
och registrerat i enlighet med denna förordning får inte använda
ett sådant system för godkännande i syfte att kringgå kraven i
denna förordning.
5.
Det kreditvärderingsinstitut som godkände ett kreditbetyg
som utfärdats i ett tredjeland i enlighet med punkt 3 ska bära det
fulla ansvaret för ett sådant kreditbetyg och för att de villkor som
anges där uppfylls.
6.
Om kommissionen, i enlighet med artikel 5.6, har erkänt att
ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kra
ven i denna förordning och att de arrangemang som avses i arti
kel 5.7 tagits i funktion, ska det kreditvärderingsinstitut som
godkänner kreditbetyg som utfärdas i detta tredjeland inte längre
vara skyldigt att verifiera eller visa att det villkor som anges i
punkt 3 g i den här artikeln är uppfyllt.
V
S
0
1
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/11
Artikel 5
Likvärdighet och certifiering baserad på likvärdighet
1.
Kreditbetyg för enheter som är etablerade eller finansiella
instrument som utfärdats i tredjeland och utfärdats av ett kredit
värderingsinstitut som är etablerat i ett tredjeland får användas i
gemenskapen i enlighet med artikel 4.1 utan att det godkänts i
enlighet med artikel 4.3, under förutsättning att
a) kreditvärderingsinstitutet är auktoriserat eller registrerat och
är föremål för tillsyn i detta tredjeland,
b) kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlig
het med punkt 6 i denna artikel, och därmed erkänt att de
rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är lik
värdiga med kraven i denna förordning,
c) de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 i den här arti
keln tagits i funktion,
d) de kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitutet och
dess kreditvärderingsverksamhet inte är systemviktiga för
den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarkna
derna i en eller flera medlemsstater, och
e) kreditvärderingsinstitutet är certifierat i enlighet med punkt 2
i denna här artikeln.
2.
Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 får ansöka
om certifiering. Ansökan ska lämnas in till Europeiska värdepap
perstillsynskommittén (CESR) i enlighet med de tillämpliga
bestämmelserna i artikel 15. Inom fem arbetsdagar från motta
gande av ansökan ska CESR översända ansökan till de behöriga
myndigheterna i samtliga medlemsstater och uppmana dem att
överväga att bli medlemmar av det relevanta kollegiet i enlighet
med kriterierna i artikel 29.3 b. De behöriga myndigheter som har
beslutat att bli medlemmar i kollegiet ska underrätta CESR om
detta inom tio arbetsdagar från mottagande av inbjudan från
CESR. De behöriga myndigheter som meddelar CESR i enlighet
med denna punkt ska vara medlemmar i kollegiet. Inom tjugo
arbetsdagar från mottagandet av ansökan om certifiering ska
CESR utarbeta och på sin webbplats offentliggöra en förteckning
över de behöriga myndigheter som är medlemmar i kollegiet.
Inom tio arbetsdagar från offentliggörandet ska kollegiets med
lemmar välja en kontaktperson i enlighet med kriterierna i arti
kel 29.5. Efter inrättandet av kollegiet ska dess sammansättning
och funktionssätt styras av de tillämpliga bestämmelserna i
artikel 29.
3.
Behandlingen av ansökan om certifiering ska ske i enlighet
med de förfaranden som anges i artikel 16. Beslutet om certifie
ring ska baseras på de kriterier som anges i punkt 1 a–d i den här
artikeln.
Beslutet om certifiering ska meddelas och offentliggöras i enlig
het med artikel 18.
4.
Kreditvärderingsinstitutet får även ansöka separat om att
undantas
a) från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några eller samt
liga krav i avdelning A i bilaga I och artikel 7.4 om det kan
visa att kraven inte är proportionella, mot bakgrund av
institutets verksamhets art, storlek och komplexitet, och
arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,
b) från kravet på fysisk närvaro i gemenskapen när ett sådant
krav skulle vara alltför betungande och oproportionellt mot
bakgrund av verksamhetens art, storlek och komplexitet, och
arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg.
Vid bedömning av ansökan ska de behöriga myndigheterna ta
hänsyn till det ansökande kreditvärderingsinstitutets storlek, med
beaktande av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet,
och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,
såväl som inverkan av kreditbetyg som utfärdats av kreditvärde
ringsinstitutet på finansmarknadernas finansiella stabilitet eller
integritet i en eller flera medlemsstater. På grundval av dessa över
väganden får den behöriga myndigheten bevilja kreditvärderings
institutet ett sådant undantag.
5.
Besluten om undantag enligt punkt 4 i denna artikel ska
omfattas av de tillämpliga bestämmelser och förfaranden som
anges i artikel 16 med undantag för andra stycket i punkt 7 i den
artikeln. Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte lyckas nå
någon överenskommelse om huruvida de ska bevilja ett undan
tag till kreditvärderingsinstitutet ska kontaktpersonen anta ett
beslut med fullständig motivering.
För certifiering, inbegripet beviljande av undantag, och tillsyn ska
kontaktpersonen i tillämpliga fall utföra uppgifterna som den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har när detta är
relevant.
6.
Kommissionen får anta beslut om likvärdighet i enlighet
med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3, och
ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland
säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade
eller registrerade i detta tredjeland efterlever de rättsligt bindande
krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur denna förord
ning och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i detta
tredjeland.
Ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara
likvärdiga med denna förordning om tredjelandets ramar uppfyl
ler minst följande villkor:
a) Kreditvärderingsinstituten i tredjelandet är föremål för auk
torisering eller registrering och är fortlöpande föremål för
effektiv tillsyn och tillämpning.
b) Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är föremål för
rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem
som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I.
c) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att tillsynsmyndig
heterna och andra offentliga myndigheter ingriper när det gäl
ler kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.
Kommissionen ska närmare ange eller ändra kriterierna som avses
i andra stycket leden a-c för att ta hänsyn till utvecklingen på
finansmarknaderna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke
väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 38.2.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
7.
Kontaktpersonen ska upprätta samarbetsavtal med de
berörda behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och till
synsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med denna för
ordning i enlighet med punkt 6. I sådana arrangemang ska minst
anges
a) mekanismen för informationsutbyte mellan de berörda behö
riga myndigheterna, och
b) förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.
CESR ska samordna utarbetandet av samarbetsavtal med de
berörda behöriga myndigheter i medlemsstaterna och tredjelän
der vars rättsliga och tillsynsmässiga ramar har bedömts vara lik
värdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6.
8.
Artiklarna 20, 24 och 25 ska i tillämpliga delar gälla certi
fierade kreditvärderingsinstitut och kreditbetyg som utfärdats av
dem.
AVDELNING II
UTFÄRDANDE AV KREDITBETYG
Artikel 6
Oberoende och undvikande av intressekonflikter
1.
Varje kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvändiga
åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar inte har påver
kats av någon faktiskt förekommande eller möjlig intressekonflikt
eller affärsrelation som berör det utfärdande kreditvärderingsin
stitutet, dess ledning, kreditanalytiker, anställda och andra fysiska
personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfo
gande eller under dess kontroll eller någon person som direkt eller
indirekt är knuten till det genom kontroll.
2.
För att säkerställa att punkt 1 iakttas ska varje kreditvärde
ringsinstitut uppfylla kraven i avsnitten A och B i bilaga I.
3.
På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten undanta ett kreditvärderings
institut från skyldigheten att uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A
punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitu
tet kan visa att kraven inte är proportionella med hänsyn till verk
samhetens art, omfattning och komplexitet, och till arten och
omfattningen av utfärdandet av kreditbetyg och att
a) kreditvärderingsinstitutet har färre än 50 anställda,
b) kreditvärderingsinstitutet har genomfört åtgärder och förfa
randen, i synnerhet mekanismer för intern kontroll, rappor
teringssystem och åtgärder för att säkerställa oberoende för
kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kre
ditbetyg, och som säkerställer efterlevnad av de mål som fast
ställs i denna förordning, och
c) storleken på kreditvärderingsinstitutet inte har fastställts på
ett sådant sätt som gör att ett kreditvärderingsinstitut eller en
grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla
kraven i denna förordning.
När det gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska de behö
riga myndigheterna säkerställa att minst ett av kreditvärderings
instituten i gruppen inte är undantaget från att uppfylla kraven i
bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4.
Artikel 7
Kreditvärderingsanalytiker, anställda och andra personer
som medverkar vid utfärdandet av kreditbetyg
1.
Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att kreditvärde
ringsanalytiker, dess anställda och andra fysiska personer vars
tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller
som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kredit
värderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och erfa
renhet för de uppgifter de tilldelas.
2.
Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som
avses i punkt 1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om
avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess
anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är
knutna till den kreditvärderade enheten genom kontroll.
3.
Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som
avses i punkt 1 uppfyller kraven i avsnitt C i bilaga I.
4.
Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta ett lämpligt sys
tem för gradvis rotation för kreditanalytiker och personer som
beslutar om kreditbetyg enligt avsnitt C i bilaga I. Detta rotations
system ska fungera så att enskilda personer ersätts successivt och
inte hela team samtidigt.
5.
Den bedömning som görs av kreditvärderingsanalytiker och
personer som godkänner kreditbetyg med avseende på deras pre
stationer och ersättningsnivåer får inte vara beroende av de intäk
ter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter
eller anknutna tredje parter.
Artikel 8
Metoder, modeller och grundläggande antaganden
1.
Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra de metoder,
modeller och grundläggande antaganden som det använder i sin
kreditvärderingsverksamhet enligt bilaga I avsnitt E punkt 5.
2.
Varje kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och tillämpa
lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar byg
ger på en genomgripande analys av all den information som är
tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys inom
ramen för dess värderingsmetoder. Det ska vidta alla nödvändiga
V
S
2
1
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/13
åtgärder och förfaranden för att se till att den information det
använder för utfärdandet av kreditbetyg är av tillfredsställande
kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.
3.
Varje kreditvärderingsinstitut ska använda värderingsmeto
der som är rigorösa, systematiska, konsekventa och som valide
ras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.
4.
Om ett kreditvärderingsinstitut använder ett befintligt kre
ditbetyg som utfärdats av ett annat kreditvärderingsinstitut beträf
fande underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella
instrument, får det inte vägra att utfärda ett kreditbetyg av en
enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del
av enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats
av ett annat kreditvärderingsinstitut.
Varje kreditvärderingsinstitut ska dokumentera alla tillfällen då
det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kre
ditbetyg som utarbetats av något annat kreditvärderingsinstitut i
fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella
instrument och därvid ange motiven till denna avvikande
bedömning.
5.
Varje kreditvärderingsinstitut ska bevaka sina kreditbetyg
och se över dem och sina värderingsmetoder fortlöpande och
minst en gång om året, särskilt när det sker väsentliga föränd
ringar som kan ha en inverkan på kreditbetyget. Varje kreditvär
deringsinstitut ska upprätta interna rutiner för att bevaka hur
kreditbetygen påverkas av ändringar i den makroekonomiska
utvecklingen eller av ändrade förhållanden på de finansiella
marknaderna.
6.
När ett kreditvärderingsinstitut ändrar de metoder, model
ler eller grundläggande antaganden som används för kreditvärde
ringsverksamheten, ska det
a) omedelbart, med samma kommunikationsmedium som
användes för distributionen av de berörda kreditbetygen,
upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas
påverkas,
b) snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen
se över de berörda kreditbetygen samt under mellantiden
hålla dessa kreditbetyg under observation, och
c) ompröva alla kreditbetyg som bygger på metoder, modeller
eller grundläggande antaganden som berörs av ändringen om
det efter översynen visar sig att den totala kombinerade effek
ten av ändringarna påverkar dessa kreditbetyg.
Artikel 9
Utkontraktering
Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske på så
sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsin
stitutets interna kontroll och de behöriga myndigheternas möjlig
heter att bevaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina
skyldigheter enligt denna förordning.
Artikel 10
Offentliggörande och presentation av kreditbetyg
1.
Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra alla sina kre
ditbetyg och eventuella beslut om att upphöra att utfärda kredit
betyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten. Om
man beslutar att avbryta en kreditvärdering ska den information
som lämnas innehålla fullständiga skäl för beslutet.
Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till
abonnenter.
2.
Kreditvärderingsinstituten ska se till att presentationen och
behandlingen av kreditbetygen sker i enlighet med kraven i bilaga I
avsnitt D.
3.
När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för
strukturerade finansiella instrument ska det se till att de betygska
tegorier som tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls
klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem från
betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter,
finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.
4.
Varje kreditvärderingsinstitut ska informera om sina riktlin
jer och förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på
eget initiativ.
5.
När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på
eget initiativ ska det på framträdande plats ange huruvida den kre
ditvärderade enheten respektive en anknuten tredje part deltog i
kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärde
ringsinstitutet hade tillgång till den kreditvärderade enhetens eller
en anknuten tredje parts redovisning eller andra relevanta interna
dokument.
Kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ ska anges
som sådana.
6.
Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda namnet på en
behörig myndighet på ett sätt som anger eller antyder att myn
digheten stöder eller godkänner kreditvärderingsinstitutets kredit
betyg eller kreditvärderingsverksamhet.
Artikel 11
Allmän och periodisk information
1.
Varje kreditvärderingsinstitut ska ge fullständig offentlig
information om de förhållanden som anges i del I i avsnitt E i
bilaga I och omedelbart uppdatera den då ändringar skett.
2.
Kreditvärderingsinstituten ska göra information om sina
historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats, och
tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa tillgänglig i
ett centralt arkiv som ska upprättas av CESR. Kreditvärderingsin
stituten ska lämna information till detta arkiv i en standardiserad
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
form som föreskrivs av CESR . CESR ska göra denna information
tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattande
information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som obser
verats på årlig basis.
3.
Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen tillhandahålla
information om de förhållanden som anges i punkt 2 i del II i
avsnitt E i bilaga I till den behöriga myndigheten i sin hemmed
lemsstat och till CESR. De behöriga myndigheterna i hemmed
lemsstaterna ska meddela denna information till medlemmarna i
det relevanta kollegiet.
Artikel 12
Rapport om institutets interna organisation
Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen offentliggöra en rapport
om sin interna organisation som innehåller information om de
förhållanden som anges i del III i avsnitt E i bilaga I. Offentliggö
randet ska ske senast tre månader efter utgången av varje räken
skapsår, och institutet ska hålla rapporten om institutets interna
organisation tillgänglig på sin webbplats under minst fem år.
Artikel 13
Avgifter för offentliggörande av information
Ett kreditvärderingsinstitut får inte ta ut någon avgift för informa
tion som lämnas i enlighet med artiklarna 8–12.
AVDELNING III
ÖVERVAKNING AV KREDITVÄRDERINGSVERKSAMHET
KAPITEL I
Registreringsförfarande
Artikel 14
Registreringskrav
1.
Under förutsättning att ett det är en juridisk person som är
etablerad inom gemenskapen ska ett kreditvärderingsinstitut
ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.
2.
Registreringen ska få verkan inom hela gemenskapens ter
ritorium så snart det registreringsbeslut som avses i artikel 16.7
eller artikel 17.7 som har utfärdats av den behöriga myndigheten
i hemmedlemsstaten har fått verkan enligt relevant nationell
lagstiftning.
3.
Ett registrerat kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande upp
fylla villkoren för den ursprungliga registreringen.
Kreditvärderingsinstitutet ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta
CESR, den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och kon
taktpersonen om varje materiell ändring avseende villkoren för
den ursprungliga registreringen, inklusive varje etablering eller
avveckling av en filial inom gemenskapen.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 eller 17
ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten registrera
kreditvärderingsinstitutet om den efter bedömningen av ansökan
finner att kreditvärderingsinstitutet uppfyller de villkor för utfär
dande av kreditbetyg som anges i denna förordning, med beak
tande av artiklarna 4 och 6.
5.
De behöriga myndigheterna får inte införa några ytterligare
krav för registrering än de som föreskrivs i denna förordning.
Artikel 15
Registreringsansökan
1.
Kreditvärderingsinstitut ska lämna en registreringsansökan
till CESR. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden
som anges i bilaga II.
2.
Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om regist
rering ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska
lämna alla ansökningar till CESR på gruppens vägnar. Det utsedda
kreditvärderingsinstitutet ska lämna uppgifter om de förhållanden
som anges i bilaga II för samtliga institut inom gruppen.
3.
Kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan på det
språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och
dessutom på ett språk som är vanligt i internationella
finanskretsar.
En registreringsansökan som den behöriga myndigheten i hem
medlemsstaten får från CESR ska betraktas som inlämnad av det
berörda kreditvärderingsinstitutet.
4.
Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska
CESR överlämna kopior av ansökan till de behöriga myndighe
terna i alla medlemsstater.
Inom tio dagar från mottagande av ansökan ska CESR ge den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ett utlåtande om
huruvida ansökan är fullständig.
5.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med
lemmarna av det relevanta kollegiet ska inom 25 arbetsdagar efter
mottagandet av registreringsansökan bedöma huruvida ansökan
är fullständig, och därvid beakta det utlåtande från CESR som
avses i punkt 4. Om ansökan inte är fullständig ska den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten ange en tidsfrist inom vilken
kreditvärderingsinstitutet ska överlämna ytterligare information
till myndigheten och till CESR samt anmäla detta till medlem
marna i kollegiet och CESR.
När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har försäk
rat sig om att ansökan är fullständig ska myndigheten anmäla
detta till kreditvärderingsinstitutet, medlemmarna i kollegiet och
CESR.
6.
Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ytterligare infor
mation enligt punkt 5 ska CESR överlämna denna tilläggsinfor
mation till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.
V
S
4
1
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/15
Artikel 16
De behöriga myndigheternas granskning av ett
kreditvärderingsinstituts registreringsansökan
1.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de
behöriga myndigheter som är medlemmar i det relevanta kolle
giet ska inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti
kel 15.5 andra stycket
a) tillsammans granska registreringsansökan, och
b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om
huruvida registrering av kreditvärderingsinstitutet ska bevil
jas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutets
uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.
2.
Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30
arbetsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet
a) avser att godkänna ett kreditbetyg som avses i artikel 4.3,
b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller
c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med
artikel 6.3.
3.
Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö
kan som lämnats av kreditvärderingsinstitutet och se till att med
lemmarna i det relevanta kollegiet får all den information som är
nödvändig för granskningen av ansökan.
4.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska efter
den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta ett utkast
till beslut med fullständig motivering, och överlämna det till
kontaktpersonen.
Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse
ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utarbeta ett
utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän
dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med
lemmar i det relevanta kollegiet som motsätter sig registrering och
överlämna det till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet
som anser att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna
en ingående förklaring beträffande sina synpunkter till
kontaktpersonen.
5.
Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti
kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90
arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till
CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut
om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den
ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.
6.
CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde
lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta
kollegiet om kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av kraven för
registrering. Efter det att de mottagit CESR:s råd ska kollegiets
medlemmar på nytt granska utkastet till beslut.
7.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta
ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på
ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har en annan
uppfattning än CESR ska den redovisa den fullständiga motive
ringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten anta sitt beslut inom 30 arbets
dagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR enligt
punkt 5.
Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når
någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hem
medlemsstaten anta ett beslut om avslag på registreringsansökan
med fullständig motivering, i vilket de behöriga myndigheterna
med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning
av deras synpunkter.
Artikel 17
De behöriga myndigheternas granskning av en
registreringsansökan från en grupp av
kreditvärderingsinstitut
1.
Kontaktpersonen och de behöriga myndigheter som är
medlemmar i det relevanta kollegiet ska inom 60 arbetsdagar efter
den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket
a) tillsammans granska registreringsansökningarna, och
b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om
huruvida registrering för gruppen av kreditvärderingsinstitut
ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinsti
tutens uppfyllande av de villkor som anges i denna
förordning.
2.
Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30
arbetsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i
gruppen
a) avser att godkänna kreditbetyg som avses i artikel 4.3,
b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller
c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med
artikel 6.3.
3.
Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö
kan som lämnats av gruppen av kreditvärderingsinstitut och se till
att medlemmarna i det relevanta kollegiet får all information som
är nödvändig för granskningen av ansökningarna.
4.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna ska efter
den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta separata
utkast till beslut med fullständig motivering för vart och ett av
kreditvärderingsinstituten i gruppen, och överlämna dem till
kontaktpersonen.
Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse
ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna utarbeta
utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän
dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med
lemmar i kollegiet som motsätter sig registrering, och överlämna
dem till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet som anser
att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna en ingå
ende förklaring beträffande sina synpunkter till kontaktpersonen.
5.
Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti
kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till
CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut
om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den
ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.
6.
CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde
lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta
kollegiet om de kreditvärderingsinstituts som ingår i gruppen
uppfyllande av kraven för registrering. Efter det att de mottagit
CESR:s råd ska kollegiets medlemmar på nytt granska utkasten till
beslut.
7.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta
ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på
ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.
Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna har en
annan uppfattning än CESR ska de redovisa den fullständiga moti
veringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska de behöriga
myndigheterna i hemmedlemsstaterna anta sitt beslut inom 30
arbetsdagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR
enligt punkt 5.
Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når
någon överenskommelse om huruvida ett enskilt kreditvärde
ringsinstitut ska registreras eller ej ska de behöriga myndigheterna
i ett sådant kreditvärderingsinstituts hemmedlemsstater anta
beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motive
ring, i vilket de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter
anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter.
Artikel 18
Meddelande om beslut om registrering, avslag på
registreringsansökan eller återkallande av registrering av
kreditvärderingsinstitut
1.
Det berörda kreditvärderingsinstitutet ska underrättas av
den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om huruvida det
har registrerats eller ej inom fem arbetsdagar efter antagandet av
ett registreringsbeslut enligt artikel 16 eller 17. Om den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att registrera kreditvär
deringsinstitutet ska den i beslutet lämna en fullständig motive
ring till detta.
2.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska under
rätta kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om
ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20.
3.
Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över regist
rerade kreditvärderingsinstitut i enlighet med denna förordning i
Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats. Denna
förteckning ska uppdateras inom 30 dagar från den underrättelse
som avses i punkt 2.
Artikel 19
Registrerings- och tillsynsavgifter
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får ta ut
registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitu
tet. Registrerings- och/eller tillsynsavgifterna ska stå i proportion
till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten
i hemmedlemsstaten.
Artikel 20
Återkallande av registrering
1.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska åter
kalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om detta
a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat
några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,
b) har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter
eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,
c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen,
eller
d) allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmel
serna i denna förordning om villkoren för kreditvärderings
institutens verksamhet.
2.
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser
att ett av villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska den underrätta kon
taktpersonen och nära samarbeta med medlemmarna i det rele
vanta kollegiet för att besluta huruvida registreringen för
kreditvärderingsinstitutet ska återkallas eller ej.
Medlemmarna i kollegiet ska utföra gemensamma bedömningar
och göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om
huruvida registreringen för kreditvärderingsinstitutet bör
återkallas.
Om ingen överenskommelse kan nås ska den behöriga myndig
heten i hemmedlemsstaten på begäran av någon av de övriga
medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från
CESR. CESR ska ge sitt råd inom 15 arbetsdagar från mottagan
det av en sådan begäran.
Den behöriga myndigheten i varje hemmedlemsstat ska anta ett
enskilt beslut om återkallande av registrering på grundval av över
enskommelsen i kollegiet.
Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse
inom 30 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades
om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten anta ett enskilt beslut om återkallande av
registrering. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de
övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall,
CESR:s råd, ska motiveras fullständigt.
3.
Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kreditbe
tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används
anser att ett av de villkor som avses i punkt 1 har uppfyllts får den
begära att det relevanta kollegiet ska granska om villkoren för
återkallande av registrering är uppfyllda. Om den behöriga myn
digheten i hemmedlemsstaten beslutar att inte återkalla registre
ringen för kreditvärderingsinstitutet i fråga, ska den lämna en
fullständig motivering.
4.
Beslutet om återkallande av registreringen ska få verkan
omedelbart inom hela gemenskapen, med förbehåll för den över
gångsperiod för användningen av kreditbetyg som avses i
artikel 24.2.
V
S
6
1
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/17
KAPITEL II
CESR och behöriga myndigheter
Artikel 21
Europeiska värdepapperstillsynskommittén
1.
I de fall då så föreskrivs genom denna förordning ska CESR
ge råd till de behöriga myndigheterna. Dessa ska beakta CESR:s
råd innan de fattar något slutgiltigt beslut enligt denna förordning.
2.
Senast den 7 juni 2010 ska CESR utfärda vägledning om
a) registreringsprocessen och formerna för samordningen mel
lan behöriga myndigheter och med CESR, inbegripet om den
information som anges i bilaga II, och språk för ansökningar
som lämnas till CESR,
b) kollegiernas operativa funktion, inbegripet förfaranden för
fastställande av kollegiernas sammansättning, tillämpningen
av urvalskriterierna för den kontaktperson som avses i arti
kel 29.5 a–d och de skriftliga arrangemangen för kollegier
nas verksamhet och arrangemangen för samordning mellan
kollegier,
c) behöriga myndigheters tillämpning av systemet för godkän
nande enligt artikel 4.3, och
d) gemensamma normer för presentationen av den information,
inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod,
som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt arti
kel 11.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.
3.
Senast den 7 september 2010 ska CESR utfärda vägledning
om
a) tillämpningspraxis och -verksamheter som de behöriga myn
digheterna ska utföra enligt denna förordning,
b) gemensamma normer för bedömning av huruvida kreditvär
deringsmetoderna uppfyller kraven i artikel 8.3,
c) slag av åtgärder som avses i artikel 24.1 d för att säkerställa
att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga
krav, och
d) information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhandahålla
för ansökan om certifiering och för bedömningen av dess
systemvikt för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller
integritet som avses i artikel 5.
4.
CESR ska årligen och för första gången den 7 december
2010 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förord
ning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur de
kreditvärderingsinstitut som registrerats enligt denna förordning
har genomfört bilaga I.
5.
CESR ska samarbeta med kommittén för europeiska bank
tillsynsmyndigheter (CEBS), som inrättades genom kommissio
nens beslut 2009/78/EG
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 23.
(1), och kommittén för europeiska
myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner
(CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut
2009/79/EG
(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
(2) och ska samråda med dessa kommittéer före
offentliggörande av de riktlinjer som avses i punkterna 2 och 3.
Artikel 22
Behöriga myndigheter
1.
Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för
genomförandet av denna förordning senast den 7 juni 2010.
2.
De behöriga myndigheterna ska ha tillräckligt stor och kun
nig personal för att kunna tillämpa denna förordning.
Artikel 23
De behöriga myndigheternas befogenheter
1.
Varken de behöriga myndigheterna eller några andra offent
liga myndigheter i medlemsstaterna får, när de utför sina uppgif
ter enligt denna förordning, göra ingrepp i innehållet i
kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.
2.
De berörda myndigheterna ska, i enlighet med nationell lag
stiftning, tilldelas alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter
som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förord
ning. De ska utöva dessa befogenheter
a) direkt,
b) i samarbete med andra myndigheter, eller
c) genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.
3.
För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska
behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha befogenhet
att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter
a) få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior
av eller själva kopiera sådana dokument,
b) begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in
och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,
c) genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,
och
d) begära uppgifter över tele- och datatrafik.
De behöriga myndigheterna får utnyttja de befogenheter som
avses i första stycket endast i förhållande till kreditvärderingsin
stitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kre
ditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter
till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter
eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller
kreditvärderingsverksamhet.
Artikel 24
Tillsynsåtgärder som utförs av de behöriga myndigheterna
i hemmedlemsstaten
1.
Om hemmedlemsstatens behöriga myndighet har konstate
rat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyl
digheter som följer av denna förordning får den
a) återkalla registrering av det kreditvärderingsinstitutet i enlig
het med artikel 20,
b) tillfälligt förbjuda det kreditvärderingsinstitutet att utfärda
kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,
c) tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sam
manhang, av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärde
ringsinstitutet med verkan inom hela gemenskapen,
d) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderings
instituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,
e) utfärda offentliga underrättelser,
f) överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella
myndigheter.
2.
Kreditbetyg får fortsätta att användas i rättsligt reglerade
sammanhang efter antagandet av åtgärderna i punkt 1 a och c
under en tidsperiod som inte överstiger
a) tio arbetsdagar om det finns kreditbetyg för samma finan
siella instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kredit
värderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna
förordning, eller
b) tre månader om det inte finns några kreditbetyg för samma
instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärde
ringsinstitut som är registrerade i enlighet med denna
förordning.
En behörig myndighet får förlänga den period som föreskrivs i led
b i första stycket med tre månader i undantagsfall om det förelig
ger risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.
3.
Innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vid
tar några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska den underrätta
kontaktpersonen och samråda med medlemmarna i det relevanta
kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser
för att nå en överenskommelse om huruvida några av de åtgärder
som anges i punkt 1 bör vidtas.
Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse
ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten på begäran
av någon av medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära
råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom tio arbetsdagar från
mottagandet av en sådan begäran.
Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse
om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska vidtas
inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades
om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från
de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört
och, i tillämpliga fall, CESR:s råd ska motiveras fullständigt. Den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska utan otillbörligt
dröjsmål underrätta kontaktpersonen och CESR om sitt beslut.
Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 20.
Artikel 25
Tillsynsåtgärder av annan behörig myndighet än
hemmedlemsstatens
1.
Om en medlemsstats behöriga myndighet har konstaterat
att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används
inom dess territorium bryter mot sina skyldigheter enligt denna
förordning får den
a) anta alla de tillsynsåtgärder som anges i artikel 24.1 e och f,
b) anta de åtgärder som anges i artikel 24.1 d inom dess juris
diktion; och, när den gör detta, på lämpligt sätt beakta de
åtgärder som redan vidtagits eller planeras av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten,
c) tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av
kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av
de institut som avses i artikel 4.1 vars stadgeenliga säte är
beläget inom dess jurisdiktion enligt den övergångsperiod
som avses i artikel 24.2,
d) begära att det relevanta kollegiet ska granska om de åtgärder
som avses i artikel 24.1 b, c eller d är nödvändiga.
2.
Innan den behöriga myndigheten antar de åtgärder som
anges i punkt 1 a, b eller c ska den underrätta kontaktpersonen
och samråda med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Med
lemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser för att nå en
överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i
punkt 1 a och b ska vidtas. Om ingen enighet uppnås ska kon
taktpersonen på begäran av någon av medlemmarna i kollegiet
eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd
inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.
3.
Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte når någon
överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktper
sonen underrättades om ärendet enligt punkt 2 får den behöriga
myndigheten i den berörda medlemsstaten anta ett beslut. Alla
avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlem
marna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd, ska
motiveras fullständigt. Den behöriga myndigheten i den berörda
medlemsstaten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta kontakt
personen och CESR om sitt beslut.
4.
Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämp
ningen av artikel 20.
V
S
8
1
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/19
KAPITEL III
Samarbete mellan behöriga myndigheter
Artikel 26
Skyldighet att samarbeta
1.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta när
så krävs för tillämpningen av denna förordning, och detta även i
fall då ett beteende som undersöks inte strider mot någon gäl
lande bestämmelse i lag eller annan författning i en berörd
medlemsstat.
2.
De behöriga myndigheterna ska även ha ett nära samarbete
med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de
företag som avses i artikel 4.1.
Artikel 27
Utbyte av information
1.
De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse
varandra med de upplysningar som krävs för att de ska kunna
utföra sina uppgifter enligt denna förordning.
2.
De behöriga myndigheterna får till de behöriga myndighe
ter som ansvarar för tillsyn av de företag som avses i artikel 4.1,
till centralbankerna, Europeiska centralbankssystemet och Euro
peiska centralbanken, i deras egenskap av monetära myndigheter
och, där så är lämpligt, till andra offentliga myndigheter med
ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem över
lämna konfidentiell information som ska användas för att de ska
kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska
inte heller hindras från att meddela de behöriga myndigheterna de
uppgifter dessa eventuellt behöver för att utföra sina uppgifter
enligt denna förordning.
Artikel 28
Samarbete vid en begäran som rör kontroller på plats eller
utredningar
1.
Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära
bistånd av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat när
det gäller kontroller på plats eller utredningar.
Den begärande behöriga myndigheten ska underrätta CESR om
varje sådan begäran som avses i första stycket. Om utredningen
eller kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behö
riga myndigheterna begära att CESR åtar sig att samordna
åtgärden.
2.
Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en
behörig myndighet i en annan medlemsstat om utförande av en
kontroll på plats eller utredning ska den vidta någon av följande
åtgärder:
a) Själv utföra kontrollen på plats eller utredningen.
b) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en
kontroll på plats eller utredning.
c) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv
utföra en kontroll på plats eller utredning.
d) Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrol
len på plats eller utredningen.
e) Samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet
av vissa tillsynsuppgifter.
Artikel 29
Kollegier av behöriga myndigheter
1.
Inom tio arbetsdagar efter mottagandet av den registrerings
ansökan som avses i artikel 15 ska den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten eller, för en grupp av kreditvärderingsinstitut,
den behöriga myndigheten i kreditvärderingsinstitutets hemmed
lemsstat som utsetts enligt artikel 15.2, inrätta ett kollegium av
behöriga myndigheter för att underlätta utövandet av de uppgif
ter som avses i artiklarna 4, 5, 6, 16, 17, 20, 24, 25 och 28.
2.
Kollegiet ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmed
lemsstaten och av de behöriga myndigheter som avses i punkt 3,
om det rör sig om ett enda institut, eller av de behöriga myndig
heterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheter som
avses i punkt 3, om det är fråga om en grupp av
kreditvärderingsinstitut.
3.
En annan behörig myndighet än den behöriga myndighe
ten i hemmedlemsstaten får när som helst besluta att bli medlem
i kollegiet förutsatt att
a) en filial som utgör en del av kreditvärderingsinstitutet eller av
ett av företagen i gruppen av kreditvärderingsinstitut är eta
blerat inom dess jurisdiktion, eller
b) användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbe
tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller
den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut är omfat
tande eller har eller skulle kunna ha en väsentlig inverkan
inom dess jurisdiktion.
4.
Andra behöriga myndigheter än medlemmarna i det kolle
gium som avses i punkt 3 inom vilkas jurisdiktion kreditbetyg
som är utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller
den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut används får delta
i ett möte eller en verksamhet inom kollegiet.
5.
Inom 15 arbetsdagar efter det att kollegiet inrättades ska
dess medlemmar utse en kontaktperson, och samråda med CESR
om en överenskommelse inte kan nås. I detta syfte ska minst föl
jande kriterier beaktas:
a) Förhållandet mellan den behöriga myndigheten och kredit
värderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut.
b) I vilken utsträckning kreditbetyg kommer att användas i rätts
ligt reglerade sammanhang inom ett visst territorium eller
inom vissa territorier.
c) Den plats inom gemenskapen där kreditvärderingsinstitutet
eller gruppen av kreditvärderingsinstitut utför eller avser att
utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
d) Administrativa hänsyn, optimering av bördorna och en
lämplig fördelning av arbetsbördan.
Medlemmarna i kollegiet ska se över valet av kontaktperson minst
vart femte år för att säkerställa att den utsedda kontaktpersonen
fortfarande är den mest lämpliga enligt de kriterier som avses i det
första stycket.
6.
Kontaktpersonen ska vara ordförande för kollegiets möten,
samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informa
tionsutbyte mellan medlemmarna i kollegiet.
7.
För att säkerställa ett nära samarbete mellan de behöriga
myndigheterna inom kollegiet ska kontaktpersonen inom tio
arbetsdagar upprätta skriftliga samordningsarrangemang inom
kollegiet i följande avseenden:
a) Information som ska utbytas mellan de behöriga
myndigheterna.
b) Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna utan att
detta påverkar tillämpningen av artiklarna 16, 17 och 20.
c) De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med
varandra.
d) De fall då de behöriga myndigheterna ska tillämpa det med
lingssystem som avses i artikel 31.
e) De fall då de behöriga myndigheterna får delegera tillsyns
uppgifter enligt artikel 30.
8.
Om ingen överenskommelse kan nås beträffande de skrift
liga samordningsarrangemangen enligt punkt 7 kan vilken med
lem i kollegiet som helst hänskjuta ärendet till CESR.
Kontaktpersonen ska på lämpligt sätt beakta CESR:s råd beträf
fande de skriftliga samordningsarrangemangen innan den god
känner
deras
slutliga
utformning.
De
skriftliga
samordningsarrangemangen ska redovisas i ett dokument som
innehåller fullständiga motiveringar till varje betydande avvikelse
från CESR:s råd. Kontaktpersonen ska översända de skriftliga sam
ordningsarrangemangen till kollegiets medlemmar och till CESR.
Artikel 30
Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får delegera
någon eller några av sina uppgifter till den behöriga myndigheten
i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkän
ner detta. En sådan delegering ska inte påverka den delegerande
behöriga myndighetens ansvar.
Artikel 31
Medling
1.
CESR ska upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till
att nå samsyn mellan berörda behöriga myndigheter.
2.
Om behöriga myndigheter har skiljaktiga meningar om en
bedömning eller åtgärd enligt denna förordning ska de begära råd
från CESR. De berörda behöriga myndigheterna ska på lämpligt
sätt beakta CESR:s råd och ska utförligt motivera varje avvikelse
från detta råd.
Artikel 32
Tystnadsplikt
1.
Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har
arbetat för CESR, för den behöriga myndigheten eller för en myn
dighet eller person till vilken den behöriga myndigheten delege
rat uppgifter, inbegripet revisorer och andra sakkunniga som
arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnads
plikt får inte lämnas ut till en annan person eller myndighet utom
när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.
2.
All information som utbyts mellan CESR och behöriga
myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan enligt denna
förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då CESR
eller den berörda behöriga myndigheten i samband med utbytet
anger att informationen får utlämnas eller då så krävs i samband
med rättsliga åtgärder.
Artikel 33
Utlämnande av information från en annan medlemsstat
En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor
mation som den mottagit från en behörig myndighet i en annan
medlemsstat om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om
detta av den behöriga myndighet som överlämnade informatio
nen och, i tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de
syften för vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande,
eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga
åtgärder.
KAPITEL IV
Samarbete med tredjeland
Artikel 34
Avtal om informationsutbyte
De behöriga myndigheterna får endast ingå samarbetsavtal om
utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland om
den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnads
plikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i artikel 32.
Sådant informationsutbyte ska vara avsett för dessa behöriga
myndigheter för fullgörandet av deras uppgifter.
I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska med
lemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG.
Artikel 35
Utlämnande av information från tredjeländer
En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor
mation som den mottagit från behöriga myndigheter i tredjelän
der om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av
V
S
0
2
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/21
den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i
tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de syften för
vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande, eller när
sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.
AVDELNING IV
SANKTIONER, KOMMITTÉFÖRFARANDE, RAPPORTER SAMT
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter
Artikel 36
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträ
delser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erfor
derliga åtgärder för att se till att de tillämpas. De ska vara effektiva,
proportionella och avskräckande.
Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten offent
liggör varje sanktion som har beslutats vid överträdelse av denna
förordning, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa all
varlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna
oproportionellt stor skada.
Medlemsstaterna ska anmäla de regler som avses i första stycket
till kommissionen senast den 7 december 2010 och ska utan
dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.
Artikel 37
Ändringar av bilagorna
Kommissionen får ändra bilagorna för att ta hänsyn till utveck
lingen, däribland den internationella utvecklingen, på de finan
siella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument
och samstämmighet mellan tillsynsmetoder.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna
förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande
med kontroll som avses i artikel 38.2.
Artikel 38
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers
kommittén, som inrättades genom kommissionens beslut
2001/528/EG
(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.
(1).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och
artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7
i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre
månader.
Artikel 39
Rapporter
1.
Senast den 7 december 2012 ska kommissionen bedöma
tillämpningen av denna förordning, däribland i fråga om utnytt
jandet av kreditbetyg inom gemenskapen, effekten på koncentra
tionsnivån på marknaden för kreditbetyg, kostnader och fördelar
som uppstår genom effekterna av denna förordning och om
lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning från
den kreditvärderade enheten (”issuer-pays”-modellen), och över
lämna en rapport om detta till Europaparlamentet och Europe
iska unionens råd.
2.
Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak
grund av diskussioner med de behöriga myndigheterna göra en
bedömning av hur avdelning III i denna förordning tillämpats, i
synnerhet när det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete, CESR:s
rättsliga status samt tillsynspraxis. Kommissionen ska överlämna
en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet, vid behov
åtföljd av förslag till en översyn av den avdelningen.
Den rapporten ska innehålla en hänvisning till kommissionens
förslag av den 12 november 2008 till förordning om kreditvär
deringsinstitut och rapporten från Europaparlamentets utskott för
ekonomi och valutafrågor om detta förslag av den 23 mars 2009.
3.
Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak
grund av utvecklingen på reglerings- och tillsynsområdet för kre
ditvärderingsinstitut i tredjeländer överlämna en rapport till
Europaparlamentet och rådet om följderna av denna utveckling
och av de övergångsbestämmelser som avses i artikel 40 för
finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.
KAPITEL II
Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 40
Övergångsbestämmelser
Kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenska
pen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som
avser att ansöka om registrering enligt denna förordning ska anta
alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast
den 7 september 2010.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
L 302/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
Kreditvärderingsinstitut ska tidigast den 7 juni 2010 ansöka om
registrering. Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om
registrering senast den 7 september 2010.
Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kredit
betyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang av
finansinstitut enligt artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås.
Om registreringen avslås ska artikel 24.2 tillämpas.
Artikel 41
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från dagen för dess ikraftträdande. Emellertid
ska
— artikel 4.1 tillämpas från och med den 7 december 2010, och
— artikel 4.3 f, g och h tillämpas från och med den 7 juni 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 16 september 2009.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
C. MALMSTRÖM
Ordförande
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/23
BILAGA I
OBEROENDE OCH UNDVIKANDE AV INTRESSEKONFLIKTER
Avsnitt A
Organisatoriska krav
1. Kreditvärderingsinstitutet ska ha en styrelse. Företagsledningen ska se till att
a) kreditvärderingsverksamheten är oberoende och inte är föremål för politisk och ekonomisk påverkan eller poli
tiskt och ekonomiskt tvång,
b) intressekonflikter upptäcks, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,
c) kreditvärderingsinstitutet uppfyller de övriga kraven i denna förordning.
2. Ett kreditvärderingsinstitut ska ha en organisation som säkerställer att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar obe
roendet och noggrannheten i kreditvärderingsverksamheten.
Företagsledningen i ett kreditvärderingsinstitut ska ha gott anseende och besitta tillfredsställande kunnande och erfa
renheter samt säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.
Minst en tredjedel och minst två av ledamöterna i styrelsen i ett kreditvärderingsinstitut ska vara oberoende ledamöter,
som inte direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten.
Ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen ska inte vara kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmäs
siga resultat och ha en sådan konstruktion att den säkerställer att deras bedömningar är oberoende. Förordnandet av
de oberoende ledamöterna i styrelsen ska avse en på förhand överenskommen period som inte överstiger fem år och
inte kan förnyas. De oberoende ledamöterna i styrelsen får endast avsättas på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i
tjänsten.
Majoriteten av ledamöterna i styrelsen, däribland dess oberoende ledamöter, ska ha tillräckligt kunnande om finan
siella tjänster. Förutsatt att kreditvärderingsinstitutet utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument bör
minst en oberoende ledamot och en annan ledamot i styrelsen ha djupgående kunskaper och erfarenhet på företags
ledningsnivå av marknaderna för strukturerade finansiella instrument.
Utöver sitt övergripande ansvar som styrelseledamöter ska de oberoende ledamöterna i styrelsen ha den särskilda upp
giften att övervaka
a) utvecklingen av kreditvärderingspolicyn och av de metoder som kreditvärderingsinstitutet använder i
kreditvärderingsverksamheten,
b) effektiviteten i kreditvärderingsinstitutets interna system för kvalitetskontroll i samband med
kreditvärderingsverksamheten,
c) effektiviteten i de åtgärder och förfaranden som inrättats för att säkerställa att eventuella intressekonflikter upp
täcks, undanröjs eller hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,
d) i regelefterlevnads- och bolagsstyrningsförfaranden, däribland ändamålsenligheten av den översynsfunktion som
avses i punkt 9 i detta avsnitt.
Yttranden från de oberoende ledamöterna i styrelsen i de frågor som avses i leden a–d ska regelbundet läggas fram för
styrelsen och göras tillgängliga för den behöriga myndigheten när den så begär.
3. Ett kreditvärderingsinstitut ska fastställa lämpliga riktlinjer och rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldig
heter enligt denna förordning.
4. Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa sunda förfaranden för förvaltning och redovisning samt ha mekanismer för
internkontroll och effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- och skyddssystem för sina
informationsbehandlingssystem.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
Dessa interna kontrollmekanismer ska vara utformade så att de säkerställer att beslut och förfaranden efterlevs på alla
nivåer inom kreditvärderingsinstitutet.
Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa och upprätthålla beslutsförfaranden och organisationsstrukturer där rappor
teringsvägar anges klart och tydligt och på ett dokumenterat sätt samt funktioner och ansvarsområden fördelas.
5. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som
arbetar oberoende. Denna funktion för regelefterlevnad ska övervaka och rapportera om i vilken mån kreditvärderings
institutet och dess anställda efterlever kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning. Funktionen för
regelefterlevnad ska:
a) Övervaka och regelbundet bedöma om de åtgärder och förfaranden som inrättats i enlighet med punkt 3 är lämp
liga och effektiva samt utvärdera de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa eventuella brister i kreditvärderings
institutets efterlevnad av sina skyldigheter.
b) Råda och stödja ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina
tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom
kontroll direkt eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som ansvarar för kreditvärderingsverk
samhet, så att de alla uppfyller kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning.
6. För att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt och på ett oberoende sätt ska kredit
värderingsinstitutet säkerställa att följande villkor är uppfyllda:
a) Funktionen för regelefterlevnad har de befogenheter och resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till
all relevant information.
b) En person utses att ansvara för funktionen för regelefterlevnad och för all rapportering i fråga om regelefterlevnad
som krävs i punkt 3.
c) Ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina tjänster till kre
ditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom kontroll direkt
eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som deltar i funktionen för regelefterlevnad ska inte delta
i den kreditvärderingsverksamhet som de övervakar.
d) Ersättningen till personen som ansvarar för regelefterlevnaden är inte kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärs
mässiga resultat och har en sådan konstruktion att den säkerställer oberoendet i hans eller hennes bedömningar.
Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska se till att eventuella intressekonflikter bland de personer som står till
förfogande för funktionen för regelefterlevnad upptäcks och undanröjs på ett korrekt sätt.
Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till företags
ledningen och till de oberoende ledamöterna i styrelsen.
7. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för att
förebygga, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt
B. Det ska se till att alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende dokumenteras, inklusive hot mot
de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i avsnitt C, liksom de skyddsåtgärder som tillämpats för att
mildra hoten.
8. Ett kreditvärderingsinstitut ska använda lämpliga system, resurser och förfaranden för att säkerställa kontinuitet och
regelbundenhet i utförandet av sin kreditvärderingsverksamhet.
9. Ett kreditvärderingsinstitut ska upprätta en översynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över dess metoder,
modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, och eventuella
väsentliga ändringar av dem samt dessa metoders, modellers och grundläggande antagandens lämplighet om de används
eller avses att användas för bedömningen av nya finansiella instrument.
Denna översynsfunktion ska vara oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärde
ringsverksamheten och rapportera till ledamöterna i den styrelse som avses i punkt 2 i detta avsnitt.
10. Ett kreditvärderingsinstitut ska övervaka och utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontroll
mekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning och vidta lämpliga åtgärder för att
avhjälpa eventuella brister.
V
S
4
2
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/25
Avsnitt B
Operativa krav
1. Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträ
dande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de ana
lyser och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars tjänster
står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kre
ditbetyg samt personer som godkänner kreditbetyg.
2. Ett kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka
det erhåller mer än 5 % av sina årliga intäkter.
3. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte utfärda något kreditbetyg under någon av följande omständigheter, eller ska när det
gäller ett befintligt kreditbetyg omedelbart redovisa att kreditbetyget eventuellt har påverkats om
a) kreditvärderingsinstitutet eller personer som avses i punkt 1 äger, direkt eller indirekt, finansiella instrument i den
kreditvärderade enheten eller i en anknuten tredje part eller har något annat direkt eller indirekt ägarintresse i denna
enhet eller part med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pen
sionsfonder och livförsäkring,
b) kreditbetyget har utfärdats för den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som direkt eller indirekt är
knuten till kreditvärderingsinstitutet genom kontroll,
c) den person som avses i punkt 1 är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller anknutna tredje partens styrelse,
eller
d) en kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänt kreditbe
tyget har haft en sådan relation till den kreditvärderade enheten eller till tredje parter som är anknutna till denna
som eventuellt kan orsaka en intressekonflikt.
Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt
kreditbetyg.
4. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller
en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.
Ett kreditvärderingsinstitut får tillhandahålla andra tjänster än utfärdande av kreditbetyg (nedan kallade verksamhetsan
knutna tjänster). Verksamhetsanknutna tjänster utgör inte en del av kreditvärderingsverksamheten. De omfattar mark
nadsprognoser, uppskattningar av ekonomiska trender, prissättningsanalyser och andra allmänna analyser av data samt
tillhörande distributionstjänster.
Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intresse
konflikter med dess kreditvärderingsverksamhet och ska i de slutgiltiga kreditvärderingsrapporterna redovisa de verk
samhetsanknutna tjänster som tillhandahållits för den kreditvärderade enhetens eller anknuten tredje parts räkning.
5. Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att dess kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg
varken formellt eller informellt ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instru
ment för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.
6. Ett kreditvärderingsinstitut ska utforma sina rapporterings- och kommunikationsvägar så att de säkerställer att de per
soner som avses i punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.
7. Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att det finns tillfredsställande dokumentation, och vid behov verifieringskedjor för
dess kreditvärderingsverksamhet. Denna dokumentation ska omfatta följande:
a) För varje beslut om kreditbetyg, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av kre
ditbetyget, vilka som godkänt kreditbetyget, huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfär
dats på kreditvärderingsinstitutets eget initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.
b) Räkenskaper över avgifter som mottagits från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter eller från använ
dare av kreditbetyg.
c) Räkenskaper för varje abonnent av kreditbetyg eller tillhörande tjänster.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
d) Dokumentation över de etablerade förfaranden och metoder som kreditvärderingsinstitutet använder för att fast
ställa kreditbetyg.
e) Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fun
gerat som underlag för beslut om kreditbetyg.
f)
Kreditanalysrapporter, kreditbedömningsrapporter samt privata kreditvärderingsrapporter och intern dokumenta
tion inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fungerat som underlag för yttrandena i dessa
rapporter.
g) Dokumentation över de förfaranden och åtgärder som kreditvärderingsinstitutet genomfört för att uppfylla bestäm
melserna i denna förordning.
h) Kopior av interna och externa meddelanden, inklusive e-postmeddelanden, som mottagits och sänts av kreditvär
deringsinstitutet och dess anställda och som rör kreditvärderingsverksamheten.
8. Dokumentation och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets loka
ler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.
Om kreditvärderingsinstitutets registrering återkallas ska dokumentationen bevaras under en ytterligare period på minst
tre år.
9. Dokumentation över handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhanda
hållande av kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten eller dess anknutna
tredje parter ska bevaras minst under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.
Avsnitt C
Regler om kreditvärderingsanalytiker och andra personer som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamhet
1. Kreditanalytiker och kreditvärderingsinstitutets anställda samt andra fysiska personer som ställt sina tjänster till kredit
värderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksam
heten och deras närstående enligt förteckningen i artikel 1.2 i direktiv 2004/72/EG
(1) Kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när
det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer
som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av miss
tänkta transaktioner (EUT L 162, 30.4.2004, s. 70).
(1) får inte köpa eller sälja eller inleda
någon annan transaktion med något finansiellt instrument som emitterats, garanterats eller på annat sätt varit föremål
för insatser från någon kreditvärderad enhet som hör till dem som dessa personer har primärt analysansvar för med
undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pensionsfonder och
livförsäkring.
2. Ingen person som avses i punkt 1 får delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg för en viss kredit
värderad enhet om denna person
a) äger finansiella instrument i den kreditvärderade enheten med undantag av innehav genom diversifierade
fondprogram,
b) äger finansiella instrument i någon enhet som är anknuten till en kreditvärderad enhet, om detta ägande kan, eller
allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram,
eller
c) nyligen har varit anställd eller haft någon relation, affärsmässig eller ej, med den kreditvärderade enheten som kan,
eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt.
3. Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att personer som avses i punkt 1
a) vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrä
geri, stöld eller missbruk, med beaktande av deras verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och
omfattningen av deras kreditvärderingsverksamhet,
b) inte utlämnar någon information om kreditbetyg eller möjliga framtida kreditbetyg som utfärdas av institutet utom
till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,
V
S
6
2
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/27
c) inte vidarebefordrar förtrolig information som anförtrotts kreditvärderingsinstitutet till kreditanalytiker och
anställda hos någon person med direkt eller indirekt anknytning till det genom kontroll samt någon annan fysisk
person vars tjänster ställs till förfogande för någon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kon
troll eller som står under dennes kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten, och
d) inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i samband med handel med finansiella instrument eller i
något annat syfte förutom inom ramen för kreditvärderingsverksamheten.
4. Personer som avses i punkt 1 får inte begära eller ta emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kre
ditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.
5. Om en person som avses i punkt 1 anser att en annan sådan person har begått en handling som han eller hon betraktar
som olaglig ska han eller hon omedelbart rapportera detta till personen med ansvar för regelefterlevnad, utan att detta
får negativa följder för den rapporterande personen.
6. Om en kreditanalytiker avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet vars kreditbetyg han eller
hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med vilket han eller hon har haft kontakter inom
ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet, ska kreditvärderingsinstitutet se över det arbete som kreditvärde
ringsanalytikern utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet.
7. En person som avses i punkt 1 får inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller
anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.
8. Vid tillämpning av artikel 7.4 ska kreditvärderingsinstituten säkerställa att
a) ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade
enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år,
b) kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller
dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år,
c) personer som godkänner kreditbetygen inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärde
rade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.
De personer som avses i första stycket leden a, b och c får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den kre
ditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i första stycket inom två år efter slutet på de perioder
som anges i dessa led.
Avsnitt D
Regler om presentationen av kreditbetyg
I. Allmänna krav
1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget tydligt och på framträdande plats anges namn och
befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kreditvärderingen samt namn och befatt
ning för den person som i första hand ansvarade för godkännandet av kreditbetyget.
2. Varje kreditvärderingsinstitut ska minst säkerställa följande:
a) Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part
som använts vid utarbetandet av kreditbetyget anges, tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget
har meddelats den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje part och ändrats efter detta meddelande
innan det utfärdades.
b) Den metod eller version av metod som huvudsakligen har använts för att fastställa kreditbetyget anges tydligt
med hänvisning till en fullständig beskrivning av den. Om kreditbetyget bygger på mer än en metod, eller om
investerarna skulle kunna förledas att förbise andra viktiga aspekter av kreditbetyget, däribland eventuella
väsentliga anpassningar och avvikelser, på grund av att det endast hänvisas till den huvudsakliga metoden ska
kreditvärderingsinstitutet förklara detta förhållande i kreditbetyget och ange hur de olika metoderna eller dessa
andra aspekter har beaktats i kreditbetyget.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
Europeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
c) Innebörden av varje betygskategori, definitionen av fallissemang eller återvinning förklaras och eventuella skä
liga riskvarningar anges, däribland en känslighetsanalys av de relevanta grundläggande antagandena, såsom
matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, tillsammans med kreditbetyg för såväl det minst som
det mest gynnsamma scenariot.
d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen anges tydligt på fram
trädande plats.
e) Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvärderings
institutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.
3. Kreditvärderingsinstitutet ska underrätta den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av
kreditbetyget och de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget, så att enheten har möjlighet att upp
märksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.
4. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg ska det tydligt på framträdande plats i kreditbetyget ange
eventuella attribut och begränsningar för kreditvärderingen. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kredit
betyg ska det särskilt ange på framträdande plats i varje kreditbetyg om det anser att den tillgängliga informationen
om den kreditvärderade enheten har varit av tillfredsställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat
information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kredit
betyg berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för,
ska kreditvärderingsinstitutet på framträdande plats klargöra vilka begränsningar som gäller för kreditbetyget.
I fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slag finansiellt instrument är så kom
plex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta
om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg ska institutet avstå från att utfärda ett kre
ditbetyg eller återkalla befintliga kreditbetyg.
5. När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg ska det i sina pressmeddelanden eller rapporter för
klara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget.
Om den information som anges i punkterna 1, 2 och 4 skulle vara oproportionellt omfattande i förhållande till läng
den på det distribuerade rapporten ska det vara tillräckligt att tydligt och på framträdande plats i rapporten hänvisa
till en plats där man lätt kan få direkt tillgång till sådan information, t.ex. en direktlänk till informationen på en lämp
lig webbplats som kreditvärderingsinstitutet disponerar över.
II. Ytterligare krav för kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument
1. När ett kreditvärderingsinstitut värderar ett strukturerat finansiellt instrument ska det i kreditbetyget lämna all infor
mation om de förlust- och kassaflödesanalyser som det har utfört eller förlitar sig på samt ange eventuella förvän
tade ändringar av kreditbetyget.
2. Varje kreditvärderingsinstitut ska ange nivån på den bedömning det har genomfört i fråga om de förfaranden för
”due diligence” som har genomförts när det gäller underliggande finansiella instrument eller andra tillgångar för
strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstitutet ska ange om det har utfört någon bedömning av
sådana förfaranden för ”due diligence” eller om det har förlitat sig på en tredjepartsbedömning och ange hur resul
tatet av denna bedömning har påverkat kreditbetyget.
3. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument ska det låta redovis
ningen av metoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, para
metrar, begränsningar och osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som tillämpats för
kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarier som instituten låtit göra när de tagit fram kreditbetygen.
Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.
4. Varje kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande lämna ut upplysningar om samtliga de strukturerade finansiella pro
dukter som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg. Sådana upp
lysningar ska lämnas ut oavsett om emittenten ingår avtal med kreditvärderingsinstitutet om ett slutgiltigt
kreditbetyg eller inte.
V
S
8
2
/
2
0
3
L
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/29
Avsnitt E
Upplysningar
I.
Allmänna upplysningar
Varje kreditvärderingsinstitut ska som en allmän regel redovisa att det är registrerat i enlighet med denna förordning
samt lämna följande upplysningar:
1. Sådana intressekonflikter, faktiskt förekommande eller möjliga, som avses i punkt 1 i avsnitt B.
2. En förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.
3. Kreditvärderingsinstitutets riktlinjer i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden.
4. Hur dess ersättningssystem ser ut i stora drag.
5. Metoder och beskrivningar av modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller kor
relationsantaganden som används i kreditvärderingsverksamheten samt väsentliga förändringar av dessa.
6. Eventuella väsentliga ändringar av kreditvärderingsinstitutets system, resurser eller förfaranden.
7. Kreditvärderingsinstitutets uppförandekod, i förekommande fall.
II. Periodisk information
Kreditvärderingsinstitut ska periodiskt lämna följande upplysningar:
1. Var sjätte månad: uppgifter om historiska fallissemangsandelar inom deras betygskategorier, med särskiljande av
emittenternas huvudsakliga geografiska områden och huruvida dessa andelar har ändrats över tiden.
2. Årligen följande information:
a) En förteckning över de 20 största kunderna efter de intäkter som de genererar.
b) En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäkts
generering under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäk
ter under det året med en faktor som överstiger 1,5. En sådan kund ska endast tas upp i förteckningen om de
under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.
Vid tillämpningen av denna punkt ska med kund avses en enhet och dess dotterenheter samt anknutna enheter i
vilka enheten har innehav på minst 20 % och varje annan enhet för vilken det har förhandlat fram en strukturering
av en obligationsemission för en kunds räkning, varvid en avgift betalades, direkt eller indirekt, till kreditvärde
ringsinstitutet för kreditvärdering av obligationsemissionen.
III. Rapport om institutets interna organisation
Kreditvärderingsinstitut ska årligen lämna följande upplysningar:
1. Närmare uppgifter om kreditvärderingsinstitutets rättsliga form och om ägarförhållandet, däribland information om
innehav enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december
2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till
handel på en reglerad marknad
(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
(1).
2. En beskrivning av den mekanism för internkontroll som säkerställer kvaliteten i kreditvärderingsverksamheten.
3. Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder
eller modeller samt för den högsta ledningen.
V
S
9
0
0
2
.
1
1
.
7
1
E
uropeiska unionens officiella tidning
17.11.2009
4. En beskrivning av dokumentationspolicyn.
5. Resultatet av den årliga interna översynen av dess funktion för regelefterlevnad när det gäller kravet på oberoende.
6. En beskrivning av riktlinjerna för rotation av lednings- och värderingsanalysuppgifter.
7. Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter uppdelade efter arvoden för kreditvärderings- respek
tive icke-kreditvärderingsverksamhet med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter.
8. En årsberättelse om bolagsstyrningen enligt artikel 46a.1 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om
årsbokslut i vissa typer av bolag
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
(1). I denna årsberättelse ska kreditvärderingsinstitutet lämna den information som
avses i artikel 46a.1 d i det direktivet, oavsett om det omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden
(2) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.
(2) eller ej.
V
S
0
3
/
2
0
3
L
17.11.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 302/31
BILAGA II
UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I REGISTRERINGSANSÖKAN
1. Kreditvärderingsinstitutets fullständiga namn och adress till dess stadgeenliga säte inom gemenskapen.
2. Namn och kontaktuppgifter till en kontaktperson samt till personen som ansvarar för regelefterlevnad.
3. Organisationsform.
4. Den kategori av kreditbetyg för vilken kreditvärderingsinstitutet ansöker om registrering.
5. Ägarstruktur.
6. Organisationsstruktur och bolagsstyrning.
7. Finansiella resurser för att genomföra kreditvärderingsverksamhet.
8. Kreditvärderingsinstitutets personalstyrka och sakkunskap.
9. Uppgifter om kreditvärderingsinstitutets dotterföretag.
10. Beskrivning av de förfaranden och metoder som används för att utfärda och se över kreditbetyg.
11. Riktlinjer och förfaranden för att påvisa, hantera och rapportera eventuella intressekonflikter.
12. Information om kreditvärderingsanalytiker.
13. Ersättningsformer och former för utvärdering av arbetsprestationer.
14. Andra tjänster än kreditvärderingsverksamhet vilka kreditvärderingsinstitutet avser att erbjuda.
15. Verksamhetsprogram, inbegripet uppgift om var de viktigaste affärsverksamheterna avses att utföras, filialer som ska
grundas, med uppgift om vilket slag av verksamhet som planeras.
16. Handlingar och detaljerad information som rör den förväntade användningen av godkännande.
17. Handlingar och detaljerad information som rör förväntade arrangemang för utkontraktering, inbegripet information
om enheter som övertagit utkontrakterade funktioner.
Regeringens proposition 2009/10:217
Kreditvärderingsinstitut Prop.
2009/10:217
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 maj 2010
Fredrik Reinfeldt
Mats Odell
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om kreditvärderingsinstitut. Förslaget syftar till att anpassa svensk lagstiftning till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1 (i fortsättningen kallad EU-förordningen). I den nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EUförordningen. Det införs dessutom bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen. Lagen föreslås träda i kraft den 7 september 2010.
I propositionen föreslås vidare att det i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införs en upplysning om att det i EUförordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla. Den lagändringen föreslås träda i kraft den 7 december 2010.
1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om kreditvärderingsinstitut,
2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
2. Lagtext
2.1. Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1060/2009.
Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat
3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i förordning (EG) nr 1060/2009.
Tillsyn
4 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009 följs, får Finansinspektionen förelägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket gäller endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.
5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning på plats hos kreditvärderingsinstitut och andra som anges i 4 § tredje stycket.
1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.
7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.
Anmärkning och straffavgift
8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen besluta om anmärkning.
9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 §, får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.
11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §.
13 § Om straffavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Bemyndigande
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt förordning (EG) nr 1060/2009.
Överklagande m.m.
16 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller förordning (EG) nr 1060/2009 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av den nämnda förordningen.
1. Denna lag träder i kraft den 7 september 2010.
2. Anmärkning och straffavgift får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §1
Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.
Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut2.
Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.
1 Senaste lydelse 2007:535. 2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
3. Ärendet och dess beredning
Den 7 december 2009 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut5 (EU-förordningen) i kraft. Förordningen började tillämpas samma dag utom såvitt avser ett par bestämmelser som ska börja tillämpas vid senare tidpunkter. Förordningen finns i bilaga 1.
I promemorian Kreditvärderingsinstitut (Ds 2010:7) föreslås en ny lag om kreditvärderingsinstitut som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen. I promemorian föreslås också att det i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införs en upplysning om att det i EU-förordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och de som på eget initiativ yttrat sig över promemorian finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (Fi2010/942). I denna proposition behandlas promemorians förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 14 april 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessa redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitt 5.2 och 7. Utöver vad som nu har angetts har vissa redaktionella ändringar och uppdateringar gjorts.
Formaliafrågor
Regeringen gör bedömningen att 10 kap. 5 § regeringsformen ska tillämpas vid riksdagens beslut, dvs. beslutet ska tas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstade (se avsnitt 5.5.2).
4. EU-förordningen
4.1. Bakgrund
Ett kreditvärderingsinstitut är, enligt artikel 3.1 b i EU-förordningen, en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument.
Att bedöma kreditvärdigheten hos olika motparter eller finansiella instrument medför kostnader för borgenärerna. Är det svårt att bedöma kreditvärdigheten hos t.ex. en motpart kan denne komma att krävas på en
5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
hög ränta som kompensation för kreditrisken. Kreditvärderingsinstituten kan hjälpa investerare att bedöma och förstå de risker och osäkerheter som finns och även minska investerarnas kapitalkostnader. Kreditbetygen används av t.ex. investerare, låntagare, emittenter, tjänstepensionsinstitut och stater som en del av informationen för att bestämma riskvikter och fatta väl underbyggda investerings- och finansieringsbeslut. Kreditvärderingsinstituten påverkar i väsentlig grad den finansiella marknaden. I samband med den finansiella turbulensen fick kreditvärderingsinstituten mycket kritik.
Sverige saknar nationell lagstiftning som direkt reglerar kreditvärderingsinstitutens verksamhet. Kreditvärderingsinstituten förväntas frivilligt följa den uppförandekod som Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, IOSCO (International Organization of Securities Commissions), tagit fram. Dessutom finns regler om erkännande av externa ratinginstitut i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut6. Direktivet innebär att kreditinstitut och värdepappersföretag endast får använda en extern kreditvärdering för att fastställa riskvikter, om det företag som utfärdar värderingarna har godkänts av en behörig tillsynsmyndighet. I Sverige finns regler om erkännande av externa ratinginstitut (godkännande av kreditvärderingsföretag) i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I begreppet kreditvärderingsföretag innefattas också kreditvärderingsinstitut. Ett kreditvärderingsinstitut kan således ansöka om att godkännas som kreditvärderingsföretag.
I september 2009 antogs den aktuella EU-förordningen om kreditvärderingsinstitut. Förordningen är inte avsedd att ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut. Däremot måste ett kreditvärderingsinstitut ansöka om registrering enligt EUförordningen som ett villkor för att erkännas som externt ratinginstitut. EU-förordningen medför således inte att några stora förändringar måste göras i nuvarande lagstiftning.
4.2. EU-förordningens innehåll
EU-förordningen är indelad i fyra avdelningar samt två bilagor. Sammanfattningsvis innehåller förordningen bestämmelser som ska bidra till hög kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen och som används i rättsligt reglerade sammanhang. Med rättsligt reglerade sammanhang avses användningen av kreditbetyg för det specifika ändamålet att följa en bestämmelse med grund i unionslagstiftningen. Som exempel kan nämnas när kreditinstitut och värdepappersbolag använder sig av kreditbetyg för att fastställa riskvikter och därav följande kapitalkrav för sina exponeringar. För att ett kreditvärderingsinstitut ska beviljas registrering enligt förordningen krävs att det uppfyller vissa närmare angivna villkor som ska främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och tillförlitlighet inom kreditvärderings-
6 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).
verksamheten. Det handlar t.ex. om organisations- och verksamhetskrav, kvalitetssäkring och rapportering. En registrering får verkan inom hela unionen. Till villkoren för kreditvärderingsverksamheten kopplas regler om tillsyn, varvid ett betydande samarbete ska äga rum mellan olika tillsynsmyndigheter, främst inom ramen för särskilda tillsynskollegier, med en koordinerande och rådgivande roll för den europeiska värdepapperstillsynkommittén, CESR (Committee of European Securities Regulators).
Förordningens syfte och tillämpningsområde
Avdelning I innehåller bestämmelser om EU-förordningens syfte, tillämpningsområde och definitioner. Enligt artikel 1 är syftet med förordningen att bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen. Bättre kvalitet på kreditbetygen bidrar i sin tur till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt med hög skyddsnivå för konsumenter och investerare.
EU-förordningen ska tillämpas på kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter (artikel 2). Enligt förordningen får vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som är utfärdade av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen och registrerade i enlighet med förordningen (artikel 4.1).
För att ett kreditvärderingsinstitut ska registreras ska det uppfylla vissa villkor. Ett registrerat kreditvärderingsinstitut kan i sin tur godkänna ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut i tredjeland. För att ett sådant kreditbetyg ska få godkännas krävs bl.a. att kreditvärderingsverksamheten som ledde fram till kreditbetyget helt eller delvis utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp, att kreditvärderingsinstitutet i tredjeland uppfyller krav som är minst lika stränga som de som uppställs i EU-förordningen och att det finns möjligheter att utöva tillsyn över kreditvärderingsinstitutet i tredjeland (artikel 4.3). Ett sådant godkänt kreditbetyg anses motsvara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen och registrerat i enlighet med EU-förordningen (artikel 4.4).
Under vissa förutsättningar får kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut i tredjeland användas i rättsligt reglerade sammanhang utan att det godkänts av ett registrerat kreditvärderingsinstitut (artikel 5). För det krävs dock bl.a. att Europeiska kommissionen genom ett beslut om likvärdighet erkänt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i tredjelandet är likvärdiga med kraven i förordningen och att kreditvärderingsinstitutet efter ansökan beviljats certifiering.
Utfärdande av kreditbetyg
I avdelning II, som har rubriken utfärdande av kreditbetyg, och bilaga I finns bestämmelser om vilka organisatoriska och operativa krav som ställs på registrerade kreditvärderingsinstitut. Det finns t.ex. särskilda
Pr
krav på kreditvärderingsinstitutens ledning och anställda för att säkerställa att det finns tillräcklig kompetens och att kreditbetygen inte påverkas av intressekonflikter eller affärsrelationer. Det finns vidare bestämmelser om hur värderingsprocessen ska gå till och kreditvärderingsinstitutens skyldigheter att lämna information i olika sammanhang.
op. 2009/10:217
Tillsyn över kreditvärderingsverksamhet
I avdelning III finns bestämmelser om hur kreditvärderingsverksamheten ska övervakas. Avdelningen är indelad i fyra kapitel som avser registreringsförfarandet, CESR och behöriga myndigheter, samarbetet mellan behöriga myndigheter och samarbetet med tredjeland. Övervakningen av kreditvärderingsinstituten sker genom registreringsförfarandet och genom att de behöriga myndigheterna med stöd av CESR och genom samarbete utövar tillsyn över kreditvärderingsinstituten.
Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen ska ansöka om registrering (artikel 14). En registrering får verkan inom hela unionen. Ett registrerat kreditvärderingsinstitut måste löpande uppfylla villkoren för den ursprungliga registreringen och informera bl.a. CESR om varje materiell ändring avseende villkoren för den ursprungliga registreringen. I EU-förordningen finns närmare angivet hur en ansökan om registrering ska ske, vad den ska innehålla och hur den ska hanteras och granskas av de behöriga myndigheterna. För att en ansökan om registrering ska beviljas krävs att de behöriga myndigheter som särskilt berörs av beslutet och som är medlemmar i ett särskilt tillsynskollegium (se nedan och avsnitt 5.5.4) är överens om detta (artikel 16.7 andra stycket och artikel 17.7 andra stycket). Det finns vidare angivet när en registrering kan återkallas och hur ett beslut om återkallelse ska hanteras. Ett beslut om återkallelse får också verkan inom hela unionen. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (där det berörda kreditvärderingsinstitutet har sitt stadgeenliga säte) kan fatta ett beslut om återkallelse trots att medlemmarna i tillsynskollegiet inte är överens.
Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet senast den 7 juni 2010. I EU-förordningen finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas uppgifter och befogenheter. Innehållet i bestämmelserna överensstämmer till stora delar med det som följer av andra rättsakter inom den finansiella sektorn. I förordningen finns vidare reglerat vilka tillsynsåtgärder som får vidtas av de behöriga myndigheterna och vilket förfarande som ska föregå ett beslut om en tillsynsåtgärd.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter har en skyldighet att samarbeta med varandra och i vissa fall även med tillsynsmyndigheter utanför unionen. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna ska ske genom utbyte av information, bistånd vid kontroller på plats eller utredningar, möjlighet till delegering av uppgifter samt genom deltagande i olika kollegier. Kollegierna består av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra behöriga myndigheter som väljer att bli medlemmar och som har viss närmare anknytning till det berörda kreditvärderingsinstitutet. Även de behöriga myndigheter som inte är medlemmar i kollegiet får delta i möten eller verksamheter inom
kollegiet. Inom kollegiet ska det utses en kontaktperson som ska vara ordförande för kollegiets möten, samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informationsutbyte.
CESR har en samordnande roll. CESR ska lämna råd till de behöriga myndigheterna och utfärda vägledning om bl.a. registreringsprocessen och tillsynskollegiernas operativa funktioner samt årligen offentliggöra rapporter om tillämpningen av förordningen. CESR ska vidare upprätta en medlingsmekanism för att nå samsyn i kollegierna och samarbeta med tillsynskommittéerna på bank- och försäkringsområdet.
Tystnadsplikt gäller för bl.a. de personer som arbetar för CESR och de behöriga myndigheterna. Det finns också begränsningar för i vilken omfattning information som mottages från andra behöriga myndigheter får lämnas ut. Avtal om informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredjeland förutsätter att den utlämnade informationen också omfattas av garantier om tystnadsplikt.
Sanktioner m.m.
I avdelning IV finns bl.a. bestämmelser om sanktioner samt övergångs- och slutbestämmelser. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och senast den 7 december 2010 anmäla dessa regler till Europeiska kommissionen. Begränsningen för vissa institut och företag att i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen gäller från och med den 7 december 2010.
Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering senast den 7 september 2010 och övriga kreditvärderingsinstitut tidigast den 7 juni 2010. Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kreditbetyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang om inte ansökan om registrering avslås.
4.3. Det fortsatta arbetet inom EU
Europeiska kommissionen har föreslagit att en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet (ESMA) ska inrättas. Ministerrådet har antagit en allmän inriktning och förslaget ska nu förhandlas med Europaparlamentet. Avsikten är att kreditvärderingsinstituten i vart fall delvis ska stå under tillsyn av ESMA. Det kan därför komma att ske ändringar av EU-förordningen. Mer information väntas komma från Europeiska kommissionen under våren 2010.
5. En ny lag om kreditvärderingsinstitut
Som tidigare framgått förutsätter EU-förordningen att vissa nationella regler införs, t.ex. ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner. Förordningen lämnar också visst utrymme för nationell reglering av t.ex. den behöriga myndighetens befogenheter. Den nationella regleringen
föreslås i huvudsak samlas i en ny lag om kreditvärderingsinstitut. En utgångspunkt i lagstiftningsärendet är att de nya bestämmelser som införs i möjligaste mån ska utformas på liknande sätt som redan gällande lagstiftning, om inte särskilda skäl talar emot det.
5.1. Behörig myndighet
Regeringens förslag: Finansinspektionen anges som behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 22 i EU-förordningen ska varje medlemsstat senast den 7 juni 2010 utse en behörig myndighet för genomförandet av förordningen. Den behöriga myndigheten ska ha tillräckligt stor och kunnig personal för att kunna tillämpa förordningen.
Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de internationella värdepappers- och kreditmarknaderna och kreditbetygen påverkar i väsentlig grad hur den finansiella marknaden fungerar. I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på finansmarknaden. Finansinspektionen ska enligt dess instruktion7 arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system samt följa och analysera utvecklingen inom ansvarsområdet. Inom Finansinspektionen finns kunnig personal med god insyn i finansmarknaden. Finansinspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter.
Myndigheten ansvarar också för tillstånd till och tillsyn över de internmetoder som kreditinstitut och värdepappersbolag använder för att beräkna kapitalkravet för kreditrisk och godkänner också de kreditvärderingsföretag vars kreditbetyg får användas i dessa sammanhang.
Finansinspektionen bedöms av regeringen vara den lämpligaste myndigheten att också hantera frågor om registrering och tillsyn avseende kreditvärderingsinstituten och bör därför utses till behörig myndighet. Det nya ansvarsområdet bör framgå av den nya lagen om kreditvärderingsinstitut.
En behörig myndighet ska enligt förordningen utses senast den 7 juni 2010 och därmed innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut hinner träda i kraft. Regeringen har därför den 14 april 2010 beslutat att utse Finansinspektionen som behörig myndighet genom ändringar i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna kommer att träda i kraft den 1 juni 2010.
7 Förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen.
5.2. Finansinspektionens befogenheter
Regeringens förslag: Finansinspektionens utredningsbefogenheter införs i lagen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionens befogenheter gäller dock inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslogs emellertid att rätten för Finansinspektionen att genomföra platsundersökningar enbart skulle omfatta kreditvärderingsinstitut och företag som fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner för ett kreditvärderingsinstituts räkning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har ingen erinran mot det. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om det särskilt behöver anges att Finansinspektionens befogenheter inte gäller i den utsträckning en anmodan skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Det efterfrågas också ett förtydligande av vilka personer som Finansinspektionens befogenheter gäller i förhållande till.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 23 i EU-förordningen ska, i enlighet med nationell lagstiftning, de behöriga myndigheterna tilldelas alla tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen. Dessa befogenheter ska utövas direkt, i samarbete med andra myndigheter eller genom framställning till de behöriga rättsliga myndigheterna. Befogenheterna ska omfatta ett visst antal uppräknade verktyg som redogörs för nedan.
Bland dessa finns rätten att få tillgång till varje dokument, begära upplysning från varje person och vid behov kalla till förhör, rätten att utföra kontroller på plats samt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Av artikel 23 följer dock att de behöriga myndigheterna får utnyttja dessa befogenheter endast för att utföra sina uppgifter enligt EUförordningen och endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.
Finansinspektionens befogenheter enligt gällande rätt
Finansinspektionens befogenheter framgår av de olika lagar som reglerar den verksamhet som övervakas av Finansinspektionen, t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (2004:46) om investeringsfonder. Befogenheterna kan variera något beroende på vilken verksamhet tillsynen avser. Finansinspektionen har getts möjlighet att reagera på olika beteenden med såväl sanktioner som andra åtgärder som inte formellt sett utgör sanktioner, t.ex. genom förbud att verkställa beslut eller vitesföreläggande.
Kreditvärderingsinstituten står för närvarande inte under Finansinspektionens tillsyn och därmed har Finansinspektionen inte heller tilldelats några tillsyns- eller undersökningsbefogenheter avseende kreditvärderingsinstituten. En viss kontroll sker dock av kreditvärderingsinstitut som ansöker om godkännande som kreditvärderingsföretag enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Finansinspektionen bör ges vissa befogenheter i nationell rätt
Enligt artikel 23 i EU-förordningen ska de behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell lagstiftning, tilldelas alla tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen. De behöriga myndigheterna ska, i enlighet med nationell rätt, ha en katalog med uppräknade befogenheter, t.ex. rätt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Artikel 23 förutsätter således inte att nationella lagstiftningsåtgärder vidtas men lämnar en sådan möjlighet för det fall medlemsstaterna finner det lämpligt. Artikeln ger Finansinspektionen rätt att vidta ett flertal åtgärder mot företag och enskilda men Finansinspektionen behöver därutöver få tillgång till andra verktyg för att kunna fullgöra sina uppgifter på bästa sätt, t.ex. möjlighet att meddela vitesföreläggande. De befogenheter som Finansinspektionen tilldelas med stöd av artikel 23 bör lämpligen anges i en särskild lag som reglerar kreditvärderingsinstitut. Genom bestämmelser i denna lag finns också möjlighet att klargöra t.ex. förordningens förhållande till nationella regler om tystnadsplikt för advokater.
En rimlig utgångspunkt är att möjligheterna att kontrollera och ingripa mot kreditvärderingsinstitut är desamma som de möjligheter Finansinspektionen har att kontrollera och ingripa mot andra institut inom finanssektorn, i den utsträckning detta är förenligt med EU-förordningen och inte särskilda skäl talar emot det.
Av artikel 23 följer dock att vissa av de behöriga myndigheternas befogenheter endast får utnyttjas i förhållande till kreditvärderingsinstitut och andra särskilt angivna enheter, personer och parter. Denna begränsning av de behöriga myndigheternas befogenheter skiljer sig från det som gäller enligt flera andra EU-rättsakter inom finanssektorn. Eftersom befogenheterna får utnyttjas i förhållande till bl.a. ”personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet” innebär artikeln ändå att de behöriga myndigheterna har stora möjligheter att begära in de uppgifter som behövs för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter, t.ex. från aktieägare. Det har inte framkommit något behov för Finansinspektionen att utnyttja befogenheterna även i förhållande till andra enheter, personer eller parter än de som följer av EU-förordningen. Den begränsning av befogenheterna som följer av EU-förordningen bör därför införas även i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut. Regeringen anser inte att det i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut bör införas något förtydligande av vilka som ingår i denna krets. Ett sådant förtydligande skulle riskera att utvidga eller begränsa kretsen i förhållande till vad som följer av EU-förordningen.
Rätt att få tillgång till dokument och begära upplysningar
Enligt artikel 23.3 a i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten ha rätt att få tillgång till varje dokument i vilken form som helst och att få en kopia av eller själv kopiera sådana dokument. Enligt artikel 23.3 b ska den behöriga myndigheten vidare ha rätt att begära upplysningar från varje person och vid behov kalla en person till förhör och fråga ut denne. Dessa befogenheter får dock enligt artikel 23 endast utnyttjas i förhållande till vissa uppräknade företag och personer, t.ex. kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet. Av skäl 63 i EU-förordningen framgår att den nationella lagstiftning som reglerar t.ex. utövande av tillsynsbefogenheter ska gälla, inklusive regler om tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, i den mån förordningen inte föreskriver ett särskilt förfarande för detta.
De befogenheter som framgår av artikel 23.3 a och b överensstämmer till stora delar med Finansinspektionens befogenheter enligt t.ex. 23 kap. lagen om värdepappersmarknaden och 10 kap. lagen om investeringsfonder. I dessa lagar har uppgiftsskyldigheten begränsats endast i den utsträckning en anmodan skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Promemorians förslag är att det ska införas en motsvarande begränsning i lagen om kreditvärderingsinstitut. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter behovet av en sådan begränsning eftersom det följer av EU-förordningen att tillsynsbefogenheterna ska utövas i enlighet med nationell lagstiftning. Även i andra lagstiftningsärenden har det dock funnits motsvarande möjlighet att beakta nationell lagstiftning (se t.ex. prop. 2004/05:142 s. 117 med hänvisningar) men regeringen har ändå gjort bedömningen att en begränsning av uppgiftsskyldigheten lämpligen bör göras i den mån en anmodan skulle strida mot en i lag reglerad tystnadsplikt avseende advokater. Regeringen finner inte skäl att göra någon annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Advokater som avkrävs uppgifter kan därmed underlåta att inkomma med sådana ifall det skulle kunna medföra straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt. Det bör också i detta sammanhang påpekas att skyldigheten att inställa sig till förhör inte innebär någon skyldighet att yttra sig vid förhöret, oavsett tystnadsplikt (jfr prop. 2004/05:142 s. 117 f.).
Bestämmelserna i 3 kap. tryckfrihetsförordningen och 2 kap. yttrandefrihetsgrundlagen om anonymitetsskydd och efterforskningsförbud kan också komma att aktualiseras med anledning av Finansinspektionens utredningsbefogenheter. Det gäller i sådana fall där kreditvärderingsinstitutet offentliggör kreditbetyg i sådana medier som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde, t.ex. i tryckta skrifter eller på hemsidor med grundlagsskydd. Eftersom de behöriga myndigheternas befogenheter enligt EUförordningen ska utövas i enlighet med nationell rätt, finns det ett stort utrymme att beakta våra nationella regler om t.ex. anonymitetsskydd och efterforskningsförbud. Skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information begränsas således av grundlagsregleringen. Någon särskild föreskrift om detta behövs inte eftersom det redan följer av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag. Bestämmelserna i den
föreslagna lagen kan därför inte tillämpas om de skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Av 10 kap. 8 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar följer också att ett kreditvärderingsinstitut som ansökt om godkännande som kreditvärderingsföretag är skyldigt att lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen behöver för att kontrollera om förutsättningarna för ett godkännande är uppfyllda.
Det bör i detta sammanhang även nämnas att dokument som lämnas till Finansinspektionen som huvudregel blir allmän handling. Uppgifterna i dokumentet kan dock vara skyddade av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vid en begäran om att dokumentet ska lämnas ut är det Finansinspektionens uppgift att avgöra om uppgifterna är skyddade av sekretess.
Platsundersökningar
Enligt artikel 23.3 c i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan. Av artikel 23.3 framgår vidare att de behöriga myndigheternas befogenheter endast får utnyttjas i förhållande till vissa uppräknade företag och personer, t.ex. kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamheten.
Att en behörig myndighet har befogenhet att utföra inspektioner och kontroller på plats finns reglerat i en rad olika lagar och direktiv som omfattar den finansiella sektorn. Finansinspektionen har således, enligt gällande rätt, befogenhet att inom ramen för sin tillsyn göra undersökningar på plats hos olika företag. Finansinspektionen har också fått en utökad rätt att utföra undersökningar hos företag som fått i uppdrag av ett berört institut/företag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, se t.ex. 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, 10 kap. 4 § lagen om investeringsfonder och 13 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Det kan nämnas att det i förarbetena till lagen om bank- och finansieringsrörelse (prop. 2002/03:139, del 1 s. 544 f. och del 2 s. 151 f.) framgår att Lagrådet, med hänvisning till 2 kap.6 och 10 §§regeringsformen ifrågasatte hur långt möjligheterna att utföra undersökningar sträcker sig. Regeringen, som gjorde bedömningen att de bestämmelser som infördes var förenliga med regeringsformen, anförde att bestämmelserna innebar att Finansinspektionen genom en undersökning på plats kunde inspektera alla aspekter av institutets verksamhet som inspektionen hade tillsyn över. När det gällde möjligheten att göra undersökningar hos den som fått i uppdrag av institutet att driva någon del av institutets rörelse, anförde regeringen att utvidgningen var kopplad till institutets sätt att driva sin verksamhet och att vad som hade anförts om undersökningar hos kreditinstitut också gäller för uppdragstagarna.
Det finns således i dag en uttrycklig rätt för Finansinspektionen att utföra platsundersökningar hos t.ex. värdepappersinstitut, börser och fondbolag men också hos företag som fått i uppdrag av dessa institut
eller företag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet eller företaget.
I lagrådsremissen angavs att artikel 23.3 c borde tolkas på motsvarande sätt som andra rättsakter inom finanssektorn och därmed som att den endast innefattar en rätt för den behöriga myndigheten att genomföra undersökningar hos det institut som står under myndighetens tillsyn och andra företag som fått i uppdrag av institutet att utföra visst arbete eller vissa funktioner. Artikel 23.3 anger dock, till skillnad från andra EUrättsakter, uttryckligen vilka företag och personer som befogenheterna gäller i förhållande till. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att den i lagrådsremissen förordnade tolkningen därför är svår att förena med artikelns ordalydelse. Regeringen föreslår därför i stället att Finansinspektionens befogenhet att genomföra platsundersökningar gäller i förhållande till de företag och personer som följer av artikel 23.3 i EU-förordningen.
I tidigare lagstiftningsarbeten har rätten att utföra kontroller på plats tolkats av regeringen som att den endast avser en rätt att genomföra kontroller i företags kontorslokaler och liknande, alltså inte inspektioner i privatbostäder, se t.ex. övervägandena i prop. 2004/05:142 s. 118 f. Denna tolkning har motiverats av att det inte angetts att rätten att utföra inspektioner ska avse varje plats och en sådan bestämning finns beträffande andra befogenheter. För en sådan tolkning talar även den engelska versionen av EU-rättsakterna där det anges att den behöriga myndigheten ska ha befogenhet att utföra ”on-site inspections”. Enligt regeringens mening bör motsvarande tolkning göras i detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen bör därmed inte kunna utföra inspektioner i bostadsutrymmen eller utrymmen med endast privat eller övervägande privat användningsområde.
Regeringen anser inte att det finns anledning att ge Finansinspektionen rätt att använda tvångsmedel för att genomföra platsundersökningar (jfr t.ex. prop. 2004/05:158 s. 135).
Rätt att infordra uppgifter om tele- och datatrafik
Enligt artikel 23.3 d i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten vidare ha rätt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Finansinspektionens rätt att anmoda ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat har ansetts innefatta en rätt att begära in uppgifter om befintlig tele- och datatrafik (prop. 2004/05:142 s. 120 och prop. 2006/07:115 s. 494 f.). Finansinspektionen har alltså i vissa fall rätt att begära in uppgifter om befintlig tele- och datatrafik. Denna rätt har kompletterats med föreskrifter om att vissa telefonsamtal ska spelas in och arkiveras, se t.ex. 21 kap. 1 och 3 §§ Finansinspektionens föreskrifter (FFS 2007:16) om värdepappersrörelse.
I förarbetena till lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 494 f.) diskuterades hur den tystnadsplikt som gäller enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation förhåller sig till Finansinspektionens rätt att begära ut uppgifter om tele- och datatrafik. Regeringen ansåg att det bakomliggande direktivets krav på att den behöriga myndigheten ska kunna begära in uppgifter om tele- och
datatrafik var uppfyllda i och med den rätt Finansinspektionen har att begära uppgifter från de tillståndspliktiga företagen (jfr kammarrättens i Stockholm dom den 28 september 2006 i mål nr 4514-06). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning beträffande kreditvärderingsinstituten.
Till skillnad från vad som anges i t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)8 finns det inte i EUförordningen särskilt angivet att det ska vara fråga om ”befintliga” uppgifter. Det har dock inte framkommit att man i EU-förordningen velat utöka de behöriga myndigheternas befogenheter jämfört med vad som följer av andra EU-rättsakter inom finanssektorn.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1
5.3. Tillsynsåtgärder
Regeringens förslag: Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen får Finansinspektionen, utöver de tillsynsåtgärder som framgår av artikel 24 i EUförordningen, ingripa på olika sätt. Vid mindre allvarliga överträdelser får Finansinspektionen ingripa genom ett beslut om anmärkning eller genom att förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.
Ett föreläggande får förenas med vite.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.
Kammarrätten i Göteborg efterfrågar förtydligande av vad som avses med ”viss åtgärd” och vilka beslut som ett kreditvärderingsinstitut kan föreläggas att låta bli att verkställa. Finansinspektionen anmärker att möjligheten att förelägga ett institut att låta bli att verkställa ett beslut har utformats på ett annat sätt än vad som följer av andra lagar inom det finansiella området och ställer sig frågande till om det är lämpligt att ge bestämmelsen en annan lydelse än den vanligen förekommande.
Skälen för regeringens förslag: De behöriga myndigheterna har enligt artiklarna 24 och 25 i EU-förordningen rätt att vidta olika tillsynsåtgärder, t.ex. att återkalla en registrering och tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg. Huvudansvaret för tillsynen av ett kreditvärderingsinstitut ligger på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten oavsett var verksamheten bedrivs. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ges därför större möjligheter att ingripa än övriga behöriga myndigheter. Det är t.ex. enbart den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som kan besluta om återkallelse av en registrering och tillfälligt förbjuda kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg. Innan tillsynsåtgärder vidtas ska en kontaktperson (se avsnitt 4.2, tillsyn över kreditvärderingsverksamhet) underrättas och samråd ske med medlemmarna i det relevanta kollegiet.
8 EUT L 96, 12.4.2003, s. 16 (Celex 32003L0006).
Det finns inget krav på att medlemmarna i kollegiet måste enas innan ett beslut om en tillsynsåtgärd antas. Medlemmarna i kollegiet har möjlighet att begära råd från CESR om de inte kan enas. CESR ska då ge sitt råd inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran. Nås ingen överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades får den behöriga myndigheten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd måste dock motiveras fullständigt. Enligt förordningen ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering när det föreligger skäl för detta. I övriga fall är det upp till de behöriga myndigheterna att avgöra om och hur ett ingripande ska ske.
Kreditvärderingsinstituten står inte sedan tidigare under Finansinspektionens tillsyn och inspektionen har därför inte haft rätt att ingripa med olika tillsynsåtgärder. Om ett kreditvärderingsinstitut ansöker om godkännande som kreditvärderingsföretag enligt lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, har dock Finansinspektionen möjlighet att avslå ansökan om institutet inte uppfyller t.ex. lagens krav på objektivitet.
Återkallelse
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyldigheter som följer av förordningen, kan myndigheten ingripa genom olika tillsynsåtgärder. Den allvarligaste åtgärden är återkallelse av kreditvärderingsinstitutets registrering. Enligt artikel 24.1 a ska återkallelse av registrering ske i enlighet med artikel 20.
Av artikel 20 följer att återkallelse ska ske om kreditvärderingsinstitutet uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat några kreditbetyg under de senaste sex månaderna. Vidare ska registreringen återkallas om kreditvärderingsinstitutet beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på något annat sätt ha använt otillbörliga metoder, om kreditvärderingsinstitutet inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen eller om kreditvärderingsinstitutet allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i förordningen om villkoren för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.
Det kan diskuteras om artikel 24.1 a lämnar utrymme för återkallelse även i andra fall än de som anges i artikel 20. Enligt artikel 24.1 får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidta vissa uppräknade tillsynsåtgärder t.ex. besluta om återkallelse. Enligt artikel 24.3 ska myndigheten innan den vidtar en tillsynsåtgärd följa ett visst förfarande som i viss mån skiljer sig från det förfarande som ska följas vid återkallelse enligt artikel 20. Det finns slutligen angivet i artikel 24.3 att den artikeln ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20. Av skäl 58 i EU-förordningen följer att återkallelse bör ske i de fall där åtgärden står i proportion till underlåtelsen att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen.
Om det skulle finnas ytterligare möjligheter att besluta om återkallelse framstår dock hänvisningen till artikel 20 som missvisande. Ett beslut om återkallelse kan inte heller anses proportionerligt om inte någon av förutsättningarna i artikel 20 är uppfyllda. En konsekvens av att det skulle finnas möjlighet att återkalla en registrering även i andra fall än de som anges i artikel 20 skulle bli att återkallelse i så fall skulle ske efter det förfarande som anges i artikel 24. Förfarandet enligt artikel 24 innehåller andra tidsfrister än det förfarande som följer av artikel 20. Att olika tidsfrister skulle gälla inför beslut om återkallelse framstår varken som logiskt eller konsekvent.
Enligt regeringens mening bör därför artikel 24 tolkas på så sätt att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten endast kan besluta om återkallelse om någon av förutsättningarna i artikel 20 är uppfyllda och efter det förfarande som anges i artikel 20.
Inför ett beslut om återkallelse ska således kontaktpersonen (se avsnitt 4.2, tillsyn över kreditvärderingsverksamhet) underrättas och samråd ske med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Det finns inget krav på att medlemmarna i kollegiet måste enas innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten beslutar om återkallelse. Däremot finns en förlängd frist för CESR att lämna råd och för det fall medlemmarna i kollegiet inte kan enas, en förlängd frist innan beslut om återkallelse får fattas.
Ett beslut om återkallelse får omedelbart verkan inom hela gemenskapen enligt artikel 20.4. Under en övergångsperiod får kreditbetyg från det berörda kreditvärderingsinstitutet användas i rättsligt reglerade sammanhang.
Regeringen anser att artiklarna 20 och 24.1 a inte motiverar några särskilda bestämmelser i svensk lagstiftning.
Tillfälligt förbud och tillfälligt upphävande
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyldigheter som följer av förordningen, kan den tillfälligt förbjuda kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg (artikel 24.1 b) eller tillfälligt upphäva användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärderingsinstitutet (artikel 24.1 c). Sådana beslut får verkan inom hela unionen. Ett beslut om tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang får verkan först efter en övergångsperiod (artikel 24.2). Av skäl 58 framgår att ett beslut om tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang endast bör vidtas i de fall åtgärden står i proportion till överträdelsen.
Inte heller denna artikel motiverar några särskilda bestämmelser i svensk lagstiftning enligt regeringens uppfattning.
Offentliga underrättelser
Enligt artikel 24.1 e i EU-förordningen får den behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vid konstaterade överträdelser mot förordningen utfärda offentliga underrättelser.
Regeringen anser inte heller att denna artikel motiverar införandet av några särskilda regler i svensk lagstiftning.
Ytterligare åtgärder
Enligt artikel 24.1 d i EU-förordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav. CESR ska enligt artikel 21.3 c senast den 7 september 2010 utfärda vägledning om de slag av åtgärder som avses i artikeln. Det förutsätts alltså att de tillsynsåtgärder som föreskrivs i förordningen kombineras med ytterligare möjligheter att ingripa för de behöriga myndigheterna.
För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra sina uppgifter krävs att inspektionen utöver de tillsynsåtgärder som föreskrivs i artikel 24, snarast möjligt får ytterligare möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut som har sitt säte i Sverige. Regeringen anser till att börja med att Finansinspektionen bör få möjlighet att besluta om anmärkning. Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning bör inspektionen även få besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift. Anmärkning kan användas när ett kreditvärderingsinstitut begått en överträdelse som inte är tillräckligt allvarlig för ett beslut om återkallelse. Genom anmärkningen markerar Finansinspektionen att en överträdelse har skett. Finansinspektionen kan i stället välja att t.ex. förelägga institutet att upphöra med ett visst beteende (vilket kommer att redogöras för nedan). Vid val av åtgärd bör Finansinspektionen beakta hur allvarlig överträdelsen är och vilka konsekvenser åtgärden får. Finansinspektionen bör välja det alternativ som bedöms mest verkningsfullt i det enskilda fallet.
I t.ex. lagen om värdepappersmarknaden finns härutöver en möjlighet att meddela varning i allvarliga fall. Varning är dock tänkt att tillgripas när förutsättningar för återkallelse i och för sig föreligger men en varning i det enskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd (se t.ex. prop. 2006/07:115 s. 499). I förevarande sammanhang saknas emellertid utrymme att ge Finansinspektionen möjlighet att meddela varning, eftersom återkallelse enligt artikel 20 i EU-förordningen ska ske när förutsättningar för det föreligger.
Finansinspektionen bör vidare få möjlighet att förelägga ett kreditvärderingsinstitut som åsidosatt sina skyldigheter enligt EUförordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller förelägga institutet att låta bli att verkställa ett beslut. Avsikten är att Finansinspektionen ska kunna förhindra ett kreditvärderingsinstitut från att bedriva verksamhet på ett sätt som strider mot EU-förordningen. Ett föreläggande att vidta en viss åtgärd kan innebära såväl att något som kreditvärderingsinstitutet redan gjort ska ändras, som att en åtgärd som inte tidigare utförts ska vidtas.
Med hänsyn till den verksamhet som ett kreditvärderingsinstitut bedriver torde det endast i undantagsfall vara fråga om förelägganden att begränsa verksamheten i något avseende eller minska riskerna i den. Lagtexten bör därför, till skillnad från t.ex. 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden och 12 kap. 1 § lagen om investeringsfonder,
inte innehålla några sådana exempel. Regeringen finner inte heller skäl att i lagtexten ge exempel på andra åtgärder som kan komma i fråga eftersom regeringen bedömer att åtgärderna kommer att skilja sig åt från fall till fall. Finansinspektionen kan t.ex. komma att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att förstärka styrformer eller begränsa institutets möjlighet att ingå en viss typ av avtal.
Möjligheten att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att låta bli att verkställa ett beslut torde främst bli aktuellt avseende beslut som fattats på hög nivå i ett kreditvärderingsinstituts organisation, t.ex. av styrelsen. För att ett beslut ska kunna träffas av en sådan åtgärd måste det vara tillräckligt formaliserat. Finansinspektionen är dock inte förhindrade att också ingripa mot andra beslut än de som är direkt fattade av styrelsen eller stämman.
Finansinspektionen har anmärkt att lagtexten utformats på ett annat sätt än vad som följer av andra lagar inom det finansiella området. Enligt regeringens mening innebär dock förändringen att lagtexten därmed blir enklare att förstå.
Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut genom olika förelägganden är alternativ till ett beslut om anmärkning.
Finansinspektionen bör slutligen få möjlighet att förena ett föreläggande med vite.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att de föreslagna tillsynsåtgärderna inte kan vidtas av Finansinspektionen i den mån dessa åtgärder skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagsregleringen innebär nämligen att överträdelser på det grundlagsskyddade området kan beivras endast i de fall och i den ordning som anges i dessa grundlagar (se 1 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen respektive 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen).
Tillsynsåtgärder av andra behöriga myndigheter än hemmedlemsstatens
Huvudansvaret för tillsynen av ett kreditvärderingsinstitut ligger som tidigare nämnts på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten oavsett var verksamheten bedrivs. I artikel 25 i EU-förordningen finns reglerat vilka tillsynsåtgärder en annan behörig myndighet än den i hemmedlemsstaten får vidta då ett registrerat kreditvärderingsinstitut – vars kreditbetyg används inom dess territorium – bryter mot sina skyldigheter enligt EU-förordningen. Myndigheten får enligt artikeln utfärda offentliga underrättelser, överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella myndigheter, tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av de institut som närmare anges i förordningen och som har säte i denna medlemsstat samt begära att kollegiet granskar om det är nödvändigt att vidta andra tillsynsåtgärder. Myndigheten har slutligen en rätt att anta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstitutet fortsätter att iaktta rättsliga krav inom dess jurisdiktion. Det finns dock en förpliktelse att på lämpligt sätt beakta de åtgärder som vidtagits eller planeras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
Det har inte framkommit att Finansinspektionen skulle ha behov av ytterligare möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut som har säte i annan medlemsstat på ett sådant sätt som kräver medgivande i lag. Artikeln motiverar därför inte att några särskilda regler införs i svensk lagstiftning.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1
5.4. Straffavgift
Regeringens förslag: Finansinspektionen får i vissa fall besluta att en anmärkning mot ett kreditvärderingsinstitut ska förenas med en straffavgift. Straffavgiften ska uppgå till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.
Avgiften ska tillfalla staten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna är enligt artikel 36 i
EU-förordningen skyldiga att fastställa regler om sanktioner. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Det föreskrivs också att den behöriga myndigheten, med vissa undantag, ska offentliggöra varje sanktion som har beslutats. Medlemsstaterna ska senast den 7 december 2010 till Europeiska kommissionen anmäla vilka regler som man har infört om sanktioner. Av skäl 66 i EU-förordningen följer att det är upp till medlemsstaterna att avgöra om sanktionerna ska vara administrativa eller straffrättsliga.
Eftersom kreditvärderingsinstituten för närvarande inte står under Finansinspektionens tillsyn, har myndigheten inte getts några befogenheter att ingripa med sanktioner mot kreditvärderingsinstituten. Inom andra områden inom finansmarknaden finns sådana möjligheter. Finansinspektionen har t.ex. enligt lagen om värdepappersmarknaden och lagen om bank- och finansieringsrörelse möjlighet att kombinera ett beslut om anmärkning eller varning med en straffavgift/särskild avgift. Möjligheten att besluta om en sådan avgift motiveras bl.a. av att en överträdelse inte blir omedelbart ekonomiskt kännbar förrän företaget får betala någon form av avgift (se prop. 2006/07:115 s. 507 f. som hänvisar till prop. 2002/03:139 s. 386 f.).
Det är rimligt att Finansinspektionen ges motsvarande möjlighet att ingripa mot kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen bör därför få möjlighet att förena en anmärkning med en straffavgift i de fall inspektionen bedömer att detta behövs för att ge kreditvärderingsinstitutet en tillräckligt reprimand. Det intervall för straffavgiften som finns i de nämnda lagarna får anses väl avvägt för att kunna hantera de olika former av överträdelser det kan vara fråga om. Intervallets storlek ligger även väl i linje med EU-förordningens krav att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
I enlighet med vad som har anförts ovan, i anslutning till förslaget om att införa en möjlighet för Finansinspektionen att vidta olika tillsynsåtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i EU-förordningen,
gäller att en straffavgift inte kan beslutas om detta skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Redan beslutet om anmärkning är en allvarlig reprimand. Straffavgiften avser samma agerande som det som föranledde anmärkningen och utgör en gradering av hur allvarlig överträdelsen är. Det är därför rimligt att Finansinspektionen inte behöver vända sig till domstol för att få straffavgiften utdömd utan själv får fastställa hur stor avgiften ska vara i det enskilda fallet (jfr t.ex. prop. 2006/07:115 s. 508).
När Finansinspektionen ska bestämma avgiftens storlek bör myndigheten främst beakta hur allvarlig överträdelsen är. Även förhållandena hos kreditvärderingsinstitutet som gjort sig skyldig till överträdelsen bör dock kunna beaktas. En avgift som upplevs som avskräckande för ett mindre kreditvärderingsinstitut med måttlig omsättning kan framstå som i det närmaste obetydlig för ett annat institut med omfattande ekonomiska resurser. Det bör därför införas en begränsning i förhållande till kreditvärderingsinstitutets omsättning.
Avgiften bör tillfalla staten. Beträffande verkställighet av avgiften bör motsvarande regler gälla som i fråga om verkställighet av straffavgift enligt lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 25–28 §§). Det innebär att avgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Finansinspektionens beslut att påföra avgift får verkställas utan föregående dom eller utslag. Om avgiften inte betalas inom denna tid ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. En avgift som beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Frågeställningen om vad som ska gälla beträffande överträdelser som skett före den nya lagens ikraftträdande kommer att beröras i avsnitt 7.
Hänvisningar till S5-4
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1
5.5. Samarbete med andra behöriga myndigheter
Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 26 i EUförordningen en allmän skyldighet att samarbeta med varandra. Samarbetet kan ske genom utbyte av information, genom bistånd vid kontroller på plats eller utredningar, genom delegering av uppgifter samt genom deltagande i olika kollegier. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska också samarbeta med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de företag som har en skyldighet att använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut.
5.5.1. Utbyte av information
Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som EUförordningen föreskriver om kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Finansinspektionen bör anmäla till
Finansdepartementet när myndigheten avser att ingå ett avtal om informationsutbyte med tredjeland.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 27 och 32–35 i EUförordningen finns bestämmelser om utbyte av information mellan behöriga myndigheter (även i tredjeland) och med andra organ som är verksamma inom finanssektorn.
De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 27 förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen. De har därutöver en möjlighet att lämna över information, även uppgifter som omfattas av sekretess, till bl.a. andra tillsynsmyndigheter och centralbanker för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter och organ har i sin tur en rätt att ge de behöriga myndigheterna uppgifter som de kan behöva.
Enligt artikel 32 gäller tystnadsplikt för alla personer som arbetar eller som har arbetat för CESR, för en behörig myndighet eller för en myndighet eller person till vilken en behörig myndighet delegerat uppgifter t.ex. revisorer och andra sakkunniga som arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnadsplikt får dock lämnas ut när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.
Som huvudregel gäller tystnadsplikt och sekretess avseende information som utbyts mellan CESR och behöriga myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan. Informationen får dock lämnas ut om det finns ett uttryckligt medgivande eller om så krävs i samband med rättsliga åtgärder.
Av artikel 34 följer att en behörig myndighet i en medlemsstat får ingå ett samarbetsavtal om utbyte av information med en behörig myndighet i tredjeland endast om den information som överlämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som motsvarar den som följer av artikel 32.
Av artikel 32 följer en tystnadsplikt för personer som på olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten. En motsvarande tystnadsplikt följer av 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den bestämmelsen gäller ett förbud att röja eller utnyttja uppgift som omfattas av sekretess både för myndigheten där uppgiften förekommer och för personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund.
Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det till stor del handlar om sådana uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgift som är sekretessbelagd enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller
mellanfolkliga organisationen. Bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (jfr prop. 1992/93:89 s. 135, prop. 1999/00:94 s. 57, prop. 2006/07:5 s. 350).
Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information från utländska myndigheter och organ och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess hos en statlig myndighet i verksamhet som bl.a. består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet i den utsträckning riksdagen godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41, prop. 2006/07:5 s. 350 och RÅ 2007 ref. 45). Sekretess gäller därmed för information som Finansinspektionen tar emot från utländska myndigheter och organ och som inte får lämnas ut enligt förordningen.
Om däremot Finansinspektionen i framtiden ingår ett avtal med tredjeland om informationsutbyte kan det diskuteras om riksdagen verkligen godkänt detta avtal. Enligt 30 kap. 7 § första stycket andra meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller dock sekretess även för sådana uppgifter som Finansinspektionen har fått från en utländsk myndighet eller ett utländskt organ enligt något annat avtal, om regeringen meddelar föreskrifter om det. I 8 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) anges de myndigheter och organ som Finansinspektionen träffat avtal med och vars uppgifter omfattas av sekretess. Om Finansinspektionen avser att ingå ett avtal om informationsutbyte med en behörig myndighet i tredjeland, bör därför myndigheten anmäla detta till Finansdepartementet för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att sekretess ska gälla för de uppgifter som Finansinspektionen får enligt avtalet.
Sammantaget gör regeringen den bedömningen att det informationsutbyte och den tystnadsplikt som föreskrivs i EU-förordningen inte står i strid med svensk nationell rätt.
Det kan i sammanhanget noteras att EU-förordningen, enligt skäl 66 i den, inte är avsedd att påverka skyldigheten att skydda fysiska personers rätt till privatliv när det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med personuppgiftsdirektivet9.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 (Celex 31995L0046).
5.5.2. Samarbete vid särskild begäran
Regeringens förslag: Finansinspektionen får, på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat, låta den myndigheten delta i eller själv utföra kontroller på plats eller utredningar i Sverige.
Finansinspektionen får även på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat utse revisorer och andra sakkunniga för att utföra kontroller på plats eller utredningar.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.
NASDAQ OMX Stockholm AB betonar betydelsen av effektivt internationellt samarbete mellan tillsynsmyndigheter och att det är angeläget att några tveksamheter inte föreligger för praktiska och effektiva samarbeten i detta fall.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 28 i EU-förordningen får en behörig myndighet i en medlemsstat begära bistånd av en behörig myndighet i en annan medlemsstat när det gäller kontroller på plats eller utredningar. En behörig myndighet som tar emot en sådan begäran ska enligt förordningen antingen själv utföra kontrollen på plats eller utredningen, låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i kontrollen på plats eller utredningen, låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra kontrollen på plats eller utredningen, utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen på plats eller utredningen eller samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.
Enligt EU-förordningen ska den behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, ha möjlighet att överlämna en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till en annan behörig myndighet.
Av 11 kap. 6 § regeringsformen framgår att en förvaltningsuppgift kan överlämnas till olika organ och enskilda individer. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning, ska det enligt samma bestämmelse ske med stöd av lag. Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan riksdagen överlämna förvaltningsuppgifter till olika utländska organ. Riksdagen får enligt nämnda bestämmelse i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning ska riksdagen fatta beslutet med kvalificerad majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.
Det kan vidare nämnas att 13 kap. 7 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse ger behöriga myndigheter inom EES möjlighet att genomföra platsundersökningar i Sverige. Av förarbetena till den bestämmelsen (prop. 2002/03:139 del 1 s. 544 f. och del 2 s. 151) framgår att Lagrådet med hänvisning till 2 kap.6 och 10 §§regeringsformen ifrågasatte dels hur långt möjligheterna att utföra undersökningar sträckte sig, dels att utländska tillsynsmyndigheter skulle ha rätt att företa platsundersökningar i Sverige. Regeringen, som gjorde bedömningen att de bestämmelser som infördes var förenliga med regeringsformen, anförde att eventuella försök att begränsa utlandsmyndighetens befogenheter riskerade att komma i konflikt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006
om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut10. Regeringen gör inte någon annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Som
NASDAQ OMX Stockholm AB påpekat är det också av stor vikt att de behöriga myndigheterna kan samarbeta på ett effektivt sätt .
Av den nya lagen bör det därför framgå att Finansinspektionen, på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat, får samarbeta med den utländska myndigheten på det sätt som framgår av artikel 28, t.ex. genom att låta den utländska myndigheten delta i eller själv utföra kontroller på plats eller utredningar i Sverige. Riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.
Hänvisningar till S5-5-2
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1
5.5.3. Delegering av uppgifter
Regeringens bedömning: Den möjlighet till delegation till en behörig myndighet i en annan medlemsstat som EU-förordningen föreskriver om kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 30 i EUförordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten delegera någon eller några av sina uppgifter till en behörig myndighet i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkänner detta. En sådan delegering påverkar dock inte den delegerande behöriga myndighetens ansvar.
Detta måste innebära att Finansinspektionen visserligen kan ge en utländsk myndighet i uppdrag att utföra vissa uppgifter men att Finansinspektionen inte kan överlåta några förvaltningsuppgifter, eftersom det skulle innebära att även ansvaret övergår. Den utländska myndigheten bör således inte med stöd av artikel 30 kunna ges rätt att besluta om några åtgärder som innefattar myndighetsutövning mot institut, företag eller enskilda i Sverige eftersom det förutsätter att Finansinspektionen frånsäger sig ansvaret. Däremot kan Finansinspektionen delegera förvaltningsuppgifter som innebär faktisk förvaltningsverksamhet t.ex. att ta in och utvärdera information. Därmed aktualiseras inte en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. En överenskommelse om delegation är dock en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ska ingås av regeringen. Av 10 kap. 3 § regeringsformen följer dock att regeringen kan uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå sådana internationella överenskommelser som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Regeringen har den 14 april 2010 beslutat att ge ett sådant bemyndigande genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna kommer att träda i kraft den 1 juni 2010.
10 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).
5.5.4. Kollegier av behöriga myndigheter
Regeringens bedömning: EU-förordningens bestämmelser om samarbete inom tillsynskollegierna innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländska organ.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt EU-förordningen ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra genom deltagande i olika kollegier. Kollegierna ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, dvs. den medlemsstat där det berörda kreditvärderingsinstitut har sitt stadgeenliga säte (artikel 3), och av andra behöriga myndigheter som önskar bli medlemmar i kollegiet och som har särskild anknytning till det berörda kreditvärderingsinstitutet (artikel 29).
Även andra behöriga myndigheter får delta i möten och verksamheter inom kollegiet. För det fall det är fråga om en ansökan om certifiering består kollegiet av de behöriga myndigheter som beslutat att bli medlemmar. Det berörda kollegiet ska vara med i beslutsförfarandet inför ett beslut om registrering/certifiering, återkallelse av registrering eller annan tillsynsåtgärd.
Stora ansträngningar ska göras för att få till stånd en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i kollegiet. CESR ska bistå med råd och stöd samt upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till att nå samsyn i kollegierna (artikel 31). Om överenskommelse nås ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten verkställa överenskommelsen genom ett nationellt beslut. Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas är det som huvudregel den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (och i vissa fall kontaktpersonen) som själv får avgöra frågan, t.ex. om återkallande av registrering (artikel 20.2) eller tillsynsåtgärder (artikel 24.3). Ett sådant beslut kan få verkan inom hela unionen. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kan besluta t.ex. om återkallande av registrering, ett tillfälligt förbud för kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg eller att tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet. En kontaktperson kan också, med verkan inom hela unionen, bevilja ett kreditvärderingsinstitut undantag från skyldighet att uppfylla något eller några krav i förordningen trots att kollegiet inte är överens. Sådana beslut ska dock innehålla en fullständig motivering av alla avvikelser från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd.
Om kollegiet inte kan enas om huruvida ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska beviljas registrering ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fatta ett avslagsbeslut (artiklarna 16.7 och 17.7). Om kollegiet inte kan enas om huruvida en ansökan om certifiering ska beviljas ska kontaktpersonen fatta ett avslagsbeslut (artikel 5.3).
Överenskommelse mellan tillsynsmyndigheter
Om de relevanta tillsynsmyndigheterna enas om t.ex. vilken tillsynsåtgärd som ska vidtas är det att betrakta som en internationell överenskommelse. Den internationella överenskommelsen är dock inte direkt bindande för kreditvärderingsinstitutet utan det är först genom det nationella beslutet som rättsverkningar för kreditvärderingsinstitutet uppkommer. Om frågan avser ett kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige innebär överenskommelsen att Finansinspektionen åtar sig att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen. Införlivandet av överenskommelsen sker när Finansinspektionen sedan fattar det nationella beslutet. Detta medför inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländskt organ. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och kan överklagas till domstol (jfr prop. 2005/06:45 s. 115 f. och bet. 2005/06:FiU22 s. 12 f.).
Om en domstol ändrar eller upphäver Finansinspektionens beslut påverkar detta inte utan vidare överenskommelsens innehåll eller giltighet utan endast det överklagade beslutet. Detta innebär att följderna av att en domstol ändrar Finansinspektionens beslut så att det inte längre står i överensstämmelse med överenskommelsen, måste hanteras av Finansinspektionen i samband med att myndigheten ingår överenskommelsen. Eftersom överenskommelsen ska mynna ut i ett överklagbart beslut ligger det alltså i sakens natur att överenskommelsen utformas på ett sådant sätt att en domstols framtida ställningstagande kan beaktas (jfr prop. 2006/07:5 s. 337 f.).
Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är behörigheten att ingå internationella överenskommelser förbehållen regeringen. Av 10 kap. 2 § regeringsformen följer dock att regeringen inte får ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna om överenskommelsen t.ex. förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Enligt 10 kap. 3 § regeringsformen kan regeringen uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.3) har regeringen beslutat att ge Finansinspektionen ett bemyndigande att ingå sådana överenskommelser genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen.
Om någon överenskommelse inte nås
Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas, är det som huvudregel den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (och i vissa fall kontaktpersonen) som själv får avgöra frågan och fatta beslut, t.ex. om återkallande av registrering (artikel 20.2) eller tillsynsåtgärder (artikel 24.3).
Ett sådant beslut kan få verkan inom hela unionen, t.ex. beslut av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om återkallelse av registrering (artikel 20.4), tillfälligt förbud för kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg (artikel 24.1 b) eller beslut om att tillfälligt
upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet (artikel 24.1 c). Utländska myndigheters beslut kan därmed få verkningar för de institut och företag som använder sig av det berörda kreditvärderingsinstitutets betyg i rättsligt reglerade sammanhang i Sverige. Besluten innebär dock inte att Sverige överlåter några förvaltningsuppgifter till de utländska myndigheterna, eftersom besluten riktar sig mot kreditvärderingsinstitut som inte har säte i Sverige.
Om ett svenskt institut vill överklaga ett sådant beslut ska det ske i den medlemsstat där den behöriga myndighet som fattat beslutet hör hemma och i enlighet med den medlemsstatens rättsordning.
Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas i fråga om huruvida en registrerings- eller certifieringsansökan ska beviljas, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller kontaktpersonen fatta beslut om att avslå ansökan. Denna skyldighet följer direkt av artiklarna 16.7 och 17.7. Om det berörda kreditvärderingsinstitutet har säte i Sverige, ska således Finansinspektionen fatta ett nationellt beslut om avslag. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och kan överklagas till domstol11 (se avsnitt 5.9 angående möjligheterna för den nationella domstolen att ändra ett sådant beslut).
5.6. Avgifter
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen. Regeringens bedömning: Finansinspektionens möjlighet att ta ut avgifter för prövning av en registreringsansökan och för tillsynen av kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige bör framgå av de förordningar som reglerar Finansinspektionens möjlighet att ta ut sådana avgifter.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås dock inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ta ut sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Remissinstanserna uttalar sig inte i detta lagstiftningsärende om regeringens förslag om bemyndigande. Regeringen har i ett annat lagstiftningsärende (prop. 2009/10:132) remitterat en promemoria angående bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen. Ekonomistyrningsverket
11 Se skäl 63 i EU-förordningen där det framgår att förordningen inte är avsedd att påverka rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av lagstiftningen och därmed inte heller möjligheterna till överklagande.
framhöll i det lagstiftningsärendet att bemyndigandet även borde ges i lag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 19 i
EU-förordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ta ut registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitutet. Avgifterna ska stå i proportion till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Av skäl 57 följer att bestämmelserna i EU-förordningen inte bör påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser om nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande avgifter. En ansökan om registrering kan enligt artikel 40 lämnas in tidigast den 7 juni 2010.
Riksdagen har i olika lagar, t.ex. lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden, bemyndigat regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana årliga avgifter som ska bekosta Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Sådana föreskrifter finns samlade i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Riksdagen har vidare bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgifter. Sådana föreskrifter finns samlade i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Finansinspektionens möjlighet att ta ut avgifter för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut bör framgå av dessa avgiftsförordningar.
För att Finansinspektionen ska få möjlighet att ta ut avgifter för registrering och tillsyn redan den 7 juni 2010 (det datum när kreditvärderingsinstitut först kan ansöka om registrering) har riksdagen bemyndigat regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om sådana avgifter som följer av EUförordningen (se prop. 2009/10:132, bet. 2009/10:FiU34 och rskr. 2009/10:229). Som Ekonomistyrningsverket påpekat är det lämpligt att riksdagens bemyndigande även ges i lagform. Regeringen föreslår därför att riksdagen i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ger ett sådant bemyndigande. Detta bemyndigande avses då ersätta det som riksdagen beslutat på grundval av prop. 2009/10:132.
Hänvisningar till S5-6
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt Författningskommentar till 15 § lag om kreditvärderingsinstitut
5.7. Språk
Regeringens bedömning: EU-förordningens regel om på vilka språk som en ansökan om registrering ska ges in bör inte föranleda någon särskild bestämmelse i svensk rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15 i EUförordningen ska ett kreditvärderingsinstitut lämna in en registreringsansökan till CESR som ska lämna den vidare till bl.a. den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Ansökan ska lämnas in på
”det språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och dessutom på ett språk som är vanligt i internationella finanskretsar”. Av artikel 21 följer att CESR senast den 7 juni 2010 ska utfärda vägledning om bl.a. språk för ansökningar som lämnas till CESR.
Svensk rätt innehåller ett fåtal uttryckliga bestämmelser om vilket språk handlingar till en myndighet eller en domstol ska ges in på. För t.ex. patentärenden finns dock särskilda regler om vilket språk en ansökan eller annan handling ska ges in på. Det finns vidare vissa bestämmelser om att handlingar som ska registreras och kungöras i vart fall som huvudregel ska finnas översatta till svenska, se t.ex. 23 kap. 42 § aktiebolagslagen (2005:551) och 15 a kap. 31 § försäkringsrörelselagen (1982:713).
Varken av språklagen (2009:600) eller förvaltningslagen (1986:223) följer någon uttrycklig skyldighet att endast ge in handlingar som är avfattade på svenska språket eller översatta till svenska språket till olika myndigheter. Av språklagen följer att språket i förvaltningsmyndigheter är svenska och att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Myndigheterna har vidare ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom dess fackområde finns tillgänglig, används och utvecklas. Detta innebär att språket i t.ex. protokoll, beslut och föreskrifter ska vara svenska. I förarbetena till språklagen (prop. 2008/09:153 s. 29 f.) framförs dock att det i andra delar av den offentliga verksamheten är naturligt att det kan förekomma kommunikation på andra språk än svenska. Som exempel anges skriftväxling mellan svenska myndigheter och utländska myndigheter och internationella organisationer. Det framhålls vidare att de exakta gränserna för det område inom vilket svenskan är obligatorisk inte kan anges generellt utan får bedömas i varje enskilt fall. Språklagen innehåller också en erinran om att det finns särskilda bestämmelser beträffande skyldigheten för förvaltningsmyndigheter att översätta handlingar.
Som en allmän princip gäller sedan lång tid tillbaka att det svenska språket ska användas i inlagor som ges in till domstolar och myndigheter. Om det kommer in en handling på ett främmande språk bör en slentrianmässig översättning inte ske utan hänsyn ska tas till ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnats in och kostnaden för översättning sedd i förhållandet till ärendets vikt (se prop. 1971:30 s. 382). I ärenden av kommersiell natur kan det vara naturligt att kräva att parten själv ansvarar för översättning till svenska av inlagorna (Vogel i SvJT 1972 s. 375, Hellners och Malmqvist, Förvaltningslag med kommentarer, andra upplagan s. 102 f.).
Svensk rätt innehåller således endast ett fåtal uttryckliga bestämmelser om vilket språk handlingar till en myndighet eller en domstol ska ges in på. I vilken omfattning det krävs att en ansökan lämnas in eller översätts till svenska avgörs i det enskilda fallet utifrån bl.a. ärendets natur. Det har inte framkommit några skäl till att införa bestämmelser om på vilket språk en ansökan om registrering ska ges in. Enligt regeringens mening bör därför inte EU-förordningens regel om på vilka språk som en ansökan om registrering ska ges in föranleda några särskilda bestämmelser i svensk rätt.
5.8. Styrning och organisation m.m.
Regeringens bedömning: Det bör inte i lag regleras hur EUförordningen förhåller sig till aktiebolagslagens bestämmelser.
Det bör inte införas några motsvarigheter till EU-förordningens bestämmelser om vilka krav kreditvärderingsinstituten ska uppfylla när det gäller anställda, metoder, presentation av kreditbetyg m.m.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.
Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen innehåller olika krav beträffande kreditvärderingsinstitutens styrning och organisation, se främst artikel 6 och bilaga I. Det handlar t.ex. om bestämmelser rörande styrelsesammansättning och förbud mot vissa ersättningar.
EU-förordningens bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens styrning och organisation skiljer sig i vissa delar från vad som följer av aktiebolagslagens bestämmelser. I den mån EU-förordningens innehåll strider mot aktiebolagslagens bestämmelser gäller EU-förordningen.
Det finns flera lagar som i vissa avseende innehåller en reglering som avviker från aktiebolagen utan att det finns någon särskild erinran om det i aktiebolagslagen, t.ex. lagen om investeringsfonder och lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Någon erinran om innehållet i EU-förordningen bör därför inte införas i aktiebolagslagen. Det har inte heller framkommit skäl för att i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut införa bestämmelser om hur EU-förordningens innehåll förhåller sig till aktiebolagslagens bestämmelser.
Om ett kreditvärderingsinstitut bryter mot EU-förordningens bestämmelser av bolagsstyrningskaraktär, t.ex. entledigar en styrelseledamot av ett skäl som strider mot EU-förordningen (bilaga I, avsnitt A punkten 2 fjärde stycket), så är beslutet inte civilrättsligt ogiltigt. Däremot har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom t.ex. sanktioner.
EU-förordningen innehåller även i övrigt bestämmelser om de krav kreditvärderingsinstituten ska uppfylla när det gäller anställda, metoder, presentation av kreditbetyg, information m.m. Dessa bestämmelser varken får eller bör genomföras i nationell rätt.
5.9. Överklagande
Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Det saknas bestämmelser i EUförordningen som direkt reglerar möjligheten att överklaga den behöriga myndighetens beslut. Av skäl 63 följer dock att förfarandena i
Pr
förordningen, inklusive registreringsförfarandet, inte bör påverka rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av förordningen och därmed inte heller möjligheterna till överklagande.
op. 2009/10:217
Enligt EU-förordningen är det de nationella behöriga myndigheterna som ska fatta beslut om t.ex. registrering och tillsynsåtgärder. Dessa beslut har rättsverkningar för kreditvärderingsinstituten och de andra personer som omfattas av förordningen. Ett nationellt beslut som grundar sig på en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna kan överklagas och upphävas eller ändras av en nationell domstol, t.ex. på grund av att beslutet strider mot EU-förordningens artiklar. Även för det fall en behörig myndighet meddelar ett beslut om avslag avseende en registreringsansökan på grund av att medlemmarna i det relevanta kollegiet inte kunnat enas är det den behöriga myndighetens beslut om avslag som har rättsverkningar och som kan överklagas. EUförordningen bör tolkas så att även ett sådant beslut kan upphävas eller ändras av en nationell domstol.
I enlighet med artiklarna 16 och 17 ska ett beslut om avslag innehålla en fullständig motivering och de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter. Detta innebär att den nationella domstolen har alla möjligheter att företa en fullständig prövning av beslutet, dvs. både en formell och en materiell prövning av beslutet. EU-förordningens bestämmelser medför att Finansinspektionen kan komma att meddela ett beslut om avslag där det anges att Finansinspektionen har en avvikande åsikt och att detta beslut sedan prövas av domstol.
Enligt bl.a. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och lagen om värdepappersmarknaden är utgångspunkten att beslut som Finansinspektionen meddelar överklagas till förvaltningsrätt som första instans och att prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätt (jfr prop. 2005/06:45 s. 234 f. med hänvisningar). Motsvarande bör gälla vid överklagande av Finansinspektionens beslut beträffande kreditvärderingsinstituten. Det innebär att samtliga beslut av Finansinspektionen som får överklagas ska överklagas hos förvaltningsrätt som första instans och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Hänvisningar till S5-9
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1
6. Ändringar i andra lagar
I EU-förordningen görs hänvisningar till andra EU-rättsakter. Det gäller t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut12 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut13. I de följande
12 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 13 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049).
avsnitten kommer det att redogöras för i vilken mån det bör ske ändringar i de nationella lagarna som reglerar de berörda områdena.
6.1. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar
Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte göras några ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Finansinspektionen anför att det finns små men avgörande skillnader mellan kreditvärderingsinstituten och kreditvärderingsföretagen och att det är önskvärt att dessa skillnader redovisas, belyses och närmare diskuteras i den kommande propositionen.
Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen är, enligt skäl 44 i den, inte avsedd att ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut. Enligt artikel 2.3 i förordningen ska dock ett kreditvärderingsinstitut ansöka om registrering enligt förordningen som ett villkor för att godkännas som externt ratinginstitut såvida det inte enbart utfärdar sådana kreditbetyg som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. Av artikel 4.1 följer också att vissa institut och företag fr.o.m. den 7 december 2010 i rättsligt reglerade sammanhang (se avsnitt 4.2) enbart får använda kreditbetyg som är utfärdade av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet med förordningen.
Kreditvärderingsföretag finns indirekt reglerade i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Lagen syftar till att säkerställa att kreditinstitut och värdepappersbolag upprätthåller en viss soliditetsnivå och grundar sig på två EG-direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. I lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar finns krav på hur stort buffertkapital (kapitalbas) kreditinstituten och värdepappersbolagen måste ha i relation till riskerna i rörelsen. Det finns också reglerat olika metoder för hur kapitalkravet för kreditrisker ska beräknas. Enligt en av metoderna kan riskvikten för en exponering bestämmas med stöd av externa ratinginstituts (kreditvärderingsföretags) kreditvärderingar. En förutsättning för att en extern kreditvärdering ska få användas i detta syfte är att kreditvärderingsföretaget har godkänts av Finansinspektionen (4 kap. 12 §).
För att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (erkännas som externt ratinginstitut) ställs krav på bl.a. objektivitet, oberoende, öppenhet och trovärdighet. Finansinspektionen kan antingen göra en direkt prövning av ett kreditvärderingsföretag (Finansinspektionen utför sin egen prövning) eller en indirekt prövning (Finansinspektionen godtar en prövning som en utländsk tillsynsmyndighet har gjort). Finansinspektionen har också möjlighet att återkalla ett godkännande.
I 4 kap. 12 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar finns angivet vilka krav som måste vara uppfyllda för att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (erkännas som externt ratinginstitut). Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter och allmänna råd avseende vilka krav som ställs för att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (FFFS 2007:2). Det framgår dock inte att det för godkännande i vissa fall också krävs att företaget ansöker om registrering enligt EU-förordningen.
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering14 ska direktivens bestämmelser om villkoren för erkännande av externa ratinginstitut ersättas med nya bestämmelser. Det pågår med anledning av det nämnda direktivet en översyn av bl.a. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Enligt regeringens mening är det lämpligt att de ändringar som bör ske av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar införs i ett sammanhang. Det bör därför inte i det här lagstiftningsärendet föreslås några ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Finansinspektionen efterfrågar en närmare analys av skillnaderna mellan kreditvärderingsföretag och kreditvärderingsinstitut. Som huvudregel gäller enligt EU-förordningen att ett kreditvärderingsinstitut som villkor för att godkännas som kreditvärderingsföretag (erkännas som externt ratinginstitut) också ska ansöka om registrering enligt EU-förordningen.
Ett kreditvärderingsinstitut kan därmed vara ett sådant kreditvärderingsföretag som kan ansöka om godkännande hos Finansinspektionen. Ytterligare analys av skillnaden mellan kreditvärderingsinstitut och kreditvärderingsföretagen kommer sannolikt att ske inom ramen för den pågående översynen av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och det finns därför inte skäl att närmare belysa dessa skillnader inom ramen för detta lagstiftningsärende.
6.2. Lagen om handel med finansiella instrument
Regeringens förslag: Det ska framgå av lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i artikel 4.1 i EUförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4.1 i EU-förordningen ska ett prospekt som innehåller en hänvisning till ett eller flera kreditbetyg också innehålla information om huruvida kreditbetygen har utfärdats av ett registrerat kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen.
14 EUT L 302, 17.11.2009, s. 97 (Celex 32009L0111).
Av 2 kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument framgår att ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Det erinras också om att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i prospektförordningen15.
För att 2 kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument inte ska bli missvisande bör den ändras på så sätt att det också framgår att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i artikel 4.1 i EU-förordningen.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.2
7. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ska träda i kraft den 7 september 2010. Anmärkning och straffavgifter får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
Den lagändring som införs med anledning av artikel 4.1 i EUförordningen ska träda i kraft den 7 december 2010.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian har det dock föreslagits att den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ska träda i kraft den 1 augusti 2010. I promemorian har det inte heller föreslagits någon särskild övergångsbestämmelse.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Kammarrätten i Göteborg tar upp frågeställningen om det är möjligt för den behöriga myndigheten att besluta om sanktioner grundat på handlingar som strider mot EUförordningen men som ägt rum innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut trätt i kraft.
Skälen för regeringens förslag: De förslag som lämnas i promemorian är föranledda av EU-förordningen som trädde i kraft den 7 december 2009. Medlemsstaterna ska enligt förordningen utse en behörig myndighet senast den 7 juni 2010 och kreditvärderingsinstitut kan tidigast den 7 juni 2010 ansöka om registrering.
Med anledning av att behörig myndighet ska utses senast den 7 juni 2010 har regeringen den 14 april 2010 beslutat att utse Finansinspektionen som behörig myndighet genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna träder i kraft den 1 juni 2010. Regeringen avser vidare att införa ändringar i
15 Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, EUT L 215, 16.6.2004. s. 3 (Celex 02004R0809).
relevanta avgiftsförordningar för att Finansinspektionen ska kunna ta ut avgifter för registreringsansökningar och tillsyn (se avsnitt 5.1. och 5.6).
I promemorian har det inte föreslagits någon särskild övergångsbestämmelse. Kammarrätten i Göteborg har uppmärksammat frågan om vad som gäller beträffande överträdelser som äger rum innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut trätt i kraft. Befintliga kreditvärderingsinstitut, dvs. sådana kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom unionen före den 7 juni 2010, ska enligt övergångsbestämmelserna i artikel 40 i EU-förordningen vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast den 7 september 2010. Mot bakgrund härav framstår det, som Lagrådet påpekat, som lämpligt att ikraftträdandet bestäms till detta datum.
Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Förbudet omfattar formellt inte administrativa sanktioner som är av straffliknande natur. Enligt förarbetena skulle det emellertid innebära ett kringgående av förbudet att ge retroaktiv verkan åt administrativa sanktioner av uppenbart repressiv, straffliknande karaktär (prop. 1975/76:209 s. 125). Regeringen anser därför att bestämmelserna om anmärkning och sanktionsavgifter inte bör ges retroaktiv verkan. Straffavgift och anmärkning bör således endast få beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet vilket bör framgå av en övergångsbestämmelse.
Av artikel 41 i EU-förordningen följer att artikel 4.1 ska tillämpas från och med den 7 december 2010. Från denna tidpunkt får således vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang endast använda kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut inom unionen. Från denna tidpunkt gäller också skyldigheten att i vissa prospekt informera om kreditbetyg har utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut inom unionen. Den lagändring som införs med anledning av artikel 4.1 bör därför träda i kraft den 7 december 2010.
8. Förslagens konsekvenser
EU-förordningen har redan trätt i kraft och medför i sig olika konsekvenser för kreditvärderingsinstitut och andra. Europeiska kommissionen har också gjort en konsekvensanalys16. De förslag som lämnas av regeringen har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till EUförordningen. I detta avsnitt kommer det att redogöras för vilka konsekvenser de förslag som lämnas av regeringen medför.
8.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar
Syftet med de förslag som lämnas av regeringen är att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen. Förslagen innebär att en ny lag om
16 Kommissionens arbetsdokument – Medföljande dokument till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut – Sammanfattning av konsekvensanalysen (Celex 52008SC2746).
kreditvärderingsinstitut införs och att det införs en mindre ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
EU-förordningen förutsätter att vissa nationella regler införs t.ex. om utseende av behörig myndighet och sanktioner. EU-förordningen ger också på vissa punkter medlemsstaterna möjlighet att komplettera förordningen med nationella bestämmelser om bl.a. de behöriga myndigheternas utrednings- och tillsynsbefogenheter. Enligt regeringsformen ska riksdagen också fatta beslut med kvalificerad majoritet om förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning ska överlämnas till utländska organ. Det finns därför behov av att komplettera EU-förordningen med bestämmelser om behörig myndighet, den behöriga myndigheternas utrednings- och tillsynsbefogenheter liksom om samarbetet med andra behöriga myndigheter. För att den svenska lagstiftningen inte ska bli missvisande krävs också att det införs en mindre ändring i lagen om handel med finansiella instrument.
Det har inte framkommit några lämpliga alternativa lösningar för att anpassa den svenska lagstiftningen till EU-förordningen. Om Sverige väljer att inte anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen riskerar Sverige att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Enligt regeringens uppfattning överensstämmer förslagen med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
8.2. Kostnader och andra konsekvenser
De förslag som lämnas av regeringen bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen innebär dock att en ny kategori av institut ställs under tillsyn av Finansinspektionen, vilket medför vissa budgetära konsekvenser. Det handlar dock om ett fåtal kreditvärderingsinstitut med relativt begränsad verksamhet i Sverige, varför merarbetet för myndighetens del inte bedöms bli alltför omfattande. Finansinspektionen har angett att minst ett kreditvärderingsinstitut beräknas ansöka om registrering i Sverige. Regeringen avser också att att ge Finansinspektionen möjlighet att ta ut avgifter för ansökningar om registrering och tillsyn som ska täcka de kostnader som belöper på kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige.
Av EU-förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra tillsynsmyndigheter. EU-förordningen föreskriver ingen rätt att ta ut avgifter för de kostnader som uppkommer med anledning av samarbete som berör kreditvärderingsinstitut med säte i en annan medlemsstat. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen med anledning härav ska rymmas inom befintliga budgetramar.
Eftersom Finansinspektionens olika beslut kan komma att överklagas kan det inte uteslutas att regleringen kan medföra en ökning av antalet mål hos domstolarna. Det bedöms dock endast bli fråga om ett fåtal beslut som kommer att bli föremål för domstolsprövning. De budgetära konsekvenserna för domstolarna bör därför kunna hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ramar.
I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnats av regeringen medför några ytterligare effekter för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda.
9. Författningskommentar
9.1. Förslaget till lag om kreditvärderingsinstitut
Inledande bestämmelse
1 §
I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Bestämmelsen klargör att termer och uttryck har samma betydelse som i EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i förordningen.
Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat
3 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.2.
Av paragrafen framgår att behöriga myndigheter i andra medlemsstater kan begära bistånd från Finansinspektionen när det gäller platsundersökningar eller utredningar. Finansinspektionen kan då välja att t.ex. själv utföra kontrollen eller låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra kontrollen. Finansinspektionen har också en möjlighet att utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen eller utredningen.
Tillsyn
4 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
Paragrafen motsvarar delvis 23 kap. 3 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Genom den förevarande bestämmelsen får Finansinspektionen de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 a, b, och d i EU-förordningen. Finansinspektionen får därmed möjlighet att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att tillhandahålla t.ex. olika dokument, kopior av dokument, information om innehållet i yttranden från de oberoende ledamöterna (se avsnitt A i bilaga 1 till EU-förordningen) och ta fram rapporter. I författningskommentaren till 5 § framgår att Finans-
inspektionen också får de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 c.
Det andra stycket motsvarar i sak det som i dag gäller enligt 23 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 6 kap. 1 a § andra stycket lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Med uttrycket ”uppgiftslämnandet” avses samtliga de upplysningar som Finansinspektionen kan begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter och handlingar som annat.
Av tredje stycket framgår att Finansinspektionens befogenheter endast gäller i förhållande till kreditvärderingsinstitut m.fl.
5 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen när det är nödvändigt får genomföra undersökningar på plats hos t.ex. kreditvärderingsinstitut, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter. Exempelvis kan det bli nödvändigt för Finansinspektionen att studera rutiner på plats. Artikel 23.3 c har inte tolkats som att den också innefattar en rätt för Finansinspektionen att göra inspektioner i bostadsutrymmen och utrymmen med endast privat eller övervägande privat användningsområde. Genom bestämmelsen ges Finansinspektionen de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 c.
Bestämmelsen motsvaras delvis av 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden och 10 kap. 4 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.
Paragrafen har ändrats med anledning av Lagrådets synpunkter.
6 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.
Av EU-förordningen följer att Finansinspektionen ska besluta om återkallelse av registrering när det föreligger skäl för det men att det i övriga fall är upp till Finansinspektionen att avgöra om och hur ett ingripande ska ske.
Hur Finansinspektionen ska ingripa avgörs i första hand av hur allvarlig överträdelsen är men också av vilken åtgärd som är mest verkningsfull i det enskilda fallet. Av paragrafen framgår att Finansinspektionen, utöver vad som följer av tidigare paragrafer och EUförordningen, också har möjlighet att ingripa genom att förelägga kreditvärderingsinstitutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller låta bli att verkställa ett beslut. Finansinspektionen kan t.ex. komma att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att förstärka styrformer eller begränsa institutets möjlighet att ingå en viss typ av avtal.
Bestämmelsen motsvaras delvis av 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.
7 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.
Av paragrafen följer att Finansinspektionen får förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen har dock inte rätt att döma ut ett förelagt vite, utan får enligt allmänna regler ansöka vid förvaltningsrätt om att
vitet ska dömas ut. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om vite.
Paragrafen motsvaras av 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden.
Anmärkning och straffavgift
8–14 §§
Förslagen behandlas i avsnitt 5.3 och 5.4.
Av 8 § framgår att Finansinspektionen får besluta om anmärkning. Om Finansinspektionen beslutar om anmärkning får inspektionen även enligt 9 § besluta att anmärkningen ska förenas med en straffavgift. Avgiften tillfaller staten. Det finns ingen skyldighet för inspektionen att besluta om en straffavgift utan det är en möjlighet att göra så när myndigheten bedömer att en anmärkning i sig inte är en tillräcklig åtgärd. Det uppställs inte något krav på oaktsamhet eller uppsåt hos ansvariga företrädare för kreditvärderingsinstitutet. Det agerande eller den försummelse som föranlett anmärkningen torde dock som regel innehålla något av dessa moment (jfr prop. 2006/07:115 s. 639 f.). Det är inte möjligt att förena förelägganden med straffavgift. I dessa fall får i stället vite användas.
Av 10 § framgår inom vilka beloppsgränser som straffavgiften kan bestämmas. Avgiften får som regel inte överstiga viss del av omsättningen under närmast föregående räkenskapsår. Om uppgifter om omsättningen saknas får den uppskattas. Finansinspektionen ska ta särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Hänsyn kan tas även till andra omständigheter t.ex. de konsekvenser avgiften får för kreditvärderingsinstitutet. En straffavgift tjänar inte sitt syfte om avgiften innebär att ett institut eller ett företag riskerar att inte kunna fortsätta sin verksamhet (jfr. t.ex. prop. 2006/07:115 s. 641).
Det finns vidare i 11–14 §§ bestämmelser som avser verkställighet av straffavgifter och dessa motsvarar i huvudsak vad som gäller beträffande verkställighet av straffavgifter enligt lagen om värdepappersmarknaden. Av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken följer att en förvaltningsmyndighets beslut får verkställas om det finns en särskild föreskrift om detta. För att Finansinspektionens beslut om straffavgift ska kunna verkställas utan domstolsförfarande har en bestämmelse om detta införts. En straffavgift ska betalas inom 30 dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om avgiften inte betalas i tid ska Finansinspektionen lämna den för indrivning. Om inte verkställighet har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft faller straffavgiften bort.
Paragraferna motsvaras delvis av 25 kap. 8–10 och 25–28 §§ lagen om värdepappersmarknaden.
Bemyndigande
15 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om avgifter.
Överklagande m.m.
16 §
Förslaget behandlas i avsnitt 5.9.
Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Enligt tredje stycket får Finansinspektionen, i den mån inte annat följer av EU-förordningen, bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Hänvisningar till S9-1
9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
2 kap. 11 §
Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.
Ändringarna innebär att det i paragrafen erinras om att det i artikel 4.1 i EU-förordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut
Promemorians lagförslag
Hänvisningar till S9-2
1. Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut17 (EU-förordningen). Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat
3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i EU-förordningen.
Tillsyn
4 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU-förordningen följs, får
Finansinspektionen förelägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket får utnyttjas endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.
5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag
17 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner om det behövs för tillsynen av institutet.
6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt
EU-förordningen får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i EU-förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller att låta bli att verkställa ett beslut.
7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag får inspektionen förena föreläggandet med vite.
Anmärkning och straffavgift
8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt
EU-förordningen får Finansinspektionen besluta om anmärkning.
9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 § får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.
11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte betalats inom den tid som anges i 11 §.
13 § Om straffavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 § ska
Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Överklagande m.m.
15 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller EU-förordningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av EU-förordningen.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
11 §
Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.
Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut18.
Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.
18 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
Remissinstanser och de som på eget initiativ yttrat sig över promemorian
Sveriges riksbank, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm, Ekobrottsmyndigheten, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Handelskammarförbundet, FAR SRS, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), NASDAQ OMX Stockholm AB, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Nordic Growth Market NGM AB, Euroclear Sweden AB, Regelrådet, Standard & Poor´s AB och Stockholms Handelskammare.
Lagrådsremissens lagförslag
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1060/2009.
Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat
3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i förordning (EG) nr 1060/2009.
Tillsyn
4 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009 följs, får Finansinspektionen förelägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket gäller endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.
1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet.
6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i EU-förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.
7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.
Anmärkning och straffavgift
8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen besluta om anmärkning.
9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 §, får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.
11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §.
13 § Om straffavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Bemyndigande
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt förordning (EG) nr 1060/2009.
Överklagande m.m.
16 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller förordning (EG) nr 1060/2009 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av EU-förordningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Anmärkning och straffavgift får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §
Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.
Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.
Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1.
Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.
1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-04-27
Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Lars
Dahllöf och regeringsrådet Carina Stävberg.
Kreditvärderingsinstitut
Enligt en lagrådsremiss den 14 april 2010 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om kreditvärderingsinstitut,
2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Maria Tornell.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om kreditvärderingsinstitut
Den föreslagna lagen innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.
4 och 5 §§
I 4 och 5 §§ regleras Finansinspektionens tillsyn över kreditvärderingsinstitut. Bestämmelserna kompletterar artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1060/2009. Av första stycket i artikel 23.3 framgår att behöriga myndigheter ska i enlighet med nationell rätt ha befogenhet att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter få tillgång till dokument, begära upplysningar, genomföra kontroller på plats och begära uppgifter över tele- och datatrafik.
I 4 § regleras rätten att få tillgång till dokument, begära upplysningar och begära uppgifter över tele- och datatrafik. Denna rätt gäller i likhet med andra stycket i artikel 23.3 i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med
eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.
Den i 5 § föreskrivna befogenheten att genomföra en undersökning är avsedd att motsvara befogenheten enligt artikel 23.3 c i förordningen att genomföra kontroller på plats. I motsats till de i 4 § angivna befogenheterna får undersökning enligt 5 § genomföras endast hos ett kreditvärderingsinstitut och hos ett företag som har fått i uppdrag av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner.
I den allmänna motiveringen i lagrådsremissen anförs, att det inte framkommit att man i den aktuella förordningen velat utöka de behöriga myndigheternas möjligheter att utföra platsundersökningar jämfört med vad som följer av andra EU-rättsakter inom finanssektorn.
Lagrådet, som har förståelse för att befogenheten att genomföra undersökningar begränsas, konstaterar att andra stycket i artikel 23.3 inte gör någon skillnad mellan de olika befogenheter som regleras i artikeln. Visserligen anges befogenheten att få tillgång till dokument omfatta ”varje slag av dokument” och upplysningar kan begäras ”från varje person” men motsvarande bestämning saknas i fråga om befogenheten att begära uppgifter över tele- och datatrafik liksom beträffande befogenheten att genomföra kontroller på plats. Trots likheten i detta avseende mellan de två sist nämnda befogenheterna har i 5 § endast den som avser kontroller på plats begränsats till vissa av de i artikel 23.3 andra stycket angivna objekten.
Enligt Lagrådets mening är den i remissen gjorda tolkningen av artikel 23.3 c svår att förena med lydelsen av artikel 23.3 andra stycket. Lagrådet finner därför att befogenheten att genomföra undersökningar bör behandlas på samma sätt som övriga befogenheter enligt artikel 23.3 första stycket.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt förslaget ska lagen träda i kraft den 1 augusti 2010 samt anmärkning och straffavgift få beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
Den bakomliggande EU-förordningen trädde i kraft den 7 december 2009. Av artikel 40 framgår att de kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenskapen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som avser att ansöka om registrering enligt förordningen ska anta alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast den 7 september 2010. Enligt Lagrådets mening kan det därmed inte bli aktuellt att i fråga om sådana kreditvärderingsinstitut besluta om sanktioner enligt EU-förordningen eller den nya lagen för överträdelser som skett före sistnämnda datum.
Lagrådet anser vidare att tidpunkten för möjligheten att besluta om sanktionerna anmärkning och straffavgift enligt den nya lagen bör vara
densamma för såväl kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet före den 7 juni 2010 som kreditvärderingsinstitut som påbörjat sin verksamhet först senare.
I sammanhanget kan nämnas att vid föredragningen inför Lagrådet har uppgetts att lagstiftningsärendet är något försenat och ikraftträdandetidpunkten därför något osäker.
Lagrådet föreslår mot den angivna bakgrunden att ikraftträdandet bestäms till den 7 september 2010 och att anmärkning och straffavgift ska kunna beslutas endast för överträdelser som har skett efter nämnda tidpunkt. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skulle då få följande lydelse:
1. Denna lag träder i kraft den 7 september 2010.
2. Anmärkning och straffavgift får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
Övrigt lagförslag
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 2010
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz, Ohlsson
Föredragande: statsrådet Odell
Regeringen beslutar proposition Kreditvärderingsinstitut
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EGregler
Lag om kreditvärderingsinstitut
15 § 32009R1060